Originalets titel: The Programme Discussion in the Communist International.
K�lla: Revolutionary History, Volume 8, no 4.
�vers�ttning: Hans Bergstedt
HTML: Martin Fahlgren
Det ryska originalet till denna artikel �versattes till tyska och publicerades under titeln �Die Programmdiskussion in der Kommunistischen Internationale� i Jahrbuch f�r Historische Kommunismusforschung 1998, Berlin, 1998, s. 9-35. Det �versattes sedan till engelska och publicerades i tidskriften Revolutionary History, Volume 8, no 4. Det �r denna som anv�nts f�r den svenska �vers�ttningen.
Den 1 september 1928 f�rklarade Nikolai Bucharin, ordf�rande vid Kommunistiska Internationalens sj�tte kongress, under stormande ovationer fr�n delegaterna att Kominterns program hade antagits.[1] Detta program avs�gs att vara k�rnan i det som utgjorde de samh�lleliga teorierna p� tr�skeln till den slutliga segern f�r den prolet�ra v�rldsrevolutionen. Nu har emellertid sju decennier f�rflutit och v�rldshistorien gick helt andra v�gar. Kommunisterna hade all anledning att sk�mmas �ver sitt program och l�ta det sp�rl�st f�rsvinna. Med tanke p� de uppenbara skillnaderna mellan Kominterns m�l och resultat, har b�de politiska aktivister och forskare varit tveksamma till att unders�ka denna sida av dess historia i mer detalj.[2]
Undertecknad har inte satt sig uppgiften att belysa det s�kande efter teori som den internationella kommunistiska r�relsens ideologer genomf�rde under sitt hj�ltemodiga decennium � det kr�vs en hel bok f�r det. I denna text begr�nsar vi oss till att f�rs�ka beskriva programdiskussionen mot bakgrund av Kominterns utveckling som �en institution som ej tidigare var k�nd p� de internationella relationernas arena, och vilken i sin arsenal inneh�ll b�de globala klassteman och statsintressen s� v�l som strategiska krigsm�l, och som st�ddes av olika stater�.[3]
Analysen av olika aspekter av den process under vilken Kominterns program v�xte fram hj�lper oss att f�rst� organisationens faktiska funktionella mekanismer, i vilken utstr�ckning den p�verkade utl�ndska kommunister och inom vilken ram den var beroende av viljan hos det bolsjevikiska ledarskapet. Bakom f�rslagen fr�n deltagarna i diskussionen stod konkreta politiska intressen vilka �r ett viktigt omr�de f�r forskning f�r dagens forskare. Denna forskning f�r oss �ter att urskilja den huvudsakliga interna konflikt som fanns i Komintern under hela dess historia, det Komintern vars armar n�dde runt hela v�rlden medan dess f�tter var fast placerade p� rysk jord.
Sedan arvtagarna och uttolkarna av Andra Internationalen hade deklarerat att marxismen inte bara var en vetenskap, utan �ven den enda vetenskapliga v�rlds�sk�dningen, blev en �kad uppm�rksamhet f�r teoretiska fr�gor ett karakt�ristiskt drag hos den socialistiska arbetarr�relsen. Partiprogram hade existerat l�nge, men f�rst efter Kommunistiska Manifestet gick de ut�ver vall�ften och journalistiska pamfletter.
Vid b�rjan av 1900-talet hade Andra Internationalens teoretiska bagage n�tt en kritisk massa vars of�ruts�gbara konsekvenser ledde till att den tidigare monolitiska socialistr�relsen splittrades. Internationalens erk�nda ledare, Karl Kautsky och Jean Jaur�s, f�rs�kte hindra denna process � dock utan framg�ng. Mensjevikerna ville inte �terf�rena sig med bolsjevikerna, inte heller �revisionisterna� med de �ortodoxa� eller �h�gern� med �v�nstern�. F�rsta V�rldskriget visade sig vara en kraftfull katalysator f�r att skilja upp politiska id�er.
De ryska bolsjevikerna makt�vertagande, vilka stod extremt till v�nster inom Internationalen, utl�ste kollapsen. Bolsjevikerna dolde vare sig sitt hat mot �socialf�rr�darna� eller sin m�ls�ttning att organisera Internationalen p� nytt, rensad fr�n dess hatade opportunism.[4] Den uttalade om�jligheten av �fredlig samexistens� mellan de tre socialistiska internationalerna under det tidiga 1920-talet visade att detta var en tid av h�rda ideologiska strider f�r att vinna opinionen och de europeiska arbetarnas r�st � en strid d�r ingen var beredd att kompromissa.
Kommunisterna satte sitt hopp till att kunna bevisa att �den gamla kapitalistiska �ordningen�� hade upph�rt att fungera[5] � och detta var det grundl�ggande temat i talen om den nya f�reningen av v�nsterkrafter som det ryska kommunistpartiets representant, Nikolaj Bucharin, och den tyske kommunisten, Hugo Eberlein[6] gav vid Kominterns f�rsta kongress. Bidraget fr�n deras teser var det f�rsta programmatiska projektet i denna organisation.[7] H�r gjordes f�rs�k att �utforska det kapitalistiska systemet inte bara i sin abstrakta form, utan konkret i sin egenskap av v�rldskapitalism..., som n�got som �r en enhet, en ekonomisk helhet�.[8]
Betraktandet av kapitalismen som ett globalt system h�rr�rde fr�n Marx� v�rldsbild och var i sig inget nytt. Vad som var nytt var id�n som tillkommit under F�rsta v�rldskrigets inflytande, att den oorganiserade kapitalismen hade blivit en kapitalism som hade sin grund i en stat och att anarkin i den kapitalistiska produktionen hade g�tt fr�n den nationella till den globala niv�n. Manifestet som skrivits av Trotskij och som godk�nts av kongressen definierade fr�gan med dessa ord: �Fr�gan �r bara vem som h�danefter ska b�ra den f�rstatligade produktionen: den imperialistiska staten eller det segerrika proletariatets stat?� [9] Tankarna hos Kominterns skapare dominerades helt av falska f�rhoppningar om att de materiella f�ruts�ttningarna f�r det nya samh�llet fanns. D�rtill blev dessa f�rhoppningar snart den absoluta symbolen f�r varje kommunists trofasthet och f�ljaktligen blockerades s�kandet efter en teori under m�nga decennier. Trotskij fortsatte att betrakta de manifest som han skrev till f�rsta och andra kongresserna som grunden f�r ett �verkligt� program f�r Komintern.[10]
Bristen p� praktiska erfarenheter hos �den f�rsta timmens� kommunister ledde till att det bolsjevikiska experimentet blev allm�ngiltigt, och d�refter hela den kommunistiska r�relsens akillesh�l. Tv� veckor efter att den f�rsta Kominternkongressen avslutats, understr�k Bucharin, vid RKP(b):s andra session: �V�rt partis program �r i h�g grad det internationella proletariatets program... Varje revolution som f�ljer p� v�r m�ste l�ra fr�n den�[11]. I de f�rsta kominterndokumenten, var detta sj�lvf�rtroende en �terspegling av m�len i krigskommunismen och inte ens mot slutet lyckades Komintern befria sig fr�n detta, inte ens i de sista redigeringarna av programmet.
Det f�rsta tecknen p� att Kominternledarna h�ll p� att anta ett nytt syns�tt p� v�rldssituationen blev uppenbar strax efter att bolsjevikerna initierat den Nya Ekonomiska Politiken (NEP) 1921. �I hela v�rlden, utom i Ryssland f�rblev makten i bourgeoisiens h�nder... Och nu konfronteras vi till fullo av fr�gan: forts�tter utvecklingen verkligen fortfarande i riktning mot revolutionen?�, sade Trotskij 23 juni 1921 och han drog klara paralleller med �v�ra nederlag och v�ra besvikelser� i Ryssland.[12]
Trotskijs tal vid den tredje kongressen var som en kalldusch och st�tte p� motst�nd fr�n de utl�ndska delegaterna. Under diskussionens g�ng anklagades de �ryska kamraterna�, upprepade g�nger f�r missmod, ouppm�rksamhet och pessimism. Konflikten kring utv�rderingen av �marsaktionen� uppr�rde k�nslorna. Det var den v�pnade resningen i centrala Tyskland som hade anstiftats av Tysklands Kommunistiska Parti efter r�d fr�n Moskvas s�ndebud. En rad av �ldre TKP-ledarna beskrev resningen som en kupp och detta ledde till grundl�ggande fr�gor om ofelbarheten hos �v�rldsrevolutionens h�gkvarter�.
Efter att ha utv�rderat situationen, ingrep Lenin burdust mot v�nsteragitatorerna strax f�re kongressen genom att f�rd�ma den s.k. offensivteorin. Bucharin f�rsvarade emellertid med gl�d v�nsterst�ndpunkten. Detta gjorde �ven � om �n n�got reserverat � Zinovjev. Under kongressens g�ng, tog enligt Trotskijs h�gkomster, �Lenin vid den tidpunkten initiativ till att bilda en k�rna till en ny fraktion f�r att bek�mpa ultrav�nsteristerna, som var starka d�. Vid v�ra f�rtroliga m�ten st�llde Lenin �ppet fr�gan hur vi skulle f�ra kampen vidare om tredje v�rldskongressen antog Bucharins st�ndpunkter.� [13]
En viktig h�ndelse under kongressen var Karl Radeks tal om taktiken i vilket han lanserade Kominterns nya paroll: �Vi st�r inf�r uppgiften att vinna de breda massorna f�r kommunismens id�er�.[14] H�r lades f�r f�rsta g�ngen fram krav som skulle bli oumb�rliga i de h�r sammanhangen � behovet att formulera �verg�ngskrav. �ven om dessa krav gick p� tv�rs med socialdemokratins minimiprogram,[15] ingick de �nd� i Andra Internationalens tradition.
Kravet p� �verg�ngskrav i det tidiga 1920-talets kommunistiska ideologi var inte bara ett kriterium f�r att skilja mellan �v�nster� och �h�ger� inom Komintern, utan initierade ocks� diskussonet om ett program. Fram till denna tidpunkt hade behovet att kodifiera och systematiskt sprida de kommunistiska kraven helt enkelt inte existerat, eftersom uppn�endet av r�relsens slutliga m�l verkade ligga i den n�ra framtiden. Den revolution�ra v�gens utebbande i de europeiska l�nderna, vilket Komintern drog sig f�r att erk�nna �nda till mitten av 1920-talet, var en annan avg�rande faktor. Under upprorets epok och de �omedelbara perspektiven�, st�rde inte oenigheter mellan bolsjevikledarna arbetet f�r det gemensamma m�let. Men n�r �tempot i v�rldsrevolutionen kom till ett stillest�nd� (som Trotskij uttryckte det) och kommunismens gyllene m�l b�rjade tr�da tillbaka, �terkom andan i de teoretiska ideologiska diskussioner som f�rts p� emigrantcaf�erna till Komintern och politbyr�n i det ryska partiet.
De verkliga diskussionerna kring Kominterns program b�rjade i juni 1922 n�r Internationella Exekutivkommitt�ns (EKKI) andra ut�kade plenum, under f�rberedelserna f�r fj�rde kongressen, beslutade att ta upp fr�gan om programmet p� kongressdagordningen och att skapa en l�mplig 33 personers kommission.[16] �ven om det �r sv�rt att med s�kerhet fastsl�, �r det �nd� en rimlig slutsats att denna �tg�rd fr�n Kommunistiska Internationalens sida, att �teruppliva dess teoretiska arbete, var en konsekvens av de n�rmare kontakterna med den socialdemokratiska r�relsen, som var ett resultat av de senares f�rsta f�rs�k att uppr�tta en �enhetsfront uppifr�n�.
Den stenografiska rapport som bevarats fr�n programkommissionens f�rsta och enda sammantr�de den 18 juni 1922 framst�r som ett ganska imponerande dokument fr�n Kominterns tidiga period. Ledarna fruktade �nnu inte att �ppet uttrycka sina st�ndpunkter i de viktigaste fr�gorna. Man ska inte f�rundra sig �ver att denna rapport inte publicerades i det programmaterial som f�rberetts av EKKI-apparaten till femte kongressen.[17]
Karl Radek var den f�rste som talade vid sessionen den 28 juni. Han stod vid denna avg�rande tidpunkt p� toppen av sin politiska karri�r. Som upphovsman till enhetsfrontstaktiken, som, trots att den f�rst f�rkastades av Zinovjev och Bucharin, men f�tt bifall av Lenin och Trotskij, intervenerade Radek energiskt i striden om ledarskapet �ver Komintern. Han ans�g att Komintern inte beh�vde n�got omfattande program, utan �ett omsorgsfullt utarbetande av teser om metoden f�r dess uppbygge och v�ra konkreta krav under �verg�ngsperioden�.[18] Med andra ord f�rs�kte han ta avst�nd fr�n uppfattningar som endast brydde sig om en omedelbar socialistisk v�rldsrevolution och han f�rkunnade i linje med detta att man m�ste ta h�nsyn till mer l�ngsiktiga perspektiv
Radek st�ddes av utl�ndska medlemmar i kommissionen. Till exempel talade Clara Zetkin f�r maximal flexibilitet i programmet, �s� att det tar h�nsyn till v�rt partis dagliga arbete�. Bucharin framtr�dde som opponent mot denna f�r�ndring d� han ans�g att taktiska fr�gor inte alls borde finnas med i programmet, utan att det tv�rtom borde inneh�lla en teoretisk karakt�risering av epoken och kommunisternas yttersta m�ls�ttningar och en skiss �ver deras ideologiska principer. Hans attityd hade en f�reg�ngare: p� h�sten 1917 f�reslog Bucharin och Vladimir Smirnov[19] att man fullst�ndigt skulle f�rkasta id�n om ett �minimiprogram�. Denna st�ndpunkt kritiserades av Lenin och den vann inget geh�r inom partiledningen-[20]
Bucharin f�rblev ensam om sin fientlighet mot �verg�ngsparoller i den kommunistiska r�relsen. Zinovjev, Kominterns ordf�rande, inkluderade inte fr�gan om programmet bland sina mest angel�gna fr�gor: �Man m�ste f�rsta organisera partiet, sedan kommer programmet.� [21] Det viktigaste resultatet av sessionen den 28 juni 1922 var att det stod klart att varje sida var �vertygad om att de egna argumenten var de riktiga.
