Originalets titel: The Tragedy of the Chinese Revolution (1938)
�vers�ttning: Per-Olov Eklund och Martin Fahlgren
HTML: Martin Fahlgren
F�rsta upplagan av denna klassiska bok kom ut 1938, men har d�refter kommit ut i flera reviderade utg�vor. F�religgande �vers�ttning baseras p� den f�rsta upplagan, som 2010 kom ut i nyutg�va p� f�rlaget Haymarket. Isaacs, som var medlem i det kinesiska kommunistpartiet, skrev boken efter att han 1934 hade brutit med partiet p� grund av omfattande kritik mot den f�rda politiken (se Jag bryter med de kinesiska stalinisterna).
Boken handlar fr�mst om den kinesiska revolutionen under �ren 1925-27, men behandlar �ven utvecklingen fram till mitten av 1930-talet.
Originalet anv�nder konsekvent det �ldre Wade Giles-systemet f�r stavning av kinesiska namn. Det har bibeh�llits i den svenska �vers�ttningen, men stavning enligt det moderna pinyin-systemet har i m�nga fall tillfogats inom [] �tminstone f�rsta g�ngen ett namn f�rekommer.
Denna bok, som �r resultatet av n�stan fyra �rs arbete, v�xte fram ur uppt�ckten att ingen detaljerad studie n�gonsin gjorts av de stora h�ndelser som skakade Kina 1925-27. L�rdomarna av den samh�lleliga katastrof som skedde vid den tiden har kommit v�ldigt l�gligt genom de h�ndelser som b�rjade sedan st�rre delen av detta arbete slutf�rts och som behandlas i de avslutande kapitlen.
F�rfattaren st�r i skuld till m�nga v�nner f�r l�n av v�rdefullt material, anteckningar, tidningar, dokument, pamfletter och b�cker som anv�nts i f�rberedelserna f�r denna bok. Dessa har haft en egen historia, eftersom Kuomintang-regimen [Guomindang] efter 1927 br�nde dem varhelst de hittades och Kommunistiska internationalens arkiv, om de alls inneh�ller dem, �r st�ngda f�r dem som s�ker efter fakta och f�rkastar f�rfalskade fantasier.
Eftersom s� mycket av detta material h�r anv�nds f�r f�rsta g�ngen och p� grund av den tio�riga historief�rfalskningskampanj som Kommunistiska internationalen genomf�rt vad g�ller dessa h�ndelser, har f�rfattaren anv�nt sig av precisa och kanske allt f�r m�nga citat fr�n samtida k�llor i verifieringssyfte och som v�gledning f�r framtida forskare. Transkriberingen av kinesiska namn, som varierar s� mycket p� olika spr�k, har gjorts enhetlig, inklusive de som finns i citat, i enlighet med den engelska anv�ndning som �r vanligast i Kina.[1] Jag vill h�r uttrycka mitt tack till J. C. L. som hj�lpt till med �vers�ttningar fr�n kinesiska.
St�rst skuld har f�rfattaren till sin medhj�lpare, Viola Robinson, som rensade bort allt ogr�s.
H. R. I.
New York
15 juni 1938
OBS publicerad separat
I utkanten av de stora kinesiska st�derna faller skuggorna av h�ga fabriksskorstenar �ver f�lt som fortfarande plogas med tr�plogar. P� kajerna i hamnarna lossar moderna linjefartyg gods som b�rs iv�g p� m�ns ryggar eller skeppas l�ngre in�t land p� primitiva pr�mar. P� gatorna vr�lar stora lastbilar och skramlande sp�rvagnar f�rbi k�rror dragna av m�n fastsp�nda likt djur till sina laster. Eleganta bilar tutar ilsket p� m�nniskodragna rickshaws och skottk�rror som trevar sig fram genom trafikens k�rf�lt. Gator, kantade av aff�rer d�r m�n och kvinnor fortfarande tillverkar sina varor med blotta h�nderna och enkla verktyg, leder fram till stora fabriker som drivs av surrande generatorer. Flygplan och j�rnv�gar sk�r �ver enorma regioner som annars endast �r f�renade med tusentals �r gamla g�ngv�gar och kanaler. Moderna �ngfartyg trafikerar kuster och floder och passerar djonker av �lderdomlig konstruktion. I st�derna och byarna och i de enorma floddalarnas tr�tta jord som str�cker sig fr�n havet in till Asiens hj�rta m�ngdubblas dessa mots�ttningar och kontraster. De f�rkroppsligar n�stan en halv miljard m�nniskors kamp f�r existens och �verlevnad.
Det kinesiska livets m�nster �r oj�mnt, s�nderslitet och oregelbundet. Moderna produktions-, transport- och ekonomiska former �r �verlagrade och endast delvis inv�vda i det f�rg�ngnas slitna och tr�diga m�nster. Denna �lderdomliga struktur h�ll p� att f�rsvinna redan f�r ett sekel sedan n�r V�st invaderade Kina med sina handelsvaror, sin girighet och sina id�er. Resultatet av denna p�verkan var katastrofalt och revolution�rt. Den kinesiska ekonomin omvandlades med v�ld. Samh�llklasserna, som varit stabila under s� l�ng tid, p�b�rjade en period av v�ldsamma f�r�ndringar. Styrelses�tt, vanor och hela den samh�lleliga j�mvikten var i uppror. F�r�ndringsprocessen var invecklad. Den st�lldes inf�r den enorma historiska uppgiften att skapa en ny struktur d�r Kinas produktivkrafter kunde v�xa och frodas. Den skapade konflikter som snart ackumulerades, fick upp farten och snabbt r�rde sig mot en l�sning p� klasskampens slagf�lt.
Den kinesiska ekonomins efterblivenhet best�mdes f�rst och fr�mst av produktivkrafternas stagnation under en l�ng historisk period. F�r omkring 2000 �r sedan ledde inf�randet av j�rnplogen till en �kad produktivitet inom jordbruket. Delvis som ett resultat av denna impuls f�rvandlades jorden vid den tiden till privat egendom. Jord som f�rl�nats eller erh�llits som kejserlig g�va blev �verl�tbar, dvs. kunde k�pas och s�ljas. Arbetskraft som frigjorts p� detta s�tt och kapital som f�rv�rvats p� detta s�tt absorberades delvis av staten vid bygget av stora offentliga byggen, dammar, kanaler, palats, murar och bef�stningar. Men kapitalistiska produktionss�tt utvecklades inte. Feodala exploateringsformer vidmakth�lls i byarna. Det kinesiska samh�llet fortsatte att vara organiserat i sm� jordbruksenheter. Tillverkning som skedde i hemmen eller hos lokala hantverkare t�ckte de st�rsta behoven i samh�llet. Staten tog direkt del i handeln och produktionen. Den ut�vade monopol, t ex i fr�ga om salt och j�rn. B�de produktionen och den interna marknaden kontrollerades h�rt av den statliga byr�kratin och de allomfattande k�pmanna- och hantverksskr�na. Urbana produktions- och handelscentra v�xte upp, men tycks ha begr�nsats till lyxvaror och regionala specialiteter, fina sidentyger, lack, porslin, sniderier, j�rnartiklar. Endast ytterligare forskning om arten och utstr�ckningen av den inre marknaden, handelskapitalets verksamhet och de sm� samh�llenas relativa isolering kommer att belysa vad Marx kallade det �asiatiska produktionss�ttet�, med dess anm�rkningsv�rda f�rm�ga till sj�lvf�rnyelse.[2]
Hela samh�llsstrukturen vilade fast p� de stora bondemassorna som betalade arrende till gods�garna, r�ntor till k�pm�nnen och penningutl�narna och skatter, med hj�lp av arbete, in natura och med pengar till staten. Den senare representerades av lokala �mbetsm�n som f�renades i en l�slig hierarki som str�ckte sig via provinsernas vicekungar upp till kejsaren. Dessa �mbetsm�n gjorde gemensam sak med gods�garna och k�pm�nnen under utnyttjandet av bondeklassen. F�r att m�ta de st�ndigt �kande kraven p� skatter m�ngdubblade gods�garna sin indrivning fr�n de som faktiskt brukade jorden. Sm�jord�gare satte sig i skuld hos penningutl�narna och reducerades gradvis till arrendatorer eller lantarbetare. Allteftersom varje efterf�ljande dynasti passerade sin topp och f�rf�ll, �kade dess ekonomiska behov och tj�nstem�nens korruption f�rv�rrades. N�r b�rdan av ackumulerat arrende, skulder och skatter blev outh�rdlig och de r�dande sv�righeterna ytterligare f�rv�rrades av upprepade naturkatastrofer, d� b�rjade lokala revolter mot arrende och skatteindrivare �ga rum och utvidgades ofta till stora bondekrig.
Milit�ra klickar, under ledning av jord�gande adelsm�n, st�llde sig i spetsen f�r spridda bondeavdelningar och provinsiella soldathopar, st�rtade dynastin och k�mpade sinsemellan om makten. Perioderna av inb�rdeskrig och f�rvirring � som ofta varade under flera decennier och en g�ng under flera �rhundraden � k�nnetecknades vanligen av f�rs�k att genomdriva drastiska sociala och jordreformer. Den mest k�nda av dessa perioder var Wang Mangs f�rs�k till reformer efter Handynastins fall i b�rjan av den kristna tider�kningens f�rsta sekel och de som f�respr�kades av Wang An-shih [Wang Anshih] efter T�angdynastins [Tang] kollaps och Sungdynastins [Song] uppg�ng i b�rjan av 900-talet. Vissa av deras f�rslag gick s� l�ngt som till en primitiv typ av nationalisering av jorden, dvs. den privata �gander�tten till jord avskaffades och den �terb�rdades till den ursprungliga �garen, staten. Andra stod f�r att uppr�tta fr�n till statskapitalism. Emellertid fullbordades inga av dessa reformer. Bondekrigen som drev fram dem dog alltid ut av sig sj�lva. En av de krigande klickarna kunde till slut h�vda sin �verh�ghet och uppr�tta en ny dynasti. Medan den nya kejsaren och hans omedelbara �ttlingar bef�ste sitt styre och gradvis undertryckte alla rivalernas tronanspr�k, s� �teruppr�ttades de ursprungliga samh�lleliga formerna i byn och samma gradvisa exproprieringsprocess �terupptogs.
I mitten av 1600-talet kom manchuerna till makten genom att dra f�rdel av ett av dessa bondeuppror. N�r de v�l etablerat sig som fr�mmande h�rskare hade de ett naturligt intresse av att skydda Kina fr�n andra yttre kontakter medan de slutf�rde underkuvandet av landet. Under denna period var Europa inbegripet i de bittra krig som f�regick f�delsen av v�stv�rldens kapitalism. De europeiska kontakterna med Cathay[3] var tillf�lliga och episodiska. De tidiga manchuiska kejsarna kunde ost�rt ut�va sitt herrav�lde. Men n�r ytterligare tv� �rhundraden passerat medf�rde en anm�rkningsv�rd befolkningstillv�xt ett nytt och skarpare tryck p� landet. Manchu-dynastins nedg�ng hade redan inletts. Dess makt h�ll redan p� att falla s�nder och den tvingades l�gga stora b�rdor p� befolkningen f�r att klara av upprepade revolter i olika delar av sina omr�den. Det kinesiska samh�llet befann sig p� randen till en ny era av politiskt sammanbrott och kaos n�r den expanderande v�stkapitalismens f�rsta v�gor slog in mot Kinas str�nder. Ankomsten av de nya barbarerna som kom �ver haven f�rdjupade, omvandlade och komplicerade de kinesiska samh�llsklassernas interna splittringar i oerh�rt stor omfattning. Deras ankomst innebar att de gamla l�sningarna, som man kommit fram till p� det gamla s�ttet, inte l�ngre var tillr�ckliga.
Genom att med oemotst�ndlig kraft driva fram en utvidgning av handeln och ackumulation av kapitalresurser krossade v�stnationerna de hinder som hittills avskilt det himmelska imperiet fr�n resten av v�rlden. Denna p�verkan m�ste till slut ge upphov till genomgripande ekonomiska, politiska och sociala f�r�ndringar. Den kapitalistiska ekonomin drog in hela v�rlden i sin omloppsbana. Kinas isolering var slut. Kapitalet var en ny sorts er�vrare som hittills varit ok�nd i den kinesiska historien. Invaderande horder som svept ner �ver de norra gr�nserna hade tidigare l�tt assimilerats av den �ldre kinesiska h�gt organiserade civilisationen. De nya barbarerna hade teknisk utrustning och en materiell niv� som inget i Kina kunde matcha. Enbart traditioner kunde inte st� emot kanoner, inte mer �n handen klarade av maskinen eller b�rstolen klarade av j�rnv�gen. Mot v�stv�rldens barbarers drivkraft och vapen kunde Kina endast st�lla tyngden av sin �lder, sin storlek och sitt antal. Dessa kunde p�verka denna oj�mna konflikts varaktighet och pl�gor, men inte dess resultat.
De kinesiska ekonomiska och sociala strukturerna som redan befann sig i kris reagerade snabbt p� det utl�ndska fr�tande inflytandet, b�de i toppen och p� botten. Ekonomiskt var Kina hj�lpl�st. Med hj�lp av opium etablerade de utl�ndska k�pm�nnen en handelsbalans som st�ndigt var till deras f�rdel. Silver som importerades mycket under utrikeshandelns f�rsta period b�rjade f�rsvinna 1826. Tio �r senare ersatte opium silver som betalningsmedel f�r kinesiskt te och siden.[4] Genom den br�sch som drogen �ppnat och som brittiska och franska kanoner breddat i opiumkrigen 1842 och 1858, b�rjade fabriksvaror g�ra sitt int�g. Brittiska bomullsvaror stoppade exporten av kinesiska v�vda bomullstyger (nankin) som praktiskt taget f�rsvann fr�n exportlistan fram till 1833. Den kinesiska exportkurvan f�ll skarpt med motsvarande spektakul�ra uppg�ng f�r opiumimporten under de f�rsta 25 �ren av 1800-talet. Bomullsimporten �kade stadigt och 1870 svarade bomullsvaror f�r 31% av Kinas import och ersatte n�gra �r senare opium i toppen av listan. De snabba framstegen n�r det g�ller industriell organisering och teknik i v�st, �ppnandet av Suezkanalen och utvecklingen av �ngb�tstrafik stimulerade den kinesiska handeln som f�rdubblades mellan 1885 och 1894. Fl�det av handelsvaror f�ljdes snart av kapitalinvesteringar och l�n. Utl�ndska rederier, bomullsv�verier, j�rnv�gar och telegraflinjer innehade vid seklets slut alla dominerande positioner inom det ekonomiska livet i Kina.
Denna ekonomiska er�vring underl�ttades genom att det uppr�ttades en utl�ndsk politisk kontroll. Den manchuiska regimen reducerades till maktl�shet. Dess tidiga f�rs�k att kontrollera �derl�tningen av silver genom att begr�nsa opiumhandeln slogs ner i en serie krig d�r den led f�r�dmjukande nederlag och f�r vilka den tvingades betala h�rda skadest�nd. F�rnedrade av v�sterl�nningarna f�rlorade den manchuiska regimen enormt mycket prestige och auktoritet bland kineserna. F�rdrag som utl�nningarna genomdrev med hj�lp av kanonmynningar[5]� gav dem r�tt att fritt sprida kristendomen, spjutspetsen vid v�sterlandets intr�ngande, och legaliserade opiumhandeln.[6] Men deras viktigaste best�mmelser �ppnade upp kust- och flodhamnar f�r handel, begr�nsade de kinesiska tarifferna till nominella 5%, gav r�tt till territoriella st�djepunkter och koncessioner som senare f�rvandlades till utl�ndska �intressesf�rer� och inf�rde systemet med extraterritorialitet som gjorde att utl�nningar undantogs fr�n den kinesiska r�ttskipningen och fr�n att betala kinesiska skatter. Kina blev i allt utom namnet ett underlydande land, r�ddat fr�n en ren uppdelning och kolonisering endast genom den intensiva rivaliteten bland de imperialistiska fribrytarna.
Spridningen av opium, �derl�tningen av silver och infl�det av maskintillverkade varor �kade v�ldsamt landsbygdskrisen som orsakades av den snabba befolkningstillv�xten och bristen p� odlingsbar mark.[7] Det utbredda opiummissbruket medf�rde ett utfl�de av rikedomar fr�n landsbygden in till st�derna och ledde till en alarmerande minskning av den inre marknaden.[8] Den silverbrist som orsakades av �derl�tningen resulterade i en nedskrivning p� 20-30% av den kopparvaluta som var i allm�nt bruk och en kraftig �kning av levnadsomkostnaderna. Mynt med l�gre silverhalt b�rjade anv�ndas.[9] Utl�ndska bomullsvaror och andra handelsvaror drev det kinesiska hantverket in i v�ggen, speciellt i de s�dra provinserna. V�varna som hade producerat de 3 359 000 tygstycken som exporterats 1819 f�rlorade sina f�rs�rjningsm�jligheter n�r exporten 1833 f�ll till 30 600 tygstycken och till n�stan noll under de tre p�f�ljande �rtionden.[10] Slutligen, som om m�nniskan och hennes arbete inte var nog elakartat, deltog naturen i den fysiska f�rst�relsen av den gamla ordningen. Under mitten av 1800-talet gick knappast ett �r utan att �versv�mningar, sv�lt, torka och farsoter drog genom de stora floddalarna och bortom dem.
Det samlade resultatet av alla dessa uppl�sande krafter blev massiv utarmning och bildandet av en stor r�rlig befolkning. Sporadiska revolter och utbrott bland Miao-minoritetens stammar i sydv�st och muslimerna i nordv�st f�reb�dade ett nytt bondekrig som, i enlighet med det traditionella h�ndelsef�rloppet, skulle ha bekr�ftat att den h�rskande dynastins himmelska mandat var �ver och lett fram till att en ny h�rskande �tt kommit till makten. Men samtidigt som en bonderevolt pyrde i provinserna fann den h�rskande kinesiska klassen resurser f�r att f�rnya sig sj�lv genom att direkt och indirekt ta del av utlandshandelns profiter.
K�pm�n och �mbetsm�n i hamnarna hade tidigt b�rjat samla stora f�rm�genheter genom sitt samr�re med utl�nningarna. Innan 1830 n�r utl�ndska fartyg fortfarande anl�nde till Kanton lastade med silverdollar f�r att betala f�r det te och siden de f�rde med sig tillbaka till Europa och USA[11], hade inte mycket av denna f�rm�genhet funnit sin v�g till de ursprungliga producenterna. Det mesta stannade kvar i h�nderna p� hamnarnas k�pm�n och mandarinerna.[12] Medlemmar av co-hongs, speciella handelsmonopol som officiellt hade skapats f�r att handla med utl�nningarna, och lokala �mbetsm�n, som hade fria h�nder att ta ut speciella skatter och �bidrag�, skaffade sig enorma f�rm�genheter, speciellt genom att smuggla opium. Medlemskap i co-hong var ofta v�rt s� mycket som 200 000 taeler. En k�pman i Kanton hade en f�rm�genhet p� 26 000 000 US dollar ut�ver de enorma summor som han betalat till lokala �mbetsm�n som tack f�r deras v�lvilliga st�d.[13]
Ur dessa handelm�n och �mbetsm�n formades en ny klass, compradorklassen, mellanh�nder f�r det utl�ndska kapitalet p� den kinesiska marknaden. Detta var en av den imperialistiska invasionens f�rsta direkta effekter p� det kinesiska samh�llssystemet. De ekonomiska maktpositioner som imperialismen s�krade f�r sig sj�lv blockerade effektivt den fr�msta kanalen f�r en inhemsk, oberoende kapitalistisk utveckling. Dessa kinesiska k�pm�n och �mbetsm�n h�rr�rde till en b�rjan fr�n jordadeln. De nya rikedomar som samlats genom utrikeshandeln gick inte in i kapitalistiska f�retag utan till jord, en process som m�rkbart p�skyndade framv�xten av stora jordegendomar och expropriering av sm�jordbrukare.[14] Gods�gare skickade sina s�ner till st�derna f�r att b�rja i den lukrativa compradorhandeln. Den comprador som inte var en fr�nvarande gods�gare var s�llsynt. Deras profiter gick inte enbart tillbaka till jorden utan �ven till ockerl�n till b�nderna som var tvungna att l�na pengar f�r att �verbrygga klyftan mellan deras minskande inkomster, de �kande levnadsomkostnaderna och skatterna. Of�rm�gna att t�vla med utl�nningarnas �verl�gsna kraft och materiella teknik f�rvandlades den gamla borgarklassen av gods�gare och k�pm�n till en klass av mellanh�nder, l�ngivare och spekulanter med intressen som delades mellan staden och landsbygden.
I denna process deltog hela statsstrukturen. Manchuerna hade besegrats av britterna i opiumkrigen �med en l�tthet som skakade deras egen tilltro till den egna rasens tapperhet och �de, och fullst�ndigt skingrade den egna milit�ra maktens prestige i de underlydande kinesernas �gon.� [15]
Nedbruten av milit�ra nederlag underminerades den manchuiska byr�kratin snart av mutor och lockande vinster fr�n opiumsmugglingen.[16] P�bud fr�n Peking f�rblev ofta verkningsl�sa. Peking l�g l�ngt borta och klirret fr�n utl�ndskt silver fanns n�ra och var lockande. Den kinesiska byr�kratin, som i teorin var r�ttskaffens, hade redan en urgammal tradition av korruption. �mbetsm�nnens beroende av skatteindrivning f�r att kunna livn�ra sig hade sedan urminnes tider satt ett pris p� officiell �rlighet. Utrikeshandelns rikedomar kr�nte denna tradition med en ny k�lla till olagliga inkomster. Med dynastins nedg�ng, minskningen av inkomster till centrumet och v�xande finansiell �tstramning f�ljde att alla anspr�k p� r�ttskaffenhet kastades �verbord och officiella poster blev f�rem�l f�r �ppen byteshandel. Maktens f�rm�ner f�rv�rvades inte av de l�rde utan av de som kunde betala. Det var naturligtvis de redan rika k�pm�nnen eller compradorerna som kunde k�pa en mandarins knapp till sin son eller broder. N�r denna praxis blev vanlig, blev k�pm�nnen, gods�garna och tj�nstem�nnen allt tydligare grenar p� samma klasstr�d. Denna klass, som fr�mst var angel�gen om att bevara alla oj�mlikheter som den profiterade p�, blev ett av de fr�msta instrumenten f�r utl�ndskt intr�ngande och kontroll.
Efter att f�rst ha tvingat den kejserliga regeringen till underkastelse och tagit de �vre skikten av det kinesiska samh�llet i sin tj�nst, p�tog sig imperialismen, � sin sida, rollen som beskyddare av de kinesiska h�rskarna mot ett h�rjat folks vrede. Detta kom att bli den grundl�ggande formeln f�r den imperialistiska kontrollen i det halvkoloniala Kina. Hela den kinesiska ekonomiska, sociala och politiska strukturen hade bringats i uppl�sning av imperialismen, men nya element hade knappast b�rjat bildas f�rr�n imperialismen tvingades samarbeta med allt som var konservativt, f�rtryckande och efterblivet i landet f�r att st� emot och krossa den revolution�ra f�r�ndringens f�retr�dare.
Denna relation utkristalliserades under Taipingupproret som hotade att st�rta den manchuiska dynastin i mitten av 1800-talet. Upprepade revolter som framkallats av oacceptabla ekonomiska f�rh�llanden kulminerade 1850 i ett m�ktigt antidynastiskt bondeuppror som svepte norrut fr�n Kwangsi [Guangxi] och under elva �rs tid etablerade sin makt i Yangtzedalen [Yangtzi]. Det b�rjade med att en liten religi�s sekt av nykristna �Gudsdyrkare� kom i konflikt med lokala myndigheter i s�der. Sedan utvecklades Taipingr�relsen snabbt till ett socialt uppror av f�rsta graden. Alla missn�jda och upproriska i landet samlades under dess fanor. Ur�ldriga hemliga antimanchuiska s�llskap, aldrig helt utd�da, vaknade �ter till liv. Intellektuella kineser och medlemmar av l�gadeln, som f�rdrivits fr�n sin mark och var tr�tta p� manchuisk utpressning och uppr�rda �ver manchuisk rasdiskriminering, gick med i dess ledande skikt. I v�gsvallet efter de antimanchuiska k�nslorna avskaffades queuen [den l�nga h�rpiskan], underkastelsens symbol, och de gamla mingkostymerna �terinf�rdes. Men det var f�rst och fr�mst de stora massorna av utarmade b�nder, de kringvandrande hantverkare och m�nniskor som letade efter jord och som l�nge revolterat mot lokala tj�nstem�n, gods�gare och skatteindrivare, som gav r�relsen dess k�tt och blod och pr�glade den med de traditionella dragen av bondeuppror som tidigare hade lett till dynastiska f�r�ndringar.
De milit�ra framg�ngarna var snabba och spektakul�ra. Manchuernas makt sveptes bort fr�n provinserna i s�der och i Yangtzedalen. Taipingarm�er n�dde n�stan fram till Pekings portar. Hung Hsui-chuan [Hong Xiuquan], r�relsens fanatiskt religi�sa ledare, tog titeln Tien Wang [Tian Wang], eller himmelske konung, och inr�ttade sin huvudstad i Nanking [Nanjing]. Vid sin h�jdpunkt karakt�riserades r�relsen av att b�nder p� m�nga platser beslagtog jorden. Denna radikala bonder�relse fick inte st�d fr�n toppen �ven om dess tryck medf�rde att det antogs dekret om att avskaffa lagfartsbevis och om att kollektivt dela p� jordegendomar, dekret som dock inte genomdrevs.[17] �F�rutom de jordreformer som b�nderna genomf�rde sj�lva �r det �ven ett betydelsefullt faktum att varhelst Taipingregeringen stabiliserades n�gorlunda s� gjordes relativt framg�ngsrika f�rs�k att stoppa opiumhandeln, kontrollera silverutfl�det, stimulera den inre marknaden, standardisera skatteuttaget och �ka jordbrukets produktivitet. Det �r ett faktum av yttersta intresse att under Taipingperioden n�dde exporten av siden fr�n Kiangsudistrikten [Jiangsu] till kusten nya h�ga niv�er. Om man f�r tro vissa redog�relser, gjorde Taipingerna upprepade f�rs�k att blidka utl�nningarna p� grundval av fritt utbyte och f�rbud mot den f�rd�rvliga opiumhandeln. S�lunda avsl�jade Taipingupproret, som fr�mst var ett bondekrig av den primitiva och traditionella sorten, �ven tendenser, som varken var direkta eller p�tagliga, men otvetydigt pekade mot en �normal� borgerlig utveckling.
Taipingr�relsen krockade med alla privilegierade krafter p� landsbygden och i st�derna. Upproret f�rst�rde den gamla �mbetsmannaklassens auktoritet och st�llning. De �tg�rder som b�nderna vidtog betr�ffande jordbruket f�rde dem i direkt konflikt med gods�garklassen som helhet och med compradorerna och k�pm�nnen som var s� djupt inblandade i jordegendomarna genom l�n och amorteringar. �Taipings destruktivitet� konstaterar en standardhistorik �st�tte bort de inflytelserika klasserna�.[18] De �inflytelserika� kinesiska klasserna stod stadigt p� manchuernas sida.
F�r imperialisterna framstod Taipingerna till en b�rjan som ett m�h�nda f�rdelaktigare alternativ till manchuerna som h�rskare �ver Kina. R�relsens kristna karakt�r v�ckte en viss sympati bland mission�rerna. Taipingerna lovade dessutom att stimulera handeln och �terst�lla lugnet vilket manchuerna inte klarade av. Trots alla dessa faktorer, lade utl�nningarna �nd� snart sin fulla tyngd p� manchuernas sida. Opiumhandeln, m�ste man komma ih�g, var fortfarande den kinesiska marknadens mest lukrativa del f�r utl�nningarna. Den svarade p� behovet av fortsatt primitiv ackumulering och samlande av ett �verskott som f�rst senare kunde g�ra marknadsf�ring av mer legitima varor mer vinstgivande. Det faktum att Taipingerna motsatte sig droghandeln st�llde dem i motsatsf�rh�llande till utl�nningarnas omedelbara intressen.[19]
Inb�rdeskriget gav imperialisterna ett utm�rkt tillf�lle att st�rka sitt grepp och utvidga sina ekonomiska och politiska st�llningar. Under 1854 f�rhindrade utl�ndska vapen de antimanchuiska triaderna fr�n att er�vra Shanghai och drog nytta av den lokala myndighetens totala kollaps f�r att ta �ver kontrollen av tulladministrationen[20] och utvidgade de utl�ndska bos�ttningarna. Under 1858 bombarderade franska och brittiska kanoner de f�rsvagade manchuiska styrkorna i norr och tvingade fram undertecknande av nya f�rdrag som gynnade de utl�ndska intressena. Opiumhandeln legaliserades och hela landet �ppnades f�r utl�ndsk penetration. Genom undertecknande av dessa f�rdrag fick utl�nningarna ett intresse av att bevara den existerande regimen. Underkuvandet av regeringens fullbordades genom f�ltt�get 1860 med den brutala plundringen av sommarpalatset. N�r dynastin nu var ett medg�rligt instrument blev den en tillg�ng som var v�l v�rd att skydda. Taipingerna f�rvandlades i utl�nningarnas �gon �fr�n m�jliga v�nskapliga eftertr�dare till manchuerna till enbart rebeller som hindrade genomf�randet av den nya �verenskommelsen�.[21]
Taipings version av kristendomen, som s�kert inte �r inte mindre rimlig �n andra versioner av jesustemat, ans�gs snabbt vara den mest f�rh�rdade h�delse. Den kristna generalen Gordon gick ut i strid med en korsriddares gl�d och l�t sig inte stoppas av n�gonting, inklusive f�rr�deri, f�r att ta itu med dessa Taipinger precis som Jehovas utvalda folk tog itu med Amalekiterna och alla som dyrkade Baal. Brittiska och franska trupper �vergav allt formellt sken av �neutralitet� och ingrep aktivt i kampen med avg�rande resultat.
Kampen f�r att bevara den manchuiska dynastin utk�mpades och vanns av tv� kinesiska statsm�n, Tseng Kuo-fan [Zeng Guofan] gods�garnas representant, och Li Hung-chang [Li Hongzhang] talesman och ledare f�r den nya compradorklassen. De organiserade och ledde f�rsvaret av draktronen och de lyckades f�rst och fr�mst d�rf�r att de utl�ndska milit�ra styrkorna och sj�stridskrafterna slog ned de d�ligt bev�pnade Taipingerna som manchuerna stod hj�lpl�sa inf�r.
Taipingernas slutliga nederlag och skingring 1865 �gde rum n�r r�relsen sj�lv redan var internt f�rbrukad. Inb�rdeskrigets h�rjningar, som hade kostat m�ngder av liv och �delagt stora jordarealer, f�rsl�sade bondekrigets resurser. Ledarna f�r Taipingr�relsen kunde inte ge en konsekvent ledning �t bonder�relsen som oundvikligen urartade till gerillakrig och kriminalitet. Ledningen splittrades i olika krigf�rande klickar av hoppl�sa �ventyrare. Det stora Taipingupproret misslyckades och status quo bevarades p� grund av det inte fanns n�gon klass inom det kinesiska samh�llet som kunde leda landet ut ur dess �terv�ndsgr�nd. Imperialismens tyngd kv�vde den fria tillv�xten av Kinas egna produktivkrafter och gjorde det samtidigt f�r alltid om�jligt att upprepa den gamla cykeln med bondekrig, uppl�sning och dynastisk f�r�ndering.
H�r framtr�dde den centrala mots�ttning kring vilken klasskampen i Kina h�danefter skulle kretsa. Den utl�ndska imperialismens ankomst, slutet p� den kinesiska isoleringen och upptr�dandet av maskintillverkade varor p� den kinesiska marknaden tvingade obevekligt fram en revolution�r omvandling av det kinesiska samh�llet. N�r imperialismen v�l f�tt fotf�ste lade den in hela sin tyngd i v�gsk�len f�r att bevara allt som var f�r�ldrat och bak�tstr�vande i detta samh�lle. En revolution�r f�r�ndring av Kina kr�vde nu att man gjorde sig av med det gamla systemet med jordinnehav och att trycket mot jorden minskade. Men imperialismen sl�t upp bakom gods�garna, k�pm�nnen och �mbetsm�nnen, som kontrollerade bondemassorna och som erbj�d kanaler f�r infl�de av utl�ndskt kommersiellt kapital in i de avl�gsnaste h�rnen av landet. F�r att kunna l�sa Kinas ekonomiska, sociala och politiska problem var landets enhet mycket viktig s� att dess resurser kunde utnyttjas p� b�sta m�jliga s�tt. Rivaliteten mellan de imperialistiska makterna vidmakth�ll interna konflikter som underminerade den centrala makten genom st�ndiga p�lagor. Ekonomisk utveckling var beroende av nationell sj�lvst�ndighet. Vidmakth�llande av imperialistiska privilegier kr�vde fortsatt underkastelse.
Taipingupproret var det sista f�rs�ket att p� �traditionellt� kinesiskt s�tt svara p� behovet av f�r�ndringar. Det misslyckades eftersom v�gen till den l�sningen blev oframkomlig p.g.a. de helt nya f�rh�llanden som skapats av den imperialistiska invasionen. De kinesiska massorna var nu utmattade av 20 �r av revolt och nederlag och det kr�vdes en ny generation under helt nya omst�ndigheter innan de �ter kunde ingripa. Vid det kinesiska samh�llets bas sk�rptes under den p�f�ljande perioden alla de mots�ttningar som orsakade den kroniska massfattigdomen. Koncentrationen av jord fortsatte. Infl�det av varor och handelskapital in i byarna �kade och p�verkade livet f�r alla arbetande. I samh�llsstrukturens topp och i st�derna som var stadda under utveckling, skedde under tiden genomgripande f�r�ndringar som gav ny form och nytt inneh�ll �t kampen f�r Kinas framtid.
Ur kampen mot Taipingerna och andra sporadiska revolter som fortsatte fram till 1880 framtr�dde den manchuiska dynastin som en f�rbrukad kraft. Efter att knappt ha �verlevt chocken av inre uppror, hungersn�d och upprepade naturkatastrofer, st�lldes den �ter inf�r slag i ansiktet utifr�n. St�lld inf�r en ny imperialistisk offensiv i imperiets periferi var den hj�lpl�s. Frankrike ockuperade Kambodja och Annam under slutet av 1860-talet och �legaliserade� sina f�rv�rv genom n�gra korta krig 1884-85. �ret d�rp� lade Storbritannien Burma till sitt indiska imperium. Tv�rs �ver Asien l�ngs den norra gr�nsen anlade det tsaristiska Ryssland en ny j�rnv�g och uppr�ttade sin �intressesf�r� i Norra Manchuriet. Under samma �r hade Japan, som mer enhetligt och snabbare reagerat p� den imperialistiska framst�ten, raserat st�rre delen av sin feodala struktur, och hade med Meijirestaurationen slagit in p� sin anm�rkningsv�rda linje som innebar att man anpassade sig till v�stliga produktionss�tt och organisationsformer. De h�ll redan p� att ta sig �ver det smala sundet och s�kte ett fotf�ste p� kontinenten. 1894 tillfogade den nya �makten sin gamla och hittills v�rdade granne ett f�rnedrande nederlag. Avskiljandet av Korea och etableringen av japanskt inflytande i S�dra Manchuriet blev startsignalen f�r en ny rusning bland makterna efter territorier och koncessioner. Tilltufsat och hj�lpl�st skrev det kejserliga hovet p� f�rdrag efter f�rdrag. Uppdelningen av Kina och inf�rlivandet av dess olika delar i de v�stliga nationernas koloniala imperier tycktes n�ra f�rest�ende.
F�rnyade imperialistiska p�tryckningar v�ckte emellertid till liv nya reform- och revolutions-r�relser som var helt annorlunda till karakt�r och klassursprung �n de stora massrevolterna i mitten av 1800-talet. Dessa nya krafter f�r f�r�ndring utvecklades i det kinesiska samh�llets �vre skikt. Utl�ndska p�tryckningar hade omformat den kinesiska h�rskande klassen s� att den passade de imperialistiska kraven och utl�ndska privilegier st�ngde de flesta d�rrarna f�r en inhemsk kapitalistisk utveckling. Icke desto mindre kunde inte ansamlingen av rikedomar hos denna klass undg� att stimulera f�rs�k att konkurera med utl�nningarna p� deras eget omr�de. Imperialismen hade f�rst�rt den gamla ekonomiska basen. Den kunde bromsa men inte helt f�rhindra uppkomstena av en ny. Compradorh�vdingen Li Hung-chang [Li Hongzhang] startade sj�lv de f�rsta oberoende kinesiska kapitalistiska f�retagen. Den f�rsta risrensningskvarnen byggdes i Shanghai 1863. Varvet i Kiangnan [Jiangnan] etablerades 1865. Sju �r senare bildades China Merchants Steam Navigation Company f�r att konkurrera med det utl�ndska monopolet �ver kust- och flodtransporter. �ret d�rp� byggdes det f�rsta moderna sidenspinneriet och 1876 den f�rsta j�rnv�gen, en 19 kilometer l�ng str�cka fr�n Shanghai till Woosung [Wusong] som uppskr�mda b�nder trodde oroade f�rf�dernas andar. Brytning i en modern kolgruva inleddes i Kaiping 1878 och 1890 byggdes det f�rsta bomullsspinneriet och bomullsv�veriet i Shanghai och det f�rsta j�rnbruket i Wuchang. T�ndsticksfabriker och s�deskvarnar f�ljde 1896. Industrialiseringen av Kina hade inletts.[22]
Kinas handelsbalans, speciellt n�r det g�llde bomull och bomullsvaror, f�rb�ttrades tydligt under denna period. En ogynnsam handelsbalans vad g�ller r�bomull f�rvandlades till ett export�verskott 1888. Exporten av inhemskt v�vda bomullstyger, som fallit till n�ra noll efter 1833, �terh�mtade sig efter 1868 och steg det �ret fr�n 238 picul [1 picul = 60 kg] till 30 100 picul 1900, den st�rsta �kningen skedde efter 1883 medan importen av fabrikstillverkade bomullsvaror samtidigt hade en oavbruten uppg�ng.[23] Med den f�rsta utvecklingen av industrin och handelns relativa f�rb�ttring utvecklades transporter, kommunikationer och banksystemet, dock i ett l�ngsamt tempo. Ett modernt postv�sen blev till 1878. En telegraflinje drogs mellan Shanghai och Tientsin [Tianjin] 1881. Kinas handelsbank bildades 1896, med enbart kinesiskt kapital. Andra telegraflinjer, andra banker f�ljde snart efter i allt st�rre antal.
Redan fr�n b�rjan utk�mpade den kinesiska kapitalismen en hoppl�s kamp mot den utl�ndska konkurrensen. Shimonoseki-f�rdraget som avslutade det kinesisk-japanska kriget 1895 gav utl�nningar r�tt att bygga fabriker i Kina och f�retag v�xte snabbt upp f�r att dra nytta av den billiga och talrika kinesiska arbetskraften. Utl�nningarnas �verl�gsna tekniska utrustning och kunskaper och de ekonomiska och politiska privilegier som de �tnj�t, medf�rde att deras kinesiska konkurrenter omedelbart hamnade i underl�ge. F�rutom att de hade tekniska begr�nsningar och var nedtyngda av skatter som utl�nningarna var befriade fr�n, var kineserna beroende av utl�ndska marknader f�r krediter, maskiner och den stora m�ngfalden av fabriksvaror som Kina �nnu inte kunde tillverka. De spirande kinesiska industrim�nnen f�rs�kte �verbrygga dessa nackdelar genom att exploatera arbetskraften mycket h�rdare. Men det dr�jde inte l�nge f�rr�n �nskan att skapa gynnsammare betingelser f�r det kinesiska kapitalets verksamhet tvingade sig in p� den politiska arenan i form av agitation f�r f�r�ndringar av en regim som inte l�ngre motsvarade de nya v�xande ekonomiska intressenas behov.
Under den period som f�ljde efter Taipingupprorets nederlag stod Li Hung-chang bakom en serie ynkliga f�rs�k att modernisera regimen. F�rutom att ta initiativ till nya industrif�retag lanserade Li �ven b�rjan till en modern arm� och flotta, ivrade f�r f�r�ndringar i skolorna och skickade grupper av studenter utomlands f�r att f�r Kinas del l�ra sig hemligheterna bakom v�sts ekonomiska och politiska makt. Hans anst�ngningar avslutades emellertid abrupt genom det japanska kriget. Nederlaget, f�rlusten av territorium, samt nya framst�tar fr�n stormakterna, f�rde upp nya politiska riktningar till ytan. Snabbare, mer drastiska f�r�ndringar beh�vdes.
Tv� distinkta riktningar dominerade det politiska livet i Kina efter 1895. Den f�rsta hoppades kunna reformera dynastin och anpassa den till de nya kraven. Den dr�mde om en kejsare som skulle spela Peter den stores roll och om en regering som liknade Englands konstitutionella monarki. Den andra ivrade f�r att den manchuiska dynastin skulle st�rtas och att en kinesisk republik efter amerikanskt eller franskt snitt skulle skapas. Under den sista perioden av dess nedg�ng gav de manchuiska h�rskarna gradvis efter f�r de som ville reformera. Genom att underkasta sig f�r�ndringar som var helt of�renliga med dess egen grundl�ggande struktur p�skyndade dynastin sin slutliga abdikation till f�rm�n f�r revolution�rerna.
Reformivrarna b�rjade med att revidera Konfucius. De framst�llde honom dj�rvt, inte som den klassiske f�rsvararen av status quo, utan som en progressiv liberal. I de gamla kanalerna f�r det kinesiska sociala, politiska och ekonomiska begreppen f�rs�kte de f�ra in Adam Smiths, John Stuart Mills, Herbert Spencers och Thomas Huxleys id�er, vars arbeten hade b�rjat ges ut i kinesiska �vers�ttningar. De trodde helhj�rtat att nationen skulle kunna omdanas genom kejserliga dekret och trodde att deras sak hade vunnit n�r de 1898 vann den unge kejsaren Kwang Hsus [Guangxu] �ra och inledde de ber�mda �Hundra dagarna� av reformer. En rad radikala p�bud utf�rdades f�r att ers�tta manchuernas �lderdomliga styress�tt med en modern statsapparat. De uppmanade till inr�ttandet av skolor, inf�rande av valmaskineri, avskaffande av missbruk av skatter och korruption i offentlig f�rvaltning. De beordrade statlig hj�lp till industri och jordbruk och kr�vde att regimen skulle demokratiseras.
Olyckligtvis f�r reformivrarna virvlade den str�m av nya id�er som fl�dade ut ur den F�rbjudna stadens strama portar endast ner i vallgraven och stannade d�r. F�r de gamla mandarinerna och domarna verkade det som om kejsaren blivit galen, ty hans order tycktes utformade f�r att ta ifr�n dem alla f�rm�ner och f�rst�ra alla institutioner som helgonf�rklarats av seklers bruk. P�bud efter p�bud manade till att kejsaren skulle �tlydas, men det verkade tvivelaktigt att denna vilja fortfarande �tnj�t Himlens mandat. Dessa tvivel bekr�ftades snabbt vid sj�lva det kejserliga hovet, d�r motst�ndet mot reformerna utkristalliserades runt �nkekejsarinnan. I september 1898 f�ngslade hon sitt syskonbarn och med n�gra f� penseldrag utpl�nade hon alla reformer som han hade st�tt bakom. N�gra av hans r�dgivare l�t hon avr�tta. Andra, inklusive Kang Yuwei [Kang Youwei] och Liang Chi-chao [Liang Qichao], lyckades med n�d och n�ppe fly landet med livet i beh�ll. Dessa intellektuella hade under de �Hundra dagarna� f�rs�kt anpassa den manchuiska regimen till v�stliga id�er genom att arbeta uppifr�n och ner. Den kinesiska borgarklassen var alltf�r omogen, dess ekonomiska bas fortfarande alltf�r smal och dess intressen fortfarande alltf�r splittrade f�r att den skulle kunna anv�nda sitt inflytande f�r att p� ett mer aggressivt s�tt p�verka h�ndelseutvecklingen. S� de borgerligt intellektuella som s�kte efter reformer satsade sin tillit p� en upplyst monark. Olyckligtvis visades sig den �kejserliga viljan� vara maktl�s som ett instrument f�r sociala f�r�ndringar. Kejsaren personifierade endast sin egen statsapparat. N�r han beordrade den att f�rg�ra sig sj�lv �r det inte konstigt att den stoiskt gjorde motst�nd. Mot mandarinatets tr�ghet var reformivrarna hj�lpl�sa. [24]
Den konservativa manchuiska byr�kratin kunde stoppa den lilla r�nnilen av reformer som endast hade st�d av ett f�tal individer, men den kunde inte st� emot de kraftfulla och olikartade faktorer som orsakade deras underg�ng. Den skakades av slag efter slag fr�n imperialisterna. �rhundradets sista �r utm�rktes av krav fr�n den ena makten efter den andra p� territorium, handel och j�rnv�gskoncessioner.[25] F�rst�relsen av den gamla hantverksekonomin, de h�ga levnadsomkostnaderna, nya �versv�mningar och torka ledde till en ny primitiv massrevolt, denna g�ng i de nordliga provinserna d�r urgamla hemliga s�llskap �teruppstod och blomstrade och v�nde ett uppr�rt folks vrede mot de utl�ndska barbarerna, manchuerna och v�sterl�nningarna i lika grad. Som en reaktion p� reformr�relsen tillgrep den manchuiska byr�kratin, under �nkekejsarinnans ledning, den farliga utv�gen att f�rvandla denna massrevolt mot dem sj�lva till en piska riktad mot de f�rhatliga utl�nningarna. St�d gavs �ppet till I Ho Ch�uan [Yihequan] (R�ttf�rdighetens och harmonins knytn�var), det upproriska s�llskap som f�r utl�nningarna �r k�nt som �Boxarna�. Rebellerna �ndrade sin paroll fr�n �Ner med manchuerna! Skydda kineserna!� till �Ner med utl�nningarna! L�nge leve den kejserliga dynastin!� [26]
Resultatet kunde enbart bli en katastrof. De v�ldsamma lokala upproren krossades av utl�ndska vapen och Kina �lades f�r�dande straff av segrarna, inklusive ett skadest�nd p� 350 000 000 US-dollar och vittg�ende milit�ra f�rdelar enligt Boxarprotokollet fr�n 1901. Under de p�f�ljande �ren blev Kina en hj�lpl�s �sk�dare och offer f�r rivaliteter och konflikter mellan makterna. �det f�r j�rnv�gar, koncessioner och hela kinesiska provinser avgjordes i europeiska regeringskanslier. Herrav�ldet �ver Manchuriet och Korea best�mdes genom ett krig som utk�mpades mellan Ryssland och Japan p� kinesiskt territorium och avgjordes genom ett f�rdrag som utbytte kinesiska besittningar utan att den kinesiska regeringen r�dfr�gades. Det manchuiska hovet talade inte l�ngre f�r n�gon faktisk del av den kinesiska befolkningen, den kunde inte erbjuda n�got motst�nd mot den gradvisa f�rst�relsen av dess suver�nitet.
Fr�n hopp om reformer sv�ngde den kinesiska intelligentsian till propaganda f�r revolution. Insikten att dynastin hade �verlevt sig sj�lv slog rot. Studenter och intellektuella v�nde Kang Yu-wei [Kang Youwei] ryggen och b�rjade lyssna noggrannare p� en annan exilkines, Sun Yat-sen [Sun Zhongshan].
Sun hade varit en av dem som 1898 hade kr�vt reformer av kejsaren. Hans politiska utveckling var emellertid ett resultat av str�mningar som var olika dem som p�verkade de mer k�nda reformivrarna vid den tiden. F�dd i en by n�ra Kanton �ret efter att Taipingrevoltens slutligen slagits ned, kom Sun under sin ungdom i kontakt med underjordiska radikaler som var genomsyrade av Taipingtraditionens v�pnade revolt. Han skickades som ung till Honolulu d�r han blev kristen och tillsammans med Den heliga skrift s�g han upp de amerikanska f�rest�llningarna om demokrati. I b�rjan av sin politiska karri�r valde Sun den konspiratoriska organisationens v�g f�r att st�rta monarkin. Hans f�rsta f�rs�k 1895 misslyckades och Sun gick i landsflykt och s�kte och fick st�d f�r sitt revolution�ra program bland utlandskineser.
Suns kontakter med utlandskineser var av avg�rande betydelse f�r den f�rsta kinesiska revolutionens f�rlopp. Den kinesiska kapitalismen hemmavid led av den utl�ndska konkurrensens alla hinder och den organiska l�nken mellan det kinesiska kapitalet i st�derna och den halvfeodala exploateringen av landsbygden. Genom att hindra en kapitalistisk utveckling f�rhindrade dessa faktorer framv�xten av en stark, v�lartikulerad borgerligt nationalistisk revolution�r r�relse. Utlandskineser i Indien, S�derhavet, Europa och USA, arbetare och k�pm�n, kom emellertid i direkt kontakt med den moderna demokratin. Det starka skydd som erbj�ds utl�nningar i Kina kontrasterade skarpt mot utlandskinesernas f�rsvarsl�shet n�r de r�kade ut f�r rasdiskriminering och �vergrepp. Bland dem tog starka nationalistiska st�mningar form l�ngt tidigare �n de utvecklades i sj�lva Kina. Kraftiga ras-, familje- och traditionella band kn�t dessa emigranter till sitt hemland och fr�n dem kom det f�rsta finansiella och moraliska st�det till den revolution�ra r�relsen. Det �r intressant att endast n�gra f� av de mer f�rm�gna av utlandskineserna deltog i kampen f�r en stark sj�lvst�ndig kinesisk republik. St�rre delen av de pengar som Sun samlade in kom i form av sm� summor fr�n kontraktsanst�llda arbetare och sm� k�pm�n som f�re n�gon annan visade sig vara redo att st�dja Suns program.
Detta program, som riktade in sig p� tanken att st�rta monarkin genom milit�ra sammansv�rjningar, lockade stora delar av de desillusionerade reformivrarna och den nya generationen studenter, speciellt de som samlades i Japan efter 1895 och �nnu fler efter 1900. I Kina smidde r�relsen l�nkar med de hemliga s�llskapen. De nya elementen fr�n st�dernas och landsbygdens intelligentsia gav dessa nya organisationer en nationalistisk och demokratisk klang som de inte haft f�rut. Studenter som reste utomlands och �terv�nde fulla av nya id�er och radikal iver hittade rekryter �verallt. Missn�jet med den r�dande ordningen v�xte. Demokratiska och nationalistiska id�er gjorde framsteg. Revolutionen 1905 i Ryssland gjorde stort intryck p� de intellektuella i Kina och hade s�rskilt stort inflytande n�r det g�llde att tvinga hovet till eftergifter.[27] Kinesiska k�pm�n och kapitalister b�rjade st� p� sig mer dj�rvt. Inget visade detta tydligare �n bojkotterna mot USA 1905 och mot Japan 1908.
Dessa r�relser fick en bred, folklig karakt�r. De st�ddes av handelsgillena och den nyligen startade popul�rpressen. Anv�ndningen av ekonomiska vapen i Kina mot amerikanernas diskriminerande inst�llning gentemot kineser i USA avsl�jade framv�xten av en ny anda av sj�lvf�rtroende och solidaritet bland k�pm�n och sm�kapitalister. Kampanjen st�rkte banden mellan kineserna i USA och de d�r hemma. Den hj�lpte till att bryta ner barri�rer mellan olika grupper. Bojkotten var starkast i Kanton, de flesta kineser som bodde i USA var kantoneser, men �tf�ljdes av demonstrationer och bojkottaktiviteter i Singapore, Shanghai och Tientsin [Tianjin]. Det kanske mest betydelsefulla var att bojkotten genomf�rdes i direkt trots mot den kejserliga myndigheten som efter amerikanska diplomatiska p�tryckningar hade utf�rdat en f�rordning mot bojkotten. Den antijapanska bojkotten 1908 var �nnu mer specifikt regeringsfientlig till sin karakt�r. Den uppkom ur de kinesiska myndigheternas krypande underkastelse inf�r Japan vad g�ller en transportincident. K�pm�n br�nde japanska varor och hamnarbetare v�grade lossa japanska fartyg, kanske det f�rsta direkta deltagandet av kinesiska arbetare i den antiimperialistiska kampen under det nuvarande �rhundradet.[28]
Ett av de krav som v�cktes i samband med den antiamerikanska bojkotten hade varit att upph�va den koncession som en amerikansk firma hade beviljats f�r att bygga j�rnv�gen mellan Kanton och Hankow [Hankou]. Det var kring fr�gan om j�rnv�gskoncessionen som motst�ndet mot det kejserliga hovet nu utvecklades bland de v�lbest�llda k�pm�nnen och adeln i provinsen. Planer p� att bygga j�rnv�gar som kn�t samman Kanton, Hankow, Changsha och Chengtu [Chengdu] hade redan utarbetats och f�retag hade startats med kinesiskt kapital f�r att genomf�ra planerna. Regeringen i Peking, som nu var ett verktyg f�r compradorerna som hade uppt�ckt att spelet med att bevilja utl�ndska investerare koncessioner var ytterst vinstgivande, anv�nde utl�ndskt kapital f�r att k�pa upp kinesiska andelar som redan investerats i olika j�rnv�gsplaner f�r att l�mna �ver projekten till utl�nningarna. Motst�nd mot detta flammade upp bland de begynnande j�rnv�gsmagnaterna, speciellt i Hunan, Hupeh [Hubei] och Szechuan [Sichuan]. De underjordiska revolution�ra s�llskapen[29] utnyttjade fr�gan agitatoriskt i stor omfattning, vilket hj�lpte till att identifiera den manchuiska regimen med de hatade utl�ndska exploat�rerna och rivalerna. Detta drog in nya skikt av �verklassen i kampen mot monarkin. Det var ett utbrott i just denna fr�ga i Szechuan, som slutligen provocerade fram ett �ppet uppror.
Hotet om total kollaps fanns n�rvarande under dynastins hela sista �rtionde. Det sk�ts upp enbart genom att ge efter f�r trycket efter reformer. �nkekejsarinnan och hennes r�dgivare tvingades inse att den v�xande kritiska oron efter boxarepisoden m�ste m�tas med kompromisser. Det handlade om, tycktes det, att ge efter eller att f�rlora. 1906 erk�nde det manchuiska hovet, som varit absolut h�rskare �ver det himmelska imperiet under n�stan tre hundra �r, motvilligt �principen� om en konstitutionell regering. Efter denna inledande utsp�dning urvattnades gradvis kejsarnas medf�dda r�tt. Dynastin var redan d�md n�r dess sista kraftfulla representant f�rsvann fr�n scenen. �nkekejsarinnan dog i slutet av 1908. Med henne i graven f�ljde den f�ngslade kejsaren Kwang Hsu. Hennes �ldsta r�givare f�ljde snart efter. P� draktronen satt nu den tre�rige kejsaren Hsuan Tung [Xuantong].[30] En enfaldig och inkompetent man styrde som prinsregent. Hovet degenererade till ett tr�sk av sm�aktig nepotism och kotteririvalitet. M�nga, men sm�sn�la och verklighetsfr�mmande reformer antogs p� papperet. 1910 inf�rdes provinsiella vicekonungsf�rsamlingar, som liknade zemstvo-organen under tsaren i Ryssland, som ett resultat av rigor�st begr�nsade �allm�nna� val.[31] I dessa hade man bara r�tt att debattera, och bara debattera vissa �mnen som tronen f�reskrivit. Men till och med dessa noggrant handplockade �l�ngkl�dda� f�rsamlingar kom i konflikt med hovet. De h�vdade att enbart en bredare mer ansvarstagande regering skulle kunna r�dda monarkin. De provinsiella f�rsamlingarnas delegater deltog i en nationell f�rsamling i Peking som desperat, mot hovets motst�nd, f�rs�kte p�skynda en parlamentarisk reform. Formella f�r�ndringar inf�rdes, men den gamla regimens hand l�g fortfarande tung �ver de nya organen, och reducerade dem till hoppl�sa fiktioner. F�rsamlingen, som bestod av personer utn�mnda av kejsaren och i h�gsta grad s�kra v�nner till vicekungarna, f�rs�kte sl�pa monarkin bakom sig i den illusoriska r�ddning som sammanfattats i det magiska ordet �parlament�. Medan de k�bblade k�rde revolutionen �ver dem och det hov de hoppats kunna r�dda.
Ett lokalt uppror mot de kejserliga �mbetsm�nnen i Szechuan i september 1911 f�ljdes i oktober av en revolt i garnisonen i Wuchang. N�r kejserliga trupper stationerade i Lanchow [Lanzhou] v�grade marschera mot rebellerna var det manchuiska v�ldets dagar �ntligen r�knade. Medan revolten spred sig erbj�d sig hovet undergivet att avst� alla anspr�k p� maktbefogenheter i utbyte mot att formellt f� beh�lla makten. Men det var f�r sent. Kejsard�met rasade samman och f�ll. Med det f�rsvann den �nationella f�rsamlingen� vars fana den kraftl�st f�rs�kt vifta med inf�r ett oundvikligt �de.
Den inre f�rruttnelsen hade redan f�rvandlat dynastin till ett intet. Det kr�vdes endast en liten knuff f�r att radera bort den. Revolutionen 1911 skapade bara tillr�ckligt med energi f�r att �stadkomma denna lilla knuff, inget mer. Ur den steg det inte fram n�gon klass som kunde leda f�rvandlingen av landet, l�sa jordbrukskrisen och �teruppr�tta det nationella oberoendet som var det enda som kunde skydda Kina fr�n fortsatta intr�ng och p�tryckningar fr�n de imperialistiska makterna. Den kinesiska borgarklassens starka band till halvfeodala intressen i jordegendomar f�rutbest�mde dess of�rm�ga att leda den utarmade bondeklassen ut ur dess sv�righeter. Inte heller drevs 1911 �rs revolution�rer till att ens g�ra ett f�rs�k. Bondemassorna spelade ingen roll i st�rtandet av dynastin. Deras passivitet gjorde det m�jligt f�r de gamla milit�ra och civila apparaterna att bevara status quo minus enbart den dynastiska etiketten och de h�rpiskor som de manchuiska er�vrarna �lagt folket som en underkastelse.
N�r denna nominella centrala auktoritet f�rsvann �verf�rdes makten till provinsiella eller regionala despoter som �tagit sig att bevara hela det existerande utsugarsystemet. Genom dem st�rktes det utl�ndska greppet �ver landets politiska och ekonomiska liv. De regionala makter som inr�ttades motsvarade i det stora hela stormakternas respektive �inflytelsesf�rer�. Militarister i Yunnan och s�dra Kwangsi fick st�d av Frankrike. Floddalarna kontrollerades ekonomiskt av Hongkong. Och Shanghai stod under brittiskt inflytande. Norr blev speciellt Japans dom�n. De inb�rdeskrig som snart br�t ut bland dessa rivaliserande regeringar kom att prim�rt spegla konflikterna mellan de st�rsta imperialistiska makterna som k�mpade om viktiga ekonomiska positioner. Det �r detta faktum som skiljer tiden efter 1911 fr�n liknande perioder med splittring, inb�rdeskrig och f�rvirring som f�ljt p� tidigare dynastiers kollaps.
De borgerliga intellektuella som hade deltagit i revolutionen visade sig vara hj�lpl�sa d� dessa nya splittringar utvecklades och tog form. P� grund av den ekonomiska omogenheten och politiska of�rm�gan hos den klass de representerade hade deras strategi i kampen mot dynastin aldrig f�rm�tt ta formen av en verkligt folklig r�relse. Bevarandet av dess intressen i fr�ga om jorden innebar att bevara allt som var underutvecklat p� den kinesiska landsbygden, det feodala systemet, analfabetism och vidskepelse, allt som det gamla systemet vilade p�. Dess intressen i st�derna var underordnade och d�rf�r drabbade av det utl�ndska kapitalet. De borgerligt intellektuellas kamp tog d�rf�r formen av milit�ra konspirationer som alltid misslyckades. Monarkins fall hade skett n�stan helt utan deras inblandning. Efter�t blev de mer av ett bihang till militaristerna som grep makten. De parlament och konstitutioner som de utarbetade var inte organ som hade n�gon faktisk politisk kontroll utan enbart en fasad som tolererades eller anv�ndes efter behag av de militarister som de var beroende av f�r skydd. S�lunda tvingades Sun Yat-sen, som i triumf �terv�nt till Kina och valts till den kinesiska republikens f�rsta president, snabbt att ge vika f�r Yuan Shih-kai [Yuan Shikai], en general fr�n den gamla regimen som tog makten i Peking.
De intellektuella som inte blev sekreterare eller tj�nstem�n hos obildade generaler l�mnade r�relsen och hamnade i ett tillst�nd av passivitet och apati. Sun Yat-sen och resterna av hans parti, Kuomintang, f�ll offer f�r parlament�r kretinism och skrev parollen �Skydda konstitutionen� p� partibanderollen. Men det enda skydd de s�kte fanns bland de olika generalerna som stod mot varandra. I detta spel f�rlorade de st�ndigt. Enbart generalerna vann.
St�rtandet av monarkin, i sig en progressiv handling av enorm historisk betydelse, tycktes ha f�rt landet fr�n d�ligt till v�rre. Inb�rdeskrigen och generalernas styre f�rdjupade el�ndet p� landsbygden. Indrivningarna �kade. Jorden l�g f�r f�fot. Jordbruksproduktionen minskade. Kina tvingades b�rja importera ris och vete. Sv�lt och okontrollerbara katastrofer kr�vde m�nga offer i m�nniskoliv. Miljontals b�nder som drivits bort fr�n jorden, deltog i militaristernas arm�er eller hemf�ll �t kriminalitet. H�rda skatter och milit�ra rekvisitioner p�skyndade f�rst�relsen av den kinesiska landsbygdsekonomin och d�mde den �verv�ldigande befolkningsmajoriteten till kronisk sv�lt. den inhemska industrin kunde inte, och skulle aldrig, som det s�g ut, kunna sv�lja det stora arbetskraft�verskottet. Men det var just inom detta omr�de som snabba och pl�tsliga f�r�ndringar b�rjade ske som ett direkt resultat av det stora kriget.
Kriget tilldrog sig den odelade uppm�rksamheten och hela industriella produktionen hos alla deltagande nationer. Inhemska kinesiska producenter hittade ov�ntat en stor �ppen marknad i det egna landet d�r f�rh�llandena tillf�lligt hade l�ttat fr�n det utl�ndska kapitalets st�ndiga p�tryckningar. Tack vare krigets krav minskade Kinas ogynnsamma handelsbalans abrupt till rekordl�ga niv�er, endast 16 000 000 tael 1919, med kraftigt stigande export [tael traditionell kinesisk viktenhet, 1 tael = c:a 40 gram]. Om 1913 s�tts som 100 var importen 1914 91,6 och 1919 105,9. Exporten steg fr�n 83,8 under 1914 till 140,1 under 1919. I sj�lva verket f�rblev importen n�stan of�r�ndrad under krigs�ren, vilket gav exporthandeln en chans att ta ett stort steg fram�t.[32]
L�ngt mer spektakul�r var den snabba industriella tillv�xt som m�jliggjordes av det andningsh�l som kriget hade skapat. Importen av industrimaskiner steg fr�n 4 380 749 tael 1915 till 56 578 535 tael 1921. Antalet bomullsspinnerier �kade fr�n 42 1916 till 120 1923, spinnmaskiner fr�n 1 145 000 till 3 550 000. Antalet sidenv�verier �kade fr�n 56 1915 till 93 1927. Fyra cigarettfabriker 1915 v�xte till 182 fram till 1927.[33] Om vi utg�r fr�n �r 1913 som 100 har vi f�ljande index f�r 1923: kolproduktion, 183,5; j�rnmalmsproduktion, 180,6; sidenexport, 152,3; b�noljeexport, 432,5, bomullsspinnmaskiner, 403,9. Samtidigt fanns det mindre men m�rkbara �kningar inom transport och sj�fart.[34]
Denna tillv�xt �tf�ljdes av omfattande f�r�ndringar i den kinesiska f�retagsstrukturen. Aktiebolagsformer inf�rdes. Bankfaciliteter ut�kades. Allteftersom maskiner i allt h�gre grad ersatte hantverksproduktion ersattes det gamla m�ster-ges�ll-l�rlingssystemet i avg�rande ekonomiska sektorer av aktie�gare-f�rman-arbetare-f�rh�llanden.
Denna �kning av produktivkrafterna f�rde automatiskt in den gryende kinesiska kapitalismen p� en kollisionskurs med existerande utl�ndska intressen och de existerande strukturerna f�r utl�ndska ekonomiska och politiska privilegier. Den drog �ven in den nya arbetarklassen i konflikt med sina arbetsk�pare, s�v�l utl�ndska som kinesiska. Ur dessa nya k�llor fl�dade nya nationalistiska str�mmar som under det kommande �rtiondet skulle svepa �ver och omst�rta Kina.
Samh�lleliga f�r�ndringar kom sent till Kina. Det �r d�rf�r som det idag �r ett land med s� stora kontraster. Under trycket fr�n ett helt v�rldssystem �r det tvunget att g�ra spr�nget fr�n tr�plog till traktor, fr�n b�rstol till flygplan. Imperialismen tvingade det himmelska kejsard�met att s�ka sin plats i en v�rld som redan avancerat l�ngt f�rbi det, ekonomiskt, kulturellt och ekonomiskt. F�r Kina fanns inget utrymme f�r en gradvis uppg�ng, ej heller m�jlighet att genomg� de historiska utvecklingssteg som resten av v�rlden redan l�mnat bakom sig. F�r att komma ifatt var det tvunget att ta ett gigantiskt kliv fram�t. De f�r�ndringar som det tagit v�stv�rlden �rhundraden att �stadkomma m�ste Kina g�ra p� n�gra f� �rtionden. Denna sv�ra p�frestning kunde inte genomf�ras utan djupg�ende omv�lvningar. H�rav oron, tempot, omfattningen, djupet och den explosiva karakt�ren hos h�ndelserna i Kina under de senaste 30 �ren.
F�r att lyfta sig sj�lv till det materiella och kulturella plan som de nya tiderna s� p�tr�ngande kr�vde var Kina tvunget att inte bara bryta skarpt med sitt eget f�rflutna. Det m�ste omvandla sin nutid. B�de gamla och nya bojor m�ste spr�ngas. Imperialismens intr�ngande f�rde med sig de modernaste teknikerna inom produktion, kommunikationer och finansv�rld, den moderna kapitalismens instrument. Men genom att f�r egen vinning anpassa k�pm�nnen, gods�garna, �mbetsm�nnen och milit�ren hj�lpte imperialismen till att bevara de f�rkapitalistiska formerna i det kinesiska samh�llet. Fabriker och j�rnv�gar byggda av utl�nningar anv�ndes f�r att utvinna superprofiter ur den underutveckling som fortfarande r�dde i Kina som helhet. Genom att beh�rska alla strategiska positioner i den kinesiska ekonomin och �verf�ra sina vinster till investerare utomlands f�rhindrade imperialismen en �normal� eller oberoende utveckling av Kinas resurser till fromma f�r en h�jd levnadsstandard f�r det kinesiska folket. Om det kinesiska folket skulle kunna lyftas upp fr�n umb�randen till ett inledande v�lst�nd m�ste produktivkrafterna befrias fr�n allt som fj�ttrade dem. Det var n�dv�ndigt att �terl�mna jorden till dem som brukade den och imperialismens grepp �ver det kinesiska ekonomiska livet m�ste brytas. Detta var de oskiljaktiga delarna av den kinesiska revolutionens problem. L�sningen kunde helt s�kert inte s�kas enbart inom Kinas nationella ramar. Under v�rldsekonomins moderna f�rh�llanden kunde ett lands problem inte avskiljas fr�n hela v�rldens problem. Karakt�ren p� Kinas historiska uppgifter medf�rde att l�sningen av dem i sin mest omedelbara mening hamnade p� direkt kollisionskurs med de imperialistiska makterna. Detta innebar samtidigt med n�dv�ndighet att Kinas sociala och politiska konflikter fick en internationell karakt�r. En omorganisering av det kinesiska samh�llet kunde endast vara en del av hela v�rldens ekonomiska och sociala omorganisering. Kina hade nu blivit en del av denna v�rld, en gigantisk best�ndsdel i de verksamheter, kalkyler och konflikter som f�rekom mellan de mot varandra st�ende krafterna i v�rldsskala. Utvecklingen och den slutgiltiga l�sningen p� Kinas inre kris kunde inte undg� att ut�va ett viktigt, och kanske avg�rande inflytande l�ngt ut�ver sina gr�nser.
Ingen radikal f�r�ndring av Kinas ekonomiska liv kan n�gonsin �stadkommas om inte revolutionen f�rst och fr�mst �terl�mnar jorden och det som de genom sitt slit producerar till b�nderna. Endast s� kan det gamla �garsystemet av jorden avskaffas. Utan detta absolut n�dv�ndiga f�rsta steg �r den slutliga omvandlingen av landsbygdens ekonomi och tillv�xten av jordbrukets produktivitet i nya former och genom nya metoder helt ot�nkbart. Mer �n tre fj�rdedelar av Kinas befolkning, eller mer �n 300 miljoner m�nniskor, �r beroende av jorden f�r sitt livsuppeh�lle. Dessa miljoners problem �r Kinas problem. Deras fattigdom �r Kinas fattigdom. Enbart genom att frig�ra den gigantiska produktivitetsenergin hos denna stora m�nniskomassa finns det n�got hopp f�r Kinas framtid. Idag utarmas de av ett samh�llssystem som tar ifr�n dem den avkastning de kramar ur jorden s� v�l som sj�lva jorden och ger dem inget i tillbaka.
Den kinesiska landsbygdsekonomin karakt�riseras av f�ljande drag: (1) En allt snabbare �gandekoncentration av jorden till en st�ndigt minskande sektor av befolkningen; (2) �verf�ring av en stor del av jorden till fr�nvarande gods�gare, regerings�mbetsm�n, banker och stadskapitalister som kontrollerar det varuhandelskapital som tr�nger ut i de mest avl�gsna byarna genom lokala k�pm�n och ockrare, som i sin tur kontrolleras och domineras av utl�ndskt finanskapital och v�rldsmarknadens regim; (3) oreda och minskad jordbruksproduktion som ett resultat av en oekonomisk anv�ndning av allt mer uppstyckade jordlotter, bevarande av de mest outvecklade jordbruksmetoderna, gods�garnas, ockrarnas och statens h�rda p�bud, och utsatthet f�r sv�lt, �versv�mningar och torka, samt inb�rdeskrig som utk�mpas av arm�er best�ende av utarmade b�nder.
Det �r f�rst helt nyligen som unders�kningar, f�r f�rsta g�ngen kompletta och vetenskapligt genomf�rda, slutgiltigt krossat den en g�ng s� vanliga illusionen att Kina var ett land av relativt sett v�lb�rgade sm� jord�gare. Genom omr�desstudier har man, under professor Chen Han-sengs ledning, ber�knat att inte mindre �n 65% av bondebefolkningen antingen saknar jord eller �r jordhungriga, det vill s�ga att de �ger f�r sm� jordlotter, har alltf�r underutvecklade produktionsmetoder och �r f�r utsatta f�r regimens h�rdhet f�r att kunna ge ett levebr�d, ens p� existensminiminiv�.[35] Skillnader n�r det g�llde �gande och brukande av jorden och den arbetskraft som �gnar sig �t eller utnyttjas till att bruka jorden avsl�jade de djupg�ende klyftor som existerar inom bondebefolkningen i kategorierna rika, mellan och fattiga.[36]
Jordinnehavets villkor speglar klassf�rh�llandena inom jordbruket. En officiell ber�kning som gjordes 1927 gjorde g�llande att 55% av den kinesiska bondeklassen helt saknade jord och 20% hade alltf�r lite jord. Det ber�knades att 81% av den odlingsbara jorden l�g i h�nderna p� 13% av landsbygdens befolkning.[37] Dessa siffror har till stor del bekr�ftats av senare unders�kningar. I norr, d�r enskilda jord�gare dominerade, visade en studie av ett utvalt distrikt att fast�n bara 5% av jordbruksbefolkningen bestod av jordl�sa arrendatorer, s� �gde 70% av alla mindre �n 30% av den odlade jorden med en genomsnittlig lottstorlek av 10,9 mow [pinyin: mu], eller mindre �n 0,75 hektar. I andra distrikt visade det sig att 65,2% av befolkningen �gde 25,9% av jorden i lotter om mindre �n sju mu, eller mindre �n 0.5 hektar. Gods�gare och rika b�nder som utgjorde 11,7% av jordbruksbefolkningen, �gde 43% av jorden och medelb�nderna �gde resten.�[1 mu = 666 2⁄3 m� = 6,667 ar 0.1647 acres 1 1 acre = 0.404685642 hectares �1 acre = 40.4685642 ares]
I den mycket mer t�ttbefolkade Yangtzeflodens dalg�ng och i s�der, d�r imperialisternas inflytande f�rst gjort sig k�nt och d�r jordbrukets kommersialisering d�rf�r var mer utvecklad, uppt�cktes att missf�rh�llandena var mycket st�rre. I ett distrikt i provinsen Chekiang [Zhejiang] fann forskare att 3% av befolkningen �gde 80% av jorden. I Wusi, ett annat distrikt i centrala Kina �gde 68,9% av bondefamiljerna endast 14,2% av jorden, d�r den genomsnittliga lottstorleken var 1,4 mu, eller mindre �n en tiondels hektar. Gods�gare och rika b�nder, 11,3% av familjerna, �gde 65% av jorden.[38]
En annan unders�kning som gjorts i den s�dra provinsen Kwangtung [Guangdong][39] avsl�jade att �gare till jord i olika delar av provinsen omfattade 12 till 32% av befolkningen och arrendatorerna och lantarbetarna utgjorde mellan 68 och 88%. Av fattigb�nderna, som utgjorde 64,3% av befolkningen i ett omr�de, uppt�ckte forskare att 60,4% inte �gde n�gon jord. F�r alla unders�kta distrikt visade studien att i genomsnitt �ver h�lften av bondebefolkningen saknade jord. Av all jord som odlades av fattigb�nder �gde dessa endast 17,2% och 82,3% arrenderades. Den genomsnittliga arealen som fattigb�nderna �gde visade sig vara 0.82 mu och den genomsnittligt odlade arealen, inklusive arrenderad jord, var 5,7 mu. Den arealen som var n�dv�ndig f�r att ge ett minimiupph�lle f�r en bondefamilj, varierade, i olika distrikt, mellan sex och tio mu och det dubbla f�r m�nga arrendatorer.
Denna extrema �garkoncentration av jorden kom till st�nd delvis genom �verl�telse av de en g�ng s� avsev�rda statliga, tempel- eller allm�nningsjordarna och omvandling av landsbygdsklanernas stora kollektiva �gor till faktisk privategendom tillh�rande sm� grupper av m�ktiga klanledare. Den st�ndigt minskande jordbruksproduktionen och v�xande b�rdor p� bondens axlar gjorde att denne snart f�rlorade den jord han hade kvar. Hans skicklighet p� sin lilla jordlott kunde inte uppv�ga de vetenskapliga framsteg som gjordes p� andra platser inom jordbruket eller ge honom de medel han beh�vde f�r att komma till r�tta med sin jords minskande produktivitet. Kinas fr�msta handelsgr�dor, te och siden, fick ge vika p� v�rldsmarknaden p� grund av att b�ttre varor producerades mer effektivt av moderna konkurrenter.[40]
Hela landets underutveckling, bristen p� kommunikationer som klarar den moderna marknadens krav, samt b�ndernas primitiva metoder samverkade f�r att ruinera jordbruksproducenten s� snart kapitalet tr�ngde ut till det djupaste inlandet och infl�det av billiga fabrikstillverkadevaror d�rmed gjorde slut p� hans gamla sj�lvf�rs�rjning. F�r att kunna �verleva var han tvungen att producera f�r f�rs�ljning, men den lilla jordlotten och den primitiva karakt�ren p� hans jordbruk visade sig vara ett o�verstigligt hinder f�r att g�ra detta p� ett framg�ngsrikt s�tt. Han var inte bara tvungen att producera tillr�ckligt f�r att skapa ett �verskott, utan tvingades �ven skulds�tta sig f�r g�dningsmedel, f�r mat s� att han klarade sig till sk�rden, f�r uts�de, f�r hyra och f�r anv�ndning av redskap. F�r detta bel�nade han sin jord, till r�ntor som aldrig var l�gre �n 30% och oftast 60, 70, 80% och till och med �nnu h�gre. Den f�rkrossande b�rdan av skatter och militaristernas giriga p�lagor som kom att h�rska �ver honom drev ner honom i �n djupare skuld och utel�mnade honom och hans jord �t ockrarnas och skatteindrivarans f�rbarmande.[41] Han skinnades godtyckligt av k�pmannen eftersom han inte sj�lv kunde transportera sin lilla sk�rd till mer avl�gsna marknader och hoppas p� en vinst. Sk�rdar beslagtogs ogenerat och priserna manipulerades. Resultatet av s�songens slit blev undantagsl�st nya skulder, inget �verskott. Skulderna f�ljde med in i n�sta �r och vidare till n�sta generation. Han f�rlorade jorden och blev arrendator. Till �garen var han tvungen att ge 40 till 70% av sk�rden och en avsev�rd extra procentandel i speciella avgifter, g�vor och skyldigheter som f�rts vidare genom �rhundrandena fr�n ett dunkelt feodalt f�rflutet, inklusive plikten att arbeta gratis vid speciella tillf�llen som fastst�llts av ur�ldriga traditioner. Sv�lt, �versv�mningar och torka som han var f�rsvarsl�s emot kostade honom sk�rden, hans jord, om han �gde n�gon, hans familj och mestadels �ven hans liv. Till och med under de b�sta �ren levde han precis p� sv�ltgr�nsen. Han hade det inte mycket b�ttre �n en slav bunden till gods�garen, skatteindrivaren, k�pmannen och ockraren.
Denna process, med sina m�ngfaldiga aspekter, st�rtade ner stora delar av bondeklassen i kronisk, oavbruten fattigdom. Miljoner som drivits fr�n sin jord tiggde, svalt, b�rjade stj�la eller gick med i krigsherrarnas arm�er. Fr�n s�der str�mmade de utomlands, till Amerika, till Malaya och till Indien. Fr�n norr emigrerade de till Manchuriets outvecklade marker. Miljoner fyllde st�derna vid floderna och vid kusten, en outt�mlig k�lla till billig arbetskraft som de nya industrierna inte kunde absorbera. Deras arbetskraft var �nnu billigare �n djuren och i hela Kina utf�rde m�nniskor lastdjurs arbete. Alltmer jord l�mnades obrukad. Kina, ett av v�rldens st�rsta jordbruksl�nder, tvingades i allt st�rre omfattning att importera mat.[42] De inre och yttre marknaderna p�b�rjade en katastrofal tillbakag�ng. Hela den ekonomiska strukturen ruttnade �nda in i m�rgen.
Dessa villkor innebar att frig�randet av mark f�r mer produktiv anv�ndning (vilket innebar att bonden slapp sin b�rda) blev det f�rsta oumb�rliga steget i varje f�rs�k att �teruppliva och vitalisera den kinesiska ekonomin. Men detta kunde endast f�rverkligas om hela landets ekonomi samtidigt befriades s� att den kunde utveckla och koordinera nationens resurser i enlighet med dess behov. Detta skulle aldrig ske s� l�nge de r�dande imperialistiska ekonomiska och politiska privilegierna f�rblev intakta. Det utl�ndska kapitalet hade en dominerande st�llning i alla grundl�ggande ekonomiska sektorer och s�g ur landet p� dess resurser likt blodiglar. Det �gde n�stan h�lften av bomullsindustrin, Kinas st�rsta. Det �gde en tredjedel av j�rnv�garna direkt och h�ll med hj�lp av inteckningar ett f�rlamande grepp om resten. Det �gde och drev mer �n h�lften av rederierna i de kinesiska vattnen och skeppade med egna fartyg n�stan 80% av Kinas kust- och kustfrakter. Gynnade av sin tekniska �verl�gsenhet och sina politiska och ekonomiska privilegier utsatte imperialisterna Kina f�r en stadig dr�nering. Landets negativa handelsbalans ackumulerades mellan 1912 och 1924 till den svindlande summan 1 500 000 000 US-dollar som mer �n f�rdubblades under det f�ljande �rtiondet. Mellan 1902 och 1914 f�rdubblades utl�nningarnas investeringar och under de efterf�ljande 15 �ren f�rdubblerades de �terigen och n�dde en ber�knad totalsumma av 3 300 000 000 US-dollar. Mer �n fyra femtedelar av detta utgjordes av direktinvesteringar i transport- och industrif�retag och resten i l�n som f�rvandlade den kinesiska regeringen till imperialisternas fogliga verktyg och gav de senare ett strypgrepp om nationens inhemska och externa int�kter.[43]
F�r att �terf� kontrollen �ver sina egna produktivkrafter m�ste Kina �tervinna sin f�rlorade terr�ng. Det m�ste ena sig sj�lvt genom att sk�ra tv�rs igenom de olika rivaliteter som de imperialistst�dda krigsherrarna uppr�tth�ll i de utl�ndska �intressesf�rerna�. Enbart p� detta s�tt kan den inrikespolitiska freden �terst�llas, militaristernas mardr�m avl�gsnas, den interna marknaden utvidgas och utvecklas. Enbart p� detta s�tt skulle den kinesiska industrin bli basen f�r en h�jd levnadsstandard f�r hela folket. F�r att komma ur �terv�ndsgr�nden vad g�ller jorden m�ste Kina befria sig sj�lv fr�n imperialismen. F�r att befria sig sj�lv fr�n imperialismen m�ste landet v�cka de stora bondemassorna genom att ge dem hopp om befrielse fr�n deras outh�rdliga b�rdor. En antiimperialistisk r�relse med b�de paroller om agrarrevolt och om nationell befrielse p� sina ban�r �r det enda som kan finna styrkan att f� imperialismen ner p� kn�.
Hur och av vem skulle detta kunna genomf�ras. Svaret l�ser sig sj�lvt automatiskt till en uppskattning av klasstyrkor och -f�rh�llanden, ty varje del av befolkningen st�r i distinkt och olika relation till jorden och till imperialismen. Var och en av dem skulle n�dv�ndigtvis v�lja den politiska kampens v�g med olika m�l i sikte. Bondeklassen, som utg�r den st�rsta delen av sm�bourgeoisin, kan inte, vilket historien rikligen har bevisat, fungera sj�lvst�ndigt p� den politiska arenan. Den �r djupt splittrad i olika skikt som har skarpt motstridiga ekonomiska intressen. Den �r befolkningens mest splittrade och mest outvecklade del. Den �r decentraliserad och begr�nsad, b�de ekonomiskt och psykologiskt. Av dessa orsaker har byn alltid f�ljt staden. Bondeklassen har alltid varit underordnad st�dernas klasser som kan centralisera, svetsa samman, kontrollera och beh�rska. Utan stadens samlande kraft, runt vilken landsbygdens ekonomi oundvikligen m�ste kretsa, �r bonden hj�lpl�s, s�rskilt den fattigaste bonden, den mest exploaterade och den som �r n�rmast jorden. Hans egna f�rs�k att f�rb�ttra sin egen lott, utan hj�lp fr�n eller i mots�ttning till de dominerande stadsklassernas har alltid antagit formen av isolerade v�ldshandlingar som inte f�rm�tt �stadkomma en varaktig l�sning.
Detta g�llde Ryssland och g�ller i synnerhet Kina, ett enormt land med miljontals utarmade, f�rm�rkade av analfabetism och vidskepelse, s� uppsplittrade att seder, vanor och talspr�ket skiljer sig mycket mellan olika provinser, mellan olika st�der och till och med mellan olika byar. Kinas stora bondekrig har alltid slutat med att skiktningen inom bondeklassen �ndrades, ty de upproriska b�nderna togs alltid p� sl�p av en del av den h�rskande klassen som inte str�vade efter ett nytt samh�lle utan efter en ny dynasti. N�r striderna var �ver satt en ny kejsare p� draktronen och gods�garna �terkom. Endast en allierad i st�derna som �r f�rm�gen att omvandla alla sociala f�rh�llanden, fullst�ndigt riva ned den gamla staten och skapa en ny p� dess ruiner, skulle kunna befria bondeklassen fr�n denna onda historiska cirkel, befria den fr�n dess egen exploaterande minoritet p� landsbygden och hj�lpa den att �verbrygga det kulturgap som skiljer stad och landsbygd.
I Europa hade de borgerliga revolutionerna f�r tv� eller tre �rhundraden sedan spelat denna historiska roll. De framv�xande kapitalisterna var tvungna att utvidga den borgerliga �gander�tten till jorden och befria arbetskraften fr�n livegenskap f�r det nya framv�xande industrisystemets l�neslaveri. De radikalaste delarna av sm�borgarklassen steg fram f�r att hj�lpa bondeklassen att bryta de feodala bojor som h�ll dem kedjade till jorden och lade grunden till starka nationella borgerliga stater. I 1900-talets Kina tvingade ett helt annat socialt m�nster fram andra l�sningar. Borgarklassen kunde inte befria bondeklassen, ty � som ett resultat av de speciella f�rh�llandena och borgarklassens sena uppkomst � var det borgarklassen som direkt utnyttjade bondeklassen. Vi har redan sett hur borgarklassen v�xte fram, inte som en distinkt stadsgruppering, utan ur de gamla h�rskande klasserna och hur den med tusen band f�rblev bunden till det f�rkapitalistiska eller halvfeodala system f�r exploatering av jorden som de direkt deltog i. B�nderna var underkastade gods�garnas, ockrarnas, k�pm�nnens, bankernas, krigsherrarnas, skatteindrivarnas och lokala tj�nstem�ns h�rjningar. Dess exploat�rers intressen sm�lte samman och blev hela den h�rskande klassens sammanfl�tade intressen. Det var inte helt ovanligt att den som drev in hyran, r�ntan, de feodala avgifterna och skatten var en och samma person. �Till skillnad fr�n gods�garna i Frankrike under den gamla regimen �r gods�garna i Kina ofta fyrsidiga varelser�, skrev professor Chen Han-seng.
De �r hyresindrivare, k�pm�n, ockrare och administrativa �mbetsm�n. M�nga gods�gare-ockrare blir gods�gare-k�pm�n; m�nga gods�gare-k�pm�n f�rvandlar sig sj�lva till gods�gare-k�pm�n-politiker. Samtidigt blir m�nga k�pm�n och politiker �ven gods�gare. Gods�gare �ger ofta bryggerier, oljekvarnar och spannm�lsmagasin. � andra sidan �r �gare av magasin och handelsbodar l�ngivare till jordar och i slut�ndan dess �gare. Det �r ett v�lk�nt faktum att gods�garnas pantbanker och handelsbodar p� ett eller annat s�tt �r knutna till de milit�ra och civila myndigheternas banker� Samtidigt som vissa storgods�gare praktiserar ocker som fr�msta yrke, har n�stan alla n�got att g�ra med det. Och m�nga gods�gare �r milit�rer och civila �mbetsm�n. [44]
Detta �r den kinesiska h�rskande klassens verkliga fysionomi och det exploaterande system som trycker bonden till marken. De grundl�ggande f�rh�llanden som styr detta �r borgerliga till sin karakt�r. Feodalismen, i sin klassiska form, f�rsvann fr�n Kina f�r m�nga �rhundraden sedan n�r jorden, det grundl�ggande produktionsmedlet, blev �verl�tbar. Handelskapitalets intr�ngande i byn uppr�ttade d�r i grund och botten borgerliga exploateringsformer inom en ekonomisk struktur som hade kvar m�nga av sina f�rkapitalistiska drag. Dagens borgarklass, gods�garen-k�pmannen-bankiren-politikern-skatteindrivaren f�r sin inkomst fr�n ocker, marknadsspekulationer, l�n p� mark, statliga skatter och arrende. Han, som sj�lv �r en produkt av den kinesiska ekonomins underutveckling, drar i inte s� liten grad nytta av de f�rkapitalistiska exploateringsformer som finns inb�ddade i samh�llsstrukturen. Han tar ut avgifter med metoder som �r starkt feodala till sin karakt�r och sitt ursprung, milit�ra rekvisitioner, avgifter till gods�garen i form av gratis arbete och g�vor, naturaskatt, tv�ngsarbete, milit�rtj�nst, diverse lokala skatter och likin eller tullavgifter mellan distrikt.
Under imperialismens pressande tryck hade de viktigaste delarna av den kinesiska borgarklassen blivit mellanh�nder, som avl�gsnats en, tv� eller tre g�nger, till det utl�ndska eller utlandskontrollerade kapitalets fromma precis som krigsherrarna och deras regeringar p� sina respektive omr�den omvandlats till b�nder p� de mellan-imperialistiska rivaliteternas schackbr�de. Samtidigt som upp�tstr�vande kinesiska industrialister och bankirer, som ville ha en oberoende kapitalistisk utveckling f�r egen del, naturligtvis skulle vilja lossa p� det imperialistiska greppet, st�lldes de inf�r det faktum att den klyfta som skilde dem fr�n landets exploaterade massor var mycket djupare och o�verstiglig �n mots�ttningen mellan dem och deras utl�ndska rivaler som de fortfarande var s� beroende av. Av imperialisterna kunde och skulle borgarklassen f�rs�ka tvinga till sig eftergifter, kr�va och s�kerst�lla en st�rre andel av bytet, men den kunde inte hoppas p� att g�ra massorna till lags utan att undergr�va sin egen st�llning. Jord kunde inte �terl�mnas till b�nderna utan att bringa alla befintliga �garf�rh�llanden i oordning och f�rst�ra borgarklassens ekonomiska bas b�de i st�derna och p� landsbygden. Detta grundl�ggande faktum f�rutbest�mde enheten mellan de kinesiska och de utl�ndska exploat�rerna mot de exploaterade. Det betydde ocks� att uppgiften att l�sa Kinas revolution�ra uppgifter �vergick i h�nderna p� den nyaste och yngsta klassen, stadsproletariatet, genom att organisera och rycka med sig de miljontals arbetarna och hantverkarna i st�derna och ute p� f�lten. Bara dess intressen stod i samklang med behovet av en radikal omv�lvning av hela Kinas ekonomiska liv.
Tanken att proletariatet, en liten minoritet i ett enormt land, skulle kunna ta p� sig den politiska ledningen hade upph�rt att vara en teori och blivit verklighet i Ryssland 1917. D�r hade proletariatet i ett underutvecklat land tagit �ver de uppgifter som en bankrutt borgarklass visade sig of�rm�gen att l�sa. Oktoberrevolutionen hade visat hur en kombination av ett prolet�rt uppror � kulmen p� de nya klassmots�ttningarna � och ett bondekrig � som �rvts fr�n det f�rflutna � erbj�d den enda utv�gen f�r ett efterblivet land i imperialismens moderna v�rld. Liksom Ryssland m�ste Kina l�sa uppgifter som historiskt tillh�rde de borgerliga revolutionernas svunna epok. Ryssland hade visat att detta under 1900-talet endast kunde g�ras genom att radikalt omvandla alla klassf�rh�llanden och hela samh�llsstrukturen. Detta uppn�ddes genom att kombinera de borgerliga och prolet�ra revolutionerna.
Oktoberrevolutionens erfarenheter var avg�rande f�r hela det outvecklade �st, och i synnerhet Kina. Det f�rflutnas borgerliga revolutioner hade genomf�rts under kapitalismens gryning, innan proletariatets framtr�dde som distinkt klass. �nd� var det enbart genom de plebejiska massornas beslutsamma ingripande som �ven dessa revolutioner fullf�ljdes till slutet. Hantverkarna och st�dernas fattiga i Holland k�mpade i ett �rhundrade f�r att bli av med den spanska feodalismens d�da hand och bereda v�gen f�r den holl�ndska borgarklassens expansion. Det var hantverkarna och b�nderna i Cromwells arm�er som lade grunden till det brittiska borgerliga samv�ldet. I Frankrike, den klassiska borgerliga revolutionens land, drev bonderevolten de uppskr�mda borgarna fr�n tredje st�ndet tillbaka in i adelns armar. St�dernas plebejer, embryot till proletariatet, fattighjonen, sanskulotterna steg g�ng p� g�ng upp ur Paris r�nnstenar f�r att driva revolutionen fram�t. Det var den jakobinska republiken 1793, inte Nationalf�rsamlingen 1789, som slutligen krossade feodalismens bojor och befriade bonden, �ven om den var tvungen att l�mna �ver honom till den borgerliga ordningens nya slaveri som han blev en integrerad del av.
Mellan dessa h�ndelser och den ryska revolutionen kom en hel historisk epok som i grunden omvandlade hela samh�llet och d�rmed metoderna och instrumenten f�r samh�lleliga f�r�ndringar. Kapitalismen uppr�ttade en arbetsdelning i v�rldsskala. Svepande tekniska framsteg och den automatiska tillv�xten av de kapitalistiska rikedomarna kolliderade snart med nationsgr�nserna som ursprungligen uppf�rts f�r att underl�tta omorganisationen av landets inre marknad och de produktivkrafter som f�dde den. Rivaliserande nationella grupper k�mpade om marknadsandelar, nya r�materialk�llor, billig arbetskraft och h�gre profiter. Ur dessa konflikter v�xte koloniala imperier. Alla underutvecklade delar av v�rlden underkastades de mer utvecklade l�nderna och drogs oemotst�ndligt in i den kapitalistiska v�rldsekonomins intressesf�r. Asien och Afrika blev sk�deplatser f�r kolossala ekonomiska, politiska och milit�ra konflikter. Ur denna h�nsynsl�sa konkurrens, som stod i centrum f�r denna snabbt utvecklande process, uppstod tendensen till kaptalkoncentration, framv�xten av monopol p� grundval av massproduktion i storskaliga industrier, uppdelningen av v�rlden i ett minskande antal allt st�rre ekonomiska och politiska grupperingar, st�ndigt i krig mot varandra med ekonomiska och milit�ra medel. Industriell kontroll omvandlades till finansiell kontroll som tog sig �ver hav och berg och till och med rev ner det gamla Kinas murar. N�r det underutvecklade Ryssland och det nyligen uppvakande �st mognade f�r revolution hade v�rlden redan g�tt l�ngt in i den imperialistiska epoken.
Till dessa outvecklade l�nder kom denna f�r�ndrade v�rld i f�rdig form. De senkomna var tvungna att ta gigantiska spr�ng fram�t genom att i enstaka historiska stadier f�rena de p� varandra f�ljande steg som resten av v�rlden redan hade l�mnat bakom sig. Den h�ga graden av �msesidigt beroende mellan de utvecklade och outvecklade l�nderna f�renade deras politiska �de och undanr�jde m�jligheten av en gradvis, isolerad nationell utveckling f�r de senare. Ekonomiskt var de tvungna att ta spr�nget fr�n de mest primitiva f�rkapitalistiska produktionsformerna till de senaste teknikerna inom industri, transport och marknadsorganisation. Ett lika stort spr�ng m�ste man ta p� det politiska planet, och p� kort tid genomf�ra den l�nga och relativt sett gradvisa utvecklingen av moderna demokratiska politiska institutioner. Detta var inte allt, ty den punkt till vilken samh�llet redan utvecklats i v�rldsskala tvingade de outvecklade l�nderna att inte bara komma ikapp utan att g� f�rbi. Kapitalismen utgjorde redan en boja p� produktivkrafterna. De nationella gr�nserna blockerade dess vidare utveckling som nu endast var m�jlig i internationell skala. P� detta var kapitalisternas enda l�sning ett katastrofalt krig. Om kapitalismen och deras demokratiskt politiska institutioner i de utvecklade l�nderna redan hade misslyckats med att svara mot den expanderande ekonomins grundl�ggande behov, s� hade hoppet om en fredlig kapitalistisk utveckling i ett demokratiskt politiskt ramverk f�r de outvecklade l�ndernas del helt f�rsvunnit. F�r att �verhuvudtaget g� fram�t var de tvungna att hoppa �ver en hel historisk epok och g� direkt mot en socialistisk utveckling genom att uppr�tta den prolet�ra �verg�ngsdiktaturen. Detta �r just vad som skedde i Ryssland 1917. Endast det unga proletariatet visade sig kunna ta itu med problemen som �rvts fr�n det f�rflutna och de nya problem som nuet st�llde.
Oktoberrevolutionen segrade d�rf�r att den historiska utvecklingen gjorde produktivkrafternas tillv�xt beroende av att proletariatet tog makten. I Ryssland kunde arbetarna klara denna historiska uppgift d�rf�r att de leddes av ett parti som hade utvecklat en extraordin�r grad av f�rst�else f�r historiens klassmekanismer. Denna fick de genom de revolution�ra erfarenheterna i Europa under 1800-talets mitt och fr�n Rysslands senare historia. Den generaliserades och gjordes begriplig av de f�rsta stora kommunisterna, Marx och Engels, och efter dem de ryska marxisterna, Lenin och Trotskij, fyra m�n som satt sin pr�gel p� en hel historisk epok som f� m�n tidigare gjort.
Det r�ckte inte med att historiens dialektik hade ryckt de samh�lleliga framstegens h�varm ur borgarklassens h�nder och lagt den i proletariatets h�nder, i s�v�l de utvecklade som de outvecklade l�nderna. F�r att g� emot sina klassfiender var arbetarna tvungna att genom egna erfarenheter skaffa sig medvetenhet om sin politiska och historiska roll och m�ste �ven skapa det n�dv�ndiga vapnet, det politiska parti som kunde leda dem till oberoende handling p� den politiska arenan.
Klasskampens historia �r i mycket direkt betydelse historien om f�rtryckta klassers befrielse fr�n underd�nighet och beroende av sina f�rtryckare. N�r borgarna inte l�ngre kr�p inf�r baronerna f�rdes kampen f�r att skapa den borgerliga staten upp p� dagordningen. De demokratiska r�relserna i Europa 1848 misslyckades d�rf�r att de sm�borgerliga demokraterna blev skr�mda av arbetarna och de plebejiska massorna och f�rr�dde b�nderna till den feodala reaktionen och l�t Cavaignac och hans tyska och �sterrikiska motsvarigheter krossa den framv�xande arbetarklassr�relsen. Med ett upp�tstigande proletariat i ryggen kunde inte borgarklassen l�ngre l�sa jordbrukskrisen eller uppr�tta en stabil demokratisk makt. De underkastade sig ist�llet s�dana som Bismarck och Louise Bonaparte och s�kte delvisa och begr�nsade l�sningar p� d�dl�get med icke-revolution�ra medel.
Ur dessa h�ndelser utkristalliserades proletariatets revolution�ra t�nkande. Marx och Engels hade kartlagt historiens f�rlopp genom att belysa det som varit och var redan aktiva som prolet�ra revolution�rer, och ins�g att arbetarna m�ste skaffa sig fullst�ndigt organisatoriskt och politiskt oberoende som en distinkt social gruppering som framtiden tillh�rde. �Arbetarpartiet�, skrev de till de tyska kommunisterna 1850, m�ste h�danefter �vara s� organiserat och enigt som m�jligt och kunna upptr�da s� sj�lvst�ndigt som m�jligt, om det inte �ter skall utnyttjas av bourgeoisien och tas i dess sl�pt�g som 1848�. Det m�ste undvika att bli ett �bihang till den officiella borgerliga demokratin� och verka f�r att �skapa en sj�lvst�ndig � organisation av arbetarpartiet och g�ra varje kommun till medelpunkt och k�rna f�r arbetarf�reningar, i vilka proletariatets st�llning och intressen skall diskuteras, oberoende av borgerliga inflytanden�. Mot varje gemensam fiende var en �tillf�llig f�rbindelse� med de sm�borgerliga demokraterna m�jlig, men endast p� grundval av ett oh�ljt misstroende mot dessa allierade och genom att kompromissl�st uppst�lla arbetarnas egna krav �i motsats till de borgerliga demokraternas krav�. Marx och Engels s�g fortfarande den borgerliga demokratin som en bondeklassens allierade i st�derna och r�knade d�rf�r med uppr�ttandet av en borgerligt demokratisk regim i Tyskland. Det var emellertid arbetarpartiets uppgift att se till att revolutionen inte stannade d�r.
�Det �r v�rt intresse och v�r uppgift�, skrev de, �att g�ra revolutionen permanent �nda tills alla mer eller mindre besuttna klasser har tr�ngts undan fr�n makten, tills proletariatet har er�vrat statsmakten och f�renat prolet�rerna inte bara i ett land utan i alla v�rldens h�rskande l�nder � F�r oss �r det inte fr�ga om en f�r�ndring av privategendomen utan om dess f�rintande, inte om ett �versl�tande av klassmots�ttningarna utan om ett upph�vande av klasserna, inte om f�rb�ttring av det best�ende samh�llet utan om grundandet av ett nytt�.[45]
N�gra �r senare satte Marx fingret p� en viktig faktor i revolutionens permanens: �I Tyskland blir hela programmet beroende�, skrev han till Engels 1856, �av vilka m�jligheter man har att underst�dja prolet�rernas revolution genom ett bondekrig i n�gon sorts modern upplaga. Om det lyckas, kommer hela saken att g� alldeles utm�rkt�. [46] Det blev inte s� i Tyskland men det var n�stan en matematiskt perfekt prognos av h�ndelserna i Ryssland 50 �r senare.
L�rdomarna fr�n 1848 och Pariskommunen 1871 gav v�rlden en f�rsta uppfattning av proletariatets diktatur, och utgjorde k�llan f�r den ryska marxismen, idag k�nd som bolsjevismen. Medan �marxisterna� i de mer utvecklade l�nderna urvattnade marxismens internationella och revolution�ra inneh�ll f�r att passa sina nationella socialistiska, evolution�ra f�rest�llningar, s� omfamnade det underutvecklade Ryssland de radikalaste av alla de revolution�ra teorierna precis som de tagit �ver de dj�rvaste kapitalistiska teknikerna. Bolsjevismen, som den geniale Lenin utformat, var fast rotad i uppfattningen om arbetarklassens ovillkorliga oberoende, n�r det g�llde dess organisering och politik. Den grundade hela sin f�rest�llning om Rysslands framtid p� revolutionens internationella karakt�r, p� samarbetet med arbetarna i de mer utvecklade l�nderna. Den andra riktningen i den ryska arbetarr�relsen, k�nd f�r historien som mensjevism, baserade sig p� klassamarbetets praktik, p� tanken att Rysslands revolution var borgerlig och att arbetarna d�rf�r m�ste underordna sig borgarklassen. I fullst�ndig kontrast till detta h�vdade Lenin att den borgerliga revolutionen kunde uppn�s och slutf�ras endast om bonden drogs med bakom arbetaren, inte bakom borgaren. N�r det g�ller karakt�ren p� den stat som skulle bli resultatet av detta arbetar-bondeblock l�mnade Lenin fr�gan �ppen, vilket uttrycktes i den abstrakta formeln �proletariatets och b�ndernas demokratiska diktatur�. I Lenins efterf�ljd gjorde Trotskij en dj�rv teoretisk framst�t och f�rklarade att samarbetet mellan arbetare och b�nder i den borgerliga revolutionen endast kunde f�rverkligas genom proletariatets diktatur som drog med sig de miljontals b�nderna. Detta var Trotskijs ber�mda teori om den permanenta revolutionen. Dess grundl�ggande f�ruts�ttning var att den borgerliga revolutionen i Ryssland m�ste v�xa �ver i en socialistisk, prolet�r revolution vars slutliga seger i sin tur endast kunde f�rverkligas i v�rldsskala. H�ndelser som skedde l�ngt tidigare �n de flesta dr�mt om f�renade dessa tv� titaners tankar och handling.[47]
Revolutionen 1905 avsl�jade den liberala borgarklassens villighet att n�ja sig med smulor fr�n env�ldets bord och under de �r av reaktion som f�ljde blev tanken p� prolet�rt oberoende ett �terkommande tema f�r Lenin. Bolsjeviker, skrev han, �f�r inte r�das att hand i hand med den revolution�ra borgerliga demokratin tillfoga fienden gemensamma �slag�, under det oavvisliga (i r�ttan tid p�pekade) villkoret att inte blanda ihop organisationerna: marschera �tskilt men sl� gemensamt, inte d�lja olikheten i intressena, vara p� vakt mot sina bundsf�rvanter s�v�l som mot sin fiende�.[48] N�r mensjevikerna 1917 f�rs�kte kanalisera revolutionen in i borgerliga kanaler skrev Lenin: �I alla borgerliga revolutioner har alla borgerliga politikusar �matat� folket och bedragit arbetarna med l�ften. V�r revolution �r en borgerlig revolution, d�rf�r m�ste arbetarna st�dja bourgeoisien � s� s�ger Potresov, Gvozdev, Tjcheidze & Co, s�som Plechanov gjorde ig�r. V�r revolution �r en borgerlig revolution, s�ger vi marxister, d�rf�r m�ste arbetarna �ppna folkets �gon f�r de borgerliga politikusarnas bedr�geri, l�ra folket att inte tro p� ord, utan endast f�rlita sig p� sina egna krafter, sin egen organisation, sin egen sammanslutning, sin egen bev�pning�.[49]
Detta var bolsjevismens grundval. Det ryska env�ldet utgjorde en broms p� produktivkrafterna i ett land d�r, precis som i Kina, kapitalistiska och feodala exploateringsformer var sammanfl�tade och h�ll den stora bondemassan i sitt grepp. F�r bolsjevikerna innebar detta inte enhet mellan alla klasser mot tsaren, utan tv�rtom att utveckla den inb�rdes p�g�ende kampen bland dessa klasser och framv�xten av proletariatet som bondeklassens verkliga ledare. Oktoberrevolutionen gav Lenins �algebraiska formel� om proletariatets och b�ndernas demokratiska diktatur dess aritmetiska inneh�ll, eller f�r att anv�nda Lenins egna ord, �Livet har f�rt den ur formlernas rike in i verklighetens rike, l�tit den bli k�tt och blod, konkretiserat den och d�rmed modifierat den�.[50] Det visade sig vara proletariatets diktatur som ensamt kunde kr�na bondekriget med seger. Och genom att v�nda sig till arbetarnas i resten av v�rlden f�r att f�rena sig med dem �versatte bolsjevikerna och de ryska arbetarna en dj�rv teori till en bl�ndande verklighet. N�r kriget ryckte bort tsarismens sista st�ttor, f�rvandlade de ett enormt underutvecklat land till den f�rsta prolet�ra staten i historien.
Den revolution�ra uppmuntran som str�lade ut fr�n arbetarnas Ryssland �ver en krigstr�tt v�rld fann gensvar �verallt i stormakternas koloniala imperier. Kriget hade utsatt den imperialistiska v�rlden f�r h�rda p�frestningar tills dess den brast i sin svagaste l�nk och Oktoberrevolutionen medf�rde att hela strukturen vacklade. Kriget hade lett till omv�lvningar i Europa. Det hade �ven framkallat koloniala och nationella revolter i �st, i Fr�mre Orienten och i Fj�rran �stern. Fr�n Turkiet, Syrien, Egypten, Arabien, Afghanistan, Indien, Indonesien, Indokina till Kina och Korea f�rs�kte underkuvade folk att bryta de bojor som kriget hade f�rsvagat. F�r dem alla var erfarenheterna fr�n det underutvecklade Ryssland av avg�rande betydelse, f�r de underliggande teoretiska-strategiska l�rdomar som de konkretiserade och f�r den nya objektiva faktor som den introducerade i v�rldspolitiken, den f�rsta arbetarstatens utmaning, vars prolet�ra internationalism st�lldes mot imperialismens f�rtryckande tyngd. De som ledde proletariatet till makten i Ryssland satsade allt p� v�rldsrevolutionens vidare utveckling och definierade sin internationalism som att den kr�vde �underordnandet av det ena landets k�mpande proletariats intressen under den internationella prolet�ra kampens intressen; f�r det andra: av den nation som genomf�r sin seger �ver bourgeoisien att den �r redo och i st�nd till de st�rsta nationella uppoffringar f�r att st�rta den internationella kapitalismen�.[51]
De grundade inte detta p� sentimentala �verv�ganden, utan p� det faktum att v�rldens socialistiska omvandling endast kunde f�rverkligas genom �att skapa en enhetlig v�rldshush�llning efter en gemensam plan, vilken regleras av alla nationers proletariat�, som genomf�rde och fullbordade det v�rldsomfattade ekonomiska system som kapitalismen redan uppr�ttat. Detta skapade behovet av omvandla den prolet�ra diktaturen �fr�n att vara en nationell diktatur som blott existerar i ett land och �r ur st�nd att f�ra sj�lvst�ndig v�rldspolitik, till en internationell diktatur, till en proletariatets diktatur inom �tminstone n�gra fram�tskridna l�nder vilka �r i st�nd att ut�va ett avg�rande inflytande p� v�rldspolitiken blir alltmer br�nnande�.[52] Denna omvandling var beroende p� sammanfl�det av tv� huvudstr�mmar, proletariatets kamp om makten i de utvecklade l�nderna och kampen f�r nationell befrielse i de enorma underkuvade l�nder som utgjorde mellan h�lften och tre fj�rdedelar av jordens yta och befolkning. N�r den grundades under ledning av Lenin och Trotskij grundade Kommunistiska internationalen hela sin v�rldsrevolution�ra strategi p� samarbetet mellan arbetarna i v�st och de f�rtryckta folken i �st. V�gledda och hj�lpta av de f�rra skulle de senare kunna stiga fram ur sina olika stadier av underutveckling till att direkt delta i den socialistiska omorganiseringen och administreringen av v�rldens produktivkrafter och hoppa �ver det kapitalistiska stadiet. Detta dj�rva grepp var den fast f�rankrade basen f�r den internationalism som namnet Lenin s� ouppl�sligt �r f�rknippad med.
Str�van efter nationell befrielse i kolonierna och de andra av stormakternas mer indirekt underkuvade l�nderna (halvkolonier) antog former som best�mdes av deras relativa ekonomiska utveckling och d�rmed sammanh�ngande klasstruktur. Arbetarens revolution�ra parti var inte enbart tvunget att st�dja nationella r�relser, som var progressiva i sin helhet, utan m�ste f�rst� vilka klasser i de underkuvade l�nderna som kunde f�ra kampen mer beslutsamt mot imperialismen genom att l�sa nationens inre problem och p� s� s�tt f�ra landet i riktning mot en ickekapitalistisk utveckling. I sin diskussion r�rande dessa problem vid Kommunistiska internationalens andra v�rldskongress 1920 betonade Lenin starkt skillnaden mellan borgerligt demokratiska och nationellt revolution�ra r�relser i de koloniala och halvkoloniala l�nderna. De f�rra tenderade att sluta ett avtal med imperialismen med villkor som tillfredsst�llde de inhemska styrande klassernas �vre skikt. De senare f�rs�kte ena befolkningsmassorna i en kamp mot imperialismen p� basis av att l�sa deras mest pressande interna sociala och ekonomiska problem. Det var i denna str�mning som de prolet�ra revolution�rerna m�ste hitta v�gen och leda massorna mot deras inhemska exploat�rer som det enda s�ttet att f�rverkliga den nationella befrielsen.[53]
Det �r n�dv�ndigt �att i de efterblivna l�nderna speciellt st�dja bonder�relsen�, skrev Lenin i sina koloniala teser inf�r andra kongressen,[54]
mot gods�garna, mot storjord�gandet samt mot varje yttring eller kvarleva av feodalism och f�rs�ka bibringa bonder�relsen en s� stark revolution�r karakt�r som m�jligt, i det att man uppr�ttar det mest intima f�rbund mellan det v�steuropeiska kommunistiska proletariatet och b�ndernas revolution�ra r�relse i �stern, i kolonierna och i de efterblivna l�nderna �verhuvudtaget. I synnerhet �r det n�dv�ndigt att inrikta alla krafter p� att i l�nder, d�r f�rkapitalistiska f�rh�llanden r�der, till�mpa sovjetsystemets grundprinciper genom att bilda �arbetander�d� [sovjeter]�
Kommunistiska internationalen b�r st�dja de borgerligt demokratiska nationella r�relserna i kolonierna och de efterblivna l�nderna endast p� det villkoret, att elementen till blivande prolet�ra partier, kommunistiska inte bara till namnet, i alla efterblivna l�nder sammansluts och skolas till insikt om sina s�rskilda uppgifter, n�mligen att bek�mpa de borgerligt demokratiska r�relserna inom sina nationer; Kommunistiska internationalen b�r tillf�lligt sluta f�rbund med koloniernas och de efterblivna l�ndernas borgerliga demokrati men inte sammansm�lta med den samt ovillkorligen bevara den prolet�ra r�relsens sj�lvst�ndighet �ven i r�relsens mest embryonala form.
F�r att varna f�r risken att �tas p� sl�p� av nationella borgerliga r�relser, vilka f�rs�kte utnyttja den ryska revolutionens prestige, kom Lenin med en best�md uppmaning att �beslutsamt k�mpa mot att de borgerligt demokratiska frihetsstr�mningarna i de efterblivna l�nderna ges en kommunistisk anstrykning�.
I ett supplement till dokumentet som antogs av samma kongress preciserades dessa id�er p� f�ljande vis:
Man kan konstatera tv� r�relser, vilka f�r varje dag alltmer skiljer sig fr�n varandra. Den ena �r den borgerlig-demokratiska nationalistiska r�relsen som f�ljer den politiska oavh�ngighetens program under bibeh�llandet av den kapitalistiska samh�llsordningen, den andra �r de egendomsl�sa b�ndernas kamp f�r sin befrielse fr�n varje slags utsugning. Den f�rra r�relsen f�rs�ker, ofta med framg�ng, att kontrollera den andra; Kommunistiska Internationalen �terigen m�ste k�mpa mot all dylik kontroll, och klassmedvetandets utvecklande hos koloniernas arbetarmassor m�ste i enlighet d�rmed inriktas p� st�rtandet av den utl�ndska kapitalismen. Den viktigaste och n�dv�ndigaste uppgiften �r i varje fall framskapandet av kommunistiska organisationer av b�nder och arbetare, f�r att f�ra dem till revolution och uppr�ttande av sovjetrepublik. P� s� s�tt kommer folkmassorna i de efterblivna l�nderna att ansluta sig till kommunismen, icke genom den kapitalistiska utvecklingen, utan genom klassmedvetandets utveckling under det m�lmedvetna proletariatets i de utvecklade l�nderna ledning.
Den reella styrkan, fundamentet i frig�relsekampen, l�ter i kolonierna icke tvinga sig in i den borgerlig-demokratiska nationalismens tr�nga ram. I st�rsta delen av kolonierna existerar redan organiserade revolution�ra partier, vilka arbetar i intim f�rening med arbetarmassorna. Kommunistiska partiet m�ste �teruppr�tta f�rbindelsen med den revolution�ra r�relsen i kolonierna genom f�rmedling av dessa grupper och partier, ty de utg�r arbetarklassens f�rtrupp. F�r n�rvarande �r de ej talrika, men uttrycker likv�l massornas vilja. De olika imperialistiska l�ndernas kommunistiska partier m�ste arbeta i intimaste kontakt med de politiska partierna i kolonierna och genom dessa st�dja, materiellt och moraliskt, hela den revolution�ra r�relsen.
Under f�rsta tiden kommer revolutionen i kolonierna icke att vara n�gon kommunistisk revolution; men om den kommunistiska f�rtruppen fr�n b�rjan tr�der i spetsen kommer de revolution�ra massorna att f�ras p� den riktiga v�gen, p� vilken de genom att s� sm�ningom kommer att samla revolution�ra erfarenheter� P� det f�rsta utvecklingssteget m�ste revolutionen i kolonierna genomf�ras efter de rent sm�borgerliga reformistiska fordringarnas program, s�som exempelvis jordens f�rdelning etc. Men d�rav f�ljer icke att ledningen i kolonierna skall befinna sig i de borgerliga demokraternas h�nder. Tv�rtom m�ste de prolet�ra partierna bedriva en intensiv propaganda f�r de kommunistiska id�erna och vid f�rsta m�jlighet organisera arbetare- och bonder�d. Dessa r�d m�ste arbeta p� samma s�tt som sovjetrepublikerna i de fram�tskridna kapitalistiska l�nderna f�r att framkalla den kapitalistiska samh�llsordningens slutgiltiga st�rtande �ver hela v�rlden.[55]
Med dessa ord sammanfattade och till�mpade Kommunistiska internationalen frukterna fr�n ett halvt sekels revolution�ra tankar och erfarenheter p� �sts problem, och framf�r allt och v�ldigt konkret erfarenheterna fr�n de ryska revolutionerna och vad dessa avsl�jade om den borgerliga revolutionens interna dynamik i outvecklade l�nder under 1900-talets f�rh�llanden.
F�r Kina hade den ryska revolutionens l�rdomar en s�rskild slagkraft. De tv� l�ndernas �de var f�renade, f�r det f�rsta genom en gemensam gr�ns som str�ckte sig genom Asien i n�stan 9700 kilometer. B�da bestod av olika folkslag och nationaliteter med sina egna kulturer och karakt�rsdrag, de tv� l�nderna och de tv� folken drabbade inte samman vid en gr�ns, utan tenderade att gradvis sm�lta samman �ver gr�nserna mellan Turkmenistan och Mongoliet. I b�da l�nderna dominerade jordbruksbefolkningen stort, med ett proletariat som var en liten men avg�rande minoritet. Vid det stora krigets inledning var Kina, precis som tsarernas Ryssland, ett outvecklat land som kombinerade en kapitalism i sitt begynnelsestadium med resterna av ett feodalt f�rflutet, ett missf�rh�llande som betydde ruin och utarmning f�r den stora massan av b�nder. Medan env�ldet i Ryssland fj�ttrade landets produktivkrafter och bibeh�ll det f�rg�ngnas barbariska tillst�nd, paralyserade imperialismen Kinas ekonomiska tillv�xt p� ett l�ngt mer drastiskt s�tt. Ekonomins och den sociala organisationens underutveckling d�mde massorna i b�da l�nderna till slavf�rh�llanden som underst�ddes av den svartaste vidskepelse, okunnighet och b�rdan av m�ngsekelgamla traditioner. Under de omst�ndigheter som skapades av kriget bevisade det unga ryska proletariatet att enbart det sj�lvt kunde frig�ra nationens latenta kreativa energier, �ppna v�gen till att industrialisera dess resurser och d�rp�, med hj�lp av arbetare i andra l�nder, uppr�tta en socialistisk ekonomi i v�rldsskala.
Om Ryssland var outvecklat s� var Kina �nnu mer outvecklat p� grund av att det kom ut mycket senare p� den v�rldshistoriska huvudarenan och p� grund av att imperialismen var ett l�ngt st�rre hinder i dess v�g �n Romanovarnas ruttnande env�lde. 1905 �rs revolution i Ryssland, som helt klart drog upp skiljelinjer mellan klasserna och skedde vid en tid d� det outvecklade Ryssland sj�lv blev en imperialistisk nation, var en av de v�rldshistoriska faktorer som ledde till explosionen i Kina 1911, som st�rtade den siste kinesiske kejsaren fr�n hans tron. Medan 1905 �rs h�ndelser i Ryssland redan sk�nkt de mest avancerade delarna av den ryska arbetarklassen en medvetenhet om sin historiska roll, hade i Kina f�r�ndringarna av de ekonomiska strukturerna och uppkomsten av nya klassindelningar �nnu inte, 1911, utvecklats till en punkt d�r de kunde finna ett uttryck i termer av politisk makt. Borgarklassen, som var undertryckt av imperialismen, var alltf�r svag f�r att kunna ers�tta manchurerna med en egen enad och modern stat. Proletariatet hade knappats f�tts �nnu. Makten f�ll d�rf�r i h�nderna p� militarister vars krigf�rande hejdukar tunt maskerade de imperialistiska mots�ttningarnas spel. Revolutionen 1911 hade icke desto mindre inlett en �verg�ngsepok som inte l�ngre, som tidigare i historien, kunde leda till att en ny dynasti steg fram, utan m�ste leda till en total omvandling av landets ekonomiska och klasstrukturer och av staten ovanp� det. Produktivkrafternas spektakul�ra utveckling under krigs�ren f�dde ett modernt kinesiskt proletariat. Det imperialistiska tryckets tillf�lliga f�rsvagning hade gett vissa s�rskilda skikt av den kinesiska borgarklassen en bl�ndande glimt av obunden tillv�xt och oanade vinster. Dess hopp om kapitalistisk expansion st�tte emellertid p� o�verstigliga konkurrenshinder och imperialisternas �msesidiga rivaliteter, den enorma tribut som det utl�ndska kapitalet kr�vde f�r sina investeringar i produktionsvaror, kompletterande r�varor och fabriksvaror. Dessutom kunde den inte ge ny livskraft �t inrikesmarknaden utan att l�sa jordbruksfr�gan och den kunde inte l�sas utan att skaka om egendomsf�rh�llandenas hela existerande struktur.
Den ryska revolutionen erbj�d en ny och radikal utg�ngspunkt. V�rldsrevolutionen, som de ryska bolsjevikerna s� fast r�knade med som den enda m�jliga betingelsen f�r att s�kra sin egen seger, f�rutsatte en rationell omorganisation av v�rldsekonomin och en rationell distribution av v�rldens varor i enlighet med behoven hos de m�nniskor som bebor den. Detta innebar avskaffandet av v�rldsmarkandens anarki under kapitalismen. Med en plats i denna nya ordning skulle Kina tillf�rs�kras de mer utvecklade l�ndernas planm�ssiga och systematiska hj�lp, som arbetar harmoniskt f�r en allm�n h�jning av den ekonomiska och kulturella niv�n f�r alla m�nniskor. Det var enbart p� detta s�tt som Kina verkligen skulle kunna uppn� sin nationella befrielse. V�gen till detta gick via mobilisering av landets stora massor till kamp mot exploatering, s�v�l inhemsk som utl�ndsk. Borgarklassen, imperialismens vasall, kunde inte leda en s�dan kamp. Det unga proletariatet, nytt och outvecklat vid sina maskiner, konfronterades direkt med uppgiften att leda de stora massorna av sitt folk in i framtiden. Ingen annan klass kunde g�ra detta.
Proletariatets politiska roll i Kina best�mdes mer av dess specifika vikt �n av dess storlek i f�rh�llande till resten av befolkningen. Det var inte en fr�ga om att landet skulle vara �moget� f�r socialismen, mer �n det hade varit f�r Ryssland. Det var en fr�ga om att hela v�rlden var �moget� f�r socialistisk omorganisering. Det handlade inte s� mycket om proletariatets antal i f�rh�llande till hela befolkningen, utan om den ekonomiska och politiska st�llning som arbetarna innehade i de olika klassernas inb�rdes f�rh�llandena. �nd� �r det intressant att konstatera att fabriksarbetarna var 1,5 miljoner i Ryssland 1905, och att arbetarna i stad och by tillsammans ber�knades till tio miljoner.[56] Den industriella uppg�ngen i Kina under och precis efter kriget skapade en klass av fabriksarbetare som ber�knades vara omkring 1,5 miljoner. Antalet industriarbetare, inklusive fabriksarbetarna, ber�knades 1927 till omkring tv� och tv� tredjedels miljon, och hantverksarbetarna till �ver 11 miljoner.[57] �ven om man tar med i ber�kningen befolkningens f�rdelning och t�thet tillsammans med de olika totalsummorna, s� avsl�jar dessa siffror likv�l en sl�ende likhet. Det fanns �ven en likhet i de ryska och kinesiska arbetarnas stridbarhet och stridsbereddhet. De senare hade bara uppst�tt som klass under kriget och de f�rsta fackf�reningarna, i modern mening, uppstod f�rst 1918. Trots detta ingrep den kinesiska arbetarklassen ett �r senare i det politiska livet, d� de strejkade till st�d f�r nationalistiska studenter mot den japanska v�ldt�kten av Shantung [Shandong] och f�rr�deriet i Versailles. Sex �r senare deltog en miljon arbetare i strejker, m�nga av dem p� grund av direkt politiska krav. Tv� �r senare r�knade de kinesiska fackf�reningarna n�stan tre miljoner medlemmar och Shanghaiarbetarna genomf�rde ett segerrikt uppror som placerade makten i deras h�nder. Intensiteten i denna exempell�sa tillv�xt var till viss del en k�lla till svaghet, men �nd� var den ocks� ett uttryck f�r den kinesiska arbetarklassens djupa reservoarer av styrka, f�r all dess ungdom. H�r m�ste de rena j�mf�relserna sluta och ge plats f�r den historiska kontinuitetens kriterium. En av de djupaste k�llorna till denna styrka var det faktum att den ryska arbetarklassen redan hade segrat och redan styrde �ver den f�rsta arbetarstaten i v�rlden.
Om de kinesiska arbetarna var j�mf�relsevis svaga p� grund av att de var s� unga som klass var de l�ngt starkare �n de ryska arbetarna hade varit f�re dem just f�r att denna arbetarstat nu existerade som en gigantisk objektiv faktor i klasskampen i v�rldsskala. Oktoberrevolutionens inflytande uttrycktes i Kina inte enbart genom de vaga impulserna den utstr�lade eller genom de betydande historiska l�rdomar som den l�rde ut. Den var p�taglig. Bakom de kinesiska arbetarna som oerfarna reste sig i kampen stod det ryska proletariatets hela styrka, den ryska prolet�ra staten och de mest avancerade delarna av arbetarna i alla utvecklade l�nder f�renade i den Kommunistiska internationalens led. Detta var den faktor i v�rlden som mer �n n�gon annan enskild omst�ndighet ber�ttigade det unga kinesiska proletariatet att s� dj�rvt kr�va makten i ett land med 400 miljoner m�nniskor. �nd� var det vid just detta tillf�lle som en historisk mots�gelse tr�ngde sig p� och b�rjade f�rvandla denna avg�rande gynnsamma omst�ndighet till sin motsats, den kinesiska revolutionens fr�msta tillg�ng blev dess tyngsta handikapp.
N�r den kinesiska revolutionens nya och friska styrkor b�rjade f� fart h�ll den revolution�ra v�gen i Europa redan p� att dra sig tillbaka. Sovjetstaten i Ryssland tvingades, internt och externt, s�ka ett andrum. Den ekonomiska struktur som �rvts fr�n tsarismen h�rjades av kriget och dess magra tillg�ngar hade anstr�ngts till det yttersta av �krigskommunismens� behov. Den prolet�ra diktaturen tvingades retirera till den Nya Ekonomiska Politiken f�r att f� en andrumspaus f�r ett utmattat folk. Omst�ndigheterna framtvingade detta strategiska tillbakadragande fr�mst f�r att den f�rv�ntade hj�lpen fr�n arbetarna i det utvecklade Europa inte hade f�rverkligats. Andra internationalens socialdemokrater i ledning f�r den europeiska arbetarr�relsen hade f�rfallit fr�n internationalister i ord till nationalister i handling s� snart krigets utbrott pr�vade deras bedyranden. De hade l�mnat �ver arbetarna till f�rsvaret av Europas borgerliga fosterl�nder. Under de omv�lvningar som f�ljde efter krigsslutet visade de sig vara den borgerliga ordningens orubbligaste st�ttepelare. De d�mde upp den prolet�ra tidvattenv�gen och �verl�mnade den politiska makten, intakt, till borgarklassen. Fr�nvaron av en konsekvent revolution�r ledning f�rhindrade segern f�r de nya revolutioner som Lenin och bolsjevikerna r�knat med. Ist�llet f�r ben�gen hj�lp fr�n europeiska arbetarstater st�lldes Sovjetryssland inf�r bajonetterna fr�n en imperialistisk invasion. De drev tillbaka sina fiender men tvingades till slut hitta medel f�r att uppr�tta en tillf�llig fred med den rand av fientliga kapitalistiska stater som omgav dem.
Lenin sade och upprepade tusen g�nger att arbetarstaten i det underutvecklade Ryssland inte kunde klara sig utan hj�lp fr�n arbetare i �tminstone flera utvecklade l�nder. N�r han tvingades leda retr�tten till Nya Ekonomiska Politiken k�nde han igen den farliga �kningen av fientliga klassinfluenser som angrep den prolet�ra diktaturen inifr�n och utifr�n i och med den revolution�ra v�gen i Europa ebbade ut och de ryska massornas ansp�nning b�rjade avta. Genom Kommunistiska internationalen och med Sovjetstatens positiva ingripande hoppades bolsjevikerna att en ny konjunktur av h�ndelser p� v�rldsscenen snabbt skulle g�ra det m�jligt f�r dem att �ndra tillbaka styrkef�rh�llandena till proletariatets f�rdel. Kommunistiska internationalens f�rsta fyra kongresser f�rs�g de utl�ndska partierna med den ideologiska bev�pning som denna nya konjunktur i icke s� ringa utstr�ckning var beroende av. Men det kr�vs mer �n ett geni av Lenins eller Trotskijs slag f�r att g�ra historia p� best�llning. Mitt under isoleringen och massornas retr�tt fr�n den politiska arenan, speciellt sedan de sista stora slagen i inb�rdeskriget var �ver, tog en byr�kratisk reaktion, som �terspeglade de fientliga klassernas tryck hemmavid och utomlands, �ver den nya statens maskineri. Den b�rjade f�rskansa sig l�ngt innan Europas unga revolution�ra organisationer �n en g�ng kunde leda arbetarna till den politiska maktens tr�skel.
Detta byr�kratiska skikt, som b�rjade konsolidera sin st�llning i den nybildade Sovjetstatens tog Rysslands nationella isolering som sin utg�ngspunkt. Det b�rjade �ndra Sovjets politik fr�n att ta sin utg�ngspunkt i v�rldsrevolutionens intressen till att utg� fr�n byr�kratins sn�vt uppfattade konservativa nationella intressen, och identifierade sig sj�lvt med arbetarmakten. Lenin bek�mpade denna riktning under sina sista �r, men den var starkare �n honom. Allt f�r tidigt avslutades hans kamp och makten f�ll i h�nderna p� representanterna f�r den nya byr�kratiska kasten, personifierad av Josef Stalin. Den bolsjevikiska oppositionen mot inkr�ktarna samlades kring Trotskij och den prolet�ra k�rnans b�sta element i bolsjevikpartiet. De simmade mot str�mmen, men kunde inte stoppa eller avleda det. Den nya ledningen st�dde fortfarande i ord utvidgningen av den prolet�ra revolutionen, men b�rjade i praktiken ers�tta den genom att s�kerst�lla byr�kratins privilegier. Revolutionens nederlag i Europa, framf�rallt nederlaget i Tyskland 1923, framkallade st�mningar av desillusionering och punkterade tron p� att proletariatet i v�st skulle kunna gripa makten. Ur dessa r�tter och dessa st�mningar kom teorin om �socialism i ett land� som Stalin f�rde fram f�r f�rsta g�ngen 1924. Han lade det ovanp� Lenins kompromissl�sa internationalism och stadsf�ste det som huvudaxelen i den nutida reviderade �bolsjevismen�.
Denna nationalistiska urartning fortskred under det fr�tande inflytandet av Sovjetunionens isolering, och ledde oundvikligen fram till att den prolet�ra grundvalen f�r Sovjets politik b�de hemma och utomlands �vergavs. Inrikes b�rjade regimen flirta med sm�borgarna, de rika b�nderna (�kulakerna�) och Nepm�nnen. Utrikes f�rde den en politik som allt mer tenderade att underordna de prolet�ra r�relsernas intressen i utlandet till den nya sovjetbyr�kratins diplomatiska krav. Det blev inte l�ngre en fr�ga om att �g�ra de st�rsta nationella uppoffringarna f�r att st�rta den internationella kapitalismen�, utan att g�ra de st�rsta internationella uppoffringarna f�r att bevara Rysslands nationella �socialism�. Denna utveckling kr�vde mer �n ett �rtionde och en hel rad snurriga sicksackar f�r att sl� ut i full blom i v�stv�rldens kommunistpartier. Dess effekt m�rktes snabbare i l�nderna i �st, d�r l�ngtan efter att hitta starka borgerliga nationalistiska allierade, och f�rlusten av tron p� arbetarklassens f�rm�ga, ledde till att man f�rde en politik som inte h�rr�rde fr�n bolsjevismen och oktoberrevolutionen utan direkt fr�n mensjevismen med dess h�vdande av borgarklassens ledande roll under den borgerliga revolutionen och dess beredvillighet att underordna arbetarnas intressen under borgarklassens intressen. Det pedantiska och mekaniska konceptet om str�ngt kronologiska �stadier� i den borgerliga revolutionen ersatte de levande erfarenheterna fr�n oktober som visat hur dessa stadier sm�lte samman eller f�rsvann.
Det var ingen tillf�llighet att Stalin och med honom m�nga av toppnamnen av de �gammelbolsjevikerna� s� l�tt gled ner l�ngs denna v�g. Innan Lenins ankomst till Ryssland i april 1917 hade alla, utan undantag, accepterat den borgerliga makten som vuxit fram ut ur revolutionens f�rsta fas som okr�nkbar. Stalin hade varit f�rfattare till den ber�mda formuleringen till st�d f�r den borgerliga provisoriska regeringen i mars 1917, mot vilken Lenin k�mpade till den grad att han hotade med att bryta med partiledningen. �I s� m�tto som den provisoriska regeringen bef�ster revolutionens �tg�rder�, deklarerade Stalin vid partikonferensen i mars det �ret, �i denna utstr�ckning m�ste vi st�dja den. Men i den m�n den �r kontrarevolution�r kan vi inte st�dja den�.[58] Mot detta opponerade sig Lenin n�gra dagar senare i sina historiska Aprilteser: �Inget st�d �t den provisoriska regeringen. Hela falskheten i alla dess l�ften. � Avsl�jande i st�llet f�r det otill�tliga, illusoriska �kravet� p� att denna regering, kapitalisternas regering, skall upph�ra att vara imperialistisk ��[59] P� en bolsjevikpartikonferens deklarerade han: ��ven bland v�ra bolsjeviker finner vi denna tro p� regeringen. Det kan bara bero p� revolutionsyra. Detta �r socialismens underg�ng. Ni, kamrater, tror p� regeringen. Om det f�rh�ller sig s�, d� skiljs v�ra v�gar �t. D� f�rblir jag hellre i minoritet�.[60] N�r han kr�vde att partiet skulle s�tta kurs mot arbetarmakt och deklarerade att den gamla tanken p� en �demokratisk diktatur� endast h�rde �hemma i ett arkiv f�r �bolsjevikiska� f�rrevolution�ra rariteter�,[61] anklagade de f�rskr�ckta �gamla bolsjevikerna�, bland dem en f�rstummad Stalin, honom f�r att �hoppa �ver revolutionens borgerligt demokratiska stadium�. Lenins linje segrade och oktoberrevolutionen rullade �ver huvudena p� det �borgerligt demokratiska stadiets� f�rsvarare. N�r v�gen drog sig tillbaka och hade l�mnat makten i deras h�nder fann man att de fortfarande klamrade sig fast vid sina �f�rrevolution�ra rariteter�. Erfarenheterna fr�n oktober hade passerat och knappt l�mnat ett sp�r p� dem. �Rariteterna�, inte den levande verkligheten som ersatt dem, renoverades och m�rktes om med etiketterna bolsjevism och oktoberrevolutionen f�r att st�rka den nya h�rskande kastens st�llning. Vid den tidpunkt d� revolutionen b�rjade r�ra p� sig i Kina och sovjetbyr�kratin v�nde sin uppm�rksamhet mot �ster hade Lenins och Trotskijs dynamiska bolsjevism f�tt gett vika f�r Stalins empirism kl�dd i Bucharins skolastiska formuleringar. Inte det kinesiska proletariatets intressen, utan �nskan att hitta starka allierade bland den nationella borgarklassen blev den fundamentala drivkraften f�r deras politik. Mensjevikerna Martinov och Rafes steg fram som bolsjevismens �tolkar� f�r orienten. Deras axel var inte proletariatet utan borgarklassen.
De kinesiska arbetarna hade redan spontant slagit in p� den revolution�ra v�gen. De impulser som de s�nde ut fr�n st�derna b�rjade redan s�tta stora skikt av b�nderna i r�relse. Den kinesiska borgarklassen, vars f�rhoppningar om expansion var i gungning, f�rs�kte redan n� ut f�r att kontrollera denna r�relse i vardande och f�rs�kte redan d�lja sig, som Lenin f�ruts�g, att den skulle, bakom kommunismens och oktoberrevolutionens auktoritet. � andra sidan, med det hj�ltemod, det mod, den offervilja och den uth�llighet som var ett utm�rkande drag hos den enkle kinesiske kulin, satte han sig upp mot ett samh�lle som f�rs�kte f� honom att f�rbli ett stumt och fogligt djur. F�r att fylla gapet i sin politiska omogenhet beh�vde han arbetarstatens hj�lp. Framf�r allt beh�vde han ett revolution�rt parti, bev�pnat med oktoberrevolutionens ideologiska arsenal, uppbackat av den Kommunistiska internationalens styrka och uppfyllt av medvetenheten om sin historiska roll. Med dessa styrkor hade den kinesiska revolutionen en enast�ende m�jlighet att utdela ett f�rkrossande slag mot imperialismen och bryta Sovjetstatens isolering genom att entusiasmera hela det underkuvade �st och f�rst�ra den imperialistiska maktens bas.
P� n�gra f� �r reste sig en enorm massr�relse upp fr�n de kinesiska st�dernas gator och fr�n den kinesiska landsbygdens slitna f�lt och hotade att f�rst�ra allt som var korrumperat och ruttet i det kinesiska samh�llet. Men de som st�llde sig i ledningen f�r dessa led kl�dda i grovt tyg l�rde dem inte att f�r alltid bryta med underkastelsens bed�vande tradition utan sp�nde dem, till och med n�r de reste sig till kamp, framf�r deras exploat�rers politiska triumfvagn. Oktoberrevolutionens och den Kommunistiska internationalens hela tyngd och auktoritet lades inte bakom proletariatet som en sj�lvst�ndig kraft utan bakom den nationella borgarklassen. Resultatet blev att de kinesiska massorna stoppades upp n�r deras uppsving befann sig vid sin h�jdpunkt, de nya folkliga organisationerna slogs s�nder, deras ledare halsh�ggs. Det utsugarsystems skakade grundvalar som de utmanade lutade sig tillbaka och h�ll fortfarande st�nd. Detta var den kinesiska revolutionens tragedi.
N�r Kinas ekonomiska omvandling inleddes under v�rldskriget �ppnade det snabbt upp alla f�r�ndringens slussar. L�ngs tusen kanaler fann nya id�er, tankar, str�vanden sin v�g in i landet och kraschade mot det f�rg�ngnas d�dvikt likt m�ktiga v�gor mot ett strandat fartygsvrak. Bland de intellektuella gav de st�mningar av f�rtvivlan och missmod, som framkallats av misslyckandet f�r 1911 �rs revolution, vika f�r b�rjan p� en rik kulturell ren�ssans som snabbt drog med sig en hel ny generation in i sin omloppsbana. Nya ledare, nya styrkor steg fram. Fr�n de uttunnade leden av 1911 �rs revolution�ra intellektuella steg Chen Tu-hsiu [Chen Duxiu], �ttling till en mandarinfamilj fr�n Anhwei, fram och b�rjade st�lla upprorets uppgifter dj�rvare, klarare och modigare �n n�gon gjort tidigare. Vid hans sida samlades de m�n som tillsammans med honom skulle f�r�ndra livet f�r en hel generation och som senare skulle g� med och leda mot varandra stridande arm�er p� den samh�lleliga konfliktens slagf�lt.
Den nya generationens uppgift, f�rkunnade Chen Tu-hsiu, var �att bek�mpa konfucianismen, de gamla dygdernas och ritualernas traditioner, den gamla etiken och den gamla politiken � de gamla l�rorna och den gamla litteraturen�. I deras st�lle ville han ha friskt material ur modernt demokratiskt politiskt t�nkande och naturvetenskap.
�Vi m�ste bryta ner de gamla f�rdomarna, det gamla s�ttet att tro p� saker som de �r, innan vi kan b�rja hoppas p� ett socialt fram�tskridande�, skrev han 1915 i sin ber�mda tidning Ny ungdom.
Vi m�ste f�rkasta v�ra gamla s�tt. Vi m�ste sm�lta samman tankarna hos historiens stora t�nkare, gamla som nya, med v�ra egna erfarenheter, bygga upp nya id�er inom politiken, moralen och det ekonomiska livet. Vi m�ste bygga den nya tidens anda s� att den passar nya betingelser och ett nytt samh�lle. V�rt idealsamh�lle �r �rligt, progressivt, positivt, fritt, j�mlikt, kreativt, vackert, gott, fredligt, samarbetsvilligt, arbetsvilligt och lyckligt f�r de m�nga. Vi hoppas att den v�rld som �r falsk, konservativ, negativ, begr�nsande, oj�mlik, inskr�nkt, ful, ond, krigsh�rjad, grym, of�retagsam, el�ndig f�r de m�nga men lyckosam f�r de f�, faller s�nder tills den f�rsvinner ur sikte.
�Jag hoppas att de av er som �r unga kommer att vara sj�lvmedvetna och att ni kommer att k�mpa�. Chen skrev �ven,
Med sj�lvmedvetenhet menar jag att ni �r medvetna om er ungdoms makt och ansvar och att ni kommer att respektera den. Varf�r tycker jag att ni borde k�mpa? D�rf�r att det �r n�dv�ndigt f�r er att anv�nda all den intelligens som ni har f�r att bli av med de som ruttnar, de som har f�rlorat sin ungdom. Betrakta dem som fiender och kr�k; l�t er inte p�verkas av dem, beblanda er inte med dem.
O, unga m�n av Kina! Kommer ni att f�rst� mig? Fem av tio som jag ser �r unga, men gamla i anden; nio av tio �r unga till h�lsan, men de �r ocks� gamla i anden � n�r detta h�nder i en kropp, �r kroppen d�ende. N�r det h�nder i ett samh�lle, h�ller samh�llet p� att f�rg�s. En s�dan sjukdom kan inte botas genom att sucka med ord; den kan endast botas av dem som �r unga och som f�rutom att de �r unga �ven �r modiga � Vi m�ste ha ungdom om vi ska �verleva, vi m�ste ha ungdom om vi vill bli av med korruption. H�r finns det enda hoppet f�r v�rt samh�lle.
Denna minnesv�rda uppmaning f�reb�dade det nya uppvaknandet. N�r den publicerades skrev en student �den kom till oss som en �skskr�ll som v�ckte oss mitt i en orolig dr�m � Best�llningar p� fler exemplar skickades snabbt till Peking [Beijing]. Jag vet inte hur m�nga g�nger denna f�rsta utg�va omtrycktes men jag �r s�ker att �ver 200 000 nummer s�ldes�.[62] Ur detta str�mmande det fram�tblickande bildstormande och det v�ldsamma mod fram, med vilket ungdomen f�resatte sig att skapa ett nytt liv och en ny v�rld f�r sig sj�lva. Det var de stora r�relsernas intellektuella urk�lla som snart skulle egga nationen och f� miljoner att resa sig upp fr�n sina kn�n och st�lla sig p� sina f�tter. Ur detta uppstod den nya nationalismen, som stimulerades av den oro och f�rvirring som �verallt satte f�rtryckta folk i r�relse p� grund av det stora kriget.
Denna st�mning kolliderade direkt med den japanska imperialismen som hade utnyttjat krigs�ren till att 1915 p�tvinga Kina de �k�nda 21 kraven och ockupera Shantung-provinsen [Shandong]. Woodrow Wilsons lysande fraser, hans l�ften om sj�lvbest�mmande och social r�ttvisa f�r alla m�nniskor hade n�rt f�rhoppningar om att den allm�nna omst�llningen �ven skulle g�lla Kina. N�r dessa illusioner helt cyniskt omintetgjordes av de imperialistiska kohandlarna[63] i Versailles reste sig den nya ungdomen i raseri mot den korrupta Japankontrollerade Pekingregeringens f�rr�deri. Den 4 maj 1919 genomf�rdes en enorm studentdemonstration i Peking. De f�rr�diska ministrarnas hem angreps och f�rst�rdes. R�relsen spreds �ver hela landet. I den lj�d en ny ton. Arbetare i fabriker gick ut i strejk till st�d f�r studenternas krav.
Industrins tillv�xt hade medf�rt att ett modernt proletariat tr�tt in p� scenen. I slutet av 1916 fanns redan en miljon industriarbetare och 1922 hade antalet n�stan dubblerats. Till v�stfronten i Europa �kte en arm� p� n�stan 200 000 kinesiska arbetare som d�r l�rde sig l�sa och skriva lite grand, och vilket var �n viktigare, kom i kontakt med europeiska arbetare och den h�gre levnadsstandarden i Europa. De �terv�nde med nya id�er om hur m�nniskor kunde k�mpa f�r ett b�ttre liv. De hade sett stora nationer fastl�sta i konflikt och de kom tillbaka fast beslutna att befria sin egen. M�nga v�grade att g� i land i japanska hamnar p� sin v�g tillbaka under uppst�ndelsen kring Shantung. N�r strejker b�rjade f�rdjupa larmet fr�n 4 maj-r�relsen ans�gs redan de �terv�ndande arbetarna som �den kinesiska arbetarv�rldens stormf�glar�.[64] Bland de nya kinesiska industriarbetarna bildade denna arm� av arbetande som just kommit hem fr�n kriget en solid medveten k�rna som hj�lpte den nya klassen under utveckling att ta itu med de sv�ra uppgifter som den stod inf�r, n�stan fr�n f�dseln. Det unga industriproletariatet tog ledningen �ver bort�t tio miljoner transportarbetare, kulier, handelsanst�llda, hantverkare och l�rlingar[65] och b�rjade organisera sig sj�lva i egna organisationer. Medan de gamla familjef�retagen och kompanjonskapen fick ge vika f�r storf�retag, br�ts gillena ner och ersattes av fackf�reningar och handelskammare. De kinesiska arbetarna, som var nya vid sina maskiner, kastades rakt in i den politiska kampen. Deras strejker i Shanghai och andra st�der 1919 tvingade fram frigivning av de gripna studenterna som demonstrerat i Peking och att de felande regeringstj�nstem�nnen avgick.
4 maj-tidvattensv�gen omfattade hela landet. Den inledde den andra kinesiska revolutionens epok. D�net fr�n den gamla traditionalismens fallande b�lverk genlj�d �ver hela landet, och skapade j�sning i de ungas hj�rta. Fr�n stad och by drogs de in till det kaos som skapats av den generation som steg fram f�r att ta bef�l �ver Kinas framtid. De br�t dj�rvt myndigheternas bojor och marscherade fram�t f�r att krossa det som fanns kvar av det gamla Kinas murar. Tr�gheten i de gamla s�tten att g�ra och t�nka var kvar, och reste sig hotande och skr�ckinjagande under revolutionens och omstruktureringens kommande d�dskamp, men portarna var nere f�r att aldrig mer h�jas. Den nya ungdomens �gon v�ndes fr�n Versailles till Ryssland d�r oktoberrevolutionen gav dem ett exempel och en inspiration som var o�ndligt mer lockande i sin verklighet. F�rsenat f�rde den med sig till Kina tillfl�den av Europas viktigaste str�mningar vad g�ller sociala tankar, demokrati, anarkism, syndikalism och marxism som �ppnade nya horisonter och stimulerade en fullst�ndig omv�lvning av tankar, moral och litteratur som snabbt f�rdjupade den politiska f�r�ndringens och samh�lleliga konfliktens kanaler. Alla samh�llets klasser tog sig in p� den politiska arenan. Gamla politiska organisationer v�cktes till nytt liv. Nya organisationer bildades.
N�r dessa nya politiska str�mningar b�rjade fl�da 1919 hade Kuomintang [Guomindang], partiet f�r 1911 �rs revolution�rer, reducerats till steril kraftl�shet. Dess �h�gerelement�, konservativa borgerliga intellektuella, hade blivit hj�lpl�sa tj�nare till krigsherrarna. Sun Yat-sen, ledare f�r den borgerliga intelligentsians radikala flygel, fullf�ljde sina planer p� revolution med milit�ra medel genom att anv�nda sig av de mindre militaristerna mot de st�rre. Han hade utvecklat en politisk filosofi, sammanfattad i de �tre folkprinciperna� vars utm�rkande drag inte var deras kristallklarhet ej heller det konkreta och dj�rva s�tt p� vilket de n�rmade sig den kinesiska revolutionens problem. Hans princip om nationalism antydde inget om kamp mot Kinas imperialistiska herrar. Faktum �r att Sun som republikens f�rste president uppvisade en attityd av krypande servilitet inf�r stormakterna med l�ften om att deras speciella f�rm�ner och privilegier, som de med styrka tvingat fram fr�n den st�rtade dynastin, skulle f�rbli intakta och att betalningarna som de var skyldiga f�r l�n skulle tas �ver av republiken.[66] Efter det stora kriget ans�g Sun att Kinas hopp l�g i n�gon form av v�lvilligt samarbete mellan stormakterna. F�r detta �ndam�l lade han fram en naiv plan f�r de olika utl�ndska stormakterna om �uppriktigt� samarbete bland imperialisterna under utvecklingen av Kinas ekonomiska resurser. Han f�rest�llde sig faktiskt en idyll d�r de utl�ndska fribytarna skulle avst� fr�n sin girighet och ansluta sig till en �socialistisk plan� som de alla skulle dra nytta av. �Det �r min f�rhoppning�, skrev Sun, �att man som ett resultat av detta kan avskaffa dagens intressesf�rer, g�ra slut p� internationella krig och handelskrig, g�ra sig av med den inb�rdes kapitalistiska konkurrensen och sist men inte minst undvika klasskampen mellan kapital och arbete�.[67]
Suns �nationalism� innefattade �ven framtidsperspektivet att omvandla den f�rtryckta kinesiska staten till en f�rtryckare av nationella minoriteter inom kejsard�met. Han f�rest�llde sig �assimileringen� av manchurer, mongoler, muhammedaner och tibetaner i ett Storkina styrt av hankineser. Nationernas sj�lvbest�mmande, liksom kampen mot imperialismen, kom in i hans t�nkande n�got senare.
Hans andra demokratiprincip skulle i huvudsak anv�ndas under en period av �politiskt f�rmyndarskap�, d� de upplysta ledarna gradvis skulle leda de m�rka och el�ndiga massorna mot sj�lvstyrelsens ljus. Det fanns inget gemensamt mellan Sun Yat-sens demokratibegrepp och tanken p� folkets direkta er�vring av de politiska fri- och r�ttigheterna.
Den tredje principen om folkets v�lf�rd f�rkroppsligade Suns politiska t�nkande i den avg�rande fr�gan om den kinesiska ekonomiska organiseringens framtida form och den allt �verskuggande fr�gan om jorden och bondeklassen. Sun f�respr�kade �restriktioner f�r kapitalet� och �utj�mning av r�ttigheterna vad g�ller jorden�, tv� formler som under de f�ljande �ren underkastades omfattande och olika f�r�ndringar och tolkningar av Sun sj�lv och av hans l�rjungar. Medelst �restriktioner f�r kapitalet�, genom �tg�rder som aldrig klart preciserades, hoppades Sun kunna bevara Kina fr�n kapitalismens f�rd�rv. Med �utj�mning av r�ttigheterna vad g�ller jorden� syftade Sun Yat-sen p� en plan f�r att r�tta till de oj�mlikheter som str�p den kinesiska landsbygden s� att �de som tidigare �gt mark inte skulle lida f�r det�.[68] Hans plan gick ut p� att fastst�lla v�rdet p� jorden genom en �verenskommelse med gods�garna och att all framtida v�rdeh�jning skulle tillfalla till staten. Med hj�lp av uppk�p skulle staten forts�tta med att skapa gynnsammare f�rh�llanden f�r de jordl�sa eller jordhungriga delarna av bondebefolkningen. Men under flera �r v�gade inte Sun Yat-sen ens propagera f�r denna teori alltf�r �ppet, av r�dsla f�r att st�ta bort sina milit�ra allierade och m�nga av sina anh�ngare. Sun f�rkastade p� alla punkter tanken p� klasskamp och massornas deltagande i det politiska livet. Han hoppades kunna utveckla medel f�r att fredligt och utan omv�lvningar omvandla det kinesiska samh�llet efter att ha s�krat makten f�r sig sj�lv och sina anh�ngare enbart med milit�ra medel. Detta var m�let f�r hans �ndl�sa serier av st�ndigt fruktl�sa milit�ra �ventyr och allianser.[69]
Icke desto mindre gav uppkomsten av nya politiska riktningar samt massr�relsen efter 1919 Sun Yat-sens krympande parti ny energi och Kuomintangs aktiviteter �terupptogs. Sun b�rjade framtr�da vid studentm�ten, och n�r general Chen Chiung-ming till�t honom att bilda en regering i Kanton, uppr�ttade han kontakt med de nyligen organiserade fackf�reningarna d�r och i Hongkong.
Vid den tiden hade embryon till politiska organisationer bildats. Marxistiska tidskrifter b�rjade dyka upp p� skolor och universitet, vilket �ppnade upp nya perspektiv f�r tankar och handling f�r de sm�borgerliga intellektuella och snart �ven f�r arbetarklassen. Grupper som bildades 1918 och 1919 utvecklades till socialistiska s�llskap och d�rifr�n var det bara ett steg till bildandet av det kinesiska kommunistpartiet 1920. Dess grundare var de ledande personerna i 4 majr�relsen, fr�mst bland dem Chen Tu-hsiu, d� professor vid Pekings universitet. Till kommunistpartiets f�rsta nationella kongress i Shanghai 1921 kom delegater med v�ldigt olika bakgrund. F� var prolet�rer. M�nga var sm�borgerliga nationalister, v�ckta av det nya uppvaknandet. Oskolade och opr�vade, f�rs�kte de en tillf�llig l�sning som snabbt blev �verspelad av h�ndelserna. Tidigare �n de flesta av dem trott riktade klasskampen sitt d�dliga vita ljus mot varje m�nniska. Dess kraft slungade dem i m�nga olika riktningar. Ganska m�nga, som dragits med av st�mningar eller av snabbt kv�vda anarkistiska b�jelser, f�rsvann direkt och hittade sin v�g in i det borgerliga l�gret.[70] Vissa av grundarna f�ll ner i passivitet och f�rsvann fr�n den politiska scenen. Andra som Li Ta-chao [Li Dazhao] var destinerade att f�rlora sina liv under den kommande striden. De �vriga ledarna, m�n som Chen Tu-hsiu, Mao Tse-tung och Chang Kuo-tao [Zhang Guotao], skulle senare f�lja slingrande tr�dar i den kinesiska historiens v�v, som tog sin b�rjan med deras inledande h�ngivenhet f�r kommunismens sak en het sommardag 1921, n�r alla dessa h�rvor �nnu inte nystats upp. Kommunistpartiet, som f�ddes i gl�den fr�n den ryska oktoberrevolutionen, gav vid denna kongress sig sj�lvt uppgiften att bygga organisatoriska vapen f�r den kinesiska arbetarklassen. Detta arbete hade redan inletts i Changhsintien, n�ra Peking, d�r j�rnv�gsarbetare hade bildat en fackf�rening och d�r kommunistiska studenter startat kv�llsskolor. Ett arbetarsekretariat hade inr�ttats i Shanghai. Framstegen var l�ngsamma, till en b�rjan var de sm�, problemen enorma och sv�ra, ty historien hade tvingat vuxenproblem p� en klass som fortfarande l�g i sin linda.
Kommunistpartiets f�rsta problem var fr�gan om deras f�rh�llande, som ett prolet�rt parti, till det borgerligt nationalistiska Kuomintang. Formen och metoden f�r det kommunistiska deltagandet i den nationalistiska r�relsen var avg�rande f�r hela den framtida h�ndelseutvecklingen. Ett s�dant deltagande dikterades av den nationella revolution�ra r�relsens obestridligt progressiva karakt�r. Som vi redan sett hade Lenin vid Kommunistiska internationalens andra kongress p�pekat hur de nationella befrielser�relserna i de koloniala och halvkoloniala l�nderna under den imperialistiska epoken kunde ledas f�r att sm�lta samman med den internationella prolet�ra revolution�ra r�relsens huvudf�ra. Samarbete med nationalistiska r�relser var �nskv�rt och n�dv�ndigt, med det mycket viktiga f�rbeh�llet att den prolet�ra organisationens sj�lvst�ndighet skulle bevaras ��ven i r�relsens mest embryonala form�.
Ett f�rslag om en tv�partiallians mellan de kinesiska kommunisterna och Kuomintang lades fram vid kommunistpartiets andra nationella kongress 1922. N�r Dalin, en rysk delegat fr�n ungkommunisternas international, presenterade f�rslaget f�r Sun Yat-sen f�rkastade han det. Han sa till Dalin att han kanske kunde till�ta kommunister att g� med i Kuomintang, men tolererade inte en tv�partiallians. Kort d�refter m�tte Maring, Kominterns f�rste delegat i Kina som redan varit i kontakt med Sun i s�dern, kommunistpartiets centralkommitt� vid V�stra Sj�n, Hangchow [Hangzhou], och f�reslog att kommunisterna skulle g� med i Kuomintang och anv�nda deras breda l�sa organisationsstruktur som ett s�tt att utveckla sin propaganda och sina kontakter bland massorna.
Maring baserade sitt f�rslag p� tre faktorer.[71] Den f�rsta var hans egna erfarenheter fr�n Java. D�r hade v�nstersocialdemokraterna f�re kriget deltagit i Saraket Islam, en blandad ekonomisk, social och religi�s r�relse, som riktades mot deras europeiska kolonisat�rers exploatering av javaneserna. Dess v�nster hade accepterat hj�lp fr�n det indiska socialdemokratiska f�rbundet vilket Maring hj�lpt till att organisera. Inom Saraket Islam b�rjade de utveckla tanken p� fackf�reningsorganisering och var under krigs�ren ansvarigt f�r framv�xten av en avsev�rd v�nsterr�relse. Maring baserade sig f�r det andra p� Kominterns andra kongress strategiska och taktiska slutsatser som han ans�g var speciellt anv�ndbara p� grund av � och detta �r den tredje faktorn � kopplingen mellan Kuomintang och den v�xande arbetarr�relsen i s�der d�r fackf�reningarna under Sun Yat-sens inflytande redan deltog i nationalistr�relsen och erbj�d det mest givande f�ltet f�r en utbredning av de kommunistiska aktiviteterna.
Enligt Maring accepterade majoriteten av den kinesiska centralkommitt�n dessa �sikter. De som var emot hans f�rslag var det p� grund av att de ifr�gasatte Kuomintangs vikt som politisk kraft och tvivlade p� dess f�rm�ga att utvecklas till en massr�relse. Chen Tu-hsiu, som Maring n�mner som en av dem som h�ll med om planen att g� med i Kuomintang som politisk kraft, har skrivit en redog�relse f�r kongressen i Hangchow 1922 som skiljer sig p� denna punkt.[72] Han skriver att alla medlemmarna av kommunisternas centralkommitt� motsatte sig Marings �sikter. Han ger sitt motst�nd en grundl�ggande politisk karakt�r och h�vdar att de trodde att ett intr�de i Kuomintang �skulle f�rvirra klassens organisering och h�mma v�r sj�lvst�ndiga politik�. Men det fanns inga bevis p� att de kinesiska kommunistledarna under de tidiga �ren motsatte sig samarbete med borgarklassen. Tv�rtom dominerades de helt av denna tanke. �Samarbete med den revolution�ra borgarklassen�, skrev Chen Tu-hsiu 1922, ��r den n�dv�ndiga v�gen f�r det kinesiska proletariatet�.[73] Oppositionen mot att g� med i Kuomintang, vare sig den kom fr�n alla eller n�gra av kommunistledarna, tycks ha baserats mer p� tron p� att Kuomintang var d�tt. I sj�lva verket var detta, s�ger Maring, den �sikt som Chang Kuo-tao uttryckte, den starkaste motst�ndaren vid �verl�ggningen i Hanchow. Till slut antogs emellertid f�rslaget �ven om tvivel fortfarande fanns kvar huruvida Kuomintangs ledare skulle v�lkomna det.[74]
Kommunisterna gick med i Kuomintang som individer med f�rhoppning att kommunisterna skulle f� inflytandet �ver arbetarna i s�der som redan anslutit sig till Kuomintang.[75] Men Sun Yat-sen f�rblev kallsinnig till deras f�rslag till omorganisering av partiet p� basis av ett program som kunde f� ett folkligt st�d. Endast n�r Sun �terigen tvingades fly f�r sitt liv, efter en revolt av general Chen Chiung-ming i Kanton i juni 1922, blev han allt mer mottaglig f�r Marings argument, som fick st�d av Liao Chung-kai, den radikalaste i Suns omedelbara omgivning. Sun var fortfarande inte lockad av massr�relsens potential som politiskt vapen men han hade b�rjat bli lockad av m�jligheten av direkt och konkret hj�lp fr�n Ryssland.
Flera faktorer bidrog till att v�nda Sun Yat-sens uppm�rksamhet mot m�jligheten av en allians med Sovjetunionen. Hans naiva plan f�r Kinas internationella utveckling hade avvisats eller m�tts av artig likgiltighet i alla imperialistiska regeringskanslier. Vargarna skulle inte l�gga sig tillsammans med lammet.[76] Deras avsikt var att bara sl�ss om vem som skulle f� sluka det. Att avg�ra denna fr�ga var avsikten med Washingtonkonferensen 1921-22. �verl�ggningarna hade �terigen f�rnyat de kinesiska f�rhoppningarna om imperialistisk v�lvilja, men de hade snabbt skingrats. F�r att l�na Wang Ching-weis sammanfattning, �befriade [Washingtonkonferensen] Kina fr�n den japanska politiken av oberoende v�ldsam invasion�, bara f�r att g�ra det till offer f�r alls stormakternas �gemensamma l�ngsamma invasion�.[77] Syftet var inte att tj�na den kinesiska nationella befrielsen utan den amerikanska imperialismens intressen. F�rverkligandet av detta faktum hj�lpte till att skingra de kvarvarande illusionerna om stormakternas v�lvilliga v�nskap. Det tvingade �ven de kinesiska nationalisterna att begrunda det faktum att den nya sovjetmakten, som s� framg�ngsrikt och spektakul�rt besegrat de f�renade invasionsstyrkorna fr�n v�rldskrigets segrare, skulle kunna utg�ra en m�ktig h�vst�ng i f�rs�ken att pressa fram eftergifter fr�n imperialisterna i Kina.
