Originalets titel: The History of the Russian Revolution
�vers�ttning: Jan-Christer Hamberg och Per-Olof Mattsson (© Bokf�rlaget R�da Rummet 1991)
Redigering: Martin Fahlgren
HTML: Martin Fahlgren
Annan version: Finns i pdf-format p� marxistarkiv.se � direktl�nk
Anm�rkning: I slutet av f�rsta och tredje delen ingick tidigare en kronologi, samt kortfattade beskrivningar av personer, politiska partier m m. Dessa delar ing�r nu enbart i del 1. � Red
Civilisationen har gjort b�nderna till sin pack�sna. Bourgeoisien har i det l�nga loppet bara �ndrat b�rdans form. Bonden tolereras med n�d och n�ppe p� tr�skeln till det nationella livet och st�r i grund och botten utanf�r vetenskapens tr�skel. Historikern �r vanligtvis lika lite intresserad av honom som teaterkritikern �r av de gr�a figurer som sk�ter scenbytena, b�r himlen och jorden p� sina ryggar och skurar sk�despelarnas omkl�dningsloger. Den roll som spelats av b�nderna i tidigare revolutioner har �nnu knappast klargjorts.
�Den franska bourgeoisien b�rjade med att befria b�nderna�, skrev Marx 1848. �Med b�ndernas hj�lp er�vrade den Europa. Den preussiska bourgeoisien var s� f�rblindad av sina egna inskr�nkta och n�raliggande intressen att den f�rlorade �ven denna bundsf�rvant, och f�rvandlade den till ett vapen i h�nderna p� den feodala kontrarevolutionen.� Det som h�nf�r sig till den tyska bourgeoisien i denna kontrast �r sant; men p�st�endet att �den franska bourgeoisien b�rjade med att befria b�nderna� �r ett eko av den officiella legend som p� sin tid �ven ut�vade inflytande p� Marx. I verkligheten motsatte sig bourgeoisien bonderevolutionen, i termens strikta betydelse, med all makt som den f�rfogade �ver. Det tredje st�ndets lokala ledare kastade till och med ut de viktigaste och dj�rvaste kraven ur 1789 �rs f�reskrifter f�r landsbygden under f�rev�ndning av en redigering. Det ber�mda beslutet fr�n den 4 augusti, som antogs av nationalf�rsamlingen mitt i gl�den av omfattande landsbygdsbr�nder, f�rblev l�nge en patetisk formel utan inneh�ll. De b�nder som inte ville f�rlika sig med detta bedr�geri uppmanades av den konstituerande f�rsamlingen att ��terv�nda till uppfyllandet av sina plikter och ha den vederb�rliga respekten f�r [feodal!] egendom�. Civilgardet f�rs�kte mer �n en g�ng sl� ner landets b�nder, men stadens arbetare tog parti f�r de revolterande och m�tte de borgerliga straffexpeditionerna med stenar och trasiga tegelpannor.
Under fem �r reste sig de franska b�nderna vid varje kritiskt �gonblick i revolutionen och f�rhindrade en uppg�relse mellan feodala och borgerliga egenomsinnehavare. De parisiska sansculotterna utg�t sitt blod f�r republiken och befriade bonden fr�n hans feodala bojor. Den franska republiken 1792 markerade en ny social regim � till skillnad fr�n den tyska republiken 1918 eller den spanska republiken 1931, som bara innebar den gamla regimen minus dynastin. I botten p� denna skillnad �r det inte sv�rt att hitta den agrara fr�gan.
Den franske bonden t�nkte inte omedelbart p� en republik; han ville kasta av sig gods�garen. De parisiska republikanerna gl�mde vanligtvis landsbygden helt och h�llet, men det var bara bondetrycket mot gods�garen som garanterade skapandet av en republik och r�jde undan de feodala hindren p� v�gen. En republik med en adel �r inte en republik. Detta f�rstod den gamle Machiavelli alldeles utm�rkt n�r han i sin florentinska exil, 400 �r f�re Eberts presi�dentperiod, mellan f�geljakt och br�dspel med slaktaren generaliserade erfarenheten av demokratiska revolutioner. �Den som vill grunda en republik i ett land d�r det finns m�nga adelsm�n, kan endast g�ra det om han inledningsvis utrotar dem alla.� De ryska musjikerna hade i grund och botten samma uppfattning och erk�nde det �ppet utan n�gon �machiavellism�.
Medan Petrograd och Moskva spelade huvudrollen i arbetarnas och b�ndernas r�relse, m�ste den fr�msta platsen i bonder�relsen tilldelas det efterblivna storryska jordbrukscentrat och Volgas mittenregion. H�r hade livegenskapens kvarlevor s�rskilt djupa r�tter, adelsm�nnens �gander�tt till marken var ytterst parasit�r till karakt�ren, differentieringen av b�nderna l�g l�ngt efter och byarnas fattigdom var d�rf�r mer uppenbar och naken. R�relsen i denna region br�t ut s� tidigt som i mars och hade omedelbart utsmyckats med terrorhandlingar. Genom de dominerande partiernas anstr�ngningar �verf�rdes den emellertid snart till kompromiss�politikens kanaler.
I det industriellt efterblivna Ukraina hade jordbruket, som bedrevs f�r export, f�rv�rvat en betydligt mer progressiv natur och i konsekvens d�rmed uppn�tt en mer kapitalistisk karakt�r. H�r hade stratifieringen av b�nderna g�tt avsev�rt l�ngre �n i Storryssland. Kampen f�r nationell frig�relse f�rsenade dessutom oundvikligen, �tminstone f�r tillf�llet, andra former av social kamp, men variationen i regionala och till och med nationella f�rh�llanden tog sig i det l�nga loppet endast uttryck i skillnader vad ang�r datum. Till h�sten hade bondekampens territorium blivit lika med n�stan hela landet. Av de 624 grevskap som utgjorde det gamla Ryssland var 482 eller 77 procent indragna i r�relsen. Undantaget gr�nsomr�dena, som utm�rktes genom speciella jordbruksf�rh�llanden � de norra distrikten, Transkaukasien, st�ppregionen och Sibirien � var 439 eller 91 procent av 481 grevskap indragna i bonderevolten.
Kampmetoderna skiftar i enlighet med om det �r fr�ga om uppodlad jord, skog, betesmark, arrendatorer eller anst�lld arbetskraft. Kampen f�r�ndrade ocks� sina former och metoder under olika stadier av revolutionen, men i allm�nhet genomgick r�relsen i byarna samma tv� huvudstadier som r�relsen i st�derna �ven om det var med oundvikliga f�rseningar. I det f�rsta stadiet anpassade sig b�nderna fortfarande till den nya regimen och f�rs�kte l�sa sina problem med hj�lp av de nya institutionerna, men �ven i det h�r fallet var det snarare fr�ga om formen �n inneh�llet. Den liberala tidningen i Moskva � f�re revolutionen anstruken med en nyans av narodnikernas tankar � uttryckte med beundransv�rd omedelbarhet sinnes�st�mningen inom gods�garkretsar under sommaren 1917. �Musjiken tittar sig omkring, han g�r inget �nnu, men titta i hans �gon � hans �gon kommer att s�ga dig, att all jord som ligger runt honom �r hans.� En perfekt nyckel till b�ndernas �fredliga� politik �r ett telegram skickat i april fr�n en av Tombovbyarna till den provisoriska regeringen: �Vi �nskar h�lla fred p� grund av den vunna friheten, men f�rbjud av den orsaken f�rs�ljning av all gods�garjord fram till den konstituerande f�rsamlingen. Om inte kommer vi att gjuta blod, men vi kommer inte att l�ta n�gon annan pl�ja jorden.�
Musjiken fann det l�tt att beh�lla en ton av respektfullt hot, eftersom han inte alls beh�vde komma i direkt konflikt med staten f�r att l�ta sina p�tryckningar mot historiska r�ttigheter bli p�tagliga. Organ f�r regeringsmakten saknades i byarna. Bykommitt�erna kontrollerade milisen, domstolarna var desorganiserade och de lokala kommissarierna var maktl�sa. �Vi valde er�, r�t b�nderna �t dem, �och vi kommer att sparka ut er.�
Under sommaren kom b�nderna, genom att utveckla de f�reg�ende m�nadernas kamp, n�rmare och n�rmare inb�rdeskrig och deras v�nsterflygel klev till och med �ver dess tr�skel. Enligt en rapport fr�n jord�garna i Taganrogdistriktet lade b�nderna beslag p� h�sk�rden, tog jorden i besittning, hindrade pl�jningen, satte godtyckliga arrenden och f�rflyttade jord�gare och uppsyningsm�n. Enligt en rapport fr�n Nisjegorodkommissarien m�ngdubblades v�ldshandlingar och jord- och skogsbeslag i hans provins. Grevskapskommissarierna var r�dda f�r att inf�r b�nderna framst� som storgods�garnas f�rsvarare. Landsbygdsmilisen gick inte att lita p�. �Det har f�rekommit fall d�r officerare i milisen deltog i v�ldshandlingar tillsammans med mobben.� I grevskapet Schl�sselburg f�rhindrade en lokal kommitt� gods�garna fr�n att hugga ner sin egen skog. B�ndernas tanke var enkel: Ingen konstituerande f�rsamling kan �teruppliva de tr�d som huggs ner. Kommissarien f�r hovministeriet klagar �ver tillgreppen av h�: Vi har varit tvungna att k�pa h� till hovets h�star! I Kurskprovinsen delade b�nderna upp Teresjtjenkos g�dslade tr�des�ker mellan sig. �garen var utrikes�minister. B�nderna f�rklarade f�r h�stuppf�daren Schneider i Orlovprovinsen att de inte bara skulle sl� kl�ver p� hans gods, utan kanske ocks� �skicka [honom] till arm�n�. Bykommitt�n befallde uppsyningsmannen p� Rodziankos gods att �verl�mna h�et till b�nderna: �Om du inte lyssnar till denna jordkommitt�, kommer du att behandlas annorlunda, du kommer att arresteras � �. Signerat och f�rseglat.
Fr�n alla h�rn av landet str�mmade klagom�l och j�mmer in � fr�n offer, lokala myndigheter och fink�nsliga observat�rer. Jord�garnas telegram utg�r den mest glansfulla dementi av klasskampens grova teori. Dessa adelsm�n med titlar, �gare till storgods, andliga och v�rlds�liga h�rskare, oroar sig enbart f�r den allm�nna v�lf�rden. Deras fiender �r inte b�nderna utan bolsjevikerna � ibland anarkisterna. Deras egen egendom v�cker gods�garnas intresse uteslutande ur aspekten av fosterlandets v�lg�ng. Trehundra medlemmar av kadetpartiet i Tjernigovprovinsen f�rklarar att b�nderna, som uppviglats av bolsjevikerna, f�rflyttar krigsf�ngar fr�n arbetet och sk�rdar sj�lva p� eget bev�g. Som ett resultat, klagar de, hotas vi av �of�rm�ga att betala skatterna�. Sj�lva meningen med tillvaron l�g f�r dessa liberala gods�gare i att underst�dja den nationella kassan. Riksbankens lokalkontor i Podolsk klagar �ver godtyckliga handlingar fr�n bykommitt�erna, �vars ordf�rande ofta �r �sterrikiska f�ngar�. H�r �r det den s�rade patriotismen som talar. I Vladimirprovinsen sl�pade b�nderna p� registratorn Odintsovs herrg�rd bort byggnadsmaterial, som hade �gjorts i ordning �t filantropiska institutioner�. Offentliga tj�nstem�n lever bara f�r sin m�nniskok�rlek! En biskop fr�n Podolsk rapporterar det godtyckliga beslagtagandet av en skog som tillh�rde �rkebiskopens hus. Prokuratorn klagar �ver tillgreppet av �ngsmark fr�n Alexander Nevskij�klostret. Abbedissan vid Kisljarskklostret nedkallar eld och l�gor �ver medlemmarna i den lokala kommitt�n: De blandar sig i klostrets angel�genheter, konfiskerar arrenden f�r eget bruk och �uppviglar nunnorna mot deras �verordnade�. Greve Tolstoj, en av Leo Tolstojs s�ner, rapporterar, i namn av jordbrukarf�rbundet i Ufimskprovinsen, att �verf�randet av jord till de lokala kommitt�erna, �utan att inv�nta beslut av den konstituerande f�rsamlingen � f�rorsakar ett utbrott av otillfredsst�llelse � bland de sj�lv�gande b�nderna, av vilka det finns mer �n 200 000 i provinsen.� Gods�garen som �rvt sina egendomar oroar sig ute�slutande f�r sina mindre br�der. Senator Belgardt, jord�gare i Tverprovinsen, �r beredd att f�rsona sig med uthuggningar i skogen men �r bedr�vad och s�rad �ver att b�nderna �inte vill underkasta sig den borgerliga regeringen�. Gods�garen Veljaminov i Tombov kr�ver r�ddandet av tv� gods som �tillgodoser arm�ns behov�. Av en h�ndelse r�kade de tv� godsen tillh�ra honom sj�lv. F�r idealismens filosofi �r dessa gods�gartelegram fr�n 1917 sanner�ligen en skatt. En materialist vill snarare se en uppvisning av egoismens olika varianter. Han kanske vill till�gga att stora revolutioner till och med ber�var egendoms�garna den upph�jda skenhelighetens privilegium.
Offrens v�djanden till grevskaps- och provinsmyndigheterna, inrikesministern eller ord�f�randen i ministerr�det gav i allm�nhet inget resultat. Fr�n vem skall vi d� beg�ra hj�lp? Fr�n ordf�randen i riksduman, Rodzianko! Mellan julidagarna och Kornilovresningen k�nde sig kammarherren �ter som en inflytelserik gestalt: En hel del utf�rdes med hj�lp av en signal fr�n hans telefon.
Inrikesministeriets funktion�rer skickar ut cirkul�r till orterna om att st�lla de skyldiga inf�r r�tta. De burdusa gods�garna i Samara telegraferar till svar: �Cirkul�r utan den socialistiske ministerns signatur har ingen verkan.� Socialismens funktion avsl�jas p� s� s�tt. Tsereteli tvingas komma �ver sin f�rsagdhet. Den 18 juli skickar han ut en l�ngrandig instruktion om att vidta �snabba och best�mda �tg�rder�. I likhet med gods�garna sj�lva oroar sig Tsereteli uteslutande f�r arm�n och staten. Det f�refaller emellertid b�nderna som om Tsereteli skyddar gods�garna.
Det intr�dde en pl�tslig f�r�ndring i regeringens metoder f�r att lugna b�nderna. Fram till juli hade den �verv�gande metoden varit att prata dem tillr�tta. �ven om milit�renheter ocks� skickades ut till orterna var det bara i egenskap av vaktstyrka �t regeringstalaren. Efter segern �ver Petrogradarbetarna och -soldaterna st�llde sig emellertid kavalleritrupper � nu utan �vertalare � direkt till gods�garnas disposition. I Kasanprovinsen, som var en av de mest tumultartade, lyckades de � f�r att citera den unge historikern Jugov � �bara med hj�lp av arresteringar, genom att skicka in bev�pnade trupper i byarna och till och med �teruppliva anv�ndningen av prygel� f�r att tvinga b�nderna till underkastelse.� �ven p� andra platser var dessa repressiva �tg�rder inte utan effekt. Antalet skadade gods�garegendomar f�ll n�got i juli: fr�n 516 till 503. I augusti n�dde regeringen �nnu fler framg�ngar: Antalet otill�fredsst�llande grevskap f�ll fr�n 325 till 288 � dvs. 11 procent; antalet egendomar som var indragna i r�relsen minskade till och med 33 procent.
Vissa distrikt, som f�rut varit de mest rastl�sa, lugnar nu ner sig och drar sig tillbaka till andra plats. � andra sidan kommer nu distrikt som ig�r var p�litliga in i kampen. Bara en m�nad tidigare m�lade Pentsakommissarien upp en lugnande bild: �Landet �r upptaget med att b�rga sk�rden� F�rberedelser �r p� g�ng f�r valen till byarnas zemstvof�rsamlingar. Perioden f�r regeringskrisen passerade i tysthet. Bildandet av den nya regeringen h�lsades med stor tillfredst�llelse.� I augusti finns inte ett sp�r kvar av denna idyll. �Massplundringar av frukttr�dg�rdar och nedhuggning av skogar � F�r att kv�sa oroligheterna har vi varit tvungna att tillgripa vapenmakt!�
Till sin allm�nna karakt�r h�r denna sommarr�relse fortfarande till den �fredliga� perioden. Symptom p� radikalisering kan emellertid redan omissk�nnligt observeras, �ven om de verkligen �r svaga. Medan fall av direkta anfall p� gods�garnas herrg�rdar minskade under de fyra f�rsta m�naderna, b�rjar de �ter �ka fr�n juli. Forskare har uppr�ttat f�ljande allm�nna klassificering av julikonflikterna, arrangerade i fallande skala och b�rjande med de talrikaste: tillgrepp av �ngsmark, sk�rdar, livsmedel och foder, pl�jda f�lt, redskap, konflikter om anst�llningsf�rh�llanden och f�rst�relse av herrg�rdar. I augusti �r ordningen f�ljande: tillgrepp av sk�rdar, reservproviant och foder, �ngar och h�, jord och skog och jordterror.
I b�rjan av september utf�rdade Kerenskij, i egenskap av �verbef�lhavare, en s�rskild order, som upprepade argument och hot fr�n hans f�reg�ngare Kornilov, mot �v�ldshandlingar� fr�n b�ndernas sida. N�gra dagar senare skrev Lenin: �Antingen� all jord till b�nderna omedel�bart� eller ocks� kommer gods�garna och kapitalisterna� f�ra saker och ting till punkten f�r en �ndl�st v�ldsam bonderevolt.� Under de f�ljande m�naderna blev detta ett faktum.
Antalet egendomar som ber�rdes av jordkonflikter steg i september med 30 procent j�mf�rt med augusti; i oktober 43 procent �ver antalet i september. I september och de tre f�rsta veckorna i oktober �gde det rum mer �n en tredjedel s� m�nga jordkonflikter som alla de som registrerats sedan mars. Deras beslutsamhet tilltog emellertid oj�mf�rligt fortare �n deras antal. Under de f�rsta m�naderna antog till och med direkta tillgrepp av olika tillh�righeter karakt�ren av k�pslagan, som mildrades och kamouflerades av kompromissinstitutionerna. Nu faller den legala masken av. Varje avdelning av r�relsen antar en dj�rvare karakt�r. B�nderna �verg�r nu fr�n olika former och grader av p�tryckningar till v�ldsamma tillgrepp av olika delar av gods�garens verksamhet, utrotande av adelns n�sten, nedbr�nnande av herrg�rdar och till och med m�rdande av jord�gare och uppsyningsm�n.
Kampen f�r en f�r�ndring i arrendef�rh�llandena, som i juni �versteg den destruktiva r�relsen i antal, faller i oktober till en fyrtiondedel. Dessutom �ndrar arrender�relsen sj�lv karakt�r och blir endast ytterligare ett s�tt att driva ut gods�garen. Vetot mot k�p och f�rs�ljning av jord och skog ger plats �t direkta tillgrepp. Vedhuggning och bete i massomfattning antar karakt�ren av avsiktlig f�rst�relse av gods�garens �godelar. I september registreras 279 fall av �ppen f�rst�relse av egendom; de utg�r nu mer �n en �ttondel av alla konflikter. �ver 42 procent av alla fall av f�rst�relse som registrerats av milisen mellan februari- och oktoberrevolutionen �gde rum i oktober m�nad.
Kampen om skogarna var s�rskilt bitter. Hela byar br�ndes ofta ned till grunden. Timret vaktades noga och betingade ett h�gt pris; musjiken var utsvulten p� timmer; dessutom hade tiden kommit f�r att stapla ved inf�r vintern. Klagom�l kom fr�n Moskva-, Nisjegorod-, Petrograd-, Orel- och Volynprovinserna � fr�n alla h�rn av landet � om f�rst�relse av skogar och tillgrepp av reserverna med staplad och huggen ved. �B�nderna hugger egenm�ktigt och skoningsl�st ned skogen. Tv� hundra desjatiner av gods�garnas skog har br�nts av b�nderna.� �B�nderna i grevskapen Klimovitjeskij och Tjerikovskij f�rst�r skogarna och �del�gger vintervetet��. Skogvaktarna �r p� flykt, gods�garnas skogar j�mrar sig, flisor och sp�n flyger ut �ver hela landet. Hela den h�sten markerade musjikens yxa feberaktigt revolutionens tider�kning.
I de distrikt som importerade s�d f�rs�mrades livsmedelssituationen i byarna snabbare �n i st�derna. Inte bara mat saknades utan ocks� uts�de. I exportregionerna var situationen bara n�got b�ttre, i enlighet med en f�rdubblad utpumpning av livsmedelsresurser. H�jningen av det fasta s�dpriset slog mot de fattiga. I ett antal provinser �gde det rum hungerupplopp, plundring av spannm�lsmagasin och angrepp p� livsmedelsadministrationens institutioner. Befolkningen tillgrep substitut f�r br�d. Rapporter inkom om fall av sk�rbjugg, tyfus och sj�lvmord av f�rtvivlan. Hunger och dess annalkande skugga gjorde grannskapet med �verfl�d och lyx s�rskilt outh�rdligt. De mer utblottade skikten i byarna f�rflyttade sig till kampens fr�msta led.
Dessa v�gor av bittra k�nslor f�rde upp inte s� lite gyttja fr�n botten. I Kostromaprovinsen �observeras antijudisk agitation av de svarta hundradenas typ. Kriminaliteten �r i till�tagande� Ett minskande intresse f�r landets politiska liv �r m�rkbart.� Den senare frasen i kommissariens rapport betyder: De bildade klasserna v�nder ryggen �t revolutionen. Svarthundramonarkism ljuder pl�tsligt i Podolskprovinsen: kommitt�n i byn Demidovka erk�nner inte den provisoriska regeringen och anser att tsar Nikolaj Aleksandrovitj �r �den mest lojale ledaren f�r det ryska folket. Om den provisoriska regeringen inte drar sig tillbaka kommer vi att ansluta oss till tyskarna.� S�dana dj�rva erk�nnanden �r emellertid unika. Monarkisterna bland b�nderna har f�r l�nge sedan �ndrat f�rg och f�ljt gods�garnas exempel. P� n�gra platser � exempelvis i samma Podolskprovins � invaderar milit�ra enheter vink�llarna tillsammans med b�nderna. Kommissarien rapporterar om anarki. �Byarna och folket f�rg�s; revolutionen f�rg�s.� Nej, revolutionen �r l�ngt ifr�n att f�rg�s. Den gr�ver sig en djupare kanal. Det rasande vattnet �r n�ra deras munnar.
En natt kring den 8 september gick b�nderna i byn Sytjevka i Tombovprovinsen fr�n d�rr till d�rr, bev�pnade med klubbor och h�gafflar och kallade ut alla, sm� som stora, f�r att plundra gods�garen Romanov. P� ett bym�te f�reslog en grupp att man skulle ta godset p� ett ordnat s�tt, dela upp egendomen bland befolkningen och beh�lla byggnaden f�r kulturella �ndam�l. De fattiga kr�vde att man skulle br�nna godset och inte l�mna sten p� sten. De fattiga var i majoritet. Den natten svalde en ocean av eld hela omr�dets gods. Allt br�nnbart br�ndes, till och med experimentf�lten. Avelsboskapen slaktades. �De var druckna till vansinne.� Flammorna hoppade fr�n omr�de till omr�de. De lantliga krigarna var nu inte l�ngre n�jda med den patriarkala lien och h�gaffeln. En provinskommissarie telegraferade: �B�nder och ok�nda personer bev�pnade med revolvrar och handgranater plundrar herrg�rdarna i grevskapen Ranenburg och Rjasjskij.� Det var kriget som introducerade denna avancerade teknik i bonderevolten. Jord�garf�rbundet rapporterade att 24 gods br�ndes p� tre dagar. �De lokala myndigheterna var utan makt att �terst�lla ordningen.� Efter en viss f�rsening anl�nde trupper som skickats av distriktsbef�lhavaren. Undantagstillst�nd deklarerades, m�ten f�rbj�ds och anstiftarna arresterades. Raviner var fyllda av gods�garnas �godelar och en stor del av bytet s�nktes i floden.