Strax innan Kominterns fj�rde kongress inledde Radek en kraftfull kampanj f�r att vinna st�d f�r sin st�ndpunkt. Han anm�rkte: � �Alla kommunistpartier �r genom erfarenhet �vertygade om att de inte kan undg� att ha ett allm�nt giltigt s�tt att n�rma sig den nuvarande epokens karakt�r� och, dessutom, uppmanade han att man skulle uppm�rksamma �politiska �verg�ngskrav� som enhetsfronten och arbetarregeringar.[22] De flesta utl�ndska deltagarna st�dde honom i programdiskussionen. Eugene Varga[23] kritiserade Bucharin och deklarerade att dennes attityd vore detsamma som att �tillk�nnage marxismens bankrutt�.[24]
Bakom Radek stod ledarna f�r KPD, som redan hade ett �Aktionsprogram� och som str�vade efter att undvika en ny splittring av partiet genom att resa �verdrivet h�rda teoretiska fr�gor. Den 4 september 1922 tr�ffades de utl�ndska medlemmarna i programkommissionen vid ett m�te d�r ett f�rslag fr�n Thalheimer antogs.[25] Alla som deltog i diskussionen vid det h�r m�tet uttalade sitt st�d f�r det dokument som publicerades som en bilaga, i form av ett manifest som inkluderade �verg�ngskrav.[26]
Bucharin, � andra sidan, insisterade p� �partiets renhet� och att kommunister skulle v�ljas enligt strikta doktrin�ra kriterier. Han lyckades vinna ledningen f�r det italienska kommunistpartiet, vilka, i ett speciellt cirkul�r den 16 september 1922, st�dde f�rberedelserna f�r ett �relevant program� och f�reslog att �verg�ngskrav skulle inf�ras i �Teser om taktiken�.[27]
Det slutliga beslutet i denna fr�ga togs under Kominterns fj�rde kongress som �ppnades den 4 oktober 1922. Under tiden hade Bucharin lyckats fullborda arbetet med sitt programutkast, vilket distribuerades till delegaterna tillsammans med programutkasten fr�n de bulgariska och tyska kommunisterna. I j�mf�relse med den plattform som antagits av den f�rsta kongressen, hade den ett l�ngre avsnitt om proletariatets diktatur och dess ekonomiska och politiska �tg�rder. Samtidigt ber�rde den inte fr�gan om kampmetoderna f�r det politiska makt�vertagandet, d� dessa berodde p� den konkreta situationen i varje land.
Bucharins avvisande av att ta in kortsiktiga slagord i det allm�nna programmet var delvis en f�ljd av hans �vertygelse om att den socialistiska v�rldsrevolutionen skulle segra inom n�gra �r och definitivt inte om decennier. Denna orubbliga �vertygelse om kapitalismens oundvikliga sammanbrott f�rblev en avg�rande punkt i kommunisternas ideologiska trosbek�nnelse, och det till�t dem att utg� fr�n andra realiteter �n de som finns i den marxistiska teorin. Som en konsekvens av detta fanns det en �blank fl�ck� i Kominterns programutkast vad g�ller de omedelbara perspektiven. Den tidigare versionen var mer trov�rdig d� den inte byggde p� id�n om proletariatets fullst�ndiga seger. De praktiska nyskapande id�erna avseende enhetsfrontstaktiken erk�nde att det fanns olika antipatier och sympatier inom arbetarklassen. Bucharin var inte beredd att erk�nna denna taktik som allm�ngiltig och d�rmed bidra till sin rival Radeks arsenal.
Av precis den anledningen deltog inte delegaterna p� den fj�rde kongressen i programdiskussionen. Vid sessionen den 18 november bidrog Bucharin, Thalheimer och bulgaren Kabakchiev[28] till programdiskussionen och var och en kommenterade utkastet till de egna bidragen. F�rresten var Bucharins bidrag ett �original� � inte ens RKP(b):s politbyr� hade diskuterat det.
Bucharin b�rjade sitt tal med att angripa de socialdemokratiska teoretiker som, enligt honom, f�rvr�ngde marxismen f�r att tillfredsst�lla sina borgerliga herrar. Tomma polemiska fraser � �renaste dumhet�, �galna opportunister� � dolde delvis inte endast fr�nvaron av motargument i bolsjevikernas polemik med Kautsky, utan �ven all medvetenhet om den p�g�ende positiva utvecklingen runt om i v�rlden.
Den andra delen av debatten r�rde sig kring erfarenheterna av att oms�tta den marxistiska l�ran i praktiken och detta innebar �ven i Ryssland. Medan han varnade delegaterna f�r att se NEP som en p�tvingad retr�tt, insisterade Bucharin att den, ekonomiskt sett, var det mest rationella. I h�ndelse av en �terg�ng till krigskommunismen, �skulle proletariatet bli tvingat att skapa en gigantisk administrativ apparat�, som f�rr eller senare skulle bli en broms f�r utvecklingen av produktivkrafterna i landet.[29]
F�rhoppningen att partiet skulle uppm�rksamma den v�xande faran i tid f�rverkligades endast delvis. Ett �r senare skulle Trotskij och andra oppositionella rikta ljudlig kritik mot den byr�kratiska degenereringen av partidiktaturen Detta ledde inte alls till n�gon �sj�lvrening� utan sk�rpte kampen inom de �vre skikten av RKP(b) m�nga g�nger om och resulterade i att landet underkastades den stalinska totalitarismens ok.
Bucharins tal lade fram ytterligare en tes, som symboliserade bolsjevismens politiska �ppenhet under dess heroiska �r. Den ber�rde �r�tten till r�d intervention� � anv�ndandet av milit�ra styrkor f�r att starta en prolet�r revolution i andra l�nder. Med detta, och eftersom han ans�g denna princip viktig och v�rd att n�mnas i programmet, upprepade han sitt argument mot att programmet tog upp �rent taktiska fr�gor� i form av enhetsfronten och parollen om arbetarregering.
P� den h�r punkten opponerade sig Thalheimer och Kabachiev, d� deras partiers program inneh�ll referenser till �verg�ngs- och delkrav. Men ut�ver det, understr�k de mer �n en g�ng att Bucharins utkast kunde tj�na som underlag f�r fortsatt arbete.
Faktiskt, hade detta utkast m�nga fler preciserade aspekter �n de andra f�rslagen i programdiskussionen. Strax f�re kongressen, uttryckte en av dess aktiva deltagare, Bohumir �meral[30], den allm�nt framv�xande �sikten att �fr�gan om programmets form och stil b�st kan l�sas, inte genom att sammanf�ra enskilda delar och l�ta alls slags kollegor bearbeta det, utan om det skrevs ned, fr�n b�rjan till slut, av n�gon av v�ra kamrater med l�mplig talang�[31]. Det var uppenbart att det skulle bli en av ledarna f�r bolsjevikpartiet. Lenin var redan d�dligt sjuk, Trotskij urs�ktade sig med att han inte hade tid och Zinovjev visade inte n�got st�rre intresse f�r teoretiska fr�gor. S� Bucharin var den enda �terst�ende kandidaten f�r att f�rfatta Kominterns program. Hans motst�nd mot majoriteten i fr�ga om �verg�ngskrav paralyserade faktiskt det fortsatta arbetet p� detta omr�de och ledde till att det nominerades andra �kvalificerade kamrater�.
Direkt efter de tre bidragen i programdiskussionen, f�reslog RKP(b):s ledare kongressens presidium att man skulle ta en paus f�r att den ryska delegationen skulle kunna r�sta om den nu uppkomna situationen. Den 20 november sammankallades en speciell �fem-manna konsultation inom centralkommitt�n�, i vilken Lenin, Trotskij, Bucharin, Radek och Zinovjev deltog[32]. Resultatet av denna konsultation slutade med ett nederlag f�r Bucharins revolution�ra maximalism. De �fems� beslut, som sedan ocks� formulerades som en kongressresolution, betonade n�dv�ndigheten av att inkludera del- och �verg�ngskrav i programmet, d�r h�nsyn skulle tas till de inblandade l�ndernas s�rart.
Ledarna f�r RKP(b) h�ll med om det schema som Zinovjev f�reslagit f�r n�sta uppgift � att ta fram ett allm�nt program f�r den Kommunistiska Internationalen utifr�n sektionernas nationella program. De enskilda partierna uppmanades slutf�ra detta arbete inom tre m�nader � fram till n�sta kongress. Genom att arrangera det p� detta vis togs inget av de diskuterade utkasten till utg�ngspunkt, vilket fick Thalheimer att dra slutsatsen: �Det �r absolut n�dv�ndigt att utarbeta ett allm�nt program fr�n b�rjan.� [33]
Beslutet p� EKKI:s tredje ut�kade plenum i juni 1923 att sammankalla en ny programkommission best�ende av 14 medlemmar, var symbolisk f�r den �nya huvudinriktningen�. Hursomhelst innebar de revolution�ra f�rberedelserna i Tyskland, Lenins d�d och b�rjan p� successionsstriderna inom ledarskapet f�r RKP(b), att starten f�r detta arbete senarelades med exakt ett �r. Den nyskapade kommissionen tr�ffades f�rsta g�ngen 18 maj 1924. D� var det bara n�gra veckor kvar till �ppnandet av Kominterns femte kongress.
Under denna period h�lls 10 sessioner under vilka det �gde rum livliga teoretiska diskussioner, som underst�ddes av specialistf�rel�sningar. Kommissionens arbete �verskuggades, emellertid, av deklarationen fr�n de tyska deltagarna, Thalheimer och Rosenberg[34], att det skulle bli om�jligt att anta en fullst�ndig version av programmet under kongressen. De h�nvisade till de huvudproblem som fortfarande m�ste hanteras, s�som epokens karakt�r, partiets roll under de nya f�rh�llandena, etc. Thalheimer ins�g helt r�tt detta, och de nationella sektionerna �terupptog inte programdiskussionen.[35]
I sin tur, anklagade Bucharin de tyska representanterna n�stan f�r att sabotera programarbetet d� varje f�rsening skulle hj�lpa klassfienden och dessutom: �H�ndelserna kommer att g� �nnu snabbare... Om arbetet utf�rs, kan vi anta det slutliga programmet. Det �r i alla fall jag f�r.�[36] Beslutet l�mnades slutligen till kongressen. F�r att koordinera rapporten tillsattes en �arbetande byr� som bestod av Bucharin, Thalheimer och fransmannen Dunois.[37]
Under kommissionens arbete fortskred diskussionerna genom att sv�nga mellan den �klassiska� f�rklaringen till alla problem och f�rs�k att anpassa marxismens grundvalar till en f�r�nderlig v�rld. D�rf�r f�rklarades splittringen inom proletariatet p� det traditionella s�ttet, n�mligen, som ett resultat av att bourgeoisien mutat delar av den. D� den ungerske rapport�ren Pepper (J Pogany)[38], talade om situationen i de kapitalistiska l�nderna, s�g han � andra sidan allm�nt giltiga orsakssamband bakom denna process. Eugene Varga och Clara Zetkin deklarerade att man m�ste ta h�nsyn till s�rdragen i psykologin hos olika skikt inom proletariatet.
Men detta f�rsiktiga f�rs�k att �nyo �verv�ga realiteterna, att �verge dogmerna och schemana, ifr�gasatte den bolsjevikiska k�rnan i Komintern. Bucharin avslutade diskussionen om skiktningar inom den samtida arbetarklassen genom att otvetydigt fastsl�: �Om vi fastsl�r att socialdemokratin som s�dan representerar en viktig kontrarevolution�r faktor, m�ste vi korrekt utv�rdera orsakerna till detta fenomen�.[39] Utarbetandet av uppgifter anpassades i sj�lva verket till det f�rdiga svaret � den kommunistiska v�rlds�sk�dningen.