Redan den 25 juli 1919 hade sovjetregimen f�rklarat att den var beredda att avst� fr�n alla imperialistiska privilegier som det tsaristiska Ryssland hade haft i Kina. Den f�rnyade detta erbjudande i en ny deklaration 27 oktober 1920 och inofficiella sovjetiska representanter b�rjade f�rs�ka f� till st�nd f�rhandlingar i Peking f�r att f� fram ett nytt traktat p� denna grund. Den fientliga inst�llningen hos stormakterna, som p� alla m�jliga s�tt f�rs�kte isolera och krossa bolsjevikregimen politiskt och milit�rt, blockerade dessa f�rs�k �ven om Rysslands erbjudande om ett avtal med Kina baserat p� fullst�ndig j�mlikhet gjorde ett djupt intryck i Kina och h�jde kraftigt den nyetablerade sovjetmaktens prestige i en v�xande grupp av kinesiska intellektuellas �gon.
Sovjetrepresentanternas inledande f�rs�k att etablera kontakter i Kina var ett sl�ende om �n fortfarande isolerat exempel p� tendensen att ge Sovjetunionens direkta uppenbara statsintressen f�retr�de framf�r revolution�ra m�l. Regeringen i Peking l�g i h�nderna p� den �k�nt projapanska Anfu-klicken n�r de f�rsta inofficiella sovjetombuden, utskickade av Chitaregeringen och Kominterns Irkutskbyr�, anl�nde till Kina. Den ynkliga nationalistr�relsen under Sun Ysat-sens ledning imponerade inte p� dem som en st�dpunkt f�r sovjetiska intressen. De lockades mer av den milit�ra styrkan hos krigsherren Wu Pei-fu som f�rs�kte st�rta Anfu-regimen. N�r Wu grep makten i Peking 1920 och installerade sin egen marionettregering skrev en �fj�rran�sterexpert� i Izvestija, Sovjets regeringsorgan, att �Wu Pei-fu har h�ngt upp sin flagga �ver de h�ndelser som sker i Kina och det st�r klart att under denna flagga m�ste den nya kinesiska regeringen orientera sig till Sovjetrysslands f�rdel�.[78] Men Wu visade sig vara ett verktyg f�r den brittiska imperialismen, alls ingen v�n till det bolsjevikiska Rysslands. Den uppg�ende solen hade enbart ersatts av Union Jack vid Pekingregeringens bakd�rr. Det var d�rf�r f�rhandlingarna 1921 blev fruktl�sa.
N�r Maring kom till Kina v�ren 1921 och etablerade kontakt med Sun Yat-sen, som han bes�kte i Kwangsi, besl�t han att den kinesiska nationalismens huvudf�ra fanns hos Suns Kuomintang. Denna tro mognade till �vertygelse n�r han i januari 1922, under sj�m�nnens strejk i Hongkong, bes�kte Kanton och d�r uppt�ckte att det redan fanns betydande kontakter mellan Kuomintang och de aktivaste delarna av den unga kinesiska arbetarr�relsen. Genom att kasta om Irkutskbyr�ns inriktning, fram tills dess Kominterns enda l�nk med Fj�rran �stern, lade Maring fram ett f�rslag till de kinesiska kommunisterna i Hangchow att de skulle g� med i Kuomintang. N�r Sun Yat-sen, utvisades fr�n Kanton, och kom till Shanghai i augusti 1922 m�tte Maring honom igen och uppmanade honom att ers�tta f�rs�ket att �terer�vra Kanton med rent milit�ra medel med en masspropagandakampanj. Konferensen i Washington hade hj�lpt till att �ndra Kuomintangledarnas t�nkande och Maring uppt�ckte att hans �sikter fick ett b�ttre mottagande, f�r Sun Yat-sen hade definitivt b�rjat t�nka i termer av hj�lp fr�n Sovjet. Detta var den rapport Maring tog med sig tillbaka till Moskva m�naden d�rp�. P� grundval av hans resultat �vergav Komintern �Irkutsklinjen� och v�nde sin uppm�rksamhet mot Sun Yat-sen. Marings �sikter till f�rm�n f�r ett samarbete med den sydkinesiska r�relsen publicerades i den kommunistiska pressen.[79] Sovjetregeringen skickade f�r sin del Adolph Joffe, en av dess fr�msta diplomater, f�r att etablera formella kontakter med Sun Yat-sen.
Joffe m�tte Sun i Shanghai 26 januari 1923, d�r de utf�rdade ett gemensamt uttalande d�r Joffe h�ll med om att �det h�r ej finns f�ruts�ttningar f�r att framg�ngsrikt uppr�tta vare sig kommunism eller socialism�, att �Kinas fr�msta och omedelbara m�l �r att uppn� nationell enhet och nationell sj�lvst�ndighet�. Joffe f�rs�krade Sun att den nationalistiska r�relsen under str�vandena efter dessa m�l kunde �lita p� Rysslands hj�lp�.[80] Denna diplomatiska formulering slog fast samf�rst�ndet med Sun som slutligen uppt�ckte att ryssarna erbj�d honom och hans parti oktoberrevolutionens prestige, uppbackad av vapen, pengar och r�dgivare.
Men n�stan p� en g�ng tolkades samma formulering som att de kinesiska kommunisterna helt m�ste underordna sig arbetet med att hj�lpa till att g�ra Kuomintang till en v�rdig allierad. N�r Michael Borodin p� h�sten samma �r intog sin post som r�dgivare �t Sun Yat-sen kom han inte som en representant f�r Kommunistiska internationalen f�r att arbeta med det kinesiska kommunistpartiet, utan som r�dgivare till Kuomintang skickad av Sovjetunionens kommunistpartis politbyr�. Denna distinktion var l�ngt ifr�n rent formell. Borodins arbete var att omorganisera och pumpa nytt liv i Kuomintang. Alla anstr�ngningar � fr�mst de fr�n det kinesiska kommunistpartiet � m�ste nu inriktas p� att uppn� denna m�ls�ttning.
Kommunistpartiets sj�lvst�ndiga politiska perspektiv f�rsvann fr�n dagordningen. �I och med att den sj�lvst�ndiga arbetarr�relsen i landet �r svag�, besl�t Kominterns exekutivkommitt� den 12 januari 1923 �i och med att den centrala uppgift som Kina st�r inf�r �r att genomf�ra den nationella revolutionen mot imperialisterna och deras feodala ombud i landet, och i och med att arbetarklassen har ett direkt intresse av att den nationella revolution�ra fr�gan l�ses, men �nnu inte �r tillr�ckligt �tskild som en fullst�ndigt oberoende kraft anser EKKI att det �r n�dv�ndigt att samordna Kuomintangs aktiviteter med det unga kinesiska kommunistpartiet�.[81] Den prolet�ra sj�lvst�ndigheten flyttades fram till en os�ker framtid, men det kinesiska kommunistpartiet skulle �nd� inte �sammansm�lta� med Kuomintang, ej heller �ta ner sin egen fana�. Om kommunisterna var tvungna att ge upp tanken p� att fungera som representanter f�r en �helt sj�lvst�ndig kraft� till f�rm�n f�r den �centrala uppgiften� att samordna sina aktiviteter med Kuomintangs, s� innebar det i praktiken att resultatet n�dv�ndigtvis skulle bli att deras oberoende gick f�rlorat. Kommunistpartiets tredje konferens i juni 1923 tystade den interna oppositionen mot anslutning till Kuomintang och parollen h�jdes: �Allt arbete inom Kuomintang!� Kongressens manifest deklarerade att �Kuomintang borde vara den nationella revolutionens centrala kraft och borde ha den ledande positionen�.[82]
Den kurs som p� s� s�tt utstakades f�r kommunisterna ledde direkt och oundvikligen till tanken att den nationella kampen mot imperialismen f�regick eller tillf�lligt �sidosatte kampen mellan klasserna. Sj�lva tanken att klasser med motsatta intressen skulle kunna enas i ett enda parti baserades p� antagandet att imperialismen tillf�lligt svetsade samman de olika klassernas intressen ist�llet f�r att f�rdjupa den antagonism som existerade mellan dem. Det f�rutsatte att borgarklassen kunde och skulle spela en inte enbart revolution�r roll, utan ocks� den ledande rollen i den nationella revolutionen. Detta var en radikal oml�ggning bort fr�n de breda strategilinjer som Lenin hade lagt fram vid Kominterns andra kongress, eftersom det omedelbart f�rde in den nationalistiska r�relsen l�ngs borgerligt-demokratiska linjer och gjorde slut p� kommunistpartiets politiska och organisatoriska. Fr�n 1923 erk�nde kommunistpartiet Kuomintangs �ledande st�llning�. Komintern gjorde detsamma och f�rklarade detta utsuddande av klassgr�nser genom att utveckla teorin om att Kuomintang inte var borgarklassens parti, utan det parti d�r alla klasser f�renades i en gemensam sak mot de utl�ndska inkr�ktarna. Denna uppfattning etablerades f�rst i praktiken, och fann snart sin v�g in i Kominterns officiella dokument och styrde hela den framtida strategikursen.
Borodin f�resatte sig att �vertala Sun Yat-sen om att det som Kuomintang beh�vde var en disciplinerad partiorganisation med en m�ktig massr�relse bakom det. N�r Chen Chiung-ming i november �terigen hotade Kanton, d�r Sun �ter lyckats etablera sig, gav Borodin ett konkret exempel p� hur n�gra f� l�ften kunde v�cka upp arbetarna och b�nderna till f�rsvar f�r regimen. Den l�tthet med vilken Chens hot avv�rjdes bekr�ftade Borodins argument.[83] Med Suns st�d utarbetade Borodin[84] ett program som grundades p� samarbete mellan Kuomintang, Sovjetunionen och kommunistpartiet, tanken p� en militant antiimperialistisk kamp och en plattform med liberala reformer f�r arbetarna och b�nderna. Borodin tog �ver Suns �utj�mning av r�ttigheterna vad g�ller jorden� och �restriktioner f�r kapitalet� och konkretiserade dem enbart till en programpunkt f�r en tjugofemprocentig reducering av jordr�ntan och l�ftet om en arbetsmarknadslagstiftning.[85] Det nya programmet antogs och Kuomintang omorganiserades grundligt vid sin f�rsta nationella kongress i januari 1925. Dagen d� kongressen �ppnades dog Lenin, ett historiskt sammantr�ffande som inte saknade sin egen ironi, d�rf�r att Sovjetunionen och den kommunistiska international som han hade hj�lpt till att skapa i Kina �vergav tanken p� proletariatets ovillkorliga sj�lvst�ndighet, vilket var Lenins starkaste arv.[86]
Kuomintang f�rvandlades organisatoriskt till en grov kopia av det ryska bolsjevikpartiet, och bolsjevikiska metoder f�r agitation och propaganda inf�rdes. F�r att r�da bot p� beroendet av feodalt sinnade militarister, som hittills hade varit en av Kuomintangs fr�msta svagheter, grundade ryssarna i maj 1924 Whampoas milit�rakademi f�r att l�gga grunden till en officersk�r f�r en ny nationalistisk arm�. Denna akademi betalades av och sk�ttes med hj�lp av ryska medel.[87] Snart kom skeppslaster med sovjetiska vapen till Kantons hamn f�r att bev�pna de arm�er som samlades runt den nya fanan s� snart Kuomintang b�rjade uppvisa den styrka som Kominterns och kommunistpartiets aktiviteter utrustade det med.
I enlighet med kraven p� deras arbete inom Kuomintang, som nu snabbt b�rjade utvecklas, begr�nsade sig kommunisterna till den borgerliga nationella revolutionens paroller och krav, och dessa begr�nsades naturligtvis av den kinesiska borgarklassens intressen. Kommunistpartiets kadrer, som fr�mst rekryterades bland studenter och senare i allt h�gre grad bland de utbildade arbetarna, skolades f�r en rent borgerlig nationell revolution, inte f�r en prolet�r revolution. Deras aktiviteter och propaganda begr�nsades till att uppn� de rent antimilitaristiska och antiimperialistiska m�l som accepterades av borgarklassen. Detta faktum f�rvandlade kommunistpartiet till ett v�nsterbihang till Kuomintang.
Kommunisterna skilde sig inte fr�n �rena� medlemmar i Kuomintang genom den djupa ideologiska klyftan mellan marxismen och Sun Yat-sens vaga populism, ej heller genom n�gon skillnad i program f�r hela r�relsen, som f�rdes fram under Sun Yat-sens tre folkprinciper och inget annat.[88]
De �tskildes fr�n Kuomintangs �vre skikt genom det faktum att de var de enda som f�rde med sig in i partiet och r�relsen heroism, sj�lvuppoffring och kommunistisk driftighet, som kom fr�n deras h�ngivenhet f�r arbetarnas och b�ndernas sak som de ans�g sig tj�na. Kommunisterna f�rde inte n�gon g�ng fram n�gra egna politiska perspektiv, och inte heller framtr�dde de n�gon g�ng inf�r massorna under sitt eget namn och sin egen fana, utan de h�llde outtr�ttligt organiseringens och masskampens st�l i Kuomintangs form. Under de inledande stegen doldes den yttersta betydelsen av detta faktum delvis av massr�relsens spektakul�ra tillv�xt. F�r varken kommunisternas taktik eller Kuomintangs krav skapade massr�relsen. Villkoren f�r dess uppg�ng fanns inspr�ngda likt malm i klippan i den befintliga samh�llsorganisationens struktur i Kina.
I de utlands�gda och kinesiska fabrikerna i Kanton, Shanghai, Hankow, Tientsin och andra st�der levde och slet fabriksarbetare under f�rh�llanden som bara kunde j�mf�ras med de slavliknande villkor under vilka arbetare i England levde under den industriella revolutionens f�rsta tid. M�n, kvinnor och barn slet, som de fortfarande g�r, under 12, 14 och 16 timmar om dagen f�r l�ner som var s� l�ga som �tta cent om dagen utan de mest element�ra garantier f�r sin s�kerhet eller den minsta tillstymmelse till m�nsklig hygien. Ett uselt l�rlingssystem gav sm�producenter och aff�rsidkare tillg�ng till en outsinlig str�m av barnarbetare som arbetade 18 till 20 timmar varje dag i utbyte mot en sk�l ris och en br�da att sova p�. Fr�n dessa arbetsf�rh�llanden kunde arbetsgivare, speciellt de utl�ndska med sin �verl�gsna teknik, pressa fram maximalt merv�rde och mer �n s� ur en arbetares liv, som var billigt och ingen vet hur stor mortaliteten var i Kina.[89] Mot dessa f�rh�llanden tog snart de kinesiska arbetarna, vars antal �kade i takt med industrins framv�xt, till kn�lp�karna.
Den organiserade arbetarr�relsen b�rjade ta form omedelbart efter det stora kriget. Strejker hade b�rjat genomf�ras redan f�re 4 maj-r�relsen 1919. Under denna tidsperiod genomf�rde mekanikerfacket den f�rsta stora strejken och 1922 entusiasmerade sj�m�nnen i Hongkong hela landet genom att vinna en stor strejkseger �ver de brittiska imperialisterna och ett erk�nnande f�r sin fackf�rening och stora l�ne�kningar.[90] Dessa strejker lade grunden f�r ett snabbt infl�de av arbetare till fackf�reningarna. I maj 1922 m�ttes den f�rsta nationella fackf�reningskongressen i Kanton under de segrande sj�m�nnens ledning. Kongressen f�renade delegater fr�n 230 000 organiserade arbetare. Under trycket fr�n denna nya och kraftiga styrka reviderade Sun Yat-sens regering i Kwangtung strafflagen och legaliserade facklig organisering och v�gen �ppnades f�r ytterligare tillv�xt.[91]
I centrala och norra Kina inleddes ocks� kampen f�r h�gre l�ner och r�tten att organisera sig och sluta avtal kollektivt. Den fr�msta av dessa strider f�rdes av arbetarna p� j�rnv�gen Peking-Hankow, som kulminerade i en massaker 7 februari 1923 i Chenchow, Honan. Wu Pei-fu, den styrande militaristen i Norra Kina, beordrade sina soldater att bryta upp en organisationskongress. Sextio arbetare m�rdades. Detta f�rtryck stoppade endast tillf�lligt f�rs�ken fr�n j�rnv�gsarbetarna fr�n att skapa en nationell organisation. N�stan p� dagen ett �r senare �ppnade J�rnv�gsarbetarnas nationella kongress och en nationell kommitt� bildades f�r att f�ra kamp f�r �f�rb�ttringar i v�ra f�rh�llanden och respekt f�r v�r tro, utbildning f�r oss och v�ra barn, r�tten att bilda enskilda fackf�reningar, att smida solidaritet bland alla j�rnv�gsarbetare�.[92]
I Shanghai fanns i b�rjan av 1923 redan 40 000 arbetare organiserade i 24 fackf�reningar. Stridsfronten breddades snabbt. Under 1918 registrerades 25 strejker som omfattade f�rre �n 10 000 arbetare. Under 1922 var det 91 strejker med bort�t 150 000 arbetare i alla delar av landet.[93] R�relsen v�xte med h�pnadsv�ckande snabbhet och militans. F�rsta maj 1924 marscherade 100 000 arbetare genom Shanghais gator och dubbla antalet i Kanton. Samtida rapporter beskriver hur det i Wuchang, Hanyang och Hankow, trots h�rda krigslagar, d�k upp r�da flaggor i arbetarklasskvarteren. Den traditionella f�rstamajparollen, �tta timmars arbetsdag, h�nf�rde arbetare som just hade b�rjat dr�mma om att arbeta 14 ist�llet f�r 16, 12 ist�llet f�r 14, 10 ist�llet f�r 12 timmar om dagen.
��tta timmar arbete, �tta timmar utbildning och rekreation, �tta timmar vila � hur rimligt detta program �r!�, l�d texten p� d�tidens flygblad.
Under fyrtio �r har arbetarklassen gjutit sitt blod f�r dess f�rverkligande. Tiden �r mogen n�r prolet�rer inte �r n�got annat �n kanonmat f�r direkt�rerna. Kommer de inte att ge sig f�rutan en revolution? D� ska de f� den![94]
�Minns idag arbetarkamrater, att ni �r m�nniskor precis som direkt�rerna. Kr�v att ni blir behandlade som m�nniskor. Organisera er! Antal ger styrka! Kamrater kommer att str�cka ut sin hand till er!� De marscherade genom gatorna och sj�ng nya s�nger: �Arbete ska vara ett n�je, v�r g�va till broderskapet. Vi ska kallas till det av frihetsklockorna. Ta varandra i hand och sjung � 'L�nge leve arbetarna'�.[95]
Det st�r klart att d� Kuomintang hade omorganiserats 1924 h�ll de kinesiska prolet�rerna p� att resa sig och organiserade sig sj�lva till en r�relse som p� ett sl�ende s�tt karakt�riserades av sin militans och sitt mod. Den skyddades �ven av en h�lsosam anda av skepticism och misst�nksamhet mot borgerliga �allierade�, vilken dock skulle kv�vas alltf�r tidigt av krav fr�n den Kuomintang-kommunistiska alliansen. F�rsta maj 1924 sade Sun Yat-sen till Kantons arbetare: �Skillnaden mellan de kinesiska arbetarna och utl�ndska arbetare ligger i det faktum att de senare endast �r f�rtryckta av sina egna kapitalister och inte av de fr�n andra l�nder � De kinesiska arbetarna �r �nnu inte f�rtryckta av kinesiska kapitalister � De �r f�rtryckta av utl�ndska kapitalister�.[96] Liknande uttalanden gjordes av en talare fr�n Kuomintang vid den f�rsta kongressen f�r transportarbetare vid Stilla havet som h�lls i Kanton m�naden d�rp�. Om denna kongress skrev G Voitinskij, delegat f�r Komintern i Kina, som skulle komma att spela en stor roll i att knyta arbetarr�relsen till en borgerlig ledning:
De kinesiska j�rnv�gsarbetarnas delegater, som rest illegalt tusentals kilometer f�r att delta p� kongressen, med levande minnen av de blodiga h�ndelserna under Peking-Hankow-strejken och skotten mot arbetare i maj detta �r och �ven de javanesiska kamraterna, utgjorde v�nstern under konferensen. De gav uttalandet fr�n Kuomintangs ansvariga representanters, som uppmanade arbetarna att bilda en enhetsfront med b�nderna och intellektuella men inte under proletariatets ledning, ett kyligt och tvetydigt mottagande. De javanesiska kamraterna, som ocks� hade erfarenheter av en stor och allvarlig j�rnv�gsstrejk i maj f�rra �ret och som hade en stor v�nsterflygel fr�n Panmuslimska organisationen, Saraket Islam, ansl�t sig till appellen f�r en enad antimilitaristisk front, men under ledning av de verkliga revolution�ra organisationerna d�r det finns ett tillr�ckligt stor kommunistiskt inflytande. [97]
Voitinskij och hans v�nner l�rde snart de kinesiska arbetarna hur man tar emot Kuomintangs ansvariga representanter p� ett korrekt s�tt.
�ven b�nderna hade sj�lva b�rjat utforma organisatoriska vapen. Den moderna kinesiska bonder�relsen hade bildats i Haifeng, i Kwangtungs �stra floddistrikt, av Peng Pai, en av den kinesiska revolutionens mest sl�ende och heroiska figurer. Som son till en f�rm�gen gods�gare i Haifeng blev Peng Pai en skoll�rare i sin hemby. Han var en av de f�rsta kommunisterna och han f�rs�kte snart f�ra ut sina id�er till b�nderna. Efter att han avskedats fr�n sin skola f�r att 1921 ha arrangerat en 1 maj-demonstration med sina elever gick Peng ut p� landsbygden f�r att v�cka b�nderna om behovet av att organisera sig. Historien om hans f�rsta misslyckanden, hans f�rsta framg�ngar och Haifengbondefackets f�rsta strider, har han sj�lv l�mnat efter sig i form av en v�rdefull bunt av personliga anteckningar och minnen.[98] Till en b�rjan m�ttes han av misstroende och fientlighet av b�nderna � var han inte son till en gods�gare? � men till slut v�ckte Peng Pai n�gra bondgrabbars fantasi. Genom att kombinera trolleri och en grammofon med tal om hur man vinner frihet fr�n gods�garnas f�rtryck vann Peng och hans lilla grupp av unga kamrater till slut b�ndernas f�rtroende. Sedan det f�rsta bondef�rbundet hade bildats v�xte det snabbt och fick n�stan omedelbart sitt f�rsta elddop i form av ett angrepp fr�n Chen Chiung-mings soldater.
N�r den v�l hade bildats b�rjade organisationen s�ledes snabbt spridas till granndistrikten och en stomme till ett provinsiellt bondef�rbund uppr�ttades f�re mitten av 1923. �Det �r inte sant�, l�d ett av den nya organisationens manifest, �att gods�garna jord inf�rskaffades genom k�p. F�derna och farf�derna till dagens �gare tog det med v�ld fr�n b�nderna. �ven om man antar att den k�ptes, s� betalades den endast en g�ng medan gods�garna har tagit ut hyra �rligen under hundratals och tusentals �r. � Mark�garna tar hand om st�rre delen av sk�rden utan att g�ra n�got arbete. Hur mycket pengar och svett har inte vi och v�ra b�nders f�rf�der spillt p� denna jord!�[99] Detta var enkla fraser. De beskrev en situation som b�nderna hade l�rt sig var of�r�nderlig och sanktionerades fr�n Himlen. N�r bondeaktivisterna f�reslog att detta kunde �ndras av egen kraft � och visade att det kunde g�ras � var det som om deras v�rld hade f�r�ndrats. Himlen hade leenden till �vers f�r s�v�l b�nderna som gods�garna. Dessa id�er sipprade snabbt ut p� landsbygden likt regn mot marken. De bar snabbt frukt. Bondestrider mot gods�garna och mot magistratens, polisens och soldaternas bef�stningar flerfaldigades �ver hela �stra floddistrikten och t�nde liknande konflikter i v�stra och norra delarna av provinsen. Krav p� s�nkning av jordr�ntan gick n�stan omedelbart �ver till krav p� att avskaffa dem helt och h�llet. Till och med under 1923 i Kaoyaodistriktet �hade vissa av bondeaktivisterna modet att v�gra betala arrende till gods�garna och de senare var tvungna att ta till arm�n och polisen f�r att driva in dem�[100]. H�rda sk�mytslingar utk�mpades. Bonder�relsen hade inletts. Vid tiden f�r Kuomintangs omorganisation 1924 var den p� god v�g.
F�r b�de arbetare och b�nder tycktes Kuomintangs program, som kommunisterna f�rde ut i fabrikerna och p� landsbygden, ge en klar m�jlighet till att f�rb�ttra f�rh�llandena f�r deras liv genom k�mpande organisationer. Naturligtvis gjorde de Kuomintangs fiender till sina egna fiender och det fanns m�nga att bek�mpa och �vervinna innan Kuomintang kunde h�vda ett det hade regeringsmakten, inte enbart i Kwangtungprovinsen, utan ocks� i sj�lva staden Kanton. Under sommaren 1924 utmanades Kuomintangs styre i Kanton av K�pm�nnens frivilliga [Merchants� Volunteers], som bev�pnades och finansierades av britterna och av Hongkongs och Kantons f�rm�gna compradorer. De organiserades av Chen Lim-pak, fr�mste comprador f�r Hongkong och Shanghais bankbolag, den fr�msta brittiska finansiella institutionen i Fj�rran �stern. Den 10 augusti beslagtog Sun Yat-sen en b�tlast vapen som var avsedd f�r Chen och f�rberedde, efter avsev�rd tvekan och f�rsening, sig f�r att sl� ned de bev�pnade styrkor som hotade hans styre.
Den 26 augusti �verl�mnade den brittiska generalkonsuln ett ultimatum som hotade med ett brittiskt flottingripande om K�pm�nnens frivilliga attackerades. Sun protesterade hos Storbritanniens labourpremi�rminister Ramsay MacDonald, vars tystnad bevisade att de l�ften som Labourpartiet hade avgivit inte innebar n�gra f�r�ndringar av den brittiska imperialistiska politiken. Sun skickade �ven ett telegram till Nationernas F�rbund, men denna v�rldsfredsinstitution ans�g inte riktigt att detta ber�rde dem och h�ll �ven den tyst. I oktober slog en styrka best�ende av Whampoakadetter, arbetarbataljoner och bondegarden slutligen till mot K�pm�nnens frivilliga och besegrade och avv�pnade dem efter en kort men h�rd strid. De brittiska flodkanonb�tarna verkst�llde inte sina hot.[101]
Fyra m�nader senare, i februari 1925, hotades Kanton av Chen Chiung-ming, Sun Yat-sens tidigare milit�ra allierade, som fortfarande hade milit�r kontroll �ver stora delar av provinsen. Kuomintangs styrkor f�rde striden till hans egna styrkef�sten vid �stra floden. Chen Chiung-ming stod hj�lpl�s inf�r aktiviteterna bland Haifengs, Lufens, Huiyangs och Wuhuas b�nder, som demoraliserade hans f�rsvar genom att angripa hans bakre linjer och skar av hans kommunikationslinjer och tog hans f�rr�d. B�nder fr�n Tungwan, Siapen och granndistrikt stred sida vid sida med Kuomintangs trupper och fungerade �ven som guider, spioner och tr�ngk�rer. Mot denna offensiv, som tycktes g� emot honom fr�n alla sidor p� hans eget territorium, stod Cheng maktl�s. Han tvingades retirera och ge upp sin plan p� att angripa Kanton.[102]
F�rsta maj 1925 bevittnade Kanton en imponerande uppvisning av arbetar- och bonder�relsernas fenomenala utveckling n�r den andra Nationella arbetarkongressen och bondeorganisationernas f�rsta Provinsiella f�rsamlingen samlades samtidigt. Arbetarkongressen samlade 230 delegater som representerade 570 000 organiserade arbetare i alla Kinas st�rsta st�der.[103] Bondeorganisationerna var fortfarande begr�nsade till 22 hsien (pinyin: xian, l�n/h�rad) i Kwangtung, men det fanns inte desto mindre 117 delegater som representerade 180 000 bondeaktivister.[104] Arbetar- och bondedelegater, �tf�ljda av tusentals kantonesiska arbetare och b�nder som str�mmade in fr�n den omgivande landsbygden, paraderade tillsammans genom stadens flaggprydda gator i den f�rsta gigantiska demonstration av arbetar- och bondesolidaritet som n�gonsin har uppvisats i Kinas historia. Med h�rda h�nder och bruna i ansiktet marscherade de till samlingssalarna i olika skolor i Kanton som �ppnades upp f�r dem under deras tio dagar l�nga sammantr�den. Studenter och politiska arbetare talade p� deras m�ten. De h�rde f�r f�rsta g�ngen om de nya mekaniska redskap vars anv�ndning lovade att underl�tta deras slit. De vandrade genom klassrum och bibliotek. De fick sin f�rsta bl�ndande glimt av den v�rld som sekler av arbete och svett obevekligt hade f�rv�grat dem.
N�gra f� veckor senare genlj�d Kantons gator �terigen av gev�rs- och maskingev�rseld. Kanton stod fortfarande under milit�r kontroll av Yunnan-generalerna Yang Hsi-min och Liu Chen-han, som i likhet med m�nga andra hoppades p� att sj�lva dra nytta av samarbetet med Kuomintang. Men klyftan mellan dem och massr�relsen var alltf�r stor f�r att �verbrygga. �terigen stred Whampoakadetterna och bev�pnade arbetare sida vid sida. Resultatet var givet p� f�rhand. Yunnan-trupperna blev demoraliserade och skingrade och generalerna f�rdrivna fr�n staden. B�nder i v�stra flodens distrikt slutf�rde arbetet genom att sk�ra av de retirerande resterna och avl�gsnade dem fr�n scenen efter en kort men h�rd strid i Kiangtun.[105] Under tiden h�rdes en ny d�nande r�st fr�n Shanghai. Massr�relsens h�gvatten h�ll p� att v�lla in.
Shanghais arbetare hade inlett sin kampanj mot de slavvillkor som fanns, speciellt i bomullsspinnerierna. Under de f�rsta m�naderna av 1925 genomf�rdes en rad hammarslagsliknande strejker f�r l�ne�kningar och mot f�rm�nnens brutalitet, speciellt i de japanska fabrikerna. Nedskjutningen av strejkande arbetare i Tsingtao och en japansk f�rmans mord p� en kinesisk arbetare Shanghai medf�rde att en massiv f�rbittring f�rdes upp till ytan. Det vibrerade p� demonstrationens v�g l�ngs Shanghais gator n�r studenter och arbetare deltog i en protestdemonstration. Flera greps och demonstranterna marscherade till polisstationen f�r att kr�va att deras kamrater skulle sl�ppas fria. En panikslagen brittisk officerare ropade ut order om att ge eld. Studenter f�ll vridande sina kroppar till marken. Tolv dog. Det var eftermiddagen den 30 maj.
Effekten blev snabb, tumultartad, elektrisk, Shanghai, det stora imperialistiska f�stet med sina utl�ndska banker och kvarnar, paralyserades av en generalstrejk som �ven omfattade kinesiskt tj�nstefolk i utl�nningars hem. Likt en j�tte som vaknar reste sig den till synes tr�ga kinesiska massan av arbetare med ett d�n som satte skr�ck i f�retagare, utl�ndska s�v�l som kinesiska, och fortsatte �ver haven f�r att skaka de imperialistiska regeringarna. Arroganta utl�nningar, som under �rtionden varit vana att betrakta kinesiska arbetare som smutsiga, fogliga och n�dv�ndiga lastdjur, bleknade n�r denna oigenk�nnliga massa reste sig och hytte med sin m�ktiga n�ve framf�r deras ansikten. Arbetsnedl�ggelsen var s� totalt att �det var sv�rt f�r utl�nningar att g�ra n�got �n att tj�nstg�ra i de lokala f�rsvarsenheterna�.[106]
Upproret var landsomfattande. Ofullst�ndiga uppgifter som har samlats in av en arbetsmarknadsutredare r�knade till 135 strejker direkt orsakade av skotten den 30 maj, med deltagande av n�ra 400 000 arbetare fr�n Kanton och Hongkong i s�der till Peking i norr.[107] Massakern den 30 maj i Shanghai f�ljdes snart av skottlossning i Hankow och Kanton. I Hankow �ppnade en grupp brittiska sj�m�n den 11 juni eld mot en arbetardemonstration d�r �tta dog och tolv skadades.[108] I Kanton gick den 18 juni kinesiska sj�m�n som var anst�llda av brittiska rederier ut i strejk och tre dagar senare ansl�t sig praktiskt taget alla kinesiska arbetare som var anst�llda av utl�ndska firmor i Hongkong och Shameen, koncessionsomr�det i Hongkong f�r utl�ndska f�retag till strejken. Den 23 juni demonstrerade studenter, arbetare, och milit�rkadetter p� Kantons gator. N�r de passerade Shakeebron �ppnade brittiska och franska kulsprutesoldater eld fr�n flodens koncessionssida mot demonstranterna. 52 studenter och arbetare d�dades och 117 skadades.[109]
En bojkott av brittiska varor och en generalstrejk utropades omedelbart. Hongkong, den brittiska imperialismens f�stning i Kina, var hj�lpl�s. Inte ett hjul rullade. Inte en enda bal f�rflyttades. Inget skepp l�ttade ankar. Fler �n 100 000 arbetare i Hongkong vidtog en aktion utan motstycke, att evakuera staden och flytta en masse till Kanton. Strejken, som gjorde att alla utl�ndska aff�rs- och industriaktiviteter abrupt stoppades, drev ut 250 000 arbetare ur de st�rsta handels- och industrif�retagen i Hongkong och Shameen.[110]
I Kanton rensade arbetarna ut spel- och opiumh�lorna och f�rvandlade dem till de strejkandes sovsalar och restauranger. En arm� p� 2 000 strejkvakter rekryterades bland de strejkande och en ogenomtr�nglig mur uppr�ttades runt Hongkong och Shameen. R�relsen organiserades p� ett utm�rkt s�tt. En representant per femtio strejkande uts�gs till en strejkkonferens som i sin tur nominerade tretton personer som fungerade som en exekutivkommitt�. Under denna arbetarklassorganisations regi etablerades det f�rsta embryot till en sovjet i Kina, d�r ett sjukhus och 17 skolor f�r manliga och kvinnliga arbetare och f�r deras barn inr�ttades. Speciella kommitt�er hanterade pengar och bidrag, utauktioneringen av konfiskerade varor och registreringen av allt detta. En strejkdomstol inr�ttades d�r brott mot bojkotten eller andra som st�rt den allm�nna ordningen �talades.[111]
Polisi�ra och r�ttsliga funktioner decentraliserades till strejkvakterna som utf�rde dessa uppgifter med karakt�ristisk prolet�r vaksamhet. Strejkvaktskedjan var h�rd som en cylinder. �Bojkotten mot brittiska varor i Kanton�, skrev utl�ndska observat�rer,
kontrolleras av en strejkkommitt� som opererar genom strejkvakter vars arbete �r att f�rhindra �vertr�delser. � Varhelst det finns en landsv�g f�r transport av varor i Kwangtung finns strejkvaktskedjan redo att unders�ka last, �ppna paket, unders�ka individer. � Utl�nningar s�v�l som kineser underkastas unders�kning. � De strejkandes regel �r att inga varor, inte ens livsmedel, f�r tas till eller fr�n Shameen. � Om bojkotten bryts st�lls den skyldiga personen inf�r de strejkandes domstol f�r att straffas. � Bojkotten �r total. � (Det) m�ste anses vara ett krig mot Hongkong och Storbritannien och strejkvakterna �r soldaterna i det kriget. Det finns ingen annan m�jlig tolkning av den fullst�ndiga och h�nsynsl�shet varmed den genomf�rs.[112]
Uppgiften att kontrollera alla kommunikationslinjer l�ngs Kwangtungs kustlinje och alla hamnar genomf�rdes i samarbete med bondef�reningar. Strejkvakter med b�nder patrullerade kusten vid Shantou, Haifeng, Pingshang och andra punkter f�r att g�ra blockaden total.[113]
Shameen med dess isolerade lilla koloni av bittra, rasande och h�mndlystna utl�nningar skars av fr�n all kontakt med resten av Kanton. Strejkvaktskedjor vaktade noggrant alla in- och utfarter till kolonin. Endast enstaka skepp kom fr�n Hongkong, f�r det mesta krigsskepp eller brittiska skepp som bemannats av frivilliga utl�ndska bes�ttningar, och f�rde in det allra n�dv�ndigaste. Brittiska unders�tar i andra st�der drabbades av samma �de. �Mer mat m�ste komma fr�n Hongkong � vi har ingen f�rsk mj�lk. Klubben �r tom, tj�narna borta�, rapporterade en britt bosatt i Swatow klagande till North China Daily News.[114]
De strejkande nj�t av spektaklet n�r de h�gdragna utl�nningarna lagade sin egen mat och tv�ttade. Under strejkf�rh�llandena var soph�mtningen uppenbarligen inte vad den varit, f�r de strejkande �ndrade det kinesiska namnet p� Hongkong fr�n Shiang Kong (den v�ldoftande hamnen) till Tzo Kong (den stinkande hamnen) och n�r strejken och bojkotten str�p den rika brittiska kolonin b�rjade de kalla den Sze Kong (den d�da hamnen).[115]
�Ett angrepp har genomf�rts mot oss, som representanter f�r den existerande civilisationens standard, av oordningens och anarkins ombud!�, utropade Hongkongs guvern�r.[116] �Oordning och anarki� kostade civilisationens fanb�rare dagligen omkring 250 000 pund eller tv� miljoner dollar i kinesisk valuta.[117] �Antalet brittiska fraktb�tar som anl�nde till Kantons hamn � fr�n augusti till december 1924 varierade mellan 240 och 160 per m�nad�, rapporterade en tj�nstman hos Brittiska handelskammaren. �Under motsvarande period 1925 varierade antalet mellan 27 och 2�.[118] Krav p� v�pnat ingripande till f�rsvar av �civilisationen� ropades ut h�gt fr�n Hongkongs �vergivna hustak. �Ansvariga brittiska och kinesiska boende i Hongkong �r �vertygade om att ett ingripande fr�n den brittiska regeringen och lokala aktioner �r n�dv�ndigt. �� Annars ��r det hoppl�st att f�rv�nta sig att de r�das motst�ndare i Kanton ska lyckas utan brittisk hj�lp�. Ett snabbt milit�rt ingripande, h�vdades det, skulle �l�tt placera alternativa och v�nskapligt inst�llda myndigheter vid makten i Kanton�.[119]
Men Whitehall, som s�g klokare p� saken �n de �verhettade och hysteriska gentlem�nnen i Hongkong och andra hamnar, ins�g att �alternativa och v�nskapligt inst�llda kineser� gick att vinna utan ett direkt ingripande av den brittiska arm�n. Det fanns knappast n�gon militarist eller banditledare i Kwangtungprovinsen som under denna period inte fick n�gra brittiska pengar och som i geng�ld inte anf�ll strejkvakterna eller organiserade milit�rt motst�nd mot Kanton-regimen.
Men strejken och bojkotten fortsatte obruten. Genom massr�relsens styrka kunde Kuomintang st�rka sin makt och i slutet av juni samla en nationell regering. I september kunde Kuomintangs trupper slutligen, med st�d fr�n bondef�reningar p� b�da sidor av stridslinjen, k�ra ut Chen Chiung-ming fr�n �stra flod-distrikten, trots det stora ekonomiska och materiella st�d han fick fr�n Hongkong.[120] Under 1925 �rs sista m�nader rensades s�dra Kwangtung fr�n de sista fientliga militaristiska elementen. Kuomintang var ensamt kvar i Kwangtung.
S�lunda hade en m�ktig massr�relse p� mindre �n tv� �r lyft Kuomintang fr�n djup politisk sterilitet och maktl�shet till en maktst�llning och prestige som gjorde att det kunde utmana alla de krafter som i stod v�gen f�r dess �verh�ghet. Efter att ha enat Kwangtung kunde det blicka norrut mot det breda spektrum av fiender i centrala och norra Kina som s�g p� dess v�xande styrka med oh�ljd b�van. Allt detta hade Kuomintang uppn�tt enbart tack vare arbetarnas och b�ndernas massr�relse och massr�relsen kunde utveckla sin makt och sammanh�llning endast genom de kinesiska kommunisternas f�retagsamhet och initiativ. Ett m�ktigt vapen hade nu smitts. Hur det skulle sk�tas och vem som skulle sk�ta det, var de fr�gor som nu st�lldes p� dagordningen. Massr�relsen hade v�ckt upp alla skikt i det kinesiska samh�llet till aktivitet. Klasserna omgrupperade sig snabbt till nya grupperingar. Klasskampens h�rda realiteter tvingade sig fram p� sin v�g ut till den �ppna arenan.
Sun Yat-sen brukade gilla att s�ga att det varken fanns rika eller fattiga i Kina � enbart fattiga och mindre fattiga. Om han hade levt lite l�ngre (han dog i mars 1925) skulle han ha sett vad som sker n�r de �fattigas� �nskan att bli �mindre fattiga� kolliderar med de �mindre fattigas� ambitioner att bli rikare. Han skulle ha sett hur, med en logik s� obeveklig som tiden sj�lv, den s� kallade �antiimperialistiska enhetsfronten� inom Kuomintang l�ste upp sig sj�lv till of�renliga delar, de otroligt fattiga mot en handfull av komfortabelt �mindre fattiga�. Han skulle ha sett en massiv uppvisning av ett socialt faktum som han dog utan att ha uppt�ckt � klasskampen. F�r i och med att massr�relsen stadigt �kade till h�gre niv�er, v�xte i omf�ng och intensitet, drevs alla de klassfr�gor den v�ckte fram till f�rgrunden. Arbetaren kunde inte l�ngre f�rv�ntas g�ra en formell distinktion mellan de kinesiska arbetsgivarna och utl�nningarna. Ej heller kunde bonden f�rv�ntas vara tillfreds med magra l�ften eller att avh�lla sig fr�n att agera i sitt eget intresse Arbetsgivarna och jord�garna gick snabbt till motoffensiv mot arbetarna som snart �verskridit sina gr�nser.
Naturligtvis f�redrog den kinesiska borgarklassen att kompromissa med utl�nningarna om delning av bytet framf�r det alternativ som den v�xande massr�relsen tycktes antyda. Detta g�llde den h�rskande klassen i sin helhet. Detta innebar inte att den skulle reagera enhetligt. Hela den sociala processen utvecklades alltf�r snabbt, den normala sociala j�mvikten skakades alltf�r djupt genom massornas ingripande. Klassernas politiska utkristallisering skedde samtidigt med kampens utveckling. Den kinesiska borgarklassen genomgick sj�lv f�r�ndringar och inom denna klass fanns inte p� l�nga v�gar n�gon enighet. I slut�ndan skulle den grundl�ggande intressegemenskapen mellan den h�rskande kinesiska klassens olika delar piska samman den i en gemensam front mot de exploaterades hot, f�r den nationella revolutionens grundl�ggande m�l var ur deras synvinkel att uppr�tta en ny, starkare borgerlig makt, stabilare och l�ttare att kontrollera �n n�gon av krigsherrarnas regimer och f�rm�gen att kr�va b�ttre villkor fr�n imperialisterna som h�ll i maktens verkliga tyglar. Men p� grundval av skilda omedelbara intressen och olika politiska uppfattningar av allt fr�n konservativa till radikala inom borgarklassens led, inleddes 1925 motoffensiven mot massr�relsen l�ngs olika och ibland motstridiga v�gar.
Compradorerna, det utl�ndska kapitalets m�klare, representerade en m�ktig del av borgarklassen vars intressen var sammanfl�tade med imperialisterna, och dessa kolliderade direkt med sina rivalers nationalistiska m�l, vilka dr�mde om att konkurrera med imperialisterna inom industri och handel. Denna del av befolkningen bek�mpade redan fr�n b�rjan den nya nationalismen med hj�lp av de gamla militaristerna och fungerade som den kanal genom vilken imperialisterna st�dde det milit�ra f�rsvaret av status quo. I vissa fall, som i Kanton 1924, organiserade de sina egna stridande avdelningar och utmanade direkt Sun Yat-sens regering. Men i allm�nhet utgjorde den gamla militaristkasten, som var baserad p� landsbygdens gods�gare och compradorerna i st�derna, detta motst�nds fr�msta instrument.
De politiska representanterna f�r denna del av borgarklassen var de �ldsta, de mest korrupta och konservativa och d�rf�r det gamla Kuomintangs mest kortsynta h�gerelement som f�r l�nge sedan blivit krigsherrarnas kontorister och bihang. De f�rkastade redan fr�n b�rjan Sun Yat-sens nya tredelade politik, allians med Sovjetunionen, samarbete med kommunisterna och mobilisering av massorna. N�r partiets f�rsta kongress 1924 antog denna kurs f�rkastade de den och organiserade omedelbart en opposition med det uttalade syftet att r�dda Kuomintang fr�n det f�rd�rv som de ans�g hotade partiet. De ans�g att v�gen f�r att p� ett effektivt s�tt kompromissa med de utl�ndska makterna blockerades o�terkalleligt.
�Sedan kommunisterna sl�ppts in i Kuomintang�, l�d ett av deras manifest, �syftar deras propaganda om att st�rta Storbritanniens, Frankrikes, USA:s och Japans imperialister till att f�rst�ra Kuomintangs internationella goodwill; � Deras avsikt �r att utpl�na Kuomintang�.[121] Olika organisationer f�r att �r�dda partiet� uppstod. Deras medlemmar ansl�t sig till de reaktion�ra militaristernas reaktion�ra f�ljen i Norra Kina och Manchuriet. De ilade mellan Peking, Tientsin, Shanghai och Hongkong d�r de organiserade, propagerade, intrigerade och konspirerade. Efter Sun Yat-sens d�d f�rde snabbt fram parollen om att r�dda Sun Yat-semismens renhet fr�n epigonernas �bolsjevism� och en av deras st�rsta grupperingar tog namnet �Sun Yat-sen-s�llskapet�. I november 1925 samlades de f�r en konferens i V�stra bergen, precis utanf�r Peking och fr�n detta m�te tog de namnet som de senare blev k�nda under � V�stra bergens konferensgrupp. De ans�g sig sj�lva vara beskyddare av kompromisspolitiken med de imperialistiska makterna. I praktiken var deras syfte att bereda v�gen f�r en s�dan kompromiss n�r den dagen kom d� den skulle bli mer gynnsam.
F�r sin del skakades utl�nningarna i grunden av massr�relsens effekter. Tecken p� deras vilja att samarbeta med den kinesiska borgarklassen p� basis av en kompromiss visade sig snabbt. Till en b�rjan tycktes de tro att fribrytarmetoderna fr�n opiumkriget och boxarupprorets dagar skulle r�cka till. Men de mer intelligenta bland dem ins�g snart, med inte en s� liten chock, att tiderna f�r�ndrats. Det brittiska hotet att anv�nda maktmedel f�r att st�dja k�pm�nnens frivilliga i Kanton f�rhindrade inte att dessa reaktion�ra styrkor krossades n�gra m�nader senare. Den imperialistiska kulspruteeldens smatter �ret d�rp� i Shanghai, Tsingtao, Hankow och Kanton skr�mde inte alls kineserna utan blottlade endast den jordm�n d�r revoltens groddar tycktes trivas. Utl�ndska kulor som s�tts i kinesisk jord v�ckte tiotusentals nya revolution�ra rekryter till liv. Utan att �verge sin brutala politik f�rs�kte stormakterna finna kompletterande v�gar genom att ge aktivt st�d till alla m�jliga sorters antinationalistiska styrkor. Vi har redan sett hur Hongkong �ppet st�dde Chen Chiung-ming med ammunition och kontanter under �stra flodkriget 1925. Olyckligtvis f�r dem gav general Cheng ingen utdelning. N�r Feng Yu-hsiangs pronationalistiska Kuominchun (�Folket arm�) i slutet av 1925 inledde en offensiv i norr mot den manchuriska krigsherren Chang Tso-lin, fick f�rsvaret st�d av japanska vapen och pengar. N�r Kuo Sung-lins, en av Changs underordnade, revolt gjorde hans position n�stan oh�llbar sl�ngdes japanska styrkor in i br�schen[122] och krossade anti-Changoffensiven och gjorde under en tid slut p� den fortsatta tillv�xten av nationalistiska tendenser i Nordkina.
V�djanden om solidaritet mellan utl�nningar och kinesiska exploat�rer b�rjade h�ras. �Efter m�nga �r av v�nskapligt samarbete med er vet vi att ni inte sympatiserar med upprorsmakarna och de strejkande�, sade den �rkeimperialistiska North China Daily News till Shanghais f�rm�gna m�n vid h�jdpunkten f�r generalstrejken i Shanghai. Den uppmanade dem att visa att de �inte hade n�got att g�ra med anarkins och ruinens v�rdel�sa arbetare. � Hur l�nge detta hot mot er fred, er v�lf�rd och er s�kerhet kommer att vara beror till stor del p� er. ��[123] Utl�nningarna skyndade sig att visa att de var beredda att diskutera konkreta kompromisser som var utformade s� att de st�dde deras nickedocka i pekingregeringen mot det nationalistiska hotet. Sedan l�nge ej fullf�ljda uppg�relser som antagits under Washingtonkonferensen 1922 f�r att ta upp fr�gorna om kinesiska tullr�ttigheter och extraterritorialitet, togs helt pl�tsligt upp. I oktober 1925 �ppnades en speciell tullkonferens i Peking vilken avslutades med l�fte om tullautonomi f�r Kina senast 1 januari 1929. Vid �rets slut bildades en internationell kommission om extraterritorialitet f�r att medverka till att skapa lagstiftande och r�ttsliga reformer som, i enlighet med Washingtonresolutionens villkor, �skulle garantera att stormakterna, antingen gradvis eller p� annat s�tt, �vergav sina respektive extraterritoriella r�ttigheter�. I b�rjan p� 1926 skickade Storbritannien ut en speciell kommission f�r att besluta om hur den brittiska delen av Boxarskadest�ndsfonden skulle delas upp. P� s� s�tt drog stormakterna i flera tr�dar och frestade den kinesiska borgarklassen med hopp och l�ften.
De fann ett �kande gensvar. Den v�xande strejkv�gen hade inte varit begr�nsad till enbart utl�ndska f�retag. Till och med kinesiska �liberaler� av det slag som var villiga att medge att arbetarr�relsen hade �skapat ett nationellt socialt medvetande som �r v�sentlig under uppbygget av en ny och kraftfull republik� s�g med olust p� r�relsens �d�raktiga �verdrifter, s�som den snabba �kningen av strejker i Kinas industrier�.[124] Att arbetarr�relsen var anv�ndbar erk�ndes motvilligt. Hade den inte redan tvingat fram l�ftet om f�rsonande kompromisser fr�n utl�nningarna? Men k�nslan v�xte icke desto mindre att �det �r en sak att utnyttja arbetarna � men en helt annan att l�ta dem f�rs�ka klara av mer �n de kan hantera�. Det var bra att dra �nytta av en stark organiserad arbetskraft� � �men allt f�r mycket av det goda �r oftast skadligt�.[125]
Det fanns anledning att gl�djas n�r arbetarna riktade tunga slag mot de utl�ndska kapitalisternas f�sten. Det var en helt annan sak n�r arbetarna, trots Sun Yat-sen, misslyckades med att g�ra den �nskv�rda �tskillnaden mellan utl�ndska och kinesiska f�retagare. Denna beklagliga brist p� urskillning fick snart den kinesiska fabriks�garen att inse att han i stort sett satt i samma b�t som den utl�ndske konkurrenten. Varje framsteg f�r arbetarr�relsen gjorde detta allt klarare. Dessutom var de band som kn�t de svaga kinesiska industri�garna till utl�nningarna alltf�r sm�rtsamt uppenbara. I Shanghai, landets fr�msta industricentrum, var kinesiska fabriker till och med beroende av utl�ndska kraftverk f�r att f� elektricitet. Under generalstrejken som f�ljde p� h�ndelserna 30 maj 1925 slog utl�nningarna tillbaka genom att st�nga av str�mmen och stanna alla hjul i kinesisk�gda fabriker. Detta fick ner alla herrar inom den kinesiska handelskammaren p� kn�na. De skockades kring utl�nningarnas r�dskammare med drastiska f�r�ndringar av de svepande ekonomiska och politiska krav som de strejkande arbetarna lagt fram. Snabbt lade de grunden till ett samf�rst�nd mellan dem och utl�nningarna. Deras egna profiter var beroende av en s�dan kompromiss. De str�p fl�det av pengar som kom in till st�d f�r de strejkande. Gradvis br�ts strejken ner. I slutet av sommaren och i samarbete med kolonins utl�ndska myndigheter och med full sanktion och st�d fr�n den kinesiska handelskammaren gjorde Fengtien-milit�rerna, som tagit kontrollen �ver Shanghai, r�der och st�ngde Shanghais Allm�nna fackf�rbund och st�ngde bort�t 120 arbetarklubbar och andra organisationer. Strejkv�gen i Shanghai kv�vdes tempor�rt och f�rblev s� under vinterm�naderna 1925-26.
Under denna period blev flirten mellan f�rm�gna utl�ndska och kinesiska m�n allt dj�rvare. Det var inga sv�righeter med f�rberedelserna. B�da sidor organiserade sina egna antikommunistiska f�rbund, publicerade v�ldsam antikommunistisk propaganda och slog sig f�r br�stet p� offentliga plattformar. �Jag v�djar till er att r�dda det f�r Kina s� ov�rderliga arvet fr�n sin antika civilisation!� ropade en brittisk Mr. Jones.[126] Denna adels h�ngivenhet f�r Kinas historiska arv var verkligen r�rande.
Styrelseordf�randen r�knade ut deras minskande inkomster och sa till sina aktie�gare: �Man f�r hoppas att myndigheterna i framtiden kommer att vidta drastiska steg f�r att st�vja professionella agitatorers aktiviteter�.[127] Vad de menade med �drastiska steg� visades p� eftermiddagen 18 mars 1926 i Peking, n�r regeringschefen Tuan Chi-juis trupper �ppnade eld mot en studentdemonstration och d�dade m�ngder av pojkar och flickor som protesterade mot Tuans villighet att underordna sig ett utl�ndskt ultimatum som r�rde demilitariseringen av Tientsins hamn.[128] Massakern utgjorde bakgrund till en ovanlig scen i Shanghai.
Den kv�llen satte sig utl�nningarnas stadsfullm�ktige att dinera med st�ttepelarna f�r Shanghais kinesiska borgerliga samfund i Majest�tiska hotellet. H�ndelsen kallades �ytterligare en milstolpe i Shanghais historia�. Det var �f�rsta g�ngen i denna kommuns historia som en s�dan sammankomst genomf�rts�.[129] Det var verkligen en ovan roll f�r dessa arroganta utl�nningar som var vana att skicka kineser av alla klasser till sina klubbars bakd�rrar. F�r de n�rvarande kineserna � bankirer, m�klare, handelsm�n och tj�nstem�n � var barbarernas smidiga smicker glans till deras f�f�nga. �Vi, era v�rdar�, sade den amerikanska ordf�randen och talade f�r sina brittiska och japanska kollegor, �r�knar oss som lyckosamma som har lyckats samla s� distingerade kinesiska gentlem�n. � Vi har med oss en representativ samling av de m�n som formar och v�gleder den enorma och underbara kraft som �r k�nd som folkopinionen�.[130]
Talaren, Sterling Fessenden, gick rakt p� sak. Myndigheterna s�g trubbel i framtiden och det var n�dv�ndigt �att vidta mot�tg�rder�. Man m�ste kanske ta till v�ld, men denna metod hade sina nackdelar. Dess anv�ndande skulle kunna �snabbt leda fram till en extremt allvarlig internationell situation. Detta har h�nt tidigare�. Medlingsf�rs�k �skulle troligen sluta i misslyckande�. Det verkar som om Shanghais arbetare var l�ttlurade offer f�r en �tredje part� som lurade dem fr�n s�kerheten i deras fabriker. Varf�r inte d� dra nytta av den �kinesiska arbetarklassens extrema godtrogenhet � varf�r inte dra nytta av den � f�r deras nytta och v�r? Varf�r inte etablera en annan sorts ledning fr�n den de redan blivit van vid � en ledning de skulle kunna f�lja �tminstone lika l�tt som n�gon annan? � Den beh�ver, f�resl�r jag, m�n som dem vi har med oss h�r i kv�ll ...�
�Vi �r fullt medvetna om den ytterst sp�nda situationen�, svarade Yu Ya-ching, bankir och comprador, �� Det �r ingen �verdrift att s�ga att det kan ske en sj�lvant�ndning vid minsta provokation och denna kan snabbt leda till en v�rre storbrand �n f�rra �ret. F�r v�ra respektive och gemensamma intressen m�ste vi p� alla s�tt f�rhindra detta�. Det var ont om tid och det var farligt att bara l�ta det ha sin g�ng. �Det �r av yttersta vikt f�r oss, genom en kombination av lokala initiativ och samordnat handlande p� nationell och internationell skala, f�rs�ka f� till en tillfredsst�llande �verenskommelse p� v�ra ol�sta problem.� Fred var �nskv�rd, sa Yu rakt ut, �men �rligt talat bryr vi oss inte om att f� den till varje pris�. Utl�nningarna var tvungna att ge ett visst erk�nnande �t principen om �rasj�mlikhet� och �suver�na r�ttigheter�. Mer specifikt f�r �gonblicket var de tvungna att ge den kinesiska borgarklassen inflytande �ver Shanghais administration.
Tre veckor senare godk�nde de utl�ndska skattebetalarnas �rliga m�te f�r f�rsta g�ngen tre kinesiska medlemmar i Shanghais stadsfullm�ktige skulle delta. Det var en bra aff�r.
Den �Majest�tiska� middagen utgjorde en sl�ende klar symbol p� den kinesiska borgarklassens grundl�ggande inst�llning gentemot imperialisterna. De satte uppriktigt sagt ett pris � och till r�ga p� allt ett blygsamt s�dant � och n�r detta pris betalades fortsatte de �ppet att gemensamt organisera motst�ndet mot arbetarr�relsen. De st�llde medvetet upp sina gemensamma styrkor och blev all medvetnare, alertare och �verlagda i alla sina utspel. Deras inflytande begr�nsades p� intet s�tt till Shanghai och till norr, utan n�dde in i nationalistr�relsens sj�lva hj�rta, sj�lva Kanton.
Dessa enfaldiga m�n med pengar, kinesiska s�v�l som utl�ndska, var ben�gna att inte se n�got annat �n r�tt n�rhelst de s�g i riktning mot Kanton. Andra b�rjade mer akut bli medvetna att verkligheten var helt annorlunda. Utl�nningarna var tvungna att l�ra sig en hel del under de j�ktiga m�naderna och de skarpaste bland dem l�rde sig snabbt. De var tvungna att f�rst� att l�sningen inte l�g i att anv�nda v�ld f�r egen del utan i klasskillnaderna inom r�relsen som tycktes hota deras intressen. �Det allvarligaste misstaget utl�nningarna gjorde�, skrev en av dem, �var att under 1925 l�gga tonvikten p� kommunismen som orsaken till alla problem .� S� l�nge antikommunismen p� n�got s�tt identifierades med att vara f�r utl�nningarna fanns det lite hopp om att de b�ttre elementen bland kineserna verkligen skulle mots�tta sig kommunisterna�.[131] De kinesiska politiker och de �vriga med vilka de snabbt kn�t nya kontakter var tvungna att l�ra sina mer tr�gt�nkta kollegor att Kanton var l�ngt ifr�n en enda nyans, utan i sj�lva verket �terspeglade alla f�rger i klasspektret. Spektrumet var tvunget att brytas ner med yttersta omsorg om man skulle kunna tr�nga ut de r�da fr�n scenen.
Ty i Kanton, som var n�rmast massr�relsen, gl�dde och v�xte klassmots�ttningarna. Kuomintangs gamla garde, �h�gern�, hade brutit sig loss d� de ans�g att samarbete med kommunisterna skulle f�rhindra en kompromiss med stormakterna. Men i Kanton s�g den s� kallade �v�nstern�, de som v�gade anv�nda farliga vapen, tv�rtom att massr�relsen skulle ge dem en m�ktig h�vst�ng under f�rhandlingarna med imperialisterna. I kommunisterna fann de f�rdiga instrument f�r denna politik. Resultatet hade blivit en organisering av massorna i stor skala och konsolidering och st�rkandet av Kuomintangs regim i Kwangtung. Men denna r�relses uppg�ng f�rde p� ett skarpt s�tt upp fr�gan om ledningen p� dagordningen. Det var n�dv�ndigt att s�kerst�lla att denna massr�relse kunde st�llas under borgarklassens kontroll. Tack vare kommunisternas eftergiftspolitik �stadkoms detta p� ett oblodigt s�tt. F�r att f�lja denna process n�r det faktiskt h�nde beh�ver vi endast kasta oss in i den labyrint av intriger och konfrontationen av enskilda viljor som det politiska livet i Kanton bestod av, och hitta och f�lja en enda tr�d, Chiang Kai-sheks karri�r.
Chiang Kai-shek �r ytterligare en av dessa historiska personligheter som stiger fram ur en klass f�r att leda den p� grund av att deras personliga ambitioner, bakgrund och historia passar att tj�na deras klass' behov vid ett givet historiskt tillf�lle. Det Engels kallade �den o�ndliga m�ngden av tillf�lligheter�, det som vi kallar lycktr�ff p� grund av deras inb�rdes beroenden ofta �r om�jliga att sp�ra, banar v�g f�r dem n�r dessa behov uppst�r. Genom att antingen str�va efter att f�rverkliga de v�rden de anser �nskv�rda och ha tillfredsst�llelsen av att delta i bygget av en b�ttre v�rld, eller � andra sidan str�va efter maktbeg�r, rikedom eller �ansikte�, uppfyller de alla krav som deras tid st�ller p� dem. De �r alla del av det allm�nna m�nster som v�vs av klassernas sammandrabbning i samh�llet, men de hj�lper �ven till att best�mma f�rgen p� de nya m�nster som hela tiden tar form. Det som tycks vara en ansamling av lyckosamma tillf�lligheter hos s�dana m�n motsvaras till syvende och sist av oundvikliga historiska n�dv�ndigheter. En s�dan man, i sin egen tid och plats, var Chiang Kai-chek, vars ambitioner, avlats genom h�nsynsl�s list och en total fr�nvaro av skrupler, nu f�rde honom till den kinesiska politikens centrum.
Chiang Kai-chek var son i en v�lb�rgad k�pmannafamilj i Chekiang och n�r den f�rsta revolutionen br�t ut 1911 var han elev i en japansk milit�rskola i Tokyo. Han skyndade tillbaka till Shanghai, d�r han gick med i general Chen Chi-meis stab. Under Chens beskydd m�tte Chiang Sun Yat-sen. Han kom �ven i kontakt med compradoren Yu Ya-ching, och Chang Ching-chiang som �kade p� den f�rm�genhet som hans far efterl�mnat genom att verka i bankv�rlden och handla med kuriosa och tofu. Chiang lierade sig med Hwang Ching-yung, en av de �k�nda bossarna i Shanghais undre v�rld, och antas vid den h�r tiden ha blivit medlem av Shanghais m�ktigaste hemliga s�llskap, den Gr�na cirkeln. Fr�n dessa ligor, fr�n avskummet och sl�ddret i f�rdragshamnarna v�rvade han sina soldater. Gangstrar, bankirer, milit�rer, m�rdare, skurkar, smugglare och bordell�gare ritade de ursprungliga strecken p� det portr�tt som v�rlden kom att k�nna som Chiang Kai-shek. L�ngt fr�n att utpl�nas f�rdjupades de ju l�ngre tiden gick. Under de kommande �ren var Chiang f�rutbest�md att luta sig mot och sina tidiga mentorer och vara den de lutade sig mot. Shanghais k�ttgrytor passade tydligen hans smak och under en tid arbetar han som en sm�handlare p� Shanghais aktieb�rs. Antingen genom snikenhet eller av okunnighet � uppgifterna �r inte tydliga p� denna punkt � var han snart utfattig och hamnade p� gatan. Chang Ching-chiang och hans andra uppbackare hj�lpte honom ur en situation som tycks ha varit ytterst prek�r. De betalade n�gra av de skumma f�rlusterna, fyllde hans fickor och skeppade iv�g honom till Kanton f�r att knyta hans �de med Sun Yat-sens. Det finns f� investeringar som n�gonsin gett st�rre utdelning.
Efter det att Sun Yat-sen etablerat kontakt med sovjetregeringen skickade han Chiang, som under tiden blivit medlem av hans stab, till Moskva f�r att studera R�da arm�ns metoder och sovjetsystemet. Chiang l�mnade Kina i juli 1923 och stannade i Ryssland under sex m�nader. Det var troligen f� i Moskva som lade m�rke till den ungdomliga, tunnl�ppade, kinesiska officeren vars kalla, kolsvarta �gon troligen lade m�rke till r�tt mycket. D� han kom fr�n ett land som �versv�mmats av horder av legosoldater m�ste Chiang betraktat R�da arm�ns moral och metoder med respekt. Han s�g en folkarm� som skapats genom revolution och inb�rdeskrig och m�rkte det harmoniska sambandet mellan arm�n och massorna. Han s�g miljoner som just sl�ngt av sig f�rtryckets och okunnighetens solkiga kl�der. Om detta gigantiska spektakel gav honom n�gra svar, en l�ngtan att hj�lpa sitt eget folk resa sig ur seklers dynga, ger inget under hans senare karri�r n�gra bevis p�. F�r honom var det han observerade just s� mycket kapital som kunde �verf�ras till hans eget konto. Han s�g kanske hur styrkan av en tanke kunde uppb�da obegr�nsat med uppoffringar och lojalitet. Framf�r allt s�g han massornas makt som ett politiskt och milit�rt vapen. S� Chiang �terv�nde till Kina med kunskap som gav honom ett enormt �vertag �ver sina milit�ra kollegor. S� l�nge de tj�nade honom kunde han nu ropa �L�nge leve v�rldsrevolutionen!�. Det var det rop han h�rt sporra miljoner. Det var ett rop som han hoppades skulle bygga upp hans egen makt. Alla hans djupt inb�ddade klassinstinkter varnade honom f�r att detta var ett farligt spel att spela; men Chiang Kai-shek var om inget annat en gambler. Han gjorde sina insatser och tog dj�rvt spr�nget.
Vid �terkomsten till Kanton i slutet av �ret blev Chiang Borodins och de ryska milit�ra r�dgivarnas m�rkh�riga gullgosse. N�r Whampoas Milit�ra akademi bildades i maj 1924 med ryska medel och under ryskt �verinseende blev Chiang, efter att ha varit den ende milit�ren av rang som bes�kt Sovjetunionen och sett sovjetiska milit�ra metoder p� plats, det naturliga valet som chef. Whampoa skolade en ny typ av milit�rer f�r Kina, men den blev ocks� en grogrund f�r Chiangs makt. Till den flockades n�gra av landets b�sta ungdomar. Fr�n den kom revolutionens mest solida k�mpar. Men massr�relsens utveckling, fackf�reningarnas v�xande makt och bondef�reningarna medf�rde snart att Wampoakadetternas led kom att genomkorsas av skiljelinjen mellan klasserna.
Under den f�rsta perioden, n�r k�pm�nnens frivilliga undertrycktes i Kanton, under expeditionerna till �stra floden, under kriget mot Yunnan-generalerna, och under den s�dra kampanjen utm�rkte sig Whampoakadetterna genom att st� i fr�msta ledet under striderna. Chiang var deras milit�ra ledare och varje kampanj �kade hans prestige, makt och inflytande, speciellt efter det att Whampoakadetterna b�rjade ta examen och ta sin plats som officerare i de olika milit�ra f�rbanden. Allteftersom massr�relsen v�xte, speciellt d� b�nderna b�rjade anv�nda sig av organiseringens vapen f�r att utmana gods�garnas r�ttigheter och privilegier, b�rjade emellertid m�nga av dessa unga m�n, d� de sj�lva var gods�gars�ner, v�nda sig mot massorna och mot kommunisterna. Inom Whampoakadetternas led antog denna klasskillnad snabbt de organiserade former som den redan antagit p� den bredare politiska scenen. Sun Yatsen-f�rbundet som redan fungerade aktivt i centrala och norra Kina fick ett fast fotf�ste bland Whampoakadetterna. De kommunistiska kadetterna och deras mer radikala Kuomintang-allierade organiserade sig sj�lva i sitt eget Milit�ra ungdomsf�rbund. Under de milit�ra kampanjerna 1925 r�kade dessa tv� grupper �ppet i konflikt vid flera tillf�llen. Chiang Kai-chek str�vade efter att bevara balansen mellan dem, precis som han p� den bredare politiska scenen redan b�rjade spela en liknande roll i f�rh�llande till Kuomintang och kommunistpartiet. N�r arm�erna i oktober 1925 kom tillbaka till Kanton efter den andra framg�ngsrika expeditionen till �stra floden, samlade Chiang sina unga officerare till en bankett. �Han bankade p� bordet och sk�llde p� dem�[132] och kr�vde att de stridande organisationerna skulle sluta fred. �tminstone f�r stunden kr�vde han n�got som liknade enighet.
Med denna fr�ga om �enighet� gjorde Chiang Kai-chek och Borodin gemensam sak. Samst�mmigheten i deras inst�llning speglades helt klart p� det s�tt som kommunisternas politik samordnades med borgarklassens krav. Precis som sin klass' makt, var Chiangs makt �nnu inte fast rotad. Han beh�vde fortfarande kommunisterna, massr�relsen, ryssarna, deras r�d, ledning och deras materiella st�d f�r att bef�sta sin position. Chiang sj�lv befann sig fortfarande p� os�ker mark. Politiskt var han fortfarande underordnad Kuomintangs civila ledare, d�r de fr�msta var Hu Han-min och Sun Yat-sens favorit, Wang Ching-wei. Vad g�ller milit�ren hade han fortfarande m�nga rivaler inom den grupp generaler som �ven de litat till Kuomintangs stj�rna. Chiang Kai-chek r�knade med att massr�relsens kraft skulle lyfta fram honom till en punkt d�r han kunde best�mma. Detta var just borgarklassens m�l och behov.
B�de Borodin och hans ledare i Moskva och ledarna f�r det kinesiska kommunistpartiet, arbetade utifr�n f�ruts�ttningen att samarbetet med borgarklassen var avg�rande f�r revolutionens framg�ng. F�r dem visade inte arbetarnas och b�ndernas oberoende, och vid den tiden m�ktiga, organiserade styrka p� behovet av en orientering f�r dessa klassers direkta intressen, inte ens och speciellt n�r de krockade med borgarklassens intressen. Ist�llet bef�stes tanken, och den blev Kominterns officiella doktrin, att Kuomintang inte var den liberala borgarklassens parti som kommunisterna befann sig i ett tillf�lligt block med, utan att �Kuomintang � representerar ett revolution�rt block f�r arbetarna, b�nderna, de intellektuella och den urbana demokratin (l�s: borgarklassen) p� grundval av dessa skikts gemensamma klassintressen i kampen mot imperialisterna och hela den militaristisk-feodala ordningen f�r landets sj�lvst�ndighet och en enda revolution�r demokratisk regering�.[133]
Den grundl�ggande linjen baserades p� �klassintressenas enighet� inte deras sammanst�tning. Detta skapade illusionen att borgarklassen � ena sidan, och de stora arbetar- och bondemassorna som den utnyttjade � den andra var motst�ndare till imperialisterna p� en gemensam grund. Det var d�rf�r Borodin tyckte han s�g Chiang Kai-chek som den p�litligaste �allierade� inom Kuomintangs ledning. Kantons andra militarister utgjorde fortfarande en del av historien, med dess krigsherrar och dess milit�ra anarki. Det var uppenbart till och med f�r Borodin, att deras fr�msta intresse var egenintresse. Chiang KaI-chek tycktes vara en mer legitim representant f�r denna del av borgarklassen som Komintern trodde skulle f�ra en kamp mot imperialisterna. Dessutom spred Chiang radikala fraser omkring sig och presenterade sig f�r Borodin och inf�r massorna som den revolution�ra arm�ns r�da hopp. Borodin anv�nde d�rf�r alla m�jliga politiska knep f�r att f�ra Chiang till toppen. Chiang protesterade inte om Borodin, n�r han gjorde detta, trodde att han tj�nade massornas intressen. Tv�rtom har det konstaterats att han �ofta citerade att dr Sun sagt till honom att n�r han lydde Borodins r�d var det som att lyda hans (dr Suns) r�d. Borodin svarade med att framh�lla att vad som �n skedde, oavsett man var kommunist eller Kuomintang, m�ste alla lyda general Chiang�.[134] N�r Borodin gav r�det att Chiangs makt skulle �kas, hade den senare inga sv�righeter att h�ra den avlidna stora ledarens andliga r�st fr�n sin ryska r�dgivares l�ppar.
I augusti 1925 kulminerade en h�gerkonspiration inom Kuomintang med mordet p� Liao Chung-kai, politisk chef f�r Whampoas milit�rakademi, som tillh�rde den yttersta v�nstern inom Kuomintang. Hu Han-min, �ldste ledare f�r Kuomintang, och general Hsu Chung-shih, bef�lhavare f�r Kanton-arm�n, var djupt involverade.[135] Denna �ppna yttring av h�gerflygelns hot i Kanton hanterades av Borodin helt bakom kulisserna med �man�vrer� som avs�g att eliminera de ej �nskv�rda. Genom skicklig kohandel, vilket hanuppenbarligen var stolt �ver,[136] lyckades Borodin tvinga Hu att �ka utomlands. General Hsu och ett antal andra med kopplingar till konspirationen l�mnade �ven de Kanton. Kantons arbetare uppt�ckte helt pl�tsligt att deras nya ledare var Wang Ching-wei, som blev ledare f�r partiet, regeringen och milit�rr�det, och Chiang Kai-shek, som gjordes till bef�lhavare f�r Kanton-arm�n. F�r detta hade det r�ckt f�r Chiang att st� i givakt, g�ra honn�r och ropa: �L�nge leve v�rldsrevolutionen!�
Men medan Borodin och efter honom de kommunistiska ledarna var upptagna med att f�rhandla med tveksamma allierade i toppen hade massr�relsen redan antagit stora proportioner. Strejken i Kanton-Hongkong, landsomfattande ekonomiska och politiska strejker som omfattade n�ra en miljon arbetare, den fenomenala tillv�xten av bondeorganisationerna, b�rjan p� kriget mot gods�garna p� landsbygden, markerade alla en skarpt stigande kurva n�r det g�llde massorna p� frammarsch. Arbetar- och bondekamperna hade lett till skapandet av oberoende organisationer genom vilka massorna instinktivt arbetade f�r sina egna klassm�l.
De strejkande i Kanton och Hongkong, som organiserat sina egna strejkkommitt�er och f�renat sig med resten av Kantons arbetare i Arbetarnas delegatkonferens, f�rs�kte f�rsvara sina egna klassintressen. Polismakten i Kanton fanns i verkligheten i deras h�nder. B�nderna befann sig redan, med en officiell rapports spr�kbruk, �i �ppet krig mot gods�garna i sex eller sju hsien�.[137] Arm�n erbj�d ett �ppet f�lt f�r kommunisterna, speciellt efter kampanjerna 1925 i �stra floden-distrikten och p� andra st�llen i Kwangtung, som till st�rsta delen vanns p� grund av arbetarnas och b�ndernas direkta deltagande. Det var enbart p� grund av dessa segrar som Kantonregeringen ens existerade. Dess makt vilade enbart p� de strejkande i Kanton-Hongkong och bondeklassen i Kwangtung. Till och med Chiang Kai-shek erk�nde �ppet detta faktum. De organiserade massorna och avg�rande delar av soldaterna hade blivit den drivande makten f�r hela r�relsen. Trots allt detta hindrade blocket i toppen dem att avtvinga regeringen, som placerats �ver deras huvuden, en enda effektiv �tg�rd i deras intressen. N�gra f� mindre skatteb�rdor togs bort. N�gra av de mer p�tagliga tj�nstemannamissbruken eliminerades. Privategendomens heliga omr�de f�rblev obrutet.
Kommunisterna fick aldrig l�ra sig n�dv�ndigheten att ge denna m�ktiga massr�relse en egen politisk orientering, ett perspektiv och en fana som skulle g�ra det m�jligt f�r den att ingripa p� eget s�tt, i sina egna intressen inom klasskampens omr�de. Den avtrubbades ist�llet av en ledning som ist�llet f�r att inympa massorna med en oumb�rlig misstanke och misstroende mot sin allierade Kuomintang, hade l�rt dem att lita helt p� den nationalistiska borgarklassen som satt i r�relsens ledning
Till Kuomintang och dess ledning all makt och all �ra. Detta var Kominterns diktat och framf�r allt ledningens f�r Sovjetunionens kommunistparti. Josef Stalin och de �vriga medlemmarna av presidiet f�r SUKP:s fjortonde partikongress i januari 1926 skickade f�ljande telegram till Kuomintangs andra kongress: �P� v�rt parti f�ll den stolta och historiska rollen att leda den f�rsta segerrika prolet�ra revolutionen i v�rlden � Vi �r �vertygade om att Kuomintang kommer att lyckas spela samma roll i �st och d�rigenom f�rst�ra grunden f�r imperialisternas styre i Asien � om Kuomintang st�rker alliansen mellan arbetarklassens och b�nderna under den n�rvarande kampen och l�ter sig v�gledas av dessa revolutionens grundl�ggande styrkors intressen. ...� [138] (kursiv. i original.)
Stalin hade redan skapat sin uppfattning att Kuomintang inte var en �enhetsfront� med borgarklassen, utan det politiska uttrycket f�r arbetarnas och b�ndernas allians. I Kina sa han till en grupp studenter 18 maj 1925 att det nationalistiska blocket kunde �anta formen av ett enhetsparti f�r arbetarna och b�nderna, som Kuomintang�.[139]
Diskussioner om framtidsutsikterna f�r en �prolet�r hegemoni� i revolutionen b�rjade upptr�da i vissa Kominternredog�relser f�r h�ndelserna i Kina; men Kominterns centrala organ informerade sina sektioner att �en Kuomintang-(folkets)regering som p�minde mycket om sovjetsystemet bildades 1 juli 1925 i Kanton� och citerade stolt Chiang Kai-sheks och Wang Ching-weis tal vid Kuomintangs kongress. D�r sa Chiang: �V�r allians med Sovjetunionen, med revolutionen, �r faktiskt en allians med alla revolution�ra partier som k�mpar gemensamt mot v�rldsimperialisterna f�r att genomf�ra v�rldsrevolutionen�. D�r sa Wang Ching-wei �Om vi vill k�mpa mot imperialisterna f�r vi inte v�nda oss mot kommunisterna. (Starka appl�der.) Om vi �r mot kommunisterna kan vi inte samtidigt beskriva oss som motst�ndare till imperialismen. (Starka appl�der.)� Rapporten avslutade: �Kuomintangs arbete och kamp bevisar att Sun Yat-sens elever har f�rblivit trogna hans grundl�ggande id�.[140]
Kommunistiska internationalens exekutivkommitt�s [EKKI:s] sj�tte plenum, som samlades i februari 1926, appl�derade Kuomintangs f�rd�mande av sin h�ger och f�rklarade att detta f�rd�mande �st�rker Kantonregeringens revolution�ra trend och s�kerst�ller proletariatets revolution�ra st�d till Kuomintang�.[141] Men vid detta plenum reserverade delegaterna, under sovjetledarnas ledning, sina mest entusiastiska appl�der till Hu Han-mins framtr�dande, en av h�gerkuomintangs fr�msta ledare! Utvisad fr�n Kanton, eftersom han var delaktig i mordet p� Liao Chung-Kai, �kte han till Moskva d�r han snabbt valdes in i Krestinterns, bondeinternationalens, styrande organ som �representant f�r de kinesiska b�nderna!�.[142] Han bj�ds in till det sj�tte plenumets �ppningsm�te f�r att framf�ra Kuomintangs kamratliga h�lsningar till generalstaben f�r den prolet�ra v�rldsrevolutionen.
Andrejevsalen, tsarernas tidigare tronsal, �utgjorde en of�rgl�mlig bild� s�ger den officiella redog�relsen, n�r Kantons arm�s generalissimo[143] steg upp p� podiet i full milit�r uniform. Under flera minuter kunde talaren inte b�rja tala p� grund av de st�ndiga appl�derna. Solidariteten mellan v�sts revolution�ra proletariat och �sts f�rtryckta folk uttrycktes h�r med sl�ende klarhet�.[144]
Det f�rekom �ven appl�der f�r det kinesiska kommunistpartiets representant men n�r allt kommer omkring representerade han bara �sts f�rtryckta proletariat. �En �n st�rre entusiasm uppvisades n�r kamrat (!) Hu Han-min � steg upp i talarstolen. Denna uppvisning av entusiasm varade i flera minuter och avslutade n�stan varje mening talaren yttrade�.[145] Hus tal �r v�rt att citera, f�r l�t oss inte gl�mma att Hu inte enbart var en av den st�rre grupp av ledare inom Kuomintang som f�rst senare skulle framtr�da som massornas slaktare. Han stod i Kominterns talarstol som en som redan var utvisad fr�n Kanton f�r sin roll i mordet p� en v�nsterledare!
�P� det kinesiska folkets v�gnar�, sa Hu,
de kinesiska arbetarnas och b�ndernas, de f�rtryckta kinesiska massornas v�gnar, uttrycker jag tacksamhet f�r att personligen kunna delta i detta internationella m�te. Det finns endast en v�rldsrevolution och den kinesiska revolutionen �r en del av denna v�rldsrevolution. V�r store ledares, Sun Yat-sens paroll �r identisk med marxismens och leninismens paroll. Ingen har l�ngre f�rtroende f�r Andra internationalen. Tredje internationalens inflytande har p� senare tid �kat avsev�rt i Kina. R�relsen omfattar intellektuella s� v�l som stora delar av arbetarna och b�nderna. Hela proletariatet.
Kuomintangs paroll �r: F�r massorna, d.v.s., �vertagandet av den politiska makten tillsammans med arbetarna och b�nderna! Alla dessa paroller �verensst�mmer med Tredje internationalens politik. � Jag k�nner att jag �r en av v�rldsrevolutionens k�mpar och jag h�lsar Tredje internationalens sammantr�de. L�nge leve alla kommunistpartier i v�rlden! L�nge leve de n�rvarande kamraterna! [146]
Kominterns inflytande omfattade �hela det kinesiska proletariatet�. Den kinesiska borgarklassen hade alla orsaker att vara tacksam f�r m�jligheten att h�lja sig i prestigen av Kominterns st�d. (Till och med Kantons handelskammare skrev under sina dokument med parollen �L�nge leve v�rldsrevolutionen!�) Hu Han-min kunde kosta p� sig att vara frikostig med att �nska ett l�ngt liv. Detta hj�lpte honom att ett �r senare hj�lpa Chiang Kai-shek att brutalt f�rkorta livet f�r de b�sta av Kinas unga kommunister. Som tack f�r Hus v�lg�ngs�nskningar (och det �r allt Komintern n�gonsin fick ut av sina kinesiska borgerliga allierade) proklamerade Kominterns sj�tte plenum att �Kantonregeringen �r f�rtruppen i det kinesiska folkets befrielsekamp (och) tj�nar som modell f�r den framtida revolution�rt demokratiska ordningen i hela landet�, och uppmanade till enighet bland de kinesiska revolution�rerna inom �en enda nationell revolution�r front med st�rsta m�jliga spridning bland befolkningen (arbetare, b�nder, borgare) och under ledning av de revolution�ra demokratiska organisationerna�.[147]
Av detta sk�l var Borodin allt annat �n n�jd med kommunisternas spektakul�ra framg�ngar i massr�relsen.
Den framtr�dande position som de kommunistiska medlemmarna intog i det nya revolution�ra systemet � orsakade naturligt nog oro bland Kuomintangs och kommunistpartiets ledare. �ven Borodin var mycket oroad �ver detta och diskuterade 1925 ofta fr�gan med Wang (Ching-wei), Liao (Chung-kai, Hu (Han-min) och Chiang (Kai-shek). �Alltsedan omorganisationen 1924 var Kuomintang uppdelad i tv� partier, de som st�dde och de som var emot omorganiseringen. Denna splittring �r emellertid inte allvarlig, f�r v�nstern kommer att vinna. Vad som emellertid vore allvarligt �r en splittring inom sj�lva v�nstern�, sa han och f�ruts�g en splittring mellan Kuomintang och kommunistpartiet. �Det enda s�ttet att �verkomma framtida sv�righeter �r d�rf�r f�r v�nsterns ledare att uppvisa en enad front�. [148]
Det enda s�ttet, sade Borodin, var enhet bland ledarna f�r den s� kallade v�nstern. Detta innebar kommunistpartiets �enhet� med Kuomintang. Det innebar att massorna underordnades borgarklassens politiska ledning. I ett arbete som f�rs�ker r�ttf�rdiga Kominterns officiella politik i Kina h�vdas det att radikala reformer inte kan inf�ras i Kanton, ej heller att jordbruksrevolutionen kan genomf�ras p� grund av Kuomintang, �med tanke p� dess blandade klassammans�ttning� kan man inte �konfiskera privat egendom�.[149] Kuomintangs �blandade klassammans�ttning� kr�vde att borgarklassens intressen skyddades. Inom Kuomintang tvingades kommunisterna f�rsvara privategendomens okr�nkbarhet. Med andra ord var Kuomintang inte ett parti d�r alla klasser samarbetade (f�r att inte n�mna ett �arbetar- och bondeparti!�), utan var det parti d�r borgarklassen tvingade de andra klasserna f�lja efter sig.
Varf�r var det inte m�jligt att organisera en oberoende arbetarklassoffensiv? P� grund av att proletariatet i Kanton var �svagt�. Borodin ans�g att �vi kunde han gripit makten i Kanton men vi skulle inte ha kunnat h�lla det. Vi skulle ha f�rlorat i ett hav av blod�.[150]
Vari l�g �Kantonproletariats svaghet�? Kantonregeringen hade f�rts till makten p� massr�relsens v�g och stod eller f�ll p� fr�gan om fortsatt organiserat masst�d. I detta avseende besatt arbetarna i Kanton och b�nderna i Kwangtung en avg�rande st�llning. Deras �svaghet� l�g i fr�nvaron av ett sj�lvst�ndigt politiskt perspektiv f�r dessa m�ktiga massorganisationer. Om det kanske inte fr�n b�rjan var en direkt fr�ga om arbetarmakt, s� var det definitivt en fr�ga om att krossa borgarklassens motoffensiv som �ppet b�rjat mobilisera p� alla sidor. Detta gick bara att g�ra genom att bev�pna arbetarna och b�nderna med en egen klasspolitik, genom att leda dem till att skapa sovjeter som kunde h�lla massr�relsens klubbor �ver de kinesiska Kerenskij-typer som satt p� maktens nominella troner. Var Kantons proletariat f�r �svagt� att g�ra detta? Strejkkommitt�n f�r Kanton och Hongkong och Delegatkonferensen som slogs samman till Kantonarbetarnas delegatr�d utgjorde redan ramen till dubbelmakt. Dessa organisationer, som tagit p� sig polisi�ra befogenheter och s�dana statsfunktioner som att starta skolor, domstolar och sjukhus och som till och med tagit p� sig arbetet att bygga en v�g fr�n Kanton till Whampoa, f�rs�kte instinktivt ut�va hela den politiska makten. De fungerade redan som sovjeter. Tillsammans med delegater fr�n arm�n och provinsens bondef�reningar utgjorde de den verkliga k�llan till all makt som fanns i Kwangtung.
Men fr�gan om en offensiv fr�n arbetarklasen l�ngs dessa linjer st�lldes aldrig eller �verv�gdes ens av den kommunistiska ledningen. Varf�r? P� grund av att en s�dan offensiv kanske skulle kunnat inneb�ra att borgarklassens egendom kr�nkts och att �enhetsfronten� med borgarklassen skulle ha st�rts.
�Men l�t oss anta� skrev Trotskij, �att de kantonesiska arbetarna fortfarande var alltf�r svaga f�r att uppr�tta sin egen makt. Vilken �r d�, allm�nt sett, massornas svaga punkt? Deras tendens att f�lja exploat�rerna. I detta fall �r revolution�rernas fr�msta plikt att hj�lpa arbetarna att befria sig fr�n detta krypande f�rtroende. Det verk som utf�rdes av Kominterns byr�krati gick i stick i st�v mot detta. Den inpr�ntade bland massorna uppfattningen att man m�ste underkasta sig borgarklassen och f�rklarade att borgarklassens fiender var massornas egna fiender.� [151]
Borodin s�ger att arbetarna skulle ha �dr�nkts i ett hav av blod� om man hade f�ljt en aggressivare politik. Framg�ng kan givetvis aldrig garanteras i f�rv�g. Det vore om�jligt och meningsl�st att nu h�vda att en annan politik helt s�kert skulle ha segrat. Men det �r helt klart att underkastelsens politik i Kanton 1925 f�rvirrade arbetarna och bara sk�t upp blodsutgjutelsen fram tills borgarklassen var b�ttre f�rberedd att sl� till och massorna var helt obev�pnade p� grund av sina egna ledares politik. En aggressiv, sj�lvst�ndig prolet�r politik kan kanske ha lett till nederlag. Detta skulle ha berott m�nga faktorer. Men ett s�dant nederlag skulle ha skett i det �ppna, mot k�nda och erk�nda fiender som nederlaget f�r den ryska revolutionen 1905. Resultatet skulle ha varit h�rdande och ett nytt stadium i de kinesiska arbetarnas skolning, vilket p� ett klarare s�tt skulle ha lett fram till ett kinesiskt 1917. Men att f�rkasta en sj�lvst�ndig linje av r�dsla f�r att st�ra �enhetsfronten� garanterade ett nederlag under f�rh�llanden som var o�ndligt mer kostsamma och demoraliserande f�r arbetarna som hade huggits i ryggen av de som de blivit l�rda att lita p�. Arbetarna, skrev Marx och Engels 75 �r tidigare, f�r �inte l�ta [sig] prata[s] omkull av demokraterna, t.ex. med p�st�endet att man p� s� s�tt splittrar det demokratiska partiet och ger reaktionen m�jlighet till seger. Alla s�dana fraser g�r till sist ut p� att bedraga proletariatet.�.[152]
Dessa fraser anv�ndes och Kantons proletariat blev lurat.
Chiang Kai-shek vaktade �ver sin klass� intressen likt den treh�vdade Kerberos som stod vid ing�ngen till Hades. Ett huvud riktades �t h�ger och liknade Tai Chi-tao [Dai Jitao] som blivit den ledande ideologen f�r Kuomintangs konservativa flygel i Kanton. Tai var l�nken mellan den �ppet verksamma h�gern i Shanghai och norr och den f�rt�ckta h�gern i Kanton. Omfattningen av hans verksamhet och inflytande i Kuomintangs huvudstad motbevisade tydligt den grova klassificeringen i h�ger och v�nster enbart p� grundval av gillande eller ogillande av 1924 �rs omorganisation, som visade sig vara en tr�sterik �verf�renkling som omhuldades av Borodin och hans medfunktion�rer likt en iskyld drink under en stekhet eftermiddag i Kanton. Men is sm�lter i solen, precis som politiska fantasier l�ses upp under klasskampens skarpa sken. Vad som tycktes vara en djupg�ende klyfta mellan tv� vitt skilda politiska riktningar visade sig i sj�lva verket endast vara en arbetsdelning mellan tv� sektioner av en i grunden homogen grupp. H�gern i norr var den bro som �v�nstern� i Kanton skulle marschera �ver f�r att kompromissa med makterna. I Kanton hade Tai Chi-tao, s� tidigt som i juli 1925 n�r den nationella regeringen bildades, redan b�rjat rensa tillfartsv�garna.
Med Chiang Kai-sheks tysta beskydd b�rjade han ge ut antikommunistiska och antimarxistiska pamfletter. Han f�rkunnade att de �medvetna� delarna av befolkningen hade o�terkallelig r�tt att leda och styra de �omedvetna�. Kommunism, f�rklarerade han, hade inget gemensamt med Sun Yat-sens f�reskrifter och kr�vde att ledarens l�ror skulle bevaras fr�n hotet om kommunistisk f�rvanskning. Tai organiserade dj�rvt � Sun Yat-sen-s�llskapets v�gnar, vilket noga f�rs�kte avgr�nsa sig fr�n V�stra bergen-gruppen i norr. Sunyatsenisterna �deklarerade att de skiljde sig fr�n V�stra bergen-folket p� tre punkter. (1) V�stra bergen-gruppen var emot 1924 �rs omorganisation, medan de st�dde den. (2) De f�rra bestod enbart av korrupta och reaktion�ra byr�krater och anarkister, medan de var aktiva revolution�rer. (3) M�let � (f�r V�stra bergen-gruppen) � var att st�rta Wang och Chiang, medan de accepterade dem som deras ledare. Men samtidigt som de tillh�rde v�nstern arbetade de lika aktivt och energiskt mot kommunisterna som V�stra bergen-folket. De ville ocks� bryta med kommunistpartiet.�[153]
Kerberos andra huvud var v�nt �t v�nster. Det liknade mer Chiang Kai-shek, men dr�p av fraser av trohet till revolutionen.
�ven jag �r villig att ligga bredvid gravarna som tillh�r den nationella revolutionens, de tre folkprinciperna och kommunismens redan fallna martyrer. Revolutionen kan inte klara sig utan dr Suns tre folkprinciper. Ej heller kan den internationella revolutionen strunta i kommunismen. Vi kan inte f�rneka att den kinesiska revolutionen �r en del av v�rldsrevolutionen. F�rverkligandet av de tre folkprinciperna inneb�r f�rverkligandet av kommunismen. I och med att vi vet att vi inte kan skilja den kinesiska revolutionen fr�n v�rldsrevolutionen, varf�r skulle det bli n�got gr�l bland oss om de tre folkprinciperna och kommunismen? [154]
Kerberos tredje huvud befann sig i mitten och s�g fram�t, den gryende ambitionens avundsjuka v�ktare. Till v�nster h�rde Chiang sin egen r�st sl� fast en identitet mellan kommunism och sunyatsenism. Till h�ger h�rde han Tai Chi-taos r�st f�rkunna den outpl�nliga mots�ttningen mellan dem. Fr�n v�nster fick han n�ring, prestige inf�r massorna, ryska vapen, pengar och r�d; men det var fr�n h�ger som han fick materialet f�r att skapa kuggarna i sitt eget maskineri. Vid utn�mningar till nyckelposter var hans urval strikt begr�nsat till ickekommunister. Vid bygget av denna strikt �rena� politiska kuomintangstruktur hade Chiang fullt samarbete med den bleka, stiliga veklingen Wang Ching-wei [Wang Jingwei], ledare f�r de radikala sm�borgarna, �desbest�md att alltid vara som kitt i h�nderna p� sin starkare storborgerliga allierade.
I Kuomintangs partiorganisation fungerade flera prominenta kommunister som medlemmar i den centrala exekutivkommitt�n men ingen till�ts sitta i partiets sekretariat. Milit�rr�det anv�nde sig av ett antal ryska tekniska r�dgivare och arm�ns politiska avdelning dominerades p� de flesta st�llen av enskilda kommunister, men i generalstaben och arm�ns finansiella byr� var kommunister rigor�st uteslutna. I sj�lva den nationella regeringen fanns inga kommunister, endast Borodin med r�dgivande funktion, men i massorganisationerna och regerings- och partimaskineriets l�gre skikt utf�rde kommunister och deras sympatis�rer det mesta av de dagliga uppgifterna. Fr�n dem drog Kuomintangs v�nster den styrka som gjorde att den env�ldigt kunde styra �ver Kuomintangs andra nationella kongress som samlades i januari 1926.
Under denna kongress doldes sammandrabbningarna mellan klassintressen och personligheter, om �n tunt, under massr�relsens skugga. Antalet organiserade arbetare i landet hade n�tt 800 000. Bondeorganisationer i Kwangtung hade �kat till ett medlemsantal som �versteg 600 000. Hongkong var paralyserat av strejker och i Kanton patrullerade strejkvakterna stadens gator och lastkajer. Med l�rdomarna fr�n Kwangtungs enande i f�rskt minne f�rstod borgarklassens representanter att de skulle beh�va detta massvapen i de strider som l�g i framtiden. De godk�nde med acklamation resolutioner som �terupprepade de halvhj�rtade l�ften och gl�dande fraser som ingick i Kuomintangs �arbetar-bondepolitik�. De rynkade ogillande p� n�san �t Kerberos nr 1 genom att milt tillr�ttavisa Tai Chi-tao f�r hans antikommunistiska propaganda. De log mot Kerberos nr 2, genom att f�r f�rsta g�ngen v�lja honom till Kuomintangs centrala exekutivkommitt�. Han var tillst�des f�r att acceptera och plikttroget hylla �alliansen med Sovjetunionen, med v�rldsrevolutionen.�[155]� Men Kerberos nr 3 l�mnade kongressen v�ldigt ensam, f�r h�r var den fr�msta figuren Wang Ching-wei, partiets och regeringens ledare, milit�rr�dets ordf�rande, innehavare av alla poster Chiang str�vade efter.
F�r Chiang Kai-shek hade tidigt b�rjat betrakta sig sj�lv som den fr�mste av Sun Yat-sens elever. Mordet p� Liao Chung-kai [Liao Zhongkai] och avl�gsnandet av Hu Han-min gjorde att bara Wang fanns kvar f�r att mots�tta sig hans krav. Chiang var fortfarande bara ledare f�r Whampoaakademin och F�rsta arm�ns bef�lhavare, medan Wang inte enbart ut�vade den ledande civila makten som ledare f�r partiet och regeringen, utan som ordf�rande f�r milit�rr�det ocks� representerade den civila kontrollen �ver milit�rapparaten. Under dessa f�rh�llanden �tnj�t andra milit�ra bef�lhavare som knutit sig sj�lva till Kantons �de en oacceptabel j�mlikhet vad g�ller f�rdelningen av politiska och materiella f�rdelar, speciellt vapen. I februari n�r den sovjetiska milit�rdelegationen bj�d Kuomintangs ledare p� bankett, utbringade en rysk officer en sk�l d�r han n�mnde Wangs namn f�re Chiangs. En av g�sterna s�ger att han s�g hur Chiang bleknade och l�pparna smalnade. Chiang �yttrade inte ett ord under resten av kv�llen�.[156] Chiang var mycket avundsjuk p� Wangs m�nga privilegier, och borgarklassen visste � sin sida hur man spelade p� Chiangs f�f�nga. H�gerkuomintangs gamla garde hade tidigt insett att det var genom Chiang Kai-shek de skulle lyckas �terta makten i partiet. Vid v�strabergenkonferensen, som Tai Chi-tao hj�lpte till att organisera, antog de parollen: �Allians med Chiang f�r att st�rta Wang�, en tanke som Chiang vid den tiden offentligt tog avst�nd fr�n men i hemlighet hyste. N�r h�gerflygelns minimala kongress samlades i Shanghai i januari 1926 visades sig Chiang vara mer mottaglig. �ven om �v�nstern� till synes vunnit och Komintern fr�n Moskva h�lsat �Kuomintangs f�rvandling till en beslutsamt k�mpande kraft, till ett verkligt parti f�r den kinesiska revolutionen�,[157] var h�gerflygelns inflytande klart m�rkbar i Kanton.
�Kuomintangs h�ger- eller antir�da flygel, med h�gkvarter i Peking och Shanghai � har inget litet st�d fr�n Kuomintangs mindre radikala i den s�dra huvudstaden. Detta har general Chiang och andra kamrater f�rst�tt�, skrev en klarsynt kinesisk korrespondent fr�n Kanton.[158] Detta inflytande vidarebefordrades inte l�ngre indirekt. Chang Ching-chiang [Zhang Qinjiang], den unge generalens v�lg�rare, hade personligen kommit ner f�r att �vervaka sin investering. Han hade anslutit till Chiang Kai-sheks f�lje och blivit hans fr�msta politiska hj�lp och r�dgivare.
Vad borgarklassen nu beh�vde och vad Chang Ching-chiang r�dde sin skyddsling att g�ra, var att garantera sin �verh�ghet �ver den v�xande massr�relsen. Det var n�dv�ndigt att f�rs�kra sig om att massr�relsen inte skulle �verskrida gr�nsen f�r borgarklassens intressen. D�rf�r var det n�dv�ndigt att piska in kommunisterna i ledet, att reglera och definiera deras st�llning som det borgerliga Kuomintangs hj�lptrupper. Det var kort sagt dags att minska kommunisternas politiska f�rdelar f�r att �ka borgarklassens politiska vinster och st�lla massr�relsens om�tliga kapitalreserver till de senares fria f�rfogande. Det var en fr�ga om att stabilisera ledningen i toppen. F�r att �stadkomma detta m�ste man utdela ett h�rt slag, som skadade men inte d�dade, mot kommunisterna och deras radikala sm�borgerliga allierade. Om Kantons kotteri av politiker och generaler var inpyrt av intriger, s� var det bara p� grund av att m�nga str�vade efter att utdela detta slag f�rst. Tack vare Borodin befann sig Chiang i den b�sta positionen och det var han som besl�t sig f�r att agera.
Imperialisternas inflytande p�verkade h�gerflygeln och, genom Chang Ching-chiang och Sun Yat-sens�llskapet, �terverkade den p� Chiang Kai-shek. Deras �nskan sm�lte samman med hans ambition, hans f�rslagenhet, hans avundsjuka mot politiska och milit�ra rivaler, hans omissk�nnliga maktbeg�r. Att t�mja kommunisterna var att vinna den borgerliga hegemonin �ver massorna. Att underkuva sina rivaler var att s�kra den ledande positionen f�r sig sj�lv i ut�vandet av denna hegemoni. Alla olikf�rgade tr�dar i detta m�nster drogs snabbt samman till en knut. Det f�ll p� Chiang Kai-sheks lott att kapa den och samtidigt som han gjorde detta skapa ett nytt m�nster. Hans utveckling till vad Marx kallade �en m�nniska som inte beslutar om natten vad han skall utf�ra f�ljande dag, utan tv�rtom smider sina planer om dagen och utf�r dem om natten�, var grundlig och s�ker.
Flera timmar f�re gryningen den 20 mars 1926 b�rjade Chiangs trupper att r�ra p� sig. F�rev�ndningen var kanonb�ten �Chung-shans� [Zhongshan] p�st�tt hotfulla attityd genom att ankra utanf�r Whampoa under natten. Nattens incidenter innebar att ett stort antal komplicerade intriger str�lade samman, intriger som �r alltf�r slingriga f�r att h�r utredas n�rmare, ty motstridiga viljor hos m�nga av Kuomintangs blivande hj�ltar in spe var inblandade.[159] Men dessa sopades �t sidan d� Chiang systematiskt gick vidare med sin plan. Alla Kuomintangdelegater i de milit�ra f�rbanden under hans bef�l, omkring 50 man d�r de flesta var kommunister, greps. Kanton-Hongkong-strejkkommitt�ns h�gkvarter avv�pnades. Alla sovjetiska r�dgivare i staden sattes i husarrest. Teng Yen-ta, en kommunistisk sympatis�r som eftertr�tt Liao Chung-kai som politisk ledare f�r Whampoa milit�rakademi, internerades. Chiang hade f�ngat alla sina offer bokstavligt talat sovande. Li Chih-lung, den kommunistiska ledaren f�r flottans byr�, var en av dem som slets ur sina s�ngar och forslades iv�g till milit�rf�ngelset. En gr� morgon s�g Chiang Kai-shek som h�rskare �ver Kanton. Den fann ocks� de �vriga ledarna f�r Kuomintang i ett tillst�nd av fullst�ndig f�rvirring. Alla �var fullst�ndigt of�rberedda och kunde inte ens dr�mma om att kuppen hade varit p� v�g�, skriver en kommunistisk historiker.[160] Alla kr�p ihop av skr�ck.
Medlemmar i Kuomintangs centralkommitt� samlades skyndsamt. �Eftersom Chiang Kai-shek alltid har k�mpat f�r revolutionen �r f�rhoppningen att han kommer att inse sitt misstag i denna h�ndelse�, dristade de sig att skriva i en resolution, men �med tanke p� den nuvarande situationen� besl�t de att �kamraterna till v�nster tillf�lligtvis borde dra sig tillbaka�.[161] F�r Wang Ching-wei innebar detta att han bokstavligt avl�gsnades fr�n scenen. Han blev l�gligt nog sjuk.
Hans levnadstecknare ber�ttar att han �ans�g att b�sta s�ttet att l�sa situationen var att han drog sig tillbaka och tillsvidare l�t Chiang ta kontrollen �ver sakernas tillst�nd�.[162] Efter en vanhedrande scen vid Mint, d�r han �verl�mnade myndighetssigillet till Chiang, drog han sig tillbaka, f�rst till en villa utanf�r Kanton och n�gra dagar senare till exil i Europa. Innan han for skrev han till Chiang, d�r han b�nf�ll honom att h�lla fast vid den �revolution�ra� v�gen. �Om han bara gjorde det, hade Wang inget emot att offra sig sj�lv�.[163]
�Kuomintangv�nstern� kapitulerade �mkligen p� grund av att Chiangs pl�tsliga anfall mot dem inte medf�rde n�got motsvarande tryck fr�n den verkliga v�nstern, fr�n de organiserade massorna som var f�rvirrade och fullst�ndigt oinformerade om vad som h�nde i toppen.[164] En utl�ndsk observat�r som kom till Kanton n�gra dagar senare blev f�rtjust �ver att uppt�cka att kommunisterna hade g�mt sig och att de ryska r�dgivarna h�ll p� att packa f�r att resa.[165] Det var dock fortfarande inte Chiangs avsikt att sl� till direkt mot massr�relsen. Han f�rs�kte endast s�kerst�lla att r�relsen hamnade under borgarklassens kontroll och samla kontrollen i sina egna h�nder. Efter att framg�ngsrikt f�tt �v�nsterns� ledare att ta till flykten, kom han med f�rklaringar till arbetarna. H�ndelserna den 20 mars och d� speciellt r�den mot strejkh�gkvarteret berodde p� ett �missf�rst�nd�, sade han till dem och lovade att tillr�ttavisa de ansvariga officerarna. Kommunisterna sj�lva var s� totalt f�rvirrade att de inte visste om de skulle tro honom eller ej.[166]
Samtidigt str�mmade h�gerpolitiker, som fram tills dess st�tt p� utsidan och tittat in, in i Kanton fr�n sin asyl i Hongkong och Shanghai. Ett plenarm�te f�r Kuomintangs centrala exekutivkommitt� utlystes till den 15 maj och, n�r dagen f�r detta m�te n�rmade sig, utvecklades i staden en avsiktligt fabricerad pogromatmosf�r. V�ggar t�cktes av affischer som varnade f�r mystiska �provokationer� och rykten om en f�rest�ende kommunistisk kupp mot regeringen cirkulerade. En rusning mot Centralbanken arrangerades. Kv�llen f�re konferensen inf�rdes helt pl�tsligt undantagstillst�nd i staden. Ingen utanf�r Chiangs inre krets hade den blekaste aning om vad som v�ntade.[167]
Vid �ppningsm�tet lade Chiang fram och genomdrev en speciell resolution �f�r att ordna upp partiets aff�rer�. Den var utformad f�r att begr�nsa och definiera de kommunistiska Kuomintang-medlemmarnas organisatoriska aktiviteter inom sn�vast m�jliga gr�nser. Kommunister fick inte �hysa n�gra tvivel om eller kritisera dr Sun eller hans principer�. Kommunistpartiet var tvunget att �verl�mna en f�rteckning �ver sina medlemmar i Kuomintang till Kuomintangs st�ende styrelse. Kommunistiska medlemmar i lokala, provinsiella och nationella styrelser begr�nsades till en tredjedel av dessa styrelser. Kommunister f�rbj�ds fungera som ordf�rande f�r alla parti- eller regeringsdepartement. Medlemmar i Kuomintang �lades � andra sidan �att inte engagera sig i n�gon annan politisk organisation eller aktivitet�. Det vill s�ga kommunister kunde g� med i Kuomintang, men medlemmar i Kuomintang kunde inte g� med i kommunistpartiet utan att f�rlora sitt medlemskap i Kuomintang. H�danefter skulle alla instruktioner som kommunistiska centralkommitt�n utf�rdade till sina egna medlemmar f�rst underst�llas en speciell gemensam kommitt� fr�n de tv� partierna f�r godk�nnande.[168]
Samtidigt som Chiang grundligt fj�ttrade kommunisterna i denna politiska tv�ngstr�ja samlade han ocks� all makt i sina egna h�nder. Kuppen den 20 mars hade krossat det civila milit�rr�dets auktoritet och avl�gsnandet av Wang Ching-wei l�mnade Chiang i obestridd kontroll av alla parti- och regeringsaff�rer. Plenarm�tet den 15 maj reglerade dessa f�r�ndringar. Chiang valdes formellt till partiets ledare och han uts�g snabbt Chang Ching-chiang som sin st�llf�retr�dare i den centrala exekutivkommitt�n. Planer f�r att inleda en milit�r expedition i norr godk�ndes ocks� och Chiang Kai-shek uts�gs till �verbef�lhavare �ver alla expeditionsarm�er. D�refter antogs ett antal specialf�rordningar som tillerk�nde Chiang speciella maktbefogenheter s� l�nge som f�ltt�get varade. Alla regerings- och partikanslier underordnades �verbef�lhavarens h�gkvarter. Milit�rr�det, som ursprungligen uppr�ttats som en civil kontroll �ver milit�rens ambitioner, lades helt i Chiangs h�nder. Han blev domare �ver regeringens finanser. Han kontrollerade det politiska departementet, milit�rf�rr�den, generalstaben, arm�ns och flottans skolor. Kanton-regeringen f�rvandlades till en milit�rdiktatur, Chiangs seger var total.
Chiang Kai-sheks oblodiga makt�vertagande i Kanton uppr�ttade en borgerlig hegemoni �ver den nationella befrielser�relsen. Det uppr�ttade just den borgerliga kontroll �ver massr�relsen som Lenin hade uppmanat kommunistpartierna i efterblivna l�nder att bek�mpa med all sin makt. De m�n i Kreml som tagit ansvaret f�r den kinesiska revolution�ra r�relsen hade balsamerat den levande Lenin tillsammans med den d�de. De mumlade fram fragment fr�n hans skrifter vid statliga tilldragelser och vid kongresser och m�ten, precis som Kuomintangs ledare mumlade plattityder fr�n Sun Yat-sen vid sina veckovisa minnesm�ten till sin d�de ledares �ra. Men Lenin hade inte enbart med sig tavlor ner fr�n Sinai n�r han skrev att kommunister var tvungna att st�dja nationella revolution�ra r�relser �endast p� det villkoret� att kommunistpartiernas ing�ende delar sammansluts och skolas i uppgifterna �att bek�mpa de borgerligt demokratiska r�relserna inom sina nationer�, inte heller n�r han manade till att bevara den prolet�ra r�relsens oberoende karakt�r, ��ven i r�relsens mest embryonala form�.[169] Bolsjevismens hela erfarenhet sammanfattades i p�minnelsen att den Kommunistiska internationalen och dess partier i de outvecklade l�nderna var tvungna att k�mpa mot borgarklassens f�rs�k att etablera kontroll �ver massr�relser som s�kte �befrielse fr�n alla former av exploatering�; att de koloniala och halvkoloniala ekonomiernas outvecklade karakt�r �alls inte betydde� �att revolutionens ledning m�ste kapitulera inf�r borgarklassens demokrater�.[170]
H�ndelser i Kina pr�vade och bekr�ftade �ter denna analys. Men Kremls axel var inte l�ngre en prolet�r politik. Kreml trodde att nationalistr�relsens borgerliga ledning i Kina mycket snabbare skulle tillhandah�lla de allierade som man var i s� starkt behov av. Sovjetstatens och Kommunistiska internationalens moraliska och materiella st�d �verl�mnades inte till massr�relsen genom kommunistpartiet utan genom det borgerliga Kuomintang, som f�rklarades vara ett allklassparti som kommunisterna och massorna var tvungna att underordna sig. Detta hade lett direkt fram till statskuppen den 20 mars. Om ledarna f�r Komintern, i motsats till Lenin, inte kunde f�rutse h�ndelsen, s� st�lldes de �tminstone nu inf�r ett fullbordat faktum. Det var sent, men inte f�r sent. Kremls empiriker kunde fortfarande ta upp kampen mot borgarklassens kontroll � eller ocks� helt �l�mna ifr�n sig ledningen f�r revolutionen till de borgerliga demokraterna� � och i detta fall till borgare som inte var demokrater utan skapare av en milit�rdiktatur.
Kominterns ledare, Stalin och Bucharin, valde den senare kursen och f�rs�kte d�lja detta genom att hemligh�lla kuppen i Kanton f�r internationalens medlemmar.
De tystade ner alla nyheter om dess tilldragelse. Fakta undanh�lls inte enbart f�r de ryska arbetarna och Kominterns andra sektioner utan �ven f�r dess exekutivkommitt� och till och med f�r de �vriga medlemmarna i exekutivkommitt�ns presidium. Om detta finns vittnesm�l fr�n medlemmar i b�da dessa organ.[171] N�r nyheten om kuppen hamnade i den imperialistiska pressen i Kina och utomlands � med konkreta fakta som ofta var f�rvr�ngda men med v�sentligen riktiga p�st�enden om att makten i Kanton hade �verg�tt i Chiang Kai-sheks h�nder � b�rjade kominternpressens centralstyrda maskineri utf�rda h�ftiga dementier.
�Reuters telegrafbyr� � meddelade nyligen att Chiang Kai-shek, �verbef�lhavaren f�r de revolution�ra trupperna (som Reuter hittills beskrivit som r�da), genomf�rt en statskupp i Kanton. Men denna l�gnaktiga rapport (kursiv i original) f�rnekades snart. � Kuomintang �r inte en liten grupp med n�gra f� medlemmar, utan ett massparti i ordets verkliga betydelse och de revolution�ra Kanton-trupperna och den revolution�ra Kanton-regeringen bygger p� denna grundval. Det �r naturligtvis om�jligt att genomf�ra en statskupp �ver en natt�, skrev Kominterns centrala organ 8 april 1926.[172]
L�ngt ifr�n att ha f�rvandlats till ett instrument f�r borgarklassens politik var Kanton-regeringen mer �n n�gonsin �inriktad p� v�rldsrevolutionen� och p� att utvidga sin makt till grannprovinserna som en �sovjetregering�.
�Perspektiven f�r Kantons folkregering har aldrig varit s� gynnsamma som nu �� fortsatte samma kominternrapport. �Kwangsiprovinsen kommer snart att bilda en sovjetregering � som ett resultat av den nationella revolution�ra r�relsen �r generalernas makt p� v�g att f�rsvinna. (Kursiv i originalet) Kuomin-regeringen g�r nu vidare f�r att organisera alla distrikts- och stadsadministrationer i Kwangtungprovinsen enligt sovjetsystemet�.[173]
�Den reaktion�ra brittiska pressen i Hongkong och i London har spridit sensationella historier om splittring inom nationalistregeringen i ett f�rs�k att fr�mja sin imperialistiska propaganda�, sade ett telegram fr�n Moskva till New Yorks Daily Worker den 21 april 1926.
Dessa rapporter saknar verklighetsgrund. De �r inget annat �n provocerande man�vrer fr�n brittiska imperialismen. Det har inte varit n�got uppror i Kanton. Grunden till dessa rapporter tycks vara vissa meningsskiljaktigheter (!) mellan en general i Kantons arm�, Chiang Kai-shek, och Kanton-regeringen. Dessa skiljaktigheter r�rde inte principfr�gor och hade inget samband med en v�pnad kamp om makten. Meningsskiljaktigheterna har d�refter l�sts och Kanton �r fortfarande ett styrkef�ste f�r det kinesiska folkets befrielse. Den brittiska imperialismens f�rs�k att utnyttja de oviktiga meningsskiljaktigheterna i Kanton f�r egna intressen har misslyckats. � Moskvapressen anser att denna provokativa man�ver fr�n den brittiska reaktion�ra pressen avsl�jar den brittiska imperialismens verkliga planer vad g�ller Kanton. Izvestija skriver: ��nsket�nkandet var tankens upphov och de brittiska imperialisterna presenterade sina verkliga avsikter som ett fullbordat faktum�.[174]
Om dessa dementier kanske skulle kunna skyllas p� enbart okunnighet s� kan inte det samma s�gas om rapporten fr�n Kominterns egna representanter i Kina: �De brittiska imperialisterna � f�rs�kte f�f�ngt provocera fram ett uppror i Kanton och samtidigt till hela v�rlden basunera ut att Kanton-regeringen redan fallit, att Kuomintangs h�gerflygel gripit makten och bildat en regering som g�tt med p� en kompromiss med britterna och h�ll p� att gripa partisaner fr�n v�nsterkuomintang s� v�l som kommunisterna. Allt detta visade sig vara ett p�hitt av imperialisterna�, skrev Voitinskij. �� Kanton-regeringen, som 'st�rtades' av den imperialistiska pressen, �r nu faktiskt starkare �n n�gonsin. �� [175]
I slutet av 1926 �verf�rdes denna strutspolitik till �verl�ggningarna i Kominterns h�gsta organ som antog en resolution om den kinesiska fr�gan som, vilken vi kommer att f� se, inte med ett ord n�mner marsh�ndelserna i Kanton eller deras efterspel. Med denna tystnad hoppades Kominterns toppar kunna d�lja marskuppens betydelse och g�ra det l�ttare f�r Kominterns representanter i Kina att f� de kinesiska kommunisterna att acceptera den f�rda linjen.
Borodin, som gjort en resa norrut, �terv�nde till Kanton efter kuppen men innan Kuomintangs plenarm�te den 15 maj. En skarp utl�ndsk observat�r, som redan d� hade kontakt med n�gra av Chiang Kai-sheks n�rmaste r�dgivare (och som senare gick med i Chiangs regering) anl�nde n�gra dagar senare till Kanton. Enligt hans redog�relse:
Ryssarna verkade anse att spelet var slut. De flesta kinesiska kommunister g�mde sig. � Antikommunisterna jublade. � Borodin konfronterade Chiang. Chiang ville veta hur l�ngt Ryssland var berett att st�dja honom i en milit�r expedition mot norr. Borodin hade hittills motsatt sig Nordexpeditionen. Chiangs inst�llning till en fortsatt allians med Ryssland var avh�ngig Borodins inst�llning till Nordexpeditionen. De kom �verens. Ryssarna skulle st�dja Nordexpeditionen. Den ryska alliansen fortsatte. Kommunisterna �terinsattes. [176]
D�refter blev, enligt andra referat, �Chiangs relation med Borodin hj�rtligare �n n�gonsin�,[177] och alla beslut som antogs vid Kuomintang-m�tet den 15 maj �st�ddes helt av M Borodin�.[178] Det noteras vidare att alla extraordin�ra befogenheter som hade getts till Chiang efter att han utsetts till �verbef�lhavare hade getts honom �p� inr�dan av Borodin�.[179] Det �r i alla fall ett faktum att Borodin och efter honom det kinesiska kommunistpartiets ledare, utan att st�lla n�gra fr�gor fogade sig i den milit�rdiktatur som uppr�ttades som ett resultat av kuppen den 20 mars. Borodin s�g till och med till att de ryska milit�ra r�dgivare som hade �dragit sig Chiangs missn�je p� grund av att de ville sprida sina r�d och sin materiel lika bland alla arm�er ist�llet f�r exklusivt g� via Chiang avskedades och ersattes med fogligare kollegor. Efter att ha s�kerst�llt allt detta mycket l�ttare �n han sj�lv m�ste ha trott vara m�jligt, v�nde sig Chiang utan n�gra skrupler mot vissa h�gerkonspirat�rer som hj�lpt honom att genomf�ra kuppen och utvisade dem fr�n Kanton. Han beh�vde nu mer �n n�gonsin kl� sitt ledarskap i v�nsterismens mantel. Hans kollegor p� h�gerflygeln �terv�nde till Shanghai. Han kunde och skulle kalla p� dem n�r han �ter beh�vde dem.
Historiker som h�mtar s�v�l politisk inspiration som information fr�n Moskvabyr�kratin har vanligtvis avf�rdat 20 mars-kuppen med n�gra f� meningar d�r de helt d�ljer eller f�rvr�nger dess betydelse. Moskva ignorerade cyniskt kuppens betydelse n�r den �gde rum och skulle naturligtvis helst velat att historien skrevs utan att man tog n�gon notis om detta faktum. Louise Fischer beskriver t ex efterspelet till den 20 mars p� f�ljande vis: �Men Chiang, vars utm�rkande drag inte var mod, hade uppenbarligen skr�mts av sina egna handlingar och skickade � ett �dmjukt brev d�r han bad Borodin att �terv�nda till s�dern utan dr�jsm�l. �� N�r Borodin �terv�nt var Chiang ��verfull av urs�kter. � Vad, fr�gade han Borodin, borde han g�ra? 'F�rbereda Nordexpeditionen' svarade Borodin�. Sedan var det �p� grund av att Borodin �nskade reparera en del av de skador (!) som kuppen den 20 mars hade orsakat� som Chiang genomf�rde en andra kupp � denna g�ng mot h�gern. ��
�Men varf�r eliminerade inte Borodin, V�nsterkuomintang och det kinesiska kommunistpartiet Chiang Kai-shek?�, forts�tter han. �F�r att de var f�r svaga �� svarar han, i Borodins efterf�ljd.
De hade stort st�d bland massorna, men i Kanton var de f�r svaga f�r att besegra Chiang och borgarklassen som st�dde honom. � B�da sidor visste att kampen mellan dem var oundviklig. Men i st�llet f�r att nu inl�ta sig p� blodsutgjutelse, vilket endast Kantons milit�rer kunde tj�na p�, kom man i tysthet �verens om att bordl�gga fr�gan tills de n�tt Yangtze. Resolutionen om att p�b�rja Nordexpeditionen antogs av Kuomintangs centralkommitt� den 15 maj. Vid detta m�te uppgick de uttalade k�nslorna f�r varje fraktion till detta: �Gentlem�n, vi vet att vi m�ste bek�mpa varandra. Men vi beh�ver ett st�rre omr�de. L�t oss skjuta upp r�kenskapens dag och under tiden g� fram�t mot ett gemensamt m�l�.[180]
Fischer f�rsummar passande nog att n�mna de �vriga resolutionerna som antogs den 15 maj och som bakband kommunistpartiet. Blodsutgjutelsen sk�ts verkligen upp fram till dess att de n�dde Yangtze, men marskuppen, majbesluten och den kommunistiska kapitulationen inf�r dem hade i f�rv�g garanterat att det blod som skulle flyta skulle komma fr�n arbetare. Det �gemensamma m�let� var borgarklassens seger �ver massr�relsen. Borodin framst�lls h�r som om han ville ta upp striden med Chiang Kai-shek senare � och f�rberedde sig f�r den genom att i god tid �verl�mna alla vapen till honom. Om Chiang Kai-shek hade n�gra kvaliteter �verhuvudtaget, s� var det f�rm�gan att i sin klass�, borgarklassens, intresse sl� till och det h�rt. Detsamma kunde inte s�gas om Stalin�Bucharin�Borodin och Co n�r det g�llde arbetarnas intressen. I enlighet med deras order var de kinesiska kommunisterna tvungna att kapitulera och till och med kr�la i stoftet inf�r den nationalistiska r�relsens nya herrar.[181]
Chiang Kai-shek hade genomf�rt marskuppen och drivit igenom majbesluten under f�rev�ndningen att kommunisterna sj�lva planerade en statskupp. Det fanns visserligen rivaliserande konspirationer i Kanton riktade emot Chiang Kai-shek, men det kinesiska kommunistpartiet �verv�gde tyv�rr inte ens n�gon s�dan. Inget var det mer fj�rran �n att organisera ett arbetarklassuppror i mars 1926. Chiang och hans h�gerhj�lpredor fabricerade ryktet om en kommunistisk �komplott� utifr�n det material som situationens logik sj�lv f�rs�g dem med. Det var de � och inte kommunisterna � som s�g att arbetarklassen, med dess v�xande organisationer, dess v�pnade strejkvakter, dess militans och dess kraft vid den tiden var kapabel att gripa och bibeh�lla greppet �ver den revolution�ra r�relsen. Det var de, inte kommunisterna, som ins�g att tiden var inne f�r att handla. N�r de skyndsamt skred till verket fanns det ingen som blev mer chockad, mer pl�gad, mer f�ror�ttad �n de kinesiska kommunistledarna �ver att bli anklagade f�r att planera en arbetarklassoffensiv.
�F�r det f�rsta�, skrev det kinesiska kommunistpartiets generalsekreterare Chen Tu-hsiu,
vill kommunistpartiet, s�vida det inte �r ett parti av galningar, verkligen inte uppr�tta en arbetar- och bonderegering i Kanton. F�r det andra �r Chiang Kai-shek en av den revolution�ra nationella r�relsens st�ttepelare. S�vida inte kommunistpartiet vore ett redskap f�r imperialisterna skulle det definitivt inte anta en politik som p� detta s�tt splittrar de kinesiska revolution�ra krafternas enhet! � I motsats till h�gerns deklarationer, �r kommunistpartiets politik inte enbart emot att de revolution�ra krafterna i Kwangtung [Guangdong] splittras, utan f�r att ena hela landets revolution�ra krafter. Annars kan man inte bek�mpa fienden.[182]
I ett �ppet brev till Chiang Kai-shek den 4 juni protesterade Chen Tu-hsiu vidare: �Att nu konspirera f�r att st�rta Chiang Kai-shek i Kanton � vilken hj�lp till de reaktion�ra krafterna detta skulle vara! Om det kinesiska kommunistpartiet �r ett s�dant kontrarevolution�rt parti, d� borde man g�ra sig av med det. � Om det bland kamraterna i kommunistpartiet finns n�gon som hyser tankar om en s�dan kontrarevolution�r konspiration borde ni utan krusiduller skjuta denne. Men jag vet, jag �r �vertygad om, att ingen i v�rt parti hyser s�dana tankar.� [183]
Som bevis p� att s�dana id�er verkligen existerade i kommunisternas tankar erinrade Chiang Kai-shek, i ett tal i Kanton kort efter den 20 mars, om en anm�rkning fr�n en viss kommunist, som hade sagt: �I v�r organisation finns det en Tuan Chi-jui [Duan Qirui][184] och f�r att st�rta nordens Tuan Chi-jui m�ste vi f�rst st�rta den Tuan Chi-jui som finns mitt ibland oss�. Den kommunist som hade h�llit detta f�rol�mpande tal skyndade sig att trycka och distribuera ett �ppet brev d�r han f�rklarade att han menat �Tuan Chi-juis ideologi�, dvs gamla feodala id�er och eftersom han talade med anhwei-dialekt och inte kantonesiska hade tolken gjort ett misstag.
Jag f�rtalade aldrig er i mina ord och det �r obestridligen s� att det jag sade var f�r att �lska och skydda er f�r den nationella revolutionens sak. � Jag minns att jag tr�ffade er efter den 20 mars � och d� uppriktigt betygade mitt eviga f�rtroende f�r er. Om ni verkligen betraktar mig som en kamrat borde ni ha l�rt mig; eller om ni s�g n�got fel med mig, d� borde ni ha allvarligt klandrat mig eller angripit mig och tvingat mig att r�tta mitt fel. Men ni svarade bara milt och oengagerat, �Strunta i det, strunta i det, ingenting, ingenting. �� S� varf�r anklagar ni mig nu f�r f�rtal och baktankar? [185]
Den man som skrev detta brev, Kao Yu-han, var ingen obskyr individ, utan en ledande kommunistpartimedlem som �ven satt med i Kuomintangs �vervakningskommitt�.
Medan kommunisterna bem�tte 20 mars-kuppen med s�rade f�rnekelser och f�rebr�elser, s� accepterade de of�rbeh�llsamt resolutionerna fr�n plenarm�tet den 15 maj och f�rs�kte p� alla s�tt och vis rationalisera och r�ttf�rdiga dem. �N�r imperialisterna s�g den (resolutionen om �ndrade regler f�r partimedlemskap) kan de ha misst�nkt att v�rt parti hade g�tt i deras f�lla och frivilligt brutit den revolution�ra fronten med avsikt att sv�nga till h�ger ...� sade ett officiellt brev fr�n kommunistpartiets centralkommitt� till Kuomintang,
men det �r kanske s� att ert parti gjort detta p� grund av att de samarbetsformer som f�rekommit mellan v�rt parti och ert under flera �r har v�ckt misstankar och avundsjuka i vissa l�ger. � D�rf�r f�rs�kte ni utverka flera f�r�ndringar n�r det g�ller samarbetsformerna f�r att f� slut p� on�diga misstankar och avundsjuka och senare f�r att rensa i leden och rikta slag mot reaktion�rerna, konsolidera den revolution�ra fronten och med alla krafter forts�tta kampen mot det imperialistiska och militaristiska styret och f�rtrycket. Om s� �r fallet finns det ingen grundl�ggande konflikt vad g�ller samarbetspolitiken med v�rt parti. Huvudsaken �r att konsolidera de revolution�ra styrkorna mot imperialismen, oavsett vilka former som konsolideringen och samarbetet antar. Om s� �r fallet kommer inte andan i alliansen mellan v�ra tv� partier att d�mpas. � Er resolution � �r en fr�ga f�r ert eget parti och oavsett vad ni beslutar i i anslutning till den fr�gan, har (vi) inte r�tt att acceptera eller f�rkasta. [186]
Den 26 maj skrev den kommunistiska tidningen Veckov�gvisarens[187] Kanton-korrespondent att med tanke p� det faktum att plenarm�tet den 15 maj hade antagit en �deklaration om att konsolidera alla revolution�ra element mot reaktionen, s� hade det inte skett n�gon grundl�ggande f�r�ndring vad g�ller samarbete�, och att �enbart en resolution om partiangel�genheter inte �r tillr�cklig f�r att p�visa en h�gerutveckling hos Kuomintangs centrala exekutivkommitt�. Kommunisterna erk�nner tydligt att revolutionens aktuella situation kr�ver en stark och konsekvent revolution�r front. Deras inst�llning gentemot den nya resolutionen fr�n Kuomintangs centrala exekutivkommitt� v�gleds av detta kriterium. Den kommunistiska fraktionen vid Kuomintangs plenarm�te ifr�gasatte inte det minsta� Kuomintangs interna organisation.�[188]
Denna svanspolitik f�rblev inte oemotsagd inom kommunistpartiet. I Shanghai kr�vde en grupp kamrater att partiet omedelbart skulle l�mna Kuomintang och f�rklarade att det var om�jligt f�r kommunister att arbeta effektivt under de villkor som Kuomintangs plenarm�te fastslagit den 15 maj. B�de centralkommitt�n i Shanghai och Kwangtungs partiorganisation motsatte sig kraftfullt detta instinktivt korrekta prolet�ra krav. Kwangtung-kommitt�n (som senare framst�lldes som radikalare �n Shanghais centralkommitt�) ans�g �att l�mna Kuomintang skulle inneb�ra att man �vergav de arbetande massorna, att �verl�mna det revolution�ra Kuomintangs fana till borgarklassen. Detta vore en oers�ttlig f�rlust. F�r n�rvarande m�ste en politik med tillf�llig retr�tt bedrivas f�r att bli kvar i Kuomintang�.[189]
Inte desto mindre b�rjade till och med partiets ledning, som p� Kominterns order hade genomf�rt kapitulationspolitiken efter den 20 mars, k�nna behovet av att �ndra partiets linje. De r�ster som kr�vde att partiet �ter blev oberoende blev s� h�gljudda, att till och med Chen Tu-hsiu skrev till Komintern med f�rslag om att skapa ett tv�partiblock utanf�r Kuomintang ist�llet f�r att arbeta inom Kuomintang.[190] Ett beslut om detta togs faktiskt av kommunistpartiets centralkommitt� vid dess plenarm�te i juni 1926. Detta f�rd�mdes omedelbart och drastiskt av Komintern, d�r den ryska oppositionen under ledning av Trotskij p� samma s�tt redan hade b�rjat st�lla den kinesiska revolutionens problem p� ett s�tt som innebar ett f�rs�k att omorientera de kinesiska kommunisterna bort fr�n Kuomintangs kv�vande strypgrepp. Samma officiella artikel som n�stan ett �r senare f�r f�rsta g�ngen avsl�jade att kuppen den 20 mars hade st�llt den kinesiska nationalistr�relsen under h�gerkuomintangs kontroll, avsl�jade ocks�, �ven detta f�r f�rsta g�ngen, att kommunisterna i Kina hade kr�vt sin frihet och att man beordrat att detta krav skulle �revideras�. Till och med de kinesiska kommunisternas f�rslag att organisera v�nsterfraktioner inom Kuomintang � ett chockerande avsl�jande om att den s� kallade v�nstern inte ens hade en egen fraktionsorganisering � f�rd�mdes till f�rm�n f�r en politik f�r att �vrida hela Kuomintang �t v�nster och garantera en stabil v�nsterpolitik�.[191]
I Kina slog Borodin till h�rt mot de tendenser inom det kinesiska kommunistpartiet som str�vade efter en oberoende politisk politik. �Den nuvarande perioden �r en period d� kommunisterna b�r g�ra kuliarbete �t Kuomintang!� f�rklarade han.[192] F�rslag om att dra sig ur Kuomintang f�rkastades f�r att det innebar att ��verge det revolution�ra Kuomintangs fana till borgarklassen�. Borgarklassen hade emellertid inte v�ntat p� kommunisterna. Efter den 20 mars h�ll de h�rt i Kuomintangs ban�r och massorna underr�ttades aldrig om detta faktum utan fick pl�tsligt och p� ett katastrofalt s�tt veta det. Ist�llet f�r att f�ra kampen mot borgarklassen p� klasskampens slagf�lt i spetsen f�r de stora arbetar- och bondeorganisationerna � vars ledningar kommunisterna dominerade och p� vars styrka Kantonregimen fortfarande vilade � tvingades kommunisterna enbart erbjuda servila urs�kter. Kuppen den 20 mars 1926 uppvisar ett m�rkligt sk�despel d�r en massr�relse under kommunistisk ledning p� ett sm�rtfritt s�tt avleds fr�n sin egen oberoende utveckling, f�rs in under dess klassfiendes ledning och kontroll och h�lls i ovetskap om detta faktum av sina egna ledare, som bedyrade att de aldrig dr�mt om att leda massorna, f�rutom under borgarklassens ledning.
Enbart tack vare detta kunde borgarklassens representanter fortfarande upptr�da inf�r massorna som �revolution�ra ledare�, och skillnaderna mellan dessa och kommunisterna framstod som mycket sm�. I maj 1926 stod Chiang Kai-shek inf�r den tredje nationella arbetarkonferensen, d�r 500 delegater representerade 400 fackf�reningar och 1 240 000 organiserade arbetare, av vilka 800 000 hade deltagit i mer �n 200 politiska och ekonomiska strejker sedan maj �ret innan.[193] Med falsk blygsamhet refererade Chiang till sig sj�lv som shun ti � �er yngre bror�. Med kallhamrad cynism hyllade han den roll som arbetarna och b�nderna 1925 hade spelat under kampanjerna vid �stra floden [Dongjiang] och i s�der. �Under denna period�, sade han �drev arbetar- och bondemassorna � p� enandet av Kuomintang, svepte bort alla kontrarevolution�rer och konsoliderade den nationella regeringens bas. Detta visar att arbetarna och b�nderna redan kan bek�mpa imperialismen med sina egna styrkor, utan att beh�va lita till arm�ns styrkor!�[194]
Chiang Kai-shek v�gade s�ga till de kinesiska arbetarna vad kommunisterna inte v�gade � att de befann sig i en position d�r de m�ste lita till sina egna styrkor f�r att utk�mpa och vinna sina egna strider. Han kunde avsluta sitt tal med �L�nge leve v�rldsrevolutionen!� och stiga ner fr�n podiet under jubel d�r kommunistiska r�ster blandades med alla andras. Han kunde forts�tta att f�rbereda Nordexpeditionen, i trygg vetskap om att massr�relsen fortfarande stod till hans f�rfogande. Den st�rsta striden om kontrollen hade utk�mpats utan ett enda borgerligt offer. Det var i sj�lva verket inte en strid utan en framg�ngsrikt utf�rd man�ver. Tack vare kommunisternas retr�tt- och samtyckespolitik hade det skett utanf�r masskampernas arena. De organiserade arbetarna och b�nderna, som p� kommunisternas uppmaning hade kastat sin vikt i v�gsk�len d�r de h�rde hemma � mot borgarklassen � uppmanades nu att marschera in i Nordexpeditionens strider under f�rh�llanden som garanterade borgarklassen frukternas av deras seger. Expeditionens arm�er marscherade �t norr i juli och svepte snart fram fr�n seger till seger p� toppen av en ny revolution�r v�g som forsade som en st�rtflod �ver Kiangsi [Jiangxi], Hunan [Henan] och Hupeh [Hubei], d�r de drog in friska miljoner in i kampen och inom kort slukade Wuhan och Shanghai.
Under tiden gjorde sig konsekvenserna av 20:e-mars-kuppen k�nda i Kanton. Fr�n hemliga man�vrer �vergick borgarklassen till �ppet f�rtryck. Kommunisternas �tillf�lliga retr�tt� i Kanton blev till en st�ndig vild flykt. Den 29 juli utlyste Chiang Kai-sheks h�gkvarter undantagstillst�nd. Offentliga organisationer, m�ten, pressen, arbetarnas och b�ndernas frivilligk�rer, strejker, allt hamnade inom de milit�ra myndigheternas verksamhetsomr�de. Tre dagar senare utf�rdades en order som �f�rbjuder alla arbetaroroligheter s� l�nge som Nordexpeditionen p�g�r�. Medan myndigheterna formellt h�ll sig undan mobiliserades Kantons gangstrar i en �Central fackf�rening�. Offensiven mot de revolution�ra arbetarna f�rdes ut p� gatorna.
Kraftigt uppskr�mda ur det bedr�gliga lugn i vilket deras ledare hade invaggat dem, tog arbetarna till vapen, klubbor, bambupinnar, knivar, enstaka revolvrar och gev�r och f�rsvarade sig sj�lva. Under sex dagars gatustrider d�dades mer �n 50 arbetare. Den 9 augusti ingrep myndigheterna med best�mmelser f�r obligatorisk medling under regeringskontroll i alla arbetskonflikter. Arbetare f�rbj�ds att b�ra alla slags vapen, ha m�ten eller demonstrera. �Varje f�rs�k att p� hemmaplan st�lla till problem s� l�nge kriget mot Norr p�g�r kommer att betraktas som en kontrarevolution�r handling och ett f�rr�deri mot Kuomintang�, l�d en polisorder. Milit�rpatruller tog gatorna i besittning. Medlemmar av �Centrala fackf�reningen� inkallades f�r att bryta en tryckeriarbetarstrejk som hade lamslagit stadens press. Arbetarnas delegatskonferens, en revolution�r organisation som representerade 170 000 arbetare och handelsanst�llda i Kanton, hotade med generalstrejk. Men deras hot kom m�nader f�r sent. Hotet f�rverkligades aldrig. De f�taliga sm� eftergifterna som Kantons arbetare tvingat fram fr�n sina arbetsgivare efter �ratal av kamp raderades ut. Det vidriga kontraktssystemet som gjort arbetarna till sina bossars hj�lpl�sa slavar, och som delvis hade avskaffats i Kanton, �terst�lldes. Offentliga missf�rh�llanden s�som licensierat hasardspel och opiumh�lor, som hade avskaffats av regeringen under tryck fr�n massr�relsen, �terupptog en blomstrande tillvaro d�r skattesatserna f�r den officiella �provisionen� steg l�ngt �ver de som g�llde f�re nationalistregeringens dagar.[195]
P� landsbygden i Kwangtung utgjorde 20:e-mars-kuppen signalen till att starta en v�ldsam gods�garoffensiv mot de revolterande b�nderna. En rapport fr�n Kwangtungs provinsiella bondeorganisation i februari 1927 uppr�knade m�ngder av angrepp, mord p� bondeledare, krossande av bondeorganisationer, som inleddes i Kwangtung i juni 1926 och inte avslutades f�rr�n den revolution�ra bonder�relsen hade utpl�nats i provinsen. Till och med i denna rapport fortsatte bonder�relsens kommunistiska ledare att d�lja de verkliga anstiftarna av denna motoffensiv. H�ndelserna den 20 mars �p�verkade egentligen inte v�r politik i Kuomintang�, sade den,
men giriga tj�nstem�n, korrupta adelsm�n och br�kmakare utnyttjade den och spred rykten som till exempel att �bondef�reningarna kommer att uppl�sas� och �Kuomintang avbryter arbetar- och bondepolitiken� � Den resolution som centrala exekutivkommitt�ns plenarm�te antog den 15 maj hade enbart till uppgift att reda ut problemen med Kuomintangs interna angel�genheter, men anv�ndes av de principl�sa gods�garna, den korrupta adeln och giriga tj�nstem�n f�r att peka p� att regeringen var p� v�g att uppl�sa bondef�reningarna och att Kuomintang hade �vergett arbetar- och bondepolitiken.[196]
Gods�garna och deras hantlangare fattade p� ett helt riktigt s�tt vinken fr�n Chiang Kai-sheks kupp. B�nderna f�rstod aldrig att attackerna mot dem i grunden var �lagliga�, att kuppen den 20 mars verkligen hade st�llt bonderevolten bortom den ok�nda gr�ns f�r Kuomintangs �laglighet�, som bondeledarna var s� hj�lpl�st beroende av. Samma f�rvandling f�rde Kanton�Hongkong-arbetarnas strejk till ett fruktl�st slut.
F�rhandlingar f�r att komma fram till en uppg�relse om den stora strejken �terupptogs kort tid efter marskuppen. De hade strandat i januari n�r britterna kategoriskt f�rkastade Hongkong-arbetarnas strejkkrav och Kanton-regeringen fortfarande insisterade p� att den endast kunde fungera som medlare mellan myndigheterna i Hongkong och de strejkande. I juni 1925, i b�rjan av strejken, hade den nyligen inr�ttade nationella regeringen kr�vt att Shameen-koncessionerna skulle �terkallas och att alla utl�ndska �rlogsfartyg skulle l�mna Kwangtungs vatten. Hongkong-arbetarna hade kr�vt yttrande- och pressfrihet, r�str�tt i valet av kinesiska representanter i kronkolonins regering, f�rb�ttringar av arbetsvillkoren, f�rbud mot barnarbete, inf�rande av �tta timmars arbetsdag och �terkallande av de allm�nna hyresh�jningar som skulle inf�ras den 1:a juli detta �r.
Britterna hade v�grat att delta i n�gra f�rhandlingar och satt p� sin Hongkongklippa och skr�nade medan strejken och bojkotten p�gick. �Enbart Kantons strejkkommitt�s olagliga aktiviteter som anstiftats genom bolsjevikiska intriger, f�rhindrade �terupptagande av normala relationer mellan Kanton och Hongkong p� gammal f�rtrolig fot�, deklarerade Hongkongs guvern�r den 4 februari 1926. �Vi f�rv�ntar oss och kr�ver att Kanton-regeringen g�r slut p� dessa olagligheter. Jag vill ocks� att det ska st� fullst�ndigt klart att Hongkong-regeringen i princip aldrig kommer att g� med p� strejkl�ner eller kompensation f�r att arbetare inte �terf�r sina arbeten�.[197] Vad hans excellens f�rv�ntade sig och kr�vde infriades n�gra korta veckor efter yttrandet. Den f�r�ndring som Chiang Kai-shek hade tvingat fram i Kanton genom marskuppen gjorde det m�jligt att �teruppta relationer p� �gammal f�rtrolig fot�.
Inofficiella kontakter mellan Hongkong och Kanton �terupptogs den 9 april n�r en herr Kemp, justitiekansler i Hongkong-regeringen, �verlade med C C Wu, Kantons utrikesminister, i vad som officiellt beskrevs som ett �hj�rtligt samtal�.[198] N�gra dagar efter att den centrala exekutivkommitt�ns plenarm�te i maj hade avslutats n�rmade sig Kantons regering officiellt Hongkong f�r att �teruppta f�rhandlingarna. Britterna accepterade snabbt. Delegaterna tr�ffades i juli. Kanton-Hongkong-arbetarnas ursprungliga krav ogillades av b�da parter. �Dessa krav�, sa Eugene Chen, som nu hade tagit �ver utrikesministeriet, �utformades och formulerades under de ovanliga omst�ndigheterna efter skotten den 23 juni och inneh�ller krav som min regering, som motiveras av en �nskan om en tillfredsst�llande �verenskommelse, �r beredda att omarbeta s� att inget som �r of�renligt med Storbritanniens intressen som handelsmakt i Kina i forts�ttningen ska hindra en �verenskommelse�.[199] Det var inte l�ngre n�gon fr�ga om strejkl�n till arbetarna. Det blev ist�llet en fr�ga om ett l�n p� 10 miljoner dollar fr�n britterna till Kanton-regeringen under villkoret att �bojkotten och alla andra antibrittiska manifestationer p� det territorium som st�r under Kantonregeringens kontroll helt upph�r�.[200] De kinesiska delegaterna l�tsades inte ens l�ngre representera de strejkandes intressen. N�r strejkkommitt�n kr�vde att f� g�ra sin r�st h�rd i �verl�ggningarna utf�rdade Chiang Kai-shek en order som �beordrar Kantons polischef att f�rhindra all inblandning fr�n fackf�reningarnas sida i Kanton-Hongkongkonferensen som nu p�g�r�.[201]
Under f�rhandlingarna patrullerade soldater och poliser stadens huvudgator och h�ll fackf�reningsledare under noggrann kontroll
f�r att f�rhindra varje r�relse bland arbetarna som skulle kunna ge intrycket att Kuomintang inte f�rm�r beh�rska situationen i Kanton och att alla uppg�relser med Kuomintang n�r det g�ller strejk�verenskommelsen � kommer att vara f�rg�ves. Kantons strejkkommitt� kr�ver fortfarande h�gljutt att den m�ste f� s�ga sitt, �ven om den ej till�ts delta i de �verl�ggningar som nu p�g�r och som till st�rsta delen ber�r arbetarna; och det �r underf�rst�tt att det inte b�r komma n�gra inv�ndningar fr�n n�gondera sidan, i vissa fr�gor skulle en underkommitt� eller hela konferensen kunna h�ra representanter fr�n arbetarna. I Kanton har den kinesiska uppfattningen varit att hela saken har ordnats upp bland Kuomintangs ledare och general Chiang Kai-shek innan m�tet med � delegationerna den 15 juli och de kan inte f�rst� hur n�gon agitation bland arbetarna skulle kunna f�r�ndra den politik som redan fastst�llts. All uppm�rksamhet som �gnas �t strejkkommitt�n kommer att bli mer �n fr�ga om artighet �n n�got annat.[202]
�Artighet� f�r arbetarna och 10 miljoner dollar till Chiang Kai-shek! Ingen d�lig aff�r. Men f�rhandlingarna avslutades utan n�gon uppg�relse eftersom Kantonregeringens f�rhandlingsposition kollapsade s� snart det var uppenbart att den inte l�ngre talade f�r arbetarna och i sj�lva verket var lika angel�gna att f� slut p� strejken som britterna. D�rp� avslutade britterna �verl�ggningarna och den 3 september rensade en brittisk marinavdelning ist�llet varven i Kanton fr�n strejkvakter. Som protest mot detta beg�rde Eugene Chen att �de brittiska kanonb�tarna som nu l�g f�rt�jda l�ngs kajerna skulle f�rflyttas till sina vanliga ankringsplatser utanf�r Shameen�.[203] Detta var l�ngt ifr�n det gamla kravet att alla brittiska fartyg skulle l�mna Kwangtungs farvatten! Men strejkens och bojkottens ryggrad var bruten. Den 10 oktober 1926 avslutade Kanton-regeringen villkorsl�st b�de strejken och bojkotten. Kuomintang och strejkkommitt�n f�rklarade att detta steg var n�dv�ndig �p� grund av de f�r�ndringar i den nationella situationen som utvidgandet av nationalisternas makt och inflytande till Yangtze hade medf�rt�. Den abrupta avslutningen av en historisk femton m�nader l�ng kamp utan en enda eftergift till kraven fr�n de arbetare som hade genomf�rt den ben�mndes som �inte ett nederlag utan en stor seger�.[204]
�Imperialismen m�ste antingen kapitulera f�r Kina�, f�rklarade Borodin, �... eller Kina erk�nna sig besegrat. Men eftersom ett nederlag inte kunde tolereras var det n�dv�ndigt att avsluta striden i denna vr� f�r att kunna b�rja bek�mpa imperialismen med st�rre kraft �ver hela Kina � p� en bredare bas�.[205] Nederlag kunde inte �tolereras�. Det m�ste rationaliseras till en seger. Det var n�dv�ndigt att d�lja det faktum att det strategiska tillf�llet och de avg�rande positionerna sedan l�nge hade �vergivits till fienden utan kamp. Hongkongstrejken och bojkotten hade �ppnat d�rren p� vid gavel f�r ett sj�lvst�ndigt arbetarklassperspektiv och hade p� ett enast�ende s�tt visat arbetarnas f�rm�ga att kunna agera i sina egna intressen. Under Kominterns och Borodins f�rmyndarskap hade de kinesiska kommunisterna utan att inse det l�tit m�jligheten glida dem ur h�nderna. Arbetarna i Kanton och Hongkong fick betala dyrt f�r denna �seger�.
Efter att strejken och bojkotten frivilligt hade avbrutits deklarerade Hongkongs guvern�r glatt att �vi kan rimligen hoppas att det nu kommer att g�ras ett beslutsamt f�rs�k av Kantons myndigheter att �teruppr�ttas lag och ordning�. Hongkong �nskade att det i Kwangtung och Kwangsi [Guangxi] skulle uppr�ttas �en stark, stabil och upplyst regering; med en s�dan regering skulle vi gladeligen vara n�ra v�nner och trofasta supporters�.[206] Med den nationella regeringens flytt till Yangtze [Yangtzi] i december �verl�mnades uppgiften att �teruppr�tta �lag och ordning� i Kwangtung till Kwangsi-militaristen Li Chi-shen [Li Jishen] som tog �ver den fulla kontrollen. Strikta polisi�ra �tg�rder vidtogs mot arbetarna. Det utf�rdades ett antal strikta f�reskrifter som innebar tv�ngsmedling i alla konflikter mellan arbetare och arbetsgivare, f�rbud f�r arbetare att �ga eller b�ra vapen, att g�ra arresteringar, att g� strejkvakt vid verkst�der eller fabriker.[207]
Som svar p� dessa �tg�rder �instruerades� strejkvakterna och andra frivilliga arbetargrupper �av arbetarnas delegatkonferens som agerade under kommunistpartiets �verinseende att f�r tillf�llet stanna inomhus i avvaktan p� att deras status ska �ndras�.[208] Angel�gna om att blidka Li Chi-shen stoppade kommunisterna br�dst�rtat sin agitation f�r ett folkligt omval av delegaterna i de olika Kuomintangorganisationerna.[209] De protesterade inte n�r Li Chen-sen genomf�rde en genomgripande omorganisering d�r han besatte alla viktiga poster med sina egna kandidater. Inga f�rs�k gjordes f�r att g�ra motst�nd mot denna reaktion�ra offensiv. Kanton satt h�rt i militaristernas grepp. Kommunisternas kapitulation var total.[210]
Detta var situationen i Kanton n�r en delegation fr�n Kommunistiska internationalen, som bestod av Earl Browder, Tom Mann och Jacques Doriot, anl�nde den 17 februari 1927. De inspekterade det rester som fortfarande fanns kvar av massr�relsen och diktatorn Li Chi-shen gav en fest till deras �ra och sade till dem att �den nationalistiska regeringen aldrig, aldrig skulle g� emot arbetarklassens intressen�.[211] De skickade sina h�lsningar till Chiang Kai-shek, som telegraferade tillbaka sitt v�lkomnande.[212] Deras f�rsta rapporter till den internationella pressen gl�dde av stolthet i det �revolution�ra Kanton� och st�rdes inte alls av minsta antydan till disharmoni.[213] P� gravarna efter de Hongkong-strejkvakter som hade d�dats under den stora strejken lade de ned kransar med inskriptionen: �Hongkong-strejkvakternas martyrer symboliserar den kinesiska arbetarklassens stora bidrag till den kinesiska revolutionen och v�rldsrevolutionen�.[214]
Sex m�nader senare, efter att h�ndelserna sedan l�nge hade slagit in p� sin kurs, skrev delegationen f�ljande om sitt bes�k i Kanton:
Nordexpeditionen var i full g�ng och Kantons k�pm�n utnyttjade skickligt parollen om en enad revolution�r front f�r att befria sig sj�lva fr�n alla f�rpliktelser gentemot arbetarklassen. � Vissa av ledarna f�r Kantons arbetarklass var l�ngtifr�n klara �ver sin politik inf�r borgarklassens skickliga och demagogiska taktik. � (De) f�rsummade � proletariatets grundl�ggande klassintressen av r�dsla f�r att bryta enhetsfronten med borgarklassen. � Den enda klass, tycks det, som tog parollen om alla antiimperialistiska och antimilitaristers krafters �enhetsfront� p� allvar var proletariatet och dess revolution�ra ledare. � detta var utan tvekan ett misstag som senare kostade den kinesiska arbetarklassen m�nga uppoffringar och mycket bra blod.[215]
Kuomintang l�t sina styrkor marschera norrut f�r att ers�tta de gamla militaristernas makt med sin egen. De marscherade inte f�r att bek�mpa imperialismen, utan f�r att kompromissa med den. Invaggade i tron att en seger f�r Kuomintang skulle medf�ra en genomgripande f�r�ndring i deras levnadsf�rh�llanden och levebr�d � och kommunisterna gjorde inga f�rs�k att ta dem ur den villfarelsen � reste sig massorna som en tidvattenv�g som svepte undan expeditionsarm�erna till Yangtzeflodens str�nder.
Framg�ngen var snabb och spektakul�r. De v�pnade styrkorna kompletterade enbart den enorma propagandaapparat som svepte fram och sl�ppte loss de krafter som utpl�nade allt motst�nd likt en rad stridsvagnar som banar v�g f�r infanteriet. Inf�r detta v�ldsamma anfall var Wu Pei-fu och hans allierades legosoldater hj�lpl�sa och demoraliserade. De retirerade antingen i oordning eller genom att deras bef�lhavare s�kte s�kerheten i en allians med Nationalisterna. Ett utl�ndskt �gonvittne ber�ttar hur �en lokal underr�ttelsetj�nst � redan v�ntade p� att bist� den ankommande arm�n, p�litliga guider som kunde tj�nstg�ra n�r som helst fanns tillg�ngliga; i vissa fall flera dagar innan arm�n kom fram, st�der togs �ver av sm� grupper (!) av entusiaster � i nationalistregeringens namn�.[216] Under de faktiska striderna fanns bondef�rband varhelst striderna var som h�rdast. J�rnv�gs- och telegrafarbetare paralyserade fiendens kommunikationer. Underr�ttelser fr�n b�nder gjorde att fiendens alla hemligheter n�stan omedelbart gjordes tillg�ngliga f�r de framryckande nationalisterna.
Tang Sheng-chih, en militarist fr�n Hunan, som var bland de f�rsta att hoppa p� det nationalistiska t�get, ockuperade Changsha 12 juli. N�gra veckor senare stod expeditionsstyrkorna inf�r det nordliga f�rsvaret vid Yochow vid Yangtze. Deras v�g hade rensats genom sj�lvst�ndiga aktioner av Pingkiangb�nderna och arbetarna vid Kanton-Hankow- och Chuchow-Pinghsiangs-j�rnv�garna. Bondeguider ledde nationalisterna till en �verg�ng som de nordliga inte k�nde till, och detta gjorde att de kunde g� �ver ett av Yangtzes intilliggande tillfl�den och falla Yochows f�rsvarare i ryggen. �Fienden trodde att arm�n kom fr�n himlen� rapporterade en tidning i Kanton muntert.[217] Tolv timmar senare p� morgonen den 22 augusti gick nationalistiska trupper in i Yochow. Nationalistiska styrkor samlades vid de tre stora st�derna som ligger vid Han- och Yangtzeflodernas sammanfl�de, Hanyang, Hankow [Hankou] och Wuchang. F�rr�dsarbetarna i Hanyangs gick ut i strejk. Nords garnison retirerade fr�n staden i f�rvirring, nationalisterna intog Hanyang 6 september och Hankow tv� dagar senare. Wuchangs f�rsvarare h�ll ut innanf�r stadens m�ktiga murar under n�stan en m�nad innan anfallen fr�n den ber�mda �J�rnsidearm�n� krossade portarna. I mitten av oktober var Kuomintangs flagga fast f�rankrad �ver Yangtzedalens hj�rta.
Samtidigt hade Chiang Kai-sheks framryckning i �ster genom Kiangsi [Jiangxi] inte varit speciellt spektakul�r och mindre framg�ngsrik. Chiang hade begr�nsat propagandaapparatens aktiviteter och hade redan l�ngs marschv�gen anv�nt repressiva �tg�rder mot massr�relsen. Detta gjorde att Sun Chuang-fang, milit�r ledare i de �stra provinserna, kunde g�ra h�rdare motst�nd. Chiangs framryckning gick s� l�ngsamt att han i oktober minskade lite p� propagandarestriktionerna och d�refter gick det hela fortare. Nanchang togs till slut och den 5 november n�dde Chiangs trupper Kiukiang [Jiujiang] p� Yangtzeflodens str�nder.
Nordexpeditionens segrar sammanf�ll med en enorm stegring av massr�relsen. I Hunan spreds fackf�reningar fr�n fem till 40 hsien och antalet medlemmar �kade fr�n 60 000 till 150 000 vid slutet av november. I Wuhan mobiliserades �ver 300 000 arbetare och aff�rsanst�llda inom tv� m�nader efter nationalisternas ockupation i mer �n 200 fackf�reningar f�renade under Hupehs Allm�nna fackf�rbunds ban�r. F�r arbetarna utgjorde nationalisternas seger signalen f�r militanta f�rs�k att f�rb�ttra den urusla levnadsstandarden som de underkastats av b�de kinesiska och utl�ndska arbetsgivare. Wuhan skakades av ett enormt antal strejker.[218]
�nnu mer spektakul�r var bonder�relsens tillv�xt. I slutet av november fanns det 54 organiserade hsien med s� m�nga som 1 071 137 registrerade medlemmar. I januari 1927 hade antalet passerat 2 000 000.[219] B�nderna kr�vde f�rst s�nkta arrendeavgifter, avskaffande av de olika skattep�lagorna och vapen f�r att bek�mpa gods�gararistokratin i byarna. Makten i byarna tillf�ll till stor del bondeorganisationerna och i Hunan �vergick man snabbt fr�n att v�gra betala hela arrendet till att beslagta jorden.
Det var under dessa omst�ndigheter som den nationella regeringen flyttade fr�n Kanton till Yangtze. Segerns s�tma och massr�relsens gl�d gjorde det m�jligt f�r de vacklande sm�borgerliga �v�nster�-politikerna att tillf�lligt gl�mma det minderv�rdeskomplex som Chiang Kai-sheks maktuppvisning i Kanton tvingat p� dem. De struttade fram och tillbaka p� den maktens estrad som massorna rest och vr�kte ur sig en svada av radikala fraser. Men st�llda inf�r klasskampens realiteter skrumpnade de ihop. Snart h�jdes den sm�borgerlige radikalens traditionella rop som ett j�mmerskri i regeringskommitt�ernas m�tesrum � �Massorna g�r f�r l�ngt!�
Inf�r strejkv�gen h�rdnade motst�ndet fr�n Hankows kapitalister. Den 3 december hotade den allm�nna handelskammaren med en kapitalistisk generalstrejk om inte �tg�rder omedelbart vidtogs f�r att begr�nsa arbetarkampen. Borodin, de kommunistiska ledarna och deras kollegor inom Kuomintang skyndade sig att lyda. Tre dagar senare inr�ttades en medlingskommission f�r att �erk�nna rimliga (?) l�neh�jningar, r�da olika fack att f�lja traditionen (!) att fastst�lla arbetstiden, att materiellt f�rb�ttra den sociala behandlingen av arbetarna och att l�mna makten att anst�lla och avskeda arbetare helt i arbetsgivarnas h�nder�.[220]� Personerna i kommissionen bestod av representanter fr�n Kuomintang, Allm�nna fackf�rbundet och handelskammaren. Dess beslut skulle vara �bindande f�r b�de arbetsgivare och anst�llda�. Ett f�rs�k gjordes att inf�ra arbetslagstiftning med en fast minimil�n p� 13 dollar i m�naden � ett beslut som aldrig tr�dde i kraft, el�ndigt som det var � och samtidigt f�rbj�ds arbetare att l�gga sig i fr�gor som r�rde �f�rvaltning och syssels�ttning; men i fall av uppenbara nackdelar f�r arbetarna f�r de protestera�.[221] Detta innebar ett system med tv�ngsmedling, vilket kommunisterna alltid varit principiellt emot, just f�r att ett s�dant system �r skapat f�r att underminera arbetarklassens initiativ, f�rd�rva dess organisationers stridsf�rm�ga och �verhuvudtaget avleda dem fr�n militanta klasskampmetoder.