Pentsabonden Begisjev ber�ttar: �I september red alla ut f�r att plundra Logvin [han plundrades 1905 ocks�]. En trupp med h�stspann och vagnar str�mmade ut till hans gods och tillbaka, hundratals musjiker och pigor b�rjade driva bort hans boskap, f�rde bort hans s�d etc.� En truppstyrka som kallats ut av jordadministrationen f�rs�kte f� tillbaka en del av bytet, men musjikerna och pigorna samlades 500 stycken i byn och styrkan skingrades. Soldaterna var uppenbarligen inte alls angel�gna att uppr�tta gods�garens nedtrampade r�ttigheter. I Tauridprovinsen b�rjade b�nderna, med b�rjan de sista dagarna i september, enligt bonden Gaponenkos minnesbilder, �plundra byggnaderna, driva ut uppsyningsm�nnen, ta arbets�djuren, maskiner och s�den fr�n spannm�lslagren� De slet till och med av rullgardinerna fr�n f�nstren, d�rrarna fr�n deras karmar, golven ur rummen och zinktaken och bar bort dem� �. �Till att b�rja med kom de bara till fots, tog vad de kunde och sl�pade bort det�, meddelar Minskbonden Grunko, �men efter�t drog de upp h�starna, vem som �n hade n�gra, och f�rde bort hela vagnslaster med saker. Det fanns inget utrymme kvar f�r att passera. De bara sl�pade och bar bort saker med b�rjan klockan tolv p� dagen under tv� dagar och n�tter utan uppeh�ll. Under dessa fyrtio�tta timmar gjorde de rent hus.� Tillgreppen av egendom r�ttf�rdigades enligt Moskvabonden Kuzmitjev p� f�ljande s�tt: �Gods�garen var v�r, vi arbetade f�r honom och den egendom han hade borde tillh�ra enbart oss.� En g�ng i tiden brukade gods�garen s�ga till den livegne: ��Du �r min och det som �r ditt �r mitt.� Nu gav b�nderna sitt svar: �Han var v�r herre och alla hans �godelar �r v�ra.�
�P� flera platser b�rjade de kl� upp gods�garna under natten�, minns Novikov, en annan Minskbonde. �Allt oftare br�nde de gods�garens herrg�rd.� Turen kom till storhertigen och f�rre �verbef�lhavaren Nikolaj Nikolajevitjs gods. �N�r de hade tagit bort allt de kunde f� tag i, b�rjade de bryta upp kakelugnarna, ta bort r�kkanalsluckorna, riva upp golv och br�dor och sl�pa hem alltihop� �.
Bakom dessa destruktiva handlingar stod den sekelgamla, tusen�riga strategin f�r alla bondekrig: att j�mna fiendens bef�sta positioner med marken. L�mna honom ingenstans att ta skydd. �De mer f�rnuftiga�, minns Kurskbonden Tzygankov, �sade �Vi ska inte br�nna ner byggnaderna � vi kommer att ha anv�ndning f�r dem som skolor och sjukhus�, men majoriteten var av det slaget som skriker �Vi m�ste f�rst�ra allting, s� v�r fiende inte har n�gonstans att g�mma sig i fall n�got h�nder�.� �B�nderna lade beslag p� hela gods�garens egendom�, meddelar Orelbonden Savtjenko, �drev ut gods�garna fr�n godsen, krossade f�nster, d�rrar, innertak och golv i gods�garnas hus� Soldaterna sade �om ni f�rst�r vargarnas tillh�ll m�ste ni ocks� strypa vargarna�. Under s�dana hot g�mde sig de st�rsta och betydelsefullaste gods�garna och av den anledningen �gde inga mord rum p� gods�gare.�
I byn Zalesje i Vitebskprovinsen br�nde de lador fulla med s�d och h� p� det gods som tillh�rde fransmannen Barnard. Eftersom m�nga av gods�garna i hast hade f�rt �ver sin jord p� privilegierade utl�nningar var musjikerna �nnu mindre ben�gna att unders�ka fr�gor om nationalitet. �Den franska ambassaden kr�ver att �tg�rder vidtas� �. I frontregionerna var det vid mitten av oktober sv�rt att vidta ��tg�rder�, till och med f�r den franska ambassadens r�kning.
F�rst�relsen av de stora godsen n�ra Rjasan fortsatte i fyra dagar. �Till och med barn tog del i plundringen.� F�rbundet f�r jord�gare gjorde ministrarna uppm�rksamma p� att �lynchnings�lagar, sv�lt och inb�rdeskrig kommer att bryta ut� om inte �tg�rder vidtas. Det �r sv�rt att f�rst� varf�r gods�garna fortfarande talade om inb�rdeskrig i framtida tidsform. Vid en kongress med kooperativen i b�rjan av september sade Berkenheim, en av ledarna f�r de starka b�nder som bedrev handel: �Jag �r �vertygad om att inte hela Ryssland �nnu har blivit ett d�rhus och att det �n s� l�nge till st�rsta delen �r befolkningen i storst�derna som har blivit galen.� Denna sj�lvbel�tna r�st fr�n den solida och konservativa delen av b�nderna var hoppl�st efter. Det var just under denna m�nad som byarna fullst�ndigt br�t sig loss fr�n f�rnuftets alla band och v�ldsamheten i deras kamp l�mnade st�dernas �d�rhus� l�ngt efter sig.
I april hade Lenin fortfarande ansett det m�jligt att de patriotiska kooperat�rerna och kulaker�na skulle dra b�ndernas huvudmassa efter sig l�ngs v�gen mot kompromiss med bourgeoisien och gods�garen. Av den anledningen insisterade han s� of�rtr�ttligt p� bildandet av s�rskilda sovjeter f�r lantarbetardeputerade och sj�lvst�ndiga organisationer f�r de fattigaste b�nderna. M�nad f�r m�nad blev det emellertid tydligt att denna del av bolsjevikpolitiken inte skulle sl� rot. Med undantag f�r Baltikum fanns det inga lantarbetarsovjeter. Fattigb�nderna miss�lyckades ocks� med att finna sj�lvst�ndiga organisationsformer. Att f�rklara detta huvudsak�ligen med efterblivenheten bland lantarbetarna och byarnas fattigaste skikt skulle vara att f�rbig� sakens k�rna. Huvudorsaken l�g i sj�lva den historiska uppgiftens inneh�ll � en demokratisk jordrevolution.
P� grundval av de tv� huvudfr�gorna, arrende och hyrd arbetskraft, framst�r det med �ver�tygande tydlighet hur de allm�nna intressena i en kamp mot livegenskapens kvarlevor skar av v�gen till en sj�lvst�ndig politik inte bara f�r de fattigaste b�nderna, utan ocks� f�r lant�arbetarna. B�nderna arrenderade 27 miljoner desjatiner fr�n gods�garna i det europeiska Ryssland � omkring 60 procent av all privat�gd jord � och de betalade en �rlig tribut p� 400 miljoner rubel. Kampen mot sv�ra arrendef�rh�llanden blev bonder�relsens huvudelement efter februarirevolutionen. En mindre, men �nd� mycket viktig plats upptogs av l�ne�arbetarnas kamp p� landsbygden, som inte bara satte dem i mots�ttning till gods�garen utan ocks� till utsugarna bland b�nderna. Arrendatorn k�mpade f�r lindring av arrendevillkoren och arbetaren f�r f�rb�ttringar av arbetsvillkoren. B�da tv� b�rjade var och en p� sitt s�tt med att igenk�nna gods�garen som egendomsinnehavare och herre, men s� snart m�jligheten �ppnade sig att f�ra saken till sitt slut � dvs. ta jorden och inneha den sj�lv � slutade de fattiga b�nderna att vara intresserade av fr�gor om arrendet och fackf�reningen b�rjade f�rlora sin dragningskraft p� lantarbetaren. Det var dessa lantarbetare och fattigarrendatorer som genom sin anslutning till den allm�nna r�relsen gav bondekriget dess slutgiltiga best�mning och gjorde det o�terkalleligt.
Kampanjen mot gods�garen drog dock inte helt och h�llet in byns motsatta pol. S� l�nge det inte kom till �ppen revolt spelade b�ndernas �vre skikt en framtr�dande roll i r�relsen, ibland en ledande roll. Under h�stperioden betraktade de v�lbest�llda musjikerna emellertid bonde�krigets spridning med st�ndigt �kande misstro. De visste inte hur detta skulle sluta, de hade n�got att f�rlora, de stod vid sidan, men de lyckades inte h�lla sig undan helt och h�llet: byn skulle inte till�ta det.
De sm� jord�gare som stod utanf�r kommunen var mer reserverade och fientliga �n �v�ra egna� kommunala kulaker. I hela landet fanns det 600 000 bondg�rdar med b�nder som �gde jordpl�ttar p� upp till 50 desjatiner. P� m�nga platser utgjorde de kooperativens ryggrad och r�rde sig s�rskilt i s�der mot den konservativa bondef�reningen, som blivit en bro till kadeterna. �Utbrytarna[1] och rika b�nder st�dde�, enligt Minskbonden Gulis, �gods�garna och f�rs�kte lugna b�nderna med argument.� P� n�gra platser antog kampen bland b�nderna, under inflytande av lokala f�rh�llanden, en v�ldsam karakt�r till och med f�re oktober�revolutionen. Utbrytarna led grymmast i denna kamp. �N�stan alla deras g�rdsbyggnader br�ndes�, s�ger Nisjegorodbonden Kuzmitjev. �Deras egendom utpl�nades delvis och beslagtogs delvis av b�nderna.� Utbrytaren var �gods�garens tj�nare och betrodd med flera av gods�garens skogsomr�den; han var polisens, gendarmeriets och de h�rskandes favorit�. De rikaste b�nderna och k�pm�nnen i flera byar i grevskapet Nisjegorod f�rsvann under h�sten och �terv�nde f�rst efter tv� eller tre �r till sina hemtrakter.
I de flesta delar av landet var dock det inb�rdes f�rh�llandet mellan b�nderna l�ngt ifr�n att n� en s�dan bitterhet. Kulakerna uppf�rde sig diplomatiskt, slog till bromsarna och gjorde motst�nd, men f�rs�kte att inte st�lla sig f�r skarpt mot �miren�[2]. Den vanlige bybon vaktade f�r sin del svartsjukt kulakerna och till�t dem inte att f�rena sig med gods�garna. Kampen mellan adeln och b�nderna om inflytandet �ver kulaken fortsatte under hela �r 1917 i diverse olika former, fr�n �v�nskapliga� p�tryckningar till v�ldsam terrorism.
Medan herrarna �ver storgodsen inst�llsamt slog upp huvuding�ngen till adelns f�rsamlingar f�r storb�nderna, drog sig sm�b�nderna demonstrativt fr�n adeln f�r att inte g� under tillsammans med den. Inom politiken fann detta sitt uttryck i det faktum att gods�garna, som f�re revolutionen hade tillh�rt det extrema h�gerpartiet, nu kl�dde om sig i liberalismens f�rger och plockade upp dem ur minnet som en skyddsf�rg, medan storb�nderna, som ofta i det f�rg�ngna st�tt kadeterna, nu v�nde sig �t v�nster.
En kongress f�r sm�b�nder i Permprovinsen h�lls i september och skilde sig med eftertryck fr�n Moskvakongressen f�r jord�gare i vars spets stod �grevar, hertigar och baroner�. En �gare till 50 desjatiner sade: �Kadeterna bar aldrig armjaki och lapti [3] och kommer d�rf�r aldrig att f�rsvara v�ra intressen.� Den arbetande bonden r�rde sig bort fr�n liberalerna och s�g sig om efter s�dana �socialister� som f�retr�dde r�tten till egendom. En av delegaterna upptr�dde f�r socialdemokratin. �Arbetaren?� sade han. �Ge honom jord och han kommer att komma till byn och sluta spotta blod. Socialdemokraterna kommer inte att ta ifr�n oss jorden.� Han talade naturligtvis om mensjevikerna. �Vi kommer inte att ge bort v�r jord till n�gon. De som fick jorden l�ttvindigt kommer att skiljas fr�n den l�ttvindigt, till exempel gods�garen, men bonden hade sv�rt att skaffa sig jorden.�
Under den h�r h�stperioden k�mpade byarna med kulakerna och k�rde inte bort dem, utan tvingade dem att ansluta sig till den allm�nna r�relsen och f�rsvara den mot angrepp fr�n h�ger. Det f�rekom �ven fall d�r v�gran att delta i plundring straffades med den skyldiges d�d. Kulaken man�vrerade s� l�nge han kunde, men i sista stund sp�nde han, kliande sig i bakhuvudet, �n en g�ng de v�ln�rda h�starna f�r den j�rnskodda vagnen och gav sig ut efter sin andel. Det var ofta lejonparten. �De v�lb�rgade fick ut det mesta av det�, s�ger Pentsa�bonden Begisjev, �de som hade h�star och anst�llda.� Savtjenko fr�n Orel uttryckte sig med n�stan samma ord: �Kulakerna fick det b�sta utav det, eftersom de var v�ln�rda och hade n�got att dra virket i.�
Enligt Vermenitjevs ber�kningar var det f�rutom 4 954 jordkonflikter med gods�gare mellan februari och oktober 324 konflikter med bondebourgeoisien. Ett extraordin�rt tydligt samband! Detta ensamt fastst�ller i grunden det faktum att bonder�relsen 1917 i sina sociala grundvalar inte riktade sig mot kapitalismen utan mot livegenskapens kvarlevor. Kampen mot storbondev�ldet utvecklades senare 1918 efter det slutliga likviderandet av gods�garen.
Denna bonder�relses rent demokratiska karakt�r skulle, f�refaller det, ha givit den officiella demokratin en o�vervinnelig makt men avsl�jade faktiskt fullst�ndigt dess ruttenhet. Om vi betraktar saken ovanifr�n leddes b�nderna helt och h�llet av socialistrevolution�rerna, valde dem, f�ljde dem och sammansm�lte n�stan med dem. I valen till exekutivkommitt�n vid bondesovjeternas majkongress erh�ll Tjernov 810 r�ster, Kerenskij 804 medan Lenin allt som allt fick 20 r�ster. Det var inte f�r inte som Tjernov dubbade sig sj�lv till landsbygdsminister! Det var dock inte heller f�r inte som byarnas strategi bryskt avvek fr�n Tjernovs. Isoleringen i deras arbete g�r b�nderna, som �r s� m�lmedvetna i kampen mot en konkret gods�gare, kraftl�sa inf�r den allm�nne gods�gare som staten inkarnerar. D�rur f�ljer musjikernas organiska behov att f�rlita sig p� n�gon stat ur legenderna gentemot den verkliga staten. I �ldre tider skapade de tronpretendenter, enades kring ett imagin�rt gyllene p�bud fr�n tsaren eller legenden om en r�ttf�rdig v�rld. Efter februarirevolutionen enades de kring den socialistrevolution�ra fanan med �Jord och frihet� och s�kte hj�lp d�ri mot den liberale gods�garen, som hade blivit regeringskommissarie. Narodnikprogrammet hade samma f�rh�llande till Kerenskijs regering som tsarens imagin�ra p�bud till den verklige env�ldsh�rskaren.
I socialistrevolution�rernas program fanns det alltid mycket som var utopiskt. De hoppades kunna skapa socialism p� grundval av en ekonomi best�ende av sm�handel, men grundvalen f�r deras program var revolution�rt demokratisk: att ta jorden fr�n gods�garen. N�r partiet konfronterades med n�dv�ndigheten att genomf�ra sitt program trasslade det in sig i en koalition. Inte bara gods�garna reste sig mot konfiskeringen av jorden, utan ocks� kadet�bankirerna. Bankerna hade l�nat ut fyra miljarder rubel mot den fasta egendomen som s�kerhet. Socialistrevolution�rerna avs�g att schackra med gods�garna i den konstituerande f�rsamlingen betr�ffande priserna men avsluta saker och ting p� ett v�nskapligt s�tt och h�ll fanatiskt musjiken borta fr�n jorden. De f�ll d�rf�r inte s�nder p� grund av den utopiska karakt�ren av sin socialism, utan p� grund av sin demokratiska inkonsekvens. Det skulle kanske ha tagit �ratal att genom erfarenheter pr�va deras utopism. Deras f�rr�deri mot jorddemokratin stod klart efter ett par m�nader. Under en regering av socialistrevolution�rer blev b�nderna tvungna att v�lja upprorets v�g f�r att genomf�ra det socialistrevolution�ra programmet.
N�r regeringen i juli slog ned p� byarna med repressiva �tg�rder, sprang b�nderna i h�ftig br�dska till samma socialistrevolution�rer f�r f�rsvar. De appellerade till Pilatus den �ldre mot Pontius den yngre. M�naden f�r den st�rsta f�rsvagningen av bolsjevikerna i st�derna var ocks� m�naden f�r socialistrevolution�rernas expansion i landet. Den organisatoriska omfattningens maximum sammanf�ll, vilket �r s�rskilt vanligt i en revolution�r epok, med inledningen till en politisk nedg�ng. B�nderna tog skydd bakom socialistrevolution�rer mot slag fr�n en socialistrevolution�r regering och f�rlorade stadigt f�rtroende b�de f�r regeringen och f�r partiet. S�ledes blev uppsv�llningen av de socialistrevolution�ra organisationerna i byarna �desdiger f�r det allomfattande partiet, som i botten gjorde revolt men i toppen �terst�llde ordningen.
Vid ett m�te med milit�rorganisationen i Moskva den 30 juli sade en delegat fr�n fronten, som sj�lv var socialistrevolution�r: �ven om b�nderna fortfarande anser sig vara socialist�revolution�rer, har en klyfta uppst�tt mellan dem och partiet. Soldaterna bekr�ftade detta: Under inflytande av socialistrevolution�r agitation �r b�nderna fortfarande fientliga till bolsjevikerna, men i praktiken avg�r de fr�gorna om jord och makt p� ett bolsjevikiskt s�tt. Bolsjeviken Povolzjskij arbetade i Volgaregionen och vittnar om att de mest respekterade socialistrevolution�rerna, de som tagit del i r�relsen 1905, mer och mer k�nde sig �sidosatta: �Musjikerna kallade dem �gamlingar� och underkastade sig till det yttre, men r�stade p� sitt eget s�tt.� Det var arbetarna och soldaterna som hade l�rt byarna att r�sta och handla �p� sitt eget s�tt�. Det �r om�jligt att uppskatta de revolution�ra arbetarnas inflytande p� b�nderna. Det var fortl�pande, molekyl�rt, tr�ngde in �verallt och �r d�rf�r inte m�jligt att m�ta. Ett �msesidigt genomtr�ngande underl�ttades av det faktum att ett betydande antal industri�anl�ggningar var bel�gna i landsbygdsdistrikt, men till och med arbetarna i Petrograd, den mest europeiska staden, uppr�tth�ll n�ra f�rbindelser med sina hembyar. Arbetsl�sheten �kade under sommarm�naderna och f�retagarnas lockouter kastade tillbaka m�nga arbetare till byarna. En majoritet av dem blev agitatorer och ledare.
Fr�n maj till juni bildades det i Petrograd hembygdsklubbar som motsvarade olika provinser, grevskap och till och med byar. Hela spalter i arbetarpressen �gnades �t tillk�nnagivanden av m�ten med hembygdsklubbar, d�r rapporter om resor till byarna kunde h�ras, instruktioner dras upp f�r delegater och pengar insamlas f�r agitation. Inte l�ngt f�re resningen f�renades dessa klubbar kring en s�rskild centralbyr� under bolsjevikernas ledning. Denna r�relse med hembygdsklubbar spred sig snart till Moskva, Tver och antagligen till ytterligare ett antal industrist�der.
Soldaterna var emellertid �nnu viktigare n�r det g�ller direkt inflytande �ver byarna. Det var endast under frontens eller stadsbarackens artificiella f�rh�llanden som de unga b�nderna till viss del �vervann sin isolering och st�lldes ansikte mot ansikte med problem av nationell omfattning. �ven h�r var emellertid deras politiska beroende k�nnbart. Medan b�nderna st�ndigt f�ll under ledning av patriotiska och konservativa intellektuella och sedan str�vade efter att frig�ra sig fr�n dem, f�rs�kte de inom arm�n organisera sig �tskilt fr�n andra sociala grupper. Myndigheterna s�g med ovilja p� denna ben�genhet, krigsministeriet motsatte sig och socialistrevolution�rerna v�lkomnade det inte. Bondedeputerades sovjeter slog bara svaga r�tter i arm�n. �ven under de mest f�rdelaktiga omst�ndigheter �r bonden of�rm�gen att omvandla sin �verv�ldigande kvantitet till en politisk kvalitet! Endast i de stora revolutions�centrumen lyckades bondesoldaternas sovjeter, under arbetarnas direkta inflytande, utveckla n�got betydelsefullt arbete. P� s� s�tt skickade bondesovjeten i Petrograd mellan april 1917 och den 1 januari 1918 1 395 agitatorer med s�rskilda mandat till byarna; och ungef�r samma antal gav sig iv�g utan mandat. Dessa delegater t�ckte 65 provinser. I Kronstadt bildades efter arbetarnas exempel hembygdsklubbar bland matroserna och soldaterna som f�rs�g sina delegater med rekommendationsbrev som gav dem �r�tten� till fri resa p� j�rnv�gar och �ngb�tar. De privata linjerna accepterade dessa papper utan ett ljud. Konflikter uppstod d�remot p� regeringslinjerna.
Dessa officiella organisationsdelegater var emellertid bara droppar i bondeoceanen. Ett o�ndligt st�rre arbete utf�rdes av dessa hundratusentals och miljoner soldater som p� eget bev�g l�mnade fronten och garnisonerna bakom fronten med de starka parollerna fr�n massm�tenas tal ringande i �ronen. De som hade suttit tysta vid fronten blev taltr�ngda hemma i byarna. De fann ingen brist p� giriga lyssnare. �Bland b�nderna kring Moskva�, s�ger Moskvabolsjeviken Muralov, ��gde det rum en oerh�rd v�ndning till v�nster� Byarna och st�derna i Moskvaprovinsen sv�rmade av desert�rer fr�n fronten. De fick ocks� bes�k av stadsprolet�rer som �nnu inte hade klippt av f�rbindelserna med landsbygden.� De dr�mska och efterblivna byarna i Kalugaprovinsen v�cktes, enligt bonden Naumtjenkov, �av soldater som av olika anledningar kom hem fr�n fronten under juni och juli�. Nisjegorodkommissarien rapporterar, att �allt lagbryteri och all lagl�shet �r f�rknippad med upptr�dandet inom provin�sens gr�nser av desert�rer, soldater p� permission eller delegater fr�n regementskommitt�er.� Uppsyningsmannen f�r prinsessan Barjatinskijs egendomar i grevskapet Zolotonojzkij klagar i augusti �ver godtyckligt handlande fr�n jordkommitt�n, vars ordf�rande �r Kronstadt�matrosen Gatran. �Soldater och matroser p� permission�, rapporterar kommissarien i grevskapet Bugulminsk, �bedriver agitation med avsikt att skapa anarki och pogrom�st�mningar.� �I grevskapet Mglinsk, i byn Bielogosj, f�rbj�d en anl�ndande matros p� eget bev�g iordningst�llandet och exporten av ved och j�rnv�gsslipers fr�n skogen.� N�r det inte var soldaterna som b�rjade kampen, var det dem som slutf�rde den. I grevskapet Nisjegorod plundrade musjikerna ett kloster, slog �ngsgr�set, br�t ner staketen och st�rde nunnorna. Abbedissan v�grade ge efter och milisen f�rde bort musjikerna och straffade dem. �S� fortsatte det�, skriver bonden Arbekov, �tills soldaterna anl�nde. Pojkarna tog omedelbart tjuren vid hornen� �. Klostret rensades. I Moghilijevprovinsen var, enligt bonden Bobkov, �hernkomna soldater fr�n fronten de f�rsta ledarna i kommitt�n och regisserade utkastandet av gods�garna.�
M�nnen fr�n fronten f�rde in den starka m�lmedvetenheten hos m�nniskor som var vana att handskas med sina medm�nniskor med hj�lp av gev�r och bajonett. �ven soldathustrurna greps av sina m�ns kampanda. Pentsabonden Begisjev s�ger: �I september fanns det en stark r�relse av soldathustrur som p� m�ten talade till f�rm�n f�r plundringsr�der.� Samma sak observerades i andra provinser. Ocks� i st�derna var soldathustrurna ofta j�sten i degen.