F�rfattarna till Kominterns program fann det sv�rare n�r marxismens klassiker inte efterl�mnat n�gra f�rdiga recept. D�rf�r hamnade de tv� fr�msta �siktsmotst�ndarna vad g�ller karakt�riseringen av fascismen, Bucharin och Varga, i diametralt motsatta positioner. Bucharin ans�g att fascismen var �en speciell sorts front med bourgeoisien, ett alternativ inom vilket blocket av borgerligt-demokratiska krafter, s�rskilt socialdemokratin, kan finnas�, medan Varga f�rnekade att den hade n�gra s�rdrag.[40]
Den 11 juni 1924 h�ll programkommissionen en speciell session som �gnades denna fr�ga. I ett grundl�ggande tal utvecklade engelsmannen J T Murphy Bucharins tanke om de tv� varianterna av �en borgerlig enhetsfront�: arbetarnas (d.v.s. socialdemokratin), � ena sidan, och den fascistiska statsformen, � den andra. Eftersom de utgick fr�n en f�renklad dogmatisk analys av klasserna, var alla deltagare i diskussionen ense om att dessa former endast skiljde sig �t i metoderna f�r den politiska kampen. �Den precisa funktionen �r olika, men m�let �r detsamma..., mellan regeringen Noske och fascisterna finns det n�stan ingen skillnad�, understr�k Bucharin.[41] F�rst efter Hitlers makttilltr�de 1933 blev Komintern tvingat, 1934, att �verge teorierna som baserades p� parollen om �socialfascism�.
Arbetet i programkommissionen strax innan den femte kongressen kan beskrivas som verkligt fritt. Medan den kommunistiska etiken utesl�t varje tvekan om den grundl�ggande planen och undanr�jde varje f�r�ndring av den, gick det inte att uppt�cka n�got tv�ng mot att anta en �allm�n linje�. Bucharin, som personifierade bolsjevikpartiet i kommissionen, spelade otvivelaktigt f�rsta fiolen, �ven om han ofta gjorde taktiska eftergifter. KPD:s f�retr�dare insisterade p� en debatt om teorin om kapitalackumulation, som den framst�llts av Rosa Luxemburg. Bolsjevikledarna hade emellertid inget behov av klassiska f�rfattare, som dessutom kritiserade den ryska revolutionens grundvalar. Bucharin lovade de tyska delegaterna en speciell session vid vilken Luxemburgs fel skulle belysas, �ven om han f�reslog att detta �k�nsliga� tema inte skulle hanteras inom ramen f�r programkommissionens arbete.[42]
Vid den femte kongressen plenarsession den 27-28 juli 1924 l�mnade Bucharin och Thalheimer bidrag till programdiskussionen. Delegaterna fick emellertid inget nytt program, s� �ven Bucharins ord att �v�r kongress m�ste anta ett distinkt programutkast, vilket dock inte kommer att vara komplett�[43], blev bara en from f�rhoppning. En stor del av Bucharins framtr�dande den 27 juni bestod av en extremt livlig kritik av sina �siktsmotst�ndares �sikter i programfr�gan � precis som hans f�rel�sning vid den f�reg�ende kongressen. Utm�rkande var att, medan det 1922 var Karl Kautsky som var f�rem�l f�r offentligt gisslande, s� riktades 1924 den skarpa polemiken mot �en av deras egna� � n�mligen den tyske kommunisten Boris Ronninger[44], som hade varit obet�nksam nog att drista sig till en kritisk analys av Bucharins programutkast. Dispyten tog upp m�nga fr�gor och Bucharin kunde inte l�ta bli att undra hur redaktionen f�r KPD:s tidning Die Internationale kunde publicera �vilket gammalt skr�p som helst� utan f�reg�ende censur[45]. Oaktat att Ronningers utvikningar inneh�ll en del skarpa utfall, kunde delegaterna inte missa den sv�ngning i diskussionsstil som �gde rum. �ven om partif�retr�dare p� mellanniv� fick tj�na som syndabockar, var Bucharins attacker riktade mot KPD:s gamla ledning i dess helhet, d�rf�r att de bromsade antagandet av programmet. Hela kongressen symboliserades av kritiken mot inte bara Brandlers och Thalheimers, utan ocks� Karl Radeks �h�gerfel�. I och med att det var KPD som hade utsett dem till EKKI s� fick deras motst�ndare d�rigenom ganska f�rdelaktiga positioner.
Komintern i sin helhet, eller f�r att vara korrektare, tendensen f�r �demokratisk kommunism�[46] vilken under de f�rsta �ren uppr�tth�lls av fr�mst av de ledare som hade kommit fr�n den europeiska socialdemokratins led, var d�md att f�rlora. Det st�ndigt minskande �vi� och det st�ndigt v�xande �dem� i den politiska diskussionen och �ven inom ramen f�r programdiskussionen, var inte bara en �terspegling av kampen inom RKP(b), utan ocks� av nedsl�endet av kommunister utomlands, bland vilka man misst�nksamt letade reda p� �avvikare� och �opportunistiska fel�. Detta ledde till en �kande press p� kommunistpartierna att �binda sig� till en gemensam �v�rldsbild�, d�rf�r att, som Bucharin uttryckte det i talet till kongressen, teoretiska tvivelsm�l skapade grogrund f�r politiska avvikelser. P� detta s�tt, projicerades bolsjevismens historia p� hela den kommunistiska r�relsen. Detta ledde till att begreppet �bolsjevisering� snart utarbetades.
RKP(b):s ledare h�ll fast vid f�rhoppningen om ett f�rnyat revolution�rt uppsving, och uppt�ckte att de speciella europeiska h�ndelser p� vilka de baserade sin politiska kamp, hela tiden f�rsvann ur deras synf�lt. �ven om de betonade NEP-experimentets internationella betydelse, hindrade de utformandet av varje taktik f�r kommunistpartierna under �retr�tt�-perioden tills de faktiskt tagit makten. Den 27 juni 1924 understr�k Bucharin att problemen med NEP skulle vara �den viktigaste delen� av hans tal. Han menade att de socialistiska ekonomiska former som hade uppr�ttats av proletariatet efter dess makt�vertagande undertryckte mer efterblivna former � inte officiellt, men �p� grundval av konkurrensen p� den fria marknaden�. Det senare presenterades som �en helt ny och speciell metod i klasskampen�. Bucharin h�vdade att NEP inte var en korrigering av krigskommunismen, utan dess motsats[47].
I kontrast till detta uttryckte Thalheimer en ganska f�rsiktig inst�llning till NEP, medan han betraktade krigskommunismen som en �n�dv�ndighet i den revolution�ra strategin�. Hans bidrag utgjorde en detaljerad genomg�ng av programkommissionens arbete inf�r kongressen. Thalheimer h�vdade att �den sista fr�gan, n�mligen den om principerna f�r taktiken och strategin, inte �nnu hade behandlats av kommissionen� och hur de l�stes berodde p� hur kongressen kom �verens i andra fr�gor[48].
L�sningen berodde i �n h�gre grad p� relationen mellan ledarskapen i Komintern och RKP(b). Undertryckandet av �Tyska oktober� 1923 och de efterf�ljande �ndringarna bland den ledande kadern, ber�vade den fr�mste f�respr�karen av minimiprogrammet, Karl Radek, hans verkliga makt. Under dessa f�rh�llanden �terupptog Bucharin sitt ursprungliga f�rslag. I sitt avslutande tal om programmet, som f�rmodligen var det kortaste i hans politiska karri�r, beskrev han de till�gg som infogats av programkommissionen och f�rkastade dem s�som varande av sekund�r betydelse. Teserna om �r�d intervention� plockades bort fr�n projektet. Den viktigaste �ndringen var emellertid f�ljande: �Vi har inte bara strukit en fortsatt utveckling av taktiken f�r enhetsfronten, utan ocks� parollen om en arbetar- och bonderegering�[49].
Detta beslut skrevs inte in i protokollet. Vid n�sta session, programkommissionens tionde, den 3 juli, begr�nsades fr�gan genom att det bildades en �underkommitt� som skulle arbeta fram ett skriftligt f�rslag[50]. De tyska delegaterna f�rs�kte �terigen avstyra antagandet av utkastet, men utan framg�ng. Tydligen hade delegaterna inte ens utkastet till program i sina h�nder n�r det den 8 juli r�stades om det och det kom ut f�rst n�r kongressmaterialet publicerades. Allt som h�nde var att Bucharin gjorde n�gra obetydliga �ndringar i sitt f�rslag fr�n 1922[51] och denna g�ng fick han f�rslaget accepterat som det officiella och enda diskussionsunderlaget. Det kraftfulla s�ttet att l�sa politiska fr�gor var tilltalande i sin enkelhet, s� inte ens de mest inrotade �liberalerna� i bolsjevikpartiets ledning tog anst�t av detta s�tt.
Beslutet p� femte kongressen ang�ende programfr�gan signalerade det slutliga nederlaget f�r �pragmatikerna� som hade st�tt bakom Radek och Thalheimer. De ifr�gasatte perspektivet att segern f�r den socialistiska v�rldsrevolutionen var en fr�ga om m�nader eller �r. Denna grupp understr�k att det fanns en ��verg�ngsperiod�, med den vanliga radikala fraseologin och att kommunisterna m�ste utarbeta en ansvarsfull taktik. F�rs�ket att introducera den �underifr�n� utan att ett f�reg�ende beslut i politbyr�n v�ckte motst�nd i Moskva. Och om den exemplariska enhetsfronten 1921 hade godk�nts av Lenin och bef�sts som en oundg�nglig linje f�r alla kommunistpartier, s� var kursen 1923 med en union med �nationalbolsjevikerna� � exemplifierat i Schlageters tal � ett personligt initiativ fr�n Radek.[52] Krossandet av det �tyska oktober� samma �r blev en f�rev�ndning f�r RKP(b):s politbyr� att reducera �pragmatikernas� politiska inflytande i KPD och Komintern till noll. De senares hopp om revansch p� den ideologiska fronten visade sig sakna grund efter �revisionen� av EKKI i januari 1924 och efter �ndringarna inom de ledande kadrerna vid KPD:s Frankfurtkongress i april 1924.[53]
Det vore en f�renkling att h�vda att �teoretikerna� under Bucharins ledarskap endast stod f�r en forts�ttning p� den heroiska perioden. Paradoxalt nog var deras attityd mindre aggressiv och lade st�rre vikt vid att omstrukturera sin egen grupp f�r att uppn� en �relativ stabilitet�, �n att hitta nya metoder f�r att storma kapitalismens bastioner. Kominterns program blev nyckelinstrumentet i bolsjeviseringen av de nationella sektionerna, och naturligtvis centrerades den gemensamma n�mnaren runt de slutliga m�len, snarare �n kring �verg�ngskrav. De dogmatiska teorierna i diskussionen kring Kominterns program, som avgick med segern 1924, uttryckte samma logik som inplanteringen av �leninismen� i den �interna� ideologin i Sovjetunionen. Den f�rlorade f�rhoppningen om v�rldsrevolutionen medf�rde att det bland ledarna i RKP(b) uppstod lika mots�gelsefulla k�nslor som odlingen av Lenintraditionen hade gjort. Man kunde bara se fram emot hans balsamering och hans anv�ndning som en avgud.
Efter avslutandet av den femte kongressen blev det en l�ngre paus i arbetet med programmet. �ven om resolutionen som antogs den 6 juli 1924 �lade Komintern att uppr�tta en permanent kommission f�r att f�rbereda det slutliga programutkastet i tid till n�sta kongress, genomf�rdes inte detta beslut. De ryska ledarna i Komintern � framf�rallt Bucharin och Zinovjev � blev uppslukade av de interna partikonflikternas malstr�m. De alternerade med varandra i de olika partiblocken och grupperingarna i RKP/Sovjetunionens Kommunistiska Parti (bolsjevikerna) (SUKP(b):s ledarskap, och spelade st�ndigt ut sina Komintern-�kort�, och anklagade sina motst�ndare f�r mensjevism och f�r att f�rr�da v�rldsrevolutionens intressen.
Under s�dana omst�ndigheter var det uteslutet med ett positivt programarbete. De utl�ndska sektionerna f�ljde uppm�rksamt kampens utveckling, eftersom de klart ins�g att den sida som vann i framtiden skulle inneha positionen som chefsideologi i den internationella kommunistiska r�relsen.
I april 1926 kom Zinovjev, Kominterns ordf�rande, ih�g att man m�ste utarbeta ett program, och hans f�rslag blev omedelbart k�nda f�r Bucharin genom EKKI-medlemmen Pepper[54]. Representanterna f�r de st�rre sektionerna i Moskva lade fram ett f�rslag p� sammans�ttning av den �terupplivade programkommissionen � som aldrig skulle sammantr�da. Precis som Kominterns ordinarie v�rldskongress aldrig �gde rum 1926. F�rst sedan ledarskapskampen i SUKP(b) hade avslutats med seger f�r Stalin och Bucharins duumvirat tog den senare steg f�r att uppfylla de l�ften han tidigare givit.
Relationerna mellan bolsjevikpartiet och de andra sektionerna i Komintern �ndrades i grunden 1928. Tio �r tidigare hade man knappast kunna f�rest�lla sig att det f�rberedande arbetet f�r Kominterns viktigaste dokument skulle ske i hemlighet, utan att ta med utl�ndska kamrater. Men tiderna med �j�mlikhet� och �broderskap� var borta och Kominterns apparat kr�vde j�rndisciplin och underordnande under Kremlhierarkin.