Borodin och Wuhans radikaler inom Kuomintang f�rs�kte samtidigt undvika att ta ansvar f�r bonder�relsen. Uppgiften att formulera ett konkret program med bondekrav undveks. Inte ens den 25-procentiga s�nkningen av arrendet, som f�reskrevs i Kuomintangs program fr�n 1924, inf�rdes. Ist�llet beklagade man b�ndernas ��verdrifter� och de var fortfarande r�dda f�r att b�nderna, genom att g� �f�r l�ngt�, skulle kunna skada klassernas enhetsfront. Nordexpeditionen erbj�d ett oj�mf�rligt stort antal tillf�llen att befria massorna fr�n borgerligt inflytande och den borgerliga ledning som Chiang Kai-shek inf�rt i Kanton. Den kommunistiska ledningen utnyttjade dock inte detta tillf�lle. Ist�llet kl�ngde de sig fast vid de ryggradsl�sa borgerliga radikalerna inom Kuomintangs �v�nster�. En sl�ende bild av kommunisternas ledning och Kominterndelegaternas politik gavs av tre mer kritiskt sinnade funktion�rer fr�n Komintern i Shanghai i ett brev daterat 17 mars 1927.
Fram till oktober 1926 st�lldes aldrig fr�gan om b�nderna � p� n�got seri�st s�tt vare sig av EKKI:s (Kommunistiska internationalens exekutivkommitt�s) representant eller av det kinesiska kommunistpartiets centralkommitt�, med undantag f�r besluten vid centralkommitt�ns m�te i juni som fullst�ndigt tystade ner b�ndernas kamp och uppmanade till ett block med den �goda adeln� �. I oktober utarbetades ett program med bondekrav, men b�de EKKI:s representant och partiledarna betraktade det bara som ett program till partikongressen. Under en period p� tre till fyra m�nader kom inte detta program utanf�r centralkommitt�ns murar, och f�rst i januari skickades det ut till lokalorganisationerna. Men hittills har ingenting i grunden f�r�ndrats i partiets taktik i bondefr�gan. Den gamla linjen att tygla kampen i byarna och s�tta broms p� bonder�relsen i sin helhet g�ller fortfarande... Det har funnits och finns fortfarande en r�dsla f�r bonder�relsen i partiet. F�rverkligandet av b�ndernas �gande av mark (det vill s�ga att b�nderna ockuperar mark) kallar centralkommitt�n f�r �en farlig v�nsteristisk barnsjukdom�. Den forts�tter att tala om �enhetsfronten med den goda adeln och sm� och mellanstora gods�gare mot den d�liga adeln och de svarta gardena� (Rapport fr�n Hunan 30 december). Uttrycket den �goda adeln� �terfinns �n idag i alla partidokument och i artiklar av ledande kamrater. Detta att ers�tta sociala kategorier med moraliska kategorier �r i grund och botten samma sak som att upph�va den revolution�ra r�relsen i byarna.
Vid centralkommitt�ns decemberm�te antogs en resolution om bondefr�gan, med deltagande av EKKI:s representant. I denna resolution finns inte ett ord om jordbruksprogrammet eller b�ndernas kamp. Resolutionen besvarar inte en enda av de mest br�nnande dagsfr�gorna, och fr�gan om bondemakt besvaras nekande. Den s�ger att man inte f�r resa parollen om bondemakt f�r att inte skr�mma bort sm�bourgeoisien. F�rsummandet av b�ndernas revolution leder till att de ledande partiorganen skjuter upp bev�pningen av b�nderna�
Partiets taktik inom arbetarr�relsen skiljer sig inte fr�n dess taktik i bonder�relsen. Framf�rallt har det absolut underskattat arbetarr�relsen och inte uppm�rksammat den. Centralkommitt�n har ingen facklig avdelning. Mer �n en miljon organiserade arbetare saknar ett v�gledande centrum. Fackf�reningarna �r �tskilda fr�n massorna och �r i h�g grad organisationer i toppen. Det politiska och organisatoriska arbetet ers�tts �verallt av tv�ng, men det viktigaste �r att reformistiska tendenser v�xer fram b�de inom och utanf�r den revolution�ra fackf�reningsr�relsen� det h�nt att de har v�grat att st�da och f�rsvara arbetarnas ekonomiska krav. Av r�dsla f�r arbetarr�relsens element�ra tillv�xt gick partiet i Kanton med p� tv�ngsf�rlikning, sedan gjorde det samma sak i Hankow (sj�lva tanken p� tv�ngsf�rlikning kommer fr�n Borodin). Partiledarna �r s�rskilt r�dda f�r r�relsen bland arbetarna utanf�r industrin�
Centralkommitt�ns rapport vid decemberm�tet s�ger:
� �Det �r ovanligt sv�rt f�r oss att avg�ra v�r taktik gentemot mellan- och sm�bourgeoisien, eftersom strejkerna av arbetare utanf�r industrin och kontorsarbetare bara �r konflikter inom sm�bourgeoisien sj�lv. B�da sidor [d v s arbetsgivarna och arbetarna] beh�vs i den nationella enhetsfronten, vi kan inte st�da n�gon av de tv� sidorna och inte heller kan vi f�rh�lla oss neutrala... Anst�llda i f�retag som producerar livsviktiga f�rn�denheter (ris, salt, kol, br�nsle, etc) f�r aldrig ta till strejker om det finns minsta m�jlighet att uppn� eftergifter p� ett fredligt s�tt.�
S�ledes �verger partiet f�rsvaret och st�det till arbetarna utanf�r industrin, det vill s�ga den kinesiska arbetarklassens majoritet, och skyller det p� behovet av en enhetsfront med sm�bourgeoisien. Av en h�ndelse �r det helt uppenbart att det inte s� mycket �r fr�gan om sm�bourgeoisien, i synnerhet hantverkarna, som mellanbourgeoisien inom handeln� Partiledningen �r ocks� r�dd f�r att bev�pna arbetarna�
I sin rapport beskrev kamrat Chou En-lai [Zhou Enlai] partiets h�llning till arm�n. Han sa till partimedlemmarna: �Anslut er till den nationella revolution�ra arm�n, st�rk den, �ka dess kampf�rm�ga men genomf�r inte n�got sj�lvst�ndigt arbete d�r.� Fram till nyligen fanns det inga celler i arm�n. V�ra kamrater som var politiska r�dgivare sysslade uteslutande med milit�rt och politiskt arbete f�r Kuomintang. �
Med hj�lp av alla m�jliga sorters block, opposition etc, hoppades v�ra kamrater kunna bibeh�lla en styrkebalans inom arm�n, men det f�ll dem aldrig in att er�vra den�
EKKI:s representant f�rnekar med s�rskilt eftertryck att det �r om�jligt med politiskt arbete i arm�n. Centralkommitt�ns decemberm�te beslutade att bygga upp celler i arm�n (f�rvisso bara med officerare och med f�rbud att ta med soldater) och i januari i �r, n�r de andra ryska kamraterna (inte f�r f�rsta g�ngen) tog upp fr�gan om arbetet i arm�n, talade kamrat V [Voitinskij] redan skarpt mot att organisera celler. F�rst sa han till kamrat M [Mandaljan] att Moskva hade beslutat att inte organisera celler, sedan visade han att de inte gick att organisera: f�r det f�rsta p� grund av att milit�rledningen, speciellt Chiang Kai-shek, skulle betrakta det som ett trick fr�n kommunisternas sida som skulle f�rs�mra relationerna, och f�r det andra d�rf�r att Kanton-arm�n inte var mottaglig f�r inflytande underifr�n. N�r det st�lldes f�rslag om att dra in arbetare och kommunister i arm�n i massiv skala � liksom b�nder och medlemmar fr�n bonderf�rbunden, s� lade han det �t sidan med olika f�rev�ndningar och f�rkunnade att ingen skulle ta med dem i arm�n i alla fall, att det inte skulle leda till n�got, att det inte p�g�r rekrytering nu, etc. Och eftersom han inte v�gade framst� som principiell motst�ndare till att bev�pna arbetarna s� hittade han tusentals sv�righeter, och visade att det �r helt ot�nkbart att bev�pna arbetarna, att vi inte kan f� tag p� vapen n�gonstans, etc.
F�r �vrigt finns det dussintals kompanibef�l och n�gra regementsbef�l som �r kommunister och som har ett enormt inflytande, det finns ett kommunistiskt regemente, och via alla dessa kanaler skulle det g� att utf�ra ett v�ldigt arbete. Men den r�dsla f�r att skaka om arm�n som genomsyrar vissa partiledare leder till att de olika kamrater som arbetar i arm�n blir �tskilda fr�n partiet, f�rvandlas till �enskilda� kommunistiska bef�lhavare�
Trots att EKKI:s representant efter l�ngvarigt motst�nd medgav f�r oss att partiets arbete i arm�n m�ste organiseras om, s� gjorde han senare inget f�r att genomf�ra denna omorganisering. Vi vet inte ens om han talade om det i centralkommitt�n.[222]
I allt detta var kritikerna noga med att inte s�ga att Borodin och Vojtinskij i Kina bara verkst�llde den politik som dikterats av Stalin och Bucharin i Moskva. De kinesiska kommunistledarnas �desdigra politik, som st�ddes av Borodin och Vojtinskij, h�rr�rde o�terkalleligen fr�n den linje som bedrevs av Komintern. I mars 1926, p� sj�lva tr�skeln till Chiang Kai-sheks kupp, hade Kominterns exekutivkommitt�s sj�tte plenum v�lsignat arbetarnas och b�ndernas block med bourgeoisin och tillf�rs�krat denna proletariatets st�d. Efter kuppen den 20 mars dolde den avsiktligt f�rskjutningen av makten i Kanton till Kuomintangs extrema h�gerflygel under Chiang Kai-sheks beskydd. Kort d�refter godk�nde det sovjetiska kommunistpartiets politbyr�, mot en nej-r�st � Trotskijs � upptagandet av Chiang Kai-sheks Kuomintang som �sympatiserande parti� i Kommunistiska internationalen.[223]
�I sina f�rberedelser inf�r sin roll som b�del�, skrev Trotskij, �ville han [Chiang Kai-shek] ha v�rldskommunismen som t�ckmantel � och han fick det.[224]
I oktober 1926 telegraferade Stalin�Bucharin-ledningen i Moskva till de kinesiska kommunisterna att h�lla bonder�relsen i schack f�r att inte driva bort generalerna som ledde den segerrika marschen mot norr. St�llt inf�r fakta[225] medgav Stalin senare att ett s�dant telegram hade s�nts och, vad som var �n mer anm�rkningsv�rt, erk�nde att det varit �ett fel� och tillade snabbt att telegrammet hade ��terkallats� n�gra veckor senare.[226] ��tertagandet� bestod i h�nvisning till direktiven fr�n Kommunistiska internationalens exekutivkommitt�s sjunde plenum som var noggrannare i att i allm�nna ordalag betona vikten av den agrara revolutionen f�r den kinesiska antiimperialistiska kampen. Med hj�lp av dubbel bokf�ring som numera var regel inom Komintern, kr�vde samtidigt det specifika och konkreta program som lades fram f�r de kinesiska kommunisterna att de, mer �n n�gonsin, skulle kontrollera det m�ngmiljonh�vdade tumultartade bondeupproret.
Denna klyfta mellan ord och handling h�rr�rde ur Kominterns opportunism, som abstrakt erk�nde principen om proletariatets politiska sj�lvst�ndighet samtidigt som den konkret praktiserade en kapitulationspolitik gentemot borgarklassen. I sina ordrika, �versmarta resolutioner f�renade Stalin, Bucharin och Co. dessa motsatselement och presenterade dem som en syntetisk helhet. N�r deras praktik ledde till katastrofer kunde de alltid citera sina �vertygelser och skylla p� andras praktik.
De teser om den kinesiska fr�gan[227] som antogs av Kommunistiska internationalens exekutivkommitt�s sjunde plenum i november 1926, uppm�rksammade att �storbourgeoisiens fortskridande �vergivande av revolutionen �r oundvikligt�. Denna fras n�ttes senare ut n�r citat kr�vdes f�r att bevisa att Komintern �f�ruts�g� och �f�rutsp�dde� allt. Dess ursprungliga sammanhang inkluderade emellertid f�ljande avsnitt: �Detta betyder inte att borgarklassen som klass �r helt eliminerad fr�n kampen f�r nationellt oberoende, eftersom sida vid sida med sm�- och mellanbourgeoisien kan en viss del av storbourgeoisien under en viss tid fortfarande marschera med revolutionen. � Proletariatet m�ste naturligtvis i det stora hela utnyttja de skikt av borgarklassen som f�r tillf�llet aktivt samarbetar i den revolution�ra kampen mot imperialismen och militarismen.�
Teserna varnade f�r att �borgarklassen� f�rs�kte �krossa revolutionen�, men de arbetare som n�ra f�ljde de aktuella h�ndelserna i Kina fick s�ka f�rg�ves i detta dokument efter en �vers�ttning av denna fruktansv�rda �varning� till de namn, datum, partier och platser som var direkt inbegripna i de kinesiska h�ndelserna. �Krossa revolutionen� gav en antydan om en aktivitet av en extremt konkret natur. Vem krossade den? Var, n�r och hur? Om detta s�ger teserna inte ett ord. Hur st�r det till med Chiang Kai-shek, kuppen 20 mars, f�rtrycket av arbetarna i Kanton och massakrerna p� b�nderna i Kwangtung-provinsen och i k�lvattnet p� Chiang Kai-sheks arm�ers avancemang mot norr? Om detta inte ett ord, inte ett enda ord. Teserna inneh�ll en enda of�rklarad och outvecklad h�nvisning till det faktum att �arbetar- och bonder�relserna, till och med i Kwangtung-provinsen, har varit tvungna att m�ta �vervinna m�nga sv�righeter�. I sin rapport refererade T�an P�ing-shan [Tan Pingshan], delegat fr�n det kinesiska kommunistpartiet, mystiskt till �Marsaff�ren detta �r i Kanton� som �ett f�rs�k fr�n borgarklassen att ta �ver ledningen f�r revolutionen fr�n proletariatet�, men han n�mnde det aldrig igen, vilket ingen annan heller gjorde, om man kan lita p� det officiella protokollet.[228]
Den 30 november f�rs�krade Stalin sj�lv medlemmarna i den kinesiska kommissionen att �storbourgeoisien �r extremt svag � rollen som ledare f�r den kinesiska bondeklassen m�ste oundvikligen falla i det kinesiska proletariatets h�nder vilka �r b�ttre organiserade och aktivare �n den kinesiska borgarklassen�.[229] Kominterns sektioner och dess delegater l�mnades i trygg vetskap om att medan �borgarklassen� kan f�rs�ka �krossa� revolutionen ledde Chiang Kai-shek den fr�n seger till seger. N�r Chiangs personliga representant, Shao Li-tze [Shao Lizi], upptr�dde i talarstolen som den broderliga delegaten fr�n Kuomintang m�ttes han av stormande appl�der fr�n deltagarna som reste sig och sj�ng �Internationalen� till hans �ra. N�r Shao � ben�mnd i protokollet som �kamrat� Shao � �i Kuomintangs namn� deklarerade att �vi f�rv�ntar oss st�d fr�n Kominterns och alla dess anslutna partier. � L�nge leve Komintern! L�nge leve v�rldsrevolutionen!� var entusiasmen obeskrivbar.[230]
Stalin var fullt medveten om att i Kanton och i m�ngder av st�der och byar hade framryckningen av Chiang Kai-sheks arm�er betytt att strejker slagits ner i blod, fackf�reningar krossats och bonder�relsen undertryckts.[231]� Trots det sade han om Chiang Kai-sheks Nordexpedition: �Kantontruppernas framryckning inneb�r ett slag mot imperialismen, ett slag mot dess agenter i Kina. Den betyder m�tesfrihet, strejkfrihet, pressfrihet och organisationsfrihet f�r alla revolution�ra element i Kina i allm�nhet och f�r arbetarna i synnerhet. � I Kina st�r inte ett obev�pnat folk mot den egna regeringens trupper, utan ett v�pnat folk, representerat av sin revolution�ra arm�. I Kina k�mpar den v�pnade revolutionen mot den v�pnade kontrarevolutionen. Detta �r en av s�regenheter hos och en av f�rdelarna med den kinesiska revolutionens.�
�Vad som �r viktigt�, fortsatte Stalin, ��r inte att Kantonregeringen, som bildar k�rnan i den framtida allkinesiska revolution�ra makten, �r av borgerligt-demokratisk karakt�r. Det viktigaste �r att denna makt �r en antimilitaristisk makt och kan inte vara n�got annat, och varje framg�ng f�r denna makt �r ett slag mot v�rldsimperialismen och �r s�ledes ett slag till f�rdel f�r den revolution�ra v�rldsr�relsen.�[232]
�Borgarklassen� skulle f�rvisso �oundvikligen �verge� revolutionen, men dess fr�mste ombud, Chiang Kai-shek, var den �v�pnade revolutionens� heroiske ledare, och dess fr�msta organ, Kantonregeringen, var den skinande f�rtruppen i kampen mot militaristerna och imperialismen som �trots sin borgerligt-demokratiska karakt�r i grund och botten och objektivt inneh�ller fr�et till en revolution�rt demokratisk sm�borgerlig diktatur baserad p� ett revolution�rt block mellan proletariatet, bondeklassen och st�dernas sm�bourgeoisie�.[233] Kan man g�ra mer f�r att vilseleda och f�rvirra all v�rldens kommunister, och framf�r allt alla kommunister i Kina?
Om den agrara revolutionen talade det sjunde plenumets teser dj�rva ord:
Jordfr�gan � �r den centrala punkten i dagens situation. � Att inte dj�rvt ta itu med jordfr�gan, att inte i sin helhet st�dja bondemassornas politiska och ekonomiska m�l vore en verklig fara f�r revolutionen. Det skulle vara felaktigt att inte s�tta bonder�relsens program fr�mst i den nationella befrielsens program av r�dsla f�r att f�rd�rva det os�kra och svekfulla samarbetet med en del av kapitalistklassen! [234]
Detta var troligen ��tertagningen� av telegrammet fr�n oktober som beordrade en �terh�llande hand p� b�nderna just f�r att f�rs�kra sig om borgarklassens fortsatta �os�kra och svekfulla� samarbete. Men begrunda denna nya dj�rvhet n�gra rader l�ngre ner, d�r teserna deklarerar:
Samtidigt som man erk�nner att Kinas kommunistparti m�ste f�rkunna att nationalisering av jorden �r det grundl�ggande kravet i jordprogrammet m�ste det icke desto mindre f�r n�rvarande anpassa sin agrara taktik till de ekonomiska och politiska s�regenheterna i de olika delarna av det kinesiska territoriet.
Det konkreta jordbruksprogram som de kinesiska kommunisterna skulle f�lja sprider ljus �ver detta kryptiska f�rbeh�ll. Utan att p� n�got s�tt �vertr�ffa Kuomintangs liberala reformprogram st�llde Komintern krav p� s�nkt arrende, skattejusteringar, kredithj�lp, regeringsst�d till bondeorganisationerna, vapen och �konfiskering av jord som tillh�r kyrkan och klostren samt jord som tillh�r de reaktion�ra militaristerna�. Stalin f�reslog samma sorts �taktiska differentiering� n�r han talade om proletariatets programmatiska krav och f�rde fram parollen om att nationalisera industrin. �Detta�, lade han till direkt, �st�ller framf�r allt fr�gan om f�rstatligande av de verksamheter vars �gare har utm�rkt sig med en s�rskilt fientlig inst�llning och aggressiv h�llning gentemot det kinesiska folket.[235]
Detta upprepade kategorierna �bra� och� d�lig� adel som redan var i allm�nt bruk i Kina. Det utvidgade dem till id�n om �reaktion�ra� (till skillnad fr�n �progressiva�?) militarister och �speciellt fientliga� (till skillnad fr�n �v�nskapliga�?) exploat�rer av industriarbetare. Denna mekanism tj�nade h�r helt enkelt till att helt �upph�va� tesernas skenheliga radikalism och n�dtorftigt d�lja Kominterns kapitulation inf�r borgarklassen. Kommunisterna beordrades att �i sin helhet� st�dja b�ndernas krav � och b�nderna kr�vde redan jord. Samtidigt var kommunisterna tvungna att begr�nsa sig till att enbart agitera f�r konfiskering av �reaktion�ra militaristers� jord. Var det inte ett faktum att varje lokal despot g�tt med i Kuomintang s� snart det n�tt hans f�gderi? Han blev s�lunda en del av den �v�pnade revolutionen� och hans jord blev i teorin okr�nkbar, tillsammans med alla hans satelliters, sl�ktingars och anh�ngares jord � dvs. alla lokala jord�gare �ver vilka han styrde. B�nder i Kwangtung, Hunan och Kiangsi hade redan uppt�ck detta n�r de f�rs�kt konfiskera jorden. Skyddet av �officerarnas jord�, som sanktionerades av Komintern, tj�nade som en snara f�r jordbruksrevolutionen. Med st�d fr�n kommunisterna blev detta det viktigaste st�ttepelaren i f�rsvaret av gods�garna i sin helhet.
Detta var den sorts �jordrevolution� som t o m Chiang Kai-shek med gl�dje st�dde. �Kamrat� Shao Li-tze sade till plenumet: �Kamrat (kamrat!) Chiang Kai-shek f�rklarade i sitt tal inf�r Kuomintang-medlemmarna att den kinesiska revolutionen skulle vara ot�nkbar om den inte p� ett korrekt s�tt l�ste den jordfr�gan, dvs. bondefr�gan. � Vi �r �vertygade om att Kuomintang, under kommunistpartiets och Kominterns ledning, kommer att fullg�ra sin historiska roll!� [236]
Det fanns en bister sanning Chiang Kai-sheks �vertygelse att under �Kominterns ledning� skulle Kuomintang �fullg�ra sin historiska roll�. S� l�nge som hans ledarskap h�ll de kinesiska kommunisterna, och med dem massorna, h�rt knuten till borgarklassens och dess regerings triumfvagn kunde det inte r�da n�got tvivel om detta. P� denna punkt var teserna klara. Hela programmet skulle uppn�s genom och av Kuomintangs regering. �Kommunistpartiets uppgift�, sa teserna, ��r att se till att Kantonregeringen genomf�r dessa �tg�rder som en �verg�ng till en vidare utveckling av jordbruksrevolutionen�. I f�rbig�ende medger teserna att �sedan dess bildande har denna regering definitivt befunnit sig inom Kuomintangs h�ger�, och lade sedan till, �den senaste tidens h�ndelser visar att kommunisterna m�ste g� in i den nationalistiska regeringen f�r att st�dja v�nstern i dess kamp (?) mot h�gerns svaga (?) och vacklande (?) politik�. Den �senaste tidens utveckling� � �terigen ej specificerad � hade verkligen visat att �v�nstern� var den aggressiva och m�ktiga h�gerns svaga och vacklande f�nge. Att beordra kommunisterna att g� in i denna regering och sk�ra av dem fr�n en egen m�ktig och sj�lvst�ndig offensiv garanterade att de i sin tur skulle f�rbli �v�nsterns� lydiga f�ngar.
All makt och obetingad lydnad till Kuomintangs regim! �Vad som i grunden �r nytt och sj�lvst�ndigt�, sa Bucharin vid ett partim�te i Leningrad, ��r att nu har den kinesiska revolutionen redan ett centrum som organiserats till en statsmakt. Detta faktum har enorm betydelse. Den kinesiska revolutionen har redan passerat det stadium i utvecklingen i vilket de folkliga massorna k�mpar mot den h�rskande regimen. Den kinesiska revolutionens nuvarande stadium karakt�riseras av det faktum att revolutionens krafter redan organiserats till en statsmakt med en regulj�r, disciplinerad arm� � arm�ernas framryckning, deras lysande segrar � �r en speciell form i den revolution�ra processen�.[237]
Folkmassorna hade inte l�ngre n�got behov av att strida mot �den h�rskande regimen�. Den h�rskande regimen representerade fortfarande exploat�rernas intressen i st�derna och landsbygden och dess generaler slog redan ner p� massr�relsen men detta var �en speciell form av den revolution�ra processen�. T�an P�ing-shan sammanfattade omedvetet dilemmat:
Vi m�ste skydda bondeklassens intressen, men � andra sidan m�ste vi uppr�tth�lla och st�rka den nationella revolution�ra r�relsens enhetsfront. I en s� mots�gelsefull situation �r det inte l�tt (!) att uppr�tth�lla en korrekt taktisk linje � I denna fr�ga st�r vi helt p� kamrat Bucharins sida: utveckla den kinesiska bonder�relsen, samtidigt som vi m�ste uppr�tth�lla enhetsfronten med alla skikt av befolkningen inom den nationella revolution�ra r�relsen mot imperialismen.[238]
Detta var ett f�rs�k att f�rena of�renliga ting. Att �utveckla� bonder�relsen och fortfarande bevara blocket med borgarklassen var om�jligt om denna �utveckling� f�rdes till sin logiska slutsats, expropriering av gods�garna. De kinesiska kommunisterna uppmanades att rida p� tv� h�star som drog �t motsatta h�ll och de inom den ryska oppositionen och i Kina som h�jde sina r�ster f�r att s�ga att detta inte kunde g�ras f�rd�mdes p� st�ende fot. Stalin och andra talare rackade p� plenarm�tet h�rt ner p� de kinesiska kommunisternas krav p� att dra sig ur Kuomintang. �Det skulle vara ett mycket allvarligt fel ...� sa Stalin.[239] N�r P. Mif, senare den fr�mste stalinistiska experten om att uppr�tth�lla den �nationella enhetsfronten�, tog chansen och l�ste upp Lenins teser och lade fram ett f�rslag om att skapa sovjeter p� den kinesiska landsbygden, gav Stalin honom en brysk tillr�ttavisning och han satte sig snabbt.
Resolutionen fr�n det sjunde plenumet talade om den �icke-kapitalistiska utvecklingens v�g� och �jordbruksrevolutionen�, men lade fast en politik som inte baserade sig p� arbetarnas och b�ndernas intressen, utan p� att offra dessa intressen f�r att uppr�tth�lla ett bli-rik-snabbt-block med den kinesiska borgarklassen. Att till varje pris bevara detta block var den uppgift som tilldelades Kominterns representanter i Kina, Borodin i Hankow och Vojtinskij i Shanghai vars anvisningar hj�lpte till att f�rstena den kinesiska kommunistledningen i klassamarbetets form. De l�rde inte de kinesiska kommunisterna att g� ut till fabrikerna och ut p� f�lten med tilltro till makten hos de miljoner som inledde kampen mot sina exploat�rer under de sista m�naderna av 1926.
Bonder�relsens spektakul�ra tillv�xt sammanf�ll med en strejkv�g av ett djup och en intensitet som saknade motstycke i alla stora industricentra under hela 1926. Ofullst�ndiga rapporter visar p� totalt 535 strejker under 1926 j�mf�rt med 318 1925. Mer �n en miljon arbetare var direkt inblandade. De flesta strejkerna g�llde ekonomiska krav, f�r l�ne�kningar och f�rb�ttringar i arbetsf�rh�llanden. Mer �n h�lften var helt eller delvis framg�ngsrika. En forskare som enbart tog h�nsyn till de strejker som det fanns fullst�ndig information om ber�knade att 48,70% var helt framg�ngsrika, 28.01% var delvis framg�ngsrika, medan endast 22,29% f�rlorades.[240] Denna statistik ber�ttar sin egen historia. Kinas arbetare h�jde sina huvuden som de aldrig gjort f�rut. Vid slutet av �ret hade strejkv�gen redan n�tt bortom enbart ekonomiska krav till en �ppen politisk strejk. Med ett enda spektakul�rt slag tog arbetarna i Hankow den antiimperialistiska kampen i sina egna h�nder.
P� eftermiddagen den 3 januari 1927 genomf�rdes en stor demonstration vid gr�nsen till den brittiska koncessionen Hankow. Britterna, med minnet av 30 maj 1925 fortfarande i f�rskt minne, drog dagen d�rp� frivilligt bort sina marina landstigningsstyrkor. �nnu mer uppskr�mda av gatudemonstrationerna �n britterna, gick ledarna f�r nationalistregeringen med p� att ta �ver ansvaret f�r �vervakning av det brittiska omr�det efter att marinsoldaterna och de frivilliga vakterna dragits tillbaka. Mitt p� eftermiddagen den 4 januari samlades arbetarna �ter vid gr�nsen till koncessionen. �N�r de uppt�ckte att koncessionen endast bevakades av sina egna, och att det egentligen inte fr�ntagits britterna, h�rdes ropet att 'Ta det nu!' � Grupper av kulier inledde en genomg�ng av koncessionen och avl�gsnade barrikaderna. Sands�ckar som staplats vid alla tillfarter till omr�det slets s�nder och sanden spreds ut �ver gatorna och s�ckarna togs bort. Taggtr�dshinder avl�gsnades helt och h�llet precis som alla andra hinder. � Utl�nningarnas dagar var f�rbi i den brittiska koncessionen�.[241] Via telegrafledningarna till Shanghai och till v�rlden utanf�r kom en strid str�m rapporter om �sl�dder�, om plundring och sk�vling. Faktum �r att, vilket �gonvittnen tvingades medge, att segrarna var �tumultartat upphetsade och jublande glada p� koncessionens genomfartsleder under ett par dagar och det f�rekom vissa enstaka of�rsk�mdheter och hot mot utl�nningar; men det f�rekom inget v�ld mot personer och man gick inte in i n�gra hem�. [242]
Kiukiang [Jiujiang] �tertogs tv� dagar senare p� liknande s�tt som den brittiska koncessionen n�r britterna br�dst�rtat evakuerade staden under hot om massaktioner. Liknande ber�ttelser om vandalism cirkulerade. Sex veckor senare bes�kte och inspekterade den v�lk�nde brittiske journalisten Arthur Ransome en del av de �kr�nkta� platserna som f�rseglats speciellt f�r utredare. �Plundringen tycktes mig ha varit v�ldigt ineffektiv�, skrev han, �golv t�ckta av s�nderslitna tidningar som m�ste ha l�mnats av utl�nningarna medan de f�rberedde sig att �ka; h�rn p� soffor och madrasser uppslitna. � V�ldigt lite m�bler var s�nderslagna och inga f�nster, inte ens en v�ldigt ful pr�lig h�ngande lampa, som jag g�rna slagit s�nder sj�lv. � Det �r m�rkligt att konstatera att klockan 06.00 den dagen (7 januari) gick en grupp p� 15, tv� m�n och resten kvinnor, som kommit ner � fr�n Kuling [Lushan] igenom de kinesiska gatorna in i koncessionen och ner till fartygen utan att antastas�.[243]
Er�vringen av den brittiska koncessionen i Hankow var en spontan handling av Hankows arbetare. �Ingen f�ruts�g h�ndelserna den 3 januari�, skrev de tre funktion�rerna fr�n Komintern i sitt brev fr�n Shanghai. �Hankow-arbetarnas ockupation av koncessionerna �gde rum spontant, utan n�gon ledning eller initiativ fr�n vare sig regeringen, Kuomintang eller v�rt parti. Genom en spontan handling fr�n massorna st�lldes alla inf�r fullbordat faktum och tvingades ta med det i ber�kningen�.[244]
F�r imperialisterna, och d� speciellt britterna, tj�nade Hankow-h�ndelserna till att p�skynda politiken att sl� till retr�tt inf�r massr�relsen som redan b�rjat g�ra sig g�llande under loppet av 1926. Denna politik hade en tv�faldig karakt�r. Den bestod f�rst i att g�ra eftergifter som var tillr�ckligt tilltalande f�r att den kinesiska borgarklassen skulle etablera en ny grund f�r gemensamma aktioner mot massr�relsen. Detta �tf�ljdes emellertid av en uppvisning och anv�ndning av styrka som var utformad f�r att p�minna borgarklassen om att de inte kunde och inte skulle ge upp de imperialistiska privilegierna utan kamp. Politiken kombinerade �vertalningsf�rs�k med hot. Den 31 augusti 1926 undertecknade makterna en �verenskommelse som skulle behandlas av Shanghais Blandade domstol och tr�da i kraft 1 januari 1927. N�gra dagar efter det att uppg�relsen var klar besk�t brittiska kanonb�tar skoningsl�st staden Wanhsien [Wanzhou] i Yangtze och tillfogade den civila befolkningen sv�ra f�rluster som vederg�llning f�r ett mindre tumult i sj�farten. Detta var en p�minnelse om att �kanonb�tspolitiken� fortfarande var att r�kna med.
Tidigt i december, n�r nationalistregeringen flyttade till Hankow, skickades den brittiske ministern sir Miles Lampson dit p� ett officiellt uppdrag f�r att unders�ka m�jliga v�gar till en kompromiss. Japans och USA:s regeringar skickade �ven de speciella diplomatiska s�ndebud f�r att f�rhandla med Wuhan-regimen. Till den brittiska kolonins i Kina fasa och arga best�rtning spred den brittiska regeringen den 18 december 1926 ett memorandum till de andra undertecknarna av Washingtonf�rdraget fr�n 1922, d�r de f�reslog att man gradvis skulle avst� fr�n de utl�ndska privilegierna i f�rdraget. Detta f�ljdes upp 27 januari 1927 med liknande f�rslag som riktades till regeringarna i Peking och Wuhan. Samma vecka meddelade USA:s utrikesminister att hans regering var beredd att delta i en kompromissl�sning. I linje med denna politik accepterade den brittiska regeringen fullbordat faktum i Hankow och inledde f�rhandlingar som avslutades med undertecknandet av Chen-O'Malley-noterna den 19 februari och 2 mars, vilka �terl�mnade koncessionerna i Hankow och Kiukiang till de kinesiska myndigheters kontroll, ett �verl�mnande som tycktes utg�ra slutet p� v�rlden f�r de britter som bodde i andra koncessioner.[245] F�r dem var det emellertid tillfredsst�llande med de nyanl�nda soldaterna och krigsskeppen. Medan de smekte med den ena handen var imperialisterna beredda att sl� med den andra. Hotet om v�pnad intervention h�lls �ver den kinesiska borgarklassens huvuden, men imperialisterna r�knade fortfarande med att deras kinesiska hejdukar skulle krossa massr�relsen i deras gemensamma intresse och deras huvudstrategi var inriktad p� detta.
N�r Hankows sm�borgerliga politiker �terh�mtade sig fr�n sin skr�ck efter arbetarnas fr�ckhet, fick sk�despelet med ett retirerande och f�rsonligt Storbritannien dem att repa nytt mod. De gick snabbt med p� f�rhandlingar och bl�ndades av Chen-O'Malleyavtalet. Detta h�lsades som en �diplomatisk seger� f�r Eugene Chen, men det var den enkle Hankow-kulien och hans kamrater som hade tvingat ned det m�ktiga Storbritannien p� kn�.
De kommunistiska ledarna var f�r sin del bl�ndade. �N�, hur reagerade det kinesiska kommunistpartiets centralkommitt� p� h�ndelserna i Hankow? F�rst ville det inte reagera alls. � Centralkommitt�n var av uppfattningen att man inte skulle ha retat upp utl�nningarna och sm�bourgeoisien�.[246] �terigen: �Wuhan-arbetarna er�vring av den brittiska koncessionen � genomf�rdes inte bara utan partiledningens vetskap, utan efter�t ans�g centralkommitt�n att det hade varit felaktigt�.[247]
Icke desto mindre kom den psykologiska effekten att st�rka v�nsterledarnas attityd, om �n tillf�lligt, gentemot Chiang Kai-shek. Chiang etablerade sig sj�lv i Nanchang, huvudstad i Kiangsi, d�r h�gerpolitikerna samlades kring honom och hantlangare som Huang Fu och C.T. Wang sprang fram och tillbaka f�r att f�rs�ka f� till st�nd ett samf�rst�nd med japanerna och t o m med Chang Tso-lin genom den senares s�ndebud Yang Yu-ting. Chiangs �gon var fixerade p� Shanghai, den st�rsta ekonomiska och politiska basen f�r compradorismen, det utl�ndska och kinesiska finanskapitalets h�gborg. I avvaktan p� er�vringen av detta viktiga centrum med dess fonder och direkta tillg�ng till storbourgeoisien, man�vrerade Chiang Kai-shek f�r att beh�lla kontrollen �ver partiet i sina egna h�nder. Han kr�vde att regeringens s�te skulle uppr�ttas i Nanchang. Han ville att Kuomintangs centrala exekutivkommitt� skulle sammankallas d�r under hans �verinseende. Han gjorde �ven en snabb tripp till Wuhan den 10 januari f�r att pressa p� f�r sina krav. Men d�r var de sm�borgerliga radikalerna, inklusive Borodin, som tillf�lligtvis var uppspelta av segern �ver britterna och styrkan av r�relsen bakom dem, dj�rva nog att ge honom ett kallt mottagande. Vid en bankett d�r Chiang deltog gjorde t o m Borodin n�gra skarpa utfall om makts�kande militarister, en viss of�rsk�mdhet som han �omedelbart ryggade tillbaka fr�n i skr�ck� och sade: �Jag �r r�dd jag gjorde ett misstag. � Jag st�llde mig upp mot Chiang Kai-shek p� grund av trycket fr�n den allm�nna opinionen, och jag vet inte om jag handlade r�tt.�[248]
Chiang l�mnade br�dst�rtat Wuhan. Tillbaka i Nanchang meddelade han �ppet sin avsikt att krossa kommunisterna. �Om Thung Men Hui (Kuomintangs f�reg�ngare) misslyckades att bygga en disciplinerad republik�, sa han i ett tal 19 februari,
berodde det p� att det i deras led fanns alltf�r m�nga of�renliga element som inte marscherade tillsammans. Det fanns � reaktion�rer och kontrarevolution�rer som komprometterade arbetet. Det finns fortfarande allt f�r m�nga m�nniskor kvar av den typen. Tiden �r mogen att st�ta ut dem d� de inte �r n�gra verkliga kamrater � Inga fler meningsskiljaktigheter eller str�mningar bland oss! Som en trogen anh�ngare av Sun Wens (Sun Yat-sen) doktriner har jag r�tten att s�ga att varje sann medlem av partiet m�ste vara just det och inget annat. Vem som �n g�r emot de m�l och metoder Sun Wen utstakat kommer inte att vara en kamrat utan en fiende som inte f�r vara kvar bland oss.[249]
Den 7 mars levererade Chiang �ter en bredsida, denna g�ng riktad mot Borodin och de �vriga ryska r�dgivarna, d�r han emellertid uttryckte att han ville ha en fortsatt v�nskap med Sovjetunionen. �Det �r inte (Rysslands) politik att tyrannisera oss�, sade han, �och �ven om hennes representanter har agerat p� annat s�tt, och f�rol�mpat varje v�r r�relse, �r jag �vertygad om att detta inte har n�got att g�ra med Ryssland utan (det) �r dessa representanters individuella aktioner�.[250] Ryktena om hans f�rhandlingar med Mukden och Japan skyllde Chiang p� �en eller tv� individer� som upps�tligt f�rs�kte skada hans rykte om revolution�r renhet.
Wuhanradikalernas dj�rva st�mning yttrade sig i besluten vid Kuomintangs centrala exekutivkommitt�s tredje plenum som de sammankallat till 10 mars i Hankow. H�r fick Borodin och hans kollegor igenom en rad resolutioner som p� papperet �tergav den makt som Chiang Kai-shek tillskansat sig ett �r tidigare till de regulj�ra partiorganen. De speciella maktbefogenheter som delegerats till Chiang vid den tiden �terkallades och milit�rr�det �teruppr�ttades. Chiang Kai-shek �avgick� som ordf�rande f�r centrala exekutivkommitt�n och plenumet avskaffade sj�lva posten som en gest mot att samla av allt f�r mycket makt i h�nderna p� en enda individ. Samtidigt godk�ndes resolutioner som handlade om �samarbete� mellan Kuomintang och kommunistpartiet, d�r de senare uppmanades att dela det politiska ansvaret genom att skicka �ansvarstagande kamrater f�r att delta i de nationalistiska och regionala regeringarna�. Det besl�ts ocks� att �Tredje internationalens, det kinesiska kommunistpartiets och Kuomintangs pressorgan inte skulle f�rgripa sig p� samarbetsviljan i sina rapporter och kritik av varandra�.[251]
De beslut som angick kommunistpartiet, som f�rverkligades genom att utn�mna tv� kommunistiska ministrar till den nyinsatta arbetsmarknads- och jordbruksministerierna, utformades speciellt och medvetet f�r att st�rka de band som redan kn�t arbetarpartiet till det borgerliga Kuomintang. P� denna punkt var Kuomintang-ledarna v�ldigt tydliga. �Den aktuella samarbetsplanen �r viktig�, f�rklarades det i den officiella Folktribunen, �eftersom den inneb�r att Kuomintang f�r st�rre kontroll �ver alla krafter som deltar i den nationella revolutionen. � Det kommunistiska partiet m�ste fullg�ra sina f�rpliktelser s� att partiet (Kuomintang) och regeringen kan ut�va full kontroll �ver massr�relsen�.[252]
Dessa resolutioner tog skruv. Besluten som angick Chiang Kai-shek f�rblev tomma ord nedklottrade p� papper. Kommunisterna accepterade de radikala Wuhan-sm�borgarans auktoritet. Chiang gjorde det inte och Wuhan v�gade inte g� p� offensiven mot honom. Medan pressen �verallt surrade av rykten om den v�xande schismen inom Kuomintang, f�rs�kte radikalerna i Wuhan och deras kommunistiska allierade desperat f�rneka n�rvaron av n�gon spricka i det nationalistiska kittet. �De milit�ra organen l�mnar villigt och glatt �ver alla politiska funktioner till partiet � partiet och arm�n �r �verens�, deklarerade Wuhan- ledarna. P� fr�gor om rykten om en splittring sade de att det var �ett rent p�hitt�.[253] Den f�r�ndring som gjordes i partiets ledande positioner gjordes efter en allm�n �verenskommelse f�rs�krades det. �I alla dessa f�r�ndringar finns nu klar samst�mmighet. De individer och grupper som det hela tycktes vara riktat mot � har nu uttryckt sin samst�mmighet� rapporterade Nationalist News Agency.[254]
Detta spelade mod passade helt och fullt ihop med Chiang Kai-sheks strategi. Han hade �nnu inte kommit till Shanghai. Han var f�rst tvungen att konsolidera sina nya allianser. Han ville inte ha n�gon �ppen brytning s� l�nge han var kvar i Nanchang. Han skulle bryta med Wuhan p� sina egna villkor n�r han v�l f�rskansat sig i Whangpoo-metropolen. I Kiangsi h�ll han redan p� att sl�ppa loss terrorn mot arbetar- och bondeledarna och mot kommunisterna. Pressen rapporterar n�stan dagligen om hans f�rhandlingar med Mukden f�r �en f�rsoning mellan nord och syd f�r att bek�mpa de r�da� och f�reb�dade sin kurs fram mot en splittring. F�r Wuhan var emellertid �krisen �ver� och den nationella revolution�ra r�relsen f�rkunnades vara �i en position att obehindrat g� vidare utan den minsta antydan om konflikt�.[255]
Vad gjorde v�rt partis centralkommitt� d�? Man skulle tro att det skulle ha inlett en omfattande masskampanj � avsl�ja de verkliga motiven bakom denna konflikt, avsl�ja de h�gerintrigmakare som omger Chiang Kai-shek och pressa regeringen och Borodin h�rt s� att de skulle sl�ppa de personliga aspekter som de givit konflikten och tr�da fram inf�r massorna med en politisk plattform av samh�llsreformer, f�rst och fr�mst en jordreform, och tvinga Chiang Kai-shek att (om han skulle g�ra det) ta upp kampen p� grundval av en klar politisk plattform, vilket skulle ha satt honom i stora sv�righeter. Men det kinesiska kommunistpartiets centralkommitt� och EKKI:s representant �m�rkte� under l�ng tid helt enkelt inte denna konflikt och intog ingen st�ndpunkt till den. �Vi upprepar: under konflikten mellan Nanjing och Wuhan vidtog partiets ledande grupp under en period p� tv� m�nader inga �tg�rder.. centralkommitt�n [har] bara g�mt sig och undvikit att svara p� de fr�gor som situationen st�llt den inf�r. Den lokala partiorganisationen i Hubei har p� eget ansvar genomf�rt en kampanj i denna fr�ga utan att v�nta p� centralkommitt�ns beslut.[256]
N�r Chen Tu-hsiu slutligen den 18 mars kommenterade situationen begr�nsade han sig till att f�rebr� Chiang Kai-shek f�r att angripa Wuhan och Borodin. Han citerade en rubrik fr�n en japansk dagstidning i Shanghai fr�n 17 mars: �Nanchang tillk�nnager �ppet en projapansk politik; V�grar att erk�nna resultaten fr�n den centrala exekutivkommitt�ns konferens; Beslutar sig f�r att g�ra sig av med Borodin�. Chiang, f�rmanade Chen Tu-hsiu, borde tillbakavisa dessa japanska rykten och inte �sm�da sina egna bundsf�rvanter�. �D�rf�r �r det v�r plikt �� skrev han, �att uppriktigt �vertyga den nationalistiske revolution�ra ledaren, general Chiang Kai-shek, att omedelbart i ord och handling bevisa att den s� kallade f�rsoningen mellan nord och syd f�r att bek�mpa de r�da bara �r det imperialistiska Japans intriger�.[257]
Framryckningen mot Yangtze och massr�relsens enorma uppsving hade inneburit att klassmots�ttningarna inom den nationalistiska r�relsen n�tt bristningsgr�nsen. Chiang Kai-shek satte �ppet kursen mot Shanghai f�r att d�r komma �verens med imperialisterna. Denna g�ng kunde massr�relsen enbart avledas genom att tillgripa halshuggningar som utv�g. Detta var den verkliga roten till den s� kallade Nanchang-Wuhan-konflikten. �nd� ans�g Wuhans radikaler, smickrade av dj�rvheten i sina pappersresolutioner, att krisen var �ver. Kommunisterna f�rs�kte endast �uppriktigt �vertala� den felande generalen. Fr�gorna doldes sorgf�lligt f�r massorna, och speciellt f�r Shanghai-arbetarna som h�ll i nyckeln till krisen i sina h�nder. Utan att ha blivit f�rvarade och of�rberedda blev de f�rst Chiangs redskap sedan hans offer.
I Shanghai hade arbetarna svarat p� Nordexpeditionens segerrika framryckning med en strejkv�g av enast�ende djup och stridbarhet. Enligt en officiell redog�relse f�rekom det i Shanghai under 1926 169 strejker som ber�rde 165 fabriker och f�retag och 202 297 arbetare. Av dessa var 82, eller 49,64%, helt eller delvis framg�ngsrika. En annan unders�kning redovisade 257 strejker, d�r 53,89% var helt eller delvis framg�ngsrika.[258]
En stadig >v�rdeminskning av kopparmynt under �ret hade orsakat en kraftig stegring av levnadskostnaderna. Arbetarnas villkor hade f�rs�mrats. I de flesta fallen riktade kraven in sig p� l�ne�kningar, �teranst�llning av anst�llda som blivit avskedade, entledigande av odr�gliga f�rm�n, stopp f�r avskedanden utan orsak, strejkl�n, betalning eller �kning av matransoner, minskning eller begr�nsning av arbetstiden, f�rb�ttringar av fabriksutrustningen, bost�der, matsalar och allm�nna levnadsf�rh�llanden, avskaffande av kroppsstraff f�r arbetare, bonusar, frisl�ppande av arresterade och h�ktade arbetare och kompensation f�r arbetsskador. Andra st�ndigt �terkommande krav, s�som krav p� sjukv�rd, sjukl�n, l�rlingsl�n, sexdagarsvecka, omedelbar utbetalning av l�ner, en m�nadsl�n f�r kvinnor efter f�rlossning, pensioner och att vuxna inte skall ers�ttas av barn, vittnade v�ltaligt om de f�rh�llanden som r�dde inom Shanghais industrier.
Dessa strejker utk�mpades och vanns till mer �n h�lften under militaristernas och de utl�ndska myndigheternas h�rdaste f�rtryck. Shanghais Allm�nna fackf�rbund arbetade illegalt. Det var f� strejker som inte f�ljdes av gripanden och v�ld mot arbetarna. S�dana metoder gjorde emellertid inte stort intryck p� strejkv�gen. Efter nationalisternas ockupation av Wuhan och Kiukiang [Jiujiang] antog Shanghais massr�relse en mer direkt politisk f�rg. Arbetarna f�rberedde f�r att ingripa p� sitt eget s�tt f�r att uppn� en politisk l�sning p� sina problem.
En misslyckad revolt fr�n en av Sun Chuang-fangs underlydande i Chekiang [Zhejiang] i oktober blev signalen f�r ett upprorsf�rs�k i Shanghai den 24 oktober. Revolten i Chekiang misslyckades. Upproret, d�r kommunisterna l�mnade �ver initiativet till en Kuomintangkommitt� under ledning av Niu Yung-chien, slogs med viss l�tthet ner av Sun Chuang-fangs hantlangare. Ingen generalstrejk utlystes, inte heller mobiliserades massorna som helhet till handling. Niu, som hade ett mandat fr�n Kuomintangs centrala h�gkvarter i Kanton och som var en av Chiang Kai-sheks anh�ngare, hade den dubbla uppgiften att st�ra Suns eftertrupp till f�rdel f�r Chiang och begr�nsa kommunisternas inflytande och aktiviteter. P� natten till den 23 oktober n�ddes Shanghai av nyheten om revolten i Chekiang. Niu vidarebefordrade inte nyheten utan h�ll sig borta fr�n upproret som planerats till n�sta dag. N�gra f� sm� grupper av kommunistiska arbetare attackerade polisstationer under natten, men �vermannades snabbt. Arbetarna undgick inte att dra l�rdom av denna erfarenhet och f�rberedde sig f�r effektivare aktioner i framtiden. Enorma massm�ten som h�lls den 28 november och den 12 december, d�r antimilitaristiska och antiimperialistiska k�nslor svallade, f�reb�dade det kommande upproret.
Under dessa m�nader blev den politiska situationen i Shanghai allt mer komplicerad. Den utvecklades kring en r�relse som b�rjade som ett f�rs�k att agitera f�r shanghaiomr�dets autonomi och utvecklades snabbt till agitation f�r autonomi f�r provinserna Kiangsu, Chekiang och Anhwei [Anhui]. Denna r�relse blev samlingspunkt f�r alla gruppers och klassers politiska aktiviteter. Den utgjorde fokus f�r bankir- och compradorbourgeoisien, under ledning av Yu Ya-ching och bankkoncernen Chekiang-Kiangsu, h�gerkuomintangpolitikerna under ledning av Wu Chih-hui, Chang Chi och andra, professionella intrigmakare och f�rhandlare som Huang Fu och C. T. Wang, gangsters under Hwang Ching-yung, Tu Yueh-sen och Chang Siao-ling, Kuomintangkommitt�n under ledning av Niu Yung-chien och den vanliga upps�ttningen sm�skojare, snyltare, mellanh�nder, anst�llda och arbetsl�sa. Till och med Sun Chuang-fang, den lokala krigsherren som autonomir�relsen f�rmodades rikta sig emot, b�rjade r�ra om i autonomigrytan. I n�rheten slog Yang Yu-ting, speciellt s�ndebud fr�n Mukden, sina lovar f�r att f� till ett avtal mellan Chang Tso-lin och Kuomintang. I sl�pt�g p� alla dessa borgerliga politiker och manipulat�rer fanns det kinesiska kommunistpartiet och Shanghais Allm�nna fackf�rbund till vilka arbetarmassorna och stadens fattiga v�nde sig f�r att f� ledning.[259]
F�rs�mringen av Suns milit�ra st�llning i december hj�lpte till att p�skynda denna besynnerliga och illa komponerade l�sning. Sun v�nde sig i desperation till en f�rutvarande allierad, Chang Tsung-chang, Shantungs krigsherre och den mest notoriske och rovgirige av hans sort. Changs trupper b�rjade r�ra sig s�derut l�ngs Tientsin-Pukow-j�rnv�gen [Tianjin-Pukou]. Shanghais kapitalister h�rde med best�rtning rapporter om att Chang skulle tvinga p� dem tio miljoner i v�rdel�sa milit�ra papper med krav p� betalning i mynt. Faran f�r st�rningar om Shanghais ockuperades av Chang Tsung-changs trupper fr�n Fengtien-Shantung bidrog till att storbankerna v�nde sig till Chiang Kai-shek, som tycktes vara den troligaste kandidaten som kunde r�dda dem fr�n arbetarnas och stadens fattigas offensiv underifr�n och Shantungkrigsherrens h�rjningar ovanifr�n.
De imperialistiska myndigheterna, de brittiska och amerikanska mer �n de japanska, verkade anse att situationens invecklade beskaffenhet f�r tillf�llet �versteg deras f�rm�ga. Den r�dande inst�llningen bland dem under de f�rsta veckorna 1927 verkade vara att lyssna p� och bevara de onda de hade i st�llet f�r att ta sin tillflykt till andra som de inte k�nde till. F�r den utl�ndske aff�rsmannen, bankiren, soldaten, konsuln och mission�ren tycktes denna obegripliga oro, dessa st�ndiga slungor och pilar som de utgjorde darrande m�ltavlor f�r, vara slagen fr�n ett allm�nt sk�ndligt �de. De kunde inte avg�ra vilka som var hararna och vilka som var hundarna. S� de barrikaderade sig i sina bos�ttningar bakom grindar och taggtr�d. Fr�n utlandet kom regemente efter regemente och hela flottor f�r att skydda dem mot alla eventualiteter. Endast de skarpsinnigaste bland dem[260] f�rstod fr�n b�rjan att deras br�d var sm�rat p� samma sida som det som tillh�rde Shanghais bankirers och r�ttade in sig i enlighet med detta. De k�nde till Chiang Kai-shek som en politiskt sinnad militarist som bar en rock med m�nga f�rger. Om Shanghais bankirer var redo att st�dja honom visste de att de kunde g�ra likadant. Endast Shanghais arbetare stod mellan dem och �verenskommelsens fullbordan. Chiangs ankomst skulle avl�gsna detta hinder. S�lunda hade situationen, n�r Chiangs trupper gick in i Chekiang, klarnat enormt f�r alla inblandade f�rutom arbetarna och de kommunistiska ledarna f�r vilka Chiang fortfarande var revolutionens hj�ltegeneral.
De nationalistiska trupperna ockuperade Hangchow [Hangzhou] den 17 februari och ryckte fram mot Kashing [Jiaxing], mindre �n 8 mil fr�n Shanghai. F�rtrupperna r�rde sig l�ngs j�rnv�gen s� l�ngt som till Sungkiang, bara 4 mil bort. I Shanghai v�xte sp�nningen. Det allm�nna fackf�rbundet utf�rdade order om en generalstrejk som skulle utl�sas p� morgonen den 19:e i avvaktan p� ytterligare nationalistisk framryckning. Arbetarna besvarade uppmaningen med maskinliknande precision. Inom 48 timmar hade �ver 350 000 arbetare g�tt ut p� gatorna.[261] �Det praktfulla Shanghai blev som en kyrkog�rd. Sp�rvagnarna slutade g�. �ngb�tar kunde inte l�mna hamnen. Postkontoren st�ngde. Varuhusen upph�rde med handeln och alla stora fabriker tystnade. Sirenerna kunde inte f� en enda arbetare tillbaka till arbetet�.[262]
Arbetarna f�rde ut sin kamp p� gatorna. Sammanst�tningar med polisen b�rjade f�rekomma. Den kommunistiska ledningen v�nde sig till borgarklassens representanter f�r politisk ledning ist�llet f�r att sj�lva st�lla sig i ledningen. Parollerna om generalstrejk begr�nsades till: �St�d Nordexpeditionens arm�!�, �St�rta Sun Chuang-fang!�, �Hell Chiang Kai-shek!� Till och med paroller mot imperialismen f�rsvann. S� h�r fungerade kommunisternas centralkommitt�, enligt en dess ledande medlemmar, Ch�� Ch�iu-pai [Qu Qiubai]:
� Proklamationen av strejken var inte ett officiellt beslut av partiet. Efter det att strejken brutit ut ans�gs den inte vara ett f�rsta steg mot ett uppror. Det var inte bara bland de sm�borgerliga massorna som det saknades en politisk propaganda, utan �ven bland arbetarna fanns det f� som var klara �ver generalstrejkens m�l och mening. �
Trots att man fattade beslut om att lansera parollen 'F�r en F�rsamling av medborgardelegater!' betraktade man den inte som en handlingsparoll som kr�vde att alla arbetare i fabrikerna och fackf�reningarna uppmanades att v�lja delegater och inbjuda butiksinnehavarna att s�nda sina egna representanter. Det f�rekom inga f�rs�k att f�rvandla denna f�rsamling till en sovjet f�r den nationella revolutionen, att omvandla den till ett handlingsorgan d�r fr�gor som arbetarnas strejker, butiksinnehavarnas strejk och �verg�ngen fr�n v�pnat f�rsvar till v�pnat uppror kunde diskuteras. Med andra ord f�rekom inga f�rs�k att omvandla den till en faktiskt provisorisk revolution�r regering.
Partiet organiserade helt enkelt en provisorisk revolution�r kommitt� som bestod av toppdelegater fr�n arbetarna och representanter fr�n storbourgeoisien. F�ljaktligen hade massorna ute p� gatorna ingen chans att ansluta sig till �klasskampen� mellan arbetardelegaterna och de borgerliga representanterna. � Det naturliga resultatet blev att arbetardelegaterna gav efter f�r borgarklassen p� varje punkt� V�rt parti s�nde ut massorna p� gatorna och l�t dem st�r d�r i tre dagar utan att ta h�nsyn till dem. Vi ledde dem inte, beordrade inte n�gon offensiv f�r ett uppror. Vi organiserade inte ens en f�rsvarskamp. Att arbetare tog hand om gev�r och avr�ttade f�rr�dare var oftast spontana handlingar. �
Vad vi gjorde var att inrikta in alla v�ra anstr�ngningar p� att f�rhandla med Niu Yung-chien,Yang Hsin-fu, Ya Ya-ching, Wang Shiao-lai � helt enkelt f�r att f�rhandla, f�r att f�rs�ka utnyttja konflikterna bland alla dessa olika (borgerliga) grupperingar. Taktiken gick ut p� f�ljande: Arbetarna strejkade men v�ntade p� tillst�nd fr�n storbourgeoisien innan de gick vidare. Sm�bourgeoisien l�mnades ute i kylan, utan ledning, utan direktiv. Vi hoppades att vi efter att det skapats f�rh�llanden som garanterade segern (d v s ett framg�ngsrikt utfall av f�rhandlingarna mellan Niu Yung-chien och Li Pao-chang, Shanghaigarnisonens bef�lhavare � ena sidan och de stora handelsm�nnen � den andra sidan) skulle kunna b�rja f�rbereda ett uppror. Detta innebar objektivt sett ett f�rr�deri mot arbetarklassen! [263]
Li Pao-chang och polisen i den internationella bos�ttningen och den franska frihandelszonen inv�ntade inte resultatet av kommunisternas f�rhandlingar med borgarklassen f�r att vidta repressalier mot arbetarna. Studenter och strejkande som greps vid flygbladsutdelningar halsh�ggs eller sk�ts p� st�llet. P� strejkens allra f�rsta dag skickade Li ut sina d�dspatruller p� gatorna med sina huggsablar. Strejkledare som greps av den utl�ndska polisen skickades till kinesiskt territorium f�r att avr�ttas. I frihandelsomr�dena s�v�l som p� det kinesiska territoriet genoms�kte polispatruller fotg�ngare och aff�rer och skapade ett s�dant skr�ckv�lde p� gatorna att de flesta butiker, speciellt i Chapei [Zhabei] och Nantao, st�ngde. Hua Kang ber�ttar om en gatuf�rs�ljare i Pootung, industriomr�det p� andra sidan Whangpoo-floden, som ropade ut sina varor, �Mai ta ping!� (�Jag s�ljer stora kakor!�) Soldater sk�t honom till d�ds och h�vdade att han ropat �Ta pai ping!� (�Sl� till retr�tt!�) Tv� metallarbetare och en sp�rvagnskondukt�r som delade ut flygblad halsh�ggs p� st�llet. Vid v�stra porten grep d�dspatrullerna tag i m�nniskor som l�ste de sm� f�rgade bladen och sk�t dem. Tre studenter som ertappades med att tala till folkgrupper i Jessfield, en stad i utkanten av bos�ttningen, avr�ttades brutalt p� liknande s�tt. Det exakta antalet d�dade blev aldrig k�nt. Uppskattningar kom fram till att det r�rde sig om uppemot tv�hundra. En utrikeskorrespondent s�g d�dandet:
Efter det att sv�rdsm�nnen hade huggit av offrens huvuden sattes de h�gst upp p� st�rar eller lades p� fat och bars genom gatorna. �synen av detta i en parad genom tr�nga gator skapade ett veritabelt skr�ckv�lde, eftersom offren f�rv�grades ens ett sken av en r�tteg�ng. Avr�ttningarna genomf�rdes i de mest t�ttbefolkade kvarteren. B�dlarna, som bar huggsv�rd och �tf�ljdes av en truppstyrka, f�rde sina offer till ett framtr�dande h�rn d�r strejkledarna tvingades b�ja sig fram�t medan deras huvuden h�ggs av. Tusentals flydde i skr�ck n�r huvudena placerades p� skarpspetsade bambup�lar och hissades h�gt upp och bars med till scenen f�r n�sta avr�ttning.[264]
Gatustrider mellan arbetarna och soldaterna inleddes den 21:a. Arbetarna hade redan b�rjat ta till vapen var �n de hittade dem f�r att f�rsvara sig mot terrorn p� gatorna. Sammandrabbningar hade redan b�rjat n�r de kommunistiska ledarna slutligen slog fast kl 06.00 den 22 februari som tidpunkten f�r ett uppror som var t�nkt att sammanfalla med ankomsten av de nationalistiska trupperna, vilka alla trodde avancerade l�ngs med Shanghai-Hangchow-j�rnv�gen. Generalstrejken hade redan p�g�tt i tre dagar. Arbetarnas huvuden f�ll och blod fl�t p� gatorna. Den kommunistiska ledningen fortsatte att f�rhandla med Niu Yung-chien och �vriga representanter f�r borgarklassen. Under hela denna tid hade de nationalistiska styrkorna inte r�rt sig ur fl�cken fr�n Sungkiang. Det fanns inga milit�ra hinder p� v�gen under deras framryckning mot Shanghai. Mellan dem och metropolen, endast 4 mil bort, fanns det bara en handfull soldater som plundrade byarna n�r de i oordning drog sig tillbaka till staden.
De nationalistiska truppernas uteblivna marsch var ingen olycksh�ndelse. Efter att ha tagit emot ett telegram fr�n Niu Yung-chien med r�det att �stoppa all framryckning f�r tillf�llet�,[265] utf�rdade Chiang Kai-shek pl�tsligt order om att inst�lla alla operationer l�ngs Kashing-Sungkiangfronten i avvaktan p� anfallet mot Nanking [Nanjing] och Shanghai-Nanking-j�rnv�gen. De milit�ra omst�ndigheterna var gynnsamma f�r en ockupation av Shanghai, men Chiang hade inget emot att ge Li Pao-chang tid att slakta Shanghaiarbetarnas ledare. Detta var n�got som var underf�rst�tt p� b�da sidor. �General Li har f�rs�kt g� med i nationalistpartiet�, rapporterade det v�linformerade China Weekly Review, �och enligt rapporten har general Chiang Kai-shek accepterat att ta med honom. � Det ryktas �ven om att konservativa Kuomintangmedlemmar inte var helt missn�jda med general Lis blodiga framfart d� den slog till mot partiets radikala eller kommunistiska flygels makt, s�v�l som dess ledare�.[266] Bekr�ftelsen kom n�gra veckor senare n�r Li bel�nades med bef�l �ver �ttonde nationalistarm�n.[267]
Upprorsf�rs�ket slogs ner med en blodig slakt. Striderna fortsatte p� gatorna, men blev alltmer sporadiska och dog slutligen ut helt den 24:e. Under tiden hade strejkfronten skingrats. De flesta arbetarna, som f�rvirrats av h�ndelseutvecklingen, hade �terg�tt till arbetet. Arresteringar och avr�ttningar fortsatte. De utl�ndska �gonvittnena ger den slutliga touchen: �� M�nga m�nniskor greps p� grund av att de bar p� flygblad d�r det stod: 'V�lkommen Chiang Kai-shek, kantonesernas tappra bef�lhavare'. De befanns vara skyldiga och avr�ttades p� st�llet�.[268]
Trots generalstrejkens djup och omfattning, trots de brutala �tg�rderna som anv�ndes f�r att sl� ner det uppror som f�ljde, trots den kommunistiska ledningens fortsatta f�rvirring och tvekan, visade sig h�ndelserna mellan den19:e och 24 februari endast vara f�rspelet till ett �nnu m�ktigare sk�despel. F�rlusterna hade varit sv�ra, men arbetarnas organisationer var fortfarande obrutna och arbetarna hade l�rt sig hur man k�mpar. Ist�llet f�r att krossa dem h�rdade g�rdagens misslyckande dem f�r morgondagens strider. Men hade deras ledare l�rt sig av dessa nya erfarenheter?
Generalstrejken den 19 februari hade �ppet st�llt fr�gan om makten. Det kommunistiska ledarskapet, som v�gleddes av Komintern genom Voitinskij, diskuterade �om man skulle g�ra uppror eller ej, vid en tidpunkt d� upproret redan �gde rum�, och medan arbetarna k�mpade f�rs�kte man komma fram till uppg�relser ovanifr�n med borgarklassen. �Som ett resultat av det l�t vi ett ytterst gynnsamt historiskt �gonblick glida oss ur h�nderna, en ovanlig kombination av omst�ndigheter, d�r makten befann sig p� gatorna men partiet inte visste hur det skulle gripa den. �nnu v�rre, det ville inte ta den, v�gade inte ta den�, skrev Voitinskijs underordnade i sitt brev till Komintern.[269] De j�mf�rde misslyckandet med det tyska upprorets misslyckande 1923 och lade till: ��nd� finns det en skillnad. Den ligger i det faktum att proletariatet i Shanghai hade avsev�rt mer styrkor och m�jligheter p� sin sida, och med ett energiskt ingripande kunde det ha vunnit Shanghai f�r revolutionen och f�r�ndrat styrkef�rh�llandena i Kuomintang.�. Om dessa tre ryska delegater trodde att s� var fallet i februari kan man till�ta sig att undra vad de ans�g om h�ndelserna som nu f�ljde. Februariupproret hade misslyckats, men fyra dagar efter att de hade skickat brevet till Moskva h�ll arbetarna p� att gripa ytterligare ett �nnu mer gynnsamt tillf�lle i flykten, och denna g�ng skulle de visa att de hade l�rt sig hur man k�mpar och vinner sina egna strider. Den kommunistiska ledningen, som var bunden vid sitt block med Chiang Kai-shek, visste endast hur man v�nder en seger till ett nederlag.
Under de tv� veckor som f�ljde p� krossandet av upproret kom Chang Tsung-changs Fengtien-Shantung-trupper ner l�ngs Shanghai-Nanking-j�rnv�gen och tog �ver Shanghai-omr�det, Sun Chuang-fang retirerade norrut, ut ur bilden. I de utl�ndska bos�ttningarna ut�kade imperialisterna sina garnisoner och bef�ste sina portar och sands�cksbarrikader. I slutet av februari fanns det 7 000 brittiska soldater, 1 500 amerikanska marink�rssoldater, 600 japanska marink�rssoldater att l�ggas till landstigningspatrullerna fr�n det v�xande antalet utl�ndska krigsskepp som l�g f�r ankar i Whangpoo [Huangpu]. �nnu fler trupper var p� v�g. Den 25 februari utf�rdade den diplomatiska k�ren ett ilsket uttalande d�r de tillk�nnagav �de n�dv�ndiga �tg�rderna f�r att s�kerst�lla bos�ttningens s�kerhet och beskydd av dess medborgare�.[270]
Samtidigt spred sig milit�ra operationer l�ngs tre fronter. Nationalistiska styrkor r�rde sig nerf�r Yangtze, ockuperade Anking [Anqing] och Wuhu och f�rberedde en marsch mot Nanjing. En andra styrka avgjorde �det f�r Shanghai-Nanjing-j�rnv�gen l�ngs linjen Chinkiang-Soochow [Zhenjiang-Suzhou]. Nationalisterna tredje samlingspunkt var vid Sungkiang, sydv�st om Shanghai, vid Shanghai-Hangchow-j�rnv�gen. Denna front hade varit lugn efter ett inledande anfall som hade inspirerat till upproret den 19-24 februari, men vaknade till liv igen i mars. Pai Chung-hsi, en general fr�n Kwangsi [Guangxi] under Chiang Kai-shek, r�rde sig sakta ner l�ngs linjen mot Shanghai. P� natten till den 20 mars n�dde han Lunghua [Longhua] i utkanten av staden. D�r stannade han. F�rhandlingar inleddes med Pi Shu-cheng, Shantunggarnisonens bef�lhavare, f�r en �fredlig ockupation� av staden av nationalisterna. Fengtien-Shantung-trupperna var fullst�ndigt demoraliserade och m�nga redan p� flykt. Deras huvudstyrka, som hade f�rst�rkts av vita ryska legosoldater h�ll emellertid fortfarande strategiskt viktiga st�llningar i staden.
Lunghua blev br�nnpunkten f�r tusen intriger. Niu Yung-chien skyndade sig f�r att tr�ffa general Pai. �Skjut upp ert int�g med en dag�, gav han till r�d, �Piu Shu-heng kommer att ge upp�.[271] Order kom fr�n Chiang Kai-shek: �Angrip inte Shanghai. Kom inte i konflikt med imperialisterna. V�nta.� [272]
I staden var arbetarna inte intresserade av att v�nta. Allm�nna fackf�rbundet utlyste en generalstrejk och ett uppror som skulle inledas samtidigt den 21 mars klockan 12 p� dagen. Delegater skyndade till Lunghua f�r att beg�ra att Pai Chung-hsi skulle g� in i staden med sina trupper f�r att hj�lpa arbetarnas offensiv. Han v�grade att s�tta sig i r�relse. De f�rs�kte fortfarande �vertala honom n�r arbetarna sj�lva gick till angrepp. Ekot efter lunchvisslan hade knappt lagt sig f�rr�n skjutandet inleddes.[273]
Strejken var total. Praktiskt taget varenda arbetare i Shanghai gick ut p� gatorna. Deras led sv�llde n�r aff�rsanst�llda och st�dernas horder av fattiga f�renade sig med dem. Mellan 500 000 och 800 000 m�nniskor var direkt inblandade.[274] Noggrant utarbetade planer f�r upproret baserades p� en samtr�nad arbetarmilis best�ende av 5 000 handplockade m�n som indelats i grupper av 20 till trettio man. Till en b�rjan hade de bara 150 mausergev�r.[275] Detta innebar mindre �n ett per grupp. De �vriga gav sig i kast med polisen och Shantungsoldaterna bev�pnade med enbart klubbor, yxor och knivar.
Strider inleddes samtidigt p� sju platser i staden: Nantao, inklusive hela sektionen s�der om den franska koncessionen; Hongkew [Hongkou], den smala remsa som p� tre sidor omges av den internationella bos�ttningen; Woosung [Wusong] det bef�sta omr�det n�ra Whangpoo- och Yangtze-flodernas sammanfl�de; �stra Shanghai, inklusive det enorma industridistriktet k�nt som Yangtzepoo; v�stra Shanghai, ytterligare ett industriomr�de intill den internationella bos�ttningen; och Chapei [Zhabei], det t�tast befolkade prolet�ra distriktet i Shanghai.
�verallt f�rutom i Chapei vann arbetarna kampen om kontrollen �ver polisstationer och lokala milit�rposteringar f�re m�rkrets inbrott. M�nga soldater och poliser slet av sig sina uniformer och l�mnade �ver sina vapen och ammunition. Vapen togs �verallt och till kv�llen var de anfallande strejkvaktsstyrkorna f�rh�llandevis v�l bev�pnade. M�bler, l�rar och b�nkar drogs ut p� gatorna. D�rrar slets ner fr�n sina g�ngj�rn f�r att anv�ndas till barrikader runt polisstationerna. Hundratals sm�, r�kiga restauranger snabbade p� tillredningen av den mat som kvinnor bar i �ngande bunkar fram till frontlinjen. Arbetare, m�n och kvinnor, band remsor av r�da trasor runt sin h�gra arm. Detta var den nya prolet�ra arm�ns nya k�nnetecken. Vid m�rkret inbrott hade alla polisstationer ockuperats. Telefon- och telegrafkontoren hade intagits. Elledningar skurits av.
�I Nantao ...�, skriver Hua Kang,
inleddes upproret med en attack mot polisstationen som man gick in i kort efter kl 2 p� e m. Kort d�refter togs telefonbyggnaden och alla n�rpolisstationer �ver. Alla poliser avv�pnades. Vapen togs �ven fr�n alla ockuperade stationer. Kort efter klockan fyra ans�g sig arbetarna vara tillr�ckligt starka f�r att marschera mot arsenalen i Kiangnan, vid stadens s�dra �nda. D�r gav soldaterna upp utan strid. Exakt klockan fyra hade arbetarna tagit kontroll �ver ett stort f�rr�d av gev�r och kulsprutor. Vid den tiden hade de soldater som vaktade S�dra stationen flytt, s� det var en enkel �tg�rd f�r j�rnv�gsarbetarna att ta �ver och anv�nda loken i striden. Klockan fem, mindre �n fem timmar efter att anfallet hade inletts, samlades arbetarna i det Kinesiska sp�rvagnsbolagets bang�rdar. Hela Nantao var i deras h�nder.
I Hongkew hade inga soldater stationerats. Arbetarna beh�vde bara ta itu med polisen. N�stan omedelbart efter att upproret inletts gav polisstationen upp och Hongkew tillh�rde arbetarna. Men efter att poliserna hade drivits bort, uppviglade de gangstrar att angripa fackf�reningarna och de ockuperade polisstationerna. � Nu var arbetarna tvungna att inte enbart bek�mpa den organiserade fienden, utan de var �ven tvungna att anv�nda sin vapenmakt till att sl� ner gangstrarna. ... [276]
Ho Shens redog�relse belyser denna speciella h�ndelse i Hongkew: �... De skingrade poliserna uppt�ckte att angriparna var kommunister, inte Kuomintang-medlemmar. De �tersamlades och under ledning av Niu Yungchien gick de till motattack. � S� br�t det �terigen ut barrikadstrider. Men till slut vann arbetarna. ...� [277]
I Pootung bildade arbetarna milit�rliknande led och marscherade mot det Tredje polisvaktkontoret. Den f�ll i deras h�nder n�stan sm�rtfritt. Soldater som tillf�ngatogs i strid avv�pnades. M�nga av dem gick med i strejkvakten genom att skapa en Provisorisk arbetarbyr� f�r offentlig s�kerhet och gemensamt tog de �ver kommunkontoren i hela distriktet. Kuomintangs representanter korsade floden �tf�ljda av bev�pnade banditer och kr�vde att f� kontroll �ver omr�det. De tvingades med v�ld tillbaka till sina b�tar och beordrades att �terv�nda till Shanghai.
I Woosung hade arbetarna slagit soldaterna p� flykten och en avdelning, som inte visste hur situationen i staden var, b�rjade g� mot staden l�ngs den smalsp�riga j�rnv�gen som knyter ihop Woosung med Shanghai. I Kiangwan [Jiangwan] uppt�ckte de att r�lsen hade rivits upp av arbetare som f�rutsett just en s�dan retr�tt. Soldaterna gr�vde d� ner sig i och omkring j�rnv�gsstationen i Tientungan, den punkt d�r Kiangwan-Hongkew-Chapei-distrikten m�ts l�ngs en gemensam gr�ns. Under tiden tog arbetarnas strejkvakter full kontroll �ver Woosung.
F�rtruppsavdelningar p� omkring 50 000 arbetare marscherade mot Chapei efter att framg�ngsrikt ha intagit Yangtzepoo och skapat en f�rbindelse med k�mparna i Chapei, och enheter fr�n b�da omr�dena deltog i attacken mot Tientungan-stationen.
H�ndelsef�rloppet tog en liknande kurs i v�stra Shanghai, d�r arbetarna, efter att ha ockuperat polisstationerna och beslagtagit vapnen, gick �ver floden och f�renade sig med strejkvakterna vid Pootoov�gens polisstation och framtvingade dess kapitulation efter en h�rd strid d�r strejkvaktledaren och flera poliser d�dades. D�rp� samlade arbetarna ihop sina styrkor och fr�n alla h�ll marscherade de mot Norra stationen, i hj�rtat av Chapei, d�r striderna var som h�ftigast.
�verallt hade motst�ndet snabbt sviktat och de bev�pnade arbetarna segrade med j�mf�relsevis sm� sv�righeter. Vid m�rkrets inbrott rasade striderna fortfarande p� alla huvudgator i arbetarklassomr�det Chapei. Chang Tsung-changs vita ryska legoknektar gled l�ngs huvudgatorna i bepansrade bilar och bestr�k arbetarnas linjer med kulspruteeld. Ett bepansrat t�g precis bakom Norra stationen, som �ven den var bemannad med vita ryska legoknektar besk�t arbetarnas st�llningar med kanoner. Bakom bos�ttningens port vid Norra Chekianggatan, som hade �ppen utsikt �ver Paoshanv�gen mittemot d�r arbetarna anf�ll stationen, sk�t brittiska trupper n�rhelst n�gon av angriparnas n�rmande gav dem en f�rev�ndning att �f�rsvara� bos�ttningen. Hundratals Shantung-soldater gavs fristad och skickades faktiskt senare till Shantung av de utl�ndska myndigheterna.
Medan deras led t�tnade under eftermiddagen allteftersom arbetare kom till Chapei fr�n �ster och v�ster, f�rberedde sig strejkvakterna f�r att bel�gra fiendens sex huvudf�sten i Chapei � Norra stationen, Huchow-gillet, Kommersiella pressen, Femte polisstationen, polisvaktkontoret p� Kantonv�gen och den p� Chung Hwav�gen. Den sjunde och sista av fiendens posteringar l�g vid slutet av Paoshanv�gen vid Tientungan-stationen. Sent p� eftermiddagen hade alla polisstationer och Huchow-gillet fallit. De tre �terst�ende posteringarna Norra stationen, Kommersiella pressen och Tientungan-stationen l�g l�ngs en linje som skar rakt igenom Chapei. De bev�pnade strejkvakterna samlades mellan dem. Kommersiella pressen, med flera hundra v�lbev�pnade soldater med kulsprutor och granater, omringades helt. Vid alla tre posteringarna fortsatte striderna under hela natten.
De h�rdaste striderna �gde rum vid Norra stationen. F�r att driva tillbaka arbetarna, satte fienden h�r eld p� n�rbel�gna hus och mer �n etthundra hus raserades innan man lyckades f� elden under kontroll. � Vakter l�mnade linjerna f�r att h�mta vatten och dra in avst�llda brandbilar. M�nniskorna var s� rasande p� soldaterna och s� tacksamma mot arbetarna att de sj�lva gick med i upproret. Gamla och unga hj�lpts �t med att t�mma sina hus f�r att bygga upp br�stv�rnen. � Soldaterna som var inst�ngda i stationen v�gade inte g�ra n�got utfall utan n�jde sig med att skjuta slumpm�ssiga skottsalvor mot arbetarna. De vita ryssarna �ppnade eld igen och d� och d� kunde ett brittiskt skott komma visslande fr�n andra sodan av bos�ttningsgr�nsen.
P� morgonen den 22 mars var fienden uppenbart uttr�ttad, men arbetarna fortsatte angreppet med kraft fr�n alla sidor. � Mitt p� dagen gav soldaterna vid Tientungan upp. � Kl 16.30 den eftermiddagen f�rs�kte n�gra soldater vid Kommersiella pressen att fly, men togs till f�nga. Resten, som s�g att deras situation var hoppl�s, gav upp. D�rp� flyttades upprorets bef�l fr�n Femte Polisstationen och d�rp� koncentrerades alla styrkor p� att ta fiendens sista f�ste, Norra Stationen.
Sedan morgonen hade m�nga hus i omr�det br�nts av fienden. Med trasiga vattenledningar och ingen brandbek�mpande utrustning tillg�nglig hade nu vaktkedjorna tvingats tillbaka fem g�nger. Fienden hade �nd� inte v�gat r�ra sig fram�t. Men vid den tiden fanns tusentals arbetare samlade bakom anfallet. Inom en timme efter det att Kommersiella pressen fallit flydde de vita ryssarna till bos�ttningen d�r de sl�pptes in och Shantungsoldaterna skingrades i vild oordning.[278]
Klockan sex fladdrade en vit flagga �ver Norra stationen.
S�dan var situationen n�r nationalistiska trupper fr�n f�rsta divisionen anl�nde till Markhamv�gen efter att kommit fr�n Longhua. Till slut hade Hsueh Yoh, divisionens bef�lhavare, efter p�tryckningar fr�n sina egna m�n, kommit f�r att hj�lpa arbetarna trots order om motsatsen. N�r de kom fram hade arbetarna gjort deras arbete. Hela Shanghai, med undantag av den internationella bos�ttningen och den franska koncessionen som hukade i hat och skr�ck bakom sina taggtr�dshinder, befann sig i deras h�nder. L�ngs Paoshan-, Paotung- och Chingyungv�garna ersattes elden fr�n gev�r av det glada ljudet fr�n fyrverkerier och ropen fr�n arbetare som firade sin seger. J�rnv�gsfacket utf�rdade en order om att reparera den f�rst�rda r�lsen. Arbetslaget p� trehundra man som samlades f�r att genomf�ra dessa order var de f�rsta i hela Shanghai som �terupptog arbetet efter upprorets seger.
N�r Chiang Kai-shek landsteg i Shanghai tidigt p� l�rdagseftermiddagen 26 mars hade han �ntligen kommit hem. H�r fanns hans f�rsta tillh�ll och hans f�rsta v�lg�rare, hans f�re detta m�klarv�nner och hans v�nner i den undre v�rlden. Som inf�dd i Ningpo kunde han h�r alliera sig med sina provinkolleger, de m�ktiga bankirerna i Chekiang [Zhejiang], Ningpos handelsm�n och industrialister som delade den ekonomiska kontrollen av Kinas metropoler.
Bankirerna och handelsm�nnen hade sett strejker v�xa till generalstrejk och generalstrejken �verg� till uppror. Arbetarnas er�vring av Shanghai hade gett dem det p�tryckningsmedlet de beh�vde f�r att tvinga fram eftergifter fr�n imperialisterna. Men den tj�nade �ven som varsel att tiden var mogen att frig�ra sig fr�n det farliga vapen som massans makt utgjorde. Deras egna intressen stod nu lika mycket p� spel som imperialisternas. Ett viktigt villkor f�r den n�ra f�rest�ende �verenskommelsen mellan kineserna och det utl�ndska kapitalet var att massr�relsen krossades. De hade vetat l�nge att de kunde v�nda sig till Chiang Kai-shek, den f�rlorade som nu �terv�nt till dem, f�r att genomf�ra denna uppgift.
F�r detta �ndam�l hade Chiang redan �teruppr�ttat kontakten med de hemliga s�llskap i Yangtzedalen som hade blomstrat d�r sedan Chingdynastins tidiga dagar, nu k�nda som de Gr�na och R�da s�llskapen. De handlade med opium och slavar. De kidnappade f�r en l�sensumma. De drev handel med utpressning och mord. F� var de butiks�gare eller n�ringsidkare, stora eller sm�, fr�n Yangtzeflodens mynning till Szechwans raviner, som inte betalade beskyddarpengar till dem.
Det Gr�na s�llskapet opererade fr�n Shanghai. Dess ledare, Hwang Ching-yung, k�nd som Hwang Ma-pi (Kopp�rriga Hwang) var kriminalchef f�r den franska frihandelszonens polis. Det antogs allm�nt att det var han sj�lv som introducerat Chiang som ung officer i Shanghais garnison in i societetens slutna led.[279] N�r Chiang, nationalisternas general, anl�nde till Kiukiang i november 1926 var det Hwang Ma-pi som kom upp l�ngs floden fr�n Shanghai f�r att �teruppr�tta kontakten � Shanghais bankirer och handelsm�ns v�gnar. Som resultat av deras konferens mobiliserades det Gr�na s�llskapet enbart f�r att krossa fackf�reningarna. Det som hade varit ett vanligt kriminellt g�ng antog nu de kombinerade dragen av de ryska Svartahundradena och Louis Napoleons 10 decemberf�rening. Yang Hu, en av Wangs stabsofficerare, uts�gs till operativ chef.[280] Planer drogs upp f�r att bilda rivaliserande �fackf�reningar�. Allt avskum och sl�dder i hamnarna som var kopplade till handelsf�rdragen v�rvades snabbt som �medlemmar�. Vapen delades ut i stora m�ngder. Hwang �terv�nde till Shanghai. Chiang v�nde tillbaka till Nanchang d�r han inr�ttat sitt h�gkvarter.
Kampanjen med �ppet f�rtryck mot massorganisationerna inleddes i februari 1927. Tidigt den m�naden blev Chen Tsang-shen, ordf�randen f�r Allm�nna fackf�rbundet i Kanchow, en stad i s�dra Kiangsi, genomborrad av kulor fr�n Chiang Kai-sheks soldater. Fackf�reningen drevs under jorden. I Nanchang 17 mars beordrade Chiang att Kuomintang i staden skulle uppl�sas, grep dess kommunistiska och v�nsterledare, st�ngde fackf�reningarna och studentf�reningen samt f�rbj�d den Kuomintangs lokala dagstidning. Samma dag inleddes ett angrepp mot massorganisationerna i Kiukiang. Flera hundra gangstrar, beskrivna som �moderata fackf�reningsmedlemmar�, gjorde r�der mot lokaler som tillh�rde Allm�nna fackf�rbundet, det lokala Kuomintang, bondeorganisationen, student- och kvinnogruppernas och sj�tte arm�ns politiska avdelning. Motst�nd gjordes. Fyra d�dades och tio skadades. En kinesisk redog�relse beskrev hur arbetarna h�ll emot mot gangstrarna fram tills ett kompani av Chiangs egna trupper anl�nde, stormade byggnaden och frigav flera gangstrar som tagits till f�nga.[281] Detta st�ds av en redog�relse fr�n en utl�nning som sade att n�r �anfallarna tycktes bli h�rt �tg�ngna i striden gick soldaterna in och avslutade det arbete som de inlett genom att riva fackf�reningens huvudkontor. Sedan dess� fortsatte rapporten
har ledarna f�r fackf�reningen f�rsvunnit och det har sagts att fackf�reningen kommer att omorganiseras l�ngs mer konservativa linjer. Krigslagar inf�rdes omedelbart och det utf�rdades en order som f�rbj�d m�nniskor att samlas i grupp. Civila f�r inte � b�ra vapen. � Soldater patrullerar p� gatorna. � Det har sagts att Chiang Kai-shek, som sj�lv befann sig i Kiukiang vid tiden f�r kravallerna men nu har l�mnat f�r att ta sig nerf�r floden, anstiftade � angreppet. Vid tiden f�r oroligheterna stationerade han en stor bev�pnad vakt i koncessionen f�r att skydda den. � Den nya domaren har �terv�nt fr�n Nanchang dit han dragit sig tillbaka efter det att arbetarextremister f�rst�rt hans yamen[282] och han har f�rt med sig en personlig livvakt p� 150 av Chiang Kai-sheks handplockade soldater. � Inflytandet fr�n det moderata partiet, som Chiang Kai-shek representerar, b�rjar k�nnas �ver hela provinsen. � Tidvattnet har definitivt v�nt.[283]
Liknande h�ndelser skedde varhelst Chiang Kai-shek steg i land utefter sin f�rd nerf�r floden. Organiserade g�ng attackerade och ockuperade fackf�reningslokaler i Anking 23 mars [284] och i Wuhu en dag senare. Arbetare d�dades eller tvingades g�mma sig. Deras fackf�reningar �omorganiserades� raskt. Chiang skulle ha stannat i Nanking som intogs av nationalistiska trupper 24 mars.
Oavsett vilka planer man kan ha haft f�r den staden kullkastades de emellertid genom plundring och attacker mot utl�nningar dagen d� staden �vergick i andra h�nder. Flera konsulattj�nstem�n och mission�rer d�dades. Brittiska och amerikanska kanonb�tar �ppnade eld mot staden och d�dade tolv och skadade nitton kinesiska civila.[285] De kvarvarande utl�nningarna evakuerades. Vissa utl�ndska journalister utvecklade snabbt teorin att �illd�den i Nanking� var en del av en Machiavellisk intrig som kommunisterna och v�nstern i Wuhan kokat ihop f�r att �genera� Chiang och f�r att trassla till det med utl�nningarna. Redan det faktum att hela den strategi som kommunisterna och Kuomintang-�liberalerna� i Wuhan f�ljde gick ut p� att blidka Chiang Kai-shek �r tillr�ckligt f�r att avsl�ja det absurda i denna saga. Det var dessutom ett sl�ende faktum att den enorma r�relse som hade svept �ver s�dra Kina hade utm�rkts av praktiskt taget inga fall av v�ld mot utl�nningar. Arbetare och b�nder, som inte saknade orsak att hata de utl�ndska aff�rsm�nnen och mission�rerna, hade i hundratals st�der beslagtagit missionsegendom och tvingat m�nga utl�nningar att fly men �i endast n�gra f� enstaka h�ndelser�, skrev en av dem, �fick en utl�nning ens en skr�ma eller ett bl�m�rke�.[286] Det har antytts att incidenten i Nanking (d�r det �ven p�stods, men aldrig bevisats, ha f�rekommit v�ldt�kter p� utl�ndska kvinnor[287]) hade organiserats av Chiang sj�lv som en direkt provokation mot kommunisterna. Det finns dock lika litet som st�djer denna version. Den enda trov�rdiga dokumentationen av hela saken �r rapporten fr�n en utl�ndsk utredare som anl�nde till platsen n�gra dagar efter att h�ndelserna hade intr�ffat. Ober�rd av det skr�nande ursinne som den utl�ndska kolonin piskat upp insamlade han imponerade och avg�rande bevis att det var Fengtiens demoraliserade och flyende soldater som faktiskt genomf�rt angreppen.[288]
Chiang steg d�rf�r inte i land i Nanking utan fortsatte nedf�r floden till Shanghai. Vid ankomsten f�rdes han snabbt fr�n hamnen i en limousine och k�rdes genom de utl�ndska barrikaderna till det gamla utrikesministeriets byr� vid Ghisiv�gen, precis utanf�r den franska koncessionen. D�r blev hans f�rsta bes�kare den Kopp�rrige Hwang. N�ste man att bes�ka var T. Patrick Givens, fr�n den politiska grenen av Shanghais stadspolis, som gav Chiang ett pass som l�t honom resa in i de utl�ndska omr�dena, och beviljade honom privilegiet att resa in i dessa heliga omr�den med en bev�pnad vakt.[289] Chiang var f�rresten den ende nationalistiske bef�lhavaren som beviljades denna ynnest. Chiang f�rs�krade lika storsint att han skulle �samarbeta med den utl�ndska polisen i Shanghai�[290] och kastade sig genast in i konferens med sina egna medhj�lpare och anh�ngare f�r att unders�ka hur �lag och ordning� skulle kunna uppr�ttas och uppr�tth�llas.
Han sammantr�ffade med Kuomintang-h�gerns �parti�ldste�, ledda av Wu Chih-hui, Tsai Yuan-pei och Chang Ching-chiang. Han tog emot delegationer fr�n bankerna och handelskammaren, ledda av Yu Ya-ching, hans f�rste v�lg�rare, Wang Shiao-lai och andra. Han diskuterade den milit�ra situationen med sina underordnade, Pai Chung-hsi, som intagit staden �t honom, och Chou Feng-chi, en ny rekryt som tills helt nyligen var med de nordliga. Han m�tte Kopp�rrige Hwang och hans fr�msta medhj�lpare, Tu Yueh-sen och Chang Siao-ling, och den vanliga samlingen mindre underhuggare. Deras problem var enkelt: hur skulle de ta �ver kontrollen �ver Shanghai fr�n arbetarna och inr�tta sin egen regering i Nanking? F�r uppgiften att krossa arbetarorganisationerna och kommunisterna hade de gott om pengar att r�ra sig med. Men n�r de s�g sig omkring de d�r sista gr� dagarna i mars visste Chiang och hans v�nner att framg�ngen p� intet s�tt var s�ker. Hindren tycktes vara m�nga och avskr�ckande. �Det var inte alls osannolikt� skrev en insatt utl�nning, �att han skulle misslyckas med att d�mma upp den kommunistiska flodv�gen inom de n�rmaste dagarna�.[291] Och sannerligen, f�r de som inte uppfattade gapet mellan massan av arbetarna och den kommunistiska ledningen, var det sv�rt att se hur arbetarna inte skulle vinna.
Shanghai l�g i deras h�nder. Mer �n en halv miljon arbetare stod redo att vakta vad de er�vrat med sina egna vapen. Visserligen bestod arbetarnas strejkvakter, som nu patrullerade staden i st�llet f�r polisen, endast av 2 700 man med 1 700 gev�r, n�gra maskingev�r och ett stort f�rr�d av ammunition som beslagtagits fr�n de nordliga trupperna,[292] men det tycktes inte finnas n�got allvarligt hinder f�r att snabbt ut�ka antalet m�n och bev�pningen av denna styrka. Med ett ord fr�n fackf�reningarnas h�gkvarter i den kommersiella pressens byggnad och Huchow-gillet skulle inte en enda arbetande man eller kvinna i staden ha v�grat att st�lla upp. Uppeggade av g�rdagens stora seger utgjorde de en formidabel styrka. Det fanns en provisorisk regering som till synes stod under kommunisternas fullst�ndiga kontroll och som det verkade var redo att ta �ver den politiska makten i hela Shanghaiomr�det i Shanghai-arbetarnas namn. Det fanns ej heller n�gon anledning att anta att arbetarna skulle misslyckas med att hitta medel f�r att g�ra en gemensam sak med de soldater som nu var f�rlagda till staden.
Chiang Kai-shek hade endast 3 000 soldater i staden och av dem var endast ett f�tal �p�litliga�. De n�rmaste f�rst�rkningarna befann sig i Hangchow, fem timmar bort, d�r Ho Ying-chin satt med en arm� p� mindre �n 10 000 man. Det �r tveksamt om m�nga av dessa, tr�nade i massr�relsens hetta, skulle ha v�nt sina vapen mot arbetarna om fr�gan hade klargjorts f�r dem av propagandister fr�n arbetarorganisationerna som de s�g som vara sina fr�msta allierade. I sj�lva verket visste inte Chiang huruvida han v�gade beordra sina m�n att marschera mot arbetarna. I Chapei, arbetarnas styrkef�ste, befann sig F�rsta Divisionen som entusiastiskt sympatiserade med fackf�reningarna. Dess bef�lhavare, Hsueh Yoh, hade redan speglat sina soldaters st�mningar och tryck n�r han den 22 mars mot Pai Chung-hsis order l�t dem marschera in i Chapei.[293]
P� andra sidan �ver taggtr�dsbarrikaderna darrade utl�nningarna som alla var �vertygade om, som en av dem uttryckte det, att de skulle m�rdas i sina egna s�ngar av sina egna tj�nare. De brittiska och amerikanska grupperna var i grunden s�kra p� att deras trevliga lilla � av utl�ndsk r�ttvisa och r�ttskaffenhet skulle invaderas av galna folkhopar som t�rstade efter den vite mannens blod. De led sv�rt av vad en skribent tr�ffande kallade �starkt uttalad r�dsla�.[294] De hade alla h�rt om historier om orimliga grymheter n�r Hankows och Kiukiangs koncessioner togs i januari och incidenterna i Nanking. Historierna om flyende mission�rer, som blev allt v�rre med varje kilometer de f�rdades mot Shanghai, fick samh�llets kyrkobes�kande st�ttepelare att hysteriskt skrika efter blod.
�Det �r tusen g�nger b�ttre att agera h�rt nu och s�tta stopp f�r denna uppr�rande ondska som beg�s i frihetens namn, �ven om det skulle inneb�ra att lite blod spills �� ropade ett av de ledande ljushuvudena i den brittiska gruppen,[295] Utl�ndska kvinnor f�rdelade sk�lvandet sina gracer bland trupperna som f�rflyttades ut f�r att f�rsvara bos�ttningen. Utl�ndska m�n oroade sig mer �ver sk�vlingen av sina investeringar, som de visste skulle f�lja n�r mobben, frustande och h�gr�tt fradgande rusade rakt emot dem. Shanghais kommunfullm�ktige, det styrande organet �ver bos�ttningen, hade utlyst undantagstillst�nd den 21 mars och inf�rde h�rda milit�rlagar. Detta f�ljdes upp den 24 mars med ett manifest som deklarerade att �det f�rst�r allvaret i den lokala situationen och dess m�jliga �terverkningar �ver hela den civiliserade v�rlden, och kommer att anv�nda alla resurser som st�r till f�rfogande f�r att uppr�tth�lla kontrollen �ver situationen�. [296]
Dessa resurser var redan betydande. I garnisoner inom det utl�ndska omr�det fanns 30 000 utl�ndska soldater, n�stan en per utl�ndsk inv�nare, exklusive de vita ryssarna. Enbart britterna hade tv� brittiska soldater f�r varje civil britt i staden. Trettio utl�ndska krigsfartyg, brittiska, japanska, amerikanska, franska, italienska och till och med portugisiska l�g f�r ankar p� Whangpoofloden, f�rdiga f�r omedelbar aktion. Skvadroner med brittiska flygplan patrullerade regelbundet luften ovanf�r staden och det omkringliggande territoriet, ett flagrant brott mot avtalet som dock inte oroade de brittiska myndigheterna. Andra krigsfartyg p� v�g skulle inom n�gra dagar �ka flottstyrka f�r alla nationer till 45 skepp, alltifr�n kanonb�tar till 10 000-tons slagkryssare. Trots detta h�jdes r�ster efter fler soldater och fler skepp. Utl�nningarna ville att man skulle ta �ver hela Shanghai. De ville ockupera Nanking. De kr�vde att en internationell styrka skulle upprepa de h�nsynsl�sa massakrer med vilka de allierade trupperna krossade Boxarupproret 1900. Deras dagstidningar, i synnerhet North China Daily News, f�rde hetsiga varnings-, hotelse- och f�rtalskampanjer. De vr�kte sk�llsord �ver politikerna i departementen hemmavid som ans�g att det var klokare att g� l�ngsammare fram.[297]
Varje utl�nning som med ord eller handling visade n�gon sympati f�r de mildaste dragen i det nationalistiska programmet eller ens var kritisk mot den r�dande hysterin blev m�ltavla f�r de mest brutala angrepp.[298] J. B. Powell en amerikansk redakt�r i Shanghai, som v�gade tvivla p� att v�pnad intervention skulle f� de �nskade resultaten och som skarpsinnigt manade till eftergifter till nationalisterna, utesl�ts fr�n den amerikanska handelskammaren. En ensam utl�ndsk mission�r som tillsammans med en handfull kristna kineser f�respr�kade att bos�ttningen p� ett fredligt s�tt skulle �verl�mnas f�rd�mdes omg�ende i North China Daily News som en trons f�rr�dare och en �revolution�r agitator�. En artikel av en kristen kines som, med titeln �Jesus och de tre folkprinciperna�, f�rs�kte dra en parallell mellan Sun Yat-sen och Jesus Kristus f�rd�mdes av h�ga och l�ga kyrkof�retr�dare som ett �utbrott av ogudaktighet�. Det Nationella kristna r�det, en sino-utl�ndsk organisation som intog en pronationalistisk st�llning, d�ptes om till �Bolsjevikiska hj�lpf�rbundet�. Det desavouerades formellt senare av en grupp p� 32 brittiska och amerikanska mission�rer �som farligt och subversivt f�r de kinesiska kyrkornas intressen�. Dess v�djan p� grundval av den kristna andan f�rklarades vara �en direkt �vertr�delse mot Shanghais kommunfullm�ktiges f�rbud mot dokument som syftade till att v�cka fiendskap, underbl�sa problem, orsaka allm�n oro eller uppmuntra till brott mot den allm�nna ordningen�. Rodney Gilbert, en anglofil amerikansk journalist, publicerade i den brittiska pressen dagliga h�tska utfall som bokstavligen skimrade p� sidorna likt gl�d. F�r honom var en fackf�rening �en organisation f�r smutsiga kulier som aldrig arbetat och aldrig skulle�. Dessa m�nniskor, inte enbart de �smutsiga kulierna�, utan bankirer som Yu Ya-ching och politiker som C. T. Wang, som redan d� arbetade dag och natt f�r att uppn� ett samf�rst�nd med utl�nningarna mot de �smutsiga kulierna�, var inget annat �n �rabiata antiutl�nningar�. Det �r enkelt att illustrera de r�dande st�mningarna:
Rabiat: �Shanghais stora hamn �r en rent utl�ndsk skapelse. � Nu vill kineserna ha den �tillbaka� och v�lvilligt inst�llda f�rst�sigp�are springer runt och diskuterar under vilka villkor som frukterna av flera generationer utl�nningars anstr�ngningar kan avtr�das till anarkistiskt kulistyre. Detta f�refaller mig vara upph�jelse av d�rskap, f�rh�rligande av idioti. ��; [299]
Irriterad: �Den f�rsta tanken som sl�r en �r det besv�r som det ger. Att f� sitt hem v�nt upp och ner, att hastigt och lustigt beh�va sl�nga ner n�gra f� tillh�righeter i en trunk eller tv� och en kapps�ck och sedan l�mna resten till att plundras eller jag vet inte vad, �r ett rent besv�r. �� [300]
Salvesfull: �� I riktning mot kusten skyndar fr�n alla h�ll utl�nningar vars enda brott �r att de vill g�ra Kina gott. N�r jag s�ger detta vill jag inkludera inte bara mission�rer utan de m�nga utm�rkta aff�rsm�n som �nskar Kina n�got mycket b�ttre �n vad hennes upptr�dande idag kan tyckas f�rtj�na. Men vi m�ste vara barmh�rtiga. Kina har n�gra verkliga missn�jesanledningar; m�nga av dem �r naturligtvis sj�lvf�rv�llade, men de oskyldiga m�ste lida och har ofta lurats att tro att det �r utl�nningarna som helt och h�llet b�r ansvaret�.[301]
Osj�lvisk: �Fredliga utl�ndska inv�nare har drivits fr�n sina hem, deras egendom f�rst�rts. � M�nga utl�ndska bolag � st�r nu inf�r konkurs. � Men detta �r egentligen triviala fr�gor. � Vad som �r viktigt �r kampen mot en politisk id�, vars uttalade m�l �r att f�rst�ra dagens civilisation i v�rlden � inte h�mmade av n�gra samvetsskrupler � ej heller n�gon respekt f�r etablerade r�ttigheter, seder, bruk. � Detta �r frontlinjen i slaget i kriget mellan kommunism och v�rldscivilisationen. �� [302]
Andlig: �I min egenskap av mission�r och f�rst och fr�mst med tanke p� konsekvenserna f�r Jesu Kristi kyrka i hela v�rlden om bolsjevismens galna hundar inte kan kontrolleras i Kina utan till�ts hoppa �ver haven till v�rt eget k�ra Amerika, tvekar jag inte en sekund att h�vda min �vertygelse att ett BOLSJEVISERAT KINA SKULLE UTG�RA V�RLDENS ST�RSTA FARA�.[303]
Kysk: (Citat fr�n en i vida kretsar spridd rapport om att Kvinnoorganisationen i Hankow hade utlyst och iscensatt en �naken procession� med utvalda kvinnor �som har sn�vita kroppar och perfekta br�st�.) �De som �r bekanta med de kinesiska kvinnornas blyghet under de senaste �rhundradena kr�ver inte n�gra fler eller mer definitiva bevis p� den ryska kommunismens skadliga inflytande�.[304]
Ridderlig: �Medelamerikanen sk�nker endast en flyktig tanke �t ett utl�ndskt lands s�rintressen, men kan bli mycket uppr�rd om oskyldiga amerikanska kvinnor och barn hotas av p�bel eller soldater�. [305]
Oskuldsfull: �I Kina appellerar kommunisternas till klasshat, sociala antipatier, girighet och avundsjuka�. [306]
H�nfullt: �Om dagens �taggtr�dshysteri� forts�tter l�nge b�r vi inte bli �verraskade om vi vaknar en morgon och uppt�cker att v�r flitiga och energiska kommunstyrelse byggt en baldakin av taggtr�d �ver v�ra huvuden f�r att utest�nga solens str�lar p� grund av att v�r st�rsta himlakropp misst�nks sprida r�d propaganda�.[307]
R�ttfram: �I tider som dessa leder spetsfundigheter och juridiskt k�bbel inte till n�gonting. Det kan inte finnas rum f�r K.P. (kommunistpartiet) i Shanghai och det m�ste bek�mpas p� samma s�tt som r�det skulle bek�mpa b�ldpest. � Det kinesiska och det ryska K.P. borde behandlas med lika stor h�rdhet � b�da �r civilisationens fiender�.[308]
Klarsynt: �Den nationalistiska m�jligheten � alla sympatier med Kuomintang � men motst�nd mot kommunisterna�.[309]
Tydlig: �Chiang Kai-shek � st�r vid v�gsk�let. � Det �r ingen �verdrift att s�ga att han och generalerna Ho Ying-chin och Pai Chung-hsi nu �r det enda skyddet s�der om Yangtzefloden fr�n att Kina ska �versv�mmas av kommunistpartiet. � men om general Chiang ska kunna r�dda sina landsm�n fr�n de r�da m�ste han handla snabbt och obevekligt. Kommer han att bevisa att han �r en handlingskraftig man, f�rsvarare av dr Sun Yat-sens tre folkprinciper, f�rsvarare av detta land? Eller kommer �ven han att g� under med Kina i den R�da floden?�;[310]
S�der om staden vid Lunghua funderade �ven Chiang �ver denna fr�ga. I en rad intervjuer med utl�ndska journalister gjorde han sitt b�sta f�r att blidka och lugna den utl�ndska kolonin. Han beklagade incidenterna i Nanking och lovade en grundlig utredning och straff f�r de ansvariga. �De nationalistiska ledarna har alltid velat uppr�tth�lla v�nskapliga f�rbindelser med de utl�ndska makterna�, deklarerade han i en intervju 31 mars. �Nationalisterna �r de utl�ndska makternas v�n. � Det �r den nationalistiska regeringens konsekventa politik att inte anv�nda styrka eller massv�ld i n�gon form f�r att f�r�ndra de utl�ndska bos�ttningarnas status�. Han avslutade med ett l�fte som han hoppades utl�nningarna inte skulle undg� att f�rst�: �Trots dagens hinder f�r en klarare och b�ttre f�rst�else hoppas vi kunna avl�gsna dessa s� att det blir en klarare och b�ttre relation mellan Kina och de utl�ndska makterna, baserad p� �msesidig v�nskap och f�rst�else�.[311]
N�gra f� utl�nningar nickade hoppfullt �t detta omissk�nnliga erbjudande om samarbete mellan �Kina� (egendoms�garna) och makterna mot �hindren� (arbetarna). Men de flesta av dem retade sig fortfarande mer p� de protester Chiang var tvungen att g�ra som �nationalist� �n att blidkas av hans l�ften om att f�rsvara deras intressen. Redakt�ren f�r North China Daily News uttryckte b�da �sikterna. Han kallade intervjun �ett m�rkv�rdigt gytter av p�st�enden � och med fr�cka f�respeglingar som mots�gs av alla erfarenheter�, men som en eftertanke lade han till: �Uppenbarligen talade general Chiang uppriktigt, och f�r att g�ra honom r�ttvisa � i de distrikt som finns inom hans r�ckvidd tycks (han) ha f�rs�kt h�lla ordning�.[312] De skulle inte skada att uppm�rksamt v�nta. Inte f�rr�n Chiang bevisat att han kan �handla snabbt och obevekligt� skulle alla deras misstankar skingras. N�gra f� dagar senare ans�g sig general Duncan, bef�lhavare f�r de brittiska trupperna, tillr�ckligt lugnad genom att f�r en kinesisk tidningsman ber�tta att Chiang hade vunnit hans respekt �p� grund av att han inte enbart talar p� det s�ttet, utan verkligen genomf�r det i praktiken�.[313]
De kinesiska bankirerna och industrim�nnen var mer ben�gna till f�rtroende och tillit. De k�nde sin man b�ttre. Den 29 mars gick mer �n 50 ledande banker och f�retag och kommersiella organisationer samman i en federation under ledning av Yu Ya-ching och Wang I-ting, en comprador f�r ett av de stora japanska �ngfartygsf�retagen vars v�nskap med Chiang gick tillbaka �tminstone 15 �r. Enade i denna federation var de olika handelskamrarna i distrikten, bankf�reningen, det inhemska bankgillet, aktieb�rsf�reningen, bomullsspinneri�garf�reningen, mj�lhandlarnas gille, tehandlarnas gille � n�stan alla besuttnas organisationer i Shanghai.
En delegation fr�n denna nya organisation v�ntade samma dag p� general Chiang �som v�ldigt hj�rtligt tog emot dem�. Deras talesman
f�rmedlade h�lsningarna fr�n Shanghais kinesiska aff�rsm�n och betonade vikten av att omedelbart �terst�lla fred och ordning i denna stad. De f�rs�krade honom om handelsm�nnens helhj�rtade st�d. General Chiang svarade med n�gra f� passande anm�rkningar och tog sj�lv p� sig hela ansvaret f�r att skydda liv och egendom, b�de kinesisk och utl�ndsk, i Shanghai. Han f�rs�krade ocks� delegationen om att relationen mellan kapital och arbete snart kommer att regleras. � Efter bes�ket var delegationen p� gott hum�r, helt tillfreds med att de i general Chiang funnit en man med sunda principer och en ledare med enast�ende makt.[314]
Flera dagar d�refter utf�rdade alla handelskammare egna deklarationer om hj�rtligt st�d f�r Chiang och skickade delegationer f�r att uttrycka sina f�rhoppningar om att situationen snabbt skulle f�rb�ttras. Den 9 april m�ttes representanter fr�n �ver 20 handelsorganisationer och uttalade sig �f�r Kuomintangs San Min-principer[315] och f�r �verbef�lhavaren Chiang! Ner med alla kontrarevolution�ra element!�
Naturligtvis var de som hade mycket pengar tvungna att vara mer �n h�gljudda. De var tvungna att vara �gener�sa�. Situationen kr�vde mer �n tro och tillit. Den kr�vde reda pengar. Den f�rsta inbetalningen som gjordes till Chiang var ett �l�n� p� 3 000 000 US-dollar som utbetalades 4 april.[316] Det rapporterades vitt och brett om att ytterligare 7 000 000 US-dollar utbetalades under loppet av n�gra dagar senare. �Kinesiska bankirer och aff�rsm�n�, rapporterade en utl�ndsk korrespondent, �skickade en delegation till Chiang Kai-shek � och erbj�d honom 15 000 000 Shanghaidollar p� villkor att han undertryckte kommunistiska och arbetaraktiviteter�.[317] Dessa l�n var helt frist�ende fr�n det �l�n� p� 30 000 000 US-dollar som d�k upp tv� veckor senare f�r hj�lpa till med bildandet av den nya regeringen i Nanking.
Chiang vidtog omedelbart �tg�rder f�r att s�kerst�lla sin kontroll �ver staden. Han installerade en av sina egna stabsofficerare som polischef. En av hans politiska hejdukar blev domare i Shanghaidistriktet. Han inr�ttade en speciell finansieringskommitt�, d�r han placerade ett antal framst�ende bankirer f�r att s�kerst�lla de medel han beh�vde. En av hans utsedda tog �ver som verkst�llande direkt�r f�r Shanghai-Nanking- och Shanghai-Hangchow-j�rnv�garna. Han uppr�ttade officiella kontakter med utl�nningar genom att utn�mna Quo Tai-chi till kommission�r f�r utlandsaff�rer. Undantagstillst�nd proklamerades 28 mars vilket gjorde alla civila administrativa organ i staden ansvariga inf�r det milit�ra h�gkvarteret i Lunghua. Befallningar utf�rdades som f�rbj�d �obeh�riga personer� att inneha eller b�ra vapen av n�got slag. Samtidigt framtr�dde �Arbetarnas yrkesallians� [Workers Trade Alliance] p� scenen, med st�d av kopp�rrige Hwang, Tu Yueh-sen och Chang Siao-ling och presenterades som en ny �moderat� fackf�rening. F�rberedelserna gick fram�t snabbt f�r att upprepa den taktik man redan anv�nt i Nanchang, Kiukiang, Anking och Wuhu i Shanghai och, som om Chiang och hans banditmedhj�lpare ville f�rs�kra sig om att dessa metoder fortfarande fungerade, genomf�rdes en fullst�ndig generalrepetition i Hangchow den 30 och 31 mars.
�ven h�r hade Chiang sett till att organisera en �Arbetarnas yrkesallians� i opposition mot det kommunistkontrollerade Allm�nna fackf�rbundet. P� natten den 30 mars br�t sig gangstrarna in till fackf�rbundets h�gkvarter. Flera arbetare d�dades och m�nga skadades i den strid som �gde rum d�r. Enligt ett telegram fr�n Allm�nna fackf�rbundet som publicerades i tidning i Shanghai,[318]� utlystes dagen d�rp� en generalstrejk som emellertid endast telefon- och postarbetarna svarade p�. Ett massprotestm�te h�lls och ett demonstrationst�g bildades som gick nerf�r Chin Chiaov�gen. Soldater v�ntade vid en strategisk korsning. De hade f�tt veta att facket f�rs�kte sabotera den segrande nationalistiska framryckningen. Ingen sa n�got annat till dem. N�r arbetarna n�rmade sig �ppnade soldaterna eld. Ett halvdussin av demonstranterna f�ll. Fler �n etthundra greps. Vaktkedjan, ett tusen till antalet, endast bev�pnade med klubbor och k�ppar, avv�pnades och skingrades. Allm�nna fackf�rbundets lokaler slogs s�nder. Vakter greps. Deras uniformer i grovt tyg slets fr�n deras kroppar. Ingen vet eller noterade hur m�nga som d�dades. Allm�nna fackf�rbundet st�ngdes �i avvaktan p� omorganisering� l�ngs de numer bekanta �mer moderata� linjerna. H�ndelserna i Hangchow f�reb�dade med d�dlig exakthet vad som skulle komma att ske i mycket st�rre skala i Shanghai. Detta g�llde inte bara Chiangs handlande utan �ven kommunisternas reaktion.
N�r Chiang placerade sina egna m�n p� poster i Hangchows civila administration och repressiva �tg�rder inleddes mot arbetarna telegraferade Allm�nna fackf�rbundet till Chiang med en respektfull f�rfr�gan om att avl�gsna de anst�tliga befattningshavarna. �Under den milit�ra perioden har jag befogenhet att utse cheferna f�r Byr�n f�r offentlig s�kerhet�, svarade han artigt.[319] Detta l�t de sig n�ja med i tysthet. Efter arresteringarna och massakern 31 mars utf�rdade facket ett cirkul�rtelegram som avslutades med en hemst�llan till general Chiang Kai-shek om �att komma till Hangchow f�r att straffa de skyldiga och k�mpa mot reaktionen�.[320] Olyckligtvis r�kade Chiang vara allt f�r upptagen med att inf�ra reaktionen i Shanghai f�r att resa ner till Hangchow f�r att undertrycka den d�r och Shanghais Allm�nna fackf�rbund var allt f�r upptaget med att f�rs�ka blidka Chiang f�r att l�ra sig n�got om erfarenheterna i Hangchow.
Icke desto mindre tog inte Chiang Kai-shek itu med uppgiften att f�rst�ra Shanghaiarbetarnas organisationer utan att f�rst visa att han var medveten om uppgiftens storlek. Massr�relsen hade antagit s�dana proportioner att han var tvungen att inleda en serie gradvisa man�vrer f�r att komma i ett n�gorlunda gynnsamt slagl�ge. F�r varje steg fram�t gjorde han en �tb�rd som om han tog ett steg i andra riktningen. Han f�rs�kte avsiktligen att f�rvirra sina fiender, blanda bort korten och paralysera all t�nkbar opposition mot kuppen som redan hade inletts. Denna tillv�gag�ngss�tt st�rde vissa av hans v�nner. Precis som i Kanton omedelbart f�re kuppen den 20 mars var m�nga av hans milit�ra allierade �fientliga mot honom p� grund av att de var of�rm�gna att f�rst� de verkliga m�len bakom hans handlingar�;[321] p� liknande s�tt fanns det m�nga, speciellt bland utl�nningarna, som var ot�liga med de skenbara mots�gelserna i hans upptr�dande. �Om general Chiang inlett, som det p�st�s i kinesiska politiska kretsar, en �ppet antikommunistisk r�relse, skulle st�det f�r honom utkristalliseras, men hans halvhj�rtade urskuldande attacker mot kommunisterna g�r det ovisst om klyftan �r o�terkallelig�, klagade North China Daily 8 april.
Men Chiang visste b�ttre �n dem precis vad han gjorde och vart han var p� v�g. Han varken planerade eller s�kte n� en kompromiss med det som �n fanns kvar av �v�nsterkuomintang� i Wuhan. Han f�rberedde of�rtrutet att sl� ner Shanghais arbetare; men han beh�vde tid f�r att st�lla upp sina styrkor. Soldater som sympatiserade med arbetarna m�ste avl�gsnas fr�n Chapei och ers�ttas av nyare bataljoner som hade haft minst kontakt med massr�relsen. Mobiliseringen av gangstrar f�r den antikommunistiska offensiven var redan i full g�ng. Medan allt detta p�gick fortsatte Chiang att g�ra allt han kunde f�r att sprida illusionen att n�gon konflikt inte var n�ra f�rest�ende. Redan fr�n dagen han anl�nde fick det formen av ih�rdiga dementier av rapporter om att han t�nkte bryta med den nationalistiska regeringen i Wuhan.
Den 27 mars ber�ttade han f�r intervjuare �att det inte fanns n�gon splittring, att Kuomintangs medlemmar stod enade � att det inte fanns n�gra tecken p� eller utsikter f�r allvarliga meningsskiljaktigheter�.[322] Till en representant f�r den japanska Toho Agency deklarerade han tv� dagar senare att han oreserverat erk�nde Wuhans Centrala exekutivkommitt�s auktoritet. Han f�rs�krade sig om att han hade Moskva med sig l�ngs samma linjer.
�Vi vet att imperialisterna hoppas p� en splittring mellan den nationalistiska arm�n och de folkliga massorna�, sa Pai Chung-hsi till Pravdas Shanghaikorrespondent, �men det �r en om�jlighet. V�ra grundl�ggande principer �r enhet mellan de v�pnade styrkorna och de folkliga massorna. � Den kinesiska revolutionen utg�r en del av v�rldsrevolutionens front. Imperialisterna f�rs�ker krossa denna front med l�gner och f�rtal. Sun Yat-sen instruerade oss att samarbeta med kommunisterna som �r en del av Kuomintang och vi kommer inte att bryta alliansen med dem. Den engelska pressen i Kina sprider alla sorters l�gner i detta �mne. Detta borde stoppas�� [323] Det kommer att visa sig hur ivrigt kommunisterna i Moskva och Kina tog till sig dessa f�rs�kringar � och hur mycket de i verkligheten var v�rda.
Wang Ching-weis ankoms fr�n Europa 1 april gav Chiang en m�jlighet att f� sina ord verka �n mer konkreta och �vertygande. Wang, en typisk radikal sm�borgare, utan fasthet, foglig och l�tt undergiven inf�r tryck av starkare personligheter blev �ter, han hann knappt s�tta foten p� Kinas jord, verktyg �t den man som tvingat honom att nesligt fly fr�n Kanton ett �r tidigare. Det blev tv� dagar med konferenser. Den 3 april utf�rdade Chiang ett cirkul�rtelegram som proklamerade hans �of�rbeh�llsamma lydnad� till Kuomintangs centrala exekutivkommitt� i Wuhan.
�Jag �r �vertygad om�, sa han,
att hans (Wangs) �terkomst kommer att resultera i verklig centralisering av partiet, s� att vi utan en splittring kan �stadkomma den nationalistiska r�relsens slutliga framg�ng. � I framtiden kommer alla fr�gor som r�r landets och Kuomintangs b�sta � att hanteras av ordf�rande Wang eller genomf�ras under hans ledning. � Vi kommer att v�gledas av den centrala exekutivkommitt�n och vi m�ste d�rf�r bara visa absolut lydnad.[324]
Enligt hans levnadstecknare �k�nde sig [Wang] v�ldigt illa till mods� inf�r Chiangs telegram. Han godk�nde inte de metoder som Chiang Kai-shek f�reslog att man skulle anv�nda f�r att eliminera kommunistpartiets inflytande i Kuomintang. Visserligen hade �ven Wang �f�rest�llt sig n�dv�ndigheten att skiljas fr�n kommunistpartiet�, det var bara det att han var �emot en f�rhastad brytning � (och) � ville avg�ra alla ol�sta dispyter p� ett stadgeenligt, fredligt s�tt. �� [325]
F�r att undvika den direkta aktion som han s� avskydde (i alla former f�rutom under flykt eller under retr�tt fr�n sina egna intressen) f�rs�kte Wang �vertala Chiang Kai-shek om att de kunde uppn� det �nskv�rda slutet utan att tillgripa v�ld eller �olagligheter�. Enligt en k�lla lovade Wang att Borodin skulle avskedas, att de beslut som tagits vid Kuomintangs exekutivkommitt�s tredje plenarm�te i mars, och som avsatte Chiang som ordf�rande f�r partiet och �verbef�lhavare f�r milit�ren, skulle revideras, att avv�pningen av Shanghais strejkvakter skulle godk�nnas och Chiangs civila utn�mning i Shanghaidistriktet fastst�llas.[326] Wang f�rs�kte senare f�rneka att han slutit en s�dan �verenskommelse med Chiang, men hans egen levnadstecknare noterar att han l�mnade Shanghai f�r att �ka till Wuhan f�r att d�r �vertala sina kollegor �att komma ner till Nanking f�r att h�lla plenarm�tet med Chiang och alla andra f�r att uppr�tth�lla partiets enhet�, med till�gget att Wang �trodde att han kunde f� st�d fr�n den stora majoriteten av Centrala exekutivkommitt�ns rena Kuomintangmedlemmar f�r att genomf�ra en revidering av besluten som togs vid det tredje plenarm�tet�.[327] Men Chiang Kai-shek och hans v�nner visste att maskingev�r, inte partikompromisser, var det som tj�nade dem nu. Simuleringen av �verenskommelsen Chiang-Wang hj�lpte endast till att t�ta den politiska r�krid� som de beh�vde f�r att d�lja sin attack. Det var dessutom f�r att f�rs�ka f�rsvaga den potentiella oppositionen som de f�rs�kte n� kommunisterna genom Wang, med ett resultat som vida m�ste ha �vertr�ffat deras f�rv�ntningar, ty Wangs tj�nster var v�ldigt sm� j�mf�rt med de erbjudanden som Shanghais kommunistiska arbetarledare dagligen levererade p� den �nationella enhetsfrontens� altare.
Shanghai-arbetarnas kommunistiska ledare framst�llde de nationalistiska truppernas ankomst som frihetens timma f�r alla f�rtryckta. Den centrala parollen f�r det segrande upproret 21 mars hade varit: �Leve den nationalistiska arm�n! V�lkommen Chiang Kai-shek!� Helt omedvetna om det faktum att truppernas avancemang hejdats i Lunghua, i f�rhoppning om att arbetarbataljonerna skulle kn�ckas i striderna mot Shantung-trupperna, h�lsade arbetarna ankomsten av de f�rsta nationalistiska f�rtrupperna p� kv�llen den 22 mars med vild gl�dje. Tv� dagar senare, n�r utl�ndska korrespondenter str�mmade till Lunghua f�r att intervjua general Pai Chung-hsi, bevittnade de ett spektakel olikt allt annat som setts i Kina f�re revolutionen.
Under intervjun fick vi ett sl�ende exempel p� det intryck som kantonesernas ankomst haft p� de arbetande klasserna i Shanghai � En procession med 1 800 fabriksarbetare, bland dem 300 kvinnor, gick in i yamen b�randes en m�ngd g�vor som de staplade upp utanf�r den inre byggnadens d�rr som ett tecken p� sin gl�dje � kittlar, tekannor, l�dor, korgar, tyger � [328]
Dagen efter Chiang Kai-sheks ankomst anordnades en v�lkomstdemonstration f�r honom vid V�stra porten, d�r mer �n 50 000 arbetare samlades f�r att h�ra kommunistiska talare som �var �verm�ttande ber�mmande � gentemot Chiang Kai-shek�.[329]
Men Shanghais arbetare och de kinesiska kommunisterna var l�ngt ifr�n ensamma om att hylla Chiang och hans arm� som folkets r�ddare. Alla partier i Kommunistiska internationalen reagerade p� samma s�tt, f�r �verallt var det underf�rst�tt att det som Chiang f�rde med sig till Shanghais portar var inget mindre �n v�rldsrevolutionens standar. Vem visste b�ttre?
N�gra dagar innan upproret hade Rote Fahne, det tyska kommunistpartiets fr�msta organ, publicerat ett stort foto p� Chiang Kai-shek d�r de beskrev honom som den heroiska ledaren f�r Kuomintangs �revolution�ra krigsr�d�.[330] Ett liknande foto inf�rdes i L�Humanit�, de franska kommunisternas dagstidning, den 23 mars med en rapport om ett stort massm�te d�r Chiangs inmarsch i Shanghai hyllades som inf�randet av �den kinesiska kommunen�, vilket �ppnade �ett nytt stadium i v�rldsrevolutionen�. En tidningsledare talade om den kantonesiska segern som �befrielsen av Shanghai� vilket innebar �b�rjan p� befrielsen av v�rldens arbetare�.[331]
Denna tolkning av situationen f�ljde naturligt och logiskt p� hela den linje som Komintern f�ljt fram �nda till tidpunkten f�r Chiangs int�g och efter�t. Om Pravda, den Kommunistiska internationalens v�gledande organ, s� sent som 10 april fortfarande kunde f�rkunna att det f�rst och fr�mst var n�dv�ndigt uppr�tth�lla �de fyra klassernas block�, om ledande sovjetiska talesm�n upprepade g�nger insisterade p� alla klassers oantastliga enhet under Kuomintangs ledning,[332] s� �r det inte s�rskilt underligt att kommunister i andra l�nder s�g Chiang Kai-sheks int�g i Shanghai som b�rjan p� en ny dag f�r den kinesiska revolutionen � den kinesiska kommunens dag.
Olyckligtvis talade fakta om det direkt motsatta. Vi har visat hur upph�jelsen av �den nationella enhetsfronten� eller �de fyra klassernas block� till en mystisk fetisch som m�ste bevaras till varje pris, n�stan redan fr�n b�rjan hade tj�nat till att h�rt knyta det kinesiska kommunistpartiet till Kuomintang, arbetarna och b�nderna till borgarklassen. I Kanton hade denna politik redan lett till det lyckade uppr�ttandet etableringen av en milit�rdiktatur under Li Chi-shen, baserad p� ett brutalt f�rtryck av arbetarna. Den hade redan gett borgarklassen tillg�ng till den breda massr�relsens frukter som m�jliggjorde marschen mot Yangtze. Med hj�lp av Chiang Kai-shek, f�rberedde sig borgarklassen i Shanghai idag f�r att plocka den frukten. Genom att frivilligt begr�nsa arbetarnas och b�ndernas kamp, genom att begr�nsa deras politiska m�l till de nationalistiska borgarnas m�l, genom att tvinga kommunisterna att g�ra �kulitj�nst� (Borodin) �t Kuomintang, genom att �l�gga dem att inte kritisera Sun Yat-sens l�ror, genom att avst� fr�n en oberoende daglig press, hade den kommunistiska ledningen banat v�g f�r den �ppna reaktion som redan etablerats i Kanton, i Kiangsi och Yangtzes hamnar.
Mot slutet av 1926, och i b�rjan av 1927, hade Kommunistiska internationalens styrande organ b�rjat utf�rda breda, allm�nt h�llna varningar om den nationella borgarklassens kommande avfall, [333] vilka upprepades i en m�ngd artiklar under februari och mars.[334] Dessa artiklar f�rringade st�ndigt kuomintangh�gerns styrka, �verdrev st�ndigt v�nsterns styrka och i inget fall n�mndes Chiang Kai-shek som den faktiska spjutspetsen f�r reaktionens samlade styrkor. Tv�rtom, n�r de alls n�mnde Chiang Kai-shek var det f�r att f�rs�kra sina kommunistiska ledare att Chiang �underordnade sig� och att allt skulle bli bra.
I detta syfte f�renades hela Komintern-pressen i att f�rneka och vifta undan de allt fler och allt trov�rdigare rykten och rapporter som h�vdade att Chiang Kai-shek i Shanghai str�vade mot en avg�rande brytning. Det var en veritabel tystnadens sammansv�rjning kring den hotande katastrofen.
Det �r om�jligt att s�ga att Komintern var ovetande om det som h�nde. Inom n�gra f� veckor skulle hela dess press ursinnigt vr�ka ur sig f�rd�manden av Chiang Kai-shek, d�r all den information som under ett �r hade undertryckts str�mmade ut i en het str�m. Brevet fr�n de tre kominternfunktion�rerna, som vi citerat, visade att Chiangs inriktning inte var en hemlighet f�r m�nnen p� plats. Men det finns �n mer sl�ende bevis.
Earl Browder, som var f�rutbest�md att bli det amerikanska proletariatets till st�rsta delen ok�nda men icke desto mindre geniale och avh�llne ledare, Jacques Doriot, som skulle hitta v�gen fr�n Stalins toppstab till fascismen, Tom Mann fr�n Storbritannien och en ryss Sydor Stoler, var medlemmar i den Komintern-delegation som anl�nde till Kanton i februari och reste upp genom Kiangsi i h�larna p� Chiang Kai-shek under mars m�nad. De kom i direkt kontakt med den terror som redan brett ut sig �ver provinsen likt en svart piska. De drabbades inte sj�lva, f�r Chiang hade f�rekommande nog l�mnat instruktioner efter sig att de skulle bli furstligt trakterade med mat och dryck och sedan skickas iv�g. Som Browder sj�lvt senare naivt medgav, hade de s�lunda varhelst de �kte �intrycket att de faktiska gatustriderna sk�ts upp under v�rt bes�k, medan ledare fr�n b�da sidor talade med oss�. Som deras efterf�ljande rapporter[335] visade, antecknade delegaterna enorma m�ngder namn, datum och platser. De passerade stad efter stad d�r fackf�reningarna redan drivits under jorden och i Kanchow fick de detaljerade rapporter om mordet p� Chen Tsang-shen, en lokal fackf�reningsledare som bara n�gra f� veckor tidigare hade d�dats p� Chiangs order. Med vetskap om att Chiang �verallt utomlands ans�gs vara en �revolution�r general� som sveper norrut likt massornas h�mnande �ngel, skyndade de sig, d� de den 29 mars �terv�nde fr�n Kiukiangs inland, till telegrafkontoret f�r att basunera ut nyheterna till hela v�rlden? Var det m�jligt att de hade missat betydelsen av vad de sett och h�rt? Nej, lyssna p� Doriot:
Kanchowincidenten l�rde oss en v�rdefull l�xa. Vi visste fr�n den stunden � l�ngt f�re splittringen � att konflikten mellan borgarklassen och den kinesiska arbetarklassen skulle ta de blodiga former den sedan dess antagit � [336]
H�r p� Browder som s�ger att han i Kanchowaff�ren s�g �en hel fas av den djupg�ende splittring som h�ll p� att slita s�nder Kuomintang i tv� skilda stridande organisationer i hela Kina�.[337]
Inget hade heller l�mnats �t deras fantasi. De hade uttryckligen f�tt veta att slutstriden var n�ra och skulle komma i Shanghai: �Marskalk (Chiang Kai-shek) kan inte prata nu �� fick de veta av general Chang Chun i Nanchang den 26 mars. �Han �r inte fri nog. Han har inte tillr�ckligt med territorium. Han har �kt mot Nanking och Shanghai. D�r kommer han att tala. D�r kommer han att s�ga sin mening!� [338]
Med andra ord anl�nde delegationen till Kiukiang med vetskap om att splittringen inom Kuomintang redan skett, att Chiang Kai-shek hade �kt till Shanghai speciellt och upps�tligt f�r att d�r krossa arbetarorganisationerna precis som han gjort i hela Kiangsi p� sin v�g norrut. Var det inte n�dv�ndigt f�r Browder, Doriot och Mann att sl� larm, och s� h�gt och s� eftertryckligt som m�jligt? De kom till Kiukiang bara n�gra f� dagar efter att Chiang Kai-shek anl�nde till Shanghai. Vi har redan sett hur oviss hans styrka var d�r, hur v�ldig arbetarnas styrka var. Moskva r�dde till retr�tt, enligt teorin att Chiang inte skulle attackera om han inte blev provocerad. Detta var just de kritiska timmar d� besluten m�ste tas. �verallt f�rs�krades arbetarna att det inte fanns n�gon splittring inom Kuomintang, att Chiang Kai-shek �underordnade� sig, att det inte fanns n�gon m�jlighet till en sammandrabbning i Shanghai. Vem kan veta vilken effekt det hade f�tt om Kommunistiska internationalens tre ansvariga representanter vid just detta tillf�lle hade skickat ut en varning till arbetarna, och d� speciellt till Shanghais arbetare, att Chiang Kai-shek inte var deras v�n eller r�ddare, utan deras d�dsfiende? Att de till varje pris borde beh�lla sina vapen och f�rbereda sig p� att sl� tillbaka det angrepp som Browder-Doriot-Mann visste var oundvikligt? Skulle ett s�dant dj�rvt drag ha f�r�ndrat h�ndelsef�rloppet? Det �r naturligtvis om�jligt att s�ga. Men faktum �r att Browder-Doriot-Mann inte gjorde n�gon av dessa saker.
De anl�nde till Hankow den 31 mars. Browders f�rsta uttalande var allt annat �n ett �ppet f�rd�mande av Chiang. Ist�llet: ��verallt � var kontakten mellan arm�, fackf�rening och bondegrupper en av de mer tilltalande aspekterna av hans bes�k, konstaterade Browder. � �verallt d�r de reste � uppt�ckte de att m�nniskor, utan undantag, var best�mda i sitt st�d till partiet (Kuomintang). � B�nderna samarbetade helt och fullt med alla andra grupper i den nationalistiska revolutionen. ��[339] Den framtida talesmannen f�r 1900-talets amerikanism anm�rkte f�rsiktigt att i Kiangsi �har r�relsen arbetat under sv�righeter� � men han skyndade sig att till�gga att �arbetarna var inte alls modf�llda�. F�rutom i ett enda uttalande, vilket han gjort till en kinesisk dagstidning,[340] n�mnde Browder ingenstans Chiang Kai-shek vid namn som orsak till �sv�righeterna� i Kiangsi.
I en formell rapport om deras resa, publicerad �tta dagar senare, f�rs�krade Browder-Doriot-Mann att �n�stan �verallt fick delegationen veta att den revolution�ra arm�n och dess politiska sektioner, tillsammans med det revolution�ra Kuomintang, hj�lpte till att utveckla nya fack- och bondef�reningar. �� De dristade sig att kommentera att de s�g att �en definitiv differentiering p�gick� och n�mnde att de i Kanchow fann arbetare som s�rjde en ledare som m�rdats av �reaktionens agenter�. Dessa �agenters� identiteten f�rblev dolda. Rapporten avslutades med att uttala �den djupaste �vertygelsen att den nationalistiska regeringen och Kuomintang �r beslutna att krossa feodalismen och reaktionen�.[341]
Flera m�nader senare publicerade den internationella kommunistiska pressen rapporter d�r �delegationen hade n�jet att notera att bondemassorna �verallt organiseras i m�ktiga bondef�reningar med hj�lp av Kuomintang�.[342]
Att med s�dana l�gner d�lja sanningen r�ckte tills Chiang Kai-shek slog till i Shanghai. D�, och f�rst d�, identifierades �reaktionens agenter� som soldater �som agerade i marskalk Chiang Kai-sheks namn�. D� var det s� dags att avsl�ja att i hela Kiangsi �var fackf�reningarna tvungna att h�lla sina m�ten i hemlighet eftersom alla lokaler ockuperats av soldater�.[343] S� detta var de kontakter mellan arm� och fackf�reningar som Browder ans�g vara s� �tillfredsst�llande�! Och nu var det dags att avsl�ja att i Kiangsi �representerar Kuomintang bara mandarinerna och kapitalisterna, eftersom arbetarna och b�nderna inte har n�gon talan alls�.[344] S� detta var det parti som �hade fullt st�d fr�n hela folket�!
Att p� detta s�tt avsiktligt d�lja viktig information under den kinesiska revolutionens mest kritiska fas 1927 �r ett bevis p� den atmosf�r som skapats inom Komintern inf�r Chiang Kai-sheks statskupp. N�gra citat kommer att belysa detta:
Nu d� vi �r n�ra att inta Nanking och Shanghai s�nder imperialisterna ut rapporter om de s� kallade splittringstendenserna inom Kuomintang. Resultatet fr�n Kuomintangs exekutivm�te � visade exakt det motsatta. Enhetsfronten inom partiet �r idag lika stark som tidigare. � Ist�llet f�r att splittrats, som imperialisterna h�vdar, har Kuomintang enbart fastare slutit leden� [345]
�terigen, med titeln, �Shanghaiarbetarnas seger�:
En splittring i Kuomintang och fientligheter mellan Shanghais proletariat och de revolution�ra soldaterna �r fullst�ndigt uteslutet just nu. � Chiang Kai-shek har sj�lv f�rklarat att han kommer att underordna sig partiets beslut. En revolution�r som Chiang Kai-shek kommer inte att alliera sig med kontrarevolution�ren Chang Tso-lin, som imperialisterna f�rs�ker f� oss tro, f�r att bek�mpa befrielser�relsen. I november f�rra �ret f�rdes faktiskt f�rhandlingar mellan Chang Tso-lin och Kanton-arm�erna � men enbart av taktiska sk�l. � Kuomintang har lovat arbetarna att tillfredsst�lla alla deras krav. Den enda fara som hotar Shanghais proletariat �r en imperialistisk provokation.[346]
Just den veckan jublade Paris arbetare vilt efter det att de f�rs�krats om den �fullst�ndiga enigheten� inom Kuomintang.[347]
I Moskva tog samma f�rs�kran formen av svar till Trotskij och oppositionen, som varnade f�r ett bakslag och som kr�vde ovillkorligt oberoende f�r de kinesiska kommunisterna. Den 16 mars publicerade Pravda en artikel med titeln �Den kinesiska revolutionen och Kuomintang�, som deklarerade att �speciellt nu �r den milit�ra fr�gan den kinesiska revolutionens fr�msta politiska fr�ga�. Artikeln fortsatte med att beskriva h�gerelement som �med varierande grad av vacklan� (!) str�vade efter en uppg�relse med imperialismen. � andra sidan, skyndade den att f�rs�kra, � har [vi] en stark v�nsterflygel i Kuomintang som speglar massornas intressen. � Av ganska f�rst�eliga sk�l anv�nder sig den imperialistiska pressen av alla m�jliga medel f�r att �verdriva styrkan hos h�gerkuomintang, som redan p�st�s ha styrt in revolutionen l�ngs �moderata� linjer och koncentrerat makten i sina h�nder. Den imperialistiska pressen har f�rutsp�tt Kuomintangs totala degenerering, den kinesiska revolutionens splittring och f�rlamning . �� Artikeln fortsatte sedan med att gissla v�nsteroppositionen f�r att kr�va ett omedelbart tillbakadragande fr�n Kuomintang:
De ser Kuomintangs h�gerfraktion, men de ser inte dess k�rna och de ser inte massorna. � Till och med Kuomintangs h�gerkretsar, och de som st�r n�ra h�gern inom Kuomintangregeringen och arm�n, tvingas ge vika f�r de revolution�ra massornas tryck. � I detta avseende �r Chiang Kai-sheks deklaration � ett v�ldigt viktigt dokument. (Detta syftar p� hans utf�stelse om disciplin.) Chiang Kai-shek �r tvungen � att man�vrera ... att bedyra sin h�ngivenhet � att underordna sig ledningen. Den plan som Kuomintangs extremh�ger hoppades kunna genomf�ra och som den imperialistiska borgarklassen s�g som sitt trumfkort � har misslyckats. Nu har till och med den amerikanska kapitalistispressen tvingats erk�nna h�gerkomplottens misslyckande. � [348]
Fler f�rs�kringar kom fr�n Martynov, mensjeviken som talade f�r Komintern i Pravdas spalter. �V�nstern representerar en avsev�rd majoritet inom Kuomintang �� skrev han. �Nio tiondelar av Kuomintangs lokala organisationer leds av v�nstern och kommunisterna�.[349]
Mest intets�gande av alla var de f�rs�kringar som gavs av m�sterstrategen sj�lv, Josef Stalin, som den 5 april st�llde sig upp p� ett m�te med 3 000 funktion�rer Pelarsalen i Moskva f�r att svara p� Trotskijs och oppositionens varningar:
�Chiang Kai-shek underordnar sig disciplinen�, f�rklarade han i detta minnesv�rda tal.
Kuomintang �r ett block, ett slags revolution�rt parlament, med h�gern, v�nstern och kommunisterna. Varf�r genomf�ra en statskupp? Varf�r driva bort h�gern n�r vi har majoriteten och h�gern lyssnar p� oss? Bonden anv�nder en gammal utsliten h�stkrake s� l�nge som hon beh�vs. Han driver inte bort henne. S� �r det med oss. N�r vi inte beh�ver h�gern l�ngre kommer vi att driva bort den. F�r tillf�llet beh�ver vi h�gern. Den har kapabla m�nniskor som fortfarande styr arm�n och leder den mot imperialisterna. Chiang Kai-shek har kanske ingen sympati f�r revolutionen, men han leder arm�n och kan inte g�ra n�got annat �n att leda den mot imperialisterna. F�rutom detta har m�nniskorna till h�ger relationer med Chang Tso-lins generaler och f�rst�r mycket v�l hur man demoraliserar och f�rm�r dem att g� �ver till revolutionens sida, helt utan att utdela ett slag. Dessutom har de alla kontakter med de rika handelsm�nnen och kan f� dem att ge pengar. S� de m�ste utnyttjats fullt ut, kramas ut likt en citron och d�rp� sl�ngas bort.[350]
Bara n�gra dagar tidigare hade Stalin vid ett m�te f�r ungkommunister sagt:
Det m�ste s�gas att fram tills nu har de (imperialisterna) bara uppn�tt ett resultat: att f�rdjupa kinesernas hat mot imperialismen, st�rka sammanh�llningen hos Kuomintangs styrkor och en ny sv�ngning �t v�nster f�r den revolution�ra r�relsen i Kina. Ingen kan tvivla p� att imperialisterna just nu har uppn�tt exakt det motsatta till vad de ville uppn�. � Det s�gs, inte utan sanning, att de som gudarna vill f�rg�ra, de g�r de f�rst blinda.[351]
Inte utan sanning, faktiskt! Det kvarstod endast att avg�ra vem som, i sanning, hade blivit blind.
De exakta instruktioner som de kinesiska kommunisterna i Shanghai fick denna fatala vecka var som f�ljer:
Den 31 mars n�r borgarklassens f�rberedelser inf�r �vertagandet blev uppenbara (!) gav EKKI f�ljande direktiv: V�ck massorna mot det omst�rtning som nu f�rbereds och genomf�r en kampanj mot h�gern. �ppen kamp ska inte ig�ngs�ttas vid denna tidpunkt (med tanke p� den mycket ogynnsamma f�r�ndringen n�r det g�ller styrkef�rh�llandena). Vapen f�r inte �verl�mnas, utan de m�ste till varje pris g�mmas undan.[352]
Dessa instruktioner innebar en invitation till de kinesiska kommunisterna att lugnt l�gga sina huvuden p� stupstocken, varken mer eller mindre. Om de inte skulle mobilisera till en ��ppen�, med andra ord v�pnad, kamp mot Chiang Kai-shek, var de uppenbarligen tvungna att g�ra allt f�r att blidka honom. �Kampanjen mot h�gern� innebar inte en kampanj mot Chiang Kai-shek sj�lv. H�ll inte hela Kominterns press p� att deklarera sin trohet? Det innebar ilsket gn�ll mot de politiker och generaler som nu utgjorde Chiangs f�lje.
�Kuomintang lider brist p� revolution�ra arbetares och b�nders blod�, deklarerade Kominterns ledande organ under just dessa dagar. �Det kinesiska kommunistpartiet m�ste hj�lpa till med transfusionen av detta blod och d� kommer situationen att f�r�ndras radikalt.� [353]
�Vilken olycksb�dande lek med ord�, skrev Trotskij, f�r det var just en s�dan blodtransfusion som nu f�rbereddes � det var bara s� att den genomf�rdes p� ett s�tt som var allra minst v�ntat av de dj�rva och sj�lvs�kra strategerna som satt i Moskva och gav r�det till Shanghais arbetare att spela d�da.
Det har varit n�dv�ndigt att s� h�r utf�rligt redovisa Kominterns bed�mning av situationen i Shanghai under mars-april 1927, d�rf�r att efter n�gra halvhj�rtade f�rs�k att f�rsvara den politik som f�rdes under detta kritiska skede,[354] kom snart den legenden att skapas och st�ndaktigt drivas inom Kommunistiska internationalens litteratur, att ansvaret f�r misslyckandet i Shanghai uteslutande och otvivelaktigt vilade p� de kinesiska kommunistledarna, i synnerhet d� Chen Tu-hsiu, som kom att anklagas f�r att envist f�rkasta instruktionerna fr�n Moskva. Vi har sett vilka dessa instruktioner var och de bed�mningar som de grundades p�. De f�rklarar varf�r de kinesiska kommunisterna i Shanghai kom att st� hj�lpl�st obev�pnade inf�r den annalkande katastrofen.
Ryktena om den n�ra f�rest�ende kuppen bem�ttes med indignerade f�rnekanden i Shanghai och utomlands. �Hur kan Shanghais arbetare drabba samman med arm�n, samma arm� som de bara har att v�lkomna och respektera?� fr�gade Allm�nna fackf�rbundet i ett offentligt uttalande. �Rykten sprids om att det finns en m�jlighet till en brytning mellan den nationalistiska arm�n och de arbetande klasserna. � Naturligtvis �r dessa rykten grundl�sa och allm�nheten uppmanas att inte lyssna p� dem. ��[355]� Dessa rykten kallades �fiendens intriger f�r att s� split�. �ppna f�ruts�gelser i dagspressen om den stundande attacken avf�rdades. De kommunistiska organisationerna besvarade alla rykten genom att uppmana Chiang Kai-shek att dra in alla tidningar som publicerade nyheter som var �negativa f�r enhetsfronten�! I enlighet med Moskvas instruktioner att �genomf�ra en kampanj mot h�gern�, utf�rdades n�stan dagligen flammande f�rd�manden av �reaktion�rer� i allm�nhet. Den 4 april hotade Allm�nna fackf�rbundet offentligt till och med med generalstrejk om �reaktion�rerna� genomf�rde n�gon aktion mot de v�pnade strejkvakterna och arbetarna. Men Chiang Kai-sheks namn n�mndes aldrig i samband med n�got av dessa hot och termen �reaktion�rer� specificerades oftast till att enbart betyda V�strabergengruppen, personer inom Kuomintangh�gern som Wu Chih-hui och Chang Ching-chiang. Det faktum att Chiang Kai-shek �ppet hade g�tt i s�ng med dessa m�n ignorerades eller doldes � eller s� oroade man sig �ver det privat.
Man f�rs�kte p� alla m�jliga s�tt att blidka den �revolution�ra generalen�. Efter hans ankomst f�rberedde kommunisterna till och med en st�tlig mottagning och bankett till hans �ra. Men varken han eller de andra som bjudits in behagade n�rvara. Kommunisterna svalde denna skymf och h�lsade varje liten f�rsonande gest som Chiang gjorde med gl�dje � eller varje gest de kunde tolka som f�rsonande. Hans telegram 3 april d�r han gav sitt st�d till Wang Ching-wei som ledare orsakade en flod av telegram fr�n alla de kommunistiska organisationerna, som hyllade hans tillk�nnagivande som en faktisk l�sning p� alla tvistefr�gor och uttryckte en from f�rhoppning om att han h�danefter troget skulle fullg�ra de �taganden som han sj�lv hade tagit p� sig. I samma anda f�ljdes Chiangs telegram fr�n 3 april upp med ett gemensamt manifest, undertecknat av Wang Ching-wei och Chen Tu-hsiu, ett dokument som f�rkroppsligar det yttersta uttrycket f�r den sj�lvutpl�ning och det klassamarbete som k�nnetecknade den kommunistiska politiken. Av den orsaken �terges det h�r i sin helhet:
Kamrater i Kuomintang och det kommunistiska partiet:
�ven om v�r nationella revolution har vunnit stora segrar, har v�ra fiender fortfarande inte helt besegrats. De s�ker noga efter v�ra svagheter f�r att kunna angripa oss och ta tillbaka v�ra er�vringar. Konsolideringen av v�ra led �r d�rf�r n�dv�ndigare �n n�gonsin tidigare. Det kinesiska kommunistpartiet erk�nner best�mt att Kuomintang och dess principer �r n�dv�ndiga f�r den kinesiska revolutionen. Enbart de som inte vill se den kinesiska revolutionens framg�ngar skulle kunna f�rorda st�rtande av Kuomintang. Oavsett hur missriktat det �r kan det kinesiska kommunistpartiet aldrig f�respr�ka st�rtandet av dess allierade, Kuomintang, f�r att tillfredsst�lla v�ra imperialistiska och militaristiska fiender.
Proletariatets diktatur �r det maximala m�let i alla kommunistiska partiers program. �ven om det f�rverkligats i Sovjetunionen �r det, givet den politiska och ekonomiska situationen i de koloniala och halvkoloniala l�nderna, en �ppen fr�ga huruvida �verg�ngen fr�n kapitalism till socialism m�ste f�lja samma schema och g� igenom alla stadier. Under den kinesiska revolutionens aktuella utveckling, kommer denna fr�ga dessutom inte bara att inte st�llas just nu, utan den kommer inte att st�llas inom en snar framtid. Vad Kina beh�ver �r att uppr�tta en demokratisk diktatur av alla f�rtryckta klasser f�r att ta itu med kontrarevolutionen, inte en proletariatets diktatur.
Det finns olika samarbetsformer mellan de tv� partierna. Det viktiga �r att den �verv�ldigande majoriteten av medlemmarna i de tv� partierna borde l�sa denna fr�ga med en attityd av �msesidig v�lvilja s� att den grundl�ggande samarbetsandan inte kr�nks. Den som tydligt k�nner kommunistpartiets revolution�ra teori och dess verkliga inst�llning gentemot Kuomintang kommer inte att tvivla p� Sun Tsung-lis (Sun Yat-sen) allianspolitik med kommunistpartiet.
Nu har den nationella revolutionen n�tt imperialismens h�gborg, Shanghai. Detta har v�ckt alla kontrarevolution�rer, h�r och utomlands, som ljuger ihop alla m�jliga sorters rykten f�r att skapa sp�nning och s� split mellan v�ra tv� partier. Vissa s�ger att kommunistpartiet kommer att organisera en arbetarregering, kommer att rusa in i de utl�ndska koncessionerna f�r att skapa sv�righeter f�r den norra expeditionsarm�n, kommer att st�rta Kuomintang. Andra s�ger att Kuomintangs ledare kommer att utesluta kommunistpartiet, kommer att sl� ned fackf�reningarna och strejkvakterna. Det �r inte klart hur s�dana rykten kommer i svang. Resolutionerna fr�n Kuomintangs centrala exekutivkommitt�s senaste plenarm�te visade f�r hela v�rlden att s�dant som uteslutning av kommunistpartiet och fackf�reningarna aldrig kommer att ske. Shanghais milit�ra myndigheter har meddelat att de kommer att lyda centralregeringen. �ven om det finns meningsskiljaktigheter och missf�rst�nd �r ingen av dem ol�sliga. Kommunistpartiet �r inte det sista att �lska fred och ordning. Det st�djer den nationella regeringens politik att inte ta tillbaka bos�ttningarna i Shanghai med v�ld. Shanghais Allm�nna fackf�rbund har ocks� utf�rdat ett manifest mot varje sj�lvst�ndigt agerande att storma in i koncessionerna. Det kommunistiska partiet �r ocks� �verens om politiken som g�r ut p� samarbete mellan alla klasser i kommunstyrelsen. Detta �r h�rda fakta och ger inget utrymme �t fabricerade rykten.
Kamrater i Kuomintang och det kommunistiska partiet! V�ra m�ktiga fiender bem�ter oss inte enbart med v�ld. De f�rs�ker �ven st�ta bort oss med rykten, f�r att uppn� sitt m�l att �spela ut r�d mot r�d�. Vi m�ste st� p� revolutionens gemensamma grund, �verge den �msesidiga misst�nksamheten, f�rkasta ryktesspridning och respektera varandra. Allt m�ste g�ras �ppet, genom �ppen dialog. V�ra politiska �sikter �r kanske olika, men i grunden m�ste det finnas enighet. Om det finns ett uppriktigt samarbete mellan de tv� partierna, s� intimt som mellan tv� br�der, kommer ord som avser att skada v�ra relationer med varandra aldrig att ta skruv. Vi framl�gger h�r v�ra djupaste �vertygelser s� att de kan unders�kas av b�da sidor, s� att det inte g�rs n�got som sviker revolutionens v�nner och behagar dess fiender. D� kommer allt att bli bra med b�da partierna och med den kinesiska revolutionen.
Undertecknat: Wang
Chen. [356]
Det var med denna inst�llning som den kommunistiska ledningen, s�v�l i Shanghai som utomlands, st�lldes inf�r de kritiska uppgifterna under dessa dagar. I allm�nhet trodde arbetarna obetingat p� sina ledare.
Det segerrika upproret hade �kat kommunisternas anseende enormt. Arbetarna str�mmade in i fackf�reningarna.[357] Av den anledningen var det inte enbart p� grund av hysteri som Shanghais utl�ndska och kinesiska kapitalister f�rv�ntade sig omedelbar expropriation fr�n den bev�pnade arbetarmakten. N�r alla hjulen helt pl�tsligt slutade att snurra och arbetarna f�rde ut klasskampen p� gatorna �r det inte att undra p� att kapitalisterna trodde att det innebar att det var egendomens d�dsklocka som kl�mtade, inte till toner av avm�tt h�gtidlighet utan till stackatot fr�n ett maskingev�r. Ber�vad sin fradga uttryckte deras skr�ck n�got verkligt, f�r de s�g helt klart i den bev�pnade arbetarklassen som en makt som skulle kunna krossa dem. Krigsfartyg kunde kanske skydda utl�nningarnas bos�ttningar, men de kunde inte f� hjulen att snurra eller f� arbetarna att �ter b�ra sina b�rdor. Deras skr�ck, med all sin hysteri, v�xte helt logiskt fram ur en �rlig bed�mning av situationen. Vad de missbed�mde var den kommunistiska ledningens kaliber. De tog den f�r att vara samma sorts ledning som hade genomf�rt oktoberrevolutionen i Ryssland och som d�r gjort slut p� det privata �gander�ttssystemet, grunden f�r det borgerliga samh�llet.
Om det hos de kommunistiska ledarna, till vilka arbetarna i Shanghai v�nde sig f�r att f� ledning, funnits n�gra avsikter som ber�ttigade ens n�gon del av denna skr�ck, och om de utnyttjat detta tillf�lle som s� klart erbj�d sig, s� finns det all anledning att tro att Chiang Kai-shek skulle ha isolerats fr�n arm�n och den borgerliga kontrarevolutionen kv�vts. Men s� var inte ens p� l�nga v�gar fallet. F�ngat i de �fyraklassblockets� skruvst�d, f�rblindat av den �nationella frontens� gudar avsl�jade det parti, som s� segerrikt lett upproret, snabbt sin vanmakt inf�r reaktionen. �Nycklarna till Shanghai �verl�mnades av de segrande arbetarna till Kantonarm�n�, utropade Pravda den 22 mars. �Med detta faktum uttrycks Shanghaiproletariatets stora heroiska handling!�[358] Denna� heroiska handling� bestod i att dagen efter upproret l�mna �ver makten, som arbetarna vunnit, till borgarklasen.
Inom den provisoriska kommunala styrelse, som den 29 mars tilltr�tt under kommunistisk �verinseende, �verl�mnades majoriteten frivilligt till representanter f�r Shanghais borgarklass. Endast fem av de 19 ledam�terna i ledningen nominerades av fackf�reningarna. Chiang Kai-shek, som p� egen hand placerade sina egna m�n p� administrativa nyckelposter och snabbt byggde upp en struktur till sin egen civila administration, v�grade erk�nna den provisoriska regeringen och deklarerade genom sin talesman Wu Chih-hui att detta �stod i strid med det partiets regeringssystem�.[359]
S� snart Chiangs inst�llning blev k�nd avb�jde de valda borgerliga representanterna en efter en sina erbjudna poster. Yu Ya-ching, bankir och comprador l�mnade utn�mningen utan avseende. K. P. Chen, VD f�r Shanghai Commercial and Savings Bank tackade nej till erbjudandet. Wang Hsiao-lai fr�n Handelskammaren, som valts till ordf�rande, gav offentligt uttryck f�r sin ovilja att delta och sade att eftersom han handlade med siden och v�ren var en hektisk s�song, skulle han f�redra att avst� sin plats till en visare man. Wang Han-liang, en annan prominent k�pman, meddelade att i och med ockupationen av Shanghai hade alla hans tidigare anstr�ngningar blivit rikt bel�nade och att han nu endast beh�vde dra sig tillbaka och l�ta lyckan ha sin g�ng. Soumei Cheng, en beryktad kvinnlig advokat och domare med n�ra kontakter till ligorna och storf�retagen, sade att hon var �alltf�r h�rt upptagen med sina officiella plikter�. Francis Zia, redaktionschef f�r China Courier, skyllde p� sjukdom och of�rm�ga att ta p� sig offentligt ansvar. De resterande borgerliga delegaterna f�ljde snabbt efter.
N�r de p� detta s�tt bojkottades av borgarklassen f�rklarade arbetardelegaterna att de stod hj�lpl�sa.
Vid den femte delegatkonferensen 3 april sade kommunstyrelsens kanslichef (Lin Chun, en kommunist) att sedan medlemmarna i kommunstyrelsen tilltr�tt sina poster, str�mmade det in petitioner fr�n massorna till kommunstyrelsen kontor likt sn�flingor, skrivelser som uppmanade till att ta �ver lokala institutioner, eller rapporterade om lokala aktioner f�r att ta �ver institutioner, eller uppmanade till att vidta �tg�rder mot aristokratin (i byarna i n�rheten av staden) eller avg�ra skoltvister. Men p� grund av att styrelsemedlemmarna mottagit ett brev fr�n �verbef�lhavaren Chiang d�r han bad dem att skjuta upp arbetet, utf�rde de inte aktivt sitt arbete.[360]
Ist�llet f�r att ta �ver de lokala maktorganen skickade styrelsen ett brev till Chiang Kai-shek i form av ett tseng wen, den form som anv�ndes inom det gamla mandarinatet f�r petitioner fr�n l�gre till h�gre niv�, d�r man p� ett respektfullt s�tt bad honom att han skulle �verl�mna de kommuninstitutioner d�r han redan placerat sina egna kandidater till den och bad om hans st�d till den demokratiskt valda kommunadministrationen.[361] Styrelsen utarbetade inga planer p� att lindra massornas b�rdor. Den bad inte fackf�reningarna och strejkvakterna om hj�lp att genomf�ra ett dj�rvt socialt program. Den utf�rdade ett manifest med ett kravprogram, men inga steg togs n�gonsin f�r att genomf�ra dessa krav. Den enda andra sak som styrelsen gjorde var att �gna sig �t att anta resolutioner som v�lkomnade Chiang Kai-shek och den nationalistiska arm�n, v�lkomnade Wang Ching-wei n�r han �terv�nde, gratulerade Chiang Kai-shek f�r hans l�fte att underkasta sig disciplinen och h�lsade med speciell gl�dje Cheng-Wang-manifestet.
F�r varje �tg�rd som faktiskt motsvarade arbetarnas, hantverkarnas och de sm� aff�rsinnehavarnas dagliga praktiska behov och intressen skulle den provisoriska kommunstyrelsen ha kunnat r�knat med ett stridbart v�pnat st�d fr�n fackf�reningarna och andra massorganisationer i Shanghai. Genom att �ver�sa arm�n med propaganda och f�rs�kra sig om en verklig f�rbr�dring mellan arbetarna och soldaterna kunde styrelsen ha s�krat st�d fr�n de vanliga soldaterna. S�dana �tg�rder skulle ha gett ett rungande eko i provinserna och i andra st�der d�r arbetarna och b�nderna redan var p� marsch och bara beh�vde ett s�dant exempel f�r att befria sig sj�lva fr�n Kuomintangregeringen i Wuhans vacklan och dr�jsm�l. Inget av detta var t�nkbart utan att kommunistpartiet var fullst�ndigt oberoende och medvetet fungerade som arbetarnas verktyg. De kinesiska kommunisterna kv�vdes av Kuomintangs tv�ngstr�ja, och efterstr�vade precis det rent motsatta m�let.
De svansade efter Chiang Kai-shek och bankirerna och k�pm�nnen, vars samarbete de ans�g vara avg�rande f�r att uppr�tth�lla �enhetsfronten�. Utan ett s�dant samarbete ans�g de sig helt hj�lpl�sa. P� n�gra f� platser, som i Pootung, h�vdade sig arbetarmakten aggressivare. D�r tog arbetarna spontant �ver de lokala kommunala organen, inr�ttade sina egna domstolar, gav strejkvakterna befogenhet att gripa, pr�va och d�ma arbetarnas fiender. Dessa handlingar fick aldrig n�got st�d av den provisoriska regeringen utan blev tv�rtom beklagade och kritiserade.
