K�lla: J Stalin, Works, vol. 11, s. 147-164, �The Programme of the Comintern�. Talet h�lls vid SUKP(b):s CK:s plenarm�te 4-12 juli 1928, inf�r den stundande Kominternkongressen.
�vers�ttning: ???.
Digitalisering: Martin Fahlgren
Bucharin hade alltsedan 1922 varit huvudansvarig f�r att utarbeta ett f�rslag till program f�r Komintern.[1] I januari 1928 presenterade han sitt tredje programutkast f�r politbyr�n, som tillsatte en programkommission (d�r bl a Stalin och Bucharin ingick), med uppgift att bearbeta f�rslaget inf�r den kommande Kominternkongressen (som skulle sammantr�da i mitten av juli). I februari fick ett utvidgat EKKI-plenarm�te en ny version av programmet, som �terremitterades till Bucharin f�r att inf�ra ytterligare �ndringa. Och i b�rjan av april levererade Bucharin ett nytt f�rslag till programkommissionen, som inf�rde fler �ndringar.[2]
Bucharin var missn�jd med slutresultatet och beklagade sig f�r Kamenev: �Stalin har f�rst�rt mitt program p� m�nga st�llen... Han drivs av ett erk�nnande som teoretiker. Han anser att detta �r den enda sak han inte har�.[3]
N�r Stalin h�ll sitt tal p� SUKP(b):s centralkommitt� 4-12 juli 1928, s� utgick han fr�n det slutgiltiga programf�rslaget som skulle �verl�mnas till kongressen, vilken �ppnade 17 juli och p�gick fram till 1 september 1928).[4]
Stalins relationer med Bucharin f�rs�mrades ytterligare efter Kominternkongressen, d� man besl�t att avbryta den ditintills f�rda s k NEP-politiken och i st�llet genomdriva en snabb och grundlig kollektivisering av jordbruket, vilket Bucharin m fl motsatte sig. Stalin svarade med att inleda en intensiv kampanj mot Bucharins �h�geropposition�, vilken kulminerade v�ren 1929, bl a med ett ryktbart tal som Stalin h�ll i b�rjan av april: Om h�geravvikelsen i Sovjetunionens Kommunistiska Parti (bolsjevikerna).[5]
Internationellt skulle kritiken mot Kominterns program komma att spela stor roll f�r Trotskijs v�nsteropposition. Om detta, se l�stipsen allra sist nedan.
Noterna i forts�ttningen �r den ryska redakt�rens om inte annat s�gs (till�gg/kommentarer skrivs inom [ ] och markeras med /MF).
Martin F
Tal den 5 juli 1928
Framf�rallt, kamrater, m�ste fr�gan om omf�nget av utkastet f�r Kominterns program pr�vas.[6]
Man s�ger att programutkastet skulle vara f�r stort, alltf�r omf�ngsrikt. Man fordrar, att det skall reduceras till h�lften, till en tredjedel. Man kr�ver att programmet blott skall inneh�lla n�gra allm�nna formler, att man skall inskr�nka sig till dem, och beteckna dessa formler som ett program.
Jag anser att dessa krav saknar varje grundval. Den som kr�ver en reducering av programmet till h�lften eller t.o.m. till en tredjedel, f�rst�r inte de uppgifter programutkastets f�rfattare st�r inf�r. Saken �r den att Kominterns program inte kan vara som ett program f�r n�got enskilt land eller l�t oss s�ga ett program blott f�r �civiliserade� nationer. Programmet m�ste omfatta alla kommunistpartier i v�rlden, alla nationer, alla folk, vita som f�rgade. Detta �r programutkastets grundl�ggande och karakteristiska drag. Men hur skall man f� med de viktigaste kraven och grundlinjerna f�r arbetet i alla Kominterns sektioner, de �stliga s�v�l som de v�stliga, om man sk�r ned programmet till h�lften eller en tredjedel? L�t kamraterna sj�lva f�rs�ka klara av denna ol�sliga uppgift! D�rf�r anser jag att programmet inte l�ngre skulle vara n�got program, om man skar ned det till h�lften eller en tredjedel, utan ett tomt uppr�knande av abstrakta formler, som inte skulle gagna Kominterns sektioner n�gonting.
Programmets f�rfattare st�r inf�r en dubbel uppgift: att � ena sidan greppa det huvudsakliga och grundl�ggande f�r alla kommunistiska partier i v�rlden, att � andra sidan framst�lla detta huvudsakliga och grundl�ggande p� ett s�dant s�tt, att programmets enskilda teser inte bleve n�gra tomma formler, utan praktiska anvisningar f�r de mest skilda l�nder och folk, f�r de mest skilda kommunistiska partier och grupper. Ni m�ste medge, att det �r helt ot�nkbart att l�sa denna dubbla uppgift i ett kort och sammanpressat programutkast.
