Skrivet: mellan den 13 och 26 april 1918
Publicerat: Publicerat i Pravda nr 83 och bilagan till Izvestija
VTsIK nr 85, den 28 april 1918
K�lla: V I Lenin, Samlade skrifter, 5:e ry uppl, b 36, s 165-208
Digitalisering: Martin Fahlgren
HTML: Jonas Holmgren
Hur betungande och os�ker den uppn�dda freden �n �r, f�r Ryska sovjetrepubliken tack vare den f�r en viss tid m�jlighet att koncentrera sina krafter p� den socialistiska revolutionens viktigaste och sv�raste sida, n�mligen den organisatoriska uppgiften.
Denna uppgift st�lldes klart och exakt f�r alla arbetande och f�rtryckta massor i 4:e stycket (4:e delen) av den resolution som den extra sovjetkongressen i Moskva antog den 15 mars 1918, i samma stycke (eller samma del) av resolutionen d�r det talas om de arbetandes sj�lvdisciplin och om skoningsl�s kamp mot kaos och desorganisation.
Den fred som Ryska sovjetrepubliken uppn�tt �r naturligtvis os�ker inte d�rf�r att republiken nu skulle ha f�r avsikt att �teruppta krigsoperationerna. Ingen vettig politiker t�nker p� n�got s�dant - det g�r bara borgerliga kontrarevolution�rer och deras medl�pare (mensjevikerna o.a.). Freden �r os�ker d�rf�r att det i de imperialistiska stater, som i v�ster och �ster gr�nsar till Ryssland och som f�rfogar �ver en oerh�rd milit�rmakt, i varje �gonblick kan h�nda att krigspartiet vinner �verhanden lockat av Rysslands tillf�lliga svaghet och sporrat av kapitalisterna, som hatar socialismen och lurar p� rov.
Den enda verkliga och inte p� en papperslapp skrivna fredsgaranti som vi under dessa omst�ndigheter har �r enbart rivaliteten mellan de imperialistiska makterna, vilken stegrats oerh�rt och kommer till uttryck dels i att den imperialistiska folkslaktningen i v�ster �terupptagits, dels i den ytterligt sk�rpta imperialistiska kappl�pningen mellan Japan och Amerika om herrav�ldet �ver Stilla havet och dess kuster.
Det �r klart att med ett s� os�kert skydd befinner sig v�r socialistiska sovjetrepublik i ett h�gst os�kert och utan tvivel kritiskt internationellt l�ge. Vi m�ste sp�nna alla v�ra krafter till det yttersta f�r att utnyttja det andrum, som sammanfallande omst�ndigheter har gett oss, till att l�ka de oerh�rt sv�ra s�r som kriget v�llat Rysslands hela samh�llsorganism och genomf�ra en ekonomisk �teruppbyggnad i landet, utan vilken det inte ens kan bli tal om att avsev�rt �ka v�rnkraften.
Det �r ocks� klart att vi kommer att kunna effektivt bist� den till f�ljd av en rad orsaker f�rsenade socialistiska revolutionen i v�st endast i den m�n vi f�rm�r l�sa den organisatoriska uppgift som vi st�r inf�r.
Huvudvillkoret f�r att framg�ngsrikt l�sa den organisatoriska uppgift som vi fr�mst st�r inf�r �r att folkets politiska ledare, d.v.s. medlemmarna av Rysslands kommunistiska parti (bolsjevikerna), och vidare alla medvetna representanter f�r de arbetande massorna helt g�r klart f�r sig den grundl�ggande skillnaden i detta avseende mellan de tidigare borgerliga revolutionerna och den nuvarande socialistiska revolutionen.
I de borgerliga revolutionerna var det de arbetande massornas huvuduppgift att utf�ra det negativa eller destruktiva arbetet att avskaffa feodalismen, monarkin, de medeltida kvarlevorna. Det positiva eller konstruktiva arbetet att organisera det nya samh�llet utf�rdes av den besittande, borgerliga minoriteten av befolkningen. Trots arbetarnas och fattigb�ndernas motst�nd fullgjorde den denna uppgift j�mf�relsevis l�tt, inte bara d�rf�r att de av kapitalet utsugna massornas motst�nd till f�ljd av deras splittring och omogenhet d� �nnu var ytterst svagt utan ocks� d�rf�r att den viktigaste organiserande kraften i det anarkiskt uppbyggda kapitalistiska samh�llet �r den p� bredden och djupet spontant v�xande nationella och internationella marknaden.
I varje socialistisk revolution - och f�ljaktligen ocks� i den av oss den 25 oktober 1917 p�b�rjade socialistiska revolutionen i Ryssland - best�r d�remot huvuduppgiften f�r proletariatet och de under dess ledning st�ende fattigb�nderna i att utf�ra det positiva eller konstruktiva arbetet att bygga upp ett utomordentligt komplicerat och fint n�t av nya organisatoriska f�rh�llanden, omfattande en planm�ssig produktion och produktf�rdelning som �r n�dv�ndiga f�r tiotals miljoner m�nniskors existens. En s�dan revolution kan genomf�ras framg�ngsrikt endast om befolkningens majoritet, framf�r allt majoriteten av de arbetande, griper sig an med sj�lvst�ndigt konstruktivt arbete som historiens skapare. Endast om proletariatet och fattigb�nderna f�rm�r uppbringa tillr�cklig medvetenhet, id�trohet, sj�lvuppoffring och st�ndaktighet kommer den socialistiska revolutionens seger att tryggas. Genom att skapa en ny statstyp, sovjetstaten, som ger de arbetande och f�rtryckta massorna m�jlighet att aktivt ta del i det sj�lvst�ndiga uppbyggandet av det nya samh�llet har vi endast l�st en liten del av den sv�ra uppgiften. Den st�rsta sv�righeten ligger p� det ekonomiska omr�det: det g�ller att �verallt genomf�ra den str�ngaste registrering och kontroll av produktionen och produktf�rdelningen, att �ka arbetsproduktiviteten och f�rsamh�lleliga produktionen i praktiken.
*
Utvecklingen av bolsjevikpartiet, det nuvarande regeringspartiet i Ryssland, visar s�rskilt �sk�dligt vad den historiska v�ndpunkt som vi nu upplever och som �r utm�rkande f�r den nuvarande politiska situationen inneb�r, en v�ndpunkt som kr�ver en nyorientering av sovjetmakten, d.v.s. att nya uppgifter st�lls p� ett nytt s�tt.
Den f�rsta uppgiften f�r varje parti med framtiden f�r sig �r att �vertyga folkflertalet om att dess program och taktik �r riktiga. Denna uppgift stod i f�rgrunden s�v�l under tsarismen som under perioden av kompromisser mellan herrar Tjernov och Tsereteli � ena sidan och herrar Kerenskij och Kisjkin � andra sidan. Nu �r denna uppgift, som naturligtvis �nnu �r l�ngt ifr�n slutf�rd (och aldrig kan helt bli det), i huvudsak l�st, ty den senaste sovjetkongressen i Moskva har obestridligt visat att flertalet b�nder och arbetare i Ryssland uppenbart st�r p� bolsjevikernas sida.
V�rt partis andra uppgift var att er�vra den politiska makten och undertrycka utsugarnas motst�nd. Inte heller denna uppgift �r slutf�rd och den kan inte ignoreras d�rf�r att monarkisterna och kadeterna � ena sidan och deras medl�pare och svansviftare, mensjevikerna och h�gersocialistrevolution�rerna, � andra sidan fortfarande f�rs�ker sluta sig samman f�r att st�rta sovjetmakten. Men i huvudsak l�stes uppgiften att sl� ned utsugarmotst�ndet redan under perioden fr�n den 25 oktober 1917 till (ungef�r) februari 1918 eller till Bogajevskijs kapitulation.
Nu kommer en tredje uppgift i f�rgrunden som den n�rmaste och f�r innevarande �gonblick utm�rkande uppgiften, n�mligen att organisera Rysslands f�rvaltning. Givetvis st�llde och b�rjade vi l�sa denna uppgift redan dagen efter den 25 oktober 1917, men hittills, s� l�nge utsugarnas motst�nd alltj�mt tagit formen av �ppet inb�rdeskrig, har landets styrelse inte kunnat bli huvuduppgiften, den centrala uppgiften.
Nu har den blivit det. Vi, bolsjevikernas parti, har �vertygat Ryssland. Vi har er�vrat Ryssland fr�n de rika �t de fattiga, fr�n utsugarna �t de arbetande. Nu m�ste vi styra Ryssland. Och allt det s�regna i nuvarande �gonblick, hela sv�righeten best�r i att f�rst� vad som utm�rker �verg�ngen fr�n huvuduppgiften att �vertyga folket och att med vapenmakt undertrycka utsugarna till huvuduppgiften att styra landet.
F�r f�rsta g�ngen i v�rldshistorien har ett socialistiskt parti lyckats att i huvuddrag slutf�ra makter�vringen och utsugarnas undertryckande samt att direkt gripa sig an med uppgiften att styra landet. Vi m�ste visa oss vara v�rdiga verkst�llare av denna synnerligen sv�ra (och synnerligen tacksamma) uppgift i den socialistiska omv�lvningen. Vi m�ste till fullo inse att f�r en framg�ngsrik styrelse kr�vs det f�rutom f�rm�ga att �vertyga, f�rutom f�rm�ga att segra i inb�rdeskriget ocks� f�rm�ga att utf�ra praktiskt organisationsarbete. Detta �r den sv�raste av alla uppgifter, ty det g�ller att nyorganisera de mest djuprotade, de ekonomiska grundvalarna f�r tiotals och �ter tiotals miljoner m�nniskors liv. Och det �r den tacksammaste av alla uppgifter, ty f�rst sedan den blivit l�st (i sina huvud- och grunddrag) blir det m�jligt att s�ga att Ryssland blivit inte bara en sovjetrepublik utan ocks� en socialistisk republik.
Det ovan skisserade objektiva l�get, som framkallats av den ytterst h�rda och os�kra freden, det ohyggliga f�rfall, den arbetsl�shet och sv�lt som vi f�tt i arv efter kriget och bourgeoisins herrav�lde (med bourgeoisin f�retr�dd av Kerenskij j�mte mensjevikerna och h�gersocialistrevolution�rerna som st�dde honom) - allt detta medf�rde ofr�nkomligen ytterlig tr�tthet och rentav utmattning f�r de breda arbetande massorna. De kr�ver eftertryckligt - och m�ste kr�va - ett visst andrum. Det g�ller nu att �terst�lla de genom kriget och bourgeoisins misshush�llning �delagda produktivkrafterna, l�ka de s�r som v�llats av kriget, av nederlaget i kriget, spekulationen och bourgeoisins f�rs�k att �teruppr�tta utsugarnas st�rtade makt, ta itu med det ekonomiska �teruppbyggnadsarbetet och �stadkomma ett tillf�rlitligt skydd f�r en element�r ordning. Det kan f�refalla som en paradox men till f�ljd av de p�visade objektiva betingelserna st�r det i sj�lva verket utom allt tvivel att sovjetmakten f�r �gonblicket kan s�kra Rysslands �verg�ng till socialism endast om den trots bourgeoisins, mensjevikernas och h�gersocialistrevolution�rernas motst�nd f�rm�r praktiskt l�sa just dessa element�ra, dessa mest element�ra uppgifter f�r att uppr�tth�lla samh�llslivet. Det praktiska l�sandet av dessa mest element�ra uppgifter och �vervinnandet av de organisatoriska sv�righeterna vid de f�rsta stegen till socialism utg�r nu, p� grund av det nuvarande l�gets konkreta s�rdrag och sovjetmaktens existens med dess lagar om jordens socialisering, om arbetarkontroll m.m., tv� sidor av en och samma sak.