De fall i vilka soldater tog ledningen i bondeoroligheter utgjorde i mars, enligt Vermenitjevs ber�kningar, l procent, i april 8, i september 12 och i oktober 17 procent. Dessa siffror kan inte g�ra anspr�k p� att vara korrekta, men de visar omissk�nnligt den allm�nna tendensen. Den d�ende ledningen av socialistrevolution�ra l�rare, tj�nstem�n och funktion�rer gav plats �t en ledning best�ende av soldater som inte ryggade tillbaka f�r n�gonting.
Den p� sin tid framst�ende marxiserande tyske f�rfattaren Parvus, som under kriget lyckades f�rv�rva rikedom och f�rlora b�de principer och djup, har j�mf�rt de ryska soldaterna med medeltidens legosoldater, r�vare och r�nare. F�r att g�ra det �r det n�dv�ndigt att blunda inf�r det faktum att de ryska soldaterna i all sin lagl�shet bara f�rblev det verkst�llande organet f�r historiens st�rsta agrarrevolution.
S� l�nge r�relsen inte hade brutit med legaliteten bevarade utskickandet av trupper till byarna en symbolisk karakt�r. I praktiken var det n�stan enbart kosackerna som kunde anv�ndas som bestraffningstrupper. �Fyrahundra kosacker skickades till grevskapet Serdobskij� denna �tg�rd hade en lugnande effekt; b�nderna f�rklarade att de skulle inv�nta den konstituerande f�rsamlingen�, s�ger den liberala tidningen Russkoje Selo den 11 oktober. Fyrahundra kosacker �r s�kerligen ett argument f�r den konstituerande f�rsamlingen, men det fanns inte tillr�ckligt m�nga kosacker och dessutom var �ven dem os�kra. Under tiden var regeringen allt oftare tvungen att �vidta best�mda �tg�rder�. Under revolutionens fyra f�rsta m�nader r�knar Vermenitjev till 17 fall i vilka v�pnade styrkor skickades mot b�nderna, i juli och augusti 39 fall och i september och oktober 105 fall.
Att sl� ner b�nderna med vapenmakt var bara att gjuta olja p� elden. I majoriteten av fall gick soldaterna �ver till b�nderna. En grevskapskommissarie i Podolskprovinsen rapporterar: �Arm�organisationerna och till och med enstaka enheter avg�r sociala och ekonomiska fr�gor, tvingar [?] b�nderna att genomf�ra tillgrepp och hugga ned skogen och stundtals tar de sj�lva i vissa omr�den del i plundringen. De lokala milit�renheterna v�grar att delta i nedsl�endet av v�ldshandlingar� �. S�ledes lossade landsbygdsrevolten de sista bultarna i arm�n. Det fanns inte den ringaste m�jlighet att arm�n under ett bondekrigs f�rh�llanden, anf�rt av b�nderna, skulle l�ta sig kastas in mot upproret i st�derna.
Fr�n arbetarna och soldaterna l�rde sig b�nderna f�r f�rsta g�ngen n�got nytt � och n�got annat �n vad socialistrevolution�rerna hade sagt dem � om bolsjevikerna. Lenins paroller och namn tr�ngde in i byarna. De st�ndigt �kande klagom�len mot bolsjeviker var emellertid i m�nga fall p�hittade eller �verdrivna. Gods�garna hoppades att p� det s�ttet f�rs�kra sig om att f� hj�lp. �I Ostrovskijgrevskapet h�rskar fullst�ndig anarki, en konsekvens av bolsjevik�propaganda.� Fr�n Ufaprovinsen kommer nyheterna: �En medlem av en bondekommitt�, Vasilijev, distribuerar bolsjevikernas propaganda och f�rklarar �ppet att gods�garna b�r h�ngas.� N�r han s�ker �skydd mot r�n�, gl�mmer inte Novgorodgods�garen Polonnik att till�gga: �Exekutivkommitt�erna �r br�ddfulla med bolsjeviker.� Det betyder att de �r of�rdel�aktiga f�r gods�garen. �I augusti b�rjade arbetaren�, minns Simbirskbonden Sumorin, ��ka runt i byarna, agitera f�r bolsjevikpartiet och ber�tta om dess program.� En unders�kare av grevskapet Sebesj ber�ttar om ankomsten fr�n Petrograd av v�verskan Tatjana Michajlova, 26 �r gammal, som �uppmanade inv�narna i sin by att st�rta den provisoriska regeringen och prisade Lenins taktik�. �Vi b�rjade�, enligt vad bonden Kotov ber�ttar om Smolensk�provinsen mot slutet av augusti, �intressera oss f�r Lenin och b�rjade lyssna till hans r�st� �. I byns zemstvof�rsamling valde de emellertid fortfarande en �verv�ldigande majoritet av socialistrevolution�rer.
Bolsjevikpartiet f�rs�kte komma n�rmare bonden. Den 10 september kr�vde Nevskij att Petrogradkommitt�n skulle ta itu med utgivningen av en bondetidning. �Vi m�ste ordna saker och ting f�r att vi inte skall f� dela den franska kommunens erfarenhet, d�r bonden inte f�r�stod Paris och Paris inte bonden.� Tidningen Bjednota kom snart ut, men �nd� f�rblev det rena partiarbetet obetydligt bland b�nderna. Bolsjevikpartiets styrka l�g inte i tekniska resurser eller maskiner utan i en korrekt politik. Liksom luftstr�mmar b�r fr�n, spred revolutionens stormvindar Lenins id�er.
�I september b�rjade inte bara soldaterna�, minns Tverbonden Vorobjev, �utan fattigb�nderna sj�lva oftare och best�mdare att modigt upptr�da till bolsjevikernas f�rsvar p� m�ten� �. Det bekr�ftas av Simbirskbonden Sumorin: �Bland de fattiga och en del av mellanb�nderna var Lenins namn p� allas l�ppar; man pratade bara om Lenin.� Novgorodbonden Grigorjev ber�ttar hur en socialistrevolution�r i byn kallade bolsjevikerna �usurpatorer� och �f�rr�dare� och hur b�nderna dundrade: �Ner med den hunden! Stena honom! Ber�tta inga mer sagor f�r oss. Var �r jorden? Vi vill inte h�ra mer fr�n dig! Ge oss bolsjevikerna!� Det �r f�rresten m�jligt att denna episod � och det fanns m�nga liknande � h�rr�r fr�n perioden efter oktober�revolutionen. Fakta �r starka i en bondes minne, men hans kronologi �r svag.
Soldaten Tjinenov kom tillbaka till sitt hem i Orelprovinsen med kofferten full av bolsjevik�litteratur och v�lkomnades inte i hembyn. Det �r antagligen tyskt guld, sade man, men i oktober har �bycellen 700 medlemmar och m�nga gev�r och kommer alltid ut till sovjet�maktens f�rsvar�. Bolsjeviken Vratjev ber�ttar om hur b�nderna i den rent agrara provinsen Voronesj �vaknade upp fr�n effekterna av de socialistrevolution�ra utdunstningarna och b�rjade intressera sig f�r v�rt parti. Tack vare detta hade vi redan ett antal by- och omr�des�avdelningar och prenumeranter p� v�ra tidningar och mottog m�nga bra pojkar i v�r kommitt�s lilla h�gkvarter.� I Smolenskprovinsen var, enligt Ivanovs minnesanteckningar, �bolsjeviker mycket s�llsynta i byarna. Det fanns mycket f� av dem i grevskapen. Det fanns inga bolsjeviktidningar. Flygblad utgavs mycket s�llan � och �nd� sv�ngde byarna alltmer �ver till bolsjevikerna ju n�rmare oktoberrevolutionen kom.�
�I de grevskap d�r det fanns ett bolsjevikinflytande i sovjeten f�re oktoberrevolutionen�, skriver �terigen Ivanov, �upptr�dde antingen inte alls inslaget med r�der mot gods�garens gods eller bara i mycket liten utstr�ckning.� I detta avseende var det emellertid inte likadant �verallt. �Bolsjevikkravet p� �verf�rande av jorden till b�nderna�, s�ger till exempel Tadeusj, �togs upp med extraordin�r snabbhet av b�ndernas massa i grevskapet Moghilijev och godsen �delades och i vissa fall br�nde man dem och beslagtog sk�rdarna och skogen.� Egentligen finns det ingen mots�ttning mellan dessa tv� vittnesm�l. Bolsjevikernas allm�nna agitation n�rde otvetydigt inb�rdeskriget p� landsbygden, men �verallt d�r bolsjevikerna hade lyckats sl� ordentliga r�tter f�rs�kte de naturligtvis reglera formerna och graden av f�rst�relse i b�ndernas angrepp, utan att f�rsvaga dem.
Jordfr�gan stod inte f�r sig sj�lv. Bonden led b�de som s�ljare och k�pare, s�rskilt under den sista perioden av kriget. S�d togs ifr�n honom till ett fastst�llt pris och industrins produkter blev mer och mer oanskaffbara. Problemet med den ekonomiska samordningen mellan lands�bygden och staden, best�md att senare under beteckningen �saxen� bli sovjetekonomins centrala problem, visade redan sitt hotfulla ansikte. Bolsjevikerna sade till b�nderna: Sovjeterna m�ste ta makten, ge er jorden, avsluta kriget, uppr�tta arbetarkontroll �ver produktionen och reglera prisf�rh�llandena mellan industriella och agrara produkter. Hur summariskt det svaret �n kan ha varit, antydde det v�gen. �Skiljemuren mellan oss och b�nderna�, sade Trotskij den 10 oktober p� en konferens med fabrikskommitt�er, ��r Avksentievs sm� r�dgivare. Vi m�ste bryta igenom den muren. Vi m�ste f�rklara f�r byn att alla arbetarens f�rs�k att hj�lpa bonden genom att f�rse byn med jordbruksredskap inte kommer att ge n�got resultat innan arbetarkontroll �ver den organiserade produktionen �r uppr�ttad.� Konferensen uts�nde ett manifest till b�nderna i den andan.
Petrogradarbetarna skapade under dessa dagar s�rskilda kommissioner vid fabrikerna, vilka skulle samla ihop metaller, skadade delar och fragment f�r anv�ndning vid ett speciellt centrum, ben�mnt �Arbetare till bonde�. Det h�r j�rnskrotet anv�ndes f�r att tillverka de enklaste jordbruksredskap och reservdelar. Arbetarnas f�rsta planerade intr�de i produk�tionsprocessen � fortfarande litet till omfattningen och med agitatoriska m�l dominerande �ver ekonomiska � �ppnade �nd� en utsikt f�r den n�rmaste framtiden. B�ndernas exekutiv�kommitt� blev uppskr�md av bolsjevikernas intr�de i byns f�rbjudna sf�r och gjorde ett f�rs�k att l�gga beslag p� det nya f�retaget, men de skr�pliga kompromissmakarna var inte alls l�ngre i st�nd att konkurrera med bolsjevikerna p� stadsarenan n�r marken i byarna redan gled iv�g under deras f�tter.
Bolsjevikagitationens ekon �reste fattigb�nderna s� till den grad�, skriver Tverbonden Vorobjev, �att vi definitivt kan s�ga: Om oktoberrevolutionen inte hade kommit i oktober skulle den ha kommit i november�. Den h�r f�rgrika beskrivningen av bolsjevikernas politiska styrka mots�ger inte dess faktiska organisatoriska svaghet. Bara genom s�dana sl�ende disproportioner bryter sig en revolution v�g. Det �r, f�r att tala sanning, av denna anledning som dess r�relse inte kan tvingas in i den formella demokratins ramar. F�r att uppn� jordrevolutionen, vare sig i oktober eller i november, hade b�nderna ingen annan v�g �n att anv�nda sig av den upprepade v�ven fr�n samma socialistrevolution�ra parti. Dess v�nsterelement bildade hastigt och osystematiskt en grupp under bonderevoltens tryck � f�ljde bolsjevikerna och konkurrerade med dem. Under de kommande m�naderna kommer b�ndernas politiska omslag huvudsakligen �ga rum under v�nstersocialistrevolution�rernas gl�nsande ban�r. Detta kortlivade parti kommer att bli en �terspegling och en ostadig form av landsbygdsbolsjevism, en tempor�r brygga fr�n bondekriget till den prolet�ra revolutionen.
Jordrevolutionen var tvungen att ha sina egna lokala institutioner. Hur s�g de ut? Det existerade flera slags organisationer i byn: statliga institutioner, som distriktets exekutiv�kommitt� och jord- och livsmedelskommitt�erna, sociala institutioner, som sovjeterna, rent politiska institutioner, som partierna, och slutligen organ f�r sj�lvstyre, exemplifierade av st�dernas zemstvof�rsamlingar. Bondesovjeterna hade �nnu bara utvecklats i provins- och i viss utstr�ckning grevskapsskala. Det fanns f� stadssovjeter. St�dernas zemstvof�rsamlingar hade varit l�ngsamma med att sl� rot. Jord- och exekutivkommitt�erna blev � andra sidan, �ven om de var statsorgan till utformningen � hur underligt det �n kan tyckas vid f�rsta �gonkastet, bonderevolutionens organ.
Huvudjordkommitt�n bestod av regeringsfunktion�rer, gods�gare, professorer, vetenskapliga jordbrukare, socialistrevolution�ra politiker och en tillsats av tvivelaktiga b�nder och blev i allt v�sentligt jordrevolutionens huvudbroms. Provinskommissarierna upph�rde aldrig med att vara regeringspolitikens transmissionsremmar. Grevskapskommissarierna pendlade mellan b�nderna och m�nnen h�gre upp. Stadskommitt�erna som var valda av b�nderna och verksamma mitt inf�r �gonen p� byn blev emellertid den agrara r�relsens instrument. Omst�ndligheten att medlemmarna i dessa kommitt�er vanligen registrerade sig som socialistrevolution�rer gjorde ingen skillnad. De h�ll j�mna steg med b�ndernas kojor och inte med gods�garnas herrg�rdar. B�nderna v�rdesatte s�rskilt statskarakt�ren p� sina jordkommitt�er och s�g i detta ett slags patentr�tt f�r inb�rdeskrig.
�B�nderna s�ger att de inte erk�nner n�got f�rutom distriktskommitt�n�, klagar en av cheferna f�r milisen i grevskapet Saranskij s� tidigt som i maj. �Alla grevskaps- och storstadskommitt�er, s�ger de, arbetar f�r gods�garna.� Enligt en Nisjegorodkommissarie �slutar vissa distriktskommitt�ers f�rs�k att mots�tta sig b�ndernas sj�lvst�ndiga handlande n�stan alltid i misslyckande och medf�r en f�r�ndring av medlemmarna i kommitt�n�. Enligt Pskovbonden Denisov �var kommitt�erna alltid p� bonder�relsens sida gentemot gods�garen, d�rf�r att den mest revolution�ra delen av b�nderna och soldater fr�n fronten valdes till dem�.
Grevskaps- och alldeles s�rskilt provinskommitt�erna leddes av �funktion�rsintelligentsian�, som f�rs�kte uppr�tth�lla fredliga f�rbindelser med gods�garen. �B�nderna s�g�, skriver Moskvabonden Jurkov, �att detta var samma rock, bara v�nd ut och in, samma makt men med ett annat namn.� �En anstr�ngning �r p� g�ng�, rapporterar Kurskkommissarien, �f�r att f� till st�nd nya val till grevskapskommitt�erna, som �verallt utf�r den provisoriska regeringens direktiv.� Det var emellertid mycket sv�rt f�r b�nderna att komma in i grevskaps�kommitt�erna. Socialistrevolution�rerna h�ll fast i de politiska banden mellan byarna och distrikten och b�nderna var p� s� s�tt tvungna att handla genom ett parti vars huvuduppgift bestod i att v�nda den gamla rocken ut och in.
B�ndernas kallsinnighet gentemot februarisovjeterna, som vid f�rsta �gonkastet kan tyckas f�rv�nande, hade faktiskt mycket djupa orsaker. Sovjeten var inte en s�rskild organisation i likhet med jordkommitt�n, utan ett universellt organ f�r revolutionen. Inom den allm�nna politikens sf�r kan inte bonden ta n�got steg utan ledning. Den enda fr�gan �r var det skall komma ifr�n. Bondesovjeterna i provinserna och grevskapen skapades p� initiativ av och i betydande utstr�ckning p� bekostnad av kooperativen, men inte som organ f�r en bonde�revolution utan som organ f�r en konservativ vakth�llning �ver b�nderna. Byborna tolererade dessa h�gersocialistrevolution�ra sovjeter, som stod �ver dem som ett skydd mot myndig�heterna, men hemma f�r sig sj�lva f�redrog de jordkommitt�erna.
F�r att hindra byn fr�n att st�nga in sig i en cirkel av �rena bondeintressen� skyndade sig regeringen att skapa demokratiska zemstvof�rsamlingar. Enbart detta var nog f�r att musjiken skulle vara p� sin vakt. Det var ofta n�dv�ndigt att framtvinga val. �Det f�rekom fall av lagl�shet�, rapporterar Pentsakommissarien, �som resulterade i avbrytande av valen.� I Minskprovinsen arresterade b�nderna ordf�randen i stadens valkommitt� prins Drutskoj-Ljubetskoj och beskyllde honom f�r att fiffla med listorna. Det var inte l�tt f�r musjikerna att komma �verens med honom om den demokratiska l�sningen p� deras urgamla tr�ta. Grev�skapskommissarien i Bugulminsk rapporterade: �Valen till distriktens zemstvof�rsamlingar i grevskapet har inte �gt rum riktigt enligt planerna� Valmansk�ren best�r uteslutande av b�nder. Det finns ett p�tagligt fr�mlingskap gentemot den lokala intelligentsian och s�rskilt jord�garna.� I den h�r formen var zemstvof�rsamlingen inte mycket annorlunda �n kommitt�n. �Bondemassornas inst�llning till intelligentsian och s�rskilt jord�garna �r fientlig�, klagar kommissarien i grevskapet Minsk. I en Moghilijevtidning l�ser vi den 23 september: �Kulturellt arbete i grevskapet �r f�rknippat med en viss risk, om man inte kategoriskt lovar att medverka i det omedelbara �verf�randet av all jord till b�nderna.� D�r �verenskommelser och till och med beblandning mellan befolkningens grundl�ggande klasser blir om�jligt f�rsvinner grunden f�r demokratiska institutioner. Att distriktens zemstvo�f�rsamlingar var d�df�dda f�rutsp�dde omissk�nnligt den konstituerande f�rsamlingens sammanbrott.
�De lokala b�nderna�, rapporterar Nisjegorodkommissarien, �har f�tt en orubblig uppfattning att alla civila lagar har f�rlorat sin kraft och att alla juridiska f�rh�llanden nu borde regleras av bondeorganisationerna.� I vissa omr�den fick distriktskommitt�erna kontroll �ver milisen och stiftade lokala lagar, fastst�llde arrenden, reglerade l�ner, satte dit sina egna uppsynings�m�n p� gods, tog �ver jorden, sk�rdarna, timret, skogarna, verktygen, tog ifr�n gods�garna deras maskiner och genomf�rde husunders�kningar och arresteringar. �rhundradenas r�st och revolutionens f�rska erfarenhet sade b�da till musjiken att jordfr�gan �r en maktfr�ga. Agrarrevolutionen beh�vde en bondediktaturs organ. Musjiken k�nde �nnu inte till det latinska ordet, men visste vad han ville. Den �anarki� som gods�garna, de liberala kommissarierna och kompromisspolitikerna klagade �ver var i verkligheten den revolution�ra diktaturens f�rsta stadium i byn.
N�dv�ndigheten att skapa s�rskilda och rena bondeorgan f�r jordrevolutionen p� lokal niv� hade f�rsvarats av Lenin under h�ndelserna 1905�06. �De revolution�ra bondekommitt�erna erbjuder�, h�vdade han vid partikongressen i Stockholm, �den enda v�g l�ngs vilken bonde�r�relsen kan f�rdas.� Musjikerna hade inte l�st Lenin, men Lenin visste hur man l�ser musjikernas tankar.
Byarna �ndrade sin inst�llning till sovjeterna f�rst under h�sten, n�r sovjeterna sj�lva �ndrade sin politiska kurs. De bolsjevikiska och v�nstersocialistrevolution�ra sovjeterna i grevskaps- eller provinsst�derna h�ll nu inte l�ngre tillbaka b�nderna, utan knuffade dem tv�rtom fram�t. Medan byarna under de f�rsta m�naderna hade sett kompromissovjeterna som ett legalt skydd, f�r att senare komma i fientlig konflikt med dem, b�rjade de f�rst nu finna en verklig ledning i de revolution�ra sovjeterna. Saratovb�nderna skrev i september: �All makt �ver hela Ryssland borde �verg� till arbetar-, bonde- och soldatdeputerades sovjeter. Det blir s�krare.� F�rst under h�sten b�rjade b�nderna koppla ihop sitt jordprogram med parollen om makten till sovjeterna, men inte heller h�r visste de av vem eller hur dessa sovjeter borde ledas.
Agrara oroligheter i Ryssland hade sina stora �rofulla traditioner, sitt enkla men tydliga program och sina lokala martyrer och hj�ltar. De kolossala erfarenheterna fr�n 1905 hade inte obem�rkt g�tt f�rbi byarna och till detta m�ste vi l�gga verkan av de sekteristiska[4] id�er som hade gripit miljoner b�nder. �Jag k�nde m�nga b�nder�, skriver en v�linformerad f�rfattare, �vilka accepterade� oktoberrevolutionen som det omedelbara f�rverkligandet av deras religi�sa f�rhoppningar.� Av alla i historien k�nda bonderevolter var de ryska b�ndernas r�relse 1917 otvivelaktigt den som var mest n�rd av politiska id�er. Om de �nd� visade sig of�rm�gna att skapa en sj�lvst�ndig ledning och ta makten i sina egna h�nder kan orsakerna �terfinnas i den organiska karakt�ren hos en isolerad, sm�skalig och rutinm�ssig verksamhet. Medan den s�g all must ur musjiken, gav hans ekonomiska st�llning i geng�ld inte f�rm�gan att generalisera.
En bondes politiska frihet betyder i praktiken m�jligheten att v�lja mellan olika stadspartier, men inte ens det valet g�rs a priori. B�nderna knuffade bolsjevikerna mot makten med sin revolt, men bara efter att ha er�vrat makten kunde bolsjevikerna vinna �ver b�nderna och omvandla deras jordrevolution till en arbetarstats lagar.