Allra egendomligast �r, att samma kamrater, som f�resl�r en reducering av programmet till h�lften eller t.o.m. till en tredjedel, samtidigt st�ller s�dana f�rslag som har tendensen att utvidga f�religgande programutkast till det dubbla, om inte till det tredubbla. I sj�lva verket st�r det klart, att om man i programutkastet skulle ge utf�rliga formuleringar om fackf�reningar, kooperativ, kultur, om de nationella minoriteterna i Europa skulle det inte bli tal om n�gon reducering av programmet. F�religgande programutkast m�ste i s� fall utvidgas till det dubbla, om inte till det tredubbla.
Samma sak m�ste man s�ga om de kamrater som antingen fordrar att programmet skall vara en konkret instruktion f�r de kommunistiska partierna eller att allt m�jligt, inklusive programmets enskilda teser skall f�rklaras och utvecklas d�ri. F�r det f�rsta kan man inte kr�va att programmet blott eller huvudsakligen skall vara instruktion. Det vore fel. Ett s�dant krav kan man inte st�lla p� ett program, helt bortsett ifr�n att fyllandet av en s�dan uppgift skulle utvidga programmets omf�ng n�got alldeles otroligt. F�r det andra kan man inte i ett program f�rklara och utveckla allting, inklusive de enskilda deklarativa eller teoretiska teserna. F�r detta �ndam�l finns det programkommentar. Man f�r inte f�rv�xla ett program med kommentar.
Den andra fr�gan g�ller programmets uppbyggnad och anordnandet av de enskilda kapitlen inom programutkastet.
N�gra kamrater fordrar att man skall s�tta kapitlet om r�relsens slutm�l, om kommunismen, i slutet av programmet. Jag anser att detta krav likaledes �r ogrundat. Mellan kapitlet om kapitalismens kris och kapitlet om �verg�ngsperioden ligger i programutkastet kapitlet om kommunismen, om det kommunistiska ekonomiska systemet. �r detta en riktig ordningsf�ljd p� kapitlen? Jag anser att den �r fullt riktig. Man kan inte tala om �verg�ngsperioden utan att p� f�rhand tala om det ekonomiska systemet, i detta fall om det kommunistiska ekonomiska systemet, som man i programmet kr�ver �verg�ng till. Man talar om en �verg�ngsperiod, om �verg�ngen fr�n kapitalismen till ett annat ekonomiskt system. Men �verg�ng till vad, till vilket system � d�rom m�ste man tala, innan sj�lva �verg�ngsperioden kan karakt�riseras. Programmet m�ste leda fr�n det ok�nda till det k�nda, fr�n det mindre k�nda till det mera k�nda. Att tala om kapitalismens kris och d�rp� om �verg�ngsperioden, utan att dessf�rinnan ha g�tt in p� till vilket system �verg�ngen skall ske, betyder att f�rvirra l�saren och att v�ldf�ra sig p� ett element�rt pedagogiskt krav som ocks� m�ste tillgodoses vid programskrivningen. Ett program m�ste underl�tta l�sarens g�ng fr�n det mindre k�nda till det mera k�nda och inte f�rsv�ra densamma.
Andra kamrater har uppfattningen att avsnittet om socialdemokratin inte skall tas med i programutkastets andra kapitel, d�r man talar om den prolet�ra revolutionens f�rsta fas och den partiella stabiliseringen av kapitalismen. De anser att de d�rmed har rest en fr�ga som g�ller programmets uppbyggnad. Det �r fel kamrater. I verkligheten g�ller det h�r en politisk fr�ga. Att avl�gsna avsnittet om socialdemokratin fr�n andra kapitlet inneb�r att beg� ett politiskt misstag i en av de allra viktigaste fr�gorna som g�ller orsakerna till kapitalismens delvisa stabilisering. Det �r ingen fr�ga som g�ller programmets uppbyggnad, utan v�rderingen av det politiska l�get under den delvisa stabiliseringens period, v�rderandet av socialdemokratins kontrarevolution�ra roll som en av faktorerna i denna stabilisering. Dessa kamrater m�ste veta, att man inte kan utl�mna avsnittet om socialdemokratin i kapitlet om kapitalismens delvisa stabilisering, ty denna stabilisering kan sj�lv inte f�rklaras utan att socialdemokratins roll som en av stabiliseringens viktigaste faktorer framh�lles. I annat fall m�ste man ocks� ta bort avsnittet om fascismen i detta kapitel och ta in detta avsnitt, liksom avsnittet om socialdemokratin, i kapitlet om partierna. Att avl�gsna b�da dessa avsnitt, avsnittet om fascismen och om socialdemokratin fr�n kapitlet som handlar om kapitalismens delvisa stabilisering, betyder emellertid att l�gga ned vapnen och fr�nk�nna sig varje m�jlighet att f�rklara den kapitalistiska stabiliseringen. Det �r klart att vi inte kan ge oss in p� detta.