F�r en ordentlig och samvetsgrann r�kenskap �ver pengarna, hush�lla sparsamt, sl� inte dank, stj�l inte, iaktta den str�ngaste arbetsdisciplin - just s�dana paroller som de revolution�ra arbetarna med r�tta h�nade n�r bourgeoisin anv�nde dem f�r att s�ka maskera sitt herrav�lde som utsugarklass blir nu sedan bourgeoisin st�rtats dagens aktuella och viktigaste paroller. Och att dessa paroller oms�tts i praktiken av de arbetandes massa �r � ena sidan den enda f�ruts�ttningen f�r att r�dda landet, som n�stan pinats till d�ds av det imperialistiska kriget och de imperialistiska r�varna (med Kerenskij i spetsen), medan dessa parollers oms�ttande i praktiken genom sovjetmakten, genom dess metoder, p� grundval av dess lagar � andra sidan �r en n�dv�ndig och tillr�cklig betingelse f�r socialismens slutgiltiga seger. Det �r just detta som �r obegripligt f�r dem, som f�raktfullt avvisar tanken p� att st�lla s�dana "utslitna" och "banala" paroller i f�rgrunden. I ett sm�bondeland, som f�rst f�r ett �r sedan st�rtade tsarv�ldet och f�r mindre �n ett halvt �r sedan befriade sig fr�n Kerenskij & Co, finns det givetvis kvar r�tt mycken spontan anarkism, vilken f�rst�rkts genom den r�het och f�rvildning som �tf�ljer varje l�ngvarigt och reaktion�rt krig, och det har skapats en hel del st�mningar av f�rtvivlan och f�rbittring utan best�md inriktning. Om man till detta fogar den provokatoriska politik som bourgeoisins lakejer (mensjeviker, h�gersocialistrevolution�rer m.fl.) bedriver, s� blir det alldeles klart vilka l�ngvariga och ih�rdiga anstr�ngningar som de b�sta och mest medvetna arbetarna och b�nderna m�ste uppbjuda f�r att f� till st�nd en fullst�ndig omsv�ngning i massans st�mningar och f� den att g� �ver till ett riktigt, regelbundet och disciplinerat arbete. Endast en s�dan �verg�ng, genomf�rd av den fattiga befolkningsmassan (prolet�rer och halvprolet�rer), kan fullborda segern �ver bourgeoisin och i synnerhet �ver bondebourgeoisin, som �r den mest h�rdnackade och talrika.
Bourgeoisin hos oss �r besegrad men �nnu inte uppryckt med r�tterna, inte tillintetgjord och inte ens slutgiltigt slagen. P� dagordningen f�rs d�rf�r fram en ny och h�gre form f�r kampen mot bourgeoisin, �verg�ngen fr�n den t�mligen enkla uppgiften att forts�tta exproprieringen av kapitalisterna till den betydligt mer komplicerade och sv�rare uppgiften att skapa s�dana f�rh�llanden att bourgeoisin varken skulle kunna existera eller uppst� p� nytt. Det �r klart att denna uppgift st�r p� ett o�ndligt mycket h�gre plan och att n�gon socialism inte existerar f�rr�n den blivit l�st.
Med de v�steuropeiska revolutionerna som m�ttstock st�r vi nu ungef�r p� den niv� som n�ddes �ren 1793 och 1871. Vi har full r�tt att vara stolta �ver detta och att vi i ett avseende utan tvivel g�tt n�got l�ngre: vi har n�mligen lagf�st och i hela Ryssland inf�rt den h�gsta statstypen - sovjetmakten. Men vi kan under inga omst�ndigheter n�ja oss med vad vi uppn�tt, ty vi har endast inlett �verg�ngen till socialism men vi har �nnu inte f�rverkligat det som �r avg�rande i detta avseende.
Det avg�rande �r att det organiseras en ytterst str�ng och av hela folket ut�vad registrering och kontroll av produktionen och produktf�rdelningen. Men p� de f�retag, inom de branscher och omr�den av ekonomin som vi har tagit fr�n bourgeoisin, har vi �nnu inte genomf�rt registrering och kontroll. Och utan detta kan det inte ens bli tal om den andra, lika v�sentliga materiella betingelsen f�r att �stadkomma socialism, n�mligen att �ka arbetsproduktiviteten i hela landet.
D�rf�r kan uppgiften f�r innevarande �gonblick inte fastst�llas med den enkla formeln: att forts�tta offensiven mot kapitalet. Trots att vi otvivelaktigt �nnu inte definitivt har slagit kapitalet och det f�rvisso �r n�dv�ndigt att forts�tta offensiven mot denna det arbetande folkets fiende, s� vore en s�dan definition inte exakt, inte konkret, den skulle inte ta h�nsyn till det egenartade i den nuvarande situationen d� man f�r en framg�ngsrik offensiv i framtiden b�r g�ra ett "avbrott" i offensiven nu.
Detta kan klarg�ras genom att j�mf�ra v�r st�llning i kriget mot kapitalet med st�llningen f�r en segerrik h�r som t.ex. tagit ifr�n fienden h�lften eller tv� tredjedelar av hans omr�de och �r tvungen att g�ra ett uppeh�ll i offensiven f�r att samla krafter, �ka f�rr�den av stridsmedel, reparera och st�rka f�rbindelselinjerna, anl�gga nya dep�er, skaffa fram nya f�rst�rkningar o.s.v. Att under s�dana f�rh�llanden avbryta en segerrik h�rs offensiv �r n�dv�ndigt just f�r att kunna er�vra fiendens �terst�ende omr�de, d.v.s. f�r att n� en fullst�ndig seger. Den som inte f�rst�tt att det objektiva l�get i nuvarande stund f�reskriver oss just ett s�dant "avbrott" i offensiven mot kapitalet, han har inte f�rst�tt n�gonting av den nuvarande politiska situationen.
Givetvis kan man tala om ett "avbrott" i offensiven mot kapitalet endast inom citationstecken, d.v.s. endast bildligt. I ett vanligt krig kan man utf�rda en allm�n order om att avbryta offensiven och faktiskt stoppa frammarschen. I kriget mot kapitalet kan man inte avbryta frammarschen och det kan inte bli tal om att vi skall avst� fr�n fortsatt expropriation av kapitalet. Vad det g�ller �r att flytta tyngdpunkten i v�rt ekonomiska och politiska arbete. Hittills har �tg�rderna f�r den direkta exproprieringen av expropriat�rerna st�tt i f�rgrunden. Nu �r det organisering av registrering och kontroll i f�retag d�r kapitalisterna redan har exproprierats och likas� i alla �vriga f�retag som tr�der i f�rgrunden.
Om vi nu ville forts�tta med att expropriera kapitalet i samma takt som tidigare, skulle vi f�rmodligen lida nederlag, ty v�rt arbete p� att organisera den prolet�ra registreringen och kontrollen har som varje t�nkande m�nniska kan se tydligt och uppenbart sackat efter arbetet p� den direkta "exproprieringen av expropriat�rerna". Om vi nu av alla krafter tar itu med att uppr�tta registrering och kontroll, s� kommer vi att kunna l�sa denna uppgift, ta igen det f�rsummade och vinna hela v�rt "f�ltt�g" mot kapitalet.
Men �r inte ett erk�nnande av att vi m�ste ta igen det f�rsummade liktydigt med att erk�nna att vi har beg�tt ett fel? Ingalunda. Vi kan �ter g�ra en j�mf�relse med milit�ra f�rh�llanden. Om man kan sl� fienden och driva honom tillbaka enbart med avdelningar av l�tta kavalleriet s� b�r man g�ra det. Men om detta endast till en viss gr�ns kan g�ras med framg�ng, s� �r det fullt t�nkbart att det sedan visar sig n�dv�ndigt att f�ra fram tungt artilleri. N�r vi erk�nner att man nu m�ste ta igen det f�rsummade och f�ra fram tungt artilleri, erk�nner vi inte alls att den segerrika kavalleriattacken varit ett fel.
Bourgeoisins lakejer har ofta f�rebr�tt oss f�r att ha f�retagit en "r�dgardistisk" attack mot kapitalet. F�rebr�elsen �r absurd och anst�r just penningp�sens lakejer. Ty den "r�dgardistiska" attacken mot kapitalet var p� sin tid ovillkorligen dikterad av omst�ndigheterna: f�r det f�rsta gjorde kapitalet vid den tiden v�pnat motst�nd genom Kerenskij och Krasnov, Savinkov och Gots (Gegetjkori g�r ocks� nu s�dant motst�nd), Dutov och Bogajevskij. Milit�rt motst�nd kan inte sl�s ned p� annat s�tt �n med milit�ra medel, och r�dgardisterna utf�rde en h�gst �del och stor historisk g�rning d� de befriade de arbetande och utsugna fr�n utsugarnas f�rtryck.
F�r det andra skulle vi d� inte heller ha kunnat skjuta fram f�rvaltningsmetoderna i st�llet f�r undertryckningsmetoderna i f�rgrunden av den anledningen, att konsten att styra inte �r m�nniskorna medf�dd utan f�rv�rvas genom erfarenhet. P� den tiden hade vi inte denna erfarenhet. Nu har vi den. F�r det tredje kunde vi d� inte ha n�gra specialister inom vetenskapens och teknikens olika grenar till v�rt f�rfogande, emedan de antingen stred i Bogajevskij & Co:s led eller fortfarande hade m�jlighet att prestera ett systematiskt och h�rdnackat passivt motst�nd genom sabotage. Men nu har vi krossat sabotaget. Den "r�dgardistiska" attacken mot kapitalet var framg�ngsrik, var segerrik, ty vi slog ned s�v�l kapitalets milit�ra motst�nd som dess sabotage.
Betyder det att en "r�dgardistisk" attack mot kapitalet alltid och under alla omst�ndigheter �r p� sin plats, att vi inte har n�gra andra medel i kampen mot kapitalet? Det skulle vara barnsligt att t�nka s�. Vi har segrat med hj�lp av det l�tta kavalleriet men vi har ocks� tungt artilleri. Vi har segrat med undertryckningsmetoderna. Vi skall l�ra oss segra �ven med f�rvaltningsmetoder. Man m�ste kunna �ndra kampmetoderna mot fienden, n�r f�rh�llandena �ndras. Vi kommer inte att f�r ett �gonblick avst� fr�n att p� "r�dgardistiskt" s�tt undertrycka herrar Savinkov och Gegetjkori �vensom alla andra kontrarevolution�rer bland gods�garna och bourgeoisin. Men vi kommer inte att vara s� dumma att vi f�ster huvudvikten vid de "r�dgardistiska" metoderna d� den period som kr�vde r�dgardistiska attacker i huvudsak �r avslutad (och segerrikt avslutad) och d� en epok �r inne n�r den prolet�ra statsmakten b�r anv�nda borgerliga specialister f�r att g�ra en s�dan ompl�jning av jorden att ingen bourgeoisi �verhuvudtaget skall kunna v�xa p� den.
Detta �r en egenartad epok eller r�ttare sagt ett egenartat utvecklingsskede, och f�r att definitivt besegra kapitalet m�ste vi kunna anpassa v�ra kampformer till detta skedes s�regna f�rh�llanden.
Utan specialistledning inom de olika grenarna av vetenskapen, tekniken och den praktiska verksamheten �r en �verg�ng till socialism om�jlig, ty socialismen kr�ver en medveten och massbetonad r�relse mot en h�gre arbetsproduktivitet �n vad kapitalismen kan uppvisa men p� basis av det som kapitalismen uppn�tt. Socialismen m�ste genomf�ra detta p� sitt eget s�tt, med sina egna metoder, konkretare sagt med sovjetmetoder. Men specialisterna �r f�r det mesta ofr�nkomligt borgerliga p� grund av hela den samh�llsmilj� som gjort dem till specialister. Om v�rt proletariat efter makter�vringen snabbt skulle ha l�st uppgiften att genomf�ra en av hela folket ut�vad registrering, kontroll och organisering (vilket var og�rligt till f�ljd av kriget och Rysslands eftersl�pning), s� skulle vi sedan sabotaget brutits genom den allm�nna registreringen och kontrollen ocks� haft de borgerliga specialisterna helt i v�r hand. Men p� grund av den avsev�rda "f�rseningen" med registreringen och kontrollen �verhuvudtaget har vi - fast�n vi lyckats bryta sabotaget - �nnu inte skapat en situation som st�ller de borgerliga specialisterna till v�r disposition. Massan av sabot�rer "tar tj�nst", men de b�sta organisat�rerna och de mest framst�ende specialisterna kan av staten anv�ndas antingen p� det gamla, borgerliga s�ttet (d.v.s. mot h�g betalning) eller p� det nya, prolet�ra s�ttet (d.v.s. genom att det skapas ett s�dant system av en av hela folket ut�vad registrering och kontroll nedifr�n som oundvikligen och av sig sj�lvt skulle inordna specialisterna i v�rt arbete och dra dem med i det).
