Originalets titel: Kritik des Programmentwurfs der Kommunistischen Internationale (VI. Weltkongre�)
�vers�ttning: Jesper Sydhagen och G�ran K�llqvist. F�rordet �versatt av Per-Erik Wentus
HTML: Martin Fahlgren.
Med f�rord av Theodor Bergmannn.
Thalheimer skrev sin kritik 1928 som ett debattinl�gg om utkastet till program f�r Kommunistiska Internationalen, men det publicerades aldrig. Mer om dokumentets �de, se Bergmannns f�rord. Det slutgiltigt antagna programmet: Kommunistiska internationalens program.
Vi har att tacka doktor Klaus Kinner, tidigare professor vid det nu nedlagda Leipziger Editionswissenschaft, f�r hans skarpsinniga efterforskningar i de omfattande, numera offentliga, arkiven tillh�rande de tidigare h�rskande kommunistpartierna, i att klarg�ra August Thalheimers kritik av Kominterns program av den sj�tte v�rldskongressen 17 juli � 1 september 1928. Detta hans id�m�ssigt och historiskt sett viktiga dokument f�rkom d� i arkiven. F�rst efter 65 �r [1993] �r det nu �ter tillg�ngligt och kan p� nytt f�rel�ggas en intresserad allm�nhet. Thalheimer-manuskriptens nyutg�va sker tack vare Institutet f�r arbetarr�relsens historia i Berlin. En av de viktigaste delarna, som n�r det begav sig endast fanns i ett begr�nsat antal kopior, var den som befattade sig med analysen av fascismen.
August Thalheimer, liksom hans sedan gammalt politiska och personliga v�n Heinrich Brandler, hade sedan 1924 av Kominternledningen f�rpassats till Moskva f�r att f�rhindra deras, f�r d�tida kommunister, kritiska verksamhet, f�r vilket de bland de erfarna KPD-funktion�rerna �tnj�t stor sympati. De beordrades �ven att bli medlemmar i SUKP och underst�lldes d�rmed partidisciplinen och dess organ, vilka d� var inne i en stegrande stalinisering. Formellt sett gavs de hedersposter men de, grundare av Spartakusf�rbundet och KPD, f�relades ocks� ett formellt f�rbud att �blanda� sig i KPD.
Omsorgen om KPD och oron inf�r de katastrofala f�ljderna av den f�rsta ultrav�nsterperioden 1924-5 sysselsatte Brandler och Thalheimer i h�gsta grad i det avl�gsna Moskva. De f�rs�kte h�lla kontakt med sina tyska kamrater och i sitt Moskva-ghetto h�lla sig informerade �ver utvecklingen i KPD. Thalheimer ingick i Kominterns programarbete och d�rut�ver befattade han sig med att vidareutveckla och popularisera marxismen. Denna bok inneh�ller otvivelaktigt hans viktigaste bidrag h�rvidlag.
J V Stalin hade strax efter Lenins d�d 1924 framlagt marxismen-leninismen, dvs l�tit skapa en (marxism)�stalinism, som i realiteten var ett medel att g�ra honom till v�r tids st�rsta marxist. Marxismen nedv�rderades till en legitimeringsvetenskap som gav den stalinistiska fraktionen m�jlighet att kamouflera sina politiska schackdrag som grundade p� �teori�.� �
SUKP:s och Kominterns samh�llsvetenskapliga apparat m�ste i samma syfte disciplineras och �rensas�. H�rur utvecklade sig en monolitisk icke-dialektisk skenbar marxism som inte till�t n�gra anti-teser och som allts� inte l�ngre kunde uppn� n�gon utvecklingsniv� att tala om.
August Thalheimers marxism med dess odogmatiska h�llning var p� intet s�tt den enda i sitt slag i d�tidens kommunistiska r�relse. Han till�mpade marxismen som analysverktyg f�r f�r�ndringarna i kapitalismen visavi dess ekonomi, inrikes- och utrikespolitik och visavi f�r�ndringarna hos arbetarklassen och dess m�jliga allierade.
Frasradikala �ventyrare f�rbiser de reala kraftf�rh�llandena och f�ljer sina �nskningar. Den reelle revolution�ren kan radikalt f�r�ndra samh�llet; han f�rs�ker efter b�sta f�rm�ga f�nga de sociala krafterna f�r att nyktert kunna bed�ma det revolution�ra partiets styrka. Utifr�n detta justerar han sin taktik och dagsaktiviteter. Denna st�ende process av analyser och l�rdomar som i sig �r en teoretisk bearbetning av aktuell utveckling och egna erfarenheter dokumenteras allts� i programkritiken av 1928. Kommunistisk strategi j�mte marxistisk teori �r s�ledes inget f�rdigt recept, p� intet s�tt n�gra eviga sanningar av en folkens visa ledare.
Det fanns efter det f�rsta v�ldskriget utsikt om att den djupa uppr�rdheten �ver det kriminella kriget, �ver det aktiva st�det f�r det fr�n SPD-ledningen och andra socialdemokratiska partiers sida, uppr�rdheten �ver massmorden, sv�lten, el�ndet, f�rst�relsen men ocks� chansen att utnyttja undantagstillst�nden till revolution�ra omv�lvningar. Dessa st�mningar bland massorna och den internationella beredskapen att frig�ra oktoberrevolutionen fr�n dess v�rldsomfattande karant�n bidrog till skapandet av, bland August Thalheimer och hans tyska kamrater, en offensiv kuppinriktad teori. Deras erfarenhet av detta och den kamratliga kritiken fr�n Lenin lotsade dem d�refter till utarbetandet av en l�ngsiktighetens strategi best�ende av; enhetsfront, facklig verksamhet, �verg�ngsl�sningar, klassm�ssiga dagskrav i avsikt att vinna en arbetarmajoritet. De �r f�ruts�ttningarna f�r en segerrik omv�lvning i ett h�gorganiserat samh�lle � i s�v�l Rosa Luxemburgs som i Lenins mening.
Eftersom de staliniserade ledningarna f�r Komintern och KPD hade lagt av med att t�nka och stoppat all teoretisk utveckling blev de icke-dogmatiska kommunisterna f�rst marginaliserade och sedan utest�ngda och � om de bodde i Sovjetunionen � till stor del f�rintade och d�rmed kunde Stalins stj�rna efter denna hans Bartholomein�tter str�la allt starkare.
Flera av Thalheimers h�r publicerade tankar inlemmades 1929 i KPD-oppositionens plattform och m�nga av dem fick senare ett vidare inflytande och formulerades p� nytt. Den kommunistiska �vertygelsen om det faktiska behovet av en revolution i Tyskland stod fast, liksom beredskapen av en kritisk solidaritet med Sovjetunionen. Men allm�nt sett med varje steg i staliniseringen och den byr�kratiska lamslagningen gav detta en intensivare kritik och en �n djupare analys av det nya sovjetsamh�llet[1], n�got som Thalheimer sj�lv inte kunde slutf�ra.
Det �r 65 �r sedan Thalheimers verk tillkom, men det innehar fortfarande sin s�rskilda betydelse, d� det bidrar till att l�gga till r�tta den f�rljugna historiska bild, som efter det historiska experimentets sammanbrott, m�las upp fr�n flera h�ll. Den stalinistiska samh�lls- och n�ringslivsmodellen fr�n DDR till Sovjetunionen �r kaputt. Men d�rmed �r marxismen p� intet vis vederlagd. Stalinismen var inte, s�som stalinisterna h�vdade och som dagens exstalinistiska arvingar i likhet med antisocialister alltj�mt menar, den logiska och enda m�jliga socialismen. Den reellt existerande socialismen var en urartning och en snedvridning av marxismen och oktoberrevolutionens h�ga m�ls�ttningar. F�r att tillr�ttal�gga denna nidbild finns det m�nga alternativ att �teruppt�cka i det kommunistiska tankegodset, vilka Stalin f�rst�rde eller begravde i f�rseglade arkiv. Thalheimers h�r f�religgande verk och hela hans politiska livsverk �r ett av dem.
Stalins syn p� historiens g�ng � inte olik den �stora historikern Fukuyamas� � �r f�r enkel. Det finns en lagbunden utveckling till socialismen h�r och nu � sedan upph�r historien.
Men striden i samh�llet forts�tter, m�nga g�nger p� nya s�tt. En samh�llelig lagbundenhet �r n�got annat �n den naturvetenskapliga: Klasskampen f�rs av olika skikt av m�nniskor organiserade i sociala grupperingar. Organisationer, institutioner bedriver en �msesidig kamp. Att m�nsklighetens stora flertal, som lider av krig, n�d, hunger och ovisshet, skulle godta sakernas tillst�nd som of�r�nderliga, att nuet vore det b�sta kan sv�rligen godtas. V�rldens socialistiska r�relses djupa kris tror sig de kapitalistiska stormakterna ger dem fria h�nder. Kunskap om de forna alternativen i kommunismen ger oss en medvetenhet om att det alltid finns alternativ och s�ledes om uppgiften att s�ka efter nya socialistiska v�gar. Ett exempel p� detta �r det som presenteras h�r.
Stuttgart, 15 januari 1993 Theodor Bergmann.
Detta dokument skrevs som ett svar p� det program som hade utarbetats fr�mst av Bucharin till Kommunistiska Internationalens sj�tte kongress 1928. Det d�k f�rst upp, med ett f�rord av Theodor Bergmann, i Programmatische Fragen: Kritik des Programmentwurfs der Kommunistischen Internationale (VI Weltkongress), Decaton, Mainz, 1993.[2] Det hade h�mtats fr�n �sttyska kommunistpartiet SED:s arkiv.
Kommunistiska Internationalens sj�tte kongress varade fr�n 17 juli till 1 september 1928. Vid denna tid hade Zinovjev, som vid Kominterns femte kongress 1924 var dess ordf�rande, hamnat i on�d sedan han, tillsammans med Kamenev, hade brutit med Stalin och gjort gemensam sak med Trotskij i den kortlivade F�renade v�nsteroppositionen. Under tiden hade Stalin bildat �Duumviratet� med Bucharin, men efter att 1927 ha kastat ut V�nsteroppositionens ledare fr�n det sovjetiska kommunistpartiet, och efter att ha inlett en br�dst�rtad industrialisering med f�rsta fem�rsplanen, hade han nu v�nt sig mot Bucharin, som var mycket kritisk mot Stalins �ventyrliga ekonomiska politik.
Sj�tte kongressen b�de st�dde och p�skyndade Kominterns v�ndning mot v�nsterismen efter den l�tta h�gersv�ngen strax efter femte kongressen 1924. Samtidigt som Bucharin var f�rsiktig n�r det g�llde den inhemska ekonomiska politiken, s� f�respr�kade han en v�nsteristisk h�llning i Komintern. Vid Kommunistiska Internationalens exekutivkommitt�s (EKKI) sjunde plenum i slutet av 1926 tog han upp id�n om den �tredje perioden�, dvs att den �andra perioden� av kapitalistisk stabilisering var slut och att vi nu stod inf�r en period av imperialistisk rivalitet och krig och prolet�ra revolutioner. Vid tiden f�r EKKIs �ttonde plenum i maj 1927 �kade sp�nningarna mellan Sovjetunionen och den kapitalistiska v�rlden, och de sovjetiska ledarna var genuint bekymrade �ver risken f�r ett krig riktat mot Sovjetunionen.
N�r det nionde EKKI-plenumet samlades i februari 1928 v�nde sig Stalin mot Bucharin och �verflyglade honom genom att inf�ra en ultrav�nsteristisk kurs i Komintern, och sluta en hemlig �verenskommelse mellan ledarna f�r de sovjetiska och de tyska kommunistpartierna i syfte att bek�mpa �h�gerfaran�. Denna ultrav�nsterism var inte bara ett resultat av Stalins politiska man�vrar, eftersom det i de kommunistiska partierna fanns v�nsteristiska str�mningar som var missn�jda med Kominterns f�rsoningspolitik under mitten av 1920-talet och som kr�vde en mer v�nstervriden kurs. De allt mer byr�kratiska och intoleranta rutinerna i Komintern gynnade framv�xtenav unga, ambiti�sa och auktorit�ra element inom de kommunistiska partierna, som f�rlitade sig p� Moskvas beskydd och som �ven samtyckte till den ultrav�nsteristiska v�ndningen, som de anv�nde f�r att degradera eller tr�nga ut �ldre partiledare.[3]
Thalheimer k�nde till avtalet mellan de tyska och sovjetiska partiledarna, och skrev till kamrater i Tyskland och varnade dem f�r att en ny ultrav�nsteristisk kurs var i faggorna, med allt vad det skulle inneb�ra f�r deras �de och �det f�r det parti som de hade varit med om att bygga. Han, Brandler och andra kamrater best�mde sig f�r att organisera en motst�ndsstr�mning f�r att bek�mpa den nya v�ndningen. �ret efter sj�tte kongressen hade Stalin brutit med Bucharin, och f�rdrivit honom och hans anh�ngare fr�n den sovjetiska ledningen. Den gruppering som leddes av Thalheimer och Brandler var utest�ngd fr�n KPD. Komintern inledde en fler�rig skrikig och sj�lvf�rg�rande ultrav�nsterism, som fick s�rskilt katastrofala f�ljder i Tyskland.
Trotskij, som nu befann sig i inre exil, skrev en omfattande kritik av Kominterns programf�rslag, som l�nge har funnits i tillg�nglig under titeln Tredje Internationalen efter Lenin. Detta �r inte r�tt st�lle att j�mf�ra Trotskijs kritik med Thalheimers, utom f�r att s�ga att Trotskijs tenderar att inrikta sig p� programf�rslagets strategiska aspekter, medan Thalheimers ocks� tittar n�rmare p� taktiska aspekter. Thalheimers kritik �r v�rdefull eftersom den i detalj unders�ker flera aspekter av den kommunistiska politiken, och det �r olyckligt att socialister har varit tvungna att v�nta flera decennier innan de har kunnat l�sa detta fascinerande dokument.
Titeln anger att jag i dessa artiklar kommer att anv�nda Kommunistiska internationalens programf�rslag som utg�ngspunkt f�r att st�lla en rad fr�gor f�r att p�visa otillr�ckliga formuleringar och luckor i den teoretiska forskningen liksom i tillvaratagandet av Komintern-partiernas praktiska erfarenheter. � andra sidan �r det inte min avsikt att bara tillhandah�lla anv�ndbara formuleringar i st�llet f�r dem som jag anser �r otillr�ckliga. Det �r just d�rf�r att otillr�ckliga teoretiska formuleringar f�r det mesta tenderar att samlas d�r analysen av efterkrigskapitalismen inte har gjorts tillr�ckligt v�l, eller inte alls. Jag p�st�r mig inte kunna dra fram formuleringarna ur min hatt som en trollkarl. Och jag tror inte att n�gon annan som vill g� samvetsgrant fram kan g�ra det, �ven om vederb�rande f�rfogar �ver mycket mer talang och kunskap. Kommunistiska manifestet var frukten av minst fem �rs f�rberedande arbete av de tv� st�rsta genier som socialismen kunnat uppvisa s� h�r l�ngt. Detta kommer att bli s�rskilt uppenbart f�rst n�r vissa opublicerade verk av Marx och Engels fram till utarbetandet av Kommunistiska manifestet, framf�r allt Den tyska ideologin och Marx tidiga ekonomiska verk, har publicerats i sin helhet (vi v�ntar alla ot�ligt p� en snabb forts�ttning av utgivningen av den stora Marx-Engels-utg�van under ledning av v�r aktade v�n Rjazanov).[4] Lenin och Plechanov utf�rde p� liknande s�tt under m�nga �r ett ytterst noggrant f�rberedande arbete inf�r det ryska partiprogrammet 1903. Lenins tidigaste f�rarbeten (det f�rsta programf�rslaget) hade p�b�rjats redan i slutet av 1890-talet. Lenins korrespondens med Plechanov och Iskras redaktion ang�ende programmet fyller en betydande del av Leninskij Sbornik.[5] Varje mening, varje ord av detta f�rberedande arbete �r noggrant �verv�gt och granskat. Vi, efterf�ljarna, �r desto mer f�rpliktigade att arbeta i denna anda av grundlighet, samvetsgrannhet och kritik.
Som medlem av programkommissionen kunde jag kanske ha n�jt mig med att framf�ra fr�gor, inv�ndningar, inspiration och f�rslag inom kommissionen. Men jag f�rhindrades att g�ra detta p.g.a. externa omst�ndigheter, och d�rf�r m�ste jag framl�gga dem skriftligen. Men jag ser inget hinder f�r att g�ra det offentligt. I sitt inledande meddelande till Kominterns alla sektioner skriver programkommissionen:
Eftersom kommissionen publicerar programf�rslaget i enlighet med ett beslut av EKKI, l�t en inbjudning utf�rdas till alla kamrater att ta st�llning till det, med kritiska artiklar, kommentarer och konkreta f�rslag. Erfarenheterna av utarbetandet av programmet har visat hur sv�rt det �r att kombinera alla den kommunistiska v�rldsr�relsens problem i ett dokument. Programfr�gan kommer att vara en av de viktigaste fr�gorna under den sj�tte kongressen. Men eftersom den sj�tte kongressen m�ste ha tillr�ckligt med material till sitt f�rfogande vid tiden f�r behandlingen av denna fr�ga, uppmanar kommissionen alla kamrater till att produktivt diskutera programmet.
Jag anser att detta �ven g�ller programkommissionens medlemmar.
F�r mig f�refaller det som att en bred offentlig diskussion om de fr�gor som tas upp i programmet �r s�rskilt n�dv�ndig f�r att kunna v�cka intresse f�r teori och tankeaktivitet i Kominterns sektioner. Med tanke p� de m�nga och komplicerade fr�gor som programmet har att behandla, �r det desto n�dv�ndigare att uts�tta den f�r en massgranskning av partiets gr�sr�tter. Det �r avsett f�r dem, inte f�r l�rda akademiker, det m�ste vara begripligt f�r dem och det m�ste besvara de fr�gor som de st�ller. D�rf�r lade Lenin stor vikt vid att de enskilda partimedlemmarna i st�rsta m�jliga m�n skulle medverka i alla ryska programdiskussioner. Och Kominterns erfarenheter under senare tid av den litteratur som man har publicerat visar att det redan finns ett stort behov av teoretisk utveckling, s�rskilt bland de yngre partimedlemmarna. F�r att tillgodose detta behov r�cker det inte att partimedlemmarna bara deltar som passiva mottagare, utan att de �r aktiva, bidragande och produktiva deltagare. Ett �nnu viktigare sk�l talar f�r ett s�dant f�rfaringss�tt. I en tid d� den huvudsakliga verksamhete som drar in partimedlemmarna �r daglig kamp, b�r f�r det f�rsta teoretiska och principiella fr�gor alltmer komma i f�rgrunden, f�r att undvika att perspektiven inskr�nks, att verksamheten begr�nsas till politisk rutin p� daglig basis, och motst� faran med opportunistiska eller v�nsteristiska avvikelser som �r knuten till detta. F�r det andra �r detta ocks� r�tt tid att f�rbereda de teoretiska verktygen, vilka m�ste f�rst�s ordentligt och finnas till hands, f�r att man ska kunna dra f�rdel av de revolution�ra strider som f�rhoppningsvis kommer inom en inte alltf�r avl�gsen framtid. I tider av omedelbar revolution�r kris m�ste varje enskild partimedlem och funktion�r st� fast inf�r massornas mycket starka sinnesr�relser (jag t�nker p� situationer som ett krigsutbrott), f�r att sj�lvst�ndigt orientera sig och utveckla initiativ. F�r det tredje, kan man p� detta s�tt effektivt motverka faran av att v�ra partier stelnar byr�kratiskt och blir mekaniska (det verkar som om det som s�gs i den ryska centralkommitt�ns �ppna brev till partimedlemmarna i detta avseende m�ste testas noggrant i Kominterns andra sektioner). F�r det fj�rde kan vi i v�st under de kommande �ren inte r�kna s� mycket med tillstr�mning av element ur den borgerliga intelligentsian som �r skolade i marxism och leninism. Vi hotas st�ndigt av faran f�r teoretisk f�rvirring fr�n borgerliga intellektuella som ansluter sig till oss, vilka antingen har en d�lig marxistisk skolning eller ingen alls. Vi m�ste huvudsakligen rekrytera teoretiskt skolade hj�rnor fr�n v�r egen klass, fr�n partiets yngre skikt. Jag �r �vertygad om att en bred och grundlig programdiskussion i varje cell, i varje lokalorganisation, kommer att g�ra det m�jligt f�r dessa element i partiet att utvecklas.
Tyv�rr �r den tidsperiod som har avsatts f�r den f�rberedande programdiskussionen bland medlemmarna f�r kort.
Allm�nt sett kan man s�ga att programf�rslaget �r ett framsteg, till skillnad fr�n det som antogs av Kominterns femte kongress, eftersom det reser en rad nya fr�gest�llningar som sedan dess har tillkommit eller blivit mycket tydligare. Framf�r allt tar det upp efterkrigskapitalismens nya fas, vilken beskrivs som en relativ eller partiell (kanske �verg�ende skulle vara ett b�ttre ord) stabilisering. Vi kan nu mycket klarare se vad som bara var tillf�lliga, lokala, s�rskilda inslag i efterkrigskrisen, och i vilka avseenden kapitalismens allm�nna drag har f�r�ndrats. Nu har vi ett st�rre historiskt avst�nd �ver vilket vi kan �verblicka den v�g som kapitalismen har tagit sedan 1914. Dessutom finns en avsev�rd m�ngd fakta om den kapitalistiska koncentrationens vidareutveckling, om monopolkapitalismen, och om de nya ekonomiska, sociala och politiska f�reteelser som �r knutna till dem. Tyv�rr finns det �nnu inte n�gon l�mplig teoretisk grundval som programf�rslaget kan vila p�. Dessutom ger den kinesiska revolutionen, den nationella r�relsen i Indien, Indonesien och andra l�nder i �st, i Afrika, i Sydamerika, oss m�jlighet att se alla d�rmed sammanh�ngande fr�gor p� ett mer specifikt, rikare och utvecklat s�tt �n vad Kominterns andra kongress kunde g�ra utifr�n v�ra d�varande erfarenheter och den marxistiska metoden (teserna om den koloniala fr�gan skrivna av Lenin f�r Kominterns andra kongress har visat sig vara helt korrekta; men nu �r uppgiften att ta h�nsyn till de ytterligare erfarenheterna p� ett lika skarpt, exakt och framsynt s�tt). Men till slut var det Kominterns och dess sektioners fortsatta erfarenheter och klasskampens vidare utveckling i de kapitalistiska l�nderna, liksom i Sovjetryssland, som st�llde ytterligare en rad fr�gor och helt eller delvis f�rberedde deras l�sning.
Vi �r glada �ver att de ytterligare erfarenheterna av proletariatets diktatur, av det socialistiska uppbygget, av klasskampen i byarna, av Sovjetunionens f�rh�llande till den omgivande kapitalistiska v�rlden, nu samlas i ett s�rskilt kapitel. Det underl�ttar f�r andra Komintern-sektioner att till�mpa dessa erfarenheter, erk�nna den internationella betydelsen av denna utveckling, dessa erfarenheter och metoder, och d�rmed den defensiva kampen mot socialdemokratin, som blundar f�r den internationella betydelsen av v�rldens f�rsta prolet�ra stat och i sm�borgerlig blindhet f�rkastar dessa enorma sammanlagda erfarenheter som specifikt ryskt barbari och efterblivenhet. � andra sidan har detta avsnitt en s�rskild betydelse n�r det g�ller att bredda det Kommunistiska partiets, arbetarklassens och det arbetande folket i Rysslands f�rst�else bortom det socialistiska uppbyggets detaljer, som l�tt skulle kunna minska perspektiven hos en person som verkar inom n�got delomr�de, och att visa den internationella befrielsekampens bredare perspektiv, och de internationella skyldigheter som f�ljer av den.
Om detta f�rslag �r mycket rikare �n den femte kongressens f�rslag s� �r det samtidigt mer bristf�lligt och ofullst�ndigt i flera delar och fr�gor.
Det huvudsakliga syftet med f�ljande bidrag �r att peka p� bl.a. s�dana brister och f�rsummelser i den teoretiska analysen och formuleringarna.
H�r tar jag bara ta upp de viktigaste fr�gorna, utan att �lta de mer underordnade och perifera.
F�ljande avser den f�rsta delen av f�rslaget, �Det kapitalistiska v�rldssystemet, dess utveckling och oundvikliga nedg�ng�.