I den provisoriska regeringen misslyckades den kommunistiska ledningen med att ta n�gra positiva steg i arbetarnas intressen. I ledningen f�r Allm�nna fackf�rbundet gick kommunisterna l�ngre. De begr�nsade frivilligt de spontant framv�xande massr�relserna och kringg�rdade strejkvakternas aktiviteter s� att de h�lls inom de ramar som kr�vdes f�r att uppr�tth�lla den �nationella enhetsfronten�. De 4 april antog Allm�nna fackf�rbundets exekutivkommitt� ett antal regler som reglerade strejker. Spontana strejker som arbetarna sj�lva tog initiativ till f�rbj�ds. Enligt de antagna reglerna skulle kraven �inte vara alltf�r l�ngtg�ende� och de skulle f�rst l�ggas fram i direkta f�rhandlingar med arbetsgivarna. Om dessa f�rhandlingar misslyckades skulle man inte utlysa en strejk, utan fr�gan skulle h�nvisas till n�sta h�gre organ inom fackf�rbundet, distriktskommitt�n eller centrum, som d�refter skulle �teruppta f�rhandlingarna med arbetsgivaren.[362] Dessa f�reskrifter ledde till att arbetarnas initiativ underminerades, och deras strider splittrades och isolerades. N�r arbetsk�parna b�rjade sl� tillbaka mot massr�relsen genom lockouter antog Allm�nna fackf�rbundet fogligt en resolution d�r den uppmanade den provisoriska regeringen att be arbetsk�parna att inte st�nga sina fabriker utan goda sk�l eller med simpla f�rev�ndningar�. (!)[363]
Str�nga order som f�rbj�d strejkvakter att utf�ra gripanden utf�rdades. Deras plikter begr�nsades till att �uppr�tth�lla ordningen i samarbete med arm�n och polisen�.[364] H�rda straff utd�mdes �t de strejkvakter som �verskred dessa gr�nser. Ledarna f�r Allm�nna fackf�rbundet uppr�tth�ll en attityd av inst�llsam underd�nighet gentemot de milit�ra bef�lhavarna. En kv�ll grep t ex en strejkvaktpatrull greps n�gra av general Liu Chihs familjemedlemmar � Liu Chich var en �k�nd arbetarfiende. N�sta morgon skickade Allm�nna fackf�rbundets exekutivkommitt� en stinkande inst�llsam urs�kt till det milit�ra h�gkvarteret. General Liu ombads �f�rl�ta� de fyra strejkvakterna vars �handling var s� h�nsynsl�s och tankl�s som att inkr�kta p� andra kamrater (!) och st�ra divisionsbef�lhavarens familj. Vi har avv�pnat dem och uteslutit dem som medlemmar av strejkvaktsk�ren och kommer att bestraffa dem h�rt�.[365]
Samma undfallenhet uppvisades n�r det g�llde den antiimperialistiska kampen. Hela situationen talade f�r att man borde utl�sa militanta och bredast m�jliga aktioner i form av strejker, bojkotter och demonstrationer mot de utl�ndska makterna, vars styrkor hade m�ngder av vapen vid bos�ttningens gr�nser och deltog direkt i undertryckandet av massr�relsen.[366]
Men det Allm�nna fackf�rbundet begr�nsade sig till att utf�rda lugnande uttalanden och l�ften om att det inte hade f�r avsikt att storma bos�ttningens portar. Att rusa rakt mot de utl�ndska vapnen skulle uppenbarligen ha varit dumdristigt. Men att blidka och lugna utl�nningarna var en sak. Att genomf�ra en omfattande kampanj som skulle ha kapat varje nerv som kn�t samman bos�ttningen med resten av landet och underminerade imperialisternas f�rsvarsverk var n�got helt annat. Borgarklassens avsikt att tr�ffa en uppg�relse med imperialisterna var helt uppenbar. Eftersom en s�dan kompromiss s� uppenbart skulle ske p� arbetarnas bekostnad var det nu mer �n n�gonsin kommunisternas uppgift att skilja sig fr�n borgarklassen och sj�lvst�ndigt genomf�ra en offensiv som skulle ha frigjort arbetarnas h�nder inf�r det f�rest�ende f�rbundet mellan deras inhemska och utl�ndska exploat�rer. Ist�llet meddelade kommunisterna i f�rv�g att de gav sitt obetingade samtycke till en uppg�relse som �de beh�rigt utsedda myndigheterna� (borgarklassen) skulle kunna komma fram till.
I en annons inf�rd i alla kinesiska dagstidningar konstaterades det att �vad g�ller fr�gan om �terl�mnandet av de ekonomiska koncessionerna kommer Allm�nna fackf�rbundet, tillsammans med arm�n och k�pm�nnen, att st�dja nationalistregeringens utrikespolitik. Den kommer inte att genomf�ra ett anfall mot koncessionerna. I fr�gan om lag och ordning kommer den att samarbeta med arm�n och k�pm�nen f�r att bevara den�.[367] I en deklaration fr�n den 30 mars hade Allm�nna fackf�rbundets exekutivkommitt� redan lovat att den �t�lmodigt [skulle] inv�nta resultatet och en fredlig uppg�relse under de stundande f�rhandlingar som nationalistregeringen och de utl�ndska makterna kommer att inleda�. Allm�nna fackf�rbundet beklagade djupt det faktum att �inv�nare i den internationella bos�ttningen �r v�ldigt uppr�rda� �ver rykten om en attack. �Samtidigt som det �r v�r �nskan att ut�ka v�r propagandar�relse, �nskar vi undanr�ja all on�dig oro. Shanghais Allm�nna fackf�rbund st�djer p� det best�mdaste r�relsen f�r att �verl�mna bos�ttningen, men ansvaret f�r detta ligger hos nationalistregeringens utsedda myndigheter. � V�ra handlingar vad g�ller de diplomatiska angel�genheterna kommer att vara likartade som och v�gledas av de som �r h�gre �n oss, n�mligen den nationalistiska regeringen�.[368]
P� detta s�tt och i den �nationella frontens� namn avstod kommunistpartiet steg f�r steg fr�n alla r�ttigheter till prolet�ra initiativ. Regeringens f�retr�desr�tt kunde ut�vas endast i samarbete med borgarklassen � och n�r borgarklassens delegater v�grade att samarbeta f�rklarade sig kommunisterna sj�lva vara hj�lpl�sa och gjorde ingenting. �Lag och ordning� skulle enbart uppr�tth�llas i samarbete med arm�n och k�pm�nnen�. Kampen mot imperialismen skulle endast v�gledas�av dem som �r h�gre �n oss� av borgarklassen och varje uppg�relse som den gjorde skulle accepteras utan fr�gor. Och om n�gon var s� dj�rv att han sade att borgarklassen f�rberedde sig f�r att krossa fackf�reningarna och kommunistpartiet anklagades han f�r att sprida tendenti�sa rykten som startats av �kontrarevolution�ra element� f�r att driva en kil in i den �nationella enhetsfronten�.
Mer �n ett �r senare beskrev Mif, Kominterns �kinaexpert�, den kinesiska ledningen under dessa kritiska dagar med f�ljande ord: �Shanghaikamraterna var fortfarande hypnotiserade av den gamla linjen och kunde inte f�rest�lla sig en revolution�r regering utan deltagandet av borgarklassen. � �terigen, enligt den gamla traditionen, tilldelades borgarklassen den ledande rollen... [369]
Gamla linjen? Gamla traditionen? N�r hade Kommunistiska internationalen utropat n�gon ny linje? Eller n�r hade den inf�rt en ny tradition? N�r hade den f�rest�llt sig en revolution�r regering utan deltagandet av borgarklassen? N�r och var hade den uppmanat de kinesiska kommunisterna att f�lja sin egen klasslinje � en linje som oundvikligen skulle ha kr�vt en brytning med borgarklassen? Stalin och Bucharin sade att borgarklassen oundvikligen skulle bryta med proletariatet. Efter att s� klokt ha gjort denna �f�ruts�gelse� instruerade de proletariatet att envist h�nga fast vid borgarklassens svansar fram tills de sparkades loss. N�r Chiang Kai-shek �ppet marscherade mot den brytning som de hade �f�rutsatt� blundade Stalin och s�g inget ont, Bucharin h�ll f�r sina �ron och h�rde inget ont och Borodin-Roy-Browder-Doriot och alla andra sl�t sina l�ppar och sade inget. Protesterna och larmsignalerna riktades, inte mot Chiang Kai-shek, utan mot Leo Trotskij som under dessa dagar oerh�rt nog kr�vde en sj�lvst�ndighetsf�rklaring f�r det kinesiska kommunistpartiet.
Den 3 april l�mnade Trotskij in en artikel f�r publicering i sovjetpressen med titeln �Klassf�rh�llanden i den kinesiska revolutionen�. Den nekades publicering. I den artikeln varnade Trotskij f�r den �kinesiska Pilsudski� och deklarerade:
Om den polske Piłsudski beh�vde tre decennier f�r att fullborda sin utveckling, d� kommer den kinesiska Piłsudski att beh�va betydligt kortare tid f�r att fullborda �verg�ngen fr�n den nationella revolutionen till den nationella fascismen� Att forts�tta politiken med ett beroende kommunistparti som f�rser Kuomintang med arbetare inneb�r att det skapas f�ruts�ttningar f�r att mycket framg�ngsrikt och segerrikt inr�tta en fascistisk diktatur i Kina vid den inte alltf�r avl�gsna tidpunkt d� proletariatet, trots allt, m�ste l�mna Kuomintang� Att driva arbetarna och b�nderna in i borgarklassens politiska l�ger och h�lla kvar kommunistpartiet som gisslan i Kuomintang �r objektivt liktydigt med att bedriva en f�rr�deriets politik� I sin nuvarande form f�rkroppsligar Kuomintang ett �oj�mnlikt f�rdrag� mellan bourgeoisin och proletariatet. Om den kinesiska revolutionen som helhet kr�ver att de oj�mlika f�rdragen med de imperialistiska makterna upph�vs, d� m�ste det kinesiska proletariatet avveckla det oj�mnlika f�rdraget med sin egen bourgeoisi.[370]
Men Stalin sade att han var upptagen med att krama ur citroner, att citronerna gav honom kontakter med Chang Tso-lin och de rika handelsm�nnen som �nnu inte hade utnyttjats fullt ut. Chiang Kai-shek hade verkligen relationer med Chang Tso-lin, men ist�llet f�r att f�rm� honom �att g� �ver till revolutionens sida� f�rs�kte Chiang f�rhandla fram en allians med honom mot v�nstern.[371] Chiang visste verkligen hur man samlade in pengar fr�n sina kontakter med de rika k�pm�nnen, bara det att det var pengar som samlats in f�r att finansiera, inte revolutionen, utan kontrarevolutionen. Men i och med Chiang och de �vriga �kapabla m�nniskorna� i ledningen f�r arm�n, enligt Stalin, inte kunde �g�ra annat �n att leda den mot imperialisterna�, stod fr�gan om arbetarnas v�pnade f�rberedelser mot en attack fr�n samma arm� givetvis inte p� dagordningen. Det var f�r att gardera sig mot s�dana eventualiteter som Stalin hade beordrat att arbetarnas vapen skulle g�mmas. Det var d�rf�r f�rst�eligt att de kommunistiska ledarna stod helt hj�lpl�st villr�diga n�r det avg�rande tillf�llet yppade sig att knyta hela f�rsta divisionen, som d� var f�rlagd som garnison i staden, aggressivt till arbetarnas sida mot Chiang Kai-shek.
F�rsta divisionen var sammansatt av rutinerade, revolution�ra soldater, skolade i revolutionen och djupt medvetna om de fasta enhetsbanden mellan dem sj�lva och arbetarna. Det var de m�n som hade retat sig p� Pai Chung-hsis tillbakh�llande order 21 mars och som slutligen marscherat in i staden dagen d�rp� trots dessa order. En av Chiang Kai-sheks f�rsta m�ls�ttningar efter hans ankomst var att avl�gsna dessa soldater fr�n scenen. Under denna vecka gav han order om att de skulle avt�ga. Hsueh Yueh [Xue Yue], divisionens bef�lhavare, agerade under trycket fr�n sitt manskap och v�nde sig till kommunistpartiets centralkommitt�.
�Jag har beordrats av Chiang Kai-shek att l�mna Shanghai�, sade han till dem. �Vad ska jag g�ra?� Han erbj�d sig att trotsa Chiang och ha sina m�n i beredskap f�r att bek�mpa honom. Han erbj�d sig att gripa och f�ngsla Chiang, anklagad f�r att ha planerat en kontrarevolution.[372] Hsuehs erbjudande lade nyckeln till hela krisen i den kommunistiska ledningens h�nder. Chen Tu-hsiu och de andra tvekade. D�r fanns ocks� Voitinskij och ett halvt dussin andra �r�dgivare� fr�n Komintern. De tvekade ocks�. De f�rs�kte vinna tid.
�Till detta f�rslag om en avg�rande attack mot Chiang Kai-shek gavs inget klart svar. De gav r�det till Hsueh Yueh att sabotera, att l�tsas vara sjuk�. Men Chiang accepterade inga f�rseningar.
Stunden var inne d� det var om�jligt att skjuta upp det. Hsueh Yueh fick ett ultimatum och n�r han �terigen kontaktade partiet fanns det ingen annan utv�g: antingen ta till vapen mot Chiang (f�reslog han) med kommunistpartiets st�d och ledning, eller lyda, med andra ord att avl�gsna en stor, och ur revolution�r st�ndpunkt, v�rdefull styrka fr�n Shanghai.[373]
R�dda f�r att ta p� sig ansvaret f�r att r�da Hsueh Yueh att stanna kvar i Shanghai trots Chiangs order, skickade kommunisterna v�rdnadsfulla petitioner till Chiang Kai-shek och Pai Chung-hsi, d�r de �dmjukt bad att f� beh�lla f�rsta divisionen i staden. Till arbetarna upprepade de sina f�rs�kringar att allt var bra. Enskilda kommunister och arbetarklassledare som v�grade l�ta sig vaggas till s�mns blev lamslagna.[374] Det avg�rande �gonblicket gick f�rbi. Hsuehs soldater flyttades, f�rst ut ur Chapei och d�rp� uppf�r j�rnv�gen ut ur Shanghaiomr�det helt och h�llet. De helt of�rst�ende soldaterna hade fortfarande f�rtroende f�r den kommunistiska ledningen och l�mnade utan protester.[375] Arbetarklassomr�dena i Shanghai ockuperades av Pai Chung-hsis, Liu Chihs och Chou Feng-chis, en Sun Chuang-fang-avhoppare, helt igenom reaktion�ra styrkor.
Just denna vecka, den f�rsta veckan i april, inleddes bit f�r bit attackerna mot lokala kommunistiska centra. M�ngder av folk greps och flera strejkvaktpatruller avv�pnades. Kuomintangkontoren i st�der under kommunistiskt inflytande st�ngdes. I en protest mot dessa handlingar antog personalen f�r arm�ns politiska avdelning den 5 april ett uttalande d�r de beg�rde att Chiang �terigen skulle f�rkunna sin trohet mot Kuomintangs principer och visa detta genom att frige de gripna m�nnen. Som svar slog Chiangs soldater n�sta dag till mot den politiska avdelningens h�gkvarter och grep 19 medlemmar av personalen. Soldaterna fick veta att de grep �kontrarevolution�rer�.
En officiell kommunik� bem�dade sig om att meddela att ingen illvilja skulle l�sas in i dessa gripanden. �De som kontrollerade den politiska avdelningen� f�rs�krade den, �st�djer i hemlighet reaktion�ra krafter och hindrar Nordexpeditionens utveckling�.[376] Samma dag br�t sig soldater fr�n Chang Tso-lin, med tillst�nd fr�n den diplomatiska k�ren, in p� den sovjetiska ambassaden och grep 20 kineser som befann sig d�r, bland dem Li Ta-chao, en av kommunistpartiets grundare.[377] Chiang skyndade sig att telegrafera den sovjetiska ambassaden och uttryckte sin �indignation� och sitt �beklagande�. Han kallade r�den f�r en �aldrig tidigare sk�dad skandal� och bad om att f� framf�ra sitt �djupaste deltagande� till Sovjets charg� d'affaires.[378] I Moskva citerades Chiangs telegram stolt som ytterligare bevis p� att han inte kunde t�nkas �verv�ga en kupp mot arbetarna.[379] Men n�r de utl�ndska myndigheterna i Shanghai svarade p� r�den i Peking genom att sl� en j�rnring kring Sovjets generalkonsulat och unders�kte alla som kom och gick f�rblev Chiang diskret tyst. �Det misst�nks i utl�ndska kretsar�, telegraferade en korrespondent, �att Chiang Kai-sheks fraktion inte �r avogt inst�lld till att Sovjets konsulat f�r sina friheter beskurna�.[380]
Vid en av de ceremonier som av kommunisterna anordnat f�r Chiang under dagarna efter hans ankomst hade Chiang faktiskt erbjudit strejkvakterna en banderoll med texten �Gemensam aktion�.[381] Han avsl�jade vad han menade med �gemensam aktion� den 6 april, d� order utf�rdades i Lunghua: �Alla bev�pnade strejkvakter fr�n fackf�reningarna m�ste st� under bef�l av �verbef�lhavarens h�gkvarter, annars kommer de att betraktas som konspiratoriska organisationer och kommer inte till�tas att existera�.[382] Gesternas tid h�ll snabbt p� att ta slut.
Samtidigt som telegram med hyllningar till Chen-Wang-manifestet fr�n kommunistiska och andra v�nsterorganisationer knattrade fram �ver linjerna talade Wu Chih-hui, Chings talesman, inf�r ett m�te med h�gerpolitiker: �Chen-Wang-manifestet var helt enkelt ett diplomatiskt v�nskapligt prat mellan de tv� partiernas ledare�, sade han till dem. �Det har ingen betydelse f�r partiets politik�. Wu f�rklarade, att vad Kuomintang anbelangar s� tolererade det enbart kommunisterna, det allierade sig inte med dem. �N�r det handlar om att acceptera kommunistpartiet i Kuomintang� sade han,
innebar detta en inbjudan till enskilda medlemmar i kommunistpartiet att g� med i Kuomintang och lyda dess principer och att g�ra dem till Kuomintang-medlemmar. Vad g�ller de v�nskapliga relationerna mellan Kuomintang och kommunisterna utanf�r partiet innebar detta som mest detsamma som alliansen med Sovjetryssland, att be dem st�dja partiet men inte att fr�ga om de vill samregera med oss, �n mindre att till�ta dem sprida kommunism. � Om de bryter mot Kuomintangs principer eller uts�tter Kuomintang f�r fara m�ste vi begr�nsa deras aktiviteter. � Om de �verskrider gr�nserna f�r v�nskap eller f�rs�ker samregera Kina med oss, eller f�rs�ker styra Kina sj�lva, d� m�ste st�det till v�rt eget parti bli motsvarande starkt och kraftfullt.[383]
Som ers�ttning av den provisoriska regeringen, som nu n�stan f�rsvunnit, uts�g Chiang en �provisorisk kommitt� under ledning av Wu Chih-hui skulle ta �ver och samordna alla civila administrativa organ. N�stan allt annat fanns i beredskap. Han hade tidigare skickat en styrka av sina mest p�litliga soldater uppf�r linjen till Nanking f�r att rensa den staden p� styrkor som var fientligt inst�llda till honom. Senare gjorde han sj�lv en snabbtripp f�r att inspektera resultatet. Omkring den 9 april hade denna operation genomf�rts utan sv�righeter, de flesta av de fientliga styrkorna var avv�pnade.[384] I Shanghai n�rmade sig perioden av �verl�ggningar, man�vrerande och gester av f�rhandlingar och skenbara kompromisser och uttalanden slutet. Politikerna drog sig tillbaka bakom kulisserna och gangstrarna steg fram f�r att avge sina slutord.
Att timmen noll n�rmade sig speglades kanske allra mest sl�ende i de halvsidesannonser som Pai Chung-hsi-h�gkvarterets politiska avdelning dagligen publicerade i den kinesiska pressen I enorma svarta bokst�ver under de f�rsta dagarna efter den nationalistiska ockupationen upprepade dessa annonser de bekanta parollerna: �Ner med imperialism! Utrota de feodala styrkorna!� Men fr�n 7 april �ndrades tonen, f�rst subtilt, snart med brutal r�ttframhet.
7 april: �Ner med reaktion�rerna som f�rst�r den nationella revolutionen!�
8 april: �Var och en som �r emot de tre folkprinciperna mots�tter sig revolutionen!�
9 april: �Ner med de splittrande elementen i eftertruppen!�
10 april: �F�r den nya provisoriska kommitt�n i Shanghai!�
11 april: �Vi soldater k�mpar i fronten till sv�ra f�rluster. �rliga arbetare i de bakre leden kommer inte att strejka under n�gon som helst f�rev�ndning eller orsaka n�gra st�rningar�.
Serien kr�ntes av ironi den 12 april, d� man tillk�nnagav: �Konsolidera b�ndernas, arbetarnas, studenternas, k�pm�nnens och soldaternas stora nationella enhetsfront f�r att str�va efter att f�rverkliga San Min-principerna!� Ironi, f�r precis f�re gryningen den dagen f�ll slaget. Smattret fr�n kulspruter och gev�r lj�d �ver den uppvaknande staden. Arbetarna steg upp f�r att uppt�cka att det ot�nkbara, det om�jliga, hade inletts. Tvingade till nederlag av sina ledares f�rr�diska okunnighet grep de till de vapen de fortfarande hade f�r att f�rsvara sig sj�lva. Man skulle mycket v�l st�lla fr�gan, s�som Malraux� Kyo n�r han n�gra timmar innan denna gryning skyndade iv�g: �hur skulle de kunna uppta striden, en mot tio, tv�rt emot det kinesiska kommunistpartiets instruktioner, och mot en arm� som skulle skicka sina frivilliga borgerliga f�rband med europeisk bev�pning mot dem och som hade f�rdelen av att vara den anfallande?�� [385]
Klockan fyra p� morgonen den 12 april h�rdes en trumpetst�t fr�n Chiang Kai-sheks h�gkvarter vid utrikesministeriets kontor vid Route Ghisi. En kinesisk kanonb�t f�r ankar utanf�r Nantao svarade med att tuta i sin siren. �Samtidigt br�t maskingev�ren ut i ett stadigt smatter�. [386]Angreppet inleddes i Chapei, Nantao, V�stra distriktet, i Woosung, Pootung och Jessfield. Det kom inte som en �verraskning, f�rutom f�r arbetarna, d� �alla ber�rda myndigheter, kinesiska och utl�ndska, underr�ttats i hemlighet om de h�ndelser som skulle �ga rum under morgonen�.[387]
Mobiliserade f�r aktion p� alla fronter hade banditg�ng, kl�dda i bl� denimuniformer med vita armbindlar med det kinesiska tecknet kung (arbete) �arbetat febrilt under hela natten f�r att organisera hemliga grupper som skulle dyka upp som fr�n ingenstans i gryningen. �� [388] North China Daily News kallade dem bev�pnade Kuomintangarbetare�. Shanghai-stadspolisens rapport talade om �k�pm�nens frivilliga�. Pressen i Kina n�jde sig med �nationalistiska soldater�. Mer r�ttframt rapporterade George Sokolskij: �Det sl�ts �verenskommelser med de gr�na och r�da s�llskapen, s� att de en morgon som �vita� arbetare anf�ll och sk�t ner kommunisterna�.[389] De d�k inte upp fr�n �ingenstans�, utan �rusade ut ur frizonerna� p� given signal[390] och ansl�t sig till avdelningar ur Pai Chung-hsis trupper, samt angrep arbetarorganisationernas h�gkvarter som fanns utspridda �ver staden. I de flesta fallen, s�som Foochow-gillet i Nantao och polisstationen i Pootung, intogs arbetarnas st�llningar direkt av f�rbrytarna efter korta, h�rda strider. N�r deras f�rl�ggningar v�l intagits fick strejkvakterna och deras anh�ngare ett snabbt och brutalt slut. Deras vapen beslagtogs �och till och med deras kl�der och skor slets fr�n dem�.[391] Alla arbetare som gjorde motst�nd sk�ts p� plats. De �terst�ende samlades ihop och f�rdes ut f�r att avr�ttas antingen p� gatan eller vid Lunghuas h�gkvarter.
D�r arbetarnas styrkor var st�rre och motst�ndet kunde f�rv�ntas bli h�rdare anv�nde sig angriparna av andra taktiker. Ett band p� ett 60-tal f�rbrytare �ppnade omkring 04.30 p� morgonen eld mot Huchow-[Huzhou]-gillet i Chapei [Zhabei]. I byggnaden fanns det Allm�nna fackf�rbundets h�gkvarter och det f�rsvarades av m�nga strejkvakter. De �verraskade vakterna fr�gade angriparna vilken fackf�rening de tillh�rde. �Den nordliga expeditionsarm�n�, blev svaret och skjutandet fortsatte. Strejkvakterna gav svar p� tal. Gatan framf�r Gillet fylldes av skottlossning. Tjugo minuter senare anl�nde ett kompani soldater under ledning av en officer med namnet Hsin Ting-yu. Hsin ropade order om eld upph�r. �Skjut inte mot oss!� ropade han mot strejkvakterna. �Vi har kommit f�r att hj�lpa er att avv�pna dessa m�n�. Eldgivningen stoppade. Han f�reslog fr�n gatan att b�da sidor skulle l�mna �ver sina vapen. Demonstrativt fortsatte han att avv�pna n�gra av gangstrarna och, under strejkvakternas misst�nksamma �gon, till och med band en del av dem s�kert. I och med detta �ppnades portarna. Hsin och hans m�n bj�ds in. Man till och med bj�d dem p� te och cigaretter har det sagts. Officeren ber�ttade f�r Ku Chen-chung, bef�lhavare f�r strejkvakterna att han utsetts till att genomf�ra �bev�pnad medling� enligt krigslagarnas regler. Han bad Ku f�lja med honom till h�gkvarteret. Strejkvaktschefen f�ljde g�rna med och l�mnade tillsammans med sex av sina m�n lokalerna tillsammans med Hsin. Efter n�gra steg utanf�r p� gatan v�nde sig Hsin till Ku. �Vi har avv�pnat de d�r gerillasoldaterna. Vi m�ste avv�pna dina soldater ocks�, sa han.
Ku tv�rstannade. �Det kan ni inte�, svarade han. �De d�r m�nnen �r f�rbrytare. V�ra strejkvakter �r revolution�ra arbetare. Varf�r ska ni avv�pna oss?�
Hsin svarade inte. Ist�llet sl�t sig hans m�n n�rmare gruppen. Ku och de sex avv�pnades och f�rdes tillbaka till Allm�nna fackf�rbundets h�gkvarter. N�gra minuter senare rusade en styrka p� omkring 600 f�rbrytare in i byggnaden, och medan soldaterna stod och tittade p� gick de till v�ldsam attack mot de f�rv�nade strejkvakterna. Under kalabaliken undkom Ku och vice bef�lhavaren Chou En-lai. Indignerade och uppskr�mda rusade de till Andra divisionens h�gkvarter � f�r att protestera mot attacken! De knuffades undan. P� n�got s�tt kom de undan levande och flydde ut f�r att g�mma sig.[392] Huchow-gillet hade under tiden fallit f�r angriparna. Liknande metoder uppn�dde liknande resultat vid de flesta av �vriga arbetarcentra i staden. P� f�rmiddagen var Handelstryckeriet. det sista av arbetarnas styrkef�ste, d�r en grupp p� runt 400 strejkvakter fortsatte att h�lla ut mot �verl�gsna angripande styrkor.
N�r f�rbrytarna attackerade och soldaterna d�k upp p� scenen med krav p� att fientligheterna skulle upph�ra svarade arbetarna inne i Handelstryckeriet, med f�rnyad eldgivning. Soldaterna beordrades d�rp� att delta i attacken. Alla f�rs�k att utnyttja list avstyrdes. Byggnaden bel�grades fr�n alla sidor. Paoshan-v�gen d�nade av gev�rseld under flera timmar. Bev�pnade med enbart n�gra f� kulsprutor och omkring 50 gev�r h�ll arbetarna ut. Dessa anonyma f�rsvarare av Shanghais proletariat var v�rda b�ttre ledare. Deras hj�ltemod m�ste ha f�tts inte enbart ur desperation utan av bitterhet, av en k�nsla av att blivit f�rr�dda som kom att best� l�ngt efter det att Kuomintangs kulor eller Kuomintangs b�dlars huggsablar t�mt deras kroppar p� liv. De stred �nda tills de flesta var d�da och resten inte hade n�gon ammunition kvar. Det var n�stan middagstid innan anfallarna f�rsiktigt gick in i den h�rt �tg�ngna byggnaden.[393]
�Vilka handlingar soldaterna utf�rde f�rutom att avv�pna kommunisterna �r naturligtvis inte k�nt. Detta kommer inte att marknadsf�ras av de kinesiska myndigheterna�, h�nflinade North China Daily News. Tidiga utl�ndska rapporter minimerade f�rlusterna men Shanghais brittiskkontrollerade stadspolis kom senare n�rmare det faktiska antalet n�r den rapporterade att n�ra 400 arbetare d�dats under dagens operationer.[394] Bland de saknade fanns Wang Shao-hua, Allm�nna fackf�rbundets ordf�rande. (Inte f�rr�n senare avsl�jades det att han kidnappats av f�rbrytare den f�reg�ende eftermiddagen och f�rts bort till Lunghuas milit�ra h�gkvarter d�r han d�dades tre dagar senare.) Klockan fyra meddelade de milit�ra myndigheterna att de hade �kontroll� �ver situationen.
Ch�en Ch��n[395], g�ngledaren Chang Siao-lings sekreterare och politisk ledare f�r Pai Chung-hsis arm�, meddelade planer p� omedelbar �omorganisering� av Allm�nna fackf�rbundet l�ngs de linjer som redan blivit k�nda genom h�ndelserna i Kiangsi och Chekiang i mars.
�Regeringens politik �r att arbetskraften ska arbeta i harmoni med den revolution�ra arm�n och regeringen�, tillk�nnagav han, �men n�r arbetarna blir ett st�rande element, n�r de tilldelar sig sj�lva uppgifter som �r menliga f�r r�relsen och st�r lag och ordning m�ste arbetarna bestraffas�.
Den nyss organiserade Arbetarnas yrkesallians tog genast �ver det ockuperade arbetarh�gkvarteret och introducerades p� f�ljande s�tt:
Shanghais Allm�nna fackf�rbund manipulerades av ett f�tal kommunistiska skurkar. De trakasserade och lurade arbetarna och fick dem att offra sig sj�lva. Arbetare som har f�rlorat sina arbeten p� grund av strejker �kar dagligen i antal. Allm�nna fackf�rbundet vill sv�lta och ruinera arbetarna f�r att skapa m�jligheter att beg� brott mot samh�llet och staten. M�let f�r Arbetarnas yrkesallians �r att f�rverkliga Kuomintangs San Min-principer, att f�r arbetarna s�kra deras mest konkreta intressen, att hj�lpa till med Kinas rekonstruktion f�r att vinna frihet och j�mlikhet inom nationernas familj. � Nu har Allm�nna fackf�rbundets strejkvakter alla avv�pnats. De kan inte l�ngre f�rtrycka v�ra arbetare. Nu �r v�ra arbetare helt fria. F�rhoppningen �r att arbetarna kommer att skicka delegationer f�r att komma i kontakt med oss och v�nta t�lmodigt p� en �verenskommelse.[396]
Men Allm�nna fackf�rbundet och andra kommunistiska organisationer var inte helt krossade. De hade fortfarande tillr�ckligt med styrka f�r att rikta nya v�djanden och petitioner till Chiang Kai-shek. Shanghais tangpu (lokala Kuomintang) som f�r l�nge sedan drivits bort fr�n sitt h�gkvarter utf�rdade en uppmaning: �V�ra arbetande massor f�r inte rygga tillbaka fr�n att omorganisera sina led. � De milit�ra myndigheterna b�r �ven p� ett mer korrekt s�tt skydda arbetarorganisationerna och l�mna tillbaka deras vapen till dem�.[397] Den i stort sett icke fungerande provisoriska regeringen skickade ett brev till general Pai: �Arbetarnas strejkvakter gjorde stora uppoffringar f�r att bist� den Nordliga expeditionsarm�n och f�rdriva Chihli-Shantungf�rbrytarnas soldater. � Efter det att Shanghai er�vrats samarbetade de med arm�n och polisen f�r att uppr�tth�lla ordningen och de har gjort en inte s� liten tj�nst �t staden. D�rf�r godk�nde �ven �verbef�lhavaren Chiang dem och �verl�mnade en banderoll med texten Gemensam aktion. �� Brevet avslutades med en respektfull f�rfr�gan om att de vapen som tagits fr�n strejkvakterna skulle �terl�mnas.[398] Den kv�llen talade kommunistiska ledare inf�r folkmassor i Chapei. De beklagade sig �ver att arbetarna �konsekvent under flera �r hade hj�lpt den nationalistiska regeringen och bara helt nyligen er�vrat Shanghai �t dem. � De hade alltid uppr�tth�llit disciplin � och de hade inte bara f�ljt lagen utan �ven hj�lp till att uppr�tth�lla den�. Det antogs resolutioner antogs som uppmanade till �att man �terigen m�ste kr�va av myndigheterna att �terl�mna de vapen som beslagtagits�.[399]
Allt detta var sant, alltf�r sant. F�rst nu, n�r slaget var f�rlorat och �gonblicket f�r handling o�terkalleligt begravts i historiens misstag, fann Allm�nna fackf�rbundet det sorgliga modet att som protest utlysa en generalstrejk till den 13 april och att f�rkunna: �Vi ska k�mpa till d�den � med den nationella revolutionen som v�r fana. Det �r �rorikt att d� p� ett s�dant s�tt�.[400]
Efter att ha lett arbetarna bakbundna inf�r Chiang Kai-sheks ordlekar kunde den kommunistiska ledningen fortfarande, 13 april, uppmana arbetarna �att vara beredda att offra allt, att �teruppta kriget mot h�gerns krafter�.[401]
Arbetarna kunde mycket v�l ha fr�gat: �Vilket krig emot h�gern?�
Och hur skulle de nu k�mpa? Den Kommunistiska internationalens instruktioner hade varit att spela d�d � att gr�va ner eller g�mma sina vapen � med f�rhoppningen att undvika ��ppen strid�. Nu hade den ��ppna striden� f�rts till dem av fienden. De var hj�lpl�st f�ngna.
Trots ledningens totala kollaps under de kritiska timmarna den 12 april svarade omkring 100 000 arbetare p� den utlysta generalstrejken.[402] Vilket vittnesb�rd detta var p� Shanghais arbetarklass uth�llighet vad g�ller disciplin och mod! Hamnomr�det paralyserades. Sp�rvagnsf�rarna strejkade. De flesta textilarbetare i det v�stra distriktet och omkring h�lften av arbetarna i Yangtzepoo svarade p� den utlysta strejken.
Vid middagstid den 13 april samlades arbetarna till ett massm�te p� Chinyonv�gen, Chapei. Det antogs resolutioner som kr�vde att beslagtagna vapen skulle �terl�mnas, att de som krossade fackf�reningarna skulle straffas och skydd f�r Allm�nna fackf�rbundet.[403] En petition som inneh�ll dessa punkter utarbetades och ett demonstrationst�g bildades f�r att marschera ner till Andra divisionens h�gkvarter och l�gga fram den till general Chou Feng-chi. Kvinnor och barn deltog. Inte en enda man som deltog i marschen bar n�got vapen. De sv�ngde in p� Paoshangatan i h�llande regn. N�r de kom i j�mnh�jd med San The Terrace, en kort v�g fr�n milit�rh�gkvarteret, �ppnade v�ntande kulsprutor eld. Bly sprutade in i den stora folkmassan fr�n b�da sidor av gatan. M�n, kvinnor och barn f�ll skrikande ner i leran. Folkmassan kastades in i vild flykt. Vapen fortsatte skjuta in i de flyende arbetarnas ryggar. Det leriga regnvattnet som str�mmade l�ngs hjulsp�r i gatan f�rgades r�tt. V�ntande soldatgrupper str�mmade ut ur intilliggande gr�nder och slog vilt in i folken med bajonetter, svingade gev�rskolvar och huggsablar. De f�rf�ljde de flyende demonstranterna, jagade m�nga av dem r�tt in till sina hus p� Yi Ping Terrace, Paotung- och Tientungan-gatorna, gator med m�nga arbetarhem. M�n och kvinnor drogs ut. �De som gjorde motst�nd antingen sk�ts p� fl�cken eller s�rades. � M�nga av de s�rade l�mnades att d� d�r de f�ll. De tog en timme innan gatan hade rensats�.[404] Ett �gonvittne s�g hur kroppar k�rdes bort i sk�pbilar. �Det var mer �n �tta billaster fyllda av d�da kroppar�. Mer �n 300 d�dades och ett l�ngt st�rre antal s�rades. Ganska m�nga av de sv�rast skadade �f�rdes bort och begravdes med de d�da�.[405]
Shanghais arbetare sk�ts ned som �reaktion�rer� som �st�rde den revolution�ra arm�ns eftertrupp�. Chiang kai-shek utf�rdade ett manifest[406] som anklagade kommunisterna �f�r att konspirera med de nordliga militaristerna f�r att sabotera den revolution�ra saken�.[407]
Utl�ndska styrkor samarbetade med det skr�ckv�lde som nu r�dde �ver hela staden. De franska myndigheternas indirekta bidrag var det som m�rktes mest, d� ledaren f�r det franska frihandelsomr�dets detektivavdelning var den kopp�rrige Hwang Ching-yung som skickade ut alla sina m�n mot arbetarna. I den internationella bos�ttningen genomf�rde lokalpolisen, i samarbete med avdelningar fr�n de brittiska och japanska f�rsvarsstyrkorna, en serie r�der med b�rjan natten till den 11, flera av dem i de kinesiska territorier som l�g intill omr�det utanf�r koncessionerna, Norra Szechuen-v�gen. Dessa �tg�rder vidtogs �med tillst�nd fr�n de nationalistiska milit�ra myndigheterna i Lunghua�.[408] Under natten till den 14 april samarbetade brittiska pansarbilar med avdelningar fr�n japanska flottan i mindre r�der i detta omr�de, varvid kulsprutor anv�ndes vid flera tillf�llen.[409] �verallt genomf�rdes h�rda husrannsakningar och massgripanden gjordes.[410] F�ngar �verl�mnades en masse till milit�rh�gkvarteret i Lunghua. D�r st�lldes de inf�r en milit�rdomstol som inr�ttats under de krigslagar enligt de regler Chiang Kai-shek utf�rdat. Under kontroll av milit�ra officerare som bemyndigats att �anv�nda sina egna omd�men� i h�ndelse av n�got �n�dl�ge�, blev dessa domstolar verktyg f�r ett system av officiell terrorism som under de f�ljande m�naderna bokstavligen tog livet av tusentals arbetare, studenter och andra.
Detta skr�ckv�lde riktades framf�rallt mot arbetarna och kommunisterna, men korsade under en tid �ven den borgerliga egendomens gr�nser som den instiftats att bevara okr�nkt. Den kinesiska borgarklassen hade insett att det var n�dv�ndigt att s�tta in Chiang Kai-shek och f�rbrytarna mot arbetarna. Nu tvingades den att underordna sig sina egna r�ddares plundringar. Likt den franska borgarklassen som 1852 �f�rt lumpproletariatet till makten med 10 decemberf�reningens chef i spetsen�,[411] upph�jde den kinesiska borgarklassen under 1927 st�dernas avskum och sl�dder �ver sig sj�lv, under ledning av det gr�na g�ngets chefer och Chiang Kai-shek. Likt dess franska prototyp var den kinesiska borgarklassen tvungen att betala dyrt f�r de utf�rda tj�nsterna. Den hade f�rgudat sabeln, sabeln beh�rskar den. � Den hade st�llt folkm�tena under polisuppsikt, dess egna salonger st�r under polisuppsikt. � Den hade f�rvisat utan dom, den blir sj�lv f�rvisad utan dom� [och] dess penningpung plundras � Outtr�ttligt hade bourgeoisin ropat till revolutionen, som den helige Arsenius till de kristna: �Fuge, tace, quiesce! Fly, tig, var lugn!� Bonaparte ropar till bourgeoisin: �Fuge, tace, quiesce! Fly, tig, var lugn!��� [412]
P� samma s�tt talade Chiang Kai-shek till Shanghais penningstarka m�n. Det var bara det att till f�rmaningarna att fly, tig och var lugn lade han mer uttryckligt till: �Betala!�
Borgarklassen hade samlats under Chiangs fana enbart p� det villkoret att han skulle befria dem fr�n kommunisterna, fr�n arbetarna, fr�n strejker och uppror. Med en h�nsynsl�shet som borde ha tillfredsst�llt de mest kr�vande och oroliga kapitalisterna fullgjorde han sin uppgift och �stadkom �en s�dan upprensning av kommunisterna som ingen nordlig general ens skulle ha v�gat i sina egna omr�den�. Men h�r kommer haken. �Den antikommunistiska kampanjen borde ha avslutats d�r och d� skulle folket [sic] ha varit p� gott hum�r. Men varje form av f�rf�ljelse tillgreps under f�rev�ndning av att jaga kommunister. M�n kidnappades och tvingades ge stora bidrag till milit�ra fonder. � Ingen rim och reson var p�taglig � inga domstolar anv�ndes. � M�n som �gde miljoner anklagades f�r att vara kommunister. � Ingen g�r s�ker, inte ens vid detta tillf�lle, fr�n den inkvisition som har uppr�ttats�.[413] Borgarklassen hade h�llits �andl�s av skr�ck med talet om hotet fr�n den R�da anarkin�. F�r att nu p�skynda betalningen av r�kningen gav Chiang �den en f�rsmak av den framtid den hade f�rutsagt�.
De kinesiska k�pm�nnens sv�ra situation i och runt Shanghai �r beklagansv�rd. I h�nderna p� Chiang Kai-sheks diktatur vet inte k�pm�nnen vad som kommer att ske n�sta dag, konfiskeringar, tv�ngsl�n, exil eller m�jligen avr�ttning. � De milit�ra myndigheterna har beordrat att den Kinesiska handelskammaren ska omorganiseras och andra institutioner ska f� nya direkt�rer, som f�rmodligen tillfredsst�ller Chiang Kai-shek och Pai Chung-hsi d� de beordrade omorganiseringen av fackf�reningarna. � Lagl�shet som drabbar de v�lbest�llda klasserna i Kina sprider sig.[414]
N�r insamlingen av l�net p� 30 000 000 USD till den nya regeringen i Nanking f�rsenades mottog k�pm�nnen �milit�ra r�d att ge bidrag �tf�ljt av vinkar att gripanden kan bli f�ljden om de inte g�r s�. �� [415] Inte ens Yung Chung-chin, landets ledande f�retagare, var undantagen. Chiang bad om en halv miljon dollar fr�n honom. N�r Yung f�rs�kte pruta l�t Chiang gripa honom direkt. Yung kastades i f�ngelse och k�pte sig fri med 250 000 USD. Andra var tvungna att betala mer.[416]
Fascistiska eller milit�ra diktatorer �r som vildsinta livvakter som sitter vid bordet hos uppskr�mda arbetsgivare och tar f�r sig n�stan efter behag av vad som �r serverat. Chiang Kai-shek steg fram f�r att tj�na sin klass genom att h�vda sitt herrav�lde �ver den, men f�rblev under processen endast dess mutkolv.[417] Om Chiang Kai-shek tr�dde fram som en str�tr�vare ikl�dd statsmaktens auktoritet, var det enbart p� grund av han hade tj�nat sina herrar v�l. Det pris de var tvungna att betala var inget j�mf�rt med vad han sparat �t dem genom att krossa massr�relsen. Bankirerna och k�pm�nnen bevisade detta n�r de samlades kring regeringen som installerats i Nanking. De ans�g sig v�l kompenserade n�r det inom n�gra dagar efter kuppen i Shanghai kom nyheter om liknande slag mot arbetarna i Ningpo, Foochow, Amoy, Swatow och Kanton. I dessa st�der och n�stan under samma f�rh�llanden, anv�nde Chiangs milit�ra underordnande sig av samma v�ldsamma repressiva �tg�rder mot arbetare som var lika f�rv�nade, f�rvirrade, avv�pnade och hj�lpl�sa som deras kamrater i Shanghai.[418]
I namn av den �nationella enhetsfronten� och de �fyra klassernas block� hade den Kommunistiska internationalen och det kinesiska kommunistpartiet erbjudit den kinesiska arbetarklassen politisk frihet och oberoende f�rseglat i ett sigill. De hade l�mnat arbetarna med bara sina liv att erbjuda�. Kuomintang lider av en brist p� revolution�ra arbetare och bondeblod i sina �dror� hade Kominterns centrala organ sagt strax innan kuppen. �Kommunistpartiet m�ste ingjuta s�dant blod och p� s� s�tt f�r�ndra situationen�.[419] Vilket skr�ckfullt inneh�ll h�ndelserna givit dessa ord! Kuomintang hade nu kr�vt � och f�tt sitt sk�lpund k�tt.
Historien var dock inte klar med sitt ohyggliga sk�mt. I Hankow hade Wang Ching-wei kommit f�r att ber�tta hur Chiang g�tt med p� att h�lla ett gemensamt plenarm�te med Kuomintangs centrala exekutivkommitt� f�r en �fredlig� l�sning av alla tvister. Nu kom det nyheter till Wuhan om att Chiang var p� v�g att sammankalla sin egen plenarsession i Nanking med sina egna anh�ngare. Den 13 april � den 13 april � med blodsutgjutelsen i Shanghai redan i full g�ng, skickade den Kommunistiska internationalens delegation i Hankow f�ljande telegram till Chiang Kai-shek:
� Den tredje internationalens delegation �r nu i Kina och har alltid varit angel�gen om att tr�ffa er; men det har inte varit m�jligt p� grund av att vi bes�kt olika avl�gsna delar av landet. � Nu har nyheter kommit att ni beslutat samla ett flertal medlemmar av er centralkommitt� och centrala kontrollkommitt� i Nanking. Denna handling �r uppenbarligen ett brott mot er �verenskommelse med Wang Ching-wei att alla konfliktfr�gor inom partiet ska tas upp i ett plenarm�te med centralkommitt�n som borde sammankallas till Wuhan och d�r ni borde delta. Er sammankallande av ett m�te med ett f�tal medlemmar ur centralkommitt�n vid denna kritiska tidpunkt kommer naturligtvis att av revolutionens fiender tolkas som en spricka i Kuomintangs led. Vid denna tidpunkt, d� den internationella imperialismen f�renas i en fr�ck attack mot den kinesiska nationalistiska revolutionen �r de revolution�ra styrkornas enhet en absolut n�dv�ndighet. � Med tanke p� den farliga situationen, r�der vi er att �verge den planerade konferensen i Nanking som i praktiken inneb�r en splittring av partiet. Och ansvaret f�r att bryta den nationalistiska fronten vid denna kritiska tidpunkt kommer att vila p� er. Vi r�der er att h�lla fast vid uppg�relsen att ta upp alla tvister i interna partifr�gor p� ett plenarm�te med centralkommitt�n. Om ni f�ljer detta r�d ska vi med gl�dje bes�ka Nanking f�r att med er personligen diskutera alla ol�sta fr�gor. Den Tredje internationalen kommer att g�ra allt den kan f�r att hj�lpa till med att skapa en enad nationalistisk front f�r alla revolution�ra styrkor � Undertecknad, f�r Tredje internationalens delegation, M. N. Roy, 13 april 1927.[420]
Chiang Kai-shek talar till Shanghais arbetare med kulsprutans spr�k, men den Kommunistiska internationalens delegater, Roy, Earl Browder, Jacques Doriot, Tom Mann, Borodin och de andra kan fortfarande komma krypande inf�r honom, v�djandes om �de revolution�ra styrkornas enhet�. Telegraflinjerna �r kanske tillt�ppta mellan Shanghai och Hankow. De f�rs�ker fortfarande �blidka� den h�gdragna generalen. Hans handlingar, v�djar de, �kommer att i praktiken splittra partiet�. Var sammankallandet av en konferens i Nanking det enda Chiang beh�vde g�ra f�r att �vertyga Kominterns gentlem�n om att en splittring inom partiet var just det han ville och arbetade f�r? Visst var han inte ovillig att tillm�tesg�! Med Shanghais arbetare krossade och bl�dande skulle �ansvaret� verkligen v�ga l�tt p� hans skuldror. Shanghais gator har f�rgats r�da av arbetarnas blod, arbetarnas kroppar �r fortfarande varma, �nnu ej begravda, men om, om Chiang bara kunde acceptera Stalins, Roys & Co:s �r�d�, s� skulle Komintern forts�tta att �g�ra allt man kan� f�r den nationella enhetsfronten. Men om inte? Om Chiang avvisar dem? Revolutionens fiender kommer d� att f�rst� att det skett en splittring inom Kuomintangs led! F�rbaskat klyftiga �r dessa revolutionens fiender. Denna entr�gna v�djan inf�r b�dlarna, som troligen inte ens slutade med slaktandet f�r att skratta �t den, sammanfattade hela den grymma arbetarfientliga klasspolitik som Komintern dikterat f�r det kinesiska kommunistpartiet.
I Moskva hade delegaterna fr�n internationalens olika partier, f�r att inte tala om de olika nationella sektionerna, h�llits helt ovetande om utvecklingen i Kina. Nyheter om h�ndelserna i Shanghai kom likt en otrolig, skakande katastrof helt utan f�rvarning. Information cirkulerade i Sovjetunionens huvudstad enbart som rykten. En hel dag gick innan n�got officiellt uttalande gjordes. Det finns inga tillg�ngliga uppgifter om vad som p�gick bakom Kremls murar under dessa timmar. �Efter att ha envist f�rnekat rapporter om en allvarlig spricka mellan Chiang Kai-shek och extremisterna inom Kuomintang� kunde en borgerlig korrespondent till slut telegrafera, �Sovjetmyndigheterna i Moskva meddelade ikv�ll att det olyckligtvis var sant och beklagade det faktum att det p�gick strider i Shanghai mellan avdelningar fr�n nationalistarm�n och �bev�pnade arbetarf�reningar� och att nationalistarm�n �r upptagen med att avv�pna arbetarf�reningar i andra st�der i s�der�.[421] Inom Kominterns led var �verraskningen total och best�rtningen gr�nsl�s. Det tog dagar innan en insikt om vad som h�nt sj�nk in. Under flera dagar efter att statskuppen hade �gt rum publicerade Kominterns centrala organ fortfarande artiklar som skrivits av Kominterns specialister fram till dagen f�r statskuppen, och som f�rnekade alla m�jligheter av en kupp. Den 16 april hade La Correspondance Internationale en artikel av Ernest Th�lmann, den tyska kommunistiska ledare som n�gra �r senare skulle �verl�mna sitt parti hj�lpl�st till de nazistiska b�dlarna, som f�rkunnade att �borgarklassens h�ger inom Kuomintang och dess ledning har besegrats� �1926! Chiang Kai-shek, skr�t han �m�ste underkasta sig � det h�gsta milit�rr�det, vars majoritet best�r av kommunister och medlemmar av Kuomintang�. Ledningen, v�nsterfolk och kommunister ihop, �k�mpar gemensamt � f�r alla folkliga klassers demokratiska diktatur!� Han avslutade med att f�rl�jliga imperialisternas �illusioner� betr�ffande Chiang Kai-sheks avhopp.[422]
Den 20 april � hela �tta dagar efter kuppen � hade La Correspondance Internationale en artikel av Victor Stern fr�n Prag, som stolt meddelade att �f�rhoppningarna om en splittring � och en kompromiss mellan h�gern och militaristerna � �r l�gn och har ingen chans att lyckas�.[423] Samma dag rapporterade den i ett �specialnummer� � �Chiang Kai-sheks f�rr�deri�![424] Totalt misslyckande och total framg�ng f�r f�rr�darna � allt p� samma dag! Den 23 april deklarerade samma organ utan att blinka: �Chiang Kai-sheks f�rr�deri kom inte ov�ntat�.[425]
D�refter kom de f�rsta i en str�m av dokument som alla �r�ttf�rdigade� den f�rda politiken och dess resultat. Tonen sattes av Stalin sj�lv den 21 april d� han h�gtidligt meddelade att �h�ndelserna har till fullo och i sin helhet visat det korrekta i Kominterns linje�.[426]
Fr�n Peking telegraferade den v�linformerade Walter Duranty sin �vertygelse att �Moskvaledarna kommer att g�ra sitt yttersta att �terst�lla Kuomintangs enhet, till och med offra de mer extrema kinesiska kommunisterna�.[427] Han fick r�tt. Stalin hade inte �nnu slutat g�ra n�gra uppoffringar p� enhetens altare med den kinesiska borgarklassen. H�ndelserna kan kanske ge Trotskij r�tt, men kampen mot �trotskismen� m�ste forts�tta. I Shanghai skulle centralkommitt�n, med Malraux ord, �i vetskap om att trotskisterna ogillade samarbete med Kuomintang, f�rskr�ckt undvika allting som med r�tt eller or�tt kunde tydas som en anslutning till den ryska oppositionen�. S� den ledde lydigt arbetarna till slakten. Klasskampens j�rngrepp var mer tvingande �n Moskvas p�vliga bullor. Arbetarna dog f�r �enhet� men den enda enhet som uppn�ddes var f�rtryckarnas enhet mot alla f�rtryckta. Den billiga slitna t�ckmanteln �de fyra klassernas block� slets bort. D�r fanns endast den korsf�sta kroppen av Shanghais arbetarklass. Under liket spelade och k�pslog militaristerna och bankirerna om bytet.
Chiang Kai-sheks statskupp i Shanghai utdelade ett dr�pslag mot revolutionen, men det hade inte beh�vt bli d�dande. Det fanns fortfarande enorma reserver i Hunan och Hupeh d�r den revolution�ra v�gen just svept in, d�r b�nderna reste sig f�r att ta jorden, och d�r de v�lorganiserade arbetarna redan var kapabla att bli ledare f�r jordbruksrevolutionen och v�ktare �ver dess er�vringar. Det fanns fortfarande tid att mobilisera och svetsa samman dessa krafter till en ny offensiv, att krossa reaktionen som h�rskade i �ster med Shanghai som sitt centrum. �ven om arbetarnas och b�ndernas organisationer hade krossats och f�rtruppernas led decimerats i de omr�den Chiang kontrollerade, satt reaktionen p� morgonen den 12 april l�ngtifr�n s�kert i sadeln.
Chiang Kai-shek hade utdelat sitt slag f�r imperialisterna och den kinesiska borgarklassen, men �nnu hade han inte hela deras f�rtroende. Han hade skurit av den nationalistiska revolution�ra r�relsens puls�der, men f�r att kunna uppr�tth�lla sin egen st�llning kunde han inte helt g�ra sig av med dess skyddande h�lje. Han var fortfarande tvungen att, f�r sig sj�lv och Kuomintang, g�ra anspr�k p� ledningen f�r den �antiimperialistiska� kampen. Han var fortfarande tvungen att f�rkasta de �oj�mlika f�rdragen� och, �tminstone formellt, kr�va att de avskaffades. De imperialistiska kretsarna som var koncentrerade till Shanghai, var f�r tillf�llet n�jda med att Chiang hade avl�gsnat det direkta hotet fr�n massr�relsen, lutade sig tillbaka och v�ntade p� ytterligare bevis p� att han gjorde sig f�rtj�nt av deras v�lvilliga f�rmyndarskap.
�Vi vill inte f�r ett �gonblick underv�rdera vad general Chiang gjort�, skrev North China Daily News.
Med de f�rh�llanden som r�dde i detta distrikt f�r tv� veckor sedan �terstod det bara att handla h�nsynsl�st och skoningsl�st skjuta ner kommunisterna. Och i den situation general Chiang befann sig i d�, kr�vdes det stort moraliskt mod f�r att ta detta steg � och att agera med den beslutsamhet han uppvisade. Vidare accepterar vi fullt ut det gamla tales�ttet att �Rom byggdes inte p� en dag�. Samtidigt m�ste mycket mer g�ras, b�de av general Chiang Kai-shek och Kuomintang, innan deras f�rs�kringar kan tas f�r vad de �r v�rda.[428]
Borgarklassen i Kiangsu-Chekiang fick betala Chiang ett h�gt pris f�r hans anstr�ngningar � deras v�gnar vad g�ller utpressning, terror och skatter. J�mf�rt med hans p�lagor m�ste de gamla militaristernas b�rdor ha framst�tt som ett avl�gset och ganska behagligt minne. Det var p� intet s�tt en k�rleksaff�r mellan Chiang och hans borgerliga mentorer. Han var tvungen att knyta dem h�rt till sig och eftersom deras enda alternativ var f�rintelse, var de tvungna att l�ta sig surras fast och blir pryglade. Ty hans bel�genhet var desperat. Hans milit�ra st�llning var prek�r. Under Fengtien-arm�ns motanfall f�ll Hsuchow och nordm�nnen besk�t retsamt hans huvudstad i Nanking med granater fr�n sina bef�stningar tv�rs �ver floden i Pukow. Hans arm� var splittrad och demoraliserad.[429] �ven Chiang var tvungen att betala ett pris f�r att han v�nde sig mot massr�relsen. Utan massorna som hade m�jliggjort segrarna bleknade legenden om nationalismens o�vervinnerlighet. Att segra blev allt sv�rare och m�jligheten av han skulle kunna besegras tornade upp sig framf�r honom.
En motoffensiv fr�n massr�relsen skulle helt uppenbart �kat dessa m�jligheter. Isolerad som han var vid Yangtzeflodens mynning, skulle Chiang ha kunnat dr�nkas av en h�mnande v�g som svepte nedf�r floden fr�n de uppv�ckta provinserna. Men detta var om�jligt utan att de kinesiska kommunistledarna gjorde en genomgripande omorientering och att Komintern drastiskt �ndrade sin politik. Det var n�dv�ndigt att inse att katastrofen i Shanghai var en direkt f�ljd av �fyrklassblock�-politiken, fr�n det att arbetarna och b�nderna underst�lldes Kuomintangs kv�vande ramverk. Fr�n Kanton och norrut hade genomf�randet av denna politik stegvis lett fram till katastrofen. Utan en f�rst�else av detta faktum, utan att analysera och utv�rdera orsakerna till den �desdigra kulmen i Shanghai, var det ot�nkbart med en resolut v�ndning i ord och handling, som var det enda som skulle ha kunnat bana v�g f�r en revolution�r seger. Olyckligt nog f�r den kinesiska revolutionen var det �nnu mindre t�nkbart att en s�dan v�ndning skulle kunna g�ras av Komintern under Josef Stalins ledning.
I Moskva, den 21 april, publicerades i Pravda Stalins teser om �Den kinesiska revolutionens fr�gor�, d�r han f�rklarade att h�ndelseutvecklingen som kulminerade i tragedin i Shanghai �bevisade att den linje som f�rts var korrekt�.
�Denna linje�, skrev han, �innebar ett n�ra samarbete mellan v�nstern och kommunisterna inom Kuomintang, f�r att konsolidera Kuomintangs enhet � att anv�nda h�gern, deras kontakter och deras erfarenheter s� l�nge de underkastade sig Kuomintangs disciplin. � De h�ndelser som f�ljde har till fullo och i sin helhet bevisat riktigheten i denna linje�.[430]
�Nu vet vi mycket v�l hur borgarklassen underkastade sig �disciplinen��, svarade Trotskij i motteser som han f�rg�ves f�rs�kte f� publicerade, �och hur proletariatet utnyttjade h�gern, det vill s�ga stor- och mellanbourgeoisin, deras �f�rbindelser� (med imperialisterna) och deras �erfarenheter� (i att strypa och skjuta arbetarna). Historien om detta �utnyttjande� har skrivits i boken om den kinesiska revolutionen med bokst�ver av blod. Men detta hindrar inte teserna fr�n att s�ga: �De efterf�ljande h�ndelserna bekr�ftade fullst�ndigt riktigheten i denna linje�. L�ngre �n s� kan ingen g�!� [431]
H�ndelserna, sade Trotskij, hade i sj�lva verket fullt ut avsl�jat den officiella politikens f�r�dande karakt�r. Att klasskampen inte kunde �befrias av den nationella enhetsfrontens tanke har alltf�r talande bevisats av de blodiga h�ndelserna i april�, skrev han, �[vilka var] en direkt konsekvens av politiken med de fyra klassernas block�. Att v�gra f�rst� detta var �att f�rbereda en upprepning av apriltragedin vid den kinesiska revolutionens n�sta stadium�.
Endast en ny kurs, h�vdade han, som garanterade det kinesiska kommunistpartiets organisatoriska och politiska oberoende och bildandet av sovjeter som dubbelmaktsorgan f�r att leda och skydda jordbruksrevolutionen p� landsbygden, gav n�gon som helst s�kerhet mot nya och �n st�rre katastrofer. Bildandet av sovjeter innebar att man i st�der och p� landsbygden skulle bilda verkliga organ ur sj�lva massr�relsen. Arbetare, b�nder och soldater skulle demokratiskt v�lja sina egna delegater, samla dem i gemensamma f�rsamlingar d�r de skulle sitta tillsammans med den regulj�ra regeringens organ f�r att garantera genomf�randet av kampen om jorden, kampen mot militaristerna och imperialisterna. Denna samlade enhet vid basen skulle utg�ra en konstant kontroll av och ett st�ndigt hot mot de sm�borgerliga radikaler som satt p� maktens s�ten i Wuhan. Det skulle g�ra massorna oberoende av toppens vankelmod och kompromissande. Det skulle kort sagt skapa dubbelmakten som en �verg�ng till ett nytt stadium i revolutionen.
Enligt Stalin kunde man emellertid fortfarande helt lita p� Kuomintang, p� dess �v�nsterflygel�, p� regeringen i Wuhan, som enligt honom nu blivit revolutionens centrum och som arbetarna och b�nderna skulle f�rlita sig p� n�r det g�llde kampen mot militaristerna och imperialismen och som fr�mjare av jordbruksrevolten.
�Chiang Kai-sheks kupp�, skrev han,
inneb�r att det i s�dra Kina fr�n och med nu kommer att finnas tv� l�ger, tv� regeringar, tv� centra, ett revolution�rt centrum i Wuhan och ett kontrarevolution�rt centrum i Nanking. �
Detta inneb�r att det revolution�ra Kuomintang i Wuhan, genom en beslutsam kamp mot militarism och imperialism, i verkligheten kommer att omvandlas till ett organ f�r proletariatets och bondeklassens revolution�ra demokratiska diktatur. � (Vi m�ste anta) � taktiken att samla hela makten i landet i det revolution�ra Kuomintangs h�nder. � Det betyder ocks� att taktiken med n�ra samarbete mellan v�nstern och kommunisterna inom Kuomintang f�r en speciell kraft och speciell betydelse � och utan ett s�dant samarbete �r revolutionens seger om�jlig.
Parollen om sovjeter var d�rf�r oacceptabel d� det skulle inneb�ra att
utf�rda parollen om en kamp mot den sittande makten i detta territorium � om kamp mot det revolution�ra Kuomintangs makt, ty i detta territorium finns det f�r tillf�llet ingen annan makt �n det revolution�ra Kuomintangs makt. Det inneb�r att blanda ihop uppgiften att skapa och bef�sta massorganisationer f�r arbetarna och b�nderna i form av strejkkommitt�er, bondef�reningar och bondekommitt�er, fackf�reningsr�d, fabrikskommitt�er osv., p� vilket det revolution�ra Kuomintang redan baserar sig, med uppgiften av att bygga upp ett system med sovjeter som en ny sorts makt ist�llet f�r det revolution�ra Kuomintang.
�Dessa ord stinker r�tt mycket av den apparatliknande, byr�kratiska uppfattningen om revolution�r auktoritet�, svarade Trotskij.
Regeringen betraktas inte som ett uttryck f�r och konsolidering av den p�g�ende klasskampen utan som ett sj�lvtillr�ckligt uttryck f�r Kuomintangs vilja. Klasserna kommer och g�r, men Kuomintangs kontinuitet best�r f�r evigt. Men det r�cker inte med att kalla Wuhan f�r revolutionens centrum f�r att det i verkligheten ska vara det. Chiang Kai-sheks provinsiella Kuomintang har en gammal, reaktion�r egennyttig byr�krati till sitt f�rfogande. Vad har V�nsterkuomintang? F�r tillf�llet, inget eller n�stan inget. Parollen om sovjeterna �r ett rop f�r att skapa verkliga organ f�r den nya statsmaken rakt igenom en dubbelmaktsregerings �verg�ngsregim.
Under den kommande perioden var f�r Stalin �huvudk�llan till det revolution�ra Kuomintangs makt den fortsatta utvecklingen av arbetarnas och b�ndernas revolution�ra r�relse och f�rst�rkningen av deras massorganisationer, de revolution�ra bondekommitt�erna, arbetarnas fackf�reningar och de �vriga revolution�ra massorganisationerna som utg�r de element som ska bilda sovjeterna i framtiden�.
�Vilken linje ska dessa organisationer ha?� fr�gade Trotskij.
Vi hittar inte ett enda ord om detta i teserna. Frasen om att detta �r �f�rberedande� element f�r framtida sovjeter �r endast en fras och inget annat. Vad kommer dessa organisationer att g�ra nu? De m�ste genomf�ra strejker, bojkotter, bryta den byr�kratiska apparatens ryggrad, tillintetg�ra de kontrarevolution�ra milit�ra trupperna, driva bort de stora mark�garna, avv�pna ockrarnas och de rika b�ndernas milit�ra f�rband, bev�pna arbetarna och b�nderna, med andra ord l�sa alla den demokratiska och agrara revolutionens problem � och p� detta s�tt h�ja sig sj�lva till en st�llning som lokala maktorgan. Men de kommer att vara sovjeter men bara en d�lig sort som �r d�ligt rustad f�r deras uppgift. � Under alla tidigare massr�relser tvingades fackf�reningarna fullg�ra uppgifter som l�g mycket n�ra sovjeternas funktion (Hongkong, Shanghai och p� andra platser). Men det var funktioner som just fackf�reningarna var helt otillr�ckliga f�r att klara... De omfattar inte alls de sm�borgerliga massorna i st�derna, vilka lutar �t proletariatet. Men s�dana uppgifter som att genomf�ra strejker med minsta m�jliga f�rluster f�r de fattigare delarna av befolkningen i st�derna, distribuera f�rn�denheter, medverka i skattepolitiken, medverka i bildandet av v�pnade styrkor f�r att inte tala om att genomf�ra jordbruksrevolutionen p� landsbygden kan endast utf�ras med n�dv�ndig styrka om de styrande organen omfattar inte enbart alla delar av proletariatet, utan under sina aktiviteter sammanbinder dem intimt med den fattiga befolkningen i st�derna och p� landsbygden.
Man borde �tminstone t�nka att Chiang Kai-sheks milit�ra statskupp till slut bankat in i hj�rnan p� varje revolution�r det faktum att fackf�reningar �tskiljda fr�n arm�n �r en sak och att f�renade arbetar- och soldatsovjeter � andra sidan �r n�got helt annat. Revolution�ra fackf�reningar och bondekommitt�er kan v�cka fiendens hat lika mycket som sovjeter. Men de �r mycket mindre kapabla �n sovjeter att parera dess slag.
Om vi ska ta en allians mellan proletariatet och de f�rtryckta massorna i stad och p� land p� allvar � inte en �allians� mellan ledarna, en f�rvr�ngd allians genom tvivelaktiga representanter, utan en verklig k�mpande allians byggd och h�rdad under massornas kamp mot fienden � d� kan en s�dan allians endast ha sovjetens organisatoriska form. Detta kan endast bestridas av dem som litar mer p� kompromissande ledare �n p� de revolution�ra massorna i basen.
Samtidigt som han f�rkastade parollen om sovjeter f�rklarade Stalin att det �fr�msta motgiftet mot kontrarevolutionen �r bev�pning av arbetarna och b�nderna�.
�Bev�pningen av arbetarna och b�nderna �r en utm�rkt sak�, svarade Trotskij,
men man m�ste vara logisk. I s�dra Kina finns det redan bev�pnade b�nder; de �r s� kallade nationalistiska arm�er. Dock har de l�ngt ifr�n varit n�got �motgift till kontrarevolutionen�, utan har ist�llet varit dess verktyg. Varf�r? P� grund av den politiska ledningen, som ist�llet f�r att f�rs�ka vinna �ver arm�ns massor genom soldatsovjeter har n�jt sig med en ren kopia av v�ra politiska avdelningar och kommissarier, som utan ett oberoende revolution�rt parti och utan soldatsovjeter har f�rvandlats till ett tomt kamouflage f�r borgerlig militarism.
Stalins teser f�rkastar parollen om sovjeter med argumentet att det skulle bli en �paroll f�r kamp mot det revolution�ra Kuomintangs regering�. Men vad finns det i s� fall f�r mening med orden: �Det fr�msta motgiftet mot kontrarevolutionen �r bev�pning av arbetarna och b�nderna�? Mot vem ska arbetarna och b�nderna bev�pna sig? Ska det inte vara mot det revolution�ra Kuomintangs regeringsauktoritet?
Om inte parollen att bev�pna arbetarna och b�nderna �r en fras, ett svepsk�l, en maskerad, utan en uppmaning till handling, s� �r den lika skarp till sin karakt�r som parollen om arbetarnas och b�ndernas sovjeter. �r det troligt att de bev�pnade massorna kommer att acceptera att det vid sidan av dem eller �ver dem finns en byr�krati som �r fr�mmande f�r och fientligt inst�lld till dem? Under r�dande f�rh�llanden inbegriper en verklig bev�pning av arbetare och b�nder oundvikligen bildandet av sovjeter. �Att f�rklara att tiden f�r sovjeterna �nnu inte �r inne samtidigt som man f�r fram parollen om bev�pning av arbetarna och b�nderna �r att uts� f�rvirring. Endast sovjeter, som en vidareutveckling av revolutionen, kan bli de organ som verkligen f�rm�r bev�pna arbetarna och leda dessa bev�pnade massor. � Man har sagt: Regeringen i Hankow �r trots allt ett faktum. Feng Y�-hsiang [Feng Yuxiang] �r ett faktum, T�ang Sheng-chih [Tang Shengzhi] �r ett faktum och de har alla bev�pnade styrkor till sitt f�rfogande; varken regeringen i Wuhan eller Feng Y�-hsiang eller T�ang Sheng-chih vill ha sovjeter. Att skapa sovjeter skulle inneb�ra att bryta med dessa allierade. �ven om detta argument inte �ppet har formulerats i teserna s� �r det icke desto mindre avg�rande f�r m�nga kamrater. Vi har redan h�rt kamrat Stalin tala om regeringen i Hankow som det �revolution�ra centrumet�, den �enda regeringsauktoriteten�.
Samtidigt har en reklamkampanj f�r Feng Y�-hsiang dragits ig�ng p� v�ra partim�ten: �en f�re detta arbetare�, �en trogen revolution�r�, �en p�litlig man�, osv. Allt detta �r en �terupprepning av tidigare misstag, under f�rh�llanden d�r dessa misstag kan bli �nnu mer katastrofala. Hankow-regeringen och arm�kommandot kan vara mot sovjeterna bara d�rf�r att de inte vill veta av n�got radikalt jordprogram och en verklig brytning med de stora gods�garna och borgarklassen, och att de i hemlighet troget h�ller fast vid tanken om en kompromiss med h�gern. Men d� blir det �n viktigare att bilda sovjeter. Detta �r den enda v�gen att driva Hankows revolution�ra element �t v�nster och tvinga kontrarevolution�rerna att retirera.
Stalins teser f�rkastade d�rf�r perspektivet med ett oberoende initiativ fr�n de kinesiska massornas sida genom sovjeter, till f�rm�n f�r ett block som �ven i forts�ttningen skulle underordna massorna under borgarklassen via de sm�borgerliga radikalerna i V�nsterkuomintang. Detta var den linje som best�mde det kinesiska kommunistpartiets fortsatta kurs. Trotskijs st�ndpunkt, kravet p� det kinesiska kommunistpartiets ovillkorliga oberoende, kravet p� sovjeter, kravet p� att �betrakta kontakter med de sm�borgerliga massorna som v�rdefullare �n kontakter med ledarna f�r deras parti� och lita p� oss sj�lva, p� v�r egen organisation, v�ra vapen och v�r makt� utesl�ts rutinm�ssigt genom att helt enkelt v�gra publicera dem. De kinesiska kommunisterna fick aldrig tillf�lle att j�mf�ra oppositionens �sikter med sina egna erfarenheter. De hade vagt h�rt talas om �trotskism�, en ondskefull doktrin som inte kr�vde n�gra argument utan sk�llsord f�r att motbevisas. De ryska arbetarna och alla Kominterns sektioner fick endast ta del av de mest censurerade versionerna av oppositionens st�ndpunkter. Samtidigt gavs mesta m�jliga publicitet till en rad artiklar som utvecklade den av Stalin fastst�llda officiella �linjen�. [432]
Alla dessa artiklar �tergav det anm�rkningsv�rda argumentet att slakten p� de kinesiska arbetarna i Shanghai helt �verensst�mde med Kominterns prognoser som handlade om borgarklassens �oundvikliga� avhopp fr�n den nationella enhetsfronten och att det inte kunde ha f�rhindrats. Med en r�st f�rsvarade de det kinesiska kommunistpartiets handlingar som senare skulle underkastas en s� h�rd attack.
Stalins aprilteser sade att de h�ndelser som intr�ffat i Kina v�ren 1927 �helt och fullt bevisade riktigheten� i den politik som Komintern f�rt. Som svar p� Trotskijs och oppositionens anklagelser att sammanbrottet i Shanghai berodde direkt p� den politik som Komintern p�tvingat de kinesiska kommunisterna, f�rsvarade Stalin i samma dokument det kinesiska kommunistpartiets misslyckande att st� emot Chiang Kai-shek d�r.
Oppositionen �r missn�jd d�rf�r att arbetarna i Shanghai inte inlett en avg�rande kamp mot imperialisterna och dess lakejer. Men de f�rst�r inte att revolutionen i Kina inte kan utvecklas i ett s� snabbt tempo. � De f�rst�r inte att man inte kan inleda en avg�rande kamp under ogynnsamma f�rh�llanden � att inte undvika en avg�rande kamp under ogynnsamma f�rh�llanden (n�r det �r m�jligt att undvika den) inneb�r att man underl�ttar arbetet f�r revolutionens fiender.[433]
�Det �r inte sant att inget gjordes�, skrev en annan f�rsvarare av Kominterns strategi.
� Kommunistpartiet genomf�rde en bred kampanj f�r att f�rd�ma Chiang Kai-shek � och f�rs�kte utveckla r�relsen f�r att bev�pna massorna. � Man kan diskutera huruvida dessa �tg�rder var tillr�ckliga men det �r sant att parollen om uppror fr�n Shanghais och Nankings arbetare mot Chiang kai-shek skulle ha varit ett tankl�st steg, en fin gest och inget mer. Endast ultrav�nsteristiska gaphalsar skulle ha kr�vt ett uppror i Shanghai vid ett tillf�lle n�r det fanns tiotals krigsskepp och tiotusentals soldater i ockupationsarm�n. Raka motsatsen m�ste g�ras. Det var n�dv�ndigt att inte l�ta sig provoceras och inv�nta den gynnsamma stunden f�r handling. Chiang Kai-sheks statskupp, som genomf�rdes under trycket fr�n och under skyddet av den bev�pnade utl�ndska imperialismen skulle inte ha kunnat f�rhindras. [434]
I ett kapitel som skyndsamt fogades till en rapport som avgetts till Moskvas partiorganisation i april f�rsvarade Bucharin taktiken att �g�mma vapnen och inte acceptera (?) strid [och p� s� s�tt inte l�ta sig avv�pnas][435]?� och f�rklarade vidare att �kommunistpartiets auktoritet kommer med n�dv�ndighet att �ka, ty kommunistpartiet hade l�ngt f�re kuppen genomf�rt en kraftfull kampanj mot borgarklassens �diktator�.� [436] Lite senare, till och med efter det att Bucharin hade b�rjat angripa de kinesiska kommunisterna f�r att genomf�ra den politik han sj�lv dikterat, lade han �nd� till: �Det �r n�dv�ndigt att bekr�fta att �ven om de genomf�rt allt de kunnat g�ra, s� skulle vi inte, under den nuvarande perioden, ha kunnat segra �ver Chiang Kai-shek i en direkt konflikt. � Imperialisterna skulle ha krossat Shanghais arbetare i blod under en enda dags v�pnad konflikt�.[437]
En l�ng artikel �gnades just �t att bevisa att Kinas kommunistparti orubbligt hade f�ljt Kominterns direktiv, och efter att ha citerat massr�relsens utveckling lade den till: �Allt detta visar att Kinas unga kommunistparti under senaste tiden avh�llit sig fr�n all vacklan och tvekan och har insett det faktum att taktiken att stimulera massr�relsen �r den enda r�tta f�r det kinesiska proletariatets f�rtrupp�.[438]
De gjorde alla det fullkomligt klart att kommunisterna till varje pris m�ste forts�tta att h�lla fast vid Kuomintang (�Det vore ett stort misstag att l�mna �ver Kuomintangs fana till Chiang Kai-sheks klick�, ropade Bucharin[439]) och att de framf�rallt m�ste koncentrera sig p� att f� in arbetar- och bondemassorna i Kuomintang f�r att st�dja regeringen i Wuhan, som �inte bara k�mpar mot imperialisterna och de kinesiska militaristerna utan �ven mot det feodala systemets l�mningar � f�r att demokratisera landet och att inr�tta de arbetande massornas styre. � Den har f�rt upp jordbruksrevolutionen p� dagordningen�.[440] Allt f�rtroende, allt st�d till � Wuhans revolution�ra regering�, till �V�nsterkuomintang�, som blivit varken mer eller mindre det �Kommunistiska Kuomintang�.[441]
Denna politik och denna bed�mning av situationen, skrev Trotskij, innebar �att frivilligt g� med p� sin egen slakt. De blodiga l�rdomarna fr�n Shanghai hade passerat utan att l�mna n�got sp�r. Kommunisterna f�rvandlades som tidigare till boskapssk�tare �t de borgerliga b�dlarnas parti ��.[442]
H�ndelseutvecklingen bevisade snabbt vem som hade r�tt. Redan f�re Kommunistiska internationalens exekutivkommitt�s [EKKI] �ttonde plenum, som samlades n�gra veckor senare f�r att ge sitt godk�nnande av Stalins teser, hade det �revolution�ra Kuomintangs� generaler b�rjat slakten p� arbetare och b�nder, som var lika hj�lpl�sa som de k�mpar som hade mejats ner i Shanghai av Chiang Kai-shek. Regeringen i Wuhan, som Stalin utsett att sk�ta om jordbruksrevolutionen, hade redan godk�nt det blodiga f�rtrycket. F�r att f�rst� hur 1detta skedde �terv�nder vi till Shanghai och bevittnar kommunisternas och andras utt�g och flykt uppf�r Yangtzefloden f�r att undkomma Chiangs b�dlar och �se deras ankomst till Yangtze- och Hanflodernas sammanfl�de, d�r de tre stora st�derna i centrala Kina, Wuchang, Hankow och Hanyang, tillsammans k�nda som Wuhan, ligger l�ngs de dyiga str�nderna. H�r fanns Stalins �revolution�ra centra�, �V�nsterkuomintangs� huvudstad, utan vars samarbete revolutionens seger, enligt Stalin, var om�jlig.
Vilka var d� dessa revoltens f�rebilder utan vilka allt var f�rlorat? Vilka var dessa revolutionens trogna anh�ngare som inte beh�vde n�gra arbetar-, bonde- och soldatsovjeter som skulle h�lla massans piska �ver deras huvuden? F�r det f�rsta var det Wang Ching-wei, den �p�litligaste� allierade av alla. Wang, som vi har sett b�ja sig och ge vika f�r Chiang Kai-sheks p�tryckningar i Kanton och Shanghai, personifierade den sm�borgerliga politikern, slapp och r�dd, obeslutsam i allt f�rutom sin beredvillighet att blekna och retirera inf�r sin storborgerliga �versittare. D�r fanns George Hsu-chien, en g�ng en l�rd konfucier och kristen, som kunde h�lla s� eldande tal att till och med hans kommunistiska kollegor fick br�nnskador. Idag var hans rop efter imperialistiskt blod �n h�gre. I morgon skulle han, darrande av skr�ck, vara den f�rste att fly f�r att s�ka skydd. D�r fanns Ku Meng-yu, som s� tidigt som i maj 1916, kallade bondeupproret �en r�relse av vandaler, skurkar och lata b�nder�. Och Ku var redakt�r f�r det �revolution�ra� Kuomintangs centrala organ! D�r fanns Sun Fo, son till den d�de ledaren, som �ndrade sina �sikter och trohet s� ofta att till och med hans egna kollegor, som sj�lva knappast utm�rkte sig med kvaliteter som ih�rdighet, kallade honom f�raktfullt �Sun Wu-kung� efter den mytomspunna kinesiska apan som hoppade 16 000 kilometer i ett enda hopp.
Mest k�nd f�r utl�nningarna var den lysande Eugene Chen, den v�lformulerade frasens hantverkare och de diplomatiska invektivens m�stare men inget mer, som hindrades fr�n att spela n�gon som helst roll annat �n som talesman f�r stormakterna, om inte annat pga sin brist p� kunskap i det kinesiska spr�ket (han var f�dd p� Trinidad).
Soong Ching-ling, Sun Yat-sens unga �nka, fanns symboliskt bland ledarna. Arthur Ransome kallade henne slugt f�r �en entusiast, lyckligare i h�ngivenhet f�r sin avlidne makes ideal �n f�r att, till exempel, reda ut en komplicerad politisk situation�.[443] Av alla dessa var Teng Yen-ta, eftertr�dare till Liao Chung-kai som ledare f�r arm�ns politiska avdelning, en sm�borgerlig radikal av den mer dynamiska sorten, med ett p� sin �vertygelse baserat mod som lyfte honom l�ngt �ver sina kamrater.
Detta var huvudpersonerna som, tillsammans med sina respektive underhuggare, utgjorde regeringen i Wuhan. Dessa var det �revolution�ra centrumets� fr�msta st�ttepelare. Sex m�nader senare, i ett tal under Sovjetunionens kommunistpartis femtonde kongress, sade Tjitarov n�r han talade om h�ndelserna i Wuhan: �� en sak gl�mde man i anknytning till detta � att samtidigt som borgarklassen drog sig tillbaka fr�n revolutionen(!), hade Wuhan-regeringen inte en tanke p� att l�mna borgarklassen. Olyckligtvis f�rstod inte majoriteten av v�ra kamrater detta; de hade illusioner om Wuhan-regeringen. De s�g Wuhan-regeringen n�stan som en modell, en prototyp f�r proletariatets och b�ndernas demokratiska diktatur�.[444]
Men det hade varit p� det �ttonde plenumet 18 maj som Trotskij hade varnat:
V�nsterkuomintangs ledare av typen Wang Ching-wei och kompani kommer oundvikligen att f�rr�da er om ni f�ljer ledarna i Wuhan ist�llet f�r att bilda era egna oberoende sovjeter. Jordbruksrevolutionen �r en allvarlig sak. Under sv�ra f�rh�llanden kommer politiker av Wang Jing-weis typ att tio g�nger hellre f�rsona sig med Chiang Kai-shek mot arbetarna och b�nderna.[445]
Det skulle ta mindre �n tre m�nader f�r denna profetia att f�rverkligas.
Genom att knyta samman kommunistpartiet med dessa ledare ans�g Stalin-Bucharin och kompani att �arbetarnas, b�ndernas och sm�bourgeoisiens block� f�rverkligades i Wuhan. I verkligheten stod dessa sm�borgerliga ledare mycket n�rmre den s� kallade nationella eller stor-bourgeoisin �n de stod arbetar- och bondemassorna. Precis som dess urtyper �verallt �r Kinas sm�bourgeoisin varken enhetlig till karakt�ren eller till sina intressen, utan �r heterogen och skiktad. De �vre skiktens, de sm� gods�garnas, butiksinnehavarnas, hantverksm�starnas och sm�f�retagarnas, ekonomiska intressen �r n�ra f�renade med storgods�garna, storst�dernas kapitalister, bankerna och, n�r det kommer till kritan, med det utl�ndska finanskapitalet. Alla sekund�ra mots�ttningar bleknar inf�r den grundl�ggande enigheten om att bevara de existerande egendomsf�rh�llandena. H�ll ett f�rstoringsglas �ver sm�borgaren som tillh�r de �vre skikten och du kommer att se alla k�nnetecken som utm�rker hans kusin storborgaren.
Den lilla gods�garen arrenderar inte enbart ut jord utan �r troligtvis �gare av en risaff�r eller pantbank eller n�got litet tillverkningsf�retag i staden. Butiksinnehavaren, som �ven har anst�llda och utnyttjar l�rlingar, investerar troligen sitt lilla �verskott antingen direkt i jord som han tar ut r�nta f�r i form av arrende eller i l�n till b�nder mot ockerr�ntor. Dessutom kommer kopplingarna mellan de sm� exploat�rerna i stad och landsbygden, som smitts av gemensamma och ofta identiska ekonomiska intressen, troligen att sammansvetsas genom familj- och klanf�rh�llanden av ytterst �vertygande karakt�r. Precis som n�r det g�ller storkapitalisterna och storgods�garna, s� �r den �vre sm�borgarklassen beroende av att de feodala metoderna f�r exploatering p� landsbygden bevaras. Mellan dessa tv� skikt finns en skillnad i storlek, inte i sak.
De l�gre skikten, sm�bourgeoisiens grundl�ggande massor, de fattiga i st�derna och p� landsbygden, exploaterade hantverkare, grovarbetare, butiksanst�llda, l�rlingar, mellan- och fattigb�nder och lantarbetare, utg�r � andra sidan den �verv�ldigande massan av landsbygdens befolkning. Dessa l�gre skikts ekonomiska intressen st�r i direkt mots�ttning inte enbart till storbourgeoisien, utan �ven mer direkt till sm�entrepren�rerna, gods�garna och handlarna. Denna fiendskap knyter dem ekonomiskt och politiskt till st�dernas industriproletariat.
F�r att lyfta dessa skillnader till den niv� d�r de finner ett politiskt uttryck f�r man s�ka V�nsterkuomintangledarnas klassr�tter, inte bland de utsugna fattiga, utan bland sm�exploat�rernas kassakontor. Det �r d�rf�r som dessa ledare inte betraktade l�rlingarnas krav p� befrielse fr�n slavliknande f�rh�llanden, de handelsanst�lldas krav p� f�rb�ttrad levnadsstandard, fabriksarbetarna krav och framf�rallt fattigb�nderna krav p� jord, som legitima str�vanden att k�mpa f�r och ansluta sig till, utan som chockerande ��verdrifter� som hotade att st�ra hela det ekonomiska system som de var vana vid. Men det �r just f�r att dessa sm�borgerliga utsugare intar en andraplans-, en underst�djande- och ofta en mellanst�llning i de ekonomiska tingens ordning, som de �r beroende av sina storborgerliga br�der och m�ste ty sig till dem f�r att skydda sina politiska intressen. De m� hata sina herrar, men de hukar sig och kryper inf�r dem, eftersom de k�nner skr�ck �ver att tvingas ner till de svarta leden av utsugna under dem. De vet att inte klarar sig sj�lva och att de l�tt blir mellanh�nder inte bara i fr�gor som r�r ekonomisk utsugning utan �ven i politiskt f�rtryck av massorna.
S�dan var situationen i Hankow v�ren 1927. I Nanking hade borgarklassen hittat sin f�rsvarare och sitt verktyg i Chiang Kai-shek. I Hankow var den p� samma s�tt tvingad att s�ka hj�lp fr�n militaristerna och fann sin man i T�ang Sheng-chih. T�ang var sj�lv en storgods�gare i Hunan och det var honom som Hankows handelskammare och lantadel litade p� f�r skydd. Vad g�ller V�nsterkuomintangledarnas f�rh�llande till T�ang Sheng-chih och de �vriga milit�ra ledarna kommer vi med andra ord att uppt�cka ett n�stintill matematiskt perfekt uttryck f�r de klassf�rh�llanden som just beskrivits.
Historien st�r i tacksamhetsskuld till Michael Borodin, fr�mste r�dgivare �t nationalistregeringen i Wuhan, f�r ett s�rskilt tr�ffande bildligt uttryck vad g�ller detta.
Anna Louise Strong fr�gade honom om den civila och milit�ra makten i Wuhan. Hon trodde att �om den civila makten stod fast var den milit�ra makten tvungen att ge efter�.
�Han skrattade. �Har du n�gonsin sett en kanin framf�r en anakonda�, sade han, �skakande, med vetskap om att den kommer att slukas, trots detta s� fascinerad? Detta �r som n�r den civila makten st�r inf�r den milit�ra i Wuhan, den stirrar p� milit�ren och skakar�.�
�S� han hade inte m�nga illusioner�, kommenterade fr�ken Strong, �vad g�llde modet hos de kinesiska intellektuella som utgjorde regeringen i Wuhan. Men han var deras fr�msta k�lla till fasthet och revolution�rt m�l till slutet.� [446]
En passande gravskrift! I Kina n�jde sig Stalin, Komintern och Borodin med att f�rs�ka ge en blodl�s och skr�md kanin styrkan och f�rm�gan att besegra anakondan. Ist�llet f�r att svara p� behandlingen v�nde kaninen sina sk�ra �gon ut och in och dog och anakondan svalde den. Men Borodin och Komintern st�ttade kaninen, pumpade in �fasthet och revolution�rt m�l till slutet� � till slutet! Inte ens alla de sidor som m�ste f�lja kunde p� ett mer tr�ffande s�tt beskriva V�nsterkuomintangs och dess moskovitiska mentorers roll och �de. F�r det var inget mindre �n samarbetet med denna kanin som Stalin f�rklarade var absolut n�dv�ndigt f�r revolutionens seger. Borodin som var n�got mer bekant med kaninerna visste redan att anakondan till slut skulle f� sin m�ltid. Han antog helt enkelt att revolutionen var om�jlig. �Man kan inte g�ra fattigdom till gemensam egendom�, tyckte han om att s�ga till imponerade utl�ndska journalister.
En dag anm�rkte samma dam p� sitt naiva s�tt till Borodin och Chen Tu-hsiu, att eftersom hon kom till Ryssland f�r sent f�r revolutionen, s� hade hon kommit till Kina tidigare �f�r att vara d�r i tid�. �Borodin v�nde sig med ett leende till Chen och sa: �Fr�ken Strong har otur med sina datum. Hon kom f�r sent till Ryssland och har nu kommit alldeles f�r tidigt till Kina�. De utv�xlade en blick av samf�rst�nd som jag vid den tiden inte riktigt f�rstod.[447] F�r i likhet med resten av v�rlden och med alla f�rutom Kuomintangs inre kommitt�er t�nkte jag fortfarande p� Wuhan som revolution�rt, utan att veta hur l�ngt �t h�ger pendeln hade sv�ngt.� [448]
Detta samtal �gde rum 6 mars 1927. Wu kunde inte acceptera ett andrum p� endast 19 �r och drev p� Chiang Kai-shek att skynda p� sina f�rberedelser att krossa kommunisterna en g�ng f�r alla, f�r att i god tid avv�rja den onda dagen.
�Resten av v�rlden� � och s�v�l Stalin som fr�ken Strong � trodde att Wuhan var revolution�rt. Endast Kuomintangs �inre kommitt�er�, som s�g p� massr�relsen med skr�ck � och Trotskij i Moskva visste annorlunda, den f�rra genom sj�lvk�nsla, den senare med st�d av marxistisk analys.
Rubrikerna i v�rlden, inklusive den internationella kommunistiska pressen, f�rde ut nyheten om det �R�da Hankow� och Stalin kallade Wuhan det �revolution�ra centrumet� � p� grund av att de gjorde det inte f�rsumbara felet att identifiera massr�relsen med regeringen i Wuhan; p� grund av att Wuhans ledare fortfarande ans�g det vara anv�ndbart och n�dv�ndigt att sm�rja in sig i det skyddande fett som revolution�ra och radikala fraser utgjorde. Att den imperialistiska pressen, speciellt den brittiska som s�g r�tt vid minsta provokation, gormade hysteriskt om Wuhans �bolsjeviker� var bara naturligt. Att kommunister, som h�vdade att de talade i Marx�, Engels�, Lenins och oktoberrevolutionens namn, f�ljde efter var skandal�st. Enligt Stalin hade Chiang Kai-sheks kupp �ppnat f�ltet f�r det �revolution�ra centrumet� i Wuhan, och det �revolution�ra Kuomintang� skulle nu g� vidare med att genomf�ra jordbruksrevolutionen, utvisa imperialisterna, avskaffa feodalismen, krossa militaristerna och p� s� s�tt s�kerst�lla den kinesiska revolutionens �icke-kapitalistiska utvecklingsv�g�. F�r detta �ndam�l beordrades kommunisterna, och bakom dem massorna, att underkasta sig Kuomintangs och Wuhanregeringens kontroll och disciplin.
�Den revolution�ra regeringens och Kuomintangs styrka�, skrev Jacques Doriot, �ligger i huvudsak i de arbetande massornas st�d. � Med sina tre miljoner medlemmar st�djer det Allm�nna fackf�rbundet � oreserverat nationalistregeringen. Bondef�rbunden, med dess 15 000 000 anh�ngare � st�djer �ven de den. � Alla dessa krafter grupperar sig kring Kuomintangs fana f�r att f�rverkliga � befrielsen av Kina fr�n imperialistiskt f�rmynderi, krossandet av reaktionens styrkor, feodalismen och militarismen, och f�r socialismen � utvecklingen av dess ekonomi l�ngs andra v�gar �n kapitalismens�.[449]
Stalin, Browder, Doriot och de �vriga herrarna fr�n Moskva hade dock f�rbisett att det var en sak att samla massorna kring Wuhanregeringen � att samla Wuhanregeringen f�r massorna en helt annan. �V�rlden trodde Hankow var �kommunistisk�. Men V�nsterkuomintang styrde och V�nsterkuomintang var varken bolsjevikiskt eller socialistiskt och de generaler som delade bostad med dem i Hankow motsatte sig best�mt allt som var kommunistiskt�. Detta var den bild som Borodin beskrev f�r Louis Fischer l�ngt efter h�ndelsen.[450] H�r fanns det verkliga Wuhan, inte i Moskvas fantasifulla och listiga resolutioner, utan i fakta.
Enligt teorin om det �revolution�ra centrumet� resulterade Chiang Kai-sheks kupp genom n�gon sorts alkemi i en entydig situation d�r revolutionens krafter (Wuhan) stod i skarp motsatsst�llning till kontrarevolutionens krafter (Nanking). �Under det inledande skedet� (tillr�ckligt l�nge f�r att bl�cket ska hinna torka p� Stalins teser) �var det uppenbart att det f�rel�g en total mots�ttning mellan dessa tv� centra�, skrev Mif, Kominterns �expert� p� Kina.[451] Eller som de kinesiska kommunistledarna sa: �Storbourgeoisiens utbrytning befriade den revolution�ra nationella r�relsen fr�n orsakerna till interna konflikter och disharmoni och medf�rde att r�relsen som helhet kunde riktas in mot ett enda m�l�.[452] Kunde n�got ha varit enklare?
Men l�t oss se. P� bara n�gra f� veckor skulle best�rta l�sare av Izvestija f� veta att V�nsterkuomintangledarna visat sig vara �lekbollar i generalernas h�nder�.[453] Inom samma korta tidsrymd skulle l�sare av den utl�ndska kommunistiska pressen helt pl�tsligt bli informerade om att �i samband med de talrika generalernas och �verbef�lhavarnas talrika f�rs�k att underkuva fackf�reningarna � finns det v�ldigt lite, om ens n�got, som skiljer kontrarevolutionens generaler och �verbef�lhavare fr�n nationalistregeringens generaler och �verbef�lhavare�.[454] Mif sj�lv tvingades skriva att �till slut � b�jde sig Wuhans ledare f�r Nanking�. [455]
Hur gick det h�r till? Hur kunde denna �fullst�ndiga mots�gelse� s� snabbt och s� totalt uppl�sas? Ja, detta var alkemin i det. Och formeln? Element�rt min k�re Watson: �Klasskampens dialektik�. Det finns trots allt inget som just �dialektiken� f�r att r�dda sig ur en knipa. Men l�t oss s�ka efter en n�got �rligare, exaktare och o�ndligt mycket mer dialektisk f�rklaring. F�r detta m�ste vi resa ett stycke, i tid och rum, fr�n h�ndelserna. Detta �r vad vi finner p� sidorna i ett verk publicerat under det kinesiska kommunistpartiets �verinseende 1931:
Brytningen mellan Nanking och Wuhan medf�rde inte n�gon omedelbar och distinkt f�r�ndring i arbetarnas, b�ndernas och borgarklassens block. Tv�rtom fanns inte bara borgarklassens utan �ven gods�garnas och adelns makt kvar d�r. Speciellt de senare hade stor makt. Den interna konflikten i Wuhan hade samma sociala k�nnetecken som i Nanking, det vill s�ga arbetarnas och b�ndernas demokratiska revolution som k�mpade mot adeln och gods�garklassen. Wuhans inre s�nderfall hade inletts till och med innan regeringen i Wuhan var helt organiserad. [456]
S� trots att Stalin h�vdade motsatsen, fanns aldrig n�got revolution�rt centrum i Wuhan! I Wuhan, s�v�l som i Nanking, fanns borgarklassens och gods�garnas makt (de senares makt var �speciellt stor�) och Wuhanregeringen slets s�nder genom klasskampen och hade b�rjat rasa samman, dvs hade b�rjat falla vid Nankings f�tter till och med innan den ens hade b�rjat fungera fullt ut! Att f�ra fram denna �sikt 1928 eller 1931 var uppenbarligen bra �dialektik�. Att andas detta under 1927 var kontrarevolution�r trotskism.
Mellan �V�nsterkuomintang� i Wuhan och �H�gerkuomintang� i Nanking fanns under v�ren 1927 inga klassmots�ttningar utan en professionell rivalitet mellan tv� grupperingar som i stort sett representerade samma klasskrafter. Trots det spr�kbruk som dess radikala ledare anv�nde sig av, var inte �V�nstern i Wuhan� mindre borgerlig till sin karakt�r, inte mindre emot jordbruksrevolutionen �n �H�gern� i Nanking. Detta utgjorde grunden till Trotskijs �sikt att kommunisternas och massornas underkastelse under �V�nsterkuomintang�, som leddes av Wang Ching-wei och T�ang Sheng-chih, inte var mindre kriminell �n d� man underordnade sig �H�gerkuomintang� under ledning av Chiang Kai-shek. Detta �r orsaken till att oppositionen kr�vde det kinesiska kommunistpartiets ovillkorliga oberoende. Det �r d�rf�r den kr�vde att man snabbt och grundligt skulle oms�tta parollerna om jordbruksrevolutionen, och bildandet av arbetar-, bonde- och soldatsovjeter i praktiken, sovjetger sin kunde leda kampen och ta makten fr�n Wang Ching-weis och kompanis svaga h�nder innan Chiang Kai-shek gjorde det, och som kunde krossa kontrarevolutionen genom att vinna �ver avg�rande delar av soldatmassan och krossa generalernas makt.
Kampen m�ste f�ras mot det borgerliga Kuomintang p� grund av att det var en konsekvent motst�ndare till jordbruksrevolutionen � och jordbruksrevolutionen utg�r sj�len och hj�rtat i Kinas framtid. V�gran att f�ra denna kamp � och den kunde endast ha f�rts med sovjeterna som vapen � innebar att man �vergav och f�rr�dde b�nderna, med andra ord att man strypte sj�lva revolutionen. Men Stalin motsatte sig en inriktning som innebar of�rsonlig kamp mot Kuomintang eftersom han ans�g att det inte var ett borgerligt parti utan ett speciellt sorts �revolution�rt parlament�, d�r de fientliga klasserna under Stalins v�gledning skulle l�ra sig hur man kunde f�rest�lla sig en intressegemenskap d�r det i verkligheten inte fanns n�gon. F�r Stalin var Wuhan �revolution�rt� och dess �revolution�ra regering� skulle leda och utvidga jordbruksrevolutionen. Wuhan skulle st�rta Chiang Kai-shek. Wuhan skulle p� kort tid bli inget annat �n �proletariatets och b�ndernas demokratiska diktatur� � ett fenomen vars like aldrig har setts eller varit k�nt i historien.[457] Wuhan skulle g�ra allt detta, lovade Stalin, om kommunistpartiet och massorganisationerna gav den sitt st�d med all sin kraft och inte sj�lva i f�rtid tog sovjeternas v�g, v�gen till makten. S� var det sagt och s� m�ste det bli. Den kinesiska revolutionens �de lades i V�nsterkuomintangs kn�. Vad som skedde med den d�r blev alldeles f�r tidigt uppenbart.
Kommunistiska internationalen f�rklarade att Chiang Kai-sheks statskupp i Shanghai skedde helt i enlighet med deras egna f�ruts�gelser. Den gick l�ngre. Den f�rklarade att slakten p� Shanghais arbetare �inte kunde ha f�rhindrats�.
I Wuhan kunde inte V�nsterkuomintang uttrycka sig lika of�rblommerat. �Vi fick reda p� denna intrig f�r l�nge sedan�, sa Kuomintangs exekutivkommitt� i ett manifest som f�rd�mde Chiang, �och nu �ngrar vi att vi inte agerade f�rr�n det var f�rsent. F�r detta ber vi s� mycket om urs�kt�.[458]
�Det �r beklagligt att det felaktiga valet av en milit�r bef�lhavare har lett till s�dana sv�righeter�, stod det ocks�. �Under inflytande av f�rdragsamhetens anda och f�r att r�dda partiet, har kamraterna i partiet g�ng p� g�ng, om �n motvilligt, sett mellan fingrarna med m�nga oegentligheter�.[459]
Faktum var att �ven Komintern paralyserat, hj�lpl�st och under tystnad hade betraktat Chiangs utveckling och mot b�ttre vetande hade hoppats att han inte skulle g�ra som han gjorde. Men nu hade han, tv�rtemot deras b�sta r�d, gjort s�. Nu, och f�rst nu, beskrev Kominterns representanter offentligt den terror som Chiang inlett redan fr�n b�rjan av den Nordliga expeditionen. De upprepade nu som fakta alla anklagelser mot Chiang som den kommunistiska pressen �ver hela v�rlden tidigare envetet hade karakteriserat som imperialistiskt f�rtal. Earl Browder, som bara tre veckor tidigare entusiastiskt hade beskrivit de idylliska relationerna mellan arm�n och massorna i Kiangsi, �tergav nu namn, datum och platser n�r han beskrev den h�nsynsl�sa terror Chiang Kai-shek f�rt �ver hela provinsen med start s� tidigt som i februari.[460]
�Chiang Kai-sheks kontrarevolution�ra aktiviteter har kulminerat genom etableringen av en rivaliserande �nationalistisk regering� i Nanking� deklarerade Kommunistiska internationalens delegation fr�n Hankow.
Denna hans handling �r mer of�rl�tlig �n hans tidigare talrika v�ldshandlingar, s�som statskuppen den 20 mars, angreppen mot Kuomintangs revolution�ra flygel, undertryckandet av arbetarnas och b�ndernas r�relser i Kiangsi och Chekiang och slutligen mordet p� arbetare i Shanghai. Vi noterade alla dessa Chiang Kai-sheks och hans ombuds v�ldshandlingar med stor oro, men hoppades att han skulle dra sig f�r att bli en skaml�s f�rr�dare av den nationalistiska r�relsen. I detta kritiska skede f�r den nationalistiska revolutionen �r bevarandet av enhetsfronten s� viktigt att man tillf�lligt kan �verse med alla brott som utf�rts av de som bek�mpar imperialismen. Men � Chiang Kai-sheks brott upph�rde inte vid massakern p� Kiangsis och Shanghais arbetare. De kulminerade i en revolt mot folkets parti och folkets regering�.[461]
Precis som V�nsterkuomintangs ledare var Kominterns delegater beredda att ��verse med� f�rsumbara �terfall som f�rtrycket av massr�relsen och den h�nsynsl�sa slakten av arbetare och b�nder. Om Chiang hade varit villig att bevara det yttre skenet av �enhet� skulle han f�tt det st�d och de eftergifter han kr�vt. Detta hade Kominterns delegation klargjort i sitt telegram 13 april, vilket vi redan h�nvisat till, och som de nu �terigen citerade som bevis p� sin beredvillighet att f�rlikas. Nyheter om Chiangs krav p� en stympad konferens i Nanking n�dde, till synes, Hankow strax innan delegationens planerade avresa f�r ett bes�k hos generalissimus.
Vi telegraferade honom omedelbart f�r att st�lla in m�tet och st� fast vid de �verenskommelser han gjort med kamrat Wang Ching-wei, att l�gga fram alla omtvistade fr�gor p� ett plenarm�te med den centrala (exekutiva) kommitt�n, d�r han skulle delta. I samma telegram informerade vi honom om att om han f�ljde v�ra r�d s� skulle vi bes�ka honom f�r att diskutera olika s�tt att bevara de revolution�ra styrkornas enhet inf�r den imperialistiska attacken. Han besvarade inte v�rt telegram och fortsatte med sin plan f�r att splittra partiet.[462]
Det tycks som om Chiang Kai-shek inte tvekade att �bli en skaml�s f�rr�dare�. Detta var det �mest of�rl�tliga� brottet av alla, eftersom det var detta Kominterns hela politik h�ngde p�. De hade helt enkelt hoppats p� att han inte skulle g�ra s�. De hade fel. Borgarklassens och imperialisternas �f�rhoppningar� visade sig vara b�ttre grundade. Shanghais arbetare betalade med sina huvuden p� grund av detta �fel� i bed�mningen.
�ven Wang Ching-wei tillh�rde Cou�s revolution�ra politiska skola[463]. Han fick nu f�rklara vad som skett i april under sitt m�te med Chiang Kai-shek i Shanghai. �Jag hoppades fortfarande p� ett uppvaknande�, ber�ttade han efter 12 april, �Jag hoppades fortfarande att han skulle bryta sina kontakter med reaktionen. � Jag lovade honom att f�r Kuomintangs centrum f�resl� inkallandet av en konferens f�r att klara upp alla ol�sta dispyter. � N�r jag kom hit hoppades jag fortfarande mot b�ttre vetande p� en f�r�ndring. Jag anklagade inte Chiang f�r n�got i min rapport. �� [464]
S� Wang hyste nu �ven i Wuhan de krossade fragmenten av f�rlorade f�rhoppningar. Han hade uppenbarligen l�mnat Shanghai �vertygad om att han hade �vertalat Chiang att dr�ja med att utf�ra drastiska handlingar och inv�nta den �fredliga och lagliga� l�sningen p� hans klagom�l. H�ndelserna 12 april visade att Chiang enbart anv�nt Wang f�r att d�lja f�rberedelserna inf�r sin kupp, v�l medveten om att tiden f�r formella finesser var �ver. Wang, som hade kommit tillbaka till Wuhan bara tv� dagar tidigare, blev f�rst f�rbryllad och sedan rasande. �ven han ville ha kontroll �ver massr�relsen. Skillnaden var att han ville g�ra det p� �laglig� v�g. Nu hade han f�rlorat kontrollen �ver saken.
Det fanns ingen klar fiendskap mellan Wang Ching-wei (�det revolution�ra centrumet�) och Chiang Kai-shek (�det kontrarevolution�ra centrumet�) som Josef Stalin s� g�rna trodde p�. Wang hade redan i Shanghai varit beredd att buga inf�r Chiangs krav om ytterligare f�rbud mot kommunisterna (dvs. massr�relsen) och ett erk�nnande av Chiangs faktiska diktatur. Men Wang Ching-wei s�g sig sj�lv som Sun Yat-sens arvtagare och eftertr�dare, som den nationella revolutionens fr�mste fanb�rare. Och inget doftade s� gott i hans n�sa som �mbetets privilegier. Chiangs handling att inr�tta en rivaliserande regering i Nanking var en d�dlig skymf gentemot dessa anspr�k. Wang f�rskr�cktes av att uppt�cka att borgarklassen f�redrog Chiangs tj�nster och Chiangs metoder mot hans egna. Hans huvudbekymmer var inte den ogrundade �nskan som Stalin och Komintern tillskrev honom, att han ville befordra massornas kamp mot imperialismen, feodalismen och till och med borgarklassen. Wang var nu upptagen med att, vilket Ch�� Ch�iu-pai [Qu Qiubai] senare medgav, finna medel och metoder �f�r att konkurrera med Chiang om borgarklassens gunst i sydost (Chekiang-Kiangsu)�.[465] Wang, den sm�borgerlige radikala ledare som Komintern nu lade sina f�rhoppningar till, hoppades kunna bevisa f�r borgarklassen att Chiang �f�rtryckte� dem och att han, Wang, skulle r�dda dem fr�n massr�relsen och militaristernas b�rdor. F�r att �stadkomma detta var det n�dv�ndigt att om m�jligt misskreditera Chiang, och det var i det syftet som Kuomintang i Wuhan den 17 april utf�rdade sitt p�bud som f�rd�mde Chiang och alla hans bundsf�rvanter, r�knade upp alla deras brott, utesl�t dem ur partiet och ber�vade dem alla deras regeringsposter.[466]
Men samtidigt som Wuhan var villigt att g� s� l�ngt, erk�nde Wuhan stillatigande den grundl�ggande samh�righeten mellan dem sj�lva och Nanking genom att v�gra att f�rst�rka sitt p�bud med en krigsf�rklaring mot Chiang, den enda m�jliga v�gen att n� resultat. Faktum var att Chiang Kai-shek var s�rskilt s�rbar omedelbart efter kuppen. Hans soldater var demoraliserade och hans milit�ra st�llning var prek�r. Men n�r de fick fr�gan om de skulle krossa upproret indikerade Wuhans ledare intets�gande att de skulle l�mna denna uppgift �t arbetarna och b�nderna i Chiangs eget territorium. De skulle snart resa sig igen mot Chiang och hans v�nner, lovade Kuomintangledaren Tan Yen-kai, �s� nationalistregeringen anser inte att deras revolt �r speciellt viktig d� de �r d�mda att misslyckas�.[467] �ven Borodin upprepade plikttroget denna fromma f�rhoppning. Han fick fr�gan av en japansk korrespondent om Nankings militarister skulle undertryckas med vapenmakt. �Det kommer knappast att bli n�dv�ndigt�, svarade han, �s�nderfallsprocessen har redan inletts i Nanking. L�t dem h�llas ett tag och de kommer att kn�ckas inifr�n�.[468] Chiang var s� s�ker p� sina l�tsasfiender inom Wuhanregeringen att han f�r tillf�llet inte gjorde n�gra f�rs�k att angripa den milit�rt. Han hade sina egna id�er om vem som skulle �kn�ckas inifr�n�.
�Trots all fiendskap och alla personliga redog�relser och trots den faktiska brytningen f�rblev vissa band med Chiang Kai-shek intakta �� skriver Fischer utifr�n Borodins efterhandsanalys av de relationer som existerade direkt efter Chiangs kupp. �Mycket skiljde Hankow fr�n Nanking. Men n�got (!) f�rde dem samman�.[469] Wuhan visste att n�r det g�llde att �tervinna borgarklassens f�rtroende skulle man inte komma n�gonvart genom att bek�mpa Chiang. Man m�ste f�rst frig�ra sig fr�n massr�relsen och kommunisterna. Wang Ching-wei, Tang Sheng-chih och kompani r�knade med att om de f�rst kunde rycka Honanprovinsen fr�n Fengtiens arm�er s� skulle de, �terigen med Fischer-Borodins ord �kunna komma �verens med Chiang Kai-shek�.[470] En milit�r seger som kulminerade med att Peking ockuperades, det var vad som g�llde. Helt s�kert skulle detta h�ja deras egen aktiekurs och s�nka Chiangs p� borgarklassens aktieb�rs i landet. Om de skulle klara av detta (och som vi kommer att se berodde framg�ngen f�r deras plan helt p� Feng Yu-hsiangs milit�ra samarbete) skulle de bli landets obestridda h�rskare och Chiang skulle bli tvungen att svansa efter. S�dana var det �revolution�ra� Kuomintangs �revolution�ra� ledares faktiska utr�kningar. Att de passade Tang Sheng-chihs napoleonska aspirationer utm�rkt var dessutom ingen tillf�llighet. Hunangeneralen, som nu bedyrade sin revolution�ra lojalitet, dr�mde om den dag d� �ven han i sina h�nder skulle ha en r�relse som var m�ktig nog att f�rr�da i hans eget intresse. S� samtidigt som Chiang Kai-sheks utesl�ts beordrade Wuhanregeringen en framryckning i Honan och trupper s�ndes omedelbart i r�relse. Men Peking kunde inte tas p� en dag och under tiden st�lldes Wuhan-ledarna inf�r en m�ngd sv�righeter som Chiangs kupp hade skapat �t dem, och vilket var �nnu sv�rare, de m�ste klara av massr�relsen.
Shanghai-h�ndelserna hade kraftigt st�rkt de reaktion�ra krafterna i hela landet. De hade �gt rum d� massr�relsen n�dde en h�jdpunkt i de centrala provinserna. I Hunan och Hupeh b�rjade b�nderna, p� sitt eget plebejiska s�tt, g� fr�n ord till handling. De b�rjade sj�lva agera. Wuhan-ledarna f�rs�kte g� emellan de olika styrkorna som stod ansikte mot ansikte inf�r slutstriden. �ven om fr�gan h�ll p� att avg�ras p� f�lten och i st�derna fortsatte Wuhans sm�borgerliga radikaler att leva i villfarelsen att de med sina kommitt�er, sina pomp�sa dekret och uttalanden l�ste nationens �de. Klyftan mellan dessa slappa politikers h�gtidliga f�rklaringar och praktik h�ll faktiskt snabbt p� att tillslutas genom h�ndelser som de inte hade n�gon kontroll �ver. Wang Ching-wei-typerna var inga Chiang kai-shek-typer. De satt fast mellan k�ftarna i ett skruvst�d som kl�mdes �t alltmer och kunde inte dj�rvt g� sin egen v�g, utan skulle v�ndas och slingra sig, stoppa upp och demoraliseras, tveka och f�rs�ka vinna tid � fram tills mer aggressiva ombud f�r klassen �n dem slet tyglarna ur deras h�nder.
�ven n�r de uttalade sitt trots mot h�gern br�nde klasskampens hetta de tunna vingar som bar deras �v�nsterism�. Inom kort kunde de inte l�ngre flyga och sv�va. Men �nda till det sista flaxandet skulle de f�rs�ka bevisa att �ven de kunde uppvisa st�ndaktighet i en sak, att v�rna den borgerliga egendomen. Wuhan skulle f�rs�ka visa imperialisterna, fabriks�garna och butiks�garna, storgods�garna och adeln att det inte bara var Chiang som talade i deras namn.
Vad g�llde de imperialistiska makterna hade h�ndelserna i Shanghai satt en helt annan pr�gel p� saker och ting. De f�rstod helt klart att styrkef�rh�llandena hade sv�ngt �ver till deras f�rdel. Hittills hade de steg f�r steg tvingats ge efter, inf�r en massr�relses frammarsch som de f�rstod att de inte sj�lva kunde krossa. De trevade f�rsiktigt efter den punkt d�r de kunde komma �verens med den kinesiska borgarklassen. Beskjutningen av Nanking skyndade p� f�rhandlingarna. Den 12 april f�rseglades de. Nu h�jdes deras tonl�ge. F�rflyttningar av utl�ndska v�pnade styrkor till strategiska hamnar �kade. Den 21 april ansl�t sig den 9 750 ton tunga kryssaren �Vindictive�, det st�rsta brittiska krigsfartyget i kinesiska vatten, till en rad av 35 utl�ndska krigsfartyg som str�ckte sig 2,5 km l�ngs Hankow-kajen. Inom en vecka hade ytterligare fartyg som anl�nde fr�n Shanghai ut�kat antalet till totalt 42 fr�n de brittiska, japanska, amerikanska, franska och italienska flottorna.
Den nye premi�rministern i Tokyo, baron Tanaka, �indikerade tydligt att �terh�llsamhetens period vad g�ller sakerna i Kina var �ver�.[471] Korrespondenter i Tokyo rapporterade att �Chiang Kai-sheks framg�ngsrika slag mot de r�da skapar den f�r�ndring i den kinesiska situationen som japanska observat�rer hoppats p�.[472] I London meddelades det glatt att �den diplomatiska situationen vad g�ller Kina � har genomg�tt en f�r�ndring. � Situationen har f�r�ndrats helt. (Regeringen i Wuhan) sitter inte l�ngre i sadeln och kan inom n�gra f� veckor helt ha f�rsvunnit ut ur bilden�.[473] I F�renta Staterna �terspeglades den pl�tsliga l�ttnaden i den officiella pulsen av att nyheter fr�n Kina f�rsvann fr�n f�rstasidorna i storstadspressen.[474]
Fr�n en attityd av kyligt trots gentemot de utl�ndska makterna, n�rt av de diplomatiska framg�ngarna som f�ljt p� hankowarbetarnas er�vring av den brittiska koncessionen i januari, �terupptog Wuhan-ledarna pl�tsligt den respektfulla h�llningen av �dmjuk b�n. Antiimperialistiska affischer slets ner fr�n v�ggarna i Hankow. Utl�ndska missions- och kyrkobyggnader som arbetare, b�nder och soldater hade ockuperat och anv�nt som h�gkvarter f�r massorganisationerna, �terl�mnades till sina �gare. �Utrikesministeriet hade nu f�rvandlats fr�n endast att vara h�vligt och f�rst�ende till att vara energiskt och beslutsamt vad g�ller utl�nningars sv�righeter�, skrev en f�rtjust inv�nare i Hankow.[475] ��mnet f�r dagen�, telegraferade New York Times korrespondent den 25 april, ��r den metamorfos som skett de tv� eller tre senaste dagarna�.[476]
Nya p�bud som inskr�nkte strejkvaktskedjornas polisi�ra makt och f�rbj�d alla handlingar som p� n�got s�tt kunde irritera utl�nningar eller skada utl�ndsk egendom och handel utf�rdades av regeringen och antogs �ven av Hupehs Allm�nna fackf�rbund. Detaljerade straffsatser fastst�lldes f�r arbetare som befanns skyldiga till att inte lyda dessa order.[477] Utrikesminister Eugene Chen citerade dessa dekret i en personlig v�djan till USA:s generalkonsul och en f�retagardelegation som han m�tte 23 april. �Ministern beskrev de �tg�rder som genomf�rts f�r att �terst�lla f�rh�llanden f�r att kunna genomf�ra aff�rer och handel med utlandet och han betonade det faktum att arbetarna hade beslutat �l�gga sig revolution�r disciplin f�r att kunna genomf�ra dessa regeringens order�.[478]
Regeringen gav skarpa order till arbetarna i Changsha som hade utlyst en generalstrejk mot amerikanska f�retag p� grund av amerikanska flottans roll i bombningen av Nanking. Arbetarna beordrades att evakuera den K.F.U.M.-lokal som de ockuperat och att avlysa sin strejk mot amerikanska kol- och oljef�retag i Hunans huvudstad p� grundval av att �alla fria och okontrollerade handlingar, oavsett om de i sig �r bra eller d�liga (!), kommer att p� ett allvarligt s�tt st�ra partiets enhetspolitik och samtidigt tillfoga den antiimperialistiska r�relsen ett h�rt slag. � Alla otillb�rliga handlingar � m�ste h�refter �tg�rdas och f�rhindras om de upprepas i framtiden�.[479]
Samtidigt som pressen i Wuhan utf�rligt b�rjade f�rklara behovet av att �anpassa� regeringens utrikespolitik[480] f�rs�kte Wuhan-ledarna p� ett burdust s�tt till�mpa den traditionella kinesiska politiken att spela ut en barbar mot en annan. De f�rhoppningar som v�ckts i nationalistiska br�st av den tillsynes motstridiga sicksackkurs som amerikanarna f�rde hade grusats av h�ndelserna i Nanking, d�r amerikanska kanoner talat h�gre �n alla andra. Men japanska kanoner hade tigit still och en japansk underofficer hade t o m s�kt tillflykt till harakiri f�r den nesa hans regerings f�rdragsamhet skapat. Wuhans antiimperialister v�nde sig illistigt till Japan med speciella v�djanden.
�Medan den kinesiska revolutionen p�verkar den brittiska imperialismens sj�lva r�tter�, skrev Kuomintangs centrala exekutivkommitt�s officiella organ, �hj�lper den ett v�nskapligt Japan att stabilisera hennes st�llning som v�rldsmakt och kan erbjuda henne alla m�jligheter till en exempell�s utveckling av sin handel och sitt v�lst�nd. �� De brittiska och amerikanska imperialisterna, fortsatte artikeln, f�rs�kte �verallt blockera Japans expansion. �Den b�sta linjen f�r Japans politiker vore att st�lla sig p� den kinesiska nationens sida mot hennes fiender f�r att bevisa att Japan inte godk�nner eller bist�r vare sig militaristerna eller den imperialistiska interventionspolitiken. � Japan och Kina m�ste g� samman f�r att mots�tta sig den brittiska imperialismen�.[481]
Inom n�gra veckor besvarade Japan p� sitt eget s�tt Wuhans f�rs�k till en flirt. Japanska trupper gjorde helt pl�tsligt ett anfall mot Shantung, ockuperade Tsinan [Jinan] och tog �ver j�rnv�gen som ledde till havet.
F�r egen del var Storbritannien v�ldigt tillfreds. I underhuset den 9 maj gav sir Austen Chamberlain, utrikesministern, offentligt uttryck f�r stormakternas f�rtjusning �ver Chiangs kupp och de efterf�ljande h�ndelserna. Eugene Chens not som skickats som svar p� stormakternas protester mot ��vergreppen� i Nanking f�rkastades som �otillfredsst�llande till inneh�ll och i sak�. N�r stormakternas noter presenterades, sade Austen, �var Kina s�der om Yangtzefloden tydligen enat under nationalistregeringen vars s�te fanns i � Hankow. � Inom fyra dagar efter hr Chens svar att en enad regering inte l�ngre existerade i S�dra Kina. � F�r mindre �n tv� m�nader sedan tycktes det som om det sydliga partiet och nationalisternas arm�er skulle svepa �ver hela Kina fr�n s�der till norr. Nanking har redan stoppat detta segerrika avancemang, om de inte krossat den helt och h�llet�. Kommunisterna, jublade han, �har straffats av de kinesiska nationalisterna med en h�rdhet och effektivitet som ingen utl�ndsk makt var kapabel till. I Shanghai, Kanton och andra st�der har extremistorganisationerna brutits upp och deras ledare avr�ttats. Nationalistregeringen i Hankow har f�rlorat sin dominerande st�llning och �r f�r tillf�llet inte mycket mer �n skuggan av ett namn�.[482]
F�r den brittiska Shanghai-kolonin, som ville ha snabba och direkta milit�ra repressalier, klargjorde Chamberlain � och till kolonins stora indignation � att den brittiska imperialismen f�r tillf�llet var n�jd med att l�ta Chiang Kai-shek agera som deras st�llf�retr�dare. En vecka senare drogs britternas diplomatiska representation bort fr�n Hankow.[483]
Samma vecka genomf�rdes r�den mot Arcos[484] och tv� veckor senare, den 26 maj, br�t Storbritannien de diplomatiska f�rbindelserna med Sovjetunionen. Moskva hade r�knat med att Chiang Kai-shek skulle leda de kinesiska massorna i kampen f�r befrielse och att kampen skulle krossa Storbritannien, ledaren av den antisovjetiska kapitalistiska v�rlden. Chiang Kai-sheks kupp visade att alla dessa f�rhoppningar var bankrutta. Inte Storbritannien, utan massr�relsen i Kina fick ett d�dligt slag, samtidigt som Sovjetunionens internationella st�llning f�rs�mrades allvarligt. London f�rstod att Wuhan inte utgjorde n�got st�rre hot, att det endast var �skuggan av ett namn� och handlade d�rf�r i eget intresse. Detsamma kunde inte s�gas om Kommunistiska internationalen som fortsatte att se substans d�r det i sj�lva verket bara fanns skuggor.
De utl�ndska krigsfartygen i Yangtzefloden, som hittills endast setts som ett ynkligt hot vid j�mf�relse med massr�relsen och som inte haft n�got annat syfte �n att �vervaka utl�nningarnas hastiga f�rskr�mda flykt, blev nu riktigt hotfulla sj�monster. Wuhans V�nsterkuomintangledare k�nde nu pl�tsligt av trycket fr�n denna l�nga gr�a linje. Inte minst Roy, delegat fr�n Komintern, k�nde av det. �Inte bara Shanghai�, skrev han,
utan hela Yangtzefloden �r fylld av krigsfartyg. Yangtzedalen, Kinas fr�msta handelsv�g, kontrolleras direkt av imperialister. Detta �r ett �r�n�verfall� i stor skala. De imperialistiska banditerna ropar �upp med h�nderna!� �t det revolution�ra Kina. S�tet f�r det den nationalistiska regeringen, Hankow, �r i praktiken en bel�grad stad. Ett skr�ckinjagande uppb�d av kryssare, jagare och kanonb�tar utmanar arrogant det kinesiska folkets r�tt att styra detta land p� sitt eget s�tt. Engelska, amerikanska och franska flottister tr�ngs p� nationens huvudstadsgator. Nationalistregeringen pl�gas under denna kr�nkande behandling, ty vid minsta kr�nkning kommer banditen att bl�sa ut hans hj�rna. � [485]
Wuhan hade verkligen f�rlorat sin �dominerande st�llning�. Tack vare Chiangs kupp och V�nsterkuomintangs r�ddh�gsenhet avreste den brittiska imperialismen, som i januari kommit till Wuhan med hatten i hand, i maj med en f�raktfull axelryckning. Vad som funnits i den nationalistiska huvudstaden av �ungdomlig optimism, storartat sj�lvf�rtroende och dj�rv aggressivitet�[486] kollapsade. Endast r�ddh�gsen os�kerhet fanns kvar.
�Inom tre m�nader�, skr�vlade Eugene Chen, �ska vi er�vra v�r v�g fr�n Honan till Peking d�r jag, i det nationalistiska Kinas och Kuomintangs namn, ska tala ett spr�k som sir Austen Chamberlain inte kan ignorera � de revolution�ra arm�erna under Feng Yu-hsiang och Tang Sheng-chih, tillsammans men styrkorna under Yen Hsi-shan, h�ller p� att omringa Chang Tso-lins banditsoldater. �� [487]
Men Feng misslyckades, Tang misslyckades. Yen misslyckades. Eugene Chang fick aldrig mer chansen att ignoreras av sir Austen Chamberlain.[488]
F�r arbetsgivare i fabrikerna och butikerna hade Nanking-regeringen uppkomst f�reb�dat framtr�dandet av ett politiskt instrument som specifikt och kraftfullt tj�nade deras intressen emot arbetarnas intressen. Denna tj�nst var v�rd sitt pris oavsett vad den kostade. Det faktum att fackf�reningar fortfarande var lagliga inom Wuhans territorium och att arbetarna �tminstone �nnu �tnj�t m�jligheten att framf�ra sina krav var tillr�ckligt f�r att kapitalisterna, stora som sm�, skulle �verflytta sina sympatier till Nankings v�gsk�l. H�ndelserna i Shanghai gav arbetsgivarna i Wuhan nytt mod att st� emot de splittrande strejkv�gorna i den staden. De gick till motoffensiv med f�rnyad styrka. De st�ngde fabriker och butiker. De organiserade avsiktligen �renden till lokala banker, p�skyndade fl�det av silver ner till Shanghai[489] och gjorde allt f�r att sabotera och paralysera det ekonomiska livet.[490] Ute p� landsbygden gr�vde ockrarna ner sina pengar eller smugglade dem ner l�ngs floden till Shanghai. B�nderna f�rv�grades l�n �verhuvudtaget. Det fanns inga andra kontanter tillg�ngliga n�gonstans och p� m�nga st�llen kunde b�nderna f�ljaktligen inte k�pa uts�de och andra n�dv�ndiga f�rn�denheter som de beh�vde f�r klara sig �ver v�rm�naderna fram till sk�rden. Spekulanter drev med avsikt upp priset p� ris till ouppn�eliga niv�er. Utl�nningarna samarbetade i detta ekonomiska sabotage genom att st�nga sina f�retag, drog ner p� flod�ngarnas tidtabeller och uppr�ttade en veritabel blockad mot Wuhan. Under maj var n�ra 100 000 arbetare lockoutade fr�n fabriker och butiker och kort d�refter f�rdubblades n�stan denna siffra.[491] Borgarklassen f�redrog att bli ruinerade framf�r att ge efter f�r de arbetandes krav.
Denna motoffensiv kunde bara bek�mpas om massr�relsen genomf�rdes till sitt logiska f�ljd. �vertagandet och sk�tseln av de st�ngda fabrikerna och butikerna under ett system med arbetarkontroll skulle till stora delar till och med under inb�rdeskrigsf�rh�llanden ha lindrat den knapphet som sabotagen och blockaden skapat. Konfiskation av ris, bildandet av bondekooperativ som hade f�rsetts med kapital som s�krats genom konfiskations�tg�rder och st�d till b�ndernas egna �tg�rder f�r att ta �ver jorden utstakade v�gen mot en drastisk omorganisering av livet i byarna. Men f�r dessa �tg�rder kr�vdes en revolution�r makt. Det var n�dv�ndigt med arbetar-, bonde- och soldatr�d i st�derna och ute p� landsbygden. F�r Wuhan-regeringen var s�dana �tg�rder helt ot�nkbara eftersom de inkr�ktade p� den borgerliga �gander�tten. Kommunistiska internationalen gav V�nsterkuomintang �r�det� att ta �ver bankerna, fabrikerna och butikerna. Men ledarna f�r V�nsterkuomintang gick med m�ssan i hand till Hankows handelskammare och b�nf�ll dem att �teruppta normal verksamhet med l�fte om att tygla massr�relsen. Kommunistpartiet kunde inte agera sj�lvst�ndigt. Det var bundet i Kuomintang och kunde inte, till n�got som helst pris, frig�ra sig fr�n det samarbetet. Wuhan-ledningen skyllde inte de ekonomiska sv�righeterna p� kapitalisternas sabotage utan p� arbetarnas ��vergrepp�. Kraven fr�n fabriks- och aff�rsanst�llda ruinerade handeln och industrin ropade de. Vilka var d� dessa �verdrivna krav?
Mellan januari till april hade hamnarbetarnas strejker h�jt deras l�ner fr�n tre till sju kinesiska dollar i m�naden. (En kinesisk dollar var vid den tiden v�rd omkring tv� shilling eller 50 cent i amerikansk valuta.) I textilfabrikerna h�jde kvinno- och barnarbetare, som tidigare tj�nade 12 cent om dagen, genom kamp sin l�n till 20 cent om dagen, det vill s�ga en h�jning fr�n en m�nadsl�n p� 3,60 US-dollar till 6 US-dollar. I t�ndsticksfabrikerna h�jde de strejkande l�nerna fr�n 17 till 40 kopparmynt f�r en 12 timmars arbetsdag.[492] I silkesspinnerierna k�mpade de till sig 12 timmars arbetsdag. Tidigare hade de arbetat 17 timmar per dag. I vissa f�rgerifabriker, inte alla, h�jdes l�nerna fr�n 18 till 50 kopparmynt om dagen. Den h�gsta l�nen som betalades ut till industriarbetare var fortfarande 20 US-dollar i m�naden. Medell�nen hade h�jts fr�n omkring 10 US-dollar i m�naden till omkring 14 US-dollar. Men i en regeringsledd unders�kning av l�nerna och levnadsomkostnaderna hade existensminimum fastst�llts till 27,46 US-dollar f�r en familj p� fyra personer. Vad g�llde arbetstiden hade f�rh�llandena f�rb�ttrats n�got. Sju- och �tta�riga barn arbetade fortfarande lika l�nge som vuxna f�r tio cent om dagen. Kravet p� 8 timmars arbetsdag f�r barn f�rblev en pappersprodukt. En unders�kning genomf�rd av Kuomintangs arbetsdepartement i slutet p� juni avsl�jade att de flesta av stadens aff�rsanst�llda fortfarande arbetade 12 och 14 timmar om dagen.[493] Arbetarna beg�rde att arbetsdagen skulle minskas fr�n 17 till 15 timmar, fr�n 16 till 14 timmar fr�n 14 till 12 timmar. De krav som �nnu inte tillm�tesg�tts var l�rlingarnas krav att befrias fr�n f�rh�llanden som var mycket v�rre �n tv�ngsslaveri.
En journalist m�tte n�gra fackledare i mars n�r ropen p� �orimliga� krav redan fanns p� Kuomintangs l�ppar. �N�r ordet �orimligt� kom p� tal log de fackliga ledarna. De var sj�lva fabriksarbetare. Under hela sitt liv hade de undrat �ver �rimlighet�. De fr�gade mig om det. Under hela livet, sade de, hade de f�rs�kt hitta n�got �orsak� till sin existens. Hittills, f�rutom att sv�lta f�r att andra ska f� mat och kl�der, hade de inte hittat n�got. Var, fr�gade de, fanns orsaken till detta?� [494]
Inga av de f�rb�ttringar som Wuhans arbetare hittills tillk�mpat sig gjorde att de kunde komma inom �rimligt� avst�nd fr�n existensminimum. Var det d� ett ��vergrepp� n�r arbetarna drog aff�rsinnehavarna, som spekulerade i spannm�l och mat, inf�r sina egna domstolar? Var det ett ��vergrepp� n�r arbetarna i Hanyang besl�t att bem�ta sina arbetsgivares sabotage genom att med v�ld �ppna fabrikerna och driva dem? Eller n�r de aff�rsanst�llda i Puchih och andra st�der i Hupeh tog �ver aff�rer som upps�tligt hade st�ngts? Eller n�r b�nderna i Hunan och Hupeh inf�rde regionala f�rbud mot export av spannm�l f�r att motverka aktiviteter fr�n spekulanterna som f�rs�kte sv�lta dem till underkastelse? Eller n�r de beslagtog gods�garnas lager av ris f�r att f�da sina familjer?
Ja, ylade V�nsterkuomintangs ledare, detta var ��vergrepp�. De ruinerade handeln och st�rde det ekonomiska livet. Det var attacker mot �gander�tten och m�ste stoppas. En av Wang Ching-weis f�rsta officiella handlingar efter han �terv�nt till Wuhan var att krossa arbetarkooperativen som drev 15 fabriker i Hanyang, tvinga fram �terl�mnandet av fabrikerna och uppl�sa partiavdelningen i Hanyang som hade st�tt arbetarna.[495]
I slutet av april utf�rdades best�mmelser som avskaffade de juridiska och polisi�ra funktioner som fackf�reningarna tillskansat sig och endast gav dem r�tt att bestraffa sina egna medlemmar. Dessa best�mmelser utf�rdades gemensamt av regeringen och Hupehs Allm�nna Fackf�rbund. Skiljedomstolar skulle inr�ttas och �osk�liga krav� p� pengar f�rbj�ds.[496]
Hsiang Chung-fah, kommunistisk ordf�rande f�r Allm�nna Fackf�rbundet, utf�rdade en kung�relse som klistrades upp p� stadens v�ggar, d�r han uppmanade arbetarna att g�ra �sitt yttersta� och beordrade att �ny kamp mot kapitalisterna tillf�lligt skulle uppskjutas�.[497]
Den 20 maj utf�rdade Kuomintangs Centrala Exekutivkommitt� ett manifest om �revolutionens all-klass-karakt�r�, som helt avsl�jade den speciella klasskarakt�ren hos V�nsterkuomintang i Wuhan:
Huruvida revolutionen kommer att bli en framg�ng beror p� vilket st�d som fabriks�garna och handelsm�nnen ger den. Om de effektivt kan st�dja revolutionen eller ej beror p� b�ndernas och arbetarnas vilja att behandla dem som sina allierade.
Sedan Nordexpeditionen inleddes � �r det beklagligt att bonde- och arbetarorganisationerna i Yangtzedalen, p� grund av sin snabba utveckling, varit omedvetna om sina missgrepp. � De har inte t�nkt p� revolutionens framtid som en helhet och f�rringat sina allierade, industriidkarna och handelsm�nnen. Exempelvis har bonde- och arbetarorganisationerna, genom okunnighet om situationens ekonomiska aspekter, st�llt �verdrivna krav p� arbetsgivarna. Fabriker och butiker har st�ngts av bev�pnade strejkvakter och arbetsgivarna eller �garna har p�tvingats orimliga krav, som �r om�jliga att genomf�ra. F�ljaktligen har fabrik�rerna och handelsm�nnen k�nt att de f�rv�grats skydd av regeringen och att inte kan �tnjuta frihet vare sig vad g�ller person eller egendom. De har �ven k�nt att revolutionen inte bara misslyckats med att gynna dem utan ocks� att den �ventyrat och riskerat deras v�lg�ng och s�kerhet. De har d�rf�r h�llit sig borta fr�n revolutionens strider och hatar bittert b�nderna och arbetarna som borde vara deras revolution�ra allierade. Som resultat kan b�nderna och arbetarna uppt�cka att de �r isolerade och beg�r sj�lvmord och revolutionens sj�lva grundval kan skakas.
Partiet � kan inte ignorera b�ndernas isolerade tillst�nd och arbetarnas avsaknad av v�gledning; och kan i synnerhet inte bortse fr�n de revolution�ra allierades, fabrik�rernas och handelsm�nnens intressen, och f�rv�gra dem betryggande skydd. V�r politik g�r ut p� att ena dem alla p� samma stridsfront, att aldrig slitas s�nder och l�ta dem alla dra lika stor nytta av revolutionen. F�r att kunna genomf�ra denna politik beordras den nationella regeringen att genomf�ra f�ljande:
1. Arbetsministeriet och de provinsiella myndigheterna skall anta nya medlingsregler och bilda skiljen�mnder som ska avg�ra tvister mellan arbetare och fabriks�gare;
2. Anta en arbetslag, reglera arbetstiden, � fixera l�neskalorna i enlighet med levnadsomkostnaderna, � och s�rja f�r arbetarnas skydd;
3. F�rbjuda arbetare och anst�llda att st�lla �verdrivna krav och st�ra sk�tseln av fabriker och butiker; alla krav m�ste unders�kas av en s�rskild gemensam kommitt� som ska bildas av arbetarnas fackf�rening och handelsm�nnens f�rening, och denna kommitt� ska inf�ra l�mpliga begr�nsningar p� kraven;
4. Ingen fackf�rening eller strejkvakt till�ts hota, b�tf�lla eller anv�nda n�gon form av f�rtryck mot aff�rsidkare eller fabriks�gare. �[498]
Det kommunistiska Allm�nna fackf�rbundet �samarbetade� i sin tur plikttroget med den �revolution�ra regeringen�. N�gra dagar senare proklamerade det �revolution�r disciplin� f�r arbetarna och v�djade till dem att �inte gl�mma bort sina allierades, fabriks�garnas och handelsm�nnens, intressen�, och utf�rdade f�ljande f�reskrifter: (1) Arbetare som br�t mot den revolution�ra disciplinen skulle straffas; (2) sv�ra �vertr�delser skulle �verl�mnas till regeringen f�r r�tteg�ng och straff; (3) fackf�reningar f�rbj�ds gripa, b�tf�lla �eller p� n�got s�tt f�rtrycka andra personer �n arbetare�.[499]
Det var enligt tingens ordning att den exploaterade skulle ge upp sin frihet s� att exploat�rerna kunde k�nna sig fria. Men det var �ven enligt tingens ordning att de exploaterade oundvikligen skulle r�ka i konflikt med exploat�rerna. Detta var de kalla fakta som envist tr�ngde sig p�. Med st�d fr�n Komintern inbillade sig Wuhanregeringen och V�nsterkuomintang att de hade funnit en gemensam grund f�r klasser i konflikt. I praktiken innebar detta att man bad arbetarna att fredligt och i tystnad acceptera en fortsatt underkastelse. Det f�ll dem aldrig in att kr�va och om n�dv�ndigt tvinga arbetsgivarna att ge efter f�r arbetarnas krav. N�r allt kommer omkring f�retr�dde de, Stalin till trots, borgarklassen oavsett hur litet f�rtroende borgarklassen hade f�r dem. Det ekonomiska d�dl�ge som den kapitalistiska motoffensiven hade skapat i Wuhan skulle enbart ha kunnat motarbetas i arbetarnas intressen genom dj�rva revolution�ra �tg�rder. N�r regeringen i Wuhan visade sig vara of�rm�gen att vidta n�dv�ndiga �tg�rder var arbetarna tvungna att sj�lva komma p� s�tt och genomf�ra dem. Detta innebar arbetar-, bonde- och soldatr�d (sovjeter) som skulle ha kunnat visa v�gen genom att f�ra en politisk och ekonomisk politik som bevakade massornas intressen och inte borgarklassens f�rm�genhet. Men bildandet av s�dana r�d skulle ha inneburit �kamp mot det revolution�ra Kuomintang�, den �enda regeringsmyndigheten�. Det skulle ha varit �kontrarevolution�rt�. S� i revolutionens namn fanns det ingen ekonomisk politik �verhuvudtaget, f�rutom ett lidelsefullt f�rsvar av borgerlig egendom p� bekostnad av strypning av Wuhan och gradvis uppl�sning av den levande kraften hos massorna som aldrig fick se sin egen utv�g.
Samma egendomsbaserade m�ttstock best�mde V�nsterkuomintangs inst�llning vad g�ller den avg�rande jordfr�gan. All den beslutsamhet som Stalin hade lovat att V�nsterkuomintang skulle uppvisa f�r att l�sa jordproblemet kom i dagen i form av f�rs�k att undvika jordfr�gan, vilket utvecklades till klagom�l mot b�ndernas ��vergrepp� och obevekligen �vergick till v�ldsamt f�rtryck s� snart b�nderna sj�lva f�rs�kte ta itu med sina problem.
Som radikala sm�borgare var Wuhan-ledarna p� intet s�tt ok�nsliga f�r massornas drivkraft. S� l�nge varmt uttalade fraser st�llde denna drivkraft till deras f�rfogande anv�nde de sig flitigt av den. Tidigare uttalanden fr�n Wuhan i fr�gan om jordrevolutionen l�mnade inget �vrigt att �nska � inget annat, vill s�ga, f�rutom att oms�tta dem i handling. Till exempel: �F�rverkligandet av den nationella revolutionens m�l beror p� b�ndernas uppvaknande i hela Kina. V�rt parti kommer alltid att f�rsvara och k�mpa f�r b�ndernas intressen s� att alla klasser som f�rtrycker dem kommer att fr�ntas st�d � f�r att de f�rtryckta b�nderna verkligen ska befrias�. S� sent som 19 mars, bekr�ftade ett regeringsmanifest �terigen att �revolutionen m�ste genomf�ra stora f�r�ndringar i byarna � s� att de lokala parasiternas, den lagl�sa adelns, gods�garnas och kontrarevolution�rernas aktiviteter slutgiltigt undertrycks under b�ndernas makt. � Detta �r den enda v�gen. � Om b�nderna inte ges m�jligheten att �ga sin egen jord kommer de inte att kunna st�dja revolutionen till dess segerrika slut. �� [500]
Med ord som inte var mindre radikala �n de som anv�ndes av Kommunistiska internationalen hade Kuomintang proklamerat parollen: �Vapen till b�nderna!� I sin �deklaration till b�nderna� hade Kuomintangs exekutivkommitt� i mars sagt: �F�r att kunna s�kerst�lla � segern � kommer b�nderna att beh�va vapen till sitt skydd. De v�pnade styrkor som de feodala gods�garna anv�nder sig av � borde avv�pnas och deras vapen och ammunition �verl�mnas till b�nderna. Dessutom borde partiet t�nka ut �tg�rder s� att b�nderna kan k�pa vapen till l�ga priser. Kort sagt borde det g�ras m�jligt f�r b�nderna att ha gott om vapen till sj�lvf�rsvar. Detta f�r att s�kerst�lla att landsbygdsrevolutionens seger blir best�ende och f�r att s�kra att det demokratiska inflytandet krossar det gamla feodala inflytandet�. [501]
Detta var eggande ord, men enbart ord skulle inte ge bonden hans jord; och eftersom det endast var ord och inget annat b�rjade sv�righeterna f�r dem som uttalade dem s� snart Hunans och Hupehs b�nder i handling b�rjade visa att de tog dem p� allvar. Historien kunde inte ge denna patetiskt lilla handfull frasmakare rollen av jakobiner, inte ens f�r att gl�dja Stalin. De kunde inte leda, ej heller st�dja, inte ens f�rd�ma det faktiska f�rverkligandet av jordbruksrevolutionen eftersom den innebar att den ekonomiska grundval och den klassbas d�r de hade sina r�tter f�rst�rdess. Deras bindningar till de �feodala gods�garna� mot vilka de rasade var o�ndligt mer �vertygande �n b�ndernas krav vars kamp de ansl�t sig till i teorin. De visste att jordbruksrevolutionens seger innebar slutet f�r deras politiska makt. Om de m�ste g� under, d� skulle ske under f�rsvar av egendomen, inte genom att kr�nka den.
Sun Yat-sens program handlade fortfarande om den meningsl�sa frasen �utj�mning av r�ttigheterna vad g�ller jorden�. Kuomintangs program f�r arbetare och b�nder som antogs i oktober 1926 lovade faktiskt inte b�nderna mer �n att s�nka jordr�ntan med 25 procent och �f�rbud� mot ocker, med f�rbeh�llet att l�ner�ntan inte fick �verskrida 20 procent �rligen![502] Inte nog med att programpunkten att s�nka jordr�ntan fortfarande var verkningsl�s, utan b�ndernas egen kamp hade snabbt f�tt dem att inse att fr�gan inte handlade om delreformer utan om jorden sj�lvt. Kuomintangs plenarm�te i mars 1927 medgav att �den avg�rande fr�gan vad g�ller fattigb�ndernas problem �r jordfr�gan�, men den enda praktiska l�sning som det kunde erbjuda var ett f�rslag om att inr�tta jordbruksbanker som kunde erbjuda l�n till 5 procents r�nta per �r f�r att l�sa problemet med fattigb�ndernas brist p� kapital.[503] Plenarm�tet skapade en Jordkommission som var t�nkt att bringa ordning i statistiken och annat material f�r att kunna konkretisera Kuomintangs jordpolitik. Denna kommission inledde sina sammantr�den den 27 april. I den ingick Kuomintangs fr�msta ledare, med T�an P�ing-shan som kommunistpartiets representant.
Efter att ha inlett med det allm�nna f�rslaget om att b�nderna m�ste bli herrar �ver jorden � vilket alla i princip h�ll med om � hejdade kommissionen sig och st�llde fr�gan: Vilka b�nder borde bli herrar �ver vilken jord?[504] �Jorden till den som brukar den!� hade en vacker, radikal ton �ver sig. Men vems jord? Definitivt inte de sm� gods�garnas jord, sade Wang Ching-wei. Partiets plikt var att skydda de sm� gods�garna, f�r var de inte sm�bourgeoisiens parti? Definitivt inte jorden som tillh�rde arm�ns officerare, sade Tang Sheng-chih. B�nderna i Hunan, klagade han, h�ll redan p� att konfiskera egendomar som tillh�rde arm�officerare eller deras sl�ktingar. Faktum �r att de i Chienchih till och med redan hade tillf�ngatagit en regementsbef�lhavare som �ven r�kade vara �gare av ett stort lokalt gods, bundit honom, satt en dumstrut p� hans huvud och l�tit honom paradera l�ngs gatorna! Och sv�gerskan till Chen Cheng, en kuomintanggeneral, hade faktiskt tvingats klippa sitt h�r i solidaritet med de nya tingens ordning! S� fick det inte g� till. Kanske vanliga soldater och jordl�sa b�nder skulle acceptera detta, men officerarna skulle aldrig finna sig i det.� M�rk v�l, arm�n skulle splittras p� fr�gan om jorden, och n�r allt kommer omkring har vi inte r�d med splittring inom arm�n, eller hur?
P� intet s�tt, inst�mde kommission�rerna snabbt.
N� storgods�garnas jord d�? Ja storgods�garnas jord! Men �terigen hur vet vi vilka gods�gare som �r stora och vilka som �r sm�? Dessutom, om �vi m�ste t�nka ut konkreta �tg�rder f�r att garantera att den jorden som tillh�r officerare i den nationella revolutionsarm�n f�rblir intakt�, som Tang Sheng-chih kr�vde, d� m�ste vi �ven s�rskilja mellan de �stora� gods�garna som �r sl�kt med officerarna och de som �r s� olyckliga s� att de inte har n�gon son eller broder med ett officerskoppel.
�Vi m�ste instifta konfiskeringskriterier�, upprepade Wang Ching-wei och Sun Fo i k�r.
Hsu Chien hade en helt egen l�sning. Han uppt�ckte n�gonstans att endast 15 procent av all jord i Kina var uppodlad. �D� tj�nar det ingenting till�, sade han, �att ta jorden fr�n gods�garna eftersom vi kan ge b�nderna jord som ingen odlar�. Men Hsu Chien kunde inte bestyrka sina siffror och, i vilket fall som helst, fanns st�rre delen av den jord som inte odlades l�ngt borta i Tibet och Turkestan[505] och uppe i nordv�st. Massf�rflyttning av Hunans och Hupehs b�nder l�t inte som n�got speciellt praktiskt f�rslag. S� senare h�ll Hsu Chien med Tan Yen-kai, att det kanske var m�jligt att konfiskera enbart den jord som tillh�rde �speciellt elaka eller ondskefulla gods�gare och de ondskefulla aff�rsm�nnen�. N� vilka gods�gare var d� onda eller (vi ryser vid tanken p� s�dana m�nniskor) speciellt elaka?
Hm, sade allesammans.
N�r tanken p� att k�pa jorden fr�n de sm� gods�garna diskuterades gned sig Tan Yen-kai p� hakan. �Detta kommer inte att tillfredsst�lla de sm� gods�garna�, sade han, �p� grund av att de har fortfarande mycket litet f�rtroende f�r den nationella regeringen. Om vi ger dem v�ra skuldsedlar kan de inte leva enbart genom att �ta pappret. Jorden m�ste vara kvar i deras h�nder�.
P� kommunisternas v�gnar f�reslog T�an P�ing-shan f�rsynt att endast kontrarevolution�ra gods�gares jord skulle konfiskeras. Wang Ching-wei br�t in i br�schen. �Politisk konfiskering!�, frustade han, �det �r en v�ldigt allm�n fras som inte s�ger n�got. Om b�nderna k�nner sig tillr�ckligt starka i n�got distrikt, anser de att alla gods�gare �r kontrarevolution�ra f�r att kunna expropriera deras jord. Under politisk konfiskering finns det inget kriterium. D�r b�nderna �r starka tillgriper de ekonomisk konfiskering. D�r de �r svagare. � kommer de f�rst att g� p� de sm� gods�garna som s�lunda drabbas f�rst av alla och vi vill ha kvar de sm� gods�garna p� v�r sida�.
Totalt f�rvirrade drog kommunisterna tillbaka sitt f�rslag.
Efter tre veckor av detta besl�ts det till slut, med en allm�n suck av l�ttnad �verallt, att revolutionen fortfarande befann sig i sin milit�ra period och enligt Sun Yat-sen var l�sningen p� problem som det med jorden tvungna att inv�nta den slutliga milit�ra segern och enandet av landet som skulle inleda det �politiska f�rmyndarskapets� period. F�ljaktligen antogs en resolution som i princip erk�nde det �nskv�rda i att konfiskera storgods, men f�r tillf�llet rekommenderade att jordr�ntan inte borde �verstiga 40 procent av sk�rden.
Detta beslut utgjorde en retr�tt till och med fr�n programpunkten om en s�nkning med 25 procent eftersom jordr�ntan i genomsnitt l�g p� 50 till 60 procent, �ven om den p� sina h�ll l�g p� 70 procent av sk�rden eller till och med �nnu h�gre. Icke desto mindre accepterade kommunisterna resolutionen och n�r kommissionen vidare besl�t att inte publicera n�gon redog�relse fr�n dess �verl�ggningar �av r�dsla f�r att skapa f�rvirring�, inst�mde �terigen kommunisterna. Arm�n var r�ddad. Gods�garna var r�ddade. Kuomintang var r�ddat. Fr�gan avgjordes till bel�tenhet f�r alla utom b�nderna. De var tvungna att vara t�lmodiga. Om de bara fortsatte att st�dja den nationella regeringen skulle allt bli bra.
Hur b�nderna skulle ta emot denna �l�sning� p� deras problem �terstod att se. Under tiden hade det dykt upp nya problem som pl�gade det �revolution�ra centrumet�. Inspirerade av Chiang Kai-sheks framg�ngar och direkt anstiftade av honom uppstod fr�n alla h�ll milit�ra uppror mot Wuhans auktoritet. I norra Hupeh trotsade Yu Hsueh-chung regeringen. I v�st b�rjade Yang Sen f�rflytta sina trupper mot den nationalistiska huvudstaden. Hsia To-yen, som h�ll den v�stra fronten mot Yang, gjorde helt pl�tsligt ett myteri och rusade med en handfull soldater genom landet s�der och v�ster om Wuhan, br�nde, plundrade och hj�lpte gods�garna och adeln mot b�nderna. Wuhanregimens misslyckande med att st�dja b�ndernas krav hade redan st�tt bort deras f�rtroende, s� f�rs�ken att v�rva dem och organisera motst�nd mot Hsia m�tte v�ldigt lite eller inget gensvar.[506] �ven om Yeh Ting, en kommunistisk officer till slut med heroiska insatser kunde avv�rja Hsias hot mot Wuchang f�rblev Wuhan ansatt fr�n alla h�ll, militaristiska revolter utifr�n och ekonomisk kollaps inifr�n.
Redakt�ren f�r Peoples Tribune bevittnade hur uppskr�mda m�nniskor �med k�rror fullastade med bohag passerar v�ra f�nster�, och h�rde, �viskningar om el�nde i luften�. �Katastrofen hotar, sade panikslagna m�nniskor i staden. � Utl�nningar har blivit halvt om halvt ursinniga, halvt om halvt upprymda. De har sett slutet p� det nationalistiska Hankows f�rhatliga styre. I morgon bitti f�rv�ntar de sig att se en ny regim ta form i Wuhan. �� [507] Redakt�ren h�nade b�de de uppskr�mda och de hoppfulla och f�ruts�g en snar seger f�r nationalisternas sak p� alla fronter.
Icke desto mindre h�ll skruvst�det p� att kl�mmas �t. Den revolution�ra utv�gen l�g i att kraftfullt sl�ppa loss massorna p� basis av en genomgripande jordrevolt. Enbart en s�dan linje kunde ta itu med de ekonomiska sv�righeterna och uppl�sa de upproriska militaristernas arm�er. Om V�nsterkuomintang inte kunde ta denna v�g m�ste kommunisterna vara redo att g�ra det. Det �r riktigt att �ven Komintern talade om jordbruksrevolutionen, men beordrade i n�sta andetag de kinesiska kommunisterna att l�mna �ver all makt till V�nsterkuomintang ty, med Stalins ord, �utan ett n�ra samarbete mellan v�nstern och kommunisterna inom Kuomintang � �r revolutionens seger om�jlig�. Det var d�rf�r inte alls �verraskande att Wang Ching-wei kunde upptr�da som hedersg�st vid �ppnandet av det kinesiska kommunistpartiets femte kongress i Hankow 27 april och meddela att han och hans kollegor �med gl�dje accepterade den Kommunistiska internationalens perspektiv�,[508] och deklarerade sin �fullst�ndiga enighet� med kominterndelegaten M. N. Roys rapport.[509]
Den andliga ledningen vid det kinesiska kommunistpartiets femte kongress gavs av den Kommunistiska internationalen genom den indiska kommunisten M. N. Roy. Det var Roy, ber�ttar Mif f�r oss, som �f�r f�rsta g�ngen� � (f�rs�ker Mif h�r, m�h�nda, sm�da Kominterns tidigare direktiv och resolutioner?) � gav det unga kinesiska partiet �en verkligt leninistisk prognos� �ver de h�ndelser som �ger rum. Fr�n Roy fick partiet �f�r f�rsta g�ngen� h�ra �grundligt genomt�nkta perspektiv p� r�relsen� och �mottog direktiv i en rad avg�rande fr�gor�. Roy �gav det unga kinesiska kommunistpartiet � v�rldsbolsjevismens erfarenheter�.[510] I Moskva skulle inom kort det kinesiska kommunistpartiets st�ndpunkt vid tiden f�r den femte kongressen beskrivas som att den stod i direkt mots�ttning till Kominterns direktiv. N�got senare blev Roy sj�lv m�ltavla f�r v�ldsamma angrepp. Men lyssna nu p� Roys egen rapport till kongressen, publicerad i Kominterns officiella organ med fullt ansvar och utan kritiska kommentarer:
Den femte kongressen hade v�ldigt m�nga komplicerade och sv�ra fr�gor att l�sa � ett klart perspektiv f�r revolutionens framtida utveckling m�ste stakas ut och ges en fast ledning. Det var den femte kongressens historiska roll att utarbeta dessa perspektiv, att utstaka proletariatets handlingslinje och att hj�lpa till med att skapa klart t�nkande, h�ngivna och energiska ledare, som kr�vs f�r revolutionens segerrika marsch. Kongressen fullgjorde denna uppgift.[511]
Hur bed�mde Roy situationen?
Klassdifferentieringen inom Kuomintang har st�rkt banden mellan dess v�nsterflygel och kommunistpartiet. Storbourgeoisiens avt�g har gjort det m�jligt att omvandla Kuomintang till ett revolution�rt block som best�r av industriproletariatet, b�nderna och sm�bourgeoisien (samt flera skikt av bourgeoisin). � Den kinesiska revolutionen forts�tter att utvecklas p� basis av en klasskoalition och kan �nnu inte underkastas proletariatets exklusiva ledning. � Kuomintangs ledande medlemmarna deltog i kongressens �ppningsm�te och deklarerade att de var redo att bef�sta blocket med kommunistpartiet.[512]
Vilket var Roys praktiska r�d till de kinesiska kommunisterna? Lyssna p� Ch�� Ch�iu-pai, medlem av det kinesiska kommunistpartiets centralkommitt�. Ett �r efter att den grova omskakande h�ndelsen hade krossat b�de revolutionen och Roys okr�nkbarhet inom Kominterns led skriver Ch��:
Roys speciella �sikt var att v�nstern och sm�bourgeoisin inte hade n�gon annan utv�g �n att f�lja oss. Han pekade inte p� m�jligheten av nya svek och de konkreta komplicerade uppgifterna kommunistpartiet borde ha vidtagit mot m�jligheten f�r s�dana nya svek. D�rf�r styrdes st�mningen p� den femte kongressen av parollen: �L�nge leve kommunismens samarbete med San Min-principerna (de tre folkprinciperna) till slutet!� [513]
I sin rapport till kongressen medgav Chen Tu-hsiu att fast�n b�nderna p� eget initiativ drev p� f�r att konfiskera jorden �har vi f�rt en alltf�r fredlig politik�. Han h�ll med om att stora gods borde konfiskeras, men tillfogade: �F�r n�rvarande �r alliansen med de sm� jord�garna fortfarande n�dv�ndig. Vi f�r inte hemfalla till v�nsterextremism, utan m�ste f�lja en medelv�g. Vi m�ste �ven inv�nta den vidare utvecklingen av den milit�ra r�relsen innan vi konfiskerar de stora och medelstora jordegendomarna. Den f�r tillf�llet enda korrekta l�sningen �r att revolutionen m�ste utvidgas innan den f�rdjupas�.[514]
N�r detta utdrag publicerades av Pravda i Moskva, lade Trotskij till en efterskrift till sin kritik av Stalins teser:
Denna v�g �r den s�kraste v�gen, den utan tvekan kortaste v�gen till underg�ngen. B�nderna har redan rest sig f�r att konfiskera de stora jord�garnas egendomar. V�rt parti driver, i v�ldsam mots�gelse till sitt eget program, till sitt namn, ett fredligt och liberalt agrarprogram� Kamrat Chen Tu-hsiu, som �r bunden till h�nder och f�tter av Komintern-representanternas felaktiga ledarskap, formulerar agrarfr�gan p� ett s�tt som objektivt sett enbart avskiljer det kinesiska kommunistpartiet fr�n den verkliga bonder�relsen.[515]
Och Pravda tryckte Chens rapport utan kommentar. Hur skulle det kunna vara annorlunda? Den 13 maj f�rklarade Stalin i Moskva, helt i �verensst�mmelse med andemeningen i Chens �sikter, att sovjeter endast kunde bildas i Kina �efter det att den revolution�ra regeringen i Wuhan har st�rkts�.[516] Chens rapport publicerades, p� liknande s�tt utan kritik, i hela Kommunistiska internationalen. F�rst senare, efter att h�ndelserna tr�ffat dem mellan �gonen, b�rjade Kominterns talespersoner att upprepa Trotskijs varningar till det kinesiska kommunistpartiet.