Vi har nu tvingats tillgripa den gamla, borgerliga metoden och g� med p� att ge de borgerliga toppspecialisterna en mycket h�g betalning f�r deras "tj�nster". Det ser alla som k�nner till saken, men det �r inte alla som t�nker sig in i vad denna �tg�rd fr�n den prolet�ra statens sida inneb�r. En s�dan �tg�rd �r sj�lvfallet en kompromiss, en avvikelse fr�n Pariskommunens och varje prolet�r makts principer, vilka kr�ver att alla l�ner skall bringas i niv� med genomsnittsarbetarens l�n och att karri�rism skall bek�mpas i handling och inte bara i ord.
Men inte nog d�rmed. Denna �tg�rd �r sj�lvfallet inte bara en paus - p� ett visst omr�de och i en viss grad - i offensiven mot kapitalet (ty kapitalet �r inte en summa pengar utan ett best�mt samh�lleligt f�rh�llande) utan ocks� ett steg tillbaka f�r v�r socialistiska, sovjetiska statsmakt, som fr�n f�rsta b�rjan proklamerade och bedrev politiken att s�nka de h�ga l�nerna till genomsnittsarbetarens niv�.
Det �r sj�lvklart att bourgeoisins lakejer, s�rskilt de sm�skurna i stil med mensjevikerna, Novaja Zjizn-anh�ngarna och h�gersocialistrevolution�rerna, kommer att flina med anledning av att vi erk�nner att vi tar ett steg tillbaka. Men det kan vi strunta i. Vi m�ste studera s�regenheterna p� den ytterst sv�ra och nya v�gen till socialism, inte skyla �ver v�ra fel och svagheter utan bem�da oss om att i tid slutf�ra det ofullbordade. Att d�lja f�r massorna att det �r en avvikelse fr�n kommunens principer att v�rva borgerliga specialister genom mycket h�ga l�ner skulle vara att s�nka sig till de borgerliga politikusarnas niv� och att bedra massorna. Att �ppet f�rklara hur och varf�r vi har tagit detta steg tillbaka och d�refter offentligt diskutera vilka medel som finns f�r att ta igen det f�rsummade - det betyder att fostra massorna och l�ra av erfarenheten, att tillsammans med dem l�ra sig hur socialism skall byggas upp. Det har v�l knappast i historien f�rekommit ett enda segerrikt milit�rt f�ltt�g d�r inte segraren beg�tt enskilda fel, lidit enstaka nederlag och varit tvungen att p� ett eller annat s�tt och p� ett eller annat h�ll dra sig tillbaka f�r en tid. Och v�rt "f�ltt�g" mot kapitalismen �r miljoner g�nger sv�rare �n det sv�raste milit�ra f�ltt�g, och det vore dumt och skamligt att b�rja j�mra sig �ver ett enstaka och partiellt �tert�g.
L�t oss nu betrakta fr�gan fr�n den praktiska sidan. L�t oss anta, att Ryska sovjetrepubliken beh�ver 1 000 f�rstklassiga forskare och specialister p� olika omr�den av vetenskapen, tekniken och det praktiska arbetet f�r att leda folkets arbete i syfte att snabbast m�jligt �teruppbygga ekonomin i landet. L�t oss anta, att vi m�ste betala en l�n p� 25 000 rubel om �ret �t dessa "stj�rnor av f�rsta ordningen" - de flesta av dem som skriker h�gst om arbetarnas sedef�rd�rv �r naturligtvis sj�lva ytterst f�rd�rvade av borgerliga sedv�njor. L�t oss anta, att denna summa (25 miljoner rubel) m�ste f�rdubblas (f�r utbetalning av premier f�r s�rskilt lyckat och snabbt fullg�rande av speciellt viktiga organisatorisktekniska uppgifter) eller rent av fyrdubblas (f�r anst�llning av n�gra hundra utl�ndska specialister som har st�rre anspr�k). Fr�gan �r om man kan anse att en �rlig utgift p� femtio eller hundra miljoner rubel f�r reorganisation av folkarbetet i enlighet med vetenskapens och teknikens senaste r�n �r ett �verm�ttan h�gt pris f�r sovjetrepubliken eller �verstiger dess krafter? Naturligtvis inte. De allra flesta medvetna arbetarna och b�nderna kommer att godk�nna en s�dan utgift, ty de vet av det praktiska livet att vi f�rlorar miljarder genom v�r efterblivenhet och att vi �nnu inte uppn�tt en s�dan grad av organisation, registrering och kontroll som skulle f� de borgerliga intellektuella "stj�rnorna" att allm�nt och frivilligt delta i v�rt arbete.
Fr�gan har givetvis ocks� en annan sida. H�ga l�ner verkar obestridligen demoraliserande b�de p� sovjetmakten (s� mycket mera som det vid den snabba omv�lvningen var om�jligt att undg� att ett visst antal �ventyrare och skojare ansl�t sig till denna makt, vilka tillsammans med en del obeg�vade eller samvetsl�sa kommissarier av olika slag inte har n�gonting emot att hamna bland "stj�rnorna" - i f�rskingring av statsmedel) och p� arbetarmassan. Men alla t�nkande och �rliga arbetare och fattigb�nder kommer att vara ense med oss och erk�nna att vi inte �r i st�nd att med en g�ng frig�ra oss fr�n det onda arvet efter kapitalismen, att vi inte kan befria sovjetrepubliken fr�n en "tribut" p� 50 till 100 miljoner rubel (tributen f�r v�r egen eftersl�pning d� det g�ller att organisera en av hela folket ut�vad registrering och kontroll nedifr�n) p� annat s�tt �n genom att organisera oss, st�rka disciplinen bland oss sj�lva, rensa v�ra led fr�n alla som "bevarar arvet efter kapitalismen" och "uppr�tth�ller kapitalistiska traditioner", d.v.s. fr�n l�ttingar, parasiter och f�rskingrare av statsmedel (nu �r all jord, alla fabriker, alla j�rnv�gar sovjetrepublikens statsmedel). Om de medvetna f�reg�ngsm�nnen bland arbetare och fattigb�nder f�rm�r att med sovjetinstitutionernas hj�lp inom ett �r organisera och disciplinera sig, rycka upp sig och skapa en stark arbetsdisciplin, s� skall vi om ett �r kunna g�ra oss kvitt denna "tribut", som man �ven tidigare kan minska - just i samma m�n som arbetsdisciplinen och organisationen vinner framg�ng bland v�ra arbetare och b�nder. Ju snabbare vi sj�lva, arbetarna och b�nderna, till�gnar oss en b�ttre arbetsdisciplin och en h�gre arbetsteknik med hj�lp av de borgerliga specialisternas kunskaper, desto snabbare kommer vi att befria oss fr�n all slags "tribut" �t dessa specialister.
V�rt arbete f�r att under proletariatets ledning organisera en av hela folket ut�vad registrering och kontroll av produktionen och produktf�rdelningen har i h�g grad sackat efter v�rt arbete r�rande den direkta exproprieringen av expropriat�rerna. Detta m�ste man framf�r allt ha klart f�r sig f�r att f�rst� det s�regna i nuvarande situation och sovjetmaktens h�rav f�ljande uppgifter. Tyngdpunkten i kampen mot bourgeoisin f�rskjuts nu till organisation av s�dan registrering och kontroll. Endast om man har detta som utg�ngspunkt kan man p� r�tt s�tt best�mma de n�rmaste uppgifterna i den ekonomiska och finansiella politiken betr�ffande bankernas nationalisering, utrikeshandelns monopolisering, statskontroll �ver penningcirkulationen, inf�rande av en ur prolet�r synpunkt tillfredsst�llande f�rm�genhets- och inkomstskatt samt inf�rande av arbetsplikt.
Betr�ffande de socialistiska omdaningarna p� dessa omr�den (och det �r ytterst viktiga omr�den) �r vi starkt p� efterk�lken, och det just d�rf�r att registreringen och kontrollen �verhuvudtaget �r bristf�lligt organiserade. Denna uppgift tillh�r givetvis de allra sv�raste, och p� grund av det f�rfall som kriget v�llat medger den endast en l�ngsam l�sning. Man f�r emellertid inte gl�mma att det �r just h�r som bourgeoisin - och i synnerhet den talrika sm�bourgeoisin och bondebourgeoisin - bjuder oss den allvarligaste striden genom att undergr�va den kontroll som h�ller p� att organiseras, genom att underminera exempelvis spannm�lsmonopolet och skaffa sig utg�ngspunkter f�r spekulation och smyghandel. Det som vi redan f�rordnat om har vi �nnu inte p� l�ngt n�r genomf�rt i tillr�cklig grad, och huvuduppgiften f�r �gonblicket �r just att koncentrera alla anstr�ngningar p� ett sakligt och praktiskt f�rverkligande av grunderna f�r de omdaningar som redan blivit lag (men �nnu inte verklighet).
F�r att forts�tta nationaliseringen av bankerna och orubbligt verka f�r att bankerna f�rvandlas till knutpunkter f�r den samh�lleliga bokf�ringen under socialismen g�ller det att framf�r allt och mest av allt uppn� reella framg�ngar ifr�ga om att �ka antalet folkbanksfilialer, att stimulera ins�ttningarna och g�ra ins�ttningen och uttagningen av pengar l�ttare f�r allm�nheten, att g�ra slut p� k�erna samt gripa och skjuta mutkolvar och skurkar o d. Till en b�rjan m�ste vi genomf�ra det allra enklaste, organisera det som finns - men g�ra det ordentligt - och f�rst d�refter f�rbereda mera komplicerade �tg�rder.
De statsmonopol som redan inf�rts (p� spannm�l, l�der m m) m�ste konsolideras och f�rb�ttras f�r att d�rmed f�rbereda statsmonopol p� utrikeshandeln. Utan ett s�dant monopol kommer vi inte att kunna "frik�pa oss" fr�n utl�ndskt kapital genom att betala en "tribut". Men m�jligheten att bygga upp socialism �r helt beroende av v�r f�rm�ga att v�rna v�r inre ekonomiska sj�lvst�ndighet genom att under en best�md �verg�ngstid betala viss tribut till utl�ndskt kapital.
Betr�ffande indrivningen av skatter i allm�nhet och f�rm�genhets- och inkomstskatt i synnerhet har vi ocks� kommit synnerligen starkt p� efterk�lken. Att bourgeoisin �l�ggs skadest�nd - en �tg�rd som i princip �r fullt acceptabel och som f�rtj�nar proletariatets gillande - visar att vi h�r fortfarande st�r n�rmare er�vringsmetoderna (med vilkas hj�lp vi er�vrade Ryssland fr�n rikem�nnen �t de fattiga) �n f�rvaltningsmetoderna. Men f�r att bli starkare och vinna fast fot m�ste vi �verg� till de senare metoderna, vi m�ste ers�tta skadest�ndet fr�n bourgeoisin med en st�ndig och p� ett riktigt s�tt indriven f�rm�genhets- och inkomstskatt, som kommer att inbringa den prolet�ra staten mera och som av oss kr�ver just b�ttre organisation och b�ttre registrering och kontroll.