Fr�gan om NEP och krigskommunismen. NEP �r den prolet�ra diktaturens politik som �r inriktad p� �vervinnandet av de kapitalistiska elementen och uppbyggnaden av en socialistisk ekonomi med utnyttjande av marknaden, genom marknaden, men inte genom direkt produktutbyte, utan marknad, med uteslutande av marknaden. Kan de kapitalistiska l�nderna, eller �tminstone de utvecklade kapitalistiska l�nderna avvara NEP vid �verg�ngen fr�n kapitalismen till socialismen? Jag tror inte att de kan det. I viss utstr�ckning �r den nya ekonomiska politiken, med sina marknadsf�rh�llanden och med utnyttjandet av dessa marknadsf�rh�llanden under perioden f�r proletariatets diktatur, absolut n�dv�ndig f�r varje kapitalistiskt land.
Det finns kamrater hos oss som f�rnekar denna tes. Men vad betyder det att f�rneka denna tes?
Det betyder f�r det f�rsta att utg� ifr�n att vi, omedelbart efter proletariatets makttilltr�de, redan f�rfogar �ver till hundra procent f�rdiga f�rs�rjningsapparater som f�rmedlar utbytet mellan stad och land, mellan industri och sm�produktion, som skulle m�jligg�ra att omedelbart uppr�tta ett produktutbyte utan marknad, utan varuoms�ttning, utan penningekonomi. Man beh�ver bara st�lla denna fr�ga f�r att f�rst� hur absurt ett s�dant antagande vore.
Det betyder f�r det andra att utg� ifr�n att den prolet�ra revolutionen efter proletariatets gripande av makten m�ste sl� in p� en v�g, inneb�rande expropriation av mellan- och sm�bourgeoisin och p�ta sig den oerh�rda b�rdan att skaffa arbete �t de p� konstlad v�g uppkomna miljonerna nya arbetsl�sa och s�rja f�r deras uppeh�lle. Man beh�ver bara st�lla denna fr�ga f�r att f�rst� hur vansinnig och d�raktig en s�dan politik skulle vara f�r den prolet�ra diktaturen. En f�rdel med NEP �r bl.a. just att den befriar den prolet�ra diktaturen fr�n dessa och liknande sv�righeter.
H�rav f�ljer emellertid att NEP utg�r en oundviklig fas i den socialistiska revolutionen f�r alla l�nder.
G�ller detsamma ocks� f�r krigskommunismen? Kan man s�ga att krigskommunismen utg�r en oundviklig fas i den prolet�ra revolutionen? Nej, det kan man inte. Krigskommunismen �r en politik, som dikterats av en situation av krig och intervention f�r den prolet�ra diktaturen, och som d�rf�r �r �gnad att uppr�tta ett direkt produktutbyte mellan stad och land, inte medelst marknaden, utan genom uteslutande av marknaden, genom �tg�rder av huvudsakligen utomekonomisk, och delvis milit�r karakt�r, i syfte att f�rdela produkterna p� ett s�dant s�tt, att man tryggar s�v�l f�rs�rjningen f�r de revolution�ra arm�erna vid fronten som arbetarna i upplandet. Om inte krigstillst�ndet och interventionen hade varit, s� �r det klart att n�gon krigskommunism heller icke existerat. D�rf�r f�r man inte p�st� att krigskommunismen skulle utg�ra en ekonomiskt oundviklig utvecklingsfas i den prolet�ra revolutionen.
Det vore fel att tro att den prolet�ra diktaturen i Sovjetunionen har inlett sin ekonomiska verksamhet med krigskommunismen. N�gra kamrater hamnar p� denna st�ndpunkt. Denna st�ndpunkt �r emellertid felaktig. Tv�rtom b�rjar den prolet�ra diktaturen hos oss sitt uppbyggnadsarbete icke med krigskommunismen, utan med att f�rkunna grundvalarna f�r den s.k. nya ekonomiska politiken. Alla k�nner till Lenins broschyr som utkom i b�rjan av 1918 om �Sovjetmaktens n�rmaste uppgifter�[7] d�r Lenin f�r f�rsta g�ngen grundlade den nya ekonomiska politikens principer. Denna politik br�ts visserligen genom interventionen, och f�rst tre �r senare, efter slutet p� kriget och interventionen, kunde vi �terv�nda till den. Det faktum att den prolet�ra diktaturen i Sovjetunionen m�ste �terv�nda till de principer f�r den nya ekonomiska politiken som kungjorts redan i b�rjan av 1918, detta faktum visar helt klart varmed den prolet�ra diktaturen m�ste b�rja och varp� den m�ste grunda sitt uppbyggnadsarbete dagen efter revolutionen, om man vill utg� fr�n ekonomiska �verv�ganden.