H�r var framf�rallt uppgiften att utarbeta en f�rst�else f�r de grundl�ggande mots�ttningar som finns inneboende i det kapitalistiska systemet, som, genom att periodiskt l�sa sig och periodiskt �ka, mer eller mindre skakar systemet och slutligen skapar de objektiva f�ruts�ttningarna f�r dess fall. H�r �r s�ledes en grundpelare f�r den kommunistiska teorin. D�rf�r har reformismen, fr�n Bernstein och fram�t, g�ng p� g�ng f�rs�kt att krossa den. Detta skedde alltid genom att p� ett ensidigt s�tt betona villkoren f�r systemets j�mvikt, och d�rmed f�rbis�gs de ekonomiska kriserna som ett villkor f�r att st�ra j�mvikten eller s� f�rminskades deras betydelse. Bernstein uppt�ckte f�rst att karteller och truster mildrar krisen, och till slut eliminerar dem. Slutresultatet av denna tankl�shet �r Hilferdings[6] svammel om organiserad kapitalism, som redan inf�r en planerad produktionsreglering inom kapitalismens ram. Detta kommer att tas upp senare. Ytterligare ett s�tt att f�rsvaga den marxistiska kristeorin, och till och med att ta bort dess k�rna, var n�r Hilferding, i den ryska ekonomen Tugan-Baranovskijs fotsp�r[7] sj�sattetanken att kriser bara uppst�r ur disproportioner, ur en st�rning av de korrekta numeriska f�rh�llandena mellan den kapitalistiska produktionens tv� huvudomr�den: produktionsmedlen och konsumtionsmedlen.
Slutsatsen fr�n en s�dan hypotes �r extremt l�ngtg�ende f�r den revolution�ra teorin. Om kriser bara uppst�r ur en disproportion mellan den kapitalistiska produktionens tv� huvudomr�den (som i sin tur kopplas till skillnader mellan olika n�ringsgrenar inom det ena eller andra av dessa omr�den), d� n�rmar man sig slutsatsen att dessa mots�ttningar kan j�mnas ut, �vervinnas, alltj�mt inom kapitalismen. Tugan-Baranovskij drog den slutsatsen, och Hilferding drar den nu (i Finanzkapital hade han �nnu inte dragit den) n�r han talar om en organiserad kapitalism.
Hilferdings uppfattning om att kriser uppst�r genom disproportion uttrycks klart i Finanzkapital, del 4, kapitel 16. D�r st�r det:
Det �r uppenbart att proportionalitetsf�rh�llanden, p� samma s�tt som f�rh�llandena mellan produktions- och konsumtionsindustrin som helhet, b�r r�da p� ett likartat s�tt f�r varje produktionsgren. Samtidigt visar dock dessa scheman att den kapitalistiska produktionen och den enkla eller utvidgade reproduktionen kan forts�tta ost�rt om bara dessa proportioner bevaras. � andra sidan kan en kris ocks� f�rekomma i fr�ga om den enkla reproduktionen, genom att bryta upp proportionen, till exempel mellan d�tt och nytt investeringskapital. Det f�ljer d�rf�r ingalunda att en kris i den kapitalistiska produktionen m�ste orsakas av massornas inneboende underkonsumtion. En alltf�r hastig konsumtions�kning skulle i sig kunna leda till en kris, p� samma s�tt som en uppr�tth�llen eller minskad produktion av produktionsmedel. Inte heller �r m�jligheten till en allm�n �verproduktion av varor i sig sj�lv en f�ljd av dessa scheman, utan snarare kan det visas att all produktions�kning som �r m�jlig kan uppst� med de existerande produktivkrafterna. (Finanzkapital, andra utg�van, s. 339. A.T.:s kursivering.)
Med alla de f�rsiktiga och anpassliga uttryck som Hilferding anv�nder sig av, s� uppvisar hans kristeori icke desto mindre f�ljande huvudsakliga drag: f�r det f�rsta �r kriser endast m�jliga p.g.a. bristen p� proportionalitet mellan produktionens tv� huvudomr�den eller inom dem. F�r det andra �r massornas (arbetarklassens) underkonsumtion, som �r inneboende i kapitalismen, inte en n�dv�ndig f�ruts�ttning f�r krisen (att den inte �r en tillr�cklig f�ruts�ttning f�ljer av det faktum att krisen inte �r konstant, medan arbetarklassens konsumtionsbegr�nsning faktiskt �r det). F�r det tredje resulterar inte en allm�n �verproduktion fr�n schemana i sig; med andra ord, �r den inte en central, utan bara en oavsiktlig periodisk f�reteelse i det kapitalistiska systemet.
Men nog om Hilferding. Programf�rslaget s�ger:
�Den f�rh�rskande privat�gander�tten till produktionsmedlen och denna produktions anarkistiska f�rlopp, leder tillsammans med den v�xande mots�ttningen mellan produktionens obegr�nsade utvidgning [snarare: tendens till obegr�nsad utvidgning � A.T.] och de prolet�ra massornas begr�nsade konsumtion till st�rningar i den ekonomiska j�mvikten mellan de olika produktionsgrenarna, vilket periodiskt f�rorsakar f�r�dande kriser och massarbetsl�shet.�
H�r erk�nns, till skillnad fr�n Hilferding, � ena sidan arbetarklassens begr�nsade konsumtionsmedel som en viktig orsak till krisen; � andra sidan erk�nns endast en kris beroende p� disproportionen �mellan de olika produktionsgrenarna�.
Men den generella �verproduktionen, som Marx lade st�rst vikt vid (om detta, se s�rskilt Marx, Teorier om merv�rdet, del 2, kapitel 2), �r helt bortgl�md.
Kanske �r det en d�lig formulering h�r, eftersom Bucharin, i sin skrift Imperialismen och kapitalackumulationen, tillsammans med Marx medger m�jligheten till generell �verproduktion, och motbevisar Hilferdings uppfattning om att kriser endast kan uppst� ur disproportionalitet mellan de olika produktionsgrenarna, och att kriser inte n�dv�ndigtvis v�xer fram om dessa proportioner skulle elimineras.
P� denna punkt m�ste en tydlig formulering ers�tta den oklara och missvisande formuleringen.
Objektivt �nnu viktigare �n detta �r analysen av de f�r�ndringar som sker, och riktningen och inneh�llet i de kriser som uppst�r p� monopolkapitalismens niv�. Bernstein, som 1899 dr�mde om att kriser skulle minskas och slutligen undanr�jasmed hj�lp av karteller och truster, besvarades direkt av Rosa Luxemburg, som h�vdade att de medel genom vilka det kartelliserade kapitalet f�rs�ker motverka kriser, r�ttare sagt den planerade nedst�ngningen av industrisektorer, motsvarar sjukdomen p� samma s�tt som tv� �rtor liknar varandra, och att monopoliseringen bara �terskapar de mots�ttningar ur vilka dessa kriser uppst�r p� en h�gre niv�. Men samtidigt har vi en helt annan rik erfarenhet av hur konjunkturer och kriser utvecklas under r�dande monopolkapitalistiska villkor, s�rskilt i USA. Denna erfarenhet m�ste utv�rderas i programmet. H�r riktar jag bara uppm�rksamheten mot n�gra punkter. F�r det f�rsta: ut�ver att ha misslyckats med att l�sa krisen, har trusterna �ppnat upp f�r en planerad inaktivering av produktionsmedlen och arbetet, och skapar d�rf�r, s� att s�ga, konstgjorda kriser mitt under konjunkturen, eller med andra ord, konjunkturen i sig inneh�ller redan ett element av krisen. F�r det andra s�rskiljer sig den planerade inaktiveringen av produktionsmedlen under konjunkturen fr�n de samh�llsskador som orsakas av den normala f�rmonopolistiska krisen genom att de inaktiverade produktionsmedlen inte genomg�r en kraftig v�rdeminskning, vilket underl�ttar krisens uppl�sning, och att de uppr�tth�lls till sitt fulla v�rde av truster och karteller, vilka kr�ver motsvarande vinstandelar som leder till t�ckande prish�jningar. P� s� s�tt omvandlas ett produktivt r�relsekapital till fiktivt (skenbart) kapital, till enbart egendom som knyts till kontinuerliga int�kter, utan att denna �gander�tt motsvarar en produktiv funktion. Det �r helt enkelt en f�ljd av den kapitalistiska privategendomen under monopolf�rh�llanden. Eftersom trusterna och kartellerna ocks� h�ller uppe priserna under krisen, s� f�rsv�rar och f�rhindrar de samtidigt krisens relativa l�kande effekt. En annan viktig punkt som �nnu kr�ver analyser �r finans- och kreditkrisens f�r�ndrade roll i ett skede d�r industri- och finanskapitalet �r sammanslagna med varandra. Storf�retagen skakas inte l�ngre av finans- och kreditkrisen, till priset av att de blir allsm�ktiga h�rskare �ver finans- och kreditmarknaderna, som mots�tter sig att de medelstora och mindre industrierna f�r statlig finansiering och statliga l�n, och d�rmed ocks� �r mot krediter till sm�producenter p� landsbygden och i st�derna.
Utifr�n dessa f�ruts�ttningar uppst�r, enligt v�r mening, oerh�rt viktiga slutsatser ang�ende hur krisen kan l�sas under monopolkapitalismen och ang�ende dess sociala och politiska effekter.
Som vi vet l�ste sig den �normala� krisen i den fria konkurrenskapitalismen ekonomiskt; f�rst genom omfattande och l�ngvariga prisfall; sedan genom nedl�ggningar och nedsk�rningar, vilket � ena sidan underl�ttade dr�neringen av marknaderna med f�r stora lager och � den andra begr�nsade ytterligare tillstr�mning under tiden; slutligen genom bildandet av ett relativt �verfl�d av finanskapital och en motsvarande r�nteminskning, vilket fr�mjade den nya uppg�ngen.
Under monopolkapitalismen �r dessa krisl�sande faktorer hindrade, begr�nsade och delvis upph�vda.
D�rf�r tenderar krisen att yttra sig p� ett mer v�ldsamt s�tt �n hittills varit fallet: � ena sidan med f�rs�k till en mer v�ldsam expansion av den externa marknaden, och � den andra med v�ldsam l�neminskning, begr�nsning av de sociala f�rm�nerna och andra repressiva �tg�rder mot arbetarklassen. J�mf�rt med tidigare former inneb�r d�rf�r ekonomiska kriser under den monopolistiska kapitalismen en st�rre risk f�r krig och kraftiga samh�llsomv�lvningar, revolution�ra kriser.
Naturligtvis kan det som s�gs h�r bara vara av en sammanfattande karakt�r. Jag hoppas kunna vidareutveckla dessa fr�gor senare med hj�lp av de ekonomiska materialen.
Dessa f� observationer �r endast avsedda att peka p� de fr�gor som �terst�r att utreda, inte att vara f�rdiga resultat, eftersom s�dana bara kan framkomma genom en grundlig unders�kning. Analysen av dessa fr�gor och formuleringen av de resultat som den bygger p� �r inte bara av propagandistiskt intresse f�r att ge en fastare grund f�r v�rt program och ett mer effektivt motst�nd mot kapitalistiska och reformistiska f�rsk�ningar. Den �r ocks� av ett mycket praktiskt intresse f�r att v�gleda v�r dagliga kamp, s�rskilt den fackliga kampen. F�r dessa beh�ver vi en s� exakt och djupg�ende uppfattning som m�jligt av krisens grundegenskaper och nya yttringar under de nuvarande omst�ndigheterna med de kapitalistiska monopolens avg�rande roll.
Lenins verk om imperialismen skrevs 1915. Det beaktar noggrant den teoretiska och skildrande ekonomiska litteraturen fram till den tidpunkten. De tretton �r som har g�tt sedan dess har inte varit mindre viktiga ekonomiskt, och har inte medf�rt f�rre saker �n de femton �ren sedan b�rjan av 1900-talet. Man m�ste beg�ra att det nya materialet f�rst studeras grundligt teoretiskt innan man formulerar ett program, eller �tminstone att de programmatiska formlerna framh�ller de nya fr�gor som �nnu inte har f�rst�tts.
I detta sammanhang b�r vissa underordnade faktorer �nd� p�pekas. I f�rslagets del som beskriver kapitalismens imperialistiska period uppges att en av impulserna f�r �verg�ngen fr�n en period till en annan, �r att kriserna under imperialismen omvandlar sig till v�rldskriser. Men v�rldskriser, de som omfattar flera l�nder och kontinenter, �r inget nytt. De h�r redan till den f�rimperialistiska kapitalismen.
Vidare n�mns i det h�r avsnittet en tendens till en statskapitalistisk v�rldstrust. Var finns denna tendens utom i socialdemokraternas och vissa filmskapares lektyr?
Imperialismen beskrivs som den socialistiska v�rldsrevolutionens f�rsta steg. Detta uttalande �r underligt och missvisande. Som ekonomiskt system �r imperialismen det kapitalistiska systemet sista stadium, och kan i denna mening beskrivas som den socialistiska ekonomins f�rsta steg. Men den �r ingalunda den socialistiska v�rldsrevolutionens f�rsta steg � det skulle ge den revolutionerande meriter, medan den tv�rtom representerar revolutionens raka motsats.
Fortfarande i det f�rsta avsnittet, �Det kapitalistiska v�rldssystemet�, i den del som handlar om kapitalismens allm�nna lagar, st�r det:
�Samtidigt �ndrar sig det kapitalistiska samh�llets inre struktur. Storf�retagens tekniska och ekonomiska �verl�gsenhet ledde till att de f�rkapitalistiska hush�llningsformerna gick under i konkurrenskampen och till att kapitalet blev alltmer centraliserat och koncentrerat. Inom industrin yttrade sig denna lag i sm�driftens direkta underg�ng och delvis till att den degraderades till ett hj�lporgan �t stordriften. Inom lanthush�llningen kom denna lag till uttryck inte bara i bondeklassens differentiering och i proletariseringen av breda bondeskikt, utan framf�r allt i �ppna och dolda former f�r de sm� bondehush�llens underkastelse under storkapitalets diktatur, varvid sm�driften endast kunde uppr�tth�lla skenet av att vara oberoende p� bekostnad av ytterligt anstr�ngande arbete och systematisk underkonsumtion.�
Formuleringen i den andra delen av detta avsnitt, som ber�r jordbruket, �r enligt mig otillr�cklig. F�rst n�got formellt: det s�gs att lagen f�r storf�retagets �verl�gsenhet inom industrin yttrar sig i att sm�f�retagen direkt g�r under, etc., och inom jordbruket i att det sker en differentiering bland b�nderna, etc. I egentlig mening kan det faktum att storf�retag �r �verl�gsna inte beskrivas som en lag. Lagen �r en formulering av regeln om ett periodiskt tidsf�rlopp, om en f�rekomst. Det storkapitalistiska f�retagets tekniska �verl�gsenhet �r basen, principen, eller vad man vill kalla det, f�r en rad f�reteelser som motsvarar lagen inom industrin och jordbruket. Inom industrin yttrar sig denna princip i lagen om underg�ng eller att sm�f�retagen faktiskt underordnas storf�retagen. I samst�mmighet med Marx och i opposition till Bernstein, observerade Rosa Luxemburg att denna lag yttrar sig dialektiskt: det sker en regelbunden utrensning av sm�f�retag inom vissa industrigrenar, medan sm�f�retag i andra branscher, som �nnu inte varit tillg�ngliga f�r storf�retagen, ibland blomstrar efter att ha fungerat som draghj�lp �t ett storf�retag, f�r att �ter rensas ut av det eller underordnas det.
Principen om det storkapitalistiska f�retagets tekniska �verl�gsenhet �r lika s�ker inom jordbruket som inom industrin. Men avvecklandet fungerar inte i enlighet med lagen p� samma s�tt som inom industrin, med att sm�f�retagen f�rintas. Varf�r inte? Eftersom principen om storf�retagets tekniska �verl�gsenhet h�r motverkas, kompliceras och delvis modifieras av en annan princip som ocks� finns inneboende i kapitalismen: principen om jordmonopolet och jordr�ntan som h�rr�r fr�n den, genom vilken regleringen av jordbrukets marknadspriser �ndras. Under vissa historiska betingelser (upph�randet av den amerikanska konkurrensen av spannm�l), som ytterligare f�rst�rks p� konstgjord v�g genom protektionism, h�nder det d�rf�r att ett tekniskt och kulturellt efterblivet bondef�retag inom jordbruket kan h�lla sig vid liv ekonomiskt i stor skala, fast till priset av en kraftig minskning av bondens levnadsstandard och en begr�nsning av hans inkomst till enbart l�ner, medan �verskottsprodukten minskas.
Om till och med Friedrich Engels, i sin v�lk�nda artikel om bondefr�gan i Tyskland och Frankrike, och med honom den tidens ortodoxa marxister, generaliserade att de sm� och medelstora bondef�retagen dog ut p� grund av konkurrenstrycket fr�n det amerikanska spannm�let till att deras underg�ng var oundviklig, precis som inom industrin, s� m�ste denna generalisering otvivelaktigen korrigeras. I sj�lva verket ger Marx� teori om jordr�ntan, tillsammans med hans teori om marknadsprisets fastst�llning enligt jordmonopolets villkor, en helt tillr�cklig grund f�r det. Erfarenheten har inte d�mt ut n�gon av Marx� �lagar� h�r, utan har bara lett till en tillf�llig yttring av flera av dessa lagar och principer som sammantagna avg�r denna f�reteelse.
F�rresten �r det historiens ironi och k�nnetecknande f�r kortsyntheten hos David och kompani[8] att samma europeiska sm�- och medelstora bonde, som tog sin tillflykt till produktionen av k�tt, mj�lk och mejeriprodukter efter att ha st�llts mot det amerikanska vetet som krossade honom, nu �ter hotas p� just dessa omr�den av den amerikanska och nu �ven den australiska motst�ndaren, av nord- och sydamerikanskt n�t-, lamm- och f�rk�tt, av kalifornisk, kanadensisk, australisk (delvis sydafrikansk) frukt, etc.
Vi var tvungna att understryka detta, inte bara i f�rh�llande till David och kompani, utan �ven i f�rh�llande till Baade, Kr�ger och kompani, f�rfattarna av SPD:s senaste jordbruksprogram, varav den f�rstn�mnda i sin rapport som r�ttf�rdigar de grundl�ggande delarna av Kielkongressens jordbruksprogram med v�rdsl�s sorgl�shet (och �ven uppenbar okunnighet), f�rkastade den marxistiska grunden f�r den agrara fr�gan.
P� denna plats i v�rt program b�r vi betona hur det kapitalistiska systemets lagar, som sammanh�nger med det privata jordmonopolets sakf�rh�llande, under vissa historiska omst�ndigheter f�rhindrar, avskaffar eller till och med upph�ver den sida av systemet som �r progressiv och banar v�g f�r socialismen, det vill s�ga, den framryckande tekniska revolutionen och socialiseringen av arbetet.
Bevarandet av det minimala och lilla bondef�retaget p� bekostnad av en ekonomisk, social och kulturell nedbrytning av b�nderna sj�lva och de medelstora b�ndernas l�gre skikt, och p� bekostnad av h�gre matpriser f�r folkmassorna, �r inte positivt f�r oss utan negativt, en av konsekvenserna som pekar p� kapitalismens historiska �ldrande.
Socialdemokratin bed�mer denna f�reteelse p� direkt motsatt s�tt. Den framst�ller sig d�rmed som ett genuint sm�borgerligt parti.
I detta sammanhang kommer jag endast att gripa mig an en annan fr�ga som �r avg�rande f�r behandlingen av bondefr�gan i stora delar av Central- och V�steuropa och som kr�ver en tydlig formulering.
Fr�gan �r: var ska man s�tta in st�ten f�r att vinna de mycket sm� och sm� b�nderna och de medelstora b�ndernas l�gre skikt till den prolet�ra revolutionen, i de fall d� uppgiften inte l�ngre �r att avskaffa det feodala eller halvfeodala gods�garv�ldet, i de fall d� denna uppgift redan �r utf�rd av den borgerliga revolutionen? Detta �r fallet i Tyskland, i Frankrike, delvis i Italien och i vissa andra l�nder. H�r utg�rs de stora jordegendomarna av kapitalistiska gods och storskaliga jordbruk.
Jordbruksrevolutionens f�rsta stadium i Sovjetryssland var att st�lla hela bondeklassen, inklusive storb�nderna (kulakerna), tillsammans med den industriella arbetarklassen, mot det feodala gods�garv�ldet (vilket som regel inte bedrev storf�retag, utan arrenderade jorden till b�nderna). Naturligtvis �ger detta f�rsta stadium inte rum i l�nder som Tyskland, Frankrike, etc. H�r m�ste jordbruksrevolutionen b�rja p� ett h�gre stadium (motsvarande den ryska jordbruksrevolutionens andra stadium, i vilket �byns fattiga�, prolet�rerna, halvprolet�rerna, sm�b�nderna och en del av de medelstora bondeskikten gick emot storb�nderna, som var allierade med det �vre medelstora bondeskiktet).
I Tyskland, Frankrike, �sterrike, etc., kommer jordbruksrevolutionen omedelbart att leda landsbygdens proletariat, halvproletariat (tillf�llighetsarbetare med egen jordlott, etc.), sm�b�nderna och det nedre medelstora bondeskiktet mot storkapitalistiska gods�gare, storb�nder och det �vre medelstora bondeskiktet. Men alla de sistn�mnda skikten grupperar sig kring det stora monopolkapitalet.
H�r �r d�rf�r samlingspunkten f�r arbetarklassen (till vilken man ekonomiskt och socialt m�ste l�gga den moderna lantarbetaren) och b�nderna inte kampen mot den feodala gods�garklassen, som redan har �stadkommits historiskt, utan mot monopolkapitalismen och skikten av kapitalistiska gods�gare, storb�nder och delar av de medelstora b�nderna som �r f�rbundna med den.
Jag har utvecklat detta mer i detalj i min kritik av den �sterrikiska socialdemokratins jordbruksprogram, och styrkt det med utg�ngspunkt i forskning om klasskikt och niv�n p� klasskampen i �sterrike under 1918-20.
Naturligtvis f�r det som g�ller f�r de utvecklade kapitalistiska l�nderna, i detta sammanhang �klassiska� l�nder s�som Tyskland, Frankrike, �sterrike, etc., inte utvidgas till andra l�nder d�r det fortfarande existerar mer eller mindre feodala kvarlevor inom jordbruket, som till exempel i Polen, n�gra l�nder p� Balkan, s�dra Italien, Spanien, etc.
Vad g�ller Storbritannien, d�r det inte finns n�gon bondeklass v�rd att tala om, �r l�get �nnu mer tydligt och f�renklat. H�r �r lantarbetarnas kamp mot jord�garna och de kapitalistiska arrendatorerna helt dominerande.
Dessa saker m�ste tydligt formuleras i programmet. H�r avses f�rtydligandet av en av de grundl�ggande fr�gorna om den revolution�ra klasstrategin i avancerade kapitalistiska, �klassiska� l�nderna under de s�rskilda f�rh�llandena av monopolkapitalets v�lde.
Jag kommer att behandla formuleringen av bondefr�gans partiella fr�gor och �verg�ngsparoller i ett annat sammanhang senare.
Med sin seger i Italien och senare i Bulgarien och Polen har fascismen g�ng p� g�ng varit f�rem�l f�r analys inom Komintern. H�r kommer vi inte i n�gon st�rre utstr�ckning att kritiskt behandla resultatet av de tidigare analyserna i form av teser, resolutioner, etc. fr�n kongresser, exekutivens ut�kade plenum, exekutivens vanliga sammantr�den, artiklar, pamfletter, etc. Med hj�lp av detta material skulle det vara l�tt att visa hur vi f�rst trevade i ovisshet, med m�nga misstag och f�rsummelser, och l�rde oss att f�rst� denna fr�ga. Faktum �r att det g�ller lika mycket f�r Kominterns olika sektioner som f�r dess ledande organ. Naturligtvis kan jag inte undanta mig sj�lv fr�n det. Idag �r det uppenbart att det begicks misstag av alla inblandade instanser, b�de det tyska partiet och Komintern, i den teoretiska utv�rderingen och i den praktiska behandlingen av fascismen i Tyskland under 1923. Misstag vid analysen av fascismen ledde till att v�rt parti i Polen begick allvarliga misstag. D�rf�r �r det av st�rsta vikt att vi uppn�r fullst�ndig tydlighet, fasthet och precision i denna fr�ga i v�rt program.
F�r oss verkar det som att de viktigaste felen som begicks i detta avseende �r f�ljande:
F�r det f�rsta, en falsk utvidgning av begreppet �fascism� till andra f�reteelser och former av reaktion, som str�ngt taget inte faller under denna term. Under en tid s�g vi allt m�jligt som fascism. Fascismen blev representativ f�r �en enda reaktion�r massa� � Lassalles uppfinning � fascismen var inte bara Hitler, utan ocks� den tyska republikan-draperade storbourgeoisien med Seeckt[9] i spetsen. Socialdemokratin blev �fascismens v�nsterfalang�. I Polen representerades fascismen inte bara av Pilsudski, utan ocks� av storbourgeoisiens reaktion�ra del, som leddes av Witos, s� n�r Pilsudski gjorde sin statskupp stod partiet, liksom Buridans �sna, inf�r tv� typer av �fascism� och visste d� inte vilken det skulle v�nda sig till och mot.[10]
V�ra italienska kamrater, som har k�mpat med fascismen l�ngst och h�rdast, har utifr�n sina praktiska erfarenheter och sin kamps behov, i m�nga avseenden r�ttat till felen och bristerna i den f�reg�ende analysen. Detsamma intr�ffade, mer eller mindre, i Polen.