�nd� uppr�tth�ll Komintern bilden av �j�mlika r�ttigheter�. Varje fr�ga som hade beslutats i f�rv�g av SUKP(b):s delegation i EKKI gick sedan den formella v�gen med diskussioner genom de ordinarie strukturerna i Komintern[55]. Fr�gan om programmet var inget undantag fr�n regeln.
Den 12 januari 1928 beslutade politbyr�n i SUKP(b) att bilda en intern programkommission best�ende av Stalin, Rykov, Molotov och Bucharin. Efter bara en m�nad tog �Seniorkonventet� vid EKKI:s nionde plenarm�te[56] ett speciellt beslut, d�r medlemmarna i SUKP(b):s delegation fick en ny variant av programf�rlaget. Senare, vid centralkommitt�ns juliplenum, �tergav Bucharin h�ndelseutvecklingen med dessa ord:
F�r att verkst�lla detta beslut, uts�g politbyr�n en kommission, vilken i sin tur satte upp en underkommitt� bland sina medlemmar, best�ende av kamrat Stalin och jag. Vi reviderade utkastet en g�ng till och lade fram det i stort sett i den form som det presenteras i idag. Utkastet bekr�ftades sedan av v�rt partis politbyr� och efter att det undertecknats av ovan n�mnda kamrater, �verl�mnades det till rapportkommissionen. [57]
Bucharin n�mnde inte att utkastet till 90% var frukten av hans eget och hans assistenters arbete. Den 15 mars befriades han under tv� veckor fr�n alla sina f�rpliktelser, och den 3 april s�nde han det nyproducerade dokumentet till Stalin, Molotov och Rykov. I det medf�ljande brevet p�pekades att f�rslaget skulle presenteras som om det kom fr�n endast Stalin.[58] Det var ingen tillf�llighet, eftersom Stalin, �partiets m�stare�, avundsjukt f�ljde varje framg�ng f�r Bucharin, �partiets �lskling� (som Lenin beskrev honom), p� den ideologiska fronten. Han var fullt medveten om att Kominterns program inte skulle vara vilket politiskt dokument som helst.
I sin legendariska konversation med Kamenev i juli 1928, f�rklarade Bucharin: �Stalin har f�rst�rt mitt program p� m�nga st�llen... Han drivs av ett erk�nnande som teoretiker. Han anser att detta �r den enda sak han inte har�.[59]
Stalins plan f�r programmet struktur st�rkte betydligt dess �ryska� tonvikt. En betoning var klar redan i inledningen: �Sovjetunionens existens uttrycker den organiska krisen f�r det v�rldskapitalistiska systemet�.[60] Stalin pekade ut tre kategorier av l�nder: Imperialistiska, koloniala och �sovjetrepubliker�; och i avsnittet om �verg�ngsperioden, f�reslog han f�ljande steg: Krigskommunism, NEP och socialistiskt uppbygge. P� detta s�tt visade SUKP(b):s generalsekreterare att han avs�g att, redan innan det faktiska avskaffandet av NEP, �starta socialismen� utan hj�lp av marknadsmekanismer. Medan Bucharin fortfarande hyste hopp om den prolet�ra v�rldsrevolutionen i klassisk mening, beh�vde Stalin ett dokument �f�r intern anv�ndning�, f�r att understryka det unika med det socialistiska experimentet i Sovjet.
De skiljaktiga perspektiven mellan de tv� partiledarna var inte ok�nda f�r dem runt dem. En av de f�rsta att l�sa aprilutkastet, den gamle bolsjeviken AA Dvorin, kommenterade Stalins f�rslag med att skriva:
Genom att �gna bara en sektion av programmet till Sovjetunionen, minskar vi � ena sidan dess betydelse f�r mycket. Om vi � den andra begr�nsar programmet i tiden kommer Sovjetunionens betydelse efter makt�vertagande i tv� eller tre betydande l�nder att �ndras, medan alla andra sektioner av programmet beh�ller sin fulla kraft. Dessutom f�r programmet p� detta s�tt i �n h�gre grad en �rysk� karakt�r. Vi b�r undvika detta.[61]
Programutkastet framarbetades i all hast under april av Bucharins apparat � framf�rallt av hans assistenter bland de �r�da professorerna�, Grolman och Idelson. Sp�ren av hastverk f�rsvann fr�n det ursprungliga grova utkastet och det �ryska ledarskapet� betonades upprepade g�nger. Bucharin insisterade p� att hans fosterbarn skulle erk�nnas officiellt, �ven om det innebar dubbelt faderskap. I protokollet fr�n politbyr�ns session den 23 april 1928, �terfinns en kategorisk notering f�r att �legalisera� det redan uppn�dda: �Kamraterna Bucharin och Stalin f�resl�r att ett utkast till Kominterns program utarbetas inom fyra dagar och att det l�ggs fram inf�r politbyr�n.�[62]Politbyr�medlemmarna lyckades inte s�tta sig in i det framlagda dokumentet den 3 maj, s� det godk�ndes f�rst vid den f�ljande sessionen den 7 maj.[63] Det beslutades att l�mna utkastet till EKKI, undertecknat av Stalin och Bucharin, vilket m�ste ha varit en tillf�llig tillfredsst�llelse f�r den f�rre i hans ��nskan om erk�nnande som en teoretiker�.
Skillnaderna mellan originalutkastet (april) och det som lades fram inf�r Komintern vittnar om anv�ndningen av den senare versionen.[64] Bucharins stil, som genom sin struktur och sitt lakoniska man�r gav intryck av en stenografisk rapport eller verbal kommentar, blev nu ett andrahandss�rdrag. �ven om utkasten knappast skiljer sig r�rande inneh�llet, s� leder de f�r�ndringar som inf�rdes under en dryg m�nad till vissa slutsatser r�rande maktskiftet i ledarskapet i SUKP(b) vid tiden f�r den �stora f�r�ndringen�.
S� den (f�r Bucharin) typiska �Eurocentristiska� beskrivningen av v�rldsrevolutionens riktning f�rsvann i majutkastet:
S�nderstyckandet av Europa, dess relativa betydelsel�shet i j�mf�relse med den m�ktiga, fullt bev�pnade amerikanska imperialismen, mognaden f�r proletariatets kris i t.o.m. Europa, allt detta g�r parollen om Europas socialistiska sovjetiska f�renta stater omistlig, som en �verg�ng till en euro-asiatisk och slutligen v�rldsomsp�nnande union av prolet�ra stater.[65]
F�rutom detta d�k en mer elastisk formulering om de federativa banden mellan sovjetrepubliker i v�rlden upp, d� det understr�ks att �de kolonier som befriats fr�n imperialismens ok� kunde f�rena sig med dem. Den huvudsakliga skillnaden mellan april- och majutkasten visade sig, emellertid, i tolkningen av �grunderna f�r den prolet�ra diktaturens ekonomiska politik�. Det handlade egentligen om olika tolkningar av det �ryska experimentet� och d� i synnerhet NEP. Bucharins uttalande upprepade inte bara de tankar han hade utvecklat vid den femte kongressen om anv�ndandet av �marknadsekonomins h�vst�ng� p� v�gen till socialism, utan gav �ven en f�rklaring till dem. Aprilutkastet understr�k: �Det segerrika proletariatet m�ste finna det r�tta f�rh�llandet mellan de produktionsomr�den som l�tt kan centraliseras och styras i en planerad ekonomi och s�dana omr�den som endast kan bli en tyngd runt halsen.� Det understr�ks att: �De senare m�ste endast delvis underordnas.�[66]
Naturligtvis, under villkoren av �v�nstersv�ngen�, som inte endast skedde i Komintern, utan �ven i inrikespolitiken i Sovjet, l�g s�dana uttalanden l�ngre och l�ngre fr�n verkligheten. Stalin uppmuntrade medvetet klasskampen p� landsbygden genom tv�ngskollektiviseringar och han beh�vde ett erk�nnande av tesen att klasskampen ob�nh�rligen m�ste sk�rpas under det socialistiska uppbygget. N�got av det motsatta fanns i Bucharins skrivningar:
Under den prolet�ra diktaturens fas tar klasskampen, i avg�rande utstr�ckning, karakt�ren av en ekonomisk kamp mellan tv� olika ekonomiska formationer, som konkurrerar med varandra, vilket, under den tidigare n�mnda fasen, kan utvecklas parallellt.
Vidare gav Bucharin exempel p� detta �inv�xande�, vilket utgjorde grunden f�r det stalinistiska p�hittet om �h�geravvikelser�:
Proletariatet m�ste visa speciell uppm�rksamhet och extrem noggrannhet vid gr�nslinjen mellan stads- och landsbygdssektorerna, s� att b�ndernas verksamhet p� intet s�tt undermineras av personliga motiv och s� att dessa motiv, genom exempel och genom st�d fr�n den kollektiva jordbruksproduktionen, steg f�r steg ers�tts av motiven hos ett kooperativt jordbruk.[67]
Alla de ovanst�ende tankarna f�rsvann fr�n programutkastet som presenterades f�r EKKI. Stalin var medveten om makten hos sin apparat och var redo att ta en �ppen strid med politbyr�n, medan den �kapabla partiteoretikern�, som Bucharin fortfarande ans�gs vara, befann sig p� st�ndig tillbakag�ng.
Programkommissionen som sammankallats av EKKI:s presidium hade vare sig tid eller mod att revidera utkastet. Stalin kom inte till n�got av dess tre m�ten, medan Bucharin h�ll monologer d�r han f�rklarade sina tankar om de grundl�ggande �ndringarna.[68] De kommissionsmedlemmar som kallats till Moskva fick inte ens m�jlighet att ordentligt l�sa det dokument som presenterades f�r dem och tvingades lita till de ryska ledarnas auktoritet. Vart och ett av kommissionens 45 �ndringar var av redaktionell eller till�ggskarakt�r och ber�rde vare sig strukturen eller grunddragen i det utkast som presenterades f�r dem.[69]
Utkastet antogs den 25 maj och publicerades kort d�refter i Kominterns tidskrifter.[70] EKKI:s material om diskussionerna kring utkastet i Sovjet, som samlade damm i arkiven, visade att de var av en improviserad och skrytsam karakt�r. Deltagarna � som till sin majoritet utgjordes av l�rare i socialvetenskapliga �mnen och forskare i marxism � h�ll sig tydligt inom ramen f�r det till�tna. I anm�rkningarna om Sovjet fanns emellertid inget av det uppbl�sta prisande vilket utm�rkte det sociala livet i landet vid tiden f�r den framv�xande �personkulten�.
Dokumentet sj�lvt var l�ngt fr�n stilistisk perfektion och inre harmoni och det gav upphov till kritik. Litvinov, en anst�lld p� Goslitisdat statliga publicisthus skrev: �Utkastet h�nvisar till dagsaktuella fr�gor och p�minner h�r och var mer om en ledarartikel i Pravda �n om det v�rldskommunistiska partiets program. I utkastet f�r m�jligheten av revolutioner i andra l�nder �n Sovjetunionen alldeles f�r lite plats.�[71] Clara Zetkin opponerade sig mot �sikten att Sovjetunionen var �den internationella revolutionens viktigaste del�, och p�pekade helt r�tt att de viktigaste m�jligheterna borde finnas i de l�nder d�r denna revolution �nnu inte �gt rum.[72]
Kritiska anm�rkningar mot den �programmets ryska karakt�r� h�jdes �ven vid SUKP(b):s centralkommitt�s plenum i juli, d�r fr�gan om programmet var en separat punkt p� dagordningen. N Osinskij[73], som hade deltagit i utarbetandet av utkastet, f�rs�kte f�rklara problemen p� ett ganska milt s�tt: �Om man talar om den ryska karakt�ren p� programmet, s� s�ger jag: politiskt �r det inte �ryskt� men kanske �moskovitiskt�, om man antar att vi h�rifr�n kommer att vara of�rm�gna att se nya fenomen som h�ller p� att v�xa fram l�ngt h�rifr�n.�[74] Man kan i denna diskussion finna, om �n i en prelimin�r form, fr�gan om den allt snabbare degraderingen av Komintern och omvandlingen av dess centrala apparat till en underavdelning av det ryska partiledarskapet.
Ledarna f�r SUKP(b) f�rstod ocks� klart att dokumenten fr�n Trotskijs och Zinovjevs F�renade Opposition ocks� var f�rtrogna med dessa st�mningar. I sitt tal till plenum fr�gade Stalin bitande denna fr�ga:
Det tycks som om n�gra kamrater vore av den �sikten att programutkastet till sin inre halt inte skulle vara helt internationellt, eftersom det, som de s�ger, har en �alltf�r rysk� karakt�r... Men det kan v�l inte vara d�ligt? �r kanske v�r revolution till sin karakt�r en nationell, och blott nationell, revolution, och inte huvudsakligen en internationell revolution? Varf�r kallar vi den d� en bas f�r den revolution�ra r�relsen i hela v�rlden, en h�vst�ng f�r den revolution�ra utvecklingen i alla l�nder, v�rldsproletariatets moderland?