Kongressdebatten om jordfr�gan f�ljde samma kurs som diskussionerna vid Kuomintangs Jordkommissions m�ten. Liksom kommissionen godk�nde den kommunistiska kongressen, i princip, konfiskering av storgods. Men den lade till �jord tillh�rande de sm� jord�garna och jord tillh�rande officerarna i den revolution�ra arm�n �r inte f�rem�l f�r konfiskation�.[517]
Att v�gra r�ra officerarnas jord innebar att v�gra att r�ra vid jordbruksfr�gan �verhuvudtaget eftersom det knappast fanns en officer i Wuhans arm�er, f�r att inte tala om generalerna, som inte var sl�kt med gods�gare i Hunan eller Hupeh. I sin rapport p�pekade Chen sj�lv att �officerarna (i de nationalistiska arm�erna) �r unga m�n fr�n gods�garklassen�.[518] Men skilde sig denna resolution p� n�got s�tt fr�n den Kommunistiska internationalens instruktioner? Hade inte Stalin, s� l�ngt tillbaka som i oktober 1926, telegraferat att man m�ste h�lla tillbaka b�nderna f�r att inte st�ta bort generalerna?[519] Var inte Komintern, just vid den tiden, emot att skapa arbetar-, bonde- och soldatsovjeter p� grund av att bildandet av s�dana sovjeter �skulle inneb�ra att man medvetet p�skyndade konflikten med generalerna under de mest of�rdelaktiga f�rh�llandena (?) f�r kommunistpartiet och dess allierade?�[520] Skulle inte Stalin, inom n�gra veckor, telegrafera specifika direktiv som ord f�r ord upprepade samma instruktioner om att skydda generalernas jord? I Wuhan, i andra �nden av telegraftr�darna fr�n Moskva, befann sig Borodin, Roy, Mif, Lozovskij, Browder, Doriot och en hel dr�s andra �bolsjevikiska� r�dgivare. Inte en enda av dem h�jde r�sten � i tid. Inga av de f�raktliga undanflykter och l�gner med vilka Moskva senare f�rs�kte �verv�ltra allt ansvar f�r katastrofen p� Chen Tu-hisus och den kinesiska centralkommitt�ns axlar kan d�lja �verensst�mmelsen mellan den politiska v�g som Kommunistiska internationalen stakat ut och den som det kinesiska kommunistpartiet f�ljde.
Den femte kongressens jordresolution var kommunistpartiets f�rsta proklamation om jordbruksfr�gan. Den innebar att man kringgick den fr�ga som Hunans och Hupehs b�nder redan tagit i sina egna h�nder. I praktiken tvingades kommunisterna ta fram den aktiva oppositionens kn�lp�kar mot b�ndernas ��vergrepp�. Om revolutionens seger var �om�jlig� utan V�nsterkuomintangs medverkan, vilket Stalin och Komintern fastst�llt, var samarbete med V�nsterkuomintang ot�nkbart vad g�ller jordbruksrevolutionen. D�rf�r m�ste jordbruksrevolten slopas och b�ndernas l�mnas �t sitt �de. S� l�nge Stalins instruktioner f�ljdes fanns det ingen orsak till att det kinesiska kommunistpartiets femte kongress, som samlades vid revolutionens mest akuta avg�rande tidpunkt, inte skulle ha samlats under den falska parollen: �L�nge leve kommunismens samarbete med de tre Folkprinciperna till slutet!� Det var helt i sin ordning att kongressens manifest f�rkunnade: �Ena alla demokratiska element under Kuomintangs fana. St�rk denna revolution�ra allians. Detta �r proletariatets viktiga uppgift under detta stadium av revolutionen. Den revolution�ra demokratiska alliansen leder den nationella revolutionen�.[521]
Bakom scenen p� den femte kongressen fanns det olika tendenser. Detta �r hur Ch�� Ch�iu-pai beskriver dem:
Borodins linje var en retr�tt och f�rsvagning av jordbruksrevolutionen � eftergifter till sm�bourgeosin � eftergifter till de s� kallade industrialisterna och k�pm�nnen; eftergifter till gods�garna och adeln; allians med Feng Yu-hsiang f�r att st�rta Chiang Kai-shek; och med en s�dan politik leda v�nsterns ledare mot h�gerns reaktion�ra styrkor i Wuhan och Nanking.
Roy var f�r relativa eftergifter �t aff�rsm�nnen � emot att ge efter n�got �t gods�garna och adeln � f�r sm� eftergifter till de sm� gods�garna och de revolution�ra generalerna�.
Partiets centralkommitt� var f�r �fullst�ndiga eftergifter till aff�rsm�nnen, fullst�ndiga eftergifter till gods�garna och adeln, i beaktande av att jordbruksrevolutionen inte skulle kunna f�rverkligas omedelbart utan kr�vde en tillr�cklig tid f�r propaganda � med tanke p� detta var det b�st att l�ta v�nstern (Kuomintang) leda och f�r oss att stiga �t sidan n�got s� att revolutionen inte p�skyndades allt f�r tidigt�� [522]
Dessa tre riktningar var i verkligheten en � retr�ttens riktning. I praktiken blev de en och samma, eftersom, som Ch�� helt riktigt sammanfattar dem: �Den politik som anv�ndes vid denna tid var att g�ra eftergifter f�r att �vervinna sv�righeterna efter Chiangs f�rr�deri�.[523]
�Ge efter, ge efter!� ropade Borodin, Roy och Kommunistiska internationalens alla lydiga tj�nare n�r den kinesiska revolutionen som aldrig f�rr hade beh�vt f�ra upp Dantons od�dliga paroll p� sina banderoller: �dj�rvhet, dj�rvhet, �nnu mer dj�rvhet�. Men Moskva beordrade det kinesiska kommunistpartiet att b�ja sig f�r V�nsterkuomintang. V�nsterkuomintang svansade efter militaristerna, gods�garna och borgarklassen. Detta f�rr�deri skulle i slut�ndan strypa den kinesiska revolutionen, men all vacklan och feghet hos dessa ledare kunde inte d�lja storheten och styrkan hos massorna i aktion.
F�rutom oktoberrevolutionen i Ryssland har v�rt �rhundrade inte sk�nkt historien n�got sk�despel som �r st�rre eller mer omv�lvande �n de kinesiska massornas uppror under v�ren och sommaren 1927. Inte sedan de l�ngh�riga Taipingernas dagar hade den kinesiske bonden haft chansen att hoppas f� mer av livet �n r�tten att slita h�rt och d�. I Hunan och Hupeh b�rjade han nu att greppa den historiska hydraulikens h�vst�nger � kraftfull och kollektiv aktion. Han b�rjade r�ta p� ryggen och l�sg�ra �rhundraden av b�rdor fr�n sina axlar. Denna erfarenhet har beskrivits som att den kinesiska arbetaren kommit till insikt om att han ocks� var en m�nniska, att �ven han existerade. Fr�n detta, slungade viljan att inte leva som ett djur utan som en m�nniska inte in en, utan miljontals arbetande i en kamp mot allt som hade gjort dem till pack�snor i en civilisation som var tusentals �r gammal.
Okunniga och fega ledare hade sagt till bonden att det fanns moraliska skillnader bland hans f�rtryckare. Det fanns �d�lig� adel som skulle st�rtas, men det fanns en �bra� adel som var hans v�nner. Det fanns storgods�gare vars egendomar bonden skulle f� konfiskera n�gon g�ng i framtiden, men det fanns sm� gods�gare som skulle betraktas som fasta och v�nskapliga allierade. Hans fiender i byn var tuhaoerna � gods�garens lokala �versittare, befattningshavare och mutkolvar; men trots att den nationalistiska arm�ns officerare hade f�der och br�der som var gods�gare och ockrare, s� var officerarna v�nner och befriare och skulle inte f�r�dmjukas genom att deras egendom tillfogades skador. Det finns n�r allt kommer omkring, inget som �r enklare �n att l�gga r�ttskaffenhetens moraliska mantel p� den besuttna mannen. N�r r�relsen gick fram�t och den �revolution�ra� regeringen inte uppvisade n�gon ben�genhet att uppfylla ens de mildaste av de l�ften den givit f�r att f� b�ndernas st�d, b�rjade det g� upp f�r massorna att parollen: �Ner med tuhaon och den d�liga adeln!� inte stod i samklang med deras intressen utan med de klasser som ville dra nytta av deras tj�nster utan att betala f�r dem. Byarna b�rjade vakna. Parollen undergick en process med plebejisk ansiktslyftning och l�d snart: �Alla som �ger tu (jord) �r hao (f�rtryckare) och det finns ingen adel som inte �r d�lig!� [524]
�Avskaffa de or�ttvisa avtalen!� sade Kuomintang. De enda �or�ttvisa avtal� som Hunans b�nder k�nde till var arrendeavtalen som tvingade dem att l�mna ifr�n sig upp till 70 procent av sk�rden till gods�garen, att g�ra r�ntefria kontanta inbetalningar i f�rtid f�r hyran, att ge g�vor till gods�garna vid festivaler, att tj�nstg�ra utan l�n n�r en trolovning, ett �ktenskap eller en begravning i gods�garens familj kr�vde ceremoniella f�rberedelser eller transportera och betj�na g�ster. Parollen �avskaffa de or�ttvisa avtalen� innebar f�r bonden i Hunan att avskaffa tr�ldomen p� jorden. Han hj�lptes inte av att Kuomintang talade om Kinas f�rh�llanden till makterna.[525]
P� Kuomintangs ban�r stod det inristat endast en 25-procentig reducering av jordr�ntan och en �begr�nsning� av r�ntesatsen till 20 procent per �r. Kuomintang talade ocks� vagt om �utj�mning av arrendeb�ndernas r�ttigheter� utan att n�gonsin klarg�ra vad detta innebar. N�r massorna b�rjade r�ra sig och V�nsterkuomintang visade sig vara ovilligt eller of�rm�get att ta upp dessa milda programpunkter i sin egen plattform, ledde den inneboende kraften i b�ndernas uppvaknande till att de snabbt och med rak logik kom fram till parollen: �All jord till brukarna!� Och med skoningsl�s enkelhet, s� fruktansv�rd f�r de som st�r inf�r hotet om att f�rlora p� grund av den, gick b�nderna vidare och genomf�rde sin egen paroll i praktiken. I slutet av april stod konfiskation av jord och egendom p� dagordningen i ett v�xande antal hsien i Hunan och i n�got mindre utstr�ckning i Hupeh.
Kampen om jorden f�rde in n�stan tio miljoner b�nder i massorganisationernas sf�r i centrala Kina. �rhundradens samlade f�rtryck hade skapat laddningar djupt ner i jorden. Upprorets fackla 1927 nuddade bara vid stubintr�den som vindlade sig genom hela samh�llsstrukturen likt �dror i m�nniskans kropp. Revolution medf�rde en d�nande serie av explosioner som inte l�mnade n�gon del av det gamla samh�llet intakt. Allt som var gammalt, korrupt, degenererat och dekadent skakades s�nder och trampades ned och uppl�stes i �historiens inspirerande frenesi�. Bandagen slets fr�n kvinnors bundna f�tter. Unga flickor, med kortklippt h�r och en anda av trotsig energi, str�mmade ut p� landsbygden f�r att v�cka upp kvinnorna och befria dem fr�n bojor som bar generationers rost.[526] Konfucius, privilegiets och underkastelsens �verstepr�st, befriades fr�n en ondskefull och reaktion�r moralitets sl�jor och f�rdes stolt genom bygatorna och br�ndes. Buddistiska tempel konfiskerades och f�rvandlades till skolor och m�tesplatser. Utl�ndska mission�rer tvingades bort i oordning, flyende fr�n n�got de kallade anarki, n�got som deras tro f�rhindrade dem fr�n att n�gonsin f�rst�. Vidskeplighet sveptes bort. �Gudarna av lera och tr� har redan f�rlorat sin v�rdighet. Folket beh�ver inte l�ngre de fem klassikerna och de fyra b�ckerna. Vad de vill ha �r politiska rapporter. De vill veta tillst�ndet i landet och i v�rlden. Men sen (d�rrgudarna) som brukade vara fastsatta p� portarna har nu t�ckts med paroller. Inne i husen har till och med tsau mu kao pi (sl�kttavlor) tr�ngts ut av affischer med paroller�.[527]
Missf�rh�llanden som hade �rvts fr�n det gamla samh�llet sveptes bort av flodv�gen. �Allt sedan Manchurernas dagar�, rapporterade en bondeledare i Hunan,
har regeringen g�ng p� g�ng f�rbjudit opium. Men faktum �r att opiumf�rbudsbyr�n hela tiden varit byr�n f�r att s�lja opium. Bara sm�r�kare b�tf�lldes. �ven om giriga tj�nstem�n och adeln r�kte helt �ppet, r�rdes de aldrig. � Men efter att b�nderna rest sig blev f�rbudet som under tjugo �r varit ett meningsl�st f�rbud ett verkligt f�rbud. Byarnas bondeorganisationer beslutade att om n�gon p�tr�ffades med att r�ka skulle den b�tf�llas och visas upp. Efter att m�nga prominenta adelsm�n paraderats med en dumstrut v�gade ingen i Hunans byar r�ka. B�nderna krossade adelns pipor. F�r att utrota hasardspel gick pionj�rerna (pojkar 12 till 15 �r gamla) och letade fr�n hus till hus. Mahjong och andra spelattiraljer br�ndes p� st�llet. Att binda upp f�tterna f�rbj�ds. Dammar och v�gar byggdes; man b�rjade odla upp �demarker. � Att inr�tta skolor och krossa vidskepelse blev det mest entusiastiska arbetet i byarna. � B�nderna skapade en fridfull by. Oavsett hur man beskriver tumultet i Hunans byar har dessa definitivt blivit lugnare �n n�r gods�garna styrde.[528]
B�nderna fortsatte med sin uppgift att st�da upp i historiens augiasstall med en bister grundlighet och ofta inte utan en viss bister humor. I Hwangkang, Hupeh, var de �dumstrutar� som anv�ndes p� de skyldiga adelsm�nnen de 3-do 3-sen m�ttbeh�llare som gods�garna tidigare anv�nt f�r att dela upp spannm�let efter sk�rden n�r arrendet skulle betalas.[529]
Bonder�ttvisan var snabb och enkel i byn. Om man �verhuvudtaget gjorde n�got fel s� var det att man var alltf�r f�rdragsam. �verraskande f� avr�ttningar beordrades och genomf�rdes. I de flesta fallen d�mdes gods�garna och deras anh�ngare till h�ga b�ter eller f�ngelsestraff. R�ttvisan administrerades av de lokala boendekommitt�erna som fungerade som presidium vid b�ndernas massm�ten. �Vi �r inte r�dda f�r n�got f�rutom massm�tena� brukade adeln s�ga. Tvister och krav hade tidigare avgjorts av den lokala domaren eller av den lokala storgods�gare som �tnj�t privilegiet att vara feodalbaron inf�r lagen. Han brukade sitta p� sin g�rd och skipa r�ttvisa efter eget gottfinnande. Detta hade nu helt f�r�ndrats. De lokala bondeorganisationerna svepte genom fulltecknade kalendrar och avgjorde alla ouppklarade fall. De blev appellationsdomstolar i alla fr�gor, till och med familjedispyter.
Bondeorganisationerna tog itu med byns enorma ekonomiska problem med ett mod och dristighet som vida �versteg deras f�rm�ga att l�sa dem. Med hj�lp av pengar och andra medel som man konfiskerat fr�n adeln, gick de icke desto mindre p� m�nga platser fram�t och bildade kooperativ och vidtog �tg�rder f�r att reglera transporten av spannm�l och f�rhindra spekulation.[530] Dessa kooperativ utf�rdade till och med sedlar som helt och fullt accepterades av traktens b�nder. Problemen med l�ner�ntor och jordr�nta bem�ttes helt enkelt med en v�gran att betala. P� landsbygden h�rr�rde prostitution, f�rs�ljning av kvinnor och barn direkt fr�n b�ndernas outh�rdliga fattigdom. Handel med m�nskligt liv hade blivit en handel som blomstrade p� grund av m�nsklig mis�r, och varje �r s�ldes tiotusentals kvinnor och barn till bordeller eller till rikas hem som slavar. I Yanghsin r�stade hsienens bondeorganisations delegatkonferens f�r att avs�tta en del av de pengar som konfiskerats av adeln till att skaffa mat till de fattiga �s� att de inte skulle tvingas s�lja sina fruar och barn f�r att alla skulle kunna �verleva�. Men varje ofullst�ndigt, outvecklat f�rs�k att klara av de ekonomiska sv�righeterna f�rde b�nderna snabbt till det grundl�ggande problemet med sj�lva jorden. Ingen hunger var st�rre �n hungern efter jord. Alltmer medvetna om sin makt b�rjade b�nderna tillfredsst�lla denna l�ngtan.
I st�derna skipade arbetarna i fackf�reningarna r�ttvisa och uppr�tth�ll den lokala ordningen. Kl�dda i bl� jeansuniformer och oftare bev�pnade med p�kar �n med gev�r, blev arbetarnas strejkvakter med sin �aff�rsm�ssiga auktoritet� snart �ett av de mest p�fallande revolution�ra inslagen p� gatorna.[531] Under de tidiga stadierna var fackens prestige och auktoritet enorm. �I m�nga av Hupehs landsortsst�der�, skriver Chapman, �vilket jag sj�lv s�g i Teian och h�rde fr�n kinesiska och utl�ndska kollegor och v�nner i andra st�der, kunde stadens guvern�r, som utsetts direkt av den nationalistiska regeringen i Hankow och hade nationalistiska trupper stationerade i staden, �nnu inte g�ra n�got som gick emot de tv� eller tre ledande fackf�reningarnas �nskningar�.[532]
Fackf�reningarna inr�ttade skolor, skyddade kvinnors r�ttigheter, gav fristad �t flickor som flytt fr�n slaveri, organiserade hj�lp �t arbetsl�sa, avsl�jade, grep och straffade kontrarevolution�rer d�r de kunde. Men de fullgjorde redan sina funktioner inom de sn�va begr�nsningar som f�reskrevs av de restriktiva reglerna som Wuhanregeringen utf�rdat och vilka godk�nts av den kommunistkontrollerade Allm�nna fackf�rbundet.[533]
B�de i staden och ute p� landsbyggden st�tte massr�relsen p� avsev�rda hinder. Borgarklassens sabotage, imperialisternas blockad, Wuhanregeringens st�ndiga v�gran att hantera situationen med revolution�ra medel, hade redan drivit Wuhans arbetare in i en ekonomisk �terv�ndsgr�nd. Som ockupationen av Hanyangfabrikerna visade, kv�vdes deras egna f�rs�k redan fr�n b�rjan av den regim som kommunisterna sade till dem att de var skyldiga att okritisk lyda. I Hanyang tr�ngdes arbetarna i en vapenfabrik ivrigt runt en delegation ryska fackf�reningsm�nniskor.
�Vilken h�llning intog ni gentemot sabotage i regeringsindustrier under er revolution?�, fr�gade de. �Uppmuntrade ni till det eller tolererade ni det?�
�N�r under er revolution b�rjade metallarbetarna f� ut n�got av det? Gynnades de s� snart som utsugarna st�rtats eller var de tvungna att lida l�nge och g�ra m�nga uppoffringar innan revolutionen slutligen bef�st sig?� I sin rapport undviker Miss Strong att n�mna vilka svar de ryska arbetarna gav men forts�tter:
De gjorde redan m�nga uppoffringar f�r sin revolution�ra (!) regering. De gav upp sina krav p� en �ttatimmarsdag f�r att i st�llet arbeta 13 till 17 timmar i vapenfabriken �p� grund av att v�r revolution�ra regering �r hotad�. De sk�t upp kravet p� en barnarbetslag; Jag s�g sj�lv barn som var sju och �tta �r gamla arbeta tio timmar i bommulsindustrin i Wuchang och fick veta av fackf�reningsorganisat�rer att �Wuhan befinner sig i blockad; vi f�r inte angripa produktionen, s�rskilt inte utlands�gd produktion�. De hade orsak att offra sig f�r Wuhan, ty p� andra platser var deras situation l�ngt allvarligare. I Shanghai, Kanton och Hunan avr�ttades arbetare. I Wuhan hade de fortfarande chansen att lyfta blicken och argumentera lite. De var patetiskt tacksamma f�r detta ynkliga privilegium.[534]
�Lyfta blicken och argumentera lite!� S�dana var arbetarnas privilegier i Wuhans �revolution�ra centrum�! Ber�ttade de ryska bes�karna f�r sina kinesiska kamrater att de verkligen hade gjort uppoffringar, fantastiska uppoffringar f�r sin revolution�ra regering � f�rutom det att den verkligen var deras, verkligen revolution�r, och inte det p�hitt som var det �revolution�ra Wuhan�? Om n�gon av bes�karna s�g skillnaden �r det tveksamt om han sade det. Det som var revolution�rt i Ryssland 1917 var kontrarevolution�rt i Wuhan 1927. Det m�ste det ha varit. Stalin sade det.
Ute p� landsbygden hade jordrevolutionens f�rsta v�g skakat om gods�garna och adeln i grunden. Av r�dsla f�r sina liv eller med f�rhoppningen om att de under den f�rv�ntade nationaliseringen och styckningen av jorden skulle �terf� en del mark, �verl�mnade gods�gare p� m�nga platser till och med frivilligt sin mark till bondeorganisationerna. B�ndernas ursprungliga initiativ, att inleda konfiskationen av jord i byarna och hsiens p� stora omr�den, beh�vde nu mer �n n�got annat hj�lp fr�n en centraliserad makt som kunde bev�pna b�nderna, och skydda och ut�ka deras er�vringar. S� snart gods�garna och bondeadeln ins�g att det inte fanns en s�dan makt i Wuhan, att det i Wuhan endast fanns vankelmod, tvekan och en r�dsla f�r b�nderna som om m�jligt var �nnu st�rre �n deras egen, �terv�nde sj�lvf�rtroendet och den reaktion�ra motoffensiven antog en v�pnad, organiserad karakt�r.
�Hunans b�nder kan f�r n�rvarande inte s�gas ha st�rtat haosen�,[535] rapporterade den provinsiella bondeorganisationen.
Vi kan nu enbart s�ga att de g�r uppror mot dem. De som inte k�nner till de verkliga f�rh�llandena s�ger att f�rh�llandena i Hunan �r fruktansv�rda, att allt f�r m�nga haosen har d�dats. Men fakta s�ger n�got annat. � Antalet haosen som d�dats �r tio till antalet men antalet b�nder som d�dats av haosen �r h�pnadsv�ckande. � M�nga m�nniskor vet att b�nderna genomf�r en revolution i Hunan men f� k�nner till haosens grymhet och list. � I alla hsien har det varit v�ldigt vanligt f�r Min Tuan (gods�garnas milis) att lyncha b�nder. � Tortyr anv�ndes ofta. � Efter att ha gripits blev b�nder direkt d�dade eller leml�stade � f�tternas muskler utdragna, k�nsdelar avskurna osv. � En student som hade kommit till Tsalien-distriktet f�r att arbeta i bonder�relsen blev br�nd levande i fotogen av Min Tuan. �
Efter att ha drivits bort fr�n byarna av b�nderna s�kte haosen och avskummet fr�n Min Tuan ofta allianser med banditerna f�r att bek�mpa bondef�reningarna. Nio rapporter av tio som kom fr�n de provinsiella bondef�reningarna talade om sammankomster d�r tuhao och banditer drack vin och blod fr�n tuppar[536] f�r att krossa bondef�reningarna, f�r att utrota partiombudsm�nnen. �
De bildade �ven reaktion�ra organisationer. I Siangsang kallade man det f�r S�llskapet f�r uppr�tth�llandet av staden och byn. I Henyang var det Vita partiet. I Liling och Liluyang, San-Ai-partiet. I Liling fanns �ven F�rbundet f�r att sl� hundar, hundar betydde i detta fall b�nder. I m�nga delar av Hunan fanns det Partiet f�r bevarandet av egendom. Dessa organisationer planerade och genomf�rde massakrer p� b�nder och r�der mot bondef�reningar. � Ibland avsl�jades dessa sammansv�rjningar av b�nderna men organisationerna uppl�stes aldrig�
En annan metod som tuhaon anv�nde sig av var att beblanda sig med bondef�reningarna � och st�ra dem. Eller s� organiserade de egna bondef�reningar. De h�ll �ven i ord helhj�rtat med bondef�reningarna. � De organiserade sig p� klanbas f�r att st�lla en hsien mot en annan, ett namn mot ett annat.[537] De kunde locka klanm�n till f�reningarna med l�ften om billigt spannm�l. De lurade �ven de h�gre organen och fick sig sj�lva erk�nda som speciella bondef�reningar i byn eller distriktet. [538]
De adelsfamiljerna som flydde fr�n Hunans hsiener och byar f�rde med sig rykten likt r�ttor som f�rde med sig pesten. De som hade r�d flydde �nda till Shanghai. De mindre f�rm�gna reste till Hankow och de minst f�rm�gna till Changsha. �verallt f�rde de med sig de gamla anklagelserna om kvinnogemenskap som �tf�ljt varenda revolution�r r�relse sedan 1789.[539]� De kinesiska flyktingarna spred rykten bland soldaterna att deras fruar och systrar skulle vara �kommunaliserade� inom sex m�nader. Denna anklagelse kom passande nog fr�n den kinesiska adeln som h�ller sig med s� m�nga konkubiner som deras f�rm�genhet till�ter och vars stora krav p� b�nderna tvingar dem att s�lja sina fruar och barn till slaveri och prostitution. De f�rs�kte �ven v�dja till s�ners k�nslor med amsagor om fullst�ndiga massakrer p� alla m�n �ver femtio �r.
Rapporter om Hupehs bondeorganisationer liknade de fr�n Hunan. I Hupeh, d�r r�relsen inte organiserades lika snabbt, hade adeln mer tid att f�rbereda motst�ndet. I maj var r�tt m�nga av bondeorganisationerna i deras h�nder. �I m�nga byar finns det knappt n�gra b�nder alls i bondeorganisationerna � endast gentlem�nnen med l�nga rockar och vida �rmar kom och gick�. Om b�nderna lyckades ta tillbaka kontrollen �ver sina egna organisationer koncentrerade adeln sina anstr�ngningar p� de lokala Kuomintangorganisationerna. V�l inne i partiet skapade de rivaliserande bondef�reningar under sin egen ledning och uppr�tth�ll en tydlig gr�nslinje mellan b�nderna och partiet. �I Chi-hsui hsien fanns det till och med s�dant som v�gran att l�ta b�nder g� med i partiet�.[540] I Hupeh uppkom det �ven, under olika namn, reaktion�ra ligor som Ta Tao Hui (Stora sv�rds�llskapet), Chuan T�o Hui (F�rsta s�llskapet) och andra som finansierades och leddes av gods�garna. Kopplingarna mellan adeln och de revolterande militaristerna uppr�ttades snabbt.
N�r Hsia To-yen gjorde uppror i maj marscherade hans soldater fr�n Chianglien till Chenli, Hsienti, Tungyang och �ppnade f�ngelser �verallt f�r att befria haosen, som agerade som guider f�r att inf�nga bondef�reningarnas kommission�rer och styrelseledam�terna f�r att slakta dem. De d�dade till h�ger och v�nster n�stan hela v�gen till Wuchang. I hsien n�st intill Honan gick adeln samman med R�da spjuten (ett hemligt gammalt reaktion�rt s�llskap) f�r att massakrera b�nderna. I V�stra och Norra Hupeh gick de samman med Chang Lien-sen och Yu Hsueh-chung�.[541]
Adelns motoffensiv �tf�ljdes av den mest dj�vulska tortyr � inklusive den sorts raffinerade tortyr som endast kunde ha utvecklats i huvuden p� en h�rskande klass som suttit vid makten under �rhundraden. �I Yangshin h�llde de fotogen �ver b�nderna och br�nde dem levande. I Hwangkang anv�nde de gl�dhett j�rn f�r att br�nna k�ttet och f�r att d�da. I Lotien band de sina offer till tr�d och d�dade dem med ettusen s�r som de gned in sand och salt i. De skar upp br�sten p� de kvinnliga kamraterna, k�rde in j�rntr�dar rakt in i deras kroppar och paraderade dem p� gatorna. I Tsungchang blev alla kamrater genomborrade tjugo g�nger�.[542] De upproriska massorna uppvisade inte en tusendel av den grymhet som deras h�mnande herrar visade dem. Barbariet, som endast de som f�rsvarade egendomsf�rh�llandena tycktes vara kapabla till, spr�ckte snabbt deras �f�rfinade� och �kultiverade� fernissa, s� evig, s� delikat s� k�r f�r sentimentala sinologer.[543]
Hunans och Hupehs arbetare och b�nder st�lldes inf�r dessa fiender med praktiskt taget inget annat �n sina bara h�nder och sin kampvilja. R�relsen kunde endast g� fram�t under ledning av en centraliserad kraft med jordrevolutionens krav dj�rvt inristade p� sin fana. De beh�vde lokala politiska maktorgan. Framf�r allt beh�vde de vapen. Allt detta saknade de och utan dem var de maktl�sa inf�r den reaktion�ra motoffensiven. Regeringen i Wuhan tog inte p� sig ledningen f�r jordrevolutionen, vilket Komintern f�rs�kte f�rm� den till. Den kunde inte ens ta ett enda effektivt steg f�r att genomdriva sitt eget program att s�nka jordr�ntan med 25 procent.[544] Vad den kunde g�ra var att blockera alla f�rs�k fr�n b�nderna att sl� sig fram p� egen hand.
Rapporter fr�n bondef�reningar uppmanade vid upprepade tillf�llen regeringen att klart precisera sin politik, att inf�ra normer f�r l�sningen p� jordproblemet. P� dessa krav svarade regeringens talespersoner bara med straffpredikningar om b�ndernas ��verdrifter�.[545]
I Hunan fick Kommunistiska internationalens delegation h�ra att Kuomintangs program om jordr�ntan och l�ner�ntorna inte kunde f�rverkligas �p� grund av gods�garnas motst�nd�. En Kuomintangrepresentant sade till dem: �Det finns ett generellt och h�gljutt krav fr�n provinsens b�nder om JORD. De vill att jorden ska f�rdelas. De s�ger att de kommer att lyda den nationalistiska regeringen men kr�ver samtidigt att regeringen g�r n�got. De vill ha jord!�[546]
I Moskva f�rkastade Stalin parollen om sovjeter p� grund av att parollen innebar kamp mot Wuhans �revolution�ra centrum�, den �enda regeringsmyndigheten�. Trotskij svarade skarpt att det �revolution�ra centrumet� var en saga, att man nu var tvungna att bilda revolution�ra maktorgan och att de endast kunde skapas och centraliseras genom att bilda arbetar-, bonde- och soldatsovjeter. Hur var den faktiska situationen i Hunans och Hupehs st�der och byar? Hupehs Provinsiella bondeorganisations delegat i Wuhan deklarerade att de mest tr�ngande behoven var �att omedelbart uppr�tta organ f�r att uppr�tth�lla det politiska systemet. De politiska organ som nu existerar �r inga verkliga maktorgan �verhuvudtaget�.[547]
I Hunan uppt�ckte Stoler-Browder-Doriot att b�nderna anstr�ngdes sig allt de kunde f�r att skapa den sorts lokala maktorgan som Trotskij talade om, de uppt�ckte att Stalins �enda regeringsmyndighet� egentligen inte existerade.
� Under det att militaristerna har besegrats och drivits bort � fortsatte domstolarna och adeln, liksom gods�garna, att finnas kvar. Vi s�g dem �verallt. � De ut�var fortfarande sin feodala diktatur �ver befolkningen. � Det �r ot�nkbart med en revolution utan att krossa det gamla systemet f�r lokalt styre. � Detta k�nns och f�rst�s starkt av massorna �verallt. � I Hunan har processen att ers�tta det gamla systemet ocks� kommit l�ngre �n i n�gon annan av de provinser som vi rest genom. � Speciella kommissioner uppr�ttas i olika distrikt i provinsen f�r att ta �ver administrationen av lokala fr�gor. Dessa kommissioner best�r av representanter fr�n Kuomintang, fackf�reningarna och bondef�reningarna. � Samtidigt som de gamla domstolarna fortfarande fungerar i byarna, tr�ngs de gradvis bort och ers�tts av s� kallade Medborgarr�d som v�ljs direkt av befolkningen. P� m�nga platser �r b�ndernas fackf�rening den h�gsta myndigheten f�r alla typer av fr�gor. � Men det �r p� sin plats (!) att anm�rka att allt detta arbete med att svepa bort det gamla ruttna systemet fortfarande saknar metod och planm�ssighet. Avsaknaden av ett definitivt handlingsprogram f�r att omorganisera det lokala styret m�rks mycket tydligt. Detta kan naturligtvis f�rklaras (!) med att det revolution�ra Kina �r upptaget med kriget mot militaristerna och kampen mot imperialismen.[548]
�Medborgarr�d som v�ljs direkt av befolkningen�. Men var inte dessa en b�rjan till sovjeter? Var �trotskismens� virus starkt nog att resa 1 600 mil och i slutet av denna resa n�stla sig in i de hunanesiska b�ndernas kroppar?
Varhelst bes�karna fr�n Komitern kom h�rde de ropet: �Vapen till b�nderna! Vi har inga vapen eller ammunition. B�nderna m�ste bev�pnas!�
�Vi l�rde oss�, fortsatte Stoler, �att varhelst b�nderna inte kunde f� tag i gev�r organiserade de sj�lvf�rsvarsk�rer med hackor och plogar. � Vi fick h�ra m�nga planer och projekt f�r att skaffa vapen och ammunition till b�nderna. Fall citerades d�r b�nderna hade uppbringat tusentals gev�r fr�n Nordtrupperna, men att dessa vapen undantagsl�s l�mnats �ver till den nationella regeringen eller arm�n�.[549]
B�nderna ville ha jord och vapen. Komintern tvingade p� de kinesiska kommunisterna en politik som gjorde f�rverkligandet av dessa krav helt beroende av V�nsterkuomintangs ledare och dess Wuhanregerings villiga medverkan. Utan deras samarbete �var seger om�jlig� best�mde Stalin.
�Utan att l�sa jordfr�gan�, skrev sekreteraren f�r Kominterns delegation, �kommer den kinesiska revolutionen inte kunna uppn� sin slutliga seger. � Det vore ett d�dligt misstag av nationalistregeringen att underl�ta att tackla jordproblemet p� ett beslutsamt revolution�rt s�tt, eller att f�rsumma att ge st�rsta m�jliga st�d till b�ndernas politiska och ekonomiska krav�. Stoler gick heller inte s� l�ngt att han f�reslog att nationalistregeringen skulle ge jorden till b�nderna. �Vissa �tg�rder �r absolut och omedelbart n�dv�ndiga. � En radikal s�nkning av r�ntan � skattereformer � f�rbud mot ockerr�ntor � bev�pning av b�nderna�, avslutade han lamt.[550]
Detta var ordagrant Kuomintangs program. Men det �revolution�ra centrumet� gjorde inget f�r att f�rverkliga ens detta svaga reformprogram. Detta var �fatalt� f�r revolutionen, men det �fatala felet� l�g inte hos Kuomintangs ledare, som bara f�rsvarade sin egen klass intressen, utan hos Komintern som misslyckades med att ge b�nderna en m�jlighet att f�rsvara sina intressen.
Enligt Browder-Doriot-Stoler var Wuhanregeringen allt f�r �upptagen� med kampen mot militarismen och imperialismen f�r att g�ra n�got f�r b�nderna. I verkligheten var Wuhans ledare upptagna, djupt upptagna, med bonder�relsen. Det var bara det att de inte var engagerade i att ge dem sitt �fullaste st�d�, utan att komma p� �tg�rder att kontrollera dem och h�lla dem inom den borgerliga �gander�ttens r�m�rken.
Undanflykterna, f�rvirringen, bristen p� n�gon som helst verkningsfullt program, som exemplifierades av Kuomintangs jordkommissions �verl�ggningar och slutsatser, blev i praktiken ett passivt sabotage av jordrevolutionen. N�r revolten �nd� br�t ut, �vergav Kuomintangs ledare sin passivitet och �vergick till en politik av direkt f�rtryck.
N�r bondeorganisationerna, i fr�nvaron av n�gon annan effektiv kraft, b�rjade �ta sig den politiska maktens funktioner skrek Wuhans ledare ��verdrifter!� och gick in f�r att begr�nsa dem. Of�rm�gna eller ovilliga att sj�lva ta itu med gods�garna och deras legohjon som �ppet h�rjade p� landsbygden i ledningen f�r kontrarevolution�ra band som Min Tuan,[551] f�rbj�d Wuhanregeringen massorganisationerna att rannsaka och d�ma dessa folkets fiender och hindrade dem, lite senare, till och med fr�n att gripa eller b�tf�lla dem.[552]
�Skrupelfria gods�gare och adeln f�rd�ms av partiet p� grund av att de st�ndigt plundrat b�nderna med f�rtryckande medel�, deklarerade Kuomintangs Centrala Exekutivkommitt�.
� Men det m�ste p�pekas att gods�garna och adeln b�r tas om hand av de juridiska organen f�rst efter det att man med klara och avg�rande bevis har fastst�llt att s�dana plundrande och f�rtryckande metoder har anv�nts. De oskyldiga och v�lb�rgade familjerna i byarna och distrikten som inte mots�tter sig den nationella revolutionen skyddas av den nationalistiska regeringen. V�ra partikamrater borde verkligen l�ra massorna att inte h�nsynsl�st angripa andras friheter, vare sig det g�ller person, egendom, yrke eller religi�s tro. Alla som �r ben�gna att st�ra den lokala allm�nna ordningen � g�r mot de revolution�ra intressena och deras uppf�rande �r liktydigt med antirevolution�ra brott. De lokala partih�gkvarteren borde f�sta avseende vid och kontrollera s�dana handlingar. �[553]
�B�nderna �r glada �ver att tilldela regeringen denna uppgift att d�ma�, sa ordf�randen av Hupehs Regionala Bondeorganisation, �men regeringen har inte r�ttsliga tj�nstem�n i alla dessa regioner. V�rt fr�msta krav �r att Wuhanregeringen snabbt borde uppr�tta kommunstyrelser. � En s�dan regering kommer vi b�nder fortfarande f�rsvara med v�ra liv om regeringen ger oss vapen�.[554]
Men regeringen ville inte ha n�gon revolution�r makt i byarna. Ist�llet beordrade man att bondeorganisationerna, som f�rs�kte ut�va en s�dan makt, skulle uppl�sas. I teorin till�ts varje bondeorganisation att ha h�gst femtio bev�pnade milism�n och det fanns ett dekret som sade att dessa femtio m�n endast fick anv�nda sina vapen mot banditer, inte mot gods�garna. I hela Hupeh, d�r det i juni fanns inte mindre �n tre miljoner organiserade b�nder, hade bondeorganisationerna sjuhundra revolvrar, och dessa var utspridda �ver hela provinsen.[555]
�M�nga hsien har skickat folk till huvudstaden med krav p� att f� k�pa gev�r�, rapporterade Hupehs Provinsiella bondeorganisations delegat till Kuomintang. �De har med sig tillr�ckligt med pengar och fr�gar endast om hj�lp att k�pa dem. Detta �r inte bara ett krav fr�n byarnas bondeorganisationer utan ett allm�nt krav fr�n b�ndernas.�[556]
Dessa delegater fick dock �terv�nda tomh�nta och alla deras v�djanden f�rblev obesvarade. �B�nderna � var utan vapen och utsattes st�ndigt f�r angrepp fr�n kontrarevolution�rerna. Olyckligtvis var det i allm�nhet om�jligt att uppfylla kraven p� att milit�r hj�lp skulle skickas in fr�n landet�, sade en officiell Kuomintangrapport.[557]
�I distriktet Huang An, till exempel�, sade bondef�reningens sekreterare i Hupeh,
d�dade reaktion�rer 21 av de h�gst ansvariga bondeledarna. F�reningen har bett regeringen att skicka soldater f�r att skydda dem. Men regeringen s�ger att soldaterna �r upptagna vid fronten. F�reningen bad d� om lov att anv�nda sina egna vapen; men �ven detta f�rbj�d regeringen, och till�t endast att vapnen anv�nds mot erk�nda banditer som angriper byar, men inte f�r civila konflikter i byarna. Vad kan vi g�ra? Reaktion�rerna accepterar inga lagar; de d�dar som de vill. Men vi m�ste h�lla oss till lagen, f�r vi �r ett ansvarstagande f�rening. �nd� kan inte lagen hj�lpa oss och f�rbjuder oss att hj�lpa oss sj�lva. � Vi vann b�ndernas f�rtroende genom att lova dem lindring av de sv�ra f�rh�llandena. � Detta har inte genomf�rts. � De vanliga b�nderna skrek bara: �L�gnare! Ni har inte gjort n�got f�r oss. Nu lyssnar vi inte p� era tomma ord�. Vi f�rs�ker bryta ner feodalismen. Men feodalismen baserar sig p� byns existerande ekonomiska struktur. Adeln har alla pengar. De fattiga m�ste varje v�r l�na till uts�de, g�dsel och till och med till sin mat. Nu v�grar adeln att l�na ut n�got mer p� grund av att de hatar bondef�reningen. Tv� tredjedelar av b�nderna kan inte f� tag i n�gra pengar till uts�de. De skyller det p� f�reningen. Vi lovade att organisera kooperativ, men inte till detta har vi n�gra pengar. � Lagen f�rbjuder oss att ta jorden fr�n adeln innan den nya jordlagen har antagits och domstolarna kommit med sitt beslut. �
�Mot denna fruktansv�rda lista med sv�righeter�, till�gger miss Strong, �ber�ttade han att b�ndernas f�rbund endast lade fram tv� enkla krav, omedelbart inr�ttande av kommunstyrelser med tillr�ckligt stor milis som kan st�dja dem mot banditer och lagl�sa reaktion�rer; och omedelbart uppr�ttande av kooperativa aff�rer och regeringskrediter till b�nderna. � Grundl�ggande och n�dv�ndiga krav�, sammanfattade v�r kvinnliga reporter, �men under den milit�ra, finansiella och politiska situationen i Wuhan � vilka utopiska dr�mmar!�[558]
S�dant var det �revolution�ra centrumet�! Inte som det existerade i Stalins och Bucharins fantasier utan som det existerade i Centrala Kina � i verkligheten. Det var h�r Browder-Doriot-Mann �andades frisk luft igen� efter sin resa genom Kiangsi och d�r �entusiasmen vi fann bland Hupehs massor och Centrala Kuomintangs inst�llning och den nationalistiska regeringen gentemot arbetarna och b�nderna ingav oss ny tillf�rsikt. �� [559] Detta var den regering som M. N. Roy kallade �sinnebilden f�r den antiimperialistiska striden och det kinesiska folkets kamp�.[560] Under dess herrav�lde blev b�ndernas mest grundl�ggande krav � utopiska dr�mmar!
B�nderna f�rlorade snabbt f�rtroendet f�r sina ledare � (�L�gnare! Ni gjorde inget f�r oss � nu kommer vi inte att lyssna p� era tomma ord!�) � och f�r deras organisationer. �Bondef�rbunden har gradvis f�rlorat b�ndernas f�rtroende och st�d�, rapporterade en talare vid en konferens i Hupeh 25 juni d�rf�r att, �det b�nderna f�r ut av sin kamp oftast inte �r annat �n problem och massakrer�.[561]
N�r Hsia To-yen gjorde uppror i maj f�ll det honom inte in att ta ner den bl�-vita flaggan. �Eftersom han fortfarande hissade Kuomintangs fana och inte klart uttryckte sin inst�llning (?) togs b�nderna p� s�ngen. Angreppet kom pl�tsligt, gripanden gjordes, m�nga flydde s� att b�nderna f�rlorade sina ledare och organisationerna br�t samman. Det var d�rf�r de varken hj�lpte till i striderna eller med transporterna�.[562]
Massorna hade l�rt sig att betrakta Kuomintangs fana som sin egen. N�r reaktionen stack upp huvudet ur dess veck stod de helt of�rberedda och slogs l�tt ner. Det �r vad som skedde med den revolution�ra r�relsen i sin helhet. Kuomintangs fana hade aldrig varit massornas fana. Den var borgarklassens fana, gods�garnas, adelns och militaristernas. Varken Shanghai-kuppen eller ens de h�ndelser som snart skulle f�lja kunde dunka in detta faktum i huvudena p� de kommunistiska ledarna och deras Komintern-mentorer.
I Wuhan hade kommunisterna tagit p� sig fullt ansvar f�r den nationalistiska regeringens handlande. Kommunister satt p� poster i de nationella och provinsiella regeringarna. Kommunistpartiets ledare satt tillsammans med ledare fr�n Kuomintang i en s� kallad �Gemensam konferens�, d�r alla viktiga politiska beslut togs. I en resolution som slog fast partiets plikter p� dessa m�ten deklarerade kommunisternas centralkommitt�: �P� detta gemensamma m�te b�r kommunisterna diskutera alla principiella fr�gor, l�gga fram konkreta f�rslag men dessa f�rslag b�r inte grundas p� v�rt partis maximikrav utan b�r ha i �tanke utvecklingen av den nationalistiska revolutionens intressen och solidariteten med Kuomintangs v�nster�.[563] Kom ih�g att inom �blocket� fungerade inte kommunisterna som oberoende representanter f�r ett allierat parti, utan som medlemmar av Kuomintang, underkastade dess program och dess disciplin. S� n�r Wang Ching-wei, under ett av de f�rsta gemensamma m�tena, meddelade att �endast Kuomintangs centrala exekutivkommitt� har r�tt att godk�nna och publicera resolutionerna fr�n de gemensamma konferenserna�, inst�mde kommunisternas representanter. Wang Ching-wei uppr�tth�ll naturligtvis en omsorgsfullt organiserad partigrupp mot kommunisterna. Han �samlade i hemlighet alla rena Kuomintangmedlemmar fr�n de olika partiorganen och s�g till att det innan varje m�te h�lls ett f�rberedande m�te i hans privata bostad i syfte att uppvisa en enad front � mot de kommunistiska medlemmarna�.[564]
Men han beh�vde inte vara speciellt r�dd f�r n�gon kommunistisk motstr�vighet. Kommunistpartiets centralkommitt� beordrade till och med kommunister som arbetade p� Kuomintang-tidningar �att inte omvandla dessa tidningar till kommunistiska organ utan att arbeta i Kuomintangresolutionernas anda�.[565] Kommunisterna hade enligt blockets villkor, �nda sedan dess start, inte gett ut n�gon egen dagstidning, de hade inte heller n�gon i Wuhan och man hittar heller ingenstans i resolutionerna fr�n Kommunistiska internationalens instruktioner som r�ttar till denna skriande brist p� ett revolution�rt partis mest element�ra vapen. Fr�nvaron av en kommunistisk press utgjorde den slutliga garantin f�r att uppr�tth�llandet av �solidaritet med Kuomintangs v�nster� innebar att kommunisternas fullst�ndigt underordade sig Kuomintang och att kommunisterna h�ll tyst om sina �maximikrav�.
Om detta s� s�kert fastsp�nda och vingklippta parti sade Stalin i sina 21-aprilteser: �Samtidigt som det k�mpar i det revolution�ra Kuomintangs led m�ste kommunistpartiet mer �n n�gonsin tidigare bevara sitt oberoende�.[566]
�Bevara?� ekade Trotskij� �Men fram till idag har kommunistpartiet inte haft n�got s�dant oberoende. Dess brist p� oberoende �r precis orsaken till allt det onda och alla misstag. Ist�llet f�r att en g�ng f�r alla g�ra slut p� g�rdagens metoder, f�resl�r teserna i denna grundl�ggande fr�ga att det beh�lls �mer �n n�gonsin�. Men det inneb�r att de vill beh�lla det prolet�ra partiets ideologiska, politiska och organisatoriska beroende av ett sm�borgerligt parti, vilket ofr�nkomligt f�rvandlas till ett instrument f�r storkapitalet�.[567]
�Solidaritet med Kuomintangs v�nster� garanterade att de kinesiska kommunisternas ideologiska och organisatoriska beroende av sina sm�borgerliga och borgerliga allierade skulle forts�tta. Antingen skulle kommunisterna f�ra en oberoende kurs stick i st�v mot V�nsterkuomintangs krav p� att massr�relsen m�ste kontrolleras eller s� m�ste de kapitulera inf�r detta krav. S� l�nge Komintern insisterade p� att arbetarnas och b�ndernas krav enbart kunde tillfredsst�llas via V�nsterkuomintangs f�rsorg, var v�gen mot oberoende st�ngd. Kommunisterna gick d�rf�r den andra v�gen som var den enda som l�g �ppen f�r dem.
Centralkommitt�n utvecklade inte och drev inte p� strejkr�relsen, utan samarbetade med Kuomintangs ledare f�r att tvinga fram obligatorisk medling och gav regeringen r�tten att fatta det slutliga beslutet samt beordrade fackf�reningarna att inte k�mpa f�r arbetarnas krav utan att underkasta sig arbetsdisciplin. � N�r facken grep ett antal fabriks�gare och butiks�gare skrek borgarklassen: ��verdrifter!� Centralkommitt�n f�rs�kte �vertyga arbetarna att inte ockupera fabriker ens n�r fabriks�garna avsiktligt st�ngde dem som en sabotagehandling, och inte st�nga butiker ens n�r aff�rs�garna med ber�tt mod h�jde priserna.[568]
Prish�jningar utpl�nade de magra vinsterna fr�n hundra segerrika strejker. Arbetarna r�rde sig instinktivt fram�t mot mer revolution�ra �tg�rder. De ockuperade fabrikerna och butikerna och f�rs�kte driva dem sj�lva. Deras fackf�reningar genomf�rde straff�tg�rder mot sabot�rerna och spekulanterna. Men regeringen stoppade dem snabbt. Regeringens �tg�rder, inte arbetarnas �tg�rder, skulle l�sa deras problem fick de h�ra. Earl Browder talade inf�r ett m�te med fackf�reningsaktivister i Hankow 29 april och sa att regeringen m�ste reglera priserna. �Ett misslyckanade (fr�n regeringens sida) att �stadkomma detta betyder katastrof f�r de revolution�ra styrkorna�, sade han.[569]
Regeringens misslyckande att hj�lpa b�nderna skulle vara ett ��desdigert misslyckande� sade Stoler. Regeringens misslyckande att hj�lpa arbetarna skulle vara en �katastrof� sade Browder. Och regeringen misslyckades i b�da fallen.
I denna regering satt tv� kommunistiska ministrar, som jordbruks- respektive arbetsminister, �de klassiska gisslanposterna� f�r att anv�nda Trotskijs ord. Kommunisterna beordrades ursprungligen in i den nationalistiska regeringen av Kommunistiska internationalens exekutivkommitt�s sjunde plenum i slutet av 1926. Kuomintangs plenarm�te i mars uts�g T�an P�ing-shan till jordbruksminister och Hsu Chao-jen, fackf�reningsledaren fr�n Kanton, till arbetsminister. Browder skrev 10 april att �utn�mningen av kommunister till att leda dessa tv� poster signalerar en f�rdjupning i [revolutionens] sociala fas�. F�r Browder betydde kommunisternas intr�de i regeringen en �sv�ng �t v�nster� vilket han var �vertygad om att det �otvivelaktigt skulle komma som en �verraskning och en chock f�r den amerikanska och brittiska imperialismen�.[570] Arthur Ransome, en borgerlig journalist, f�rstod n�got b�ttre �n Browder vad en kommunistisk arbetsminister innebar i en borgerlig regering. �Han kommer inte att bli ett redskap f�r fackf�reningarna utan en medlare mellan regeringen och arbetarna�.[571] Faktum �r att kommunisternas intr�de i Wuhanregeringen endast n�dtorftigt dolde en skarp h�gersv�ng som innebar �verraskningar och chocker enbart f�r arbetar- och bondemassorna.
Som ministrar tvingades kommunisterna genomf�ra Kuomintangs politik. Vid T�an P�ing-shans formella tilltr�de 20 maj sa Wang Ching-wei: �Bonder�relsen har vuxit snabbt. � Vad vi beh�ver nu �r en man som kan leda och styra b�nderna. � Kamrat Tang �r en s�dan ledare. Han �r osedvanligt v�l rustad att ta itu med bondeproblemen�.[572] Han var �osedvanligt v�l rustad� p� grund av att miljoner b�nder identifierade kommunisterna med oktoberrevolutionen i Ryssland, och d�r visste de att b�nderna hade befriats. Men Tang t�nkte inte p� oktoberrevolutionen. �Jag anser att min enda uppgift �r att genomf�ra regeringens jordbrukspolitik � Kuomintangs och den nyligen avlidne Tsungalis (Sun Yat-sen) jordbrukspolitik�, sade han vid sitt tilltr�de.[573]
�Jordbruksministern T�an P�ing-shans �ppningstal kan inte kallas annat �n skamligt� kom anklagelsen l�ngt efter h�ndelsen. �Han teg om jordrevolutionen, om konfiskeringen av jord, om att avskaffa tuhaons och adelns makt i byarna. Han talade l�nge och v�l om liberala reformer av b�ndernas villkor och for ut mot ��verdrifter�. Efter att ha tilltr�tt sin post utf�rdade T�an P�ing-shan omedelbart instruktioner till b�nderna som f�rbj�d �f�rhastade handlingar� mot tuhaon och adeln, med hot om �h�rda straff�.� [574]
F�r tillf�llet �r det kris i b�ndernas frihetsr�relse�, stod det i en av den kommunistiska jordbruksministerns f�rsta manifest. �(Det �r) en �verg�ngsperiod � en period med mycket kamp och kaos, med handlingar som �r f�rhastade och g�rningar som r�r till huvudfr�gan. Vissa av dessa kan tillskrivas �verdrivna krav fr�n b�nderna. Samtidigt som �verdrivna krav m�ste tillskrivas, och �r det logiska resultat av, det l�ngvariga f�rtrycket av b�nderna � �r det inte desto mindre fortfarande n�dv�ndigt att de kontrolleras och styrs. � Regeringen f�rklarar d�rf�r att alla oansvariga handlingar och illegala g�rningar fr�n b�nderna m�ste kv�vas i sin linda i bondmajoritetens (?) intresse och f�r bonder�relsens st�rre skede. � Alla element i byarna som �r positivt inst�llda till revolutionens sak m�ste samlas och organiseras under dess fana och just d�rf�r m�ste det r�da fred i byarna. Den f�r inte f�rst�ras av b�ndernas �verdrivna krav. Vad g�ller lokala tyranniska gods�gare och adelsm�n m�ste regeringen ta itu med dessa. Sj�lvsv�ldiga handlingar fr�n b�ndernas sida som resulterar i att de [ gods�garna ] arresteras eller avr�ttas �r straffbart�[575]
Arbetsministern, kommunisten Hsu Chao-jen, sj�ng samma melodi. �Det finns m�nga vittnesm�l om barnsliga aktiviteter fr�n de nyligen (?) befriade arbetar- och bondesektorernas sida. Detta orsakar en allvarlig spricka inom den revolution�ra alliansen�, skrev han i ett cirkul�r som utf�rdades n�gra dagar efter han installerats.[576]
S� talade gods�garnas och borgarklassens r�st genom det �revolution�ra� Kuomintangs �revolution�ra� regerings megafon � f�rst�rkt och f�rd ut till massorna genom kommunistpartiet!
Jordbruks- och arbetsministerierna var p� intet s�tt n�got annorlunda �n resten av den byr�kratiska apparaten� De utf�rdade inte en enda lag som minskade arbetarnas och b�ndernas lidande, inte ett enda dekret f�r att f�r�ndra utsugningssystemet i st�derna och byarna. � Inga s�dana dekret ens f�rbereddes f�r att f�rel�ggas regeringen f�r beslut. Dessa kommunistiska ministrars arbete � f�rvandlades i praktiken till det ruttnaste borgerliga byr�kratiska styre. F�r att utpl�na v�r kommunistiska fysionomi inf�r massorna lade vi inte fram ett enda revolution�rt f�rslag. F�r att d�lja kontrarevolutionen kritiserade vi inte Wuhanregeringens fel.[577]
I massorganisationerna gjordes f�rs�k att �vertyga arbetarna och b�nderna om att deras r�ddning l�g i enhet med dem som f�rtryckte dem. Hsiang Chungfah, som var ledare f�r det provinsiella Allm�nna fackf�rbundet och senare blev sekreterare i kommunistpartiet,[578]� sysslade med att organisera gemensamma m�ten mellan fackligt folk och handelsm�n och kapitalister i ett f�rs�k att genomf�ra Wang Ching-weis instruktioner att �sm�kapitalister m�ste enas med arbetarna�.[579] Helt enligt order fr�n arbetsministeriet avstod Hupehs Allm�nna fackf�rbund fr�n den polisi�ra makt den tagit p� sig.[580]
Jen Hsu, generalsekreterare f�r Kinas Bondeorganisation, klagade �ver att �bonder�relsen i Hupeh utvecklades f�r snabbt�, och meddelade att organisationen beslutat att �l�gga band p� bondeupproret f�r att skydda de �revolution�ra officerarnas� jord.[581] Hupehs Provinsiella Bondeorganisation f�ljde lydigt efter. �I enlighet med centrala Kuomintangs och nationalistregeringens instruktioner� beordrade de alla lokala organisationer �att f�rhindra omogna handlingar inom bondeorganisationen. � Anstr�ngningar m�ste g�ras�, uppmanade de, �att konsolidera fronten och s�ka n�rmare samarbete mellan de jordl�sa b�nderna, de sm� gods�garna, handelsm�nnen och fabriks�garna. � Konfiskering av den revolution�ra milit�rpersonalens egendomar eller egendomar som �gs av dem som inte �r lokala v�ldsm�n och d�liga adelsm�n f�rbjuds�.[582] Enligt noteringar klagade Wang Ching-wei inf�r Borodin att b�nderna inte brydde sig om dessa instruktioner och konfiskerade jorden �verallt de kunde. �Borodin f�rnekade att han var ansvarig f�r r�relsen. � Wang fr�gade d� Borodin vad han f�reslog att g�ra �t det. Borodin kunde bara svara att det enda s�ttet var att f�r�ndra r�relsen�.[583]
�Solidaritet med Kuomintangs v�nster� f�reskrevs ovanifr�n. F�r att uppr�tth�lla denna solidaritet m�ste kommunistpartiet avs�ga sig sin klassroll och �verge sin historiska uppgift. Klasskampens inverkan drev Wuhans politiker in i armarna p� borgarklassen och adeln, vars instrument Wuhan- regeringen hade blivit � och till Kuomintang och till denna regering var kommunisterna bundna av Kommunistiska internationalens direkta instruktioner. �Under inflytande av Kuomintangledarnas skr�ck och tvekan, var [de kommunistiska ledarna] of�rm�gna att l�gga fram ett revolution�rt handlingsprogram f�r att l�sa jordproblemet.� [584]
�Fattigb�ndernas barnsliga agerande�, klagade kommunisternas centralkommitt� den 15 maj, �f�r sm�borgarna att dra sig undan fr�n oss�.[585] Borodin, Roy och kommunisternas ledare var under dessa kritiska dagar upptagna � �med att h�lla sm�borgarna kvar hos oss�. Med �sm�borgare� menade de inte den stora massan av hantverkare, sm�handlare, sm� butiks�gare och bondeklassens l�gre skikt som kunde och skulle ha samlats kring en verkligt revolution�r fana. De menade de sm� gods�garna, de �revolution�ra� officerarna och V�nsterkuomintangs politiker. Tillsammans med sm�borgarna stod arbetarnas och b�ndernas stora massor utan ledning. Reaktion�ra krafter i st�der och p� landsbygden st�rktes p� detta s�tt materiellt och b�rjade snart h�vda sin �verh�ghet.
Medan Wuhanledarna och kommunisterna bittert klagade �ver b�ndernas ��verdrifter� och v�djade om att �ordningen skulle �terst�llas� framtr�dde snart militaristiska styrkor f�r att �terst�lla �ordningen� p� sitt eget s�tt. Den �revolution�ra arm�n� ingrep f�r att med kraft genomf�ra det som politikerna i Wuhan ville men inte kunde uppn� med �vertalning.
N�gra timmar efter skymningen den 21 maj i Changsha, Hunans huvudstad, splittrades m�rkret av gev�rs- och kulspruteeld. Klockan ett beordrade general Hsu Keh-chang, bef�lhavare f�r den lokala garnisonen och underordnad general Tang Sheng-chih, sina m�n, den 33 bataljonen i 35 arm�n, att binda vita band runt sina armar. I ledningen f�r dem marscherade han till Hunans provinsiella Allm�nna fackf�rbund. Fyra strejkvakter, tv� kvinnor och en femte man sk�ts ner vid porten och soldaterna str�mmade in i byggnaden. I snabb f�ljd stormade insatsgrupper de provinsiella Kuomintang-h�gkvarteren, partiskolan och de fastigheter som arbetarnas och b�ndernas och studenternas alla massorganisationer uppeh�ll sig i. H�gkvarteren slogs s�nder och samman och alla som befann sig d�r sk�t antingen p� fl�cken eller greps. Eldgivningen fortsatte n�stan �nda till gryningen.
Morgonen d�rp� var staden full av affischer: �Ned med extremisterna!�. �St�d Chiang Kai-shek!� Hsu Keh-chang meddelade att han �tvingats� handla p� grund av att strejkvakterna och bondevakterna planerade att avv�pna hans m�n, en f�rklaring som inte l�ngre var originell efter h�ndelserna i Shanghai endast sex veckor tidigare. Hsu meddelade dessutom att Hunans provinsiella Kuomintang och regering skulle �omorganiseras�, och av den orsaken skulle en kommitt�, utn�mnd av milit�ren, inr�ttas.
Nyheter om h�ndelserna i Changsha natten den 21 maj kom l�ngsamt ut i tryck i Wuhan. Inte f�rr�n fyra veckor senare hade pressen utf�rliga redog�relser[586] och det var d� en delegation kom fr�n Hunan f�r att beg�ra skydd av regeringen fr�n plundrande soldater som hade inf�rt ett skr�ckv�lde i hela provinsen. En m�nad hade redan g�tt, en m�nad av feg obeslutsamhet och f�rr�diskt svek i Wuhan.
Attackerna den 21 maj visade sig enbart vara �ppningsfasen av det blodigaste kapitlet i historien om 1927 �rs katastrofer i Kina. Under skymningen och gryningen f�rdes gripna arbetare, b�nder och studenter till det �ppna omr�det utanf�r v�stra porten till Changsha och sk�ts ner i h�gvis. Soldaterna roade sig med de kvinnliga f�ngarna n�r de gjorde sig av med dem genom att skjuta dem upp genom kroppen fr�n slidan.[587] M�nnen utsattes f�r outs�gliga kval. M�nga som inte halsh�ggs skars av genom kroppen vid h�ften. Efter den f�rsta v�gen av d�dande, inf�rde Changsha en rutin med �tminstone tio, och oftast s� m�nga som 30, avr�ttningar om dagen. N�r den v�l inletts i provinshuvudstaden spreds terrorn och kr�vde fasansfulla offer. Inom n�gra f� dagar d�dades fler �n 100 i Henyang. Den 24 maj, i Sangteh, mejades 600 aktiva medlemmar av den lokala bondeorganisationen ner av kulspruteeld. N�r soldaterna n�dde Liuyang flydde b�nderna mot Changsha. D�r m�tte Hsu Keh-chang dem med kulsprutor och 130 m�n och kvinnor l�mnades d�da eller d�ende framf�r stadsporten. Under de kommande m�naderna f�ll inte mindre �n 20 000 b�nder, m�n, kvinnor och arbetare i byarna, offer f�r denna �ngv�lt. F�r de tjogtal som revolutionen d�dat tog reaktionen livet av tusentals.
P� morgonen den 21 maj gjordes ett f�rs�k att mobilisera de skingrade gardena f�r ett motanfall. Lokala ledare beordrade att de bev�pnade avdelningarna skulle koncentreras till bergen utanf�r Changsha. Bondegarden och strejkvakter tog sig med sina gev�r till den utsedda platsen. P� n�gra f� dagar stod en arm� p� flera tusen, bittra �ver f�rlusten av fruar och systrar, pappor och br�der, redo att marschera mot Changsha som Hsu Keh-chang h�ll med 1 700 man. B�nderna r�knade med att man kunde st�nga in garnisonen i Changsha och �terta staden och organiserade sina styrkor p� provinsiell niv�. De r�knade framf�r allt med snabb hj�lp fr�n Wuhan.
De hade redan inlett marschen n�r det kom ett p�bud fr�n kommunistpartiets centralkommitt� om att avbryta planerna p� att attackera Changsha och �att v�nta p� att den nationella regeringen ska gripa in f�r att avg�ra fr�gan�.[588] Den allkinesiska fackf�reningsfederationen och allkinesiska bondeorganisationen skickade ett gemensamt telegram den 27 maj: �Till den provinsiella bondeorganisationen och den provinsiella fackf�reningen, c/o Siangtans och Siangsangs fackf�reningar: Centralregeringen har utsett en femmannakommitt� som avreste denna morgon f�r att bil�gga incidenten i Changsha. V�nligen meddela alla bonde- och arbetarkamrater i provinsen att vara t�lmodiga och v�nta p� regeringens tj�nstem�n f�r att undvika vidare mots�ttningar�.[589] Representanten fr�n kommunisternas centralkommitt� i Hunan utf�rdade order om retr�tt f�r alla bondeenheter. De fick tag i alla utom tv� avdelningar av Liuyuanghsiens k�mpar som marscherade fram till stadens portar vid den avtalade tidpunkten, d�r de och blev utraderade av Hsu Keh-changs kulsprutor. F�rdr�jningen gjorde att Ho Chen, som skulle h�lla provinsen som f�rl�ning fr�n Chiang Kai-shek, kunde skicka tv� regementen fr�n Yochow f�r att f�rst�rka garnisonen i Changsha. P� n�gra f� dagar hade tillf�llet att sl� tillbaka och mobilisera hela provinsen g�tt f�rlorat. Reaktionen grep tag i Hunans sadelknapp och kunde inte slitas loss igen.[590]
�Femmannakommitt�n� som skickats ner fr�n Wuhan leddes av T�an P�ing-shan. Ch�� Ch�iu-pai uppger att Borodin f�ljde med gruppen[591] som l�mnade Hankow den 26 maj �f�r att utf�ra uppgiften att �terst�lla ordningen�. Men de kom inte l�ngre �n till gr�nsen mot Hunan. I Yochow tvingades de tillbaka av general Ho Chiens trupper. Uppgiften att �terst�lla �ordningen� hade redan genomf�rts av kontrarevolutionens b�ttre utrustade instrument.[592]
Den �omorganiserade� provinsregeringen beordrade att lien pao-systemet (d�r familjer och byarna var kollektivt ansvariga f�r individers f�rseelser) skulle �terst�llas. Dekret utf�rdades som erbj�d skydd f�r dem som ville peka ut kommunister och aktiva medlemmar i massorganisationerna. Under processen med att �omorganisera� tangpus och andra organ blev alla f�re detta ledare, vart de �n p�tr�ffades, skjutna p� fl�cken. All jord som konfiskerats fr�n gods�garna eller fr�n templen blev beordrade att �terl�mnas till sina �r�ttm�tiga� �gare. Planen att kalla in en provinsiell delegatf�rsamling avbr�ts och de drygt hundra delegater som redan befann sig i Changsha i v�ntan p� det f�rsta samantr�det, utsatt till i juni, avr�ttades en masse. Skolor st�ngdes. Kvinnliga elever utsattes f�r avskv�rda f�r�dmjukelser. Reaktion�ra tidningar som undertryckts �terupptog utgivningen. Flyktingar fr�n Haosen som flytt fr�n b�ndernas vrede �terv�nde i m�ngder och fyllde posterna i det nyligen omorganiserade partiet och regeringen. Med dem kom de pengar som de fyllde Hsu Keh-changs och Ho Chiens privata konton.[593]
Medan arbetarna och b�nderna i Changsha och ett hundratal andra Hunan-st�der leddes ut av Kuomintang-soldater f�r avr�ttning, samlades delegater fr�n hela v�rlden i Kreml i Moskva vid Kommunistiska internationalens exekutivkommitt�s �ttonde plenarm�te. Trots att Hsu Keh-changs milit�rkupp genomf�rdes tre dagar efter att plenumet �ppnats, hade endast tv� eller tre av de n�rvarande delegaterna i Moskva k�nnedom om att de f�ljande dagarna, fram till plenarm�tet avslutades den 30 maj, var de blodigaste dagarna av terror i Hunan. Plenarm�tet sj�lvt h�lls emellertid i en terroratmosf�r av helt eget slag.
I teorin var Kominterns exekutivkommitt�, efter v�rldskongressen, internationalens h�gsta beslutande politiska organ. I sj�lva verket best�mdes politiken av den ryska delegationen och den ryska delegationen dominerades av Stalin. Stalins offensiv f�r att eliminera oppositionen under ledning av Trotskij gick in i sin slutfas. EKKI:s m�ten avsl�jade den djupg�ende spricka som redan skiljde de stridande styrkorna �t, den gryende sm�borgerliga reaktion som f�rkroppsligades i Stalins apparat, och oppositionen till vilken de fr�msta av de prolet�ra gamla bolsjevikerna ansl�t sig. Den avsl�jades i meningsskiljaktigheterna i alla aktuella huvudfr�gor, Sovjetunionens inrikespolitik, den Anglo-ryska fackliga enhetskommitt�n, krigshotet och, den skarpaste av dem alla, den kinesiska revolutionens problem och �de.[594]
Plenumet samlades vid en tidpunkt d� h�ndelser �verallt direkt bekr�ftade den f�rkrossande riktigheten i oppositionens kritik av Stalins kurs. Inrikespolitiken, som inriktade sig p� att st�dja kulakerna (rika b�nder) under Bucharins ber�mda paroll: �Berika er!�, hade redan underminerat den prolet�ra makten i en alarmerande grad.[595] L�ngt mer uppenbar, speciellt f�r utl�ndska delegater, var den stalinistiska bankrutta politiken i Storbritannien och Kina. Kremls tv� h�rnpelare i strategin f�r kampen mot den brittiska imperialismen hade kollapsat: den Anglo-ryska kommitt�n, blocket med Purcell, Hicks och Citrine,[596] och Kuomintang, blocket med Chiang Kai-shek.
Den diplomatiska brytningen med Storbritannien skedde medan plenumet sammantr�dde. Samma vecka uppl�stes den Anglo-ryska kommitt�n, som Stalin ans�g vara det fr�msta vapnet mot Downing Streets antisovjetiska krigsplaner, i tomma intet. Medan plenumet sammantr�dde, befl�ckades ocks� de nya trosf�rklaringarna till Tang Sheng-chih & Co. i Wuhan och Changsha av Hunans arbetares och b�nders blod.
Under dessa omst�ndigheter var inte Stalin ben�gen att f�rse oppositionen med det offentliga forum som bolsjevismens alla traditioner och Sovjetunionens och den internationella r�relsens verkliga intressen ber�ttigade den till. Kominterns exekutivkommitt�s plenarm�ten hade tidigare genomf�rts i Andrejevsalen, tsarernas tidigare tronsal i Kreml. Hundratals kommunister, ryssar och utl�nningar, brukade fylla den stora salen f�r att lyssna p� rapporterna och talen. Dessa �tergavs ordagrant dagligen i den ryska pressen och i engelska, tyska och franska kominternorgan. Denna procedur, n�got man fortfarande f�ljt s� sent som under de tv� plenarm�ten som genomf�rts under f�reg�ende �r,[597] slopades nu abrupt helt. Det �ttonde plenumet sammantr�dde, i motsats till alla tidigare i Kommunistiska internationalens historia, under kvasi-konspiratoriska f�rh�llanden. Endast en kortfattad, senkommen, �tta raders presskommunik� meddelade att den inkallats.[598]
Albert Treint, d� medlem av Kominterns exekutivkommitt�s presidium och medlem av den speciella underkommitt�n om Kina under �ttonde plenarm�tet och en inbiten motst�ndare till �trotskism�, beskrev sessionen s� h�r:
Exekutivens senaste plenarm�te h�lls i det lilla rum som vanligtvis anv�nds till presidiets m�ten � och detta under f�rev�ndning att inte fanns n�got annat rum tillg�ngligt f�r Kominterns exekutivkommitt� i Moskva, v�rldsrevolutionens och den prolet�ra statens huvudstad. I verkligheten handlade det om att f�rhindra att de ryska kamraterna, som vanligtvis bj�ds in till v�ra internationella sammantr�den, deltog i diskussionerna d�r de kunde ha f�tt k�nnedom om en del av de saker som dolts f�r dem. Politiska dokument, som inte hade n�gra hemligheter som helst, delades ut till delegaterna f�rst n�r exekutivm�tet skulle inledas. D�rp� p�gick plenarm�tets och dess kommitt�ers sessioner utan uppeh�ll, vilket gjorde att delegaterna endast � i b�sta fall � fick tid att skumma igenom dessa dokument.
Delegaterna f�rbj�ds att kopiera anteckningarna med sina egna tal eller att l�mna dem till n�gon. S� snart plenarm�tet avslutats var man tvungen att omedelbart �terl�mna alla dokument f�r att �verhuvud taget f� ge sig av. De f�rs�kte f�rbjuda medlemmar av exekutiven att avge r�stf�rklaringar men till slut, efter ett flertal protester, till�mpades detta beslut endast p� medlemmar av oppositionen. F�r f�rsta g�ngen i internationalens historia publicerades inga protokoll fr�n diskussionerna, varken i SSSR:s press eller den internationella kommunistiska pressen. Endast de antagna resolutionerna och ett f�tal uttalanden som gjorts under diskussionerna publicerades. Dessa f�rlorade dock sin verkliga mening n�r de p� detta s�tt isolerats fr�n diskussionen fr�n vilka de utvecklats.[599]
F�rutom resolutionerna, en kort ledare i Pravda 31 maj och en kommunik� av EKKI:s sekretariat[600], publicerade pressen en m�nad senare Stalins tal[601] och en rapport om plenarm�tet som Bucharin avgivit till ett partim�te i Moskva.[602] Det var inte f�rr�n ett �r senare, efter det att oppositionella utomlands b�rjat publicera de tal Trotskij hade h�llit, som Komintern gav ut en tunn pamflett p� tyska med n�gra av talen om den kinesiska fr�gan vid plenumet.[603] Den kompletta rapporten fr�n f�rhandlingarna publicerades aldrig. �nd� var det h�r som meningsskiljaktigheterna betr�ffande Kina avtecknade sig s�rskilt skarpt, speciellt om man t�nker p� vad som skedde under just de dagarna i Wuhanregeringens territorium. I sitt tal, som h�lls 24 maj, det vill s�ga tre dagar efter det att Changsha st�rtats, upprepade Stalin p� nytt sitt motst�nd mot att skapa sovjeter med motiveringen att regeringen i Hankow och Kuomintang var jordbruksrevolutionens organ i Kina.
�Jordsbruksrevolutionen�, sa han, �utg�r grundvalen och inneh�llet f�r den borgerliga demokratiska revolutionen i Kina. Kuomintang i Hankow och regeringen i Hankow �r den borgerligt demokratiska revolution�ra r�relsens centrum�.
Och igen:
F�rst�r oppositionen att skapandet av arbetar- och bondedeputerades sovjeter nu �r liktydigt med att skapa en dubbelmakt, som delas mellan sovjeterna och Hankow-regeringen, vilket n�dv�ndigtvis och oundvikligen kommer att leda fram till parollen som uppmanar till att st�rta Hankow-regeringen? � Det skulle vara en helt annan sak om det inte fanns en folklig, revolution�rt demokratisk organisation som V�nsterkuomintang i Kina. Men eftersom det finns en s�dan specifik revolution�r organisation, som �r anpassad till de speciella kinesiska f�rh�llandena och som visar sitt v�rde f�r den borgerligt demokratiska revolutionens vidare utveckling i Kina � vore det idiotiskt och oklokt att krossa denna organisation, som det tagit s� m�nga �r att bygga, vid en tidpunkt n�r den borgerligt demokratiska revolutionen som nyss har inletts, �nnu inte har segrat och inte kan vara segerrik p� ett tag.
Och igen:
Eftersom Kina genomg�r en jordbruksrevolution, � eftersom Hankow �r centrum f�r den revolution�ra r�relsen i Kina �r det n�dv�ndigt att st�dja Kuomintang i Wuhan. Det �r n�dv�ndigt att kommunisterna utg�r en del av detta Kuomintang och dess revolution�ra regering, p� villkor att proletariatets hegemoni och dess parti s�kerst�lls b�de inom och utanf�r Kuomintang led. �r dagens Hankow-regering ett organ f�r proletariatets och bondeklassens revolution�ra diktatur?
Nej. �n s� l�nge �r den inte det, den kommer inte heller att bli det inom den n�rmaste framtiden, men den har alla chanser att utvecklas till ett s�dant organ under revolutionens vidare utveckling. � [604]
Stalin vill ha �proletariatets hegemoni� inom Kuomintang och Hankow-regeringen vilken han f�rv�ntade sig skulle genomf�ra jordbruksrevolutionen. Trotskij h�vdade som svar att Wuhanledarna skulle bryta p� fr�gan om den jordbruksrevolutionen och att �proletariatets hegemoni� endast kunde f�rverkligas om massorna mobiliserades till sovjeter som verkligen kunde leda b�nderna i den avg�rande kampen om jorden.
�Hankowledarnas block �r �nnu ingen revolution�r regering�, varnade han. �Att skapa och sprida illusioner om detta inneb�r att man d�mer revolutionen till d�den. Enbart � sovjeter kan tj�na som grund f�r en revolution�r regering�.[605]
Och igen:
Stalin har �terigen h�r uttalat sig mot arbetarnas och b�ndernas sovjeter med argumentet att Kuomintang och regeringen i Wuhan �r tillr�ckliga medel och instrument f�r den agrara revolutionen. Stalin tar s�ledes p� sig ansvaret, och vill ocks� att Internationalen ska g�ra det, f�r Kuomintangs och Wuhan-regeringens politik, precis som han vid flerfaldiga tillf�llen tagit p� sig ansvaret f�r Chiang Kai-sheks tidigare �nationella regerings� politik. � Vi har inget gemensamt med denna politik. Vi vill inte ta p� oss ens skuggan av ett ansvar f�r Wuhanregeringens och Kuomintangs lednings politik och vi r�der Komintern entr�get att f�rkasta detta ansvar. Vi s�ger r�ttframt till de kinesiska b�nderna: V�nsterkuomintangs ledare av typen Wang Ching-wei och kompani. kommer oundvikligen att f�rr�da er om ni f�ljer Wuhan-ledningen ist�llet f�r att bilda era egna oberoende sovjeter. � politiker av Wang Ching-weis typ att tio g�nger hellre f�rena sig med Chiang Kai-shek mot arbetarna och b�nderna. Under s�dana f�rh�llanden blir tv� kommunister i en borgerlig regering en vanm�ktig gisslan, om inte en direkt maskering f�r f�rberedelserna av nya slag mot de arbetande massorna. Vi s�ger till arbetarna i Kina: B�nderna kommer inte att genomf�ra den agrara revolutionen till slutet om de leds av sm�borgerliga radikaler ist�llet f�r av er, de revolution�ra prolet�rerna. Bygg d�rf�r era arbetarsovjeter, f�rena dem med bondesovjeterna, bev�pna er genom sovjeterna, dra in soldatrepresentanter i sovjeterna, skjut de generaler som inte erk�nner sovjeterna, skjut de byr�krater och borgerliga liberaler som s�ker organisera uppror mot sovjeterna. Endast genom bonde- och soldatsovjeter kan ni vinna �ver majoriteten av Chiang Kai-sheks soldater till er sida.� Ni, medvetna kinesiska prolet�rer, skulle vara f�rr�dare mot er klass och ert historiska uppdrag om ni tror att en organisation vars ledare �r sm�borgare med ett kompromissande sinnelag � kan fungera som ers�ttning f�r arbetarnas, b�ndernas och soldaternas sovjeter som omfattar miljoner och �ter miljoner. Den kinesiska borgerligt demokratiska revolutionen kommer att g� fram�t och bli segerrik i sovjetens form eller inte alls.[606]
De viktigaste avsnitten i den antagna resolutionen var f�ljande:
Kommunistiska internationalen exekutivkommitt� anser att st�ndpunkten hos de som underskattar Hankowregeringen och f�rnekar dess realitet, dess stora revolution�ra roll, �r felaktig. Genom sin klassammans�ttning representerar Hankow-regeringen och V�nsterkuomintangs ledning inte enbart b�nderna, arbetarna och hantverkarna utan �ven en del av medelklassen. Det �r anledningen till att Hankowregeringen, som �r V�nsterkuomintangs regering, �nnu inte �r proletariatets och b�ndernas diktatur, utan �r p� v�g mot en s�dan diktatur, och oundvikligen kommer att utvecklas mot en s�dan diktatur n�r proletariatets klasskamp utvecklas, n�r de f�rlorar de borgerligt radikala som f�r tillf�llet f�ljer samma v�g, �vervinner f�rr�derier. �
Kommunistiska internationalens exekutivkommitt� uppm�rksammar s�rskilt det kinesiska partiet p� det faktum att kontakten mellan den revolution�ra regeringen och massorna nu �r mer n�dv�ndig �n n�gonsin. Det �r endast genom denna n�ra kontakt, huvudsakligen f�rverkligad med hj�lp av Kuomintang, endast genom en beslutsam inriktning mot massorna, som det kommer att bli m�jligt att st�rka den revolution�ra regeringens auktoritet och dess roll som revolutionens organisatoriska centrum. Kommunistpartiets uppgift �r att se till att Hankowregeringen har en s�dan inriktning. Utan att f�rverkliga denna uppgift, utan att det utvecklas en massr�relse, utan jordbruksrevolutionen, utan en avg�rande f�rb�ttring av arbetarklassens situation, utan att omvandla Kuomintang till en stor och verklig organisation f�r de arbetande massorna, utan att fackf�reningarna st�rks och kommunistpartiet blir st�rre, utan ett n�rmare samarbete mellan Hankowregeringen och massorna, �r det om�jligt att leda revolutionen till slutlig seger.
Under de nuvarande f�rh�llandena i Kina st�djer kommunistpartiet det krig som f�rs av Hankow. Det tar ansvar f�r Wuhanregeringens politik, som det direkt deltar i. Det �r f�r att p� alla s�tt underl�tta denna regerings uppgifter. Det �r d�rf�r kommunistpartiet �i princip� inte kan ha n�got emot taktiken att g� f�rsiktigt fram. Som ansvarigt f�r regeringens politik, skulle kommunistpartiet beg� en fullkomlig galenskap om det, oavsett omst�ndigheterna, skulle f�rkasta kompromisstaktiken, det vill s�ga om det f�rs�kte sig p� att k�mpa p� alla fronter samtidigt.
Det �r d�rf�r EKKI anser att denna fr�ga m�ste avg�ras konkret i enlighet med de konkreta omst�ndigheterna som inte kan f�rutses i f�rv�g. � Att till�ta en taktik som inneb�r att kryssa fram och tillbaka m�ste �terspeglas i regeringens ekonomiska politik, som inte under n�gra omst�ndigheter �r tvingad att omedelbart konfiskera av alla utl�ndska f�retag. � [607]
Efter att p� detta s�tt ha l�mnat d�rren vid�ppen f�r att �g� f�rsiktigt fram�t�, uppmanade resolutionen det kinesiska kommunistpartiet att �f�rdjupa� jordbruksrevolutionen, att bev�pna och mobilisera massorna. Dessa fraser skulle senare citeras som bevis p� att de kinesiska kommunistledarna hade �saboterat� Kominterns instruktioner. Detta att jordbruksrevolutionen gjordes helt beroende av Hankow-regeringen som �revolutionens organisatoriska centrum� f�r vilka kommunisterna, enligt order, antog fullt ansvar, skulle bekv�mt nog gl�mmas bort, liksom ordern att mobilisera massorna f�r att rekryteras till Kuomintang � (��verl�mnas i b�dlarnas h�nder�, sade Trotskij) � och ordern att �st�rka� Hankowregeringens �auktoritet�. Utan denna koppling mellan Wuhan och massorna, som uppn�tts �fr�mst med hj�lp av Kuomintang�, var den seger som Komintern p�bjudit om�jlig.
Men t�nk om Hankowregeringen visade sig vara ovillig? T�nk om den inte enbart var ovillig att genomf�ra jordbruksrevolutionen, utan �ppet motsatte sig den? Denna avg�rande fr�ga togs varken upp eller besvarades i den formella resolution som antogs av plenumet. Stalin och Bucharin talade om Hankowregeringens �stora revolution�ra roll�, men de f�rstod mycket v�l att Hankowregeringen aldrig skulle g� med p�, �n mindre leda, jordbruksrevolutionen. � andra sidan ans�g de att samarbetet med Hankows politiker och generaler var oumb�rligt och av detta drog de den logiska slutsatsen att det var n�dv�ndigt att h�lla jordbruksrevolutionen inom de gr�nser som inte skulle skr�mma bort dessa allierade. Det �r detta som var den verkliga betydelsen av att �g� f�rsiktigt fram�.
Det var den �sikt som Bucharin framf�rde under m�tet f�r underkommitt�n om den kinesiska fr�gan, best�ende av honom sj�lv, Ercoli fr�n Italien och Treint fr�n Frankrike. Treint som fram tills dess varit en av Stalins p�litliga l�jtnanter och ledande i kampanjen mot �trotskismen�, ryggade tillbaka inf�r dessa perspektiv och f�rklarade att det skulle leda till att man m�ste undertrycka b�nderna med vapenmakt. Efter att Bucharin dragit in Stalin i diskussionen, f�rkunnade han att ett misslyckande att kontrollera b�nderna skulle f� �den borgerliga v�nsterflygeln att v�nda sig mot oss� och l�ste upp telegram fr�n Borodin �som visade att Kuomintangs ledning var fast besluten att bek�mpa jordbruksrevolutionen �ven till priset av en brytning med Komintern. �Mot denna m�jlighet�, sa Stalin, var det n�dv�ndigt att �man�vrera�.[608]
�Att k�mpa nu inneb�r ett s�kert nederlag�, h�vdade Stalin. �Att man�vrera �r att vinna inte bara tid, utan m�jligheten att bli starkare och att ta upp kampen senare under f�rh�llanden d�r segern kommer att vara m�jlig. Det �r m�jligt att man�vrera utan kompromisser� fortsatte han. �Jordbruksrevolutionen skr�mmer Kuomintang endast om den direkt skadar dess medlemmars och arm�officerares intressen. Jag f�resl�r att vi skickar instruktioner till Borodin som instruerar honom att mots�tta sig konfiskering och uppdelning av jord som tillh�r Kuomintang-medlemmar eller officerare i nationalistarm�n�.
N�r Treint kr�vde att f� veta om kommunisterna f�rv�ntades st�dja Hankow n�r de brukade v�ld mot b�nderna, s�ger han att Bucharin svarade jakande. Vid denna punkt inflikade Stalin: �Bucharin driver sakerna till sin logiska ytterlighet. Men en s�dan situation kommer inte att uppkomma. Vi har tillr�ckligt stor auktoritet �ver de kinesiska massorna f�r att f� dem att acceptera v�ra beslut�.[609]
Vid den tidpunkt d� �ttonde plenumets instruktioner och Stalins telegram anl�nde till Hankow den 1 juni, h�ll olyckligtvis Kuomintangs generaler redan p� att ut�va sin egen �tillr�ckliga auktoritet� �ver massorna. St�d till jordbruksrevolutionen ledde ob�nh�rligen till en brytning med V�nsterkuomintangs ledning. Likv�l var en s�dan brytning uttryckligen f�rbjuden. Bildandet av sovjeter, som kunde ha givit en ram f�r att mobilisera massorna att genomf�ra jordbruksrevolten, var f�rbjudet, eftersom en s�dan kurs innebar �kamp mot det revolution�ra Kuomintang� mot Hankow-regeringen, �revolutionens organiserande centrum�. EKKI:s offentliga resolution kr�vde oberoende aktioner f�r att �f�rdjupa� jordbruksrevolutionen. Stalins telegram beordrade att den skulle h�llas inom de gr�nser som beh�vdes f�r att bevara alliansen med generalerna och politikerna. Dessa direktiv upph�vde varandra och medf�rde att de kinesiska kommunisterna blev hoppl�st f�rvirrade.
Stalins telegram, som det �tergavs av Chen Tu-hsiu, som var den som tog emot det,[610] inneh�ll f�ljande punkter:[611]
1. �Konfiskera jorden �, men inte i nationalistregeringens namn, och r�r inte de milit�ra officerarnas jord�.
Detta var i grunden endast en upprepning av den formel som antagits i principiellt av Kuomintangs Jordkommission och kommunistpartiets femte kongress. Wang Ching-wei hade h�rt motsatt sig n�gon form av jordkonfiskering just p� grund av att han ins�g att �majoriteten av andra, sj�tte och �ttonde arm�ernas underordande officerare h�mtades fr�n Hunans och Hupehs adel�.[612] Wang f�r sin del f�redrog att stanna hos generalerna framf�r att g� med massorna. Chen Tu-hsiu sade senare, �p� den tiden fanns det inte en enda borgare, gods�gare, tuchun (krigsherre) eller l�gadel i provinserna Hunan eller Hupeh som inte var sl�kt eller n�ra v�n till n�gon officerare. Samtliga gods�gare skyddades direkt eller indirekt av officerarna�,[613] F�r att anv�nda Trotskijs fras, f�rvandlade dessa instruktioner arm�erna till �b�de de sm� och stora gods�garnas �msesidiga f�rs�kringsorgan�.[614]
2. �Anv�nd partih�gkvarterets makt f�r att h�lla tillbaka b�ndernas �alltf�r ivriga� aktioner�.
�Vi genomf�rde faktiskt denna skamliga politik� skrev Chen Tu-hsiu. B�ndernas alltf�r �alltf�r ivriga aktioner� tyglades redan, inte genom kommunistpartiets auktoritet, utan av Kuomintangs generaler.
3. �F�rinta de nuvarande otillf�rlitliga generalerna, bev�pna 20.000 kommunister och v�lj ut 50.000 arbetare och b�nder fr�n Hunan och Hubei och organisera en ny arm�.�.
Vem skulle krossa generalerna? Och hur skulle detta ske s� l�nge kommunisterna var tvungna att stanna kvar inom Kuomintang och i regeringen. �Jag antar�, sa Chen Tu-hsiu, �att vi �mkligt kunde ha fortsatt att be Kuomintangs centralkommitt� att avskeda dem�. Som vi kommer att uppt�cka var det just detta som var tanken. Hur skulle en ny arm� kunna skapas utan att omedelbart kollidera med Kuomintangs generaler? Och hur skulle detta kunna uppn�s om inga f�rs�k gjorts att organisera arm�ns soldater i egna sovjeter och p� s� s�tt f� dem i direkt kontakt med arbetar- och bondemassorna?
4. �Ers�tt de gamla medlemmarna i Kuomintangs centrala exekutivkommitt� med nya arbetare�.
N�r han skrev om detta bara ett �r senare v�gade Ch�� Ch�iu-pai inte citera direkt fr�n Stalins telegram utan dristade sig till att citera ett liknande stycke fr�n Nr 71 av Communist International: �� ena sidan m�ste vi konsolidera den nationella revolution�ra arm�n och Kuomintang. � � andra sidan � m�ste vi hitta medel med vars hj�lp vi, utan att f�rsvaga enhetsfronten, kan f�r�ndra klassammans�ttningen inom Kuomintang, i den nationella regeringen och i arm�erna�. Detta skrev Chiu f�rsiktigt, �var verkligen ytterst sv�rt, eftersom en f�r�ndring av klassammans�ttningen inom arm�n innebar att kommunistpartiet er�vrade arm�n. � (Det innebar) att man dj�rvt m�ste genomf�ra en speciell social politik (?) f�r att l�sa soldaterns, b�ndernas och de breda massornas livsvillkor. Detta kr�vde inte bara ingrepp mot borgarklassen, utan �ven mot de sm�borgerliga handelsm�nnen�.[615]
5. �Organisera en revolution�r domstol med en v�lk�nd medlem i Kuomintang som ordf�rande, f�r att st�lla de reaktion�ra officerarna inf�r r�tta�.
Detta var medlen f�r att �krossa� de reaktion�ra generalerna. P� grundval av detta godk�nde kommunisterna utn�mningen av Tang Sheng-chih f�r att d�ma Hsu Keh-chang. Kanske Moskva nu ville att Wang Ching-wei skulle d�ma Hsu Keh-chang. Detta var den slutsats Roy drog.
Medlemmarna i den kommunistiska centralkommitt�n var f�rvirrade av de samlade resultaten av sina egna fel, och f�rstummades och f�rvirrades av dessa instruktioner. Chen Tu-hsiu uttryckte deras k�nslor r�tt klumpigt n�r han sa att det var som att f�rs�ka bada i en urinoar. Till och med Stalins egna representanter, ber�ttade han, ins�g att instruktionerna �var ogenomf�rbara�. Centralkommitt�n telegraferade sitt tack till Moskva, men sade att de uppsatta m�len �inte g�r att f�rverkliga omedelbart�.[616]
Roy var emellertid en full�dig v�rldsbolsjevik som f�rstod att samarbete med Kuomintang var det som g�llde. Han visade raskt Stalins telegram f�r Wang Ching-wei och bad honom att st�lla sig bakom det. �Jag �r ganska s�ker�, p�st�s han ha sagt till Wang, �att ni skulle samtycka till det�.[617] Obegripligt nog samtyckte Wang inte alls. Han ville inte �krossa de op�litliga generalerna�. Han f�redrog att f�rena sig med dem f�r att krossa b�de kommunisterna och massr�relsen. Roy ins�g till sin f�rf�ran att V�nsterkuomintang verkligen hade en annan utv�g �n att �f�lja oss�. Det var den enda lilla detaljen som Stalin f�rbisett. Hans plan beh�vde Wang Ching-weis godk�nnande. Och Wang Ching-wei godk�nde den inte.
Den 28 maj, i Moskva, hade Trotskij skrivit ett brev till plenumet: �Hela revolutionen kan inte bli beroende av huruvida Kuomintangs r�ddh�gade borgerliga ledning accepterar v�ra v�lmenande r�d eller inte. Jag kan inte acceptera detta. Den agrara revolutionen kan inte genomf�ras med Wang Ching-weis medgivande utan trots Wang Ching-wei och kamp mot honom. � Men f�r detta beh�ver vi ett verkligt oberoende kommunistiskt parti som inte b�nfaller ledarna utan resolut leder massorna. Det finns ingen annan v�g och det kan inte finnas n�gon annan�.[618]
Men Trotskijs varningar sveptes �t sidan och en speciell resolution fr�n det �ttonde plenumet f�rd�mde honom f�r att f�respr�ka bildandet av sovjeter.[619] En kortfattad kommunik� meddelade att �plenumet godk�nde omvandlingen av Wuhanregeringen och Kuomintang till en arbetarnas och b�ndernas demokratiska diktatur�,[620] och Pravda proklamerade h�gtidligt att �Kommunistiska internationalens beslut i den kinesiska fr�gan ger det enda korrekta svaret p� de viktigaste fr�gorna r�rande den kinesiska revolutionen�.[621]
I Hankow f�rs�kte de kinesiska kommunisterna p� sitt eget s�tt att inte f�rneka Kuomintangregeringens �stora revolution�ra roll�. Det var d�rf�r de �terkallade b�ndernas attack mot Changsha och ist�llet v�nde sig till regeringen med beg�ran om en �uppg�relse�. Hupehs Allm�nna fackf�rbund, den provinsiella bondef�reningen och handlarnas f�rbund utf�rdade ett gemensamt telegram:
Olyckligtvis � har det ett uppst�tt missf�rst�nd bland arbetarna, b�nderna och soldaterna i Hunanprovinsen. Men detta kommer inte att hindra oss i v�r heliga revolution�ra uppgift. Regeringen har tillsatt en speciell f�rlikningskommission. En tillfredst�llande uppg�relse kan f�rv�ntas inom n�gra dagar. � Vi har enh�lligt beslutat att genomf�ra den politik och de order som regeringen antagit och utf�rdat. Vi kommer att g�ra v�rt b�sta f�r att st�rka arbetarnas, b�ndernas och handelm�nnens enhetsfront till st�d f�r partiets bondepolitik. Vi f�rst�r grundligt att det enda s�ttet att r�dda dagens sv�ra situation �r praktiskt samarbete mellan regeringen och folkets massor. � Vad g�ller incidenten i Hunan hoppas vi att regeringen kommer att l�sa fallet � och ge garantier att liknande incidenter inte kommer att ske i forts�ttningen.[622]
Wang Ching-wei f�rklarade emellertid att de som i sj�lva verket var ansvariga f�r h�ndelserna i Changsha var b�nderna som dristat sig till att sj�lva l�gga beslag p� jorden. �Han motsatte sig Borodins och kommunisternas f�rslag att (Kuomintangs) centrala exekutivkommitt� skulle beordra en attack mot den revolterande arm�n och bestraffa de skyldiga officerarna, eftersom han ins�g att de handlat efter sv�ra provokationer. Ist�llet skickades Tang Sheng-chih till Changsha f�r att utreda aff�ren och �terst�lla freden�.[623]
Kommunisterna underkastade sig detta beslut. Det utf�rdades propagandistiska teser som riktade sig till massorna och manade till att � t�lmodigt inv�nta en uppg�relse�.[624] Efter att f�f�ngt ha f�rs�kt �pacificera� Hunans b�nder hoppades kommunisterna nu kunna �pacificera� Tang Sheng-chih, och f�rs�krade massorna att han var en lojal anh�ngare av de tre �folkprinciperna� och skulle se till att r�ttvisa skipades. De kunde nu bara klamra sig fast vid dessa f�f�nga f�rhoppningar och falska l�ften eftersom hela deras tidigare linje hade avskurit dem fr�n de jordl�sa b�nderna i arm�n, de meniga soldaterna som de skulle ha kunnat v�dja till ovanf�r huvudena p� officerarna och generalerna. Detta skulle ha varit en kraftig appellationsdomstol. Olyckligtvis existerade den inte.
I februari 1927, det vill s�ga f�re Chiang Kai-sheks kupp, hade Kommunistiska internationalens centrala organ skrivit: �Det kinesiska kommunistpartiet och de medvetna kinesiska arbetarna f�r under inga som helst omst�ndigheter anv�nda sig av en taktik som kan desorganisera de revolution�ra arm�erna bara f�r att det borgerliga inflytandet till viss grad �r starkt d�r...�.[625] Vilket blev resultatet av att denna �vissa grad� av �borgerligt inflytande� l�mnades ober�rd av propaganda och organisatoriskt arbete? L�t oss �ter lyssna p� Ch�� Ch�iu-pai:[626]
Vi brydde oss inte alls om soldaterna. Till och med d�r det f�rekom fall av f�rbr�dring mellan soldaterna och arbetarna var det endast ytligt. Soldaternas konkreta krav f�rdes inte fram. De propagerades inte. Arbetarnas, b�ndernas och soldatmassornas krav kombinerades inte. Vi �gnade bara uppm�rksamhet �t kontakterna med arm�- och divisionsbef�len eller �t de politiska avdelningarnas dekorativa arbete. Dessa politiska avdelningar f�rsk�nade divisions- och arm�bef�lens fula kontrarevolution�ra ansikten. Om massorna avskydde milit�ren s� uttryckte de detta oftast genom avsky f�r soldaterna. Soldatmassorna lurades d�rf�r l�tt av militaristerna och �vertygades om att arbetarna, b�nderna och kommunisterna var emot arm�erna och endast var ute efter att f�rst�ra underh�llet och f�rorsaka problem i de bakre leden.[627]
D�rf�r var det inte f�rv�nande att de �nationella revolution�ra� arm�erna, som Stalin kallat det �bev�pnade folket�, f�rvandlades till kontrarevolutionens instrument s� snart de �revolution�ra� generalerna besl�t att tiden att vara �revolution�r� hade kommit till ett slut. Nu kunde kommunisterna enbart h�lla sig fast vid Tang Sheng-chihs st�vlar med en desperat f�rhoppning om att han inte skulle sparka av sig dem. N�r Tang anl�nde fr�n fronten den 14 juni p� sin v�g till Changsha gav kommunisterna ut ett flygblad som sa att �Kuppen i Hunan var en revolt mot Tang Sheng-chih p� grund av att Tang � har varit v�lvilligt inst�lld till de f�rtryckta b�nderna�.[628]
Det gjordes ett f�rs�k att utveckla en kampanj f�r en straffexpedition mot Hsu Keh-chang. Flera massm�ten h�lls och olika kommunistiska massorganisationer utf�rdade manifest med krav p� att regeringen skulle vidta kraftfulla �tg�rder f�r att befria b�nderna i Hunan. En grupp p� 80 flyktingar fr�n Hunan upps�kte Kuomintangs centrala h�gkvarter. ��ven om delegaterna fr�n Hunan har befunnit sig i Wuhan under mer �n 20 dagar � h�rskar terrorn fortfarande i m�nga av Hunans distrikt. Centrala Kuomintang m�ste skicka en straffexpedition mot Hsu Keh-chang�.[629] En �nnu st�rre grupp delegater fr�n olika organisationer i Hunan uppmanade general Tang att personligen kr�va aktioner mot Hsu.
�Arbetare och b�nder kommer aldrig att f�rtryckas�, lovade han dem, ��ven om vissa omogna handlingar genomf�rda av arbetar- och bonder�relser borde korrigeras av centrala Kuomintang. � L�nge leve Hunans revolution�ra massor!� ropade han.[630] De soldater som slaktade b�nderna i Hunan var m�n som stod under hans bef�l.
Det �ttonde plenumet hade gett kommunistpartiet i uppdrag att se till att Hankowregeringen resolut skulle orientera sig gentemot massorna. Den 16 skickade man f�ljande brev till Kuomintang:
Det r�tta tillf�llet att genomf�ra jordbrukspolitiken �r just nu. Detta �r Kuomintangs historiska uppgift. Revolutionens framtid �r beroende av om Kuomintang tar avg�rande steg i denna fr�ga eller ej. � Det kinesiska kommunistpartiets centralkommitt� f�resl�r f�ljande �tg�rder f�r att undertrycka kontrarevolutionen: Den nationalistiska regeringen m�ste utf�rda ett dekret som f�rkunnar att upprorsmakarnas kommitt� i Changsha �r kontrarevolution�r och uppmanar alla soldater att st�rta den. Denna kommitt� m�ste uppl�sas och provinsens r�ttm�tiga regering �terins�ttas. En straffexpedition m�ste omedelbart skickas f�r att kuva revolten. Tang Sheng-chih m�ste f� fullmakt att skicka trupper f�r att st�rta kontrarevolutionen. Den upproriska lokala Kuomintangavdelningen m�ste uppl�sas. � Arbetar- och bondeorganisationerna och kommunistpartiet m�ste f� forts�tta arbeta ost�rda i Hunan-provinsen. Nationalistregeringen m�ste ge order om att alla vapen ska �terl�mnas till arbetar- och bondegardena. B�nderna m�ste bev�pnas f�r att skapa en garanti mot vidare reaktion�ra utbrott. Kuomintang m�ste nu knyta n�rmare an till folkets massor och leda dem enh�lligt mot kontrarevolutionen. Om inte Kuomintang och nationalistregeringen g�r detta �ventyras revolutionen.[631]
Tang gjorde en snabb resa till Hunan, inte f�r att straffa utan att �utreda�. Naturligtvis r�ttf�rdigade hans rapport helt milit�rkuppen d�r.
�Jag har uppt�ckt�, telegraferade han fr�n Changsha 26 juni,
att arbetar- och bonder�relserna, var vilseledda av sina ledare, och har brutit sig loss utan kontroll och inf�rt ett skr�ckv�lde mot folket (!). I trots mot centralregeringens uttryckliga order om att skydda de revolution�ra soldaternas familjer har de �verallt pressat fram skatter och b�ter, misshandlat folk och till och med m�rdat m�nniskor. � Efter att ha sett detta sakernas tillst�nd � reste sig soldaterna som var stationerade i Hunan i sj�lvf�rsvar. � �ven om Hsu Keh-changs handlingar sporrades av en passion f�r r�ttvisa, har han �verskridit gr�nserna f�r lag och ordning. Han borde f� ett l�ttare straff i form av en reprimand, men b�r f� stanna kvar i arm�ns tj�nst.
Han avslutade med ett krav p� att provinsregeringen skulle �omorganiseras� och bad om makt att ta itu med �n�gra f� partimedlemmar som � planerar att trotsa regeringen�.[632] Tre dagar senare svarade regeringen lydigt genom att utse Tang Sheng-chih till ordf�rande i Hunans provinsregering och f�rdela alla viktiga provinsposterna till hans underhuggare.[633]
Moskva hade �godk�nt Wuhanregeringens och Kuomintangs omvandling till en arbetarnas och b�ndernas demokratiska diktatur�, men ist�llet f�r att v�lja denna �oundvikliga� v�g, f�redrog Wang Ching-weierna i Wuhan att krypa upp i Tang Sheng-chihs famn. Hunan hade ohj�lpligt f�rlorats till reaktionen.
Samma dag som texten till Tang Sheng-chihs telegram publicerades i Hankow skr�t Kommunistiska internationalens centrala organ lugnande:
Oppositionens panikmakare har f�rt mycket oljud �ver kuppen i Changsha. De har talat om ett nytt nederlag f�r den kinesiska revolutionen. Deras skrik kommer inte att �vertyga n�gon enda. V�rt parti f�ljer noga h�ndelserna i Kina � s�kra p� den kinesiska revolutionens styrka. Officerarnas uppror i Changsha, som m�ttes av arbetarnas och b�ndernas beslutsamma motst�nd (?), har redan kuvats.[634]
Kort tid efter h�ndelserna i Hunan utesl�t general Chu Pei-the, som till namnet h�ll Kiangsiprovinsen � Wuhanregeringens v�gnar, alla kommunister, fackliga ledare och bondeledare, politiska kommission�rer och partiarbetare. Inf�r detta nya angrepp retirerade kommunisterna �terigen, och besl�t att inte framf�ra kravet p� general Chus avsked eftersom de var �r�dda f�r att driva bort general Chu fr�n revolutionen�, och hoppades kunna �neutralisera� honom genom att h�lla tyst.[635]
�Massan av fattigb�nderna utg�r den p�litliga basen f�r den revolution�ra Wuhanregeringen som kan r�kna med bondebefolkningens fasta st�d�, ber�ttade Kominterns centrala organ f�r sina l�sare s� sent som den 23 juni.[636] F�rvisso hade massorna r�knat med att den �revolution�ra Wuhanregeringen� skulle st�dja dem. �Arbetarna litar p� Kuomintangs ledning�, sade Tu Cheng-tsu, ordf�rande i Hunans Allm�nna Gruvarbetarfack. �(De) k�nner att det centrala partiet aldrig kommer att sanktionera att arbetarna f�rtrycks och det �r p� denna grund som de st�djer partiet[637]. Massorna fick l�ra sig att r�kna med Wuhan. Det var bara det att Wuhan inte r�knade med massorna. Ist�llet hj�lpte den till med att f�rst�ra massr�relsen.
Kiangsi hade f�rlorats utan strid. Hunan drunknade i terror. Inom en allt sn�vare cirkel, �nda fram till sj�lva Wuhan, l�mnades massr�relsen �t sitt �de. I Hupeh, �i Chienmen, Yitsang [Yiyang] och andra hsien forts�tter massakern�, l�d den dystra rapporten fr�n en bondef�reningstj�nsteman 13 juni. �Till och med tio li (fem kilometer) fr�n Hanyang omringar och d�dar tuhaoerna b�nderna. Det brukade finnas 54 hsien med bondef�reningar, men f�rra veckan fanns det bara 23. Enligt v�ra ber�kningar s� fanns det av dessa 23 i f�rrg�r endast fyra d�r b�nderna stod emot. Idag finns inte en enda hsien kvar�.[638]
Trotskij hade framf�rt varningen, att om inte massorna organiserades sj�lvst�ndigt i sovjeter, om inte kommunistpartiet befriades fr�n Kuomintangs bojor, d� skulle bonderevolten �omintetg�ras och uppl�sas i intet�.[639] Det �r f� f�ruts�gelser som har bekr�ftats s� snabbt och s� tragiskt.
Mif, som hj�lpte till med att representera Komintern i Wuhan, sammanfattade de kinesiska kommunisternas inst�llning under dessa kritiska dagar med f�ljande ord: �Vi kan inte k�mpa mot reaktionen med v�ra egna styrkor. Om vi gjorde det skulle vi underminera den nationalistiska regeringens auktoritet och st�lla oss i mots�ttning till den. Vi m�ste st�dja den nationalistiska regeringen; vi m�ste v�nta p� att den handlar. Vi m�ste f�rm� den att ta den v�gen. Men vi f�r inte sj�lva genomf�ra n�gra �tg�rder mot reaktionen�.[640] Mif skriver detta ett �r efter�t. Han br�nnm�rker denna inst�llning som �skamlig, feg, f�rr�disk�. Men skulle han inte ha kunnat citera fr�n Stalins och det �ttonde plenumets dokument? Var inte sovjeter, den enda v�gen f�r sj�lvst�ndigt handlande, f�rbjudna eftersom de skulle �underminera den nationella regeringen�, Stalins �enda regeringsmyndighet�? Var inte sovjeter f�rbjudna p� grund av att detta skulle ha inneburit att �st�lla oss i mots�ttning� till Wuhanregeringen � eftersom de, med Stalins ord, var �en paroll f�r kamp mot det revolution�ra Kuomintang�?
Denna linje hade snabbt och direkt lett till underg�ng. Massr�relsen �slogs i spillror�. Medan arbetarna och b�nderna dog under Kuomintangs b�dlars sv�rd och gev�r f�rs�kte kommunistpartiet fortfarande att uppr�tth�lla �en best�md kurs gentemot massorna�, �s�kerst�lld prim�rt med hj�lp av Kuomintang�, med syftet att �f�ra massorna in i Kuomintang�. Men Wuhans ledare ryckte p� axlarna. �Kommunisterna f�resl�r att vi ska g� tillsammans med massorna�, deklarerade Wang Ching-wei vid ett m�te med milit�rr�det. �Men var finns massorna? ? Var finns de mycket prisade styrkorna fr�n Shanghais arbetare eller Kwangtungs eller Hunans b�nder? Det finns inga s�dana styrkor. Ni ser, Chiang Kai-shek st�r sig ganska stark utan massorna. Att g� med massorna inneb�r att g� emot arm�n. Nej, det �r b�ttre att g� utan massorna, men med arm�n�.[641]
Att Wang Ching-wei inte ville g� med massorna f�rhindrade inte Komintern och kommunistpartiet fr�n att f�rs�ka g� med Wang Ching-wei. Sovjet-parollen f�rklarades vara f�rhastad v�ren 1927 p� grund av �m�jligheten att samarbeta med V�nsterkuomintang �nnu inte helt hade utt�mts�.[642] En efter en hade dessa �m�jligheter� unders�kts, f�rst Chiang Kai-shek och nu Wang Ching-wei. Det var emellertid �nnu inte dags att sluta �b�nfalla ledare�, eftersom alla �m�jligheter� �nnu inte hade utt�mts. Det fanns fortfarande en kvar � Feng Yu-hsiang.
Den sjukligt feta och skrupelfrie Feng Yu-hsiang [Feng Yuxiang] var en militarist som stigit till makten i nordv�st genom en rad sluga och l�gliga f�rr�derier mot sina �verordnade officerare och allierade. Fr�n b�rjan uppv�xt bland utl�ndska mission�rer figurerade han f�rsta g�ngen i v�rldens rubriker som den �kristna generalen� som l�rde sina psalmsjungande soldater den rustika enkelhetens anspr�ksl�sa dygder. Under 1924 uppt�ckte han att Moskvas generostitet �vertrumfade vad de saknade i andlig fromhet. Han tog av sig sitt kristna skinn och ansl�t sig till det m�rkliga sl�kte som uppfostrats speciellt p� kinesisk jord av Stalin och Bucharin, de �bolsjeviserade� militaristerna. Den heliga graalen visade sig inte vara n�gon match f�r ryska vapen, ryska pengar, ryska r�dgivare. Feng omv�ndes snabbt till tanken att ett ryskt vapen i handen var v�rt mer �n ett dussin glorior i livet efter detta, speciellt n�r milit�ra bakslag i slutet av 1925 skar av hans �Folkarm� fr�n alla andra k�llor till ammunitionsleveranser.
Han avreste till Ryssland i b�rjan av 1926. �Feng Yu-hsiang kommer till Moskva�, l�d ett h�gtidligt pressmeddelande till New Yorks Daily Worker, �f�r att arbeta som en vanlig arbetare i en fabrik och p� s� s�tt i arbetaromgivningar f� en f�rstahandsutbildning och erfarenheter fr�n alla aspekter av det ekonomiska och politiska livet i Sovjetrepubliken. Han inleder sin sj�lvp�tagna exil f�r att p� det mest genomgripande s�tt utrusta sig f�r att kunna genomf�ra Kuomintangs principer�.[643] Feng ville verkligen �p� det mest genomgripande s�tt utrusta sig� med det man kunde hitta i sovjetiska arsenaler och vid hans ankomst till den sovjetiska huvudstaden uppt�ckte han att �sesam �ppna dig� till dessa rikedomar var en enklare formel �n Fader v�r. Han s�g till att han och hans underhuggare Yu Yu-jen fotograferades i kretsen av beundrande ryska kamrater. Han f�rutsade att �nya strider och nya segrar v�ntade i framtiden f�r den kinesiska nationen�. Han l�rde sig snabbt att f�sta �s�rskild uppm�rksamhet p� arbetar- och bonder�relsen som �gde rum i hela Kina� och deklarera sin �vertygelse att �i framtiden kommer proletariatet slutligen att segra i Kina�. Den 19 augusti lovade Feng, i en intervju med Pravda, att hans arm� skulle k�mpa �f�r nationens befrielse� och �den nationella revolutionens fullbordan�.[644]
�ven om han d�pt om sin arm� till �Kuominch�n� eller �Folkarm� hade den baksluge Feng under flera �r undvikit v�nner som tjatat p� honom att han skulle g�ra gemensam sak med Kuomintang, �men n�r han bes�kte Moskva� f�rundrade sig en japansk journalist �ver att �den kristna generalen till�t sig bli en av Lenins anh�ngare innan n�gon blev medveten om det�.[645] Det var v�ldigt l�tt, angen�mnt � och l�nande. F�rtjust �ver sin er�vring �ver�ste Stalin Feng med vapen och pengar och skickade tillbaka honom till hans arm�, som redan hade inlett en l�ng marsch s�derut fr�n Nankowpasset genom Shensiprovinsen mot Honan-gr�nsen. Tillbaka bland sina soldater tillk�nnagav Feng den 17 december 1926: �Jag �r en arbetarson�, och meddelade att h�danefter skulle m�let f�r hans arm�er vara �att v�cka massorna � svepa bort de f�rr�diska milit�ra klanerna, bryta ner imperialismen och s�kra Kinas frihet och sj�lvst�ndighet�.[646] Feng var nu en fullfj�drad rekryt i Stalins skaror med p�litliga allierade och gick dj�rvt l�ngs den v�g som Hu Han-min, Chiang Kai-shek, Li Chi-shen, Tang Sheng-chih och Wang Ching-wei redan g�tt. S�ker bakom bergen i hans stora nordv�stra territorium samlade Feng p� sig enorma m�ngder ryska vapen, f�rskansade sig i Tungkwanpasset, sk�dade ut �ver Honansl�tten och lyssnade artigt p� sina ryska r�dgivare och v�ntade p� �Dagen�.
Det tog inte l�ng tid. Medan han v�ntade svepte Nordexpeditionen till Yangtze. Chiang Kai-shek, som tidigare l�rt sig hur enkelt det var att l�sa upp d�rrarna till ryska arsenaler, gick in i Shanghai och br�t d�r, inte sitt hedersord till Stalin, utan Stalins tro p� honom. Tang Sheng-chih och Wang Ching-wei h�ll ocks� p� att f�rbereda en brytning, men detta medgavs inte officiellt i Moskva �nnu, eftersom den n�dv�ndiga syndabocken �nnu inte hade valts ut � och s� fanns fortfarande Feng kvar. Han skulle s�kert likt Lochinvar[647] komma fr�n sitt f�ste i v�st och r�dda situationen f�r det �revolution�ra Kuomintang!� Han var en p�litlig man, med b�da f�tterna p� jorden, djupare rotad i den �n de svaga vassr�r som Moskva hittills litat p�. Upprepade han inte till och med nu telegrafiskt sin eviga lojalitet gentemot Wuhan?[648] Rapporter som tydde p� att Feng var i kontakt med Chiang Kai-sheks s�ndebud, att Feng skulle tvinga Wuhan att tr�ffa en uppg�relse med Chiang, n�mndes inte i den ryska pressen och f�rnekades h�ftigt p� andra h�ll.
�Nyligen har imperialisterna �terigen b�rjat sprida rykten om att Chiang Kai-shek skulle f�rsonas med Wuhan eller att han skulle samarbeta med Feng Yu-hsiang. Detta �r fel�, deklarerade Kominterns centrala organ. �Ingen av ledarna har n�gon anknytning till Chiang Kai-shek. Fen Yu-hsiang och hans arm� har heller inget f�rtroende f�r denna f�rr�dare. ��[649]� Feng var Moskvas sista trumfkort. Att antyda att han skulle svika var v�rsta sortens trotskistiska k�tteri, f�r hade inte Trotskij �n en g�ng varnat f�r att om man satte tilltro till Feng s� skulle det inneb�ra en upprepning av experimentet med Chiang Kai-shek?[650]
�ven Wuhan r�knade, n�stan �mkligt, med Feng Yu-hsiang. Wuhan hade beslutat sig f�r, b�r vi komma ih�g, att r�ra sig norrut mot Fengtiens trupper ist�llet f�r mot Chiang Kai-shek. med f�rhoppningen att en milit�r seger och ockupation av Peking skulle tvinga in Chiang i ledet. Framg�ngen f�r denna plan vilade helt p� att Feng Yu-hsiang h�ll sig avvaktande med sina utvilade trupper i Tungkwanpasset. Under f�rsta delen av maj hade blomman av Kuomintangarm�n i enlighet d�rmed f�rts upp via j�rnv�g in i Honan. Ledda av den ber�mda �J�rnsidearm�n� k�mpade de sin v�g norrut i en serie blodiga slag som kulminerade i slutet av m�naden i ett kinesiskt Harmagedon [ragnar�k] p� f�lten norr om Chumiatien. Bakom linjerna i Hankow slet arbetarna i vapenfabrikerna under tretton, femton och sjutton timmar om dagen. �ver deras huvuden fladdrade banderoller: �Ni �r revolutionens eftertrupper. ... Om ni inte ger allt kan det inte finnas n�gon arm�, ingen revolution, ingen kamp f�r att befria Kina fr�n sina f�rtryckare. ... V�ra revolution�ra soldater strider inte i �tta timmars skift. Vill ni verkligen bara arbeta i �tta timmar?�[651] Vid fronten trodde �ven soldaterna att de stred f�r �att befria Kina fr�n f�rtryckare�. Med enast�ende hj�ltemod rusade de mot nordbornas v�lf�dda, b�ttre bev�pnade arm�er under ledning av Chang Hsueh-liang, Chang Tso-lins unga son. Fengtien-trupperna besegrades, men priset f�r segrarna var att deras b�sta styrkor hade krossats. De f�rlorade 14 000 man i d�da eller skadade.[652] M�nnen stred som m�n knappast stridit tidigare i Kina, p� grund av att de hade eldats av hoppet om att de genom att strida och d� hj�lpte till med att f� slut p� sitt eget folks f�rhatliga fattigdom och f�rnedring. Deras offer var f�rg�ves. De hade inte skickats ut i strid f�r detta �ndam�l, utan f�r att g�da Tang Sheng-chihs napoleonska ambitioner och Wuhanledarnas f�rhoppningar om att de skulle kunna tvinga Chiang Kai-shek att r�tta in sig i ledet. �ven dessa blev g�ckade. Wuhan hade lagt blomman av sin arm� i potten. Det var Feng Yu-hsiang som inkasserade vinsten.
Feng hade omsorgsfullt h�llit sig undan under striderna. Han r�rde sig nu ner fr�n Tungkwanpasset via Lunghaij�rnv�gen. Utan att knappt f�rlora en man ockuperade han Loyang och 1 juni hade han f�rskansat sig i ett nytt h�gkvarter i Kaifeng. Fengtiens totala nederlag och decimeringen av Hankows arm�er gjorde honom till centrala Kinas milit�ra env�ldsh�rskare. Marschen mot Peking berodde helt och h�llet p� honom. Som f�r att betona detta faktum skickade han ett telegram, opartiskt nog till b�de Nanking och Wuhan, som tillk�nnagav hans �seger�. Han kallade Wuhans ledare till Chengchow f�r en konferens den 12 juni. H�r kom de i grupp f�r att f� veta sitt �de. Feng v�ntade tills att Wuhangruppen anl�nt till Chengchow innan han kom f�r att m�ta dem. Miss Strong bevittnade Fengs ankomst, �med demonstrativ enkelhet�, med en godsvagn som han anv�nde f�r att hans �soldatkamrater �ven de reste i godsvagnar�. Hon ber�ttade att hon �l�ngt senare�, h�rt att Feng hade g�tt in i godsvagnen vid sista stationen f�re Chengchow, efter att dittills rest i en bekv�m privatvagn p� samma t�g.[653] F�respr�kare av ett block med klassfiender och dubi�sa allierade skulle ha kunnat begrunda det faktum att Feng endast ett �r tidigare hade anl�nt till Moskva i en politisk godsvagn, dekorerad med det kinesiska proletariatets namn. Nu, �en l�ng tid efter�t�, skulle de f� l�ra sig att han endast tillf�lligt l�mnat sin egen, bekv�ma privatvagn med p�skriften: �Reserverad f�r den kinesiska borgarklassen�.
N�r Feng samlades tillsammans med Wuhanledarna uppt�ckte han att de var �verens om endast en sak: arbetarna, b�nderna och kommunisterna m�ste krossas. �Till och med Wuhanregeringen hade beslutat detta�, till�gger v�r kvinnliga reporter sorgset.[654] D�rut�ver ville Feng inte ha n�got mer samr�re med Wuhan. Han ville ha starka allierade som han kunde dra f�rdel av, inga veklingar som han inte hade n�gon nytta av. Efter att formaliteterna var avklarade och Wuhan hade f�rsett Feng och hans fr�msta hantlangare med titlar f�r att f�rl�na behag �t hans milit�ra grepp �ver Honan (fr�n vilket Wuhan redan frivilligt dragit tillbaka alla sina politiska arbetare),[655] avbr�t Feng konferensen abrupt och skickade tillbaka sina �allierade� till Hankow. �Alla styrkor under Feng Yu-hsiangs bef�l har f�rbundit sig att lyda Wuhans centrala exekutivkommitt�s och den nationalistiska regeringens resolutioner och order�, rapporterade Peoples Tribune optimistiskt.[656]
En vecka senare reste Feng Yu-hsiang, beledsagad av Ku Meng-yu och Hsu Chien, tv� f�rgrundsfigurer i Wuhan[657], ner till Lunghaij�rnv�gens �stra slutstation Hsuchow [Xuzhou], och m�tte d�r Chiang Kai-shek med vilken han omedelbart sl�t ett avtal. Vid j�rnv�gsstationen i Hsuchow ber�ttade Feng den 22 juni f�r ivriga journalister �om sin uppriktiga �nskan att samarbeta med nationalisterna och utpl�na militarismen och kommunismen�,[658] och gav dem en kopia av ett telegram som han skickat till Wuhanregeringens ledare.
�N�r jag m�tte er gentlem�n i Chengchow�, l�d det,
talade vi om handelsm�nnens och andra medlemmar av adelns f�rtryck, om att arbetare f�rtrycker fabriks�gare och b�nder f�rtrycker gods�gare. Folket (sic) vill sl� ner denna form av despotism. Vi talade �ven om l�sningar p� denna situation. Den enda l�sningen vi diskuterade �r, som jag ser det, f�ljande: Borodin, som redan avg�tt, borde omedelbart �terv�nda till sitt eget land. F�r det andra borde de medlemmar av Hankowregimens centrala exekutivkommitt� som �nskar �ka utomlands f�r vila till�tas g�ra detta. Andra kan f� g� med i den nationalistiska regeringen i Nanking om de s� �nskar. � B�de Nanking och Hankow, tror jag, inser sina gemensamma problem. Jag beh�ver inte p�minna er gentlem�n om att v�rt land st�r inf�r en allvarlig kris. Men med tanke p� detta k�nner jag mig tvingad att insistera p� att nu �r det dags att f�rena den nationalistiska fraktionen i kampen mot v�ra gemensamma fiender. Det �r min �nskan att ni accepterar ovanst�ende l�sning och tar ett beslut omedelbart.[659]
Lochinvar hade fallit p� sin post.
Den fr�mste ryska milit�ra r�dgivaren och Nordexpeditionens verkliga organisat�r, General Galen[660], pekade under f�rden tillbaka fr�n Chengchow ut genom t�gf�nstret p� n�gra knappt synliga former under tr�den och i groparna. Detta �var kropparna av de kantoneser som d�tt under framryckningen i detta pass och l�ngs denna j�rnv�g. Det var f�r detta de d�tt � pojkar fr�n Kwangtung och Hunan som hade marscherat fram�t med ett hopp som de flesta endast b�rjade f�rst�. Det var enbart tack vare detta � som � deras allierade som �verlevde kan uppr�tta en milit�rdiktatur baserad p� det gemensamma f�rtrycket av arbetarna och b�nderna�.[661]
Wuhanledarnas enda uppgift var nu att s� snabbt som m�jligt komma �verens med denna milit�rdiktatur. I Chengchow hade de insett att vidare samarbete med Feng Yu-hsiang berodde p� deras f�rm�ga att frig�ra sig fr�n kommunisterna och f� ett slut p� massr�relsen. Konferensen mellan Feng och Chiang i Hsuchow och Fengs telegram manade dem till att skynda p�.
Wang Ching-wei �skred genast till verket och f�rberedde f�r kommunisternas omedelbara uteslutning�.[662] Tang Sheng-chih gjorde en br�dst�rtad tripp till Hunan och, d�r bekr�ftade han, vilket vi redan sett, �existensen av den kommunistiska konspirationen mot Kuomintang �och f�rordade� omedelbar uteslutning av kommunister fr�n Kuomintang�.[663] I pressen och fr�n offentliga forum inledde Kuomintangs ledare en kampanj mot kommunisterna f�r att bereda v�gen f�r den planerade splittringen.
Massr�relsens uppsving, dess tendens att handla sj�lvst�ndigt fr�n Wuhanregeringen, dess trots mot Wuhans restriktiva dekret, allt detta hade ironiskt nog kommunistpartiet f�tt sig till sk�nks. Inom en inte allt f�r avl�gsen framtid skulle Komintern anklaga de kinesiska kommunistledarna f�r att ha saboterat dess instruktioner genom att misslyckas att leda och utveckla massr�relsens sj�lvst�ndighet. Likv�l �r det idag viktigt och upplysande att notera att Wang Ching-wei uppskattande citerade ur Stalin och Kominterns resolutioner som argument mot �extremisterna� i Hunan, de vanliga arbetarna och b�nderna och enskilda kommunister.
I ett tal vid en konferens f�r Hupehs partidelegater i Wuchang den 26 juni citerade Wang fr�n EKKI:s sjunde plenums resolution �som helt klart slog fast (att) den kinesiska revolutionen m�ste ta st�llning f�r alliansen mellan arbetarna och b�nderna och sm�kapitalisterna. Med tanke p� detta faktum�, sade Wang, �s�g medlemmar i kommunistparti sj�lvt med ogillande p� de h�nsynsl�sa handlingar som nyligen beg�tts i exempelvis Hunanprovinsen�.[664]
De kommunistledare som �ogillade� b�ndernas ��verdrifter�, gjorde det med andra ord, som Wang s�g det, i enlighet med, inte stick i st�v mot Kommunistiska internationalens instruktioner! F�r att visa hur �olikt� Kina var Ryssland vad g�llde den sociala revolutionens problem citerade Wang �Stalins beundransv�rda j�mf�relse�[665] mellan Kina 1927 och Ryssland 1905 och 1917, en j�mf�relse som Stalin dragit f�r att vederl�gga och f�rl�jliga Trotskijs argument om att sovjeter beh�vdes f�r att slutf�ra den kinesiska revolutionen.[666] Wang Ching-wei hade funnit en gemensam grund med Stalin i sin argumentering mot massr�relsens namnl�sa ledare, vars �sikter, som han citerade dem, l�t egendomligt likt rader h�mtade fr�n Trotskijs tal.
�Jag har ofta h�rt fr�n de som leder massr�relsen�, skrev Wang Ching-wei,
tales�ttet: �Lita inte p� Kuomintangs styrka eller den nationalistiska regeringen. Lita p� er sj�lva�. � Detta har inneburit att m�nniskor har v�grat ta order eller f�lja regeringens eller partiets (Kuomintangs) instruktioner. Detta har inte enbart st�tt bort folket fr�n partiet, utan �ven tvingat folket till den prek�ra situationen att f�ra ett oberoende krig mot kontrarevolution�rerna utan v�gledning fr�n partiet. � Som konsekvens har massorna kringr�nts av kontrarevolution�rer och partiet har funnit det om�jligt att r�dda dem.[667]
Massorna f�rde �ett oberoende krig� mot kontrarevolution�rerna, bland vilka de f�rst och fr�mst r�knade gods�garna. Kuomintang kunde inte �r�dda� b�nderna p� grund av att de fr�mst var intresserade att r�dda gods�garna. B�nderna led nederlag, inte f�r att de ignorerade Kuomintangs ledning, utan f�r att Kominterns och kommunistpartiets ledningar ignorerade dem f�r att bevara alliansen med Kuomintang.
�Principen att varje bonde ska ha sitt eget f�lt att pl�ja �r sannerligen klart stipulerad i den tredje av de tre folkprinciperna�, fortsatte Wang Ching-wei.
Men jag m�ste p�peka att n�r v�r Tsung (Sun Yat-sen) utarbetade min sheng-principen (folkets levebr�d) och uttalade att �varje bonde ska ha sitt eget f�lt att pl�ja�, samtidigt � sade klart att jordfr�gan borde avg�ras genom politiska och lagliga kanaler. Han sa aldrig att fr�gan kunde avg�ras genom att ta jorden fr�n jord�garna och dela upp den bland b�nderna.
Sun Yat-sen, sade Wang, ville att problemet �skulle l�sas s� att b�nderna gagnades och gods�garna samtidigt inte led n�gon skada�. Suns tanke, fortsatte han, var att det inte alls skulle f�rekomma n�gon klasskamp i Kina och att Kuomintangs uppgift �som ett flerklassparti� var att undvika denna klasskamp � �annars skulle en allians mellan klasserna vara om�jlig�.[668]
P� sitt s�tt hade Wang r�tt. Om man ville ha n�got som Stalin kallade �ett revolution�rt parlament�, eller vad Bucharin kallade en �korsning mellan parti och sovjeter�, eller vad Martinov helt enkelt kallade �de fyra klassernas block�, m�ste man f�rhindra att de samarbetande klasserna r�kade i konflikt med varandra. Annars var en allians, i sanning, om�jlig. Stalin-Bucharin ville ha klasskamp i ord och f�rs�kte undvika den i handling. Vid denna punkt br�t de med arbetarna och b�nderna, som inte k�nde sig s�kra p� orden, men som med de f�rtrycktas alla s�kra instinkter utf�rde handlingarna. Den enda gemensamma grunden som b�nderna s�g med gods�garna var jorden som de brukade medan gods�garen lade beslag p� profiten. Bondens m�l i livet hade blivit att driva bort gods�garen fr�n denna mark och g�ra den till sin egen. Detta var den jordbruksrevolutionens enkla grundval. Du var antingen med bonden eller med gods�garen. Wang Ching-wei och hans v�nner tvingades nu sv�lja alla sina stolta ord om jorden och b�nderna och otvetydigt s�lla sig till dem som redan h�ll p� att krossa jordrevolten.
Stalin hade gjort det till det kinesiska kommunistpartiets uppgift att st�rka f�rbindelserna mellan massorna och Wuhanregeringen, �den enda regeringsmyndigheten�, �revolutionens organisatoriska centrum�. Trots detta kom massorna allt mer i skarp konflikt med denna regering p� grund av att denna regering, tv�rtemot vad Stalin sade, inte st�dde utan f�r egen del motarbetade deras f�rs�k. Massorganisationerna gick sin egen v�g s� gott de kunde. �Klyftan mellan regeringen och massorna �r nu stor�, rapporterade en speciell kommission som Kuomintang skickat f�r att unders�ka f�rh�llandena i Kiangsi-provinsen.
Regeringen kan inte ens delta i eller �vervaka de offentliga organisationernas aktiviteter. � V�ldigt ofta ser vi hur distrikten struntar i det provinsiella Kuomintangs direktiv, eller hur bonde- och fackf�reningarna mots�tter sig det provinsiella Kuomintangs resolutioner. � Partiavdelningarna har obehindrat gripit och bestraffat folk. Offentliga organisationer har gjort samma sak. P� s� s�tt har det �verallt funnits flera regeringar � detta �r lika farligt som anarki. � Det st�rsta felet hos bonde- och arbetarr�relsens ledare �r att de missf�rst�tt politiken: �St�d b�ndernas och arbetarnas intressen�.[669]
Arbetar- och bondeledarna missf�rstod parollen: �St�d b�ndernas och arbetarnas intressen�. De trodde att det innebar att st�dja b�ndernas och arbetarnas intressen. Deras f�rs�k att g�ra detta ledde dem till att skapa �flera regeringar�. Isolerade och splittrade i st�derna och byarna hamnade arbetarnas och b�ndernas lokala f�reningar st�ndigt i konflikt med Kuomintangs centra p� distrikts- och provinsniv� och med det �organisatoriska centrumet� i Wuhan. Dessa �flera regeringar� saknade helt kontakter med varandra. De kunde inte f�ra en enhetlig politik. De arbetar-, bonde- och soldatorganisationer som snabbt skapade kontakt med varandra, fr�n by till by, stad till stad, fr�n provins till provins, var det enda s�ttet att �vervinna massr�relsens kaotiska oordning. Men dessa borde ha varit sovjeter. Stalin motsatte sig denna kurs, som Trotskij f�reslagit, p� grund av att detta innebar �kamp mot det revolution�ra Kuomintang�, mot den �enda regeringsmyndigheten�. �ven V�nsterkuomintangs ledare i Hankow motsatte sig detta och av just samma orsaker och p� exakt samma s�tt.
I en artikel med titeln �Revolutionen och massorna� klagade Sun Fo �ver att massorna visat sig vara kallsinniga inf�r Wuhans f�rbud mot att massorganisationerna skulle ta �ver den civila makten. �Tv� m�nader har f�rflutit sedan dessa instruktioner utf�rdades�, skrev han. �Olika offentliga organisationer har fortsatt agera sj�lvsv�ldigt, utan att beakta regeringens beslut, med m�let att ta all makt fr�n regeringen�. B�nder konfiskerade jorden, arbetare tog �ver fabriker och verkst�der klagade han. �Vi m�ste p�tala det faktum att om massorna inte f�ljer Kuomintangs ledning och v�gledning och inte �r beredda att genomf�ra partiets politik, d� handlar de faktiskt mot den nationella revolution�ra r�relsens (l�s: �det revolution�ra Kuomintangs�) intressen. Med andra ord beg�r de kontrarevolution�ra handlingar.�
�Om folket fritt kan arrestera, utd�ma b�ter, konfiskera individers egendomar och genomf�ra avr�ttningar direkt under regeringens n�sa�, fortsatte Sun Fo,
m�ste regeringens politiska makt anses vara helt fr�ntagen dem. D� finns det varken prestige eller makt. Om � andra sidan folket anser sina handlingar vara riktiga, d� har de �ppet v�grat g�ra den nationalistiska regeringen till den revolution�ra r�relsens enda regeringsorgan och den nationella revolutionens regering. De har f�tt f�r sig att den nationalistiska regeringen inte l�ngre kan ut�va sin myndighet och d�rf�r m�ste de bilda sj�lvst�ndiga administrativa organ. � Genom att �ppet mots�tta sig den revolution�ra regeringen kan deras handlingar anses vara av kontrarevolution�r karakt�r. � De v�grar medge att alla massr�relser i Kina borde ledas och f�renas under Kuomintang. De tycker att kommunistpartiet borde ta del i ledningen av massr�relser. De har �nnu inte blivit �vertygade om att nationalistregeringen �r revolutionens enda representativa organ.[670]
Det �r tveksamt om Sun Fo i Hankow i juli 1927 hade l�st de teser och tal som Stalin hade framf�rt n�gra veckor tidigare i Moskva. Det �r s�kert att han aldrig s�g eller h�rde Trotskijs argument. Dock kan han h�r ha plagierat direkt fr�n Stalin. Byt ut �Trotskij� eller �oppositionen� mot �massorna� och Sun Fos artikel skulle mycket v�l ha kunnat vara ett dokument fr�n Stalin-Bucharin-majoriteten vid �ttonde plenarm�tet. De kinesiska arbetarna och b�nderna, liksom Trotskij, f�rkastade Stalins och Sun Fos omd�me att Wuhanregeringen var den enda �regeringsmyndigheten�, �den revolution�ra r�relsens enda regeringsorgan�. Massorna var �vertygade om att Wuhan inte kunde �genomdriva sin myndighet� och kr�vde att �oberoende administrativa organ� skulle skapas, precis som Trotskij i Moskva varnade f�r att Wuhans makt �var ingen eller n�stan ingen� och kr�vde att sovjeter, oberoende arbetar-, bonde- och soldat-r�d, skulle skapas. P� grund av detta f�rd�mde Stalin Trotskij som �kontrarevolution�r� och p� grund av detta gjorde hans kollega Sun Fo samma anklagelser, �ppnare, direktare, mot sj�lva massorna.
Innan Chiang Kai-shek slog till mot massr�relsen i Kanton i mars 1926 och i Shanghai i april 1927 hade han f�rt en kampanj mot kommunisterna d�r de anklagades f�r att b�ra ansvaret f�r massornas ��verdrifter� och f�r att konspirera mot borgarklassens suver�nitet inom Kuomintang. Ledarna f�r V�nsterkuomintang till�mpade nu samma taktik. Anklagelserna var inte r�ttvisare nu �n de hade varit i Kanton eller Shanghai. Inget var mer fr�mmande f�r kommunistiska ledningen, i Hankow eller i Moskva, �n att utl�sa en sj�lvst�ndig massoffensiv riktad mot Kuomintangs sm�borgerliga ledares sabotage och f�rr�deri. Den 29 juni, det vill s�ga n�r Wuhanledarna redan �ppet tagit st�llning f�r militaristerna mot jordbruksrevolutionen, utf�rdade Kommunistiska internationalens centrala organ en programmatisk artikel som st�llde fr�gan: �Vem kommer att f�rverkliga den jordbruksrevolutionen?� och svarade:
Genom sitt historiska f�rflutna, sin sociala sammans�ttning och utvecklingsperspektiv kan och m�ste Kuomintang omvandlas till ett organ f�r den demokratiska diktaturen. � Kuomintang �r en sorts korsning mellan ett parti och ett nationellt parlament. �
Sovjeter kommer att bli n�dv�ndiga i den stund revolutionen n�rmar sig uppn�endet av de borgerligt demokratiska uppgifterna�
I det �gonblicket kommer det att vara m�jligt och kanske (?) n�dv�ndigt att splittra Kuomintang. Detta �gonblick kan inte f�rutses exakt. Icke desto mindre �r det klart att det inte �r tillr�ckligt n�ra f�r att det ska vara n�dv�ndigt att omedelbart f�ra fram parollen om sovjeter till massorna. Kommunistiska internationalen och Kinas kommunistiska parti �r nu ansvariga f�r den kinesiska revolutionens �de. De kan d�rf�r inte till�ta sig att utf�rda v�rdsl�sa slagord och formler.
Den b�sta illustrationen p� det absurda i oppositionens �rkev�nsterlinje �r parollen om soldatdeputerade som en av formerna f�r dubbelmakt. Genom att proklamera dessa paroller f�rs�kte bolsjevikerna l�sa upp tsarens och Kerenskijs arm�er. Att proklamera dem nu f�r den arm� som strider f�r Wuhanregeringen skulle vara att medvetet f�rs�ka l�sa upp denna arm�. � Att proklamera parollen om soldatdeputerades sovjeter skulle inneb�ra att medvetet att p�skynda konflikten med generalerna under de mest ogynnsammaste omst�ndigheterna f�r kommunistpartiet och dess allierade. Denna paroll skulle inneb�ra att man provocerar fram en konflikt som verkligen skulle kunna orsaka ett varaktigt nederlag f�r revolutionen.[671]
I Hankow dominerade med n�dv�ndighet samma anda hos de kommunistiska ledarna som nu klamrade sig fast vid tv� f�rtvivlade f�rhoppningar, att de, genom att retirera ytterligare och ge efter �nnu mer, kanske fortfarande skulle kunna bevara �enhetsfronten� och att de, f�r det andra, genom att spela p� den ena eller andra militaristens ambitioner skulle kunna avleda Wuhan i riktning mot en straffexpedition mot Chiang Kai-shek. De f�rde fram parollen om en ��stlig expedition� mot Nanking d�r de t�nkte �lura �de revolution�ra generalerna� att angripa Chiang f�rst och kommunisterna senare�, enligt en medlem av den kommunistiska centralkommitt�en.[672] M�ten h�lls och manifest utf�rdades. Man v�djade till generaler som man ans�g vara �p�litliga�. Chang Fa-kuei [Zhang Fakui], bef�lhavare f�r �J�rnsidearm�n� var v�ldigt f�rbittrad mot Chiang Kai-shek och ett tag koncentrerades kommunisternas f�rhoppningar till honom. Roy gick till Wang Ching-wei och f�rs�kte �vertala honom att, i enlighet med Stalins telegram, ut�ka de kommunistiska styrkorna under Chang Fa-kueis bef�l. Roy fann Wang kallsinnig inf�r hans f�rslag.[673] Representanter fr�n Shanghai Allm�nna fackf�rbund telegraferade en v�djan till Feng Yu-hsiang samma dag som den senare kr�vde att alla fackliga ledare i Chengchow skulle utrotas: �Vi hoppas att ni som tror p� Kuomintangs principer och �r verklig anh�ngare av � Tsunglis politik kommer att leda � de revolution�ra arm�erna i en straffexpedition mot Chiang Kai-shek�.[674] All agitation f�r en kampanj mot Chiang kn�ts till verkligt entr�gna krav p� fortsatt �samarbete� mellan de tv� partierna,[675] f�r alla f�rstod redan att kommunisternas uteslutning var n�ra f�rest�ende. Wang Ching-wei och Chang Fa-kuei var f�r en expedition mot Chiang, men endast p� grund av att deras egna politiska karri�rer kr�vde att han undanr�jdes. Chang b�rjade faktiskt f�rflytta sina egna trupper mot Nanking en kort tid efter�t, men kampanjen rann ut i sanden. �Vi kommer inte att bek�mpa Chiang Kai-shek f�r kommunisternas skull�, sade Ho Chen och de andra generalerna h�nfullt.[676]
Kommunistpartiets panikslagna centralkommitt� besl�t att utf�rda ett manifest som gick ut p� att om Kuomintang �verkligen� ville genomf�ra Sun Yat-sens politik, s� var de tvungna att bek�mpa Chiang Kai-shek och m�ste alliera sig med kommunisterna. Men n�r politbyr�ns medlemmar samlades f�r ett m�te, lade alla n�rvarande fram ett eget f�rslag och man kunde inte komma �verens om den f�reslagna deklarationen. Den 20 juni antog ett ut�kat centralkommitt�m�te slutligen ett uttalande med elva punkter � det sista desperata f�rs�ket att f�rs�ka �vertyga det �revolution�ra Kuomintang� om att kommunisterna var beredda att vara lojal med den �nationella enhetsfronten�. De viktigaste av de elva punkterna f�ljer:
4. Eftersom Kuomintang �r arbetarnas, b�ndernas och sm�borgarklassens block mot imperialismen, st�r det naturligtvis i ledningen f�r den nationella revolutionen.
5. �ven om kommunistiska medlemmar i Kuomintang deltar i regeringsarbete, b�de centralt och lokalt, s� deltar de som medlemmar av Kuomintang och inte som medlemmar av kommunistpartiet. � De kommunistiska medlemmar som nu sitter i regeringen kan beg�ra att f� l�mna regeringen f�r att minska sv�righeterna i den politiska situationen.
6. Arbetarnas och b�ndernas massorganisationer borde acceptera Kuomintangs ledning och kontroll. Arbetarnas och b�ndernas massorganisationers krav borde vara i enlighet med resolutionerna fr�n Kuomintang kongresser, och regeringens dekret och lagar. Men Kuomintang borde ocks� skydda arbetarnas och b�ndernas organisationer och deras intressen, �ven detta i enlighet med partiets resolutioner och regeringsdekret.
7. Enligt Kuomintangs principer m�ste massorna bev�pnas. Men de bev�pnade arbetar- och bondegrupperna borde underst�lla sig regeringens f�reskrifter och tr�ning. F�r att undvika politiska problem kan de nuvarande bev�pnade strejkvakterna i Wuhan minskas eller inlemmas i arm�n.
8. Fackf�reningarna och arbetarnas strejkvakter f�r inte anta juridiska eller administrativa funktioner, gripa m�nniskor, rannsaka dem eller patrullera gatorna utan tillst�nd fr�n tangpu eller regeringen.
9. Handelsanst�lldas fackf�reningar borde organiseras av tangpu tillsammans med de m�n Allm�nna fackf�rbundet skickat. De handelsanst�lldas krav f�r inte �verstiga handelsm�nnens ekonomiska f�rm�ga. Fackf�reningarna f�r inte st�ra r�tten till anst�llning eller handelsm�nnens r�tt att anst�lla och avskeda. De f�r inte kr�nka handelsm�nnen med gripanden, b�ter, s�tta p� dem dummerj�nsstrutar osv�.[677]
Det kinesiska kommunistpartiet gjorde sitt sista f�rs�k att lyda Stalins instruktioner, �f�r att st�rka den revolution�ra regeringens auktoritet och dess roll som revolutionens organisatoriska centrum�. N�r 400 delegater samma vecka samlades i Hankow f�r att f�retr�da 3 000 000 organiserade arbetare i �tta provinser vid den Fj�rde nationella arbetarkonferensen, v�gade det inte gripa detta tillf�lle i akt f�r att g�ra en skarp sv�ng och inleda mobiliseringen av arbetarna mot Kuomintangreaktionens offensiv.
N�r Wang Ching-wei �ntrade konferensens talarstol den 23 juni h�lsades han med kraftigt jubel.[678] Icke desto mindre uppvisade delegaterna g�ng p� g�ng att det var beslutna att k�mpa f�r arbetarr�relsens intressen som helhet.[679] Till och med Lozovskij, som var n�rvarande som en broderlig delegat fr�n de ryska fackf�reningarna, var tvungen att h�lla ett osedvanligt �radikalt� tal.[680] �Kontrarevolutionen vinner i styrka varje dag�, f�rkunnade konferensens manifest som antogs 28 juni. �I den nationalistiska regeringens territorium kan arbetarr�relsen arbeta �ppet endast i Wuhan. Kontrarevolution�rer sitter nu vid makten i Hunan, Kiangsi och Honan. � Arbetarna lider fortfarande under en ny sorts tyranniskt styre. Under dessa f�rh�llanden �r det m�jligt att reaktion�rerna en dag kommer att dominera Wuhan. Vi m�ste k�mpa h�rt f�r att uppr�tth�lla fackf�reningarnas existens. Vi befinner oss i den vita terrorns skr�ckv�lde�.[681] Detta f�rhindrade emellertid inte att manifestet avslutades med: �L�nge leve den nationalistiska regeringen!�
�H�r verkar arbetarr�relsen i en fri atmosf�r�, skrev Peoples Tribune. �De negativt inst�llda eller aktivt fientliga militaristernas tunga hand �r h�r fr�nvarande. De organiserade arbetarna i det nationalistiska Kina �r lojala med Wuhanregeringen, eftersom det �r endast under denna regering som de med f�rtr�stan kan r�kna med att bevara arbetarnas f�rsta och viktigaste r�ttighet � att verka �ppet � or�dda och utan fruktan�.[682]
Trots detta hade den sista sessionen p� morgonen de 30 juni knappt avslutats med att man ropat parollen �L�nge leve den Nationalistiska regeringen!� f�rr�n de �fientliga militaristernas tunga hand� slog till h�rt och direkt mot fackf�reningarnas h�gkvarter. Soldater marscherade in och b�rjade plundra och f�rst�ra Allkinesiska fackf�reningsfederationens egendom och arkiv. Man protesterade. De felande soldaterna beordrades att dra sig tillbaka. De hade handlat alltf�r tidigt. Den st�ndigt n�rvarande Miss Strong f�ngade in Hsu Chao-jen d� han rusade f�rbi henne p� gatan. Hon fr�gade honom om de b�ngstyriga soldaterna skulle bestraffas. �Han log anstr�ngt. Han var glad nog �ver att f� tillg�ng till byggnaden. �Vi har den f�r att arbeta i idag. � Vem vet vad som sker i morgon?� svarade han�.[683] Federationen fick aldrig tillbaka sin byggnad.
R�den mot fackf�reningens h�gkvarter hade f�ljt p� tillk�nnagivandet att arbetarnas strejkvakter skulle avv�pnas och uppl�sas p� frivillig v�g. I Shanghai hade ordern givits att �g�mma eller gr�va ner� alla vapen med f�rhoppningen att undvika det annalkande slaget. I Hankow besl�t centralkommitt�n att helt l�mna �ver det lilla vapenlager som arbetarna hade och att uppl�sa strejkvakterna i f�rv�g. Den 29 juni gick en delegation fr�n Hupehs Allm�nna fackf�rbund, under ledning av Hsiang Chung-fah, till Kuomintangs milit�rrr�ds kontor och �f�rklarade att de med anledning av klagom�len att fackf�reningarnas strejkvakter var en faktor som avskr�ckte f�retagarna fr�n att �teruppr�tta normala ekonomiska f�rh�llanden, erbj�d sig att antingen �verl�mna sina vapen eller inlemmas i arm�n. Det besl�ts senare att de frivilligt skulle �verl�mna sina vapen. �� [684]
Det har sagts att s� l�nge strejkvakterna var bev�pnade k�nde sig inte f�retagarna sig s�kra att �teruppta aff�rerna�, f�rklarade Peoples Tribune. �Andra rykten har cirkulerat att strejkvakterna �verv�gde en attack mot soldaterna. F�r att hj�lpa regeringens politik och att f� tyst p� dessa rykten har Hupehs Allm�nna fackf�rbund beslutat att strejkvakterna ska avv�pnas. Det ans�gs att man p� detta s�tt m�ste avl�gsna ett hinder som stod i v�gen f�r ett �terupptagande av f�retagandet och att man d�rmed �ven avv�rjde f�rs�k att fj�rma arbetare och soldater fr�n varandra�.[685]
Dagen d�rp� utf�rdade Hupehs Allm�nna fackf�rbund ytterligare ett f�rklarade uttalande: �I syfte att konsolidera enhetsfronten mellan soldater och arbetare och undanr�ja s�dant som kan gynna reaktion�rernas och kontrarevolution�rernas anklagelser, beordrade facket att de bev�pnade strejkvakterna ska uppl�sas den 28 innevarande m�nad. Vapen och ammunition �verl�mnades till Wuhangarnisonens Hankowkontor f�r f�rvaring. � Vi har skrivit till regeringen om skydd f�r att visa p� v�r uppriktiga �nskan att st�dja den. � Vad g�ller reaktion�rerna hoppas vi att regeringen kommer att vidta kraftiga �tg�rder som straff�.[686]
Den kommunistiska centralkommitt�n hade �ven auktoriserat kommunisterna i regeringen �att f�rklara sig villiga att avg� f�r att p� s� s�tt minska p� sv�righeterna i den politiska situationen�. I enlighet med detta beg�rde T�an P�ing-shan, den kommunistiska jordbruksministern, hos regeringen �tj�nstledigt�, och bad om urs�kt f�r att han misslyckats �att f�ra in bonder�relsen p� r�tt sp�r�.
��nda sedan jag tilltr�dde tj�nsten som jordbruksminister� skrev han, �har jag f�rs�kt g�ra mitt b�sta f�r att utf�ra den viktiga uppgiften att f�rb�ttra f�rh�llandena f�r b�nderna. Jag har konsekvent gjort mitt b�sta f�r att f�ra bonder�relsen till r�tta. Den senaste tidens utveckling har gjort den politiska situationen s� allvarlig, att uppgiften att f�ra in bonder�relsen p� r�tt sp�r har blivit en alltf�r tung f�r mig. Eftersom jag �r fysiskt of�rm�gen att forts�tta mitt arbete beg�r jag tj�nstledigt�.[687] Hsu Chao-jen, den kommunistiske arbetsministern, hade f�r l�nge sedan upph�rt att komma till sitt kontor. Han avskedsans�kan som sa att �p� grund av senare tiders utveckling i situationen kan jag inte l�ngre vara kvar p� min post�, publicerades n�gra dagar senare.[688] Hsiang Chung-fah och andra kommunister som h�ll befattningar i Hupehs provinsregering hade redan avg�tt. Paniken och demoraliseringen var total. Sj�lva centralkommitt�n flydde �ver floden till Wuchang. Den hade gjort allt den kunde f�r att �st�rka auktoriteten hos revolutionens organisatoriska centrum�. Allt till ingen nytta, eftersom beslutet att utesluta kommunisterna redan hade fattats och det endast �terstod att formellt antas vid m�tet med Kuomintangs politiska r�d den 15 juli.
Det hade b�rjat g� upp f�r Chen Tu-hsiu att den enda linje som �terstod var ett fullst�ndigt tillbakadragande fr�n Kuomintang. Han r�dgjorde med Borodin. �Jag h�ller helt med din tanke�, sade den h�ge r�dgivaren, �men Moskva kommer aldrig att till�ta det�.[689] Men i verkligheten h�ll inte Borodin alls med. Han h�ll fortfarande p� med att pumpa in �st�ndaktighet och revolution�r beslutsamhet� i kaninen. Enligt Tang Leang-li hade Borodin alltsedan h�ndelserna i Changsha enbart ansetts vara en ��rad g�st, ej l�ngre � en betrodd r�dgivare�.[690] Borodin klamrade sig fast vid �ran av Kuomintangs g�stfrihet. Han h�ll fortfarande p� att sondera efter �m�jligheter� till samarbete som han kunde ha f�rbisett. Ch�� Ch�iu-pai s�ger att han lekte med tanken att l�ta Soong Ching-ling (Fru Sun Yat-sen), Teng Yen-ta och Eugene Chen l�mna regeringen som en demonstrativ handling mot Wang Ching-wei.[691] Men h�ndelserna hade redan rullat �ver Borodins huvud. Den kommunistiska ledningen hade rasat samman och helt uppl�sts. Partiets gr�sr�tter var utspridda och demoraliserade. Ho Chiens trupper hade redan tagit Wuhan och styrde det �t sitt eget h�ll. Ett efter ett intogs fackf�reningarnas h�gkvarter. Gripanden gjordes och avr�ttningar b�rjade genomf�ras. Terrorv�gen uppslukade Stalins �revolution�ra centrum�. Izvestijas korrespondent telegraferade att g�rdagens p�litliga allierade idag hade blivit �lekbollar i generalernas h�nder�.[692] R�ttorna b�rjade l�mna det sjunkande skeppet.
Den 6 juli gav Bucharin helt pl�tsligt och desperat de kinesiska massorna r�det att de endast kunde f�rlita sig p� sig sj�lva: �En av de fr�msta parollerna m�ste vara: �Arbetare och b�nder! Lita endast p� era egna krafter! Lita inte p� generalerna och officerarna! Organisera era egna v�pnade f�rband!� � Feng Yu-hsiang har g�tt �ver till den folkliga revolutionens motst�ndare. Vi m�ste f�rklara ett skoningsl�st krig mot honom!� Trots detta var Bucharin beredd att lita p� Wang Ching-wei: �Chiang Kai-sheks v�nner �r beredda att acceptera denna plan (att utesluta kommunisterna) � Wang Ching-wei �r inte bland dem. Han �r st�ndaktigare �n de �vriga�,[693] tillade han f�rhoppningsfullt inom parentes. Mindre �n en vecka senare uppt�ckte han att Wang Ching-wei var �st�ndaktigare �n de �vriga� endast i sin beslutsamhet att krossa massr�relsen. Nu tillk�nnagav Bucharin att �ett tv�rt kast i den kinesiska revolutionen� hade skett och deklarerade h�gtidligt att �Wuhans revolution�ra roll nu har n�tt sitt slut�. I ett hotfullt stycke i slutet av resolutionen fr�n det �ttonde plenumets och i n�gra av sina efterf�ljande artiklar hade Bucharin redan f�rberett sin sorti. Ansvaret f�r debaclet, f�rklarade han nu, l�g hos ledningen f�r de kinesiska kommunisterna som �p� senare tid halsstarrigt har saboterat Kominterns beslut � hade inte klarat eldprovet � den hade lidit skeppsbrott�.[694]
�Wuhanregeringen har spelat ut sin revolution�ra roll; den har blivit en kontrarevolution�r kraft�, meddelade Kommunistiska internationalens exekutivkommitt� den 14 juli.[695]
Detta �r det nya och speciella f�rh�llande som ledningen f�r det kinesiska kommunistpartiet och alla kinesiska kamraterna fullt och klart m�ste ta h�nsyn till.
Komintern hade f�rutsett och varslat om allt. Den 14 juli hade de uppt�ckt ett �nytt och m�rkligt� faktum som den enklaste Hunanbonden eller Wuhanarbetaren k�nt till i m�nader. Inneb�r detta att n�gra misstag hade gjorts? Inte i Moskva! Stalin hade inte gjort ett misstag, eller knappt n�gra, sedan Lenins d�d.
Det st�d som gavs till Nordexpeditionen (m.a.o. till Chiang Kai-shek) var helt riktigt s� l�nge den uppv�ckte massr�relsen. Och det st�d som gavs till Wuhan var lika riktigt s� l�nge den agerade mot Chiang Kai-sheks Nankingregering. Men samma blocktaktik blir grundligt fel den stund d� Wuhanregeringen kapitulerar f�r revolutionens fiender. Vad som var riktigt under revolutionens tidigare stadium �r nu helt ol�mpligt.
Men Nordexpeditionen var borgarklassens expedition till Yangtze, d�r dess segrar och den kommunistiska retr�ttpolitiken gjorde det m�jligt f�r Chiang Kai-shek att slakta arbetarna och krossa deras organisationer. Det var d� hans �revolution�ra roll� avslutades. Det �r �helt riktigt� att bilda block med klassfiender, men s�dana block blir �helt fel� och �fullst�ndigt ol�mpliga� f�rst d� din fiende tar stryptag p� dig. Att ha mobiliserat mot honom i f�rv�g, inte i ord utan i handling, att ha bev�pnat sig mot hans attack som man vet kommer, det skulle ha varit � kontrarevolution�r trotskism.
Allt detta inneb�r vissa sv�righeter f�r partiets ledning, speciellt n�r det g�ller ett s� ungt och oerfaret parti som Kinas kommunistiska parti. � Den revolution�ra situationens akuta sp�nningar kr�ver att man snabbt lyckas greppa vad som �r specifikt i ett givet �gonblick. Det kr�ver skickliga och snabba man�ver, en snabb anpassning till paroller � och resoluta brytningar med block som har upph�rt att vara faktorer i den revolution�ra kampen och har blivit hinder i dess v�g. Om det vid ett visst utvecklingsstadium av revolutionen var n�dv�ndigt med st�d fr�n kommunisterna till Wuhanregeringen, s� skulle ett s�dant st�d f�r n�rvarande vara katastrofalt f�r Kinas kommunistparti och skulle dra ner det i opportunismens tr�sk.
Nu, den 14 juli, har �den revolution�ra kampens faktorer� pl�tsligt och abrupt blivit �hinder i dess v�g�. F�rst nu, den 14 juli, d� kommunistpartiet �r besegrat och demoraliserat, och massorna har blivit krossade och tillbakatr�ngda fr�n sina positioner, har det blivit �katastrofalt� att forts�tta att st�dja Wuhan. Upp till halsen i �opportunismens tr�sk�, eftersom de �nda fr�n b�rjan st�tt Wuhan och innan dess Chiang Kai-shek, kan de kinesiska kommunisterna i sanning undra �ver vad EKKI f�ruts�g n�r det anv�nde ordet �katastrofalt�. Vad hade h�nt med det �revolution�ra centrumet� och �behovet av att st�rka auktoriteten hos revolutionens organisatoriska centrum� som EKKI hade talat om endast sex veckor tidigare? Moskva hade ett svar p� detta ocks�. Wuhan hade omvandlats fr�n ett �revolution�rt centrum� till en �kontrarevolution�r kraft� p� grund av:
Trots de r�d som Komintern har givit har ledningen f�r Kuomintang inte bara misslyckats med att st�dja den agrara revolutionen, utan har sl�ppt l�s fienden. De har sanktionerat avv�pningen av arbetarna, straffexpeditionerna mot b�nderna och Tang Sheng-chih och Co:s repressalie�tg�rder. De har bordlagt och saboterat kampanjen mot Nanking under olika f�rev�ndningar.
Allt detta hade skett d�rf�r att Wuhan avvisat Moskvas �r�d�. Kaninen bara rullade �ver p� rygg och dog. Medan den levde rodnande den rosa under Moskvas ih�rdigt amor�sa p�tryckningar. Det rosa bleknade till d�st vitt, knappt synligt allteftersom anakondan kramade s�nder den.
I Kanton, Shanghai, Changsha och nu slutligen i Wuhan hade de kinesiska massorna f�tt se Kuomintangs fanb�rares metamorfos fr�n revolutionens full�diga allierade till arbetarnas och b�ndernas grymma slaktare. Vid varje ny katastrof hade Komintern meddelat att allt hade f�rutsetts och att den f�rda politiken varit helt korrekt. Bucharin uppt�ckte hela tiden �nya och s�regna drag� i den kinesiska revolutionen och kritiserade nu kommunistpartiet skarpt f�r att det inte f�rm�tt bryta �block som blivit hinder�. Blocket med Wuhanregeringen avslutades. Detta innebar inte ett slut p� blocket med Kuomintang. P� den punkten visade Kominterns instruktioner tydliga tecken p� blind panik. Kominterns resolution uppmanade de kinesiska kommunisterna att �demonstrativt avg� ur Wuhanregeringen�, men �inte dra sig ur Kuomintang�. Detta var kanske det nyaste och m�rkligaste inslaget av alla.