F�r det andra visade v�r analys inte tillr�ckligt p� fascismens sociala eller klassbaserade r�tter, dess politiska yttringar, och framf�r allt dess f�rh�llanden till storbourgeoisien och gods�garv�ldet. Den saknade en tillr�ckligt konkret social och politisk analys av fascismen i de enskilda l�nderna, utarbetandet av skillnaderna i klassbasen.
F�r det tredje spelade vissa felaktiga historiska analogier, framf�r allt fr�n erfarenheterna av ryska inb�rdeskriget, en roll � 1923: Seeckt = den tyska Koltjak.[11]
Vad Kominterns program kr�ver �r ist�llet en exakt generalisering, som precist definierar objektet och dess yttringar, som pekar ut fascismens inre mots�ttningar och dess r�relselagar, och som g�r det m�jligt att infoga de verkliga dragen hos fascismen i de enskilda l�nderna inom denna allm�nna begreppsram.
Vad som ofta h�r kan framst� som teoretiska h�rklyverier, spetsfundigheter, �r av st�rsta praktiska betydelse � utan den st�rsta teoretiska exakthet riskerar vi att hamna i stora praktiska sv�righeter och misstag.
Naturligtvis kan ingen klandras f�r att inte ha f�rst�tt alla viktiga s�rdrag fullst�ndigt och korrekt vid den f�rsta analysen av detta komplicerade objekt, som gnistrar i m�nga f�rger och f�rvandlar sig som en Proteus.[12] Vi borde l�ra oss att ut�va kritik och sj�lvkritik, och inte f�rbli f�ngar i v�ra egna felaktiga och ofullst�ndiga formler.
P� samma s�tt �r det inte min avsikt h�r att leverera redan skr�ddarsydda formler, utan att p�peka synpunkter f�r en slutlig formulering.
Den b�sta utg�ngspunkten f�r en analys av fascismen �r, enligt min mening, Marx� och Engels� analys av bonapartismen (Louis Bonaparte). Det b�r tas f�r givet att jag inte s�tter ett likhetstecken mellan fascismen och bonapartismen. Men de �r relaterade f�reteelser, med b�de gemensamma och skiljaktiga s�rdrag, och var och en kr�ver en analys.
Jag b�rjar med att citera fr�n f�rordet till Marx Louis Bonapartes adertonde Brumaire. Den s�ger: �Slutligen hoppas jag, att min skrift skall bidraga till att g�ra slut p� den nu i synnerhet i Tyskland allm�nt g�ngse skolfrasen om den s� kallade caesarismen.�
Marx pekar sedan p� den grundl�ggande skillnaden mellan det moderna och det antika proletariatet, fr�n vilken man, vad g�ller klass, kan dra slutsatsen att den antika caesarismen och den moderna bonapartismen �r helt olika saker.
Men Marx betonar behovet av en specifik klassanalys.
Men inte bara det. Bonapartismen �r inte bara ett resultat av att det finns olika klasser i ett givet samh�lle, utan ocks� av ett distinkt, historiskt skapat och d�rmed historiskt upph�rande f�rh�llande mellan dessa klasser, av en distinkt historisk situation. Marx unders�ker ocks� extremt exakt bonapartismens politiska yttringar, deras ideologiska r�tter och uttryck, deras typ av stats- och partiorganisation. Marx utvecklar i detalj hur den franska bourgeoisien, n�r den st�lldes inf�r arbetarklassens uppror i juni, efter 1846-49 gav upp sin politiska existens f�r att r�dda sin sociala existens, och underordnade sig en diktatur av en �ventyrare och dennes g�ng.
Han s�ger:
I och med att bourgeoisin nu f�rk�ttrar som �socialistiskt� vad den tidigare f�rh�rligat som �liberalt�, erk�nner den, att dess eget intresse kr�ver, att den befrias fr�n sj�lvstyrelsens risker; att man f�r att �terst�lla lugnet i landet framf�r allt m�ste lugna dess bourgeois-parlament och f�r att bibeh�lla dess samh�lleliga makt m�ste bryta dess politiska makt; att enskilda borgare kan forts�tta att exploatera de andra klasserna och ost�rt njuta av egendomen, familjen, religionen och ordningen endast under den f�ruts�ttningen, att bourgeoisin som klass vid sidan av de andra klasserna d�mes till samma politiska betydelsel�shet; att man f�r att r�dda dess penningpung m�ste sl� av den kronan och l�ta sv�rdet, som skulle beskydda dem, samtidigt h�nga som Damoklessv�rd �ver dess eget huvud. (Marx, Louis Bonapartes adertonde Brumaire, s. 27. A.T.:s kursivering.)
S�ledes �r bourgeoisien en av bonapartismens sociala grunder, men den �verger sin politiska makt f�r att r�dda sin sociala existens i en speciell historisk situation � den underordnar sig �den sj�lvst�ndiggjorda verkst�llande makten� (s. 58). Den andra djupg�ende och breda sociala basen f�r �den verkst�llande maktens sj�lvst�ndighet� och Bonapartes och hans g�ngs diktatur �r sm�b�nderna (de mycket sm� och sm� b�nderna), och inte de revolution�ra b�nderna, utan tv�rtom de konservativa b�nderna; inte de som g�r uppror mot de borgerliga egendomsf�rh�llandena, utan de som vill bibeh�lla och f�rsvara r�tten till privat jordegendom inf�r den hotande prolet�ra revolutionen. Men p� grund av sin ekonomiska och social splittring, och p� grund av sin brist p� ekonomisk och social organisation, kan inte b�nderna sj�lva genomf�ra detta f�rsvar, detta skydd.
F�r s� vitt det endast finns ett lokalt samband mellan sm�b�nderna, f�r s� vitt inte �verensst�mmelsen i deras intressen skapar n�gon gemenskap, n�gon nationell f�rbindelse och n�gon politisk organisation bland dem, bildar de inte n�gon klass. De �r d�rf�r ur st�nd att i sitt eget namn g�ra sitt klassintresse g�llande, vare sig genom parlamentet eller genom ett konvent. De kan inte representera sig sj�lva, de m�ste representeras. Deras representant m�ste samtidigt upptr�da som deras herre och som en auktoritet �ver dem, som en oinskr�nkt regeringsmakt, som beskyddar dem mot de andra klasserna och s�nder dem regn och solsken fr�n ovan. Sm�b�ndernas politiska inflytande f�r allts� sitt sista uttryck i att den verkst�llande makten underordnar samh�llet under sig. (s. 54.)
Vad g�ller arbetarklassen, s� bidrar den till uppkomsten av bonapartism eftersom den inledde ett revolution�rt angrepp mot det borgerliga samh�llet, fyllde det med fruktan f�r sitt liv, men �nd� inte sj�lv kunde ta makten och beh�lla den. En av bonapartismens f�ruts�ttningar �r s�ledes att proletariatet drabbas av ett allvarligt nederlag under en djup social kris. � andra sidan �r bonapartismen uppdelad i olika fraktioner och partier: bourgeoisiens splittring, uppkomsten av mots�ttningar mellan dess olika skikt, �r ocks� en f�ljd av arbetarklassens nederlag (och sm�bourgeoisiens �tf�ljande nederlag). F�r bourgeoisien framst�r nu den verkst�llande makten som en efterl�ngtad representant f�r de enskilda skiktens gemensamma intressen, och dessa skikt �r of�rm�gna att skapa en s�dan enighet om de l�mnas �t sitt �de.
Denna synpunkt betonas s�rskilt av Friedrich Engels, n�r han senare, i inledningen till den tredje upplagan av Pariskommunen, sa:
Kunde proletariatet �nnu inte regera Frankrike s� var bourgeoisin inte l�ngre i st�nd till det. �tminstone inte d�, n�r den till sitt flertal var monarkiskt sinnad och splittrad i tre dynastiska partier och ett fj�rde republikanskt. Dess inre tr�tor gjorde det m�jligt f�r �ventyraren Louis Bonaparte att ta alla maktpositioner � arm�, polis, f�rvaltningsapparat � i besittning och den 2 december 1851 spr�nga bourgeoisins sista fasta borg, nationalf�rsamlingen.
I sin postumt utgivna artikel �V�ldets roll i historien� (Neue Zeit, vol. 14, nr. 1, 1896) yttrar sig �ven Friedrich Engels om mots�ttningen mellan att bevara bourgeoisins sociala styre, med hj�lp av Louis Bonaparte, och krossa dess politiska styre. �Louis Napoleon [Bonaparte]�, s�ger Engels ang�ende denna fr�ga �var nu den europeiska bourgeoisiens idol. Inte bara f�r att han hade �r�ddat samh�llet� den 2 december 1851, n�r han visserligen krossade bourgeoisiens politiska makt men bara f�r att r�dda dess samh�lleliga makt.�
Och det sociala inneh�llet i Louis Bonapartes styre i f�rh�llande till bourgeoisien betecknar Engels p� f�ljande s�tt:
Som kejsare fick han inte bara politiken att tj�na de kapitalistiska profiternas och b�rsintrigernas intressen, utan drev ocks� en politik helt enligt b�rsens regler och spekulerade p� �nationalitetsprincipen�.[13]
I Louis Bonapartes adertonde Brumaire analyserar Marx dessutom Louis Bonapartes maktsystem, dess organisatoriska st�d och medel. Det �r f�rst och fr�mst Louis Bonapartes hemliga partiorganisation, �10 decemberf�reningen�. Vilken �r dess sociala sammans�ttning? Det �r f�rst och fr�mst �lumpproletariatet i Paris [organiserad] i hemliga sektioner, varje sektion leddes av bonapartistiska agenter och i spetsen f�r det hela stod en bonapartisk general.� Vid sidan av deklasserade borgerliga element, �ruinerade lebem�n ... falskspelare ... litterat�rer,� finns dessutom deklasserad adel, och slutligen deklasserade bondeelement.
Marx sammanfattar allt detta under beskrivningen �la Boh�me�. Allts� �r det p� deklasserade element inom alla klasser som Louis Bonaparte grundar sin m�rkliga partiorganisation, och det �r dessa han samlar runt sig som f�rtrogna, funktion�rer, etc. Detta �r naturligtvis inte slumpm�ssigt, utan ligger i sakens natur. Ekonomiskt och socialt rotl�sa element, parasiter fr�n alla klasser, som utest�ngts fr�n den direkta produktionen, �r det naturliga materialet, de naturliga hantlangarna i den �sj�lvst�ndiga verkst�llande makten�. I detta sociala avskr�de raderas de specifika klassegenskaperna. I den m�n det kan h�ja sig �ver och tr�ckla sig fram bland de enskilda klasser, vilkas avskr�de det �r, s� saknar det ideologiska, etc., band till dem. � andra sidan visar det inte det revolution�ra, utan det kontrarevolution�ra avskaffandet av dessa klassegenskaper, negationen av de borgerliga klassprinciperna som blir kvar inom dessa principer. Till exempel avskaffar tjuven den privata egendomen, men alltj�mt p� grundval av den borgerliga egendomen. Han avskaffar andras privategendom bara f�r att knyta den till sig sj�lv, dvs. individuellt. Proudhons v�lk�nda fras: �La propri�t� c'est le vol� � �egendom �r st�ld� � �r lika till�mplig omv�nt: �Le vol c'est la propri�t� � �st�ld �r egendom�. Och d�rigenom blir dessa deklasserade element fr�n alla klasser samtidigt ett f�rkroppsligande av den privata egendomen och det borgerliga samh�llet, och medan de krossar detta samh�lles politiska styre, �r de f�ljaktligen f�rm�gna att f�rsvara och skydda dess sociala styre mot den klass och de klasser som representerar det revolution�ra avskaffandet av det borgerliga samh�llet, det sociala avskaffandet av den borgerliga privategendomen, dvs. industriproletariatet och de proletariserade bondeskikten.
Ekonomiskt har dessa deklasserade element, dessa parasiter fr�n alla klasser, en naturlig drift att skaffa sig en livsk�lla inom regeringsmaskineriet och den bonapartistiska partimaskinen. Detta var orsaken till den oberoende verkst�llande myndighetsapparatens enorma tillv�xt.
Ur denna synpunkt l�nar det sig ocks� att titta n�rmare p� den bonapartistiska statsapparatens milit�ra sektor. Den uppvisar s�regna sociala funktioner och i samband med detta, �ven milit�rorganisatoriska funktioner.
L�t oss �terigen se vad Marx har att s�ga om detta:
Kulminationspunkten i �id�es napol�oniennes� slutligen �r arm�ns �vervikt. Arm�n var point d�honneur (hederssak) f�r sm�brukarna, den var de sj�lva f�rvandlade till heroer, som ut�t f�rsvarade den nya egendomen, f�rh�rligade den just er�vrade nationaliteten, plundrade och revolutionerade v�rlden. Uniformen var deras h�gtidsdr�kt, kriget deras poesi, den i fantasin f�rl�ngda och avrundade jordremsan var fosterlandet och patriotismen den ideala formen f�r �gandek�nslan. Men de fiender, mot vilka de franska b�nderna nu har att f�rsvara sin egendom, �r inte kosackerna utan r�ttsbetj�nterna och utm�tningsm�nnen. Parcellen ligger inte l�ngre i det s� kallade fosterlandet utan i hypoteksboken. Arm�n sj�lv �r inte l�ngre blomman av bondeungdomen, den �r tr�skblomman av landsbygdens lumpproletariat. Den best�r till stor del av rempla�ants, av reservrekryter, liksom den andra Bonaparte sj�lv bara �r en rempla�ant f�r Napoleon. Sina hj�lted�d utf�r den nu under klappjakterna p� b�nderna, under fullg�rande av gendarmtj�nsten, och om 10 decemberf�reningens chef av de inre mots�ttningarna i sitt system jagas �ver den franska gr�nsen, kommer arm�n efter n�gra banditstreck inte att sk�rda lagrar utan prygel.
Den bonapartistiska arm�n best�r av deklasserade lantliga element. F�r dem �r arm�tj�nstg�ring ett jobb, en ers�ttning f�r en f�rlorad eller ouppn�elig sm�egendom. De allra flesta �r yrkessoldater med m�nga �r i tj�nst, f�rdiga att anv�ndas f�r kontrarevolution�ra �ndam�l, men de �r i milit�r mening op�litliga element, eftersom de inte vill d� f�r sin l�n, utan leva. Avskilda fr�n sin klassbas �r de det naturliga maktinstrumentet f�r den s� kallade �sj�lvst�ndiga verkst�llande makten�, som m�ste str�va efter att bef�sta och st�rka sin opposition till folkmassorna. Korruptionen �ter sig djupare och djupare. F�ljaktligen �r det samtidigt det v�rsta t�nkbara verktyget f�r att f�rsvara nationens intressen i ett storskaligt utlandskrig. Marx f�ruts�gelse om den bonapartistiska arm�ns nederlag under 1870-71 hade sina r�tter i hans grundliga och skarpa klassanalys av denna arm�.
Slutligen karakt�riserar Marx den bonapartistiska traditionens roll, betydelsen av den napoleonska legenden f�r Louis Bonapartes styre. Den napoleonska legendens styrka vilade p� en kombination av tre faktorer: f�r det f�rsta, den nationella: �roglansen fr�n Napoleonkrigen; f�r det andra, den revolution�ra: kampen mot feodalismen utanf�r Europa, och likas� f�rsvaret av den revolution�ra er�vringen av jordbruksegendomar mot de franska feodalherrarna och de emigranter som, i allians med de europeiska feodalerna, hotade bondens lilla innehav; f�r det tredje, bourgeoisiens underordnande under den revolution�ra arm�n och dess hj�lte Napoleon, vilket ber�vade dem deras politiska r�ttigheter och t�mjde deras exploateringsbeg�r.
Slutligen blottl�gger Marx de inre mots�ttningarna i det bonapartistiska systemet, som sliter is�r det och, i slut�ndan, leder till dess uppl�sning:
Som den sj�lvst�ndiggjorda verkst�llande makten k�nner sig Bonaparte kallad att trygga den �borgerliga ordningen�. Men denna borgerliga ordnings styrka �r medelklassen. Han k�nner d�rf�r att han representerar medelklassen och utf�rdar dekret i denna anda. Han �r emellertid n�got endast d�rigenom att han brutit denna medelklass' politiska makt och varje dag bryter den p� nytt. Han k�nner d�rf�r att han �r motst�ndare till medelklassens politiska och litter�ra makt. Men i och med att han beskyddar dess materiella makt, v�cker han deras politiska makt till nytt liv. Orsaken m�ste d�rf�r h�llas vid liv men verkan r�jas ur v�gen, var den visar sig. Men detta kan inte f�rsigg� utan sm� f�rv�xlingar av orsak och verkan, eftersom b�da under sin v�xelverkan f�rlorar sina s�rm�rken. Nya dekret, som suddar ut gr�nslinjen. Bonaparte k�nner samtidigt, att han st�r gentemot bourgeoisin som b�ndernas och �verhuvudtaget hela folkets representant, som inom det borgerliga samh�llet vill lyckligg�ra de l�gre folkklasserna. Nya dekret, som p� f�rhand lurar de �sanna socialisterna� p� deras regeringsvisdom. Men Bonaparte k�nner framf�r allt, att han �r chef f�r 10 decemberf�reningen, att han �r representant f�r lumpproletariatet, som han sj�lv, hans omgivning, hans regering och hans arm� tillh�r, och f�r vilket det framf�r allt g�ller att g�ra det angen�mt f�r sig och dra kaliforniska vinster p� statskassans bekostnad. Och han bekr�ftar sitt chefskap f�r 10 decemberf�reningen med dekret, utan dekret och trots dekreten. (s. 58.)
I Pariskommunen kan vi slutligen hitta den sammanfattande karakteriseringen av och perspektivet f�r bonapartismen eller �imperialismen� (inte i ordets moderna inneb�rd) som en form f�r den borgerliga statsmakten under en s�rskild situation f�r det borgerliga klassamh�llet. Marx s�ger h�r:
Kejsard�met med statskuppen som f�delseattest, den allm�nna r�str�tten som vidimering och sabeln som spira p�stod att det st�dde sig p� b�nderna, p� den stora massa av producenter som inte var omedelbart invecklad i striden mellan arbete och kapital. Det p�stod sig r�dda arbetarklassen genom att bryta parlamentarismen och d�rmed regeringens oh�ljda underkastelse under de besittande klasserna. Det p�stod sig r�dda de besittande klasserna genom att uppr�tth�lla deras ekonomiska �verh�ghet �ver arbetarklassen. Och slutligen p�stod det sig f�rena alla klasser genom att �teruppliva den nationella �rans bedr�gliga sken. I sj�lva verket var det den enda m�jliga regeringsformen vid en tidpunkt, d� bourgeoisin redan f�rlorat f�rm�gan att beh�rska nationen och arbetarklassen �nnu inte till�gnat sig denna f�rm�ga ... Imperialismen �r den mest prostituerade och samtidigt den avskyv�rdaste formen av denna statsmakt, som skapats av det upp�tstr�vande borgerliga samh�llet som ett verktyg f�r dess egen befrielse fr�n feodalismen och som det fullt utvecklade bourgeois-samh�llet hade f�rvandlat till ett verktyg f�r kapitalets f�rslavande av arbetet.
Detta avsnitt �r av st�rsta vikt, s�rskilt f�r en inblick i fascismens v�sen.
H�r f�ster Marx s�rskild uppm�rksamhet vid bonapartismens eller imperialismens allm�nna, internationella s�rdrag. Han ignorerar de specifikt franska dragen och ser dem som en typisk manifestation, som en typisk form av statsmakt i det kapitalistiska samh�llet, i ett s�rskilt skede av dess utveckling. Enligt honom �r det den borgerliga statsmaktens �slutgiltiga� dvs. sista form, den form statsmakten antar i det fullt utvecklade borgerliga samh�llet, den mest prostituerade, den mest degenererade, ruttna formen. Med andra ord �r det med denna form f�r statsmakt som det borgerliga samh�llet g�r under, dess sista tillflykt innan den prolet�ra revolutionen, och samtidigt dess underg�ng, eftersom det �r den mest extrema formen av f�rfall.
H�r blir l�saren f�rvirrad. Har inte den marxistiska analysen g�tt in i en �terv�ndsgr�nd? Kommer bonapartismen eller �imperialismen� (i den gamla meningen) att vara den borgerliga statsmaktens sista form? Men, kommer han att svara, har inte Frankrike sj�lvt ersatt bonapartismen efter 1870 och det bonapartistiska systemets nedg�ng, som orsakades av Sedan, och tredje republiken efter kommunens korta mellanakt? Rent kronologiskt, kommer han att sl� fast, �r bonapartismen inte den borgerliga statsmaktens �slutgiltiga� eller sista form. I Frankrikes fall �r det hur som helst den borgerliga parlamentariska republiken. Dessutom, kommer han att fr�ga, om bonapartismen �r den borgerliga statsmakten sista och mest ruttna form, vad �r d� fascismen? Han kommer ocks� att fr�ga om bonapartismen blir statsformen f�r ett �fullt utvecklat borgerligt styre�? Men kapitalismen i Frankrike under Louis Bonaparte befann sig �nd� i stadiet av fri konkurrens. Sedan dess har konkurrensen n�tt en �nnu h�gre niv�, monopolet, �ven i Frankrike. Man kan med s�kerhet beskriva den imperialistiska kapitalismen som det �mest utvecklade� borgerliga styret, p� betydligt b�ttre grunder �n vad som �r fallet med den f�rimperialistiska kapitalismen. Men var befinner sig bonapartismen i detta sammanhang? Eller om vi godmodigt l�ter oss �vertalas att betrakta den fascistiska statsformen som en modern motsvarighet till bonapartismen, d� styr inte den fascistiska statsformen i de mest utvecklade kapitalistiska l�nderna, i Tyskland och Frankrike. Statsformen h�r �r den borgerliga parlamentariska republiken, i fallet Storbritannien med kronan som ytlig dekoration. Den fascistiska statsform styr i just de l�nder som inte befinner sig �verst i den kapitalistiska utvecklingen. I Italien, som i fr�ga om den kapitalistiska utvecklingen st�r klart l�ngt efter de n�mnda l�nderna, med kvarvarande starka inslag av feodalism inom jordbruket (framf�r allt i s�der). I Polen, i Bulgarien, l�nder med svag industri och �verv�gande bondebefolkning, efterblivna i kapitalistiska termer. Detta tillst�nd g�ller �nnu mer f�r Spanien.
Denna hop av mots�gelser l�mpar sig dock f�r att visa oss djupet och stringensen i den marxistiska analysen, f�r att hitta dess innersta k�rna, och d�rmed nyckeln till fascismens v�sen.
Det �r p� grundval av de fakta som presenteras uppenbart att bonapartismen inte rent ytligt eller kronologiskt kan betraktas som det borgerliga samh�llets �slutgiltiga� form. Inte heller �r det en enkel funktion av det borgerliga samh�llets utvecklingsgrad. Man kunde ha f�rebr�tt den marxistiska analysen f�r detta redan n�r den sattes ig�ng, att Storbritannien under �ren 1850-70 utan tvekan var mycket mer kapitalistiskt utvecklat �n Frankrike, och att det p� en starkare grund skulle kunna beskrivas som ett �fullt utvecklat borgerligt styre�. Utifr�n detta finner vi den sj�lvklara l�sningen.
Den avg�rande faktorn �r de sammanlagda klassf�rh�llandena i ett visst land, i ett visst samh�lle. Bonapartismen, den verkst�llande maktens sj�lvst�ndighet, �r den borgerliga statsmaktens slutgiltiga och samtidigt mest ruttna form i det skede d� detta borgerliga samh�llet starkast har hotas av angrepp fr�n den prolet�ra revolutionen och d� bourgeoisien inte l�ngre har kraft att avv�rja detta angrepp, d� alla klasser ligger f�rsvagade och kastade p� marken och bourgeoisien s�ker det starkaste f�rsvaret f�r sitt sociala herrav�lde. S�ledes �r bonapartismen en form av borgerlig statsmakt i ett l�ge d�r den f�rsvarar sig, hejdar och st�rker sigmot den prolet�ra revolutionen. Det �r en form f�r kapitalets �ppna diktatur. En annan, men n�ra f�rknippad, form �r den fascistiska statsformen. Den gemensamma n�mnaren �r kapitalets �ppna (men indirekta) diktatur. De yttrar sig som den verkst�llande maktens oberoende, att bourgeoisiens politiska herrav�lde krossas, och att alla andra klasser underordnas den verkst�llande makten. Men deras sociala och klassm�ssiga inneh�ll �r bourgeoisiens och �verhuvudtaget privata egendoms�gares fullst�ndiga makt �ver arbetarklassen och alla andra skikt som exploateras av kapitalismen.