En grupp forskare under ledning av Jakovlev har gjort en extremt v�rdefull klassificering av materialet och karakt�riserat jordr�relsens utveckling fr�n februari till oktober. Under f�rut�s�ttning att antalet oorganiserade aktioner var 100 varje m�nad, har dessa forskare ber�knat att det �gde rum 33 organiserade konflikter i april, 86 i juni och 120 i juli. Juli var tidpunkten f�r de socialistrevolution�ra organisationernas st�rsta framg�ngar i landet. I augusti var det 62 organiserade p� 100 oorganiserade och i oktober 14. Ur dessa siffror � underbart instruktiva, �ven om de �r av begr�nsad betydelse � drar Jakovlev en fullst�ndigt ov�ntad slutsats: �Medan r�relsen fram till augusti�, s�ger han, �st�ndigt hade blivit mer organiserad; antog den under h�sten en alltmer �spontan�[5] karakt�r.� En annan forskare, Vermenitjev, kommer fram till samma formel: �Minskningen av siffran f�r organiserade r�relser under perioden f�r v�gorna innan oktoberrevolutionen vittnar om spontaniteten i r�relsen under dessa m�nader.� Om det spontana kontrasteras mot det medvetna, som blindhet mot syn � och det �r den enda vetenskapliga kontrasten s� m�ste vi komma till slutsatsen att bonder�relsens medvetenhet �kade fram till augusti och sedan b�rjade minska s� snabbt att den fullst�ndigt f�rsvann vid tidpunkten f�r oktoberupproret, men det ville v�ra forskare uppenbarligen inte s�ga. Genom att inta en n�got reflekterande attityd till fr�gan �r det inte sv�rt att exempelvis f�rst� att bondevalen till den konstituerande f�rsamlingen, trots sin till det yttre �organiserade� karak�t�r, var oj�mf�rligt mer �spontana� � dvs. tankl�sa, f�raktiga, blinda � �n de �organiserade� bondekampanjer mot gods�garen d�r varje bonde mycket v�l visste vad han ville.
Under h�stkrisen �vergav inte b�nderna medveten handling f�r spontanitet, utan �vergav kompromissmakarnas ledning f�r inb�rdeskriget. Nedg�ngen i organiseringen var verkligen ett ytfenomen: kompromissorganisationerna f�ll bort, men det som l�mnades kvar var l�ngt ifr�n ett tomrum. B�nderna gav sig ut l�ngs den nya v�gen under direkt ledning av de mest revolution�ra elementen: soldaterna, matroserna och arbetarna. N�r de gav sig in i avg�rande handlingar sammankallade b�nderna ganska ofta ett massm�te och gjorde sig till och med besv�r med att den resolution som antagits skulle signeras av alla som bodde i samma by. �Under bonder�relsens h�stperiod, med dess plundringsformer�, skriver en tredje forskare, Sjestakov, ��r det den �gamla bondef�rsamlingen� som oftast upptr�der p� scenen� Genom f�rsamlingen delar b�nderna de tillgripna varorna, f�r f�rhandlingar med gods�garen, uppsyningsm�nnen, grevskapskommissarier och straffexpeditioner av alla slag.�
Fr�gan om varf�r stadskommitt�erna, som lett b�nderna �nda fram till inb�rdeskriget, nu f�rsvinner fr�n scenen finner inget direkt svar i detta material, men f�rklaringen ger sig sj�lv. En revolution sliter mycket snabbt ut sina organ och verktyg. Tack vare det faktum att jord�kommitt�erna hade utf�rt halvt fredliga aktiviteter, var de med n�dv�ndighet till liten anv�ndning vid direkta angrepp och denna allm�nna orsak �r tillfogad av s�rskilda orsaker av inte mindre vikt. Genom att v�lja det �ppna krigets v�g mot gods�garen visste b�nderna mer �n v�l vad som v�ntade dem i fall av nederlag. Dessutom var ett antal jordkommitt�er under Kerenskijs l�s och bom. Att sprida ansvaret blev ett taktiskt behov. �Miren� erbj�d den mest l�mpliga formen f�r detta. Det vanem�ssiga och �msesidiga misstroendet b�nderna emellan verkade otvivelaktigt i samma riktning. Det var nu fr�ga om det direkta beslagtagandet och uppdelandet av gods�garnas tillh�righeter; var och en ville sj�lv ta del i detta och inte anf�rtro sin r�tt till n�gon. P� s� s�tt ledde kampens h�gsta sp�nning till ett tempor�rt tillbakadragande av de representativa organen till f�rm�n f�r en primitiv bondedemokrati i form av f�rsamlingen och det kommunala dekretet.
Detta grova misstag i definierandet av bonder�relsens karakt�r kan tyckas s�rskilt f�rv�nande ur bolsjevikiska forskares pennor, men vi f�r inte gl�mma att detta �r bolsjeviker av det nya slaget. Tankens byr�kratisering har oundvikligen lett till ett �verv�rderande av de organisationsformer som tvingades p� b�nderna ovanifr�n och ett underv�rderande av de som b�nderna sj�lva tog i anspr�k. Den bildade funktion�ren ser i den liberale professorns efterf�ljd p� sociala processer ur administrationens synvinkel. I sin st�llning som folkkommissarie f�r jordbruket visade Jakovlev senare samma byr�kratiska attityd till b�nderna men inom en o�ndligt bredare och mer ansvarsfull sf�r � n�mligen sf�ren f�r inf�randet av �fullst�ndig kollektivisering�. Teoretisk ytlighet tar en grym h�mnd n�r det kommer till praktisk handling i stor skala!
Vi befinner oss dock fortfarande gott och v�l tretton �r f�re den fullst�ndiga kollektivi�seringens misstag. Det �r nu endast fr�ga om exproprieringen av jordgodsen. Hundra�trettiofyra tusen gods�gare darrar fortfarande f�r sina 18 miljoner desjatiner. Mest hotfull �r situationen f�r dem som befinner sig i toppen, det gamla Rysslands 30 000 herrar, som �ger 70 miljoner desjatiner � �ver 2 000 i genomsnitt per person. Herremannen Boborykin skriver till kanslern Rodzianko: �Jag �r gods�gare och p� n�got s�tt g�r det inte in i mitt huvud att jag skall ber�vas min jord och detta f�r ett ytterst osannolikt syfte � ett experimentellt pr�vande av socialistiska l�ror�, men det �r revolutionens uppgift att uppn� just de saker som inte vill g� in i den h�rskande klassens huvuden.
De mer f�rutseende gods�garna kan emellertid inte l�ta bli att inse att de inte kommer att kunna beh�lla sina gods. De f�rs�ker inte ens l�ngre. Ju f�rr vi blir av med v�r jord, s�ger de, desto b�ttre. Den konstituerande f�rsamlingen framtr�der prim�rt f�r dem som en stor avr�kningsanstalt, d�r staten inte bara kommer att kompensera dem f�r jorden utan ocks� f�r deras bekymmer.
De jord�gande b�nderna ansl�t sig fr�n v�nster till detta program. De var inte ovilliga att f� ett slut p� den parasit�ra adeln men var r�dda f�r att rubba begreppet jordegendom. Staten �r tillr�ckligt rik, f�rklarade de p� sina m�ten, f�r att betala gods�garna si s� d�r 12 miljarder rubel. I egenskap av �b�nder� r�knade de med att kunna anv�nda sig av dessa adelsgods p� f�rdelaktiga villkor, n�r de v�l hade betalats av folket.
Egendoms�garna f�rstod att graden av gottg�relse var en politisk storhet, som avgjordes av styrkef�rh�llandet vid betalnings�gonblicket. Fram till slutet av augusti �terstod hoppet att den konstituerande f�rsamlingen, sammankallad � la Kornilov, skulle f�lja en linje f�r jordreformen som l�g mitt emellan Rodzianko och Miljukov. Kornilovs sammanbrott innebar att de besuttna klasserna hade f�rlorat spelet.
Under september och oktober inv�ntade de besuttna klasserna utg�ngen som en hoppl�st sjuk inv�ntar d�den. F�r musjikerna �r h�sten tiden f�r politik. F�lten �r slagna, illusioner skingrade och t�lamodet utt�mt. Tid f�r att slutf�ra saker och ting! R�relsen sv�mmar nu �ver sina br�ddar, invaderar alla distrikt, utpl�nar lokala s�rdrag, drar in alla byns skikt, sk�ljer bort alla �verv�ganden om lagar och f�rsiktighet, blir aggressiv, ob�ndig, rasande, en natur�kraft, bev�pnar sig med st�l och eld, revolver och handgranater, river ned och br�nner upp godsens bost�der, driver ut gods�garen, sopar jorden ren och vattnar den med blod p� en del platser.
Borta �r de adelsbon som lovsjungits av Pusjkin, Turgenjev och Tolstoj. Det gamla Ryssland har g�tt upp i r�k. Den liberala pressen �r en samling av st�n och utrop �ver utpl�nandet av engelska tr�dg�rdar, m�lningar av livegnas penslar, �rvda bibliotek, Tombovs tempel, rid�h�starna, de forntida inskriptionerna och avelstjurarna. Borgerliga historiker har f�rs�kt l�gga ansvaret p� bolsjevikerna f�r �vandalismen� i b�ndernas s�tt att g�ra upp r�kningen med sina herrars �kultur�. I verkligheten fullf�ljde den ryske musjiken en verksamhet som inletts m�nga �rhundraden innan bolsjevikerna upptr�dde. Han fullf�ljde sin progressiva historiska uppgift med de enda medel som stod till hans f�rfogande. Med revolution�rt barbari utpl�nade han medeltidens barbari. Dessutom upplevde vare sig han sj�lv, hans farfar eller farfars far f�re honom n�gon n�d eller skonsamhet!
N�r de feodala gods�garna fick k�nna p� den r�da hanen fyra och ett halvt �rhundrade f�re befrielsen av de franska b�nderna, skrev en from munk i sin kr�nika: �De gjorde landet s� mycket ont att engelsm�nnens ankomst inte beh�vdes f�r att utpl�na kungad�met; de kunde aldrig ha �stadkommit det som Frankrikes adelsm�n �stadkom.� Endast bourgeoisien visade sig � i maj 1871 � f�rm�gen att �vertr�ffa de franska adelsm�nnen i grymhet. De ryska b�nderna undvek � tack vare arbetarnas ledning � och de ryska arbetarna tack vare b�ndernas st�d � att l�ra sig denna tv�faldiga l�xa av kulturens och m�nsklighetens f�rsvarare.
Det inb�rdes f�rh�llandet mellan Rysslands grundl�ggande klasser reproducerades i stort sett i byn. Liksom arbetarna och soldaterna gav sig in i en strid med monarkin, helt i mots�ttning till bourgeoisiens planer, reste sig fattigb�nderna modigast av alla mot gods�garen och brydde sig inte om kulakens varningar. Liksom kompromissmakarna trodde att revolutionen skulle st� s�ker p� benen enbart fr�n det �gonblick n�r den erk�ndes av Miljukov, f�rest�llde sig mellanb�nderna, som sneglade till h�ger och v�nster, att kulakens signatur skulle legitimera tillgreppen och slutligen p� ett liknande s�tt som bourgeoisien, �ven om den var fientlig till revolutionen, inte tvekade att tillskansa sig makten, v�grade inte kulakerna, efter att ha motsatt sig plundringarna, att njuta dess frukter. Makten f�rblev inte l�nge i bourgeoisiens h�nder och inte heller gods�garens boskap i kulakernas h�nder � av liknande orsaker.
Styrkan i den agrardemokratiska och v�sentligen borgerliga revolutionen manifesterades i det faktum att den f�r en tid �verbryggade byns klassmots�ttningar: lantarbetaren hj�lpte kulaken i plundrandet av gods�garen. Den ryska historiens 1600-, 1700- och 1800-tal klev upp p� 1900-talets skuldror och b�jde det till marken. Svagheten i den f�rsenade borgerliga revolutionen manifesterades i det faktum att bondekriget inte manade de borgerliga revolution�rerna fram�t, utan slutgiltigt kastade dem tillbaka in i reaktionens l�ger. G�rdagens straffarbetsf�nge Tsereteli f�rsvarade gods�garnas gods mot anarki! Bonderevolutionen, som s�ledes avvisats av bourgeoisien, gjorde gemensam sak med industriproletariatet. P� det h�r viset gick inte bara 1900-talet fritt fr�n de g�ngna �rhundradena, som h�ngde �ver det, utan kl�ttrade p� deras skuldror till en ny historisk niv�. F�r att bonden skulle kunna r�ja och inh�gna sin jord m�ste arbetaren st� i ledningen f�r staten: det �r den enklaste formeln f�r oktoberrevolutionen.
Spr�ket �r det viktigaste instrumentet f�r m�nsklig kommunikation och f�ljaktligen f�r industrin. Det blir nationellt tillsammans med segern f�r det varuutbyte som integrerar nationer. P� denna grundval reses nationalstaten som den mest l�mpliga, profitabla och normala arenan f�r de kapitalistiska f�rh�llandenas spel. I V�steuropa inleddes epoken med bildandet av borgerliga nationer, om vi utel�mnar Nederl�ndernas kamp f�r sj�lvst�ndighet och �riket Englands �de, med den stora franska revolutionen och var i allt v�sentligt fullbordad ungef�r hundra �r senare i och med bildandet av det tyska riket.
Under den period n�r nationalstaten i Europa inte l�ngre kunde inrymma produktivkrafterna och v�xte �ver i den imperialistiska staten, hade dock de nationaldemokratiska revolu�tionernas era i �stern � i Persien, p� Balkanhalv�n, i Kina och i Indien � bara b�rjat efter impulserna fr�n den ryska revolutionen 1905. Balkankriget 1912 markerade fullbordandet av nationalstaternas bildande i syd�stra Europa. Det d�rp� f�ljande imperialistiska kriget fullbordade i f�rbig�ende de nationella revolutionernas oavslutade arbete i Europa och ledde till s�nderslitandet av �sterrike-Ungern, uppr�ttandet av ett sj�lvst�ndigt Polen och sj�lvst�ndiga randstater som avstyckats fr�n tsarernas imperium.
Ryssland bildades inte som en nationalstat, utan som en stat best�ende av nationaliteter. Detta �verensst�mde med dess f�rsenade karakt�r. Handelskapitalet utvecklades p� djupet p� grundval av extensivt jordbruk och hemindustri, inte genom att omvandla produktionen utan p� bredden genom att �ka radien f�r sin verksamhet. Handelsmannen, gods�garen och regeringstj�nstemannen avancerade fr�n centrum mot periferin och f�ljde nybyggarb�nderna, som i s�kandet efter obruten mark och frihet fr�n plundring penetrerade nya territorier som beboddes av �nnu mer efterblivna stammar. Statens expansion var i grunden en expansion av jordbruket, som med all sin primitivitet uppvisade en viss �verl�gsenhet gentemot nomaderna i s�der och �ster. Den byr�kratiska kaststat som utformades p� denna enorma och st�ndigt utvidgade grund blev tillr�ckligt stark f�r att underkuva vissa nationer i v�ster, som besatt en h�gre kultur men tack vare sin lilla befolkning eller f�rh�llanden av inre kris var of�rm�gna att f�rsvara sin sj�lvst�ndighet (Polen, Litauen, de baltiska staterna och Finland).
Till de sjuttio miljonerna storryssar, som utgjorde den stora massan i landet, tillfogades gradvis omkring nittio miljoner �utl�nningar� som var skarpt uppdelade i tv� grupper: de v�stra folken, som �vertr�ffade Ryssland med sin kultur, och de �stra, som stod p� en l�gre niv�. P� s� s�tt skapades ett imperium vars h�rskande nationalitet bara utgjorde 43 procent av befolkningen. De �terst�ende 57 procenten var nationaliteter av varierande kulturniv� och underkastelse och inkluderade 17 procent ukrainare, 6 procent polacker och 4,5 procent vitryssar.
Statens glupska krav och knappheten i de h�rskande klassernas bondegrund gav upphov till de bittraste former av utsugning. Nationellt f�rtryck i Ryssland var oj�mf�rligt r�are �n i grann�staterna, inte bara vid den v�stra utan till och med vid den �stra gr�nsen. Det stora antalet av dessa nationaliteter som ber�vats sina r�ttigheter, och h�rdheten i ber�vandet, gav det nationella problemet i Tsarryssland en oerh�rt explosiv kraft.
Medan de borgerliga revolutionerna i nationellt homogena stater utvecklade kraftfulla centripetala tendenser, och som i Frankrike ansl�t sig till id�n om att �vervinna s�rdrag, eller som i Italien och Tyskland �vervinna nationell splittring � frigjorde den f�rsenade borgerliga revolutionen i nationellt heterogena stater som Turkiet, Ryssland och �sterrike-Ungern tv�rtom centrifugala krafter. Trots den uppenbara motsatsen i dessa processer n�r de uttrycks i mekaniska termer var deras historiska funktion densamma. I b�da fallen var det fr�ga om att anv�nda den nationella enheten som en grundl�ggande industriell reservoar. Tyskland m�ste av det sk�let f�renas och �sterrike-Ungern delas.
Lenin l�rde sig tidigt oundvikligheten i utvecklingen av centrifugala nationella r�relser i Ryssland och k�mpade h�rdnackat under m�nga �r alldeles s�rskilt mot Rosa Luxemburg � f�r den ber�mda nionde paragrafen i det gamla partiprogrammet, som formulerade nationernas r�tt till sj�lvbest�mmande � dvs. fullst�ndigt avskiljande som stater. D�rmed gick inte bolsjevikpartiet i borgen f�r avskiljandets evangelium. Det �tog sig enbart att of�rsonligt k�mpa mot varje form av nationellt f�rtryck, inklusive kvarh�llandet med v�ld av den ena eller andra nationaliteten inom statens gr�nser. Bara p� detta s�tt kunde det ryska proletariatet vinna de f�rtryckta nationaliteternas f�rtroende.
Det var dock bara den ena sidan av saken. Bolsjevismens politik p� det nationella omr�det hade ocks� en annan sida som till synes stod i mots�ttning till den f�rsta, men som i verklig�heten kompletterade den. Inom partiets och arbetarorganisationernas ramar insisterade bolsjevismen p� en str�ng centralism och f�rde of�rsonligt krig mot varje st�nk av nationalism, som skulle kunna st�lla arbetarna mot varandra, eller splittra dem. Medan bolsjevismen helt och h�llet f�rv�grade de borgerliga staterna r�tten att p�tvinga en nationell minoritet obligatoriskt medborgarskap, eller till och med ett statsspr�k, gjorde den samtidigt det n�rmast m�jliga f�renandet av arbetarna av olika nationaliteter med hj�lp av frivillig klassdisciplin till en verkligt helig uppgift. D�rf�r avvisade bolsjevismen den nationellt federala principen i byggandet av partiet. En revolution�r organisation �r inte prototypen f�r den framtida staten, utan bara instrumentet f�r dess skapande. Ett instrument b�r vara anpassat till att utforma produkten; det b�r inte innefatta produkten. S�ledes kan en centraliserad organisation garantera framg�ng f�r en revolution�r kamp � till och med d�r uppgiften best�r i att krossa det centraliserade f�rtrycket av nationaliteterna.
F�r Rysslands f�rtryckta nationer betydde monarkins st�rtande oundvikligen ocks� deras egen nationella revolution. I det h�r avseendet observerar vi emellertid samma sak som i februari�regimens alla andra avdelningar: Den officiella demokratin h�lls i koppel av sitt politiska beroende av den imperialistiska bourgeoisien och var fullst�ndigt of�rm�gen att bryta de gamla bojorna. Den uppfattade sin r�tt att avg�ra alla andra nationers �de som okr�nkbar och fortsatte svartsjukt att vakta de k�llor till v�lst�nd, makt och inflytande som hade givit den storryska bourgeoisien dess dominerande st�llning. Kompromissdemokratin �versatte bara den tsaristiska nationalitetspolitikens traditioner till den frihetliga retorikens spr�k: Det �r nu fr�ga om att f�rsvara revolutionens enhet, men den styrande koalitionen hade ocks� ett annat och skarpare argument � krigstidens l�glighet. Det innebar att enskilda nationaliteters str�vanden mot frihet m�ste framst�llas som det �sterrikisk-tyska h�gkvarterets verk. �ven h�r spelade kadeterna f�rsta- och kompromissmakarna andrafiolen.
Den nya regeringen kunde naturligtvis inte helt och h�llet l�mna det avskyv�rda legala trasslet, utl�nningars komplicerade medeltida vr�ngbild, or�rt. Men den hoppades och anstr�ngde sig att stanna vid enbart annullerandet av de exceptionella lagarna mot enskilda nationer � dvs. att uppr�tta en renodlad j�mlikhet inf�r den storryska statsbyr�kratin f�r befolkningens alla delar.
Denna formella j�mlikhet gav judarna mest av alla, eftersom lagarna som begr�nsade deras r�ttigheter hade n�tt antalet 650. Dessutom kunde inte judarna, som var stadsinv�nare och den mest utspridda av alla nationaliteterna, g�ra anspr�k p� vare sig statlig sj�lvst�ndighet eller ens territoriell autonomi. Vad g�ller projektet med s� kallad �nationellt kulturell autonomi�, som skulle f�rena judarna �ver hela landet kring skolor och andra institutioner, smalt denna reaktion�ra utopi, som l�nats fr�n den �sterrikiske teoretikern Otto Bauer av vissa judiska grupper, under dessa f�rsta dagar av frihet som vax under solens str�lar.
En revolution �r dock en revolution av den anledningen att den inte �r tillfredsst�lld med underst�d eller uppskjutna betalningar. Avskaffandet av de mest skamliga nationella inskr�nkningarna uppr�ttade en formell j�mlikhet mellan medborgare oavsett deras nationalitet, men avsl�jade bara desto skarpare nationaliteternas oj�mlika st�llning som s�dan och l�mnade huvuddelen av dem i st�llningen som den storryska statens styv- eller fosterbarn.
Proklamerandet av lika r�ttigheter betydde s�rskilt f�r finnarna ingenting, eftersom de inte �tr�dde j�mlikhet med ryssarna utan sj�lvst�ndighet fr�n Ryssland. Det gav inte ukrainarna n�gonting, eftersom deras r�ttigheter hade varit j�mlika innan p� grund av tv�ngsprokla�merandet av att de var ryssar. Det f�r�ndrade ingenting i letternas eller esternas situation som f�rtryckta av den tyske gods�garens herrg�rd och den rysk-tyska staden. Det gjorde inte alls �det l�ttare f�r Centralasiens efterblivna folk och stammar, som inte hade tryckts ned av juridiska begr�nsningar utan av ekonomiska och kulturella klot och kedjor. Alla dessa fr�gor v�grade liberalernas och kompromissmakarnas koalition att ens ta upp. Den demokratiska staten f�rblev den storryske funktion�rens samma gamla stat och han t�nkte inte ge upp sin plats �t n�gon annan.
Ju djupare revolutionen tr�ngde ned i gr�nsomr�denas massor, desto klarare framstod det att det ryska statsspr�ket h�r var de besuttna klassernas spr�k. Den formella demokratins regim med sin press- och f�rsamlingsfrihet gjorde bara de efterblivna och f�rtryckta nationaliteterna desto mer sm�rtsamt medvetna om i vilken utstr�ckning de var ber�vade den kulturella utvecklingens mest element�ra medel: egna skolor, domstolar och tj�nstem�n. H�nvisningar till en framtida konstituerande f�rsamling irriterade dem bara. De visste mer �n v�l att samma parti som hade skapat den provisoriska regeringen ocks� skulle dominera denna f�rsamling, och det fortsatte att f�rsvara russifieringens traditioner och klargjorde med svartsjuk snikenhet den punkt ut�ver vilken de h�rskande klasserna inte t�nkte g�.