Ibland f�rv�xlar man krigskommunismen med inb�rdeskriget, identifierar den f�rsta med det andra. Det �r naturligtvis fel. Proletariatets gripande av makten i oktober 1917 var otvivelaktigt en form av inb�rdeskrig. Det vore emellertid fel att s�ga, att vi redan i oktober 1917 p�b�rjat inf�randet av krigskommunismen. Man kan utan vidare f�rest�lla sig att ett tillst�nd av inb�rdeskrig r�der, utan att krigskommunismens metoder till�mpas, utan att man avviker fr�n den nya ekonomiska politikens grundvalar, vilket hos oss var fallet fr�n b�rjan av 1918 fram till interventionen.
Man s�ger att de prolet�ra revolutionerna m�ste f�rl�pa isolerat och att d�rf�r ingen enda prolet�r revolution skulle kunna undvika interventionen, allts� ej heller krigskommunism. Det �r fel. Sedan vi efter sovjetmaktens konsolidering i Sovjetunionen uppn�tt en tillv�xt av de kommunistiska partierna i kapitalismens viktigaste l�nder och en f�rst�rkning av Komintern, kan, och f�r det inte l�ngre finnas n�gra isolerade prolet�ra revolutioner. Man m�ste ta h�nsyn till s�dana faktorer som v�rldskapitalismens allt mera sk�rpta kris, som existensen av Sovjetunionen och tillv�xten av kommunismen i alla l�nder. (Avbrott: �i Ungern blev revolutionen isolerad�.) Det var 1919.[8] Nu skriver vi emellertid 1928. Det r�cker att p�minna sig revolutionen i Tyskland �r 1923,[9] d� den prolet�ra diktaturen i Sovjetunionen f�rberedde ett direkt underst�d av den tyska revolutionen, f�r att f�rst� hela relativiteten och godtyckligheten i argumentationen hos n�gra kamrater. (Avbrott: �isolerad revolution i Tyskland, isolering mellan Frankrike och Tyskland�.) Ni f�rv�xlar den rumsliga �tskillnaden med politisk isolering. Naturligtvis �r den rumsliga �tskillnaden av betydelse. �nd� f�r man inte f�rv�xla den med politisk isolering.
Och arbetarna i de intervenerande l�nderna � tror man att de skulle tiga vid en intervention mot exempelvis den tyska revolutionen, och att de inte skulle falla de intervenerande i ryggen?
Och Sovjetunionen med dess proletariat � tror ni att den prolet�ra revolutionen i Sovjetunionen lugnt skulle st� och titta p� interventionen?
F�r att skada de intervenerande �r det inte alls n�dv�ndigt att man rumsligt �r f�rbunden med det revolution�ra landet. Det �r tillr�ckligt att tr�ffa de intervenerande p� de mest s�rbara punkterna av deras eget territorium f�r att de ska inse faran och f�rst� den prolet�ra solidaritetens hela realitet. Om vi antar att vi i Leningradomr�det skulle r�ka tr�da det borgerliga England f�r n�ra, och tillfoga det n�gon v�sentligare skada, f�ljer d�rav att England till varje pris m�ste h�mnas p� oss just i Leningrad? Nej, det f�ljer inte d�rav. Det skulle likav�l kunna h�mnas p� oss i Batum, i Odessa, i Baku eller l�t oss s�ga i Vladivostok. Samma sak g�ller f�r de former av hj�lp och underst�d som den prolet�ra diktaturen skulle l�mna �t den prolet�ra revolutionen i n�got av, l�t oss s�ga, Europas l�nder mot den imperialistiska interventionen.
Om man d� inte kan p�st� att interventionen och f�ljaktligen ocks� krigskommunismen �r ett f�r alla l�nder n�dv�ndigt fenomen, d� m�ste man �nd� framh�lla att den �r mer eller mindre sannolik. Med detta �r jag ense, utan att inst�mma i dessa kamraters argumentation, jag �r inf�rst�dd med deras slutsats, att man skulle kunna ers�tta formeln i programutkastet, att krigskommunismen f�r den prolet�ra revolutionens l�nder i ett visst internationellt l�ge �r m�jlig, med formeln att interventionen och krigskommunismen �r mer eller mindre sannolik.
Fr�gan om nationaliseringen av jorden. Jag �r inte ense med de kamrater som f�resl�r att man skall �ndra formeln om jordens nationalisering f�r de kapitalistiskt utvecklade l�nderna, och de som fordrar att man i dessa l�nder genast, p� den prolet�ra revolutionens f�rsta dag, skall f�rkunna nationaliseringen av all jord.
Jag �r inte heller ense med de kamrater som f�resl�r, att man �ver huvudtaget inte skall s�ga n�gonting om nationaliseringen av all jord i de kapitalistiskt utvecklade l�nderna. Enligt min �sikt vore det b�ttre att tala om en senare nationalisering av all jord, liksom det ocks� sker i programutkastet, med till�gget att sm� och mellanb�nder skall garanteras r�tten att nyttja jorden.