Man m�ste f�rst� f�ljande. Den borgerliga parlamentariska regimen undergr�vs steg f�r steg. Dessutom �r bourgeoisien sj�lv den st�rsta boven i dramat. Denna process av underminering �r exakt beskriven i sina enskilda stadier i Marx� Louis Bonapartes adertonde Brumaire. Men sj�lva den �ppna diktaturen kan endast uppr�ttas genom ett spr�ng, en kupp eller statskupp, d�r bourgeoisien sj�lv �r det passiva elementet. Dess uppgift �r att skapa de f�ruts�ttningar under vilka den kan �r�ddas� socialt och f�rst�ras politiskt. Men sj�lva f�rst�randet utf�rs av statskuppens eller kuppens hj�lte. Personen eller organisationen f�r �ndam�let dyker alltid upp vid behov. Bourgeoisien sj�lv fr�mjar, aktivt eller passivt, �ndam�lsenliga organisationer.
Bonapartismen �r den borgerliga statsmaktens �slutgiltiga� form s�tillvida som det �r en form av �ppen kapitalistisk diktatur, och s�tillvida som den �ppna kapitalistiska diktaturen inleds d� det borgerliga samh�llet, balanserande p� gravkanten, �r allvarligt hotad av den prolet�ra revolutionen. Detsamma �terfinns i fascismens v�sen: en form av den �ppna kapitalistiska diktaturen.
H�r m�ste en viktig korrigering g�ras, b�de av Marx och av den del av programf�rslaget som behandlar fascismen. Den best�r endast i bara av ett litet ord. Ist�llet f�r att s�ga att fascismen �r formen f�r bourgeoisiens �ppna diktatur, m�ste man s�ga: det �r en form.
I sina teser f�r den andra partikongressen ger Italienska Kommunistpartiets centralkommitt�, i sin beskrivning av situationen i Italien och partiets uppgifter, f�ljande begreppsdefinition av fascism:
Vad �r fascism? Vi har definierat fascismen som ett f�rs�k att stabilisera den italienska kapitalismen, det vill s�ga, kapitalismen i ett �verv�gande jordbruksland, utrustat med r�varor, utl�ndska marknader och en stor hemmamarknad ... Formerna f�r kapitalistisk stabilisering skiljer sig fr�n land till land, och motsvarar den ekonomiska strukturen och graden av rikedom i de olika l�nderna ... Fascismen representerar inte ett progressivt stadium av den italienska kapitalismen. Den har utvecklat nya industriella organisationsformer av (truster, etc.) och bankv�sende (centralisering av emissionsbanker), men dessa nya former tj�nar fortfarande de italienska h�rskande klassernas traditionella politiska ekonomi, och dessutom �r de ett s�tt genom vilket denna politik forts�tter och f�rv�rras under nya f�rh�llanden. D�rf�r representerar fascismen en h�gre form f�r den kapitalistiska statens organisering, en sortsorganisation genom vilken staten n�rmar sig de ledande kapitalistiska grupperna och ingriper i produktionsprocessen, s� fort den har koncentrerat och kombinerat krafterna. (Lo stato operaio, vol. 2, nr. 3, mars 1928, s. 127.)
Felet med denna begreppsm�ssiga definition av fascismen �r att den, genom att fokusera p� det sociala inneh�llet, inte g�r fascismens s�rskilda politiska form r�ttvisa, dess karakt�r som en s�rskild form f�r borgerlig statsmakt. Kapitalismens stabilisering i Tyskland och Italien har i huvudsak samma ekonomiska och sociala inneh�ll; medan formerna f�r statsmakten, under vilka de effektueras, �r olika. F�r en begreppsm�ssig definition av fascismen �r d�rf�r statsmaktens form den specifika skillnaden, det specifika kriteriet.
Detsamma g�ller f�r bonapartismen. Korrigeringen �r formellt obetydlig, men l�ngtg�ende vad g�ller inneh�ll.
L�t oss nu till�mpa denna l�sning p� det f�rflutna. Att fascismen �r ett slags, en sorts �slutgiltig form av borgerlig statsmakt�, illustreras av [Paris]kommunen. Bonapartismens kollaps f�ljdes av en prolet�r revolution. Den st�rtades efter en kort period; det franska proletariatet hade f�rvisso lyckats styra under n�gra m�nader, men det lyckades inte beh�lla makten. Men bonapartismen f�rm�dde inte �teruppr�tta sig. Bonapartismens katastrofala nederlag mot Tyskland hade helt f�rst�rt den napoleonska legenden. Till det lades effekterna av korruptionen inom systemet. Dess inre mots�ttningar hade lett till ett s�dant resultat, framf�r allt i fr�ga om borgarklassen. Den materiella f�rst�rkning som bonapartismen tvingades utkr�va n�r den justerade den politiska makten hade, � ena sidan, lett till att bourgeoisien hade st�rkts politiskt. N�r den hade besegrat Kommunen kunde och ville den regera direkt ocks� i politisk mening. �ven bondeklassen hade st�rkts politiskt. Den ville delta i regeringen. Louis Bonaparte hade gett den krig, men den ville ha fred. Men i kommunupproret hade arbetarklassen just visat sin �kade makt och mognad j�mf�rt med 1848. F�r bourgeoisien var det uppenbart att det efter 20 �rs f�rs�k att undertrycka arbetarklassen med hj�lp av den bonapartistiska regimen inte l�ngre var m�jligt att g�ra det genom en �ppen diktatur. Efter deras nederlag kunde man nu ge dem den borgerligt demokratiska fasaden. Och slutligen gjorde nederlaget f�r yrkessoldaterna, den bonapartistiska arm�ns �ers�ttare�, det klart f�r den franska bourgeoisien att arm�n skulle beh�va byggas enligt en annan organisatorisk metod; n�mligen en verklig till�mpning av allm�n v�rnplikt, vilket skulle f�rkorta tj�nstg�ringstiden, f�r att rekrytera inte bara trasproletariatet p� landsbygden, utan alla folkliga massor som var f�rm�gna att tj�nstg�ra. Men utan en bonapartistisk arm� existerar ingen bonapartism som statsmakt.
Resultatet blev den borgerliga parlamentariska republiken, den materiellt och politiskt st�rkta bourgoisiens, och samtidigt den st�rkta arbetarklassens statsform.
Louis Bonapartes huvudsakliga bas bland bourgeoisien var inte den gamla bank- och finansaristokratin (som hade h�rskat under medborgarkungen Louis Philippe), utan den unga, blivande, fortfarande svaga och traditionsl�sa industribourgeoisien, som saknade politisk utbildning och fast partibildning, och som �nnu inte var i st�nd att h�rska. Louis Bonaparte, arrivisten och �ventyraren, var den naturliga beskyddaren av denna uppkomlingsbourgeoisie. Louis Bonapartes milit�ra kollaps, tillsammans med denna bourgeoisies materiella f�rst�rkning under 1850-70, skapade f�ruts�ttningarna f�r dess politiska oberoende under den tredje republiken. Den milit�ra storf�rlust med vilken Louis Bonapartes regeringstid slutade var en drastisk politisk l�xa f�r den. (S� visade sig ocks� vara fallet med den tyska bourgeoisien, att milit�ra nederlag ger en v�rdefull politisk utbildning. Slagen mot Louis Bonaparte fr�n Bismarcks Tyskland under 1870-71 undanr�jde visserligen bonapartismen, men Frankrike fick revansch under f�rsta v�rldskriget, genom att det nederlag som tillfogades Hohenzollerns Tyskland i allians med de allierade, st�rtade Hohenzollern-Bismarck-regimen och satte den preussiska-tyska storbourgeoisien direkt i sadeln. Inte bara slagna bef�lhavare tar l�rdom, utan �ven besegrade klasser.)
I enlighet med sin natur, �rde olika �ppna borgerliga diktaturerna s�ledes inte enstaka fenomen: de �r kopplade till ett tydligt �vergripande klassf�rh�llande, och de �terv�nder med j�mna mellanrum, f�rutsatt att detta f�rh�llande �terkommer � s�vida inte ett sammanbrott f�r den ena eller andra formen av kapitalistisk diktatur g�r arbetarklassens styre permanent, varvid denna cykel kommer att ta slut, �tminstone f�r landet i fr�ga.
Fr�n vad som redan har sagts �r det tydligt varf�r den �ppna borgerliga diktaturen inte uppstod i Storbritannien efter 1848-49. Bourgeiosien var b�de f�r socialt och politiskt stark f�r det. 1848 �rs chartistiska mobilisering var bara en obetydlig episod som illustrerade den brittiska arbetarklassens svaghet och dess of�rm�ga att p� allvar skaka det borgerliga samh�llet. Det f�rklarar ocks� � f�r att �terg� till nutid � varf�r fascismen aldrig vann i Tyskland under 1923, utan kollapsade p� ett patetiskt s�tt vid f�rsta f�rs�ket, medan storbourgeoisien lyckades st�rka sitt direkta politiska styre i form av den borgerligt parlamentariska republiken. D�rf�r finns det ingen form av fascistisk statsmakt idag i USA, i Storbritannien, i Frankrike.
L�t oss nu titta p� den nuvarande sortens �ppet borgerlig diktatur i Italien, den fascistiska staten. Det �r uppenbart att den har viktiga s�rdrag som �r gemensamma med den bonapartistiska formen av diktatur: �terigen �den verkst�llande maktens sj�lvst�ndighet�, att alla klasser, inklusive bourgeoisien sj�lv, s politiskt underordnas den fascistiska statsmakten, och storbourgeoisiens och gods�garnas sociala styre. Samtidigt f�rs�ker fascismen, liksom bonapartismen, vara alla klassers gemensamma v�lg�rare: d�rf�r st�lls st�ndigt en klass mot en annan, de inre mots�ttningarna f�r�ndras hela tiden. �ven maktapparaten har samma drag. Det fascistiska partiet �r motsvarigheten till Louis Bonapartes �10 oktoberf�rening�. Dess sociala sammans�ttning: deklasserade element fr�n alla klasser, fr�n adeln, bourgeoisien, den urbana sm�bourgeoisien, b�nderna och arbetarna. Vad g�ller arbetarklassen, s� m�ts tv� motsatta delar av de deklasserade h�r: i botten finns trasproletariatet, och �ovanf�r� delar av arbetararistokratin och de reformistiska fackf�reningarnas och partiernas byr�krati. Sl�ktskapet g�ller ocks� f�r de v�pnade styrkorna. I sociala termer �r den fascistiska milisen en motsvarighet till den bonapartistiska arm�n. Precis som den bonapartistiska arm�n �r den grundvalen f�r de deklasserade elementens existens. I Italien finns ocks� en arm� som bygger p� allm�n v�rnplikt. Den har ingen motsvarighet i Frankrike. Att det finns en s�dan arm� tillsammans med den fascistiska milisen uppfyller milit�rens behov under imperialistiska f�rh�llanden, d�r enkla yrkes- eller legoarm�er anses vara otillr�ckliga, och det kr�vs en massarm� med omfattande v�rnplikt.
Det finns ocks� en �verensst�mmelse i den klasskampssituation ur vilken statsmaktens form uppstod; h�r den bonapartistiska formen, d�r den fascistiska. I fallet med den italienska fascismen r�rde det sig, precis som med bonapartismen, om ett misslyckat angrepp fr�n proletariatet, den resulterande besvikelsen inom arbetarklassen, och en utmattad, f�rvirrad och maktl�s bourgeoisie som s�kte efter en fr�lsare f�r att konsolidera sin sociala makt. �ven en ideologisk samst�mmighet: som huvudingrediens id�n om det �nationella�, den skenbara kampen mot parlamentarisk och byr�kratisk korruption, det falska mullrandet mot kapitalet, etc. Slutligen, besl�ktade egenskaper hos statskuppens hj�ltar.
I ovan n�mnda text �V�ldets roll i historien� (Neue Zeit, vol. 14, nr. 1, 1896) betonar Friedrich Engels f�ljande egenskaper hos statskuppens hj�lte, som g�r det m�jligt f�r denne att spela rollen: �... �en tv�tt�kta� Carbonarikonspirat�r[14] i Italien, en artilleriofficer i Schweiz, en skuldtyngd f�rn�m luffare och specialkonstapel i England som st�ndigt och �verallt g�r anspr�k p� tronen .� Dessutom, s�ger han, ser bourgeoisien i honom den f�rsta �stora statsmannen�, av deras eget k�tt och blod � han �r, som dem, en uppkomling. Mussolini �r ocks� en uppkomling, en murarson. I enlighet med tidens f�r�ndring �r en uppkomling fr�n arbetarklassen mer l�mplig nu �n en fr�n l�gadeln, vilket var fallet med Bonaparte. Louis Bonapartes arbete med den italienska carbonari motsvarar Mussolinis arbete inom den italienska socialdemokratin. I dessa dagar �r det helt och h�llet obligatorisk f�r �stora statsm�n� och bourgeoisiens samh�llsfr�lsare att g� genom socialdemokratin. Och p� senare tid �ven att g� genom kommunismen: se Kina. I b�de fallet Mussolini och Bonaparte, m�nga �r i utvandring, i fattigdom, hunger, och hos vissa karakt�rer, h�rdas viljan av str�nghet, hunger efter makt och rikedom, insikter om m�nniskan, och det skapas en n�dv�ndig flexibilitet. Under vissa objektiva och subjektiva f�ruts�ttningar gav detta p�litliga och erfarna revolution�rer, under andra, en �slug�, cynisk kontrarevolution�r kuppmakare.
I allt v�sentligt liknar systemets inre mots�ttningar varandra i b�da fallen. Mots�ttningarna mellan att bourgeoisien st�rkts materiellt och socialt och underkuvats politiskta. Illusionen om att ha skyddat proletariatets materiella intressen, medan det i sj�lva verket hade kapitulerat till kapitalet. Den fascistiska staten som �medlare� mellan bourgeoisien och arbetarklassen, vilken som s�dan m�ste leda till att den st�ndigt dras in i praktiska mots�ttningar. Detsamma g�ller b�nderna och sm�bourgeoisien. Fascismen och bonapartismen har utlovat det borgerliga samh�llet �ordning och s�kerhet�. Men f�r att visa att de �r oumb�rliga som permanenta �samh�llsfr�lsare� m�ste de st�ndigt f�rs�ka ge sken av att samh�llet hotas: det vill s�ga oupph�rlig oordning och otrygghet. Bourgeoisiens och b�ndernas materiella intressen kr�ver en sparsam statlig ekonomi, en �ekonomisk regim�. Parasitg�ngets materiella intressen, som representeras av den fascistiska partiorganisationen, de fascistiska stats- och kommunanst�llda och den fascistiska milisen, kr�ver det motsatta, en st�ndig utvidgning och st�ndigt berikande av den fascistiska staten och partimaskinerna. D�rf�r kr�nks b�da intressegrupper omv�xlande. Varje st�vjande av de fascistiska g�ngen till f�rdel f�r borgerlig �fred och ordning� och f�r deras ekonomi, m�ste omedelbart kompenseras med nya tillst�nd till terroristiska �vergrepp, plundringar, etc.
Lika mycket som den national-imperialistiska ideologin, tvingar de inre mots�ttningarna diktatorn till utl�ndska f�ltt�g, och s� sm�ningom till krig. Men h�r st�ter den italienska motsvarigheten till Louis Bonaparte inte p� den gamla mots�ttningen � att det inre milit�ra maktinstrumentet, i detta fall den nationella milisen, p� grund av sin inre funktion och sociala sammans�ttning har blivit otj�nligt som verktyg f�r imperialistiska er�vringskrig mot stater, som dittills inte hade haft anledning att tilldela sig sj�lv den �mest prostituerade� av alla sorters borgerlig statsmakt � utan st�lls ocks� inf�r ytterligare en mots�ttning, mellan de privilegierade fascistiska trupperna och den regulj�ra arm�n.
Vilka grundl�ggande distinktioner finns mellan bonapartismen och fascismen? De �r delvis lokalt betingade � av lokala skillnader i klassf�rh�llanden, historiska traditioner, etc. I Frankrike och Italien finns deras r�tter delvis i f�r�ndringen av det borgerliga samh�llets och det kapitalistiska systemets allm�nna karakt�r.
Beroende p� lokala historiska traditioner �r det naturligt att diktatorn i Frankrike, p� grund av den napoleonska legenden och den roll den spelar bland b�nderna, framst�r som �kejsare�: i Italien f�r han n�ja sig med rollen som �Duce� och l�ta kronan existera vid sidan av honom. Ist�llet f�r den napoleonska maskeraden, r�der den antika romerska, sullanistiska och caesaristiska maskeraden, vilken dock �r mer konstlad �n den f�rstn�mnda. (Dessutom f�rs�ker Mussolini f�r egen vinning utnyttja Garibaldis och Mazzinis nationella revolution�ra tradition och syndikalismens kritik av den borgerliga demokratin.) Dessa distinktioner �r dock oviktiga.
Men viktigare �r de distinktioner som har sitt ursprung i f�r�ndringen av kapitalismens allm�nna karakt�r. Den tredje Napoleon verkade fortfarande i den fria konkurrensens kapitalism och under den ofullst�ndiga borgerliga revolutionen i Italien och Tyskland. Det revolution�ra r�ttsliga anspr�k som under en viss tid hade varit en f�rdel f�r Napoleon I, och som Louis Bonaparte f�rs�kte utnyttja, motarbetar honom nu. Under det italienska kriget lockar han till sig den italienska befrielser�relsen, f�r att snart st�ta bort den igen, n�r han i ett kort stormigt angrepp l�mnar den i sticket till f�rm�n f�r sina dynastiska er�vringar. Under det tysk-franska kriget kommer han genast i konflikt med det revolution�ra intresset f�r ett tyskt enande och krossas av det. Det dynastiska er�vringskrig som han m�ste utk�mpa, p�driven av den napoleonska legenden och systemets inre mots�ttningar, �r i otakt med tiden: f�r sent, eftersom han inte l�ngre bem�strar varje revolution�r princip; f�r tidigt, eftersom han �nnu inte kan bem�stra den imperialistiska principen i dess moderna mening, p� grund av att han saknar en l�mplig ekonomisk bas.
� andra sidan har Mussolinis utrikespolitik redan fr�n f�rsta b�rjan en imperialistisk grundval och inriktning � i ordets moderna mening. S�ledes �motsvarar den tiden�, trots att den maskerar sig med antiken, men den �r �nda fr�n b�rjan �ppet reaktion�r. Den kan bara krossas av mots�ttningen mellan, � ena sidan, de �verdrivna m�len den s�tter p� sig sj�lv och de otillr�ckliga medlen f�r att fullborda dem och, � andra sidan, av mots�ttningen mellan stilen och den sociala strukturen hos en milit�r organisation som motsvarar behovet att g�ra slut p� alla samh�llsklasser och leva p� deras bekostnad, och med den imperialistiska krigf�ringens motsatta krav.
En annan skillnad, som betingas av det borgerliga samh�llets allm�nna utveckling och niv�n p� den internationella klasskampen, dyker upp i den fascistiska statsmaktens organisatoriska bas och medel. Louis Bonapartes 10 decemberf�rening var motsvarigheten till den franska arbetarklassens sm� hemliga revolution�ra organisationer vid den tiden. Det fascistiska partiet �r den kontrarevolution�ra motsvarigheten till Sovjetunionens kommunistiska parti. Till skillnad fr�n av Louis Napoleons parti, �r det d�rf�r fr�n b�rjan en bred massorganisation. Detta g�r det starkare i vissa skeden, men �kar ocks� dess inre mots�ttningar, mots�ttningarna mellan dessa massors sociala intressen och de h�rskande klassernas intressen, till vars tj�nst det st�r.
L�t oss ocks� kort behandla fascismen i Polen. Ocks� h�r �r basen f�r Pilsudskis fascistiska diktatur att ett revolution�rt angrepp fr�n proletariatet besegrades (det polsk-ryska kriget 1920) och, � andra sidan, svagheten, utmattningen och splittringen inom den inhemska bourgeoisien, som inte lyckas med gemensamma handlingar, inte ens f�r att uppn� stabilisering. Den fascistiska statsmaktens sociala bas i Polen �r bourgeoisiens och gods�garnas kontrarevolution�ra intresse; fascismen begrep mycket v�l hur man kunde dra nytta av b�ndernas besvikelse �ver att jordreformen fram till den tiden hade saboterats, �ven om dess politik uppenbarligen tj�nar de stora gods�garnas och det �vre bondeskiktets intressen. Statskuppens �hj�lte� st�der sig ideologiskt p� den nationellt revolution�ra befrielsekampens traditioner, organisatoriskt p� legion�rerna, p� deras besvikelse �ver den nationella befrielsekampens resultat � borgerlig ruttenhet � och p� deras ekonomiska f�rs�rjningsbehov, som inte kan tillgodoses p� produktionens omr�de. Och d�rmed ocks� f�r den fascistiska arm�n � alla klassers deklasserade. Den partiliknande organisationen best�r av avf�llingar fr�n alla partier, och leds av marskalkens adjutanter, f�re detta terrorister och legion�rer.
Men i Polen spelar en annan faktor ocks� en roll, vilken �r avg�rande i Spanien och i en rad andra l�nder, och bara p� ett ytligt s�tt likst�ller den �fascistiska statsmakten� med italiensk fascism och fransk bonapartism, trots att klasskarakt�ren �r fundamentalt annorlunda.
F�r att illustrera v�ljer jag de extrema sorternas regimer, den sorts statsmakt som finns i sydamerikanska republiker. H�r har �ven arm�n politisk makt, en �sj�lvst�ndig� verkst�llande makt. Vanliga f�r�ndringar av den politiska kursen genomf�rs med hj�lp av milit�rkupper som, trots att de p� ett ytligt plan �r v�ldsamma, inte p� n�got s�tt �r revolution�ra, eftersom de inte �ndrar n�got i sak vad g�ller det befintliga styrkef�rh�llandet mellan klasserna.
Milit�rdiktaturen, den verkst�llande maktens sj�lvst�ndighet, �r h�r inte en produkt av det �fullt utvecklade borgerliga samh�llet�, dess �vermognad, hotet fr�n den prolet�ra revolutionen och den slutliga n�dv�ndigheten f�r det borgerliga samh�llet att bef�sta sig mot den, utan precis det motsatta. H�r �r det det borgerliga samh�llets omogna utveckling, bourgeoisiens numeriska och organisatoriska svaghet, vilken fortfarande konfronterar feodala gods�garelement, som fortfarande f�rhindrar framv�xten av en stark politisk borgerlig organisation. Arm�n, eller snarare dess officersk�r, �r h�r den mest solida och b�st utvecklade politiska organisationen. Den styr ist�llet f�r bourgeoisien, som �nnu inte kan g�ra det. I fallet med bonapartismen och den italienska fascismen var bourgeoisien of�rm�gen att forts�tta ut�va sitt styre under klasskampens givna situation.
Dolda bakom samma ytliga anstrykning av fascism (som i Spanien), existerar d�rf�r fullst�ndigt olika klassf�rh�llanden, klasskampsniv�er och utvecklingsniv�er av det borgerliga samh�llet.
Utan en konkret klassanalys kan man d�rf�r, b�de teoretiskt och praktiskt, falla f�r den st�rsta av felaktigheter.
Om jag �r r�tt informerad, har v�ra italienska kamrater tagit upp fr�gan om den prolet�ra diktaturen omedelbart kommer att ers�tta den fascistiska normen f�r statsmakt, eller om den kommer att ers�ttas av n�gon sorts borgerlig statsmakt, som till exempel en borgerligt demokratisk parlamentarisk republik. Lenin gav svaret redan under Kommunistiska Internationalens andra kongress. P� fr�gan om den kapitalistiska krisen oundvikligen m�ste leda till en socialistisk revolution i slutet av kriget, svarade Lenin, som bekant, att svaret inte kan ges teoretiskt. Det skulle bara vara snack, skolastik. Endast den verkliga kampen kan ge svaret. Uppgiften f�r de kommunistiska partierna bestod i att g�ra b�sta m�jliga f�rberedelser inf�r det. Bonapartismens slut ger samma svar. Den ena eller andra sortens �ppna kapitalistiska diktatur i ett fullt utvecklat borgerligt samh�lle kommer bara att var den �slutgiltiga� eller sista formen f�r borgerlig statsmakt, om proletariatet i landet �r tillr�ckligt starkt som ledare f�r de andra arbetande klasserna, starkt nog att anv�nda regimens kris i syfte att skapa en varaktig prolet�r diktatur. Kampen kommer att avg�ra det. De objektiva och subjektiva faktorerna avg�r det tillsammans: proletariatets verkliga styrka och mognad, dess f�rh�llande till de andra arbetande klasserna, den internationella klasskampens situation, och inte minst kommunistpartiernas styrka, mognad och f�rm�ga under kampen i de ber�rda l�nderna.