Det har funnits folk hos oss, t.ex. v�ra oppositionsm�n, som betraktat revolutionen i Sovjetunionen som en uteslutande, eller huvudsakligen, nationell revolution. De har d�rvidlag brutit nacken av sig. Det �r konstigt att det runt om i Komintern tycks finnas folk som �r beredda att g� i de oppositionellas fotsp�r. [75]
Den karakt�ristiska stilen hos Stalins resonemang var det f�rsta direkta tecknet p� att om n�gon talade om den �ryska karakt�ren p� programmet� s� var det riktat mot partiet i sin helhet. Strax innan kongressen var detta praktiskt taget ett administrativt f�rbud mot att diskutera saken vidare � knappast n�gon av SUKP(b):s centralkommitt�s medlemmar skulle ha riskerat att dra p� sig misstankar att ha trotskistiska anknytningar.
I sitt tal vid plenum, koncentrerade sig Bucharin p� analysen av �socialdemokratins alla avskyv�rdheter�. Analogin h�r �r uppenbar: Om bolsjevismens st�rsta fiende inom landet var de oppositionella som hade infiltrerat partiet, s� var den st�rsta fienden till Komintern att finna inte s� l�ngt borta, inom arbetarr�relsen sj�lvt. De tomma attackerna p� Andra Internationalens partier hindrade teoretikerna fr�n att sammanst�lla en rationell analys av situationen. Varje positivt omn�mnande av socialdemokraterna innebar en risk f�r bannlysning.
Det r�ckte att Profintern-ledaren Losovskij[76] n�mnde att det fanns en positiv potential bland socialdemokraterna f�r att han skulle bli avsn�st av Bucharin.[77] Den senare tog uppenbarligen inte i beaktande det specifika i de politiska striderna i de demokratiska l�nderna i Europa, d�r arbetarna sj�lva hade m�jligheten att j�mf�ra den ena eller andra plattformen och den ena eller andra fackf�reningsledaren. Genom att, av taktiska �verv�ganden, nedgradera sitt eget program till en anti-socialdemokratisk pamflett, s� isolerade sig Kominterns ledare med en �j�rnrid�, fr�n merparten av de europeiska arbetare som med ett visst intresse betraktade det sociala experimentet i �st, men som samtidigt inte var beredda att bryta med sina egna partier.
S� de r�ster inom den kommunistiska r�relsen som, utan att lindra sin kritik av socialdemokratin, uppmanade till ett nyktert �verv�gande om reformismens samh�llspolitiska r�tter, ignorerades: �Proletariatets massa, de arbetande massorna... hyser fruktan f�r revolutionen och de uppoffringar som knyts till den. De hoppas hellre p� fred med klassfienden �n litar till sin egen revolution�ra styrka�[78] Med �sterrike som exempel h�vdade den holl�ndske kommunisten A De Vries i pressen och i sitt bidrag p� den sj�tte kongressen, den absurda teorin att socialdemokratins ledare hade k�pts av bourgeoisin med �verskottet fr�n kolonierna[79] Utan att ge akt p� de reella klassrelationerna i mellankrigseuropa, sp�dde det bolsjevikiska ledarskapet samma �de f�r den �internationella mensjevismen� som hade drabbat deras tidigare partikamrater i Sovjetryssland.
Den 16 juli 1926 (ska f�rmodligen vara 1928 � �.a.), deklarerade SUKP(b):s Kominterndelegation att det var oundvikligt att programmet skulle antas vid kongressen.[80] P� ytan var detta beslut till Bucharins f�rdel � som en kompensation f�r eftergifterna p� det ekonomiska omr�det han gjorde vid centralkommitt�ns juliplenum.[81]
Den 17 augusti 1928 samlades delegater fr�n 57 l�nder i Fackf�reningarnas Hus f�r att �ppna Kominterns sj�tte kongress. Det faktum att kongressen f�r f�rsta g�ngen inte �gde rum i Kreml talade f�r sig sj�lvt. �V�rldsrevolutionen� var inte l�ngre huvudpunkten i bolsjevikernas ideologi och politik, som allt mer och mer h�ll p� att f�rvandlas till stalinism. Under sj�lva kongressen visade programdiskussionen den �ryska faktorns� starka inflytande, �ven om det ocks� fanns andra faktorer.
Framf�rallt var det i�gonenfallande att en stor del av det ryska partiets ledande ideologer som p� sin tid tillh�rde �v�rldsrevolutionens generalstab�, men som hade st�tt Zinovjev eller Trotskij 1926-27, var fr�nvarande. Omgrupperingen av de ledande kadrerna inkluderade inte bara v�nstern, utan ocks� h�gern. S�lunda presenterade Thalheimer, en av Bucharins medrapport�rer vid den fj�rde och femte kongressen, sina f�rslag kring programutkastet, men han fick inte n�rvara vare sig p� sj�lva kongressen eller i kommissionens arbete[82] Det h�jdes �ven r�ster f�r att f�rslag fr�n oppositionella r�rande programmet helt skulle uteslutas fr�n kongressmaterialet. T.ex. fr�n den tyske delegaten Hermann Duncker[83], men dessa f�rslag f�rkastades efter att Clara Zetkin och Bucharin rest inv�ndningar.[84]
Diskussionen i programkommissionen var i sin helhet av en mer �ppen och skarpare karakt�r �n anm�rkningarna under kongressens plenarsessioner. Det �r knappast en tillf�llighet att l�ftet att publicera materialet som tagits fram av kommissionen inte uppfylldes efter att Bucharin f�rsvunnit fr�n Komintern.[85] Trots alla uppmaningar[86] till�t inte slutsatsen i det programmatiska arbetet en fri och r�ttfram diskussion mellan dem som h�ll p� att utveckla monolitiska tankebanor. EKKI:s officiella teoretiker var medvetna om det faktum att ett felaktigt ord kunde avsluta en karri�r. Eftersom striden om ledarskapet inom SUKP(b) �nnu inte hade avgjorts, uppm�rksammade alla de konjunkturella skiftningarna och alla var tvungna att navigera sig genom spelets skiftningar, vilka st�tvis d�k upp n�r programmet diskuterades.
Som bekant, drabbade detta �ven debatten i den kommunistiska pressen. I en �versikt som utarbetats av EKKI kv�llen f�re kongressen �ppnande, p�pekades att kommentarerna dominerades av medlemmar i SUKP(b), vid en tidpunkt n�r de utl�ndska sektionerna definierade sig i f�rh�llande till det officiella f�rslaget. I de kommunistiska partiernas press var diskussionen praktiskt taget fr�nvarande � undantaget Pravda, som b�rjade publicera en s�rskild diskussionstidning f�r att debattera programmet.
Enligt uttalande fr�n EKKI-apparaten var fyra femtedelar av kommentarerna artiklar som r�rde �verg�ngsperioden, �ven om det samtidigt fanns kritik mot den �mekaniska �verf�ringen av det ryska experimentet till andra l�nder�.[87] Tron p� �v�nsterdoktrinen� dominerade, vilket f�r partiaktivisterna str�ckte sig �ver det typiska omr�de som innebar att f�rh�rliga inb�rdeskriget. Krigskommunism ans�gs d�rf�r som ett oundvikligt stadium i revolutionen, medan NEP tillh�rde det speciella i den ryska revolutionen. Under f�rberedelserna f�r sin strategi om �den stora v�ndningen�, baserade sig Stalin uppenbarligen p� precis denna ideologi.
Trycket fr�n v�nstern m�rktes med avseende p� ytterligare en st�ndpunkt, vilken de utl�ndska kommunisterna tog som sin utg�ngspunkt. Det r�rde den fortsatta intensifieringen av kampen mot socialdemokratin. Tyskarna Lenz (Winternitz) och G�nther[88] kr�vde att inte bara ledarna, utan hela organisationen borde placeras i kategorin �kontrarevolution�ra krafter�, medan polacken Spiss ans�g att betoningen p� dess �fascistiska karakt�r var otillr�cklig�.[89] Efter att ha initierat �v�nsterkuppen� inom Komintern, uppt�ckte Bucharin att han m�ste anv�nda sina politiska medarbetare f�r att tygla den latent destruktiva energin i den nya taktiken.[90]
De olika utv�rderingarna av socialdemokratin �r sl�ende n�r man j�mf�r de till�ggsf�rslag till programutkastet som kom fr�n de tyska och italienska delegationerna. Medan de f�rra s�rskilt betonade farorna med v�nstern inom socialdemokratin och tog f�r givet att r�relsen i sin helhet �dras n�rmare fascismen i sin ideologi�, s� kritiserade de senare denna tes: �Det fel vi har identifierat i programutkastet �r ett alltf�r allm�nt anv�ndande av ordet �fascism�, vilket i motsats till socialdemokratin representerar den enda och allm�nna metoden f�r bourgeoisiens ��ppna� diktatur�.[91]
Vid programkommissionens andra m�te under kongressen, den 1 augusti, uppmanade Bucharin att man skulle konkretisera programmet. Han motiverade denna uppmaning genom att n�mna de nationella sektionerna tillv�xt och sv�righeterna i de uppgifter de st�lldes inf�r. Den andra metoden, att ge varje partimedlem frihet att best�mma sina egna klart definierade uppgifter, togs inte upp alls. Den var ett resultat av den f�renklade uppfattningen att samh�llet kunde styras som en stor maskin och att varje liten skruv och kugge kunde kontrolleras. P� m�nga s�tt uttryckte detta tidsandan som genomsyrades av tron p� vetenskapens och teknologins obegr�nsade m�jligheter.
Detta �allm�nna tillv�gag�ngss�tt� utmanade �ven Bucharins uppfattning om programmets struktur. Han f�reslog att den prolet�ra revolutionen, resningarna i kolonierna och den nationella befrielsekampen �inte [skulle uppfattas] som mekaniskt skilda delar, utan i sitt inb�rdes f�rh�llande och i den sammanlagda effekten fr�n alla dessa processer, vilka karakt�riserar v�rldsrevolutionen i sin helhet och generellt�.[92] En del i denna balansr�kning var �att den andra epoken av imperialistiska krig n�rmar sig�, under vilken Kominterns teoretiker s�g chansen till vidare revolution�ra omvandlingar av v�rlden.[93]
Vissa programkommissionsmedlemmars f�rs�k att l�ta m�nsklighetens historia b�rja 1917 m�tte Bucharins best�mda motst�nd: �I den h�ndelse vi inte betraktar v�r r�relse som en forts�ttning p� det b�sta som h�nde f�re oss och om vi inte har hela arvet fr�n Marx, Engels och alla revolution�ra r�relser bakom oss, kommer vi att bli anklagade f�r att vara en helt ny formation som har kommit fr�n Asien och f�rst�rt allt i v�rlden�.[94] Men med detta kastade han ocks� all kunskap som samlats av m�nniskor utanf�r den marxistiska sf�ren p� �historiens soph�g�.[95] Ett uttryckligt undantag gjordes f�r utformandet av Rosa Luxemburgs teori om kriser; men Bucharins uppm�rksamme vapenbroder � Sultan Zade[96], Persiens representant � anklagade honom f�r att d�rmed anamma Hilferdings perspektiv.
Eftersom de saknade en syntes av v�rldens vetenskapligt baserade kunskap, s� h�ngde programmets teoretiska uppfinningar i luften. Den karakt�ristik av politiskt oppositionella i Komintern som f�rdes in i detsamma fick j�mf�relsevis mycket st�rre betydelse. Programkommissionens fj�rde och femte m�ten �gnades helt �t utv�rderingen av fascismen. Deltagarna i diskussionen, som endast hade den italienska fascistiska varianten i sikte, st�llde den mot socialdemokratins metoder att p�verka massorna, men inte med den parlamentariska politiken i dess helhet. Bucharin f�rkastade perspektivet p� att fascismen helt skulle ers�tta den borgerliga demokratin och var d�rmed ense med den tjeckiska delegaten P Reiman.[97]
Mer realistiska var de �sikter som framf�rdes av Lominadze[98] och Varga, som f�rutsp�dde att den parlamentariska politiken i alla imperialistiska l�nder oundvikligen skulle komma att genomsyras av fascism. Majoriteten av kommissionens medlemmar var eniga med teserna om �att den parlamentariska politiken hade gjort bankrutt� under den innevarande epoken, �ven om de inte helt sl�t upp bakom teorierna om fascismen. N�r Bucharin r�knade upp �bankruttens� egenskaper, kom han n�ra en fels�gning: �Av precis det sk�let kommer, l�mskt och falskt, fr�gan fr�n partileden, om vi under dessa f�rh�llanden inte borde f�rsvara de borgerliga friheterna.�[99] Denna viktiga kommentar stod i uppenbar konflikt till ledmotivet f�r �v�nstersv�ngen�. Efter att Hitlers makt�vertagande mer �n nog hade visat fascismens antidemokratiska potential skulle Komintern �terv�nda till den.