De kamrater har or�tt som tror, att nationaliseringen av all jord skulle vara s� mycket l�ttare att genomf�ra ju starkare utvecklat ett land �r i kapitalistiskt avseende. Tv�rtom, ju starkare ett land �r utvecklat i kapitalistiskt avseende, desto sv�rare �r det att genomf�ra nationaliseringen av all jord, ty desto starkare �r d� traditionerna av privat�gande av jorden, och desto sv�rare �r det f�ljaktligen att k�mpa mot dessa traditioner.
L�s Lenins teser om agrarfr�gan p� Kominterns andra kongress,[10] d�r han direkt varnar f�r �verilade, of�rsiktiga steg i denna riktning � och ni kommer att f�rst� hur felaktigt dessa kamraters p�st�ende �r! I de kapitalistiskt utvecklade l�nderna r�der privategendom till jord och mark sedan hundratals �r, vilket man inte kan s�ga om de kapitalistiskt svagare utvecklade l�nder, d�r principen om privategendom till jord och mark �nnu inte g�tt b�nderna i blodet. Hos oss i Ryssland sade b�nderna i ett skede t.o.m. att jorden inte tillh�rde n�gon, att det var Guds jord. H�rav kommer det sig ocks� att Lenin redan �r 1906 d� man v�ntade sig en borgerligt demokratisk revolution, hos oss framf�rde slagordet om nationalisering av all jord med garanti av r�tten att bruka jorden f�r sm�- och mellanb�nder, varvid han utgick ifr�n att b�nderna skulle begripa och omfatta detta.
�r det inte karakteristiskt, att samma Lenin �r 1920, p� Kominterns andra kongress, varnade de kommunistiska partierna i de kapitalistiskt utvecklade l�nderna f�r att genast framf�ra slagordet om nationalisering av all jord, d� detta slagord inte omedelbart kunde vara antagbart f�r b�nderna i dessa l�nder, som var genomsyrade av �garinstinkter. Kan vi bortse fr�n denna skillnad och avst� fr�n att tillvarata Lenins anvisningar? Det �r klart att vi inte kan det.
Fr�gan om programutkastets inre halt. Det tycks som om n�gra kamrater vore av den �sikten att programutkastet till sin inre halt inte skulle vara helt internationellt, eftersom det, som de s�ger, har en �alltf�r rysk� karakt�r. Jag har inte h�rt n�gra liknande inv�ndningar h�r. S�dana inv�ndningar l�r emellertid skola framf�ras i m�nga kretsar runt om i Komintern.
Vad kan vara bakgrunden till s�dana p�st�enden?
Kanske det faktum att det i programutkastet finns ett s�rskilt kapitel om Sovjetunionen? Men det kan v�l inte vara d�ligt? �r kanske v�r revolution till sin karakt�r en nationell, och blott nationell, revolution, och inte huvudsakligen en internationell revolution? Varf�r kallar vi den d� en bas f�r den revolution�ra r�relsen i hela v�rlden, en h�vst�ng f�r den revolution�ra utvecklingen i alla l�nder, v�rldsproletariatets moderland?
Det har funnits folk hos oss, t.ex. v�ra oppositionsm�n, som betraktat revolutionen i Sovjetunionen som en uteslutande, eller huvudsakligen, nationell revolution. De har d�rvidlag brutit nacken av sig. Det �r konstigt att det runt om i Komintern tycks finnas folk som �r beredda att g� i de oppositionellas fotsp�r.
Kanske �r v�r revolution till sin typ en nationell, och en blott nationell, revolution?
V�r revolution �r en sovjetisk revolution, den prolet�ra statens sovjetform �r emellertid en mer eller mindre obligatorisk form ocks� f�r proletariatets diktatur i andra l�nder. Inte f�r intet sade Lenin, att revolutionen i Sovjetunionen har �ppnat en ny era i historien, sovjeternas era. F�ljer inte d�rav att v�r revolution icke blott till sin karakt�r, utan ocks� till sin typ, huvudsakligen �r en internationell revolution, som ger en bild av vad som v�sentligen m�ste ske med den prolet�ra revolutionen i varje land?
Det r�der inget tvivel om att den internationella karakt�ren av v�r revolution p�l�gger den prolet�ra diktaturen i Sovjetunionen s�rskilda f�rpliktelser gentemot prolet�rerna och de undertryckta massorna i hela v�rlden. Lenin utgick ifr�n detta d� han sade, att meningen med den prolet�ra diktaturens existens i Sovjetunionen ligger i att g�ra allt vad som �r m�jligt f�r den prolet�ra revolutionens utveckling och seger i andra l�nder. Men vad f�ljer h�rav? H�rav f�ljer �tminstone att v�r revolution �r en del av v�rldsrevolutionen, basen och ett verktyg f�r den revolution�ra r�relsen i hela v�rlden.