En annan fr�ga �r om uppr�ttandet av den prolet�ra diktaturen kan f�lja omedelbart, utan ett mellanstadium, efter fascismens underg�ng i Italien. Som bekant f�ljdes, i Frankrike, bonapartismens underg�ng den 4 september 1870 av republiken med Thiers, Favre och kompani som ett mellanstadium, med legitimister och orleanister, bourgeoisien och junkrarna, i spetsen. F�rst sedan den hade visat sig konkursm�ssig kom kommunen den 18 mars 1871. Det borgerliga republikanska mellanspelet varade s�lunda sex m�nader ... En s�dan mellanliggande period, d�r de borgerligt demokratiska elementen lyckas h�lla makten ett tag �r, p� grund av allm�nna sk�l, ocks� m�jlig, till och med trolig, i Italien. Det kan p�g� i m�nader, veckor, eller bara dagar. Den kan ta formen av en dubbel regering, eller andra egendomliga former. Men i �verensst�mmelse med de historiska erfarenheterna och klassf�rh�llandena i Italien kommer det att vara n�dv�ndigt med ett visst tidsf�rlopp och vissa masserfarenheter f�r att krossa de sm�borgerliga demokratiska illusionerna och f�rhoppningarna bland massan av sm�borgare, b�nder och delar av arbetarklassen. Kommunistpartiet kan inte avg�ra huruvida ett s�dant mellansteg uppst�r eller hoppas �ver. Men det �r i alla fall extremt beroende av hur starka maktpositioner arbetarklassen har vid tidpunkten f�r fascismens underg�ng, och hur snabbt den g�r sig av med det mellanliggande stadiet.
En annan slutsats vi kan dra fr�n tidigare h�ndelser �r att kapitalets �ppna diktatur kan anta andra former i andra l�nder �n Polen, Italien och Bulgarien, och f�rmodligen kommer att g�ra det. Vissa drag kommer att vara samma, andra olika. Men formerna f�r bourgeoisiens �ppna diktatur �r inte godtyckliga, inte m�jliga i varje klasskampssituation och under varje sorts klassf�rh�llanden. De �r f�rankrade i specifika klassf�rh�llanden och klasskampssituationer, som anges ovan.
Idag �r det ganska vanligt att bourgeoisien i fullt utvecklade kapitalistiska l�nder f�rs�ker riva ner eller begr�nsa det parlamentariska systemet f�r att skapa starkare politiska garantier f�r borgerligt styre. S�dana tendenser �r framf�r allt synliga i utvecklade kapitalistiska l�nder som Storbritannien, Tyskland och Frankrike, som, i varierande utstr�ckning, har genomg�tt sociala och ekonomiska omv�lvningar p� grund av kriget. De g�r i fascistisk riktning, och kan i kritiska situationer leda till kapitalets �ppna diktatur i olika former. Men de beh�ver inte vara identiska med fascism.
Noske-regimen i Tyskland var utan tvekan en �ppet kontrarevolution�r och v�ldsam regim. Men statsmakten var inte fascistisk. Men Noske-regimen representerade inte den �verkst�llande maktens sj�lvst�ndighet�. Det ledde till ett f�rs�k i den riktningen eftersom den uppr�ttade ett styre genom sabeln. Men detta f�rs�k av den milit�ra verkst�llande makten, Kappkuppen, var ett misslyckande.
Fr�n ovanst�ende drar jag slutsatsen att det kr�vs en mer exakt och djupg�ende analys av fascismen och formerna och villkoren f�r kapitalets �ppna diktatur �n den som ges i motsvarande avsnitt i programf�rslaget.
Den tredje sektionen, �Kommunistiska internationalens slutm�l�, talar i Marx och Lenins anda om bortd�endet och det slutgiltiga f�rsvinnandet av statens verkst�llande makt i det v�rldskommunistiska systemet. Det vore l�mpligt att komplettera denna negativa tanke med den positiva tanke som introducerades av utopisterna och �vertogs av Marx och Engels: �I st�llet f�r regerandet �ver personer kommer f�rvaltandet av ting och ledandet av produktionsprocesser.� (Engels, Socialismens utveckling fr�n utopi till vetenskap.) Med h�nvisning till f�rsvinnandet av statens verkst�llande makt forts�tter programmet: �D�rmed bortd�r s� sm�ningom varje tv�ngsnorm. �Det tycks mig som om vi inte kan s�ga eller veta det s� definitivt. De utsugande klassernas behov att f�rtrycka de utsugna, och d�rmed f�rtrycks- och tv�ngsorganen f�r detta syfte upph�r samtidigt som klasserna. Men uppgiften �terst�r att s�kerst�lla individens underordnande under samh�llet. I primitiva samh�llsformer utan klasser finner man en hel rad varierande medel f�r att s�kerst�lla denna underordning. Till exempel: sociala traditioner, religi�sa medel, undervisning i ned�rvda sociala normer (detta �r det huvudsakliga syftet med pubertetsceremonier f�r unga m�n och flickor som �terfinns n�stan �verallt i primitiva samh�llen), men ingenstans saknas fysiska tv�ngsmedel f�r de mest extrema fallen, inklusive d�dsstraff. F�r att �vertygas om detta kan man titta p� de australiska stammarnas levnadss�tt. Dessa tv�ngsmedel orsakas tvekl�st delvis av de h�rda levnadsvillkoren i dessa primitiva samh�llen, de �verm�ktiga naturkrafter de st�r inf�r, och den underutvecklade karakt�ren hos de m�nniskor som utg�r dessa samh�llen. Men bara delvis. B�de d�r uppe och d�r nere finns mots�ttningar mellan individen och samh�llet, och hur de l�ses beror p� den historiska samh�llsformen. I det kommunistiska v�rldssystemet kan vi s�kert f�rv�nta oss helt andra s�tt att l�sa dem. Religi�s vidskepelse, etc., kommer inte l�ngre att spela n�gon roll, ist�llet kommer medlen att vara rationella. Idag kan vi inte k�nna till dessa former, och vi b�r avst� fr�n att spekulera om det, som det g�rs i avsnittet om bortd�endet av alla former av tv�ng. Vi b�r akta oss f�r att ge anledning att l�ta det �full�ndade kommunistiska samh�llet� framst� som n�got av ett metafysiskt sluttillst�nd (i stil med de tr�kiga f�rest�llningarna om paradiset). Vi b�r snarare starkt betona att det �r utg�ngspunkten f�r en ny kraftfull utveckling av m�nskligheten. All utveckling sker enligt dialektikens lagar, det vill s�ga i mots�ttningar, mots�ttningar p� de nyf�rv�rvade grundvalarna. P� detta s�tt kan vi bli av med den sm�borgerliga synen p� de slutliga f�rh�llandena, med den brist p� utveckling och mots�ttning som bilden av det �full�ndade kommunistiska samh�llet� framkallar i m�nga huvuden. Och varf�r skulle vi inte h�r anv�nda Engels utm�rkta och korrekta formuleringar om m�nsklighetens spr�ng fr�n n�d till frihet, om slutet p� m�nniskans f�rhistoria (Marx), som utg�r b�rjan p� m�nsklighetens verkliga historia som m�nniskans historia. Engels klassiska formuleringar finns d�r. Varf�r inte anv�nda dem n�r vi inte har n�got b�ttre att s�ga?
Samma sak g�ller f�r hela detta kapitel som f�r det f�reg�ende. �verg�ngen m�ste presenteras tydligare �n vad som g�rs i detta kapitel som en dialektisk process som sker genom mots�ttningar. Faktum �r att denna uppfattning inte bara b�r uttryckas abstrakt, utan anges som v�gledare f�r den konkreta presentationen. Bara p� detta s�tt kan man initiera en djupare f�rst�else f�r �verg�ngsperiodens mots�gelsefulla verklighet i Sovjetryssland. Om denna grundl�ggande dialektiska natur hos �verg�ngsperioden (vars konkreta yttringar i de enskilda l�nderna b�de har allm�nna och specifika drag) ignoreras hotar faran med ett stundom urs�ktande och ointelligent f�rnekande av dessa mots�ttningar, och stundom ett lika dumt och fientligt insisterande p� de negativa sidorna av dessa mots�ttningar.
Ur denna synvinkel m�ste kapitlet omformuleras helt och h�llet. Nu till n�gra mer specifika fr�gor i detta kapitel.
P� tyska ska man inte tala om sovjeter och sovjetstaten, utan om r�d och r�dsrepubliken; inte heller om �maktformer�, utan om stats- och regeringsformer.
�Sovjetstaten�, st�r det i f�rslaget, �f�ruts�tter bourgeoisiens fullst�ndiga avv�pning och att vapnen samlas i proletariatets h�nder.� F�r korrekthetens skull och i enlighet med erfarenheten m�ste det vara �verkst�ller� ist�llet f�r �f�ruts�tter�.
N�r det g�ller formeln �expropriation och prolet�r nationalisering av alla stora industrif�retag�, etc.:
I enlighet med Spartakusf�rbundets program m�ste vi s�ga: expropriation utan ers�ttning. Jag vet mycket v�l att �ven Marx en g�ng talade om m�jligheten att k�pa ut kapitalister mot ers�ttning. Men hittills visar de befintliga erfarenheterna att denna m�jlighet inte kan f�rverkligas under de ekonomiska f�rh�llanden under vilka den prolet�ra revolutionen hittills har �gt rum. F�r det andra har det, exempelvis i Tyskland, visat sig att de antisocialistiska, kontrarevolution�ra krafterna st�r helt bakom formeln f�r expropriation med ers�ttning. Detta var m�jligt eftersom expropriationen med ers�ttning helt och h�llet f�ljde borgerlig lag, och (den borgerliga) statens erk�nnande av privat egendom �r, som bekant, en f�rordning i n�stan alla borgerliga lagb�cker (och �ven i Weimarkonstitutionen).
Att expropriera med ers�ttning kanske kan �verv�gas under v�rldsrevolutionens sista fas, n�r r�dsstaterna redan har f�tt �vertaget gentemot de borgerliga staterna, och d� deras produktion �r s� rikt utvecklad att de befinner sig i det ekonomiska l�get att de kan �k�pa l�s� ett visst skikt av kapitalister eller storgods�gare.
� andra sidan b�r man konstatera f�ljande. Vid den tidpunkt d� Marx skrev detta, brukade fortfarande samma person �ga och f�rvalta industrif�retagen. Idag �r detta vanligtvis �tskilt. Nu skulle relativt sett sm� medel r�cka f�r att �k�pa l�s�, l�ngt under halva v�rdet av aktiekapitalet.
Ist�llet f�r det oklara uttrycket �prolet�r nationalisering� (som �r obegripligt utan f�rklaring) f�resl�r jag att ett annat uttryck anv�nds, som inte beh�ver n�gon ytterligare f�rklaring: �verf�ra i den prolet�ra statens �go, eller besittningstagande av den prolet�ra staten.
I det tredje stycket, det om b�nderna, b�r det st�: st�dja de egendomsl�sa, halvprolet�ra och sm�bondeelementen, etc.
Krigskommunismen: F�rslaget s�ger (i enlighet med de principer som antogs vid femte kongressen) att, det p� grund av en v�pnad intervention fr�n kapitalisterna och ett ih�llande kontrarevolution�rt krig mot proletariatets diktatur, kan bli n�dv�ndigt med en krigskommunistisk ekonomisk politik. Det verkar som om kamrat Varga menar att krigskommunismen �r oundviklig i alla l�nder i b�rjan av proletariatets diktatur. Det �r att vara mer p�vlig �n p�ven. Vi b�r inte g� bortom det befintliga f�rslaget.
N�gra allm�nna �verv�ganden f�r andra l�nder ang�ende betydelsen av de ryska erfarenheterna under uppbygget av socialismen b�r f�lja h�r. Vi skiljer oss fr�n socialdemokraterna av alla slag, h�ger eller v�nster, genom att vi menar dessa erfarenheter har internationell betydelse och inte bara motsvarar de s�rskilda ryska ekonomiska f�rh�llanden vad den ekonomiska �teruppbyggnaden betr�ffar. Naturligtvis har inte alla s�rdrag i dessa erfarenheter internationell betydelse. Vissa �r av allm�n betydelse, andra, som svarar mot de specifika f�rh�llandena, �r det inte. Och det i tv� avseenden. Vissa l�nder inleder den prolet�ra revolutionen p� en betydligt h�gre kapitalistisk utvecklingsniv� �n vad som var fallet i Ryssland. Fr�gor som d�r endast kunde angripas under proletariatets diktatur, klarades i andra l�nder av under kapitalistiska f�ruts�ttningar: en viss teknisk niv�, vissa former av industri- och arbetsorganisation, etc. Icke desto mindre m�ste man komma ih�g att upph�mtningen vad g�ller dessa saker, under den prolet�ra diktaturens f�rh�llanden och med hj�lp av dess medel, inte inneb�r en enkel upprepning eller kapitalistiska resultat (om man bortser fr�n tekniska fr�gor). Det r�cker, till exempel, att p�peka hur kapitalistisk och socialistisk rationalisering i grunden f�ljer olika v�gar, som ett resultat av statens och ekonomins kontrasterande klasskarakt�r. Denna skillnad n�r s� l�ngt ner som de minsta detaljfr�gorna p� fabriken och i arbetsorganisationen, etc.
� andra sidan omfattar v�rldsrevolutionen som helhet en rad l�nder som kommer att inleda den socialistiska revolutionen under l�ngt mer underutvecklade f�rh�llanden, i kapitalistisk mening, �n vad som i allm�nhet var fallet i Ryssland.
Samtidigt m�ste det, mot m�nga v�sterl�ndska sm�borgares arroganta snobbism, framh�llas hur oerh�rt rik och m�ngsidig de ryska erfarenheterna �r. Ryssland var tvunget att gripa sig an de mest skilda typer av ekonomiska former, fr�n primitiva jakt-, fiske- och nomadstammars ekonomiska former av enkel varuproduktion, �nda upp till gigantiska kapitalistiska fabriker som Putilov, etc.
Om det, som Lenin framh�ll upprepade g�nger, ocks� �r helt r�tt att Sovjetryssland, just p� grund av sin kapitalistiska underutveckling, under uppbygget av socialismen m�ste k�mpa med st�rre sv�righeter och hinder �n vad som skulle vara fallet i mer avancerade kapitalistiska l�nder; om varje steg fram�t h�r m�ste er�vras med outs�glig anstr�ngning, d� �r just dessa f�rsta steg principiellt av den st�rsta betydelse, och de m�ste noggrant studeras av de arbetande klasserna i de andra l�nderna.
Naturligtvis saknar vi inte heller �verdrifter fr�n andra sidan. Det sv�ra arbetet med uppbygget av socialismen i Sovjetryssland kan inte genomf�ras utan en enorm kreativ optimism, utan en fast tro p� arbetarklassens och dess ledande partis kreativa krafter. Det urartar ofta i okritisk tillfredsst�llelse med de framg�ngar som har uppn�tts, i att man blundar f�r de sv�righeter som �terst�r att l�sas, �ver de felaktigheter och brister som �terst�r att l�sa. Det �r mer s�llan fallet i Ryssland, oftare i v�ra partier i v�st. Gentemot socialdemokratin, som tendenti�st bara framh�ller de negativa sidorna av socialistisk �teruppbyggnad i Sovjetryssland, m�ste vi desto klarare och uppriktigare framh�lla b�da sidor, dialektiken i processen.
Det �r inte l�tt att analysera dessa s�rdrag hos det socialistiska uppbygget i Sovjetryssland, som �r av allm�n internationell betydelse. Man m�ste vara helt klar �ver att denna uppgift inte alls kan l�sas helt och h�llet genom att teoretiskt analysera dagens Ryssland, och inte heller genom rena abstraktioner. Ett viktigt krav �r ytterligare framtida erfarenheter av det socialistiska uppbygget i andra l�nder. Endast genom att j�mf�ra de ryska erfarenheterna med ytterligare erfarenheter i andra l�nder kan vi g�ra framsteg p� flera omr�den. Av denna anledning �r slutsatserna fr�n de ryska erfarenheterna, delvis, endast provisoriska och gissningar. Endast genom att g�ra s� f�ljer vi en strikt dialektisk-materialistisk metod. Om den inte f�ljs �r det l�tt att hamna i ett tr�sk av skolastik, snack utan koppling till verkligheten. Till exempel f�refaller det mig vara fallet med det s�tt p� vilket kamrat Varga har v�ckt fr�gan om krigskommunismen. Om vi vill h�lla oss inom gr�nserna f�r vad den teoretiska noggrannheten och de praktiska n�dv�ndigheterna kr�ver, kan och ska vi inte g�ra mer �n att framst�lla k�rnan i de ryska erfarenheterna p� detta omr�de, �n att ange de villkor ur vilka denna praktik v�xer, de orsaker som leder till att den upph�r, och visa den allm�nna synvinkelt ur vilken den ska bed�mas.
Det �r samma sak med Nya ekonomiska politiken, den s� kallade NEP.
F�r mig �r Lenins bed�mning av den sovjetiska statsformen alltid en modell f�r en teoretiskt exakt metod p� detta omr�de. F�rst sedan faktiska erfarenheter i l�nder utanf�r Ryssland under 1918 (i Tyskland, �sterrike och Ungern) hade visat att r�dsformen av statsmakt hade n�tt bortom Ryssland, deklarerade Lenin det som en viss insikt, att den sovjetiska statstypen hade allm�n internationell betydelse f�r den prolet�ra revolutionen.
Partierna i de utvecklade kapitalistiska l�nderna i V�st- och Centraleuropa och Nordamerika b�r anv�nda de ryska erfarenheterna med den frihet och sj�lvst�ndighet som den preussiska milit�rteoretikern Clausewitz kr�vde fr�n milit�ra bef�lhavare n�r det g�llde anv�ndningen av de historiska krigserfarenheterna. De b�r kritiskt tillgodog�ra sig alla dessa erfarenheter, tillsammans med villkoren under vilka de skapades, dra de allm�nna uppfattningarna fr�n dem, i en fri och elastisk anda.
I detta avseende har f�rslaget p� det hela taget h�llit sig inom de korrekta teoretiska och praktiska gr�nserna. De ickeryska partierna m�ste noggrant unders�ka denna del i detalj, i j�mf�relse med de f�rest�llningar de har � eller borde ha � om uppbygget av socialismen i deras eget land.
Enligt min mening b�r Kommunistiska Internationalen, f�r detta �ndam�l, f�resl� att partierna i de andra l�nderna ska str�va efter att p� ett exakt och nyktert s�tt analysera de s�rskilda k�nnetecknen f�r uppbygget av socialismen i deras l�nder, inom de gr�nser som �r n�dv�ndiga idag. Inte bara som ett medel f�r teoretisk mognad och f�rb�ttrade praktiska f�rberedelser av dessa partier, utan ocks� som ett s�tt att uppn� de exaktast m�jliga testen av den ryska erfarenheten p� detta omr�de.
Redan idag kan man s�ga s� mycket viktigt om det. Och faktiskt inte bara i ekonomiska fr�gor, utan ocks�, exempelvis, i fr�gan om sovjetstaten, etc.
Programf�rslaget ger ocks� n�gra allm�nna synpunkter f�r arbetet. Dessa synpunkter lider av bristen att de �r koncisa, delvis f�r mycket, dels f�r lite. Till exempel st�r det h�r om �l�nder p� en medelh�g niv� av kapitalistisk utveckling, med betydande rester av det halvfeodala jordbruket, med en viss potential f�r ett segerrikt socialistiskt industriellt uppbygge, d�r den borgerligt demokratiska utvecklingen �nnu inte �r fullbordad.� Ryssland av �r 1917, Polen och �andra� omn�mns som s�dana typer. Men i sj�lva verket har vi de mest skilda kombinationer av olika niv�er av kapitalistisk utveckling och olika typer av statliga former. H�r skulle det vara mer korrekt och mer anv�ndbart att, f�r det f�rsta, skilja p� fr�gan om det socialistiska uppbygget i l�nder av �medelh�g niv� av kapitalistisk utveckling�; f�r det andra, fr�gor om klasstrategi f�r makter�vringen; f�r det tredje, fr�gan om arbetarklassens f�rh�llande till de statsformer som existerar f�re den borgerligt demokratiska omst�rtningen. Om man behandlar dessa element var f�r sig, som de m�ts i de mest skilda kombinationer, d� underl�ttar man arbetet f�r partierna i de olika l�nderna.
Stycket om l�nderna av �medelh�g niv� av kapitalistisk utveckling� �r i huvudsak en uppr�kning av ryska erfarenheter som, dock inom vissa gr�nser, �r av internationell betydelse. Men som stycket formuleras nu kommer det att vara obegripligt f�r de andra partierna. Till exempel �r �den borgerligt demokratiska revolutionens �verv�xande i den socialistiska� ett vanligt uttryck och dess inneh�ll v�l k�nt f�r alla kamrater som �r insatta i det ryska partiets historia och den ryska revolutionen. Man m�ste f�rst helt klarg�ra detta begrepp f�r de andra partierna, som inte k�nner till dessa erfarenheter, diskussionerna om dem, etc.
I delen om de koloniala och halvkoloniala l�nderna finns en mening: �Under �verg�ngsperioden ligger betydelsen av kolonierna och halvkolonierna dessutom i det faktum att de representerar v�rldsbyn mot industril�nderna, som i v�rldsekonomin spelar rollen som v�rldsstaden.� Tanken �r i huvudsak korrekt, metaforen olycklig.
Vi har redan sagt ovan att vi anser att inf�randet av denna del i programmet �r l�mpligt, och angav olika sk�l f�r det. Efter att ha diskuterat �verg�ngsperioden till�gger vi nu att den konkreta presentation av �verg�ngsperioden som finns i detta avsnitt, �ven om den upprepar mycket som s�gs i den allm�nna delen, �r s�rskilt anv�ndbar just d�rf�r att den skildrar �verg�ngens konkreta �tg�rder och manifestationer i ett visst land i samband med f�ruts�ttningarna f�r den. Denna konkreta, grafiska, detaljerade sammanfattning av de ryska erfarenheterna har sitt s�rskilda v�rde, precis som den strategiska och praktiska analysen av ett specifikt krig har sitt s�rskilda v�rde ut�ver den allm�nna krigsteorin. Ett s�dant dubbelsidigt f�rfarande, att presentationen av det s�rskilda fallet kombinerades med generaliseringen av det, underl�ttar till�mpningen av det allm�nna resultatet p� nya, s�rskilda fall, och ger den n�dv�ndiga elasticiteten.
�verg�ngsperiodens dialektiska karakt�r �r redan mer uppenbar i denna framst�llning �n i den allm�nna, men h�r m�ste ocks� konturerna utarbetas tydligare.
Som utg�ngspunkt f�r framst�llningen b�r man ta mots�ttningen mellan, � ena sidan, den socialistiska ekonomiska formen i den storskaliga industrin, transporterna, grosshandeln och delar av detaljhandeln, och � andra sidan de dominerande enskilda f�retagen (naturahush�llning eller enkel varuproduktion p� sm�bondens eller den medelstora bondens egendomar, b�rjan till kapitalistiskt f�retagande inom storbondejordbruken). Det �r allm�nt k�nt att kooperativen �r medlen f�r den enkla varuproduktionens �verg�ng till kollektiva (socialistiska) ekonomiska former. Detta �r den grundl�ggande mots�ttning fr�n vilken alla andra h�rstammar. �vervinnandet av denna mots�gelse �r �verg�ngens herkuliska uppgift. Dessutom finns mots�ttningen mellan Sovjetryssland som helhet, som ett system av �verv�gande socialistiska ekonomiska former, och dess kapitalistiska omgivning. De s�rskilda former, relationer och metoder d�r den sistn�mnda mots�ttningen yttrar sig (monopolet p� utrikeshandeln, koncessioner, etc.) ska behandlas som h�rr�rande fr�n denna. Efter att de enskilda bondef�retagen inom jordbruket ersatts med kollektiva socialistiska f�retag kan metoderna f�r den nya ekonomiska politiken, anv�ndningen av pengar, varurelationerna mellan industrin och jordbruket, etc., upph�vas internt, �ven n�r det fortfarande finns en omgivande kapitalistisk v�rld, medan de externt, i viss m�n, m�ste bli kvar i f�rh�llandet till de kapitalistiska staterna.