Finland blev fr�n f�rsta b�rjan en nagel i �gat p� februariregimen. Tack vare jordfr�gans bitterhet, i Finland en fr�ga om �torpare� � dvs. sm� f�rslavade arrendatorer, drog industri�arbetarna, �ven om de bara utgjorde 14 procent av befolkningen, med sig landsbygds�befolkningen. Den finska sejmen var det enda parlamentet i v�rlden d�r socialdemokraterna fick majoritet: 103 platser utav 200. Efter att ha f�rklarat sejmen f�r en suver�n makt, f�rutom i krig och utrikespolitik, genom sin lag den 5 juni v�djade de finska socialdemokraterna �till broderpartiet i Ryssland� om st�d, men deras v�djan skickades, som det visade sig, till alldeles fel adress. Den provisoriska regeringen steg f�rst �t sidan och l�t �broderpartiet� handla. En r�dgivande delegation under Tjcheidzes ledning �kte till Helsingfors och �terv�nde tomh�nt. De socialistiska ministrarna i Petrograd � Kerenskij, Tjernov, Skobelev och Tsereteli beslutade sig d� f�r att med v�ld uppl�sa den socialistiska regeringen i Helsingfors. Bef�l�havaren �ver h�gkvartersstaben, monarkisten Lukomskij, varnade de civila myndigheterna och befolkningen i Finland f�r att �deras st�der och f�rst och fr�mst Helsingfors skulle �del�ggas� i fall �tg�rder riktades mot den ryska arm�n. Efter denna f�rberedelse uts�nde regeringen ett h�gtidligt manifest � ett plagiat fr�n monarkin �ven i sin litter�ra stil � som uppl�ste sejmen. Under offensivens f�rsta dag placerades ryska soldater, som dragits tillbaka fr�n fronten, vid ing�ngarna till det finska parlamentet. D�rigenom fick Rysslands revolu�tion�ra massor � p� sin v�g mot oktoberrevolutionen � en god l�xa i den privilegierade plats som demokratins principer intog i kampen mellan klasskrafter.
Inf�r denna oh�mmade nationalism hos de h�rskande klasserna intog de revolution�ra trupperna i Finland en v�rdig inst�llning. En regional sovjetkongress som h�lls i Helsingfors tidigt i september tillk�nnagav: �Om den finska demokratin finner det tillr�dligt att �teruppta sejmens sammantr�den kommer varje f�rs�k att f�rhindra detta av sovjetkongressen att betraktas som en kontrarevolution�r handling.� Det var ett direkt erbjudande om milit�r hj�lp, men den finska demokratin, i vilken kompromisstendenser �verv�gde, var inte redo att sl� in p� upprorets v�g. Nya val h�lls under hotet av ny uppl�sning och gav en majoritet p� 108 utav 200 till de borgerliga partier med vars samf�rst�nd regeringen hade uppl�st sejmen.
H�r kom dock inhemska fr�gor i f�rgrunden, fr�gor som i detta Nordens Schweiz, ett land med granitberg och giriga egendoms�gare, oundvikligen skulle leda till inb�rdeskrig. Den finska bourgeoisien f�rberedde halvt �ppet sina milit�ra kadrer. Hemliga k�rnor av r�da garden bildades samtidigt. Bourgeoisien v�nde sig till Sverige och Tyskland f�r vapen och instrukt�rer. Arbetarna fann st�d hos de ryska trupperna. Under tiden utvecklades i borgerliga kretsar � som ig�r fortfarande var ben�gna att h�lla med Petrograd � en r�relse f�r fullst�ndigt avskiljande fr�n Ryssland. Deras ledande tidning Hufvudstadsbladet skrev: �Det ryska folket �r besatt av ett anarkistiskt vansinne� Borde vi inte under dessa omst�ndigheter� avskilja oss s� l�ngt som m�jligt fr�n detta kaos?� Den provisoriska regeringen fann sig tvingad att g�ra eftergifter utan att inv�nta den konstituerande f�rsamlingen. Den 23 oktober antogs ett dekret som �i princip� erk�nde Finlands sj�lvst�ndighet, med undantag f�r fr�gor som r�rde milit�ra och utrikes aff�rer. �Sj�lvst�ndighet� ur Kerenskijs hand var dock inte mycket v�rd: Det v�r nu bara tv� dagar kvar till hans fall.
En andra och mycket st�rre nagel i �gat var Ukraina. Tidigt i juli f�rbj�d Kerenskij en soldatkongress som sammankallats av radan. Ukrainarna gav inte efter. F�r att r�dda sin regerings ansikte legaliserade Kerenskij kongressen ex post facto och skickade ett deklamatoriskt telegram, som de f�rsamlade deputeradena h�lsade med respektl�st skratt. Denna bittra l�xa hindrade inte Kerenskij fr�n att tre veckor senare f�rbjuda en muslimsk milit�rkongress i Moskva. Den demokratiska regeringen verkade angel�gen att klarg�ra f�r de missn�jda nationerna: Ni kommer bara att f� det som ni sj�lva tar.
I sin f�rsta �universal�, som utf�rdades den 10 juni, anklagade radan Petrograd f�r att mots�tta sig nationell sj�lvst�ndighet och f�rklarade: �H�danefter kommer vi att bygga v�rt eget liv.� Kadeterna f�rd�mde de ukrainska ledarna som tyska agenter, kompromissmakarna v�nde sig till dem med sentimentala tillr�ttavisningar och den provisoriska regeringen skickade en delegation till Kiev. I den upphettade atmosf�ren i Ukraina k�nde sig Kerenskij, Tsereteli och Teresjtjenko tvungna att g� radan till m�tes n�gra steg. Efter julir�derna mot arbetarna och soldaterna girade dock regeringen till h�ger ocks� i den ukrainska fr�gan. Den 5 augusti anklagade radan med �verv�ldigande majoritet regeringen f�r att, �besj�lad av den ryska bourgeoisiens imperialistiska tendenser�, ha brutit �verenskommelsen fr�n den 3 juli. �N�r tiden kom f�r regeringen att inl�sa sin f�rbindelse�, f�rklarade den ukrainska regeringens �verhuvud Vinnitjenko, �visade det sig att den provisoriska regeringen� �r en sm�bedragare, som hoppas bli av med ett stort historiskt problem genom svindleri.� Detta otvetydiga spr�k f�rmedlar en adekvat id� om regeringens auktoritet, till och med i kretsar som politiskt borde st� den ganska n�ra. I det l�nga loppet skilde sig den ukrainske kompromissmakaren Vinnitjenko fr�n Kerenskij bara som en medioker romanf�rfattare fr�n en medioker advokat.
Det �r sant att regeringen i september slutligen utgav ett dekret som erk�nde �r�tten till sj�lvbest�mmande� � inom ramar som skulle avg�ras av den konstituerande f�rsamlingen � f�r alla Rysslands nationaliteter. Det fullst�ndigt garantil�sa och sj�lvmots�gande l�ftet inf�r framtiden � som var extremt vagt i allt utom sina inskr�nkningar � ingav dock inget f�rtroende hos n�gon. Den provisoriska regeringens handlingar stod redan i alltf�r bj�rt kontrast till dekretet.
Den 2 september beslutade senaten � samma organ som v�grade sl�ppa in nya medlemmar utan den gamla uniformen � att v�gra publicera instruktioner som formulerats f�r det ukrainska generalsekretariatet � dvs. f�r regeringskabinettet i Kiev � och som bekr�ftats av regeringen. Anledningen: Ingen lag till�ter detta sekretariat och det �r om�jligt att utge instruktioner f�r en illegal institution. De upph�jda juristerna dolde inte heller det faktum att sj�lva den �verenskommelse som ing�tts mellan regeringen och radan gjorde v�ld p� den konstituerande f�rsamlingens r�ttigheter � dessa tsaristiska senatorer hade nu blivit den rena demokratins mest orubbliga anh�ngare. I denna uppvisning av mod riskerade dessa oppositionella fr�n h�ger ingenting: De visste att deras opposition stod i �verensst�mmelse med de h�rskande klassernas hj�rtan. �ven om den ryska bourgeoisien hade svalt ett visst m�tt av sj�lvst�ndighet f�r Finland � f�renat med Ryssland som det var med svaga ekonomiska band � kunde den inte g�rna g� med p� �autonomi� f�r den ukrainska s�den, Donetskolet och Krivorogs malm.
Den 19 oktober skickade Kerenskij en telegrafisk order till Ukrainas generalsekreterare �att skyndsamt bege sig till Petrograd f�r personliga f�rklaringar� betr�ffande kriminell agitation som satts ig�ng till f�rm�n f�r en ukrainsk konstituerande f�rsamling. Samtidigt instruerades distrikts�klagaren i Kiev att inleda en unders�kning av radan, men dessa hot skr�mde Ukraina lika lite som ben�dningar hade berett Finland n�gon gl�dje.
De ukrainska kompromissmakarna k�nde sig vid den h�r tiden o�ndligt s�krare �n sina �ldre kusiner i Petrograd. Bortsett fr�n den optimistiska atmosf�r som omgav deras kamp f�r nationella r�ttigheter, hade de j�mf�relsevis stabila sm�borgerliga partierna i Ukraina � liksom i en del andra f�rtryckta nationer � ekonomiska och sociala r�tter som kan beskrivas med det enda ordet efterblivenhet. Trots den snabba industriella utvecklingen i Donets- och Krivorogbass�ngerna fortsatte Ukraina som helhet att sacka efter Storryssland. Det ukrainska proletariatet var mindre homogent och mindre h�rdat. Bolsjevikpartiet var svagt b�de till antal och till kvalitet. De var l�ngsamma i att bryta med mensjevikerna och drogs med stora brister i den politiska och s�rskilt nationella situationen. Till och med i de industriella �stra delarna av Ukraina uppvisade en regional sovjetkongress s� sent som i mitten av oktober en knapp kompromissmajoritet!
Den ukrainska bourgeoisien var fortfarande j�mf�relsevis svag. En av anledningarna till den ryska bourgeoisiens sociala instabilitet som helhet var, som vi minns, det faktum att dess m�ktigaste del bestod av utl�nningar som inte ens var bosatta i Ryssland. I gr�nsomr�dena kompletterades detta faktum av ett annat inte mindre betydelsefullt faktum: Deras egen inhemska bourgeoisie tillh�rde inte samma nation som huvuddelen av folket.
Befolkningen i dessa randomr�dens st�der var fullst�ndigt annorlunda i sina nationella best�ndsdelar �n befolkningen i det �vriga landet. I Ukraina och Vitryssland var gods�garen, kapitalisten, advokaten och journalisten storryss, polack, jude, utl�nning; hela landsbygds�befolkningen var ukrainsk och vitrysk. I de baltiska staterna var st�derna tillflyktsorter f�r den tyska, ryska och judiska bourgeoisien; landet i �vrigt var helt och h�llet lettiskt respektive estniskt. I Georgiens st�der �verv�gde den ryska och armeniska befolkningen, liksom i det turkiska Azerbajdzjan, och var inte bara �tskild fr�n folkets grundl�ggande massa genom niv�n p� sitt liv och sin kultur utan ocks�, som engelsm�nnen i Indien, genom spr�ket. Genom att st� i skuld till det byr�kratiska maskineriet f�r beskyddet av sina �godelar och inkomster, och n�ra bundna till de h�rskande klasserna i alla andra l�nder, samlade gods�garna, f�re�tagarna och k�pm�nnen i dessa gr�nsomr�den en sn�v krets av ryska funktion�rer, tj�nstem�n, l�rare, l�kare, advokater, journalister och i viss utstr�ckning arbetare kring sig och omvand�lade st�derna till centrum f�r russifiering och kolonisering.
Det var m�jligt att ignorera byarna s� l�nge som de f�rblev tysta. N�r de allt ot�ligare b�rjade h�ja sina r�ster, gjorde st�derna emellertid motst�nd och fortsatte h�rdnackat att mots�tta sig och f�rsvarade sin privilegierade st�llning. Funktion�ren, k�pmannen och advokaten l�rde sig snart att f�rkl� sin kamp f�r att beh�lla sina h�ga positioner inom industri och kultur i form av h�gdragna f�rd�manden av den tilltagande �chauvinismen�. En h�rskande nations �nskan att beh�lla status quo draperar sig ofta i �verl�gsenhet gentemot �nationalism�, liksom segrarnationens �nskan att beh�lla sitt byte l�tt tar formen av pacifism. S�ledes k�nner sig MacDonald inf�r Gandhi som om han var internationalist. P� samma s�tt f�refaller det Poincar� som om �sterrikarnas v�ndning mot Tyskland var en f�rol�mpning mot den franska pacifismen.
�M�nniskor som lever i Ukrainas st�der� � s� skrev en delegation fr�n radan till den provisoriska regeringen i maj � �ser framf�r sig dessa st�ders russifierade gator� och gl�mmer fullst�ndigt att de h�r st�derna bara �r sm� �ar i det ukrainska folkhavet.� N�r Rosa Luxemburg i sin postuma polemik mot oktoberrevolutionens program p�stod att den ukrainska nationalismen p� konstgjord v�g hade rests av j�sten i den bolsjevikiska formeln om sj�lvbest�mmande, efter att tidigare enbart ha varit ett n�je f�r den sl�tstrukna sm�borgerliga intelligentsian, begick hon trots sin lysande hj�rna ett mycket allvarligt historiskt fel. De ukrainska b�nderna hade i det f�rg�ngna inte rest nationella krav p� grund av att de i allm�nhet inte hade h�jt sig till politiska varelser. Februarirevolutionens st�rsta f�rtj�nst � kanske dess enda f�rtj�nst, men den var tillr�ckligt omfattande � l�g just i att den �ntligen gav Rysslands f�rtryckta klasser och nationer ett tillf�lle att h�ja sina r�ster. B�ndernas politiska uppvaknande kunde emellertid inte ha �gt rum p� n�got annat s�tt �n genom deras eget inhemska spr�k � med alla tillh�rande konsekvenser betr�ffande skolor, domstolar och egen administration. Att mots�tta sig detta skulle ha varit att f�rs�ka driva b�nderna tillbaka till icke-existensen.
Skillnaden i nationalitet mellan st�derna och byarna var sm�rtsamt k�nnbar �ven i sovjeterna, vilka till �verv�gande del var stadsorganisationer. Under kompromisspartiernas ledning ignorerade sovjeterna ofta urbefolkningens nationella intressen. Det var en orsak till sovjeternas svaghet i Ukraina. Sovjeterna i Riga och Reval gl�mde bort letternas och esternas intressen. Kompromissovjeten i Baku f�raktade den turkomanska urbefolkningen. Under en falsk internationalistisk fana f�rde sovjeterna ofta kamp mot ukrainarnas eller muslimernas defensiva nationalism och tillhandah�ll en projektion av st�dernas f�rtryckande russifierings�r�relse. En kort tid d�refter b�rjade sovjeterna i dessa gr�nsomr�den, under bolsjevikernas ledning, tala byarnas spr�k.
De avl�gsna sibirierna till�ts inte av sin allm�nna ekonomiska och kulturella primitivitet � nedtryckta av b�de naturen och utsugningen att ens resa sig till den niv� d�r nationella str�vanden b�rjar. Vodka, skatter och p�tvingad ortodoxi var h�r fr�n urminnes tider stats�maktens huvudsakliga instrument. Den sjukdom som italienarna kallar den franska sjukan och fransm�nnen den neapolitanska, kallades av de sibiriska folken f�r den �ryska�. Det visar ur vilken k�lla civilisationens fr�n kom. Februarirevolutionen n�dde inte s� l�ngt. Polar�viddernas j�gare och rensk�tare m�ste fortfarande v�nta l�nge p� sin gryning.
Folken och stammarna l�ngs Volga, i norra Kaukasien och i Centralasien, som f�r f�rsta g�ngen v�ckts ur sin f�rhistoriska existens av februarirevolutionen, hade �nnu inte vare sig en nationell bourgeoisie eller ett nationellt proletariat. �ver massan av b�nder och herdar hade ett tunt lager avskilt sig fr�n dess �versta skikt och utgjorde en intelligentsia. H�r hade kampen �nnu inte n�tt programmet f�r nationell sj�lvadministration och r�rde sig kring saker som r�tten att ha sitt eget alfabet, egna l�rare och ibland till och med egna pr�ster. P� det h�r viset tvingades de mest f�rtryckta att l�ra sig av bitter erfarenhet att statens bildade herrar inte frivilligt skulle till�ta dem att resa sig. De mest efterblivna bland de efterblivna tvingades s�ledes s�ka den mest revolution�ra klassen som sin allierade. Genom sina v�nsterelement i den unga intelligentsian b�rjade votjakerna, tjuvasjerna, syrianer och stammarna i Dagestan och Turkestan finna v�gen till bolsjevikerna.
De koloniala besittningarnas �de, s�rskilt i Centralasien, f�r�ndrades tillsammans med centrats industriella utveckling och �vergick fr�n direkt och �ppet r�veri, inber�knat handelsr�veri, till de mer besl�jade metoder som omvandlade de asiatiska b�nderna till leverant�rer av industriella r�varor, huvudsakligen bomull. En hierarkiskt organiserad utsugning, som kombinerade kapitalismens barbari med det patriarkala livets barbari, h�ll framg�ngsrikt de asiatiska folken nere i nationell f�rnedring, och h�r l�mnade februariregimen allt som det var.
Den b�sta jorden hade er�vrats fr�n basjkirerna, burjaterna, kirgiserna och andra nomad�stammar under tsarismen och fortsatte att tillh�ra gods�garna och v�lb�rgade ryska b�nder, vilka var utspridda bland den inhemska befolkningen i koloniseringsoaser. Den nationella sj�lvst�ndighetsandans uppvaknande innebar h�r f�rst av allt kamp mot dessa kolonisat�rer, som hade skapat ett konstgjort, randigt system f�r jord�gande och d�mt nomaderna till hunger och gradvis utpl�ning. Kolonisat�rerna f�rsvarade � sin sida ursinnigt Rysslands enhet � dvs. okr�nkbarheten f�r deras rofferi � mot asiaternas �separatism�. Kolonisat�rernas hat mot de inhemska r�relserna antog djuriska former i Transbajkal. Pogromer mot burjaterna var i full g�ng under ledning av socialistrevolution�rer fr�n mars, vilka rekryterats bland bytj�nstem�n och underbef�l som �terv�nde fr�n fronten.
I sin iver att bevara den gamla ordningen s� l�nge som m�jligt, �beropade alla utsugare och inkr�ktare i de koloniserade regionerna h�danefter den konstituerande f�rsamlingens suver�na r�ttigheter. Denna fraseologi f�rs�gs de med av den provisoriska regeringen, som h�r hade funnit sitt s�kraste b�lverk. � andra sidan �kallade de f�rtryckta folkens privilegierade �vre kretsar allt oftare den konstituerande f�rsamlingens namn. Till och med det muslimska pr�sterskapet, som h�jde den muslimska gr�na fanan �ver de uppvaknande bergsfolken och stammarna i norra Kaukasien, sk�t nu upp fr�gan �till den konstituerande f�rsamlingen� s� fort trycket underifr�n gjorde deras st�llning besv�rlig. Det blev konservatismens, reaktionens, s�rintressenas och privilegiernas paroll �ver hela landet. Att h�nvisa till den konstituerande f�rsamlingen innebar att skjuta upp och vinna tid. Att skjuta upp betydde: Samla era krafter och stryp revolutionen.
Ledningen f�ll emellertid till att b�rja med bara bland de efterblivna folken i h�nderna p� pr�sterskapet eller feodalherrarna � och n�stan enbart bland muslimerna. I allm�nhet leddes den nationella r�relsen i byarna p� ett sj�lvklart s�tt av landsbygdsl�rare, bytj�nstem�n, funktion�rer och underofficerare och i viss utstr�ckning k�pm�n. Vid sidan av den ryska eller russifierade intelligentsian, som bestod av de mer respektabla och v�lsituerade elementen, bildades i gr�nsomr�denas st�der ett annat och yngre skikt som var n�ra sammanbundet med sitt byursprung och saknade tilltr�de till kapitalets bankett och detta skikt tog naturligt p� sig uppgiften att politiskt representera de stora bondemassornas nationella och sociala intressen.
�ven om de var fientligt inst�llda till de ryska kompromissmakarna p� grund av dessa nationella str�vanden, tillh�rde gr�nsomr�denas kompromissmakare samma grundtyp och upptr�dde f�r det mesta under samma namn. De ukrainska socialistrevolution�rerna och socialdemokraterna, de georgiska och lettiska mensjevikerna och de litauiska �trudovikerna� f�rs�kte liksom sina storryska motsvarigheter begr�nsa revolutionen inom den borgerliga regimens ramar. Den inhemska bourgeoisiens extrema svaghet tvingade dock mensjevikerna och socialistrevolution�rerna att ta statsmakten i egna h�nder. Dessa gr�nsomr�denas kompromissmakare tvingades g� l�ngre i jordbruks- och arbetarfr�gor �n den centrala regeringen och hade ocks� den stora f�rdelen att kunna upptr�da som opponenter till den provisoriska koalitionsregeringen inf�r arm�n och landet. Allt detta var inte tillr�ckligt f�r att skapa olika �den f�r kompromissmakarna i Ryssland och gr�nsomr�dena, men det kunde �tminstone ge deras uppg�ng och fall olika tempo.
De georgiska socialdemokraterna hade inte bara Georgiens fattigb�nder bakom sig, utan gjorde ocks� anspr�k � och inte utan framg�ng � p� att leda den �revolution�ra demokratins� r�relse i hela Ryssland. Under revolutionens f�rsta m�nader betraktade inte den georgiska intelligentsians ledare Georgien som ett nationellt fosterland utan som en Gironde � en v�lsignad provins som var kallad att f�rse hela landet med ledare. Vid rikskonferensen i Moskva skr�t den prominente georgiske mensjeviken Tjenkeli om att georgierna alltid och �ven under tsarismen i v�tt och torrt hade sagt: �Ryssland, det enda fosterlandet�. �Vad skall vi s�ga om den georgiska nationen?� skrek samme Tjenkeli en m�nad senare vid den demokratiska konferensen. �Den st�r helt i den storryska revolutionens tj�nst.� Det �r ocks� verkligen sant att de georgiska kompromissmakarna, liksom de judiska, alltid stod i den storryska byr�kratins �tj�nst� n�r det var n�dv�ndigt att lugna ner eller sl� till bromsarna p� enskilda regioners nationella anspr�k.
Det fortsatte emellertid bara s� l�nge som de georgiska socialdemokraterna fortfarande hoppades p� att inskr�nka revolutionen till den borgerliga demokratins ramar. I proportion till att faran f�r massornas seger under bolsjevikernas ledning upptr�dde, lossade de georgiska socialdemokraterna p� sina band med de ryska kompromissmakarna och f�renade sig n�ra med Georgiens egna reaktion�ra element. I det �gonblick n�r sovjeterna var segerrika blev dessa georgiska anh�ngare av ett enda Ryssland avskiljandets trumpetare och visade Transkaukasiens andra folk den egna chauvinismens gula huggt�nder.
Det h�r oundvikliga nationella besl�jandet av sociala mots�ttningar � i regel mindre utvecklat i gr�nsomr�dena � f�rklarar p� ett adekvat s�tt varf�r oktoberrevolutionen var destinerad att m�ta mer opposition i de flesta f�rtryckta nationer �n i centrala Ryssland. Men � andra sidan skakade nationalitetskonflikterna genom sj�lva sin karakt�r februariregimen och skapade tillr�ckligt gynnsamma omgivningar f�r revolutionen i centrum.