Det faktum att vi har dr�jt med att inf�ra arbetsplikt visar �n en g�ng att det just �r det f�rberedande organisationsarbetet som kommer i f�rgrunden, ett arbete som dels definitivt skall konsolidera det som vi tillk�mpat oss, dels �r n�dv�ndigt f�r att f�rbereda operationen att "inringa" kapitalet och tvinga det att "stryka flagg". Vi borde omedelbart b�rja inf�ra arbetsplikt men g�ra det steg f�r steg och mycket varsamt samt pr�va varje steg genom den praktiska erfarenheten och givetvis i f�rsta hand inf�ra arbetsplikt f�r de rika. Om vi inf�rde arbetsbok och konsumtionsbok f�r varje borgare, d�ribland borgarna p� landsbygden, s� skulle det bli ett betydelsefullt steg fram�t till att helt "inringa" fienden och till att skapa en verkligen av hela folket ut�vad registrering och kontroll av produktionen och produktf�rdelningen.
Staten, som i �rhundraden varit ett organ f�r att f�rtrycka och plundra folket, har l�mnat oss i arv ett mycket starkt hat och misstro hos massorna mot allt som har med staten att g�ra. Att �vervinna detta �r en mycket sv�r uppgift som endast sovjetmakten f�rm�r l�sa, men ocks� den beh�ver en avsev�rd tid och en kolossal st�ndaktighet f�r att g� i land med det. Detta "arv" g�r sig s�rskilt starkt g�llande i fr�gan om registrering och kontroll, som blev en huvudfr�ga f�r den socialistiska revolutionen dagen efter det att bourgeoisin hade st�rtats. Det m�ste ofr�nkomligen g� en viss tid innan massorna, som sedan gods�garna och bourgeoisin st�rtats f�r f�rsta g�ngen k�nde sig fria, kommer att f�rst� och k�nna - inte ur b�cker utan p� grund av sin egen, sovjetiska erfarenhet - att de arbetandes makt, de arbetandes frihet inte kan h�vda sig utan en allsidig, statlig registrering och kontroll av produktionen och produktf�rdelningen och att utan dem en �terg�ng under kapitalismens ok �r oundviklig.
Bourgeoisins och s�rskilt sm�bourgeoisins alla sedv�njor och traditioner g�r ocks� stick i st�v mot statlig kontroll och uppr�tth�ller den "heliga privategendomens", det "heliga" privatf�retagets oantastlighet. Vi ser nu s�rskilt tydligt hur riktig den marxistiska satsen �r att anarkismen och anarkosyndikalismen �r borgerliga str�mningar och i vilken of�rsonlig mots�ttning de st�r till socialismen, till den prolet�ra diktaturen, till kommunismen. Kampen f�r att hos massorna inplanta iden om den sovjetiska - statliga - kontrollen och registreringen, f�r att oms�tta denna id� i handling, f�r att bryta med det f�rd�mda f�rflutna, vilket har vant folk att betrakta anskaffandet av br�d och kl�der som en "privat"-sak samt k�p och f�rs�ljning som en aff�r som "endast ang�r mig" - just denna kamp �r den socialistiska medvetenhetens stora kamp mot den borgerligt anarkistiska spontaniteten, en kamp som har v�rldshistorisk betydelse.
Arbetarkontrollen har inf�rts som lag hos oss, men den har inte mer �n n�tt och j�mnt b�rjat tr�nga in i livet och inte heller i de breda prolet�rmassornas medvetande. Att bristande registrering och kontroll av produktionen och produktf�rdelningen betyder underg�ng f�r socialismens groddar, att det inneb�r f�rskingring av statsmedel (ty all egendom tillh�r staten och staten �r just sovjetmakten, det arbetande flertalets makt), att v�rdsl�shet i registrering och kontroll �r ett direkt handtag �t de tyska och ryska kornilovm�nnen, som kan st�rta de arbetandes makt endast om vi inte f�rm�r bem�stra uppgiften med registrering och kontroll och som med hj�lp av den samlade bondebourgeoisin, med kadeternas, mensjevikernas och h�gersocialistrevolution�rernas hj�lp "vaktar" oss och inv�ntar det r�tta �gonblicket - om detta talar vi inte tillr�ckligt i v�r agitation, det t�nker de avancerade arbetarna och b�nderna inte tillr�ckligt p�, det talar de inte tillr�ckligt om. Och s� l�nge arbetarkontrollen inte blivit ett faktum, s� l�nge de avancerade arbetarna inte har organiserat och genomf�rt ett segerrikt och skoningsl�st f�ltt�g mot dem som bryter mot denna kontroll eller ignorerar den �r det om�jligt att g� vidare fr�n det f�rsta steget (arbetarkontroll) till det andra steget mot socialism, d.v.s. g� �ver till att reglera produktionen genom arbetarna sj�lva.
Den socialistiska staten kan endast uppst� som ett n�t av produktions- och konsumtionskommuner, som noggrant f�r r�kning �ver sin produktion och sin konsumtion, som bedriver sitt arbete ekonomiskt, oavl�tligt h�jer arbetsproduktiviteten och p� s� s�tt f�r m�jlighet att f�rkorta arbetsdagen till sju eller sex timmar per dygn eller �nnu mindre. H�r kan man inte uppn� n�gonting utan en ytterst noggrann, av hela folket ut�vad och allomfattande registrering och kontroll av spannm�len och spannm�lsanskaffningen (och d�refter ocks� av alla andra n�dv�ndiga produkter). Kapitalismen har l�mnat oss i arv massorganisationer som kan underl�tta �verg�ngen till en massomfattande registrering och kontroll av produktf�rdelningen, n�mligen konsumentf�reningarna. I Ryssland �r de svagare utvecklade �n i de framskridna l�nderna men de har i alla fall mer �n tio miljoner medlemmar. Det i dagarna utf�rdade dekretet om konsumentf�reningarna har utomordentlig betydelse och visar �sk�dligt s�rdragen i den socialistiska sovjetrepublikens l�ge och dess uppgifter i innevarande �gonblick.
Dekretet utg�r en �verenskommelse med de borgerliga kooperativen och de arbetarkooperativ som fortfarande intar den borgerliga st�ndpunkten. �verenskommelsen eller kompromissen best�r f�r det f�rsta i att representanter f�r n�mnda institutioner inte bara deltog i diskussionen om dekretet utan ocks� de facto fick beslutander�tt, eftersom de delar av dekretet som dessa institutioner energiskt opponerade sig mot str�ks. F�r det andra g�r denna kompromiss i praktiken ut p� att sovjetmakten avstod fr�n principen om avgiftsfritt intr�de i de kooperativa f�reningarna (den enda konsekvent prolet�ra principen) och likas� fr�n principen om att hela befolkningen p� vederb�rande ort skall omfattas av en och samma f�rening. Med fr�ng�ende av denna princip, den enda socialistiska, som �verensst�mmer med uppgiften att avskaffa klasserna, tillerk�ndes "arbetarnas kooperativa klassf�reningar" (som i detta fall kallas "klassf�reningar" endast d�rf�r att de underordnar sig bourgeoisins klassintressen) r�tten att fortfarande best�. Slutligen mildrades ocks� i betydande grad sovjetmaktens f�rslag om att fullst�ndigt utesluta bourgeoisin ur de kooperativa f�reningarnas styrelser, vilket kom att g�lla endast innehavare av privatkapitalistiska handels- och industrif�retag.
Om proletariatet hade hunnit att genom sovjetmakten inf�ra registrering och kontroll i hela staten eller �tminstone organisera grundvalarna f�r en s�dan kontroll, s� hade det inte varit n�dv�ndigt att g� med p� s�dana kompromisser. Genom sovjeternas livsmedelsavdelningar, genom sovjeternas f�rs�rjningsorgan skulle vi ha sammanslutit befolkningen i en enda, av proletariatet ledd kooperativ organisation utan medverkan av de borgerliga kooperativen, utan eftergifter �t den rent borgerliga princip som f�ranleder arbetarf�reningen att best� vid sidan av den borgerliga i st�llet f�r att fullst�ndigt underordna denna borgerliga f�rening under sig genom att sammansm�lta b�da, sj�lv helt �verta styrelsen och ta uppsikten av de rikas konsumtion i sina h�nder.
Genom att sluta denna �verenskommelse med de borgerliga kooperativen har sovjetmakten konkret fastst�llt sina taktiska uppgifter och egenartade aktionsmetoder f�r innevarande utvecklingsskede, n�mligen att vi genom att leda de borgerliga elementen, utnyttja dem och g�ra vissa begr�nsade eftergifter �t dem skapar f�ruts�ttningar f�r en frammarsch, som kommer att bli l�ngsammare �n vi ursprungligen t�nkt oss men som samtidigt blir stabilare, solidare tryggar basen och f�rbindelselinjerna och b�ttre st�rker de er�vrade positionerna. Sovjeterna kan (och m�ste) nu m�ta sina framg�ngar i det socialistiska uppbyggnadsarbetet med bl.a. f�ljande h�gst klara, enkla och praktiska m�tt: i hur m�nga byalag (kommuner, orter, stadskvarter o.s.v.) och i vilken grad de kooperativa f�reningarnas utveckling n�rmar sig det tillst�nd d� de omfattar hela befolkningen.
Sedan proletariatet har l�st uppgiften att er�vra makten och i den m�n som uppgiften att expropriera expropriat�rerna och sl� ner deras motst�nd i det viktigaste och huvudsakliga har l�sts, tr�der i varje socialistisk revolution med n�dv�ndighet i f�rgrunden den grundl�ggande uppgiften att skapa ett h�gre samh�llsskick �n kapitalismen, n�mligen att �ka arbetsproduktiviteten och i samband d�rmed (och f�r detta) s�kerst�lla en h�gre arbetsorganisation. V�r sovjetmakt befinner sig just i ett s�dant l�ge att den tack vare segrarna �ver utsugarna - fr�n Kerenskij till Kornilov - f�tt m�jlighet att direkt gripa sig an med denna uppgift, att p� allvar ta itu med den. Och h�r blir det genast klart att medan man kan er�vra den centrala statsmakten p� n�gra dagar, medan man p� n�gra veckor kan sl� ned utsugarnas milit�ra motst�nd (och sabotage) t.o.m. p� olika h�ll i ett stort land, s� kr�ver uppgiften att �ka arbetsproduktiviteten i varje fall flera �r f�r en grundlig l�sning (i synnerhet efter ett ohyggligt pl�gsamt och f�rh�rjande krig). H�r �r det f�rvisso objektiva omst�ndigheter som �r best�mmande f�r arbetets l�ngvariga karakt�r.
�kad arbetsproduktivitet kr�ver framf�r allt att storindustrins materiella grundval s�kerst�lls: att br�nsle- och j�rnproduktionen, den mekaniska verkstadsindustrin och den kemiska industrin utvecklas. Ryska sovjetrepublikens f�rh�llanden �r s�tillvida gynnsamma som den - t.o.m. efter Brestfreden - har j�ttestora tillg�ngar av malm (i Ural), av br�nsle i V�stsibirien (stenkol), i Kaukasien och i syd�st (olja) samt i landets centrala del (torv), vidare v�ldiga rikedomar av skog, vattenkraft, r�varor f�r den kemiska industrin (Karabugaz) o.s.v. Utvinningen av dessa naturrikedomar med den moderna teknikens metoder kommer att skapa grundvalen f�r ett enast�ende framsteg f�r produktivkrafterna.
En annan f�ruts�ttning f�r h�gre arbetsproduktivitet �r f�r det f�rsta att hela befolkningens bildnings- och kulturniv� h�js. Detta sker nu kolossalt snabbt, vilket personer som �r skum�gda p� grund av borgerlig rutin inte kan se; de kan inte fatta vilken tr�ngtan till ljuset och vilken initiativkraft som nu utvecklas bland folkets "l�gre skikt" tack vare sovjetorganisationen. Och f�r det andra betingas ekonomisk utveckling ocks� av en b�ttre arbetsdisciplin bland de arbetande m�nniskorna, deras arbetsskicklighet och effektivitet, arbetets intensitet och b�ttre organisation.