Det r�der sj�lvfallet inget tvivel om att revolutionen i Sovjetunionen icke blott har f�rpliktelser mot proletariatet i alla l�nder och uppfyller dessa, utan ocks� att proletariatet i alla l�nder har best�mda, ganska allvarliga f�rpliktelser gentemot den prolet�ra diktaturen i Sovjetunionen. Det �r dess plikt att underst�dja proletariatet i Sovjetunionen i dess kamp mot inre och yttre fiender, att k�mpa mot det krig som syftar till att kv�va den prolet�ra diktaturen i Sovjetunionen och att i h�ndelse av ett direkt �verfall mot Sovjetunionen propagera f�r en direkt �verg�ng av imperialismens arm�er till den prolet�ra diktaturens i Sovjetunionen sida. F�ljer inte h�rav att revolutionen i Sovjetunionen �r omedelbart f�rbunden med den revolution�ra r�relsen i andra l�nder, och att segern f�r revolutionen i Sovjetunionen �r en seger f�r revolutionen i hela v�rlden?
Kan man efter allt detta tala om revolutionen i Sovjetunionen som en enbart nationell revolution, som om en isolerad revolution, som inte vore f�rbunden med den revolution�ra r�relsen i hela v�rlden?
Och kan man omv�nt efter allt detta f�rst� n�gonting av den revolution�ra r�relsen i v�rlden utanf�r sambandet med den prolet�ra revolutionen i Sovjetunionen?
Vad skulle ett kominternprogram ha f�r v�rde, om det behandlade den prolet�ra v�rldsrevolutionen och d�rvid f�rbigick grundfr�gan, fr�gan om karakt�ren av och uppgifterna f�r den prolet�ra revolutionen i Sovjetunionen, fr�gan om dess f�rpliktelser gentemot prolet�rer i alla l�nder och f�rpliktelserna hos proletariatet i alla l�nder gentemot den prolet�ra diktaturen i Sovjetunionen?
D�rf�r anser jag, att de inv�ndningar som riktar sig mot den �ryska karakt�ren� i Kominterns programutkast har en, hur ska man s�ga det s� lindrigt som m�jligt... osk�n pr�gel, en obehaglig bismak.
L�t oss �verg� till enskilda anm�rkningar.
Jag anser att de kamrater har r�tt, som f�resl�r att �ndra satsen p� sidan i programutkastet, avseende de arbetande skikten p� landsbygden �som f�ljer proletariatets diktatur�. Denna sats inneb�r en uppenbar missuppfattning eller kanske ett korrekturfel. Man m�ste �ndra det.
Men dessa kamrater har fullkomligt or�tt, d� de f�resl�r att i programutkastet ta med alla definitioner p� proletariatets diktatur som Lenin har gett. (munterhet) P� sidan 52 ges f�ljande definition av proletariatets diktatur, som v�sentligen tagits fr�n Lenin:
�Proletariatets diktatur �r forts�ttningen p� dess klasskamp under nya betingelser. Proletariatets diktatur �r en utdragen kamp, en blodig och oblodig, v�ldsam och fredlig, milit�r och ekonomisk, pedagogisk och administrativ kamp mot krafter och traditioner inom det gamla samh�llet, mot de yttre kapitalistiska fienderna, mot utsugarklassens kvarlevor inom landet, mot de fr�n till en ny bourgeoisie som uppst�r p� grundval av den �nnu icke �vervunna varuproduktionen.�
Programutkastet inneh�ller ytterligare en rad definitioner av diktaturen, motsvarande diktaturens olika uppgifter under den prolet�ra revolutionens olika stadier. Jag anser att detta �r helt tillr�ckligt. (avbrott: �en av Lenins formuleringar �r utl�mnad). Hos Lenin finns det hela sidor om proletariatets diktatur. Om vi skulle ta med allt detta i programutkastet s� fruktar jag att dess omf�ng skulle utvidgas till �tminstone det tredubbla.
Felaktig �r ocks� inv�ndningen hos n�gra kamrater betr�ffande tesen om mellanb�ndernas neutralisering. Lenin s�ger direkt i sina teser p� Kominterns andra kongress, att de kommunistiska partierna i och med makttilltr�det, och under det f�rsta stadiet av den prolet�ra diktaturen i de kapitalistiska l�nderna, inte f�r r�kna med mer �n att neutralisera mellanb�nderna. Lenin s�ger direkt, att de kommunistiska partierna f�rst efter konsolideringen av den prolet�ra diktaturen kan r�kna med att uppr�tta ett fast f�rbund med mellanb�nderna. Det �r klart att vi vid uppr�ttandet av programutkastet inte underl�tit att ta h�nsyn till denna anvisning hos Lenin, helt bortsett fr�n att denna anvisning helt och fullt svarar mot erfarenheterna i v�r revolution.