Det �r allm�nt k�nt att byteshandel, varuutbyte och slutligen pengar f�rst utvecklades i den yttre handeln mellan primitiva kommunistiska samh�llen, sedan generaliserades inom dessa samh�llen, och sedan splittrade dem. Nu, under perioden i b�rjan p� den privata egendomens och varuproduktionens fullkomliga bortd�ende, �ger det rum en omv�nd process f�r deras framtr�dande och inf�rande. Privategendomen, varuproduktionen och penningcirkulationen minskar f�rst internt inom arbetarstaten och d�r sedan ut, bara f�r att slutligen ocks� f�rsvinna i de yttre relationerna. Yttre utbyte inf�rdes i b�rjan av hela den historiska perioden av varuproduktion (alla dess perioder tas tillsammans h�r) och framtr�dde f�rst i den inre gemenskapen av ekonomiska enheter; nu avskaffar omv�nt den socialistiska faktorn, som utvecklas i ett enskilt prolet�rt samh�lle eller i flera stycken, vid sitt slut till sist varu- och pengautbytet externt i de yttre relationerna mellan socialistiska samh�llen.
En mer exakt f�rst�else kr�ver en klassificering av de ekonomiska former som existerar sida vid sida med varandra i Sovjetryssland, vilket Lenin gjorde klart och tydligt redan 1919 och senare under 1921, som sk�l f�r naturaskatten och Nya ekonomiska politiken. Endast med dessa medel kan de ickeryska partierna f� en djupare f�rst�else f�r de grundl�ggande processerna och f�r arbetarstatens medvetna politik i Sovjetryssland, f�r de grundl�ggande fr�gorna och f�r utvecklingens konkreta mots�ttningar.
P� detta s�tt �ppnar man f�r att s�dana fenomen som kulakernas och en urban bourgeoisies �teruppst�r; man visar samtidigt deras ekonomiska r�tter och ekonomiska gr�nser, villkoren f�r deras framtr�dande samtidigt med villkoren och metoderna f�r deras avskaffande.
Precis p� samma s�tt m�ste de sociala och kulturella r�tterna till den byr�kratiska �f�rbeningen� eller �degenereringen� p�visas i denna presentation, och de olika s�tten och medlen f�r att �vervinna dem m�ste anges. Eftersom vi �r starka nog att �vervinna dessa negativa f�reteelser b�r vi visa deras existens och r�tter tydligt och klart.
Sm�borgaren (och den sm�borgerliga arbetaren) kan bli r�dd om han ser hur �verg�ngen fr�n kapitalism till socialism inte �r en mjuk idyll, ingen harmonisk glidning in i paradiset utan mots�ttningar, utan snarare en sv�r kamp mellan det gamla och det nya, full av mots�gelser som �terigen utvecklar sig p� basen av statsmaktens er�vring, som kommer att �vervinnas f�rst p� en h�gre utvecklingsniv�. Den revolution�ra arbetaren kommer inte skr�mmas av det. Tv�rtom. Endast p� detta s�tt kommer han l�ra sig att f�rst� den verkliga processen och de verkliga metoderna f�r det sociala �teruppbygget p� den nya basen.
Han l�r sig f�rst� att det sociala �teruppbygge som b�rjar efter makt�vertagandet, �ven utanf�r Sovjetryssland, �r en mycket sv�r, delvis pl�gsam kamp, vilken kommer att utveckla sina s�rskilda mots�ttningar i varje land, som motsvarar de speciella klassf�rh�llandena, den ekonomiska och kulturella utvecklingsniv�n, etc.
I Central- och V�steuropa talar bourgeoisien, och i synnerhet socialdemokratin, vitt och brett om den kulturella underutvecklingen i Sovjetryssland, f�r att f� arbetarna att forts�tta att vara lojala mot kapitalismen. D�rf�r �r det desto viktigare att visa i programmet:
1. Att den kulturella och ekonomiska underutvecklingen, utg�ngspunkten f�r den socialistiska revolutionen i Sovjetryssland, var resultatet av gods�garnas och kapitalisternas styre, att det endast genom att krossa denna regim var m�jligt att n� utg�ngspunkten f�r en h�gre utveckling av de miljonstarka arbetarmassorna.
2. Att �kulturen� och �civilisationen� �ven i de h�gt utvecklade och �mest civiliserade� kapitalistiska l�nderna bara �r en tunn fernissa p� den utbredda bristen p� kultur bland folkmassorna, som best�ms av kapitalets styre � och att den socialistiska revolutionen ocks� h�r �r f�ruts�ttningen f�r en kulturell utveckling av de miljonstarka folkmassorna.
3. Att den generellt h�gre kulturella och ekonomiska niv�n j�mf�rt med Ryssland, som i Central- och V�steuropa kommer att vara utg�ngspunkten f�r den socialistiska revolutionen, kommer att m�jligg�ra ett mycket snabbare tempo f�r att �vervinna den kapitalistiska bristen p� masskultur.
Nu lite mer detaljer.
Avsnittet talar om den �borgerligt terroristiska v�rldsordningen� som de imperialistiska staterna str�var efter att uppr�tta om de framg�ngsrikt skulle lyckas st�rta Sovjetunionen. Det finns ingen anledning att betvivla att terror skulle f�lja efter ett s�dant nederlag. Exemplen Pariskommunen, Ungern, Bayerska r�dsrepubliken, ryska inb�rdeskriget talar f�r sig sj�lva. Men uttrycket v�rldsordning ger intryck av att de imperialistiska staterna d� skulle inr�tta en homogen, centraliserad terrorregim. Det tycks mig vara en orealistisk konstruktion. Om de lyckas st�rta Sovjetryssland skulle deras inre mots�ttningar �nd� forts�tta att v�xa.
I stycket som behandlar Sovjetunionens internationella skyldigheter betr�ffande v�rldsrevolutionen, skulle jag f�resl� till�gget, att vi genom att uppfylla dessa plikter tar h�nsyn till landets konkreta situation, de internationella styrkef�rh�llandena. Eftersom detta med r�tta sker i praktiken, finns det ingenting som hindrar oss fr�n att ocks� s�ga det. Som ledare f�r den sovjetiska staten �r Sovjetunionens kommunistiska parti skyldigt att uppfylla sin internationella revolution�ra plikt, men det �r inte tvunget att engagera sig i revolution�ra �ventyr. Om vi � ena sidan m�ste ut�va tryck mot opportunistiska och tr�ngsynta nationella tendenser, m�ste vi � andra sidan ocks� ut�va tryck mot �ultrav�nsteristiska� (eller helt enkelt �v�nsterisiska�) och kuppartade anarkistiska tendenser. Programmet b�r s�tta b�da gr�nserna skarpt och tydligt.
N�got liknande g�ller ocks� det stycke som sl�r fast det internationella proletariatets revolution�ra plikter i dess st�d till Sovjetryssland. H�r b�r man till�gga att fullg�randet av dessa skyldigheter ska ske p� grundval av ett maximalt utnyttjande av krissituationerna och de revolution�ra krafterna i de enskilda l�nderna. En avgr�nsning mot b�da sidor �r �ven h�r �nskv�rd.
Denna del f�refaller mig vara den svagaste i hela f�rslaget. Det �r ocks� den viktigaste f�r de sektioner av Kommunistiska Internationalen som fortfarande st�r inf�r uppgiften att vinna en majoritet av arbetarklassen till kommunismens principer och m�l, f�r att skapa de organisatoriska och ideologiska f�ruts�ttningarna f�r kampen f�r den prolet�ra diktaturen.
Denna uppgift �terst�r fortfarande f�r s�dana viktiga sektioner av Kommunistiska Internationalen som de tyska, franska, italienska, polska, tjeckoslovakiska, etc. Jag har h�r n�mnt de av Kommunistiska Internationalens sektioner som redan �r masspartier. Vissa sektioner inom Kommunistiska Internationalen har inte ens n�tt den niv�n �nnu. De �r �nnu inte masspartier, utan snarare mindre grupper med sm� kretsar runt sig, vilkas verksamhet domineras av propaganda. Andra sektioner kan fortfarande vara i ett mycket tidigt skede som kretsar. Gr�nserna h�r �r naturligtvis inte skarpa, utan flytande. Men det framst�r som anv�ndbart f�r oss att g�ra denna klassificering.
I denna del �r de ickeryska sektionernas otillr�ckliga deltagande i utarbetandet av f�rslaget mest m�rkbart. De olika sektionernas taktiska och strategiska erfarenheter �r mycket rikare, mer m�ngskiftande, mer specifika, �n vad det verkar i denna del. Naturligtvis kan denna del av Internationalens program inte bara best� av en sammanst�llning, och inte heller en ren sammanr�kning, av de enskilda sektionernas erfarenheter. Det ska representera de allm�nna synpunkter som resulterar fr�n dessa taktiska erfarenheter. Detta �verensst�mmer ocks� med fj�rde kongressens v�lk�nda beslut, d�r Lenin spelade en avg�rande roll. Dessutom �verensst�mmer det �ven med den uppfattning som jag f�retr�dde d�r.[15} Jag skulle inte ha ansett det v�rt att n�mna om inte en del kamrater hade f�rs�kt f�rvr�nga de uppfattningar som jag f�retr�dde d�r (p� uppdrag av och i samr�d med Tysklands kommunistiska parti). Man beh�ver bara j�mf�ra rapporterna, som den i resolutionen vilken utarbetades vid fj�rde kongressen, f�r att g�ra saker och ting fullst�ndigt klart. Vid behov kan den kontrolleras senare. Jag har f�r n�rvarande inte tillg�ng till texterna i fr�ga.
Det skulle ocks� s�kerligen ha varit till nytta f�r utarbetandet av denna del om de viktigaste sektionerna av Kommunistiska Internationalen hade f�ljt instruktionerna fr�n Internationalens exekutivkommitt� f�r flera �r sedan; n�mligen att utarbeta handlingsprogram f�r sina l�nder. S�vitt jag vet har bara den italienska sektionen ett utarbetat f�rslag till ett l�ngsiktigt handlingsprogram. I detta h�nseende tyder det p� en mognadsniv� som �r �ver de �vriga sektionernas genomsnitt.
I v�r tyska sektion finns det, som bekant, en vacklan om ett l�ngsiktigt handlingsprogram st�mmer �verens med Kommunistiska Internationalens principer eller inte. Uppfattningen framf�rdes h�r att ett handlingsprogram endast b�r inneh�lla delvisa eller dagliga krav (minimikrav som de brukade kallas), som skulle kunna �ndras inom 24 timmar.
Jag betraktar denna uppfattning som felaktig. Den �r inte i linje med den ovan n�mnda instruktionen fr�n exekutiven till de enskilda sektionerna att utarbeta sina handlingsprogram. Den avs�g definitivt inte en ren sammanst�llning av delvisa och dagliga krav. Dessa kan beh�va �ndras med kort varsel, ofta fr�n en dag till n�sta. De saknar konkret till�mplighet f�r l�ngre perioder. Dessutom strider denna uppfattning mot existensen av den italienska sektionens handlingsprogram. Den strider ocks� mot besluten fr�n tredje kongressen, d�r Lenin spelade en s�dan avg�rande roll. Och till sist strider den mot den uppfattning som gav form �t Marx och Engels praktiska till�mpning.
� andra sidan �verensst�mmer den med Erfurtprogrammet.[16] Det �r ett �terfall i ett f�r�ldrat skede av arbetarr�relsen.
Nu kommer vi till fr�gan om �verg�ngsparoller i allm�nhet, och till fr�gan om huruvida �verg�ngsparoller kan propageras under icke akuta revolution�ra situationer.
Enligt rykten som jag har blivit medveten om har n�gra kamrater anklagat mig f�r en fruktansv�rd teoretisk missuppfattning g�llande inneb�rden av Marx och Engels �verg�ngsparoller. Enligt Marx och Engels b�r de endast propageras under en akut revolution�r situation, under sj�lva den revolution�ra omv�lvningen. Dessutom: med �verg�ngsparoller enligt Marx och Engels definition menas paroller som endast kunde realiseras efter arbetarklassens makter�vring. Det allvarliga teoretiska misstaget g�rs h�r helt och h�llet av de kamrater som uttrycker den ovan n�mnda uppfattningen.
I Kommunistiska manifestet talar Marx och Engels om �despotiska ingrepp i egendomsr�tten och i de borgerliga produktionsf�rh�llandena, s�ledes genom �tg�rder, vilka synes ekonomiskt otillr�ckliga och oh�llbara, men som under r�relsens utveckling kommer att spr�nga sina egna gr�nser och �r oundvikliga som medel att oml�gga hela produktionss�ttet.� (Sid 15.) Vilken �verg�ng ska dessa krav eller �tg�rder f� till st�nd? Den fr�n det kapitalistiska till det socialistiska produktionss�ttet. Vilken kraft ska �stadkomma denna �verg�ng? Arbetarklassen, som ska �h�jas till h�rskande klass�, som er�vrar �den politiska makten�, som ska �er�vra demokratin�. Ordet demokrati, som anv�nds h�r av Marx och Engels utan vidare definiering, tycks betyda arbetarnas och b�ndernas demokratiska diktatur. Jakobinernas revolution�ra demokrati, inte den parlamentariska formen. F�rst efter erfarenheterna fr�n Pariskommunen definierade de proletariatets diktatur mer i detalj, d� de gav den beteckningen krossandet av den borgerliga statsmaskinen.
Vilka krav eller �tg�rder st�lls h�r av Marx och Engels f�r fullbordandet efter makter�vringen? Kommunistiska manifestet s�ger i detta avseende:
�Dessa �tg�rder kommer naturligtvis att vara olika i olika l�nder. F�r de utvecklade l�nderna skall dock t�mligen allm�nt f�ljande kunna komma till anv�ndning:
1. Jordegendomens expropriering och jordr�ntans anv�ndning till statsutgifter.
2. Stark progressiv beskattning.
3. Arvsr�ttens avskaffande.
4. Konfiskation av alla emigranter och rebellers egendom.
5. Kreditens centralisering i statens h�nder genom en nationalbank med statskapital och uteslutande monopol.
6. Centralisering av transportv�sendet i statens h�nder.
7. Ut�kande av nationalfabriker, produktionsinstrument, uppodling och f�rb�ttring av jorden efter en samh�llelig plan.
8. Lika arbetstv�ng f�r alla, uppr�ttande av industriella arm�er, s�rskilt f�r �kerbruket.
9. F�renande av jordbruks- och industridriften; �tg�rder f�r att s� sm�ningom utpl�na skillnaden mellan stad och landsbygd.
10. Offentlig och kostnadsfri uppfostran av alla barn. Avskaffande av fabriksarbetet f�r barn i dess nuvarande form. Uppfostrans f�renande med den materiella produktionen o s v.�
Som man omedelbart kan se �r det h�r enbart fr�ga om �verg�ngs�tg�rder efter arbetarklassens makter�vring. D�rf�r �r de oftast maximala paroller (med undantag f�r �stark progressiv skatt�, �ven om det ocks� har en revolution�r inneb�rd h�r).
�verg�ngsparoller enligt den taktiska teorin fr�n Kommunistiska Internationalens tredje kongress �r, till sin natur och livsl�ngd, n�got annat. De �r paroller som under maktkampens f�rlopp � det vill s�ga under en skarp revolution�r situation � tas upp och delvis realiseras redan innan arbetarklassen har etablerat sin statsmakt, men d�r den p� ett antal omr�den, om �nnu inte i centraliserad form, redan kan f�rsvaga det kapitalistiska styret i fabrikerna och den borgerliga statsmakten och st�rka sin egen klassmakt. Genomf�randet av dessa �tg�rder mot bourgeoisiens motst�nd, f�rs�ket att sprida dem, �ppnar f�r fr�gan om makten i dess fulla omfattning. Bourgeoisiens motst�nd ger arbetarklassen alternativet: antingen helt f�rlora de delvisa framstegen, eller forts�tta avancera ytterligare.
I Sovjetryssland 1917 var den viktigaste av dessa �verg�ngsparoller arbetarkontroll �ver produktionen och arbetarnas bev�pning.
Vid uppr�ttandet av den prolet�ra statsmakten blir dessa paroller f�rlegade, allteftersom kampen �kar. Arbetarnas kontroll �ver fabrikerna ers�tts av fullst�ndig expropriering av den kapitalistiska fabriksdirekt�ren och f�rvaltning av fabrikerna genom arbetarstatens organ. D� antar arbetarkontrollen nya former och blir en underordnad fr�ga. Samtidigt blir den generaliserad. Arbetarnas bev�pning under maktkampens f�rlopp ers�tts efter makt�vertagandet av statens bev�pning av arbetarna och bourgeoisiens avv�pning. R�da arm�n, etc., tar de r�da gardenas plats, etc.
Man har helt enkelt till�tit sig att vilseledas av det allm�nna ordet ��verg�ng� i uttrycken ��verg�ngsm�tare� enligt betydelsen i Kommunistiska manifestet och ��verg�ngsparoller� enligt betydelsen fr�n tredje kongressen. I det ena och det andra fallet r�r det i huvudsak olika �verg�ngar och d�rf�r olika kampperioder. I ena fallet betyder det �tg�rder under den segerrika prolet�ra revolutionen; i det andra fallet, arbetarklassens paroller och handlingar under kampen om makten. Om jag bara t�nker p� ordet ��verg�ng�, utan att bekymra mig om vad �verg�ngen inneb�r � fr�n vad till vad? � d� �r v�xlingen fr�n det socialistiska samh�llet till det kommunistiska ocks� en ��verg�ng� med motsvarande �verg�ngs�tg�rder, paroller och f�reteelser. I det f�rsta fallet r�r det den prolet�ra diktaturens period; i det andra, makt�vertagandets period. Men maximala paroller liksom �verg�ngsparoller �r propagandaparoller, innan de blir handlingsparoller. Och ja, i propagandan m�ste maximala paroller och �verg�ngsparoller kopplas till varandra, de maximala parollerna m�ste h�rledas fr�n �verg�ngsparollerna.
Krav av den andra sorten, det vill s�ga i meningen av �verg�ngsparoller, ing�r inte i Kommunistiska manifestet, utan i de sjutton krav som formulerades av Kommunisternas F�rbundets centralkommitt� i mars 1848, under den redan p�b�rjade revolutionen, och dessutom i centralkommitt�ns v�lk�nda cirkul�r i mars 1850, allts� efter den tyska revolutionens nederlag, mitt under den stora reaktion�ra v�gen, i v�ntan p� en ny uppg�ng f�r revolutionen.
Detta cirkul�r sa naturligtvis att arbetarna vid r�relsens b�rjan �nnu inte kunde f�resl� n�gra direkta kommunistiska �tg�rder, utan att de kunde tvinga demokraterna att ingripa p� s� m�nga sidor av den dittills existerande samh�llsordningen som m�jligt, f�r att st�ra dess regelbundna agerande och kompromettera dem, samt att samla s� m�nga produktivkrafter, transportmedel, j�rnv�gar, etc., som m�jligt i h�nderna p� staten.
I detta fall har Marx, eller centralkommitt�n, i �tanke �verg�ngen fr�n den borgerliga till den prolet�ra revolutionen, och samtidigt arbetarnas krav under kampen om makten.
Det �r uppenbart att �verg�ngsparollerna som formulerades h�r inte �r relevanta f�r Tyskland idag, d�r den borgerliga revolutionen ligger bakom oss (�ven om den har kvar en stor m�ngd skr�p, som de separata staterna, ett r�ttssystem som �r kombinerat med kvarl�mnade delar fr�n den furstliga absolutismen, etc.), och som st�r inf�r den prolet�ra eller socialistiska revolutionen som n�sta direkta steg.
F�r oss handlade fr�gan h�r bara om att karakterisera ��verg�ngsparollens� allm�nna natur under skedet av arbetarklassens kamp om makten, till skillnad fr�n �verg�ngs�tg�rder i Kommunistiska manifestets mening, som i sanning �r maximala krav. Men de kamrater som h�r s�ker efter ett obegripligt teoretiskt fel fr�n min sida beg�r ett sj�lva, eftersom de blandar ihop olika saker.
F�r det f�rsta har vi �verg�ngsparoller och �verg�ngs�tg�rder i Kommunistiska manifestets mening, det vill s�ga maximala paroller. F�r det andra har vi �verg�ngsparoller som �r effektiva, som omvandlar sig till handling och som inneb�r en omedelbart revolution�r situation, det vill s�ga under f�rloppet av arbetarklassens kamp om makten. �verg�ngsparoller i v�r mening restes och propagerades av Marx och Engels endast vid framv�xten av den revolution�ra situationen, vid revolutionens utbrott, och sedan (1850) ocks� vid en tid av djupg�ende reaktion, revolutionens ebb.
Situationen blir fullst�ndigt tydlig om vi bet�nker den situation under vilken centralkommitt�ns cirkul�r fr�n 1850 utarbetades. Det var en period �mellan tv� revolutioner�. Revolutionen hade, f�r tillf�llet, besegrats. Reaktion h�rskade. Marx och Engels v�ntade sig ett nytt revolution�rt uppsving i samband med en ny ekonomisk kris, men denna nya revolution�ra uppg�ng hade �nnu inte intr�ffat. Medlemmarna i Kommunistiska F�rbundet f�rv�ntas naturligtvis inte beh�lla �verg�ngsparollerna fr�n cirkul�ret i sina fickor fram till det nya revolution�ra utbrottets uppkomst, utan de b�r redan nu, f�re utbrottet, propagera dem inom arbetarklassen. Cirkul�ret syftar inte bara till att visa den nya revolution�ra kampens perspektiv f�r medlemmarna, till att visa dem strategins och taktikens grundl�ggande riktlinjer, utan ocks� till att ge n�ring �t kommunisternas aktuella propaganda inom arbetarklassen. Genom denna propaganda ska kommunisterna f�rbereda arbetarklassen f�r den kommande revolution�ra kampen. Att b�rja med propaganda f�r maktkampen n�r den redan har b�rjat �r typisk chvostism (svanspolitik). Detta var typiskt f�r de likvidatoriska mensjevikerna och Trotskij under �ren av reaktion i Ryssland efter 1907. Likvidatorerna ville att de nyckelparoller skulle resas som f�rutsatte en tsarregim med liberala inslag. Som den viktigaste reste de f�reningsfrihet. I motsats till dem representerade Lenin synpunkten att en andra revolution skulle kr�vas, och att man d�rf�r borde resa de fullst�ndiga revolution�ra parollerna: de v�lk�nda tre valarna � demokratisk republik, �ttatimmardag, jord�garens jord till b�nderna. De leninistiska parollerna f�rdes fram under 1912 �rs stora masstrejk.
Jag antog att dessa enkla saker var v�lk�nda. Det var uppenbarligen ett misstag.
Nu flyttar vi oss till 1900-talet.
Lenin behandlar fr�gan om �verg�ngskrav i sin Radikalismen � kommunismens barnsjukdom, d�r han talar om de �nnu inte helt kommunistiska paroller eller �tg�rder som �r n�dv�ndiga f�r att dra till sig majoriteten av proletariatet och arbetare till den (redan �vertygade) revolution�ra f�rtruppen. Den skrevs 1920. Lenin var noga och f�rsiktig med att inte s�tta n�gon tidsgr�ns f�r n�r majoriteten av arbetarklassen och arbetare skulle ha, eller borde ha, samlats kring f�rtruppen. I varje fall �r det givet f�r Lenin att �verg�ngsparollerna borde propageras vid en tidpunkt d� det kommunistiska partiet �nnu inte har vunnit majoriteten av arbetarklassen och arbetarna, under en generellt revolution�r men �nnu inte skarp revolution�r situation.
Fr�gan kommer att bli tydligare n�r vi reflekterar �ver Kommunistiska Internationalens tredje kongress.
L�t oss titta p� Radeks rapport om taktik. Naturligtvis var dessa uttalanden inte Radeks personliga uppfattning, utan de ledande ryska kamraternas, och framf�r allt Lenins.