En livlig diskussion utbr�t �terigen vid kommissionens m�ten den 10 och 11 augusti kring namnet p� �verg�ngsepoken efter den prolet�ra revolutionens seger. Lominadze, som var insatt i successionsstriden i politbyr�n � han h�nvisade till beslutet som hade tagits vid SUKP(b):s centralkommitt�s juliplenum � f�reslog att programmet skulle kompletteras med f�ljande anspelning: �Efter proletariatets makt�vertagande, kommer klasskampen att intensifieras enormt och denna intensifiering �r ocks� oundviklig under det socialistiska uppbygget�. Dessutom f�rnekade han att NEP var n�dv�ndig under �verg�ngsperioden f�r de h�gt utvecklade l�nderna � �en annan v�g f�r bygget av socialismen� skulle d� vara m�jlig.[100]
�ven om Stalin ingrep vid plenumet till f�rdel f�r id�n om att NEP o�terkalleligen beh�vdes i alla l�nder, s� var det en �ppen hemlighet att Lominadzes funktion var att sondera stridsfronterna. Bucharin anammade krigsf�rklaringen och ingrep d�rmed livligt mot att teserna om en intensifiering av klasskampen skulle antas: �Denna fara kan bli akut om vi beg�r n�gra misstag. Sammantaget tror jag emellertid, att delar av bourgeoisien och b�nderna i allt st�rre utstr�ckning kommer att g� �ver till v�r sida och inte tv�rtom.� Vidare: �Den grundl�ggande tendensen under �verg�ngsperioden �r inte att klassmots�ttningarna intensifieras, utan att de f�rsvagas. Och d�rf�r kommer det inte att bli n�gon tredje revolution h�r, utan ist�llet ett kommunistiskt samh�lle.�[101] Den radikala kollektiviseringskampanjen, som startades efter krossandet av �h�geravvikelsen� inom SUKP(b):s ledning, var faktiskt en krigsf�rklaring mot majoriteten av befolkningen. Det kom i historieb�ckerna att heta �stalinistisk revolution uppifr�n�.
P� grund av de dramatiska h�ndelserna under �korridorkongressen� i bakgrunden, framstod diskussionerna kring programmet under plenarsessionerna som t�mligen tr�kiga. Den 9 augusti h�ll Bucharin ett tal till kongressdelegaterna i denna fr�ga, trots att programkommissionen bara hade inlett debatten kring det fj�rde kapitlet.[102] Hans tal inneh�ll inga nya impulser och p�minde framf�rallt om de popul�ra formuleringar vilka varit obligatoriska i den internationella kommunistiska r�relsens ordbok under mer �n ett halvt �rhundrade: �programmet f�r den prolet�ra v�rldsdiktaturen�, �v�rldsstaden och v�rldsbyn�, �den icke kapitalistiska utvecklingsv�gen�.
G�ng p� g�ng �terkom Bucharin till det tema som upptog honom mest vid denna tid: NEP:s �de. Under trycket fr�n sina motst�ndare, erk�nde han givetvis att krigskommunism var �sannolik� efter uppr�ttandet av proletariatets diktatur, �ven om han v�grade att erk�nna att den var �oundviklig�. I de h�gt utvecklade l�nderna �kommer proletariatets krafter att vara gigantiska och det kommer att ha m�nga m�jligheter n�r det organiserar en ekonomisk periferi. Genom dessa m�jligheter f�ljer m�jligheten till en helt annan politik. Idag vet vi inte �nnu exakt vad det kommer att bli. F�rhoppningsvis inte krigskommunism.�[103] Det �r betecknande att inte en enda av SUKP(b):s representanter deltog i plenardiskussionen.[104] Den �ryska fr�gan� placerades medvetet i bakgrunden. Utan denna fr�ga saknade diskussionen vitalitet, s� mycket mer som den �verv�ldigande majoriteten av talarna var medlemmar i programkommissionen och redan hade haft m�jlighet att yttra sig. Argumenteringen kring begrepp som finanskapitalet, socialismens n�dv�ndighet eller den materialistiska dialektiken �vergavs till f�rm�n f�r skolasticism; organisationens kampvilja saknades d�rf�r helt, men samtidigt utrustades den f�r en radikal omsv�ngning.
De �inhemska uppgifterna� som gavs till det ena eller andra partiet h�nf�rdes till problemen i respektive land, och endast s�llan gavs utrymme f�r verkliga internationella fr�gor under diskussionerna. Hursomhelst behandlades fascismen n�got mer noggrant under diskussionerna. H�r drabbade tv� ytterligheter samman: en �nskan att sk�nja en tendens till fascistiskt makt�vertagande i alla l�nder utan undantag, som sprang ur kapitalismens kris; och den mer �tskiljande uppfattningen att beskriva det specifika med fascismen att den var en av de metoder som anv�nds f�r att bevara den borgerliga makten.
Semard[105], den franska delegaten, talade mot att likst�lla varje reaktion�r regim med fascism bara f�r att det var bekv�mt i argumenteringen. Italienaren Serra (A Tasca)[106] l�mnade ocks� ett bidrag i denna stil. I motsats till detta utbredde sig den tyska delegaten Philipp Dengel[107] �ver den senares f�rst�else, och understr�k d� s�rskilt att den �reformismens ideologiska n�rmande till fascism redan f�r l�nge sedan har blivit en realitet�.[108] Som ett resultat av diskussionen korrigerade och omdefinierade Bucharin, i sitt avslutande tal, sin h�llning till programfr�gan. Fr�n allm�nna fraser om parlamentarismens bankrutt kom han till analysen om �fascismens mekanismer� och erk�nde p� s� s�tt denna r�relses masskarakt�r. Tesen att den fascistiska faran endast skulle vara reell i mindre stater d�r auktorit�rt-feodala l�mningar fortfarande var kraftfulla, f�rkastades. �Efterblivenheten hos det ena eller andra landet och fr�nvaron av kolonier �r inte av avg�rande betydelse; det �r att det ena eller andra kapitalistiska systemet faller i spillror som tj�nar som villkor f�r fascismen.�[109] Programdiskussionens sn�va ramar h�rr�rde ur erfarenheterna fr�n bolsjeviseringen av Komintern, d�r minnet av oppositionens �de i SUKP(b) spelade en icke ov�sentlig roll. Det var precis under detta partis interna partigr�l som man b�rjade f�ra fram argument som grundade sig p� studier av auktoriteterna, och d�r pulsen i partilivet f�rlorades bakom samlingen av citat. L�ngsamt upph�rde alla f�rs�k att komma bort fr�n det givna r�ttesn�ret. Kampen om renheten i den kommunistiska v�rldsbilden hade f�rvandlats till en partiinkvisition.[110]
En h�ndelse sammanfattade detta. I sitt tal n�mnde Dengel att Lenin hade kompletterat marxismen. Detta passerade inte obem�rkt. Bucharin fastslog att �att komplettera� inneb�r �att introducera n�got helt nytt�[111] och andra tolkningar var lika med m�nsklighetens underg�ng. Resultatet av ett decenniums utveckling av den internationella kommunistiska r�relsen var, i praktiken, ett f�rbud mot teoriutveckling och att den ersattes av citerande och tolkning av �klassikerna�. P� detta s�tt n�rmade sig Kominterns andliga liv det hos en �riddarorden�, som Stalin brukade beteckna bolsjevikpartiet.[112] Vid denna avg�rande tidpunkt garanterade denna inst�llning infl�det av v�nsterelement, och den till�t att det inr�ttades en rigid, vertikal struktur i r�relsen. Men efter �Sturm und Drang�-perioden �verv�gde de negativa konsekvenserna allt mer �ver de positiva, och de f�rde in kommunisterna p� en v�g av fruktl�s dogmatism.
Den 14 augusti antog kongressen programutkastet i dess helhet och best�mde strax d�rp� om �tg�rder f�r att anta den slutliga versionen. Programkommissionens arbetsmetod medgav uppenbarligen inte att den fullbordade arbetet inom den utsatta tiden. D�rf�r hade Bucharin redan den 11 augusti f�reslagit att kommissionens m�te skulle kortas av och att en liten grupp skulle utses och ges fullmakt att slutf�ra arbetet. F�rutom Bucharin bestod gruppen av schweizaren Humbert-Droz, tysken Lenz och ukrainaren Skrypnik[113] som medf�rfattare. Stalin r�kade vara i Kaukasus, varf�r Molotov, hans n�rmaste �siktsfr�nde vid den tiden, blev nominerad till kommissionen. Den �lilla kommissionen� arbetade i en datja i byn Arkhangelsk, n�ra Moskva. Den 25 augusti �terv�nde delegaterna till kongressen med utkastets slutgiltiga version.[114]
Utkastets omf�ng �kade f�r varje dag, framf�rallt redog�relserna f�r de olika �delarna� (fackf�reningarna, den antikoloniala r�relsen, kvinnofr�gan etc) och de enskilda nationella ledarskapen. Bucharin ut�kade inledningen till det kortaste kapitlet om �den exakta redog�relsen f�r de socialdemokratiska sk�ndligheterna�, men han fick ingen majoritet f�r detta. Han fick lika lite st�d f�r den ��versikt �ver h�ndelser som karakt�riserar den v�rldsrevolution�ra processen�, som han presenterade.
Kritiken riktades mot att i �nnu st�rre grad bl�sa upp texten, som ofta behandlades mer som en bibel �n som kommunisternas manifest. Dessutom �riskerar ett program att bli inaktuellt inom n�gra �r� och d�rf�r anstr�ngde man sig f�r att f�rhindra att det blev konkret.[115] Bucharin s�g sin auktoritet bli underminerad och v�nde sig �ter till den �ryska delegationen�. Den 25 augusti tog SUKP(b):s delegation ett beslut:
Vi anser att det �r �nskv�rt att �terinf�ra de delar av texten d�r man specificerar de revolution�ra h�ndelserna och r�knar upp socialdemokratins alla f�rsyndelser, och vilka antogs genom majoritetsbeslut av underkommissionen, men vi l�ter SUKP(b):s medlemmar i programkommissionen fritt uttrycka sina �sikter och r�sta enligt eget omd�me. [116]
Detta garanterade att Bucharins linje skulle segra vid omr�stningen den 27 augusti. Programkommissionen uttalade sig f�r att f�rl�nga diskussionen vid kongressens plenarsession, men delegaternas energi r�ckte inte till l�ngre. Bucharin f�rkunnade att f�rseningen av kongressens arbete hade berott p� behovet att utveckla detta dokument.[117] Under sista dagen f�r Kominterns sj�tte kongress, 1 september 1928, h�ll han ett kort avslutande tal, i vilket ha angav sk�len till de sista till�ggen. D�refter antogs programmet enh�lligt, varefter delegaterna sj�ng Internationalen.
Under loppet av diskussionerna f�re den sj�tte kongressen, hade r�ster h�jts f�r att kalla Kominterns program f�r en ny bibel � en kommunistisk bibel, en kunskapsk�lla som var l�mplig f�r uppgiften att i grunden omforma v�rlden. Liknande j�mf�relser med avseende p� den slutliga versionen verkar inte vara s� l�ngt fr�n sanningen. De heliga skrifternas dunkla st�ndpunkter, d�r man allt efter behov kan finna svar p� de egna fr�gorna, f�ruts�tter abstrakta s�rdrag.
De �delparoller och �verg�ngsparoller� som Bucharin inte ville ha med i programmet vid den fj�rde kongressen och med vilka man fram tills dess v�rdsrevolutionen hypotetiskt segrade kanske kunde fastst�lla i vilken utstr�ckning den kommunistiska r�relsen var demokratisk och vilka dess huvudsakliga allierade och fiender var, saknades i den omf�ngsrika texten. Enhetsfrontstaktiken n�mndes totalt en g�ng. Parollen �arbetarnas och b�ndernas regering�, som en synonym f�r proletariatet diktatur, var helt struken. F�ljaktligen uppstod den grundl�ggande fr�gan f�r alla politiska krafter � med vem och med vilka metoder kommer vi till makten? � ur de aktuella omst�ndigheterna i det enskilda landet och svaret � vinnandet av massorna � f�rblev en from �nskan.
Inte bara Kominterns motst�ndare refererade till programmet, utan �ven de v�nsterkritiker, som f�r inte s� l�nge sedan st�tt i ledningen f�r denna organisation. I sin exil i Alma Ata skrev Trotskij en omfattande kritisk kommentar. Den inneh�ll en f�rkrossande kritik, inte bara av den nya teorin om �socialismen i ett land�, utan ocks� av Stalins och Bucharins linje f�r den internationella kommunistiska r�relsen.[118] Trotskij var dock of�rm�gen att f�resl� ett positivt alternativ. Hans uppfattning kr�vde att man �terv�nde till de heroiska uppgifterna under Lenins tid, vilket innebar att v�nsteroppositionen skulle blicka bak�t, inte fram�t.
Den offentliga deklarationen fr�n Radek och Smilga, som hade tvingats i exil i Sibirien, noterade en �mekanisering av Kommunistiska Internationalens andliga liv�, vilket i deras �gon var ett resultat av dess personal i Moskva hade byr�kratiserats. Programmet drunknade i skolasticism, medan partiet �beh�ver ett dokument som inte bara svarar p� hur den kommunistiska politiken b�r vara efter makt�vertagandet, utan ocks� st�ller fr�gan hur man uppn�r det sistn�mnda�.[119]
Otvivelaktigt offrades den teoretiska niv�n i programmet f�r tillf�lliga intressen och trycket fr�n den interna kampen i SUKP(b). Utan en fri diskussion som drog in �oortodoxa� marxister i utl�ndska systerpartier (som under det sena 20-talet utrensades �nnu grundligare �n de sovjetiska), s� symboliserade f�rberedelserna f�r programmet �Moskvas diktat�.