I detta avseende ligger saken hos oss s�rskilt illa, ja rentav hoppl�st till, ifall man skall tro personer som l�tit sig skr�mmas av bourgeoisin eller tj�nar den av vinningslystnad. De f�rst�r inte att det inte funnits och inte kan finnas n�gon revolution d�r inte anh�ngarna av det gamla skulle tjuta om f�rfall, anarki etc. Det �r naturligt att det sjuder och j�ser b�de p� djupet och p� bredden bland massorna som helt nyligen kastat av sig ett otroligt barbariskt ok, att massornas utformning av arbetsdisciplinens nya grundvalar �r en mycket l�ng process som inte ens kunde b�rja innan den fullst�ndiga segern �ver gods�garna och bourgeoisin hade vunnits.
Men �ven om vi inte l�ter oss p�verkas det minsta av den ofta hycklande f�rtvivlan som sprids av borgarna och borgerliga intellektuella (vilka �r f�rtvivlade �ver att inte kunna h�vda sina gamla privilegier), s� f�r vi ingalunda d�lja en sak som uppenbart �r av ondo. Vi skall i st�llet blotta den och sk�rpa sovjetmetoderna i kampen mot den, ty framg�ng f�r socialismen �r ot�nkbar utan att den prolet�ra medvetna disciplinen segrar �ver den spontana sm�borgerliga anarkin, som �r den verkliga garantin f�r ett eventuellt �teruppr�ttande av kerenskijismen och kornilovismen.
Den mest medvetna f�rtruppen av Rysslands proletariat har redan st�llt sig uppgiften att h�ja arbetsdisciplinen. S� har man exempelvis i metallarbetarf�rbundets centralkommitt� och Fackf�rbundens centralr�d b�rjat utarbeta �tg�rder f�r detta och utkast till dekret." Detta arbete m�ste st�djas och drivas p� av alla krafter. Vi m�ste ta upp fr�gan om ackordsl�n som b�r till�mpas och pr�vas i praktiken. Vi m�ste ta upp fr�gan om att till�mpa m�ngt och mycket som �r vetenskapligt och progressivt i Taylorsystemet, om att anpassa arbetsl�nen till de allm�nna produktionsresultaten, respektive j�rnv�garnas och sj�fartens resultat m.m.
Ryssen �r en d�lig arbetare j�mf�rt med m�nniskorna i de utvecklade l�nderna. Annorlunda kunde det inte heller vara under tsarregimen och medan rester av livegenskapen fanns kvar. Att l�ra sig arbeta �r den uppgift som i hela dess omfattning m�ste st�llas f�r folket av sovjetmakten. Kapitalismens senaste ord i detta avseende, Taylorsystemet, �r - liksom kapitalismens alla framsteg - en f�rening av den borgerliga utsugningens raffinerade barbari och en rad storartade vetenskapliga r�n n�r det g�ller att analysera de mekaniska r�relserna under arbetet, eliminera �verfl�diga och oskickliga r�relser, utarbeta riktiga arbetsmetoder, inf�ra de b�sta systemen f�r registrering och kontroll etc. Sovjetrepubliken m�ste till varje pris �verta allt det v�rdefulla i vetenskapens och teknikens r�n p� detta omr�de. M�jligheten att f�rverkliga socialismen kommer att best�mmas just av v�ra framg�ngar n�r det g�ller att kombinera sovjetmakten och den sovjetiska f�rvaltningsorganisationen med kapitalismens senaste framsteg. Man m�ste i Ryssland organisera studium av och undervisning i Taylor-systemet, en systematisk pr�vning och anpassning av detta system. Samtidigt som vi str�var efter h�gre arbetsproduktivitet m�ste vi ta h�nsyn till de drag som utm�rker �verg�ngstiden fr�n kapitalism till socialism och som � ena sidan kr�ver att grundvalar l�ggs f�r en socialistiskt organiserad t�vlan men � andra sidan kr�ver anv�ndning av tv�ng, s� att inte parollen om proletariatets diktatur besudlas genom att den prolet�ra makten i praktiken r�kar i ett gel�artat tillst�nd.
Till de orimligheter, som bourgeoisin med f�rk�rlek sprider om socialismen, h�r p�st�endet att socialisterna f�rnekar betydelsen av t�vlan. I sj�lva verket �r det endast socialismen som f�r f�rsta g�ngen banar v�g f�r en verkligt massomfattande t�vlan genom att den avskaffar klasserna och f�ljaktligen ocks� massornas f�rslavande. Och det �r just den sovjetiska organisationsformen som genom att �verg� fr�n den borgerliga republikens formella demokrati till de arbetande massornas verkliga deltagande i f�rvaltningen f�r f�rsta g�ngen st�ller t�vlan p� en bred basis. P� det politiska omr�det �r det avsev�rt l�ttare att g�ra detta �n p� det ekonomiska, men f�r socialismens framg�ng �r just det senare viktigt.
L�t oss ta ett s�dant medel att organisera t�vlan som offentlighet. Den borgerliga republiken tryggar denna endast formellt och underordnar i verkligheten pressen under kapitalet, roar "p�beln" med pikanta politiska bagateller, medan det som sker i verkst�derna, vid handelsavtal, leveranser etc. d�ljs under "aff�rshemlighetens" t�ckmantel som skyddar "den heliga egendomen". Sovjetmakten har avskaffat aff�rshemligheten och har slagit in p� en ny v�g, men vi har �nnu n�stan ingenting gjort f�r att utnyttja offentligheten till f�rm�n f�r en ekonomisk t�vlan. Samtidigt som den heltigenom l�gnaktiga och av fr�ckt f�rtal drypande borgarpressen skoningsl�st undertrycks m�ste man systematiskt gripa sig an med att skapa en press som inte roar och inte f�rdummar massorna med politiska pikanterier och struntsaker utan f�r fram just de alldagliga ekonomiska fr�gorna till massans bed�mande och hj�lper den att allvarligt studera dem. Varje fabrik, varje by �r en producerande och konsumerande kommun som har r�tt och skyldighet att p� sitt eget s�tt till�mpa de allm�nna sovjetf�rordningarna ("p� sitt eget s�tt" inte i betydelsen att �vertr�da dem utan i den meningen att det finns olika former att genomf�ra dem) och p� sitt eget s�tt l�sa problemet med registrering av produktionen och produktf�rdelningen. Under kapitalismen var detta den enskilde kapitalistens, gods�garens, kulakens "privatsak". Under sovjetmakten �r det ingen privatsak utan en h�gst viktig statsangel�genhet.
Vi har �nnu n�stan inte alls gripit oss an med det v�ldiga och sv�ra men ocks� tacksamma arbetet att organisera t�vlan mellan kommunerna, att inf�ra redovisningsskyldighet och offentlighet i produktionen av spannm�l; kl�der m.m., att f�rvandla de torra, d�da, byr�kratiska r�kenskapsrapporterna till levande exempel - fr�nst�tande s�v�l som tilldragande. Under det kapitalistiska produktionss�ttet hade det enskilda f�red�me som exempelvis en produktionskooperativ f�rening uppvisade oundvikligt en ytterst begr�nsad betydelse, och endast personer som hade sm�borgerliga illusioner kunde dr�mma om att "f�rb�ttra" kapitalismen genom �rbara institutioners inflytande. Sedan den politiska makten g�tt �ver i proletariatets h�nder, sedan expropriat�rerna exproprierats �ndras saken i grund och - i �verensst�mmelse med vad framst�ende socialister m�nga g�nger p�visat - kan exemplets makt f�r f�rsta g�ngen ut�va p�verkan i massomfattning. M�nsterkommunerna m�ste tj�na och kommer att tj�na som fostrare och l�rare, som stimulerande element f�r eftersl�pande kommuner. Pressen m�ste vara ett verktyg f�r det socialistiska uppbyggnadsarbetet, m�ste ge detaljerade meddelanden om m�nsterkommunernas framsteg, studera orsakerna till deras framg�ngar och hush�llningsmetoder samt � andra sidan f�ra upp p� "svarta tavlan" de kommuner, som h�rdnackat h�ller fast vid "kapitalismens traditioner", d.v.s. anarki, l�ttja, oordning och spekulation. I det kapitalistiska samh�llet var statistiken ett �mne som uteslutande var �mbetsm�ns eller sn�va fackm�ns sak. Vi d�remot m�ste f�ra ut statistiken till massorna, popularisera den s� att de arbetande s� sm�ningom l�r sig att sj�lva f�rst� och se hur och hur mycket man b�r arbeta, hur och hur mycket man kan vila sig, s� att en j�mf�relse mellan olika kommuners arbetsresultat blir f�rem�l f�r allm�nt intresse och studium, s� att de framst�ende kommunerna genast bel�nas (genom kortare arbetsdag, genom l�nef�rh�jning, tilldelning av en st�rre m�ngd kulturella eller estetiska nyttigheter och v�rden o.s.v. under en viss period).
N�r en ny klass tr�der in p� historiens scen som ledare och v�gvisare f�r samh�llet, intr�der alltid dels en period av den starkaste "gungning", av konvulsioner, kamp och stormar, dels en period av os�kra steg, experiment, vacklan och tvekan ifr�ga om valet av nya metoder som motsvarar den nya objektiva situationen. Den till underg�ng d�mda feodaladeln tog h�mnd p� den segerrika bourgeoisin, som tr�ngde undan den, inte bara genom sammansv�rjningar, upprors- och restaurationsf�rs�k utan ocks� genom att �sa str�mmar av h�n �ver de "of�rsk�mda uppkomlingarnas" tafatthet, oskicklighet och fel d� dessa dristade sig att ta statens "heliga roder" i sin hand utan att besitta den sekell�nga skolning i detta v�rv som furstarna, baronerna, adelsm�nnen, aristokraterna hade - p� pricken s� som herrar Kornilov och Kerenskij, Gots och Martov, hela denna hj�lteskara av borgerliga gesch�ftmakare eller borgerliga skeptiker idag h�mnas p� arbetarklassen i Ryssland f�r dess "fr�cka" f�rs�k att ta makten.
Det beh�vs sj�lvfallet inte veckor utan m�nga m�nader, ja �r f�r att den nya samh�llsklassen, som hittills varit f�rtryckt och f�rtrampad genom n�d och okunnighet, skall kunna s�tta sig in i det nya l�get, orientera sig, organisera sitt arbete och f�ra fram egna organisat�rer. Det �r klart att det parti som leder det revolution�ra proletariatet inte har kunnat samla den erfarenhet och den vana som fordras f�r att genomf�ra stora, f�r miljoner och tiotals miljoner medborgare avsedda organisatoriska �tg�rder, att omvandlingen av de gamla, n�stan uteslutande agitatoriska sedv�njorna �r en mycket l�ngvarig sak. Men denna omvandling �r inte alls om�jlig, och n�r vi en g�ng blir klart medvetna om n�dv�ndigheten att genomf�ra en �ndring och fast beslutna att verkst�lla den samt oryggligt g�r fram mot det stora och sv�ra m�let - d� kommer vi att f�rverkliga det. Det r�der ingen brist p� organisatoriska talanger bland "folket", d.v.s. bland arbetarna och de b�nder som inte utsuger fr�mmande arbetskraft. Kapitalet f�rtrampade dem i tusental, �delade deras beg�vning och kastade bort dem. Vi har �nnu inte l�rt oss att finna dem, uppmuntra dem, st�lla dem p� f�tter och befordra dem. Men vi kommer att l�ra oss det om vi tar itu med saken med all den revolution�ra entusiasm varf�rutan det inte kan finnas n�gra segerrika revolutioner.