Kommunisterna borde stanna kvar i Kuomintang, trots den kampanj som dess ledning genomf�r f�r att utesluta kommunisterna. N�rmare kontakt med Kuomintangs vanliga medlemmar som borde f�rm�s anta resolutioner som best�mt protesterar mot Kuomintangs centrala exekutivkommitt�s handlingar, kr�ver att de aktuella Kuomintang-ledarna avl�gsnas och att inleda f�rberedelser l�ngs dessa linjer inf�r Kuomintangs partikongress.
Samtidigt som man fortfarande h�ll Kuomintangs fana h�gt skulle kommunisterna nu �intensifiera arbetet band de prolet�ra massorna � bygga upp massorganisationer bland arbetarna � st�rka fackf�reningarna � f�rbereda arbetarklassen p� beslutsamma strider � utveckla jordbruksrevolutionen � bev�pna arbetarna och b�nderna � organisera en kunnig k�mpande illegal partiapparat�.
Men hur ska vi undkomma det som skett? fr�gar de kinesiska kommunisterna. De stora organisationer vi byggt har krossats. V�ra kamrater torteras, d�das och skingras. Massr�relsen har krossats och arbetarna och b�nderna ser med r�tta p� oss som m�n som f�rt dem bakom ljuset och lett dem till slakten. Vi antar att om ni s�ger �t oss att h�ja Kuomintangs fana �nnu h�gre m�ste vi g�ra detta; men vi tvivlar p� att massorna nu kommer att f�lja oss ens om vi h�jer v�r egen fana. Strunt samma, svarar Komintern. Det �r era egna ledare, inte vi, som �r ansvariga.
� EKKI anser det �r dess revolution�ra plikt att uppmana medlemmarna av Kinas kommunistiska parti att �ppet bek�mpa centralkommitt�ns opportunism. �
Vidta �tg�rder som korrigerar Kinas kommunistpartis centralkommitt�s fel s� att partiets ledning blir politiskt sund � aktivt bek�mpa de opportunistiska avvikelserna hos partiets ledning � f�r�ndra karakt�ren hos ledarskapet � avs�tta de ledare som har brutit mot Kommunistiska internationalens disciplin.
Stalin hade fullgjort sin �revolution�ra plikt�. H�refter skulle det vara Kominterns alla pennf�ktares �revolution�ra plikt� att vidmakth�lla anklagelsen om att Kinas kommunistledare, olyckliga offer f�r sin egen godtrogenhet och ignorans, ensamma var ansvariga f�r denna enorma historiska katastrof. Stalin och Bucharin kunde tvinga p� de kinesiska kommunisterna en politik som krossade en av de st�rsta revolution�ra massr�relserna n�gonsin. Men de kunde inte p�tvinga historien sin vilja genom att vifta med l�gnaktiga resolutioner. I Wuhan fortsatte h�ndelserna sin gilla g�ng. I enlighet med Moskvas instruktioner drog sig kommunisterna demonstrativt tillbaka fr�n den regering som de redan l�mnat och meddelade samtidigt att de �inte hade n�gon anledning att l�mna Kuomintang eller att v�gra samarbeta med det� och att de inte skulle l�ta (?) �de generaler som f�rr�tt revolutionen och de vacklande politikerna att missbruka Kuomintangs namn och g�mma sig bakom Sun Yat-sens baner�.[696]
Of�rskr�ckt fortsatte generalerna att �missbruka� Kuomintangs namn. Den 15 juli beordrade Kuomintangs politiska r�d alla kommunistiska medlemmar i Kuomintang att avs�ga sitt medlemskap i det kommunistiska partiet. Fyra dagar senare beordrade milit�rr�det en liknande utrensning i arm�n. Man gav order om �h�rd bestraffning� av alla motsp�nstiga.[697] Inom n�gra dagar gav exekutionspatruller eftertryck �t uteslutningsordern. De kommunister som v�grade kapitulera � och m�ngder av dem gjorde det � tvingades fly. �verv�ldigad av sin fullst�ndigt hoppl�sa situation avgick Chen Tu-hsiu som centralkommitt�ns ordf�rande.
�Internationalen�, skrev han, �vill � ena sidan att vi ska f�ra v�r egen politik, och � den andra att vi inte ska l�mna Kuomintang. Det finns faktiskt ingen utv�g och jag kan inte forts�tta mitt arbete�.[698] De kvarvarande kommunistledarna, Ch�� Ch�iu-pai, Chang Kuo-tao, Li Li-san, Mao Tse-tung och �vriga stoppade Kuomintangflaggor i sina fickor f�r framtida bruk och flydde br�dst�rtat. Den 27 juli samlades ledarna f�r V�nsterkuomintang p� j�rnv�gsstationen f�r att ta farv�l av sin ��rade g�st� Borodin. Formellt reste han �f�r att �verl�gga med Feng Yu-hsiang�.[699] I sj�lva verket inledde han en l�ng resa tv�rs �t nordv�st till den avl�gsna gr�nsen mot Sovjet, Moskvas retr�tt fr�n Hankow.
De milit�ra myndigheterna fortsatte med att systematiskt krossa fackf�reningarna. Hankowgarnisonens h�gkvarter utf�rdade ett strejkf�rbud. Mellan 14 och 19 juli �inkvarterades� soldater i 25 fackf�reningslokaler vars arkiv och tillh�righeter konfiskerades. Samtidigt genomf�rde Feng Yu-hsiang en liknande kampanj i Honanprovinsen.[700] �Under de senaste veckorna har den kinesiska arbetarr�relsen i Wuhanregeringens territorium genomlevt en period av skaml�s reaktion. � Milit�ren � har genomf�rt ett s� omfattande f�rst�relsearbete riktat mot massorganisationerna � att det kommer att kr�vas en l�ng tid och enorm energi att �tg�rda f�rlusterna och att g�ra det m�jligt f�r fackf�reningarna att �teruppta sina normala funktioner�, rapporterade Pan-Pacific Trade Union Secretariat.[701]
M�nga av fackf�reningsledarna och fackf�reningsorganisat�rerna i de olika provinserna och distrikten � har drivits bort, gripits eller d�dats. De �vriga ledarna f�r de kinesiska fackf�reningarna, bland dem de fr�msta ledarna f�r Allkinesiska fackf�reningsfederationen, tvingades fly. � Vid en bankett f�r delegaterna vid Pan-Pacific Trade Union Congress � deklarerade Wang Ching-wei v�ltaligt att han ans�g att den b�sta garantin f�r den nationella revolutionens framg�ng var att utveckla arbetarnas och b�ndernas massr�relse och att direkt f�rverkliga de arbetande massornas krav. � Nu h�r vi inte enbart annorlunda tal och f�rklaringar, utan vi bevittnar helt annorlunda aktioner gentemot arbetarnas och b�ndernas organisationer, aktioner som fram tills nu var militaristernas och kontrarevolution�rernas, av typen Chang Tso-lin och Chiang Kai-shek, speciella privilegium.[702]
Den 30 juli stormade 2 000 rickshawm�n en polisstation f�r att tvinga dem att sl�ppa en kamrat de gripit. Tv� d�dades och sex skadades. Polisen skickade ett brev till Rickshawdragarnas fackf�rening och bad dem skicka representanter f�r en f�rhandling. Men ingen var d�r. Fackf�reningsledarna hade flytt. Det var bara dragarna p� gatorna som var ute i strejk. Undantagstillst�nd utlystes och d�dsstraff inf�rdes. Strejken avslutades. Detta var den sista �ppna manifestationen fr�n Hankows arbetarr�relse under en l�ng tid fram�ver. N�gra dagar senare utbytte Nanking och Wuhan gratulationstelegram. Nanking telegraferade buketter till Wuhan f�r dess beslutsamma handlande mot kommunisterna och bj�d in ledarna till Nanking. �Om alla k�nslor av motvilja resolut har �vergivits �� svarade Wuhan den 10 augusti �kommer era tidigare �tg�rder f�r att bem�ta de kritiska situationerna helhj�rtat att urs�ktas av oss alla�.[703] S� avslutades den �totala mots�ttningen� mellan det �revolution�ra centrumet� i Wuhan och det kontrarevolution�ra Nanking � i en handling av r�rande kristen f�rl�telse.
Av alla �v�nsteranh�ngare� i Wuhan var det endast Teng Yen-ta, och efter honom Soong Ching-ling, som �ppet gick emot den nya linjen. �Fr�n Yang Yu-ting (Chang Tso-lins vice) till Chiang Kai-shek � �r alla antingen medlemmar, eller p� v�g att bli medlemmar, i Kuomintang. Kuomintangs fanor vajade �verallt. Men �r inte detta samma situation som vi stod inf�r under 1911 �rs revolution?� skrev Teng 6 juli. �Ligger inte all ekonomisk, politisk och milit�r makt hos militaristerna? � Vi ville anv�nda oss av milit�rerna men vi utnyttjades av dem�.[704] En vecka senare avgick Teng som ledare f�r milit�rr�dets politiska departement. Till och med han s�g l�ngt klarare �n �revolution�rerna� i Moskva, att en total brytning p�gick mellan massorna och Kuomintang. �De som tidigare f�respr�kade att arbetarna och b�nderna skulle skyddas har b�rjat massakrera dem ��, deklarerade han. � �Kuomintangs revolution�ra betydelse kommer att g� f�rlorad. � Resultatet kommer att bli att partiet sj�lvt kommer att bli kontrarevolution�rt. � Revolutionen kommer att misslyckas, som den gjorde 1911�.[705]
Efter Teng deklarerade Soong Ching-ling att Kuomintang hade blivit �ett verktyg i militaristernas h�nder. Det kommer att upph�ra med att vara en levande kraft som arbetar f�r det kinesiska folkets framtida v�lf�rd, det kommer att f�rvandlas till en maskin, ett verktyg f�r f�rtryck, en parasit som g�der sig p� dagens f�rslavande system�.[706] Tillsammans med Eugene Chen flydde Teng Yen-ta och Soong Ching-ling till europeisk exil. S� avslutades myten om �V�nsterkuomintang�.[707]
Revolutionen som hade svept �ver Kina under tre korta och m�ngskiftande �r befanns sig vid v�gs �nde. Ett m�ktigt folks resning hade f�tt den ruttna strukturen av en f�r�ldrad och utsliten och f�rtryckande civilisation att falla. Massorna hade uppvisat mer �n tillr�cklig styrka f�r att st�rta och f�r alltid krossa dess r�tter. Men nu f�ll detta samh�lle tillbaka till sina gamla fundament och alla dess inbyggda mots�gelser f�rnyades och f�rdjupades. F�r att ha f�rs�kt krossa det och f�r att ha str�vat efter m�nsklig v�rdighet fick nu arbetarna och b�nderna betala ett ohyggligt pris. �ver f�ngelserna och avr�ttningsplatserna vajade Kuomintangs fana. Under denna hade den kinesiska borgarklassen f�tt m�jligheten att stiga upp till makten. Under den hade massorna stigit fram och under den hade de helt of�rst�ende slagits ner. Under hela revolutionen hade samma fana f�sts vid Kommunistiska internationalens flaggst�ng och vid den flaggst�ngen hade de kinesiska kommunisterna tjudrats.
Wuhanregeringens kollaps fullbordade kontrarevolutionens seger. Fr�n Kanton till Nanking, fr�n havet till Hunans kullar satt generalerna vid makten. Redan i krig med varandra f�rde de gemensamt en h�nsynsl�s utrotningskampanj mot massr�relsen, dess organisationer och dess ledare.
�Detta �r f�rtryckets fakta�, b�rjade en samtida rapport.
Under fyra m�nader har en systematisk massaker p�g�tt i det territorium som kontrolleras av Chiang Kai-shek. Detta har lett till att folkets organisationer i Kiangsu, Chekiang, Fukien och Kwangtung har krossats, s� att man i dessa provinser kan se hur Kuomintangs h�gkvarter och arbetar-, bonde- och kvinnoorganisationer f�rvandlats fr�n kraftfulla, beslutsamma organ till fogliga, ryggradsl�sa organisationer, s� effektivt �omorganiserade� att de kommer att genomf�ra sina reaktion�ra herrars vilja.
Under de tre senaste m�naderna har reaktionen spridits fr�n det nedre Yangtze fram tills idag d� den dominerar i alla territorier som ligger under s� kallad nationalistisk kontroll. Tang Sheng-chih har visat sig vara en �nnu effektivare bef�lhavare �ver exekutionspatruller �n �ver arm�er i strid. I Hunan har hans underordnade generaler genomf�rt utrensningar av �kommunister� som knappt ens Chiang Kai-shek kan uppvisa maken till. De vanliga metoderna med skjutning och halshuggning har kompletterats med tortyr- och stympningsmetoder som stinker av medeltidens och inkvisitionens fasor. Resultaten har varit imponerande. Hunans bonde- och fackf�reningar, troligen de b�st organiserade i hela landet, �r totalt krossade. De ledare som lyckats undkomma att br�nnas i olja, bli levande begravda, torterade genom att sakta strypas med en snara och andra former av d�d, f�r ohyggliga f�r att ber�ttas, har flytt landet eller har g�mt sig s� bra att de sv�rligen kan hittas. �[708]
�Antalet avr�ttade fackf�reningsledare och -organisat�rer v�xer f�r varje dag�, rapporterade Pan-Pacific Trade Union Secretariat [Pan-Stillahavsomr�dets fackliga sekretariatet ].
Det g�r inte en dag utan att flera arbetare och fackf�reningsaktivister avr�ttas. � Massr�relsen krossas f�r tillf�llet. Alla arbetarorganisationer och bondeorganisationer �omorganiseras� vilket betyder att de f�rst desorganiseras och bryts upp och d�rp�, st�lls det som �terst�r av dem under piskan tillh�rande n�gon som militaristerna tillsatt. � I Kiukiang, s�v�l som i Wuhan, har alla fackf�reningsorganisationerna uppl�sts och m�nga fackf�reningsledare avr�ttats. � Soldater har ockuperat de flesta fackf�reningsbyggnaderna och anst�llt f�r�delse p� dessa organisationers egendomar och dokument och v�rdefulla arkiv. � Vad som sker i Wuhan �r den exakta upprepningen av vad som f�r ett tag sedan �gde rum i Kanton, n�r general Li Chen-sen f�rst�rde och sedan �omorganiserade� fackf�reningarna och bondeorganisationerna, och �ven vad Chiang Kai-sheks regim gjorde i Shanghai.[709]
Massr�relsens nederlag kunde inte enbart m�tas i hur omfattande dess fysiska f�rintelse var. Arbetarna och b�nderna hade inte enbart fallit f�r en starkare fiende. De hade halshuggits av sina egna ledare, av de m�n och organisationer som de hade l�rt sig anse som sin egen revolutions fanb�rare. Den moraliska och psykologiska demoralisering som detta faktum resulterade i, sk�rpte p� ett om�tbart s�tt kontrarevolutionens effekt. Under senare delen av 1927 kunde arbetare i Shanghai och n�gra f� andra st�der fortfarande uppamma den styrka som kr�vdes f�r att strejka i ett f�rs�k att bevara �tminstone delar av de framg�ngar man n�tt under f�reg�ende �r, men som snabbt h�ll p� att g� upp i r�k. Under dessa oorganiserade retr�ttstrider, besegrades arbetarna enkelt av kontrarevolutionen. Massorna f�rsvann fr�n den politiska arenan. Det brutala, och f�r dem helt ov�ntade angreppet fr�n kontrarevolutionen drev ner dem i passivitet. De l�mnade sina krossade organisationer. Fackf�reningarnas led tunnades ut. �Det kommer att kr�va en v�ldigt l�ng period och enorm energi f�r att ers�tta f�rlusterna och f�r att fackf�reningarna ska kunna �teruppta sina normala funktioner�, sade Pan-Pacific Trade Union Secretariat redan i juli, n�r endast terrorns f�rsta slag hade utdelats.[710] B�ndernas fackf�rening, som hade r�knat n�ra tio miljoner medlemmar i sina led, f�rsvann n�stan helt och h�llet. Bara spridda rebellgrupper som drog upp i bergen fanns kvar f�r att trakassera de soldathopar som hems�kte landsbygden. I st�derna l�mnade arbetarna kommunistpartiet i tusental. I april 1927 hade det varit en organisation med n�ra sextiotusen medlemmar, 53,8 procent av dem arbetare.[711] Inom ett �r hade denna procentsats minskat med fyra femtedelar och en officiell rapport medgav att partiet �inte hade en enda partigrupp vid god h�lsa bland arbetarna�.[712] P� sitt eget s�tt sade arbetarna sin mening om partiet som lett dem mot katastrof. Hade kommunistpartiet kunnat utv�rdera orsakerna till detta katastrofala nederlag och p� grundval av denna utv�rdering f�rs�kt �tersamla sina styrkor och �teretablera sig bland arbetarna genom att st�lla sig i ledningen f�r f�rsvarskampen hade de kanske gradvis kunna �tervinna sitt sj�lvf�rtroende. Som det nu var, att aldrig veta hur och n�r man skulle sl� till, l�rde sig partiet aldrig hur man kan retirera. Varken d�, eller fram tills idag, �terv�nde arbetarna n�gonsin till dess led.
�De revolution�ra partierna m�ste slutf�ra skolg�ngen� efter ett tungt nederlag, skrev Lenin med h�nvisning till den ryska revolutionen 1905,
De hade l�rt sig att g� till angrepp. Nu g�ller det att inse, att denna kunskap m�ste kompletteras med f�rm�ga att retirera p� ett riktigare s�tt. Det g�ller att f�rst� � och den revolution�ra klassen l�r sig att f�rst� genom egna bittra erfarenheter � att man inte kan segra utan att ha l�rt sig att b�de anfalla och retirera p� r�tt s�tt. Av alla slagna oppositionella och revolution�ra partier retirerade bolsjevikerna med den b�sta ordningen, med de minsta f�rlusterna f�r sin �arm�, med b�st bibeh�llen k�rntrupp, med de ringaste (ifr�ga om djup och obotlighet) splittringarna, med den minsta demoraliseringen samt med den st�rsta f�rm�gan att �teruppta arbetet s� brett, riktigt och energiskt som m�jligt. Och detta hade bolsjevikerna uppn�tt endast d�rf�r att de skoningsl�st avsl�jade och jagade bort frasrevolution�rerna, som inte ville f�rst� att man m�ste retirera, att man m�ste f�rst� att retirera och att man ovillkorligen m�ste l�ra sig arbeta legalt i de mest reaktion�ra parlament, i de mest reaktion�ra fackf�reningar � och dylika organisationer. [713]
Under den ryska revolutionen 1905 besegrades arbetarna p� grund av att tsarismen fortfarande var stark nog att st� emot och de revolution�ra krafterna f�r svaga f�r att rubba den. Under 1927 led den kinesiska revolutionen ett f�rkrossande nederlag, inte p� grund av att arbetarna och b�nderna saknade styrkan och f�rm�gan att vinna, utan p� grund av att de ledare som de litade p� misslyckades med att leda dem till den seger som fanns inom r�ckh�ll. I Ryssland visste arbetarna vilka som var deras v�nner och fiender. I Kina krossades arbetarna och b�nderna av just dem de borde haft f�rtroende f�r. Bolsjevikerna steg fram fr�n sitt nederlag med sina styrkor intakta. De kinesiska kommunisterna steg fram med sina styrkor decimerade, spridda och demoraliserade. Bara av den anledningen var effekterna f�r kineserna 1927 tusen g�nger mer f�r�dande �n vad det var f�r ryssarna 1905.
Under Lenin blev bolsjevismen vetenskapen att �verf�ra marxism till praktisk politik p� samma s�tt som navigat�ren anv�nder kompass och sextant f�r att f�ra sitt skepp i hamn. Genom att avsl�ja den sociala processens inre lagar f�rs�g marxismen den revolution�ra ledningen med medlen f�r att ta ut kursen i f�rv�g, inte enbart i linje med den objektiva situationens behov, utan med en blick f�r hur den objektiva situationen skulle kunna omvandlas p� ett s�tt som gynnar proletariatet. Denna metod var motsatsen till den vulg�ra empiricism som sl�pade efter h�ndelserna, som drev omkring roderl�st, hj�lpl�st i de skiftande str�mningarnas virvel. Bolsjevikerna under Lenin och Trotskij gav v�rlden den mest full�ndade demonstration som den hittills upplevt av en medveten revolution�r ledning som aktivt ingrep i h�ndelseutvecklingen f�r att ge form och riktning �t viljan hos stora folkmassor som befann sig i r�relse. Det byr�kratiska skiktet som eftertr�dde dem gav inte l�ngre n�got medvetet uttryck �t proletaritates vilja. Ist�llet erbj�d det en kanal genom vilken andra klasser ut�vade sitt inflytande p� proletariatets diktatur och tenderade att vackla mellan klasserna, att reagera p� trycket fr�n �n den ena och �n den andra klassen. Styrd f�rst och fr�mst av en �nskan att beh�lla och ut�ka sina egna privilegier och makt, fortsatte det att agera �pragmatiskt�, det vill s�ga empiriskt. N�r dess missgrepp fick sina oundvikliga konsekvenser, drog det sig tv�rt tillbaka fr�n avgrundens rand och rusade huvudstupa i motsatt riktning d�r, som regel, en annan avgrund v�ntade.
Precis som s� m�nga andra saker, personifierade Stalin n�r det g�llde detta den byr�kratiska centristen som inte kunde leda utan endast svansa efter h�ndelseutvecklingen. Efter Chiang Kai-sheks kupp i april var det bara en ledning av detta slag som kunde f�rklara att slakten p� Shanghais arbetare hade �f�rutsetts�, f�ljde lagenligt p� en helt igenom korrekt politik och inte kunde ha f�rhindrats. Den stalinistiska ledningen i Komintern (f�ruts�g) att borgarklassen skulle ��verge� revolutionen och s�g detta som ett n�dv�ndigt och oundvikligt �stadium� i den revolution�ra processen. F�ljden blev att man var tvungen att l�ra arbetarna att h�lla fast i borgarklassens st�vlar fram tills de sparkade loss dem. Oavsett om den under processen malts ner under kontrarevolutionens h�l s� hade allt detta �f�rutsetts�, och i enlighet med revolutionens �stadieteori�. En oundviklig f�ljd av denna sorts �ledning� var tanken att den revolution�ra f�rtruppen var tvungen att v�nta passivt fram till dess borgarklassen hade �misskrediterat� sig sj�lv i massornas �gon genom att �ppet ta kontrarevolutionens v�g. Endast d� kunde den g� vidare med en dj�rvare revolution�r politik som massorna d�refter kunde f�rst� efter att ha f�rlorat alla sina illusioner i borgarklassen. Denna uppfattning var fundamental hos Stalin. L�mnad �t sig sj�lv hade han lett de ryska bolsjevikerna l�ngs denna fatala v�g 1917 om inte Lenin hade anl�nt i tid f�r att stoppa det passiva v�ntandet och sporra partiet till att bli aktivaste och medvetna instrumentet f�r massorna, som redan l�g l�ngt framf�r de som ledde dem. �Vi m�ste bida v�r tid tills den provisoriska regeringen gjort slut p� sina krafter�, sade Stalin i mars 1917, �tills den misskrediterat sig under processen att genomf�ra det revolution�ra programmet�vi m�ste bida v�r tid tills dess h�ndelserna avsl�jar den provisoriska regeringens ih�lighet.�[714]
Likt ett tio �r gammalt eko skrev Stalin nu direkt efter Wuhans kollaps:
Borde de kinesiska kommunisterna f�r sex m�nader sedan f�rt fram parollen: �Ner med Kuomintangs ledning�? Nej f�r detta skulle ha varit ett v�ldigt farligt och �verilat steg och skulle ha gjort kommunisternas n�rmande till massorna sv�rare eftersom massorna vid den tiden fortfarande trodde p� Kuomintangs ledning och detta skulle ha isolerat kommunistpartiet fr�n bondeklassen. Detta skulle ha varit felaktigt eftersom Kuomintangs ledning i Wuhan vid den tiden �nnu inte hade n�tt sin h�gsta punkt som en borgerligt revolution�r regering och hade �nnu inte misskrediterat sig i massornas �gon genom sin kamp mot den agrara revolutionen och genom sitt avfall till kontrarevolutionen. Vi sade alltid att inget f�rs�k borde g�ras att misskreditera och st�rta Kuomintang-ledningen i Wuhan s� l�nge den inte utt�mt alla sina m�jligheter som en borgerligt revolution�r regering. � Ska de kinesiska kommunisterna nu f�ra fram parollen �Ner med Kuomintang-ledningen i Wuhan?� Ja naturligtvis m�ste de det. Nu n�r ledningen redan har misskrediterat sig genom sin kamp mot revolutionen och har skapat fientliga (!) relationer mellan sig sj�lva och massorna. � En s�dan paroll kommer att f� ett enormt mottagande. Nu kommer alla arbetare och b�nder se att kommunisterna handlar r�tt.[715]
Stalin f�rbis�g en sak. I processen med att �misskreditera sig sj�lva� och n� sin �h�gsta punkt� medan kommunisterna passivt v�ntade och dolde sin verkliga natur f�r massorna, krossade Kuomintangs kontrarevolution framg�ngsrikt massr�relsens organisationer. Arbetarna och b�nderna, vilka f�rsvarade sig s� gott de kunde mot terrorns slag, befann sig inte l�ngre i en position d�r de kunde inse att kommunisterna nu �handlade r�tt�.[716]
En av Kuomintangs of�rutsedda offer n�r det n�dde sin �h�gsta punkt� och med vapen i hand fortsatte att �misskreditera� sig sj�lva, var Borodin, f�rste barnmorska vid revolutionens missfall. Han hade st�tt bredvid och pumpat in st�ndaktighet i Stalins Kuomintangallierade �nda tills alla deras �m�jligheter� hade utt�mts. Han var nu p� v�g tillbaka tv�rs �ver nordv�stra Kinas �demarker. Bakom honom l�g vraket efter den revolution som han hade hj�lpt till att krossa. Under v�gen underh�ll andra Kuomintang-generaler, till och med Feng Yu-hsiang, den avresande g�sten.
�Borodin tycktes vara uttr�ttad och uttr�kad av alla dessa generaler�, rapporterade Anna Strong i ytterligare en av hennes oavsiktligt v�rdefulla karakt�rsskildringar. �Bakom deras nationalistiska paroller s�g han alltf�r klart (!) beg�ret efter milit�rt bist�nd. Han anm�rkte: �N�r n�sta general kommer till Moskva och ropar: �L�nge leve v�rldsrevolutionen!� �r det b�st att skicka efter G.P.U. direkt. Det enda n�gon av dem vill ha �r gev�r��.
Miss Strong protesterade med att deras v�rd f�r kv�llen �tycktes vara en v�nlig sj�l och f�rtjust i Ryssland�.
Borodin svarade tr�tt: �Han �r ung. De �r alla bra n�r de �r unga�.
Sittande p� en campingstol under en upp�tstigande kinesisk m�ne, gav Borodin n�gra kv�llar senare n�got som Miss Strong ben�mnde �den mest utt�mmande och sakliga redog�relse f�r de styrkor som var inblandade i Kinas revolution som jag n�gonsin h�rt honom ge. Det hade inte funnits tid [!] f�r en s�dan diskussion i Hankow. Nu, m�nga dagar och mil borta fr�n sk�deplatsen, verkade det som om han sammanfattade det hela �ven f�r sin egen sj�ls r�kning�. S� talade Borodin:
Storbourgeoisin kan aldrig ena Kina eftersom de egentligen inte �r emot imperialisterna; de �r allierade med dem och drar nytta av dem. Sm�bourgeoisin kan inte ena Kina eftersom de vacklar mellan arbetarna och b�nderna � ena sidan och storbourgeoisin � den andra, och i slut�ndan g�r �ver till de senare. Arbetarna och b�nderna enade inte Kina eftersom de alltf�r mycket litade p� sm�bourgeoisin.[717]
I Hankow, d�r det skett, hade det �inte funnits n�gon tid� att ta dessa enkla f�rslag i beaktande. Borodin hade varit alltf�r upptagen med att verkst�lla Stalins instruktioner att se till att det �inte skulle g�ras n�got f�rs�k att misskreditera och st�rta Kuomintangs ledning�. Inte f�rr�n han befann sig m�nga dagar och mil fr�n sk�deplatsen fick han tid att dra slutsatsen att han hade �litat f�r mycket p� sm�bourgeoisin�. Historien �r dock inte intresserad av Borodins sj�l. Den �r intresserad av hans dom �ver sig sj�lv och hans g�rningar, som endast f�r komma till uttryck h�r, f�r n�r han �terkom till Moskva f�rsj�nk han in i den s�krare tystnadens dunkel. Hade han f�rdjupat sig i sitt tema skulle det ha b�rjat l�ta farligt n�ra Trotskijs eviga refr�ng, innan, inte efter, debaclet. Trotskij hade �ven varit �m�nga dagar och mil fr�n sk�deplatsen�, �nd� visade det sig att han varit o�ndligt mycket n�rmare massorna i Kina �n Borodin som befunnit sig mitt bland dem.
Stalins andre medhj�lpare vid den kinesiska borgarklassens altare var M. N. Roy. Under Lenins vaksamma redigerande �gon, hade Roy n�gra �r tidigare hj�lpt till med ett utkast till de historiska teserna i den nationella och koloniala fr�gan vid Kominterns andra och fj�rde kongresser, vilka hade deklarerat att kampen mot borgerlig nationalism var kommunisternas grundl�ggande uppgift i kolonierna och halvkolonierna. N�r han avreste till Kina l�mnade han dessa l�rdomar bakom sig. Som Kommunistiska internationalens fr�mste delegat i Hankow v�nde Roy massorna ryggen och h�ngav sig �t den kr�vande uppgiften att ge f�rst Chiang Kai-shek och sedan Wang Ching-wei �r�det� att inte �misskreditera� sig sj�lva. N�r de i tur och ordning f�rsm�dde honom, �terv�nde han h�gtidligt f�r att skriva:
Hellre �n att offra de reaktion�ra gods�garnas och kapitalisternas s�rintressen, f�rr�dde de borgerliga nationalistiska ledarna revolutionen. Klassolidaritet skar tv�rs igenom nationell solidaritet. � Revolutionens utveckling hotade kapitalist- och gods�garklassernas intressen. Fortsatt kamp mot imperialismen skulle oundvikligen ha framkallat en revolution i de inhemska socioekonomiska f�rh�llandena. Jorden borde (!) ha �verl�mnats till b�nderna. Bondeklassen (!) borde ha skyddats mot obegr�nsad (?) kapitalistisk exploatering. Kort sagt, imperialismen kunde inte st�rtas utan att dess inhemska allierade krossades. Fullst�ndig nationell befrielse kunde ha f�rverkligats � endast genom att p� allvar g�ra ingrepp i privilegierna hos de klasser vars representanter ledde nationalistregeringen. � Wuhanregeringens sm�borgerliga radikalism gjorde bankrutt. Den kapitulerade � inf�r det kontrarevolution�ra feodala borgerligt militaristiska blocket som redan hade s�lt ut landet till imperialismen. Nationen offrades p� klassintressenas altare. Kuomintangs demokratiska (klassl�sa) ideal gick f�rlorade i de v�ldsamma klassintressenas sammandrabbningar. L�rdomarna av dessa revolution�ra och kontrarevolution�ra h�ndelser i Kina �r att den nationalistiska borgarklassen i de koloniala och halvkoloniala l�nderna i grunden �r kontrarevolution�r; att den nationella revolutionen f�r att lyckas m�ste vara en jordbruksrevolution; att storbourgeoisien och sm�bourgeoisien, trots sina radikala fraser, inte kan och inte kommer att leda jordbruksrevolutionen; att sm�bourgeoisien, n�r den kommer till makten genom st�d fr�n arbetarna och b�nderna, inte delar och inte f�rsvarar denna makt tillsammans med arbetarklassen, utan �verl�mnar den till den kontrarevolution�ra borgarklassen och att arbetarklassen, genom sitt enda oberoende politiska parti (kommunistpartet) �r den enda garanten f�r den nationella revolutionens seger.[718]
Roys artikel hade titeln �Den kinesiska revolutionens l�rdomar�. I den bok han gav ut n�gra �r senare uppskattade Roy antalet kommunister som miste livet under de f�rsta m�naderna av terror 1927 till blygsamma 25 000[719] efter att Kuomintangs �klassl�sa ideal� hade genomg�tt en metamorfos till �klassintressenas v�ldsamma sammandrabbning�. Det var f�rst i g�r som Stalin, i sin visdom, �f�ruts�g� att borgarklassen (inte Chiang Kai-shek! inte Wang Ching-wei!) skulle ��verge� revolutionen. Samtidigt l�rde han dessa 25 000 att tro att s�dana som Chiang Kai-shek och Wang Ching-wei var revolutionens �p�litliga allierade�, att Chiangs Kanton och senare Wangs Hankow var jordbruksrevolutionens verkliga �organisationscentra�, att �inga f�rs�k borde g�ras att misskreditera och st�rta� dem f�rr�n de �misskrediterat� sig sj�lva, det vill s�ga, fram tills de sl�ckt livet p� de of�rst�ende 25 000 och efter dem livet p� tusentals fler, och livet p� sj�lva revolutionen.
Hade det verkligen varit n�dv�ndigt att betala detta fruktansv�rda pris innan Stalin, Bucharin, Borodin, Roy och deras v�nner slutligen ins�g att bourgeoisien, stor eller liten, inte kunde leda jordbruksrevolutionen, att �imperialismen inte kunde st�rtas med mindre �n att dess inhemska hade allierade krossats�?
I ett dokument, daterat 9 augusti 1927, sammanfattade Stalins centralkommitt� i Moskva varf�r det tog alla dessa liv att l�ra dem:
Erfarenheten visar tydligt att borgarklassen inte f�rm�r l�sa de problem som r�r den nationella befrielsen fr�n imperialismens ok, eftersom den k�mpar mot arbetarna och b�nderna, att den inte f�rm�r f�ra en konsekvent kamp mot imperialismen och blir allt mer ben�gen att kompromissa � vilket i praktiken l�mnar imperialismens dominans n�stan helt ost�rd. Den nationella borgarklassen �r lika of�rm�gen att l�sa revolutionens inrikespolitiska problem, ty den misslyckas inte bara med att st�dja bondeklassen, utan bek�mpar den aktivt. � Det �r ocks� n�ra nog om�jligt f�r borgarklassen att tr�ffa n�gon kompromiss med bondeklassen, eftersom �ven den minsta jordreform skulle inneb�ra expropriering av adeln och de sm� gods�garna, en handling som borgarklassen �r helt of�rm�gen till. � Kommunistpartiet m�ste f�rklara att segern �ver imperialismen, Kinas revolution�ra enande och dess befrielse fr�n imperialismens ok endast �r m�jlig p� grundval av arbetarnas och b�ndernas klasskamp mot de feodala gods�garna och kapitalisterna.[720]
Var det verkligen n�dv�ndigt med en fysisk utrotning av en hel generation av revolution�rer f�r att �tydligt visa� att borgarklassen inte kunde bek�mpa imperialismen, inte kunde leda bondeklassen? Var det verkligen f�rst nu, efter tre �rs �fyrklassblock�, dags f�r fackf�reningscentrumet att deklarera: �De kinesiska fackf�reningarna st�r inf�r en allvarlig kamp mot klassamarbetets teori och praktik?� [721]
N�r Trotskij under massr�relsens st�rsta uppsving hade manat till omedelbart bildande av arbetar-, bonde- och soldatr�d (sovjeter), var det just f�r att tillhandah�lla den bredaste och mest flexibla och sj�lvskyddande mekanismen f�r att skola massorna, f�r att utveckla deras vaksamhet vad g�ller deras flyktiga allierade fr�n fiendel�gret, f�r att f�rbereda deras f�rsvar mot den borgerliga reaktionen och omvandla detta f�rsvar till en offensiv f�r deras egen del, med sina egna styrkor, sina egna organisationer, fanor och egna vapen. Den v�gen, och endast den v�gen, skulle ha kunnat leda till krossandet av kontrarevolutionen. Denna politik hade d� blockerats av den stalinistiska ledningen, som f�rd�mde kamp mot �den enda regeringsmyndigheten� och varje �f�rs�k att misskreditera eller st�rta� det �revolution�ra Kuomintang�. Nu n�r h�ndelseutvecklingen hade utkr�vt sin obarmh�rtiga tribut av denna politik och borgarklassen infriat Stalins �f�ruts�gelse� genom att �misskreditera� sig sj�lv, meddelade den stalinistiska ledningen att revolutionen �gick fram�t mot sin h�gsta utvecklingsfas, till fasen av direkt kamp f�r arbetarklassens och bondeklassens diktatur�.[722] Trotskij hade anklagats f�r att hoppa �ver revolutionens borgerligt demokratiska stadium. Ledningen f�rs�kte nu endast hoppa �ver sin egen politiks katastrofala f�ljder.
Det kinesiska kommunistpartiet, som med Chen Tu-hsius bittra ord, �tidigare endast l�rt sig hur man kapitulerar�[723] fick nu ingen chans att �f�rst� att det var n�dv�ndigt att retirera�. Trots terrorn, med sina styrkor decimerade och utspridda, massorna tillbakapressade och sina organisationer splittrade, beordrades nu de kinesiska kommunisterna att abrupt f�r�ndra tempot. Utan att stanna upp f�r att komma underfund om vad som hade lett fram till katastrofen, och inte heller bed�ma storleken av sina nederlag, tvingades de bekr�fta att Kominterns politik hade varit helt korrekt � (myten om ledningens ofelbarhet m�ste bevaras till varje pris!) � att ansvaret f�r misslyckandet l�g hos de kinesiska kommunistledarnas �sabotage�, att det slutliga nederlaget i Wuhan hade h�jt revolutionen till ett �nytt och h�gre stadium�.� Ig�r, under en stigande revolution�r v�g med fantastiska masstyrkor i r�relse, hade de kinesiska kommunisterna endast f�tt l�ra sig hur man kontrollerar och demoraliserar massorna genom att underordna dem de fientliga klasserna. Idag har den v�gen �krossats till skum� p� reaktionens klippor. Fr�n opportunismens och kompromissens ytterlighet drevs de kvarvarande kinesiska kommunisterna obarmh�rtigt mot den motsatta ytterligheten, �ventyrspolitikens pol, med f�rhoppningen att de med senkomna milit�ra aktioner skulle kunna �terta de st�llningar som nu o�terkalleligen hade g�tt f�rlorade. De tvingades kasta sig in i desperata och hoppl�sa f�rs�k att ordna upp situationen. Under direkta order fr�n Moskva antr�dde kommunistpartiet upprorets v�g.
De m�n som slog in p� denna kurs var m�n som s� sent som ig�r, som medlemmar av centralkommitt�n, envist hade rest i motsatt riktning. Chen Tu-hsiu, som Komintern f�rs�kte g�ra till fr�mste syndabock, avpolletterades. Partiets nya politiska byr� inneh�ll Ch�� Ch�iu-pai, Chou En-lai, Chang Tai-lei och Liu Wei-han, vilka alla bar lika stort ansvar f�r katastrofen som hade besegrat deras parti och revolutionen. Det var Chou En-lai som 13 april g�tt till Chiang Kai-sheks h�gkvarter i Shanghai f�r att kr�va att strejkvakteras vapen skulle �terl�mnas. Det var Liu Wei-han (senare b�ttre k�nd i r�relsen som Lo Mai) som i egenskap av ordf�rande f�r kommunistpartiets provinsiella kommitt� i Hunan hade beordrat bondef�reningarnas retr�tt fr�n Changsas ytteromr�den p� morgonen den 21 maj. Alla f�rs�kte nu �terf� Moskvas ynnest genom att f�ra �ver skulden enbart p� Chen Tu-hsiu och n�gra andra, vars fr�msta brott l�g i att de troget hade f�rs�kt genomf�ra de order de f�tt fr�n Moskva. De nya �ledarna�, som enbart skolats i retr�tt n�r det var tid f�r attack, beordrades nu att attackera n�r det var tid f�r retr�tt.
De genomf�rde kurs�ndringen p� order uppifr�n, utan att f�sta avseende vid den objektiva situationen och utan att f�r�ndra partiets grundl�ggande politik gentemot Kuomintang eller jordbruksrevolutionen. N�r Komintern gav order om att kommunisterna skulle l�mna Wuhan-regeringen, hade Komintern speciellt instruerat dem att inte l�mna Kuomintang utan att forts�tta sina anstr�ngningar att �vertyga Kuomintangs medlemmar om partiledarnas �f�rr�deri�. Att Kuomintangs fana nu hade blivit terrorns universella symbol och fladdrade h�gt �ver varje militarist, stor som liten, i s�dra och centrala Kina, betydde ingenting. �Klasserna kommer och g�r, men Kuomintangs kontinuitet best�r f�r evigt�, skrev Trotskij i maj.[724] Nu i slutet av juli, efter att klasserna hade kommit och g�tt och Kuomintang f�r�ndrats till ett �ppet verktyg f�r terrorn, skulle de kinesiska kommunisterna, trogna Bucharins instruktioner, inte ge upp den bl� fanan till n�gon. Den 29 juli uppmanade den nya kommunistiska politbyr�n Kuomintangs medlemmar �att resa sig och g� emot den centrala exekutivkommitt�n�. [725] Vid en konferens med den nya ledningen, som hastigt sammankallades den 7 augusti �genom telegrafiska instruktioner fr�n Kommunistiska internationalen och dess nya representant (Lominadze)�,[726] uppmanades kommunistpartiet att �organisera arbetar- och bonderesningar under Kuomintangs revolution�ra v�nsterfana�. Resolutionen sa att �organiseringen av det revolution�ra Kuomintang, utvecklat till ett h�gre stadium, kommer att g�ra det m�jligt f�r den politiska makten g� fram�t mot bildandet av arbetar-, bonde- och soldatdeputerades sovjeter p� ett s�dant s�tt att omvandlingen blir l�ttare och utan att v�lla skada�.[727]
Katastrofen hade medf�rt att man dammade av sovjetparollen � som s� sent som ig�r hade varit Trotskijs smuggelgods. Den 25 juli meddelade Pravda abrupt att �Kuomintangs kris st�ller fr�gan om sovjeter p� dagordningen. Parollen om sovjeter �r nu riktig � De tidigare f�respr�karna f�r att omedelbart bilda sovjeter � ville tvinga massorna att hoppa �ver stadier som r�relsen �nnu inte hade passerat. ��� [728]
Stalin uttryckte sig p� sitt eget s�tt: �Vid en ny framryckning f�r revolutionen under nuvarande utvecklingsstadium kommer fr�gan om bildandet av sovjeter att mogna fullt ut�. Ig�r, f�r n�gra m�nader sedan, kunde de kinesiska kommunisterna inte ha f�rt fram parollen om sovjeter d� detta skulle ha varit �ventyrspolitik (!) � eftersom Kuomintangs ledning �nnu inte hade misskrediterat sig sj�lva som motst�ndare till revolutionen�. [729] Moskvastrategerna satsade allt p� en tidig �framryckning� f�r revolutionen. Stalin skrev att han trodde att bakslagen �troligen� var att j�mf�ra med bolsjevikernas �julidagar� 1917.[730] Vid f�rsta tecknet p� en �ny framryckning�, beordrade den ryska centralkommitt�n, skulle det bli �n�dv�ndigt att �ndra den propagandistiska sovjetparollen till en paroll om omedelbar kamp och f�r att omedelbart inleda organiseringen av � sovjeter�.[731] Men innan det m�ste man g�ra ett sista f�rs�k att p� ett �l�ttare och ofarligare� s�tt uppr�tta sovjeter genom �Kuomintangs revolution�ra v�nster�. Inte ens nu hade alla �m�jligheter� utt�mts. Vid konferensen den 7 augusti viftade de kinesiska kommunisterna frenetiskt med den bl� fanan �ver sina huvuden.
�Naturligtvis�, kommenterade en kommunistpartihistoriker � som efter fem �r var noga med att s�ga att detta var att driva Kominterns instruktioner �alltf�r l�ngt� � �naturligtvis var det ett stort misstag. Faktum �r, att sedan Wuhanregeringen blivit reaktion�r, var Kuomintangs hela politiska liv d�dsd�mt�.[732] I sj�lva verket var det som d�tt inte Kuomintang som f�rskansade sig som en milit�rdiktatur i den politiska maktens s�ten. Det som hade d�tt var myten om det revolution�ra Kuomintang, myten om de �fyra klassernas block�, h�rnstenen i Kominterns politik. Fem �r efter h�ndelsen beskrev Hua Kang 7 augusti-konferensen som ett �f�rs�k att �teruppr�tta V�nsterkuomintang!� Men vid den tiden beordrade Komintern det kinesiska partiet att omfamna liket. Det var inte de kinesiska kommunisternas fel att det inte v�cktes till liv.
Betr�ffande jordfr�gan utf�rdade 7 augusti-konferensen parollen: �Konfiskera de stora och mellanstora gods�garnas jord, men uppmana de sm� gods�garna att s�nka jordr�ntan.[733] Som ett resultat � h�ll de lokala partiorganisationerna fast vid jordbruksrevolutionens gamla id� (!), och s�g det som sin uppgift att stoppa b�nderna om och n�r de f�rs�kte ta jorden fr�n de sm� gods�garna�.[734]
7 augusti-konferensen utf�rdade ett l�ngt brev till alla kvarvarade partikamrater, d�r man i detalj redogjorde f�r den avsatta ledningens �misstag� och f�rklarade att Chen Tu-hsiu konsekvent hade trotsat eller misslyckats med att genomf�ra Kominterns felfria instruktioner. Den kl�mde ut varje uns av tvetydighet ur Bucharins sluga, sj�lvf�rs�krande fraser f�r att visa att Komintern hade haft osvikligt r�tt f�re, under och efter h�ndelserna. �Kampen mot opportunism�, som enligt den officiella kalendern inleddes 7 augusti, var i verkligheten inget annat �n kamp mot alla f�rs�k att g�ra Komintern medansvarigt med den kinesiska centralkommitt�n f�r det f�rflutnas misstag � och detta samtidigt som kontentan i dessa misstag � f�rtroende f�r Kuomintang � of�r�ndrat f�rdes �ver till revolutionens �nya h�gre stadium�. Det nya �ventyrspolitiska brottet lades bara till katalogen �ver de gamla. Detta hindrade inte konferensen att f�rklara sig sj�lv vara i st�nd att �garantera att det h�danefter kommer att finnas en korrekt, revolution�r bolsjevikisk ledning�.[735] Den officiella historieskrivningen g�r g�llande att konferensen �r�ddade partiet fr�n hotande uppl�sning och f�rde in det p� den bolsjevikiska v�gen�.[736] I Moskva meddelades det officiellt att �h�geravvikelsen hos det kinesiska broderpartiets ledning nu har likviderats och ledningens politik korrigerats�.[737]
Ig�r hade �opportunisterna� varit de som, likt Trotskij, under den stigande revolution�ra v�gen hade kr�vt en politik med of�rsonlig klasskamp, skapandet av sovjeter och kommunisternas frig�relse fr�n Kuomintangs strupgrepp. Idag m�ste samma beteckning anv�ndas p� de som, �terigen som Trotskij och nu �ven Chen Tu-hsiu, f�rd�mde upprorspolitiken under en period av revolution�r ebb som en politik som endast kunde leda till att de kvarvarande revolution�rerna kadrerna krossades och att partiet totalt avskiljdes fr�n massorna. Den avsatte Chen Tu-hsiu har p�pekat att han hade skrivit till den nya centralkommitt�n �och p�pekat att massornas revolution�ra st�mningar vid denna tid inte befann sig p� n�gon h�jdpunkt, att Kuomintangregimen inte skulle spr�ngas inom kort, att resningar som saknade objektiva villkor bara f�rsvagade partiets styrka och isolerade det �nnu mer fr�n massorna. � De tog givetvis aldrig h�nsyn till mina �sikter och betraktade mina ord som ett sk�mt. De spred dem �verallt och sa att de bevisade att jag inte hade r�ttat till mina opportunistiska misstag.�[738]
�Opportunism� blev ett meningsl�st epitet som man anv�nde f�r att f�rringa alla motst�ndare till upprorslinjen. Kuppartade st�mningar hade uppst�tt ur misslyckandets desperation och var starka inom kommunistpartiet. Trots det fanns det fortfarande kamrater som var sansade nog att tvivla p� det l�mpliga i att kasta sig in i galna �ventyrligheter, d�mda att misslyckas. Deras motst�nd kv�vdes genom att man, som en del av partiets �bolsjeviseringsprogram�, utesl�t de vankelmodiga en masse. �Om n�gon efter konferensen den 7 augusti � uttryckte tvivel r�rande upprorspolitiken, s� kallades han omedelbart f�r en opportunist och angreps skoningsl�st�.[739] Protester viftades bort. Moskva sade att tiden f�r �direkt kamp� var inne. Om de n�dv�ndiga omst�ndigheterna inte fanns var man tvungen att se till att de fanns, oavsett vad det kostade. Resultatet blev en rad �ventyr under h�sten 1927, k�nda som �H�stsk�rdeupproren�. Kuppmentaliteten drevs till sj�lvmordsaktiga ytterligheter. Om Komintern med avsikt hade f�rs�kt krossa det som fanns kvar av det kinesiska kommunistpartiet kunde de inte ha funnit n�gra effektivare medel. Partiet tycktes enbart ha f�r avsikt att uppn� sin egen f�rst�relse och det lyckades det n�stan med.
Den f�rsta resningen skedde i Nanchang, Kiangsiprovinsens huvudstad, den 1 augusti. Tv� kommunistiska officerare, Yeh Ting och Ho Lung, h�jde revoltens fana. De f�rde bef�l �ver omkring 3 000 man. Bland medlemmarna av deras �Revolutionskommitt� fanns fru Sun Yat-sen, Teng Yen-ta och Eugen Chen, d� p� v�g till europeisk exil, och generalerna Chang Fa-kuei och Hwang Che-hsiang fr�n �J�rnsidesarm�n� som prompt �vergav sina anspr�k p� milit�ra aktioner mot Chiang Kai-shek f�r det verkliga arbetet med att utrota de kommunistiska rebellerna som erbj�d dem dessa o�nskade revolution�ra hedersbetygelser. �Revolten i Nanchang � �r inledningen p� kampen mot Wuhanregeringen�, rapporterade Kominterns press. �Varje revolution�r kommer att ha �sikten att en regering som best�r av element som �r f�rr�diska mot revolutionen och st�ds av officerare och storgods�gare under alla omst�ndigheter m�ste st�rtas. �� Wuhan, b�r man komma ih�g, hade b�rjat svara mot denna beskrivning f�rst tv� veckor tidigare. �Ett nytt revolution�rt centrum h�ller p� att bildas�.[740] Det nya �revolution�ra centrumet� varade bara n�gra f� dagar. Yeh Tings och Ho Lungs trupper tvingades fly n�r Chang Fa-kuei n�rmade sig staden med sin arm�.
Viftande med sina Kuomintang-fanor inf�r ett apatiskt folks ansikten evakuerade revolution�rerna staden och marscherade s�derut. De passerade m�nniskor f�r vilka Kuomintangs fana f�r l�nge sedan hade blivit terrorns symbol. De hade sett Chiang Kai-shek svinga den i mars och Chu Pei-the i juni. F�r dem syntes Yeh-Hos styrkor endast vara �Chiang Kai-shek den tredjes arm�er�.[741] Yeh och Ho lovade att konfiskera egendomar �verstigande 200 mow, vilket innebar ett l�fte som l�mnade den �verv�ldigande majoriteten av gods�garna or�rda. Bittra erfarenheter hade l�rt Kiangsis och norra Kwangtungs b�nder att misstro arm�er som kom med l�ften om att ers�tta sina f�retr�dares illvilja med v�lvilja. Det fanns inget som skiljde denna nya �revolution�ra arm� fr�n de Kuomintangarm�er som hade f�reg�tt den. Varhelst de kunde h�ll sig b�nderna p� avst�nd. Efter att under tv� m�nader fruktl�st ha rusat omkring p� landsbygden attackerade Yeh-Hos arm� st�derna Chaochow [Chaozhou] och Swatow [Shanto] i nord�stra Kwangtung. Den besegrades och skingrades. Dess rester flydde in i �stra flodens [Dongjiang-flodens] distrikt d�r en upprorsr�relse bland b�nderna hade b�rjat h�ja sitt huvud under den stora bondev�gens nedg�ng. Detta innebar slutet p� Yeh-Hos �ventyr.
Den officiella f�rklaringen var att Nanchangupproret slogs ner p� grund av �fiendens �verl�gsna styrka�, d�r man i f�rbig�ende, s� att s�ga, tillfogade n�gra ytterligare orsaker under den allm�nna rubriken �ledningens fel�: �1. Avsaknad av en klar revolution�r politik. 2. Obeslutsamhet i jordfr�gan. 3. Bristande kontakt med bondemassorna och underl�tenhet att bev�pna b�nderna. 4. Underl�tenhet att krossa de gamla politiska organisationerna och uppr�tta nya. 5. Milit�ra felbed�mningar�.[742] Annars skulle allt ha varit bra. Fienden var starkare och vi saknade styrkor, en revolution�r politik och kontakt med massorna. Upprorspolitiken var icke desto mindre ofelbart korrekt.
Liknande misslyckanden skedde �ver hela centrala Kina och �ven i n�gra distrikt i norr. Alla upprorsf�rs�k hade ett drag gemensamt: ist�llet f�r att ge det �fantastiska gensvar� som Stalin hade f�rutsagt, v�grade massorna helt enkelt att samarbeta. Kanske var arbetarna och b�nderna �opportunister� eller kanske, som Ch�� Ch�iu-pai senare tvingades medge, �s�g massorna innan vi gjorde det, att den bl� fanan hade blivit den vita terrorns fana�.[743] I de flesta fall �vervann kommunisterna massornas passiva motstr�vighet genom att ignorera dem helt och h�llet och s�ka r�ddning i allianser med lokala milit�ra sm�satraper. En liten truppstyrka i Hupeh, ledd av en kommunist vid namn Chang Faocheng f�rs�kte till exempel g� samman med en lokal militarist mot en tredje som h�rjade i omr�det. �P� grund av denna opportunistiska politik�, noterade Hua Kang, �misslyckades �ven Hupehupproret�.[744] Samma taktik anv�ndes i norra Kiangsu, d�r det gjordes ett f�rs�k att bilda ett �block� med en militarist vid namn Tzo Fung-chi. Resultatet blev detsamma. I n�gra hsien i Hunan och Hupeh f�rekom sporadiska resningar d�r b�nder i sm� band, bev�pnade med pikar och spjut, gjorde desperata f�rs�k att inta hsien-st�der. G�ng p� g�ng slogs de tillbaka eller utpl�nades. Till och med i s�dana fall gjorde kommunisterna p� plats �inga f�rs�k att v�cka och organisera arbetarna och b�nderna, utan litade enbart p� milit�ra styrkor�.[745]
I Shanghai fann kommunistpartiets provinskommitt� i Kiangsu egna s�tt att �v�cka� massorna. Korta bondeuppror i Yishing [Yixing] och Wusih [Wuxi] tidigt i november �vertygade kommitt�n om att �tiden f�r uppror nu verkligen var inne�. Det enda kruxet var att arbetarna var krossade av terrorn, och inte var intresserade. Of�rf�rat skickade partiet band av �bev�pnade r�da terrorister f�r att skr�mma arbetarna till att strejka, p� fabrik efter fabrik, med tanken att om en generalstrejk kunde frambringas (!) p� detta s�tt s� skulle upproret helt s�kert bli framg�ngsrikt�.[746] Efter att de f�rsta H�stsk�rdeupproren p� liknande s�tt hade misslyckats p� landsbygden, b�rjade man i Wuhan att agitera f�r att f� till st�nd ett uppror i staden. Kommunistpartiets Yangtzebyr� tvekade till en b�rjan. Deras tidigare order f�r �omedelbara uppror� hade inte g�tt s� bra. Hupehs provinskommitt� drabbades ocks� av tvivlets virus. �Nu �r inte tiden inne f�r ett allm�nt uppror�, var den dumdristig nog att svara. Varp� anklagelser om �opportunism� kastades mot dem och under denna sp�rreld �ndrade sig kommitt�n. �F�r att undvika misstanken om att vara opportunistisk utf�rdade Hupehs provinskommitt� nya order f�r mobilisering och generalstrejk�. Men n�r tiden var inne f�r att genomf�ra orderna hade de flesta av de �terst�ende partimedlemmarna i Wuhan �tagit till flykten och gripits av panik�.[747] Partiets nordbyr� antog den 6 oktober en �Allm�n upprorsplan� som var s� utstuderat orimlig att till och med Hua Kang tvingades kalla den �material till ett historiskt sk�mt�.
Ett efter ett krossades dessa d�ligt tecknade karikatyrer av revolution�ra uppror. N�gra av dem kan tyckas ha varit l�jliga, men endast kommunismens fiender m� ha skrattat, ty med dessa vilda utbrott och vilda planer krossade kommunisterna sitt parti i bitar � och det var inte slut �n.
F�rst nu b�rjade det �ntligen g� upp f�r de kommunistiska ledarna att �det inte l�ngre fanns n�gon grund f�r Kuomintangv�nsterns existens�.[748] Inte f�rr�n H�stsk�rdeupproren framg�ngsrikt hade krossats besl�t de till slut att rulla ihop Kuomintangs bl� fana. Den 19 september 1927 antog kinesiska kommunispartiets politbyr� ett beslut som deklarerade att �upproren under inga omst�ndigheter kan genomf�ras under Kuomintangs fana�. [749] Detta satte formellt punkt f�r det katastrofala blocket med borgarklassens parti och avlivade myten att �nio tiondelar� av Kuomintang var redo att f�lja en sj�lvst�ndig kommunistisk ledning. De �nio tiondelarna� hade f�rsvunnit under terrorn. Nu beordrade helt pl�tsligt Stalins Pravda �nnu en 180 graders sv�ng. �Sovjetparollen�, tillk�nnagav tidningen den 20 september, �m�ste nu bli en paroll f�r handling�.[750] Det borgerliga Kuomintangs bl� fana som hade vajat under det revolution�ra uppsvinget m�ste, det kommunistiska partiet nu, under revolutionens ebb ers�tta med sovjeternas r�da fana. Plikttroget proklamerade partiledningens novemberplenum som omedelbar handlingsparoll: �All makt �t arbetarnas, b�ndernas, soldaternas och st�dernas fattigas deputerades r�d � sovjeterna!�.[751]� Fr�n Yeh-Ho-�ventyrets kollaps, fr�n h�stsk�rdeupprorets nederlag drog den kommunistiska ledningen den nu s� v�lbekanta slutsatsen: �Efter Yeh-Ho-nederlaget ebbade inte den kinesiska revolutionen ut, utan steg till ett nytt h�gre stadium�.[752]
Chiang Kai-sheks kupp 20 mars 1926 hade h�jt revolutionen till 12 april-kuppens �h�gre� stadium, vilket ledde fram till det �nnu �h�gre� Wuhan-stadiet. Wuhanexperimentets kollaps h�jde revolutionen till Nanchangs upproriska niv�. H�stsk�rdeupprorets misslyckande visade v�gen till sovjetismens svindlande h�jder. Denna anm�rkningsv�rda teori om oavbruten upp�tg�ng fick novemberplenumet att f�rkunna �att den objektiva situationen i Kina �r s�dan att en avgjort revolution�r situation �r och kommer att vara inte i veckor och m�nader utan i �r�. Fr�n detta �terstod endast ett steg till slutsatsen att f�rh�llandena var mogna f�r omedelbart uppror: �Styrkan hos de kinesiska arbetande massornas revolution�ra r�relse, �r l�ngt ifr�n f�rbrukad, och b�rjar trots de enorma nederlag revolutionen lidit g�ra sig k�nnbar under den revolution�ra kampens �teruppvaknande. � Allt detta sammantaget tvingar det kinesiska kommunistpartiets centralkommitt�s plenum att deklarera att en avgjort revolution�r situation nu existerar �ver hela Kina�.[753]
Denna bed�mning, som ledde direkt till nya �ventyrligheter och nya katastrofer, baserade sig p� antagandet att borgarklassens of�rm�ga att l�sa Kinas yttre och inre problem innebar att �stabilisering av den borgerliga militaristiska reaktionen �r om�jlig�.[754] Av det faktum att reaktionens krafter splittrades till inb�rdes stridande klickar s� snart de hade tagit makten, drog kommunisterna slutsatsen att f�ruts�ttningarna f�r uppror fortfarande var mogna. P� detta s�tt f�rbis�g de endast en detalj: de revolution�ra organisationerna hade alla krossats. De revolution�ra st�mningarna hos massorna, framf�rallt st�dernas arbetare, hade ebbat ut. S�ndersliten av militaristernas inb�rdeskrig, och den �tf�ljande rubbningen av handeln, och pressad av imperialistiska p�tryckningar skulle den borgerliga makten verkligen finna det sv�rt att �stabilisera� sig sj�lv. Men var de revolution�ra styrkorna redo att ers�tta den med sin egen? Det var den fr�ga som de kinesiska kommunisterna inte kunde besvara korrekt, eftersom de var of�rm�gna att f�rst� orsakerna till och omfattningen av de nederlag som de lidit. De f�rv�xlade sina egna kuppst�mningar med folkets allm�nna st�mning.
Det sv�ra nederlaget f�r revolutionens garanterade en relativ �stabilitet� f�r den borgerliga makten, oavsett dess inre svagheter och instabilitet. Den skulle st�rtas f�rst n�r massorna �terigen reste sig f�r att st�rta den. Detta kunde de inte g�ra under vintern 1927, n�r de fortfarande f�rs�kte �vervinna de f�rkrossande nederlag som deras egna ledares misstag hade lett dem till. Klavbundna s�g de endast p� n�r generalerna stred och de f�taliga kommunisterna kastade sig handl�st in i l�ttsinniga �ventyr. Kommunisterna intresserade sig inte f�r att organisera arbetarnas dagliga f�rsvarskamp och en l�ngsam �teruppbyggnad av deras organisationer och sj�lvf�rtroende. Entusiastiskt f�ljde de endast rivaliteten mellan de olika militaristiska klickarna och intrigerade f�r att f� tag p� vapen f�r att kunna �omvandla militaristernas inb�rdeskrig till ett massornas antiimperialistiska krig� f�r att �st�rta det reaktion�ra styret och att inf�ra sovjetmakt�.[755]
Precis som Stalin s�kte de efter en automatisk �fantastisk respons� fr�n massorna. Men den kom aldrig. P� landsbygden fanns fortfarande band med upproriska b�nder och upproriska soldater, men erfarenheterna fr�n h�stsk�rdeupproret hade helt klart visat den likgiltiga passiviteten hos st�dernas arbetares och de spridda bondef�rbandens kraftl�shet. Detta f�rm�dde inte kommunisterna se. Deras kurs mot uppror, som hade antagits efter Wuhankollapsen, hade endast lett till nya nederlag. �Icke desto mindre�, kom de fram till slutsatsen att �trots detta ytterligare delvisa nederlag f�r revolutionen, �r de enorma (!) erfarenheterna fr�n de senaste tre m�naderna v�ltaliga (!) bevis p� att det kinesiska kommunistpartiets taktik p� hela taget var helt korrekt�.[756] Kommunisterna hade inte l�rt sig hur man organiserar segrar. De hade endast l�rt sig hur man rapar upp den ofelbare gudslike Stalins formler. Fr�n Kanton till Shanghai och Wuhan hade de r�rt sig fr�n katastrof till katastrof. Cirkeln m�ste nu slutas. I Kanton kastade de sig fram�t mot en ny katastrof.
Kwangtung �vergavs till militaristerna utan strid efter Chiang Kai-sheks statskupp 20 mars 1926. Efter att Nordexpeditionens arm�er hade gett sig iv�g i juli det �ret, Kanton-Hongkong-strejken likviderats i oktober och den nationalistiska regeringen flyttats till Wuhan i december, �verf�rdes den totala kontrollen av provinsen till Li Chen-sen, en general fr�n s�der.
Li sl�sade ingen tid p� att placera hela Kwangtung under sitt milit�ra etablissemangs h�l. Han anv�nde h�rda nypor f�r att t�mja fackf�reningarna och till�mpade med j�rnhand Borodins system med obligatorisk medling. Han m�tte inget motst�nd fr�n kommunisterna, som d�mpat ned all sin verksamhet och l�mnade f�ltet fritt f�r generalen �f�r att bevara den nationella enhetsfronten�. Den kommunistiska politiken bestod i att �inv�nta Nordexpeditionens framg�ngar�.[757] Medan man v�ntade var Nordexpeditionen segerrik, det var bara det att segrarna tillf�ll Chiang Kai-shek och den kinesiska borgarklassen, vilket kulminerade med h�ndelserna i Shanghai 12 april 1927.
Li Chi-shen [Li Jishen ] svarade snabbt p� Chiang Kai-sheks initiativ och genomf�rde 15 april en egen utrensning. Alla massorganisationer som fortfarande var lagliga utsattes f�r razzior och st�ngdes. �ver tv�tusen greps och �tminstone etthundra m�n och kvinnor, de flesta kommunister, sk�ts. Resterna av Kanton-Hongkongs strejkvakter avv�pnades efter h�rda sk�rmytslingar och mer �n tv�tusen j�rnv�gsarbetare som stod under kommunistiskt inflytande sparkades fr�n sina arbeten av Lis soldater och ersattes av arbetare som kontrollerades av den �rkereaktion�ra Mekanikernas fackf�rening. Li Chi-shen fattade vinken fr�n Chiang Kai-shek och ins�g v�rdet av att bevara arbetarklassorganisationernas yttre former. Han tog �ver deras lokaler och fyllde dem med hyrda gangstrar som betecknades som �Fackf�reningsomorganisationskommitt�er�. Liknande h�ndelser skedde i st�der �ver hela provinsen. I byarna gjorde b�nderna ofta motst�nd mot milit�rens r�der. Men bondeorganisationerna krossades.
Kommunisterna m�ste nu betala f�r sin passivitet. De utlyste en generalstrejk den 24 april i protest mot Li Chi-shens angrepp mot fackf�reningarna. Strejken blev inte av. Under de f�ljande m�naderna drevs kommunisterna i Kanton och Kwangtung f�r det mesta djupt under jorden. Arbetsgivare inledde en offensiv mot arbetarna och tog tillbaka alla f�rm�ner de tillk�mpat sig vad g�ller l�ner, arbetstid och arbetsf�rh�llanden under Kanton-Hongkong-strejkens h�jdpunkt. Det ber�mda Kwangtungs Arbetardelegatsr�d, embryot till en sovjet som mindre �n ett �r tidigare representerat mer �n 200 000 arbetare inom alla branscher, f�rsvann. I dess st�lle verkade en illegal �Specialkommitt� som bestod av flera tidigare styrelsemedlemmar i delegatr�det och ett mindre antal nyvalda delegater. Denna kommitt� h�vdade att den kontrollerade omkring etthundra fackf�reningar i Kanton. I juni p�stod den att den fick ut n�ra 30 000 arbetare i en demonstration som h�gtidligh�ll �rsdagen av Shakee-massakern [1925] och inledningen av Hongkongstrejken.[758] �ven om dessa p�st�enden var korrekta var de nog s� blygsamma j�mf�rt med tiden dessf�rinnan.
Apatin hos den stora arbetarmajoriteten framkallade terroristiska st�mningar bland kommunistpartiets medlemmar. Of�rm�gna att mobilisera arbetarna till motst�nd mot den kapitalistiska offensiven tillgrep kommunistiska medlemmar bombkastande i en serie hoppl�st meningsl�sa f�rs�k att skr�mma och driva bort medlemmarna i Li Chi-shens Omorganisationskommitt�er. Enligt Huang Ping fanns det till och med en sammansv�rjning f�r att m�rda Li Chi-shen. Den misslyckades n�r en utplacerad bomb inte exploderade.[759] Detta tillgripande av individuell terrorism fr�n desperata och desillusionerade arbetare och kommunister hedrades av kommunistpartiet officiellt med namnet �R�d terror�.
Det finns tillf�llen d� R�d terror �r n�dv�ndig f�r att r�dda revolution�ra er�vringar. D� �r det fr�ga om en avsiktlig �tg�rd som en segrande arbetarklassregering proklamerar mot fiender som utmanar eller �ventyrar dess styre. Bolsjevikerna i Ryssland inf�rde inte h�rda domar p� sina fiender f�rr�n l�ngt efter att de tagit makten och inte f�rr�n deras fiender f�rs�kt ta livet av bolsjevikernas ledare och aktivt b�rjat organisera kontrarevolution�ra styrkor. Detta har inget gemensamt med att hemfalla till individuella terroristiska metoder som inte hj�lper till att mobilisera massorna utan enbart bidrar till deras demoralisering. Uppkomsten av terroristiska tendenser i en revolution�r organisation �r ett d�dligt symptom p� dess kraftl�shet eller dess degenerering.[760]
Precis som tidigare, d� Kwangtungs kommunister hade bortf�rklarat sin passivitet med r�det att �inv�nta Nordexpeditionens framg�ngar�, s� f�rklarade de bort sin hj�lpl�shet med f�rhoppningar om ��stra expeditionen�, som alla, inklusive ledarna i Moskva, trodde att Wuhanregeringen skulle inleda mot Chiang Kai-shek. N�r Wuhan kapitulerade inf�r Chiang ist�llet f�r att anfalla honom h�rdes ropet: �V�nta p� Yeh-Ho!� Mot slutet av september improviserades hastigt planer p� ett uppror som skulle sammanfalla med Yeh-Hos f�rv�ntade ankomst vid Kantons portar. N�r de f�rv�ntade r�ddarna skingrades innan de n�dde Chaochow [Chaozhou] och Swatow �vergavs planerna p� uppror tillf�lligtvis.[761]
I Kwangtung var det f�rst efter Yeh Tings och Ho Lungs nederlag i november som kommunisterna b�rjade anv�nda parollen: �Ner med Kuomintang�.[762] Parollen f�rdes f�rsta g�ngen ut p� gatorna vid ett demonstrationsf�rs�k den 14 oktober. Med andra ord, exakt ett �r och fyra dagar efter det att Kuomintangregeringen f�rr�diskt och ovillkorligt lividerat Kanton-Hongkongstrejken och mer �n ett och ett halvt �r efter Chiang Kai-sheks marskupp � m�nga m�nader under vilka Kantons arbetare hade skjutits ner av Kuomintangsoldater, insp�rrats i Kuomintangs f�ngelser, ber�vats sina organisationer genom Kuomintang-dekret � gav kommunistpartiet �ntligen Kantons arbetare officiellt till�telse att ropa: �Ner med Kuomintang!� �r det d� s� konstigt, att anv�ndning av knivar, revolvrar eller bomber mot Kuomintangs �arbetarledare� f�r m�nga framstod som verksammare �n kommunistpartiets politik? �r det d� s� konstigt att den �verv�ldigande majoriteten av Kantons arbetare, som med s�dan optimism och fulla av f�rtr�stan str�mmat in i deras organisationer, nu i lika stort antal l�mnade den organiserade aktivitetens arena, bittra, desillusionerade och cyniska?
Men trots de starka centrifugala krafterna som snabbt l�mnade kommunistpartiet isolerat och �vergivet p� de blindsk�r som blivit resultatet av g�rdagens misstag och dagens bef�ngda dr�mmar, fanns det fortfarande en liten grupp arbetare vars kampvilja hade f�rblivit obruten under r�relsens alla v�xlande skeden. Bland dem fanns de b�sta k�mparna fr�n g�rdagens v�ldiga massorganisationer, en handfull av Kanton-Hongkongstrejkens strejkvakter som skrivit en s� lysande sida av revolutionens historia, rester av arbetarnas egna R�da garden och en del av de radikala arbetsl�sa j�rnv�gsarbetarna. Detta var de arbetare som under hela revolutionens f�rlopp gjort de st�rsta uppoffringarna, som utvecklat den st�rsta graden av medveten politisk f�rst�else av alla i Kwangtung, och vars roll under Kuomintangs tidiga uppstigande till makten i s�der hade varit n�rap� avg�rande. I denna h�rdade grupp arbetare hade kommunisterna ett enormt sparkapital fr�n revolutionens haveri. Noggrant v�rdade och korrekt ledda, genom envis kamp och med en korrekt politik skulle dessa kadrer �ter ha kunnat �ppna � f�r kommunistpartiets r�kning � v�gen till ledningen, som nu var blockerad av gammalt br�te. Ist�llet f�r att inse �att det var n�dv�ndigt att retirera�, och of�rm�get att leda kantonarbetarnas defensiva kamp � den enda v�gen f�r att kunna �terst�lla sitt inflytande, sin prestige och sin r�tt att leda � f�rberedde kommunistpartiet sig nu att kasta in sina sista prolet�ra styrkor i ett desperat frontalangrepp som av varje enskild omst�ndighet, objektiv och subjektiv, p� f�rhand var d�mt att misslyckas.
Makten i Kanton delades vid den tiden av Li Chi-shens och Chang Fa-kueis [Zhang Fakui] rivaliserande styrkor, mellan vilka ett inb�rdeskrig hotade. Chiang politiska fasad pryddes av ingen annan �n Wang Ching-wei, med vilken han planerade en statskupp som hade som m�l att k�ra ut general Li. Kommunistpartiets centralkommitt� i Shanghai, som f�ruts�g denna kupp, utf�rdade f�ljande instruktioner till Kwangtungs provinsorganisation: �Arbetar- och bondemassorna i Kwangtung har endast en utv�g � det vill s�ga att utnyttja inb�rdeskriget som blir resultatet av statskuppen f�r att resolut utvidga resningarna i st�derna och byarna � agitera bland soldaterna f�r att g�ra myterier och revolter, och under krigsf�rh�llandena snabbt l�nka samman s�dana uppror till ett allm�nt uppror f�r att uppr�tta arbetar-, bonde- och soldatdelegerades r�d (sovjeter)�.[763] Likt en l�kare som obducerar en patient som han just av oaktsamhet tagit livet av, skrev Lozovskij ett �r senare �Det �r sant att h�rda strider utspelade sig mellan Chang Fa-kuei och Li Chi-shen, men rebellerna borde ha vetat att s� snart som revoltens fana h�jts s� skulle gr�len i kontrarevolutionens l�ger omedelbart upph�ra�.[764] Mellan vad ledarna f�r det kinesiska kommunistpartiet borde vetat och vad s�dana som Lozovskij och alla de andra kominternpampar l�rt dem �ppnade sig en klyfta i vilken den kinesiska revolutionen f�ll ner och gick under. Det faktum att generalerna skulle enas tusen g�nger mot upproret ist�llet f�r att bek�mpa varandra var uppenbart i december 1927, precis som det hade varit under alla tidigare perioder av revolutionen. Komintern hade inte f�rst�tt detta innan och f�rstod det inte nu. De kinesiska kommunisterna drevs l�ngs upprorets kurs under direkta instruktioner fr�n Kominterns exekutivkommitt� och dess nya representanter i Kina, f�rst Lominadze och efter honom �ventyraren Heinz Neumann, som nu anl�nt till Kanton f�r att ge de kinesiska kommunisterna den n�dv�ndiga �v�gledningen� p� upprorets v�g.
Chang-Wangs statskupp �gde rum den 17 november och motst�ndargeneralernas styrkor drog sig bort f�r strid i en zon som b�rjade 64 km fr�n Kanton och som str�ckte sig fr�n Nordflodens [Bei-flodens] distrikt till Swatow. Den 26 november besl�t kommunistpartiet att omedelbart f�rbereda ett uppror[765] och fastst�llde n�gra dagar senare datum till den 13 december.[766] Enligt Heinz Neumann var den kommunistiska ledningen �djupt �vertygad om att alla f�ruts�ttningar f�r seger f�rel�g och att framg�ng skulle vinnas�.[767]
I sj�lva verket var f�rh�llandena s�dana att det i landet som helhet inte fanns n�gon kraft som kunde st�dja ett uppror i Kanton, �ven om det skulle bli segerrikt. Dessutom var styrkef�rh�llandena i Kanton och i Kwangtung s�dana att en s�dan seger var om�jlig. F�rst efter�t medgav s�dana som Heinz Neumann och Lozovskij att s� hade varit fallet. I sina planer r�knade upprorsmakarna i Kanton i stor utstr�ckning med samverkan fr�n revolterande b�nder i de �stra Floddistrikten Haifeng och Lufeng [Lukfung], 24 mil fr�n Kanton, d�r Peng Pai endast fem �r tidigare hade startat den moderna kinesiska bonder�relsen. Peng var tillbaka d�r nu och hade med hj�lp av de flyende resterna av Yeh-Hos arm� skapat den f�rsta av de �bondesovjeter� som blev grundvalen f�r kommunistpartiets politik under hela den kommande perioden. Detta bondeuppror, som inleddes i slutet av oktober i Hailufeng, hade ber�rt spridda delar av bondeklassen i tv� eller tre andra distrikt, i Nordflodomr�det och p� �n Hainan. Sedd i ljuset av situationen i hela landet var dessa sm� centra f�r lantliga uppror endast f�rsenade ekon av tidigare m�jligheter som o�terkalleligen g�tt f�rlorade; men i Kanton s�g kommunisterna dem f�rstorade tiotusentals g�nger. De ans�g dem vara nog f�r att garantera att hela landet skulle komma till deras st�d. �Uppenbarligen�, erk�nde Lominadze � mer �n ett �r senare � ��verdrev vi omfattningen av bondeupprorens utveckling alldeles f�r mycket vid den tiden�.[768]
En j�mf�relse mellan de milit�ra styrkor som kommunisterna hade tillg�ngliga f�r upproret och de som reaktionen hade f�r att undertrycka detsamma, erbj�d i sig, �ven om man borts�g fr�n de r�dande omst�ndigheterna i provinsen och i landet som helhet, en kuslig f�ruts�gelse �ver vad som skulle komma. Genom att samla in alla f�rstahandsrapporter fr�n deltagarna uppt�ckte Ch�en Shao-y� [Chen Shaoyu][769] att �den h�rskande klassens v�pnade styrkor, som var stationerade i Kanton, var fem eller sex g�nger st�rre �n rebellernas styrkor�.[770] Genom att sammanst�lla rapporterna fr�n kommunisternas milit�rbef�lhavare Yeh Ting, fr�n �Kamrat A� (f�rmodligen Neumann) och Kantons revolution�ra milit�rkommitt� ber�knade Chen revolution�rernas vapen som mest till f�ljande: �Revolvrar och pistoler som mest 30; granater som mest 200; gev�r i arbetares h�nder som mest 50; gev�r i soldaters h�nder som mest 1 600�.[771] Neumanns rapport sade att arbetarnas r�da garde hade �endast 29 mausergev�r och ungef�r 200 bomber [granater], inte ett enda gev�r�.[772] Den enda milit�ra avdelning som stod till f�rfogande f�r upproret var kadettregementet, som var sammansatt av underofficerare och f�re detta kadetter fr�n Whampoa, d�r omkring 200 var medlemmar i kommunistpartiet.[773] Det faktiska antalet deltagare i upproret angavs av Yeh Ting till 4 200, inklusive 1 200 man fr�n kadettregementet, 3 000 r�dgardister och andra. �Kamrat A� uppskattade det till endast 2 000 f�rutom kadetterna, vilket gav en totalsumma p� endast 3 200.[774]
Enligt Yeh Ting hade myndigheterna 7 000 v�lbev�pnade m�n tillg�ngliga i staden f�r omedelbar handling. Dessa inkluderade 5 000 soldater, 1 000 poliser och 1 000 gangstrar som kontrollerades av det reaktion�ra mekanikerfacket. Soldaterna inbegrep infanteri, kulspruteskyttar och artilleri. Totalt hade de mer �n 5 000 gev�r, ett avsev�rt antal kulsprutor och 35 granatkastare och kanoner.[775] Detta var bara de styrkor som fanns i sj�lva staden. P� floden fanns flera kinesiska och utl�ndska kanonb�tar. I utkanten av staden fanns n�ra fyra fulltaliga regementen stationerade i barracker och bara tv� eller tre dagsresor bort fanns Chang Fa-kueis och Li Chi-shens kombinerade arm�er, en styrka p� sammanlagt inte mindre �n 50 000 v�lbev�pnade och v�ltr�nade man. Bland dessa trupper hade kommunisterna inget inflytande, inte ens ett sp�r av det. �De flesta soldater var fullst�ndigt okunniga om de kommunistiska parollerna �� medgav Neumann.[776] �Vi hade inte gjort n�got f�rberedande arbete f�r att desintegrera fiendens trupper �� skrev Lozovskij. Detta �f�rutbest�mde resultatet av upproret�.[777] I sin rapport medgav Neumann de �verv�ldigande oddsen. �Men om man bet�nker�, lade han till svagt, �att bourgeoisins styrkor fr�n alla h�ll var inringade av den revolution�ra upphetsningen, politiskt ytterst os�kra f�r sitt bef�l, kan man f�rst� att de milit�ra styrkorna i Kanton var j�mb�rdiga�. Detta var Neumanns enda f�rs�k till sj�lvf�rsvar. Resten av hans rapport �r hans egen vederl�ggning.[778]
Den �revolution�ra upphetsningen� var s� stor att kommunistpartiet inte v�gade sig p� att uppmana till en generalstrejk. N�r Neumann och den kommunistiska kommitt�n funderade p� vilken strategi man skulle f�lja �verv�gde de f�r ett �gonblick att uppmana till en s�dan strejk, men enligt Neumann �vergavs tanken �d�rf�r att revolutionskommitt�n ans�g att chanserna till seger skulle minska h�gst betydligt om man inte lyckades ta fienden med storm genom en pl�tslig nattlig attack�.[779] Huang Ping, medlem av revolutionskommitt�n, skriver att beslutet att iscens�tta upproret utan att f�rs�ka dra ig�ng en strejk var �enh�lligt�.[780] Det sista f�rs�ket att uppmana Kantons arbetare att strejka den 23 oktober hade slutat i katastrof n�r Chang Fa-kuei genomf�rde snabba och brutala �tg�rder som krossade alla strejkf�rberedelser. Ytterligare ett slag drabbade de kvarvarande styrkorna under kommunistiskt inflytande n�r Wang Ching-wei ungef�r en vecka senare hade genomf�rt tv�ngsavhysning av Kanton-Hongkongs strejkvakter fr�n de sovsalar de fortfarande ockuperade i stadens utkant. Wang, Kominterns tidigare stora allierade, hade genomf�rt den uppgift som till och med militaristerna tvekat inf�r. Strejkvakterna hade skingrats. Endast runt 500 fanns kvar till kommunisternas f�rfogande.[781] Efter dessa erfarenheter upph�rde kommunisterna att ens t�nka i termer av strejker. Uppror var saken. �Kommunistpartiet var inte kapabelt att organisera strejker. De kunde inte hejda det ekonomiska livet i hela staden. De kunde inte attrahera prolet�rerna i fabrikerna och verkst�der till r�relsen. � F�rst n�r d�net av kanoner och gev�r h�rdes och strider vid barrikader redan inletts f�rstod de arbetande massorna att ett uppror p�gick. � (Massorna) betraktade upproret som en pl�tslig, oavsiktlig sak�.[782]
Uppkomsten av sovjeterna, vars namn nu fanns inskriven p� kommunistpartiets fana, skulle p� samma s�tt vara lika �pl�tslig� och till synes �oavsiktlig�. Fyra dagar innan upproret valdes 15 m�n ut under ett hemligt m�te, d�r nio av dem representerade den lilla gruppen arbetare under kommunistisk ledning eller inflytande, tre representerade kadettregementet och tre f�rmodades representera Kwangtungs b�nder.[783] Dessa femton m�n utgjorde inget mindre �n �Deputerade i Kantons arbetar-, bonde- och soldatr�d!� Efter makt�vertagandet, besl�ts det, skulle denna �sovjet� ut�kas till ett antal av 300.
Precis som alla andra revolution�ra id�er som passerat genom den Kommunistiska internationalens staliniserade ledning, hade id�n om sovjeterna vanst�llts bortom allt igenk�nnande. Vad �r en sovjet? F�rst av allt �r det ett valt organ med arbetar-, bonde-, och soldatrepresentanter, baserat p� den bredaste r�str�tt fr�n alla delar av den arbetande befolkningen. Den f�rkroppsligar den bredaste prolet�ra demokrati. Den uppst�r i tider av enorma revolution�ra omv�lvningar. Genom att den v�xer fram ur strejkkommitt�er, aktionskommitt�er och andra lokala organ, drar sovjeterna med sig stora delar av de revolterande massorna som �nnu inte n�tts av n�got av de politiska partierna till den revolution�ra r�relsens sf�r. Dess f�rtj�nst ligger i det att den v�xer fram ur sj�lva massr�relsen och blir en utomstatlig myndighet som direkt uttrycker massornas vilja. I sovjeterna f�r massorna sin politiska skolning, som p�skyndas tusen g�nger genom tidens allt h�gre sp�nningar. I sovjeterna leds och tr�nas de under den stigande revolution�ra v�gen genom varje steg av kampen �nda fram till makt�vertagandet. Efter att ha organiserat och genomf�rt upproret blir sovjeterna den nya revolution�ra maktens organ. Detta sovjetkoncept, som formulerades och pr�vades genom erfarenheterna fr�n tre ryska revolutioner, f�rsvann under Stalins regim. Under den nya ordningen skulle inte sovjeter betraktas som organ som beledsagade den revolution�ra kampens hela utveckling, utan som organ som med r�tta endast kunde dyka upp p� tr�skeln till sj�lva makt�vertagandet. Denna f�rvr�ngda bild av sovjeternas karakt�r och roll fann i Kanton sitt motsvarande groteska uttryck.[784]
�ven om man f�r ett �gonblick antar att kantonupproret planerades mitt under en framv�xande massr�relse, som str�vade efter makten � vilket inte ens tilln�rmelsevis var fallet � skulle det hastigt improviserade valet av en sovjet ha varit en om�jlig och helt on�dig uppgift. Under en s�dan tilldragelse, skulle den tidigare stegringen av massr�relsen, om den inte redan antagit sovjetformer, ha utvecklat andra, lika l�mpliga organisationer som kunde f�rbereda massorna och leda dem till makt�vertagandet. I Kanton existerade inga av dessa f�ruts�ttningar. Det fanns ingen framv�xande massr�relse och det fanns ingen bas f�r uppkomsten av en vald sovjet � och varje annan form �r ingen sovjet alls.
�Det �r inte l�tt att skapa en vald sovjet�, skrev Trotskij, som inte var helt obekant med f�reteelsen.
Massorna m�ste av egen erfarenhet veta vad en sovjet �r, de m�ste f�rst� dess form, de beh�ver ha tidigare erfarenheter som v�njer dem vid en vald sovjetorganisation. Det fanns inte minsta tecken p� detta i Kina, f�r precis under den period d� parollen om sovjeter skulle ha blivit r�relsens hela centrum, slog man fast att det var en trotskistisk paroll. Men n�r de s� f�r att d�lja sina egna nederlag hastigt och lustigt slog fast ett datum f�r upproret m�ste de samtidigt utse en sovjet. Om inte dessa misstag avsl�jas in p� bara skinnet kan parollen om sovjeter f�rvandlas till en strypsnara f�r revolutionen�
Sovjeterna har inte bara till uppgift att utf�rda uppmaningen till uppror eller genomf�ra det, utan att leda massorna genom de n�dv�ndiga stegen fram till upproret� Massorna m�ste k�nna och inse i handling att sovjeten �r deras organisation, att den st�ller upp styrkorna f�r strid, f�r motst�nd, sj�lvf�rsvar och f�r offensiv.
De kan inte k�nna och f�rst� detta med hj�lp av en enda dag av aktioner eller �verhuvudtaget inte en enda handling, utan utifr�n flera veckor, m�nader och kanske �r av erfarenheter� I motsats till detta har epigonerna f�rvandlat sovjeterna till en organisatorisk paraduniform, som partiet kl�r proletariatet i p� randen till makt�vertagandet. Men det �r just en tidpunkt d� man inte med en order kan improvisera fram sovjeterna inom 24 timmar, i den direkta avsikten att inleda ett v�pnat uppror. S�dana experiment kommer med n�dv�ndighet att f� en fiktiv karakt�r, och fr�nvaron av de mest n�dv�ndiga villkoren f�r att gripa makten maskeras med en yttre ritual i form av ett sovjetsystem. Just det h�nde i Kanton d�r sovjeten helt enkelt uts�gs f�r att f�lja ritualen� Sovjeten som i all hast skapades f�r att f�lja ritualen maskerade bara den �ventyrspolitiska kuppen.[785]
Scenen �r f�rberedd f�r tragedi. Inf�r massornas landsomfattande apati konspirerar kommunistpartiet f�r att inleda ett uppror i Kanton. Inkluderad i de febrila f�rberedelserna �r �detaljen� att utse en femtonmanna-�sovjet� som ska ta p� sig morgondagens makt. �verl�gsna styrkor st�r redo att krossa dem. Det stora flertalet av Kantons arbetare har inte minsta aning om vad som kommer att ske. Mot allt detta finns bara det makal�sa hj�ltemodet hos arbetarna och soldaterna som �r p� v�g att f�lja uppmaningen till uppror.
I sista stund h�ll hela planen n�stan p� att g� om intet.[786] Wang Ching-wei hade �kt till Shanghai f�r en politisk konferens med Chiang Kai-shek. D�r h�rde han, enligt Huang Ping, talas om kommunisternas planer och telegraferade en br�dskande varning till Chang Fa-kuei i Kanton. Chang telegraferade omedelbart till sin fr�msta r�dgivare, Hwang Che-hsiang, en av de k�cka �revolution�ra hj�ltarna� fr�n den gama J�rnsidearm�n, och uppmanade honom till att �terv�nda fr�n fronten och avdela tillr�ckligt med soldater f�r att f�rst�rka Kantons garnison. Hwang anl�nde till staden p� morgonen den 10 december med sina trupper med n�gra timmars marsch bakom sig. Denna utveckling gav inte konspirat�rerna n�gon andningspaus. Den enda slutsatsen som revolutionskommitt�n drog av detta var att p�skynda upproret. Det ursprungliga datumet, satt till den 13:e, �ndrades till den 11:e.
Klockan 19.00 p� kv�llen den 10 b�rjade det r�da gardet samlas vid sina fastst�llda stationer. Order skickades med ilbud till kadettregementets baracker och inom n�gra timmar var t�rningen kastad. Under den natten drabbades v�gstycket �terigen av n�rap� katastrof. Myndigheternas vaksamhet hade v�ckts. Tungt bev�pnade polispatruller och bepansrade bilar syntes ofta p� gatorna. G�ende visiterades p� alla huvudgator. Tidigt p� kv�llen avsl�jades en av r�da gardets samlingspunkter. Nittio av gardisterna greps och en g�mma med 60 granater beslagtogs. Det uppstod en stund av tvekan, men det var f�r sent att v�nda tillbaka nu. Order gavs till r�dgardisterna att v�gra l�ta sig gripas om de avsl�jades. Man var tvungen att genomf�ra planen nu, oavsett vad som �n h�nde.
Under de f�ljande timmarna var det lugnt. Fram�t midnatt hade de flesta polispatruller, lugnade, l�mnat gatorna. Precis 03.30 br�ts tystnaden av gev�rseld i norra delen av staden. Kadettregementet hade rest sig. Regementsbef�lhavaren och ett flertal officerare greps och sk�ts. Kadetterna klev in i v�ntande bussar och delade in sig i olika grupper p� ett och tv� kompanier och �kte iv�g genom staden till de utsedda angreppspunkterna. Samtidigt skred de olika r�dgardistpatrullerna till handling.
De f�rsta blixtr�derna var n�stan alla framg�ngsrika. Vid flera punkter i staden avv�pnades fientliga f�rband eller jagades bort efter kortvariga strider. Ett ansenligt antal gev�r lades till upprorsmakarnas magra lager. I hj�rtat i staden stormade och ockuperade en gemensam arbetar-kadettstyrka polisens h�gkvarter det milit�ra gendarmeriets h�gkvarter tv�rs �ver samma gata. Vid Chang Fa-kueis h�gkvarter och Li Chi-shens f�stningslika herrg�rd slogs angriparna tillbaka av en d�dlig str�m kulspruteeld, som visade sig vara ogenomtr�nglig. I gryningen, n�r st�rre delen av staden fanns i upprorsmakarnas h�nder, h�ll dessa st�djepunkter fortfarande ut och striderna fortsatte l�ngt in p� n�sta dag.
Klockan 6 p� morgonen den 11 december bildads Kantons �Arbetar-, bonde- och soldatdeputerades sovjet� formellt i polish�gkvarteret och b�rjade sin funktion som de facto- regering �ver Kanton. Det fanns endast 13 man n�rvarande f�r att lansera �sovjeten�. Tv� av de utvalda delegaterna anl�nde inte i tid f�r att delta. En av regeringens f�rsta handlingar var att frige mer �n 1 000 politiska f�ngar, varav de flesta genast ansl�t sig till upprorets styrkor. Vapen som beslagtagits fr�n fienden delades ut s� snart de kom in. Staden genlj�d fortfarande av vapeneld n�r �sovjetregeringens� f�rsta dekret b�rjade ges ut.
Den revolution�ra regeringens manifest hade tryckts n�gra dagar innan, men det tryckeri d�r manifesten fortfarande fanns l�g i skottlinjen och kunde inte n�s. Snabbt trycktes nya flygblad i tryckerier som l�g i er�vrade omr�det. Bilar beslagtogs. Ungdomliga propagandister �kte iv�g i dem och spred de nytryckta bladen bland Kantons arbetare f�r att l�ta dem veta att revolutionen till slut hade genomf�rts, att Kuomintangs bl� fana hade ersatts av sovjeternas r�da. Manifestet uppmanade till att konfiskera storbourgeoisiens egendomar, bankerna och v�xlingskontoren. De f�rm�gnas hus skulle omvandlas till sovsalar f�r arbetarna. Pantbankerna skulle tas �ver och alla saker i dem skulle �terl�mnas gratis till deras �gare. �Alla v�ra martyrer har k�mpat och givit sina liv f�r s�dana saker. Vi m�ste forts�tta deras kamp�. Dagens kamp skulle bara �ka p� listan av martyrer.
Kantonkommunens program kr�vde �tta timmars arbetsdag, l�ne�kningar, statlig hj�lp till arbetsl�sa enligt den ordinarie l�neskalan, f�rstatligande av alla stora industrier, kommunikationer och banker, erk�nnande av den Allkinesiska fackf�reningsfederationen som den nationella organisationen f�r det kinesiska proletariatet. Det kr�vde f�rstatligande av jord, utrotning av gods�garna och haosen, avskaffandet av jord�verl�telsehandlingar, arrendekontrakt, skuldf�rbindelser, landgr�nser och uppr�ttande av sovjetmakten i byarna. St�dernas fattiga skulle f� hj�lp genom att de f�rm�gnas rikedomar f�rdelades bland dem. Alla skulder till pantbanker och ockrare upph�vdes och alla typer av skatter och avgifter som lagts p� de arbetande skulle avskaffas, arbetarna bev�pnas, alla politiska f�ngar skulle omedelbart frisl�ppas, yttrandefrihet, pressfrihet, m�tesfrihet, och r�tten att organisera sig och strejka proklamerades till de arbetande massorna.
Sett i ljuset av Kominterns hela tidigare linje under den kinesiska revolutionen var Kantonkommunens program av st�rsta betydelse. I och med att den kinesiska revolutionen var en �borgerligt-demokratisk revolution� ans�g den Kommunistiska internationalens teoretiker att proletariatets diktatur var om�jlig. Revolutionen skulle, enligt Stalins och Bucharins officiella formuleringar, inte kulminera i proletariatets diktatur utan i �proletariatets och b�ndernas demokratiska diktatur�. Denna �demokratiska diktatur� t�nktes i vaga ordalag som en �verg�ngsregim som skulle genomf�ra revolutionens demokratiska uppgifter och bereda v�gen f�r proletariatets diktatur, som p� n�got obest�mt s�tt skulle komma vid en senare tidpunkt. Trotskij ans�g att de demokratiska uppgifterna endast skulle kunna uppn�s via proletariatets diktatur, eftersom f�rverkligandet av dessa uppgifter var ot�nkbara utan �tg�rder av socialistisk natur, �tg�rder som inkr�ktade p� den borgerliga �gander�tten. F�r detta hade Trotskij upprepade g�nger anklagats f�r att vilja �hoppa �ver revolutionens borgerligt-demokratiska stadium�. N�r det g�llde att utarbeta ett program i Kanton tvingades de kinesiska kommunisterna emellertid f�rkunna vad Trotskij beskrev som �radikalare �tg�rder �n de som man inledde Oktoberrevolutionen med�. Trotskij fr�gade: �Om detta �r den borgerliga revolutionens metoder, hur ska d� den prolet�ra revolutionen i Kina se ut?�[787]
Denna fr�ga var inte �desbest�md att finna sitt svar i Kanton. Omedvetna om hur n�ra de kommit kardinalbrottet �trotskism� hade Kantons kommunarder inte tid att g�ra annat �n att tillk�nnage sitt program. Fram p� f�rmiddagen den 11 december hade Kuomintangs trupper redan b�rjat sl� tillbaka. Vid ett halvdussin barrikader f�rs�kte arbetare och soldater redan desperat sl� tillbaka motangreppen som f�r varje timme blev allt starkare. Den stora massan av Kantons arbetare f�rblev passiva �sk�dare. F�r dem hade utbrottet kommit som �en pl�tslig, �verraskande sak�. De identifierade sig inte med de f�tal grupper m�n som utf�rde hj�lted�d framf�r deras �gon. De hade ingen aning om att �sovjeten� som fungerade i Byr�n f�r folkets s�kerhet var deras, ett organ f�r prolet�r makt. Vem hade under dessa anstr�ngda, desperata timmar, ens inlett uppgiften att v�cka dem, att dra med dem i striden? �� fackf�reningarnas aktiva medlemmar, ledarna, och de ansvariga k�rnkamraterna gick till st�rsta delen med i de r�da gardena. � De befanns sig p� barrikaderna. Det fanns ingen som kunde utf�ra arbetet med att mobilisera massorna�.[788]
Den stora majoriteten av Kantons arbetare och hantverkare stod vid sidan om kampen. Ingen maning till generalstrejk utf�rdades. Endast ett f�tal chauff�rer, typografer, riksha-kulier och n�gra andra inst�llde arbetet och tog till vapen.[789] J�rnv�gsarbetare och sj�m�n p� floden fortsatte att arbeta. De transporterade trupper som skyndade sig f�r att krossa upproret. De hj�lpte Kuomintangtj�nstem�n att fly fr�n staden.
�De stora massorna deltog inte i upproret�, rapporterade Yeh Ting, som hade kommit f�rst sex timmar f�re utbrottet f�r att ta bef�l �ver de milit�ra styrkorna.
Alla butiker var st�ngda, och de anst�llda visade inga tecken p� att st�dja oss. �. St�rre delen av de avv�pnade soldaterna spreds ut i hela staden. Upproret f�rbands inte med de oroligheter som f�rekom bland arbetarna p� j�rnv�gslinjerna. Reaktion�rerna kunde fortfarande anv�nda linjen Kanton�Hankow�. Elektricitetscentralernas arbetare sl�ckte gatubelysningen s� att vi m�ste arbeta i m�rker. Arbetarna i Kanton och Hongkong v�gade liksom sj�m�nnen inte f�rena sig med de stridande efter p�tryckningar fr�n de engelska imperialisterna�. P� flodtransporten st�llde de [sj�m�nnen] sig skamligt i de vitas tj�nst och hj�lpte dem att komma �ver floden, utan att vi uppt�ckte n�gra �verfarter. J�rnv�gsarbetarna i Hongkong och Hankow f�rmedlade telegram fr�n fienden och transporterade dess soldater. B�nderna hj�lpte oss inte att f�rst�ra j�rnv�gen och f�rs�kte inte hindra fienden att anfalla Kanton. Arbetarna i Hongkong �dagalade inte den minsta sympati med upproret.[790]
Neumann som var mer direkt ansvarig f�r debaclet sade att han ans�g att Yeh Tings bed�mning av massornas roll i upproret inte var helt r�ttvis men att han �i huvudsak [var] �verens med honom�. Hans egen rapport speglade oundvikligen samma fakta.
Majoriteten av proletariatet och sm�bourgeoisin hade inte gett den nya makten ett tillr�ckligt aktivt st�d � j�rnv�gsarbetarna, municipalf�retagen, sj�m�nnen i Hongkong och �vriga hade inte inst�llt arbetet; sm�bourgeoisin hade mestadels intagit en avvaktande attityd �Vid tiden f�r upproret fanns det inga allvarliga revolution�ra r�relser bland b�nderna i omr�dena n�rmast Kanton� [i Hailufeng och Hainan] fanns en m�ktig, men fullst�ndigt isolerad bonder�relse; ingen hj�lp kunde v�ntas d�rifr�n. Kantonupproret underst�ddes inte av n�gon prolet�r massintervention eller n�gon revolution�r bonder�relse i de �vriga delarna av Kina. � [791]
Att n�gra, kanske n�gra tusen, arbetare i Kanton f�rhoppningsfullt gick med i upproret n�r kommunen bildades r�der det inga tvivel om. Dock utgjorde de som mest ett ynkligt litet antal. �Det �r sant�, sade Deng Cheng-tsah, �att inte alla arbetare i Kanton deltog. � Men vissa m�nniskor s�ger att endast 5 000 m�n var inblandade. Detta �r � f�rtal. Det var s�kert �ver 20 000 som deltog�. Trots detta reflekterade �ven Deng �ver detta �Vi m�ste �nd� s�ga att dess sociala bas inte var bred. Till exempel fanns det innan Kuomintangs f�rr�deri omkring 200 000 arbetare under det kommunistiska Arbetardelegatr�det�. [792]
Det var mindre �n tv� �r tidigare. Med sina egna styrkor och sin egen kraft hade Kantons och Kwangtungs arbetare och b�nder demoraliserat de gamla militaristernas arm�er, f�rlamat det m�ktiga Storbritanniens Hongkong, m�jliggjort provinsens enande och inr�ttandet av en nationalistisk regering � f�r Kuomintang och f�r borgarklassen. Men vid den tiden var tanken p� arbetaruppror, ut�kning av de embryonala sovjeterna (Arbetardelegatr�det och strejkkommitt�n i Kanton-Hongkong) till breda demokratiska organ som f�rkroppsligade ambitionerna och impulserna fr�n miljoner i r�relse, den sorts ot�nkbara h�delse som endast kunde uppst� i tankarna hos en s�dan som Trotskij. Idag, med sina styrkor reducerade, med mindre �n en tiondel av sin tidigare storlek f�r att anv�nda Dengs siffra, d� revolutionen krossats �verallt och d�r reaktionen segrat �verallt, d� iscensatte kommunisterna ett uppror under sovjetmaktens fana � det var bara det att massorna inte l�ngre fanns d�r att f�lja dem. F�r bara tv� �r sedan hade kommunisterna tyckts betrakta sina styrkor genom kikarens tjocka �nde � minimala och kraftl�sa � n�r de i sj�lva verket var m�ktigare �n n�gon kunde f�rst�. Idag betraktade de dem genom den smala �nden, m�ngdubbelt f�rstorade. De s�g aldrig sina styrkor som de verkligen var. De m�ngtusenh�vdade som en g�ng var med dem hade nu f�rsvunnit n�r deras f�rhoppningar hade d�tt.
Feberaktigt spred de f�taliga ungdomliga propagandistergrupperna som opererade fr�n regeringsh�gkvarteret, muntligen och genom flygblad, nyheten att ett enormt massm�te skulle h�llas p� kv�llen den 11 december. Vid den utsatta tiden fanns endast 300 man till handa.[793] Ledarna svalde sin besvikelse och kallade det f�r ett �delegatm�te�. Man lyckades inte ens starta en gemensam konferens f�r alla funktion�rer och de viktigaste ledarna vid tv� efter varandra utsatta tidpunkter. De var p� barrikaderna eller kunde inte n�s. Den kv�llen besl�ts att det skulle h�llas ett massm�te vid middagstid dagen d�rp�, 12 december, framf�r Taipingteatern. Om detta m�te s�ger Huang Ping, som utsatts till �kommissarie f�r utrikesaff�rer� av kommunen, ingenting. Deng Cheng-tsah, en annan deltagare, s�ger att det inte genomf�rdes.[794] Ch�en Shao-y�, som hade f�rdelen av att inte befinna sig i Kanton utan i Moskva vid den tidpunkten, s�ger att 10 000 arbetare samlades f�r att stadf�sta sovjetens dekret.[795] �ven om det som Chen h�vdar �r riktigt, s� skulle en samling p� 10 000 arbetare som lyssnar p� tal vid en handplockad sovjet endast ha varit en bitter kommentar �ver minnet av en enkel 1:a maj tv� �r tidigare, n�r tjugo g�nger fler marscherade genom staden i en m�ktig uppvisning av prolet�r styrka. Enligt dagordningen f�r det utlysta massm�tet var det meningen att den 15 man starka sovjeten skulle ha bekr�ftats i sina funktioner, dess �tg�rder och dekret ha godk�nts och ett f�rslag om att utvidga den till 300 medlemmar ha antagits. Huruvida dessa �tg�rder n�gonsin godk�ndes har inte registrerats. H�ndelseutvecklingen gjorde snabbt punkten ov�sentlig, f�r p� eftermiddagen den 12 december anf�ll stora trupper staden och blodiga strider rasade d�r arbetare och kadetter, endast bev�pnade med gev�r, bambusv�rd och spjut, envist h�ll sina positioner under m�rdande kulsprute- och l�tt artillerield.
Under striderna br�t flera br�nder ut i stadens centrala distrikt. Naturligtvis lades skulden p� kommunardernas mordbr�nder. Faktum var att de st�rsta br�nderna, som delvis f�rst�rde centralbanken och omkringliggande byggnader, kunde sp�ras direkt till bombardemanget av staden fr�n floden d�r kinesiska, brittiska och japanska kanonb�tar samarbetade f�r att krossa kommunen. De inledde bombardemanget f�r att f�rsvara Chang Fa-kueis h�gkvarter och hade �ven lagt en tung sp�rreld f�r att skydda truppernas �verfart som nu anl�nde i stort antal f�r att �terta staden. Bombardemanget ant�nde krutf�rr�det, och startade br�nder som rasade l�ngs med de angr�nsande gatorna.[796] Dessutom hade stadens kriminella element dragit nytta av upproret och skridit till handling f�r egen del. �Gangstrarna drog nytta och startade br�nder och plundrade�.[797] N�r Li Fu-lins trupper anl�nde vr�kte de tv� kinesiska kanonb�tarna ett regn av st�l �ver staden som, enligt Pekings Yi Shih Pao, orsakade att brand utbr�t p� tio olika st�llen.[798]
Fientliga trupper omringade Kantonkommunen fr�n tre olika h�ll. Chang Fa-kuei, Hwang Chehsiang och Li Fu-lin styrde operationerna i s�kerhet fr�n en kanonb�t f�rankrad p� floden. Bland de bef�lhavare som marscherade f�r att kv�va kommunen fanns Hsueh Yoh som nio m�nader tidigare hade erbjudit sin division till kommunisterna f�r att g� emot Chiangs kupp i Shanghai. Fr�n V�stra flodens strand, fr�n Kungyi i norr och fr�n Whampoa och Honan i �ster kastades inte mindre �n 45 000 soldater in i striden. Inne i staden var gangstrarna, 1 000 man stark, redan i aktion. Huvuddelen av det r�da gardets l�g f�rskansat bakom sands�ckar vid flodbanken. De anf�lls av trupper fr�n andra sidan floden, av kanonb�tarna och Makanikernas fackf�reningsgangstrar i ryggen. Kommunarderna var redan s� isolerade fr�n befolkningen att flera fiendeavdelningar gick iland och kom inom 150 meter fr�n den revolution�ra kommitt�ens h�gkvarter innan de uppt�cktes.[799] De h�ll icke desto mindre ut till klockan tio p� morgonen den 13. Efter en sista blodig n�rstrid tvingades arbetarna att retirera fr�n sina sands�cksbarrikader. De drog sig tillbaka, stridande gata f�r gata. N�gra av ledarna samlade ihop delar av kadettregimentet och n�gra r�dgardister � Neumann s�ger att de uppgick till totalt 1 500 man � och lyckades fly fiendetruppernas avsp�rrningar och l�mnade staden f�r att marschera mot Hailufeng.[800] Vid middagstid genomf�rde de �terst�ende kommunarderna slutstriden vid Byr�n f�r offentlig s�kerhet, d�r �sovjeten� h�rskat en kort tid. Efter att ha omringats p� fyra sidor, stod de sista r�dgardisterna emot h�r i ett tv� timmar l�ngt slag. Angriparnas enorma �verl�gsenhet i vapen och antal motsvarades endast av f�rsvararnas tapperhet och mod. Huang Mo-sungs Whampoatrupper stormade mot arbetarnas linjer fem g�nger och slogs tillbaka varje g�ng. Kort efter middagstid slets slutligen den r�da fanan ner fr�n polish�gkvarteret.
Kommunen, som uppst�tt s� sent som ig�r, hade idag fallit. Under dess sista timmar fanns det inget annat �n det desperata hj�ltemodet hos grupper av arbetare om tio, trettio och femtio man, som stred tills ammunitionen tog slut eller tills de �vermannades och slaktades av angriparna. Fram p� eftermiddagen den 13 december hade Kantonkommunens sista f�rsvarare utpl�nats.
Borgerliga skribenter brukar med en rysning h�nvisa till h�ndelserna i Kanton 11-13 december som �tre dagar av terror�. Under sin korta tillvaro hade kommunen bara d�dat 210 av sina fiender och endast f�ngslat 71.[801] En kinesisk borgerlig korrespondent s�tter det totala antalet d�dade under kommunen till 600, inklusive en uppskattning av det antal som d�dades av kommunarderna medan de gjorde motst�nd mot Kuomintangs motangrepp.[802] Inte f�rr�n de kinesiska Galliffeterna[803] skred till verket p� natten den 13 december inleddes den verkliga terrorregimen. Li Chi-shen, Chang Fa-kuei och Hwang Che-hsiang sl�ppte loss sina soldater i staden. L�ngt efter att de verkliga striderna hade avslutats h�rdes b�dlarnas vapen och gatorna dr�nktes av blod och kropparna efter de d�da arbetarna.
En korrespondent fr�n Ta Kung Pao s�g kvinnliga kommunister �inlindade i bomullsvadderade t�cken, dr�nkta i bensin och br�nda levande�.[804] Soldater grep vilken kvinna som helst med bobbat h�r, vilket ans�gs som ett oveders�gligt bevis p� radikalism. Hundratals flickor sk�ts eller d�dades p� annat s�tt efter att ha utsatts f�r obeskrivliga kr�nkningar.[805] �Efter undertryckandet av arbetar-bonderupproret� telegraferade en korrespondent p� plats, �liknar Kanton sj�lva helvetet. � Lik ligger staplade l�ngs v�garna�.[806] En korrespondent fr�n Peking-tidningen Shuntien Pao v�gade sig ut p� gatorna.
Det f�rsta jag s�g n�r jag kom ut fr�n gr�nden var kroppen av en arbetare som l�g med ansiktet upp�t. Det var t�ckt av smuts. P� huvudet l�g en r�d halsduk. Pannan och h�gra kinden hade skjutits bort. Flugor sv�rmade p� det d�da k�ttet. � Bakom de nedrasade tegelstensmurarna, uppbundna mot tr�d och liggande p� gatorna, flytande p� floden, vart �n man tittade s�g man d�da m�n. � �verallt p� varje gata fanns kroppar av massakrerade m�n och kvinnor. � Blodet tycktes rinna i floder. � Tjocka r�df�rgade svarta blodklumpar �vers�llade med hj�rnsubstans och tarmar och in�lvor f�rgade marken. Stenar, bambusv�rd och tr�spjut l�g fortfarande spridda p� gatorna. � Kropparna som l�g stela i sitt blod stank fruktansv�rt. � I parkens torg s�g jag tre lastbilar fullastade med lik. I buskarna p� h�ger sida fanns tio kroppar, tillsynes nyskjutna. Det h�rdes j�mrande skrik och p� avst�nd tycktes det som om skjutandet fortfarande p�gick.[807]
Under ett foto av lik p� en av Kantons gator skrev en shanghairedakt�r: �Kropparna av de d�da samlades in likt timmerstockar och k�rdes iv�g f�r begravning i en gemensam grav�.[808] Bland dem fanns kropparna efter Chang Tai-lei, ledare f�r revolutionskommitt�n, d�dad i strid den 12:e, och fem ryssar, nedskjutna av Li Fu-lins soldater n�r de anf�ll det sovjetiska generalkonsulatet den 15:e. De flesta ledarna lyckades fly. Enligt Yeh Ting hade Heinz Neumann varit bland de f�rsta att fly. Bakom dem, groteskt utspridda p� Kantons gator, l�mnade de blomman av Kantons proletariat. Slutsiffran p� antalet d�da var 5 700.
Att Kuomintangs �revolution�ra generaler� var skoningsl�sa slaktare var redan ett etablerat faktum. Vilka var de verkliga f�r�varna av brottet i Kanton? De namnl�sas massgravar hade �nnu inte t�ckts �ver n�r bittra r�ster h�jdes bland Kantons kommunister som anklagade Kwangtungs provinskommitt� som ansvarig f�r slakten.[809] Dessa r�ster tystades snabbt ned, f�r stod provinskommitt�n ensam? Hade den inte f�ljt centralkommitt�ns ledning? Hade inte centralkommitt�n f�ljt Stalins order? Det var inte m�jligt att f�rkasta upprorspolitiken, ty dess k�lla ledde direkt till Kreml. Det monstru�sa brottet i Kanton m�ste r�ttf�rdigas f�r att, ytterligare en g�ng, bevara myten om ett ofelbart ledarskap. F�rst att g�ra s� var det kinesiska kommunistpartiets politiska byr�. I en resolution med rubriken �Betydelsen och l�rdomarna av Kantonupproret�, antagen den 3 januari 1928, f�rkunnade den kategoriskt:
Endast fega opportunister kan kalla ett s�dant uppror f�r en f�rhastad handling, en statskupp, en milit�r konspiration. En s�dan opportunism existerade inte i kommunistpartiets Kantonavdelning eller bland centralkommitt�ns medlemmar. Kantonupproret i mitten av december var en oundviklig f�ljd av klasskampen som helhet och sammantr�ffandet av de objektiva faktorerna. Arbetarklassen hade ingen annan m�jlighet �n att direkt resa sig f�r att gripa den revolution�ra makten.[810]
Resolutionen fortsatte med att visa p� att resningen utgjorde den �oundvikliga f�ljden� av Kominterns och den kinesiska centralkommitt�ns beslut. Efter Wuhans kollaps, erinrade den, �ans�g den Kommunistiska internationalens exekutivkommitt� och centralkommitt�ns 7 augusti-konferens att det f�rel�g en direkt revolution�r situation i Kina. Denna analys l�g helt i �verensst�mmelse med fakta�.[811] Nederlagen i Nanchang, f�r Yeh-Hos �ventyr och H�stsk�rdeupproren berodde naturligtvis inte p� n�gon felbed�mning av situationen eller p� att upprorets linje skulle varit felaktig, utan p� �ledningens misstag�, vilka korrigerades av novemberplenumet. Plenumet hade �ven �helt korret� p�pekat att �de revolution�ra styrkorna inte bara inte hade minskat utan fortsatt att of�rminskat v�xa� och att fr�gan om uppror fortfarande var �en fr�ga som stod direkt p� dagordningen�. S�ledes, i b�rjan av december, �var alla f�ruts�ttningar f�r ett segerrikt prolet�rt uppror (i Kanton) redan f�rhanden�. Att i denna situation skjuta upp upproret skulle ha varit som �att inbjuda till den sv�raste vita terror�. Att upproret misslyckades och direkt ledde till den on�diga massakern p� tusentals arbetare berodde �terigen p� en serie �misstag�, som till exempel �otillr�ckligt med f�rberedande arbete�. D�ri slutsatsen � �terigen � att �den allm�nna situationen i Kina �r fortfarande en direkt revolution�r situation�, att �perspektiven p� en stabilisering av den kinesiska kapitalismen efter Kantonupproret inte bara inte f�rb�ttras utan minskar allt mer�. D�rf�r: �Fr�gan om upproret � och fr�gan om sovjetmakt �r en praktisk, omedelbara fr�ga�. Slutsatsen blev att uppmana partiet �att tiofalt m�ngdubbla� organiseringen av nya uppror.[812]
En m�nad senare antog Kommunistiska internationalens exekutivkommitt�s nionde plenarm�te samma st�ndpunkt kompletterad med en varning f�r �kuppartade tendenser� i allm�nhet. Kantonupproret var inte en kupp utan �proletariatets heroiska f�rs�k att organisera sovjetmakten�. Det drabbades endast av �flera misstag fr�n ledningens sida�, bland dem otillr�ckliga f�rberedelser, �fr�nvaro av breda politiska strejker, fr�nvaro av en vald sovjet som upprorsorgan�, f�r vilka �kamrat N och andra� h�lls ansvariga. �Trots alla dessa misstag fr�n ledningen m�ste Kantonupproret ses som en modell av st�rsta hj�ltemod fr�n de kinesiska arbetarnas sida�.[813] Genom detta fega f�rs�k att g�mma sig bakom de kinesiska arbetarnas hj�ltemod hoppades f�rfattaren till kominternresolutionen att d�lja sina tidigare misstag vilka de nu medgav hade �lett till arbetarnas och b�ndernas tyngsta nederlag � till utrotning av delar av den kommunistiska r�relsens kadrer�. Samtidigt f�rnyade de uppmaningen till nya uppoffringar f�r att r�ttf�rdiga den officiella linjen. De �f�ruts�g� den n�ra f�rest�ende ankomsten av �ett nytt revolution�rt uppsving� som st�llde kommunistpartiet inf�r den �praktiska uppgiften att organisera och genomf�ra massornas v�pnade uppror, eftersom revolutionens uppgifter inte kan l�sas p� annat s�tt �n genom uppror och genom att st�rta den nuvarande makten�. R�det mot �kuppmentalitet� var en uppmaning att undvika isolerade handlingar. �Partiet m�ste betrakta som sin huvuduppgift att f�rbereda allm�nna och gemensamma aktioner i st�derna och p� landsbygden i flera angr�nsande provinser. Dessa aktioner m�ste organiseras i stor skala�.[814] Den 7 februari 1928 skrev Stalins Pravda: �Det kinesiska kommunistpartiet �r p� v�g mot ett v�pnat uppror. Hela situationen i Kina talar f�r det faktum att det �r den r�tta kursen. � Erfarenheten visar att det kinesiska kommunistpartiet m�ste koncentrera alla sina anstr�ngningar p� den dagliga och omfattande noggranna f�rberedelsen f�r det v�pnade upproret�.[815]
Under de f�ljande fem m�naderna ledde denna politik de kinesiska kommunisterna fr�n katastrof till katastrof, till spridda �ventyr som krossade resterna av dess styrkor. Vid tiden f�r det kinesiska kommunistpartiets och den Kommunistiska internationalens sj�tte kongresser som samlades i juli och augusti 1928 hade fakta �ntligen f�tt Kremls politiska strateger att inse att den �direkta revolution�ra situation� som p�st�tts existerat sedan augusti 1927 var en beklaglig fiktion. Detta innebar inte att upprorets �grundl�ggande linje�, som dikterats av Moskva och genomf�rts s� katastrofalt sedan dess, nu kunde f�rkastas som felaktig och ett f�rklarande ljus nu kunde kastas �ver �ventyrsperioden som en logisk reaktion p� de opportunistiska misstagen tidigare. Det betydde helt enkelt att en ny formel f�r r�ttf�rdigande m�ste uppfinnas. Det �uppt�cktes� helt pl�tsligt att Kantonupproret inte var f�rspelet till det omedelbara inf�randet av sovjetmakt i Kina, inte h�jdpunkten p� en stadigt �stigande revolution�r v�g�, utan en retr�ttstrid som avslutade den sjunkande revolution�ra v�gen efter kollapsen i Wuhan.
�Det st�rsta politiska misstaget som m�nga kinesiska kommunister och kommunister i andra l�nder gjort (?) var att de under flera m�nader efter det att Kantonupproret lidit nederlag trodde att detta uppror var den direkta inledningen p� en ny, st�rre revolution�r v�g �ver hela Kina, och f�ljaktligen var de f�r att direkt organisera v�pnade uppror�. Vem talar? Ingen annan �n Lominadze, upphovsman till teorin om den kinesiska revolutionens �oavbrutna uppg�ng�.[816]
Ett erk�nnande av detta �st�rsta politiska misstag� kunde inte inbegripa ett erk�nnande av n�got �misstag� vad g�ller EKKI eller den kinesiska kommunistledningen. Det kinesiska partiets sj�tte kongress, som genomf�rdes i en av Moskvas f�rorter innan Kominterns sj�tte v�rldskongress, meddelade h�gtidligt att �Nanchangupproret, H�stsk�rdeupproren och speciellt (!) Kantonupproret var inte kuppartade till sin karakt�r�. Kantonkommunen var �det n�dv�ndiga (?) heroiska f�rs�ket att skydda de revolution�ra er�vringarna? � Men objektivt�, och h�r �r den nya formeln, �var Kantonupproret en eftertruppsstrid under processen f�r revolutionens nederlag�.[817]
Den sj�tte v�rldskongressens koloniala teser sade att efter kollapsen i Wuhan hade det kinesiska kommunistpartiet �lagt om sin kurs� � det vill s�ga, de tog upprorets v�g � �men den revolution�ra v�gen hade redan dragit sig tillbaka�. S�? �I st�llet f�r den opportunistiska ledningens grova fel blev nu i olika landsdelar mycket farliga kuppartade fel beg�ngna�.[818] Hur kunde en �korrekt� politik med uppror under en period av revolution�r nedg�ng ha lett till n�got annat �n �farliga kuppartade fel�? Vad �r kuppolitik om inte just att starta ett uppror under f�rh�llanden som p� f�rhand g�r det d�mt att misslyckas? Dessa fr�gor varken st�lldes eller besvarades, ty det var Komintern sj�lvt som hade beordrat inriktningen p� uppror, och Komintern var ofelbar. Nu kunde man endast, p� ett v�rdsl�st s�tt, som om ingen hade sagt n�got annat, medge att �den revolution�ra v�gen hade redan dragit sig tillbaka�. Nanchang�ventyret, H�stsk�rdeupproret och Kantonupproret var endast f�rs�k �att undvika ett nederlag f�r revolutionen�. Kantonupproret var �det sista v�ldiga anloppet� av den revolution�ra v�gen som �redan [var] p� upph�llningen�.[819]
Denna nonchalanta �ndring av beteckningar dolde endast n�dtorftigt den totala bankrutten. N�r det kinesiska kommunistpartiet gav sig ut p� upprorets v�g och tog in h�stsk�rden gjorde den det i tron att det revolution�ra makt�vertagandet l�g l�ngs denna v�g. Ingen talade om att �skydda revolution�ra er�vringar�. Det gjorde ingen. Det fanns bara nederlag att �vervinna. Fr�gan om er�vring av makten f�rdes f�rsenat upp p� dagordningen.
N�r oppositionen efter Wuhans kollaps i Moskva varnade f�r att den revolution�ra nedg�ngen inletts, att en defensiv retr�tt m�ste g�ras, anklagades den f�r att �likvidera� den kinesiska revolutionen. F�rst nu, efter ett �r av nya och katastrofala nederlag, vilka kunde sp�ras direkt till Kominterns felaktiga bed�mning av situationen, anm�rkte den sj�tte kongressen nonchalant att efter Wuhan h�ll den revolution�ra v�gen verkligen p� att �dra sig tillbaka� och att den var �p� upph�llningen�. Det som var �likvidationism� i augusti 1927 blev inte �bolsjevism� f�rr�n i augusti 1928, l�ngt efter att h�ndelseutvecklingen lagt kropparna efter fem tusen sjuhundra kantonesiska prolet�rer vid Kremls portar. Vilken besegrad general sl�nger in sina kvarvarande styrkor i en f�lla och krossar dem i en �retr�ttstrid� n�r en retr�ttv�g helt klart st�r �ppen framf�r honom? Endast en som �r blind eller okunnig. Kominterns revolution�ra generaler var b�dadera.
Revolutionens nederlag gav Kuomintang makten. Det inledde en period av kontrarevolution, terror, f�rnyade militaristiska krig, f�rdjupat ekonomiskt s�nderfall och maktl�shet inf�r f�rnyade imperialistiska invasioner. Of�rm�gen att ge massorna tillr�cklig ekonomisk s�kerhet f�r att kunna vinna deras frivilliga st�d kunde inte borgarklassen utveckla eller utnyttja demokratiska institutioner. Den kunde etablera sin makt endast i form av en brutal milit�rdiktatur, med deltagande av rivaliserande grupper av konkurrerande despoter och helt och h�llet beroende av imperialisternas milit�ra och ekonomiska bist�nd. Of�rm�gen att ta ett enda steg mot att f�rb�ttra f�rh�llandena f�r hela befolkningen v�xte Kuomintangregimen till en monstru�s parasit p� nationens drabbade kropp. Dess generaler och bankirer, dess gods�gare och byr�krater, dess f�ngvaktare och b�dlar, var ouppl�sligt sammanfl�tade och dr�nerade obarmh�rtigt landet. De ljusa l�ftena om ekonomiska och sociala reformer som �tf�ljt Kuomintangs v�g till makten f�rblev tomma fraser. Under Kuomintangs styre bevarades alla existerande exploateringsmedel och sk�rptes till en aldrig f�rut sk�dad niv�. De h�ll sig kvar vid makten enbart genom naket v�ld.
Ingen vet hur m�nga som d�tt under gisslet av Kuomintangs terror. Ingen vet hur m�nga m�n och kvinnor, pojkar och flickor, som leml�stats, torterats, f�ngslats och d�dats under det g�ngna �rtiondet av Kuomintangs styre. Man vet bara att det �r tusentals, m�nga tusen, slaktade och leml�stade under massblodbad p� landsbygden och i st�derna, som ska l�ggas till offren f�r de dagliga m�nniskojakterna som of�rtrutet fortsatte �r efter �r. Ingen har n�gonsin k�nt till exakt hur m�nga politiska f�ngar som ruttnat bort i stinkande f�ngelser fr�n ena �nden av landet till den andra, eller hur m�nga av dem som d�tt av sjukdom eller p� str�ckb�nken.
F�r att undvika missf�rst�nd finns det endast fragmentariska uppskattningar och ofullst�ndiga siffror fr�n officiella meddelanden och fr�n dagspressen. Fr�n april till december 1927 fanns det, enligt en unders�kning, 37 985 k�nda d�da och 32 316 k�nda politiska f�ngar. Mellan januari och augusti 1928 d�mdes 27 699 formellt till d�den och �ver 17 000 f�ngslades. I slutet av 1930 ber�knade den kinesiska R�da Hj�lpen att bort�t 140 000 hade d�dats eller d�tt i f�ngelse. Under 1931 konstaterade en studie av tillg�ngliga siffror fr�n st�der i sex provinser att 38 778 hade avr�ttats som regimfiender.[820] Fr�n 1932 till 1936 var de tusentals som d�dades eller fyllde f�ngelserna till st�rsta delen s�dana som p� ett eller annat s�tt utmanade Chiang Kai-sheks och Kuomintangs f�raktliga kapitulation inf�r den japanska imperialismen, eller f�rs�kte organisera motst�ndet mot den imperialistiska invasionen av kinesiskt territorium, annekteringen av Manchuriet och delar av norra Kina. Chiang Kai-shek antog en politik av �icke-motst�nd� mot den imperialistiska invasionen, samtidigt som han f�rde ett skoningsl�st utrotningskrig mot upproriska b�nder i centrala Kina, d�dade tusentals och sk�vlade byar och f�lt i provinserna s�der om Yangtzefloden.
Terrorn slog h�rdast mot de arbetare och b�nder som f�rs�kte st� emot de stadigt f�rs�mrade livsvillkoren under Kuomintang. N�r den ekonomiska v�rldskrisens h�rjningar lades till regimens rovgirighet stod Kina snabbt inf�r ekonomisk stagnation och total bankrutt. P� fem �r �kade Chiang Kai-shek-regeringen den inhemska skulden till 1 100 000 000 dollar (kinesisk valuta) och anv�nde allt utom 1 procent av denna enorma summa till milit�rapparaten p� vilken Chiangs makt och byr�kratiska apparat vilade. N�r den kinesiska utrikeshandeln minskade drastiskt under den ekonomiska krisens slag, och n�r den japanska imperialismen, p�driven av samma kris, annekterade Manchuriet och kapade �t sig en betydande del av regeringens inkomster, samtidigt som man intensifierade sitt angrepp mot kinesiskt innehav i textil- och silkesindustrin, kollapsade helt och h�llet den svaga ekonomiska struktur p� vilken regeringen vilade.
Indexet f�r utrikeshandel (1912 � 100) f�ll fr�n 277 under 1931 till 118 under 1934, indexet f�r den of�rdelaktiga handelsbalansen (1912 � 100) l�g p� 91,92 under 1927 och steg skyh�gt till 542,62 under 1932. Under senare �r har landets industri och jordbruk sjunkit till en punkt d�r mat och kl�der stod f�r mer �n h�lften av den totala importen. Sidenindustrin, en gammal st�ttepelare i den kinesiska ekonomin, hade n�stan helt raderats ut. Av 93 verksamma sidenspinnerier i Shanghai 1927 fanns endast 23 kvar i verksamhet under 1934. I spolar r�knat innebar detta ett ras fr�n 22 168 till 5 722. Japanskt siden s�ldes billigare p� den kinesiska marknaden �n Kinas eget siden. Vad g�ller textilindustrin k�pte utl�ndskt kapital ob�nh�rligt upp och uppslukade kinesisk�gda f�retag. 1934 kontrollerade japanska och brittiska textilf�retag n�ra h�lften av spinnerierna och producerade h�lften av allt garn i Kina. �ven om de utl�ndska v�verierna var f�rre till antalet, producerade de 50 procent mer bomullsvaror �n alla kinesiska fabriker tillsammans. Kinesiskt hantverk, papperstillverkning, t�ndstickstillverkning, porslin minskade p� grund av tryck fr�n utl�ndsk konkurrens. Priserna p� jordbruksprodukter sj�nk med 25 till 50 procent till 1932. Sm�jordbrukare, nedtyngda av �kande skatter och periodiskt �terkommande milit�ra rekvisitioner, som m�nga g�nger var st�rre �n det man betalade i jordr�nta, kunde inte l�ngre ens t�cka produktionskostnaderna. Arrendeb�nder �vergav jorden i tusental n�r arrendet h�jdes med 50 till 100 procent. �ver enorma landomr�den lades tusentals mow i tr�da. Den stadiga �derl�tningen av silver, som f�rv�rrades av USA:s silverink�pspolitik 1934, krossade den magra basen f�r den kinesiska valutan.[821]
Maktl�s att klara av den ekonomiska krisen, som f�rv�rrades av imperialisternas inbrytningar, var Kuomintangregimen �nnu mer hj�lpl�s n�r den japanska imperialismen 1931 inledde en ny aggressiv fas i sin plan att er�vra Kina. Genom att p� ett slugt s�tt dra nytta av det strategiska vakuum som skapats av den ekonomiska krisen och Storbritanniens och Frankrikes planer p� att skapa en cordon sanitaire mot Sovjetunionen, t�gade Japan in i Manchuriet och avslutade den status quo som skapats av Washingtonavtalet fr�n 1922. Under utstuderade och �verlagda etapper, �tskilda av pauser f�r noggrann konsolidering av nyvunna positioner, er�vrade den japanska imperialismen mellan 1931 och 1935 Manchuriet och f�rvandlade det till �Manchukuo�, framtvingade en demilitarisering av Shanghai, ockuperade Jehol[822], demilitariserade gr�nsdistrikten Hopei [Hebei], desorganiserade Norra Kinas handel genom att uppmuntra till smuggling i stor skala och drev in en kil v�sterut in i provinsen Chahar[823] i Inre Mongoliet.
Vid varje steg m�ttes inkr�ktarna antingen av inget motst�nd eller motst�nd fr�n isolerade milit�ra grupper som �vergivits och l�mnats �t sitt �de av Chiang Kai-sheks regering i Nanking. �Icke motst�ndstaktiken� betydde inte enbart passivitet. Medan Nanking kraftl�st knackade p� d�rrarna i Gen�ve tryckte den h�nsynsl�st ner alla oberoende f�rs�k som gjordes i Kina att organisera motst�ndet mot invasionen. Terrorns hela maskineri var inriktat p� att krossa den spontana antijapanska r�relsen som uppstod under vintern 1931. Den uppl�ste folkliga antijapanska organisationer och tvingade fram att den antijapanska bojkotten avbr�ts. Den gjorde inga f�rs�k till att st�dja de Frivilligas gerillaf�rband som fortsatte att besv�ra den japanska arm�n i Manchuriet. N�r soldater fr�n 19:e routearmen genomf�rde sitt historiska motst�nd i Shanghai i januari-februari 1932 h�ll Chiang Kai-shek alla utom ett f�tal av sitt manskap och alla flygplan och artilleri l�ngt fr�n stridslinjen, medan tusentals man f�ll under h�nsynsl�sa attacker fr�n land, luft och sj�. N�r det saboterade f�rsvaret till slut kollapsade undertecknade Chiangs s�ndebud vapenstillst�ndet i Shanghai 5 maj 1932 vilket demilitariserade en 20 kilometer bred zon runt staden.
N�r inkr�ktarna ett �r senare tr�ngde in i Jehol st�tte de inte p� n�gra av de f�rsvarsanl�ggningar som Nanking f�rs�krat folket att de h�ll p� att bygga. Vid den tidpunkten hade den kombinerade politiken med �icke motst�nd� och v�djanden till Nationernas F�rbund (NF) blivit allt f�r utsliten. Ingen trodde l�ngre p� Chiang Kai-sheks bedyranden att han skulle �r�ra sig norrut� och �offra sitt liv�. NF skickade ut en kommission med sex f�re detta kolonialadministrat�rer, under ledning av Lord Lytton, vars rapport f�rslog att Kina skulle styckas och f�rdelas till alla imperialister ist�llet f�r enbart Japan. Precis f�re marschen till Jehol utf�rde Nanking en klumpig piruett och meddelade att man avs�g att g�ra motst�nd, men f�rde fram vare sig manskap, eller kanoner, eller mat eller f�rr�d. �Motst�ndet� innebar att man l�mnade tusentals undern�rda, d�ligt bev�pnade, demoraliserade soldater i den japanska framryckningens v�g. Jehol togs p� en vecka. N�gra f� regementen gjorde spektakul�rt men kortvarigt motst�nd vid kinesiska murens portar, men krossades inom n�gra dagar. I maj 1933, n�r japanska styrkor marscherade mot Pekings portar, undertecknade Chiang Kai-sheks representanter Tangku-vapenstillst�ndet som demilitariserade 13 000 kvadratkilometer s�der om muren och gav Japan ett fotf�ste i norra Kina. Under 1934 undertecknades undan f�r undan �verenskommelser om att �teruppta j�rnv�gs- och postf�rbindelser mellan Nordkina och Manchuko och �teretablering av kinesiska tullstationer l�ngs gr�nsen mot Hopei.
Genom dessa handlingar erk�nde Nanking i sj�lva verket de japanska er�vringarna av de nord�stra provinserna. Under 1935 erk�nde Chin-Doihara-�verenskommelsen Japans krav p� �stra Chahar och Chiangs krigsminister skrev under Ho-Umetsu-�verenskommelsen som rensade Hopei fr�n centralregeringens alla trupper. Dessa �verenskommelser var de spr�ngbr�dor fr�n vilka Japan under 1937 kastade sig l�ngre in i mer omfattande er�vringskampanjer.[824]
F�dd med hj�lp av imperialistiska barnmorskor och uppfostrad med imperialistisk hj�lp f�rde Kuomintang-regimen p� n�gra f� �r landet till randen av ekonomisk kollaps och styckning. Under ett �rtionde fortsatte Chiang Kai-shek att ostraffat massakrera revolution�rer, sl� ned och riva upp arbetarnas f�rsvarskamp, utrota hela sektioner av den revolterande bondeklassen och l�mnade stora delar av landet of�rsvarat mot imperialistiska inkr�ktare. Hela tiden saknades en effektiv revolution�r kraft som kunde utmana Kuomintangs kontrarevolution. Detta var frukterna av nederlaget f�r 1925-27 �rs revolution.
Efter katastroferna 1927, som kulminerade med Kantonupproret, hade kommunistpartiet rusat in i nya �terv�ndsgr�nder. Ett parti som lidit ett nederlag av s�dana dimensioner kunde inte hoppas p� att ombilda sina led utan att f�rst grundligt diskutera orsakerna till sitt misslyckande. L�rdomarna om det f�rflutna m�ste vara den oeftergivliga startpunkten f�r en ny kurs, ty de skapade premisserna f�r den nya situationen och de nya problem som den st�llde. Den politik som hade lett till katastrof under 1927 f�rklarades emellertid vara ofelbart korrekt. �Det �r inte den taktiska huvudlinjen som var felaktig�, sade Bucharin till Kominterns sj�tte kongress i juli 1928, �utan de praktiska aktionerna och den praktiska till�mpningen av linjen i Kina�.[825] �Huvudlinjens� v�sentliga k�rna, teorin och f�rs�ket att till�mpa den �demokratiska diktaturen�, f�rkroppsligades dessutom i Kommunistiska internationalens program och bekr�ftades p� nytt som en grundpelare i kommunistpartiets framtidsstrategi. Trippelerfarenheterna fr�n Kanton-Shanghai-Wuhan f�rbigicks utan l�mna n�got sp�r.
Den kinesiska revolutionen 1925-27 hade, i form av en antites, p� nytt bekr�ftat oktoberrevolutionens l�rdomar i Ryssland. Den visade �n en g�ng, �ven om det denna g�ng var negativt, att ett underutvecklat land i v�r tid endast kunde f�rverkliga sin demokratiska revolution i form av proletariatets diktatur som drar med sig de miljontals fattiga b�nderna. Under 1925-27 f�rkastade Komintern, under Stalins ledning, perspektivet p� proletariatets diktatur och ersatte det med Lenins f�r l�nge sedan �vergivna formel, den oklara, aldrig definierade mellanregimen �proletariatets och b�ndernas demokratiska diktatur�, som g�ng p� g�ng i verkliga livet med stridande klasser visat sig vara borgarklassens diktatur. F�rst Chiang Kai-sheks Kanton och sedan Wang Ching-weis Wuhan beskrevs som de spirande fr�na till den �demokratiska diktaturen� som skulle genomf�ra jordbruksrevolutionen och befria Kina fr�n dess imperialistiska ok. Det kinesiska proletariatet tvingades att med sina b�sta huvuden betala f�r att l�ra sig att borgarklassen inte skulle f�rst�ra grunden till sin egen makt, att revolutionen endast kunde g� fram�t i form av proletariatets diktatur. Att sl�nga dessa erfarenheter �t sidan, som Komintern nu gjorde, var att d�ma den kommunistiska r�relsen i Kina till att utf�ra nya misslyckade aktioner, till nya nederlag.[826]
I linje med den allm�nna v�nstervridning som Komintern gjorde under 1928, den pl�tsliga uppt�ckten av den �tredje perioden� som kapitalismens sista period och �stormiga revolution�ra uppsving�,[827] m�ngdubblades den teoretiska f�rvirringen genom ultrav�nsterismens taktiska galenskap, opportunism ihop med �ventyrspolitik. �ven om den retsamt illusoriska �demokratiska diktaturen� fortsatte att h�gra framf�r de kinesiska kommunisterna, f�rkastade Komintern taktiken att agitera f�r begr�nsade demokratiska krav. Ist�llet beordrade Komintern det splittrade kinesiska kommunistpartiet att st�lla in sin kurs mot skapandet av � sovjeter.
�Redan nu�, p�bj�d den sj�tte kongressens koloniala teser,
m�ste KKP �verallt bland massorna propagera sovjet-id�n, parollen om proletariatets och b�ndernas diktatur, och oundvikligheten av det stundande segerrika v�pnade massupproret. KKP m�ste redan nu i sin agitation framh�va n�dv�ndigheten av att det h�rskande blocket st�rtas och mobilisera massorna till revolution�ra demonstrationer. � partiet [m�ste] konsekvent och orubbligt h�lla kursen p� er�vringen av statsmakten, p� organiserandet av sovjeter som organ f�r upproret, p� gods�garnas expropriation, p� de utl�ndska kapitalisternas f�rdrivande och p� konfiskationen av deras egendom� I Kina kommer revolutionens stundande uppsving att upprepade g�nger st�lla partiet inf�r den aktuella praktiska uppgiften att f�rbereda och genomf�ra det v�pnade upproret s�som den enda v�gen till fullbordandet av den borgerligt demokratiska revolutionen och f�r att st�rta � Kuomintangs makt.[828]
Under det revolution�ra uppsvingets period, n�r massornas centripetala tendenser var i full g�ng, hade Stalin-Bucharin ersatt sovjeter med det borgerliga Kuomintang. Nu, n�r en djupg�ende centrifugal process hade satt in som resultat av nederlaget, kunde parollen, med Trotskijs ord, endast bli �dogmatisk, livl�s, och vilket �r lika illa � bli �ventyrarnas paroll�.[829] Att teserna, i enlighet med Stalins ursprungliga uppfattning, betraktade sovjeterna som �upprorets organ� och inte som demokratiska r�d som beledsagar den stigande massr�relsens hela f�rlopp genom en period av dubbelmakt, tj�nade endast till att betona parollens rent �ventyrspolitiska karakt�r.
F�rvisso framgick ur de f�rska tidigare erfarenheterna att den kinesiska revolutionens vidare utveckling m�ste ta kurs mot sovjeter och genom dem mot proletariatets diktatur som den enda utv�gen att vinna jord �t b�nderna och frihet fr�n imperialistisk dominans, m.a.o. det enda s�ttet att framg�ngsrikt utf�ra den demokratiska revolutionens uppgifter. Detta innebar emellertid inte att vifta med sovjetens fanor framf�r arbetare som just drivits tillbaka genom en serie katastrofala nederlag. �Inget �r mer fruktl�st och meningsl�st �n att visa sin knytn�ve efter slaget�, skrev Trotskij till den sj�tte kongressen fr�n sin exil i Alma Ata. �� Vi m�ste klart och tydligt inse att det f�r n�rvarande inte �r en revolution�r situation i Kina. Den har snarare ersatts av en kontrarevolution�r situation som har �verg�tt i en mellanrevolution�r period av obest�md varaktighet�. [830]
F�r denna �verg�ngsperiod f�reslog Trotskij att man skulle bev�pna kommunistpartiet med ett kampprogram baserat p� de mest grundl�ggande demokratiska kraven som ett medel f�r att �teruppv�cka massornas revolution�ra st�mningar och �terigen gruppera dem p� grundval av politiska krav som svarade mot deras enklaste dagliga behov. Dessa var krav p� �tta timmars arbetsdag, yttrande-, m�tes-, organisationsfrihet och strejkr�tt, generaliserade i en paroll med kravet p� en grundligt demokratisk nationell f�rsamling, baserad p� allm�n r�str�tt. Endast en politisk agitation l�ngs dessa linjer, knuten till genomf�randet av defensiva strider och en t�lmodig omorganisation av fackf�reningsr�relsen, kunde, sade han, �teruppv�cka arbetarnas kampvilja, �terst�lla deras sj�lvf�rtroende, g�ra det m�jligt f�r kommunistpartiet att s�kra en stabil grund inom viktiga ekonomiska sektorer och, under h�ndelseutvecklingen, �terigen ge sig ut p� den revolution�ra v�gen. Enbart ett konsekvent och dj�rvt f�rsvar av en sant demokratisk nationalf�rsamling, gentemot Kuomintang-milit�rdiktaturens kraftigt kringskurna pseudodemokratiska anspr�k, kunde hj�lpa till med att �terskapa de f�rh�llanden d�r bildandet av sovjeter �terigen skulle svara mot arbetarnas st�mningar och behov.[831]
Men Komintern beordrade de kinesiska kommunisterna att rycka fram�t mot Kuomintangs kontrarevolution, och inf�r arbetarnas allt djupare apati inte ha andra politiska vapen �n �sovjetid�n� och �det kommande revolution�ra massupprorets oundviklighet�. Komintern f�rh�nade uppfattningen att Kina g�tt in i en period av den m�rkaste kontrarevolution och menade i st�llet att man befann sig �mellan tv� v�gor� eller �i v�gdalen mellan tv� revolution�ra v�gor�. F�r tillf�llet blev upprorsparollen en �propagandaparoll�, men n�r den andra v�gtoppen snabbt n�rmade sig skulle det uppenbarligen ��ter bli en paroll att omedelbart oms�tta i praktiken�. [832]
�Om vi uppt�cker att vi st�r mellan tv� v�gor av kontinuerligt revolution�rt uppsving�, varnade Trotskij, �s� kan varje uttryck av missn�je, hur obetydligt det �n �r, anses vara � �inledningen p� den andra v�gen�� Fr�n detta kan en �andra v�g� av kuppmakeri v�xa.�[833] Denna tendens hade faktiskt redan visat sig under sj�tte kongressen d�r en kinesisk delegat ropade: �Vi �r snabbt p� v�g mot en ny revolution�r v�g!�[834] Varp� de �vriga ombuden f�r partiet som just lidit ett av de mest f�rkrossande nederlagen i klasskampens historia st�llde sig upp och ropade unisont: �L�nge leve den segrande kinesiska revolutionen!� [835] Det kinesiska kommunistpartiet meddelade under sin egen sj�tte kongress, samma m�nad i Moskva, att �symptom av de mest element�ra slag p� att en ny revolution�r v�g �r p� g�ng kan redan f�rnimmas�.[836] Ett �r senare meddelade den Kommunistiska internationalens exekutivkommitt�, upphetsad av ett nytt utbrott av ett militaristiskt inb�rdeskrig i Kina, det exakta �gonblick d�r uppg�ngen fr�n v�gdalen till toppen b�rjade: �Detta �r utg�ngspunkten f�r en ny revolution�r v�g ��, skrev den i ett brev till sin kinesiska sektion. �Partiet ska krossa alla militaristiska fraktioners makt. � �Omvandla det militaristiska kriget till ett inrikes klasskrig�, �St�rta gods�gar-borgarklassblockets makt� � dessa borde nu bli partiets fr�msta och viktigaste paroller. � F�rbered den politiska generalstrejken. �� [837] Desorienterat p� detta s�tt iscensatte det kinesiska kommunistpartiet en ny serie hoppl�sa �ventyr som bara vidgade den klyfta som redan skiljde det fr�n arbetarklassen. Det �terh�mtade sig aldrig som en arbetarklassorganisation efter nederlagen 1927.
�Komintern�, hade en delegat skrutit vid sj�tte kongressen, �f�rde resolut fram parollen om ett v�pnat uppror f�r att uppr�tta sovjetregimen. � Enbart detta har gjort det m�jligt f�r v�rt parti att st�rka v�ra led, vinna nya krafter, samla hundratusentals, ja miljontals arbetare runt dess paroller�.[838] Trots detta avsl�jade centralkommitt�n tre m�nader senare, i ett internt dokument, sanningen bakom denna ih�liga �verdrift: �De fackliga organisationerna har krympt ihop till n�stan ingenting. Partiorganisationerna i st�derna �r skingrade och krossade. I hela landet finns inte en enda sund k�rna av industriarbetare�.[839]
N�r det g�llde den enorma uppgiften att �teruppbygga fackf�reningsr�relsen antog kommunistpartiet, under ledning av Li Li-san, ett program f�r att bilda �r�da fackf�reningar� i motsatsf�rh�llande till de �gula� fackf�reningarna som Kuomintang till�t efter 1927. Detta var en till�mpning i Kina av den allm�nna politik som Komintern antagit 1928, och som gick ut p� frontalangrepp mot andra delar av den organiserade arbetarr�relsen som inte accepterade kommunistpartiets politiska program. I Kina antog det s�rskilt groteska former p� grund av att f�rs�ket att bilda kommunistiska fackf�reningar gjordes morgonen efter ett stort nederlag, n�r den stora massan av arbetare redan v�nt partiet ryggen. De �r�da fackf�reningarna� identifierades, naturligtvis, vad g�ller medlemsvillkor och program, med partiet sj�lvt. De framf�rde, fullt ut, partiets �sovjet�- program som inte lockade arbetarna till deras led, utan ist�llet, under f�rh�llanden av vit terror, skr�mde bort dem.
De stora fackliga organisationerna, som hade byggts inte alltf�r solida under massr�relsens snabba uppg�ng, hade sopats bort fr�n scenen. Kuomintangst�dda fackf�reningar hade ersatt endast en del av dem. R�tt m�nga av dessa var fackf�reningar enbart till namnet och bestod av gangstertj�nstem�n som utsetts direkt av Kuomintangregeringen f�r att s�kerst�lla ett effektivt undertryckande av arbetarna. I m�nga fall gick arbetarna emellertid med i dessa Kuomintangfackf�reningar �ven om de leddes av verktyg som s� uppenbart var Nankingregimens hantlangare. Det var deras naturliga tendens att f�rs�ka f�rsvara sig genom att klamra sig fast vid de organisationer som Kuomintang till�t. Regimen genomf�rde dessutom en pseudoliberal propaganda. Den antog lockande arbetslagar (som naturligtvis aldrig tr�dde i kraft). Den till�t till och med ett antal strejker, speciellt i utl�ndskt �gda f�retag, vilket hj�lpte de �gula� ledarna att bef�sta sin st�llning genom att s� nya illusioner bland arbetarna. Dessa ledare predikade visserligen klassamarbete, kompromisser och underkastelse, men hade inte arbetarna s� sent som ig�r, skolats av kommunistpartiet i doktrinen om de �fyra klassernas block�? I norra Kina bildades m�nga fackf�reningar f�r f�rsta g�ngen f�rst 1928, under Kuomintangs regi efter att Ching Kai-shek avslutat marschen mot Peking och undanr�jt regimen d�r. I Tientsin och Peking flockades m�nga arbetare gladeligen till de fackf�reningar som nu startades, d�r m�nga av dem fortfarande var okunniga om att alliansen mellan kommunisterna och Kuomintang avslutats s� abrupt! Dessa organisationer hamnade till st�rsta delen i h�nderna p� Wang Ching-weis Kuomintangfraktion (�Reorganisationisterna�), som s�kte efter en bas bland arbetarna i sin kamp mot Chiang Kai-sheks ledning inom det styrande partiet.[840] Reorganisationisternas attraktionskraft l�g just i deras agitation f�r en mer demokratisk civil regim ist�llet f�r Chiang Kai-sheks milit�rdiktatur. Genom att ringakta kampen som f�rdes p� denna niv� l�mnade kommunistpartiet f�ltet �ppet f�r Wang Ching-weis grupp, som under fyra �r kanaliserade de demokratiska ambitionerna hos ett avsev�rt skikt av sm�bourgeoisin och arbetarna, endast f�r att f�rr�da dessa str�vanden, vilket var oundvikligt, genom en osmaklig kapitulation till Chiang Kai-shek.[841]
Under Kuomintang reducerades den organiserade arbetarr�relsen till en skugga av sitt forna jag. 1927 hade n�stan 3 000 000 arbetare tillh�rt fackf�reningar. 1928 hade den siffran n�stan halverats. 1930 fanns, enligt officiella siffror, 741 fackf�reningar med 574 766 medlemmar, en minskning med ytterligare 60 procent och 1932 skedde ytterligare en minskning till 621 fackf�reningar med 410 067 medlemmar.[842] Den �verv�ldigande majoriteten av Kinas industriarbetare avstod fr�n all organisering, till och med den mest element�ra.
Varken bland de tusentals som var organiserade i fackf�reningarna eller bland de miljoner som var oorganiserade kunde kommunisterna vinna mark, trots det faktum att arbetarna under 1928 inte helt �vergivit kampen utan utk�mpade ganska envisa f�rsvarsstrejker. Inb�rdeskrigets slut och en kort ekonomisk uppg�ng hj�lpte till att �terst�lla arbetarnas sj�lvf�rtroende i m�nga viktiga industrisektorer. I Shanghai genomf�rdes1928 till exempel 120 strejker med 213 996 arbetare. Fem sj�ttedelar av dem utk�mpades f�r b�ttre l�ner och kortare arbetstid.[843] Under dessa gynnsamma omst�ndigheter f�rblev kommunisterna maktl�sa �sk�dare. Under 1928 och senare varhelst de f�rs�kte n�rma sig arbetarna med tal om �politisk strejk�, �generalstrejk�, �v�pnat uppror� och �sovjetmakt� rusade arbetarna tillbaka till sina arbeten. Inte f�rr�n l�ngt senare, n�r Li Li-san hade avsatts som ledare f�r partiet d�k en del fakta upp i partipressen. �Arbetarna fruktade att kommunisterna skulle komma�, skrevs det, �� och v�djade att de inte skulle f�rst�ra deras kamp. De sa artigt: �Era excellensers ord �r helt r�tt, men vi kan inte utf�ra dem nu. Det kommer att vara en bra sak f�r oss om vi kan h�ja v�ra l�ner en del och inte f� sparken��. Klyftan mellan vad arbetarna ville och vad kommunisterna f�reslog blev, enligt samma redog�relse, s� stor att de f� kommunistiska arbetare som fanns kvar ofta dolde nyheter om en n�ra f�rest�ende strejk f�r sina parti�verordnade f�r att ge de strejkande en chans att genomf�ra strejken p� sina egna villkor! Vid ett tillf�lle n�r partiets kommitt�er i Shanghai skickade representanter till en strejk i en textilfabrik sa arbetarna: �Detta �r v�r sak. Varf�r har ni excellenser kommit hit s� entusiastiskt?� Andra sade till sig sj�lva: �KP har kommit igen. Det �r b�st att vi springer iv�g innan vi f�rlorar mer genom detta�.[844]
I de allra flesta fallen utvecklades strejkerna spontant i fabrikerna. �Till och med i Shanghai saknade arbetarna k�mpande organisationer�, sade en officiell rapport i kommunistpartiet. �� De var splittrade � och besegrade. De flesta befann sig under ledning av de gula fackf�reningarna och Kuomintang�. Kommunisterna � sin sida �s�g med f�rakt p� de gula fackf�reningarna. Detta resulterade i att de r�da fackf�reningarnas arbete och inflytande reducerades till n�stan noll och massorna l�mnades under de gula fackf�reningarnas inflytande�.[845]
I slutet av 1928 hade de �r�da fackf�reningarna� sjunkit ihop till �n�stan ingenting� och partiet saknade �en enda sund industriell k�rna�. Under de f�ljande �ren gjorde kommunisterna �verdrivet orimliga anspr�k p� styrka. Men i de interna partidokumenten vederlades dessa anspr�k, speciellt n�r man i �verensst�mmelse med vedertagen praxis gav syndabockar skulden f�r s�dana misslyckanden som Komintern skulle kritisera centralkommitt�n f�r, och centralkommitt�n i sin tur skulle kritisera sina provins- och distriktsorganisationer. De fakta som avsl�jades vid dessa tillf�llen avsl�jade obarmh�rtigt alla propagandistiska myter. �r efter �r klagade ledarna �ver att deras anh�ngare misslyckades med att utf�ra sina plikter och inte genomf�rde �partilinjen� p� r�tt s�tt. Det antyddes givetvis aldrig att �partilinjen� inte s� lite i sig sj�lv var ansvarig f�r arbetarnas envisa ovilja att f�lja partiets ledning. Partiet f�ljde den �nya revolution�ra v�gen�, vilken likt en vig alv st�ndigt g�ckade det. Genom att blint kasta sig in i spridda och meningsl�sa demonstrationer och planera uppror som aldrig blev av, lyckades kommunisterna endast att helt avl�gsna sig fr�n den klass de h�vdade att de representerade. Som bevis p� detta beh�ver man endast skumma igenom partiets press och interna dokument.
I februari 1929 �beropade ett brev fr�n Komintern det faktum att �i de flesta st�derna, till och med i stora arbetarklasscentra som Wuhan, Tientsin och Kanton, har inget arbete alls gjorts. � I de stora och viktiga f�retagen finns inga k�rnor �verhuvudtaget�.[846] I maj klagade en organisatorisk rapport, skriven av partiledaren Chou En-lai, �ver att partimedlemmarna var of�rm�gna att leda arbetarnas spontana strejker. �Till och med d�r v�ra kamrater deltog�, tillade han, �fick v�rt inflytande och paroller ingen verkan. � Lokala organisationer existerar inte � i de viktiga centra�.[847] D� de inte kunde vinna arbetarna till sitt eget program p� egna meriter, tillgrep kommunisterna ofta tv�ng, beordrade strejker under vapenhot eller hotade med att eliminera �gula� fackf�reningsledare med �terroristiska metoder�.[848] Partiledningen klagade, till f�ga nytta, �ver att s�dana metoder gjorde det �nnu sv�rare f�r organisationen att etablera kontakt med arbetarna i fabrikerna. Han Yin, en gammal fackf�reningsaktivist och militant, skrev att partiet n�jde sig med att bygga en �tom apparat� som bestod av nationella och provinsiella fackf�rbund som led av handikappet att sakna gr�srotsmedlemmar. De �r�da fackf�reningarna�, skrev han, har blivit organisationer som helt st�r utanf�r massorna�.[849] I november 1929 sammankallade den �tomma apparaten� den s� kallade �Femte nationella arbetarkongressen� som anspr�ksl�st nog h�vdade att den endast representerade 30 000 arbetare.[850] Om man f�r ett �gonblick accepterar detta tvivelaktiga anspr�k kan man fr�ga sig: Vad hade h�nt med de 2 970 000 andra arbetarna som den Fj�rde arbetarkongressen i Hankow representerade bara tv� �r tidigare?
Sommaren 1930 h�vdade en kommunistisk k�lla att den �r�da� fackf�reningsfederationen hade 64 381 medlemmar. Om man summerar de siffor som gavs f�r alla st�rre st�der, inklusive Shanghai, Wuhan, Hong Kong, Harbin, Tientsin, Amoy och Wusih f�s exakt 5 748. Resten sades vara utspridd �ver landsbygden d�r inget industriproletariat fanns.[851] N�gra m�nader senare, i februari 1931, skrev en partiledare: �Nu finns det inga r�da fackf�reningar. � De har alla raderats ut. Allt arbete har �vergivits�.[852]
I slutet av 1930 hotades partiet av totalt sammanbrott och uppl�sning. Li Li-san avsattes abrupt och ersattes av en grupp studenter som tillbringat revolutions�ren i Moskva och som leddes av Chen Shao-yu (Wang Ming). De nya ledarna, som p�tvingades partiet helt uppifr�n, meddelade sin �totala och villkorsl�sa h�ngivenhet och lojalitet till det leninistiska Kominterns allm�nna linje� och f�rklarade att �alla sv�ra motg�ngar som partiet lidit h�rr�r fr�n det faktum att kamrat Li Li-san och hans anh�ngare ignorerade den Kommunistiska internationalens exekutivkommitt�s instruktioner�.[853] De nya �ledarna� inledde arbetet med att korrigera vad en skribent i partiet kallade Lis ��verdrifter� av Kominterns politik.[854] Under den nya ordningen fortsatte emellertid oh�mmat tendensen att helt �verge arbetet i de st�rsta st�derna.
1931 var �ret f�r den japanska invasionen och en stigande strejkv�g, speciellt mot slutet av �ret. I partirapporter �terkom st�ndigt samma refr�ng: �Striderna var sporadiska � spontana, saknade organisering och ledning. � Den stora sv�righeten �r att vi inte har n�gra bra kadrer i fabrikerna. � V�r organisation �r inte s�rskilt v�l insatt i f�rh�llandena i fabrikerna, s� vi kan inte l�gga fram arbetarnas mest br�nnande krav. Vi har inte lyckats organisera en enda antiimperialistisk strejk�. Med h�nvisning till avsaknad av �fullst�ndig statistik� n�r det g�llde de �r�da fackf�reningarna� gav rapporten f�ljande medlemssiffror: �Shanghai 666; Amoy 72; Harbin 71; Tsinan-Tsingtao j�rnv�gen 20; sj�m�n och hamnarbetare 319; � Totalt: 1 148. I Tientsin, Peking, Hankow, Hongkong, Kwangtung (m.a.o. Kanton), osv. � har vi inga organisationer�. [855]
I mars 1932, sex m�nader efter att den japanska invasionen hade inletts, anklagade partiets ledning sina anh�ngare f�r att ��verge organiseringen och p�b�rjandet av strejker, speciellt i de tunga industrierna. � Att �verge organiseringen av r�da fackf�reningar �r ett of�rl�tligt misstag. � Vad betr�ffar intr�ngandet i de gula fackf�reningarna, s� har detta arbete inte ens p�b�rjats. Efter h�ndelserna i Shanghai (Japans invasion av Shanghai i januari-februari 1932) gjorde Allkinesiska fackf�reningsfederationen, Shanghaifederationen och provinskommitt�n inte ens ett f�rs�k.�[856]
Men n�r Wang Ming senare talade om denna period sade han: �Partiet organiserade stora antijapanska massr�relser genom strejker, m�ten, demonstrationer. ��.[857] P. Mif, som nu blivit Kominterns fr�mste �specialist� i kinafr�gor, skrev i mitten av 1933 om ett �m�ktigt uppsving f�r arbetarklassr�relsen i Kuomintangterritoriet�, och citerade siffror som p�stod att inte mindre �n 1 110 170 arbetare hade deltagit i strejker under 1932 �rs tolv m�nader.[858] Detta hindrade honom inte fr�n att ett �r senare h�vda att 1 200 000 hade strejkat enbart under de f�rsta sex m�naderna![859] Dessa siffror tredubblade respektive sexdubblade det antal p� 301 170 strejkande som kommunistpartiets tidning i Shanghai gav f�r samma �r,[860] som i sin tur var 50 procent h�gre �n de mer nyktra k�llorna. Mif sade att en tredjedel av hans totalsiffror, eller 325 000 strejkande, stod under kommunistpartiets direkta ledning. P� grundval av partiets egen siffra (som p� n�got s�tt f�rbis�g 800 000 andra strejkande som Mif funnit n�gonstans) tvingas vi dra slutsatsen att partiet inte enbart ledde varje enskild strejkande som lade ner sina verktyg under 1932, utan �ven 25 000 andra som plockades fr�n sidorna i en tidning som trycktes i Moskva!