Felaktig �r ocks� anm�rkningen fr�n en rad kamrater i den nationella fr�gan. Dessa kamrater har ingen grund f�r sitt p�st�ende att programutkastet icke tar h�nsyn till den revolution�ra r�relsens nationella moment. Fr�gan om kolonierna �r v�sentligen en nationell fr�ga. I programutkastet talas det tillr�ckligt klart om det imperialistiska f�rtrycket, om f�rtrycket i kolonierna, om det nationella sj�lvbest�mmandet, om nationernas och koloniernas r�tt till avskiljande osv.
Om dessa kamrater syftar p� de nationella minoriteterna i Mellaneuropa s� kan man n�mna denna fr�ga i programutkastet men jag �r emot att man i programutkastet speciellt behandlar den nationella fr�gan i Mellaneuropa.
Slutligen betr�ffande en rad anm�rkningar fr�n en rad kamrater betr�ffande Polen s�som ett land f�rkroppsligande den andra typen av utveckling till den prolet�ra diktaturen: Dessa kamrater tror att klassificeringen av l�nderna i tre typer, i l�nder med h�gt utvecklad kapitalism (Amerika, Tyskland, England), i l�nder med medelm�ttigt utvecklad kapitalism (Polen, Ryssland f�re februarirevolutionen osv.) och koloniala l�nder vore felaktig. De p�st�r att man m�ste r�kna Polen till f�rsta typen av l�nder, att man bara kan tala om tv� typer av l�nder, om kapitalistiska och koloniala l�nder.
Det �r fel, kamrater. F�rutom de kapitalistiskt utvecklade l�nderna, d�r revolutionens seger genast kommer att leda till den prolet�ra diktaturen, finns det ocks� l�nder som �r ringa kapitalistiskt utvecklade, l�nder med feodala kvarlevor, med en speciell agrarfr�ga av antifeodalt slag (Polen, Rum�nien osv.), d�r sm�bourgeoisin, i synnerhet bondeklassen i h�ndelse av ett revolution�rt utbrott otvivelaktigt kommer att ha en viktig roll och d�r revolutionens seger, f�r att kunna f�ra till den prolet�ra diktaturen, m�ste och kommer att framtvinga vissa mellansteg, l�t oss s�ga proletariatets och bondeklassens diktatur.
Det har ocks� funnits folk bland oss, som exempelvis Trotskij, som f�re februarirevolutionen p�stod att b�nderna inte hade n�gon allvarlig betydelse, att dagens l�sen vore �bort med tsaren, fram f�r arbetarregeringen�. Ni vet, att Lenin best�mt tagit avst�nd fr�n s�dana slagord, att han v�nde sig mot underskattandet av sm�bourgeoisins roll och specifika vikt, i synnerhet bondeklassens. M�nga av oss trodde d�, att proletariatet efter tsarv�ldets st�rtande genast skulle inta h�rskarens roll. Men vad h�nde i verkligheten? I verkligheten framtr�dde emellertid efter februarirevolutionen de miljonh�vdade borgerliga massorna p� arenan och gav de sm�borgerliga partierna, socialistrevolution�rerna och mensjevikerna �vervikten. Socialistrevolution�rerna och mensjevikerna, som dittills varit helt obetydliga partier blev �pl�tsligt� den h�rskande kraften i landet. Hur kom det sig? Det kom sig d�rav, att sm�bourgeoisins miljonmassor under det f�rsta skedet underst�dde socialistrevolution�rerna och mensjevikerna.
H�rav kan man ocks� f�rklara det faktum att den prolet�ra diktaturen hos oss kunde uppr�ttas som en f�ljd av ett mer eller mindre snabbt �verv�xande av den borgerligt demokratiska revolutionen till den socialistiska revolutionen.
Det finns ingen anledning att tvivla p�, att Polen och Rum�nien h�r till de l�nder som p� v�gen till proletariatets diktatur m�ste tillryggal�gga vissa mellansteg i mer eller mindre snabbt tempo.
D�rf�r anser jag att dessa kamrater har fel, d� de bestrider existensen av tre typer av revolution�r utveckling p� v�gen till proletariatets diktatur. Polen och Rum�nien �r f�retr�dare f�r den andra typen.
Detta kamrater, �r mina anm�rkningar till Kominterns programutkast.
Vad betr�ffar stilen i programutkastet, eller enskilda formuleringar, s� kan jag inte p�st� att programutkastet i detta avseende vore fullkomligt. Det kommer v�l att visa sig n�dv�ndigt att f�reta vissa f�rb�ttringar och preciseringar, att m�h�nda f�renkla stilen osv. Men det �r en angel�genhet f�r Vl:e Kominternkongressens programkommission.