Den stora bristen i programmet var att det saknade en v�gledning f�r aktivisterna i kommunistpartierna. Det misslyckades med att framst�lla en sammanh�ngande, enkel och begriplig modell av v�rlden i det tjugonde �rhundradet, som Marx och Engels hade gjort i mitten av det f�reg�ende �rhundradet. Utan en ny modell som kunde st� emot konkurrensen fr�n andra modeller av hur v�rlden skulle tolkas, f�rlorade den kommunistiska r�relse sin �karisma�. Det ena eller andra kommunistpartiets framg�ngar kom till st�nd genom externa faktorer, den ekonomiska krisen f�r KPD eller faran f�r fascism f�r PCF [franska KP] � men ingen av dem lyckades vinna id�striden p� det demokratiska planet. Den kommunistiska r�relsens grundl�ggande teoretiska svaghet kompenserades delvis genom ideologisk drillning, �ven om detta bara kunde leda till att det v�xte fram en s�rskild kast av �partikadrer� och inte till n�got genombrott hos massorna.
Precis som programmet sj�lvt, kan ocks� Kominterns programdiskussion l�ggas till de gl�mda sidorna i denna internationella organisations historia. Ledarna i det �sena� Komintern gl�mde medvetet detta, f�r att �terigen slippa dra sig till minnes den kommunistiska r�relsens vanv�rdade teoretiska grundvalar. Under decenniet efter Kominterns uppl�sning, hoppade dess legitima och illegitima arvtagare inom den politiska v�nstern i V�st �ver denna sv�ra period, eftersom de f�redrog att livn�ra sig p� �klassikerna� eller de exotiska utskotten fr�n resterna efter Komintern, maoismen och titoismen.
Ytligt sett blev programmet en manual f�r den v�rldsomsp�nnande kommunistiska r�relsens aktioner, men dess faktiska inflytande p� de individuella partiernas utveckling var n�stan ingen. Dessutom resulterade dess orediga och trista form, l�ngden p� texten, dess jargong och urs�ktande f�rsvar av Sovjet, i att dess propagandistiska p�verkan blev minimal. Det var ingen tillf�llighet att SUKP(b):s politbyr� omedelbart efter den sj�tte kongressens slut diskuterade huruvida man skulle utarbeta en kommentar till programmet.[120] Den f�r�nderliga v�rlden hade redan gjort de gamla schemana oanv�ndbara och till�telsen att skapa nya hade redan etablerats vid bolsjevismens uppkomst. Det �r typiskt f�r messianska r�relser, att n�r deras dogmer konfronteras med verkligheten, s� visar de �ppet att deras intellektuella potential har utt�mts.
Fram till Kominterns uppl�sning f�rs�kte dess ledare vare sig revidera eller f�rnya programmet. Den stalinistiska regimen hade inget behov av detta, lika lite som det beh�vde ett nytt partiprogram under de villkor d�r dagens uppgifter best�mde hur man skulle beteckna g�rdagens uppgifter. Varje form av program eller prognos komplicerade sj�lvuppfattningen hos en ofelbar ledare � SUKP(b):s centralkommitt�s apparatjiks visste detta alltf�r v�l. En diktator beh�ver inga �eviga sanningar� som inte �r hans egna.
[1] N�gra veckor innan kongressen publicerades programf�rslaget i Kominterns tidskrift Inprecor Vol 8, No. 30, June 6, 1928. Det antagna programmet: Kommunistiska internationalens program � Red
[2] Kominterndokument om programdiskussionen har anv�nts i historisk forskning som faktiska bevis, men inte som f�rem�l f�r forskning.
[3] AA Ulunian, Komintern och geopolitik: Balkangr�nsen 1919-1938, Moskva, 1997, s 41 (p� ryska)
[4] Lenin hade klargjort detta i punkt tio i sina �aprilteser�. Se Aprilteserna.
[5] Kommunistiska Internationalens f�rsta kongress: Protokoll fr�n konferensen 2-19 mars 1919 i Moskva, Petrograd 1921, s 76 (p� ryska). [P� svenska, se �Den Kommunistiska Internationalens riktlinjer�, i Kommunistiska Internationalens f�rsta kongress, s. 3-4]<]
[5] Hugo Eberlein (1887 � 1944) ansl�t sig till SPD 1906 och Spartakusf�rbundet under f�rsta v�rldskriget. Var en av grundarna av KPD 1919 och innehade ledande poster till 1928. Han var en ledande medlem av �Medlar�-fraktionen och drevs bort fr�n KPDs ledning n�r han f�rs�kte f� Ernst Th�lmann avsatt som generalsekreterare efter att denne hade f�rs�kt d�lja en finansiell svindel i partiets Hamburgavdelning (Wittorfaff�ren).Han satt med i EKKI fr�n 1922 och var med i Internationella Kontrollkommissionen vald vid den sj�tte Kominternkongressen. Han arresterades i Sovjet 1936. Han var f�r sjuk f�r att �verl�mnas till Gestapo 1939 � utgivarens anm.
[6] Hugo Eberlein (1887 � 1944) ansl�t sig till SPD 1906 och Spartakusf�rbundet under f�rsta v�rldskriget. Var en av grundarna av KPD 1919 och innehade ledande poster till 1928. Han var en ledande medlem av �Medlar�-fraktionen och drevs bort fr�n KPDs ledning n�r han f�rs�kte f� Ernst Th�lmann avsatt som generalsekreterare efter att denne hade f�rs�kt d�lja en finansiell svindel i partiets Hamburgavdelning (Wittorfaff�ren).Han satt med i EKKI fr�n 1922 och var med i Internationella Kontrollkommissionen vald vid den sj�tte Kominternkongressen. Han arresterades i Sovjet 1936. Han var f�r sjuk f�r att �verl�mnas till Gestapo 1939 � utgivarens anm.
[7] F J Firsov, �Bucharin i Komintern�, i Bucharin: M�nniska, Politiker, Forskare, Moskva, 1990, s. 178 (p� ryska)
[8] Kommunistiska Internationalens f�rsta kongress, s. 81
[9] Dokument fr�n Kommunistiska Internationalen 1919�1932, Moskva, 1933, s. 56 (p� ryska) [svenska: �Till hela v�rldens arbetare�, i Kommunistiska Internationalens f�rsta kongress, s. 22]
[10] L D Trotskij, Kritik av Kommunistiska Internationalens program, Moskva, 1993 (p� ryska) [Leo Trotskij, Tredje Internationalen efter Lenin. I sitt f�rord till den franska utg�van 1929 skrev Trotskij t ex: �I synnerhet den andra kongressens manifest hade ett programs alla k�nnetecken�]
[11] Protokoll fr�n RKP:s andra session, Moskva, 1959, s 37 (p� ryska)
[12] Kommunistiska Internationalens tredje kongress, stenografiskt protokoll, Petrograd 1922, s. 26 (p� ryska). Se: Arbetarklassen och v�rldsl�get (den nya etappen).
[13] L D Trotskij, Kommunistiska Internationalen efter Lenin, s. 68. Svenska: Tredje Internationalen efter Lenin.
[14] Kommunistiska Internationalens tredje kongress, stenografiskt protokoll, s. 210.
[15] �I st�llet f�r reformisternas och centristernas minimiprogram upps�tter den Kommunistiska Internationalen kampen f�r proletariatets konkreta behov, f�r ett system av krav, som i sin helhet s�ndermaler bourgeoisins makt, organiserar proletariatet, och bildar etapper i kampen f�r den prolet�ra diktaturen....� (protokoll Kominterns tredje kongress, s. 190) [Svenska: �Teser �ver taktiken� i Kommunistiska Internationalens tredje kongress, s. 26].
[16] Dokument fr�n Kommunistiska Internationalen, s. 1
[17] Om Kommunistiska Internationalens programfr�ga, material, Moskva, 1924 (p� ryska)
[18] Ryska centret f�r bevarande och forskning i dokument r�rande samtida historia, 492/1/180, blad 20.
[19] Vladimir Smirnov (1887�1937) gick med i bolsjevikerna 1907, innehade ekonomiska poster i den sovjetiska regeringen. En demokratisk centralist, han utesl�ts ur partiet 1927 � engelska �vers. anm. [ och dog i f�ngelse ].
[20] V I Lenin, �Revision of the Party Programme� (oktober 1917), Collected Works, volym 26, s. 149-78. [MIA: Revision of the Party Programme]
[21] Ryska centret, 492/1/180, blad 28-9.
[22] Om KIs programfr�ga, s. 5-6.
[23] Eugene Varga (1879�1964) var en ungersk socialdemokrat som gick med i det ungerska kommunistpartier 1919. Han flyttade till Sovjetunionen d�r han skrev om jordbruk och ekonomiska fr�gor. Han blev ledamot av EKKI 1929 � eng �vers. anm.
[24] Om KIs programfr�ga, s. 16
[25] Om KIs programfr�ga, s. 25-31
[26] Ryska centret, 495/1/39, blad 1
[27] Ryska centret, 491/1/139, blad 1
[28] Khristo Kakakchiev (1878 � 1940) var ledare f�r de �smala� socialdemokraterna i Bulgarien, bistod i skapandet av Bulgariens kommunistiska parti och medlem av Kommunistiska Internationalens internationella kontrollkommission 1924�28. Arresterades 1937 under utrensningarna. Sl�pptes 1938 � f�rfattarens anm. [Bucharins programf�rslag: Program of the Communist International (Draft)]
[29] Om KIs programfr�ga, s. 77-8
[30] Bohumir �meral (1880�1941) var en tjeckisk socialdemokrat som r�rde sig v�nsterut under f�rsta v�rldskriget, ledde det tjeckiska kommunistpartiet fr�n 1921, blev medlem i EKKI 1922 och utf�rde uppdrag �t Komintern under 1930-talet i Europa och Yttre Mongoliet � eng �vers. anm.
[31] Om KIs programfr�ga, s. 12-13
[32] V I Lenin Collected Works, vol. 54, s. 348; Om KIs programfr�ga s. 104. P� svenska: Utkast till resolution f�r Kominterns fj�rde kongress i fr�gan om Kommunistiska internationalens program.
[33] Om KIs programfr�ga, s. 105
[34] Arthur Rosenberg (1889�1943) var en historiker som gick med i KPD 1920, efter att ha varit h�gernationalist utan anknytning till arbetarr�relsen. Han blev medlem i Centralkommitt�n 1924. Efter att ha varit ultrav�nsterist under n�gra �r, n�rmade han sig Brandlergruppens st�ndpunkter. Han l�mnade KPD 1927 d� han ans�g att det inte var till n�gon nytta f�r den tyska arbetarklassen. Han skrev d�refter prisade historiska verk om bolsjevismen och Weimar-republiken �� eng �vers. anm.
[35] Ryska centret, 492/1/9, blad 1
[36] Se f�reg�ende not, blad 4-5
[37] Bucharin motsatte sig att endast v�lja representanter f�r RKP(b) till denna byr�: �Jag �r mot att ta in fler ryska kamrater. Utifr�n kommer det att se d�ligt ut.� (Citatet ursprungligen p� tyska, se f�reg�ende not, blad 7) Am�d�e Dunois (1879�1944) ansl�t sig till det franska kommunistpartiet fr�n SFIO 1920. Var en kort tid med i EKKI 1924. Han var med i Kominterns programkommission vid femte kongressen, l�mnade PCF 1927 och gick �ter med i SFIO. Var med i motst�ndsr�relsen under kriget och gick under i ett koncentrationsl�ger � eng. �vers. anm.
[38] John Pepper (J�sezef Pog�ny, 1886�1938) hj�lpte till att grunda Ungerns kommunistiska parti, flyttade till Moskva, var aktiv i kominternapparaten och arbetade i Tyskland och USA, men utesl�ts ur Komintern 1929 och dog i de sovjetiska utrensningarna � eng �vers. anm.
[39] Ryska centret, 492/1/9, blad 8
[40] Varga h�vdade: �F�re fascismen kom till makten var den en normal folkligt demokratisk r�relse. N�r den lyckats komma till makten, �ndrade den sig till en helt normal borgerlig diktatur, vars s�rdrag endast fanns i dess historiska ursprung.� (Ibid, blad 37)
[41] Ibid, blad 92
[42] Ryska centret, 492/1/180, blad 30
[43] Kommunistiska Internationalens femte kongress, stenografiskt protokoll, Moskva 1925, s. 486 (p� ryska)
[44] Boris Ronninger (1896� ?) ansl�t sig till KPD 1923 och arbetade i den sovjetiska handelsdelegationen. Han l�mnade senare KPD och blev akademiker i Storbritannien. Han motsatte sig id�n att arbetarna i USA och Europa var mutade av imperialismens superprofiter.
[45] KI:s femte kongress..., s. 490
[46] Hermann Weber, Demokratischer Kommunismus?, Berlin, 1979. s. 290-305
[47] KI:s femte kongress..., s. 502
[48] Ibid, s. 549
[49] Ibid, s. 971
[50] Bucharin, Thalheimer, Varga, Sommer, Amadeo Bordiga, Pepper och Manabendra Roy var medlemmar i underkommitt�n. Se Ryska centret f�r bevarande och forskning i dokument f�r samtida historia, 492/1/180, blad 29-30
[51] En kort introduktion lades till utkastet, underrubriker �ndrades och ett antal definitioner inf�rdes som �ndrade den apokalyptiska visionen av kapitalismens underg�ng. Det avslutande kapitlet visade att �kapitalismens s�nderfall upph�r inte, men under detta s�nderfall uppst�r tendenser till en delvis kapitalistisk �terh�mtning och en vidare topp i produktivkrafterna.� Se femte v�rldskongressen, s. 72. F�re socialdemokratin inkluderades bland de �kontrarevolution�ra krafterna� 1924, lades begreppet fascism till det. I utkastet beskrevs enhetsfrontstaktiken och parollen om arbetar och bonderegering som omistliga delar i kommunistisk politik under hela den f�rrevolution�ra perioden, men dessa karakt�riseringar str�ks.