Ingen enda djupg�ende och m�ktig folkr�relse i historien har �gt rum utan att ett smutsigt skum flutit upp, utan att �ventyrare, skojare, skr�vlare och skrikhalsar kl�ngt sig fast vid de oerfarna banbrytarna, utan att det uppst�tt ett kaotiskt virrvarr, huvudl�shet, on�dig besk�ftighet, utan att enskilda "ledare" f�rs�kt att b�rja med tjugo ting men inte slutf�rt ett enda. L�t det borgerliga samh�llets mopsar, fr�n Belorussov till Martov, gl�fsa och sk�lla �ver varje sp�na n�r den stora, gamla skogen f�lls. Det �r just f�r att de �r mopsar som de sk�ller p� den prolet�ra elefanten. L�t dem sk�lla. Vi kommer att g� v�r egen v�g, vi skall f�rs�ka att s� f�rsiktigt och t�lmodigt som m�jligt pr�va och uppt�cka verkliga organisat�rer, m�nniskor med nyktert f�rst�nd och praktisk fyndighet, m�nniskor som f�renar h�ngivenhet f�r socialismen med f�rm�ga att utan rabalder (och trots virrvarret och rabaldret) f� till st�nd ett fast och endr�ktigt samarbete mellan ett stort antal m�nniskor inom sovjetorganisationens ram. Endast s�dana personer b�r man - sedan de underkastats en tiofaldig pr�vning - placera p� ansvariga poster som ledare f�r folkarbetet, f�r f�rvaltningen, genom att flytta dem fr�n enkla uppgifter till sv�ra. Det har vi �nnu inte l�rt oss, men vi skall l�ra oss det.
I den resolution, som antogs av den senaste sovjetkongressen (i Moskva), st�lls som fr�msta uppgift f�r �gonblicket att uppr�tta en "samst�md organisation" och h�ja disciplinen. Alla "r�star" nu villigt f�r s�dana resolutioner och "skriver under" dem, men man t�nker vanligen inte p� att det fordras tv�ng - och tv�ng just i diktaturform - f�r att genomf�ra dem. Det skulle vara den st�rsta dumhet och den mest absurda utopism att tro att en �verg�ng fr�n kapitalism till socialism vore m�jlig utan tv�ng och diktatur. Marx' teori har f�r l�nge sedan och med st�rsta best�mdhet upptr�tt emot detta sm�borgerligt demokratiska och anarkistiska nonsens. Och Ryssland �ren 1917-18 bekr�ftar i detta avseende Marx' teori s� �sk�dligt, p�tagligt och eftertryckligt att endast hoppl�st korkade personer eller s�dana som envetet beslutat att v�nda ryggen �t sanningen �nnu kan ta fel i denna fr�ga. Antingen Kornilovs diktatur (ifall man tar honom som den ryska typen f�r den borgerlige Cavaignac) eller proletariatets diktatur - n�gon annan utv�g kan det inte ens bli tal om f�r ett land, som genomg�r en s�llsynt snabb utveckling med s�llsynt tv�ra v�ndningar, under det ohyggliga f�rfall som detta det kvalfullaste av alla krig medf�rt. Alla mellanliggande l�sningar �r antingen bourgeoisins f�rs�k att bedra folket - en bourgeoisi som inte kan s�ga sanningen, inte kan s�ga att den beh�ver Kornilov - eller stupiditet hos de sm�borgerliga demokraterna - Tjernov, Tsereteli, Martov & Co - med deras pladder om demokratins enhet, demokratins diktatur, en allm�ndemokratisk front o.a. nonsens. Den som inte ens av den ryska revolutionens f�rlopp 1917-18 l�rt att mellanliggande l�sningar �r om�jliga, han �r hoppl�s.
� andra sidan �r det inte sv�rt att se att vid varje �verg�ng fr�n kapitalism till socialism �r en diktatur n�dv�ndig av tv� huvudorsaker eller i tv� huvudriktningar. F�r det f�rsta g�r det inte att besegra och utrota kapitalismen utan att skoningsl�st sl� ned motst�ndet fr�n utsugarna, som man inte med en g�ng kan fr�nta deras rikedomar, deras f�retr�den ifr�ga om organisation och vetande, och som f�ljaktligen under en t�mligen l�ng tidrymd oundvikligt kommer att f�rs�ka st�rta de fattigas f�rhatliga makt. F�r det andra �r varje stor revolution, och den socialistiska i synnerhet - �ven om inget yttre krig skulle p�g� -, ot�nkbar utan ett krig inom landet, d.v.s. ett inb�rdeskrig, vilket inneb�r ett �nnu st�rre f�rfall �n det yttre kriget, inneb�r tusentals och miljoner fall av vacklan och fanflykt fr�n den ena sidan till den andra, inneb�r ett tillst�nd av st�rsta obest�mdhet, labilitet och kaos. Och det �r givet att det gamla samh�llets alla f�rfallselement, som oundvikligen �r ytterst talrika och f�retr�desvis f�rknippade med sm�bourgeoisin (ty varje krig och varje kris ruinerar och �del�gger i f�rsta hand den), n�dv�ndigt m�ste "tr�da i dagen" under en s� djupg�ende omv�lvning. Men f�rfallselementen kan inte "tr�da i dagen" p� annat s�tt �n genom �kade f�rbrytelser, ligistfasoner, mutor, spekulation och allehanda nidingsd�d. F�r att komma tillr�tta med detta beh�vs det tid, och det kan endast g�ras med j�rnhand.
Det har inte funnits en enda stor revolution i historien d�r inte folket instinktivt k�nt detta och �dagalagt en v�lg�rande fasthet genom att skjuta p� bar g�rning ertappade tjuvar. Det var de tidigare revolutionernas olycka att massornas revolution�ra entusiasm, som sporrade dem och gav dem styrka att skoningsl�st sl� ned f�rfallselementen, inte r�ckte l�nge. Den sociala, d.v.s. den klassm�ssiga orsaken till att massornas revolution�ra entusiasm var s� labil var svagheten hos proletariatet, som ensamt �r i st�nd att (om det �r tillr�ckligt talrikt, medvetet och disciplinerat) vinna de arbetandes och utsugnas majoritet (majoriteten av de fattiga f�r att tala enklare och popul�rare) p� sin sida och beh�lla makten l�nge nog f�r att fullst�ndigt sl� ned s�v�l alla utsugare som alla f�rfallselement.
Denna historiska erfarenhet fr�n alla revolutioner, denna v�rldshistoriska - ekonomiska och politiska - l�rdom sammanfattades av Marx i en kort, skarp, exakt och markant formel: proletariatets diktatur. Och att den ryska revolutionen p� ett riktigt s�tt gripit sig an med att f�rverkliga denna v�rldshistoriska uppgift, det har sovjetorganisationens segert�g bland Rysslands alla folk och tungom�l bevisat. Ty sovjetmakten �r ingenting annat �n en organisatorisk form f�r proletariatets diktatur ut�vad av den framskridna klass som lyfter tiotals och �ter tiotals miljoner arbetande och utsugna till en ny demokrati, till sj�lvst�ndigt deltagande i styrelsen av staten, och dessa tiotals miljoner l�r sig av egen erfarenhet att se sin p�litligaste ledare i proletariatets disciplinerade och medvetna f�rtrupp.
Men diktatur �r ett stort ord. Och stora ord f�r man inte str� omkring sig ansvarsl�st. Diktaturen �r en j�rnh�rd makt som handlar med revolution�r dj�rvhet och snabbhet, som �r skoningsl�s vid undertryckandet av s�v�l utsugare som ligister. Men v�r makt �r alldeles f�r mild, den liknar ofta mer gel� �n j�rn. Man f�r inte f�r ett �gonblick gl�mma att det borgerliga och sm�borgerliga elementet bek�mpar sovjetmakten p� tv� s�tt: � ena sidan verkar det utifr�n, genom herrar Savinkovs, Gots', Gegetjkoris och Kornilovs metoder, genom sammansv�rjningar och uppror, genom den smutsiga "ideologiska" �terspeglingen av allt detta, floderna av l�gn och f�rtal i kadetpressen och h�gersocialistrevolution�rernas och mensjevikernas press; � andra sidan verkar detta element inifr�n genom att utnyttja varje f�rfall och varje svaghet f�r att korrumpera, f�r att �ka disciplinl�sheten, v�rdsl�sheten och kaoset. Ju n�rmare vi kommer det fullst�ndiga milit�ra undertryckandet av bourgeoisin, desto farligare blir det sm�borgerligt anarkistiska elementet f�r oss. Och kampen mot detta kan inte f�ras endast med propaganda och agitation, inte endast genom att organisera t�vlan, inte endast genom urval av organisat�rer - denna kamp m�ste f�ras ocks� genom tv�ng.
I den m�n som styrandet och inte det milit�ra undertryckandet blir statsmaktens huvuduppgift kommer domstolen och inte arkebusering p� st�llet att bli det typiska uttrycket f�r undertryckandet och tv�nget. Ocks� i detta avseende har de revolution�ra massorna efter den 25 oktober 1917 betr�tt den r�tta v�gen och bevisat revolutionens livsduglighet genom att de b�rjade uppr�tta egna arbetar- och bondedomstolar redan innan n�gra dekret utf�rdats om uppl�sning av den borgerligt byr�kratiska r�ttsapparaten. Men v�ra revolutionsdomstolar och folkdomstolar �r oerh�rt, otroligt svaga. Man m�rker att folket �nnu inte definitivt �vervunnit uppfattningen om domstolen som n�gonting byr�kratiskt och fr�mmande, en uppfattning som �r en f�ljd av gods�garnas och bourgeoisins f�rtryck. Det fattas alltj�mt ett tillr�ckligt starkt medvetande om att domstolen �r ett organ f�r att dra med just hela den fattiga befolkningen i statens styrelse (ty r�ttskipningen �r en av statsf�rvaltningens funktioner), att domstolen �r ett organ f�r proletariatets och fattigb�ndernas makt, att domstolen �r ett verktyg f�r fostran till disciplin. Det fattas ett tillr�ckligt starkt medvetande om det enkla och uppenbara faktum att om hungern och arbetsl�sheten �r Rysslands st�rsta olycka s� kan man inte �vervinna detta el�nde med n�gra utbrott av entusiasm, utan endast genom en allsidig, allomfattande, hela folket omfattande organisation och disciplin f�r att �ka produktionen av br�d f�r m�nniskorna och br�d f�r industrin (br�nsle), f�r att i r�tt tid forsla fram och riktigt f�rdela det; att d�rf�r var och en som bryter mot arbetsdisciplinen - likgiltigt vilket f�retag, vilket hush�ll eller vilket arbete det g�ller - b�r skulden f�r hungerns och arbetsl�shetens kval, att man m�ste kunna finna de skyldiga, st�lla dem inf�r r�tta och straffa dem utan f�rbarmande. Det sm�borgerliga elementet, som vi nu blir tvungna att f�ra en ytterst h�rd kamp emot, tar sig just uttryck i ett svagt medvetande om det ekonomiska och politiska sambandet mellan hungern och arbetsl�sheten � ena sidan och det allm�nna nonchalerandet av organisation och disciplin � den andra; i den fast rotade sm��garinst�llningen: jag struntar i allt annat, bara jag kan riva �t mig s� mycket som m�jligt.
Inom j�rnv�gsv�sendet, som v�l �sk�dligast materialiserar de ekonomiska sammanhangen inom den organism som storkapitalismen skapat, framtr�der kampen mellan det sm�borgerliga elementets disciplinl�shet och den prolet�ra organisationen s�rskilt markant. De "f�rvaltande" elementen levererar sabot�rer och mutkolvar i �verfl�d; de prolet�ra elementens b�sta del k�mpar f�r disciplin. Men s�v�l bland de f�rra som bland de senare finns det givetvis m�nga vacklande och "svaga" som inte f�rm�r h�lla st�nd mot spekulationens, mutornas och den personliga f�rdelens "frestelser", en f�rdel som vinns till priset av att hela den apparat skadas av vars riktiga arbete segern �ver hunger och arbetsl�shet �r beroende.