Under dessa f�rh�llanden blev de nationella mots�ttningarna s�rskilt heta s� snart de samman�f�ll med klassmots�ttningarna. Den urgamla fiendskapen mellan de lettiska b�nderna och de tyska baronerna drev m�nga tusen arbetande letter att bli frivilliga vid krigsutbrottet. De skarpskjutande regementena med lettiska lantarbetare och b�nder tillh�rde de b�sta trupperna vid fronten. S� tidigt som i maj hade de emellertid redan kommit ut f�r en sovjetregering. Deras nationalism var bara det yttre skalet p� en omogen bolsjevism. En liknande process �gde rum i Estland.
I Vitryssland, med dess polska eller f�rpolskade gods�gare, sin judiska befolkning i stora och sm� st�der och sina ryska tj�nstem�n, hade de tv�- och trefaldigt f�rtryckta b�nderna, under inflytande av den n�rliggande fronten, en tid innan oktoberrevolutionen styrt in sitt nationella och sociala missn�je i bolsjevismens f�ra. I valen till den konstituerande f�rsamlingen skulle den �verv�ldigande massan av vitryssar l�gga sin r�st f�r bolsjevikerna.
Alla dessa processer genom vilka en uppvaknande nationell stolthet sammanl�nkades med socialt missn�je, och som omv�xlande h�ll den tillbaka eller knuffade den fram�t, tog sig extremt skarpa uttryck i arm�n. H�r fanns en veritabel feber att skapa nationella regementen och dessa omv�xlande beskyddades, tolererades eller bestraffades av centralregeringen, alltefter deras inst�llning till kriget och bolsjevikerna. Men i allm�nhet blev de alltmer fientliga till Petrograd.
Lenin h�ll en fast hand p� revolutionens �nationella� puls. I den ber�mda artikeln �Krisen har mognat�, som skrevs mot slutet av september, p�pekade han entr�get att den nationella kurian vid den demokratiska konferensen �st�r p� andra plats i fr�ga om radikalism: procentuellt i fr�ga om de r�ster, som avgavs mot koalitionen (40 av 55), st�r den �nationella� gruppen endast efter fackf�reningarna och �vertr�ffar den grupp som representerar arbetar- och soldatdeputerades sovjeter.� Det innebar att de f�rtryckta folken inte l�ngre hoppades p� n�gra eftergifter fr�n den storryska bourgeoisien. De f�rs�kte i �kad utstr�ckning f� sina r�ttigheter genom sj�lvst�ndig handling och en munsbit i taget i form av revolution�ra er�vringar.
P� en oktoberkongress f�r burjater i det fj�rran Verchnejudinsk f�rklarade en talare att �februarirevolutionen inf�rde inget nytt� i de fj�rran folkens st�llning. Hans summering av situationen fick det att se ut som om det �nnu inte var n�dv�ndigt att ta bolsjevikernas sida, men att �tminstone iaktta en inst�llning av allt v�nligare neutralitet gentemot dem.
En allukrainsk soldatkongress sammantr�dde under sj�lva dagarna f�r Petrogradupproret och antog en resolution om att k�mpa mot �verf�randet av makten till den ukrainska sovjeten, men den v�grade samtidigt att betrakta de storryska bolsjevikernas uppror som en �antidemokratisk handling� och lovade vidta alla �tg�rder f�r att hindra att soldaterna skickades f�r att sl� ner upproret. Denna tvetydighet som utm�rkt karakt�riserar den nationella kampens sm�borgerliga stadium, underl�ttade den proletariatets revolution som hade f�r avsikt att g�ra slut p� alla tvetydigheter.
� andra sidan gav sig nu de borgerliga kretsarna i gr�nsomr�dena, som hittills alltid och utan undantag hade graviterat mot centralmakten, in i en separatism som i m�nga fall inte hade ett uns nationell grund. Den baltiska bourgeoisien hade s� sent som ig�r f�ljt de tyska baronerna, romanovarnas fr�msta b�lverk, och intog i ett tillst�nd av hurrapatriotism sin plats i kampen mot det bolsjevikiska Ryssland och sina egna massor under separatismens fana. �nnu underligare fenomen upptr�dde l�ngs den h�r v�gen. Den 20 oktober lades grunden till den nya statsbildningen �Syd�stra unionen f�r kosacktrupper, kaukasiska bergsbor och st�ppernas fria folk�. H�r f�rvandlades ledarna f�r kosackerna i Don, Kuban, Tjer och Astrachan, huvudb�lverket f�r imperiets centralism, under loppet av n�gra f� m�nader till passionerade f�rsvarare av den federala principen och f�renade sig p� denna grund med ledarna f�r de muslimska bergsborna och st�ppinv�narna. Den federativa strukturens gr�nser skulle tj�na som barri�r mot bolsjevikfaran fr�n norr. Innan denna kontrarevolution�ra separatism skapade det huvudsakliga �vningsf�ltet f�r inb�rdeskriget mot bolsjevikerna, gick den direkt mot den styrande koalitionen och demoraliserade och f�rsvagade den.
S�ledes uppvisade det nationella problemet, tillsammans med alla andra, ett Medusahuvud mot den provisoriska regeringen p� vilket varje h�rstr� med f�rhoppningar fr�n mars och april hade f�rvandlats till en orm av hat och missn�je.
Bolsjevikpartiet antog inte p� n�got vis den inst�llning i den nationella fr�gan som i det l�nga loppet garanterade dess seger omedelbart efter februarirevolutionen. Detta var sant inte bara i randl�nderna med deras svaga och oerfarna partiorganisationer utan ocks� i centrat i Petrograd. Under kriget hade partiet f�rsvagats och den teoretiska och politiska niv�n hos dess kadrer hade sjunkit, s� att dess officiella ledare �ven i den nationella fr�gan intog en extremt f�rvirrad och halvg�ngen inst�llning fram till Lenins ankomst.
I enlighet med sina traditioner f�rsvarade bolsjevikerna visserligen nationernas r�tt till sj�lvbest�mmande, men mensjevikerna ansl�t sig ocks� i ord till den formeln. De tv� programmens texter f�rblev identiska. Det var fr�gan om makten som var avg�rande och partiets tillf�lliga ledare visade sig helt of�rm�gna att f�rst� den of�rsonliga mots�ttningen mellan bolsjevikparollerna i den nationella fr�gan liksom jordfr�gan och bevarandet av en borgerligt imperialistisk regim, �ven om den var besl�jad i demokratiska former.
Den demokratiska st�ndpunkten fick sitt krassaste uttryck av Stalins penna. Den 25 mars f�rs�kte Stalin i en artikel, som behandlade ett regeringsdekret om avskaffandet av nationella begr�nsningar, formulera den nationella fr�gan i historisk skala. �Den sociala grunden f�r nationellt f�rtryck�, skriver han, �och den makt som inspirerar den �r en jordaristokrati i f�rfall�. Det faktum att nationellt f�rtryck utvecklades utan motstycke under kapitalismens epok f�refaller g� ut�ver den demokratiske f�rfattarens horisont. �I England�, forts�tter han, �d�r jord�gararistokratin delar makten med bourgeoisien och d�r denna aristokratis obegr�nsade makt f�r l�nge sedan upph�rde att existera, �r det nationella f�rtrycket mildare och mindre om�nskligt � naturligtvis bortsett fr�n den omst�ndigheten att det nationella f�rtrycket under krigets g�ng, n�r makten hade �verg�tt i gods�garnas [?] h�nder st�rktes betydligt (undertryckande av Irland och Indien)�. De som �r skyldiga till f�rtrycket av Irland och Indien �r gods�garna som � uppenbarligen i Lloyd Georges person � har er�vrat makten tack vare kriget. �I Schweiz och Nordamerika�, forts�tter Stalin, �d�r det inte finns och aldrig har funnits [?] n�got gods�garv�lde, och d�r makten odelat ligger i bourgeoisiens h�nder, har nationaliteterna utvecklats fritt. Nationellt f�rtryck finner allm�nt talat ingen plats� �. F�rfattaren gl�mmer fullst�ndigt neger-, indian-, immigrant- och kolonialproblemen i F�renta staterna.
Ur denna hoppl�st provinsiella analys, som bara kommer fram till ett f�rvirrat kontrasterande av feodalism mot demokrati, dras rent liberala politiska slutsatser. �Att avf�ra feodal�aristokratin fr�n den politiska scenen och rycka makten fr�n den � det �r precis samma sak som att g�ra slut p� nationellt f�rtryck och skapa de verkliga och n�dv�ndiga f�ruts�tt�ningarna f�r nationell frihet. I den utstr�ckning som den ryska revolutionen har segrat�, skriver Stalin, �har den verkligen skapat dessa f�ruts�ttningar� �. Vi har h�r kanske en mer principiell apologi f�r den imperialistiska �demokratin� �n allt som mensjevikerna har skrivit i detta �mne. Liksom Stalin tillsammans med Kamenev i utrikespolitiken hoppades uppn� en demokratisk fred med hj�lp av en arbetsf�rdelning med den provisoriska regeringen, fann han i inrikespolitiken de �verkliga f�ruts�ttningarna� f�r nationell frihet i prins Lvovs demokrati.
Det var faktiskt f�rst monarkins fall som helt avsl�jade det faktum att inte bara de reaktion�ra gods�garna utan ocks� hela den liberala bourgeoisien, och i dess efterf�ljd hela den sm�borgerliga demokratin tillsammans med arbetarklassens �vre patriotiska skikt, var of�rsonligt fientlig till en genuin j�mlikhet i nationella r�ttigheter � dvs. ett avskaffande av den dominerande nationens privilegier. Hela deras program visade sig bara handla om att mildra, stryka p� kulturell fernissa och demokratiskt besl�ja det storryska herrav�ldet.
P� aprilkonferensen utg�r Stalin, i sitt f�rsvar av Lenins resolution om den nationella fr�gan, formellt fr�n tesen att �nationellt f�rtryck �r det system� de �tg�rder som antas av de imperialistiska kretsarna�. Men han viker med detsamma och oundvikligen av fr�n detta sp�r och g�r tillbaka till sin st�ndpunkt i mars. �Ju mer demokratiskt ett land �r, desto svagare �r dess nationella f�rtryck och vice versa.� S�dan �r talarens egen summering och inte den som han l�nade fr�n Lenin. Det faktum att det demokratiska England f�rtrycker det feodala och av kastsystemet pl�gade Indien f�rsvinner liksom tidigare ur hans begr�nsade blickf�lt. Till skillnad fr�n Ryssland, d�r �en gammal jordaristokrati� har dominerat � forts�tter Stalin � �har det nationella f�rtrycket i England och �sterrike-Ungern aldrig antagit formen av pogromer�. Som om en jordaristokrati �aldrig� dominerade i England och som om den till denna dag inte dominerade i Ungern! Den historiska utvecklingens sammansatta karakt�r, som f�renar �demokrati� med strypandet av svaga nationer, hade f�rblivit en f�rseglad bok f�r Stalin.
Att Ryssland tog form som en stat best�ende av nationaliteter �r resultatet av landets historiska f�rsening. Men f�rsening �r ett komplext begrepp, som oundvikligen �r mot�s�gelsefullt. Det efterblivna landet f�ljer inte i det framskridnas sp�r och tillryggal�gger inte samma avst�nd. I en epok med en v�rldsomsp�nnande ekonomi hoppar de efterblivna nationerna �ver hela rader med mellanliggande stadier efter att ha dragits in i den allm�nna utvecklingskedjan under trycket fr�n de framskridna. Dessutom g�r fr�nvaron av fast uppr�ttade sociala former och traditioner det efterblivna landet � �tminstone inom vissa gr�nser � extremt g�stfritt f�r det senaste inom internationell teknik och internationellt t�nkande. Efterblivenhet upph�r emellertid av denna anledning inte att vara efterblivenhet. Hela utvecklingen f�r en mots�gelsefull och sammansatt karakt�r. En �vervikt f�r historiska extremer h�r till en f�rsenad nations sociala struktur � �vervikt f�r de efterblivna b�nderna och de framskridna arbetarna gentemot bourgeoisiens mellanliggande formationer. En klass uppgifter l�mpas �ver p� en annan. �ven inom den nationella sf�ren faller lotten att rycka upp medeltida kvarlevor p� proletariatet.
Ingenting karakt�riserar s� tydligt den historiska f�rseningen i Ryssland uppfattat som ett europeiskt land som det faktum att landet under 1900-talet var tvunget att likvidera tv�ngs�jordr�ntan och inh�gnaden � dessa tvillingbarbarier, tr�ldomen och ghettot. N�r Ryssland utf�rde dessa uppgifter anv�nde det sig dock, just p� grund av sin f�rsenade utveckling, av nya och ytterst moderna klasser, partier och program. F�r att g�ra slut p� Rasputins id�er och metoder beh�vde det Marx id�er och metoder.
Den politiska praktiken f�rblev naturligtvis betydligt primitivare �n den politiska teorin, eftersom ting �r sv�rare att f�r�ndra �n id�er. Teorin f�rde dock �nd� bara den praktiska handlingens krav till sin slutpunkt. F�r att uppn� frig�relse och kulturell resning tvingades de f�rtryckta nationerna att sammanl�nka sitt �de med arbetarklassens, och d�rf�r m�ste de frig�ra sig fr�n de egna borgerliga och sm�borgerliga partiernas ledning � de m�ste g�ra en l�ng rusning fram�t, dvs. p� den historiska utvecklingens v�g.
Underordnandet av de nationella r�relserna under revolutionens grundl�ggande process, proletariatets kamp f�r makten, uppn�ddes inte med en g�ng, utan i flera stadier � och dessutom p� olika s�tt i olika regioner. De ukrainska, vitryska och tartariska arbetare, b�nder och soldater som var fientliga till Kerenskij, kriget och russifieringen blev d�rigenom, trots sin kompromissledning, allierade till det prolet�ra upproret. Fr�n att vara ett objektivt st�d till bolsjevikerna blev de i ett senare skede f�rpliktigade att ocks� medvetet g� �ver till den bolsjevikiska v�gen. I Finland, Litauen och Estland och i mindre utstr�ckning i Ukraina hade den nationella r�relsens differentiering antagit s� skarpa former i oktober att endast fr�mmande truppers inblandning kunde hindra den prolet�ra revolutionens framg�ng. I den asiatiska �stern, d�r det nationella uppvaknandet �gde rum i mer primitiva former, kunde det endast gradvis och med betydande eftersl�pning komma under proletariatets ledning � faktiskt endast efter det att proletariatet hade er�vrat makten. Om man tar denna komplicerade och mots�gelsefulla process i sin helhet �r slutsatsen uppenbar: Den nationella str�mmen var liksom den agrara p� v�g in i oktoberrevolutionens f�ra.
Massornas o�terkalleliga och oemotst�ndliga �verg�ng fr�n de mest rudiment�ra fr�gorna om politisk, agrar och nationell frig�relse och avskaffande av tr�ldomen till parollen om prolet�rt styre var inte resultatet av �demagogisk� agitation, i f�rv�g uppst�llda scheman eller teorin om den permanenta revolutionen, som liberalerna och kompromissmakarna t�nkte, utan Rysslands sociala struktur och v�rldssituationens villkor. Teorin om den permanenta revolutionen formulerade bara den sammansatta utvecklingen i denna process.
Det �r h�r inte bara fr�ga om enbart Ryssland. Detta underordnande av f�rsenade nationella revolutioner under proletariatets revolution f�ljer en lag som �r giltig v�rlden �ver. Medan krigens och revolutionernas grundl�ggande problem under 1800-talet fortfarande var att garantera en nationell marknad f�r produktivkrafterna, �r v�rt �rhundrades problem att befria dem fr�n de nationella gr�nser som har blivit deras bojor. I bred historisk bem�rkelse �r �sterns nationella revolutioner bara stadier i proletariatets v�rldsrevolution, p� samma s�tt som Rysslands nationella r�relser blev spr�ngbr�dor till sovjetdiktaturen.
Lenin uppfattade med beundransv�rt djupsinne den inneboende revolution�ra kraften i de f�rtryckta nationaliteternas utveckling, b�de i Ryssland och i resten av v�rlden. Den hycklande �pacifism� som p� samma s�tt �f�rd�mer� Japans krig mot Kina med avsikt att f�rslava det och Kinas krig mot Japan f�r sin egen befrielse bem�ttes av inget annat �n f�rakt fr�n Lenin. F�r honom var ett nationellt befrielsekrig, i kontrast till krig f�r imperialistiskt f�rtryck, bara en annan form av den nationella revolution som i sin tur intr�der som en n�dv�ndig l�nk i den internationella arbetarklassens frig�relsekamp.
Denna bed�mning av nationella krig och revolutioner medf�r emellertid inte p� n�got vis att bourgeoisien i de koloniala och halvkoloniala nationerna har en revolution�r uppgift. Tv�rtom v�xer denna bourgeoisie i efterblivna l�nder fr�n sp�d �lder upp som en agentur f�r utl�ndskt kapital och har trots sitt avundsjuka hat mot utl�ndskt kapital alltid hamnat och kommer alltid i varje avg�rande situation att hamna i samma l�ger. Den kinesiska kompradorbourgeoisien �r den koloniala bourgeoisiens klassiska form och Kuomintang dess klassiska parti. Sm�bourgeoisiens �vre kretsar, inklusive intelligentsian, kan ta aktiv och ibland mycket h�gr�stad del i den nationella kampen, men de �r fullst�ndigt of�rm�gna att spela en sj�lvst�ndig roll. Endast arbetarklassen i spetsen f�r nationen kan f�ra antingen en nationell eller agrar revolution till slutet.
Epigonernas och framf�r allt Stalins �desdigra misstag ligger i att de ur Lenins l�ra om den progressivt historiska betydelsen av de f�rtryckta nationernas kamp har dragit slutsatsen att bourgeoisien i de koloniala l�nderna har en revolution�r uppgift. Misslyckandet med att f�rst� revolutionens permanenta karakt�r i en imperialistisk epok, en pedantisk schematisering av utvecklingens g�ng, uppstyckandet av den levande och sammansatta processen i d�da stadier, som med n�dv�ndighet f�rest�lls vara �tskilda i tiden � alla dessa misstag har f�rt Stalin till en vulg�r idealisering av demokratin eller en �demokratisk diktatur�, n�got som i verkligheten inte kan vara n�got annat �n antingen en imperialistisk eller prolet�r diktatur. Steg f�r steg har Stalins grupper fortskridit l�ngs denna v�g till en fullst�ndig brytning med Lenins st�ndpunkt i den nationella fr�gan och deras katastrofala politik i Kina.
I augusti 1927 sade Stalin, i konflikt med oppositionen (Trotskij, Rakovskij och andra), vid ett plenarsammantr�de med bolsjevikernas centralkommitt�: �En revolution i de imperialistiska l�nderna �r en sak, d�r �r bourgeoisien� kontrarevolution�r vid varje stadie av revolutionen� En revolution i koloniala och beroende l�nder �r n�got annat� d�r kan den nationella bourgeoisien vid ett givet stadium och datum st�dja sitt lands revolution�ra r�relse mot imperialismen.�
Med sidokommentarer och nedtoningar, som bara beror p� hans brist p� sj�lvf�rtroende, �verf�r Stalin till den koloniala bourgeoisien samma drag som han utsmyckade den ryska bourgeoisien med i mars. Genom att f�lja sin djupt organiska natur finner Stalins opportunism v�gen genom vilka som helst kanaler och alltid i samma riktning, som om den tvingades av n�gon gravitationslag. Valet av teoretiska argument blir h�r en ren tillf�llighet.
Ur denna �verf�ring av sin marsbed�mning av den provisoriska regeringen till Kinas �nationella� regering uppstod Stalins tre�riga samarbete med Kuomintang. En politik som ledde fram till ett av den moderna historiens mest uppr�rande fakta. I egenskap av lojal vapendragare �tf�ljde epigonernas bolsjevism den kinesiska bourgeoisien �nda fram till den 11 april 1927, dagen f�r dess blodiga massaker p� Shanghaiproletariatet. �Oppositionens grundl�ggande misstag� � s� f�rs�kte Stalin r�ttf�rdiga sitt vapenbr�draskap med Chiang Kai-shek � �ligger i det faktum att den identifierar revolutionen i Ryssland 1905 � i ett imperialistiskt land som f�rtyckte andra folk � med revolutionen i Kina, ett f�rtryckt land�. Det �r f�rv�nande, till och med hos Stalin, att han aldrig har kommit p� tanken att betrakta revolutionen i Ryssland, inte fr�n utg�ngspunkten av nationen som �f�rtrycker andra folk�, utan fr�n utg�ngspunkten av erfarenheterna fr�n dessa �andra folk� i Ryssland, som inte har lidit av mindre f�rtryck �n det kinesiska folket.
I det gigantiska erfarenhetsomr�de som representeras av Ryssland under dess tre revolutioner kan man finna varje variant av nationell kamp och klasskamp utom en: Den i vilken bourgeoisien i n�gon f�rtryckt nation spelade en befriande roll i f�rh�llande till sitt eget folk. Vid varje stadium av sin utveckling var varje gr�nsomr�des bourgeoisie, oberoende av i vilka f�rger den upptr�dde, oundvikligen beroende av de centrala bankerna, trusterna och kommersiella institutionerna, som i allt v�sentligt var agenter f�r hela det ryska kapitalet. Dessa underkastade bourgeoisien russifieringsr�relsen och underkastade breda kretsar av den liberala och demokratiska intelligentsian bourgeoisien. Ju �mognare� en bourgeoisie i gr�nsomr�dena var, desto n�rmare var den bunden till det allm�nna statsmaskineriet. Tagen som helhet spelade bourgeoisien i den f�rtryckta nationen samma roll i f�rh�llande till den h�rskande bourgeoisien som den senare spelade i f�rh�llande till det internationella finanskapitalet. Den komplexa hierarkin med mots�ttningar och beroendef�rh�llanden tog inte under en enda dag bort de tres grundl�ggande solidaritet i kampen mot de upproriska massorna.
Under kontrarevolutionens period (1907�17), n�r ledningen f�r de nationella r�relserna var i h�nderna p� den inhemska bourgeoisien, var de till och med �nnu mer frispr�kiga �n de ryska liberalerna i att s�ka �verenskommelser med den ryska monarkin. Den polska, baltiska, tartariska, ukrainska och judiska bourgeoisien t�vlade med varandra i att uppvisa imperia�listisk patriotism. Efter februarirevolutionen g�mde de sig bakom ryggen p� kadeterna � eller i likhet med kadeterna bakom ryggen p� sina egna nationella kompromissmakare. Bour�geoisien i randnationerna slog in p� separatismens v�g under h�sten 1917, inte i kamp mot nationellt f�rtryck utan i kamp mot den framskridande prolet�ra revolutionen. I slut�summeringen manifesterade de f�rtryckta nationernas bourgeoisie inte mindre fientlighet gentemot revolutionen �n den storryska bourgeoisien.
Denna gigantiska historiska l�rdom fr�n tre revolutioner har emellertid inte l�mnat ett sp�r i medvetandet hos m�nga av dem som tog del i h�ndelserna � framf�r allt inte i Stalins med�vetande. Kompromissmakarnas � dvs. den sm�borgerliga � uppfattning av sambandet mellan klasserna i koloniala nationer, den uppfattning som tog livet av den kinesiska revolutionen 1925�27, har av epigonerna till och med f�rts in i Kommunistiska Internationalens program och omvandlat denna del av programmet till enbart en f�lla f�r �sterns f�rtryckta folk.