[52] I ett f�rs�k att bek�mpa framv�xten av tyska h�gernationalistiska krafter under ockupationen av Ruhr 1923, gjorde KPD en rad eftergifter till tysk nationalism. Radek h�ll ett konstigt uppskattande tal vid Leo Schalgeters d�d � en ung tysk nationalistisk sabot�r som avr�ttats av fransm�nnen 1923 � eng �vers. anm.
[53] KPD:s nionde kongress, som h�lls i Frankfurt mellan 7 och 10 april 1924, s�g hur partiets ledarskap togs �ver av v�nster- och ultra-v�nster-element. Gruppen kring den tidigare ledaren Heinrich Brandler blev helt utman�vrerad � eng �vers. anm.
[54] Ryska centret, 495/50/9, blad 1
[55] Alexander Vatlin, �Die Russische Delegation in der Komintern: Machtzentrum des internationalen Kommunismus zwischen Sinowjew und Stalin�. Jahrbuch f�r Historische Kommunismusforschung 1993, Berlin, 1993, s. 82ff.
[56] I engelska originalet st�r det tionde plenarm�tet, vilket inte kan st�mma, f�r det h�lls 1929. Det nionde h�lls d�remot 9-25 februari 1928.
[57] Ryska centret... , 17/2/375, blad 41
[58] Ryska centret... , 493/1/42, blad 9-10
[59] Citerad i Alexander Vatlin, Trotskij och Komintern 1923-1933, Moskva, 1991, s. 43 (p� ryska)
[60] Modellen f�r programutkastet f�reslaget av Stalin (Ryska centret... , 493/1/42, blad 87)
[61] Ryska centret... , 493/1/42, blad 87, 94
[62] Ryska centret... , 17/3/684, blad 7
[63] Ryska centret... , 17/3/686, blad 7
[64] Ryska centret... , majutkastet, 493/1/44
[65] Ryska centret... , 493/1/42, blad 48
[66] Ryska centret... , 493/1/42, blad 55
[67] Ryska centret... , 493/1/42, blad 61
[68] Stenografisk rapport fr�n kommissionens session. Ryska centret... , 493/1/46
[69] EKKI:s programkommissions �ndringar. Ryska centret... 493/1/47, blad 303-11
[70] Se Die Kommunistische Internationale, nr 23/4, 13 juni 1928, s. 1317ff (p� tyska)
[71] Ryska centret... , 493/1/91, blad 68
[72] Clara Zetkin, �N�gra kritiska kommentarer om Kommunistiska Internationalens program�, Kommunistitjeskij Internatsional, nr 25-26, 1928, s. 48 (p� ryska)
[73] N Osinskij (Valerian Oblonskij, 1887�1938) ansl�t sig till bolsjevikerna 1907, var en v�nsterkommunist, men st�dde det sovjetiska ledarskapet efter 1925. Han innehade viktiga poster inom ekonomi, jordbruk och diplomati. Han dukade under i de sovjetiska utrensningarna � eng �vers. anm.
[74] Ryska centret... , 17/2/375, blad 56
[75] J V Stalin, Skrifter, vol. 11, Moskva, 1949, s. 151 (p� ryska) [svenska: Om Kominterns program]
[76] Solomon Losovskij (1878�1952) gick med i RSDAP 1902 och gick med bolsjevikerna 1905. Han var generalsekreterare i Profintern och innehade viktiga poster i Sovjet fram tills han utrensades 1949 � eng �vers. anm.
[77] I sitt tal om kominternprogrammet anklagade Bucharin n�stan centralkommitt�medlemmarna f�r liberalism i relation till socialister i v�st: �Jag tar mig friheten att tvivla p� att kamraterna som n�rvara p� detta plenum verkligen �r medvetna om den totala tarvligheten i den teoretiska s�v�l som den praktiskt politiska urartningen hos socialdemokratin� (a a s. 41)
[78] Clara Zetkin, Samlade verk, s. 50 (p� ryska)
[79] A De Vries, �Socialdemokratin i programutkastet�, Kommunistitjeskij Internatsional, nr 27-28, 1928, s. 35-8 (p� ryska)
[80] Ryska centret... , 508/1/61, blad 1. Vid SUKP(b):s juliplenum f�reslog den ukrainska delegationen att man skulle anta programmet som en grund, f�r att sen revidera och bekr�fta det vid n�sta EKKI plenum.
[81] S Cohen, Bucharin och den ryska revolutionen: En politisk biografi 1888�1938, Lund, 1981, s. 332-4
[82] Enligt en tysk publikation, avf�rdades under programkommissionens arbete Thalheimers f�rslag i sin helhet som en �symbol f�r h�geravvikelsen�. Ryska centret... , 493/1/456, blad 72. [ 1993 �terfann man Thalheimers kritik av programf�rslaget, se: Kommunistiska Internationalens strategi och taktik].
[83] Hermann Duncker (1874 -1960) gick med i SPD 1893 och gick tillsammans med sin fru med i Gruppe Internationale under f�rsta v�rldskriget, sen i Spartakusf�rbundet och sen i KPD. Han riktade sig till Kominterns programkommission och de offentliga debatterna vid sj�tte kongressen. Han l�mnade Tyskland efter Hitlers seger och flyttade till �sttyskland 1949, d�r han skrev mycket om utbildningsfr�gor � f�rf. anm.
[84] Ryska centret... , 493/1/425, blad 25-9
[85] Se f�rfattarens f�rord, Kominterns sj�tte kongress: Stenografisk rapport: Tredje utg�van. � V�rldsrevolutionens program, Moskva/Leningrad, 1929, s. 6 (p� ryska).
[86] Protokollet fr�n den f�rsta byr�sessionen f�r kongressens programkommission den 31 juli 1928 noterade att �kamrat Bucharin understr�k n�dv�ndigheten av en adekvat fri diskussion, f�r att garantera en m�ngsidig revision av programmet�. (Ryska centret... , 493/1/422, blad 3)
[87] Ryska centret... , 493/1/422, blad 15-16
[88] J Winternitz (Lenz, Sommer, 1896�1952) var av tysk-tjeckisk judisk h�rkomst, f�dd i Storbritannien och var en av grundarna av den tyska sektionen av tjeckiska kommunistpartiet. Han levde huvudsakligen i Tyskland 1920-33. Han stod p� Stalins sida, men motsatte sig de mer sv�rbegripliga delarna av stalinismen. Han bodde i Storbritannien under andra v�rldskriget och fr�n det sena 40-talet till sin d�d. G�nther verkar vara en pseudonym f�r Philipp Dengel (se not 107).
[89] Ryska centret... , 493/1/422, blad 22, 61
[90] Ercoli (Palmiro Togliatti), �Till fr�gan om fascismen�, Kommunistitjeskij Internatsional, nr 27-28, 1928 (p� ryska)
[91] Ryska centret... , 493/1/422, blad 57
[92] Ryska centret... , 493/1/422, blad 166-7
[93] Bucharin till och med understr�k att �efter kriget kommer vi att skriva ett nytt program� (a.a. blad 168). Ironiskt �r, att det var politiska �verv�ganden under krigstid som fick Stalin att uppl�sa Komintern 1943.
[94] Ryska centret... , 493/1/432, blad 161 (p� tyska)
[95] I ett av sina tal gjorde Bucharin en r�d mot ekonomen Kondratievs teori: �F�rs�ket att rita upp l�nga v�gor p�minner mig om babylonisk astronomi.... barnslig uppfinning� (a.a. blad 157)
[96] Sultan Zade (1889�1938) var perser, var aktiv i socialdemokratiska grupper i Kaukasus, ansl�t sig till bolsjevikerna 1912, var med i EKKI och ledde det persiska kommunistpartiet fr�n 1920 och var �msom i Persien och Sovjet. Han dukade under i de sovjetiska utrensningarna � f�rf. anm.
[97] Paul Reiman (1902� 1976) Var till att b�rja med i KPD, gick sedan med i det tjeckiska kommunistpartiet 1923 och dess centralkommitt� 1929. Utrensad i Tjeckoslovakien 1952. Han rehabiliterades senare och blev historiker � f�rf. anm.
[98] Vissarion Lominadze (1898�1934) ansl�t sig till bolsjevikerna i mars 1917, st�dde Stalin i mitten av 20-talet, f�rlorade partiuppdrag i slutet av 30-talet, utesluten ur SUKP 1934 och begick sj�lvmord efter mordet p� Kirov � f�rf. anm.
[99] Ryska centret... , 493/1/441, blad 139
[100] Ryska centret... , 493/1/453, blad 20, 64-5
[101] Ryska centret... , 493/1/456, blad 66-7
[102] Ryska centret... , 493/1/447, blad 450
[103] Se f�rord, Kominterns sj�tte kongress, s. 27
[104] SUKP(b)-medlemmen Solomon Lozovskij representerade Profintern under programdiskussionen.
[105] Pierre Semard (1887�1942) var en medlem i SFIO som gick med i FKP 1920. Var dess generalsekreterare 1924-29 och satt med i EKKI 1924 -29. Han sk�ts av tyskarna � f�rf. anm.
[106] Serra (Angelo Tasca, 1892�1960) var en v�nsteranh�ngare i det italienska socialistpartiet. Gick med i italienska kommunistpartiet 1921 och satt med i EKKI 1924�29. Efter att ha uteslutits fr�n IKP gick han med i SFIO och skrev om den officiella kommunistiska r�relsen under namnet A Rossi � f�rf. anm.
[107] Philipp Dengel (1888�1948), gick med i SPD 1911 och senare i USPD. Han ansl�t sig till KPD 1919. Var en kort tid med i KAPD, men �terv�nde till KPD och var med i dess centralkommitt� 1925�35. Han st�dde Th�lmann fram till Wittorf-aff�ren, d� han avgick. Han satt i Reichstag 1924�30 och kom med i EKKI 1928 � f�rf. anm.
[108] Kominterns sj�tte kongress, s. 45
[109] Kominterns sj�tte kongress, s. 144
[110] Den indonesiska delegaten Alonsos tal, som inneh�ll en serie f�rslag r�rande programfr�gan som l�g n�r de i den trotskistiska plattformen, togs inte ens med i den stenografiska rapporten (a.a. s. 57-8, 121)
[111] a.a s. 130
[112] I juli 1921 refererade Stalin till det sovjetiska kommunistpartiet �som en sorts Sv�rdets Riddarorden inom den sovjetiska staten�. (Verk, volym 5, s. 73) � f�rf. anm.
[113] Jules Humbert-Droz (1891�1971) Var en av grundarna till det schweiziska kommunistpartiet och sekreterare i EKKI fr�n 1921. Han utf�rde m�nga uppdrag f�r Komintern i Europa och Latinamerika. Han st�dde Bucharin, men avsvor sig senare det. Han utesl�ts fr�n det schweiziska partiet 1943 och gick med i det schweiziska socialdemokratiska partiet. Nikolai Skrypnik (1872�1933) ansl�t sig till bolsjevikerna 1903 och blev ledare f�r Ukrainas kommunistiska parti 1920, kom med i EKKI 1928 och begick sj�lvmord 1933 efter att ha f�rd�mts som en ukrainsk nationalist � f�rf. anm.
[114] Ryska centret... , 493/1/476, blad 2. Efter ett speciellt beslut av politbyr�n blev Molotov befriad fr�n sina dagliga uppgifter under denna tid (Ryska centret... , 17/3/700, blad 1)
[115] Ryska centret... , 495/1/464, blad 330
[116] Ryska centret... , 508/1/67, blad 1
[117] Se f�rord, Kominterns sj�tte kongress; tal om Sovjet och SUKP(b), Avslutande arbeten, Moskva/Leningrad, 1929, s. 132 (p� ryska)
[118] L D Trotskij, Samlade verk s. 184 (p� ryska) [svensk �vers.: Tredje Internationalen efter Lenin]. Man m�ste erk�nna Trotskijs klarsynthet d�rf�r att han f�rutsade i vilken riktning de ideologiska diskussionerna i Sovjet skulle ta: �Men vi ser med st�rsta lugn fram mot m�jligheten att billiga teoretiska skorpioner �ven denna g�ng kan sl� sig ner p� oss. Det �r f�r �vrigt mycket sannolikt att programf�rslagets f�rfattare kommer att f�redra att vidareutveckla den gamla artikel 58, hellre �n att sprida nya kritiska och f�rklarande artiklar.� (a.a. s. 132). Artikel 58 var ett avsnitt i den sovjetiska strafflagen som till�t ingripanden mot kontrarevolution�ra element. Den �beropades ofta av Stalin mot den politiska oppositionen inom det sovjetiska kommunistpartiet � f�rf. anm.
[119] Ryska centret... , 326/1/22, blad 52-3
[120] Ryska centret... , 17/3/708.