Betecknande �r den strid som utspann sig p� denna mark kring det senaste dekretet om j�rnv�garnas f�rvaltning, n�mligen om att enskilda ledare skall utrustas med diktatoriska befogenheter (eller "oinskr�nkta" befogenheter). De medvetna (men antagligen till st�rsta delen omedvetna) representanterna f�r den sm�borgerliga disciplinl�sheten ville i den omst�ndigheten att enskilda personer utrustas med "oinskr�nkta" (d.v.s. diktatoriska) fullmakter se en avvikelse fr�n kollegialitetens, demokratins och sovjetmaktens principer. H�r och var bland v�nstersocialistrevolution�rerna utvecklades en direkt busaktig agitation mot dekretet, en agitation som appellerade till de l�ga instinkterna och till sm��gardriften att "riva �t sig". Fr�gan har verkligen en v�ldig betydelse: f�r det f�rsta principiellt om det �verhuvudtaget �r f�renligt med sovjetmaktens grundprinciper att utn�mna enskilda personer utrustade med en diktators oinskr�nkta fullmakter; f�r det andra i vilket f�rh�llande st�r detta fall - detta precedensfall, om man s� vill - till statsmaktens s�rskilda uppgifter i nuvarande konkreta situation. S�v�l den f�rra som den senare fr�gan m�ste unders�kas mycket noga.
Att i de revolution�ra r�relsernas historia enskilda personers diktatur mycket ofta gett uttryck �t, burit upp och f�rmedlat de revolution�ra klassernas diktatur, det visar oveders�gliga erfarenheter fr�n historien. Enskilda personers diktatur var utan tvivel f�renlig med borgerlig demokrati. Men de borgerliga m�strarna av sovjetmakten och likas� deras sm�borgerliga efters�gare �dagal�gger p� denna punkt en viss fingerf�rdighet. � ena sidan f�rklarar de att sovjetmakten helt enkelt �r n�gonting absurt, anarkistiskt och barbariskt och kringg�r omsorgsfullt alla v�ra historiska paralleller och teoretiska bevis f�r att sovjeterna �r demokratins h�gsta form, ja rentav n�got mer: b�rjan till demokratins socialistiska form. � andra sidan kr�ver de av oss en h�gre demokrati �n den borgerliga och s�ger: med er bolsjevikiska (d.v.s. inte borgerliga utan socialistiska) sovjetdemokrati �r en personlig diktatur absolut of�renlig.
Ett uruselt resonemang. Om vi inte �r anarkister, m�ste vi erk�nna att staten, d.v.s. tv�ng, �r en n�dv�ndighet f�r �verg�ngen fr�n kapitalism till socialism. Tv�ngets form best�ms av den ifr�gavarande revolution�ra klassens utvecklingsgrad, vidare av s�dana s�rskilda omst�ndligheter som exempelvis arvet efter ett l�ngt och reaktion�rt krig samt av formerna f�r bourgeoisins och sm�bourgeoisins motst�nd. D�rf�r finns det absolut ingen principiell mots�ttning mellan sovjetdemokratin (d.v.s. den socialistiska demokratin) och anv�ndningen av enskilda personers diktatoriska makt. Skillnaden mellan den prolet�ra och den borgerliga diktaturen best�r i att den f�rra riktar sina slag mot den utsugande minoriteten till f�rm�n f�r den utsugna majoriteten och vidare i att den f�rra f�rverkligas - �ven genom enskilda personer - inte endast av de arbetandes och utsugnas massor utan ocks� av organisationer, som �r uppbyggda p� ett s�dant s�tt, att de skall lyfta just dessa massor till konstruktivt arbete som historiens skapare (sovjetorganisationerna tillh�r detta slag av organisationer).
Om den andra fr�gan, betydelsen av just enskilda personers diktatoriska makt med h�nsyn till den nuvarande situationens specifika uppgifter, b�r det s�gas att varje maskinell storindustri - d.v.s. just socialismens materiella produktionsk�lla och fundament - kr�ver en absolut och strikt viljeenhet, som leder det gemensamma arbetet av hundratals, tusentals och tiotusentals m�nniskor. Tekniskt s�v�l som ekonomiskt och historiskt �r denna n�dv�ndighet uppenbar, och alla som reflekterat �ver socialism har alltid beaktat den som en f�ruts�ttning f�r socialism. Men hur kan denna strikta viljeenhet uppn�s? Genom att de tusendes vilja underordnas en persons vilja.
Om en idealisk medvetenhet och disciplin r�der bland dem som deltar i det gemensamma arbetet kan detta underordnande mera likna en dirigents smidiga ledning. Det kan anta skarpa diktatoriska former om den idealiska disciplinen och medvetenheten saknas. Men hur det �n m� vara s� �r ett ovillkorligt underordnande under en enda vilja absolut n�dv�ndigt f�r att de arbetsprocesser som organiseras enligt den maskinella storindustrins typ skall ha framg�ng. F�r j�rnv�garna �r det dubbelt och tredubbelt n�dv�ndigt. Och denna �verg�ng fr�n en politisk uppgift till en annan, som till det yttre inte alls liknar den f�rsta, utg�r det originella i nuvarande situation. Revolutionen har helt nyligen krossat de urgamla, oerh�rt starka och tunga fj�ttrar som massorna under knutpiskans tv�ng underkastat sig. S� var det ig�r. Men idag kr�ver samma revolution - just f�r dess utveckling och st�rkande, just i socialismens intresse - att massorna ovillkorligen underordnar sig viljeenheten hos arbetsprocessens ledare. Det �r klart att en s�dan �verg�ng �r ot�nkbar med en g�ng. Det �r klart att den kan genomf�ras endast till priset av de kraftigaste st�tar, konvulsioner och �terfall i det gamla, den v�ldigaste ansp�nning av energin hos den prolet�ra f�rtruppen som leder folket fram mot det nya. Detta bet�nker inte de som deltar i det k�lkborgerliga hysteriet i Novaja Zjizn, Vperjod, Delo Naroda och Nasj Vek.
Ta mentaliteten hos en vanlig genomsnittsrepresentant f�r den arbetande och utsugna massan och j�mf�r den med de objektiva, materiella f�rh�llandena i det samh�lle d�r han lever. F�re Oktoberrevolutionen hade han inte sett ett enda exempel p� att de besittande, utsugande klasserna hade gjort ett reellt offer, hade avst�tt fr�n n�gonting till hans f�rm�n. Han hade �nnu inte sett att man hade gett honom den s� m�nga g�nger utlovade jorden och friheten och sk�nkt honom fred, att man hade gjort avkall p� "stormaktsst�llningens" intressen och motsvarande hemliga f�rdrag, avst�tt fr�n kapital och profiter. Det fick han se f�rst efter den 25 oktober 1917 d� han sj�lv tog det med v�ld och likas� med v�ld m�ste f�rsvara det han tagit mot Kerenskij, Gots, Gegetjkori, Dutov, Kornilov och deras anh�ngare. Det �r klart att hela hans uppm�rksamhet, alla hans tankar, alla hans sj�lskrafter under en viss tid helt �r inriktade p� att f� andas ut, r�ta p� sig, r�ra p� sig och ta �t sig av livets goda som hade f�rv�grats honom av de nu st�rtade utsugarna men som idag ligger framf�r honom och kan tas. Det �r klart att det beh�vs en viss tid f�r att en vanlig representant f�r massan inte bara skall se och f�rst� utan ocks� k�nna att man inte helt enkelt f�r "ta", roffa �t sig, rycka till sig, att detta leder till �kat f�rfall, till underg�ng, till att Kornilov & Co kommer tillbaka. Denna f�r�ndring i den enkla arbetande massans levnadsf�rh�llanden (och f�ljaktligen ocks� i mentaliteten) har �nnu bara b�rjat. Och hela v�r uppgift, uppgiften f�r kommunistiska (bolsjevikiska) partiet som �r den medvetna f�respr�karen f�r de utsugnas str�van efter frig�relse, best�r i att inse denna v�ndpunkt, att uppfatta dess n�dv�ndighet och st�lla sig i spetsen f�r den utmattade massan som tr�tt s�ker efter en utv�g, att leda in den p� den r�tta v�gen, v�gen till arbetsdisciplin, till att samordna m�tenas uppgifter betr�ffande arbetsf�rh�llandena med uppgifterna att ovillkorligen underordna sig sovjetledarens, diktatorns vilja under arbetet.
Borgarna, mensjevikerna, Novaja Zjizn-anh�ngarna, som endast ser kaos, virrvarr och utbrott av sm��garegoism, skrattar �t "m�tesmanin" eller fr�ser oftare ilsket �ver den. Men h�lls inte m�ten, skulle de f�rtrycktas massa aldrig kunna g� �ver fr�n den av utsugarna p�tvingade disciplinen till en medveten och frivillig disciplin. Att h�lla m�ten inneb�r just verklig demokrati f�r de arbetande, det betyder att de r�tar p� ryggen och vaknar till nytt liv, det �r deras f�rsta steg p� det f�lt som de sj�lva rensat fr�n sl�dder (utsugare, imperialister, gods�gare, kapitalister) och som de sj�lva vill l�ra sig inr�tta p� sitt eget s�tt, f�r sig sj�lva, enligt sin egen makts, sovjetmaktens principer och inte enligt en fr�mmande makts, herrskapsmaktens, den borgerliga maktens principer. Vad som beh�vdes var just de arbetandes seger �ver utsugarna i oktober och ett helt historiskt skede d� de arbetande sj�lva till en b�rjan diskuterade de nya levnadsf�rh�llandena och de nya uppgifterna f�r att det skulle bli m�jligt att f�reta en h�llbar �verg�ng till h�gre former f�r arbetsdisciplin, f�r att de arbetande medvetet skulle till�gna sig iden om den prolet�ra diktaturens n�dv�ndighet och under arbetstiden of�rbeh�llsamt underordna sig enmansbesluten av sovjetmaktens representanter.
Denna �verg�ng har nu b�rjat.
Vi har framg�ngsrikt l�st revolutionens f�rsta uppgift; vi har sett hur de arbetande massorna sj�lva skapat huvudbetingelsen f�r dess framg�ng, samlingen av deras bem�danden mot utsugarna f�r att st�rta dem. S�dana etapper som oktober 1905, februari och oktober 1917 har v�rldshistorisk betydelse.
Vi har framg�ngsrikt l�st revolutionens andra uppgift: att v�cka och h�ja just de "l�gre" samh�llsskikten som utsugarna st�tt ned och som f�rst efter den 25 oktober 1917 fick full frihet att st�rta dessa, att b�rja orientera sig och inr�tta sig p� sitt eget s�tt. Att f� den mest f�rtryckta och kuvade, den minst skolade massan av arbetande att h�lla diskussionsm�ten, g� �ver p� bolsjevikernas sida och �verallt bygga upp sin egen sovjetorganisation - det var revolutionens andra stora etapp.
Nu b�rjar den tredje etappen. Vi m�ste f�rankra det som vi sj�lva er�vrat, som vi sj�lva f�rordnat och lagf�st, som vi diskuterat och utstakat - det m�ste vi f�rankra i den dagliga arbetsdisciplinens fasta former. Det �r den sv�raste men ocks� den tacksammaste uppgiften, ty endast om den l�ses kommer vi att f� socialistiska f�rh�llanden. Vi m�ste l�ra oss att f�rena de arbetande massornas stormande m�tesdemokrati, som likt en v�rflod str�mmar �ver alla br�ddar, med en j�rnfast disciplin under arbetstid, med ett ovillkorligt underordnande under en persons, sovjetledarens, vilja under arbetstid.
Det har vi �nnu inte l�rt oss.
Det kommer vi att l�ra oss.
I g�r hotades vi av den borgerliga utsugningens restauration, personifierad av Kornilov, Gots, Dutov, Gegetjkori, Bogajevskij och deras anh�ngare. Dem har vi besegrat. Denna restauration, just samma restauration, hotar oss idag i en annan form, i form av det sm�borgerliga elementets disciplinl�shet och anarki, av sm��garens "det r�r mig inte", i form av de dagliga, sm� men s� mycket mer talrika angrepp och �verfall som detta element uts�tter den prolet�ra disciplinen f�r. Detta av sm�borgerlig anarki pr�glade element m�ste vi besegra, och vi kommer att besegra det.