Trots den �ovillkorliga h�ngivenhet� som kn�t de kommunistiska ledarna till deras mentorer i Moskva fanns en beklaglig brist p� samordning mellan propagandakvarnen i Kreml och utgivarna av partiets tidning i Shanghai. Mif skr�t till exempel om att kommunisterna i september 1932 organiserade en fackf�rening f�r textilarbetare som omfattade �den �verv�ldigande massan av arbetarna i Shanghais textilfabriker�.[861] Med tanke p� att det fanns 120 000 arbetare i tre fabriker[862] innebar detta ett r�tt pl�tsligt och spektakul�rt uppsving i partiets prolet�ra bas. Men �ven i detta fall hade Mif tyv�rr misslyckats med att j�mf�ra sina noteringar med sina v�nner i Shanghai som skrev: �Den svaga basen inom industrin och de r�da fackf�reningarnas tillbakag�ng �r f�rv�nande. L�t oss ta Allm�nna textilfackf�reningen i Shanghai. I b�rjan av december (1932) hade den n�ra 1 000 medlemmar (�den �verv�ldigande majoriteten�?) � N�r vi denna v�r unders�kte arbetet s� hade medlemsantalet krympt avsev�rt. I augusti i �r (1933) hade den fallit fr�n 20 enheter till sju�.[863] Ytterligare ett exempel r�r de 17 445 arbetarna i tobaksfabriken i Shanghai.[864] I maj skrev Mif: �Den revolution�ra fackliga organisationens styrkor bland tobaksarbetarna har ocks� st�rkts och f�rankrats organisatoriskt�.[865] I oktober sade R�da Fanan: �Den Allm�nna tobaksfackf�reningen minskade fr�n mer �n 900 (!) till dagens oacceptabla (!) tillst�nd � och �nd� kan inte alla medlemmar hittas�. N�r samma rapport fr�n Shanghai sammanfattade arbetet i landet som helhet �vergav den f�rs�ket att ge n�gra siffror och ersatte dem med den odefinierade symbolen �xx� i ett sammanhang vars mening emellertid var omissk�nnlig: �Ta Manchuriets tre industricentra � i Harbin fanns endast xx medlemmar. � I Mukden [Shenyang] brukade det finnas xx medlemmar, men nu vet vi inte. I Darien �r arbetet endast i sin b�rjan. I hela Manchuriet fanns endast xx. I Wuhan har inget arbete inletts �nnu. I Shanghai fanns det fortfarande xx medlemmar denna v�r. Nu finns endast xx. Inte nog med att det inte var n�gon uppg�ng, utan det var en minskning�.[866]
I b�rjan av 1934 noterade centralkommitt�n i ungkommunisternas f�rbund ett �allvarligt fenomen� i sina led: �V�ra kamrater �r ovetande om n�ra f�rest�ende strejker i fabrikerna. � Som ett resultat av denna isolering kan vi varken leda masskamper eller ens haka p� dem!� [867]
Sex �r av �r�da fackf�reningar� och �sovjetmakt� visade sig bli sex �r av vanmakt. Efter 1927 v�nde den stora arbetarmassan ryggen �t kommunistpartiet som inte l�rde sig hur man skulle kunna �terf� sitt sj�lvf�rtroende och �tersamla sina organiserade led. En klass som slagits till marken p� grund av f�rr�deri fr�n sina egna ledare kunde inte lystra till den tomma uppmaningen om �sovjeter� som inte svarade mot verkligheten utan endast mot de �ventyrliga st�mningarna i partiets led. Resultatet blev att partiet aldrig �terfick n�got fotf�ste av betydelse i n�gra av de stora st�derna. Medan arbetarna, likgiltiga inf�r partiets h�gr�stade radikalism, l�mnade den politiska scenen, fortsatte bonderevolter, som v�ckts till liv under 1925-27, att senkommet flamma upp. Medlemmar av kommunistpartiet, som under det stora nederlagets gryning var spr�ngfulla av kuppartade st�mningar, uppt�ckte att deras upproriska appeller l�ttare fann ekon p� landsbygden, d�r b�nder tog till vapen eller d�r upproriska soldater br�t sig loss fr�n Kuomintangs arm�er. Medan en del av ledarna, matt klamrade sig fast vid sina prolet�ra anspr�k, och motstod frestelsen att v�lja minsta motst�ndets lag, hj�lpte de upprepade misslyckandena i st�derna och Kuomintangs tunga terrorangrepp till att fullborda partiets v�ndning fr�n staden till landsbygden, fr�n proletariatet till b�nderna. Denna f�r�ndring �stadkom v�ltaliga �terverkningar i den �ndrade sammans�ttningen av partiet sj�lvt.
Vid r�relsens h�jdpunkt i april 1927 r�knade kommunisterna 60 000 medlemmar i sina led, 58 procent av dem var industriarbetare i de st�rsta industrist�derna. Trots raden av omskakande nederlag under h�stsk�rden, i Kanton och d�refter, h�vdade kommunisterna icke desto mindre att tusentals nya rekryter hade anslutit sig. Partiet, sade de, hade 100 000 medlemmar under 1928, 120 000 under 1930 och fler �n 410 000 under 1933. Tillf�rlitliga siffror om antalet partimedlemmar har aldrig varit tillg�ngliga. Det r�der inga tvivel om att de siffror som angetts efter 1927 alla var mer �n grovt �verdrivna. Men dessa siffror tj�nade bara till att betona den f�r�ndring som skett i partiets klassbas, f�r det medgavs officiellt att arbetarna i partiet 1928 endast utgjorde tio procent, 1929 3 procent[868], i mars 1930 2,5 procent[869], i september 1,6 procent,[870] och i slutet av �ret i stort sett noll.[871] Faktiska siffror gavs mer s�llan. Ett Kominternbrev i februari 1929 sade att det fanns 4 000 arbetare i hela partiet, varav 1 300 fanns i Shanghai och resten var utspridda p� andra platser.[872] Kiangsu-kommitt�n h�vdade i december 1929 att man hade 6 800 medlemmar i provinsen, av vilka 591 var upptagna som industriarbetare.[873] I september 1930 ber�ttade Chou En-lai f�r partiets centralkommitt�s tredje plenum att partiet hade 120 000 medlemmar, bland dem 2 000 fabriksarbetare. Om det i slutet av 1933 �terigen h�rdes klagom�l p� att partiet i Shanghai, landets st�rsta industricentrum, �inte hade en enda verklig industriell k�rna�,[874] vilket v�rde kunde d� f�stas vid p�st�endet som gjordes av Wang Ming i Moskva tv� m�nader senare att partiet hade 410 600 medlemmar, varav 25-30 procent, eller omkring 100 000, var arbetare?[875]
�ven av denna siffra kunde man l�ra sig en hel del. Wang Ming rapporterade att av denna totalsumma befann sig endast 60 000 i Kuomintang-Kina. Sex sjundedelar av partiet koncentrerades till det avl�gsna inlandet, hundratals kilometer fr�n de st�rsta st�derna och kommunikationslederna. Vad som skett var klart. N�r den revolten p� landsbygden till slut dragit med sig sina reserver och marscherade fram�t hade kommunistpartiet rusat efter och l�mnat arbetarklassen att klara sig sj�lv. Kommunistpartiet �teruppstod fr�n nederlaget 1927 i ledningen f�r en upprorisk bonder�relse djupt inne i Centrala Kinas provinser, d�r den etablerade n�got man kallade den �Kinesiska sovjetrepubliken�.
Partisankrigf�ring har i Kina en n�stan lika l�ng tradition som historien sj�lv. I m�ktiga v�gor har bondekrig under tjugo sekel upprepade g�nger skakat landet och st�rtat dynastier, enbart f�r att f�rbruka sig sj�lva medan de ekonomiska f�rh�llandena �terst�lldes och f�rnyades i det statiska kinesiska samh�llets gamla g�ngor. I tider av omv�lvningar v�ckte bondearm�er miljoner till liv i hela provinser i imperiet. Under de mellanliggande perioderna av uppg�ng och nedg�ng f�r de nya h�rskande dynastierna, fortsatte tiotals och hundratals partisanf�rband p� tusen utspridda platser att f�rkasta de nya ok som ersatte de gamla. Den kinesiska ekonomin och det samh�lle som rests upp �ver den var verkligen historiskt statiskt. Trots detta �r den kinesiska historien p� inget s�tt en fridfull saga av of�r�nderliga sekel som bara rullade p�. Det har varit en historia full av v�ld och blodsutgjutelse, med �terkommande revolter mot de v�ldigt sj�lvf�rnyande former av tr�ldom som d�mde Kina till stagnation medan v�stv�rlden v�xte.
Detta var de traditioner som �ter v�cktes till liv i S�dra och V�stra Kina genom revolutionen 1925-27. De miljoner som slog sig l�sa fr�n sitt slit i ett nytt f�rs�k att sj�lva ta �ver jorden var mindre �n ett sekel fr�n de som hade marscherat med de l�ngh�riga Taipingerna. Men de b�nder som reste sig under 1926-27 kunde f�r f�rsta g�ngen hoppas p� framg�ng d�r deras upproriska f�reg�ngare undantagsl�st hade misslyckats. Ur det samh�lle som befann sig i uppl�sningstillst�nd under trycket fr�n imperialistisk invasion, hade elementen till en ny l�sning bildats och v�ntade endast p� att s�ttas ihop. I sig sj�lva kunde b�nderna, som var splittrade, skiktade och outvecklade, inte spela n�gon sj�lvst�ndig roll. Den kinesiska borgarklassen, som sj�lv var bunden till systemet av exploatering av jorden, kunde inte leda kampen att krossa det. Men den nya arbetarklassen i st�derna efterstr�vade i eget intresse en genomgripande f�r�ndring av egendomsf�rh�llandena i samh�llets bas, och genom att knyta sitt eget �de till arbetarnas kunde b�nderna nu f�r f�rsta g�ngen hoppas att bryta igenom den onda historiska cirkel som de s� l�nge varit bundna vid.
Det var kommunistpartiets misslyckande med att samla de f�rtryckta klasserna i st�derna och p� landsbygden och ena dem bakom ett dj�rvt revolution�rt program, som banade v�g f�r den borgerliga kontrarevolutionen. N�r den prolet�ra r�relsen slagits ned stod bonderevolten utan ledning. Tusentals av dess ledare hade d�dats, offer f�r den terror som brett ut sig �ver landsbygden. �nnu v�rre var att kommunistpartiet �ven f�rlorat ledningen �ver st�dernas arbetare, de enda som kunde ge bonderevolten stadga och ett ekonomiskt-politiskt ramverk inom vilket b�nderna kunde �tervinna jorden och h�lla fast vid den medan nya produktionsformer utvecklades med deras hj�lp.
Resultatet blev att en r�relse som under en kort period hade samlat tio miljoner b�nder f�rintades och dess b�sta militanter skingrades. Spridda bondef�rband flydde upp i bergen och �terupptog rollen som partisaner. De f�renade sig med kompanier och regementen av Kuomintangsoldater som gjort myteri och tagit sin tillflykt till bergen. P� flykt fr�n st�derna undan Chiang Kai-sheks och hans allierades b�dlar drog kommunister � en del arbetare och m�nga intellektuella � till landsbygden f�r att p� m�nga platser st�lla sig i spetsen f�r bonde-soldat-partisanerna. Genom en sammanslagning av dessa element skulle det under 1928 bildas �r�da arm�er� som erk�nde kommunistpartiets ledning, �ven om det p� m�nga h�ll fortsatte att blossa upp bonderevolter utan partiets deltagande.
Den f�rsta och viktigaste av dessa arm�er bildades i Chingkangshan [Jinggangshan], ett berg p� gr�nsen mellan Hunan och Kiangsi, dit m�nga veteraner fr�n de avbrutna H�stsk�rdeupproren 1927 tagit sig. Hit kom den tyskutbildade kommunistiska officeren, Chu The [Zhu Deh], i ledningen f�r mindre �n tv� tusen man, till st�rsta delen rester fr�n Yeh Tings och Ho Lungs arm�. Vi ska komma ih�g att Yeh-Hos arm� hade revolterat i Nanchang i augusti 1927 och hade marscherat s�der ut genom Kiangsi till Kwangtung. D�r krossades den i oktober under f�rs�ket att ta Swatow [Shantou]. Med Chu The tog sig m�nga soldater till Hailufeng, de �stra distrikten i Kwangtung d�r b�nderna hade rest sig i revolt, tog �ver jorden och organiserade sig sj�lva till bysovjeter. Yeh Ting �kte till Kanton och f�rsvann efter upproret fr�n den politiska scenen. Ho Lung b�rjade med en liten styrka och �terkom senare i ledningen f�r en partisanarm� i provinsen Hupeh. Efter att Kanton-militaristerna hade �terer�vrat Hailufeng ledde Chu The en handfull m�n f�rst till provinsens norra distrikt och d�refter in i Hunan. Han rekryterade b�nder l�ngs marschv�gen och anl�nde till Chingkangshan i april 1928.
H�r hittade han bondeavdelningar fr�n s�dra Hunan, flera kompanier med upproriska soldater som kommit fr�n Wuhan och andra Yangtze-st�der och en bondestyrka fr�n �stra Hunan under ledning av Mao Tse-tung. I Wuhan hade Mao varit ledare f�r Kuomintangs bondeavdelning och d�r genomf�rt politiken att h�lla b�nderna i schack medan kontrarevolutionen avancerade mot dem. N�r kraschen kom hade han flytt till distrikten Pingkiang och Liuyang i �stra Hunan. D�r ledde han H�stk�rdeupproren. N�r detta misslyckades ledde han det som fanns kvar av sitt lilla f�rband till Chingkangshan. De gick d�r samman med en lokal banditstyrka under ledning av Yuan och Wang. Efter Chu Tehs ankomst slogs alla f�rband samman och tog namnet Fj�rde R�da Arm�n, med Chu som bef�lhavare och Mao Tse-tung som politisk ledare. De officiella partiregistren beskriver den som en arm� med 10 000 man d�r 2 000 hade gev�r.[876]
Denna r�da styrka v�xte inte fram ur n�gon storskalig spontan bonder�relse. Tv�rtom var den under l�ng tid isolerad fr�n b�nderna p� den omgivande landsbygden. Bondekommitt�er som inr�ttats av gerillaf�rbanden kollapsade undantagsl�st n�r v�l de v�pnade r�da styrkorna senare drog vidare. Under m�naderna p� Chingkangshan drabbades arm�n av upprepade avhopp och fick utst� sv�ra umb�randen p� grund av sin isolering. Nederlag ledde ofta till att bondepartisanerna skingrades tillbaka till sina byar. I synnerhet f�rband fr�n Hunan avvek upprepade g�nger f�r att �terbes�ka sina hem. Endast ledarnas ytterst ih�rdiga uth�llighet och n�dv�ndighetens h�rda piska lyckades h�lla samman partisanstyrkan, speciellt n�r vintern satte in och styrkan hos de omgivande fienderna gjorde det om�jligt att skaffa fram proviant. Efter n�stan ett �r av planl�sa gerillar�der, utfall och retr�tter i Chingkangshans grannskap besl�ts det att man skulle marschera s�derut f�r att s�ka efter en b�ttre bas. En liten styrka under Peng The-huai [Peng Dehuai], en kommunistofficer som hade l�tit sina m�n marschera fr�n Hunan till Chingkangshan under h�sten, l�mnades kvar f�r att bek�mpa framryckande regionala trupper. I januari 1929 visade Chu The och Mao Tse-tung v�gen nerf�r bergspassen i spetsen f�r en sv�ltande, frysande, d�ligt bev�pnad, spridd kolonn p� n�gra f� tusen man.
Ute p� landsbygden st�lldes de inf�r b�ndernas apati och till och med fientlighet. �Massorna misslyckades helt med att f�rst� vad R�da Arm�n var f�r n�got�, l�d en partirapport. �P� m�nga platser anf�lls den till och med likt ett banditg�ng�.[877] Efter att n�stan ha drabbats av katastrof i en ov�ntad sammanst�tning med regionala Kuomintang-trupper n�ra Tayu, marscherade de r�da i en b�ge i riktning mot Kwangtunggr�nsen. De marscherade bland b�nder som lurats p� ett grymt s�tt inte bara en utan tre g�nger, av arm�er som kommit med flygande revolution�ra fanor och lovat befria dem fr�n deras b�rdor. �R�da Arm�n hade inget st�d fr�n massorna. Det var stora sv�righeter att finna l�gerplatser, genomf�ra milit�ra operationer och s�kerst�lla information. � Vi marscherade �ver sn�t�ckta och isiga berg, med fienden i bakhasorna. � Vi gick ibland nittio li (30 miles, 48 km) p� en enda dag. V�ra lidanden �kade. Vi besegrades i strid fyra g�nger�.[878]
P� den kinesiska ny�rsdagen i mitten av februari 1929 st�tte den utmattade R�da styrkan p� en division av Kiangsi-trupper i en dal som ligger mellan Juichin och Ningtu i s�dra Kiangsi. De r�da anf�ll med desperat raseri. N�r deras ammunition tog slut anv�nde de sig av gev�rskolvar, stenar och tr�dgrenar. Fienden flydde. Efter den segern fick Chu-Maos styrkor en v�lbeh�vlig vila. I dessa avl�gsna bergsdistrikt uppr�ttade de en ny bas d�r de i mars f�renades med Peng The-huai. Endast de h�rdaste hade �verlevt. Hela styrkan bestod av 2 800 man. De b�rjade arbeta bland b�nderna och n�r de b�rjade driva ut gods�garna och f�rst�ra markhandlingar �kade deras antal snart. Det omr�de som de ockuperade kallade de det �Centrala Sovjetdistriktet�.
Samtidigt bildades andra r�da fickor med �nnu mindre styrkor i nord�stra Kiangsi d�r kommunisten Fang Chih-min ledde ett partisanf�rband; i Hupeh n�ra Hung-sj�n d�r Ho Lung redan genomf�rde blixtliknande attacker och ilmarscher som gjorde honom till en legendarisk figur. P� gr�nserna mellan Honan-Anhwei och Hunan-Kiangsi och andra spridda bergsdistrikt uppr�ttade sm� r�da styrkor sina h�gkvarter. Detta var dessa geografiskt vitt �tskilda best�ndsdelar som utgjorde det som kom att bli k�nt som �Sovjetkina�.
Fyllt av �ventyrliga st�mningar, var det p� dessa partisanstyrkor, kallade R�da Arm�er, som kommunistpartiet p� morgonen efter revolutionens nederlag baserade sig sj�lvt, sin aktivitet och sin tro p� ankomsten av en �ny revolution�r v�g�. Partiledningen anade faran av att ge sig ut p� landsbygden och f�rs�kte under en tid mots�tta sig det. �Om inte faran av bondepsykologi kraftigt korrigeras kommer revolutionen att helt likvideras och partiet kommer att d��, varnade ett cirkul�r fr�n centralkommitt�n profetiskt i november 1928.[879] Dessa varningar blev dock allt svagare allteftersom partiets bas i st�derna minskade och dess prolet�ra medlemmar och anh�ngare n�stan helt f�rsvann. I oktober 1929 beskrev den Kommunistiska internationalens exekutivkommitt� bondekriget som �ett s�rdrag hos den kinesiska nationella krisen och den revolution�ra v�gen�. Det var formellt fortfarande ett �bifl�de�, men ett bifl�de som �tillsammans med den revolution�ra r�relsens kraftfulla flod kommer att v�xa i hela landet�.[880] EKKE erk�nde kommunistpartiets maktl�shet i st�derna[881] men proklamerade icke desto mindre ankomsten av �den nya revolution�ra v�gens inledning� och fastst�llde ett program f�r uppror som de kinesiska kommunisterna skulle genomf�ra. Samtidigt som den revolution�ra r�relsen i st�derna gick tillbaka och kommunistpartiets inflytande h�ll p� att utraderas, hade partisanarm�erna i det inre av landet redan kommit att betraktas som den �revolution�ra uppg�ngens� �avg�rande faktor�[882] eller �drivkraft�.[883] Snart hade alla reservationer sl�ppt. Den �revolution�ra resningen� �manifesterades inte bara i den upp�tg�ende (?) arbetarr�relsen utan i huvudsak och i grunden genom bonder�relsen. Den agrara revolutionen �r k�llan till den nya revolution�ra v�gen�.[884]
Men de s� kallade R�da arm�erna, som under 1928 och 1929 d�k upp i spridda bergsdistrikt i de centrala provinserna, var inte fr�mst bondestyrkor. Det var f�rst mycket senare som de kring sig kunde samla delar av bondeklassen i de distrikt de ockuperade. De bestod huvudsakligen av egendomsl�sa b�nder, arbetsl�sa jordbruksarbetare, soldater som deserterat, lokala banditer, �verhuvudtaget deklasserade element som inte spelade n�gon direkt roll i jordbruksproduktionen. Under n�stan tre �r bestod deras aktivitet uteslutande av gerillastrider och blixtr�der. De f�rm�dde inte uppr�tta n�gra fasta baser. N�r den avsatta och uteslutne partiledaren Chen Tu-hsiu[885]1930 publicerade en artikel[886] d�r han varnade kommunistpartet f�r att revolutionen inte kunde g�ra framsteg genom att �verge arbetarna och inleda milit�ra �ventyr i ledningen f�r en arm� av trasprolet�rer, f�rd�mdes han v�ldsamt f�r att g�ra gemensam sak med kontrarevolutionen. Chen l�nade Engels definition av trasproletariatet, �detta avskrap av f�rkomna element fr�n alla klasser�,[887] f�r att beskriva n�gra av de element som dominerade m�nga av partisanstyrkorna. Men det �r inte alls sv�rt att finna m�nga bekr�ftelser p� Chens analys av de R�da arm�erna i kommunistpartiets dokument under den perioden. Partiet var tvunget att f�ra en l�ng, och endast delvis framg�ngsrik, kamp f�r att f�rvandla dessa arm�er till autentiska organ f�r bonderevolten.
Kommunistpartiets sj�tte kongress 1928 beklagade partisanernas ben�genhet att engagera sig i �planl�s plundring och br�nning� och beskrev dessa aktiviteter som en ��terspegling av trasprolet�r psykologi�.[888] En annan partirapport talade om �banditpsykologi, degenerering till en banditexistens med mord och plundring� och till och med l�nade fraser som var l�ngt starkare �n de som Engels eller Chen Tu-hsiu hade anv�nt f�r att karakt�risera vissa av partisanerna som �R�da banditer som br�nner, d�dar och r�nar�.[889] En rapport�r f�r centralkommitt�n klagade 1930 �ver att �i m�nga av partisanf�rbanden kvarst�r trasprolet�ra id�er � som ofta f�r uttryck i oorganiserade br�nder, plundring och d�dande�.[890] Till och med offentligt i inte mindre �n Pravdas kolumner skrev Mif om den �mycket stora andelen trasprolet�ra element� i vissa av de kinesiska r�da arm�erna.[891]
Men fr�gan g�llde inte den exakta andelen trasprolet�ra elementen i de r�da arm�erna, vare sig d� eller senare. Dessa arm�er blev spjutspetsen f�r en bonderevolt i omfattande, om �n utspridda, territorier. S�dana arm�er har det funnits m�nga av i den kinesiska historien. Den viktiga faktorn var att kommunistpartiet mer och mer tenderade att betrakta dessa arm�er som den legitima basen f�r sin aktivitet och att genom dem rationalisera sin v�xande isolering fr�n arbetarna i st�derna. Det trotskistiska oppositionen ans�g att l�pparnas bek�nnelse till �prolet�r hegemoni� �ver bonder�relsen fr�n partiets sida var bedr�geri s� l�nge partiet sj�lvt var skilt fr�n proletariatet. Denna hegemoni blev allt mer mytisk allteftersom den kuppartade politiken i st�derna, f�rs�ken att tvinga fram strejker, att p� konstgjord v�g omvandla dem till v�pnade politiska demonstrationer, kv�vde �terupptagandet av arbetarnas spirande f�rsvarskamp redan i sin linda.
En �prolet�r ledning� av bondepartisanr�relsen m�ste ut�vas genom en levande r�relse och inte genom en p�hittad paroll som uppvisas i partipressen. Det var d�rf�r den internationella (trotskistiska) v�nsteroppositionen kr�vde att kommunistpartiet skulle bevara sina r�tter i st�derna och f�reslog ett program f�r demokratisk kamp med parollen om en nationalf�rsamling, vald genom allm�n r�str�tt, som utg�ngspunkt f�r att g�ra kommunistpartiet till de kinesiska arbetarnas verkliga talesperson och ledare. Endast genom att �teruppliva arbetarr�relsen genom att h�mta ny kraft fr�n ett demokratiskt program, f�rklarade oppositionen 1930, kunde bonderevolten f� en oumb�rlig ledning fr�n st�dernas arbetare och l�gga grunden till ett samarbete mellan arbetare och b�nder under marschen mot den tredje kinesiska revolutionen.[892] Den trotskistiska oppositionen var emellertid f�r svag f�r att kunna p�verka n�got. Genom att s�tta in alla sina fr�msta insatser och krafter ute i byarna och ers�tta sina f�rsvinnande arbetarmedlemmar med b�nder s� fj�rmades kommunistpartiet allt l�ngre bort fr�n sitt arbete i st�derna, och till slut �vergav partiet det praktiskt taget helt och h�llet. De militaristiska rivaliteter som splittrade Kuomintang och de st�ndiga ekonomiska sv�righeter som regimen inte kunde �vervinna s�gs som tillr�ckliga symtom p� en mogen revolution�r kris, och de r�da arm�erna kom i sj�lva verket att betraktas som ett tillr�ckligt instrument f�r att bringa krisen till ett avg�rande.
Efter att i oktober 1929 ha uppt�ckt �inledningen av den nya revolution�ra v�gen�, deklarerade Komintern i juli 1930 att �det nya uppsvinget f�r den kinesiska revolution�ra r�relsen har blivit ett odiskutabelt faktum�. F�ljaktligen: �Det kinesiska kommunistpartiets omedelbara uppgift �r att f�rbereda och samla alla krafter i kampen f�r att under den n�rmaste framtiden f�ra avg�rande strider�.
�Det s�regna med det nya uppsvinget �r�, fortsatte resolutionen, �... att det under det inledande stadiet finns en viss (!) svaghet, n�mligen att de k�mpande massorna till en b�rjan inte kan ockupera industricentra. � Endast under den revolution�ra kampens vidare utveckling kan bondekriget, under proletariatets ledning, utvidgas till nya omr�den. D� kan den �msesidiga v�xelverkan leda till st�rre f�rdelar.� F�r detta �ndam�l m�ste uppm�rksamheten inriktas p� att st�rka R�da Arm�n s� att man �i framtiden, i enlighet med de politiska och milit�ra omst�ndigheterna, kan ockupera en eller flera politiska eller industriella centra�.[893]
Samtidigt som Komintern, f�r att vara p� den s�kra sidan, omgav sig sj�lvt med noggrant utvalda formulerade f�rh�llningsorder om det allm�nna behovet av att organisera arbetarna och b�nderna, lade den grunden till alla de �desdigra missuppfattningar som fick sin mest groteska form i Li Li-sans politik, vilken nu blivit ledare f�r kommunistpartiet.
Bl�ndad av det uppdrag som Komintern givit honom att �st�rta gods�garnas-borgarklassens maktblock, att uppr�tta en arbetarnas och b�ndernas diktatur � att utl�sa politiska masstrejker och massdemonstrationer, att utvidga partisankriget � och att omvandla militaristernas krig till ett klasskrig�,[894] b�rjade Li Li-san f�rnimma skuggorna av kommande uppror �verallt. N�r Chiang Kai-shek och en koalition i Norr under ledning av Feng Yu-hsiang 1930 inledde ett l�ngt och bittert inb�rdeskrig, blev Li s�ker p� att marken var mogen att sluka upp Kuomintang och alla dess generaler. �F�rbered uppr�ttandet av den revolution�ra makten!� ropade han i mars.[895] I juni antog hans politiska byr� en resolution som s�g hur massorna �i sjumilast�vlar marscherade mot det revolution�ra h�gvattnet� och uppmanade till aktiva f�rberedelser av ett landsomfattande uppror. Li tog Kominterns pladder om den �tredje perioden� som v�rldskapitalismens slutliga kris p� allvar och f�rest�llde sig att den ryska R�da arm�n skulle marschera in fr�n Mongoliet f�r att st�dja den �teruppv�ckta kinesiska revolutionen.[896]
I f�rbig�ende beklagade Li arbetarr�relsens svacka, men han var naivt s�ker p� att arbetarna endast v�ntade p� att partiet skulle uppmana till uppror. Han var s�ker p� att ett enda h�l i Kuomintangs damm skulle var tillr�ckligt f�r att pl�tsligt framkalla en revolution�r flod. �N�r det revolution�ra h�gvattnet kommer�, p�stods han senare ha sagt, �kan 90 000 000 organiseras p� tre dagar�.[897] I juniresolutionen skrev han: �F�r l�nge sedan sade massorna: 'N�r det blir uppror l�t oss f� reda p� det och vi ska s�kert komma'. Nu �r tiden inne n�r partiet dj�rvt m�ste uppmana massorna: 'Tiden f�r uppror �r inne! Organisera er!'�.[898] Han skapade n�got han kallade ett Allm�nt aktionsr�d i vilket han samlade partiet, ungkommunisterna och de �r�da� fackf�reningarna. I Shanghai bildade han ett �R�tt garde�, best�ende av exakt 176 arbetare, f�r att f�rbereda det �fj�rde upproret�.[899] Han planerade ett uppror i Nanking med en handfull soldater. Han beordrade de R�da arm�erna att marschera mot st�derna. �M�let med de lokala upproren �r att inta lokala st�der. � Perspektivet m�ste oundvikligen bli att sammanstr�la med de centrala st�derna f�r att fullborda upprorets seger i hela landet�.[900]
I ord erk�nde b�de Komintern och Li Li-san att proletariatet m�ste leda bondeklassen. I alla dokument �gnandes m�nga l�nga och till och med v�ltaliga stycken �t denna n�dv�ndighet under rubriken �prolet�r hegemoni�. Olyckligtvis hade proletariatet �nnu inte �ter f�tt ordning p� sina egna led och samlat sina egna styrkor, splittrade och krossade som de var efter revolutionens nederlag och Kuomintangs efterf�ljande terrorstyre. Kommunistpartiet f�rs�kte ers�tta proletariatet som klass med sig sj�lvt. Men under den processen f�rvandlades det till ett bondeparti. I och med att revolutionen inte kunde str�la ut fr�n st�derna till landsbygden var det n�dv�ndigt att mobilisera landsbygden f�r att ta sig in i st�derna.
Det var med detta i tankarna som den femte R�da arm�n under Peng Teh-huais ledning marscherade v�sterut fr�n Kiangsi och den 28 juli 1930 lyckades ockupera Changsha, huvudstad i Hunanprovinsen. Li Li-san r�knade kallt med att detta skulle bli en signal till ett landsomfattande spontant uppror med centrum i Wuhan, d�r han f�rv�ntade sig att uppr�tta huvudstaden f�r en �Central sovjetregering�. Olyckligtvis hade kommunistpartiet endast 200 partimedlemmar och 150 �r�da� fackf�reningsaktivister till sitt f�rfogande![901] Tv�rtemot Lis f�rv�ntningar fick det inte n�got eko n�gon annanstans. Det blev inget uppror i resten av landet. De 90 000 000 f�rblev passiva. Efter att ha evakuerat uppskr�mda utl�nningar �ngade amerikanska, brittiska, japanska och italienska kanonb�tar uppf�r Siangfloden och bombarderade obarmh�rtigt den ockuperade staden.[902] R�da arm�n retirerade. Ho Chien, guvern�r �ver Hunan, �terv�nde med friska divisioner och inledde en slakt p� den hj�lpl�sa befolkningen som inte slutade f�rr�n mer �n 5 000 lik tr�ngdes i �ppna gravar och inte f�rr�n Changshas handelskammare v�djade till Nanking att f� honom att sluta. F�rst�rkta av Chu-Maos fj�rde arm� gjorde de r�da i b�rjan av september ytterligare ett f�rs�k att sl� sig in i staden, men den h�r g�ngen misslyckades de och retirerade ytterligare en g�ng mot bergen i s�dra Kiangsi.
H�ndelserna i Changsha avsl�jade i ett slag den �desdigra svagheten i R�da arm�ns hela inriktning. Partisanstyrkorna hade ingen kontakt med st�dernas arbetare. N�r R�da arm�n marscherade in och �utropade sovjetmakten, arbetarnas, b�ndernas och soldaternas makt�[903] f�rblev den stora massan av stadens 500 000 innev�nare inaktiva, skr�mda eller endast nyfikna. Utropandet av �sovjetmakt� var en g�va fr�n en er�vrande arm�. Det var inte resultatet av massaktioner i staden sj�lv. �Det fanns inte tillr�ckligt med kontakter mellan R�da arm�ns attack och masskampen i Changsha�, medgavs det senare.[904] Resultatet blev en upprepning p� ett annat plan av Kantonfiaskot. �I Changsha valdes ingen massovjet av fabriker eller gatan�.[905] R�da fanor h�jdes �ver hela staden och man kallade till ett massm�te. men endast 3 000 d�k upp. Ytterligare ett f�rs�k tv� dagar senare blev bara n�got mer framg�ngsrikt.[906] Arm�n var genomsyrad av bondepartisanens grundl�ggande strategi � att sl� till, er�vra, f�rst�ra och springa � och s�g inte sin ockupation av Changsha som n�got permanent. �Dess st�llningar konsoliderades inte. Det organiserades inte n�gon makt �ver staden�.[907] Ist�llet beskattade man handelskammaren p� 400 000 USD, som samlades in fr�n folket av handlarna, och n�r det imperialistiska bombardemanget inleddes gjorde den kortvarigt motst�nd och retirerade.
N�r den drog sig tillbaka f�ljde 3 000 arbetare som rekryterats i staden med. Med andra ord drogs de mest utvecklade arbetarna i Changsha, den m�jliga k�rnan till en �teruppv�ckt arbetarr�relse, bort fr�n sina fabriker och verkst�der och f�rvandlades till partisansoldater helt skilda fr�n staden. Arbetet med att halshugga Changshas arbetarr�relse, som p� detta s�tt inleddes av R�da arm�n, avslutades av Ho Chiens b�dlar. Detta blev slutresultatet av Changsha�ventyret.
Sporadiska f�rs�k att omringa Wuhan och att ta andra st�der gjordes under hela sommaren utan n�got resultat. I oktober intog R�da arm�n Kian i Kiangsi, men �terigen begr�nsade man sig till att �rekrytera nya soldater� och skickade iv�g sina b�sta styrkor i ett f�rs�k att inta Nanchang och Kiukiang. �Organisering av massorna ignorerades helt�.[908] N�gra veckor senare tvingades man evakuera Kian.
Men strategerna i Moskva hade redan b�rjat inse att de R�da arm�erna inte med framg�ng kunde anfalla de stora st�derna. Vid centralkommitt�ns tredje plenum i september gav Chou En-lai, som just �terv�nt fr�n Moskva, f�rsiktigt r�det att retirera. �Centralkommitt�n�, sade han, �har haft vissa mekaniska f�rest�llningar d�r man har trott att den centrala (sovjet) regeringen m�ste etableras i Wuhan, eller �tminstone i Changsha eller Nanchang. � Naturligtvis vore det b�st att uppr�tta den i de st�rre st�derna �n i de mindre, men detta �r en underordnad fr�ga.� Han p�minde kommitt�n om att Komintern hade fastst�llt konsolideringen av de R�da arm�erna och breddandet av dess massbas som den �prim�ra uppgiften�. �Vi m�ste konsolidera dagens utspridda sovjetdistrikt�, rapporterade han, �svetsa samman dem, st�rka och centralisera R�da arm�ernas ledning, s�tta bredare bondemassor i r�relse och uppr�tta en central sovjetregering som utvecklas mot industrist�derna�.
Chou f�rnekade h�ftigt att detta innebar en retr�tt eller att det fanns n�gon mots�ttning mellan Kominterns r�d och Li Li-sans politik. F�r st�derna, upprepade han, var den centrala uppgiften fortfarande att �aktivt f�rbereda v�pnat uppror�. Li hade bara ��verskattat tempot�, gjort n�gra �isolerade taktiska misstag� och hade n�gra f� �mekaniska f�rest�llningar�, men var f � �fullst�ndigt enig med Komintern�.[909]
Men Li Li-sans ��verdrivna� till�mpning av Kominterns linje hade i praktiken krossat partiet och demoraliserat dess medlemmar. Det var inte l�ngre m�jligt att bevara myten att Li Li-san var den ofelbara ledaren. I enlighet med detta drogs hela det tunga artilleriet ut och v�ndes mot den f�rtvivlade Li. Alla sk�llsord som han anv�nt mot sina f�reg�ngare anv�ndes nu mot honom. Den 16 november kom ett brev fr�n Moskva som beordrade �ppet krig mot honom inom partiet. Under Mifs personliga tillsyn avsattes Li Li-san bryskt. Vad som kom att kallas centralkommitt�ns fj�rde plenum sammantr�dde 7 januari 1931, och Mifs egen skyddsling, Ch�en Shao-y�, h�jdes till partiets ledning p� basis av ett program av �ovillkorlig h�ngivenhet gentemot Kommunistiska internationalens linje�.
De unga m�n som s� pl�tsligt upph�jdes till kommunistpartiets �ledare� hade alla varit studenter i Moskva under revolutions�ren och er�vrat sina sporrar i h�xjakten mot trotskistiska sympatis�rer bland studenterna vid Sun Yat-senuniversitetet. F�r att ge dem kontroll sidsteppade Mif gruppen med gamla aktivister som, inte utan opposition,[910] hade tj�nat under Li Li-sans ledning. En grupp av dessa lite �ldre partimedlemmar och fackf�reningsaktivister, och n�gra yngre m�n, under ledning av veteranen Ho Meng-hsiung [He Mengxiong], m�ttes natten den 17 januari p� ett hotell i Shanghai f�r att diskutera den nya situation som de nu st�llts inf�r. Under omst�ndigheter, som fortfarande �r en skandal man talar tyst om bland partimedlemmar, f�rr�ddes detta m�te till den brittiska polisen i den internationella bos�ttningen. Ho Meng-hsiung och 24 andra greps, �verl�mnades till Kuomintang-myndigheterna och avr�ttades den 7 februari i Lunghua. Mifs fogliga unga m�n blev de obestridda ledarna f�r partiet.
Andra ledare i partiet fick stanna i dess led endast genom att f�rnedra sig genom sj�lvf�rnekande avsv�rjelser som redan blivit ett fast inslag i de stalinistiska partimetoder som bara tio �r senare blommade upp i gamla bolsjevikledares �erk�nnanden� n�r de st�lldes inf�r r�tta i Moskva. Ch�� Ch�iu-pai tvingades f�rneka sin egen �fega ruttna opportunism�. Chou En-lai gisslade sig sj�lv. �Jag uppmanar hela partiet att f�rd�ma mina misstag�, gr�t han.[911] Li LI-san hade redan �kt till Moskva och n�r han v�l kom dit hade han hastig �ngrat sina synder. Till och med Kominternapparatens h�rdade cyniker chockades lite av hans ivriga sj�lvf�rnekande. Vid en diskussion som h�lls av Kominterns exekutivkommitt� i december uttryckte Manuilskij sin f�rv�ning: �Om Li Li-san hade f�rsvarat sina egna id�er och h�r diskuterat en eller annan artikel med oss�, sade han, �skulle jag varit l�ttare till sinnet. Men Li-san �vergav s� snabbt sina �sikter. Det skr�mmer mig!�[912] Ch�� Ch�iu-pai, Chou En-lai, Han Yin, fackf�reningsledaren och andra skickades till undanskymda poster i Kiangsi. Li Li-san f�rsvann sj�lv ur sikte.[913]
Den nya ledningen hade till uppgift att retirera fr�n Li Li-sens katastrofala extrema �ventyrspolitik till en mer modest �ventyrspolitik som mer nyktert tog partiets verkliga styrka med i ber�kningen. Man hade inte f�r avsikt att g�ra n�gra mer grundl�ggande f�r�ndringar. Huvuddragen i f�r�ndringen hade redan indikerats av Komintern i dess novemberbrev. �R�da arm�ns milit�ra och tekniska svaghet f�r inte gl�mmas bort, brist p� vapen och ammunition, fr�nvaron av artilleri osv. S�dana f�rh�llanden g�r det om�jligt att ockupera stora st�der, att attackera imperialismens moderna arm�er och er�vra de viktigaste centra.� Erfarenheterna fr�n ockupationen av Changsha och angreppet mot Wuhan har redan visat att s�dana attacker inte kan genomf�ras med dagens R�da arm�. Det var nu n�dv�ndigt att �koncentrera partiets b�sta styrkor� p� att bygga en �verklig R�d arbetar-bonde-arm� och uppr�tta en Central sovjetregering i ett av de befintliga sovjetdistrikten som bas f�r vidare expansion. �Endast de som inte har n�got gemensamt med bolsjevismen kan tolka detta som en retr�ttlinje� sade brevet. �Detta �r ingen retr�tt utan en offensiv. Upprorets linje ligger fast�.[914]
Men en retr�tt var det, en retr�tt fr�n Li Li-sans storslagna dr�mmar. Den nya partiledningen �vergav parollen om �lokala uppror� och f�rd�mde f�rs�ken att organisera isolerade myterier i arm�n och Kuomintang som �blanquistisk�.[915] Koncentrationen av partiets �b�sta styrkor� f�r den �prim�ra uppgiften� att st�rka R�da arm�n och skapa en central regering visade att sv�ngningen fr�n stad till landsbygd, fr�n proletariat till bondeklass, var fullbordad. Det var nu inte s� mycket en fr�ga om att f� st�dernas arbetare att h�lla j�mna steg med bonderevolten f�r att kunna leda den. Ist�llet: �Varje strejk �r eftertruppens st�d till sovjetdistrikten�.[916] Instruktioner som utf�rdades till partiet i juni och �terigen i september 1931 handlade n�stan uteslutande om R�da arm�ns och sovjetdistriktens problem. Om de kortfattat behandlade st�dernas arbetarr�relse var det f�r att v�dja om ett intensivare arbete i st�derna f�r att �skapa ett kraftfullt st�d f�r v�r R�da arbetar-bonde-arm�. Huvuduppgiften i �icke-sovjet�-distrikten var �att intensifiera st�det f�r de R�da arm�ernas stora segrar � att rekrytera soldater till de R�da arm�erna ...� [917]
Shanghai, Wuhan, Tientsin, Kanton och alla andra industriella och prolet�ra centra hade i sj�lva verket blivit s�dra Kiangsis bergstrakters �bakg�rd�. N�r Li Li-san i september 1930 f�rs�kte r�ttf�rdiga sina planer f�r att inta Wuhan och g�ra det till �Sovjethuvudstaden�, hade han sagt: �Jag trodde det skulle vara ett sk�mt om vi uppr�ttade huvudstaden i bergen�.[918] Men det var just till bergen som de var tvungna att ta sig och stanna. Djupt in i s�dra Kiangsis bergstrakter, i byn Juichin, uppr�ttade de R�da arm�erna sin huvudstad och d�r utropade de den 7 november 1931 bildandet av den �Kinesiska sovjetrepubliken� och installerade en provisorisk sovjetregering.
Under 1932-33, de �r d� den hade sin maximala utbredning, bestod den �Kinesiska sovjetrepubliken� av sex vitt �tskilda omr�den utspridda l�ngs gr�nsomr�dena i de centrala kinesiska provinserna. Wang Ming (Ch�en Shao-y�) skr�t i slutet av 1933 �ver att Sovjetkinas territorium utgjorde �en fj�rdedel av egentliga Kinas enorma territorium�. En sj�ttedel eller en femtedel � b�da br�kdelarna n�mndes i samma tal � beskrev han som �stabila� sovjetomr�den.[919] V�rlden runt skr�t den Kommunistiska internationalens press med att sovjeternas flagga styrde 50 000 000, 75 000 000, 80 000 000 av det kinesiska folket.[920] I en bok som hade oturen att hylla �Sovjetkinas� gryning just som dess skymning f�ll, angav en av Kominterns skribenter folkm�ngden till 90 000 000.[921] Siffrorna �verensst�mde aldrig med varandra, men var alla enorma och alla var enormt �verdrivna. Verkligheten var l�ngt mer blygsam och m�nniskorna p� plats som var tvungna att gripa sig an med verkligheten och inte propagandistiska myter var l�ngt mer nyktert sanningsenliga.
Eftersom de R�da arm�erna och partisanstyrkorna f�r det mesta, f�r att anv�nda en kinesisk favoritfras, var �likt rinnande vatten och flyende moln�, s� utvidgades och minskades territorierna beroende p� krigslyckan. Vid olika tidpunkter korsade eller ockuperade tillf�lligt R�da arm�n, under Chu Tehs ledning, �tminstone 60 eller 70 av Kiangsis 81 hsien (l�n); men det finns gott om bel�gg f�r p�st�endet att det viktigaste och stabilaste R�da arm�omr�det, det s� kallade �centrala Sovjetdistriktet�, som fr�n 1930 till slutet av 1934 h�lls mer eller mindre permanent, bestod av omkring 17 hsien l�ngs gr�nsen mellan Kiangsi och Fukien, med en sammanlagd befolkning p� 3 000 000. Detta faktum citerades ofta av Mao Tse-tung, �Sovjetrepublikens� president, och andra talesm�n f�r kommunistpartiet, �ven om det helt enkelt ignorerades av Kominternpressen utomlands.[922] De �vriga Sovjetdistrikten, utmed gr�nserna mellan Hupeh-Hunan, Hunan-Kiangsi, nord�stra Kiangsi, Honan-Hupeh-Anhwei och Hupeh-Hunan-Kiangsi, var alla mindre, mindre stabila och tvingades allt oftare att uppl�sas under tryck fr�n upprepade attacker.
De R�da arm�erna varierade i storlek och styrka, b�de de mer eller mindre regulj�ra formationerna och de bondebaserade R�da gardenas hj�lpk�rer som fungerade tillsammans med de f�rra i det st�ndigt p�g�ende inb�rdeskriget mot Chiang Kai-sheks Kuomintangstyrkor. 1932 anger en noggrant kontrollerad ber�kning som baseras p� kommunisternas dokument att summan av alla arm�er som opererade i alla distrikt totalt uppgick till 151 000 av vilka 97 500 hade gev�r.[923] Samma kreativa ande som fr�n sin observationspost i Moskva s�g en fj�rdedel av Kina under sovjetiskt styre ut�kade i slutet p� 1933 ocks� R�da arm�n till en styrka p� 350 000.[924] Olyckligtvis kunde inte heller denna g�ng ett inb�rdeskrig utk�mpas med soldater som endast utgjordes av siffror nerklottrade p� Kominterns anteckningspapper. Chu Teh, s�kerligen en av historiens mest anm�rkningsv�rda milit�ra ledare, ledde en styrka som 1932 inte var st�rre �n 40 000 man och som, enligt mer sansade ber�kningar gjorda av kommunistiska representanter i Shanghai, inte ens under de b�sta dagarna i Kiangsi aldrig �versteg 70 000. Ho Lungs skugglika styrka �versteg aldrig mer �n 10 000. De �vriga utspridda styrkorna var till och med �nnu mindre. Alla fick naturligtvis hj�lp av bondehj�lptrupper som varierade en hel del fr�n tid till annan och vars fr�msta anv�ndningsomr�de l�g i spaning och r�der f�r att l�gga beslag p� f�rr�d och f�r att avleda uppm�rksamheten med genomf�randet av gerillaoperationer.
Att dessa styrkor och det territorium de permanent ockuperade i verkligheten var s� sm� framh�ver desto mer kvalit�n p� deras prestationer. Det har aldrig n�gonsin skrivits mer lysande sidor under bondekrigets historia �n de som rapporterar om de kinesiska R�da arm�ernas bedrifter under ett inb�rdeskrig mot en fiende som �r fem, sex och sju g�nger st�rre till antalet och tusen g�nger �verl�gsen vad g�ller vapen. Under mer �n fem �r utman�vrerade och besegrade de R�da arm�erna fem p� varandra f�ljande Kuomintangf�ltt�g mot dem. P� grund av den oj�mf�rliga f�rdelen av folkligt st�d, sin �verl�gsna r�rlighet och skickliga ledning, och sin kunskap om terr�ngen, skar de r�da av och besegrade division p� division av Chiang Kai-sheks b�sta soldater och bev�pnade sig sj�lva enbart med de vapen de er�vrade. Parollerna om jord till b�nderna och frihet fr�n den rovgiriga Kuomintangregimen pl�jde som stridsvagnar genom kolonnerna med Chiangs inhyrda soldater.[925]
En mission�rskorrespondent f�r North China Daily f�rundrade sig �ver den m�ngsidiga hj�lp de lokala b�nderna gav de r�da och ans�g det vara �konstigt att s� m�nga m�nniskor �r villiga att g�ra s�dant som de vet inneb�r d�den�.[926] N�stan varth�n de kom drev de R�da arm�erna bort gods�gare, f�rst�rde jordhandlingar, skuldf�rbindelser och kontrakt. B�nderna led fortfarande av m�nga brister, men de f�rstod att Kuomintangs f�ltt�g f�rdes f�r att �terl�mna jorden och makten till gods�garen. Alla pomp�sa �rehabiliteringsplaner� som Nankingregeringen proklamerade ihop med varje f�ltt�g hade enbart det syftet.[927] F�r att g�ra motst�nd mot detta k�mpade och dog b�nderna villigt. Detta var ett hj�ltemod, en storhet, som var alltf�r enkel, allt f�r element�r, f�r mission�rens sinne att fatta. Det gav ist�llet sin v�lsignelse �t den slakt, den plundring och den godtyckliga f�r�delse med vilken Chang Kai-shek hems�kte provinsen i sitt f�rs�k att krossa bonderevolten.
Ho Ying-chin, Chiangs krigsminister, klagade 1931 �ver att b�nderna st�dde de r�da och gjorde det sv�rt f�r de invaderande arm�erna att f� tag p� mat eller transporter.[928] Chiang Kai-shek ber�ttade f�r en japansk reporter att straffexpeditionerna fann det �om�jligt att skilja p� en god medborgare och en r�d partisan� och drabbades av k�nslan att �fienden lurade �verallt�.[929] Historien om de fem antir�da f�ltt�gen �r en historia om vrede och frustrerade klagom�l fr�n Kuomintangs generaler, om massdeserteringar av kompanier och hela regementen, om h�gljudda hot och f�rebr�elser fr�n mission�rer och den utl�ndska pressen i frihamnarna. Till slut var Chiang Kai-shek tvungen att s�tta in mer �n en halv miljon man och skicka med en flottilj p� mer �n trehundra amerikanska, brittiska och italienska bombflygplan som bombade hela distrikt i ruiner och utrotade hela sektioner av upproriska b�nder.
Att sovjetomr�dena l�g avsides i den bergiga terr�ngen och saknade v�gar eller j�rnv�gar var till stor f�rdel under de r�das milit�ra kamp mot den yttre fienden. N�r de h�jdes fr�n det milit�ra till det politiska och ekonomiska planet, blev samma faktorer en k�lla till o�verstigliga interna hinder. �Sovjetkina� l�g inte bara l�ngt ifr�n de stora st�derna och de stora kommunikationsleder som �r livlinor i ett lantligt inland, utan inte ens inom det egna territoriet styrde de �ver n�gra st�rre st�der. Provinsen Kiangsis st�rsta st�der � Kiukiang, Nanchang och till och med Kanchow � djupt inne i hj�rtat av det r�da omr�det, f�rblev i Kuomintangs h�nder, precis som f�rbindelselederna mellan dem, j�rnv�gen Kiukiang-Nanohang och Kianfloden. Kiukiang var aldrig allvarligt hotad. Nanchang anf�lls vid flera tillf�llen, men endast som milit�ra skenman�vrer. Efter en kort ockupation 1930 er�vrades Kian aldrig igen. Kanchow bel�grades vid upprepade tillf�llen men er�vrades aldrig. Till och med hsienst�der eller l�nsresidenser bytte st�ndigt �gare med den skiftande krigslyckan under inb�rdeskriget. Teoretiskt hade man fortfarande som m�l att �tminstone inta �en eller tv� stora eller mellanstora st�der�,[930] men detta lyckades aldrig. F�rutom ett anfall in i Fukien som resulterade i att Changchow ockuperades under n�gra dagar i april 1932, intog eller h�ll de R�da arm�erna aldrig n�gon betydande stad. Ist�llet medf�rde det �kade trycket fr�n Kuomintangs attacker och allt h�rdare ekonomiska blockad att de i �nnu st�rre utstr�ckning tvingades att h�lla sig till sina bergsf�stningar l�ngs gr�nsen mellan Kiangsi och Fukien och l�ngs utkanterna av andra centrala provinser i Kina. �Sovjetr�relsen� f�rblev en r�relse enbart i byarna.
Dessa byars ekonomiska sj�lvf�rs�rjning hade upph�rt f�r l�ngesedan. De producerades endast ris och sm� m�ngder bambu, papper och tr�olja som de hade f�r att byta till sig de mest element�ra n�dv�ndigheterna utifr�n, som salt, tyg, fotogen, jordbruksredskap och t�ndstickor. Denna handel genomf�rdes av handelsm�n som bevarade kontakten med den yttre marknaden. I de r�da omr�dena var handelsm�nnen samtidigt jord�gare, pengautl�nare och arbetsgivare. B�nderna sj�lva var uppdelade i skikt med motstridiga ekonomiska intressen. Efter att den st�rsta och starkaste gods�garen hade drivits bort antog kampen bland dem bara nya former. Det var fortfarande de rika b�nderna som dominerade i byarna, de var halvgods�gare, anst�llde lantarbetare och var ofta �ven handelsm�n och pengautl�nare. Efter dem kom mellanb�nderna som endast �gde s� mycket jord att den precis tillfredsst�llde deras torftiga behov och endast tillf�lligtvis anst�llde hj�lp med arbetet p� f�lten. Slutligen var det fattigb�nderna som inte �gde tillr�ckligt med jord eller ingen jord alls och tvingades arrendera sm� jordlotter eller ansluta sig till lantarbetarnas led som inte �gde n�got f�rutom sin arbetskraft. Fattigb�nderna och lantarbetarna var underordnade de rika b�nderna medan mellanb�nderna, i varierande grad, vacklade mellan dem.
Kommunistpartiet p�stod att de givit dessa bondeklasser, med sina komplicerade interna splittringar och konflikter, en prolet�r ledning. De grundade ibland sitt p�st�ende med den rent abstrakta uppfattningen att kommunistpartiet per definition var �proletariatets parti� och att f�ljaktligen redan dess n�rvaro garanterade arbetarklassens hegemoni �ver bonderevolten. F�r att st�rka denna illusion f�rde partiet in enstaka arbetare fr�n st�derna och gav dem ledande positioner i R�da arm�n och en del av de styrande kommitt�er som skapades. Effekten av denna praxis blev att man ber�vade arbetarna i st�derna sina mest utvecklade representanter. Om Kuomintangs vaksamma terror inte skiljde dem fr�n arbetarr�relsen s� gjorde kommunistpartiet det. N�r de v�l slitits bort fr�n sin prolet�ra milj� upph�rde dessa arbetare att vara prolet�rer och hamnade ist�llet oundvikligen under det �verv�ldigande inflytandet fr�n sin bondemilj�. Skilda fr�n produktionsprocessen kunde de varken bli proletariatets ledare eller representera proletariatets ledning �ver de upproriska b�nderna.
Endast en verklig prolet�r ledning �ver bonderevolten kunde ha r�ddat den fr�n s�nderfall och skingring. Bara den kunde ha slutit samman fattig- och medelb�nderna och lantarbetarna under en gemensam kamp mot borgarklassen i byarna. Den ensamt kunde g�ra denna kamp effektiv genom att genomf�ra en total omorganisation av den nationella ekonomin. Men en s�dan ledning skulle endast kunna ut�vas genom st�dernas arbetarr�relse i sin helhet och genom att uppr�tta dess kontroll �ver de centra f�r produktion och distribution som landsbygdens ekonomi var s� beroende av. Med andra ord var jordbruksrevolutionen tvungen att g� samman med den prolet�ra revolutionen f�r att f� framg�ng.
�ven under de mest gynnsamma f�rh�llanden innebar landets allm�nna underutveckling att man skulle st�ta p� stora hinder n�r man skulle omorganisera livet p� landsbygden och omforma industrin f�r att direkt hj�lpa jordbruket p� ett planerat och systematiskt s�tt. I detta skulle arbetarklassen i mer utvecklade l�nder beh�va spela en viktig och oumb�rlig roll. Omfattningen och komplexiteten av detta problem uppvisades mer �n nog i Ryssland d�r proletariatet har makten, men d�r faktorer som nationell isolering och ekonomisk underutveckling har st�llt mycket sv�ra hinder i v�gen f�r att uppr�tta en harmonisk balans mellan st�dernas och landsbygdens ekonomier. Reducerad till �Sovjetkinas� j�mf�relsevis mikroskopiska skala, med spridda upproriska byar och bergssamh�llen i ett land som i helhet fortfarande domineras av imperialister och inhemskt finanskapital, var problemet proportionellt sett �nnu mer akut och f�rs�ket att l�sa det utan en prolet�r revolution var fullst�ndigt hoppl�st.
Kommunistpartiet hade aldrig accepterat perspektivet p� en prolet�r revolution i Kina. Det insisterade fortfarande, efter erfarenheterna fr�n 1925-27, p� den �den kinesiska revolutionens borgerligt demokratiska karakt�r�. Teorin om den �demokratiska diktaturen� som testats s� grundligt i Ryssland 1917 och �terigen i Kina tio �r senare, f�rblev det viktigaste vapnet i det kinesiska kommunistpartiets ideologiska arsenal. Under �ren 1925-27 hade det f�tt dem att bli beroende av borgarklassen med katastrofala resultat. Nu anv�ndes den f�r att r�ttf�rdiga att man blev beroende av en ren bonder�relse, och f�r att, som tidigare, �beropa klassintressen som var of�renliga med proletariatets intressen ist�llet f�r att g� samman med dem. Nederlaget 1927 hade fysiskt skilt partiet fr�n arbetarklassen. Den �ventyrliga politiken efter 1927 f�rvandlade det till ett bondeparti utan n�gra r�tter eller inflytande bland arbetarna. Det hade blivit den kinesiska motsvarigheten, inte till det ryska bolsjevikpartiet, utan till det Socialistrevolution�ra partiet vars exempel det f�ljde genom att f�resl� en jordreform p� basis av borgerliga egendomsf�rh�llanden. Isolerade i rent lantliga och ekonomiskt begr�nsade fickor kunde kommunistpartiet inte ens b�rja f�rb�ttra halvprolet�rernas och lantarbetarnas st�llning i distrikten under R�da arm�ns kontroll, f�r att inte tala om att grunda en konsekvent och praktiskt genomf�rbar ekonomisk politik och politisk regim p� dem. Trots alla sina m�nga resolutioner och uppmaningar om motsatsen var kommunisterna tvungna att st�dja sig p� de rika b�nderna och k�pm�nnen, vars kontakt med den yttre marknaden var oumb�rlig f�r att uppr�tth�lla ens ett minimum av existens f�r sovjetomr�dena. D�rf�r blev partiet i praktiken ett instrument f�r de dominerande grupperingarna i byarna.
De rika b�nderna steg fram som ledare f�r bonderevolten, beslutna att l�gga beslag p� en del av gods�garnas f�rm�genheter och beh�lla sin egen. P� m�nga platser begr�nsade de r�relsen till en v�gran att betala arrende och skatter. N�r b�nderna gick l�ngre �n s� och b�rjade dela upp jorden, tog de sj�lva hand om den b�sta jorden och lade beslag p� de redskap och dragdjur som tillh�rde den. Deras inflytande inom byklanerna och den obetydliga konflikten mellan rika b�nder och gods�gare gjorde det enkelt f�r dem att dominera de l�gre skikten inom bondebefolkningen. S� l�nge byn var beroende av den kommersiella handelsverksamheten och den yttre marknaden, f�rblev byns borgarklass, de rika b�nderna och k�pm�nnen, de dominerande klasserna i byn och tog varje tillf�lle i akt att dra f�rdel av sin strategiska st�llning.
Kommunisterna snarare fr�mjade �n motsatte sig denna utveckling. Partiets sj�tte kongress 1928 antog en f�rsonlig attityd gentemot byarnas borgarklass under parollen att �inte avsiktligt tvinga fram kampen mot de rika b�nderna, ty att g�ra s� vore att f�rvirra den grundl�ggande mots�ttningen mellan b�nderna och gods�garklasserna�.[931] F�ljaktligen skulle de rika b�ndernas jord l�mnas or�rd. �Konfiskera gods�garnas jord� kom att bli den fr�msta parollen i bonder�relsen. Med andra ord f�rutsatte kommunisterna nu samma mots�ttningar mellan rika b�nder och gods�gare som de tidigare f�rutsatt mellan den nationella borgarklassen och compradorerna-gods�garna. De f�rs�kte nu blidka de rika b�nderna i byarna, precis som de tidigare, med s�dant katastrofalt resultat, f�rs�kt anpassa sig till den nationella borgarklassen i st�derna. Till och med de v�lk�nda profetiorna om de rika b�ndernas �oundvikliga avhopp� till kontrarevolutionen dammades av och framf�rdes,[932] och �ven om det i ord skulle f�ras n�gon slags begr�nsad eller �underordnad�[933] kamp mot dessa oundvikliga kontrarevolution�rer, s� �verl�mnades, som tidigare, ledningen i praktiken till dem, och deras ekonomiska intressen f�rsvarades. Partiet s�g sig sj�lvt tvingat att uppmana de fattiga b�nderna, arbetarna i st�derna och hantverkarna att offra sina egna direkta intressen f�r att inte st�ta bort de rika b�nderna och handelsm�nnen.
�P� grund av alliansen med de rika b�nderna�, medgav centralkommitt�n 1929, �offrades lantarbetarnas intressen... Vi fruktade att de rika b�nderna skulle �verg� till kontrarevolutionen och d�rf�r bad vi lantarbetarna s�nka sina krav�.[934] I v�stra Fukien 1930 m�ste kommunisterna som ledde partisangrupperna �kompromissa med k�pm�nnen f�r att l�sa sv�righeterna med import och export av f�rn�denheter. De f�rkunnade inte bara att k�pm�nnen stod under beskydd, utan undantog dem �ven fr�n beskattning medan b�nderna fortfarande betalade 15 procent i jordskatt. ... De hade inga resurser att stoppa k�pm�nnens prish�jningar ... och ibland gick de s� l�ngt att begr�nsa de handelsanst�lldas och arbetarnas l�nekamp�.[935]
I maj 1930 antog en hemlig �Sovjetdelegatkonferens� i Shanghai en politik f�r of�rst�lld f�rlikning med de rika b�nderna och k�pm�nnen.[936] De antiprolet�ra konsekvenserna av denna politik p�pekades inte enbart i en lysande analys av en ung opposionsmedlem, O Fong,[937] utan �ven vissa inom partiet ins�g det vagt. Ch�en Shao-y� kritiserade kamrater i Sovjetdistrikten som hade urskuldat sitt misslyckande att organisera lantarbetarna med att �b�nderna motsatte sig detta�.
�Ska vi misslyckas med att organisera lantarbetarna av r�dsla f�r de rika b�nderna?� fr�gade han.
D� �r vi definitivt inte ett parti f�r proletariatet. ... I m�nga sovjetbyar dominerar de rika b�ndernas psykologi. De rika b�nderna utg�r en inte obetydlig del av massorganisationerna och partiet. De �r bara medvetna om rika b�nders intressen. Detta inneb�r att vi har kommit att anse att rika b�nders psykologi �r den grundl�ggande psykologin f�r bondemassorna. ... Av samma anledning organiserar de inte aff�rsanst�llda, hantverkare och arbetare i sm�f�retag. I Hupeh-Honan har till exempel parollen 'F�r de medelstora och sm� k�pm�nnens intressen' �ppet proklamerats och som ett resultat framf�rdes inte ett enda krav fr�n handelsanst�llda och hantverkare.[938]
I slutet av 1930 beskrev Komintern situationen p� f�ljande s�tt:
Den agrara revolutionens viktigaste fr�gor har inte l�sts. Inte bara rika b�nder utan till och med sm� gods�gare tar sig in i sovjeterna, in i den nya maktens organ, in i R�da arm�n. De rika b�nderna f�rs�ker stj�la jordbruksrevolutionens frukter. De rika b�ndernas paroll � att distribuera jord efter tillg�ng till produktionsredskap � har inte m�tt tillr�ckligt stort motst�nd. I vissa omr�den f�reslog man att endast konfiskera jord fr�n gods�gare som �gde mer �n 50 mow. P� andra platser fanns det en paroll om att betala skulder till gods�gar-ockrare som �gde mindre �n 50 mow. ... Lika uppdelning av jorden �r jordbruksrevolutionens viktigaste uppgift men den har endast genomf�rts p� n�gra f� platser. Organiseringen av fattigb�nderna har inte ens p�b�rjats. ... Kulier och lantarbetare har inte organiserats i fackf�reningar.[939]
Efter att Li Li-san vederb�rligen h�llits ansvarig f�r detta tillst�nd och Ch�en Shao-y� satts i hans st�lle f�rb�ttrades inte situationen utan den blev tv�rtom allt v�rre. �Tv� tredjedelar av regeringen finns i de rika b�ndernas h�nder�, skrev en korrespondent fr�n ett av sovjetdistrikten 1931.[940] �Rika b�nder finns p� alla poster i partiet�, skrev en annan i augusti samma �r.[941] 1933 skrev en ledande talesman i Sovjetens huvudstad Juichin [Ruijin]: �Jorden delades upp, men gods�garna och de rika b�nderna fick ocks� jord och faktiskt b�ttre jord. Ett antal element bland gods�garna och de rika b�nderna bibeh�ller fortfarande sin auktoritet och st�llning i byarna. ... Ganska m�nga av dem kontrollerar parti- och regeringsinstitutioner och anv�nder dem f�r att genomdriva sina egna klassintressen. ... P� m�nga platser tycks problemet med jorden vara l�st fullt ut, men vid n�rmare granskning verkar det som om till och med gods�garna har f�tt jord och att de rika b�nderna fortfarande har kvar sin b�ttre jord�.[942]
Mao Tse-tung, ordf�rande i �Sovjetrepubliken�, skrev: �M�nga gods�gare och rika b�nder tar p� sig en revolution�r f�rgskrud. De s�ger att de �r f�r revolutionen och f�r att dela upp jorden. ... De �r v�ldigt aktiva och f�rlitar sig p� sina historiska f�rdelar � 'de kan tala v�l och skriva v�l' � och f�ljaktligen stj�l de under den f�rsta perioden jordbruksrevolutionens frukter. Fakta fr�n or�kneliga platser bevisar att de har tillskansat sig den provisoriska makten, tagit sig in i de v�pnade styrkorna, styrt de revolution�ra organisationerna och lagt beslag p� mer och b�ttre jord �n fattigb�nderna�. Mao ber�knade att s� var fallet i �80 procent av omr�det i det centrala distriktet och det har ber�rt en befolkning p� mer �n 2 000 000�.[943] I sin rapport till den andra �Sovjetkongressen�, som h�lls i Juichin i januari 1934, avsl�jade Mao det sl�ende faktumet att det under en jordinspektion som genomf�rdes sommaren 1933, �avsl�jades att i det centrala sovjetdistriktet �ger 6 988 gods�gar- och 6 638 rika bondefamiljer ett enormt �verskott av jord och att den jord och de pengar som beslagtogs fr�n dem var totalt 606 916 USD�.[944] Fakta visade sig vara v�rre och mer �vertygande �n partiresolutioner. �ven de f�rs�k som gjordes att omf�rdela jorden till fattigb�ndernas f�rdel tvingades man �verge, f�r att inte rubba spannm�lsproduktionen. I slutet av �ret kungjordes ett dekret som f�rbj�d vidare omf�rdelning av jorden eftersom denna praxis hade blivit �ett av de sv�raste hindren f�r en f�rb�ttring av jordbruket�.[945]
Kraven fr�n lantarbetarna, hantverkarna och andra arbetare p� landsbygden var inget mindre �n ett hot mot Sovjetdistriktens svaga och begr�nsade ekonomiska struktur. I det centrala distriktet ber�knades denna klass uppg� till omkring 200 000.[946] Genom att arbeta ensamma, tv� och tv� eller tre och tre, utspridda �ver landet, i byarna eller ambulerande hade dessa arbetare en underordnad st�llning i bondeekonomin. Kapitalisten kan inte existera utan fabriksarbetaren, men bonden kan klara sig utan en anst�lld arbetare. I den meningen att de var �tskilda fr�n produktionsmedlen och s�lde sin arbetskraft f�r l�n var dessa arbetare prolet�rer. Men det faktum att de var utspridda och inte spelade n�gon sj�lvst�ndig roll inom produktionen innebar att de tenderade att utg�ra en del av bondeklassens allm�nna sm�borgerliga massa. De kunde i alla fall inte spela en sj�lvst�ndig politisk roll. Det gick inte att grunda en konsekvent politik p� deras intressen. Ett proletariat vid makten kommer att hitta s�tt att leda landsbygdens arbetare och ge dem de ekonomiska medel som kommer att h�ja deras existensniv�, men h�r stod de ensamma, och n�r de f�rs�kte minska arbetstiden eller h�ja l�nen gjorde b�nderna h�rt motst�nd eller sparkade dem helt enkelt. B�nderna arbetade med minsta m�jliga marginal och kunde inte f�rdubbla sina arbetares l�ner eller antalet anst�llda utan att ruinera sig sj�lv. Samma sak g�ller butiker och sm�f�retag, k�pm�nnen bem�tte de anst�lldas krav genom att helt enkelt hota med att l�gga ner verksamheten. Detta innebar en l�ngsam d�d f�r handeln, och k�pm�nnen visste att de h�ll i piskan.
Kort tid efter att den bildats i november 1931 antog den �Provisoriska sovjetregeringen� en beundransv�rd arbetsr�ttslagstiftning som var �nnu mer genomgripandei sina best�mmelser �n den arbetslagstiftning som Kuomintangs antog i sin barndom. Den kr�vde �tta timmars arbetsdag f�r alla vuxna, sex timmar f�r ungdomar mellan 16 och 18 �r och 4 timmar f�r yngre arbetare, samt h�jda l�ner och allm�nt f�rb�ttrade arbetsvillkor. Av propagandistiska sk�l utanf�r Sovjetdistrikten och s�rskilt utomlands togs orden p�. Men i sj�lva �Sovjetkina� uppt�cktes det snart att en lag som �g�ller f�r stora st�der och storskalig produktion inte helt och fullt och p� ett mekaniskt s�tt kan till�mpas i de ekonomiskt efterblivna sovjetiska distrikten�.[947] F�rs�ken att genomdriva den hade snabbt �vergivits n�r man st�lldes inf�r motst�nd fr�n k�pm�n och b�nder. �Kamraterna anser att arbetslagstiftningen �r opraktisk eller bara propagandistisk�, rapporterade partikommitt�n i Hunan-Kiangsi. �Provinskommitt�n har bek�mpat denna tendens men utan n�gon st�rre framg�ng�.[948] M�nga urs�kter t�nktes ut f�r att bortf�rklara att man hade misslyckats med att till�mpa lagen. En av de vanligaste var f�rev�ndningen att de nya arbetstiderna inte kunde tr�da i kraft �p� grund av att det inte finns n�gra klockor att m�ta tiden med!�[949] Efter att ha l�xat upp de l�gre funktion�rerna f�r att de envist ��sidosatte� lagen tvingades ledarna i toppen till slut medge att den var �opraktisk�.
Lo Fu, en ledande talesman, beskrev det olyckliga resultatet av f�rs�ken att f�rdubbla lantarbetarnas l�ner (fr�n 8 till 16 dollar om �ret!) och s�nka deras arbetstid. Arbetarna avskedades helt enkelt. �Resultatet blev att b�nderna var missn�jda och arbetarna skeptiska mot v�rt ledarskap�. Det var naturligtvis n�dv�ndigt att f�rb�ttra lantarbetarnas arbetsf�rh�llanden, �men s�dana f�rb�ttringar m�ste �ven b�nderna anse vara n�dv�ndiga och praktiskt genomf�rbara�. Samma sak g�llde l�rlingarna i verkst�derna och �ven b�tkarlarna som var anst�llda i flodhandeln. �Jag har h�r petitioner fr�n m�nga handelsm�n och arbetsgivare, d�r vi kan se att en mekanisk till�mpning av arbetslagstiftningen oundvikligen medf�r nedg�ng f�r industrin och handeln�. Det var naturligtvis n�dv�ndigt att f�rb�ttra l�rlingarnas levnadsstandard och arbetsf�rh�llanden, �men vi m�ste g�ra det l�nsamt f�r m�staren att anst�lla l�rlingar, inte ol�nsamt�.[950] Man bad arbetarna att f�rst�, att �ven om de var �statens herrar� s� var de tvungna att n�ja sig med att samtidigt f�rbli den �utsugna klassen� och avh�lla sig fr�n att st�lla ��verdrivna krav� eller genomf�ra strejker vars enda resultat blev att �f�rst�ra arbetar-bondealliansen�.[951] Detta var den verkliga k�rnan i �Sovjetkinas demokratiska diktatur�.
Under dessa f�rh�llanden medf�rde f�rs�ket att organisera lantarbetarna i fackf�reningar att det antingen inte bildades n�gon organisation alls eller att det bildades f�rmenta fackf�reningar som i sj�lva verket gick mot arbetarnas intressen. Siffrorna betr�ffande �fackf�reningarna� i Sovjetdistrikten varierade stort. Inom loppet av ett enda �r varierade olika publicerade uppgifter fr�n 14 000 till 30 000, till 150 000, till 229 000 och till och med 2 200 000![952] Men oavsett medlemsantalet, var karakt�ren av dessa fackf�reningar s� tvivelaktig, att till och med partiets fackf�reningscentrum i Shanghai var tvunget att klaga. I dess rapport f�r 1931 talade de om n�rvaron av �butiksinnehavare och rika b�nder� i fackf�reningarna.[953] �ret d�rp� skrev de ett bitande brev till fackf�reningsfunktion�rerna i Kiangsi d�r de anklagade dessa f�r att acceptera �b�nder, pr�ster, butiksinnehavare, f�rm�n, rika b�nder och gods�gare� medan �� andra sidan betydande delar av lantarbetarna, kulierna, anst�llda och hantverkare utest�ngs fr�n att bli medlemmar med olika f�rev�ndningar�. De partimedlemmar som var inblandade i detta arbete anklagades f�r att vara �f�raktfulla gentemot arbetarna och of�rsk�mda mot dem�. Brevet beskrev fackf�reningarna som �antiprolet�ra till sin karakt�r, och som i h�gre grad representerande gods�garnas, rika b�nders och arbetsgivares intressen�.[954]
�Partiet i Sovjetdistrikten ignorerar i stort sett proletariatets makt�, skrev en partiledare i Juichin.
... �verallt ser vi det allvarliga fenomenet att man forts�tter att strunta i fackf�reningsr�relsen. ... Kommitt�erna diskuterar det inte ens. ... En prolet�r ledning existerar fortfarande till st�rsta delen bara som ord i partiets dokument.[955]
Det var dessa h�rda fakta som kn�ckte ryggen p� sovjetexperimentet i Kiangsi. Genom att driva bort gods�garna och st�dja uppdelningen av jorden hade de R�da arm�erna v�ckt entusiasmen hos betydande delar av bondemassorna. Men i fr�nvaro av en effektiv ekonomisk kontroll och en effektiv prolet�r massr�relse, inte enbart i storst�derna, utan �ven i st�derna som l�g n�rmast Sovjetdistrikten,[956] �terkom de rika b�nderna som gods�gare och k�pm�nnen �terkom som den dominerande klassen. Fattigb�nderna och lantarbetarna kunde inte vinna och beh�lla ens de minsta materiella f�rm�nerna. Priserna p� de enklaste f�rn�denheterna steg till ouppn�eliga niv�er. Arbetsl�sheten �kade. B�de b�nder och lantarbetare b�rjade fundera p� varf�r de k�mpade och b�rjade l�ngta efter vilken fred som helst bara det var fred. Massentusiasmen f�rsvann. Deserteringarna fr�n R�da arm�n �kade i antal.[957] En smygande f�rlamning b�rjade i utkanten av Sovjetdistrikten och spred sig snart in mot mitten. Passivitet fr�tte s�nder massinitiativet. Pessimism grep tag i ledarna. I partiets spr�kbruk blev detta k�nt som �Lo Ming-linjen�, eftersom Lo Ming, partiledare i Fukien, var en av de f�rsta som kapitulerade inf�r dessa st�mningar. ��ven om v�ra b�sta ledare skulle komma, eller ta med sig sj�lvaste Stalin, eller till och med �teruppv�cka Lenin fr�n hans grav, och sedan alla tillsammans skulle tala till massorna under tre dagar och tre n�tter, s� tror jag inte att det skulle kunna f�r�ndra st�mningarna hos massorna�, sade Lo Ming.[958]
Under 1933 spred sig �Lo Ming-linjen� likt ett virus genom hela �Sovjetkinas� �dror. Fr�n Fukien spreds den till Hwei-Hsen-An-distrikten i s�dra Kiangsi d�r partifunktion�rer, under ledning av Teng Hsiao-ping [Deng Xiaoping], helt enkelt flydde fr�n sina poster.[959] En v�rvningskampanj till R�da arm�n misslyckades kapitalt och man b�rjade tala om v�rnplikt. Hela avdelningar av Unga gardets hj�lptrupper deserterade och stred faktiskt mot f�rf�ljande R�da arm�-avdelningar.[960] B�nder flydde ofta upp i bergen f�r att slippa utf�ra transportarbete �t den stridande arm�n.[961]
Det �r inte bara s� att partisanf�rbanden s�llan v�xer, utan de minskar dagligen, som tidigare i Hwei-Hsen-An och nu i I-Chung och Nanfeng. Deserteringar med gev�r och f�rr�derier sker st�ndigt. ... Korruption och urartning upptr�der hela tiden. Vissa partisanf�rband uppvisade tendenser till bandlitliv. ... Dessa f�rh�llanden upptr�der inte bara bland partisanf�rbanden utan �ven i de oberoende bataljonerna, som t ex v�grar utf�ra order, g�r r�der efter pengar osv. ... Fenomenet att 'skinna tuahon' (angripa rika b�nders f�rr�d) �r v�ldigt utbrett. ... Partiarbetare som tar sig in i distrikten med lite bagage har snart �kat det till stort bagage. Om de kommer med stort bagage v�xer det snart till tv� lass p� en b�rst�ng.[962]
Nya Lo Ming-typer d�k upp �verallt, till och med i R�da arm�ns ledning, och till slut i den centrala regeringens departement i Juichin, Ho So-hen fr�n inspektionsbyr�n f�r arbetarna och b�nderna sl�ngdes ut d� han sade att av 3 000 000 m�nniskor i det centrala Sovjetdistriktet var 2 000 000 f�rtryckta av rika b�nder och gods�gare, och att sovjetregeringarna i varierande grad blivit instrument f�r gods�gare och rika b�nder i f�rtrycket av massorna�.[963] Chou En-lai uppmanade till �kamp mot alla former av vacklan, pessimism, passivitet, misstr�stan, tr�tthet och kapitulation inf�r sv�righeter�.[964] Andra ledare klagade p� att den stora oms�ttningen, vad g�ller partifunktion�rer och de frekventa f�r�ndringarna i distrikten, f�rst�rde massentusiasmen, och att b�nderna flydde upp i bergen n�r truppstyrkor av alla de slag n�rmade sig. �De bryr sig inte om de �r R�da eller Vita�.[965]
En verkligt heroisk insats gjorde R�da arm�n n�r den st�lld inf�r dessa st�mningar slog tillbaka Chiang Kai-sheks anfall under sommaren 1933. Men �segrarna� under dessa m�nader var b�rjan p� slutet. Det var bara en tidsfr�ga innan Kuomintang, som var oattackerat i sina maktcentra, segrade pga sin �verl�gsna styrka. Det var bara en tidsfr�ga innan Kuomintangs m�ktiga krigsmaskin p� land och i luften och den allt h�rdare ekonomiska blockaden skulle leda fram till sina oundvikliga resultat. Chiangs bombplan �delade hela distrikt och hans trupper smulade s�nder provinsens bef�stningar under sin framryckning. Chiang �vergav den gamla strategin att skicka in l�nga kolonner djupt in i det r�da territoriet d�r de isolerades och utpl�nades. Hans arm� p� �ver 500 000 man, utbildad av den tyske generalen von Seeckt och utrustad med vapen av senaste modell fr�n Europas och USA:s vapenfabriker, inringade de sm� Sovjetdistrikten likt ett finmaskigt st�ln�t. Det f�rekom fruktansv�rda massakrer, v�ldsamma och snabba med bomber, kanoner och eldkastare, l�ngsamma och pl�gsamma genom kalkylerad sv�lt.[966]
I augusti br�t en r�d styrka p� omkring 10 000 man, under ledning av Hsiao K'o [Xiao Ke], igenom avsp�rrningen och flydde v�sterut. De f�ljdes i november av huvudstyrkan under Chu Teh och Mao Tse-tung. Den 10 november, n�stan exakt tre �r efter att den kinesiska �Sovjetrepubliken� hade proklamerats, ryckte Chiang Kai-sheks trupper i triumf in i Juichin, sovjetens huvudstad. Chiang hade misslyckats med att f�rinta alla r�dingar som han lovat, men han hade lyckats att vinna tillbaka Kiangsi �t gods�garna.
De r�da styrkorna marscherade fram och tillbaka tv�rs �ver Hunan, Kweichow, Yunnan och Szechwan in i Shensi, varunder de uth�rdade otroliga strapatser, utf�rde otroliga tappra och listiga bragder. Den �L�nga marschen� kommer att g� till historien som en av tidernas mest remarkabla milit�ra bedrifter, men den f�rde R�da arm�n �nnu l�ngre bort fr�n landets politiska och ekonomiska centra. Nederlaget i Kiangsi kunde inte g�ra slut p� bondekriget, men det utdelade ett kraftigt slag mot den organiserade upproriska bonder�relsen och f�ljaktligen mot st�dernas arbetarr�relse, som d� befann sig vid sin l�gsta punkt. Nya v�gor av terror, kapitulation och f�rr�derier krossade det mesta av det som fanns kvar av kommunistpartiets apparat i de st�rsta st�derna. H�ndelserna gav upphov till tusentals propagandamyter. In i det karga �kenlandskapet i Kinas nordv�stra delar marscherade kommunisterna mot ett nytt d�dl�ge.
Kuomintangregimen kom till makten 1927 med mandat fr�n de imperialistiska makterna att krossa arbetarnas och b�ndernas massr�relse. Med massakrerna detta �r och under inb�rdeskriget och terrorn som f�rdes med s�dan v�ldsamhet mot arbetarna, b�nderna och radikala intellektuella under det efterf�ljande �rtiondet verkst�llde Kuomintang sin v�sentliga funktion som en buffert mellan imperialisterna och folket.
De utl�ndska intressena, som s� totalt dominerade den kinesiska borgarklassens politiska och ekonomiska liv, deltog direkt eller indirekt i det st�ndiga kriget mot de kinesiska massorna. De arm�er som skickades f�r att krossa de upproriska b�nderna i centrala Kina var bev�pnade fr�n Europas, Japans och F�renta staternas alla arsenaler. Tyska fascistiska instrukt�rer tr�nade trupperna som anv�ndes mot folket. Amerikanska och italienska officerare l�rde Kuomintangs flygare hur man bombade den civila befolkningen. Amerikanska, brittiska, italienska och tyska flygplan gjorde den kinesiska himlen fasansfull f�r de f�rsvarsl�sa b�nderna i Yangtzes provinser. Amerikanska, brittiska, franska, italienska och japanska kanonb�tar �ppnade upprepade g�nger eld mot �banditer� � den officiella beteckningen p� de upproriska b�nderna � l�ngs de kinesiska flodstr�nderna. Det bomulls- och vetel�n p� 50 000 000 USD som USA gav Nankingregeringen 1933 tillhandah�ll de avg�rande resurser som beh�vdes f�r att slutf�ra Kiangsi-f�ltt�gen. I storst�derna h�ll soldater och marinsoldater fr�n USA, Storbritannien, Frankrike, Japan och Italien direkt vakt �ver utl�ndska intressen. Brittiska, franska och japanska poliser i de utl�ndska omr�dena jagade outtr�ttligt radikala studenter, strejkledare och kommunister och �verl�mnade dem i hundratal f�r att torteras och avr�ttas av Kuomintangs civila eller milit�ra myndigheter. Den japanska imperialismens direkta anfall, som �terupptogs 1931, har �tf�ljts av den moderna rovgiriga krigf�ringens alla hemskheter, men n�r det g�ller detta har Japan bara fortsatt att i egna intressen �teruppta det fasansfulla krig som de tillsammans med Kuomintang och alla stormakter f�rt mot det exploaterade och f�rtryckta folket. Den japanska invasionen, som i p� varandra f�ljande steg fortsatte fram till det stora kriget 1937-38, innebar fr�mst att den magraste och hungrigaste av vargarna hade brutit sig loss fr�n flocken i ett nytt f�rs�k att s�kerst�lla en st�rre andel av rovet till sig sj�lv.
Den japanska kapitalismen vilar p� en bas med l�tt industri och ett underutvecklat feodalt jordbruk och har en j�mf�relsevis svag om �n h�gkoncentrerad finansiell �verbyggnad. Som senkomling till den imperialistiska nationsfamiljen har Japan under 40 �r f�rs�kt g�ra sig till herre �ver Kina f�r att skapa en fri kanal f�r utfl�de av sina egna produkter och trygga grundl�ggande r�material, fr�mst kol, j�rn och bomull som de s� beklagansv�rt saknar. P� grund av sin ekonomiska svaghet kunde inte Japan st� emot trycket fr�n den v�rldsdepression som inleddes 1929 lika bra som sina stora rivaler Storbritannien och USA. Att v�rldsmarknaden st�ngdes f�r japanska varor ledde direkt till invasionen av Manchuriet 1931. Er�vringen medf�rde inte n�gra l�ttnader, utan bara �nnu fler v�gspel. De h�ga kostnaderna f�r de milit�ra operationerna p� fastlandet och krisens akuta sk�rpning �kade belastningen f�r den japanska ekonomin. Under 1937 tog Japan �terigen till vapen f�r att dra in mer av Kina i sin sf�r och f�r att underst�lla hela Kinas ekonomi de japanska behoven genom att systematiskt driva ut de imperialistiska rivalerna Storbritannien och USA.
Till skillnad fr�n den japanska imperialismen �r de amerikanska och brittiska imperialistiska strukturerna rotade i h�gt utvecklade tunga industrier, sammanfl�tade till enorma enheter genom ett kraftfullt ekonomiskt n�tverk. De �r kapabla att totalt dominera den kinesiska ekonomin genom att f�rse den med kapitalvaror och dr�nera de n�dv�ndiga �vervinsterna genom att beh�lla en b�de direkt och indirekt finansiell kontroll. Deras �msesidiga rivalitet har fram tills nu blockerat denna utveckling, men det �r dessa perspektiv som g�r Kina till den stora potentiella reservoaren f�r kapitalinvesteringar �ver vilka de stora makterna till slut kommer och m�ste hamna i konflikt.
P� grund av att den japanska imperialismen i Kina f�rs�ker st�dja sin egen br�ckliga ekonomiska struktur genom direkt och odelad exploatering av den kinesiska marknaden, arbetskraften och kinesiska resurser, drabbar den inte bara samman med sina stora rivaler, utan kan inte ens tolerera en relativ tillv�xt f�r den konkurrerande kinesiska industrin. Den kan inte l�mna n�gra marginaler f�r utvecklingen av en delvis oberoende inhemsk exploaterande klass.[967] En fortsatt exploatering av Kina av brittiskt eller amerikanskt kapital skulle inte enbart till�ta utan definitivt kr�va den kinesiska borgarklassens tj�nster som f�rvaltare. Av denna orsak har den kinesiska borgarklassen, som �r of�rm�gen att utvecklas oberoende, naturligtvis f�redragit att vara underordnad New York eller London ist�llet f�r Tokyo.
N�r Japan 1931 anf�ll, s�kte Kuomintang utsiktsl�st hj�lp fr�n Storbritannien och USA. Japan hade dock listigt valt sin stund. Invasionen av Manchuriet genomf�rdes vid en tidpunkt d� alla var upptagna med den ekonomiska krisen, och den efterf�ljande allt mer sk�rpta interimperialistiska rivaliteten hade skapat ett strategiskt vakuum d�r Japan kunde forts�tta med liten eller ingen r�dsla f�r direkt inblandning. Ingen av dess rivaler var beredd eller villig att inleda en v�pnad konflikt f�r dominans i Asien. De var inte heller helt ovilliga att fr�mja Japans planer p� ett eventuellt anfall mot Sovjetunionen.
Eftersom Kuomintangregimen var mer r�dd f�r massorna �n f�r de japanska inkr�ktarna, v�gade den inte mobilisera folket i ett nationellt revolution�rt krig. Den valde ist�llet den alternativa �icke-motst�ndets� kurs vilket innebar att ge upp s� mycket mark som man m�ste, med f�rhoppningen att Japan skulle n�ja sig med Manchuriet eller, som mest, med Manchuriet och norra Kina. Till en b�rjan f�rs�kte den anv�nda bojkottvapnet, men under trycket fr�n Japans anfall mot Shanghai 1932 �vergav den detta och undertryckte aktivt bojkottkampanjen. D�refter f�rs�kte den visa sin anv�ndbarhet f�r japanerna genom att intensifiera sin framst�t mot b�nderna i centrala Kina och genom att krossa varje tillstymmelse till oberoende antijapansk r�relse.
Det blev n�stan automatiskt s�, att allteftersom alla befolkningsskikt under den japanska piskan i varierande grad sattes i r�relse f�r att g�ra motst�nd mot den japanska imperialismen, fann de sig var indragna i en kamp mot Kuomintangregimen. Studenter som f�rst och h�rdast reagerade mot Kuomintangs misslyckande att f�rsvara landets territorium trampade demonstrativt p� Kuomintangs fanor. De gjorde r�der mot Kuomintangs h�gkvarter och slog s�nder dem. De beslagtog t�g och str�mmade till Nanking i tusentals f�r att storma regeringens f�stningar. Precis som 1919 k�mpade de sig fram till de f�rr�diska ministrarna. De br�t sig in p� utrikesministeriet, misshandlade utrikesministern C. T. Wang (nu ambassad�r i Washington) och tvingade honom att avg�. De hindrade hans eftertr�dare V. K. Wellington Koo (nu ambassad�r i Paris) fr�n att tilltr�da tj�nsten. De avtvingade Chiang Kai-shek ett av hans redan ofta f�rekommande l�ften att offra livet i de norra slagf�lten. Men n�gra dagar senare, 15 december 1931, iscensatte Chiang en av sina strategiska avg�ngar. Fr�n �sk�darplats betraktade han n�r Sun Fo och Eugene Chen intog scenen f�r sitt bedr�vliga �gonblick, och tog p� sig ansvaret f�r att skjuta och hugga ner de demonstrerande studenterna som till slut likt boskap drevs ut ur fr�n Nanking. �verallt genomf�rde studenterna, med samma h�nsynsl�shet, spektakul�ra demonstrationer. I Shanghai h�ll de borgm�staren f�ngen och tvingade honom att avg�.
Studentr�relsen avtog r�tt snart. 1919 hade studenterna ant�nt den nationalistiska r�relsen som svepte med sig arbetare, b�nder och borgerliga nationalister i kamp f�r den andra kinesiska revolutionen. 1931 fl�mtade l�gan till och slocknade, ty studenterna f�rblev isolerade. 1919 uppmuntrade borgarklassen, som hade sporrats av framg�ngarna i kriget, studentupproret och steg fram f�r att leda den breda nationalistiska r�relsen som vaknat till liv. 1931 bek�mpade borgarklassen den antiimperialistiska r�relsen med hela sin styrka. 1919 ansl�t sig arbetarna, som just f�sts in i fabrikerna, snabbt till kampen och via dem v�cktes miljoner b�nder. 1931 f�rblev massorna, som fortfarande var passiva som ett resultat av de stora nederlagen 1927, or�rliga.[968]
Icke desto mindre fick bojkotten hjulen i de kinesiska fabrikerna att snurra lite snabbare. Det var en begynnande boom som b�rjade stimulera sj�lvf�rtroendet bland arbetarna. Strejker b�rjade bryta ur, men �verallt blev de strejkande nedklubbade och nedskjutna och besegrade. Organisationerna kontrollerades av Kuomintangs agenter och gangstrar. De flesta hade inga organisationer alls. Det fanns inget politiskt parti med ett ban�r och ett program som de kunde uppfatta som sitt eget.
Samma h�ndelser som s� totalt uppenbarade Kuomintangs fega roll blottade �ven obarmh�rtigt kommunistpartiets of�rm�ga och isolering. Det var helt of�rm�get att samla de krafter som Kuomintang skingrade och f�rtryckte. Det kunde inte omvandla den djupg�ende fientlighet som genomsyrade hela skikt av befolkningen, speciellt de som direkt utsattes f�r Japans imperialistiska attacker, till en organiserad styrka. I Manchuriet slog sig tusentals soldater och b�nder samman till frivilligarm�er, hunghudtze eller �banditer�, som �n idag forts�tter att skaka Henry Pu Yis os�kra tron. Bland dem hade kommunisterna f�ga eller inget inflytande.[969] Bland arbetarna i Manchuriets st�der hade partiet inget fotf�ste alls.[970] I Shanghai och andra st�rre st�der i det egentliga Kina hade partiet redan skilts fr�n arbetarklassen och kunde inte utnyttja den m�jlighet som invasionen erbj�d f�r att �terta den st�llning de f�rlorat. Kommunistiska intellektuella spelade en viss roll i studentr�relsen, men utan kontakt med arbetarna kunde de inte f�rhindra att r�relsen f�ll offer f�r Kuomintang-politikernas man�vrer och br�ts ned under slagen fr�n Kuomintangs h�nsynsl�sa terror.
Partiet fick inget gensvar p� de abstrakta antijapanska paroller som det utf�rdat. P� kort sikt kunde inte enbart patriotiska appeller utpl�na den l�nga rad av fatala misstag som hade f�rsvagat partiet och �delagt dess auktoritet och prestige bland arbetarna. Som vanligt publicerade Kominterns maskineri utomlands gl�dande rapporter om kommunistiska framg�ngar i den antijapanska r�relsen,[971] medan partiets press p� plats mer exakt speglade partiets verkliga svaghet. �Sedan 8 september har partiet och de r�da fackf�reningarna absolut inte haft n�gon som helst ledning inom arbetarr�relsen�, skrev R�da Fanan i december 1931. Fackf�reningskommitt�n hade �inte lyckats grunda en enda arbetartidning�, efter den japanska invasionen.[972] F�rs�k att bilda antijapanska organisationer bland arbetarna hade inte st�rre lycka. �De arbetande massorna har �nnu inte p� ett brett och aktivt s�tt deltagit i kampen�, skrev ett annat kommunistiskt organ tv� m�nader efter att invasionen hade inletts.
Detta beror � delvis p� det faktum att de r�da fackf�reningarna och deras f�rtrupp, kommunistpartiet, inte f�rm�dde samla massorna runt sig. I den praktiska kampen kn�t vi inte samman den antijapanska v�gen till en dj�rv framst�t av klasskampen. Trots att den brann av antijapanska k�nslor kunde den kinesiska arbetarklassen, speciellt i Shanghai, d�rf�r inte reagera direkt p� s�dana paroller som �Ner med de japanska r�varna!� �Mot ockupationen av Manchuriet!� � osv., eftersom dessa paroller �nnu inte knutits till arbetarklassens br�nnande krav lokalt, som t.ex. l�ne�kningar, bidrag till bost�der och ris. � Det �r klart att rent antijapanska paroller inte kan ge de strejkande l�ne�kningar och f�rb�ttringar av levnadsf�rh�llandena. [973]
Det var �ven under denna period som centralkommitt�ns arbetaravdelning skrev: �Vi har inte lyckats med att organisera en enda antiimperialistisk strejk�.[974]
Helt frist�ende fr�n partiet och trots det grymma f�rtrycket b�rjade en strejkr�relse f� fart i Shanghai. Arbetare i det kinesiska Wing On Cotton Mills, som dragit stor nytta av bojkotten av japanska varor, gick ut i strejk f�r h�jda l�ner i december. Flera arbetare d�dades i sammandrabbningar med Kuomintangs polis innan strejken krossades. Den 7 januari genomf�rdes en generalstrejk med 60 000 arbetare i Shanghais 34 japansk�gda bomullsfabriker. Strejken utlystes av rent ekonomiska sk�l mot l�nes�nkningar och avskedanden.[975] Efter tv� veckor hade alla utom 7 000 tvingats tillbaka till arbetet eller att s�ka annat arbete.
Sju dagar senare, den 28 januari, anf�ll den japanska flottan Shanghai. Helt ov�ntat och i strid mot Chiang Kai-sheks order gjorde nittonde Routearm�n envist motst�nd. Fem veckor av fientligheter f�ljde. Sju �r tidigare hade d�dandet av endast tretton studenter av brittisk polis utlyst en f�rlamande generalstrejk. Nu anv�nde sig de japanska anfallarna helt fritt av den Internationella bos�ttningens i teorin neutrala territorium som bas f�r de m�rdande flygangrepp och artilleribombardemang som skakade arbetarstadsdelen Chapei och d�dade tusentals civila. Trots detta s�g den stora majoriteten av arbetarna, d�r de flesta kastades ut i arbetsl�shet av fientligheterna, passivt p�. I bos�ttningen och i den franska frizonen rullade hjulen p� ungef�r som tidigare. En liten grupp arbetare stred sida vid sida med soldaterna i Woosung, och andra, som noga h�lls �tskilda fr�n soldaterna, sysselsattes bakom linjerna. Den stora massan av Shanghais arbetarklass ingrep inte.[976] Trots att man i efterhand h�vdade att man hade del i nittonde Routearm�ns �ra spelade kommunistpartiet i praktiken ingen roll alls i kampen.[977]
1933 beklagade den kommunistiska ledningen fortfarande �den bristande uth�lligheten i arbetet� i st�derna. De h�ll sina lokala kommitt�er ansvariga f�r misslyckandet att organisera en enda antijapansk arbetarorganisation i Tientsin eller Shanghai.[978]
Kommunistpartiet var of�rm�get att samla massorna mot den japanska imperialismen p� grund av att det varken hade kraften eller ett program som kunde samla dem till kamp mot den kinesiska borgarklassen. Det var det borgerliga Kuomintangs seger 1927 som hade banat v�g f�r den japanska imperialistiska aggressionen. Det var revolutionens nederlag och Kuomintangs f�rtryck under det efterf�ljande halva �rtiondet som avv�pnade massorna, psykologiskt och politiskt, st�llda inf�r den imperialistiska offensiven. Kommunistpartiet fick nu betala priset f�r sin of�rm�ga, sin roll och sitt ansvar i denna ansamling av katastrofer.
Under hela denna period dominerade borgarklassens reaktion och dess milit�rdiktatur s� totalt att inget annat parti f�rm�dde stiga fram och erbjuda n�gon form av effektiv opposition mot Kuomintang. Rivaliserande militarister utmanade Chiang Kai-sheks styre p� olika platser. De svepte hycklande in sig i antijapanska banderoller i f�rhoppningen att kunna utnyttja Chiangs uppenbara f�rr�deri. Men en efter en av k�pte han ut eller slog ner dem. Feng Yu-hsiang [Feng Yuxiang] h�jde en oberoende fana i Chahar i augusti 1933, men sl�t ett avtal med Chiang hellre �n att st�llas inf�r n�dv�ndigheten att fullf�lja sina ofta f�rekommande hot att f�ra krig mot inkr�ktarna. I november samma �r gick en grupp olikt�nkande Kuomintangpolitiker och bef�lhavarna f�r 19:e Routearm�n samman i en revolt mot Chiang som under n�gra veckor hade sitt centrum i provinsen Fukien. De gick s� l�ngt som att prelimin�rt flirta med kommunisterna, att f�rkunna att Kuomintang avskaffats och att �Folkets producentparti� skulle inta dess plats. Men �ven de besegrades av en enda salva av Chiangs silverkulor. 19:e routearm�n skingrades.
Radikala sm�borgerliga grupperingar som f�rs�kte uppr�tth�lla en principiell opposition mot Chiang Kai-sheks diktatur blev kortlivade. Wang Ching-weis klena motst�nd mot diktaturen uppl�stes helt n�r Wang gick �ver till Chiangs sida i januari 1931. Efter att Teng Yen-ta hade avr�ttats av Chiang 1931 levde Tengs Tredje Parti en oregelbunden tillvaro. Den sm�borgerliga oppositionen bestod av sm� sekter med intellektuella som samlats runt dissidentpolitiker och ambiti�sa generaler i flyktiga konspirationer som aldrig gick bortom mark och pengar. Chiang Kai-sheks milit�ra Kuomintangdiktatur var ett dyrt och otillr�ckligt politiskt instrument, men det var det b�sta som borgarklassen f�rm�dde skapa f�r att tj�na sina intressen.
Inom den kommunistiska r�relsen kom den enda konsekventa utmaningen mot kommunistpartiet fr�n den trotskistiska oppositionen. K�rnan utgjordes av en grupp studenter som �terv�nt fr�n Ryssland efter 1927. Medan de studerade vid Sun Yat-sen-universitetet i Moskva hade m�nga av dem hittat den enda sammanh�ngande f�rklaringen till den katastrof som hade drabbat revolutionen i den ryska v�nsteroppositionens dokument. De bildade sm� oberoende organisationer d� de utesl�ts efter att ha �ppet uttryckt sin kritik och b�rjade ge ut underjordiska skrifter. Under 1929 utesl�ts Chen Tu-hsiu och en ansenlig grupp av hans anh�ngare och �ven de levde en undanskymd tillvaro fram tills 1931, n�r alla oppositionella grupper gick samman under Internationella Kommunistiska F�rbundets fana. Precis som deras motsvarigheter i andra l�nder, fortsatte den kinesiska trotskistiska gruppen att betrakta sig som en fraktion inom kommunistpartiet. De f�rs�kte ut�va sitt inflytande f�r att �stadkomma f�r�ndringar i partiets politik som kunde m�jligg�ra ett �terintr�de i dess led. Oppositionen f�rblev d�rf�r en liten propagandaorganisation, som gav ut egna tidningar, men den kunde inte spela n�gon roll i klasskampen.
Trotskisterna led ocks� av den ideologiska f�rvirring som kom som ett oundvikligt efterspel till nederlagen och att massorna drog sig tillbaka fr�n den politiska arenan. Den politiska omorienteringsprocessen var en l�ngsam och sm�rtsam process och p� grund av isoleringen och terrorn f�rblev deras diskussioner till stort sett opr�vade i handling. N�r trotskisterna efter 1933 �vergav f�rs�ken att �reformera� Komintern och lanserade r�relsen f�r att skapa en Fj�rde International, omorganiserade de sig till Kommunistiska F�rbundet i Kina, och under 1934 b�rjade de f� fotf�ste i vissa fabriker i Shanghai.
Trots att de var f� till antalet undgick inte trotskisterna Kuomintangs tunga slag av terror. Angripna av sina stalinistiska motst�ndare som �kontrarevolution�rer� och som �Chiang Kai-sheks agenter� f�rlorade trotskisterna icke desto mindre vissa av sina b�sta kamrater till f�ljd av Chiang Kai-sheks terror. Tv� hela centralkommitt�er slogs ut av gripanden. Inte s� f� dog av tortyr och sv�lt i f�ngelse. Under 1932 greps Chen Tu-hsiu och elva andra och d�mdes till l�nga f�ngelsestraff. Under 1934 krossades �terigen den rekonstruerade centralkommitt�n i sm�bitar, d� fem av dess ledande medlemmar greps. Kuomintang ingrep mot sina �agenter� med samma obevekliga grymhet som de uppvisade mot alla som de betraktade som revolution�ra motst�ndare till dess styre.
�ven om trotskisterna aldrig samlade tillr�ckligt stor styrka f�r att f� n�got direkt inflytande �ver h�ndelser trummade de entr�get p� om behovet av ett grundl�ggande demokratiskt program som en oumb�rlig utg�ngspunkt f�r att �teruppv�cka arbetarr�relsen. Enbart p� detta s�tt, ans�g de, kunde arbetarr�relsen �teruppv�ckas och bli vad den en g�ng varit, spjutspetsen mot den japanska imperialismen. Det innebar att man m�ste genomf�ra ett t�lmodigt och outtr�ttligt organisatoriskt arbete p� fabrikerna, baserat p� arbetarnas enklaste dagskrav. N�r arbetare som strejkade f�r sm� f�rb�ttringar vad g�ller l�ner, arbetstid och bidrag till ris slogs ner, torterades och sk�ts, kunde de l�tt f�rst� inneb�rden av agitation f�r de mest grundl�ggande demokratiska r�ttigheterna � yttrandefrihet, pressfrihet, organisationsfrihet och m�tesfrihet. Dessa paroller f�ljde med direkt och begriplig logik ur minsta ekonomiska konflikt som arbetarna deltog i. Generaliserad till parollen om en nationalf�rsamling, vald av folket genom allm�n r�str�tt, erbj�d detta program en gemensam utg�ngspunkt f�r alla delar av befolkningen som f�rtrycktes och terroriserades av Kuomintangs milit�rdiktatur.
H�ndelseutvecklingen tvingade stalinisterna att, trots sig sj�lva, ta ett halvt steg i denna riktning. Deras eget program om �sovjetmakt� hade ingen omedelbar betydelse som arbetarna kunde f�rst�. Deras paroller �St�d R�da arm�n�, �St�d Sovjeterna�, hade ingen anknytning till arbetarnas omedelbara intressen och krav. Skr�mt av den vanmakt som detta d�mde partiet till, introducerade partiet under h�sten 1931 helt pl�tsligt parollen om en �vald folkmakt�, som l�t farligt likt trotskisternas paroll om en vald nationalf�rsamling. �ven om de gjorde m�nga f�rs�k kunde inte partiledningen ens f�r sina egna medlemmar p� ett tillfredsst�llande s�tt f�rklara skillnaden mellan �folkmakt� och �sovjetmakt� eller mellan �folkmakt� och �nationalf�rsamling�.[979] De kunde inte f�ra en s�dan diskussion till sin logiska slutsats, ty redan ett tillf�lligt antagande av parollen om �folkmakt� utgjorde ett svagt men omissk�nnligt erk�nnande av att kravet p� �sovjetmakt� inte fick n�got gensvar fr�n massorna som krossades under en borgerlig milit�rdiktatur. Vid sitt tolfte plenum i september 1932 f�reslog Kominterns centralkommitt� �uppr�ttandet av en vald folkregering� i Manchuriet[980]� men i praktiken �vergavs parollen i tysthet. Kommunistpartiet skulle senare p� nytt ta upp denna i grunden helt korrekta paroll, men omformulera den p� ett f�rvridet och vanskapt s�tt, vilket omvandlade den, inte till ett p�tryckningsmedel f�r arbetarnas revolution utan till en snara kring arbetarklassr�relsens nacke. Men detta skulle ske f�rst n�r experimentet med bondesovjeter p� landsbygden genomf�rts till slutet och dess misslyckande bekr�ftats till priset av tusentals b�nders liv.
Shanghaivapenvilan gav Chiang Kai-shek ett andrum och under sommaren 1932 �terupptog han sitt krig mot de r�da i centrala Kina. I f�rhoppningen att kunna utnyttja de antijapanska st�mningarna i de arm�er som skickades mot dem f�rklarade de r�da i april 1932 krig mot Japan.[981] Den 10 januari 1933, precis innan Japans anfall mot Jehol, erbj�d R�da arm�n en enhetsfront med varje v�pnad styrka som deltog i striderna mot de invaderande imperialisterna.[982] Med de villkor de erbj�d, upph�rande av de antir�da fientligheterna, beviljande av demokratiska r�ttigheter �t folket och bev�pning av massorna, erk�nde de r�da ledarna �terigen att de var tvungna att �terg� till ett demokratiskt minimiprogram om de alls skulle ha n�gra f�rhoppningar om att kunna bryta isoleringen i sina f�stningar i bergen. Men Chiang Kai-shek hoppades fortfarande p� att japanerna skulle vara n�jda med de eftergifter han hade gjort och koncentrerade sig p� att s�kerst�lla sin egen makt i centrala Kina genom att krossa de upproriska b�nderna. Kommunisterna saknade masst�d i Kuomintangarm�ernas eftertrupper och kunde inte tvinga fram n�got st�d f�r sitt rimliga erbjudande om en enhetsfront. Efter debaclet i Jehol i mars 1933 samlade Chiang Kai-shek sina generaler i Kuling och upprepade med sk�rpa sin grundl�ggande strategi: �Tills kommunisterna �r utrotade �r det meningsl�st att tala om motst�nd mot japanerna!� Han hotade med �h�rd bestraffning� f�r de av hans officerare som ans�g att f�rslaget om enhetsfront f�rtj�nade �verv�gande. [983] Kriget mot bondesovjeterna fortsatte, och �ven om det tog honom till slutet av 1934, �tertog Chiang till slut S�dra Kiangsi. Under det f�ljande �ret k�mpade sig R�da arm�n fram genom delar av nio provinser, �ver floder och �ver de h�ga bergskammar som gr�nsade mot Tibet. Chiang Kai-shek skickade sina b�sta divisioner f�r att f�rf�lja dem, men de kom aldrig ikapp den g�ckande fienden. I en uppvisning av enast�ende strategisk skicklighet och ett mod som uth�rdade tunga f�rluster och h�rda vederm�dor, f�renade sig R�da arm�n med andra r�da styrkor som tagit sig till Szechwan tv� �r tidigare, och kom slutligen fram till Shensi i oktober 1935.
De r�das flykt v�sterut och den p�tvingade avvecklingen av Kiangsis �Sovjetrepublik� var inte bara ett milit�rt nederlag f�r de r�da. Faktum �r, att R�da arm�n genom att komma undan mer eller mindre intakt f�rhindrade ett f�rverkligande av Chiangs �tr�dda m�l � att utrota de r�da styrkorna fysiskt. Nederlaget var fr�mst politiskt. Det avslutade f�rs�ket att etablera en revolution�r makt som uteslutande baserade sig p� splittrade delar av en upprorisk bondeklass. De r�da tvingades inte enbart att l�mna Kiangsis b�nder �t sitt �de. De tvingades ocks� �verge den politik som lett in i en hoppl�s �terv�ndsgr�nd. Mycket har sagts och skrivits om sovjetrevolutionens n�ra f�rest�ende seger i hela Kina som en n�dv�ndig f�ruts�ttning f�r att f�ra ett nationellt revolution�rt krig mot Japan.[984] Vid den andra sovjetkongressen, som h�lls i Juichin i januari 1934, �v�xte Sovjetkina stadigt och vann �vertag� som ett resultat av den �o�vervinnerliga framryckande Sovjetrevolutionen�.[985] Detta var det �nsket�nkande som man tvingades �verge tillsammans med sovjetdistrikten i Kiangsi n�r R�da arm�n marscherade v�sterut.
Efter att ha misslyckats med att bli ett instrument i arbetarklassens h�nder b�rjade R�da arm�n och kommunistpartiet nu att r�ra sig i riktning mot borgarklassen. Kapitulationsst�mningar hade redan b�rjat gripa tag i stora delar av partiapparaten. I st�derna gick m�ngder av unga kommunister, demoraliserade av nederlagen i Kiangsi och utan n�gra nya framtidsperspektiv i sikte, �ver till Kuomintang. Chiang Kai-sheks terrorapparat s�g upp dessa �verl�pare och anv�nde deras f�rr�derier f�r att fullborda skingrandet och f�rintandet av vad som fanns kvar av kommunistpartiet i st�derna.[986] Deras �tertaganden och f�rnekanden av kommunismen fyllde dagspressen. Som spioner och polisagenter f�rorsakade de att m�ngder av deras tidigare kamrater greps. Partimedlemmar var r�dda f�r att visa sig p� gatorna d�r de kunde uppt�ckas. M�nga flydde till andra st�der. Alla partiaktiviteter upph�rde att fungera. Apparaten, i b�sta fall kraftl�s, f�ll s�nder. Under de sista m�naderna i Kiangsi var det inte bara R�da arm�ns soldater som deserterade utan �ven h�ga bef�l.� Veteraner som Kung Hochung och Chiang Yi gick �ver till fienden och f�rklarade att de inte s�g n�got hopp f�r Kiangsis sovjeter.[987] Partiet angrep alla dessa desert�rer som fega �verl�pare, men de skulle snart f�lja i deras fotsteg och �terf�renas med dem i Kuomintangs l�ger, f�r i Moskva var Komintern redan p� v�g att med ett enda streck radera det kinesiska sovjetexperimentets magra balansr�kning.
Medan R�da arm�n marscherade genom v�stra Kina mot en ny v�ndpunkt i sin historia, fullbordade Kommunistiska internationalen under sin sjunde v�rldskongress i Moskva (juli 1935) en oml�ggning av politiken som skulle markera dess slutliga nedl�ggning av kampen f�r en prolet�r revolution. Det tyska kommunistpartiets sammanbrott och Hitlers seger hade helt kullkastat den internationella j�mvikten i Europa och avl�gsnat det tyska proletariatets m�ktiga organisationer, den potentiellt starkaste revolution�ra kraften i efterkrigseuropa, fr�n scenen. Hitler f�rs�kte n� en allians med Japan och k�pslog �ppet med Storbritannien och Frankrike om att f� fria h�nder mot Sovjetunionen. Sovjetbyr�kratin gjorde en panikv�ndning. Storbritannien och Frankrike, som ig�r var det antisovjetiska blockets huvudorganisat�rer, blev �freds�lskande� demokratier som skulle uppvaktas och vinnas som potentiella allierade mot den tyska fascismen. Kommunistpartierna i alla l�nder f�rvandlades mer �ppet och oreserverat �n n�gonsin tidigare till blinda instrument f�r Stalins utrikespolitik. Komintern meddelade nu att man inte k�mpade f�r den prolet�ra revolutionen utan f�r borgerlig demokrati. Kommunistpartierna st�llde in all opposition mot de kapitalistiska regeringarna i utbyte mot allianser med Moskva, som i fallen Frankrike och Tjeckoslovakien, eller blev till p�tryckningsorgan f�r att slutf�ra s�dana allanser, som n�r det g�llde USA och Storbritannien.
Kina intog naturligtvis en nyckelroll i sovjetbyr�kratins ber�kningar. Omfattningen p� de sv�righeter som Japan st�tte p� i Kina skulle till stor del avg�ra tidpunkten f�r och hur kraftfullt dess oundvikliga anfall mot Sovjetunionen skulle bli. Det blev d�rmed ett av de fr�msta m�len f�r den sovjetiska diplomatin att f�rhindra att Kuomintangregeringen gick samman med Japan i en antisovjetisk pakt och, om m�jligt, v�nda den till en antijapansk inst�llning. Nederlagen i Kiangsi �vertygade Moskvas strateger om att den kinesiska R�da arm�n som s�dan var helt otillr�cklig f�r ett s�dant syfte. Efter att f�r l�nge sedan ha �vergivit allt hopp om en kinesisk prolet�r revolution, v�nde sig sovjetbyr�kratin �terigen till den kinesiska borgarklassen. I utbyte mot en allians mot Japan besl�t den att erbjuda R�da arm�ns tj�nster och avbryta jordbrukskampen.
Kominterns sjunde kongress tog endast det f�rsta steget l�ngs denna v�g. Den drog ett streck �ver�sovjetkinas� debetsaldo och angav en ny kurs f�r det kinesiska kommunistpartiet mot en ny �nationell enhetsfront�. 1933 hade Wang Ming kr�vt att �Kuomintang som det nationella f�rr�deriets och den nationella skammens regering skulle st�rtas som en f�ruts�ttning f�r att framg�ngsrikt kunna genomf�ra det nationella revolutionskriget� och hade deklarerat att detta endast kunde f�rverkligas �(av) sovjetregeringen och R�da arm�n�.[988] Detta perspektiv �vergavs nu med knappt en blick bak�t. �Kommunistpartiet�, meddelade Wang vid sjunde kongressen, �har inga andra medel f�r en allm�n mobilisering av hela den kinesiska nationen f�r det heliga nationella revolution�ra kriget mot den japanska imperialismen �n den antiimperialistiska enhetsfrontens taktik�. Detta skulle g�ras genom att v�dja �till hela folket, alla partier, grupper, trupper, massorganisationer och till alla prominenta politiska och sociala ledare, att tillsammans med oss organisera en allkinesisk folkregering f�r nationellt f�rsvar och en allkinesisk enad antijapansk nationell f�rsvarsarm�.[989]
Som h�ndelseutvecklingen skulle visa, kom detta att bli en �verg�ngsformel i riktning mot �terskapandet av ett block mellan kommunistpartiet och Kuomintang. Inb�rdeskriget mellan Kuomintang och R�da arm�n hade p�g�tt under sju �r och p�gick fortfarande, partiet beh�vde tid f�r att omskola sina styrkor f�r den nya v�ndningen och f�r att inleda uppvaktningen av borgarklassen. Det var n�dv�ndigt att r�kna med den m�jligheten att Chiang Kai-shek och Kuomintang redan hade lutat sig s� l�ngt i riktning mot japanerna att den �nationella enhetsfronten� fortfarande m�ste byggas mot dem. Vid den sjunde kongressen talade Wang Ming fortfarande om �Kuomintangs exempell�sa och sk�ndliga nationella f�rr�deri� och karakt�riserade Chiang Kai-shek som �det kinesiska folkets �rkef�rr�dare�.[990]
Under n�ra ett �r efter den sjunde kongressen flirtade de kinesiska kommunisterna med diverse olikt�nkande politiker och generaler, i sydv�st med Chen Chi-tang, Li Tsung-jen och Pai Chung-hsi, i Nanking med Sun Fo och Feng Yuhsiang, i nordv�st med Chang Hsueh-liang. Men ingen av dem var tillr�ckligt stark f�r att f� �vertaget �ver Chiang. I sitt arbete med att uppvakta �alla� partier medgav kommunistpartiet till slut att det fanns bara ett, Kuomintang. Under sina f�rs�k att uppvakta �alla� framst�ende ledare erk�nde de snart att det fanns endast en, Chiang Kai-shek, att r�kna med. I b�rjan av 1936 str�ckte Mao Tse-tung offentligt ut �en v�nskaplig hand� till Chiang om han tog till vapen mot Japan.[991] Kommunistpartiet b�rjade, i en rad �ppna brev, artiklar och telegram, att erbjuda Kuomintang allt mer specifika garantier f�r att �vertyga borgaklassen om att det inte l�ngre hotade n�gra grundl�ggande borgerliga intressen, utan ist�llet skulle tj�na dem v�l.
Vid den sjunde kongressen hade Wang Ming refererat till den �nationella enhetsfronten� fr�n 1927 med f�ljande ord:
Vi vet fr�n historien om Kinas kommunistiska partis kamp, att n�r opportunisterna i dess ledning, under ledning av Chen Tu-hsiu, st�llde den nationella enhetsfrontens taktik i motsatsst�llning mot klasskampens uppgift vid den revolution�ra r�relsen kritiska stund 1927, n�r dessa opportunister, f�r att bevara en nationell enhetsfront med en del av den nationella borgarklassen, gav upp arbetarklassens revolution�ra kamp i f�rsvaret av dess viktiga intressen, gav upp bondeklassens jordrevolution � f�rde de 1927 �rs revolution till nederlag.[992]
Knappt ett decennium senare �vertr�ffades Chen Tu-hsius opportunism av Mao Tse-tung med bred marginal. Han erbj�d den kinesiska borgarklassen samma �desdigra f�rnekande av den revolution�ra kampen, men gick ett steg l�ngre: han erbj�d medvetna och avsiktliga garantier som gick ut p� att om revolutionens krafter �terigen skulle h�ja sina huvuden var det kinesiska kommunistpartiet redo att spela b�delns roll. V�gledd av Stalin hade Chen Tu-hsiu krossat den andra kinesiska revolutionen genom ett block med borgarklassen.. Mao Tse-tung � och Stalin � f�rs�kte nu f�rnya detta block genom att i f�rv�g erbjuda sig att strypa den tredje.
Under de p�g�ende f�rhandlingarna om enhetsfronten kr�vde det Nationella fr�lsningsf�rbundet, en sm�borgerlig nationalistisk organisation, otvetydiga garantier av detta slag fr�n kommunistpartiet:
Vi hoppas att det kinesiska kommunistpartiet genom konkreta handlingar kommer att visa att det �r uppriktigt i sin �nskan att enas med andra partier. � I de distrikt som R�da arm�n ockuperar, d�r det finns f�rm�gnare b�nder, m�ste �garna och k�pm�nnen behandlas liberalt. Alla anstr�ngningar m�ste g�ras f�r att undvika konflikter mellan arbetare och arbetsgivare i storst�derna f�r att inte hindra uppbygget av enhetsfronten f�r att r�dda landet.
� De nationella fr�lsningskommitt�erna och andra massorganisationer inneh�ller allt oftare unga m�nniskor med instabila ideal som vid antijapanska m�ten f�r fram � s�dana paroller som �klass mot klass� och �kamp mot Kuomintang och Kuomintangregeringen�, till stor skada f�r enhetsfronten. � Det �r v�r fasta �vertygelse att ett s�dant agerade inte har sitt ursprung i kommunistpartiet. � Vi anser att kommunistpartiet omedelbart m�ste r�tta till situationen. Dessutom upptr�der h�r och d�r f�rband som kallar sig kommunistiska partisaner och tar lagen i egna h�nder. Om dessa odisciplinerade f�rband st�r under kommunistpartiets kontroll m�ste detta vidta str�nga metoder mot dem eller vid tidigast m�jliga tillf�lle klarg�ra att det p� intet s�tt har n�got att g�ra med dessa f�rband. [993]
P� var och en av dessa punkter gav Mao Tse-tung den 10 augusti 1936 ett tydligt svar. Han meddelade att �Arbetarnas och b�ndernas regering� hade bytt namn till �Folkets sovjetregering� och att �Arbetarnas och b�ndernas arm� blivit �Folkets r�da arme�. Han rapporterade att alla tidigare lagar i sovjetdistrikten som begr�nsade borgarklassens medborgerliga r�ttigheter redan dragits tillbaka och fortsatte d�refter:
Vi har redan antagit ett beslut att inte konfiskera de rika b�ndernas jord. � Vi kommer inte att konfiskera de sm� handelsm�nnens och kapitalisternas egendomar och fabriker. Vi skyddar deras f�retag. � Vad g�ller de aktiva antijapanska officerarna och storgods�garna kan vi konstatera att deras gods och egendomar inte �r f�rem�l f�r konfiskation.
Vad g�ller problemet med f�rh�llandet mellan kapital och arbetskraft i de sovjetiska distrikten har vi inf�rt minimivillkor f�r att f�rb�ttra levnadsstandarden f�r arbetarna. Arbetarna och kapitalisterna har f�rhandlat fram ett avtal om villkoren som baseras p� den faktiska situationen i varje f�retag och detta �r bindande f�r b�da sidor. Avtalet g�r slut p� on�diga strejker och sabotage. De gamla lagarna om arbetarkontroll och ledning i de olika f�retagen har avskaffats. Arbetarna har f�tt r�det att inte st�lla krav som kan vara st�rre �n vad som kan beviljas. � I de icke-sovjetiska distrikten �r det v�r avsikt att inte framh�va den antikapitalistiska kampen,[994] dock �r vi f�r att f�rb�ttra levnadsstandarden f�r arbetarna. � B�de kapitalisternas och arbetarnas gemensamma intressen grundas p� kampen mot den imperialistiska aggressionen.
Den omst�ndigheten att partisanerna i Hupeh, Hunan, Kiangsi, Fukien, Chekiang och p� andra platser fram tills nu misslyckats med att f�lja de lagar som vi helt nyligen inf�rt beror p� det faktum att v�ra instruktioner inte har kunnat f�ras ut till dem p� grund av olika hinder. Dessutom kan det vara s� att de upprepade f�rs�ken att kv�va partisanr�relsen i dessa distrikt, vilka ofelbart f�ljts av obeskrivliga illd�d, resulterat i att h�mndbeg�r (!) f�tt �vertaget p� sina h�ll. Vi �r emellertid av den �sikten att detta �r en felaktig inst�llning. Vi �r v�ldigt angel�gna att omedelbart r�tta till dessa misstag.
Mao lovade ocks� att �tillr�ttavisa� de �verilade handlingarna hos de unga m�n som var fr�cka nog att tala om �klass mot klass� och tillfogade: �Vad vi �r mest intresserade av och det vi anser vara viktigast �r att alla partier och grupper b�r behandla oss utan fiendskap och ha m�len f�r kampen mot Japan i �tanke f�r att r�dda landet. Vi ska h�danefter inte f�sta n�gon betydelse vid meningsskiljaktigheter i andra fr�gor�.[995]
T�nk om arbetarna, utan att fr�ga kommunisternas om lov, skulle �betona� den antikapitalistiska kampen? T�nk om b�nderna, utan att fr�ga om lov, skulle forts�tta att p� egen hand konfiskera jorden? T�nk, kort sagt, om massorna, precis som 1927, fortsatte bortom alla partier och alla ledare kampen i sina egna intressen? Var det verkligen s� enkelt att gl�mma att ropet p� ��verdrifter� under 1927 hade f�ljts av det brutalaste f�rtryck? Vid den sjunde v�rldskongressen kunde Wang Ming fortfarande tala om �revolutionens nederlag� 1927, men nu hade �ven den delen av historien skrivits om:
�Vi �r beredda att bilda en stark revolution�r enhetsfront med er�, skrev kommunistpartiet till Kuomintang 25 augusti 1936,
som var fallet under den � stora kinesiska revolutionen 1925-27, d� det existerade en bred enhetsfront f�r kamp mot nationellt och feodalt f�rtryck, eftersom det �r det enda s�ttet att r�dda v�rt land idag. Ni � har �nnu inte gl�mt den �rorika historien om samarbetet mellan kommunistpartiet och Kuomintang. � Det var just tack vare detta samarbete som alla nationella och feodala f�rtryckare darrade inf�r oss. Vid den tiden var v�ra nationella f�rtryckare, och d� speciellt den japanska imperialismen, v�ldigt r�dda f�r att v�rt samarbete kunde leda till slutseger och Kinas totala befrielse. D�rf�r s�dde de tvistefr�n mellan oss och tillgrep alla sorters medel, hotelser och frestelser vilket resulterade i att en sida gav upp samarbetet och begravde enhetsfronten. K�nner ni inte samvetskval n�r ni idag erinrar er detta? [996]
Chiang Kai-shek k�nde inget stygn i sitt samvete av de besegrade motst�ndarnas fj�sk. Han hade inte alls gl�mt de ��rorika� resultaten fr�n sitt f�rsta block med Komintern. Detta hade f�rt honom till makten �ver det kinesiska folkets slagna kropp.� Inte mer �n nu hade det d� handlat om samvete, utan om politisk �ndam�lsenlighet. Chiang Kai-shek, skapare och brytare av tusen principl�sa allianser, brydde sig inte om hycklande uppmaningar fr�n ett parti som han med oh�mmad brutalitet hade utnyttjat och krossat och som han nu �ter kunde anv�nda sig av om det passade honom. Om han b�rjade �verv�ga det l�mpliga i att acceptera den kapitulation som man erbj�d honom, var det p� grund av att ett helt m�nster av omst�ndigheter tvingade den kinesiska borgarklassen att, om �n sent, besluta sig f�r att b�rja g�ra motst�nd mot de japanska imperialisterna fortsatta invasion.
Under n�stan tv� �r hade den kinesiska borgarklassen andats den uppfriskande luften hos ett ekonomiskt uppsving. Efter en inledning med en rekordsk�rd 1935 steg den ekonomiska kurvan stadigt fr�n 1934 �rs l�gvattenm�rke. Den kinesiska uppg�ngen gick i takt med den globala konjunkturuppg�ngen och k�nnetecknades av nya framsteg inom handel, int�kter och produktion. Den kinesiska valutan var h�rt skakad av den sv�ra silverbrist som 1934 sk�rptes av Washingtons silverink�pspolitik, och devalverades i november 1935 och kn�ts till det brittiska pundet. Silveraktier f�rstatligades och s�ldes d�refter utomlands mot k�p av utl�ndsk valuta. Denna operation genomf�rdes under direkt tillsyn av brittiska finansministeriet, som i Kina representerades av sir Fredrick Leith-Ross. Industrin stimulerades p� nytt. Under 1936 investerade kinesiska banker 109 000 000 dollar (i kinesisk valuta) i tillverkningsindustrier. Kinas kreditst�llning utomlands f�rb�ttrades och i slutet av 1936 inleddes f�rhandlingar om ett brittiskt l�n p� 30 000 000 pund som framg�ngsrikt slutf�rdes i London i juni �ret d�rp�. H. H. Kung, finansministern som �kte till Europa f�r att slutf�ra avtalet, ordnade �ven betydande krediter i andra europeiska huvudst�der och ett v�ldigt f�rm�nlig guldutbytesavtal i Washington. J�rnv�gs- och industriprojekt som l�nge varit vilande tycktes nu kunna f�rverkligas.
Den ekonomiska �terupph�mtningen �tf�ljdes av en f�rb�ttrad politisk stabilitet. Chiang Kai-shek hade lyckats genomf�ra de flesta av sina planer p� att milit�rt ena landet.
Det nederlag som drabbade de r�da i Kiangsi hade avl�gsnat det enda viktiga revolution�ra hotet fr�n hans n�romr�de. F�rf�ljelsen av de r�da i v�ster gav f�r f�rsta g�ngen Chiang en m�jlighet att utstr�cka sitt inflytande �ver provinserna Kweichow, Yunnan och Szechwan. Under 1935 gjorde Chiang demonstrativt en flygtur �ver de v�stra provinserna, till Shansi, och till och med till Inre Mongoliet. �verallt togs han emot som en herre �ver allt han �verblickade. Det sista viktiga f�stet med regionalt styre, i sydv�st, er�vrade han n�stan oblodigt i juli 1936, n�r hans trupper �terigen marscherade genom Kanton p� tio�rsdagen av hans avf�rd fr�n den staden f�r marschen mot makten norrut l�ngs Yangtze.
Dessa f�rb�ttringar av den kinesiska borgarklassens politiska och ekonomiska st�llning stimulerade nya och uppiggande st�mningar hos densamma. Den s�g klart hur dess ekonomiska bas hotades av Japans entr�gna krav p� ett �sino-japanskt samarbete�. Japans gradvisa er�vring av den kinesiska bomullsindustrin, som fortsatte mitt under �terh�mtningen, gav en f�rsmak av vad detta �samarbete� verkligen innebar. Vad g�ller Japans andra principiella krav p� �samarbete mot kommunismen�, var det inte sv�rt att uppt�cka en omskrivning av Japans r�tt att bes�tta Kina. Med en st�rre fasthet �n vad han dittills v�gat uppvisa, informerade Chiang Kai-shek i september 1936 den japanska ambassad�ren om att dessa villkor var fullst�ndigt oacceptabla.
Chiang r�knade dock �nnu inte med att faktisk strida mot Japan. Han r�knade snarare med att anv�nda sin st�rkta st�llning f�r att tvinga fram en modifiering av Japans krav. F�r att f�rs�kra sig om en fullst�ndig konsolidering av sin makt ans�g han det fortfarande vara n�dv�ndigt att utdela ett slutligt slag mot de r�da, p� vars kapitulation han �nnu inte till fullo trodde. Han utformade denna plan i oktober n�r Chang Hsueh-liang i Sian f�reslog att man skulle avsluta inb�rdeskriget, sluta en allians med Sovjetunionen och omedelbart g�ra motst�nd mot Japan. �Jag kommer aldrig att tala om detta f�rr�n varje r�d soldat i Kina �r utpl�nad och varje kommunist sitter i f�ngelse�, p�st�tts Chiang ha svarat. �F�rst d� blir det m�jligt att samarbeta med Ryssland.� [997]
Den m�naden gjorde en arm� med Manchukosoldater under japansk kontroll och irregulj�ra trupper fr�n Inre Mongoliet en framst�t �ver gr�nsen mot Suiyuan. Chiang gav inte mycket mer �n moralisk uppmuntran till de provinsiella styrkor som framg�ngsrikt gjorde motst�nd mot invasionsf�rs�ktet. Flera av hans divisioner flyttades in i Suiyuan men endast f�r att se till att konflikten h�lls inom lokala gr�nser och att man inte skulle g�ra n�gra f�rs�k till framryckning mot Chahar. Medan Suiyuans seger fick en elektrifierande effekt p� den v�xande antijapanska r�relsen bland viktiga sektioner av borgarklassen, var Chiang fortfarande mer angel�gen om att forts�tta sitt f�ltt�g mot de r�da i Shensi. Han grep sju framst�ende ledare f�r det nationella fr�lsningsf�rbundet i Shanghai och skingrade med v�ld nya antijapanska studentdemonstrationer som b�rjade f�rekomma. Han var �nnu inte beredd att acceptera kommunisternas underkastelse och f�redrog att slutf�ra underkuvandet av dem med milit�ra medel.
N�r Chang Hsueh-liangs trupper inte ville bryta sin faktiska fred med de r�da l�ngs gr�nsen mot Shensi satte Chiang in sin f�rsta arm�. N�r den led nederlag mot de r�da i Kansu fl�g Chiang till Sian i december, fast besluten att tvinga den b�ngstyriga nord�stra arm�n att lyda hans order eller tvinga den att dra sig tillbaka s�derut och ers�tta den med egna styrkor. Dessa ber�kningar kullkastades p� ett spektakul�rt s�tt, n�r officerarna och manskapet i Sian-garnisonen gjorde uppror natten till den 11 december och tillf�ngatog Chiang tillsammans med hans n�rmaste r�dgivare.
Tillf�ngatagen och ihopkrupen p� en bergssida i sin natts�rk, hade Chiang inte bara fullst�ndigt f�rlorat �ansiktet�, han befann sig i uppenbar livsfara. I den manchuriska arm�ns led mullrade kravet p� att han skulle st�llas inf�r en �folkdomstol� f�r alla brott som han beg�tt. Kuomintangdiktatorns liv skulle inte ha varit v�rt ett rutten lingon om soldaterna f�tt igenom sin vilja. I Nanking var Chiangs underlydande generaler och bihang, som fortfarande var f�r att g� med p� Japans villkor, s�kra p� att han inte skulle undkomma med livet i beh�ll. F�r att se till detta b�rjade de flytta fram trupper mot Shensis gr�ns f�r en �straffexpedition� mot rebellerna och beordrade upp flygplan f�r hotfulla uppvisningar �ver Sian. D�r f�rs�kte Chang Hsueh-liang pressa Chiang att anta ett dj�rvt antijapanskt program. Han varnade f�r att han inte skulle kunna kontrollera sina yngre officerare och soldater om Chiang v�grade g� med p� deras allt st�rre krav p� att avbryta inb�rdeskriget och inleda en kampanj mot er�vrarna av det Manchuriska fosterlandet. Manchuriets f�rre h�rskare skulle inte sj�lv ha kunnat r�dda Chiangs liv. Kommunisterna kunde det d�remot och de ingrep och ut�vade hela sitt �stora inflytande hos Tungpei (den manchuriska arm�n) f�r att r�dda Chiang och skicka tillbaka honom som nationell ledare till Nanking�.[998]
En av de mest dramatiska och, om vi ska d�ma efter efterspelet, definitivt en av de viktigaste incidenterna under Chiangs p�tvingade vistelse i Shensis huvudstad, var hans m�te med Chou En-lai som ledde den kommunistiska delegationen i Sian. Huvudakt�rerna i vad som m�ste ha varit en minnesv�rd scen har sj�lva �nnu inte beskrivit den. Chiang har i sina senare utgivna memoarer inte ens n�mnt den.[999] Enligt en redog�relse bleknade generalissimusen n�r Chou steg in i hans rum. Han verkade tro att han skulle �verl�mnas till de r�da. Chou En-lai, m�ste han ha dragit sig till minnes, hade varit vice bef�lhavare f�r de strejkvakter i Shanghai som skjutits och huggits ner p� Chiangs order den blodiga aprilmorgonen tio �r tidigare. Det var sv�rt, �ven f�r Chiang Kai-shek, att tro att m�n som han s� h�nsynsl�st f�rr�tt och jagat verkligen erbj�d sig att �terigen st�lla sig sj�lva till hans f�rfogande. Chou, forts�tter redog�relsen, kom in, �h�lsade v�nligt� och �erk�nde honom som �verbef�lhavare�. Han b�rjade f�rklara kommunistpartiets nya politik. �Chiang satt f�rst kyligt tyst men tinade efterhand upp samtidigt som han � lyssnade�.� Flera m�ten f�ljde. Han blev allt mer �vertygad om att inte enbart hans direkta kidnappare, utan �ven de r�da, var uppritkiga i sitt motst�nd mot inb�rdeskriget och sin beredvillighet att samverka i landets fredliga enande, under hans egen ledning, f�rutsatt att han utformade en politik som var positiv till v�pnat motst�nd mot Japan.[1000] Vad Chiang till slut f�rstod i Sian var att kommunisterna erbj�d honom sin oreserverade kapitulation om han bara antog en politik som han redan halv om halvt hade beslutat om. Han ins�g att det var d�raktigt av honom att insistera p� att krossa kommunisterna med milit�ra medel, n�r de var fullt beredda att �terigen tj�na hans politiska syften.[1001] Chiang gick i princip med p� de f�rslag som presenterades f�r honom. Han sl�pptes p� juldagen och fl�gs tillbaka till Nanking. Efter en rad av slingrande och fullst�ndigt lyckade man�vrer, sammankallade Chiang sex veckor senare ett plenarm�te med Kuomintangs centrala exekutivkommitt�. Till detta m�te telegraferade kommunistpartiet sitt erbjudande: �Att upph�ra med den v�pnade kampen f�r att f�rs�ka st�rta Kuomintangregeringen; att byta namn p� sovjetregeringen till Administrationen f�r den kinesiska republikens speciella omr�de; att kalla R�da arm�n f�r den Nationella revolution�ra arm�n som ska underordnas Nankingregeringen och dess kommission f�r milit�ra fr�gor; att inf�ra en demokratisk administration i de speciella omr�dena; att sluta konfiskera jord tillh�rande gods�gare och f�rverkliga den antijapanska nationella enhetsfrontens program�.[1002]
Kuomintangs plenarm�te meddelade troskyldigast att regeringen, precis som tidigare, skulle forts�tta att v�rna om nationens suver�nitet och var besluten att, som tidigare, �utrota kommunisterna�. D�rp� meddelade de sina formella villkor f�r att acceptera kommunisternas underkastelse: (1) Avskaffa R�da arm�n och inkorporera den i regeringens arm�er under bef�l av Kommissionen f�r milit�ra fr�gor. (2) Uppl�sa �sovjetrepubliken�. (3) Upph�ra med all kommunistisk propaganda. (4) �verge klasskampen.[1003]
Kommunistpartiet accepterade formellt dessa villkor den 15 mars, men inv�nde att det redan hade genomf�rt de viktigaste villkoren och �p� eget initiativ proklamerat att man upph�rt med att konfiskera gods�garnas jord� som bevis p� att �kommunistpartiet inte f�respr�kar klasskamp�.[1004] R�da arm�n tilldelades d�refter ett �garnisonsomr�de� i Norra Shensi och b�rjade ta emot regelbundet st�d fr�n Nanking. En kongress f�r ungkommunisterna som h�lls i Yenan, Shensi, i april valde Chiang Kai-shek och andra generaler i Nanking till dess presidium tillsammans med Chu The och Mao Tse-tung.[1005]
�Fushih �r centrum f�r det kinesiska kommunistpartiets aktiviteter�, skrev en bes�kare till Norra Shensi.
Men det f�rekommer inget f�rtryck av gods�gare, ingen jorduppdelning. Inte ett blad med kommunistisk propaganda kan hittas. P� v�ggarna l�ngs gatorna finns endast affischer med paroller som kr�ver krig mot angriparen, f�r nationell r�ddning och f�r nationellt enande p� fredligt v�g. Parollen �L�t oss st�dja general Chiang som ledare i det antijapanska kriget� �r den popul�raste av alla och finns �verallt.[1006]
Vad tyckte R�da arm�ns k�mpar om dessa snabba f�r�ndringar? Vad tyckte b�nderna om den nya politiken? Hur enkelt kunde det kinesiska kommunistpartiet pracka p� dem den �nya linjen�? Endast framtiden kommer att slutgiltigt besvara dessa fr�gor. R�da arm�n i Shensi 1937 var i alla fall inte l�ngre den arm� som k�mpat s� l�nge och s� h�rt f�r jord och mot Kuomintang. Den arm� som st�lldes till Chiang Kai-sheks f�rfogande hade omkring 90 000 man. Av dessa var mindre �n en tredjedel �verlevande fr�n den l�nga marschen fr�n Kiangsi. �Av de omkring 90 000 regulj�ra soldaterna h�r�, ber�ttade Chu The f�r en utl�ndsk bes�kare, �kommer endast 20 000 eller 30 000 ursprungligen fr�n Kiangsidistriktet. Omkring 30 000 rekryterades l�ngs v�gen, fr�mst i Szechwan och resten fr�n lokala omr�den�.[1007] Ytterligare en bes�kare i Shensi fick under sommaren 1936 n�gra korta glimtar av de misstankar som v�ckts hos dessa soldater av de nya och obekanta orderna man b�rjat f�. �Vi m�ste intensifiera skolningsarbetet bland v�ra egna soldater�, ber�ttade Peng Teh-huai f�r honom.
Vid flera tillf�llen har de v�ra brutit mot enhetsfrontspolitiken genom att skjuta p� soldater, som vi till�tit dra sig tillbaka. Vid andra tillf�llen har manskapet tvekat att �terl�mna er�vrade vapen och flera g�nger m�st beordras g�ra det. Detta �r inte bristande disciplin utan bristande f�rtroende f�r chefernas order, vilket visar att manskapet inte till fullo f�rst�r sk�len f�r s�dana handlingar, och somliga soldater anklagar faktiskt sina ledare f�r �kontrarevolution�ra order�.[1008]
En annan journalist fr�gade n�gra m�nader senare en sovjetfunktion�r om vad folket tyckte. �Folket tycker alla b�ttre om sovjeten�, svarade han.
Det var enkelt och l�tt f�r dem. Gods�garna kommer kanske att gilla den nya demokratin b�ttre men det �r f� gods�gare kvar h�r som kan dra nytta av det. Vi m�ter vissa sv�righeter i att l�ta gods�garna ha r�str�tt. Folket f�rst�r inte varf�r det �r n�dv�ndigt och b�nderna �r r�dda f�r att deras jord kan �terl�mnas till gods�garna. � Men i allm�nhet har folket l�tt gett upp sovjeten. De litar p� att kommunistpartiets ledning g�r vad som �r r�tt f�r dem. Men de ser inte n�dv�ndigheten av en s�dan komplicerad f�r�ndring och vissa f�rst�r inte hur de vinner p� det sj�lva.[1009]
Detta var korta glimtar av de tvivel och meningsskiljaktigheter som oundvikligen kommer att v�xa till framtida konflikter n�r massorna �ger upp� mindre �l�tt� och �terigen b�rjar k�mpa f�r m�l som de �vinner p� sj�lva�. Men nu doldes dessa �verv�ganden tillf�lligtvis av den snabba h�ndelseutvecklingen. I juli 1937 slog den japanska imperialismen �ter till i Norra Kina. Chiang gjorde vankelmodigt ett sista f�rs�k att n� en �lokal� �verenskommelse och godk�nde den 11 juli att de kinesiska styrkorna skulle dras tillbaka fr�n Peking-Tientsinomr�det. Soldaterna i 29 arm�n struntade i �verenskommelsen och fortsatte att strida.
Japans anfall mot de norra provinserna fortsatte och i augusti slog den japanska flottan �terigen till h�rt mot Shanghai, d�r Chiang denna g�ng till slut tvingades ta till vapen. N�gra veckor senare togs de sista stegen mot att bilda det nya blocket mellan Kuomintang och kommunisterna. Den 10 september meddelades att R�da arm�n inf�rlivats i Kuomintangs styrkor som ��ttonde routearm�n� i Nanking. Den 22 september utf�rdade kommunistpartiet en proklamation i Fushih, Shensi, som tillk�nngav att �Sovjetrepubliken� formellt uppl�sts. Dagen d�rp� telegraferade Chiang sina gratulationer. Det var n�stan p� dagen tio�rsjubileum f�r den dag d� Chiang hade telegraferat sina �gratulationer� till V�nsterkuomintang i Wuhan f�r dess uttr�de ur den �nationella enhetsfronten� med kommunisterna och dess kapitulation f�r Chiangs regering i Nanking. En ny �nationell enhetsfront� tog nu form vid en tid d� arbetarna och b�nderna i Kina, under ett barbariskt imperialistisk anfall, verkligen beh�vde ett eget parti, en fana och program som kunde leda kampen mot inkr�ktarna och f�r deras egen befrielse fr�n exploat�rernas ok.
Genom att �terv�nda till Kuomintangs f�lla fullbordade kommunistpartiet en historisk cykel som under alla stadier hade varit katastrofal f�r Kinas nationella befrielse. Partiet som kallat sig sj�lvt f�r �proletariatets f�rtrupp� hade egentligen aldrig baserat sig p� proletariatet som den nationella revolution�ra kampens fr�msta h�vst�ng. Under �ren 1925-27 hade det underordnat sig sj�lvt och den massr�relse som det ledde under borgarklassen. Resultatet blev den borgerliga kontrarevolutionens seger, p� basis av en kompromiss med imperialismen som endast banade v�g f�r en f�rnyad imperialistisk invasion. Det demoraliserade partiet styrde efter 1927 vidare in i det �ventyr som f�rvandlade det till spjutspetsen f�r en lokal bonderevolt. Nederlaget f�r och likvideringen av bondesovjeterna i Kiangsi gjorde att det �terigen kom p� glid. Det vilade nu enbart p� en r�rlig styrka av bondekrigare, d�r de flesta, vilket Wang medgav, inte hade �minsta aning om arbetarr�relsen i storst�derna�.[1010] Efter att ha misslyckats med att omvandla denna styrka till ett instrument f�r proletariatet har kommunistpartiet nu kommit tillbaka till borgarklassens l�ger. N�r Komintern, efter nederlaget 1927, misslyckades med att g�ra en balansr�kning �ver sina erfarenheter hade det, som Trotskij sade, l�mnat �d�rren vid�ppen f�r nya experiment i Kuomintang-linjens anda�. Det �r d�rf�r, skrev han 1928, som �vi kommer att f� se fler politiska v�nstersv�ngar fr�n den kinesiska borgarklassens sida. Det kommer i framtiden inte att saknas frestelser f�r den �nationella enhetsfrontens� amat�rer�.[1011] Efter att aldrig ha varit f�rankrat i en fast prolet�r revolution�r politik, st�rtade kommunistpartiet efter tio �r rakt in i den nationella borgarklassens armar.
Den �nationella enhetsfronten� �terskapades 1937 p� ett nytt historiskt plan. 1927 stod kommunistpartiet i ledningen f�r en m�ktig massr�relse. 1937 stod det i ledningen f�r en bondearm� p� 100 000 man, isolerad fr�n de stora folkmassorna. 1927 trodde kommunistpartiet att arbetarklassen skulle vinna �hegemonin� i blocket med borgarklassen och leda den nationella befrielser�relsen till seger. 1937 bildade kommunisterna ett block baserat p� Kuomintangs inf�rlivande av R�da arm�n och genomf�randet av en antijapansk kamp som skulle tj�na sovjetbyr�kratins omedelbara intressen. Det var inte l�ngre en fr�ga om nationell befrielse, ty det nya blocket, och dess kommunistiska anh�ngare i andra l�nder, v�djade �ppet till de brittiska och amerikanska imperialisterna att ingripa f�r att f�rsvara sina imperialistiska intressen mot det japanska hotet. Komintern brydde sig inte l�ngre om att vifta med falska och listigt m�ngordiga resolutioner om �proletariatets hegemoni�, ty proletariatet fanns inte l�ngre med i deras ber�kningar. 1927 erk�nde Komintern, i ord om inte i handling, jordrevolutionens avg�rande roll i den nationella kampen. 1937 avsade sig kommunisterna, f�r att kunna �terv�nda till sin allians med borgarklassen, �ppet sitt radikala jordprogram och �vergav den kamp f�r jord som de hade st�tt i ledningen f�r under sju �r. De gick ett steg l�ngre och lovade i f�rv�g att �korrigera� � dvs. kontrollera och undertrycka � alla s�dana oberoende bonder�relser.
1927 �verl�mnade kommunisterna ledningen f�r den antiimperialistiska kampen till borgarklassen, vilket resulterade i att denna krossade massorna och kompromissade med imperialisterna. Fantasin att alla klassernas intressen v�xte samman i kampen mot imperialismen vederlades brutalt n�r borgarklassen visade att dess intressen l�g hos imperialisterna mot massorna. Detta grundl�ggande faktum �r lika sant idag som det var d�. Det utg�r det fr�msta kriteriet f�r att v�rdera och f�rst� h�ndelserna 1937-38 och utsikterna f�r den n�rmaste framtiden.
Missn�jt med resultatet av de delvisa eftergifterna som man framtvingat fr�n Kuomintangregimen genom diplomatiska, ekonomiska och endast enstaka milit�ra p�tryckningar, inledde Japan i juli 1937 en storskalig invasion i syfte att med vapenmakt ta herrav�ldet �ver hela Kina. St�lld inf�r n�dv�ndigheten av att ta ett �desm�ttat beslut vacklade Chiang Kai-shek. En lokal uppg�relse som r�rde �Lukouchiaoincidenten� � den sammanst�tning s�der om Peking som f�regick fientligheterna 7 juli � godk�ndes av Nankingregeringen. Inga styrkor fr�n den centrala regeringen f�rdes in som st�d till de lokala soldaterna, n�r den fortsatta japanska framst�ten visade att anfallarna var beslutna att ta �ver hela norra Kina. Men n�r det stod klart att japanerna denna g�ng inte skulle acceptera n�gra tillf�lliga �verenskommelser och n�r den japanska arm�n och flottan efter Pekings och Tientsins fall �terigen invaderade Shanghai, var man till slut tvungen att kasta t�rningen. Efter att under sex �r ha hukat under den japanska piskan tvingades Kuomintang slutligen att bjuda motst�nd, d� den japanska aggressionen nu hotade att utrota den kinesiska borgarklassen helt och h�llet.
Under konfliktens f�rsta m�nader l�mnade Kuomintang noga varje m�jlig d�rr �ppen f�r kompromisser. Det undvek att ta n�gra o�terkalleliga steg. Det upph�vde inget av sina f�rdrag med Japan. Det f�rkastade inga av sina tidigare kompromiss�verenskommelser. Det avstod fr�n att konfiskera japansk egendom. Mitt under slaget om Shanghai gjorde man till och med en regulj�r inbetalning till Japan av krigsskadest�ndet efter Boxarupproret. Kuomintang meddelade vid upprepade tillf�llen sin beredvillighet att acceptera medling fr�n �v�nligt sinnade� makter f�r att f� slut p� konflikten.
Men efter att ha bestigit tigern kunde inte Chang Kai-shek komma undan s� l�tt. Ju mer omfattande de japanska operationerna blev, desto svagare blev utsikterna f�r en omedelbar kompromiss som gav en �resonabel� s�kerhet f�r den kinesiska borgarklassen eller adekvat gottg�relse �t de japanska imperialisterna. Shanghai, det st�rsta centrumet f�r kinesiskt �gda industrier, f�rvandlades till ruiner. Det som inte f�rst�rdes i striderna raserade japanerna systematiskt efter�t. Inom ett �r h�ll de invaderande arm�erna alla huvudcentra i norr, n�stan alla kustprovinser, alla utom n�gra f� av de viktigaste hamnarna och alla utom tv� av de viktigaste j�rnv�garna. Kuomintang inskr�nkte sig till att st�lla enorma massor d�ligt utrustade soldater mot angriparna. Efter tre m�nader av fruktansv�rda offer, otrolig tapperhet och envishet inf�r �verv�ldigande odds, tvingades de kinesiska soldaternas blod och anda i Shanghai till slut ge vika f�r anfallarnas st�l. Bef�lsstaben, som varit s� effektiv under �ren av krig mot folket, var genomsyrad av korruption, sabotage och direkt f�rr�deri. I och med retr�tten fr�n Shanghai i november kollapsade den fullst�ndigt och retr�tten f�rvandlades till en oordnad flykt �ver Yangtzedeltat. Nanking �vergavs br�dst�rtat, medan fienden fortfarande befann sig 185 km bort. Chiang Kai-shek flydde in�t landet och inte l�ngt efter honom kom Tang Sheng-chih, hj�lten fr�n massakrerna i Hunan, som hade l�mnats kvar f�r att genomf�ra ett sistaminuten-f�rsvar. Nanking f�ll 13 december mitt under en fruktansv�rd slakt. I norr m�tte inte japanerna n�got st�rre motst�nd fr�n de spridda styrkor som l�mnats kvar l�ngs deras v�g. De m�tte bara sv�ra hinder i Shansiprovinsen, d�r den f�re detta R�da arm�n, nu �ttonde routearm�n, gav dem en f�rsmak av den r�rliga taktik som de r�da bef�lhavarna s� fullst�ndigt bem�strade. Inom de ramar som fastst�llts av de centrala myndigheterna lyckades de r�da att med sin gerillataktik st�ra de japanska kommunikationerna �ver stora omr�den. Handikappad av brist p� f�rn�denheter,[1012] och, vilket var �nnu v�rre, sv�rt h�mmade av Kuomintangs strikta f�rbud mot politisk mobilisering av massorna,[1013] kunde den �ttonde routearm�ns gerilla endast uppn� en br�kdel av de resultat som den var och fortfarande �r kapabel till. Efter debaclet i Shanghai-Nanking, gjordes ett nytt f�rs�k till motst�nd med omorganiserade styrkor, de flesta nyv�rvade regionala styrkor fr�n Szechwan och Kwangsi, p� den centrala fronten i Kina runt Hsuchow, en strategisk knutpunkt f�r Lunghai- och Tientsin-Pukow-j�rnv�garna. D�r punkterade de f�r alltid myten om den japanska o�vervinnligheten, d� en del av Japans b�sta divisioner tillfogades stora f�rluster och ett antal sv�ra nederlag. Det var inte f�rr�n fem m�nader efter Nankings fall som de japanska styrkorna, som nu hade ut�kats till en kvarts miljon man, slutligen er�vrade Lunghai-j�rnv�gen. Stigande vattenmassor fr�n Gula floden och Yangtzefloden som forsade genom nedrasade vallar hindrade deras avancemang, till ett fruktansv�rt pris f�r bondebefolkningen, och saktade ner deras f�rs�k att forts�tta mot Hankow, Kuomintangs provisoriska huvudstad, som regeringen redan h�ll p� att fly fr�n. Samtidigt inleddes nya anfall i s�der d�r japanska bombflygplan obehindrat genomf�rde d�dliga r�der mot tusentals d�dsm�rkta m�nniskor som satt t�tt tryckta till varandra i Kanton, Swatow och andra st�der.
Under krigets f�rsta �r v�gade den kinesiska borgarklassen milit�rt bara f�ra en rent defensiv kamp. Den lyckades g�ra invasionen till ett kostbart �ventyr f�r Japan, men visade ocks� att s�dana metoder inte p� ett effektivt s�tt kan st� emot det imperialistiska anfallet och kommer definitivt inte att tj�na Kinas nationella befrielses intressen. P� grund av att borgarklassen fortfarande �r mer r�dd f�r massorna �n f�r imperialisterna, har den s�kt hj�lp hos USA och Storbritannien. Eftersom dessa l�nder �nnu inte �r riktigt beredda p� den slutliga uppg�relsen i Stilla Havet, har de gett Kuomintang moraliskt och materiellt st�d i sm�portioner, samtidigt som de bibeh�ller de diplomatiska f�rbindelserna med Japan. Deras tryck mot Japan, speciellt det fr�n USA, kommer s�kerligen att �ka under den kommande perioden av kamp om makten i Stilla Havet. Grunden till detta f�rbereds redan via allt skarpare protestnoter, st�ndiga propagandakampanjer och framf�rallt allt st�rre miljardutgifter till en m�ktig krigsflotta p� havet och i luften. Sovjetunionen �r paralyserat av en genomgripande intern kris, och har endast kunna ge en svag r�nnil av hj�lp. Dess �de �r inte heller bara knutet till utg�ngen f�r den kamp som nu p�g�r i Kina, utan ocks� den som �r f�rutbest�md att blossa upp l�ngs �nnu st�rre stridsfronter.
S� l�nge den kinesiska ledningen f�rblir i den kinesiska borgarklassens h�nder, kommer det p�g�ende kriget i b�sta fall att avslutas antingen med en kompromiss med Japan eller med Kinas totala underkastelse under USA och Storbritannien i utbyte mot deras ingripande mot deras rival. Ingetdera av alternativen kommer att befria Kina. Ingetdera av alternativen kommer att befria massorna som b�r konfliktens st�rsta b�rdor och �ven �r dess huvudsakliga offer. Kriget mot den japanska imperialismen kommer endast f� ett segerrikt och befriande slut n�r det i massornas medvetande tydligt knyts samman med deras kamp f�r egen r�kning. Endast p� detta s�tt kommer de tekniska brister som f�ljer av landets underutveckling att �vervinnas.
Mobiliseringen av Kinas enorma folkmassor kommer endast vara m�jlig om massorna sporras genom dj�rva sociala �tg�rder som f�rhindrar att k�pm�nnen, bankirerna och gods�garna f�r �ver kostnaderna f�r kriget p� de utsugnas ryggar. Ett �nnu dj�rvare revolution�rt program, som f�r b�nderna identifierar den nationella befrielsens m�l fr�n imperialistisk aggression med deras egen befrielse fr�n tr�ldomen kommer att skapa styrkereserver som de japanska inkr�ktarna inte kommer att kunna besegra. Partisankrigf�ring som f�rs av s�dana styrkor kan och kommer att g�ra Kina lika o�vervinnerligt som Sibirien var n�r det invaderades av trupper fr�n de invaderande l�nderna f�r tjugo �r sedan. Men ett s�dant krig kan inte f�ras p� best�llning. Under de �r d� den var en revolution�r bondearm� kunde den kinesiska R�da arm�n st� emot de o�ndligt mycket b�ttre utrustade och st�rre arm�er som skickades mot dem, just f�r att den hade l�st den enkla hemlighet som ett framg�ngsrikt partisankrig inrymmer. �Eftersom massorna bara �r intresserade av den praktiska l�sningen av sina existensproblem�, hade en g�ng Peng Teh-huai sagt, ��r det endast m�jligt att utveckla partisankriget genom att omedelbart tillfredsst�lla deras mest pockande behov. Detta inneb�r, att den exploaterande klassen genast m�ste avv�pnas.� [1014]
Med andra ord skulle kampen mot Japan kunna f�ras fram�t genom att i ord och handling v�cka massorna till insikt om att denna kamp �r identisk med en kamp om jorden, dvs genom att intensifiera, inte st�lla in klasskampen. Genom sin kapitulation inf�r Kuomintang gav R�da arm�n upp den kampen. I utbyte mot ett block med borgarklassen gav de upp sin ledning �ver b�nderna och avsvor sig mobiliseringen av arbetarklassen, som de sedan l�ng tid redan hade �vergivit. Borgarklassen var f�r sin del inte mer villig nu �n den var 1927 att �verge sina grundl�ggande ekonomiska intressen. Den var nu lika beslutsam som d�, att h�lla arbetarna och b�nderna fj�ttrade till sina hjul, att f� dem att b�ra kostnaden f�r den milit�ra kamp som borgarklassen sj�lv k�nde sig tvingad att f�ra och att hindra dem fr�n att f�ra kampen i sina egna intressen.
Arbetarna var sporrade av �terh�mtningen 1935-36 och hade b�rjat �tersamla sina styrkor och genomf�ra dj�rva och militanta strejker, men tr�ngdes tillbaka p� grund av att krigsutbrottet orsakade s�dan fruktansv�rd f�rst�relse i de viktigaste industriella centra och helt naturligt satte stopp f�r det ekonomiska uppsving som b�rjat �teruppliva arbetarr�relsen. F�r att f�rs�kra sig mot f�rs�k fr�n arbetarna att avvisa de nya b�rdor som lades p� dem, utf�rdade Kuomintangregeringen i december 1937 ett dekret som fastst�llde d�dsstraff f�r arbetare som gick ut i strejk eller ens agiterade f�r strejk medan kriget p�gick.[1015] N�gra dagar senare sade Wang Ming till en journalist i Hankow, att kommunistpartiet var �helt tillfreds� med det s�tt p� vilket Kuomintangs f�rde kriget.[1016]
Det framtida f�rloppet av detta krig kommer att avg�ras av m�nga faktorer, b�de n�ra och l�ngt ifr�n dagens slagf�lt, men den kinesiska nationella befrielsen kommer under den kommande perioden att vara avh�ngig av i vilken grad massorna �r lika �tillfreds� som kommunistpartiet med att borgarklassens utsugare dominerar. Detta kommer i sin tur att bero p� uppkomsten av ett nytt revolution�rt parti som kan samla arbetarna och b�nderna i sina egna organisationer och tillsammans med dem styra in p� den revolution�ra kampens v�g. Ett s�dant parti m�ste veta hur man g�r med i dagens krig j�msides med Chiang Kai-shek, �dj�vulen sj�lv�, men m�ste �ven vara redo att forts�tta kampen n�r s�dana som Chiang Kai-shek �verger kampen och forts�tta den mot alla som f�rs�ker st�lla sig i v�gen f�r arbetarnas och b�ndernas seger i morgondagens kinesiska revolution.