F�r att f�rst� den verkliga karakt�ren av Lenins politik i den nationella fr�gan �r det en god id� � i enlighet med kontrasternas metod � att j�mf�ra den med de �sterrikiska social�demokraternas politik. Bolsjevismen baserade sig p� antagandet om ett utbrott av nationella revolutioner som skulle forts�tta under decennier och skolade de avancerade arbetarna i denna anda. Den �sterrikiska socialdemokratin anpassade sig tv�rtom underd�nigt till de h�rskande klassernas politik; den f�rsvarade det tv�ngsm�ssiga samexisterandet av tio nationer i den �sterrikisk-ungerska monarkin och st�ngde samtidigt in dem med vertikala uppdelningar i partiet och fackf�reningarna, och var fullst�ndigt of�rm�gen att uppn� en revolution�r enhet mellan de olika nationaliteternas arbetare. Karl Renner var en bildad Habsburgsfunktion�r, som aldrig f�rtr�ttades i att tr�nga ned i austromarxismens bl�ckhorn i s�kandet efter n�got s�tt att f�ryngra habsburgarnas v�lde � tills han en dag fann sig sj�lv som den �sterrikisk-ungerska monarkins ende teoretiker. N�r de tv� centrala imperierna var krossade f�rs�kte Habsburgsdynastin �ter resa fanan f�r en federation med autonoma nationer under dess spira. Den �sterrikiska socialdemokratins officiella program var grundat p� antagandet om en fredlig utveckling inom monarkins ramar och blev nu p� ett �gonblick monarkins eget program, insvept i den blodiga smutsen fr�n dess fyra krigs�r. Det rostiga rullband som hade sammanbundit tio nationer fl�g i bitar. �sterrike-Ungern f�ll s�nder som resultatet av inre centrifugala tendenser, vilka f�rst�rktes av Versailles kirurgi. Nya stater bildades och gamla �teruppbyggdes. De �sterrikiska tyskarna h�ngde �ver en avgrund. Deras problem var inte l�ngre att bevara sin dominans �ver andra nationer, utan undvika att sj�lva falla under ett fr�mmande ok. Otto Bauer representerade �v�nsterflygeln� inom den �sterrikiska socialdemokratin och ans�g detta vara ett l�mpligt �gonblick att f�ra fram formeln om nationellt sj�lvbest�mmande. Det program som skulle ha inspirerat proletariatets kamp mot habsburgarna och den h�rskande bourgeoisien under de f�reg�ende decennierna f�rdes nu fram som ett instrument f�r den nations sj�lvbevarande som hade dominerat ig�r, men som idag befann sig i fara fr�n de befriade slaviska folkens sida. P� samma s�tt som den �sterrikiska socialdemokratins reformistiska program p� ett �gonblick hade blivit det str� som den drunknande monarkin f�rs�kte gripa tag i, skulle nu sj�lvbest�mmandets formel, som stympats av dessa austromarxister, bli r�ddningsplankan f�r den tysk-�sterrikiska bourgeoisien.
Den 3 oktober 1918, n�r saken inte l�ngre p� minsta s�tt var beroende av dem, �erk�nde� de socialdemokratiska deputeradena i riksr�det storsint r�tten till sj�lvbest�mmande f�r folken i det tidigare imperiet. Den 4 oktober antog ocks� de borgerliga partierna sj�lvbest�mmandets program. Efter att p� detta s�tt ha �vertr�ffat de tysk-�sterrikiska imperialisterna med en dag �tertog socialdemokraterna omedelbart sin avvaktande politik, eftersom det fortfarande var os�kert vilken v�ndning saker och ting skulle ta och vad Wilson skulle s�ga. F�rst den 13 oktober, n�r arm�ns och monarkins slutgiltiga sammanbrott hade skapat � med Otto Bauers ord � �den revolution�ra situation f�r vilken v�rt nationella program var utformat�, reste austromarxisterna fr�gan om sj�lvbest�mmande i praktisk form. De hade nu sannerligen inget att f�rlora. �Med sammanbrottet f�r dess h�rskande �ver andra nationer�, f�rklarar Bauer helt �ppet, �ans�g den tyska nationella bourgeoisien att dess historiska uppdrag var slutf�rt, f�r vars skull de frivilligt hade genomlidit separationen fr�n det tyska fosterlandet�. S�ledes sattes nu det nya programmet i omlopp, eftersom det hade upph�rt att vara farligt f�r f�rtryckarna och inte f�r att det var beh�vligt f�r de f�rtryckta. De besuttna klasserna hade historiskt sett drivits in i ett h�rn och fann sig f�rpliktade att juridiskt erk�nna den nationella revolutionen, och austromarxisterna fann det vara ett passande tillf�lle att legitimera den teoretiskt. Det h�r var en mogen revolution, sade dem, l�glig och historiskt f�rberedd � hur som helst �r allt redan �ver. Socialdemokratins sj�l ligger h�r framf�r oss, som om den vore en �ppen hand!
Det var helt annorlunda med den sociala revolutionen, som inte kunde hoppas p� n�got erk�nnande fr�n de besuttna klasserna. Den m�ste uppskjutas, schackras med och ber�vas all glans. Eftersom imperiet hade splittrats upp l�ngs de svagaste, dvs. de nationella s�mmarna, drog Otto Bauer f�ljande slutsats om revolutionens karakt�r: �Det var inte alls n�gon social utan en nationell revolution.� I verkligheten hade r�relsen fr�n allra f�rsta b�rjan haft ett djupt socialrevolution�rt inneh�ll. Dess �rent nationella� karakt�r illustreras t�mligen v�l av det faktum att �sterrikes besuttna klasser �ppet inbj�d ententen att ta hela arm�n som f�ngar. Den tyska bourgeoisien b�nf�ll den italienske generalen att er�vra Wien med italienska trupper!
Detta vulg�ra och pedantiska �tskiljande av den nationella formen fr�n det sociala inneh�llet i den revolution�ra processen, som om de utgjorde tv� sj�lvst�ndiga historiska stadier � vi ser h�r hur n�ra Stalin Otto Bauer hamnar! � hade ett extremt nyttigt �ndam�l. Dess syfte var att r�ttf�rdiga socialdemokratins samarbete med bourgeoisien i dess kamp mot faran f�r en social revolution.
Om man anv�nder Marx formel om att revolutionen �r historiens lokomotiv, intar austro�marxismen st�llningen som broms. Till och med efter monarkins faktiska sammanbrott var socialdemokratin, som kallats att delta i regeringen, fortfarande of�rm�gen att besluta sig f�r ett brott med den gamla Habsburgsminist�ren. Den �nationella revolutionen� begr�nsade sig till att f�rst�rka de gamla ministrarna med statssekreterare. F�rst efter den 9 oktober, d� den tyska revolutionen hade kastat ut hohenzollrarna, f�reslog de �sterrikiska socialdemokraterna riksr�det att utropa en republik och skr�mde in sina borgerliga bundsf�rvanter i beslutet med massornas r�relse, inf�r vilken de sj�lva redan sk�lvde in i m�rgen. �De kristna socialisterna�, s�ger Otto Bauer med fr�ck ironi, �som den 9 och 10 november fortfarande stod p� monarkins sida, best�mde sig den 11 november f�r att upph�ra med sitt motst�nd� �. Under tv� hela dagar befann sig socialdemokratin framf�r svarthundramonarkins parti! Alla m�nsklighetens heroiska legender bleknar inf�r denna revolution�ra dj�rvhet.
Mot sin vilja intog den �sterrikiska socialdemokratin automatiskt fr�n revolutionens b�rjan sin plats i spetsen f�r staten, liksom de ryska mensjevikerna och socialistrevolution�rerna hade gjort. I likhet med dem fruktade den �ver allt annat sin egen makt. I koalitionsregeringen f�rs�kte socialdemokraterna uppta en s� liten plats som m�jligt. Otto Bauer f�rklarar det p� f�ljande s�tt: �Det faktum att socialdemokraterna i b�rjan bara kr�vde ett blygsamt deltagande i regeringen korresponderade fr�mst med revolutionens rent nationella karakt�r.� Dessa m�nniskor avgjorde inte fr�gan om makten p� grundval av det verkliga styrkef�rh�llandet, de revolution�ra r�relsernas styrka, de h�rskande klassernas bankrutt och partiets politiska inflytande, utan genom en pedantisk liten etikett med �rent nationell revolution�, som n�gra snusf�rnuftiga knappologer klistrat p� de faktiska h�ndelserna.
Karl Renner v�ntade ut stormen i st�llningen som riksr�dets f�rste sekreterare. De andra socialdemokratiska ledarna omvandlade sig till assistenter �t de borgerliga ministrarna. Med andra ord g�mde sig socialdemokraterna under skrivborden. Massorna var emellertid inte tillfredsst�llda med att f�da sig med det nationella skalet p� den n�t vars sociala k�tt austro�marxisterna r�ddade undan �t bourgeoisien. Arbetarna och soldaterna knuffade ut de borgerliga ministrarna och tvingade socialdemokraterna att komma fram ur sina g�mst�llen. Den oers�ttlige teoretikern Otto Bauer f�rklarar ocks� detta: �Enbart de f�ljande dagarnas h�ndelser, som drev �ver den nationella revolutionen till den sociala revolutionens sida, �kade v�r tyngd i regeringen.� �versatt till ett begripligt spr�k: Under massornas anstormning tvingades socialdemokraterna att krypa fram under skrivborden.
Detta f�r�ndrade dock inte f�r ett �gonblick deras funktion. De tog makten men bara f�r att inleda ett krig mot romantik och �ventyrligheter, med vilka ben�mningar dessa sykofanter nu betecknade samma sociala revolution som hade ��kat deras tyngd i regeringen�. Om dessa austromarxister 1918 framg�ngsrikt uppfyllde sin historiska mission, som �nglavakter f�r att skydda Wiens Kreditanstalt fr�n proletariatets revolution�ra romantik, �r det endast d�rf�r att de inte m�tte n�got hinder fr�n ett verkligt revolution�rt parti.
De tv� stater som var sammansatta av nationaliteter, Ryssland och �sterrike-Ungern, har med sina allra senaste �den f�rseglat skillnaderna mellan bolsjevism och austromarxism. Under ett och ett halvt decennium predikade Lenin, i of�rsonlig konflikt med alla schatteringar av stor�rysk chauvinism, r�tten f�r alla f�rtryckta nationer att avskilja sig fr�n tsarernas imperium. Bolsjevikerna beskylldes f�r att efterstr�va Rysslands uppl�sning, men denna dj�rvt revolu�tion�ra formulering av det nationella problemet vann �t bolsjevikpartiet det of�rst�rbara f�rtroendet fr�n de sm� och f�rtryckta folken i Tsarryssland. I april 1917 sade Lenin: �Om ukrainarna ser att vi har en sovjetrepublik kommer de inte att avskilja sig, men om vi har en Miljukovrepublik kommer de att g�ra det.� I detta fick han r�tt. Historien har tillhandah�llit en oj�mf�rlig unders�kning av de tv� politiska st�ndpunkterna i den nationella fr�gan. Medan �sterrike-Ungern, vars proletariat var skolat i andan av en feg halvg�ngen politik, helt gick i bitar under en formidabel omskakning, och dessutom togs initiativet i den h�r processen huvudsakligen av det socialdemokratiska partiets nationella avdelningar, bildades i Ryssland p� tsarismens ruiner en ny stat best�ende av nationaliteter, som av bolsjevikpartiet har sammansvetsats b�de ekonomiskt och politiskt.
Vad som �n blir Sovjetunionens vidare �den � och den �r fortfarande l�ngt ifr�n en lugn hamn � kommer Lenins nationella politik att finna sin plats bland m�nsklighetens eviga skatter.
Varje ytterligare dag med krig uppl�ste fronten, f�rsvagade regeringen och skadade landets internationella st�llning. I b�rjan av oktober ig�ngsatte den tyska marinen och flyget aktiva operationer i Finska viken. De baltiska matroserna k�mpade modigt f�r att f�rs�ka skydda v�gen till Petrograd. Men de f�rstod tydligare och grundligare �n n�gon annan frontenhet den djupa mots�ttningen i deras st�llning som f�rtrupper i en revolution och ofrivilliga deltagare i ett imperialistiskt krig och de s�nde via radiostationerna p� sina skepp ut ett rop p� internationell revolution�r hj�lp till alla fyra v�derstrecken. �Angripna av �verl�gsna tyska styrkor kommer v�r flotta att g� under i oj�mn kamp. Inget av v�ra skepp kommer att dra sig ur striden. Den f�rtalade och baktalade flottan kommer att g�ra sin plikt� men inte p� order av en ynklig rysk Bonaparte, som styr genom revolutionens t�lmodiga uth�rdande� inte i namn av v�ra h�rskares f�rdrag med de allierade, som l�gger bojor p� den ryska frihetens h�nder��. Nej, men i namn av f�rsvaret av inloppen till revolutionens eldh�rd Petrograd. �I den stund n�r �stersj�ns v�gor f�rgas av v�ra br�ders blod, medan vattnet sluter sig kring deras kroppar, h�jer vi v�r r�st: F�rtryckta folk �ver hela v�rlden! Res revoltens fana!�
Dessa ord om strider och offer var inte tomma. Eskadern hade f�rlorat skeppet Slava och retirerade efter striden. Tyskarna hade intagit Moonsundsarkipelagen. �nnu ett blad i krigets bok hade v�nts. Regeringen beslutade sig f�r att anv�nda det nya milit�ra nederlaget som f�rev�ndning att flytta huvudstaden. Denna gamla id� d�k upp vid varje l�mpligt tillf�lle. Det var inte f�r att de h�rskande kretsarna hyste n�gon s�rskild tillgivenhet f�r Moskva, men de hatade Petrograd. Den monarkistiska reaktionen, liberalerna och demokratin � alla str�vade i tur och ordning efter att degradera huvudstaden, f� den p� kn� och sl� ner den. De mest extrema patrioterna hatade nu Petrograd med ett mycket bittrare hat �n vad de k�nde f�r Berlin.
Fr�gan om att evakuera huvudstaden togs upp som n�got som m�ste genomf�ras med extra�ordin�r br�dska. Bara tv� veckor avsattes f�r �verf�randet av regeringen, tillsammans med f�rparlamentet. Det beslutades ocks� att under kortast m�jliga tid evakuera de fabriker som arbetade f�r f�rsvaret. Den centrala exekutivkommitt�n skulle som �privatinstitution� f� reda sig b�st den kunde.
Planens anstiftare bland kadeterna f�rstod att bara en f�rflyttning av regeringen inte skulle l�sa deras problem, men de r�knade med att efter�t inta den revolution�ra smittans s�te med hunger, sjukdom och utmattning. En inre blockad av Petrograd var redan i full g�ng. Fabrikerna ber�vades best�llningar, br�nsletillf�rseln hade skurits ned med tre fj�rdedelar, livsmedelsministeriet hejdade boskap som var p� v�g till huvudstaden och frakter hade stoppats l�ngs Marinskijbanan.
Den stridslystne Rodzianko, som var ordf�rande i den riksduma som slutligen hade uppl�sts av regeringen i b�rjan av oktober, talade helt �ppet i den liberala Moskvatidningen Utro Rossij om den milit�ra fara som hotade huvudstaden. �Jag s�ger till mig sj�lv, Gud hj�lpe henne, Gud hj�lpe Petrograd� En farh�ga uttrycktes i Petersburg f�r att de centrala institutionerna [dvs. sovjeterna etc.] skulle krossas. P� det svarade jag att det skulle gl�dja mig mycket om dessa institutioner krossades, eftersom de inte har f�rt n�got annat �n ont med sig f�r Ryssland.� Visserligen skulle ocks� den baltiska flottan krossas genom intagandet av Petrograd, men Rodzianko hade inget att anf�ra mot det heller: �Skeppen d�r �r fullst�ndigt f�rd�rvade.� Tack vare att kammarherren inte kunde h�lla tunga f�r tand fick folket denna chans att f� reda p� det �dla och borgerliga Rysslands innersta tankar.
Rysslands charge d�affaires rapporterade fr�n London att det brittiska marinh�gkvarteret, trots alla uppmaningar, inte ans�g det m�jligt att underl�tta situationen f�r sin allierade i �stersj�n. Det var inte bara bolsjevikerna som tolkade detta svar som att de allierade, tillsammans med de patriotiska �vre kretsarna i sj�lva Ryssland, bara s�g f�rdelar f�r den gemensamma saken i ett tyskt slag mot Petrograd. Arbetarna och soldaterna betvivlade inte � s�rskilt inte efter Rodziankos bek�nnelse � att regeringen medvetet f�rberedde sig f�r att skicka dem till Ludendorff och Hoffmann f�r att l�ra sig en l�xa.
Den 6 oktober antog soldatsektionen, med en dittills inte sk�dad enh�llighet, den resolution som framlagts av Trotskij: �Om den provisoriska regeringen �r of�rm�gen att f�rsvara Petrograd, m�ste den antingen m�kla fred eller ge plats �t en annan regering.� Arbetarna var inte mindre of�rsonliga. De betraktade Petrograd som sin f�stning. Deras revolution�ra f�rhoppningar var sammanbundna med staden. De hade inte f�r avsikt att ge upp Petrograd. Kompromissmakarna var � sin sida skr�mda av den milit�ra faran, evakueringen, soldaternas och arbetarnas missn�je och hela befolkningens upphetsning och bl�ste till alarm: Vi f�r inte �verl�mna Petrograd �t �dets nycker. Regeringen b�rjade dra sig tillbaka, �vertygad om att ett f�rs�k till evakuering skulle m�ta motst�nd fr�n alla h�ll: Vi var inte s� oroade, f�rst�r ni, f�r v�r egen s�kerhet som �ver fr�gan om en m�tesplats f�r den framtida konstituerande f�r�samlingen. Inte heller denna st�ndpunkt kunde de beh�lla. Inom loppet av mindre �n en vecka tvingades regeringen tillk�nnage att den sj�lv inte bara avs�g att stanna i Vinterpalatset, utan som tidigare f�reslog att sammankalla den konstituerande f�rsamlingen i Tauriska palatset. Detta tillk�nnagivande f�r�ndrade inget i den milit�ra och politiska situationen, men det avsl�jade �nnu en g�ng den politiska makten hos Petrograd, som ans�g sig kallat att g�ra slut p� Kerenskijs regering och inte skulle l�ta denna regering fly utanf�r dess murar. Det var endast bolsjevikerna som senare v�gade �verf�ra huvudstaden till Moskva. De genomf�rde det utan minsta sv�righet d�rf�r att det f�r dem verkligen var en strategisk f�rflyttning. De kunde inte ha n�got politiskt sk�l att fly fr�n Petrograd.
Den �ngerfulla deklarationen om huvudstadens f�rsvar gjordes av regeringen efter krav fr�n kompromissmajoriteten i en kommission inom ryska republikens r�d eller �f�rparlamentet�. Denna underbara institution hade lyckats bli f�dd. Plechanov, som �lskade sk�mt och visste hur man sk�mtade, kallade detta kraftl�sa och kortlivade republikens r�d f�r �det lilla huset p� kycklingf�tter�.[6] Politiskt �r denna definition inte alls felaktig. Det �r bara n�dv�ndigt att till�gga att f�rparlamentet, f�r att vara ett litet hus, f�rs�g sig med en ganska bra framsida: Det magnifika Marinskijpalatset, som tidigare hade skyddat rikets ministerr�d, st�lldes till dess f�rfogande. Kontrasten mellan detta eleganta palats och Smolnyjinstitutet, som var nedg�nget och genompyrt av soldatdunster, gjorde ett stort intryck p� Suchanov: �Mitt ibland detta magnifika�, bek�nner han, �ville man vila, gl�mma arbete och strid, hunger och krig, ruin och anarki, landet och revolutionen�. Det fanns dock mycket lite tid kvar f�r vila och gl�mska.
Den s� kallade �demokratiska� majoriteten i f�rparlamentet bestod av 308 m�n: 120 socialist�revolution�rer, bland dem ungef�r 20 v�nstersocialistrevolution�rer, 60 mensjeviker av olika schatteringar och 66 bolsjeviker; d�refter kom kooperat�rerna, delegaterna fr�n b�ndernas exekutivkommitt� etc. De besuttna klasserna tilldelades 156 platser, av vilka kadeterna besatte n�stan h�lften. Tillsammans med kooperat�rerna, kosackerna och de t�mligen konservativa medlemmarna i Kerenskijs exekutivkommitt�, kom h�gerflygeln n�ra att bli en majoritet i ett antal fr�gor. F�rdelningen av platser i det lilla bekv�ma huset p� kycklingben stod s�ledes i flagrant mots�ttning till alla de avg�rande uttryck f�r folkets vilja som hade f�rekommit i st�derna eller p� landsbygden. Dessutom samlade Marinskijpalatset, i mot�s�ttning till den tr�kiga och gr�a representation som �terfanns i sovjeterna och p� andra h�ll, �nationens blomma� inom sina v�ggar. I den utstr�ckning som f�rparlamentets medlemmar inte var beroende av valkonkurrensens tillf�lligheter, lokala inflytanden och provinsiella preferenser, hade varje socialgrupp och parti skickat sina mest framst�ende ledare. Den personliga sammans�ttningen var, f�r att citera Suchanov, �utomordentligt briljant�. N�r f�rparlamentet samlades till sin f�rsta session lyftes en tyngd, s�ger Miljukov, fr�n m�nga skeptikers hj�rtan: �Det skulle vara bra om den konstituerande f�rsamlingen inte var s�mre �n s� h�r.� Nationens blomma s�g p� sig sj�lv i palatsspeglarna med stor tillfredst�llelse och f�rsummade att l�gga m�rke till att den var of�rm�gen att b�ra frukt.