Ang�ende �verg�ngsparoller utarbetades f�ljande generella synpunkter:
1. Minimikraven i f�rkrigssocialdemokratins program var �ett system av krav som ska f�rb�ttra situationen f�r arbetarklassen p� grundval av kapitalismen, vilket b�r bev�pna arbetarklassen mot kapitalismens f�rsvagande tendenser.� Rosa Luxemburg karakt�riserade en g�ng, i en polemik med Sombart, det socialdemokratiska (minimum-) programmets verkliga funktion p� ett s�dant s�tt att hon f�rkunnade: �Egentligen k�mpar vi bara f�r att varan arbetskraft ska s�ljas till dess verkliga pris, s� att arbetaren f�r den l�n som l�ter honom reproducera sin egen arbetskraft.�
2. Det socialdemokratiska minimiprogrammet f�rblev ekonomiskt inom ramen f�r den kapitalistiska ekonomiska formen, praktiskt taget inom ramen f�r den borgerligt demokratiska staten, den �v�lk�nda demokratiska litanian�, som Marx uttryckte det i sina kommentarer om Gothaprogrammet. Den objektiva f�ruts�ttningen f�r det var att socialdemokratin fortfarande f�rest�llde sig �det kapitalistiska samh�llets l�nga varaktighet.�
3. F�rkrigssocialdemokratins minimiprogram st�llde krav �som var uppn�eliga inom det kapitalistiska samh�llet, och som fungerade p� ett revolution�rt s�tt, eftersom det kapitalistiska samh�llet, g�ng p� g�ng, motsatte sig dessa uppn�eliga och, f�r arbetarklassen, n�dv�ndiga krav.�
H�r b�r man ha lagt till att de politiska minimikravens revolution�ra effekt, exempelvis i Erfurtprogrammet, var kopplade till det faktum att den borgerliga revolutionen h�r, p� det politiska omr�det, hade fastnat halvv�gs. I Bismarck-Hohenzollern-Tyskland m�ste parollen som kr�vde en borgerligt parlamentarisk republik, naturligtvis, ha haft en revolution�r effekt. Som bekant ing�r den inte i Erfurtprogrammet, f�regivet endast av polisi�ra sk�l. I sj�lva verket l�g det mer i sakens natur, vilket visade sig i motst�ndet mot Rosa Luxemburgs f�rslag 1910 att propagera f�r republiken, och senare, 1918, genom de socialdemokratiska f�rs�ken, in i det sista, f�r att r�dda monarkin. Vid KPD:s (Spartakusf�rbundet) grundningskongress i slutet av december 1918 f�rklarade Rosa Luxemburg: �Vi f�rklarar att vi inte k�nner minimi- och maximiprogram. Vi k�nner bara en sak: socialismen; detta �r det minimum vi skall s�kra.�
I Spartakusprogrammet framst�lldes detta minimum och maximum som �all makt �t arbetarr�den, proletariatets bev�pning, statsskuldernas avskrivning, besittningstagande av fabrikerna�, etc.
�Under vilken situation�, kommenterade Radek, �uppstod detta program? Arbetarr�den var den h�gsta makten i Tyskland. Formellt hade arbetarklassen makten i sina h�nder. Och Spartakusf�rbundets uppgift bestod enbart av att informera dessa arbetarr�d vad arbetarklassens makt best�r av, och ingenting mer.�
�Det �r klart�, forts�tter Radek, �att vi nu inte befinner oss i denna situation. Bourgeoisien har makten. Den f�rsta framst�ten av den demobiliserade arbetarklassen slogs tillbaka. Nu bara v�xer den prolet�ra revolutionen.� Vad blir konsekvensen?
I f�rsta hand �r det denna: man m�ste f�rs�ka leda all kamp om l�ne�kningar, arbetstid, mot arbetsl�shet f�r att uppn� det mellanliggande m�let kontroll �ver produktionen, och inte systemet med tillverkningskontroll som regeringen genomf�r med lagstiftning, som proletariatet d� m�ste respektera, att arbetaren inte stj�l och att kapitalisten s�kerst�ller att arbetaren arbetar. Kontroll �ver produktionen inneb�r utbildning i den prolet�ra kampen, att alla fabriksorganisationer blir f�rem�l f�r val, och deras lokala och distriktsomfattande anslutning p� grundval av industrigrenarna i den prolet�ra kampen.
Radek fastslog �proletariatets bev�pning, bourgeoisiens avv�pning� som den andra parollen. Och han drar f�ljande generella slutsats:
Man skulle kunna n�mna �nnu fler paroller av den typen. Jag kommer inte att g�ra det. De v�xer ur den praktiska kampen. Vad s�ger vi till er, ger er som en allm�n paroll, som en allm�n inriktning, �r att ni inte ska st�lla er mot proletariatet under all kamp som massorna genomf�r, utan sk�rpa och utvidga massornas kamp f�r deras praktiska behov, och l�ra dem att f� st�rre behov: behovet av att er�vra makten.
Jag n�mner ytterligare ett avsnitt ur rapporten:
Det f�rberedande arbetet st�r inte i motsats till epoken av agitation ... kamp �r revolution�r agitation, kamp �r revolution�r propaganda, kamp �r illegala organisationer, proletariatets milit�ra utbildning, partiskola, demonstration, uppror, det �r kamp.
Tredje kongressens �Teser �ver taktiken� summerar id�erna i rapporten:
De aktionsuppgifter, som V.K.P.D. snart kommer att st� inf�r p� grund av det tyska samh�llets ekonomiska uppl�sningsprocess och genom kapitalets offensiv emot arbetarmassornas levnadsstandard, kunna endast l�sas, om partiet ej st�ller agitations- och organisationsuppgifterna emot aktionsuppgifterna, utan alltid h�ller kampberedskapens anda levande i organisationerna och g�r sin agitation till en verkligt folklig makt, och bygger sin organisation p� s� s�tt, att den genom sin f�rbindelse med massorna utvecklar en f�rm�ga att p� det sorgf�lligaste avv�ga kampsituationerna och noggrant f�rbereda striderna. (Kommunistiska Internationalens tredje kongress, Teser �ver taktiken, del 4.)
De kommunistiska partierna uppst�lla f�r dessa strider intet minimiprogram, som p� kapitalismens grund skall st�rka och f�rb�ttra dess vacklande byggnad. I st�llet f�rblir f�rst�randet av denna byggnad deras ledande m�l � blir deras aktuella uppgift. F�r att emellertid kunna fylla denna uppgift m�ste de kommunistiska partierna uppst�lla fordringar, vilkas uppfyllande utg�r ett omedelbart, ouppskjutbart behov f�r arbetarklassen, och de m�ste k�mpa i massornas strider f�r dessa fordringar, oberoende av, om de �ro f�renliga med kapitalistklassens profithush�llning eller ej.
Icke den kapitalistiska industriens existens- och konkurrensf�rm�ga, icke heller den kapitalistiska finanshush�llningens b�rkraftighet skola de kommunistiska partierna beakta utan den gr�nsl�sa n�d, som proletariatet ej kan och ej f�r uth�rda. N�r dessa fordringar motsvara breda prolet�rmassors livligaste behov, n�r dessa massor �ro uppfyllda av k�nslan av, att de utan dessa fordringars f�rverkligande ej kunna existera, d� bli �ven striderna f�r dessa fordringar utg�ngspunkten f�r striden om makten. I st�llet f�r reformisternas och centristernas minimiprogram upps�tter den Kommunistiska Internationalen kampen om proletariatets konkreta behov, om ett system av fordringar, som i sin helhet s�ndermala bourgeoisiens makt, organisera proletariatet, bilda etapper i kampen f�r den prolet�ra diktaturen, ett system d�r varje krav ger uttryck f�r massornas djupaste behov, �ven om dessa massor �nnu icke medvetet st�r p� den prolet�ra diktaturens grund. (Kommunistiska Internationalens tredje kongress, Teser �ver taktiken, del 5.)
I samma omfattning, som striderna om delfordringarna utveckla sig till arbetareklassens allm�nna kamp mot kapitalismen m�ste �ven de kommunistiska partierna vidga sina fordringar �nda till en l�sen om motst�ndarens direkta nedsl�ende. Vid uppst�llandet av sina delfordringar m�ste de kommunistiska partierna se till att dessa i den breda massans djupaste behov bottnande fordringar icke allenast f�ra massorna in i kampen, utan �ven att de till hela sitt v�sen hava f�rm�ga att organisera massorna. Alla konkreta krav som framspringer ur arbetarmassornas ekonomiska n�d, m�ste ledas in i den stora kampf�ran: kontroll av produktionen, icke s�som en plan f�r folkhush�llningens byr�kratiska organisation under kapitalismens regim, utan som kamp mot kapitalismen genom driftsr�den s�v�l som genom de revolution�ra fackf�reningarna. (Ibid.)
Mellan b�rjan av arbetarklassens och de allierade klassernas kamp om makten, den skarpa revolution�ra periodens utbrott, och dess tillf�lliga avslutning vid makter�vringen genom att inr�tta r�dsmakten (jag s�ger tillf�lliga avslutningen, eftersom kampen forts�tter f�r dess vidmakth�llande efter r�dsmaktens inr�ttande) ligger perioden av kamp om makten i sig. M�nga kamrater �gl�mmer� att arbetarklassens maktkamp i Ryssland 1917 varade fr�n mars till oktober � �tta m�nader. Utg�ngspunkten var �dubbelmakt�, den samtidiga existensen av en borgerligt demokratisk statsmakt (Kerenskijs regering) och arbetarnas, b�ndernas och soldaternas r�d, av vilka den senare i en ursprunglig form f�rverkligade arbetarnas och b�ndernas demokratiska diktatur. Dess slutpunkt var uppr�ttandet av sovjetmakten i oktober, med krossandet och avl�gsnandet av den borgerligt demokratiska statsmakten och statsapparaten.
Det huvudsakliga inneh�llet i resolutionen �r f�ljande:
1. Framv�xten av arbetarnas, b�ndernas och soldaternas deputerader�d som kamporgan f�r de revolution�ra klasserna, deras kamp med den borgerliga demokratins organ och slutligen deras seger �ver dem, som omvandlar r�den till organ f�r den prolet�ra statsmakten.
2. Arbetarnas, b�ndernas och soldaternas bev�pning och v�pnade kamp, den tsaristiska arm�ns undergr�vande och f�rst�relse, den efterf�ljande bev�pnade resningen, de bev�pnade arbetarnas och b�ndernas seger, och uppr�ttandet av R�da garden och R�da arm�n.
3. Sporadiska exempel p� arbetarkontroll �ver produktionen, d�r arbetsgivarna fortfarande formellt �r �gare av fabrikerna, men d�r kontrollen och, delvis, f�rvaltningen �r underordnad fabriksr�den. Slutpunkten �r, med makter�vringen, att storf�retagen beslagtas av r�dsstaten, f�rvaltas av arbetarstatens organ, samtidigt som arbetarkontrollen systematiskt utvidgas, men nu antar en helt annan karakt�r, d�r arbetsgivaren som �gare och f�rvaltare ers�tts av arbetarstaten. Arbetarkontrollen integreras i, och underordnas, r�dsstatens generaliserade och omvandlade ledarskap.
4. B�ndernas lokala, spontana och direkta ockupation av de stora gods�garnas jord. Slutpunkten h�r �r dekretet som nationaliserar jorden, statens generella konfiskering av de storskaliga jordegendomarna.
Dessa �tta m�nader utg�r ocks� �verg�ngen eller skiftningen fr�n den borgerligt demokratiska till den prolet�ra socialistiska revolutionen.
Det r�der ingen tvekan om att Marx och Engels hade i �tanke inte bara �verg�ngs�tg�rder efter makter�vringen, efter uppr�ttandet av arbetarnas och b�ndernas demokratiska diktatur (som framf�rs i Kommunistiska Manifestet), utan ocks� �verg�ngsparoller f�r den f�reg�ende perioden, f�r makter�vringen i sig (se Engels 1847, de 17 kraven fr�n mars 1848, centralkommitt�ns cirkul�r 1850).
Under de f�rh�llanden som vid tillf�llet r�dde i Tyskland var detta �ven en �verg�ng fr�n den borgerligt demokratiska till den prolet�ra socialistiska revolutionen. I dagens Tyskland, som har l�mnat den borgerligt demokratisk revolutionen bakom sig, kan arbetarna kamp om statsmakten, och de klasser som �r allierade med och leds av dem, naturligtvis inte l�ngre vara en �verg�ng fr�n den borgerligt demokratiska till den prolet�ra socialistiska revolutionen. I Tyskland �r den borgerliga och den prolet�ra revolutionens olika stadier, som i Ryssland pressades inom tidsramen mellan 1905-06 och 1917, det vill s�ga 12 �r, �tskilda med mer �n 70 �r (den borgerliga revolutionen i Tyskland inleddes 1848 och avslutades 1919; samtidigt som den prolet�ra revolutionen b�rjade 1918).
En sak �r s�ker, arbetarklassens och dess allierades kamp om makten, i Tyskland och �ven i andra l�nder med liknande ekonomiska och administrativa f�ruts�ttningar, kommer att p�g� under en best�md period, inte bara ett flyktigt �gonblick. Vad g�ller dess huvudsakliga inneh�ll, kan man redan idag antyda en �versikt enligt f�ljande:
1. Bildandet av arbetarnas (sm�b�ndernas och eventuellt soldaternas) r�d som kamporgan, deras kamp mot den borgerliga statsmaktens organ.
2. Arbetarnas bev�pning och deras v�pnade kamp, undergr�vandet och slutligen krossandet av den borgerliga milit�ra och polisi�ra makten, och bourgeoisiens �vriga milit�ra styrkor.
3. De anst�lldas er�vring av nya maktpositioner mot arbetsgivarna i fabrikerna, arbetarnas kontroll och delvisa f�rvaltning av enskilda fabriker; troligtvis ocks� redan kapitalistiska arbetsgivares delvisa uteslutning eller flykt fr�n �sina� f�retag.
4. Troligtvis ocks� lokala ockupationer av storskaliga godsegendomar, stora jordbruksmarker, av jordbruksarbetare, lantliga halvprolet�rer, mycket sm� b�nder, sm�brukare och de medelstora b�ndernas l�gre skikt.
Vilken typ av paroller? Om vi tar som exempel en paroll f�r en lokal ockupation av storskaliga jordegendomar och storb�nders jord av jordbruksarbetare, lantarbetare, sm�b�nder, sm�brukare och en del av de medelstora b�nderna: �r det en delparoll? Sannerligen inte. Den �r mer. Den bryter redan den borgerliga ordningens ramar. �r det en maximal paroll? �nnu inte. Den �r mindre. En maximal paroll �r att exproprierastorgods�garna (och stora jordbrukare) och att r�dsstaten beslagtar jorden.
Vad vi har h�r �r en sorts �verg�ngsparoll. Det kommer att finnas en hel del s�dana. En del kan f�rutses, andra inte.
Ett andra exempel � parollen om r�den. De kommer att uppst� under akuta revolution�ra situationer. Under en l�ngre eller kortare period blir de kamporgan f�r arbetarklassen och dess allierade, snarare �n maktorgan. Den maximala parollen �r den om r�dsmakt. �All makt �t r�den!� Men vad �r parollen om en �arbetar-och bonderegering�? Det �r sannerligen inte en borgerligt demokratisk paroll. Den bryter redan den borgerliga statens ramar. D�rf�r �r den inte en delparoll, en reformistisk eller minimiparoll. Den �r en revolution�r paroll. �r den redan en maximal paroll, den f�rdiga r�dsmakten, dess �synonym eller pseudonym�? Tv� namn eller paroller f�r samma sak �r �verfl�diga. Den �r �terigen en �verg�ngsparoll f�r maktkampen: r�dsmakten f�r r�dsstaten i sin �nnu inte perfekta eller f�rdiga, utan fortfarande ofullst�ndiga och �verg�ende form. (Till exempel i Ryssland, fr�n den 7 november tills alliansen med v�nstersocialistrevolution�rerna i sovjeterna f�ll samman.)
Det �r ocks� en typ av �verg�ngsparoll, och som f�ruts�ttning har den en �verg�ngsparoll eller �verg�ngs�tg�rd i tidigare n�mnda mening.
Dessutom m�ste man f�rst� att denna period av kamp m�ste f�rberedas p� agitationens, propagandans och organisationens omr�den, det vill s�ga att �verg�ngsparollerna m�ste propageras innan kampen om makten har b�rjat, s� att de kan bli handlingsparoller under denna kamp.
N�r och vilka specifika �verg�ngsparoller som det agiteras och propageras f�r innan den omedelbara maktkampen beror p� de konkreta villkoren, men m�ste analyseras i varje enskilt fall. Det �r med andra ord uppgiften att leda massorna till kampen om makten.
Denna uppgift, som Lenin s�g som det kommunistiska partiets huvuduppgift i de viktigaste l�nderna 1920, vid en tid d� kapitalismen var mycket mer skakad �n idag, verkade kunna uppn�s inom en relativt kort tid. Idag tyder de objektiva omst�ndigheter p� att det kommer kr�vas en l�ngre tid.
Men det v�sentliga i denna uppgift �r detsamma idag som det var d�.
Det �r ett stort teoretiskt och praktisk misstag att vilja f�rbise eller gl�mma eller argumentera bort denna uppgift. Det inneb�r att man ignorerar de subjektiva f�ruts�ttningar som kr�vs f�r att f�rverkliga �verg�ngsparollerna. Det inneb�r att gl�mma bort det kommunistiska partiets roll som ledare f�r arbetarklassen, det m�ste visa den n�sta steg. Det inneb�r att man begr�nsar sig till att �svansa�, att bli kvar bakom massr�relsen. Det �r Kautskys ber�mda utn�tningsstrategi. Det allm�nna resultatet �r detta:
1. Att begr�nsa sig till ett minimiprogram, som under f�rkrigssocialdemokratin, till ett program som h�ller sig inom ramen f�r den kapitalistiska ordningen och den borgerligt demokratiska staten, �r inte till�tet under en period d� kapitalismen befinner sig i revolution�r kris och d�r den borgerligt demokratiska staten redan existerar i landet i fr�ga.
2. Lika otill�tligt �r det att begr�nsa sig till maximiparoller, under en period d� kapitalismen faktiskt befinner sig i revolution�r kris, men d� arbetarklassen inte direkt k�mpar om makten och bourgeoisien �terigen har bef�st sig vid makten under en l�ngre eller kortare tid.
3. Under en s�dan period �r uppgiften, f�rutom att propagera maximala paroller, att agitera, propagera och organisera kampen kring delkrav och �verg�ngsparoller.
Om det ena eller det andra f�rs fram m�ste f�lja kampens konkreta omst�ndigheter.
Var befinner vi oss nu? Inte under den f�rsta perioden av kamp under den fortfarande orubbliga kapitalismen. Helt korrekt talar programf�rslaget om kapitalismens generella kris, som utm�rker hela den p�g�ende perioden av kamp. �ven om den s�rskilda efterkrigskrisen har �vervunnits, har kapitalismens generella kris �nd� best�tt. Denna kris bevisas redan av det faktum att Sovjetunionen, en oas med en dominerande socialistisk ekonomisk form, existerar och v�xer mitt i den kapitalistiska v�rlden.
Skiljer sig v�rldskapitalismen 1928 fr�n v�rldskapitalismen 1921, den som r�dde under tredje kongressen? Visst har kapitalismen under tiden konsoliderat sig starkare (men det har ocks� Sovjetunionen och Kommunistiska Internationalen gjort).
Men �r situationens grundl�ggande k�nnetecken annorlunda, de k�nnetecken som avg�r om �verg�ngsparoller f�rs fram och propageras? Nej!
Vad inneb�r det? Tv� saker.
1. Kapitalismens fortsatta generella kris bevisar i dag, liksom den gjorde 1921, n�dv�ndigheten av att framst�lla och propagera �verg�ngsparoller.
2. Att kapitalismens s�rskilda efterkrigskris har �vervunnits, �kapitalismens relativa stabilisering�, utvecklingen av mots�ttningar, kriser, konflikter p� nya grunder, kr�ver att �verg�ngsparollerna anpassas till en ny situation, med tanke p� nytt inneh�ll och former, att deras anv�ndning tar olika former, etc. Det �r inte bara fr�gan om att upprepa gamla formler och former.
Jag n�jer mig h�r med detta generella resultat. Det skulle leda f�r l�ngt att h�r ta sig an en av dessa �verg�ngsparoller, som den f�r kontroll av produktionen, vilket faktiskt m�jliga inneh�ll den skulle f� i ett land som Tyskland eller Italien, hur dess propagandaform skulle anpassas till situationen, den organisatoriska anv�ndningen, etc..
Programmet ska ge tydlig information g�llande f�ljande fr�gor: Vad �r �verg�ngsparoller, under vilka omst�ndigheter b�r de propageras, n�r blir de handlingsparoller?
Fr�gorna st�lls inom r�relsen; de m�ste besvaras klart och tydligt, i generell form, i programmet.
I sina senaste teser om den italienska situationen och partiets uppgifter l�gger Italienska Kommunistpartiet fram en rad �verg�ngsparoller. Teserna s�ger:
�F�r detta syfte anv�nder vi ocks� generella och delvisa paroller av en �demokratisk karakt�r�. Vad betyder �demokratisk karakt�r�? Om vi ville begr�nsa oss till att visa de ickeprolet�ra massorna och den mer efterblivna delen av proletariatet att en �terg�ng till de gamla politiska formerna av borgerlig demokrati �r om�jligt under den italienska kapitalismens nuvarande fas, skulle vi knappast lyckas �vertyga ens sm� skikt av det. � andra sidan skulle det socialdemokratiska partiet, som bygger sin agitation enbart p� demokratins uppr�ttande, som en f�ruts�ttning f�r klasskampens gradvisa utveckling, beh�lla sitt inflytande bland massorna, det vill s�ga h�lla massorna inom kapitalismens inflytandesf�r. P� vilket s�tt ska vi lyckas �vertyga folkmassornas majoritet att kampen f�r demokrati �r en kamp mot kapitalismen, f�r att st�rta dess makt? Genom att knyta den ekonomiska r�relsen till kampen f�r politiska dagskrav, vars syfte �r l�mpat att s�tta massorna i r�relse. Och under r�relsens f�rlopp kommer folkmassorna att inse att kampen f�r demokratiska m�l m�ter motst�nd fr�n regimen, och att st�rtandet av den kapitalistiska regimen och kampen om makten kommer att visa sig f�r dem i konkret form, som synonymt med kampen f�r demokrati. Naturligtvis �r r�relsen ensam inte tillr�cklig f�r att garantera att det g�r att uppn� ett s�dant m�l. R�relsen kommer att finna en prolet�r ledning under f�ruts�ttning att partiet, genom sin aktiva propaganda, lyckas st�lla sig i spetsen f�r massr�relsen, vinna proletariatet till sin ideologi, och ideologiskt p�verka de ickeprolet�ra arbetande massorna.
�De paroller som vi anv�nder �r av �demokratisk karakt�r� (i den borgerligt demokratiska meningen), eftersom de, �ven om deras m�l inte f�ruts�tter att st�rtandet av den kapitalistiska regimen, verkligen inte g�r att genomf�ra utan att v�cka en folklig revolution, vars utveckling leder tillatt �kampen f�r en arbetar- och bonderegering � likst�lls med kampen f�r att st�rta det kapitalistiska systemet � och i kampen f�r demokrati�, som blir klart f�r massorna p� ett aldrig tidigare sk�dat s�tt...
�V�rt partis allm�nna politiska agitatoriska paroller h�r till parollerna av demokratisk natur, inklusive f�ljande tre punkter: a) en republikansk nationalf�rsamling baserad p� arbetar- och bondekommitt�er; b) arbetarkontroll �ver industrin och bankerna; c) jord �t b�nderna.
�I sj�lva verket f�refaller kampen f�r en republikansk nationalf�rsamling, f�r arbetarkontroll, f�r jord �t b�nderna, och kampen f�r en radikal demokrati som �nnu inte �r en prolet�r demokrati, vara synonyma. Men denna paroll kan inte utkristallisera sig i fr�gan om statsmaktens form: i ett visst l�ge under kampen kommer styrkef�rh�llandena att �ndras p� ett s�dant s�tt att sammankallandet av en representativ f�rsamling av arbetar- och bondedelegater blir m�jlig, det vill s�ga att arbetar- och bondekommitt�er kommer att ha f�tt �vertaget �ver statens styrkor: och i detta �gonblick kommer parollen om arbetar- och bonderegeringen att vara aktuell och konkret. Den allm�nna politiska parollen om en republikansk nationalf�rsamling, etc., ger den antifascistiska kampen den klassorientering som den beh�ver f�r att segra. Den uppr�ttar sambandet mellan behovet av de ickeprolet�ra skiktens s� kallade �demokratiska� kamp, och det andra behovet av den klassorientering som den antifascistiska kampen m�ste ha.� (Lo stato operaio, vol. 2, nr. 3, mars 1928)
Med denna framst�llning visar Italienska Kommunistpartiet att man f�rs�ker f�rtydliga sina tankar om strategin under klasskampen som leder till kampen om makten, och maktkampen i sig sj�lv. Om och hur dessa f�rslag fortfarande kan f�rb�ttras i detalj ska inte behandlas h�r. Genom att l�gga fram dessa f�rslag visar i alla fall det italienska partiet att det har f�rst�tt uppgiften som framst�lldes av Lenin i Radikalismen � kommunismens barnsjukdom: att visa de konkreta s�tt som leder massorna till revolutionen.
Eftersom f�ruts�ttningarna �r andra i Tyskland, �r den strategiska samlingspunkten f�r alla utsugna klasser en annan: kampen mot trusterna och den statsapparat de beh�rskar.