I vilket fall som helst kan och kommer inte Japans tillf�lliga �verl�gsenhet vad g�ller bev�pning, dess �verg�ende segrar, den skenbart stora omfattningen av dess er�vringar , att s�kra dess slutliga seger. Skuggan av det slutliga nederlaget vilar �ver varje dyrk�pta �seger� p� de kinesiska slagf�lten.� Japans d�dligt svaga ekonomiska struktur kan inte st� emot det tryck som kriget l�gger p� den. F�rutom att den alltid st�r inf�r hotet om en social kris hemma kommer den japanska imperialismen dessutom att inom kort tvingas st�llas mot sina oj�mf�rligt starkare rivaler, n�r n�sta v�rldskrig inleds och n�r de imperialistiska makterna g�r ett nytt f�rs�k att f�rl�nga sin existens genom att omf�rdela v�rldens byten. Krigsm�nglarna kommer att inleda den kampen. De utsugna och utsatta massorna i Kina och Japan och �ver hela v�rlden kommer att avg�ra hur detta slutar. I det avseendet kan dagens konflikt i Kina, tillsammans med invasionen av Etiopien och inb�rdeskriget i Spanien, betraktas som enbart en episod, en f�rsta episod, i de st�rre konflikter som v�ntar.
[1] I den svenska �vers�ttningrn anges stavningen enligt det moderna pinyin-systemet inom [] �tminstone f�rsta g�ngen det p�tr�ffas (och vi vet hur det stavas enligt den standarden). � Red
[2] Karl Wittfogel, Wirtschaft und Gesellschaft Chinas, Leipzig, 1931, anses fortfarande vara den b�sta vetenskapliga diskussionen i detta �mne. Vissa ryska studier existerar, men de flesta fakta som kr�vs f�r en grundlig analys m�ste uppenbarligen gr�vas fram ut ur kinesiska arkiv. Chao Ting-chi, Key Economic Areas in Chinese History, New York, 1936, �r ett nyligen utgivet bidrag till en aspekt av problemet.
[3] Cathay �r ett medeltida namn p� Kina. � Red
[4] C. F. Remer, The Foreign Trade of China, Shanghai, 1926, sid 26. F�r tabeller om opiumhandeln se Joshua Rowntree, The Imperial Drug Trade, London, 1908, sid 344; H. B. Morse, International Relations of the Chinese Empire, London, 1910-18, v. I, sid 209-10.
[5] Jfr Wen-tsao, Wu, The Chinese Opium Question in British Opinion and Action, New York, 1928, sid 59-60.
[6] �F�r kineserna kom de (opiumet och kristendomen) tillsammans, har stridits f�r tillsammans och legaliserades slutligen tillsammans.� � Rowntree, Imperial Drug Trade, sid 242.
[7] Enligt en ber�kning �kade befolkningen med 237 000 000 eller omkring 190 procent mellan 1712 och 1823. � S. Wells Williams, The Middle Kingdom, New York, 1882, v. I, sid 283. En annan ber�kning f�r 1741-1851 visade p� en �kning fr�n 143 000 000 till 432 000 000 eller omkring 200 procent. � E. H. Parker, China, Her History, Diplomacy, and Commerce, London, 1901, sid 190. Kejserliga arkiv f�r �ren 1661-1833 indikerade en �kning av odlingsbar mark p� omkring endast 35 procent fr�n 549 357 000 mu till 742 000 000 mu. � Chen Shao-kwan, System of Taxation in the Ch�ing Dynasty, New York, 1914, sid 51. [1 mu� = 666 2⁄3 m� (0,0667 ha)]
[8] �Memorial of Lin Tse-hsu to the Emperor�, 1838, �vers. av P. C. Kuo, A Critical Study of the First Anglo-Chinese War, Shanghai, 1935, sid 82-4.
[9] Priserna steg med 200 procent fr�n 1830 till 1848 och 470 procent mellan 1849 och 1851, enligt en rysk studie. Problemi Kitai, Moskva, nr. 1, 1929.
[10] H. D. Fong, �Cotton Industry and Trade in China�, Chinese Social and Political Science Review, Peiping, oktober 1932. Tabell 33.
[11] H. B. Morse h�vdar att 500 000 000 US-dollar i silver f�rdes till Kina f�re 1830. � �The Foreign Trade of China�, China and the Far East, G. H. Blakeslee, ed., New York, 1910, sid 97.
[12] G. E. Taylor, �The Taiping Rebellion�, Chinese Social and Political Science Review, Peiping, januari 1933, sid 558.
[13] W. C. Hunter, The Fan Kwae at Canton before Treaty Days, 1825-44, London, 1882, sid 48.
[14] Taylor, �Taiping Rebellion�, sid 555-56.
[15] T. T. Meadows, The Chinese and Their Rebellions London, 1856, sid 33.
[16] J. S. Hill, The Indo-Chinese Opium Trade, London, 1884, sid 51.
[17] Taylor, �Taiping Rebellion�, sid 597-99.
[18] K. Latourette, The Chinese, their History and Culture, New York, 1934, v. I, sid 379.
[19] Det �r intressant att notera att utl�ndska f�retag som handlade med andra varor �n opium fortsatte att favorisera Taipingerna mot manchuerna. Det var emellertid �nnu inte tillr�ckligt starka f�r att avg�ra makternas slutgiltiga politik. Jfr A. Lindley (Lin-Ii), Ti Ping Tien Kwoh, London, 1866.
[20] J. K. Fairbank, �The Provisional System at Shanghai in 1853-4�, Chinese Social and Political Science Review, en redog�relse, baserad p� sj�lvr�ttf�rdigande brittiska officiella redog�relser om hur denna kontroll genomf�rdes.
[21] Taylor, �Taiping� Rebellion�, sid. 612
[22] H. D. Fong, China�s Industrialization, a Statistical Survey, Shanghai, 1933, sid 2.
[23] Fong, �Cotton Industry�, tabellerna 26, 30, 34.
[24] F�r anv�ndbara dokument fr�n denna tid se M. E. Cameron, The Reform Movement in China, 1898-1912, Stanford University, 1931.
[25] F�r en kort sammanfattning se Latourette, The Chinese, v. I, sid 404 ff.
[26] R. Wilhelm, The Soul of China, New York, 1928, sid 26.
[27] En rapport fr�n Peking till Times i London i november 1906 h�nvisade t ex till �h�ndelserna i Ryssland och de alarmerande telegrammen fr�n den kinesiske ministern i St. Petersburg�.
[28] F�r redog�relser �ver dessa bojkotter se C. F. Remer, A Study of Chinese Boycotts, Baltimore, 1933, kap. IV och V.
[29] F�r en bild av dessa s�llskap i arbete, se de f�rsta kapitlen i S. Tretiakov, A Chinese Testament, New York, 1934.
[30] �ven k�nd som Henry Pu Yi, som senare blev kejsare Kangde i Japans marionettstat Manchukuo.
[31] 119 549 personer av en befolkning p� ungef�r 38 000 000. I Hupeh r�stade 113 233 av 34 000 000. Se North China Herald, 18 februari, 1910.
[32] Fong, China�s Industrialization, tabellerna 1a och 1b.
[33] C. H. Lowe, Facing Labour Issues in China, Shanghai, 1933, tabellerna 6, 7, 8, 10.
[34] Fong, China�s Industrialization, tabellerna 1a och 1b.
[35] Chen Han-seng, The Present Agrarian Problem in China, Shanghai, 1933. Anv�ndbar. �ven om den inte �r fullt s� komplett kan fakta hittas i J. Lossing Buck, Chinese Farm Economy, Shanghai, 1930. Listor p� relevanta monografer och olika specialiserade studier kan hittas i fotn�tterna till R. H. Tawney, Land and Labour in China, New York, 1932.
[36] Professor Chen definierade dessa kategorier s� h�r: �N�r en bondefamilj knappt kan f�rs�rja sig sj�lv av jorden och inte direkt blir exploaterad genom sitt jordbruksarbete, ej heller exploaterar andra, kan vi s�ga att en s�dan familj tillh�r klassen medelb�nder. Medelb�ndernas status hj�lper oss att best�mma de tv� andra bondeklasserna. N�r en bondefamilj anst�ller en eller flera lantarbetare f�r dagen eller s�songen under br�da tider och man under en viss tid �verstiger sin totala konsumtion av arbetskraft som kr�vs av den genomsnittlige medelbondefamiljen f�r sj�lvf�rs�rjning, eller n�r jorden som odlas till ytan �verstiger genomsnittet f�r jordarealen som medelbonden brukar, d� ska vi klassificera denna familj som en rik bonde. N�r vi ser familjer odla tv� g�nger s� mycket jord som medelbonden i deras by kan vi med s�kerhet klassificera dem som rika b�nder utan att vidare �verv�ga arbetsf�rh�llandena. Fattigb�nderna �r r�tt l�tta att k�nna igen. Alla bondefamiljer, vars antal uppodlade mu (en mu [mow] motsvarar en sj�ttedel av en brittisk acre eller 1/15 av en hektar) understiger medelbondens och vars medlemmar, inte kan leva p� frukterna av sin egen odling utan m�ste lita till en l�neinkomst eller n�gon biinkomst, tillh�r i allm�nhet fattigb�nderna. De fattigb�nder som inte odlar n�gon jord, varken sin egen eller arrenderad utan arbetar �t andra, eller som odlar endast en ytterst liten jordlott och som i huvudsak m�ste f�rs�rja sig genom l�nearbete inom jordbruket, kallas lantarbetare men tillh�r fortfarande bondeklassen.�� Agrarian Problems in Southernmost China, Shanghai, 1936, sid 8.
[37] �Report of the Land Committee of the Kuomintang�, Chinese Correspondence, Hankow, 8 maj 1927.
[38] Chen, Present Agrarian Problem, sid. 2-5.
[39] Chen Han-seng, Agrarian Problems in Southernmost China, Shanghai, 1936.
[40] Jfr bilagorna 6 och 7, Annexes to the Report to the Council of the League of Nations, Nanking, april, 1934; �ven de korta sammanfattningarna och bibliografiska noterna i Tawney, Land and Labour, sid. 50-4.
[41] Wong Yin-seng, Requisitions and the Peasantry in North China, Shanghai, 1931; Chen, Present Agrarian Problem, sid. 15-18; Chen, Agrarian Problems in Southernmost China, kapitel V; �Kuomintang vs. Peasants,� i H. R. Isaacs (red.), Five Years of Kuomintang Reaction, Shanghai, 1932.
[42] Jfr Chinese Maritime Customs, Annual Report for 1932, sid. 48 ff; Chen Han-seng, �Economic Disintegration of China�, Pacific Affairs, april-maj, 1933 ; C. H. Lowe, Facing Labour Issues in China, tabell I ; Dr. Friedrich Otto, �Harvests and Imports of Cereals,� Chinese Economic Journal, oktober, 1934; Louis Beale and G. Clinton Pelham, Trade and Economic Conditions in China, 1931-33, Department of Overseas Trade, London, 1933, sid 7 och 149 ff. Matimporten utgjorde 5 procent av totalen 1918 och 20 procent 1932. Under det senare �ret tog det 43 procent av exporten enbart f�r att betala f�r matimporten.
[43] H. D. Fong, Cotton Trade and Industry in China, tabell 2b; C. F. Remer, Foreign Investments in China, New York, 1933, sid. 69, 86-91, 135; China Year Book, 1926, sid 822; Fang Fu-an, �Communications, the Extent of Foreign Control�, The Chinese Nation, Shanghai, september 1930; L. K. Tao och S. H. Lin, Industry and Labour in China, Peiping, 1932, sid 12, 16-17.
[44] Chen, Present Agrarian Problem, sid 18.
[45] �Kommunistiska f�rbundets centralkommitt�s f�rsta h�nv�ndelse till sina medlemmar i Tyskland�, i Engels, Germany: Revolution and Counter-Revolution, Appendix III, sid 135.
[46] Karl Marx and Friedrich Engels, Correspondence, 1846-1895, London, 1934 sid 87 [P� svenska p� marxists.org, �Brev fr�n Marx till Engels, London den 16 april 1856�].
[47] F�r Lenins v�rdering 1917 av hans paroll fr�n 1905, se V. I. Lenin, Works (eng. utg.), v. XX, p. 218 ff; f�r en redog�relse av dessa id�er och den debatt som senare rasade kring dem se L. Trotskij, Den permanenta revolutionen, och Ryska revolutionens historia del 3, appendix III.
[48] Lenin, Works (rysk utg�va), del VI, sid 30.[ Socialdemokratin och den provisoriska revolution�ra regeringen, mars 1905]
[49] Ibid. (eng. utg.), del XX, sid 33-34. [ Brev fr�n fj�rran (1:a brevet), Den f�rsta revolutionens f�rsta etapp]
[50] Ibid., del XX, sid 120. [Brev om taktiken, april 1917]
[51] �Theses on the National and Colonial Question�, Theses and Statutes of the Third (Communist) International (antagna av den andra kongressen 17 juli-7 augusti 1920), Moskva, 1920, sid 70; [�Teser och supplement i nationalitets- och kolonialfr�gan� � vi har h�r anv�nt den officiella svenska �vers�ttningen som ing�r i Kominterns andra kongress, utgiven av det svenska kommunistpartiets f�rlag, Fram 1920]; jfr. Lenin, �Preliminary Draft of Some Theses on the National and Colonial Questions�, Communist International, juni-juli, 1920 [svensk �vers�ttning: �Ursprungligt utkast till teser i den nationella och den koloniala fr�gan� som ing�r� i Lenin: Teser till Kommunistiska internationalens andra kongress ].
[52] �Theses on the National and Colonial Question�, sid 69. [�Teser och supplement ��, a.a. ]
[53] Protokoll des II Weltkongresses der Kommunistischen Internationale, Hamburg, 1921, sid 140-42.
[54] Lenin, �Ursprungligt utkast till teser i den nationella och den koloniala fr�gan�, a.a.
[55] �Supplementteserna�, Theses and Statutes, sid 72-75 ; jfr �Theses on the Eastern Question�, Resolutions and Theses of the Fourth Congress of the Communist International, 7 november -3 december, 1922, London, odaterade, sid 53 ff [ Vi har anv�nt den officiella svenska �vers�ttningen, �Teser och supplement i nationalitets- och kolonialfr�gan�, se not 16 � svenskan har moderniserats n�got]; jfr Safarov, �Report on the National-Colonial Question and the Communist Attitude Thereto�, Proceedings of the First Congress of the Toilers of the Far East, 21 january-1 february, 1922, Petrograd, 1922,sid 166 ff.
[56] Se Trotskij, Ryska revolutionens historia del 1, s. 27 och 44 (sidh�nvisningarna till R�da Rummets bokupplaga)
[57] Lowe, Facing Labour Issues in China, sid 154-55; f�r en sammanfattning av unders�kningar som gjorts �ver industripopulationen, se Fang Fu-an Chinese Labour, Shanghai, 1931, kap. II.
[58] Protokoll fr�n partikonferensen i mars 1917, vilket ing�r som bilaga till Trotskij, Stalins f�rfalskarskola.
[59] Lenin, Works (eng. utg.), sid 207. (Referat p� en sammankomst med bolsjevikiska ombud vid arbetar- och soldatdeputeradesovjeternas allryska konferens den 4 (17) april 1917)
[60] Ibid., sid 98. (Referat p� en sammankomst... )
[61] Ibid., sid 120. (Brev om taktiken, april 1917)
[62] Tsi C. Wang, The Youth Movement in China, New York, 1928, sid 100. Wang citerar �ven delar av Chens artikel fr�n Ny ungdom, v. I, nr. 1, 1915. Denna bok �r v�rdefull f�r dess unders�kning av den kinesiska ren�ssansen och dess dokumenterade unders�kning av studentr�relsen efter kriget.
[63] Jfr. Wong (Wang) Ching-wei, China and the Nations, New York, 1927, sid 91-98.
[64] M. T. Z. Tyau, China Awakened, New York, 1922, sid 237, 240.
[65] F�r ungef�rliga ber�kningar av den kinesiska industripopulationen, se Fang Fu-an, Chinese Labour, chap. II.
[66] Shu-shin Tsui, �The Influence of the Canton-Moscow Entente upon Sun Yat-sen�s Political Philosophy�, The Chinese Social and Political Science Review, Peiping, april-oktober, 1934, sid 113.
[67] Sun Yat-sen, The International Development of China, New York, 1922, p. xi; Memoirs of a Chinese Revolutionary, London, 1927, pp. 179-83
[68] Sun Yat-sen, San Min Chu I (Tre folkprinciper), Shanghai, 1927, sid 431-4.
[69] F�r en redog�relse f�r Suns politiska doktriner se Shu-chin Tsui, �Influence of the Canton-Moscow Entente�, och T. C. Woo, The Kuomintang and the Future of the Chinese Revolution, London, 1928, kap III.
[70] Bland grundarna fanns Tai Chi-tao [Dai Jitao], som l�mnade kommunistpartiet inom n�gra m�nader efter bildandet av trycket efter en stingande tillr�ttavisning fr�n Sun Yat-sen. Han blev senare den fr�mste borgerlige ideologen inom Kuomintang. Andra som snart br�t sig ur inkluderade Chen Kung-po [Chen Gongbo], Shao Li-tze [Shao Lizi] och Chou Fu-hai [Zhou Fohai] alla senare f�rgrundsfigurer i Kuomintangregeringen som massakrerade tusentals kommunister och arbetare och b�nder.
[71] Denna information baseras p� anteckningar fr�n en konversation med Maring i Amsterdam 1935.
[72] Chen Tu-hsiu, Appell till alla kamrater i det kinesiska kommunistpartiet, Shanghai, 10 december, 1929 ; Eng. �vers. i Militant, New York, den 15 november, 1930 � den 15 januari, 1931.
[73] Chen Tu-hsiu, �Den borgerliga revolutionen och den revolution�ra bourgeoisien�, Ess�er om den kinesiska revolutionen, Shanghai, 1927, sid 60.
[74] Enligt Chen Tu-hsiu antogs f�rslaget n�r Maring �beropade Kominterns disciplin. Maring f�rnekar detta och p�pekade att det fanns gott om tillf�lle att protestera mot honom i h�gre organ inom Kommunistiska internationalen men att inga �verklaganden gjordes. �Dessutom fick jag inga speciella instruktioner fr�n Komintern�, tillade han, �jag hade inga dokument i mina h�nder�. Ytterligare ljus p� denna punkt finns otvivelaktigt i Kominterns opublicerade och ej tillg�ngliga arkiv. Enligt P. Mif, fr�n Kominterns Fj�rran�sternbyr�, fanns de f�rsta formella instruktionerna �f�r att koordinera Kuomintangs och det unga kinesiska kommunistpartiets aktiviteter�, med i en speciell kommunik� fr�n Kominterns exekutivkommitt� daterad 12 januari 1923. Jfr P. Mif, Heroic China, New York, 1937, sid 21-22.
[75] Tal av Liu Jen-chin vid den kommunistiska internationalens fj�rde kongress Sessioner 23 november, 1922, La Correspondance Internationale, 12 januari, 1923.
[76] Sun Yat-sen, International Development, sid 251-265.
[77] Wang Ching-wei, China and the Nations, sid 108-109.
[78] Izvestija, Moscow, den 9 oktober, 1920, citerad av L. Pasvolsky, Russia in the Far East, New York, 1922, sid 87.
[79] H. Maring, �Die Revolution�r-Nationalistische Bewegung in S�d-China�, Die Kommunistische Internationale, den 13 september 1922.
[80] Louis Fischer, Soviets in World Affairs, New York, 1930, v., II, sid 540. Fischers kapitel om Kina har ett speciellt v�rde och kommer att citeras ofta, d� det ger starka interna bevis p� att vara baserat n�stan helt p� samtal med Borodin och hans f�rs�k att hela tiden f�rsvara den linje som Kommunistiska internationalen f�rde i Kina.
[81] P. Mif, Heroic China, New York, 1937, sid 21-22.
[82] Citerad av Hua Kang, Den stora kinesiska revolutionen 1925-27, Shanghai, 1931, kap VI, sektion 1. [kinesiska]
[83] Fischer, Soviets in World Affairs, v. II, sid 637.
[84] Shu-chin Tsui, �Influence of the Canton-Moscow Entente�, sid. 97; Fischer, Soviets in World Affairs, v. II, sid 638.
[85] Kuomintangs program, antaget vid den f�rsta nationella kongressen i januari 1924.
[86] Den framlidne Arthur Ransome gav en skarpsinnig sammanfattning av Kominterns bidrag till den kinesiska revolutionen d� han i februari 1927 skrev att Ryssland l�rde Kuomintang �hur man v�nder dr Suns fromma program om h�jd levnadsstandard f�r arbetarna till ett kraftigt offensivt och defensivt vapen. Borodin kan s�gas ha l�rt dr Sun att f�rlita sig p� klasser ist�llet f�r individer efter att ha l�rt honom att lita p� ett parti ist�llet f�r p� sig sj�lv. Borodin kunde visa hur 1905 �rs revolution genomf�rdes av de arbetande m�nniskorna � till den ryska borgarklassens f�rm�n. Han kunde visa hur den agrara revolutionen i Frankrike � krossade de feodala gods�garna till f�rm�n f�r den franska borgarklassen � detta �r farliga vapen men ingen annan kunde ha lett fram till det uppn�dda resultatet. Genom att aktivera dessa vapen �r de kinesiska kommunisterna de uppenbara ombuden att anv�nda och p� dem kommer de tyngsta slagen att landa n�r och om den kinesiska revolutionen finner det n�dv�ndigt g�ra dem trubbiga.� � The Chinese Puzzle, London 1927.
[87] Fischer, Soviets in World Affairs, v. II, sid 640; Tang Leang-li, Inner History of the Chinese Revolution, London, 1930, sid 183. Detta arbete, som det ofta kommer att h�nvisas till, har speciell vikt och auktoritet d� det direkt speglar h�gerkuomintangledaren Wang Ching-weis �sikter och attityder. Tang �r Wangs officiella levnadstecknare.
[88] Under 1924 f�rs�kte Sun f�rena sina doktriner med kommunismens id�, d�r han identifierade den senare med sina egna principer om �folkets uppeh�lle�. Den r�ra som blev resultatet f�rvirrade m�nga av hans egna l�rjungar och utg�r ingen l�tt l�sning. Han f�rblev emellertid trogen gentemot den grundl�ggande borgerliga principen om den privata �gander�ttens okr�nkbarhet. F�r en utm�rkt studie �ver utvecklingen av Suns id�er, se Shu-shin Tsui �The Influence of the Canton-Moscow Entente upon Sun Yat-sen�s Political Philosophy�, The Chinese Social and Political Science Review, Peiping, april, juli, oktober 1934.
[89] F�r en unders�kning av arbetarklassens f�rh�llanden se �Kuomintang vs. Labour�, Five Years of Kuomintang Reaction, Shanghai, 1932; se �ven bibliografin som �terges i Lowe Chun-hwa, Facing Labour Issues in China, sid 189 ff.
[90] Jfr S. Wong and W. L., �La Chine Ouvriere�, La Correspondance Internationale, den 26 september 1923.
[91] Lowe Chun-hwa, Facing Labour Issues, sid 40-26.
[92] �Proclamation of the National Conference of Railway Workers, 14 februari, 1924�, �vers. av L. Wieger, Chine Moderne, Siensien, Hopei, 1921-32, v. V, sid 263-64. F�r h�ndelserna 1923, se Lo Chang-lung, Massakern p� Peking-Hankows j�rnv�gsarbetare, Peking, mars 1923 [kinesiska]. Lo, kommunist, organisat�r och ledare f�r j�rnv�gsarbetarna, f�ngslades 1933.
[93] Chen Ta, Analysis of Strikes in China from 1918 to 1926, Shanghai, odaterad sid 5.
[94] Wieger, Chine Moderne, v. V, sid 266.
[95] Ibid., sid 269-70.
[96] Shu-chin Tsui, �Influence of the Canton-Moscow Entente�, sid 120.
[97] G. Voitinsky, �First Conference of Transport Workers of the Pacific�, International Press Correspondence, den 11 september 1924.
[98] Peng Pai, Bonder�relsen i Haifeng, Kanton, 1926; en delvis engelsk �vers�ttning �terfinns under titeln �Red Haifeng� i International Literature, nr 2-3, Moskva, 1932. Peng sk�ts, p� order av Chiang Kai-shek, i augusti 1929.
[99] Ibid.
[100] Chang, Farmers� Movement in Kwangtung, sid 2.
[101] �Manifesto of Sun Yat-sen, 1 september, 1924�, Wieger, Chine Moderne, v. V, sid 230 ; Wang Ching-wei, China and the Nations, sid 111-12; International Press Correspondence, den 11 och den 18 september samt 2 oktober 1924; North China Herald, Shanghai, den 6 september 1924.
[102] Chang, Farmers� Movement in Kwangtung, sid 31.
[103] Lowe Chun-hwa, Facing Labour Issues, sid 36; Hua Kang anger 281 delegater, 166 fackf�reningar, 540,000 arbetare. � Den stora kinesiska revolutionen 1925-27, kap. IV, sektion 1.
[104] Chang, Farmers� Movement in Kwangtung, sid 8.
[105] Ibid, sid 32.
[106] China Weekly Review, Shanghai, den 13 juni, 1925.
[107] Chen Ta, Analysis of Strikes, sid 27. Chen noterade f�r 1925 det som intr�ffade som en fullst�ndig strejk som omfattade totalt 784 821 arbetare d�r antalet f�r ungef�r en tredjedel av strejkerna inte var noterade, vilket gav vid handen det troliga antalet strejkande till omkring 1 000 000 arbetare.
[108] H. O. Chapman, The Chinese Revolution, 1926-27, London, 1928, sid 14-15.
[109] Utl�nningarna h�vdade som r�ttf�rdigande att de blev beskjutna f�rst. De hade sv�rt bevisa detta. Den del av demonstrationen som passerade bron n�r skottlossningen inleddes bestod i sin helhet av studenter och arbetare som marscherade obev�pnade. Och faktum kvarst�r att endast tv� utl�nningar d�dades under h�ndelsen, medan 52 kineser d�dades av den m�rdande kulspruteelden som svepte fram l�ngs med bron.
[110] Chen Ta, Analysis of Strikes, sid 28.
[111] Deng Cheng-tsah, Allm�n �versikt �ver Hongkong-strejken, Kanton, augusti 1926 [kinesiska]. Deng var en av organisat�rerna och ledarna f�r generalstrejken. Han sk�ts, p� Chiang Kai-sheks order, sommaren 1933. Lo Tung-hsien, en av hans fr�msta l�jtnanter, sk�ts p� order av Chiang Kai-shek i augusti 1933.
[112] China Year Book, 1926, sid 969-70.
[113] Chang, Farmers� Movement in Kwangtung, sid 38.
[114] China Year Book, 1926, sid 960.
[115] Deng Cheng-tsah, �versikt �ver Hongkong-strejken.
[116] China Year Book, 1926, sid 977.
[117] Chen Ta, Analysis of Strikes, sid 35.
[118] Citerad av Lowe Chun-hwa, Facing Labour Issues, sid 44; se �ven Administrative Reports of the Hong Kong Government, 1925
[119] China Year Book, 1926, sid 974-75.
[120] �Hongkong-regeringen skickade �ppet 3 000 000 patroner till Swatow och Hongkong- k�pm�nnen skickade ytterligare 1 000 000 till Chen Chiung-ming.� � Hua Kang, Den stora kinesiska revolutionen 1925-27, kapitel IV, sektion 3.
[121] Citerat av Hua Kang, Den stora kinesiska revolutionen 1925-27, kap IV, sektion 1
[122] Chapman, Chinese Revolution, sid 210
[123] North China Herald, 6 juni 1925
[124] Chen Ta, �Labour�s Part in the New Nationalism�, China Weekly Review, 6 mars 1926
[125] Samuel H. Chang, �An Analysis of Canton Bolshevism�, China Weekly Review, 20 mars och 3 april 1926.
[126] North China Herald, 20 mars 1926.
[127] Ibid.
[128] F�r the Taku-ultimatumet, se China Year Book, 1926, sid 1031-32 ; f�r en m�lande beskrivning av massakern, se Oskar Erdberg, �March Eighteenth�, i Tales of Modern China, Moscow, 1932.
[129] China Weekly Review, 27 mars 1926.
[130] North China Herald, 20 mars 1926.
[131] China Year Book, 1926, sid 1011.
[132] Li Chih-lung, Ordf�rande Wang Ching-weis avg�ng, Wuhan, 1927. [kinesiska]
[133] �Resolution on the Chinese Question�, antagen av EKKI:s sj�tte ut�kade plenum, 13 mars 1926, International Press Correspondence (nr 40), 13 maj 1926.
[134] Tang Leang-li, Inner History, sid 234.
[135] Fischer, Soviets in World Affairs, v. II, sid 646.
[136] Ibid.
[137] The Peasant Movement in Kwangtung (Rapport fr�n Kuomintangs bondedepartement), Kanton, oktober, 1925.
[138] International Press Correspondence, 7 januari 1926.
[139] Stalin, Marxism and the National and Colonial Question, New York, odaterat, sid 216. Jfr. Trotskij, Third International after Lenin, New York, 1936, sid. 212-22 [ svenska: Tredje internationalen efter Lenin ].
[140] International Press Correspondence, 18 mars 1926.
[141] �Resolution on the Chinese Question�, EKKI:s sj�tte plenum (se not 13).
[142] Katsuji Fuse, Soviet Policy in the Orient, Peking, 1927, sid 304; ett fotografi av Hu Han-min d�r han sitter med sina kollegor i Krestintern hittas p� sid 305.
[143] I Moskva utnyttjade Hu fullt ut hederstiteln �generalissimo�, en titel han �rvde fr�n Sun Yat-sen.
[144] �Detailed Report of the Session of the Enlarged E.C.C.I.� (EKKI:s sj�tte plenum), �ppningsm�te 17 februari 1926, International Press Correspondence, 4 mars 1926.
[145] Ibid.
[146] Ibid.
[147] �Resolution on the Chinese Question�, EKKI:s sj�tte plenum, a.a.
[148] Tang Leang-li, Inner History, sid 233; f�r en belysande, i romanform, av Borodins roll i Kanton, se Andre Malraux, Les Conqu�rants, Paris, 1928 (Er�vrarna, Kristianstad, 1977), och Trotskijs kommentarer till denna, Den strypta revolutionen och Om den strypta revolutionen och dess strypare. Ett svar till Andr� Malraux.
[149] Fischer, Soviets in World Affairs, v. II, p. 647.
[150] Ibid.
[151] Trotskij, Den strypta revolutionen.
[152] Marx/Engels, �Centralledningens h�nv�ndelse till f�rbundet fr�n mars 1850�.
[153] Tang Leang-li, Inner History, sid 231.
[154] Whampoa Year Book, Kanton, december 1925.
[155] International Press Correspondence, 18 mars 1926.
[156] Li Chih-lung, Ordf�rande Wang Ching-weis avg�ng. [kinesiska]
[157] La Correspondance Internationale, 17 februari 1926.
[158] China Weekly Review, april 1926.
[159] Li Chih-lung, kommunisten i ledningen f�r flottans byr� som helt oavsiktligt blev huvudm�let f�r nattens operationer har skrivit ner en stor del av h�ndelserna i en pamflett, Ordf�rande Wang Ching-weis avg�ng, som inte publicerades f�rr�n ett �r senare i Wuhan.
[160] Hua Kang, Den stora kinesiska revolutionen, kap IV, del 5. [kinesiska]
[161] Li Chih-lung, Ordf�rande Wang Ching-weis avg�ng.
[162] Tang-Leang-li, Inner History, sid 246.
[163] Li Chih-lung, Ordf�rande Wang Ching-weis avg�ng.
[164] Deng Cheng-tsah, �versikt �ver Hongkong-strejken. [kinesiska]
[165] George Sokolsky, Tinder Box of Asia, New York, 1933, sid 336.
[166] Deng Cheng-tsah, �versikt �ver Hongkong-strejken.
[167] Li Chih-lung, Ordf�rande Wang Ching-weis avg�ng.
[168] Hela texten till denna resolution finns i T C Woo, Kuomintang and the Future of the Chinese Revolution, sid 176-78; referenser och utdrag finns �ven i Hua Kang, Den stora kinesiska revolutionen, kap. IV, del 5, och i Fuse, Soviet Policy in the Orient, sid 251-56.
[169] Lenin, �Teser om nationella och koloniala fr�gan� i Teser till Kommunistiska internationalens andra kongress
[170] Ibid.
[171] �Inte ens Chiang Kai-sheks kupp den 20 mars 1926, d� de ryska kommunisterna i Kina arresterades, n�mndes med ett ord i v�r press� � Zinovjev. Teser om den kinesiska revolutionen; �Under ett helt �r dolde Stalin-Bucharins grupp Chiang Kai-sheks f�rsta kupp i mars 1926� � Albert Treint. �Declaration du Camarade Treint�, Documents de l�Opposition et la R�sponse du Parti, Paris, november 1927, sid 76.
[172] International Press Correspondence, 8 april 1926.
[173] Ibid.
[174] Daily Worker, New York, 21 april 1926.
[175] G Voitinsky, �The Situation in China and the Plans of the Imperialists�, International Press Correspondence, 6 maj 1926.
[176] G Sokolsky, Tinder Box of Asia, sid 336.
[177] Tang Leang-li, Inner History, sid 247.
[178] A M Kotenev, New Lamps for Old, Shanghai, 1931, sid 237.
[179] Tang Leang-li, Inner History, sid 249.
[180] Fischer, Soviets in World Affairs, v II, sid 651-53.
[181] Ytterligare ett s�rdeles grovt exempel p� historief�rvridning vad g�ller kuppen den 20 mars �terfinns i den f d tsaristiska generalen V A Yakhontoffs skrifter. Enligt Yakhontoff, som f�r n�gra �r sedan utan sv�righet hittade v�gen in i Stalins l�ger, �tvingades h�gern och centristerna efter mindre �n tv� m�nader (efter kuppen) n� en kompromiss och g� med p� flera eftergifter till �v�nstern� f�r att f� massornas st�d. � F�ljaktligen f�rsonades fraktionerna i maj och Chiang Kai-shek blev ledare f�r Kuomintang och �verbef�lhavare f�r revolutionsarm�erna�. � V A Yakhontoff, Russia and the Soviet Union in the Far East, New York, 1932, sid 151. Chiang �gav efter� och �kompromissade� genom att g�ra sig sj�lv till Kantons h�rskare!
[182] I Veckov�gvisaren, Shanghai [kinesiska], i slutet av mars 1926, omtryckt tillsammans med andra artiklar och dokument i det kinesiska kommunistpartiets pamflett, V�rt parti och Kanton-h�ndelserna, Peking, juli 1926. [kinesiska]
[183] ��ppet brev fr�n Chen Tu-hsiu till Chiang Kai-shek�, 4 juni 1926, i V�rt parti och Kanton-h�ndelserna.
[184] Tuan Chi-jui var ledare f�r den notoriskt korrupta regeringen i Peking.
[184] ��ppet brev fr�n Kao Yu-han till Chiang Kai-shek�, i V�rt parti och Kanton-h�ndelserna.
[185] ��ppet brev fr�n Kao Yu-han till Chiang Kai-shek�, i V�rt parti och Kanton-h�ndelserna.
[186] �Brev fr�n Kommunistiska partiets centralkommitt� till Kuomintang�, 4 juni 1926, i V�rt parti och Kanton-h�ndelserna.
[187] Omtryckt i V�rt parti och Kanton-h�ndelserna.
[188] F�rfattaren till denna rapport, Tsao Sze-yuan, var f�rutbest�md att drabbas av konsekvenserna av att �inte det minsta� ifr�gasatt borgarklassens offensiv. Ett �r senare dog han martyrd�den i h�nderna p� Chiang Kai-sheks b�del.
[189] Citerat av Li Li-san i hans f�rord till Den kinesiska revolutionen (En dokumentsamling) Shanghai 1930.
[190] Chen Tu-hsiu, Appell till alla kamrater i det kinesiska kommunistpartiet
[191] �The Fifth Congress of the Communist Party of China and the Kuomintang�, Communist International, 15 april 1927.
[192] Chen Tu-hsiu, Appell till alla kamrater i det kinesiska kommunistpartiet
[193] Hua Kang, Den stora kinesiska revolutionen, kap IV, del 3.
[194] Citerat av Yuen Tai-ying, Kuomintang och arbetarr�relsen, Wuhan, april 1927. [kinesiska]
[195] �News from South China�, China Weekly Review, 31 juli, 7 augusti, 14 augusti, 21 augusti och 28 augusti 1926.
[196] �Report of the Kwangtung Provincial Peasant Union�, februari 1927, Chinese Correspondence, Wuhan, 8 maj 1927.
[197] China Year Book, 1926, sid 982.
[198] Deng Cheng-tsah, �versikt �ver Hongkong-strejken; China Weekly Review, 24 april 1926.
[199] �Canton Boycott Negotiations�, China Year Book, 1926, sid 989.
[200] Ibid, sid 998.
[201] China Weekly Review, 7 augusti 1926.
[202] Ibid., 31 juli 1926.
[203] China Year Book, 1928, sid 976.
[204] Ibid, sid 977-78.
[205] Citerad av Fischer, Soviets in World Affairs, v II, sid 645.
[206] China Year Book, 1928, sid 978.
[207] Strike Regulations in Canton�, Chinese Economic Journal, Shanghai, mars 1927; jfr. �Labour Suppression in Canton�, North China Herald, 31 december 1926.
[208] North China Herald, den 31 december 1926.
[209] �Brev till kamraterna p� kongressen den 7 augusti 1927�, publicerat i bilagan till Li Li-san, Den kinesiska revolutionen. (H�refter h�nvisat till som �7:e augustibrevet�)
[210] P Mif, Kitajskaja Revolutsia, Moskva 1932, sid 97-98.
[211] Sydor Stoler, �The Trade Union Movement in Canton�, Pan-Pacific Worker, Hankow, 15 september 1927.
[212] Earl Browder, Civil War in Nationalist China, Chicago, 1927, sid 12.
[213] �The International Delegation in China�, International Press Correspondence, 28 april 1927.
[214] Tom Mann, What I Saw in China, London, 1927, sid 8.
[215] Stoler, �Trade Union Movement in Canton�.
[216] Chapman, Chinese Revolution, sid 20.
[217] Citerad av Hua Kang, Den stora kinesiska revolutionen 1925-27, kap. IV, del 4.
[218] Ibid.
[219] Changsha-korrespondent till Guide Weekly, citerad av Hua Kang, Den stora kinesiska revolutionen 1925-27, kap. IV, del 4.
[220] Chen Ta, Analysis of Strikes, sid 40.
[221] Ibid., sid 41.
[222] Brevet fr�n Shanghai. F�rfattarna till detta brev var Nasonov, Fokin och Albrecht. �ven om de noga undvek att kompromettera Komintern i �EKKI-representanternas� misstag, var de fakta de gav s� skadliga f�r Stalin-Bucharin att brevet f�rtegs. Det publicerades av Albert Treint, medlem av EKKI:s presidium.
[223] Deltagandet av Shao Li-Tze, som tillh�rde Chiang personliga omgivning, som broderlig Kuomintang-delegat vid EKKI:s sjunde plenarm�te i november 1926, bekr�ftade Kuomintangs medlemskapsstatus i Internationalen.
[224] Trotskij, Stalin och den kinesiska revolutionen (26 augusti 1930)
[225] Trotskij, �Krigsfaran, f�rsvarspolitiken och oppositionen� (tal 1 augusti), Stalins f�rfalskarskola.
[226] Stalin, �Om Kina�, utdrag ur tal 1 augusti 1927�, i Marxismen och den nationella och koloniala fr�gan (Arbetarkultur 1941), sid 317.
[227] �Theses sur la Situation en Chine� (antagna vid EKKI:s 7:e plenum, november-december, 1926), La Correspondance Internationale, 20 februari 1927.
[228] �Report of T�an P�ing-shan� (VII Plenum), International Press Correspondence, 30 december 1926.
[229] Stalin, �Prospects of the Revolution in China� (tal inf�r kinesiska kommissionen vid VII plenum, 30 november 1926), International Press Correspondence, 23 december 1926.
[230] �Detailed Report of the VII Plenum�, F�rsta sessionen, 22 november 1926, International Press Correspondence, 1 december 1926.
[231] Albert Treint, �La V�rit� Qu�on Cache sur la Chine, etc.�, Documents de l�Opposition et la R�ponse du Parti, sid 77-78
[232] Stalin, �Prospects of the Revolution in China�.
[233] �Theses sur la Situation en Chine� (VII plenum).
[234] Ibid.
[235] Stalin, �Prospects of the Revolution in China�
[236] �Speech of Shao Li-tze (Kuomintang)�, VII Plenum, sessionen den 30 november 1926, International Press Correspondence, 30 december 1926.
[237] Bucharin, �Tal till SUKP:s Leningrad-distrikts 24:e konferens�, La Correspondance Internationale, 12 februari 1927.
[238] �Speech of T�an P�ing-shan�, VII plenum, 26 november 1926, International Press Correspondence, 23 december 1926.
[239] Stalin, �Prospects of the Revolution in China�; se �ven �Speech of Petroff (C.P.S.U.)�, International Press Correspondence, 30 december 1926.
[240] Chen Ta, Analysis of Strikes, sid 43.
[241] Hankow Herald, 5 januari 1927.
[242] Chapman, Chinese Revolution, sid 35.
[243] C Ransome, Chinese Puzzle, sid 106 och 113. Senare skrev en av Ransoms brittiska informat�rer att i Kiukiang till honom f�r att klaga p� att hans redog�relse var �otillr�ckligt hemsk�!
[245] F�r texter i dessa dokument och relaterade citat se China Year Book, 1928, sid 739, 756 ff., 761, 764, 983, 1353.
[247] �7:e augustibrevet�
[248] Brevet fr�n Shanghai. Under senare �r tr�ttnade Borodin aldrig p� att erinra om denna bankett som bevis p� att han k�mpat mot Chiang Kai-shek. F�r Chiangs egen redog�relse av incidenten se Wieger, Chine Moderne, v. VII, sid 140-142. Wieger, Chine Moderne, v. VIII, sid 23-24.
[249] Wieger, Chine Moderne, v. VIII, sid 23-24.
[250] North China Herald, 2 april 1927.
[251] People�s Tribune, Hankow, 15 mars 1927; Woo, Kuomintang and the Future of the Chinese Revolution, sid 180.
[252] Folktribunen, 16 mars 1927.
[253] Ibid.
[254] Ibid., 19 mars 1927
[255] Ibid.
[257] �vers. fr�n Veckov�gvisaren, 18 mars 1927, av North China Herald, 9 april 1927.
[258] Chinese Economic Journal, March, 1927; Strikes and Lockouts in Shanghai since 1918, publicerad av Bureau of Social Affairs, Shanghai, 1933.
[259] �The Fight for Shanghai�, International Press Correspondence, 13 januari 1927.
[260] M�n som Ferral, bankiren i Andre Malraux M�nniskans lott.
[261] K�llorna skiljer sig �t n�r det g�ller det exakta antalet. Officiella utl�ndska rapporter, som underskattade strejksiffrorna av politiska sk�l, gav 106 000 (China Year Book, 1928, s. 996). Brevet fr�n Shanghai anger 300 000. Hua Kang i Den stora kinesiska revolutionen 1925-27 ger 360 000 med en lista med fabriker och verkst�der f�r att underbygga sina siffror. Fientliga kinesiska k�llor anger mycket h�gre totalsiffror. The Shanghai Bureau of Social Affairs anger 425 795 (Strikes and Lockouts, s. 62). Ho Shen anger 500 000 (Materials of Modern History, Shanghai, 1933, v. III).
[262] Hua Kang, Den stora kinesiska revolutionen 1925-27, Chap. V, Sektion 2.
[263] Ch�� Ch�iu-pai, N�gra kontroversiella fr�gor i den kinesiska revolutionen, [p� kinesiska] Wuhan, 1927, Appendix I.
[264] New York Herald-Tribune, 21 februari 1927.
[265] Ho Shen, �The Three Shanghai Uprisings�, Materials of Modern History, v. III, s. 170.
[266] China Weekly Review, Shanghai, 12 mars 1927.
[267] North China Herald, 16 april 1927.
[268] New York Herald Tribune, 21 februari 1927.
[270] China Year Book, 1928, s. 1266.
[271] Hua Kang, Den stora kinesiska revolutionen 1925-27, Chap. V, Section 3.
[272] Ibid.
[273] F�r l�sv�rd litter�r beskrivning av upproret i Shanghai, se Andre Malraux, M�nniskans lott.
[274] Hua Kang och andra kommunistiska k�llor anger vanligen 800,000 som det totala antalet deltagande. Strikes and Lockouts anger det verkliga antalet strejkande som 329 000.
[275] "Shanghaiupproren" i A. (Heinz Neumann), Det v�pnade upproret, Zenitserien 1971.
[276] Hua Kang, Den stora kinesiska revolutionen 1925-27, Chap. V, Section 3.
[277] Ho Shen, Materials, v. III.
[278] Hua Kang, Den stora kinesiska revolutionen 1925-27, Chap. V, Section 3.
[279] Kineser s�ger att Chiang tillh�r tung-skiktet, eller 22:e generationen av det Gr�na s�llskapet, som organiseras l�ngs patriarkala linjer. Med h�nvisning till Chiangs �Kontakter med de Gr�na och R�da s�llskapen�, tillfogade George Sokolsky; �Han kan till och med vara medlem i det ena eller b�da dessa m�ktiga underjordiska grupperingar, men detta kan ingen utomst�ende veta�. � China Year Book, 1928, sid. 1361.
[280] �Shanghais arbetardelegaters rapport�, Sen Pao (Hunan), 19-20 maj 1927 (h�danefter h�nvisas till som �Arbetardelegaternas rapport�); se �ven Kuo Mi-liehs redog�relse i Peoples Tribune 16 april 1927; och International Press Correspondence 23 juni 1927. F�r en beskrivning av det Gr�na s�llskapet och dess senare utveckling se �Gang Rule in Shanghai�, Five Years of Kuomintang Reaction.
[281] Li Chih-lung, The Resignation of Chairman Wang Ching-wei.
[282] Yamen: Ben�mning p� en kanslibyggnad i det kejserliga Kina, d�r olika myndigheter hade sitt s�te. Termen har anv�nts i det kinesiska spr�ket sedan Songdynastin, men blev �ven vanlig i olika europeiska spr�k under Qingdynastin. (enligt Wikipedia.) � �.a.
[283] Korrespondens fr�n Kiukiang daterat 23 mars. North China Herald, 2 april 1927. De f�rmodligen f�rsta av de ber�rda utl�nningarna som fick h�ra fakta om Chiang Kai-sheks terrorkampanj i Kiangsi var Earl Browder, Tom Mann och Jacques Doriot, delegater fr�n Kommunistiska internationalen. Om hur de avsiktligt dolde denna information fram till det var f�r sent att vara till n�gon nytta ber�ttas i kapitel IX
[284] People�s Tribune, 16 april 1927.
[285] �Report of Political Department of General Cheng�s Sixth Army�, People�s Tribune, 2 april r, 1927.
[286] Chapman, Chinese Revolution, sid. 32.
[287] Jfr China Weekly Review, May 28, 1927, efter fr�nvaron av v�ldt�ktsanklagelser.
[288] Se G. A. Kennedys rapport, Peoples Tribune, 5 och 16 april 1927. St�rre delen av Kennedys rapport inkluderades �ven i en rapport fr�n William Prohme � publicerad av Nation, New York 13 april 1927. F�r material om �Nanking�vergreppen� presenterat i Shanghais utl�ndska kolonis st�mningar och anda se China Year Book 1928 kap. XVI.
[289] Givens ledde senare den speciella (politiska) avdelningen av Shanghais stadspolis som under de f�ljande �ren sp�rade upp och grep hundratals kommunister och �verl�mnade m�nga av dessa till Chiang Kai-sheks regering f�r avr�ttning. 1931 tilldelade Nankingregeringen Givens Arm�ns, flottans och flygstyrkornas �A�-medalj av f�rsta klassen som erk�nsla f�r hans medverkan i att �bevara fred och ordning�. � North China Daily News 9 december 1931.
[290] North China Herald, 2 april 1927.
[291] George Sokolsky i China Year Book 1928 sid 1361.
[292] �Arbetardelegaternas rapport�. Chen Fo-ta, en av delegaterna fr�n Shanghai till Pan-Pacific Trade Union Conference i Hankow, rapporterade att Shanghais strejkvakter var 3 000 till antalet, hade 2 800 gev�r, 30 kulsprutor, 200 pistoler och 16 stycken l�tta artilleripj�ser. � Peoples Tribune 26 mars 1927.
[293] �Det finns inte mer �n 3 000 nationalistsoldater i Shanghai enligt s�kra ber�kningar kinesiska k�llor gjort. General Ho Ying-chin har endast 10 000 soldater f�r att h�lla Hangchow. Chiang Kai-sheks styrkor �r nu s� utspridda �ver ett s� stort omr�de att de inte �r s� v�ldigt v�rdefulla � f�r att f�rtrycka arbetarna�. � North China Herald 2 april 1927. �Chiang hade endast 3 000 soldater i Shanghai � inga av de materiella elementen var till Chiangs f�rdel�. � Sokolskij, China Year Book 1928 sid 1361. �Soldater sympatiskt inst�llda till revolutionen �r fortfarande fler �n de kontrarevolution�ra soldaterna. Soldaterna under Chiang Kai-sheks direkta bef�l var �ven de tveksamma�. � Li Li-san, The Chinese Revolution, sid 33.
[294] People�s Tribune, 28 april 1927
[295] A. De C. Sowerby, North China Herald, 2 april 1927.
[296] Municipal Gazette, 2 april 1927.
[297] Jfr Arthur Ransomes kapitel om �The Shanghai Minde� i The Chinese Puzzle.
[298] I Peking greps tv� journalister, Wilbur Burton och Mildred Mitchell som arbetade f�r Nationalist News Agency, av milit�ren i norr och h�lls isolerade. De l�mnades praktiskt taget �t sitt eget �de av USA:s legation och befriades som ett resultat av den publicitet som Randall Gould fr�n United Press gav deras fall och av Charles J. Fox anstr�ngningar, en advokat i Tientsin. Gould f�rbj�ds senare att delta vid legationens presstr�ffar av ambassad�ren MacMurray. William och Rayna Prohme, som redigerade People's Tribune, ans�gs allm�nt som ras�verl�pare. Borodin hade naturligtvis horn.
[299] Rodney Gilbert, North China Herald, 2 april 1927. Ett i h�gsta grad v�lfunnet svar p� detta vanliga argument stod att l�sa i People's Tribune 18 juli 1927, undertiteln �Detta �r en �m�nsterbos�ttning��.
[300] �Thoughts on Evacuation�, av en flyende mission�r, North China Herald 16 april.
[301] Ibid. Av de 8 000 mission�rer som normal verkade fanns endast 500 kvar p� sina poster, enligt Shanghai Times 24 juni 1927. F�r de 5 000 som flydde hem, de 1 500 som tog sin tillflykt till Shanghai och 1 000 till andra hamnar visade sig sj�lvbevarelsedriften vara mer tvingande �n kallelsen att sprida evangeliet.
[302] �The Real Issue in China�, Constitutionalist, Shanghai, februari 1927, sid 321-23.
[303] E. E. Strothers, A Bolshevized China � The World�s Greatest Peril, och andra �tertryck, Shanghai, juni 1927, sid 6.
[304] Ibid. Sid 18. Beklagligtvis f�r detta �avg�rande bevis� konstaterar Chapman, boende i Hankow vid tiden, kategoriskt att n�gon s�dan parad �aldrig genomf�rdes�, � Kinesiska revolutionen sid 87. Just denna rapport �r ett typiskt exempel p� de fantastiska f�rest�llningar som den utl�ndska pressen hade om vad som skedde i Hankow. De flesta var medvetet illvilliga belackare. Flera personer greps i Hankow f�r att ha spridit ryktet om �nakenparaden�.
[305] General Smedley D. Butler, bef�lhavare f�r U.S. Marines i Kina, North China Herald, 9 april 1927.
[306] Constitutionalist, januari 1927, sid 291.
[307] China Weekly Review, 9 april 1927.
[308] North China Daily News, 7 april 1927.
[309] Far Eastern Review, mars 1927.
[310] North China Daily News, 28 mars 1927.
[311] North China Herald, 2 april 1927.
[312] North China Daily News, 2 april 1927.
[313] Sin Wen Pao, 7 april 1927.
[314] North China Daily News, 30 mars 1927.
[315] Detta syftar p� Sun-Yat-sens �tre folkprinciper� (nationalism, demokrati och v�lf�rd)
[316] China Weekly Review, 9 april 1927.
[317] New York Times 15 april 1927. Summan 15 000 000 USD angavs �ven av �Arbetardelegaternas rapport�, som delar den i 12 000 000 USD till Chiang, 1 500 000 till Pai Chung-hsi, 1 000 000 till Chou Feng-chi och 500 000 till gangstrarna. Det �r sv�rt att fastst�lla omfattningen av utl�nningarnas deltagande i dessa �l�n�. F�r en beskrivning av hur utl�nningarna samarbetade genom kinesiska mellanh�nder rekommenderas l�saren �ter Malraux� M�nniskans lott.
[318] Sin Wen Pao, 5 april 1927.
[319] Peking Chen Pao, 3 april 1927.
[320] Sin Wen Pao, 5 april 1927.
[321] China Weekly Review, 10 april 1927.
[322] North China Daily News, 28 mars 1927.
[323] Citerad fr�n Pravda ur en rapport till New York Times, 1 april 1927.
[324] North China Herald, 9 april 1927.
[325] Tang Leang-li, Inner History, sid 266-67.
[326] Ta Kung Pao, Tientsin, 7 april 1927.
[327] Tang Leang-li, Inner History, sid 268.
[328] Shanghai Times, 25 mars 1927.
[329] North China Daily News, 28 mars 1927.
[330] Rote Fahne, Berlin, 17mars 1927.
[331] L�Humanit�, 23 mars 1927. �Den f�rvirring som Stalin-Bucharin skapat � gjorde att v�rt partis ledning den 23 mars 1927 skickade en h�lsning till Chiang Kai-shek, n�r han gick in i Shanghai, som representant f�r den kinesiska kommunen� Stalin-Bucharin-gruppens politik ledde ledningen f�r det franska partiet p� villov�gar s� l�ngt att det f�rv�xlade Gallifet med kommunen, slaktaren med offret. �� Albert Treint, �D�claration Addressee au C. E. de l�I.C. le 22 Juillet, 1927, sur la Question Chinoise�, i Documents de l�Opposition Fran�aise et la R�ponse du Parti, p. 67.
[332] Izvestija, 6 mars 1927; Pravda, 9 mars 1927, 10 april 1927, osv.
[333] Se kapitel 6 (avsnittet om KI:s sjunde plenum).
[334] Jfr. �Th�ses on the Situation in China (VII Plenum)�, La Correspondance Internationale, 20 februari 1927; ledare i Communist International, 28 februari 1927; artikel av Martynov, Ibid., 15 mars 1927; �The Chinese Revolution and the Kuomintang�, Ibid., 30 mars 1927; och m�nga andra.
[335] Earl Browder, Civil War in Nationalist China; Jacques Doriot, �A Travers la Revolution China. Chinoise�, L�Humanit�, Paris, juni-augusti, 1927; Tom Mann, What I saw in China.
[336] Doriot, L�Humanit� 8 juli 1927.
[337] Browder, Civil War, sid 15.
[338] Doriot, L�Humanit�, 12 juli 1927.
[339] People�s Tribune, Hankow, 1 april 1927.
[340] Se Labour Monthly, London, juli 1927. Det �r ett faktum att de enda som f�rde en �ppen kampanj mot Chiang var ett antal enskilda kommunister i Hankow, vilka dock handlade helt p� eget initiativ. Jfr Brevet fr�n Shanghai.
[341] People�s Tribune, 9 april 1927.
[342] �Le Voyage de la Delegation Internationale de Canton � Wuhan�, La Correspondance Internationale, 11 juni 1927.
[343] People�s Tribune, 22 april 1927.
[344] Ibid., se �ven Tom Mann, What I saw in China, sid 11.
[345] La Correspondance Internationale, 23 mars 1927.
[346] Ibid., 30 mars 1927.
[347] L�Humanit�, 23 mars 1927.
[348] �tergivet i La Correspondance Internationale, 26 mars 1927; och i The Communist International, 30 mars 1927.
[349] Martynov, �The Regrouping of Forces in the Chinese Revolution�, The Communist International, 15 mars 1927.
[350] Detta tal publicerades aldrig. Stalin konfronterades av Vujović vid EKKI:s �ttonde plenum i maj 1927 om dessa meningar. Vujović hade sj�lv stenografiskt skrivit ner dem. �Kamrat Stalin kommer alltid att ha m�jligheten att r�tta till oavsiktliga felaktigheter genom att l�gga fram sitt stenogram f�r oss�, utmanade han (se Tal vid EKKI:s �ttonde plenarm�te, maj 1927). Men Stalin gjorde inga r�ttelser, han lade inte fram anteckningarna eftersom, som Trotskij anm�rkte vid samma EKKI-m�te, �den urkramade citronen tog n�gra dagar senare makten med sin arm�. � Som CK-medlem hade jag r�tt att f� det stenografiska protokollet till detta tal. Men mina anstr�ngningar och f�rs�k var f�rg�ves. F�rs�k det nu kamrater och ni kanske har b�ttre lycka med er. Jag tvivlar p� det� (Trotskij, F�rsta talet i den kinesiska fr�gan). Talet och undertryckandet av detsamma bekr�ftas inte av en oppositionell, utan av en av Stalins betrodda underhuggare, Albert Treint, som vid den tiden var medlem av EKKI:s presidium: �Stalin gick till och med s� l�ngt som att d�lja sitt eget tal. � Ett tal av Stalin sj�lv vid Kommunistiska akademin, i n�rvaro av 3 000 partitj�nstem�n, publicerades aldrig � d�rf�r att Chiang Kai-sheks statskupp tio dagar senare vederlade hans ord p� ett f�rkrossande s�tt� (Documents de l�Opposition Fran�aise, sid 36, 64). F�r en projektion av Stalins �sikter om den kinesiska scenen l�s samtalet mellan Kyo och �Vologin� i Hankow i Malraux, M�nniskans lott, sid 116-126.
[351] Stalin, �Speech to the Youth Federation�, 29 mars 1927, La Correspondance Internationale, 9 april 1927. [En version av detta tal, �Speech Delivered at the Fifth-Union Conference of the All-Union Leninist Young Communist League�, finns i Stalin Works, vol 9 sid. 196 ff]
[352] T. Mandalyan, �Why did the Leadership of the Chinese Communist Party Fail to Fulfil its Task?� La Correspondance Internationale, 23 och 30 juli 1927. Mandalyan var en Kominterndelegat i Shanghai vid den tiden. �Internationalen telegraferade till oss och beordrade oss att g�mma eller gr�va ner arbetarnas vapen f�r att undvika en milit�r konflikt mellan arbetarna och and Chiang Kai-shek.� � Chen Tu-hsiu [Duxiu], Appell till alla kamrater i det kinesiska kommunistpartiet, �. . . Var det inte b�ttre att g�mma vapnen, att inte acceptera strid och s�ledes inte l�ta sig avv�pnas . . . ?�� N. Bukharine, Les Probl�mes de la R�volution Chinoise, Paris, odaterat (cirka maj-juni 1927), sid 56. Se �ven Malraux, M�nniskans lott, sid 169
[353] Kommunistiska Internationalen, rysk utg�va 18 mars 1927; tysk utg�va 22 mars 1927; engelsk utg�va 15 april 1927.
[354] Se kapitel 11 (Wuhan: �Det revolution�ra centrumet�)
[355] Citerad i North China Daily News, 1 april 1927.
[356] Denna �vers�ttning har gjorts fr�n originalet som publicerades i Sin Wen Pao och andra tidningar i Shanghai den 5 april 1927. En helt felaktig �vers�ttning publicerades i Peoples Tribune i Hankow den 20 april 1927. De viktigaste styckena i manifestet publicerades samma vecka, utan kommentarer, i den internationella kommunistiska pressen. (Jfr La Correspondance Internationale 23 april 1927.) Browder har med delar av det i sin pamflett, Civil War in Nationalist China, sid 30, �ven d�r utan n�gra kommentarer. Inte f�rr�n flera m�nader senare utsattes det f�r v�ldsam kritik.
[357] �� i den takt agitatorer nu ansluter nya medlemmar kommer uppemot en halv miljon arbetare omfattas av Allm�nna fackf�rbundets strejkkrav under loppet av de kommande veckorna�. � North China Herald, Shanghai 9 april 1927. Mellan 21 mars och 12 april 1927 v�xte fackf�reningarnas styrka fr�n 350 000 till 850 000, enligt en rapport av Chen Fo-ta, en av Shanghais delegater till Pan-Pacific Trade Union Congress. � Peoples Tribune, 26 maj 1927.
[358] La Correspondance Internationale, 26 mars 1927.
[359] Hua Kang, Den stora kinesiska revolutionen 1925-27, kapitel V, del 2.
[360] Sin Wen Pao, 4 april 1927.
[361] Ibid., 8 april 1927.
[362] Ibid.
[363] Ibid.
[364] Ibid., 5 april 1927.
[365] Ibid., 3 april 1927.
[366] Amerikanernas ledande roll under bombardemanget av Nanking 24 mars kom som en chock f�r m�nga av de kineser som fortfarande trodde att USA betraktade den kinesiska nationalismen med ett v�lvilligt, objektivt intresse. Den 7 april skingrades en demonstration utanf�r Oriental Spinning and Weaving Co. av en amerikansk milit�rpatrulls bajonetter. P� kv�llen den 8 april genomf�rde en avdelning p� 200 brittiska soldater en raid mot Great China University [Daxia-universitetet, i Shanghai], skadade �tta studenter, genoms�kte studentbost�derna, beslagtog studenters egendom och gjorde ett antal gripanden. Japanska marink�rssoldater anv�nde �tskilliga g�nger bajonetter mot arbetare i de japanska fabrikerna.
[367] Ibid., 2 april 1927.
[368] North China Herald, 2 april 1927.
[369] P. Mif, Kitajskaja Revolutsia, sid 98.
[370] Trotskij, Klassf�rh�llandena i den kinesiska revolutionenxxxxx
[371] Grover Clark, China in 1927, Peking, 1928, sid 13.
[372] Yang Tsao-cheng, �Events in Shanghai, Spring, 1927�, Materials on the Chinese Question, No. 13, Sun Yat-sen University, Moskva, sid 20. �� Hsueh Yueh [Xue Yue] f�reslog kommunistpartiets centralkommitt� att den skulle besluta att han inte skulle lyda Chiang Kai-sheks order. Han var beredd att stanna kvar i Shanghai och strida tillsammans med Shanghais arbetare mot den milit�rkupp som f�rbereddes�.� � Tjitarov (en av Kominterns funktion�rer i Shanghai vid den tiden) vid Sovjetunionens kommunistpartis femtonde kongress i december 1927. Detta stycke str�ks senare fr�n protokollet och citeras av Trotskij fr�n de ursprungliga stenograferade protokollet. � Trotskij, Stalin och den kinesiska revolutionen. Mif bekr�ftar incidenten, om �n p� ett f�rvr�ngt s�tt, i Kitajskaja Revolutsia sid 99. Se �ven Malraux, M�nniskans lott, sid 166-67.
[373] Yang Tsao-cheng, �Events in Shanghai�, sid 20; �� V�ra ansvariga ledare � deklarerade att de k�nde till f�rberedelserna f�r kuppen, men ville inte ha en konflikt med Chiang Kai-shek i f�rtid�, � Tjitarov, p� det anf�rda st�llet.
[374] Malraux� gestalt Kyo ville organisera motst�nd, �men kommunistpartiets officiella propaganda f�r fortsatt samarbete med Kuomintang var honom i h�g grad till hinders�. � M�nniskans lott, sid 167
[375] Hsueh Yueh blev en av Chiangs trognaste underhuggare och en av de mest obevekliga f�rf�ljarna av de r�da bondearm�erna under 1930-34.
[376] Sin Wen Pao, 7 april 1927.
[377] Li Tao-chao och de 19 andra gripna avr�ttades senare genom strypning.
[378] Reuter fr�n Peking, North China Daily News, 12 april 1927.
[379] Jfr La Correspondance Internationale, 20 april 1927.
[380] New York Times, 9 april 1927.
[381] Hua Kang, Den stora kinesiska revolutionen 1925-27, kapitel V, del 2.
[382] Sin Wen Pao, 6 april 1927.
[383] Ibid., 6 april 1927.
[384] Jfr People�s Tribune, 7 maj 1927.
[385] Malraux, M�nniskans lott, sid 213
[386] China Press, Shanghai, 13 april 1927.
[387] North China Daily News, 13 april 1927.
[388] Ibid.
[389] China Year Book, 1928, sid 1362.
[390] Shun Pao, Shanghai, 13 april 1925.
[391] Ibid.
[392] Ku stannade kvar i kommunistpartiet fram till 1931 n�r han hoppade av och gick �ver till Kuomintang. D�r blev han en av de rabiataste m�rdarna och i slut�ndan ledare f�r Chiang Kai-sheks antikommunistiska terrororganisation. Chou En-lai flydde fr�n Shanghai och steg senare fram som en av de politiska ledarna i Kiangsis r�da bondearm� med vilken han flydde 1934-35 till det fj�rran nordv�st. Under den �andra enhetsfronten� i b�rjan av anti-japanska kriget �terf�renades Ku och Chou i Chiang Kai-sheks l�ger. Chou f�rhandlade 1936 fram frigivningen av Chiang Kai-shek n�r denne 1936 hade kidnappats. Chou var huvudansvarig f�r de gagnl�sa f�rhandlingar som f�regick �terupptagandet av inb�rdeskriget 1945. Han blev premi�rminister i den kommunistiska regering som bildades i Peking 1949. [noten uppdaterad i enlighet med bokens 2:a upplaga � Red]
[393] Jfr �Workers Delegates Report�, och samst�mmiga redog�relser i Sin Wen Pao och andra tidningar i Shanghai.
[394] �Police Report for April� Municipal Gazette 21 maj 1927. Shanghais delegater till den Fj�rde Fackf�reningskonferensen f�r hela Kina i Hankow rapporterade att 140 k�nda fackledare och 500 arbetare f�rlorade livet n�r de gjorde motst�nd mot Chiangs kupp � Peoples Tribune 30 juni.
[395] Ch�en Ch��n och Yang Hu tog personligen bef�l �ver Chiang Kai-sheks avr�ttningspatruller, gjorde utflykter till Ningpo och andra grannst�der f�r att slutf�ra �omorganiseringen� av arbetarr�relsen genom att avr�tta hundratals. Ett tales�tt blev vanligt: �I Shanghai r�r sig vargar och tigrar (hu) utomhus i flockar (chuen)�.
[395] Sin Wen Pao, Shanghai 13 april 1927. F�r en bra bild av �omorganisationen� se �Chiang Kai-sheks Fascist Trade Unions�, Peoples Tribune 17 juni 1927.
[396] Sin Wen Pao, Shanghai 13 april 1927. F�r en bra bild av �omorganisationen� se �Chiang Kai-sheks Fascist Trade Unions�, Peoples Tribune 17 juni 1927.
[397] Sin Wen Pao 13 april 1927.
[398] Ibid.
[399] North China Herald 16 april 1927.
[400] Sin Wen Pao 13 april 1927.
[401] China Press 13 april 1927.
[402] �90 000 arbetare gick ut�. � China Press 14 april 1927. �En uppmaning om generalstrejk fr�n kommunistpartiet i protest mot den antikommunistiska kuppen �tlyddes vid middagstid den 13 april av inte mindre �n 111 800 arbetare�. � Shanghai Municipal Police Annual Report for 1927.
[403] �Workers� Delegates� Report.�
[404] China Press, 14 april 1927.
[405] Hua Kang, Den stora kinesiska revolutionen 1925-27, kapitel V, Sektion 2; �Workers� Delegates� Report.�
[406] Chiang Kai-shek, Manifesto to the People, Shanghai, april 1927, sid 11.
[407] Detta �r inget nytt n�r det g�ller kontrarevolutionens metoder. Jakobinerna giljotinerades som �rojalister� och �Pitts agenter�. Lenin och Trotskij var �Kaiserns agenter�. Flera �r senare skulle Trotskij bli �Hitlers agent� och Stalin skulle skjuta tusentals av olikt�nkande arbetare som �fascistiska spioner� och �Mikadons agenter�. I Spanien skulle arbetare skjutas f�r �att sabotera kampen mot fascismen� och revolution�rer skulle br�nnm�rkas som �Francos agenter�. I Spanien skulle Stalins parti spela samma roll Chiang Kai-sheks b�dlar och det gr�na g�ngets gev�rspatruller, som mejade ner �Chang Tso-lins agenter�.
[408] North China Herald, 16 april 1927.
[409] Ibid.
[410] Peking Morning Post, 15 april 1927 sa att officiella rapporter sa att antalet gripna var totalt 1 000.
[411] Karl Marx, Louis Bonapartes adertonde Brumaire.
[412] Ibid.
[413] China Year Book, 1928, sid 1374.
[414] New York Times, 4 maj 1927.
[415] Ibid., 19 maj 1927.
[416] China Weekly Review, Shanghai, 25 juni 1927.
[417] �Det �r sant att detta legohjon rider p� chefens nacke, ibland sliter de godaste bitarna ur hans mun och dessutom spottar p� hans kala hj�ssa. S�ga vad man vill, men ett h�gst obekv�mt legohjon. Men inte desto mindre ett legohjon. Bourgeoisien lyder honom d�rf�r att utan honom skulle den sj�lv och dess regim definitivt g� �t skogen� bourgeoisiens diktatur [r�der] oantastad i Tyskland, p� grund av att villkoren f�r dess sociala hegemoni har bevarats och f�rst�rkts.� � Leo Trotskij, Sovjetunionens klasskarakt�r. (1933)
[418] En delegation med fackf�reningsfolk fr�n Sovjetunionen p� v�g till Hankow anl�nde till Kanton 14 april. Dagen d�rp� undf�gnades de med det spektakel som utgjordes av de r�der mot fackf�reningarna, massgripanden och avr�ttningar p� gatorna som beordrats av general Li Chi-shen, som �ven han, bara n�gra f� m�nader innan, hade listats i Stalin-Bucharins register med �revolution�ra generaler�. � Jfr Peoples Tribune 15 maj 1927. Med sig efter flykten fr�n Kanton hade fackf�reningsfolket med sig det f�rsenade meddelandet: �Vi beklagar att vi m�ste s�ga att den nationella revolutionens vagga har blivit ett f�ste f�r reaktionen�. � Peoples Tribune 6 maj 1927.
[419] Communist International, 15 april 1927.
[420] Offentliggjord av den officiella (Wuhan) Nationalist News Agency och publicerad i China Press 14 april 1927.
[421] New York Times, 14 april 1927.
[422] E. Th�lmann, �La Revolution Chinoise et les T�ches du Proletariat�, La Correspondance Internationale, 16 april 1927.
[423] La Correspondance Internationale, nr. 43, 20 april 1927.
[424] Ibid., nr. 44, 20 april 1927.
[425] Liau Han-sin, �Le Traitre au Peuple, Chiang Kai-shek�, La Correspondance Internationale, 23 april 1927.
[426] Stalin, �The Questions of the Chinese Revolution�, International Press Correspondence, 28 april 1927.
[427] New York Times, 23 april 1927.
[428] North China Daily News, 26 april 1927.
[429] Jfr talet av Chiang Kai-shek i Nanking 18 april 1927, �versatt av Wieger, Chine Moderne, v. VII, sid 142; James H. Dolsen, �Chiang Kai-shek�s Plight�, People�s Tribune, 25-26 maj 1927.
[430] Stalin-citaten i detta kapitel har h�mtats fr�n den officiella engelska �vers�ttningen i �The Questions of the Chinese Revolution�, International Press Correspondence, 28 april 1927.
[431] Trotskij, Den kinesiska revolutionen och kamrat Stalins teser (7 maj 1927), Problems, s. 23 ff. (Om inget annat angivits �r Trotskij-citaten i detta kapitel h�mtat fr�n denna artikel.)
[432] N. Lenzner, �La Question Chinoise�, La Correspondance Internationale, 25 och 29 juni 1927; A. Stetski, �Un Tournant de la Revolution Chinoise�, Ibid., 27 april 1927; Stetski, �La Dialectique de la Lutte en Chine�, Ibid., 7 maj 1927; L. Heller, �Apres la Rupture de Front National R�volutionnaire en Chine�, Ibid., 7 maj 1927; J. Pepper, �L�alliance de Chamberlain et de Tchang Kai-chek�, Ibid., 21 maj 1927; osv.
[433] Se not 3.
[434] Lenzner, �La Question Chinoise.� (Kursiv. i original.)
[435] Detta �r inget nytt n�r det g�ller kontrarevolutionens metoder. Jakobinerna giljotinerades som �rojalister� och �Pitts agenter�. Lenin och Trotskij var �Kaiserns agenter�. Flera �r senare skulle Trotskij bli �Hitlers agent� och Stalin skulle skjuta tusentals av olikt�nkande arbetare som �fascistiska spioner� och �Mikadons agenter�. I Spanien skulle arbetare skjutas f�r �att sabotera kampen mot fascismen� och revolution�rer skulle br�nnm�rkas som �Francos agenter�. I Spanien skulle Stalins parti spela samma roll Chiang Kai-sheks b�dlar och det gr�na g�ngets gev�rspatruller, som mejade ner �Chang Tso-lins agenter�.
[436] Boukharine, Les Probl�mes de la R�volution Chinoise, sid 56, 59.
[437] Bucharin, �Rapport till Sovjetunionens kommunistiska partis Moskva-kommitt�s plenarm�te (4 juni 1927), La Correspondance Internationale, 2 juli 1927.
�N�r �r det n�dv�ndigt att ing� en kompromiss och n�r m�ste man �verg� till offensiv? �, fr�gade resolutionen fr�n EKKIS:s �ttonde plenum i slutet av maj. �Det beror p� de konkreta f�rh�llandena. I synnerhet anser EKKI att den taktik som f�reslagits av en del kamrater betr�ffande Shanghai vid Chiang Kai-sheks statskupp var absurd. Denna taktik bestod i att i f�rv�g ett starta ett uppror mot imperialisterna och mot Chiang Kai-shek, och erbjuda dem strid p� bred front. . . . I en bred v�pnad aktion skulle arbetarna i Shanghai ha tillintetgjorts� av Chiang Kai-sheks och imperialisternas v�pnade block, och eliten i det kinesiska proletariatet skulle ha g�tt under i en strid d�r det absolut inte hade n�gon chans att n� framg�ng.� � �Resolution sur la Question Chinoise�, La Correspondance Internationale, 15 juni 1927.
[438] E. Eichenwald, �The Tactical Line of the Comintern in China�, International Press Correspondence, 2 juni 1927.
[439] Boukharine, Les Probl�mes de la R�volution Chinoise, p. 59.
[440] Tang Shin-she, �The Play of Forces of Chiang Kai-shek and the Hankow Government�, La Correspondance Internationale, June 6, 1927.
[441] La Correspondance Internationale, May 21, 1927.
[442] Trotskij, Stalin och den kinesiska revolutionen.
[443] Ransome, Chinese Puzzle, sid 66.
[444] Citerad av Trotskij i Stalin och den kinesiska revolutionen. Detta och andra stycken avl�gsnades fr�n kongressens tryckta protokoll.
[445] Trotskij, Andra talet i den kinesiska fr�gan
[446] Anna Louise Strong, China�s Millions, New York, 1928, sid 38-9.
[447] Chen Tu-hsius uppfattning om kommunistpartiets perspektiv illustrerades b�st av ber�ttelsen om en intervju mellan honom och den �rkereaktion�ra ��ldre statsmannen� Wu Chih-hui, ber�ttad av den senare: �Jag sa till hr Chen: �Sun Wen (Sun Yat-sen) sade en g�ng att det skulle ta 30 �r f�r det revolution�ra partiet att helt er�vra Kina. � Och hur l�ng tid tror ni det att tar f�r kommunisterna att er�vra Kina?� Utan n�gon som helst tvekan � svarade hr Chen �Inom 20 �r kommer den leninistiska kommunismen att vara absoluta herrar �ver hels Kina�. �D�, sa jag, �har v�rt revolution�ra parti endast 19 �r kvar att existera?� Han skrattade utan att svara. �� (�vers. av Wieger, Chine Moderne, s. 138-39.)� [ Faktiskt inte s� dum f�ruts�gelse: 1927 + 20 = 1947 � Mao & Co tog makten 1949. � Red ]
[448] Ibid.
[449] Jacques Doriot, �A Travers la R�volution Chinoise�, L�Humanit� Paris, June 25, 1927.
[450] Fischer, Soviets in World Affairs, v. II, sid 667.
[451] Mif, Kitajskaja Revolutsia, sid 100.
[452] �Manifest fr�n Kinas Kommunistiska Partis femte kongress�, Min Kuo Jih Pao, Wuhan, 23-26 maj 1927.
[453] International Press Correspondence, 28 juli 1927.
[454] �Declaration of the Pan-Pacific Trade Union Secretariat�, Hankow, 25 juli 1927, International Press Correspondence, 2 september 1927.
[455] Mif, Kitajskaja Revolutsia, sid 100.
[456] Hua Kang, Den stora kinesiska revolutionen 1925-27, kapitel V, del 2. Detta �r en omformulering av en id� som Ch�� Ch�iu-pai mer f�rsiktigt uttryckte vid det kinesiska kommunistpartiets sj�tte kongress i juli 1928. Stalins �revolution�ra center� var alltf�r f�rskt i minnet f�r dj�rva ord vid den tiden. (Se Ch�� Ch�iu-pai, Den kinesiska revolutionen, kapitel 1. [p� kinesiska])
[457] Den permanenta revolutionen
[458] �Manifesto of the Central Executive Committee of the Kuomintang�, People�s Tribune, Hankow, 24 april 1927.
[459] �Declaration of the Central Executive Committee of the Kuomintang�, People�s Tribune, 19 april 1927.
[460] Se kapitel IX, �Tystnadens sammansv�rjning�
[461] �Declaration of the Delegation of the Communist International�, Chinese Correspondence, Hankow, 1maj, 1927.
[462] Ibid.
[463] Syftar f�modligen p� den franske psykologen �mile Cou� (1857-1926) som lanserade en psykoterapi som baserades p� sj�lvsuggestion och hypnos. Teorin, som kallas cou�ism, gick bl a ut p� att upprepa vissa ord och fraser och p� den v�gen p�verka det undermedvetna och d�rmed uppn� avsedd effekt. � Red
[464] People�s Tribune, 17 april 1927.
[465] Ch�� Ch�iu-pai, Den kinesiska revolutionen, sid 114.
[466] �Declaration of the Central Executive Committee of the Kuomintang�, People�s Tribune, 19 april 1927.
[467] People�s Tribune, 6 maj 1927.
[468] �Interview of Mr. Borodin with a Representative of the Rengo News Agency�, Chinese Correspondence, 8 maj 1927.
[469] Louis Fischer, Soviets in World Affairs, v. II, sid 667-68.
[470] Ibid.
[471] New York Times, 23 april 1927
[472] Ibid., 14 april 1927.
[473] Ibid., 5 maj 1927.
[474] New York Times �r en bra barometer p� den officiella amerikanska pulsen. Efter m�nader som f�rstasidesmaterial f�rsvann Kina fr�n dess f�rstasida f�r f�rsta g�ngen den 6 maj. N�gra dagar senare uppslukades b�de pressens och allm�nhetens intresse helt av Lindberghs bedrift och en sexskandal.
[475] Chapman, Chinese Revolution, sid 136.
[476] New York Times, 3 maj 1927.
[477] People�s Tribune, 24 och 29 april 1927.
[478] �Communique of the Waichiapu (Foreign Office)�, Chinese Correspondence, 1 maj 1927.
[479] People�s Tribune, 27 april 1927.
[480] Jfr. People�s Tribune, 23 april 1927.
[481] Chinese Correspondence, 1 maj 1927.
[482] Reuter�s (brittisk) News Agency, 9 maj 1927, publicerad i China Year Book, 1928, sid 735-36.
[483] Som f�r att understryka sj�lva naturen av detta tillbakadragande valde den brittiska regeringen att samma dag, 17 maj, meddela vilka �hj�ltar� som tilldelats medaljer f�r det sk�ndliga bombardemanget av Wanhsien �tta m�nader tidigare.
[484] En r�d genomf�rd av 200 poliser mot det brittiskregisterade sovjetiska handelsbolaget Arcos Ltd kontor den 12 maj 1927. Bolaget misst�nktes vara en front f�r kommunistiska subversiva aktiviteter och att de hade brittiska milit�ra signalmanualer i sin �go. Inget misst�nkt hittades men aktionen resulterade i brutna diplomatiska f�rbindelser. Enligt Wikipedia � � anm
[485] M. N. Roy, �Imperialist Intervention in China�, Chinese Correspondence, 1 maj 1927.
[486] Chapman, Chinese Revolution, sid 129.
[487] People�s Tribune, 14 maj 1927.
[488] Sex �r senare n�r han var utrikesminister i den kortlivade och svaga Fukienregeringen, som uppr�ttats i Foochow [Fuzhou] i revolt mot Chiang Kai-sheks styre, grubblade Eugene Chen �ver historien: �D� kunde jag tala med auktoritet p� grund av att jag hade massorna med mig!� ber�ttade han f�r f�rfattaren. Han f�rstod aldrig att han f�rlorat auktoriteten p� grund av att han sj�lv misslyckats med att f�lja massorna. Driven p� flykt fr�n Foochow av Chiang Kai-shek, p� samma s�tt som han gjorts fr�n Wuhan, f�rsvann Eugene Cheng in i ett v�lf�rtj�nt dunkel.
[489] Silver hade f�rts till kusten under det f�reg�ende �ret. Silveraktier i Shanghai �kade fr�n omkring 102 000 000 Tls. Vid b�rjan av 1926 till 138 600 000 Tls. i april 1927. Jfr Capital and Trade, Shanghai 18 mars 1927 och China Weekly Review, Shanghai 2 april 1927.
[490] Jfr �Finance Situation Due to Panic and Sabotage�, People�s Tribune, 21 maj 1927
[491] Enligt en rapport fr�n Hupehs Arbetsl�shetsbyr� fanns det 360 000 arbetsl�sa i Wuhan i slutet p� juni. � Peoples Tribune, juli 1927.
[492] Enligt The China Year Book, 1929-30, gick det 240 koppar p� en kinesisk dollar 1925 �r 1928 motsvarade 285 kopparmynt en dollar. Inga siffror ges f�r 1926 och 1927.
[493] Jfr Rapporter till den Fj�rde Allkinesiska Fackf�reningskongressen, Peoples Tribune 30 juni 1927 och f�ljande.
[494] People�s Tribune, 12 mars 1927.
[495] Ch�� Ch�iu-pai, Den kinesiska revolutionen, sid 58; Tang Leang-li, Inner History, sid 271.
[496] People�s Tribune, 24 april 1927.
[497] Text i Chinese Correspondence, 8 maj 1927.
[498] �Manifesto on the All Class Nature of the Revolution�, People�s Tribune, 21 maj 1927.
[499] �Regulations of the Central Executive Committee of the Hupeh General Labour Union�, People�s Tribune, 25 maj 1927.
[500] Citat av Mif, Kitajskaja Revolutsia, sid 101.
[501] �Declaration to the Peasants� fr�n Kuomintangs Centrala Exekutivkommitt�s tredje plenarm�te, Chinese Correspondence, 8 maj 1927.
[502] �Kuomintang Platform for Workers and Peasants�, (oktober, 1926), Chinese Correspondence, 8 maj 1927.
[503] �Declaration to the Peasants�
[504] Detaljer om Jordkommissionens g�randen och l�tanden h�mtades och kombinerades fr�n redog�relser som �terges i f�ljande: Ch�� Ch�iu-pai, Den kinesiska revolutionen; Mif, Kitajskaja Revolutsia; �Brev fr�n 7 augusti�. Alla direkta citat som f�rfattaren anv�nt citeras ordagrant fr�n dessa k�llor. En livlig stiliserad redog�relse finns under rubriken �The Night of August the Fourth� i Oskar Erdberg, Tales of Modern China, Moskva, 1932.
[505] Wikipedia: Turkestan �r en historisk ben�mning p� en region i Centralasien som till stor del bebos av turkfolk. P� grund av den politiska situationen s�ger man ibland V�stturkestan och �stturkestan. Till V�stturkestan brukar traditionellt de fyra forna sovjetrepublikerna, idag de sj�lvst�ndiga staterna, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan r�knas. Till V�stturkestan f�rs ocks� den s�dra delen av Kazakstan och norra Afghanistan. Med �stturkestan �syftas dagens kinesiska provins Xinjiang. � anm
[506] Ch�� Ch�iu-pai, Den kinesiska revolutionen, sid 112.
[507] People�s Tribune, 19 maj 1927.
[508] Mif, Kitajskaja Revolutsia, sid 118.
[509] M. N. Roy, �Le Ve Congr�s du Parti Communiste de Chine�, La Correspondance Internationale, Paris, 13 juli 1927.
[510] Mif, Kitajskaja Revolutsia, sid 118
[511] Roy, �Le Ve Congr�s�.
[512] Ibid.
[513] Ch�� Ch�iu-pai, Den kinesiska revolutionen, sid 100 ff.
[514] Chen Tu-hsiu, �Rapport au Ve Congr�s du P.C. de Chine�, La Correspondance Internationale, 4 juni 1927.
[515] Trotsky, Problems�, sid 77-78. Sv. �vers. Den kinesiska revolutionen och kamrat Stalins teser
[516] Citerad av Trotsky, Problems�, sid 284. Sv. �vers. Stalin och den kinesiska revolutionen
[517] Citerad av Mif, Kitajskaja Revolutsia, sid 120 ff. Texten finns �ven i Asiaticus, Von Kanton bis Schanghai, Berlin, 1927, sid 265.
[518] Chen Tu-hsiu, �Rapport au Ve Congres�.
[519] se sid 133 xxx
[520] N. Lenzner, �La Question Chinoise�, La Correspondance Internationale, 29 juni 1927.
[521] �Manifest fr�n det kinesiska kommunistpartiets femte kongress�, Min Kuo Jih Fao, Hankow, 23-26 maj 1927.
[522] Ch�� Ch�iu-pai, Den kinesiska revolutionen, sid 104-105.
[523] Ibid., sid 108.
[524] Ch�� Ch�iu-pai, Den kinesiska revolutionen, sid 53.
[525] �Rapport fr�n delegaten fr�n Hunans provinsiella bondef�rbund�, Min Kuo Jih Pao, Wuhan, 12 juni 1927. (H�refter kallad �Hunan-delegatens rapport�.)
[526] �Jag har levt i �ttio �r�, sa en gammal kvinna till en ung propagandistflicka, �utan att ha sett en uniformerad kvinnlig figur med s� kort h�r och stora f�tter som du�. Sittandes i p� en �ng i Chiayu, s�dra Hupeh, ber�ttade flickan i ett brev till en v�n i Hankow hur hon pratade till en grupp b�nder om f�rd�rvet med att binda upp f�tterna. En v�lb�rgad medel�lders kvinna med 7,5 centimeters �gyllene liljor� haltade fram till henne och sa: �Dina f�tter �r s� stora. Kommer inte din make att ta dina skor av misstag?� Alla soldaterna och b�nderna som stod runtomkring skrattade h�gt. Den kvinnliga officeren rodnade och b�rjade d�rp� skratta sj�lv. � Fr�n �Ett brev fr�n f�ltet�, Peoples Tribune, 22 juni 1927.
[527] Tsai Yi-tsen, �Rapport fr�n delegaten fr�n Hupehs provinsiella bondef�rbund�, Min Kuo Jih Pao, 20-21 maj 1927. (H�danefter kallad �Hupeh-delegatens rapport�.)
[528] �Hunan-delegatens rapport�.
[529] �Hupeh-delegatens rapport�.
[530] Jfr Strong, �The People�s Food�, China�s Millions.
[531] Chapman, Chinese Revolution, sid 91.
[532] Ibid. sid 91.
[533] F�r redog�relse av revolutionens kulturella landvinningar, speciellt kvinnans frig�relse och avlivandet av vidskeplighet, se Strong, Chinas Millions och Chapman, Chinese Revolution.
[534] Strong, China�s Millions, sid 41-42.
[535] En term som omfattade gods�garna, adeln och deras lokala hantlangare och mutkolvar.
[536] En ceremoniell trohetsed.
[537] I m�nga hsien har m�nga av innev�narna samma namn och tillh�r, i olika grader av sl�ktskap, samma klan.
[538] �Hunan-delegatens rapport�; se �ven �Resolution of the Hupeh Provincial Peasant Union�, People�s Tribune, 2 juli 1927.
[539] �� F�r �vrigt finns det inget l�jligare�, skrev Marx och Engels i det Kommunistiska Manifestet ��n v�ra borgares h�gmoraliska f�rf�ran �ver kommunisternas p�st�dda offentliga kvinnogemenskap. Kommunisterna beh�ver inte inf�ra kvinnogemenskapen, den har n�stan alltid existerat � Det f�rst�s av sig sj�lvt att den ur de nuvarande produktionsf�rh�llandena uppkomna kvinnogemenskapen, dvs. den offentliga och inofficiella prostitutionen, f�rsvinner i och med upph�vandet av dessa f�rh�llanden�.
[539] �Hupeh-delegatens rapport.�
[540] �Hupeh-delegatens rapport�.
[541] Tsai Yi-tsen, �Hupeh-bonder�relsens sv�righeter och taktik under sista tiden�, Min Kuo Jih Fao, 12-13 juni 1927.
[542] Ibid.
[543] Hupehs Provinsiella bondeorganisation ber�knade att �tminstone 4 700 b�nder, d�ribland 500 kvinnor, d�dades i Hupeh-provinsen mellan februari och juni. S�tt man avr�ttade p� �r som f�ljer: �Halshuggna, begravda levande, skjutna, strypta, br�nda � hackade i bitar�. � Peoples Tribune, 7 juli 1927.
[544] �Report of Kuomintang Work in Hupeh�, People�s Tribune, 24-25 juni 1927; Jfr �Speech of Tung Pi-wu to the Hupeh Party Conference�, People�s Tribune, 1 juli 1927.
[545] Jfr �Reports to the Conference of Hupeh Kuomintang Representatives�, People�s Tribune, 26 juni och f�ljande.
[546] Sydor Stoler, �The International Workers� Delegation in Hunan�, Chinese Correspondence, Hankow, 8 maj 1927.
[547] �Hupeh-delegatens rapport�.
[548] Stoler, �The International Workers� Delegation in Hunan�.
[549] Ibid.
[550] Ibid.
[551] ��tg�rderna att undertrycka kontrarevolution�ra fraktioner genomf�rdes inte tillr�ckligt snabbt eller grundligt. Det var �ven om�jligt att f�rm� regeringen att omedelbar inleda direkta r�tteg�ngar mot den korrupta adeln, lokala �versittare och andra kontrarevolution�rer som var arresterade�. � �Report of Kuomintang Work in Hupeh�.
[552] People�s Tribune, 12 maj och 8 juli 1927.
[553] �Manifesto of the C.E.C.�, 20 maj 1927, People�s Tribune, 22 maj 1927.
[554] Strong, China�s Millions, sid 166.
[555] �Report of the Hupeh Provincial Delegates� Conference, Wuchang, June 25�, People�s Tribune, 12 juli 1927.
[556] �Hupeh-delegatens rapport�.
[557] �Report of Kuomintang Work in Hupeh�.
[558] Strong, China�s Millions, sid 166-69.
[559] Sydor Stoler, �The International Delegation in Hunan�, International Press Correspondence, 21 juli 1927.
[560] M. N. Roy, �Revolution and Counter-Revolution in China�, International Press Correspondence, 21 juli 1927.
[561] ��Report of the Hupeh Provincial Delegates� Conference�; se not 27.
[562] Tsai Yi-tsen, �Difficulties and Recent Tactics�.
[563] �7:e augustibrevet�
[564] Tang Leang-li, Inner History, sid 276.
[565] �7:e augustibrevet�
[566] Stalin, �Questions of the Chinese Revolution�.
[567] Trotskij, Den kinesiska revolutionen och kamrat Stalins teser [maj 1927]
[568] �7:e augustibrevet�
[569] �Remarks of Earl Browder to a Meeting of Trade Union Leaders�, Chinese Correspondence, 8 maj 1927.
[570] Earl Browder, �The Chinese Revolution Turns Left�, Labour Monthly, London, juli 1927.
[571] Ransome, Chinese Puzzle, sid 92.
[572] People�s Tribune, 21 maj 1927.
[573] Ibid.
[574] �7:e augustibrevet�
[575] �Manifesto of T�an P�ing-shan�, People�s Tribune, 29 maj 1927.
[576] People�s Tribune, 12 juni 1927.
[577] �7:e augustibrevet�
[578] Han greps i Shanghai och sk�ts p� Chiang Kai-sheks order i juni 1931.
[579] People�s Tribune, 25, 29 maj 1927.
[580] Ibid., 2, 9 juni 1927.
[581] Ibid., 11 juni 1927.
[582] Ibid., 9 juni 1927.
[583] Tang Leang-li, Inner History, sid 273.
[584] �7:e augustibrevet�
[585] Ibid.
[586] Jfr. Min Kuo Jih Pao, Hankow, 18, 19, 20, 21, 22 juni 1927 ; och People�s Tribune, 4 juni1927.
[587] Min Kuo Jih Pao, 18 juni1927.
[588] �7:e augustibrevet�
[589] People�s Tribune, 28 maj 1927.
[590] Jfr. �7:e augustibrevet�; Ch�� Ch�iu-pai, Den kinesiska revolutionen, s. 112 ; Tjitarov, Tal vid SUKP:s 15:e kongress, citerat i Trotskij, Stalin och den kinesiska revolutionen; Mif, Kitajskaja Revolutsia, s. 139-40.
[591] Ch�� Ch�iu-pai, Den kinesiska revolutionen, s. 112-13; se �ven People�s Tribune 27 maj 1927.
[592] Enligt Albert Treint, �T�an P�ing-shan . . . accepterade i b�rjan av juni bef�let �ver en v�pnad expedition mot jordrevolutionen � (�Declaration du Camarade Treint�, s. 63.) Detta p�st�ende �terges ocks� i Max Shachtman, V�nsteroppositionen tio �r: Dess historia och principer (New York, 1933), baserat p� Treint. N�r han tillfr�gades av f�rfattaren om denna punkt, insisterade Treint p� att informationen kom fr�n Bucharin sj�lv. Men p�st�endet �r definitivt felaktigt.
[593] Min Kuo Jih Pao, 18-19 juni 1927.
[594] Oppositionen var inte homogen. Den bestod av ett block med den ursprungliga V�nsteroppositionen under ledning av Trotskij, och Zinovjevs och Kamenevs s� kallade Leningradopposition som ursprungligen g�tt samman med Stalin i ett �triumvirat� mot Trotskij och �verg�tt i opposition s� sent som 1926. I den kinesiska fr�gan fanns viktiga skillnader mellan de tv� grupperna och mellan Trotskij och Radek. Som ordf�rande f�r den Kommunistiska internationalen hade Zinovjev s� sent som i mars 1926 st�tt EKKI:s sj�tte plenums resolution som kanoniserade klassernas block i Kina. Stalin hade under 1924-25 lagt fram tanken p� �arbetar-bondepartier� i �st och hade fastst�llt Kuomintang som modellen f�r just s�dana partier. Efter honom hade Radek betraktat Kantonregimen som en arbetar-bonderegering. I det senare oppositionsblocket tr�ngde sig dessa skillnader p�. Zinovjevgruppen kr�vde att formuleringen �proletariatets och bondeklassens demokratiska diktatur� skulle inf�ras i oppositionens plattform. Trotskijs grupp r�stade, under protester fr�n Trotskij, f�r att acceptera den av h�nsyn till den allm�nna enigheten n�r det g�llde andra fr�gor. Trotskij, som �nda sedan 1923 varit ensam om att i den ryska politbyr�n konsekvent r�sta mot att kommunistpartiet skulle underkasta sig Kuomintang, fortsatte icke desto mindre att l�gga fram den huvudsakliga k�rnan i sina egna �sikter. Stalin-Bucharin-majoriteten kunde med viss effekt, speciellt vad g�ller ber�kningen av inst�llningen till regeringen i Wuhan och fr�gan om uttr�de ur Kuomintang, st�lla dem i mots�ttning till Zinovjevs �sikter. I sina tal och artiklar i den kinesiska fr�gan �gnade b�de Stalin och Bucharin mycken tid och utrymme �t att racka ned p� oppositionen p� grundval av deras interna meningsskiljaktigheter.
Medan de verkliga skillnaderna p� intet s�tt var oviktiga, ledde oppositionens �sikter som helhet rakt till kravet p� det kinesiska kommunistpartiets uttr�de ur Kuomintang, och detta s�gs alltid av dess opponenter som motst�ndare grundl�ggande krav. I nyckelfr�gan om skapandet av sovjeter fanns det ingen skillnad inom oppositionens led.
H�nvisningar i texten till den ryska oppositionen avser fr�mst den konsekventa v�nsteroppositionen under Trotskijs ledning. Zinovjev, Kamenev och Radek kapitulerade till Stalin 1928 men denna handling, och andra som f�ljde, r�ddade dem inte fr�n det �de som v�ntade dem i h�nderna p� den thermidorianska reaktionen �tta �r senare.
Meningsskiljaktigheterna inom oppositionen f�rtj�nar ytterligare studier som ligger bortom denna boks sp�nnvidd. De som handlar om den kinesiska fr�gan ber�rs kortfattat i ett brev fr�n Trotskij till Max Shachtman, daterat 10 december 1930, som publicerats av den senare i hans inledning till 1931 �rs amerikanska utg�va av Trotskijs Problems of the Chinese Revolution [Introduktion till Trotskijs Den kinesiska revolutionens problem]. Zinovjevs uppfattning �terges i hans Teser om den kinesiska revolutionen, tryckt som bilaga till samma utg�va.
[595] Se La Platforme de l�Opposition, Paris, 1927, sid. 9-24; Trotsky, The Real Situation in Russia, New York, 1928, kapitel III and IV; Trotsky, The Revolution Betrayed, New York, 1937, sid 25-32. [ p� svenska: F�renade v�nsteroppositionens plattform;�Det verkliga l�get i Ryssland (svensk utg. 1929) och Den f�rr�dda revolutionen
[596] Se Trotsky, Problems, sid 61-67 [Den kinesiska revolutionen och kamrat Stalins teser]; Trotsky, The Third International after Lenin, sid 128-34 [Tredje internationalen efter Lenin. ]
[597] Rapporter fr�n det sj�tte plenumets f�rhandlingar under februari-mars 1926 fyllde t ex nio nummer av International Press Correspondence och upptog 202 t�tt skrivna sidor. Rapporterna fr�n det sjunde plenumet i november 1926 var till och med �nnu l�ngre och fyllde 16 nummer av samma publikation.
[598] La Correspondance Internationale, 25 maj 1927.
[599] �D�claration de Camarade Treint�, Documents de l�Opposition Fran�aise, sid 65.
[600] �Communiqu� de Secretariat de C.E. de l�I.C. sur les Travaux de la S�ance Pl�ni�re de Comit� Executif�, La Correspondance Internationale, 8 juni 1927.
[601] J. Stalin, �The Revolution in China and the Tasks of the Communist International�, Communist International, 30 juni 1927. [ Se Communist International Number 10, June 30, 1927, s. 200-207. En reviderad version av talet finns i Stalins Works vol 9: Revolution in China and Tasks of the Comintern ]
[602] N. Bucharin, �Les R�sultats de Plenum de Comit� Executif de l�I. C.�, La Correspondance Internationale, 29 juni och 2 juli 1927.
[603] Die Chinesische Frage auf dem 8 Plenum des Exekutive der Kommunistische Internationale, Hamburg-Berlin, 1928.
[604] Stalin, �Revolution in China�.
[605] Trotskij, F�rsta talet i den kinesiska fr�gan.
[606] Trotskij, Andra talet i den kinesiska fr�gan.
[607] �R�solution sur la Question Chinoise�, La Correspondance Internationale, 11 och 15 juni 1927.
[608] Albert Treint, �Compte Rendu Analytique de la Petite Commission Chinoise, Mai, 1927�. Detta dokument skrevs av Treint utifr�n anteckningar i augusti 1935, p� f�rfattarens beg�ran. Han publicerade detta i Paris och det �tergavs �ven i New Militant, New York, 8 februari 1936 [svensk �vers�ttning: EKKI:s 8:e plenum � Underkommitt�n om Kina, maj 1927 ]. Dess viktigaste punkter fanns med i �D�claration de Camarade Treint� (publicerad 22 juli 1927), sid 64.
[609] Treint till�gger att han insisterade p� att f� l�gga till en reservation till instruktionerna som beordrade motst�nd mot varje f�rs�k att anv�nda v�ld fr�n Hankowregimens sida. �Vi �r �verens i princip�, sa han att Stalin svarade, �men det �r meningsl�st att skicka instruktioner om problem som vi inte st�r inf�r. Jag upprepar att vi har tillr�ckligt stor auktoritet �ver massorna i Kina f�r att inte ha n�got behov av att anv�nda v�ld�. Treint gjorde endast svaga reservationer vid sj�lva plenumet men utesl�ts ur det franska kommunistpartiet kort tid d�refter. Det kan vara p� sin plats att, n�r man bed�mer dessa bevis, p�peka att Treint fortfarande, till dags dato, f�rblir det han var d�, en of�rb�tterlig motst�ndare till �trotskismen�.
[610] I ett tal i augusti 1927 citerade Stalin fr�n ett direktiv �som relaterade till maj 1927� och som uppenbarligen var texten till eller ett utkast till det telegram som avs�ndes 1 juni. Det r�knade upp alla v�sentliga punkter som �tergavs av Chen Tu-hsiu. Stalin f�rsummade endast att citera de villkor som r�rde konfiskering av officerares jord. Enligt hans version b�rjade direktiven: �Utan jordbruksrevolution �r en seger om�jlig�. En rad l�ngre ner: �Man m�ste bek�mpa excesser, men inte med trupper, utan med bondef�rbund�. Stalins text kursiverar den f�rsta meningen. Vi har kursiverat den andra. Jfr Stalin, Den nationella och koloniala fr�gan, sid 330 (utg av Arbetarkultur 1941).
[611] Chen Tu-hsiu, Appell till alla kamrater i det kinesiska kommunistpartiet ; se �ven Tang Leang-li, Inner History, sid 280; jfr Stalin, Den nationella och koloniala fr�gan, sid 329-330.
[612] Tang Leang-li, Inner History, sid 273.
[613] Chen Tu-hsiu, Appell till alla kamrater i det kinesiska kommunistpartiet
[614] Trotskij,�Tal vid centralkommitt�ns och centrala kontrollkommissionens gemensamma m�te 1 aug. 1927 (Krigsfaran, f�rsvarspolitiken och oppositionen)�, �tergivet i Stalins f�rfalskarskola
[615] Ch�� Ch�iu-pai, Den kinesiska revolutionen, sid 90.
[616] Chen Tu-hsiu, Appell till alla kamrater i det kinesiska kommunistpartiet.
[617] Tang Leang-li, Inner History, sid 280; det faktum att Roy visade telegrammet f�r Wang Ching-wei bekr�ftas av Chen Tu-hsiu, Appell till alla kamrater i det kinesiska kommunistpartiet
[618] Trotskij, Hankou och Moskva
[619] �R�solution sur les Interventions de Trotsky et de Vouivitch au Plenum de C.E. de l�I.C.�, La Correspondance Internationale, 8 juni 1927.
[620] �Communiqu� de Secretariat�, La Correspondance Internationale, 8 juni 1927.
[621] Pravda, 31 maj 1927, �ter utgiven i La Correspondance Internationale, 11 juni 1927.
[622] People�s Tribune, 2 juni 1927.
[623] Tang Leang-li, Inner History, sid 274.
[624] Ch�� Ch�iu-pai, Den kinesiska revolutionen, sid 113.
[625] Die Kommunistische Internationale, 25 februari 1927; citerat i Trotskij, Stalin och den kinesiska revolutionen [punkt 13].
[626] Ch�� Ch�iu-pai, Den kinesiska revolutionen, kap. II.
[627] En j�mf�relse mellan detta stycke och flera av Trotskijs 7 majteser �r upplysande:
� P� grund av den politiska ledningen, som ist�llet f�r att f�rs�ka vinna �ver arm�ns massor genom soldatsovjeter har n�jt sig med en ren kopia av v�ra politiska avdelningar och kommissarier, som utan ett oberoende revolution�rt parti och utan soldatsovjeter har f�rvandlats till ett tomt kamouflage f�r borgerlig militarism�.
� Vidare: �Man borde �tminstone t�nka att Chiang Kai-sheks milit�ra statskupp till slut bankat in i hj�rnan p� varje revolution�r det faktum att fackf�reningar �tskiljda fr�n arm�n �r en sak och att f�renade arbetar och soldat-sovjeter � andra sidan �r n�got helt annat�.
� Vidare: �Om vi inte vill att borgarklassens ska driva en kil mellan de revolution�ra massorna och arm�n, s� m�ste soldaternas sovjeter passas in i den revolution�ra kedjan (av arbetarnas och b�ndernas sovjeter)�. � Trotskij, Den kinesiska revolutionen och kamrat Stalins teser.
� Skillnaden mellan Trotskij och Ch�� Ch�iu-pai �r att den f�rre skrev dessa ord i maj 1927, n�r det fortfarande var m�jligt att genomf�ra korrigerande �tg�rder. Ch�� Ch�iu-pais �bek�nnelse� kommer mer �n ett �r efter h�ndelsen. Detta �r skillnaden mellan marxism och empirism.
[628] �7:e augustibrevet�
[629] People�s Tribune, 12 juni 1927.
[630] Ibid., 21 juni 1927.
[631] International Press Correspondence, 30 juni 1927. Se Number 10, June 30, 1927
[632] People�s Tribune, 29 juni 1927.
[633] Ibid., 2 juli 1927.
[634] E. Zeitlin, �La Nouvelle �tape de la R�volution Chinoise�, La Correspondance Internationale, 29 juni 1927.
[635] �7:e augustibrevet; Mif, Kitajskaja Revolutsia, sid 141.
[636] Sia Ting, �The Peasant Movement in China�, International Press Correspondence, 23 juni 1927.
[637] People�s Tribune, 30 juni 1927.
[638] Min Kuo Jih Pao, 13 juni 1927.
[639] Trotskij, Den kinesiska revolutionen och kamrat Stalins teser [efterskrift om Chen Tu-hsius tal]
[640] Mif, Kitajskaja Revolutsia, sid 139.
[641] Ibid.
[642] Fischer, Soviets in World Affairs, v. II, sid 672.
[643] Daily Worker, New York, 6 april 1926.
[644] Katsuji Fuse, Sovjet Policy in the Orient, sid 322-26.
[645] Ibid., sid 327.
[646] Ibid., sid 329.
[647] Lochinvar �r en romantisk hj�lte som f�rekommer i Walter Scotts ballad Marmion � Red
[648] People�s Tribune, 8 maj 1927.
[649] La Correspondance Internationale, 8 juni.
[650] Trotskij, Den kinesiska revolutionen och kamrat Stalins teser
[651] People�s Tribune, 10 juni 1927.
[652] Jfr �Detailed Story of Decisive Campaign in Honan�, People�s Tribune, 19 juni 1927.
[653] Strong, China�s Millions, sid 62; M. N. Roy, Revolution und Konterrevolution in China, Berlin, 1930, sid 363.
[654] Strong, China�s Millions, sid 62 ff.; Fischer, Soviets in World Affairs, v. II, sid 669.
[655] People�s Tribune, juni 1927.
[656] Ibid., 13 juni 1927.
[657] Roy, Revolution und Konterrevolution, sid. 363-64.
[658] Chinese News Service, Kanton, 23 juni 1927.
[659] �Marshal Feng Yu-hsiang�s Telegram to Hankow, June 21, 1927�, Nationalist China, utf�rdat av Kuomintangs sekretariat, Kanton, maj 1927; se �ven China Weekly Review, 2 juli 1927.
[660] Det namn som anv�ndes i Kina av Vassilij Bl�cher, senare bef�lhavare f�r Sovjetunionens R�da arm� i Fj�rran �stern.
[661] Strong, China�s Millions, sid 72.
[662] Tang Leang-li, Inner History, sid 283-84.
[663] Ibid., sid 285.
[664] People�s Tribune, 29 juni 1927.
[665] Ibid.
[666] �Kan man s�ga, att situationen i Ryssland fr�n mars till juni 1917 var likv�rdig med den nuvarande situationen i Kina?� fr�gade Stalin vid majplenumet. �Nej, det kan man inte s�ga. Man kan inte det, dels d�rf�r att Ryssland d� stod inf�r den prolet�ra revolutionen, medan Kina nu st�r inf�r en borgerligt demokratisk revolution, dels d�rf�r att den provisoriska regeringen i det d�tida Ryssland var en kontrarevolution�r och imperialistisk regering, medan den nuvarande regeringen i Wuhan �r en antiimperialistisk och revolution�r regering i den borgerligt-demokratiska betydelsen av detta ord� arbetarsovjeternas historia [l�r oss] att s�dana sovjeter endast kan existera och vidareutvecklas, d� det existerar gynnsamma betingelser f�r en direkt �verg�ng fr�n en borgerligt demokratisk till en prolet�r revolution, d� det s�ledes finns gynnsamma betingelser f�r �verg�ngen fr�n den borgerliga makten till proletariatets diktatur. Gick kanske inte arbetarsovjeterna i Petersburg och Moskva under �r 1905, liksom arbetarr�den i Tyskland �r 1918, d�rf�r att dessa gynnsamma omst�ndigheter d� saknades?� M�jligen hade det �r 1905 i Ryssland inte funnits n�gra sovjeter, om det d� hade funnits en bred revolution�r organisation av samma slag som den nuvarande v�nster-Kuomintang i Kina� D�rav f�ljer, att v�nster-Kuomintang spelar ungef�r samma roll f�r den nuvarande borgerligt demokratiska revolutionen i Kina som sovjeterna spelade f�r den borgerligt demokratiska revolutionen i Ryssland �r 1905.� � J. Stalin, �The Revolution in China and the Tasks of the C.I.�, Communist International, 30 juni 1927.
[667] Wang Ching-wei, �The Party Must Lead the Mass Movement�, People�s Tribune, 8 juli 1927.
[668] Ibid.
[669] �Report of the Special Kiangsi Commission�, People�s Tribune, 13, 14 och 15 juli 1927.
[670] Sun Fo, �The Revolution and the Masses�, Chung Yang Jih Pao, Hankow, 14 july 1927.
[671] N. Lenzner, �La Question Chinoise�, La Correspondance Internationale, 29 juni 1927.
[672] Ch�� Ch�iu-pai, Den kinesiska revolutionen, sid 114.
[673] Ibid.
[674] People�s Tribune, 15 juni 1927.
[675] Jfr People�s Tribune, 9 juli 1927.
[676] Ch�� Ch�iu-pai, Den kinesiska revolutionen, sid 115.
[677] �7:e augustibrevet�; Ch�� Ch�iu-pai, Den kinesiska revolutionen, sid 115 ff.
[678] People�s Tribune, 23 juni 1927.
[679] Jfr. Sz Toh-li, �The Fourth All-China Trade Union Congress�, Pan-Pacific Worker, Hankow, 15 juli 1927.
[680] �Speech of Lozovsky�, Pan-Pacific Worker, 1 juli 1927.
[681] �Manifesto of the Fourth Labour Conference�, People�s Tribune, 29 juni 1927.
[682] People�s Tribune, 22 juni 1927.
[683] Strong, China�s Millions, sid 88.
[684] People�s Tribune, 30 juni 1927.
[685] Ibid.
[686] Ibid., 1 juli 1927.
[687] Ibid., 30 juni 1927.
[688] Ibid. 18 juli 1927.
[689] Chen Tu-hsiu, Appell till alla kamrater i det kinesiska kommunistpartiet
[690] Tang Leang-li, Inner History, sid 280.
[691] Ch�� Ch�iu-pai, Den kinesiska revolutionen, sid 118.
[692] International Press Correspondence, 28 juli 1927.
[693] N. Bukharin, �The Position of the Chinese Revolution�, International Press Correspondence, 6 juli 1927.
[694] N. Bukharin, �An Abrupt Turn in the Chinese Revolution�, International Press Correspondence, 14 juli 1927.
[695] �Resolution of the E.C.C.I. on the Present Situation of the Chinese Revolution�, International Press Correspondence 28 juli 1927.
[696] �Declaration of the Communist Party of China�, International Press Correspondence, 4 augusti 1927.
[697] People�s Tribune, 20 juli 1927
[698] Chen Tu-hsiu, Appell till alla kamrater i det kinesiska kommunistpartiet
[699] People�s Tribune, 28 juli 1927.
[700] Ibid., 22, 23 och 24 juli 1927.
[701] �= R�da fackf�reningsinternationalens filial f�r Asien och Stillahavsomr�det � Red.
[702] Ibid., 29 juli 1927.
[703] Tang Leang-li, Inner History, sid 291.
[704] Chung Yang Jih Pao, 6 juli 1927.
[705] People�s Tribune, 14 juli 1927.
[706] People�s Tribune, 18 juli 1927; texten till Soong Ching-lings uttalande finns �ven i Woo, Kuomintang and the Future of the Chinese Revolution, sid 270-73.
[707] Endast bitter personlig rivalitet fanns kvar. Chiang Kai-shek drog sig tillf�lligt tillbaka fr�n Nanking s� att enandet med Wuhangruppen skulle kunna ske. Efter att under fem �r f�rg�ves ha f�rs�kt avs�tta Chiang blev Wang Ching-wei till slut, i januari 1932, hans underhuggare tillsammans med Sun Fo och alla andra �v�nsteranh�ngare�. Efter n�gra f� f�f�nga f�rs�k till comeback f�rsvann Eugene Chen in i obem�rkthet. Teng Yen-ta �terv�nde fr�n exil 1930 och organiserade det s� kallade �Tredje partiet� i opposition mot Kuomintang och kommunisterna. Han greps i den franska koncessionen i Shanghai och �verl�mnades till Chiang Kai-shek som sk�t honom. Soong Ching-ling var den siste av �V�nsterkuomintangs� reliker som h�ll fast vid Komintern. Efter n�stan tio �r, under vilka hon g�ng p� g�ng f�rd�mde Chiang Kai-shek och Kuomintang som folkets slaktare, leddes hon av Komintern tillbaka in i Chiang Kai-sheks f�lla. Idag har hon f�rsonats med det �parasit�ra frosseriet i dagens f�rslavande system och �r �terigen en nitisk Chiang-anh�ngare under 1937 �rs repris p� den �nationalistiska enhetsfronten�.
[708] Jui Fu-san, �What Has Happened to the Seething Revolution�, China Weekly Review, 20 augusti 1927.
[709] �The Immediate Tasks of the Chinese Trade Unions in the Present Situation�, Pan-Pacific Worker, 15 september 1927.
[710] People�s Tribune, 29 juli 1927.
[711] �Organizational Report of Chen Tu-hsiu to the Fifth Congress, Chinese Communist Party�, citerad av Mif, Kitajskaja Revolutsia, sid 117.
[712] �Circular of the Central Committee, Chinese Communist Party, 8 november 1928�, Political Work of the Chinese Communist Party after the Sixth Congress, Shanghai, 1929; Chou En-lai, Organizational Questions in the Party at the Present Time, Shanghai, 15 maj 1929.
[713] Lenin, �Radikalismen� � kommunismens barnsjukdom
[714] Protokoll fr�n partikonferensen i mars 1917, i Trotskij, Stalins f�rfalskarskola, sid 133.
[715] Stalin, �On Current Questions�, International Press Correspondence, 4 augusti 1927. [Artikeln, daterad 28 juli 1927, finns i redigerad form under rubriken �Notes on Contemporary Themes� i Stalin, Works vol 9, sid. 357 ff � Red ]
[716] I slutet av den tidning d�r denna Stalin-artikel publicerades fanns ett Lenin-citat fr�n 1917 d�r f�ljande mening f�rekom: �Det �r just de f�rsta stegen som vi m�ste l�ra oss att urskilja, om vi inte ska hamna i den tjockskallige k�lkborgares l�jliga roll som klagar �ver det andra steget, trots att han hj�lpte till att ta det f�rsta�.
[717] Strong, China�s Millions, sid 242, 251-252.
[718] M. N. Roy, �The Lessons of the Chinese Revolution�, Labour Monthly, London, november, 1927.
[719] Roy, Revolution und Konterrevolution in China, sid 405.
[720] �Resolution on the International Situation�, antagen av C.K.:s och C.K.K.:s (S.U.K.P.) gemensamma plenum efter Bucharins rapport 9 augusti 1927, International Press Correspondence, 8 augusti 1927.
[721] �The Immediate Tasks of the Chinese Trade Unions�.
[722] �Resolution on the International Situation�.
[723] Chen Tu-hsiu, �Brev till Kommunistiska internationalen�, Prolet�ren (organ f�r den kinesiska v�nsteroppositionen), Shanghai, 1 juli 1930. [kinesiska]
[724] Trotskij, Den kinesiska revolutionen och kamrat Stalins teser
[725] Hua Kang, Den stora kinesiska revolutionen 1925-27, kapitel VI, del 1.
[726] Ch�� Ch�iu-pai, Den kinesiska revolutionen, sid 122.
[727] Hua Kang, Den stora kinesiska revolutionen 1925-27, kapitel VI, del 1.
[728] Pravda, 25 juli 1927, �vers�ttning i La Correspondance Internationale, 3 augusti 1927.
[729] Stalin, �On Current Questions�.
[730] Ibid.
[731] �Resolution on the International Situation�.
[732] Hua Kang, Den stora kinesiska revolutionen 1925-27, kapitel VI, del 1.
[733] Ch�� Ch�iu-pai, Den kinesiska revolutionen, sid 123.
[734] Hua Kang, Den stora kinesiska revolutionen 1925-27, kapitel VI, del 1.
[735] �7:e augustibrevet�.
[736] Hua Kang, Den stora kinesiska revolutionen 1925-27, kapitel VI, del 8.
[737] �Resolution on the International Situation�.
[738] Chen Tu-hsiu, Appell till alla kamrater i det kinesiska kommunistpartiet
[739] �Resolution of the Kiangsu District Committee, 7 maj 1928�, Materials on the Chinese Question, Moskva, N. 14, sid 6, citerat av Trotskij i Den kinesiska fr�gan efter sj�tte kongressen.
[740] International Press Correspondence, 18 augusti 1927.
[741] Ch�� Ch�iu-pai, Den kinesiska revolutionen, sid 124.
[742] Hua Kang, Den stora kinesiska revolutionen 1925-27, kapitel IV, del 7.
[743] Ch�� Ch�iu-pai, Den kinesiska revolutionen, sid 135.
[744] Hua Kang, Den stora kinesiska revolutionen 1925-27, kapitel IV, del 7.
[745] Ibid.
[746] �Circular No. 8 of the Kiangsu Provincial Committee�, citerat i Hua Kang, Den stora kinesiska revolutionen 1925-27, kapitel IV, del 7.
[747] Ch�� Ch�iu-pai, Den kinesiska revolutionen, sid 143.
[748] Ibid., sid 134.
[749] Ibid.
[750] Pravda, 30 september 1927, �versatt i La Correspondance Internationale, 8 oktober 1927.
[751] Ch�� Ch�iu-pai, Den kinesiska revolutionen, sid 136 ff.
[752] Ibid.
[753] �Political Resolution of the November Plenum of the C.C., Chinese Communist Party�, International Press Correspondence, 26 januari 1928. F�r en diskussion om teorin om �oavbrutet uppstigande� och Lominadzes version av den �permanenta revolutionen�, se Trotskij, Den kinesiska fr�gan efter sj�tte kongressen och Tredje internationalen efter Lenin, avsnittet �Demokratisk diktatur eller proletariatets diktatur?�, bokutg�van sid 132 ff
[754] �Political Resolution of the November Plenum�.
[755] Ch�� Ch�iu-pai, Den kinesiska revolutionen, sid 138 ff.
[756] �Political Resolution of the November Plenum�.
[757] Ch�� Ch�iu-pai, Den kinesiska revolutionen, sid 128.
[758] Huang Ping, �Kanton-kommunen och dess f�rberedelse�, Kanton-kommunen, en samling [p� kinesiska], Shanghai, 1930, sid 77, 80.
[759] Ibid., sid 77.
[760] I sina tv� b�cker om den kinesiska revolutionen, Er�vrarna och M�nniskans lott, ber�ttar Andre Malaraux om unga kinesiska terrorister som drivits till att anv�nda bomber och revolvrar p� grund av kommunistpartiets brist p� revolution�r politik. En av dem, ber�ttar han, f�rs�kte spr�nga Chiang Kai-shek i luften i b�rjan av aprilkuppen i Shanghai.
[761] A. (pseudonym. f�r Heinz Neumann), Det v�pnade upproret, sid 106 (kapitlet �Kantonupproret�); Ch�� Ch�iu-pai, Den kinesiska revolutionen, sid 128.
[762] Deng Cheng-tsah, �Kanton-kommunen och kommunistpartiets taktik�, Kanton-kommunen, 43.
[763] Ibid., sid 39.
[764] Lozovskij, �Kanton-kommunens l�rdomar�,Kanton-kommunen, sid 5.
[765] A. Neuberg, Det v�pnade upproret, sid 108.
[766] Genom ett m�rkligt �sammantr�ffande� s�g man till att upproret i Kanton sammanf�ll med Sovjetunionens kommunistpartis 15:e kongress, d�r Stalin slutf�rde sin seger �ver oppositionen och genomf�rde massuteslutning av partiets v�nster. Trotskij har skrivit att upproret syftade till att ge Stalin en �seger� i Kina �f�r att d�lja den fysiska utrotningen av den ryska oppositionen� � Stalin och den kinesiska revolutionen (avsnittet om Kanton-upproret). Jfr Victor Serge, De Lenine � Staline, Paris 1937 sid 31 [p� engelska: From Lenin to Stalin]; Victor Serge, Russia Twenty Tears After, New York 1937 sid 160; Boris Souvarine, Stalin. En kritisk studie �ver bolsjevismen, kap. 8 [MIA (p� engelska): Stalin: A Critical Survey of Bolshevism]. Undertecknad fick h�ra av medlemmar i den lilla gruppen V�nsterkuomintangemigranter, som inkluderade fru Sun Yat-sen, Eugene Chen, Tang Yen-ta och andra som befann sig i Moskva vid den tidpunkten, att de ocks� hade anledning att tro att h�ndelser i Kanton avsiktligen tvingats fram f�r att skapa den n�dv�ndiga �atmosf�ren� vid den 15 kongessen.
[767] Neuberg, a.a., sid 108
[768] Lominadze, ��rsdagen av Kanton-kommunen�, Kanton-kommunen, sid 205.
[769] Senare mer k�nd som Wang Ming, generalsekreterare f�r det kinesiska kommunistpartiet.
[770] Ch�en Shao-y�, �Kantonresningens historia�, Kanton-kommunen, sid 139.
[771] Ibid., sid 142.
[772] Neuberg, Det v�pnade upproret, sid 110.
[773] Huang Ping, Kanton-kommunen, sid 85. [�kadettregementet� ben�mns �instruktionsregementet� i svenska �vers�ttningen av Neubergs bok � Red ]
[774] Ch�en Shao-y�, Kanton-kommunen, sid 142; Neuberg, Det v�pnade upproret, sid 112.
[775] Ch�en Shao-y�, Kanton-kommunen, sid 142.
[776] Neuberg, Det v�pnade upproret, sid 121-22.
[777] Lozovsky, Kanton-kommunen, sid 5.
[778] Neuberg, Det v�pnade upproret, sid 111.
[779] Ibid., not 7
[780] Huang Ping, Kanton-kommunen, sid 89.
[781] Neumann s�ger att det endast var 300.
[782] Lozovskij, Kanton-kommunen, sid 6.
[783] Huang Ping, Kanton-kommunen, s. 89-90 ; Neumann s�ger att �sovjeten� bestod av sexton m�n, jfr Neuberg, Det v�pnade upproret, sid 109.
[784] Jfr Trotskij, Tredje internationalen efter Lenin (s�rskilt avsnittet �Sovjeterna och revolutionen�, bokutg�van sid 141 ff) eller samma i Balansr�kning �ver och perspektiv f�r den kinesiska revolutionen, Den kinesiska fr�gan efter den sj�tte kongressen (avsnittet � Den permanenta revolutionen och Kanton-upproret�); �Teser �ver fr�gan: under vilka f�ruts�ttningar arbetarr�d b�r bildas�, Kominterns andra kongress; se �ven noten om Stalins �teori� om sovjeter i kapitel 15.
[785] Trotskij, avsnittet �Sovjeterna och revolutionen� i Tredje internationalen efter Lenin, bokutg�van sid 142-144 (eller Balansr�kning �ver och perspektiv f�r den kinesiska revolutionen).
[786] Den f�ljande redog�relsen f�r h�ndelserna 1�13 december har sammanst�llts utifr�n de olika artiklarna i Kanton-kommunen och Heinz Neumanns redog�relse i Det v�pnade upproret.
[787] Trotskij, Balansr�kning �ver och perspektiv f�r den kinesiska revolutionen (avsnittet �Den kinesiska revolutionens stadier�) eller Tredje internationalen efter Lenin, bokutg. sid 129.
[788] Deng Cheng-tsah, Kanton-kommunen, sid 55.
[789] Neuberg, Det v�pnade upproret, sid 116.
[790] Yeh Tings rapport om Kantonupproret, citerad i Neuberg, Det v�pnade upproret, sid 123.
[791] Neuberg, ibid., sid 116, 122.
[792] Deng Cheng-tsah, Kanton-kommunen, sid 50-1.
[793] Ibid., sid 52.
[794] Ibid.
[795] Ch�en Shao-y�, Kanton-kommunen, sid 146.
[796] Peking Morning Post, 14 december 1927.
[797] Ta Kung Pao, Tientsin, 13 december 1927.
[798] Yi Shih Pao, Peking, 14 december 1927.
[799] Neuberg, Det v�pnade upproret, sid 116.
[800] Ibid., sid 117
[801] Ch�en Shao-y�, Kanton-kommunen, sid 258 ff.
[802] China Weekly Review, 31 december 1927.
[803] Gaston Alexandre Auguste de Galliffet var en fransk markis och milit�r som deltog i krossandet av Pariskommunen 1871. � Red
[804] Ta Kung Pao, 17 december 1927.
[805] Ibid., 19 december 1927.
[806] Peking Morning Post, 18 december 1927.
[807] Citerat av Ch�en Shao-y�, Kanton-kommunen.
[808] China Weekly Review, 31 december 1927; f�r foton, se Five Years of Kuomintang Reaction.
[809] Ch�� Ch�iu-pai, Den kinesiska revolutionen, sid 152.
[810] Ibid., Bilagor, sid 247.
[811] Ibid., sid 232.
[812] Ibid., sid 246 ff.
[813] �R�solution sur la Question Chinoise�, R�solutions Adopt�es � la IXe Session Pl�ni�re du C.E. de l�I.C., sid 53-54. [Resolutionen, som antogs 25 februari 1928, finns i utdrag i J Degras, The Communist International 1919-1943, vol. 2, s. 436-40: �Extracts from the Resolution of the ninth ECCI plenum on the Chinese question� � Red ]
[814] Ibid., sid 48-51 ; jfr Trotskij, Balansr�kning �ver och perspektiv f�r den kinesiska revolutionen
[815] Citerat av Trotskij i Stalin och den kinesiska revolutionen
[816] Lominadze, Kanton-kommunen, sid 205.
[817] Resolutioner fr�n det kinesiska kommunistpartiets sj�tte kongress, Shanghai, 1928, sid 31. [kinesiska]
[818] �Den revolution�ra r�relsen i kolonierna och halvkolonierna�, Kominterns sj�tte kongress � Beslut och resolutioner, publicerade av Frams f�rlag 1929. MIA-versionen sid 43.
[819] Ibid., sid 63-64.
[820] F�r en grafisk och detaljerad redog�relse f�r Kuomintangs terror se Isaacs (red.), Five Years of Kuomintang Reaction.
[821] Jfr Annual Reports, Chinese Maritime Customs; Annual Reports, Bank of China; Chen Hang-seng, �Economic Disintegration in China�, Pacific Affairs, april-maj 1933; Annexes, to Rajchmann Report, Nanking, april 1934; Chinese Year Book, 1936-37, China Year Book, osv.
[822] Tidigare provins i Nord�stra Kina d�r huvudstaden ocks� hette Jehol. Provinsen uppl�stes 1955 och omr�det uppdelades tillf�ll tre andra provinserna Hebei, Inre Mongoliet och Liaoning. � Red
[823] Tidigare provins i �stra delen av Inre Mongoliet. Uppl�stes 1952 och uppdelades mellan Inre Mongoliet, Hebei och Peking. � Red
[824] Jfr China Forum, Shanghai, 1932-4, passim, f�r veckovisa redog�relser om Kuomintangs icke-motst�nd och undertryckande av den anti-japanska r�relsen.
[825] International Press Correspondence, 30 juli 1928.
[826] Jfr Programme of the Communist International, New York, 1929, sid 58; Trotskij, Tredje internationalen efter Lenin (avsnittet ��ventyrspolitik som ett resultat av opportunismen�), bokutg�van sid 138.
[827] Jfr Max Shachtman, �Introduction to Third International after Lenin�, sid xix ff.
[828] �Den revolution�ra r�relsen i kolonierna och halvkolonierna� i Kominterns sj�tte kongress � Beslut och resolutioner, sid. 112, 122.
[829] Trotskij, Den kinesiska fr�gan efter den sj�tte kongressen
[830] Ibid.
[831] Ibid.
[832] Bukharin, �The International Situation and the Tasks of the Communist International�, International Press Correspondence, 23 november 1928.
[833] Trotskij, Den kinesiska fr�gan efter den sj�tte kongressen
[834] International Press Correspondence, 25 juli 1928.
[835] Ibid.
[836] �Politisk resolution, antagen 9 juli 1928�, Kinesiska kommunistpartiets sj�tte kongress, Shanghai, 1928. [kinesiska]
[837] �Brev fr�n EKKI till KKP om Reorganisat�rerna� (26 oktober 1929), R�da Fanan [Hung-ch�i], Shanghai, 15 februari 1930. [kinesiska]
[838] International Press Correspondence, 25 juli 1928.
[839] �Cirkul�r fr�n Centralkommitt�n, 8 november 1928�, Det kinesiska kommunistpartiets politiska arbete efter sj�tte kongressen Shanghai, oktober, 1929, sid 42-43. [kinesiska]
[840] �Revolution�ra strider och fackf�reningsr�relsen i Hopei�, Kamp [Tou-cheng], Shanghai, 12 december 1933. [kinesiska]
[841] Personliga brytningar l�kte inte s� l�tt efter f�rsoningen mellan Wuhan och Nanking i augusti 1927. Chiang Kai-shek drog sig slugt tillbaka fr�n regeringen i september samma �r, medan de m�nga fraktionerna inom Kuomintang k�mpade om makten. Han �terv�nde i triumf i b�rjan av 1928 f�r att uppr�tth�lla balansen bland dem. Wang Ching-wei ansl�t sig till olika rivaliserande militarister, f�rst med Chang Fah-kwei och senare med Feng Yu-hsiang och Yen Hsi-hsan, som f�rde ett inb�rdeskrig mot Chiang under 1930 och besegrades. I januari 1932 �terv�nde Wang slutligen till Nanking med Chiang Kai-shek och blev Chiangs civila fikonl�v i hans annars s� �ppna milit�rdiktatur. Wangs anh�ngare, s�dana som Tang Leang-li, som under flera �r skrev passionerade anklagelser mot Nankings brutala vanstyre, hade inga sv�righeter med att bli Chiangs �dmjukaste apologeter n�r de v�l gynnats av en fet post i hans regering.
[842] Lin Tung-hai, Labour Movement and Labour Legislation in China, Shanghai, 1933, sid 83-84; Fang Fu-an, Chinese Labour, sid 74; Nankai Institute Weekly, Tientsin, Nr. 29.
[843] Fang Fu-an, Chinese Labour, sid 97.
[844] Sze Ming, �Problemet med enhetsfront underifr�n�, R�da Fanan, 18 april 1931.
[845] Han Yin, Utvecklingen av fackf�reningsr�relsen under det g�ngna �ret och de nuvarande uppgifterna, Rapport till det andra ut�kade m�tet f�r den Allkinesiska fackf�reningsfederationens exekutivkommitt�, Shanghai 17 februari 1929 i Kinesisk arbetare, Shanghai, 15 maj 1929 [kinesiska].
[846] �Brev fr�n EKKI till KKP, 8 februari 1929�, Politisk arbete efter sj�tte kongressen [kinesiska ].
[847] Chou En-lai, Aktuella organisationsfr�gor i partiet, Shanghai, 15 maj 1929. [kinesiska]
[848] Kuusinen, �Revolutionary Movement in the Colonies�, International Press Correspondence, 4 oktober 1928; Han Yin, Utvecklingen av fackf�reningsr�relsen; �Resolution om fackf�reningsfr�gan�, Sj�tte kongressen.
[849] Han Yin, Utvecklingen av fackf�reningsr�relsen.
[850] Pei Ke-sung, Arbetarr�relsens aktuella tillst�nd, 1928-30, Shanghai, 1930.
[851] Ibid.
[852] Lo Mai, �Unders�kning av Li Li-san-linjens verksamhet i Kiangsu�, Sanning [Shih-hua], Shanghai, 7 februari 1931.
[853] Resolution fr�n KKP:s Centralkommitt�s fj�rde plenum, Shanghai, januari 1931.
[854] �Li Li-san-linjens praktik i Chihli�, Sanning, 14 december 1930.
[855] �Rapport om arbetarr�relsen 1931�, av Centralkommitt�ns arbetaravdelning, R�da Fanan, 11 mars 1932.
[856] �Mot opportunism i arbetarr�relsen�, R�da Fanan, 25 mars 1932.
[857] Wang Ming and Kang Sin, Revolutionary China To-day (Speeches at the XIII Plenum of the E.C.C.I., december 1933), New York, 1934, sid 44.
[858] P. Mif, �New Developments in the Revolutionary Crisis in China�, Communist International, May 15, 1933.
[859] Sovieti v. Kitai, Moscow, 1934, p. xiii.
[860] R�da Fanan, 30 oktober 1933.
[861] Mif, �New Developments�.
[862] H. D. Fong, Cotton Industry and Trade in China, Table 16.
[863] R�da Fanan, 30 oktober 1933.
[864] D. K. Lieu, Growth and Industrialization of Shanghai, Shanghai, 1936, s. 294.
[865] Mif, �New Developments�.
[866] R�da Fanan, 30 oktober 1933.
[867] �Till fr�gan om enhetsfronten underifr�n�, De ungas frontlinje, Peking, 1 februari 1934. [kinesiska]
[868] Chou En-lai, Organisatoriska fr�gor..
[869] R�da Fanan, 26 mars 1930.
[870] Chou En-lai, Rapport till KKP:s CK:s tredje plenum, 24 september 1930.
[871] Bolsjevik, Shanghai, 10 maj 1931.
[872] �Brev fr�n 8 februari 1929�
[873] Chien Sung, Rapport fr�n Kiangsus provinskommitt� till Andra delegatkonferensen, Shanghai, 29 december 1929. [kinesiska]
[874] R�da Fanan, 30 oktober 1933.
[875] Wang Ming and Kang Sin, Revolutionary China To-day, sid 48.
[876] Tung Li, �Rapport om historien och det aktuella tillst�ndet hos Chu-Maos R�da arm�, 1 september 1929�, Centralkommitt�ns milit�ra bulletin, Shanghai, 15 januari 1930. [kinesiska]
[877] Ibid.
[878] Ibid.
[879] �Brev till alla kamraterna, 11 november 1928�, Politiskt arbete efter sj�tte kongressen.
[880] �Brev fr�n EKKI till KKP, 26 oktober 1929�.
[881] ��Kommunistpartiets ideologiska och politiska inflytande s� v�l som arbetarklassens organisatoriska tillst�nd g�r fortfarande bak�t i j�mf�relse med det �kande missn�jet hos massorna. � Majoriteten av de r�da fackf�reningarna �r �nnu inte massorganisationer. � Kommunistpartiet har �nnu inte samlat de ledande revolution�ra arbetarna i fabrikerna kring sig. �n mindre har de l�st uppgiften att dra till sig majoriteten av arbetarklassen�. � �Brev fr�n EKKI till KKP, 26 oktober 1929�, R�da Fanan, Shanghai 15 februari 1930.
[882] Politisk resolution fr�n andra plenarm�tet, KKP:s Centralkommitt�, juni 1929. [kinesiska]
[883] Cirkul�r nr. 68, KKP:s Centralkommitt�
[884] M. James och R. Doonping, Soviet China, New York 1932, sid 10.
[885] Efter konferensen den 7 augusti 1927 hade avsatt honom fr�n ledningen drog sig Chen tillbaka, medan Komintern gav honom hela skulden f�r den katastrof som drabbat revolutionen. Under den f�ljande perioden med �ventyrspolitik skrev Chen flera brev till centralkommitt�n, d�r han motsatte sig politiken med att starta meningsl�sa och kostsamma uppror. I augusti 1929 skrev han ett brev till centralkommitt�n, d�r han uttryckte sin opposition mot partiets linje och kr�vde en revidering av dess politik. N�gra m�nader senare utesl�ts han och n�ra ett hundra andra som oppositionella. I februari 1930 anmodade Komintern honom att komma till Moskva. Han v�grade och kr�vde att revolutionens fr�gor ist�llet skulle diskuteras �ppet i partiet. D�refter solidariserade han sig med den trotskistiska v�nsteroppositionen som bildats och var en ledande figur i den organisationen fram tills han greps av Kuomintang 1932. Han d�mdes till tretton �rs f�ngelse, men sl�pptes under h�sten 1937. Det tycks finnas viss os�kerhet om hans nuvarande politiska �sikter. Se: Chen Tu-hsiu, �Ett brev till Kinas kommunistiska partis centralkommitt� i fr�gor r�rande den kinesiska revolutionen�, 5 augusti 1929, i Den kinesiska revolutionen och opportunismen, Shanghai oktober 1929; Appell till alla kamrater i det kinesiska kommunistpartiet, Shanghai, 10 december 1929; Chen Tu-hsiu och �ttio andra, V�r politiska plattform, Shanghai, 15 december 1929. �Brev fr�n Chen Tu-hsiu till Kommunistiska internationalen�, Prolet�ren, Shanghai, 1 juli 1930; Chen Tu-hsiu, Protest till Kiangsus h�gsta domstol, 20 februari 1933.
[886] Chen Tu-hsiu, �Ang�ende fr�gan om de s� kallade R�da arm�erna�, Prolet�ren, Shanghai, 1 juli 1930. [kinesiska]
[887] Engels, Tyska bondekriget, �F�rord till andra upplagan 1870�.
[888] �Resolution om bondefr�gan�, Sj�tte kongressen.
[889] Chien Sung, Rapport fr�n Kiangsus provinskommitt�.
[890] �En diskussion om bondepartisankriget�, Centralkommitt�ns milit�ra bulletin, 15 januari 1930.
[891] P. Mif, �Fram mot den kinesiska revolutionens storm�, Pravda, 28 april 1930, �vers. i R�da Fanan, 25 juni 1930.
[892] Jfr L. Trotskij, Den politiska situationen i Kina och den bolsjevik-leninistiska oppositionens uppgifter, juni 1929, Prolet�ren juli 1930; Ett svar till kinesiska oppositionella, Militant, New York, 1 februari 1930; Parollen om en nationalf�rsamling i Kina, Militant, 14 juni 1930; Internationella V�nsteroppositionens manifest om Kina, Militant, 1 oktober 1930.
[893] �Resolution om den kinesiska fr�gan av EKKI:s politiska sekretariat, 23 juli 1930�, Sanning [Shih-hua], 23 oktober 1930 [kinesiska].
[894] �Brev fr�n EKKI till KKP, 26 oktober 1929�.
[895] R�da Fanan, 26 mars 1930.
[896] �Den nya revolution�ra v�gen och segern i en eller flera provinser, antagen av Politbyr�n 11 juni 1930�, R�da Fanan, 19 juli 1930.
[897] Sanning, 9 december 1930.
[898] �Den nya revolution�ra v�gen ��.
[899] Lo Mai, Tal inf�r aktivister i Shanghai, Shanghai, 3 december 1930.
[900] �Den nya revolution�ra v�gen ��.
[901] �Brev fr�n EKKI till KKP:s Centralkommitt�, emottaget 16 november 1930�, Sanning, 14 december 1930.
[902] China Weekly Review, 6 september 1930.
[903] International Press Correspondence, 7 augusti 1930.
[904] �Den politiska situationen och kommunistiska partiets uppgifter, Resolution fr�n Centralkommitt�ns tredje plenum, KKP (september 1930)�, Sanning, 30 oktober 1930.
[905] Tal av Kutjiumov, �Diskussion om Li Li-san-linjen, EKKI:s presidium december 1930�, Bolsjevik, Shanghai, 10 maj 1931.
[906] Ibid.
[907] Ibid.
[908] Ch�� Ch�iu-pai, �Er�vring och f�rlust av Kian�, Sanning, 9 december 1930.
[909] Chou En-lai, �Rapport till tredje plenum om vidarebefordrandet av EKKI:s resolution, 24 september 1930�, Material fr�n Tredje plenum, No. 9. [kinesiska]
[910] Ho Meng-hsiung, Uttalanden till Centralkommitt�n, 8 september, 2, 9 oktober 1930, Shanghai, 6 januari 1931. [kinesiska]
[911] �Kamrat Ch�� Ch�iu-pais uttalande, January 17, 1931�, Material fr�n Fj�rde plenum; Kamrat Chou En-lais uttalande, 3 januari 1931 (Inledande not till pamflett inneh�llande texten till Chous rapport till Tredje plenumet).� [kinesiska]
[912] Bolsjevik, 10 maj 1931.
[913] Ch�� tillf�ngatogs 1935 i Fukien och sk�ts p� direkt order av Chiang Kai-shek. Han Yin tillf�ngatogs och drabbades uppenbarligen av samma �de. M�nga andra ledare sk�ts �ven de eller f�ngslades. Deng Cheng-tsah och Lo Tung-hsien, ledare f�r Hong Kongstrejken 1925, avr�ttades i Nanking 1933 och uttryckte �nda till slutet lojalitet med den prolet�ra saken. Se China Forum, Shanghai 7 november 1933. Li-san �terkom 1937 till Yenan, Shensi, kommunistpartiets nya centrum, d�r han f�r en skribent f�r New Masses presenterades som en �gammal kollega till Dr. Sun Yat-sen� - New Masses 12 oktober 1937.
[914] �Brev fr�n EKKI till KKP, mottaget 16 november 1930�.
[915] �Den aktuella politiska situationen och partiets centrala uppgifter�, Sanning, 2 februari 1931.
[916] �Brev fr�n EKKI till KKP, mottaget 16 november 1930�.
[917] �Instruktioner till de R�da arm�erna och alla partiorganisationer, 10 juni 1931�; �Resolution fr�n Centralkommitt�n om angel�gna uppgifter�, Bolsjevik, 10 november 1931.
[918] �Li Li-sans tal till Tredje plenum�, Material fr�n Tredje plenum, No 10.
[919] Wang Ming och Kang Sin, Revolutionary China To-day, sid 8, 28.
[920] International Press Correspondence, 8 september 1933, 20 april 1934; New Masses, New York, 13 mars 1934.
[921] Agnes Smedley, China�s Red Army Marches, New York, 1934, sid xx.
[922] Jfr. Liang Pin, �1 maj och flera viktiga fr�gor f�r bygget av R�da arm�n�, Kamp, Juichin, 1 maj 1933 ; �Referat fr�n partiorganisationernas konferens i Kiangsi�, Kamp, 20 maj 1933 ; Lo Fu, �Kamp� mot h�geropportunismen�, Kamp, 5 juli 1933 ; Liang Pin, �Fr�gan om pengar i sovjetdistrikten�, Kamp, 5 augusti 1933; Mao Tse-tung, �Krossa Femte kampanjen och det ekonomiska uppbyggets uppgifter�, R�da Fanan, 20 november 1933. [ I Maos Valda verk bd 1 finns ett utdrag ur Maos tal: ��gna uppm�rksamhet �t ekonomiskt arbete�. Hela talet finns i engelsk �vers�ttning i Stuart Schram, Mao�s Road to Power, vol. IV sid. 479-490, �Smashing the �Fifth Encirlement and Suppression� and the Tasks of Economic Construction�, daterat 12 augusti. F�rsta g�ngen publicerades talet 16 augusti 1933 i Hongse Zhonghua (R�da Kina). OBS att utdraget i Valda verk �r daterat 20 augusti. �� Red ]
[923] Isaacs (ed.), Five Years of Kuomintang Reaction, sid 129.
[924] Wang Ming and Kang Sin, Revolutionary China To-day, sid 9.
[925] China Forum, Shanghai, 20 januari 1932.
[926] North China Daily News, 19 augusti 1931.
[927] Jfr �Survey of Certain Localities in Kiangsi�, Annexes, to the Rajchmann Report.
[928] Shanghai Evening Post, 10 november 1931.
[929] Chung Yang Kung Lien, juni 1933, citerad i Revolutionary China To-day, sid 40.
[930] �Resolution om angel�gna uppgifter�, Bolsjevik, 10 november 1931.
[931] �Politisk resolution�, Sj�tte kongressen. [kinesiska]
[932] Politisk resolution fr�n andra plenarm�tet, June 1929.
[933] Brev fr�n EKKI till KKP om bondefr�gan, 7 juni 1929.
[934] Centralkommitt�ns resolution om att acceptera EKKI:s direktiv i fr�ga om bondefr�gan, augusti 1929. [kinesiska]
[935] Yuen Tai-ying, �Sovjetens f�rflutna och framtid i v�stra Fukien�, R�da Fanan, 26 mars 1930.
[936] Jfr. Specialnummer av R�da Fanan, 4 juni 1930, om sovjetdistriktens delegatkonferens; �Teser om propagandan vid F�rsta delegatkonferensen�, R�da Fanan, juni 1930.
[937] O Fong, �Resultat fr�n sovjetdistriktens delegatkonferens�, V�rt ord, Shanghai, 30 augusti 1930. [kinesiska]
[938] Ch�en Shao-y�, �Varf�r inte organisera lantarbetarfackf�reningar?� R�da Fanan, maj 1930.
[939] �Brev fr�n EKKI till KKP, mottaget 16 november 1930�
[940] Partibygge, Shanghai, 8 mars 1931.
[941] �Correspondence from the Hunan-Hupeh Soviet District, August 14, 1931�, Workers and Peasants� Correspondence, Shanghai, mars, 1932.
[942] Lo Fu, �Klasskamp under sovjetmakten�, Kamp, Juichin, 5 juni 1933.
[943] Mao Tse-tung, �Ompr�vning av jordf�rdelningen i sovjetdistrikten �r den centrala uppgiften�, R�da Fanan, 31 augusti 1933. [Hela dokumentet finns i engelsk �vers�ttning i Schrams samling Mao�s Road � vol IV, sid 413-418, �Report at the Land Investigation Movement Meeting Attended by Responsible Soviet Officials �� (18-19 juni 1933). Det publicerades f�rsta g�ngen i Hongse Zhonghua (R�da Kina) 17, 20 och 23 juni 1933. Finns ej med i Maos Valda Verk � Red ]
[944] Mao Tse-tung, Red China, London, 1934, sid 22. [ Hela rapporten finns i Schram, a.a. vol IV, s 656-713. �Report of the Central Executive Committee and the Council of People�s commissars ��, 24-25 januari 1934. Ett redigerat kortare utdrag finns i Maos Valda verk bd 1, sid 142-146, under titeln �V�r ekonomiska politik� (motsvarar avsnittet p� sid 690-694 i den fullst�ndiga rapporten i Schrams antologi) � Red ]
[945] Wang Ming and Kang Sin, Revolutionary China To-day, sid 10.
[946] Kamp, Juichin, 10 maj 1933.
[947] Lo Fu, �1 maj och unders�kningen av verkst�llandet av arbetslagstiftningen�, Kamp, 1 maj 1933.
[948] �Rapport till Centralkommitt�n fr�n partiet i Hunan-Kiangsi�, R�da Fanan, 11 mars 1932.
[949] R�da Fanan, 11 mars 1932; Kamp, 4 februari 1933.
[950] Lo Fu, �1 maj och arbetslagstiftningen�.
[951] Lo Fu, �Klasskamp under sovjetmakten�.
[952] R�da Fanan, 11 mars, 10 juli 1932; Kamp, 4 februari 1933; Mao Tse-tung, Red China, sid 20 [se not 66 ovan]; Communist International, 5 september 1933
[953] R�da Fanan, 11 mars 1932.
[954] �Brev till fackf�reningarna i sovjetdistrikten om fr�gan om fackf�rningsmedlemskap, fr�n den st�ende kommitt�n i Allkinesiska fackf�reningsfederationen�, R�da Fanan, 15 november 1932.
[955] Teng Yen-tsao, �Unders�kning av kampen f�r att st�rka proletariatet�, Kamp, 4 februari 1933.
[956] �The Political Situation in China and the Tasks of the Chinese Communist Party�, Communist International, 15 september 1933.
[957] Kamp, 5, 25 april 1933.
[958] Citerad av Po Ku, �F�r en bolsjevikisk linje i partiet�, Kamp, 23 februari 1933.
[959] Lo Fu, �Lo Ming-linjen i Kiangsi�, Kamp, 15 april 1933.
[960] Kamp, 1 maj 1933.
[961] Ibid., 29 augusti 1933.
[962] Lo Mai, �F�r en bolsjevikisk v�ndning�, Kamp, 22 augusti 1933.
[963] Lo Fu, �Kamp mot h�geropportunismen�, Kamp, 5 juli 1933.
[964] Chou En-lai, �Krossa Femte kampanjen�, Kamp, 29 augusti.
[965] Kamp, 21 oktober 1933.
[966] F�r en detaljerad beskrivning av blockaden i Kiangsi, se rapporten fr�n dess speciella korrespondent hos Kuomintangs arm�er, Ta Kung Pao, Tientsin 2, 3, 4 september 1934.
[967] �Den enorma skada som kriget tillfogat Shanghais industrier �kas systematiskt varje dag. Ansvariga japanska tj�nstem�n medger att japanska soldater i Nantao, Pootung och andra distrikt som fortfarande �r st�ngda f�r utl�nningar forts�tter att f�rst�ra eller ta med sig alla maskiner som hittas i kinesiskt �gda fabriker. I Hongkew och i Yangtzepoo har denna f�rst�relsekampanj redan slutf�rts. Och Chapei var bara en stor ruinh�g n�r kineserna retirerade. Det uttalade m�let med denna industrif�rst�relse �r att stoppa Kinas industriutveckling som b�rjade hota den japanska dominansen p� Kinas marknader. Vissa japaner h�vdar redan att de f�rst�rt och raderat ut hela den industriella utveckling Kina haft under det senaste �rtiondet�. � Speciell korrespondent f�r New York Times, 30 januari 1938.
[968] Jfr China Forum, Shanghai, 13 januari 1932.
[969] China Forum, 21 maj 1932; �Brev fr�n Centralkommitt�n till de manchuriska organisationerna, 9 juni 1933�, Kamp, Juichin, 15 augusti 1933; Lo Mai, �Det manchuriska nationella revolution�ra kriget�, Kamp, 15 september 1933.
[970] Se kap. XVIII, noterna 33, 44.
[971] Jfr �Examples of Bolshevist Work and Revolutionary Struggle�, Communist International, december 1932.
[972] R�da Fanan, 17 december 1931.
[973] �De manchuriska h�ndelserna och den anti-imperialistiska r�relsens grundl�ggande uppgifter�, Bolsjevik, Shanghai 10 november 1931.
[974] Se kap. XVIII, not 33.
[975] China Forum, 27 januari 1932.
[976] Ibid, 15 mars 1932.
[977] F�r att bevisa att 19:e Routearmens motst�nd i Shanghai �i en inte s� liten del� berodde �p� kommunisternas arbete�, gick Kominterns centrala organ s� l�ngt som att p�st� att strejken i de japanska fabrikerna hade �organiserats i b�rjan av februari 1932 � under kommunistpartiets ledning� (Communist International december 1932). Att detta var en uppenbar l�gn kunde bevisas inte bara med h�nvisning till China Forums arkiv, utan �ven till andra Shanghaitidningar fr�n januari. F�rfattaren skrev sj�lv om strejken och m�tte medlemmar av strejkkommitt�n flera g�nger. Strejken hade redan avbrutits n�r fientligheterna b�rjade. Under striderna l�stes helt enkelt arbetarna ute. Det �r emellertid sant att kommunisterna spelade en viss roll n�r arbetarna v�grade g� tillbaka till de japanska fabrikerna �nda till april, mer �n en m�nad efter att fientligheterna avslutats.
[977] �Brev till partiorganisationerna och till alla kamrater fr�n Centralkommitt�n om fr�gan om enhetsfronten i den anti-imperialistiska r�relsen�, Kamp, Shanghai, 10 juni 1933; �Centralkommitt�ns resolution om dem 5:e kampanjen och partiets uppgifter, 24 juli 1933�, Kamp, Juichin, 12 augusti 1933.
[978] �Brev till partiorganisationerna och till alla kamrater fr�n Centralkommitt�n om fr�gan om enhetsfronten i den anti-imperialistiska r�relsen�, Kamp, Shanghai, 10 juni 1933; �Centralkommitt�ns resolution om dem 5:e kampanjen och partiets uppgifter, 24 juli 1933�, Kamp, Juichin, 12 augusti 1933.
[979] Jfr Lo Fu, �Om sovjetmakt och folkmakt�, R�da Fanan, 15 februari 1932.
[980] Theses and Resolutions, XII Plenum of the E.C.C.I. (september 1932), Moskva 1933, sid 16.
[981] China Forum, 21 maj 1932.
[982] Ibid, 13 april 1933.
[983] Ibid, 13 april 1933.
[984] Wang Ming, Revolutionary China To-day, sid 33.
[985] �The Second Soviet Congress of the Chinese Soviet Republic�, International Press Correspondence, 1 juni 1934.
[986] Bland �verl�parna fanns vissa prominenta figurer som Huang Ping, �utrikesminister� i den kortlivade Kantonkommunen. 1937 uppt�ckte Wang Ming n�got f�rsenat, att �verl�parna 1934 alla hade varit � �trotskister�. Att anv�nda denna term som en beh�ndig etikett f�r alla oppositionella, oavsett nyans, hade under tiden blivit popul�rt genom utrensningarna i Sovjetunionen. I sin bok R�d stj�rna �ver Kina upprepade Edgar Snow l�ttvindigt det f�rtal som gick ut p� att trotskister, p� grund av �logiken i deras st�llning� � som Snow inte uppvisar n�gon som hels bekantskap med � gick �ver till Ching Kai-shek och f�rr�dde sina kamrater till polisen. Med den m�rkliga �logiken� i sin egen st�llning g�r Snow entusiastiskt vidare och omfamnar kommunistpartiet f�r att ha g�tt �ver till samma Chiang Kai-shek och f�rr�tt arbetarna och b�nderna till borgarklassen. Lite mer �n ett �r efter det att Snow samlat materialet till boken som han kallade R�d stj�rna �ver Kina, s�g Nym Wales, som han till�gnade boken till, en r�d soldat som f�rsiktigt fingrade p� sin nya skinande Kuomintangknapp. Hon undrade om han t�nkte p� den �slitna gamla R�da Stj�rnan i tyg som han bar fr�n Kiangsi�. � Men den R�da stj�rnan�, tillfogade hon, ��r inte l�ngre synlig �ver det som en g�ng var sovjethorisonten� (Asia, januari 1938).
[987] Shanghai Evening Post, 25 augusti 1934; China Press, 2 september 1934.
[988] Wang Ming, Revolutionary China To-day, sid 33. 486
[989] Wang Ming, Revolutionary Movement in the Colonial Countries (Rapport till Kominterns sjunde kongress), New York, 1935, sid 15, 20-21.
[990] Ibid, sid 13, 20.
[991] Daily Worker, New York, 30 mars 1936.
[992] Wang Ming, Revolutionary Movement, sid 51-52.
[993] �Essential Conditions and Minimum Demands for United Resistance�, China: The March Toward Unity, New York, 1937, sid 66-67.
[994] Enligt en annan �vers�ttning lyder detta: �Vi kommer p� samma s�tt inte upps�tligen intensifiera den antikapitalistiska kampen�. � China Today, januari 1937.
[995] Mao Tse-tung till medlemmar av Allkinesiska s�llskapet f�r nationens r�ddning 10 augusti 1936, China: The March Toward Unity, sid 70 ff. [En engelsk �vers�ttning av detta dokument finns i S. Schram, Mao�s Road to Power, vol V, sid. 295-302, �A Letter to Zhang Naiqi, Tao Xingzhi � and All Members of the National Salvation Association�. Finns ej med i Maos Valda verk]; jfr China To-day, New York, januari 1937.
[996] China: The March Toward Unity, sid 30.
[997] Edgar Snow, R�d stj�rna �ver Kina, Bor�s, 1971, sid 401.
[998] Harry Gannes, When China Unites, New York, 1937, sid 265; Snow, R�d stj�rna �ver Kina, sid 413.
[999] Chiang Kai-shek and fru Chiang Kai-shek, General Chiang Kai-shek, New York, 1937; se �ven James Bertram, First Act in China, New York, 1938. Kommunistpartiets inst�llning i dessa h�ndelser finnas i olika telegram som tryckts i China To-day, mars 1937; se �ven �Concerning Events in Sian�, Communist International, januari 1937.
[1000] Snow, R�d stj�rna �ver Kina, sid 415.
[1001] �� Det verkar som att man i allt h�gre grad allm�nt insett att Kinas kommunister nu inte l�ngre �r kommunister i n�gon �terst�ende v�sentlig mening�, skrev den amerikanska Shanghai Evening Post den 29 december 1936. �� Vad �r det med dagens detta s� kallade kommunistiska program som motiverar v�gran att sluta fred med en grupp som inte l�ngre st�r f�r n�got som �r ii grunden kommunistiskt?�
� Den �rkeimperialistiska brittiska North China Daily News, som f�r ett �rtionde sedan var det Kuomintang-kommunistiska blockets fr�mste motst�ndare och den fr�msta rabiata anh�ngaren av Chiang Kai-sheks krig mot de r�da, sj�ng nu ocks� den nya sm�ktande s�ngen: �Det �r p� sin plats att utr�na�, skrev den den 28 december, �hur r�tt general Chang Hsueh-liangs p�st�ende �r att de s� kallade kommunisterna �r redo att tr�ffa en uppg�relse�.
� Siankuppen erbj�d ocks� ett tillf�lle f�r den utl�ndska kommunistiska pressen att ge ett sl�ende exempel p� �flexibilitet�. Den dag som Chiang f�ngslades smattrade Daily Worker i New York fram att Chang Hsueh-liang hade h�jt �stridsropet f�r ett enat Kina. �� Harry Cannes skrev att Sianrebellernas krav �ursprungligen [hade] f�rts fram av Kinas kommunistiska parti�. � Daily Worker 13 december 1936. Dagen d�rp� rapporterade telegrammen att Moskvapressen f�rd�mde Chiang Hsueh-liang som ett redskap f�r Japan som �i sj�lva verket hj�lpte Japan att fr�mja sitt lands underg�ng�. Hela komplotten, skrev Izvestija och Pravda, hade fabricerats i Tokyo � Associated Press, 14 december 1936, New York Times, 15 december 1936. Dagen d�rp� gjorde Daily Worker en 180 graders kov�ndning. Cannes uppt�ckte att �vapnet hade laddats i Tokyo�, och deklarerade att de f�rsta rapporterna som �avsiktligen fyllts av antijapansk demagogi var helt missvisande�. � Daily Worker, 16 december 1936. Allt f�r att bevisa att Moskva �lskade Chiang, och bara Chiang.
[1002] Sunday Worker, New York, 21 februari 1937.
[1003] New York Times, 20 februari 1937; New York Herald Tribune, 22 februari 1937; Gannes, When China Unites, sid 279; Snow, R�d stj�rna �ver Kina, sid 423.
[1004] China To-day, maj 1937.
[1005] New Tork Times, 30 april 1937.
[1006] China To-day, juli 1937.
[1007] Philip Jaffe, �China�s Communists Told Me�, New Masses, New York, 12 oktober 1937; jfr Snow, R�d stj�rna �ver Kina, sid 200.
[1008] Snow, R�d stj�rna �ver Kina, sid 355
[1009] Nym Wales, �The Passing of the Chinese Soviets�, Asia, New York, januari 1938.
[1010] Wang Ming, China Can Win! New York, 1937, sid. 45.
[1011] Trotskij, Tredje internationalen efter Lenin, bokutg�van sid 138, 126.
[1012] New York Times, 24 januari 1938.
[1013] Shanghai Evening Post, 18 oktober 1937.
[1014] Snow, R�d stj�rna �ver Kina, sid 294.
[1015] Havas News Agency, 23 december 1937.
[1016] Shanghai Evening Post, 27 december 1937.