Den socialistiska karakt�ren hos sovjetdemokratin, d.v.s. den prolet�ra demokratin, i dess konkreta, givna till�mpning best�r f�r det f�rsta i att det �r de arbetande och utsugna massorna som v�ljer medan bourgeoisin �r utesluten fr�n valet; f�r det andra i att alla slags byr�kratiska formaliteter och inskr�nkningar vid valen faller bort och att massorna sj�lva fastst�ller hur och n�r valen skall h�llas och att full frihet att �terkalla de valda ombuden r�der; f�r det tredje i att det skapas den b�sta m�jliga massorganisation av de arbetandes f�rtrupp, det storindustriella proletariatet, genom vilken detta f�r m�jlighet att leda de utsugnas bredaste massor, dra dem med till sj�lvst�ndigt politiskt liv och fostra dem politiskt enligt deras egen erfarenhet, att man allts� f�r f�rsta g�ngen tar itu med att verkligen hela befolkningen skall l�ra sig styra och b�rja styra.
Detta �r de viktigaste k�nnetecknen p� den demokrati som till�mpas i Ryssland. Den �r en h�gre typ av demokrati som inneb�r en brytning med den borgerliga f�rvr�ngningen av demokratin, en �verg�ng till den socialistiska demokratin och till f�rh�llanden som g�r det m�jligt att staten b�rjar d� bort.
Det sm�borgerliga desorganisationselementet (som i en eller annan grad oundvikligt kommer att ge sig tillk�nna i varje prolet�r revolution och s�rskilt starkt framtr�der i v�r revolution p� grund av landets sm�borgerliga karakt�r, dess eftersl�pning och f�ljderna av det reaktion�ra kriget) kan sj�lvfallet inte undg� att s�tta sin pr�gel �ven p� sovjeterna.
Vi m�ste outtr�ttligt arbeta p� att utveckla sovjeternas och sovjetmaktens organisation. Det finns en sm�borgerlig tendens till att g�ra sovjeternas medlemmar till "parlamentariker" eller ocks� till byr�krater. Detta m�ste bek�mpas genom att sovjeternas alla medlemmar dras med i den praktiska f�rvaltningsverksamheten. Sovjeternas avdelningar f�rvandlas p� m�nga st�llen till organ som undan f�r undan sm�lter samman med kommissariaten. V�rt m�l �r att dra med hela den fattiga befolkningen i den praktiska f�rvaltningsverksamheten, och alla slags �tg�rder f�r att �stadkomma detta - ju mer olikartade, desto b�ttre - m�ste omsorgsfullt registreras, studeras, systematiseras och pr�vas genom en bredare erfarenhet och fastst�llas i lag. V�rt m�l �r att varje arbetande sedan han fullgjort sitt 8-timmars "v�rv" i produktionsarbetet skall fullg�ra statliga skyldigheter utan ers�ttning. Det �r s�rskilt sv�rt att g� �ver till detta, men endast denna �verg�ng �r en garanti f�r socialismens slutgiltiga konsolidering. Det nya och sv�ra i denna f�r�ndring utl�ser givetvis en m�ngd s.a.s. trevande �tg�rder samt en m�ngd fel och vinglerier - utan detta kan det inte bli n�gon stark frammarsch. Orsaken till att den nuvarande situationen f�refaller egendomlig f�r m�nga som vill betrakta sig som socialister �r att folk vant sig vid att abstrakt s�tta kapitalism i motsats till socialism och endast djupsinnigt satt in ordet "spr�ng" mellan de b�da uttrycken (en del som erinrade sig brottstycken av vad de l�st hos Engels tillade �nnu djupsinnigare "spr�ng ur n�dv�ndighetens rike in i frihetens"). De flesta s� kallade socialister, som "l�st i b�cker" om socialismen men aldrig p� allvar tr�ngt in i saken, f�rm�r inte fatta att socialismens l�rom�stare med "spr�ng" menade v�ndpunkter i v�rldshistorisk skala och att s�dana spr�ng omfattar perioder p� tio och �ven flera �r. Det �r naturligt, att beryktade "intellektuella" under s�dana tider levererar en �ndl�s m�ngd gr�terskor till den avlidnes b�r: den ena begr�ter konstituerande f�rsamlingen, den andra den borgerliga disciplinen, den tredje det kapitalistiska systemet, den fj�rde den kultiverade gods�garen, den femte den imperialistiska stormaktsst�llningen och s� vidare i det o�ndliga.
Det verkligt intressanta i en epok av stora spr�ng �r att den stora m�ngden spillror av det gamla, som ibland hopar sig snabbare �n det nyas groddar (vilka inte alltid genast kommer till synes), kr�ver f�rm�ga att skilja ut det v�sentligaste i utvecklingens linje eller kedja. Det f�rekommer historiska �gonblick d� det viktigaste f�r revolutionens framg�ng �r att s� m�nga spillror som m�jligt hopas, d.v.s. att s� m�nga gamla inr�ttningar som m�jligt spr�ngs; det f�rekommer �gonblick d� man spr�ngt tillr�ckligt och det "prosaiska" (f�r den sm�borgerliga revolution�ren "tr�kiga") arbetet att rensa marken fr�n spillror s�tts p� dagordningen; det f�rekommer �gonblick d� det viktigaste �r att omsorgsfullt v�rda det nyas groddar som spirar fram under spillrorna p� den jord som �nnu inte �r rengjord fr�n br�ten.
Det r�cker inte med att vara revolution�r och anh�ngare av socialismen eller kommunist i allm�nhet. Man m�ste f�rst� att i varje s�rskilt �gonblick finna den speciella l�nk i kedjan som man av alla krafter m�ste gripa tag i f�r att kunna h�lla fast hela kedjan och grundligt f�rbereda �verg�ngen till n�sta l�nk. L�nkarnas ordning, deras form, deras sammankoppling, det s�tt varp� de skiljer sig fr�n varandra i de historiska h�ndelsernas kedja �r inte n�gonting s� enkelt och simpelt som i en vanlig kedja, gjord av en smed.
Kampen mot den byr�kratiska f�rvr�ngningen av sovjetorganisationen s�kras genom fastheten i sovjeternas f�rbindelse med "folket", d.v.s. de arbetande och utsugna, genom smidigheten och elasticiteten i denna f�rbindelse. Inte ens i v�rldens mest demokratiska kapitalistiska republik betraktas det borgerliga parlamentet av de fattiga som deras "egen" institution. Sovjeterna d�remot �r f�r massan av arbetare och b�nder deras "egna" och inte n�gonting fr�mmande. V�ra dagars "socialdemokrater" av Scheidemanns eller, vad som �r n�stan detsamma, Martovs kul�r har en likadan avsmak f�r sovjeterna och k�nner sig lika dragna till ett anst�ndigt borgerligt parlament eller en konstituerande f�rsamling som Turgenev f�r 60 �r sedan k�nde sig dragen till en moderat monarkisk f�rfattning med privilegier f�r adeln och som Dobroljubovs och Tjernysjevskijs bondedemokrati var honom motbjudande.
Det �r just sovjeternas n�ra samband med det arbetande "folket" som skapar de s�rskilda former f�r �terkallande och f�r annan kontroll nedifr�n som nu s�rskilt entr�get m�ste utvecklas. St�rsta sympati och st�rsta st�d f�rtj�nar exempelvis folkbildningsr�den som periodiska konferenser med sovjetv�ljare och deras delegerade f�r att dryfta och �vervaka sovjetmyndigheternas verksamhet p� detta omr�de. Ingenting vore dummare �n att f�rvandla sovjeterna till n�got stelnat och sj�lvtillr�ckligt. Ju beslutsammare vi nu m�ste g� in f�r en skoningsl�st fast makt, f�r enskilda personers diktatur r�rande best�mda arbetsprocesser, i best�mda moment av de rent verkst�llande funktionerna, desto mer m�ngskiftande m�ste formerna och metoderna f�r kontrollen nedifr�n vara f�r att man skall kunna eliminera varje sp�r av m�jlighet att vanst�lla sovjetmakten, f�r att man oavl�tligt och outtr�ttligt skall kunna rensa bort byr�kratins ogr�s.
En utomordentligt tung, sv�r och farlig situation i internationellt avseende; n�dv�ndigheten av att man�vrera och retirera; en period av v�ntan p� nya revolutionsutbrott, en revolution som sm�rtsamt sakta mognar i v�st; inom landet en period av l�ngsamt uppbyggande och skoningsl�s "uppstramning", av l�ng och h�rdnackad kamp f�r str�ng prolet�r disciplin och mot hotet fr�n det sm�borgerliga elementets disciplinl�shet och anarki - detta �r i korthet s�rdragen hos det speciella skede av den socialistiska revolutionen som vi nu upplever. Det �r den l�nk i den historiska h�ndelsekedjan som vi nu med all kraft m�ste gripa tag i f�r att vara uppgiften vuxen, tills stunden kommer f�r �verg�ng till n�sta l�nk som fascinerar genom sin s�regna glans, glansen fr�n den internationella prolet�ra revolutionens segrar.
F�rs�k sammanst�lla det vanliga, g�ngse begreppet "revolution�r" med de paroller som f�ljer av det nuvarande skedets s�regenheter: att man�vrera, retirera, avvakta, l�ngsamt bygga upp, skoningsl�st strama upp, str�ngt disciplinera, g� tillr�tta med disciplinl�sheten ... �r det s� underligt att en del "revolution�rer" grips av �del harm n�r de h�r detta och b�rjar "dundra" mot oss f�r att vi har gl�mt Oktoberrevolutionens traditioner, f�r kompromissande med borgerliga specialister och kompromisser med bourgeoisin samt beskyller oss f�r sm�borgerlighet, reformism med mera s�dant?
Olyckan med dessa kvasirevolution�rer �r att �ven de av dem som har de allra b�sta motiv och utm�rker sig f�r obestridlig h�ngivenhet f�r socialismens sak inte f�rst�r det egenartade och s�rskilt "obehagliga" tillst�nd som det genom det reaktion�ra och olyckliga kriget utpinade, efterblivna landet oundvikligt m�ste g� igenom, d� det b�rjade den socialistiska revolutionen l�ngt tidigare �n de mera framskridna l�nderna; olyckan med dem �r att de inte har tillr�cklig uth�llighet i den sv�ra �verg�ngens sv�ra stunder. Det �r naturligt att v�nstersocialistrevolution�rernas parti bedriver en s�dan "officiell" opposition mot v�rt parti. Personliga undantag bland grupp- och klasstyperna finns naturligtvis och kommer alltid att finnas. Men de sociala typerna blir kvar. I ett land d�r sm��garna bland befolkningen har en oerh�rd �vervikt �ver den rent prolet�ra delen kommer skillnaden mellan den prolet�ra och den sm�borgerliga revolution�ren ofr�nkomligt att framtr�da, tidvis i skarpt utpr�glad form. Den sm�borgerliga revolution�ren tvekar och vacklar vid varje omslag i h�ndelseutvecklingen. Han �r en gl�dande revolution�r i mars 1917, lovprisar "koalitionen" i maj, hatar bolsjevikerna (eller gr�ter �ver deras "�ventyrlighet") i juli, tar �ngsligt avst�nd fr�n dem i slutet av oktober, st�der dem i december, och i mars och april 1918 slutligen rynkar dessa typer ofta f�raktligt p� n�san och s�ger: "Jag h�r inte till dem som sjunger lovs�nger �ver det 'organiska' arbetet, prakticismen och successiviteten."
Det sociala ursprunget till s�dana typer �r sm��garen, som till f�ljd av krigets fasor, den pl�tsliga ruinen, sv�ltens och f�rfallets oerh�rda kval blivit desperat, som hysteriskt rusar �n hit och �n dit, s�ker en utv�g till r�ddning, vacklar mellan f�rtroende till och st�d �t proletariatet � ena sidan och anfall av f�rtvivlan � den andra. Man m�ste klart f�rst� och fast inpr�gla hos sig att ingen socialism kan byggas upp p� en s�dan social basis. Endast en klass som utan vacklan g�r sin v�g fram�t, som inte tappar modet och inte r�kar i f�rtvivlan ens vid de sv�raste, besv�rligaste och farligaste etapperna kan leda de arbetande och utsugna massorna. Vi beh�ver inga hysteriska utbrott. Vi beh�ver den taktfasta marschen av proletariatets j�rnh�rda bataljoner.