Vad �r �delkrav� och �delparoller�? Det f�rklarar inte programf�rslaget. Begreppet introducerades f�r f�rsta g�ngen i tredje kongressens Teser om taktiker. Det �r n�ra f�rknippat med begreppet �delkamp�. H�r f�rst�s �delkamper� i motsats till maktkampen. Varifr�n kom detta nya begrepp, som tidigare var ok�nt i de socialistiska programmen? I det avseendet kommer man uppenbarligen att t�nka p� att till och med enskilda kamper, strejker, demonstrationer, etc., f�r en annan betydelse i tider av stigande revolution�ra v�gor �n under tider d� den kapitalistiska ordningen och den borgerliga staten fortfarande �r stabila. Detta g�ller i den meningen att sm�, i sig obetydliga, enskilda kamper under s�dana perioder snabbt kan omvandla sig under kampen om makten. Om man sammanst�ller en l�ngre period av revolution�ra strider s� framst�r de enskilda striderna, �ven om de �nnu inte omedelbart avser makten, �nd� som element i maktkampen. Under revolution�ra perioder kan alla element och sidor av klasskampen snabbt �verg� fr�n den ena till den andra, en framtr�der ur den andra: den ekonomiska kampen skiftar eller glider �ver och f�renar sig med den politiska, och den politiska kampen omvandlar sig, vid vissa knutpunkter, tillbaka till enskilda ekonomiska strider igen. De allm�nna elementen i klasskampen � agitation, propaganda, organisering av de verkliga striderna i sina olika former � f�r�ndras lika snabbt till varandra.
Dessa saker ligger underf�rst�tt bakom begreppen delkamper, delparoller och delkrav, och b�r formuleras i programf�rslaget.
Givetvis f�rblir delparollernas och delkravens allm�nna karakt�r densamma, den kapitalistiska ordningens och den borgerliga statens murar �vertr�ds inte.
N�r de revolution�ra v�gorna minskar, uppst�r �terigen kapitalismens relativa stabilisering; d� bromsas och f�rsv�ras dessa omvandlingar av klasskampens sidor, omr�den och stadier.
Att olika sidor av klasskampen �verg�r i varandra, framf�rallt den ekonomiska (fackliga) i den politiska, �r en mycket viktig taktisk f�rest�llning. Det borde anges �nnu mer tydligt i programmet, eftersom man ofta st�ter p� de mest f�rvirrade uppfattningar om det. Men de har de allvarligaste praktiska konsekvenser f�r v�ra partier.
Nyligen har de enskilda sektionernas erfarenheter visat oss tv� avvikelser av olika sort som dock kompletterar varandra praktiskt p� ett broderligt s�tt. Den ena, som kan kallas en �v�nster�-avvikelse, ser i varje arbetarkamp (strejk, lockout) n�got som kan styras in i den politiska kanalen om partiet s� �nskar, oberoende av kampens inneh�ll, omfattning och intensitet. F�r att g�ra detta r�cker det att bara ge den politiska paroller. Detta bygger p� den felaktiga f�rest�llningen att den ekonomiska kampen i sig redan �r en politisk kamp, och att partiets paroll, s� att s�ga, bara utl�ser den politiska faktorn.
Den �msesidiga och allm�nna k�rnan i den ekonomiska och politiska kampen �r klasskampen. Men samtidigt har dessa kampomr�den sina viktiga skillnader, som yttrar sig praktiskt i kampens villkor, former, medel och m�l.
Om man � andra sidan ignorerar dessa skillnader ser man bara den politiska kampen som en sammanr�kning eller f�rl�ngning av l�nekampen. Om den f�rsta avvikelsen f�rvandlar varje ekonomisk kamp till en politisk kamp (naturligtvis bara i fantasin), s� l�ser den andra avvikelsen upp den politiska kampen fullst�ndigt i den ekonomiska. Vad vi d� ser �r �terigen �terupplivandet av en s�rskilt tr�ngsynt sorts opportunism, k�nd som �ekonomism� i den ryska arbetarr�relsens historia.
Den f�rstn�mnda omvandlar allt till politik, den senare till ekonomi, och de ekonomiska och politiska kampernas specifika skillnader i form g�r f�rlorad. I enlighet med detta sker, teoretiskt, en st�ndig omvandling av dessa avvikelser, fr�n v�nster till h�ger och vice versa.
Man m�ste f�rst� att �verg�ngen, v�ndningen fr�n det ekonomiska till det politiska och vice versa, kan varken genomf�ras enbart med �nskningar eller rena fantasier, och inte heller �r den politiska kampen bara kvantitativt skild fr�n den ekonomiska kampen till m�ngd, storlek eller omfattning. Den �r samtidigt kvalitativt annorlunda till sin form, sina yttringar, kampmedlen och deras m�l. Det vill s�ga, �verg�ngen fr�n den ena till den andra �r en omvandling i ordets dialektiskt strikta bem�rkelse, en �verg�ng till ett annat plan. (N�r det g�ller den ekonomiska kampens omvandling eller �verg�ng till politisk kamp, �r det �verg�ngen fr�n en l�gre till en h�gre form, fr�n en specifik till en generell form av klasskamp.)
Denna �verg�ng eller omvandling har sina s�rskilda lagar, villkor och regler.
Felet d�ljs ibland av frasen �omvandling av kvantitet till kvalitet�. Frasen, i ovann�mnda mening, pekar, oavsett vem som anv�nder den, just p� en of�rm�ga att f�rst� vad denna dialektiska tes kr�ver; n�mligen att omvandlingen av det kvantitativa �verg�r till kvalitativa vid s�rskilda �knutpunkter�.
Om man inte f�rst�r dessa �knutpunkter�, inte bara teoretiskt utan ocks� praktiskt, d� kommer man praktiskt taget att f�rbli stillast�ende, hur mycket man �n f�rest�ller sig en r�relse. Man misslyckas inte bara med att finna bron fr�n den ekonomiska till den politiska kampen, om en s�dan finns i det aktuella fallet, utan man fastnar ocks� i den ekonomiska r�relsen, eller s� f�rblir man of�rm�gen att p�verka dess inriktning.
Dessa allm�nna taktiska synpunkter om f�rh�llandet mellan den ekonomiska och den politiska kampen borde finnas i programf�rslaget; precis som en klar definition h�r hemma i den taktiska delen av programmet om hur kommunisternas fackliga kamp skiljer sig fr�n reformisternas och p� vilket s�tt de sammanfaller. Kopplingen best�r i det faktum att facklig kamp som s�dan stannar inom ramen f�r den kapitalistiska ekonomin. Dess k�rnpunkt �r att arbetarklassen f�rverkligar arbetskraftens v�rde. Skillnaden, som st�ndigt utvecklas till en h�rd mots�ttning, betingas av en principiell st�ndpunkt i f�rh�llande till det kapitalistiska systemet och den borgerliga staten. Reformisterna baserar sig p� det kapitalistiska systemet och de gemensamma intressena mellan kapital och arbete, och f�rs�ker d�rf�r � ena sidan anpassa den fackliga kampen till kapitalismens behov,, och � den andra den borgerliga statens existens. D�rav deras f�rs�k att, f�r det f�rsta, helt f�rhindra utbrott av arbetskamp, eller f�r att strypa dem n�r de har brutit ut, i tider d� det borgerliga samh�llet �r instabilt eller d� det av andra sk�l har ett s�rskilt stort behov av att undvika utbrott av l�nekamp, till exempel i h�ndelse av krig. Huvudmotivet h�r �r r�dslan f�r att den ekonomiska kampen f�rvandlas till politisk kamp, till en revolution�r kamp om makten, vilket kanske synnerligen l�tt och snabbt under s�dana perioder. F�r det andra har de �ven under perioder av relativ stabilisering av kapitalismen, en tendens att s� mycket som m�jligt begr�nsa och h�mma arbetarnas kamp,, att med hj�lp av medling f�rhindra att de uppst�r, eller p�skynda at de tar slut. Det sista steget i denna tendens �r att skapa �ekonomisk fred�.
Under tider av relativ stabilisering av kapitalismen kan inte de reformistiska fackf�reningarna helt f�rhindra arbetarkamper � inte ens utifr�n kapitalismens st�ndpunkt, i s� m�tto som strejker framkallar en viss l�neutj�mning mellan olika f�retag. Genom att anpassa l�neniv�erna mellan olika arbetsgivare, blir effekten ofta att de kapitalistiska konkurrensvillkoren f�r de mindre, mer tekniskt efterblivna och mindre organiserade f�retagen f�rs�mras till f�rm�n f�r de st�rre, tekniskt och organisatoriskt �verl�gsna f�retagen, s�rskilt monopolen.
F�ljande faktor m�ste l�ggas till. I dagens �relativt stabiliserade kapitalism� har de kapitalistiska monopolen, till s�v�l omfattning som i form, �verskridit den hittills existerande kapitalistiska centraliseringen. Men den �kade kapitalistiska centraliseringen, de kapitalistiska monopolens stora vikt, skapar villkor under vilka l�nekamper allt oftare tangerar den politiska kampens gr�nser, de har en tendens att �verskrida dem. Det som innan kriget visade sig vara fallet i s�dana starkt centraliserade industrin�ringar som gruvdrift, �r oftare fallet i dag, och i �nnu st�rre utstr�ckning, just p� grund av den relativa stabiliseringen (men inte alltid, inte i varje enskilt fall). L�gg ocks� d�rtill det som s�gs ovan om krisernas tendens att under monopolf�rh�llanden leda till stora sociala omv�lvningar.
Ytterligare ett resultat av den reformistiska uppfattningen �r att fackf�reningarna under ett reformistiskt ledarskap inte l�ngre kan vara �socialistiska skolor� � �tminstone vad dessa fackliga ledare anbelangar. De blir skolor f�r olika ideologier om klassharmoni, av borgerligt demokratisk kretinism, liberalism, etc. De kan bara f�rbli �socialistiska skolor� i den m�n kommunisterna kan verka inom dem. Sj�lvklart h�r inte detaljer om strejkstrategi och -taktik hemma i Kommunistiska Internationalens program; men s�kerligen m�ste de ovan beskrivna allm�nna synpunkterna, som k�nnetecknar den fackliga kampen som en komponent i proletariatets allm�nna klasskamp, tas med.
Dessutom saknar f�rslaget en exakt definition av kommunisternas f�rh�llande till den borgerligt demokratiska republiken och dess institutioner, till demokratiska reformer (de gamla socialdemokratiska minimikraven). �ven h�r kan man finna att det mesta redan har formulerats av Lenin. Varf�r inte formulera dessa grundl�ggande och praktiskt viktiga saker i programmet?
En annan punkt som h�r hemma h�r, och vars betydelse f�r programmets utarbetande uttryckligen framh�vdes av Lenin vid fj�rde kongressen, �r retr�ttens strategi och taktik. Vid fj�rde kongressen h�nvisade Lenin uttryckligen till denna punkt som ett sk�l f�r att rekommendera en ytterligare utveckling av programmet. Sedan dess har vi f�tt rika erfarenheter i b�de goda och d�liga retr�tter (tyv�rr fler av de senare). De m�ste nu utv�rderas. Den som inte studerar retr�ttens konst �r en d�lig kommunist, eftersom han tydligen f�redrar att angripa och rycka fram snarare �n retirera. Av dessa tv� �r det senare kanske sv�rare.
F�rslaget saknar ocks� en exakt inriktning g�llande de milit�ra fr�gorna: milisfr�gan, allm�n v�rnplikt, yrkesarm�er, den prolet�ra milisen, det v�pnade upprorets organisation och f�ruts�ttningar, det segerrika proletariatets milit�ra organisation, etc. Att bara s�ga att upproret �r en konst �r ingen konst alls.
Vad f�rslaget sedan radar upp under delkrav och delparoller �r helt och h�llet otillr�ckligt. Det �r ett f�rvirrat hopkok som sannerligen inte representerar n�gon exakt generalisering av erfarenheterna fr�n Kominterns sektioner. Jag vill inte s�ga att detta avsnitt b�r vara s�rskilt stort. Men det m�ste disponeras och h�rledas systematiskt; ett mer eller mindre slumpm�ssigt virrvarr av slagord, bara en uppr�kning av �fr�gor�, �r definitivt otillr�ckligt h�r. De allm�nna synpunkterna m�ste tas med, fr�n vilka Kominterns sektioner kan h�rleda de konkreta delkraven och delparollerna som svarar mot de s�rskilda villkoren i deras l�nder och typiska situationer i klasskampen. Sj�lvklart besparas sektionerna d�rigenom inte besv�ret att t�nka sj�lva.
Det lilla avsnittet om delfr�gor, som �behandlar bondefr�gan�, �r ocks� det helt och h�llet otillr�ckligt, till och med meningsl�st. Bristen p� tillgodog�rande och generalisering av erfarenheterna fr�n Kominterns sektioner �r uppenbar h�r.
I det lilla avsnittet om internationell klassdisciplin b�r ett �verv�gande g�ras g�llande formuleringen av de v�gledande principerna hos Spartakusf�rbundet, vilket, s� vitt jag vet, var den f�rsta gruppen som, gentemot Andra Internationalen, fastst�llde principen om den nationella partidisciplinens ovillkorliga ordning under Internationalens disciplin, och som samtidigt slog fast en viss avgr�nsning mellan dem.
Programf�rslaget som antogs vid Kommunistiska Internationalens femte kongress avslutades med kravet att Kommunistiska Internationalens sektioner skulle utarbeta kraven i deras nationella program p� grundval av det internationella programmet, och dessa skulle sedan f�lja efter den allm�nna delen som ett s�rskilt kapitel.
Jag ser ingen anledning att bortse fr�n detta krav nu. Tv�rtom, ju mer sektionerna utvecklas, desto mer mognar kampsituationen i de enskilda l�nderna, desto mer angel�get blir det f�r de nationella sektionerna att l�ra sig unders�ka, studera, s�ka, f�rutse och f�rst� vad som �r typiskt nationellt, specifikt nationellt, i de konkreta metoder d�r varje land ska n�rma sig fullg�randet av den uppgift som �r gemensam f�r alla � segern �ver opportunism och �v�nsteristisk� dogmatism inom arbetarr�relsen, f�r att st�rta bourgeoisien och uppr�tta en sovjetrepublik och proletariatets diktatur (se Lenin, Radikalismen � kommunismens barnsjukdom). I denna skrift, karakteriserade Lenin 1920 detta som �huvuduppgiften i det historiska �gonblick som alla de framskridna l�nderna (och inte bara de framskridna) nu genomg�r.�
Framf�r allt �r det fr�gan om att hitta de konkreta formerna f�r �verg�ngen, eller tillv�gag�ngss�ttet, till den prolet�ra revolutionen.
Detta skrevs 1920, n�r vi fortfarande v�ntade oss en snabb framryckning f�r revolutionen. Men vad Lenin beg�rde �r inte mindre giltigt idag, n�r efterkrigstidens kapitalistiska kris har �vervunnits, revolutionens fart har bromsats upp, och inga akuta revolution�ra situationer existerar i Central- och V�steuropa. Den inbromsade farten, det st�rre andrummet, kr�ver och g�r det m�jligt f�r oss att mer grundligt och fullst�ndigt beh�rska uppgiften som har framst�lls h�r �n vad som annars skulle vara fallet. Det �r den viktigaste delen av revolutionens �grundliga� f�rberedelse som Lenin beg�rde.
Internationalens ledande k�rnan kan inte bem�stra denna uppgift ensam, �ven om den i stor utstr�ckning kan underl�tta, fr�mja och f�rbereda sin insats. Om detta s�ger Lenin:
Vad det nu g�ller �r att kommunisterna i varje land fullt medvetet skall ta med i ber�kningen s�v�l de principiella huvuduppgifterna i kampen mot opportunismen och �v�nster�-doktrinarismen som �ven de konkreta s�regenheter som denna kamp antar och oundvikligen m�ste anta i varje enskilt land i �verensst�mmelse med de utm�rkande dragen i dess ekonomi, politik, kultur, dess nationella sammans�ttning (Irland o.d.), dess kolonier, dess religi�sa uppdelningar o.s.v. o.s.v. �verallt m�rks, sprider sig och v�xer missn�jet med Andra internationalen b�de f�r dess opportunism och f�r dess of�rm�ga eller inkompetens att skapa ett verkligt centraliserat, verkligt ledande centrum, i st�nd att inrikta det revolution�ra proletariatets internationella taktik i kampen f�r en v�rldsomfattande r�dsrepublik. Man m�ste g�ra klart f�r sig att ett s�dant ledande centrum under inga omst�ndigheter kan byggas upp p� schablonm�ssiga, mekaniskt nivellerade och identiska regler f�r kamptaktiken. S� l�nge det finns nationella och statliga olikheter mellan folken och l�nderna � och dessa olikheter kommer att best� l�nge, ja, mycket l�nge �ven efter det att proletariatets diktatur f�rverkligats i v�rldsomfattning � s� kr�ver enhetligheten i den kommunistiska arbetarr�relsens internationella taktik i alla l�nder inte att dessa s�rdrag avl�gsnas, inte att de nationella olikheterna upph�vs (det vore f�r �gonblicket en absurd dr�m), utan ett s�dant till�mpande av kommunismens grundprinciper (sovjetmakten och proletariatets diktatur) som riktigt varierar dessa principer i detaljerna, riktigt anpassar dem till, till�mpar dem p� de nationella och nationellt statliga olikheterna. (Kapitel 10.)
F�r att utf�ra denna uppgift kr�ver Lenin en korrekt till�mpning och anpassning av kommunismens grundprinciper till de nationella och nationalstatliga skillnaderna, av �kommunisterna i varje land� som deras eget arbete.
Utarbetandet av det allm�nna programmets s�rskilda nationella till�mpning hj�lper till att fullf�lja denna uppgift. D�rf�r b�r man ovillkorligen h�lla sig till kravet i femte kongressens programf�rslag.
Varje f�rs�k att l�sa denna uppgift som en del av det allm�nna programmet kommer n�dv�ndigtvis att misslyckas. Punkterna �r helt enkelt f�r m�nga och alltf�r detaljerade f�r det allm�nna programmet, och det �r f�r magert, f�r ospecifikt och f�r inexakt f�r de enskilda l�nderna.
Programf�rslaget har inte alltid undvikit denna fara. Lenins s�rskilda bedrift, hans �vertr�ffande av Andra Internationalen, best�r helt enkelt i att han visste hur man tillgodog�r sig marxismens revolution�ra principer i deras st�rsta omfattning och fulla djup (i motsats till Kautskys degeneration och h�mning), och sedan utvecklar dem ytterligare genom att till�mpa dem p� klasskampens s�rskilda f�rh�llanden i Ryssland, som det land d�r den prolet�ra revolutionen genomf�rdes i omedelbar anknytning till slutf�randet av den borgerliga revolutionen, och som det land d�r den prolet�ra revolutionen f�rst genomf�rdes.
Just p� detta s�tt kunde Lenin uppn� en h�gre utvecklingsniv� p� den kommunistiska teorin och praktiken, som helhet och internationellt.
Utan tvekan kommer revolutionerna i de h�gre utvecklade kapitalistiska l�nderna, som f�ljer efter den ryska, ocks� att kasta ljus �ver nya saker, teoretiskt och praktiskt, och ers�tta de saker som framkom vid den f�rsta prolet�ra revolutionen.
Men det kommer att f�rberedas, �hittas, v�ljas noggrant, definieras korrekt.�
F�r att komma fram till en prelimin�r slutsats kommer programmet antagligen att slutligen antas vid sj�tte kongressen, �ven om man �r medveten om att det �nnu inte har uppn�tt den perfektionsgrad som skulle ha kunnat uppn�s genom ett grundligare f�rarbete och med ett st�rre deltagande fr�n Kommunistiska Internationalens sektioner. D�rf�r f�resl�r jag att kongressen uppr�ttar en redigeringskommitt� som, l�t s�ga inom ett �r, reviderar texten noggrant, b�de teoretiskt och stilm�ssigt, p� grundval av ett verkligt och fruktbart deltagande fr�n partimedlemmar i Kommunistiska Internationalens samtliga sektioner. Vidare f�resl�r jag att kongressen instruerar de nationella sektioner som �nnu inte har utarbetat ett nationellt program, att g�ra det inom en viss kort tid (l�t s�ga sex m�nader) efter kongressen. F�rekomsten av dessa texter kommer att starkt underl�tta det allm�nna programmets slutliga finputsning.
Historien:
Pierre Brou�: Kommunistiska Internationalen 1926-1934
Alexander Vatlin: Programdiskussionen i Kommunistiska Internationalen
Tidsdokument:
Lenin: "Radikalismen" - kommunismens barnsjukdomm
Thalheimer: Om fascismen
Trotskij: Tredje internationalen efter Lenin (inneh�ller bl a Trotskijs kritik av Kominterns programf�rslag)
Kominterns sj�tte kongress (1928). Beslut och resolutioner
Kommunistiska internationalens program, antaget vid KI:s 6:e kongress 1928 (detta �r det antagna programmet)
[1] Thalheimer, Die Grundlagen der Einsch�tzung der Sowjetunion (1952). (Om Sovjetunionen och den socialistiska revolutionen i de avancerade kapitalistiska l�nderna) (Stuttgart). Oavslutade manuskript fr�n �ren 1946-47, publicerade postumt. Hakparenteserna i texten �r redakt�rens inl�gg om inte annat anges.
[2] Bergmanns f�rord �terges ovan. � Red
[3] Se Pierre Brou�, Den tyska v�nstern och den ryska oppositionen (1926-1928) � Red
[4] David Rjazanov (1870-1938) gick med den ryska socialdemokratin p� 1890-talet, och blev bolsjevik 1917. Han ledde Marx-Lenin-institutet fr�n dess inr�ttande 1920, men hamnade i konflikt med Stalin, och greps 1931.
[5] Leninskij Sbornik (Lenin-antalogin) var en samling av Lenins skrifter som inte fanns i den ursprungliga Sotjinenija (Samlade skrifter).
[6] Rudolf Hilferding (1877-1942) var SPD:s fr�mste teoretiker i ekonomiska fr�gor. Han gick med i USPD, st�llde sig p� dess h�gerkant, och �terv�nde till SPD 1922. Han var en av fyra SPD-ministrar i Stresemanns kabinett. I exil efter Hitlers seger greps han i Frankrike av Gestapo 1940 och dog i f�ngenskap.
[7] Michail Ivanovitj Tugan-Baranovskij (1865-1919) var en rysk ekonom, �legal marxist� p� 1890-talet och d�refter medlem av det liberala Konstitutionella demokratiska partiet (Kadet).
[8] Eduard David (1863-1930), en ledande tysk h�gersocialdemokrat. Han st�dde f�rsta v�rldskriget och var inrikesminister under 1919-1920.
[9] General Hans von Seeckt (1866-1936) var h�gste bef�lhavare �ver Reichswehr och huvudpersonen i �teruppbyggnaden av Tysklands v�pnade styrkor.
[10] Pilsudski (1867-1935) var ursprungligen en ledande medlem av det Polska socialistpartiet, och d�refter en ivrig polsk nationalist. Han iscensatte en kupp i maj 1926 och var diktator i Polen fram till sin d�d. Wincenty Witos ledde Piast, ett bondeparti, och bildade en regering 1923 med tv� h�gerpartier.
[11] Aleksandr Vasilijevitj Koltjak (1873-1920), amiral i den tsaristiska flottan, ledde en kontrarevolution�r styrka i Ural under sovjetiska inb�rdeskriget. Han tillf�ngatogs och avr�ttades av de sovjetiska myndigheterna.
[12] Proteus var en mytologisk grekisk havsgud som antog olika former.
[13] �Nationalitetsprincipen� f�rklaras i Marx-Engels-samlingen (Berlin) enligt f�ljande: ��Nationalitetsprincipen� formulerades av det andra (franska) imperiets h�rskande kretsar, som f�rs�kte motivera den med sin er�vringsplan och �ventyr p� det utrikespolitiska omr�det. Napoleon III, som hycklande p�stod sig vara �nationaliteternas beskyddare�, spekulerade med de f�rtryckta nationernas intressen f�r att st�rka den franska hegemonin och utvidga dess gr�nser. �Nationalitetsprincipen� ... skulle i realiteten komma att ant�nda nationella stridigheter och omvandla �den nationella r�relsen, s�rskilt f�r sm� nationer, till ett instrument f�r de rivaliserande stormakternas kontrarevolution�ra politik� ...� (Marx-Engels-Werke, vol 21, ss. 603-604.)
[14] Carabonari var ett hemligt politiskt s�llskap i Italien i b�rjan av 1800-talet � �a.
[15] I engelska texten st�r �here� men sammanhanget g�r det troligare att det ska vara �there� � red.
[16] �Erfurtprogrammet� antogs av Tysklands socialdemokratiska parti vid dess konferens i Erfurt 1891. Engels ans�g att det utgjorde ett framsteg j�mf�rt med �Gothaprogrammet� fr�n 1875, men var �nd� ganska kritisk till det.