Historiska arbeten:
Alexander Vatlin: Programdiskussionen i Kommunistiska internationalen
Pierre Brou�, Trotskij � en biografi, kapitel 34, �Alma-Ata�, inneh�ller en utf�rlig redog�relse f�r 1928 �rs Komintern-kongress, Trotskijs program-kritik m m.
Tidsdokument:
Kommunistiska internationalens program (antaget vid Kominters 6:e kongress september 1928)
F�rarbeten, debattinl�gg m m:
Lenin: Utkast till resolution f�r Kominterns fj�rde kongress i fr�gan om Kommunistiska internationalens program (1922)
August Thalheimer: Kommunistiska Internationalens strategi och taktik (1928)
Trotskij: Tredje internationalen efter Lenin (kritik av programf�rslaget, 1928). Ett mindre antal av en engelsk �vers�ttning av denna kritik fanns tillg�ngligt p� Komintern-kongressen och smugglades ut av amerikanen J P Cannon och kanadensaren Maurice Spector. Se kapitlet V�nsteroppositionens uppkomst i Cannons Den amerikanska trotskismens historia 1928-1938 om detta.
[1] Bucharin presenterade sitt f�rsta programutkast redan vid Kominterns 4:e kongress 1922: Program of the Communist International (Draft) och Report on the Programme of the International and Communist Parties � Fourth Congress of the Communist International . Bucharin rapporterade �ven om arbetet med programmet vid EKKI:s 3:e utvidgade plenarm�te i juni 1923: Report on the Program Question.� /MF
[2] F�r ytterligare detaljer om hur programfr�gan behandlades inf�r Kominternkongressen, se avsnittet �Utkastet fr�n kamraterna Stalin och Bucharin f�relades politbyr�n...� i Alexander Vatlins Programdiskussionen i Kommunistiska internationalen
[3] Citerat av Vatlin, se f�reg�ende not. Bucharin var bl a missn�jd med de avsnitt som handlade om den internationella politiken och synen p� socialdemokratin, vilket framg�r av Vatlins artikel, men ocks� av kapitel 9 av Stephen F Cohens bok Bucharin och den ryska revolutionen. / MF�
[4] Tal och debattinl�gg m m publicerades fortl�pande i Kominterntidskriften International Press Correpondence (Inprecor), med b�rjan den 25 juli, Vol 8, No. 39, July 25, 1928, och forsatte till slutet av december, d� man publicerade det antagna programmet: Vol 8, No. 92, December 31, 1928. Tyv�rr �r inte MIA:s upps�ttning av tidskriften komplett, men d�r finns trots det mycket som kan vara av intresse f�r den vetgirige. F�r en lista med de tillg�ngliga numrem, se Inprecor 1928 / MF.
[5] Om kollektiviseringskampanjen, se Moshe Lewins utm�rkta arbete B�nderna och sovjetmakten: 1928-1930. En studie av kollektiviseringen i Sovjetunionen.� / MF
[6] Det utkast till Kominterns program, som diskuterades av SUKP(b):s CK:s plenum i juli 1928, hade utarbetats av den programkommission som bildats p� Kominterns 5:e kongress (juni�juli 1924). J. V. Stalin tillh�rde kommissionen och det var han som ledde utarbetandet av programutkastet. [Detta �r inte sant � Det var Bucharin som ledde det arbetet �nda fram till januari 1928, d� den nya programkommissionen bildades. /MF]
Det av EKKI:s programkommission antagna och av SUKP(b):s CK godk�nda utkastet lades till grund f�r Kominterns program som fastst�lldes p� Kominterns 6 kongress (juli�sept. 1928).
[7] Sovjetmaktens n�rmaste uppgifter (april 1918),
[8] Den 21 mars 1919 utropades r�dsrepubliken i Ungern. Fr�n sin f�rsta dag var r�ds-republiken i ett sv�rt l�ge. Landet genomlevde en sv�r finans- och livsmedelskris, k�mpade mot den inre kontrarevolutionen och ententen som organiserade en ekonomisk blockad och milit�r intervention mot r�dsrepubliken. De ungerska socialdemokraterna som tillh�rde regeringen bedrev ett f�rr�diskt undermineringsarbete i landet och vid fronten och tr�ffade uppg�relser med ententens agenter om st�rtande av r�dsrepubliken. I augusti 1919 slogs den ungerska revolutionen ned av den inre kontrarevolutionen och interventernas f�renade krafter.
[9] Som ett resultat av den kraftiga revolution�ra r�relsen i Tyskland 1923 bildades arbetarregeringar i Sachsen och Thuringen. I Hamburg utbr�t v�pnade arbetaruppror. 1923 �rs revolution i Tyskland led nederlag.
[10] Ursprungligt utkast till teser i agrarfr�gan i Teser till Kommunistiska internationalens andra kongress