N�r Kerenskij �ppnade detta republikens r�d den 7 oktober f�rbigick han inte tillf�llet att p�peka, att �ven om regeringen besatt �den fullst�ndiga makten�, var den inte desto mindre beredd att lyssna p� �varje verkligt v�rdefullt r�d�. Det betydde att �ven om regeringen var absolut, hade den inte upph�rt att vara kultiverad. I presidiet, som bestod av fem medlemmar med Avksentiev som ordf�rande, erbj�ds en plats �t bolsjevikerna: Den f�rblev obesatt. Regiss�rerna f�r denna �mkliga och olyckliga komedi var hj�rt�ngsliga. Hela intresset under dess trista �ppnande, en gr� och regnig dag, koncentrerades till bolsjevikernas kommande handlingar. I Marinskijpalatsets korridorer var, enligt Suchanov, ett �sensationellt rykte� i luften: �Trotskij har vunnit med en majoritet p� tv� eller tre r�ster� och bolsjevikerna kommer med en g�ng att dra sig tillbaka fr�n f�rparlamentet.� I verkligheten antogs beslutet om att demonstrativt dra sig tillbaka fr�n Marinskijpalatset den 5 oktober vid ett m�te med bolsjevikfraktionen med alla r�ster utom en. S� stor hade v�ndningen till v�nster varit under de f�reg�ende tv� veckorna! Enbart Kamenev f�rblev trogen sin ursprungliga st�ndpunkt � eller snarare han ensam v�gade f�rsvara den. I en s�rskild deklaration, adresserad till centralkommitt�n, beskrev Kamenev �ppet den kurs som antagits som �mycket farlig f�r partiet�. Os�kerheten om bolsjevikernas avsikter orsakade en viss oro i f�rparlamentet. Det var inte s� mycket ett sammanbrott f�r regimen man befarade utan en �skandal� inf�r �gonen p� de allierade diplomaterna, som majoriteten just hade h�lsat med ett l�mpligt smatter av patriotiska appl�der. Suchanov �terger hur man skickade iv�g en officiell person � Avksentiev sj�lv � till bolsjevikerna f�r att i f�rv�g ta reda p�: Vad kommer att h�nda? �Knappast n�gonting�, svarade Trotskij, �knappast n�gonting, bara ett litet skott fr�n en pistol�. Efter sammantr�dets �ppnande erbj�ds Trotskij, p� grundval av stadgar som �vertagits fr�n riksduman, tio minuter f�r ett s�rskilt tillk�nnagivande i bolsjevikfraktionens namn. En sp�nd tystnad r�dde i salen. Deklarationen b�rjade med att fastsl� att regeringen f�r n�rvarande var lika lite legitim som den hade varit f�re den demokratiska konferensen, som hade f�rutsatts vara sammankallad f�r att tygla Kerenskij, och att representanterna f�r de besuttna klasserna var n�rvarande i detta provisoriska r�d till ett antal som de inte hade n�gon som helst r�tt till. Om bourgeoisien verkligen f�rberedde f�r att en konstituerande f�rsamling skulle m�tas om en och en halv m�nad, skulle deras ledare f�r n�rvarande inte ha n�gon anledning att s� vildsint f�rsvara regeringens brist p� legitimitet �ven inf�r denna f�rfalskade representation. �K�rnan i det hela �r att de borgerliga klasserna har beslutat sig f�r att annullera den konstituerande f�rsamlingen.� Slaget var v�lriktat och h�gerflygeln protesterade desto h�gljuddare. Utan att avvika fr�n deklarationens text f�rd�mde talaren industri-, jordbruks- och livsmedelspolitiken. Det skulle vara om�jligt att anta n�gon annan politik, �ven om man medvetet f�resatte sig som m�l att driva massorna till uppror. �Id�n om att uppge den revolution�ra huvudstaden till de tyska trupperna� accepterar vi som en naturlig l�nk i en allm�n politik, som �r utformad f�r att fr�mja� en kontrarevolution�r sammansv�rjning.� H�r �vergick protesten i en storm. Rop om Berlin, tyskt guld och det f�rseglade t�get � och mot denna allm�nna bakgrund, som bitar av en trasig flaska i gyttjan, f�rol�mpningar i form av svordomar. N�got liknande h�rdes aldrig under de mest passionerade konflikterna i Smolnyj, trots att det var smutsigt, nedg�nget och �verallt nedspottat av soldater. �Vi beh�ver bara ge oss in bland det fina s�llskapet i Marinskijpalaset�, skriver Suchanov, �f�r att med en g�ng �teruppliva den atmosf�r av tredje klassens krog som �verv�gde i riksduman med dess inskr�nkta medborgarskap�.
Efter att ha funnit sin v�g genom dessa explosioner av hat, som v�xlade med stunder av tystnad, avslutade talaren: �Nej, bolsjevikfraktionen tillk�nnager att vi har ingenting alls gemensamt med denna mot folket f�rr�diska regering och detta r�d f�r tyst medgivande �t kontrarevolutionen� N�r vi drar oss tillbaka fr�n detta provisoriska r�d, manar vi arbetarna, soldaterna och b�nderna i hela Ryssland att vara p� sin vakt och f�rbli modiga. Petrograd �r i fara! Revolutionen �r i fara! Folket �r i fara!� Vi v�nder oss till folket. All makt till sovjeterna!� N�r talaren steg ned fr�n tribunen l�mnade de f� grupperna av bolsjeviker hallen ackompanjerade av f�rbannelser. Efter en uppr�rd stund drog majoriteten en suck av l�ttnad. Bara bolsjevikerna gick ut. Nationens blomma f�rblev p� sina poster. Kompromissmakarnas v�nster hukade sig lite under ett slag som inte tycktes vara riktat mot dem sj�lva. �Vi, bolsjevikernas n�rmaste grannar�, bek�nner Suchanov, �satt d�r fullst�ndigt f�rskr�ckta av allt som hade h�nt�. Dessa obefl�ckade riddare av ordet k�nde att ordens tid hade passerat.
Utrikesministern Teresjtjenko informerade i ett hemligt telegram de ryska ambassad�rerna om �ppnandet av f�rparlamentet: �Det f�rsta sammantr�det f�rgick h�ndelsel�st med undantag f�r en skandal som skapades av bolsjevikerna.� Den historiska brytningen mellan proletariatet och bourgeoisiens statsmekanism uppfattades av dessa m�nniskor enbart som en �skandal�. Den borgerliga pressen missade inte tillf�llet att sporra regeringen genom h�nvisningar till bolsjevikernas beslutsamhet: De v�rdnadsv�rda ministrarna kommer bara att kunna leda landet ut ur anarkin, n�r de �f�rv�rvar s� mycket beslutsamhet och handlingsvilja som �terfinns hos kamrat Trotskij�. Som om det vore en fr�ga om enskilda m�nniskors beslutsamhet och vilja och inte klassers historiska �den! Som om uts�llandet av m�nniskor och karakt�rer f�rsigg�r oberoende av historiska uppgifter. �De talade och handlade�, skrev Miljukov om bolsjevikernas tillbakadragande fr�n f�rparlamentet, �som m�nniskor vilka k�nde en makt bakom sig och visste att morgondagen tillh�rde dem�.
F�rlusten av Moonsunds�arna, den v�xande faran f�r Petrograd och bolsjevikernas tillbaka�dragande fr�n f�rparlamentet och ut till gatan, tvingade kompromissmakarna att t�nka efter betr�ffande krigets fortsatta utveckling. Efter tre dagars diskussion, d�r krigs- och marin�ministern och arm�organisationens kommissarier och delegater deltog, kom den centrala exekutivkommitt�n slutligen till ett r�ddande beslut: �Att insistera p� att representanter f�r den ryska demokratin till�ts n�rvara vid dem allierades Pariskonferens.� Efter f�rnyade anstr�ngningar uts�g man Skobelev till delegat. Detaljerade instruktioner drogs upp: Fred utan annektioner eller skadest�nd, neutralisering av sund och kanaler, inklusive Suez- och Panama�kanalerna � geografiskt hade kompromissmakarna en vidare utblick �n politiskt, avskaffande av hemlig diplomati och gradvis nedrustning. Den centrala exekutivkommitt�n f�rklarade att syftet med dess delegat till Pariskonferensen var �att ut�va tryck p� de allierade�. Tryck fr�n Skobelev p� Frankrike, Storbritannien och F�renta Staterna! Kadettidningen st�llde en f�rgiftad fr�ga: �Vad kommer Skobelev att g�ra om de allierade utan vidare ceremonier avvisar hans villkor? Kommer han att hota dem med �nnu en appell till hela v�rldens folk?� Kompromissmakarna hade l�nge rodnat �ver den d�r gamla appellen.
Medan den centrala exekutivkommitt�n hade f�r avsikt att p�tvinga F�renta Staterna neutralisering av Panamakanalen, visade den sig i verkligheten till och med vara of�rm�gen att ut�va tryck p� Vinterpalatset. Den 12 oktober skickade Kerenskij ett utf�rligt brev till Lloyd George, vilket var fullt av v�nliga f�rebr�elser, sorgesamma klagom�l och gl�dande l�ften. Fronten �r, sade han, �i ett b�ttre tillst�nd �n den var f�rra v�ren�. Naturligtvis har den defaitistiska propagandan � p� detta s�tt klagar den ryske premi�rministern inf�r en britt gentemot de ryska bolsjevikerna � f�rhindrat utf�randet av alla uppgjorda planer, men det kan inte vara tal om fred. Regeringen k�nner bara till en fr�ga: �Hur ska kriget forts�ttas!� Det beh�ver inte till�ggas att som handpenning f�r sin patriotism bad Kerenskij om krediter.
Efter att f�rparlamentet hade blivit av med bolsjevikerna f�rlorade de inte heller n�gon tid f�r att �teruppta kriget. Den 10 oktober �ppnades debatten om hur man skulle f�rb�ttra arm�ns stridsf�rm�ga. Dialogen upptog tre modl�sa sammantr�den och utvecklades enligt ett variationsl�st schema. Vi m�ste �vertyga arm�n om att den k�mpar f�r fred och demokrati, sade v�nstern. Vi m�ste inte �vertyga utan tvinga, sade h�gern. Ni har inget att tvinga med; f�r att kunna tvinga m�ste ni f�rst �tminstone delvis �vertyga, svarade kompromissmakarna. I fr�ga om att �vertyga �r bolsjevikerna starkare �n ni, svarade kadeterna. B�da sidor hade r�tt, men en drunknande man har ocks� r�tt n�r han ger ifr�n sig ett skrik innan han sjunker.
Den 18 oktober kom den avg�rande stund som enligt sakernas natur inget i v�rlden kunde �ndra. Socialistrevolution�rernas formulering fick 95 r�ster mot 127, med 50 nedlagda. H�gerns formulering fick 135 r�ster mot 139. F�rv�ning! Det fanns ingen majoritet! I hela hallen r�dde, enligt tidningsredog�relserna, allm�n r�relse och f�rvirring. Trots sin enighet kring m�let visade sig nationens blomma vara of�rm�gen att till och med fatta ett platonskt beslut om den mest br�dskande fr�gan f�r det nationella livet. Det var ingen tillf�llighet. Samma sak upprepades dag f�r dag i kommissionerna och plenarsammantr�dena kring alla andra fr�gor. �siktsfragmenten kunde fogas samman. Alla grupperna levde p� bedr�gliga skuggbilder av politiska tankar: sj�lva t�nkandet var fr�nvarande. Kanske hade det f�ljt med bolsjevikerna ut p� gatan?� F�rparlamentets �terv�ndsgr�nd var hela regimens �terv�ndsgr�nd.
Att �ter �vertyga arm�n var sv�rt, men att tvinga den var ocks� om�jligt. Efter ett nytt utfall fr�n Kerenskij mot �stersj�flottan, som just hade g�tt igenom en strid och gjort f�rluster, skickade en matroskongress ett krav till den centrala exekutivkommitt�n att de skulle avl�gsna �en person som van�rar och f�rst�r den stora revolutionen med sitt skaml�sa politiska m�ssande� fr�n den provisoriska regeringens stab. Det var f�rsta g�ngen som Kerenskij hade h�rt ett s�dant spr�k fr�n matroserna. Regionalkommitt�n f�r arm�n, flottan och ryska arbetare i Finland fungerade som en suver�n makt och f�rsenade regeringens godstransporter. Kerenskij hotade sovjetkommissarierna med arrestering. Svaret blev: Regionalkommitt�n antar lugnt den provisoriska regeringens utmaning. Kerenskij svarade inte. Egentligen befann sig �stersj�flottan redan i ett tillst�nd av uppror. P� fronten till lands hade saker och ting �nnu inte g�tt s� l�ngt, men de r�rde sig i samma riktning. Livsmedels�situationen f�rs�mrades snabbt under oktober. Bef�lhavaren f�r den norra fronten rappor�terade att hunger ��r huvudorsaken till arm�ns moraliska uppl�sning�. Samtidigt som kompromissmakarnas �vre kretsar fortsatte att f�rs�kra � nu visserligen bara bakom ryggen p� soldaterna � att arm�ns stridsf�rm�ga f�rb�ttrades, f�rde de l�gre skikten, regemente f�r regemente, fram krav p� publicering av de hemliga f�rdragen och ett omedelbart freds�erbjudande. Kommissarien f�r den v�stra fronten, Zjdanov, rapporterade under de f�rsta dagarna i oktober: �St�mningen �r extremt alarmerande, med tanke p� det kommande kalla v�dret och f�rs�mringen av livsmedlen� Bolsjevikerna noterar definitivt framg�ngar.�
Regeringsinstitutionerna vid fronten h�ngde i luften. Kommissarien f�r den andra arm�n rapporterade att milit�rdomstolarna inte fungerade d�rf�r att soldatvittnena v�grade att framtr�da och vittna. �De �msesidiga f�rbindelserna mellan bef�lsstaben och soldaterna �r f�rbittrade. Officerarna beskylls f�r att dra ut p� kriget.� Soldaternas fientlighet gentemot regeringen och bef�lsstaben hade f�r l�nge sedan utstr�ckts ocks� till arm�kommitt�erna, som inte hade f�rnyats sedan revolutionens b�rjan. �ver huvudet p� kommitt�erna skickade regementena delegater till Petrograd, till sovjeten, f�r att klaga �ver den oh�llbara situationen i skyttegravarna, d�r de levde utan br�d, kl�der och tro p� kriget. Vid den rum�nska fronten, d�r bolsjevikerna var mycket svaga, v�grade hela regementen att skjuta. �Inom tv� eller tre veckor kommer soldaterna sj�lva att deklarera vapenvila och l�gga ned sina vapen.� Delegaterna fr�n en av divisionerna rapporterade: �Soldaterna har beslutat sig f�r att bege sig hem med den f�rsta sn�n.� Delegaterna f�r den 133 arm�k�ren framf�rde f�ljande hot vid ett plenarsammantr�de med Petrogradsovjeten: �Om det inte blir n�gon verklig kamp f�r fred kommer soldaterna sj�lva att ta makten och deklarera vapenvila.� Kommissarien f�r den andra arm�n rapporterade till krigsministern: �Det �r inte s� lite tal om att de i och med det kalla v�drets ankomst kommer att �verge sina st�llningar.�
Fraterniseringen, som i det n�rmaste hade upph�rt efter julidagarna, b�rjade �ter och �kade snabbt. Inte bara tillf�llen n�r soldaterna arresterade officerare utan ocks� m�rdandet av de mer hatade b�rjade m�ngdubblas. Detta utf�rdes n�stan offentligt inf�r �gonen p� soldaterna. Ingen ingrep: majoriteten ville inte och den lilla minoriteten v�gade inte. M�rdaren lyckades alltid g�mma sig: Han drunknade och f�rsvann i soldatmassan. En av generalerna skrev: �Vi griper krampaktigt efter det ena eller det andra, ber om n�got slags mirakel, men majoriteten av oss f�rst�r att det redan �r ute med allt hopp om r�ddning.�
Genom att blanda slughet med dumhet fortsatte de patriotiska tidningarna att skriva om ett forts�ttande av kriget, en offensiv och seger. Generalerna skakade sina huvuden; n�gra av dem st�mde tvetydigt in. �Bara fullst�ndigt galna m�nniskor�, skrev baron Budberg, bef�lhavare f�r en k�r n�ra Dvinsk, den 7 oktober, �kan f�r n�rvarande dr�mma om en offensiv�. Redan n�sta dag tvingades han skriva i samma dagbok: �H�pen och f�rskr�ckt �ver att motta order om en offensiv inte senare �n den 20 oktober.� H�gkvarteret trodde inte p� n�got och ryckte p� axlarna �t allt, men gjorde upp planer f�r en ny operation. Det fanns inte s� f� generaler som s�g det sista hoppet om r�ddning i en upprepning i stor skala av Kornilovs experiment med Riga: Dra in arm�n i strid och f�rs�k nedbringa ett nederlag i huvudet p� revolutionen.
P� initiativ av krigsministern Verchovskij beslutades att �verf�ra de �ldsta �rsklasserna till reserven. J�rnv�garna kved under b�rdan av dessa �terv�ndande soldater. I de �verfulla vagnarna brast fj�drarna och golven f�ll igenom. Det f�rb�ttrade inte st�mningen bland dem som l�mnats kvar. �Skyttegravarna bryter samman�, skriver Budberg, �kommunikationsskyttegravarna �r �versv�mmade; det �r avfall och exkrement �verallt� Soldaterna v�grar r�tt och sl�tt att arbeta med att st�da skyttegravarna� Det �r avskyv�rt att t�nka p� vart detta kommer att leda n�r v�ren kommer och allt b�rjar ruttna och uppl�sas.� I ett tillst�nd av f�rbittrad overksamhet v�grade soldaterna i klungor till och med att genomg� preventiv vaccinering. �ven det blev ett slags kamp mot kriget.
Efter f�f�nga f�rs�k att h�ja arm�ns stridsf�rm�ga genom att minska dess numer�r, kom Verchovskij pl�tsligt till slutsatsen att enbart fred kunde r�dda landet. Vid en privat konferens med kadetledarna, vilka denne unge och naive minister f�rest�llde sig kunna f� �ver p� sin sida, tecknade Verchovskij en bild av arm�ns materiella och andliga sammanbrott: �Varje f�rs�k att f�rl�nga kriget kan bara medf�ra en katastrof�. Kadeterna kunde inte f�rst� det, men medan de andra f�rblev tysta ryckte Miljukov f�raktfullt p� axlarna: �Rysslands �ra�, �lojalitet mot de allierade�� Bourgeoisiens ledare, som inte trodde p� ett enda av dessa ord, str�vade envist efter att begrava revolutionen under de ruiner och likstaplar som kriget skulle efterl�mna. Verchovskij avsl�jade ett visst m�tt av politisk dj�rvhet. Utan att informera eller varna regeringen framtr�dde han den 20 oktober inf�r f�rparlamentets kommission och tillk�nnagav n�dv�ndigheten av en omedelbar fred, med eller utan de allierades medgivande. Han angreps vid privata samtal ursinnigt av alla de som var oense med honom. Den patriotiska pressen skrev att krigsministern �hade hoppat upp p� fotsteget till kamrat Trotskijs vagn�. Burtsev antydde f�rekomsten av tyskt guld. Verchovskij skickades iv�g p� semester. Vid �ppenhj�rtiga samtal sade patrioterna: Egentligen har han r�tt. Budberg var tvungen att �ven tala f�rsiktigt i sin dagbok: �Ur aspekten att h�lla v�rt ord�, skrev han, ��r f�rslaget naturligtvis besv�rligt, men utifr�n Rysslands egoistiska intressen �r det kanske det enda som erbjuder ett hopp om en r�ddande utv�g�. I f�rbifarten bek�nde baronen sin avund inf�r de tyska generalerna, som ��det har givit den stora turen att bli upphovsm�n till segrar�. Han f�ruts�g inte att det skulle bli de tyska generalernas tur n�sta g�ng. Inte ens de skickligaste bland dessa m�nniskor f�ruts�g n�got. Bolsjevikerna f�ruts�g mycket och detta var deras styrka.
Tillbakadragandet fr�n f�rparlamentet br�nde i folkets �gon de sista broar som f�rband upprorets parti med det officiella samh�llet. Med f�rnyad energi � m�lets n�rhet f�rdubblar styrkan � bedrev bolsjevikerna sin agitation, en agitation som kallades demagogi av fienden d�rf�r att den f�rde ut det som de sj�lva g�mde i kanslierna och privatkontoren i det fria. �vertygelsef�rm�gan i detta of�rtr�ttliga evangelium v�xte fram ur det faktum att bolsjevikerna f�rstod den objektiva utvecklingens g�ng, underordnade sin politik under den, inte var r�dda f�r massorna och obetingat trodde p� sin egen sanning och seger. Folket tr�ttnade aldrig p� att h�ra dem. Massorna k�nde ett behov av att st� n�ra tillsammans. Var och en ville pr�va sig sj�lv genom andra och alla fortsatte att sp�nt och uppm�rksamt iaktta hur en och samma tanke kunde utvecklas i deras skiftande medvetanden, med sina olika nyanser och s�rdrag. Otaliga folksamlingar stod kring cirkusar och andra stora byggnader, d�r de mer popul�ra bolsjevikerna v�nde sig till dem med de senaste argumenten och uppmaningarna.
Antalet ledande agitatorer hade minskat kraftigt i oktober. F�rst och fr�mst saknades Lenin � b�de som agitator och �nnu mer som omedelbar daglig inspiration. Hans enkla och djupa generaliseringar, som s� varaktigt infogades i massornas medvetande, hans tydliga s�tt att tala, som uppsnappats fr�n folket och sedan �terf�rdes, saknades sorgligt nog. Den f�rst�klassige agitatorn Zinovjev saknades. Efter att ha h�llit sig undan fr�n straff f�r �tal om �uppror� i juli, v�nde han sig best�mt mot oktoberupproret och drog sig f�ljaktligen tillbaka fr�n de praktiska handlingarna under hela den kritiska perioden. Den oers�ttlige propagandisten Kamenev, partiets erfarne politiske instrukt�r, f�rd�mde upprorspolitiken, trodde inte p� seger, s�g katastrofer framf�r sig och drog sig dystert tillbaka in i skuggorna. Sverdlov var av naturen organisat�r snarare �n agitator och upptr�dde ofta p� massm�ten, d�r hans j�mna, kraftiga och of�rtr�ttliga basr�st ing�t lugnt f�rtroende. Stalin var varken agitator eller talare. Han upptr�dde aldrig som talesman vid partikonferenser, men upptr�dde han s� mycket som en enda g�ng vid revolutionens massm�ten? I dokumenten och memoarerna har inget vittnesb�rd bevarats.
En lysande agitation utf�rdes av Volodarskij, Lasjevitj, Kollontaj, Tjudnovskij och efter dem av tjogtals agitatorer av l�gre kaliber. M�nniskor lyssnade med intresse och sympati � och de mogna ocks� men med en viss nedl�tenhet � till Lunatjarskij, en skicklig talare som visste hur man framst�ller fakta och generaliseringar, patos och sk�mt, men som inte gjorde anspr�k p� att leda n�gon. Han beh�vde sj�lv ledas. Allt eftersom revolutionen n�rmade sig bleknade Lunatjarskij snabbt och f�rlorade sina f�rgrika effekter.
Suchanov s�ger om Petrogradsovjetens president[7]: �Slitande sig fr�n arbetet i det revolu�tion�ra h�gkvarteret for han fr�n Obuchovskijfabriken till Trubotjenij, fr�n Putilovverken till �stersj�varven, fr�n ridakademien till kasernerna och tycktes tala samtidigt p� alla platser. Varje Petrogradarbetare och -soldat k�nde till honom och h�rde honom personligen. Hans inflytande � b�de bland massorna och vid h�gkvarteret var �verv�ldigande. Han var centralgestalten under dessa dagar och huvudhj�lten i detta remarkabla blad i historien.�
Oj�mf�rligt mer effektiv under den h�r sista perioden f�re upproret var dock den molekyl�ra agitation som bedrevs av namnl�sa arbetare, matroser och soldater, som vann anh�ngare en efter en, br�t ned de sista tvivlen och �vervann de sista tvekandena. Dessa m�nader med feberaktigt politiskt liv hade skapat otaliga kadrer i de l�gre skikten och skolat hundra- och tusentals oslipade diamanter som var vana att betrakta politiken under- och inte ovanifr�n och av just denna anledning bed�mde fakta och m�nniskor med en sk�rpa som inte alltid var tillg�nglig f�r talare av den akademiska typen. Petersburgsarbetarna stod i fr�msta ledet � f�dda prolet�rer som hade producerat en typ av agitatorer och organisat�rer med extraordin�rt revolution�rt lynne och en h�g politisk kultur, sj�lvst�ndiga i t�nkande, ord och handling. Snickare, mont�rer, smeder, fackf�reningarnas och fabrikernas l�rare, hade redan kring sig sin skola och sina elever, de framtida uppbyggarna av sovjetrepubliken. �stersj�matroserna, n�ra stridskamrater till Petersburgsarbetarna � som i betydande utstr�ckning utgick ur deras mitt � f�rde fram en brigad av agitatorer som med storm tog de efterblivna regementena, grevskapsst�derna och musjikernas byar. En generaliserande formel som kastats ut i Cirque Moderne av n�gon av de revolution�ra ledarna antog k�tt och blod i hundratals t�nkande huvuden och f�rdes p� s� s�tt runt hela landet.
Massan kunde inte l�ngre t�la de vacklande, tvivelaktiga och neutrala i sin mitt. Den str�vade efter att f� tag p� alla f�r att attrahera, �vertyga och er�vra. Fabrikerna slog sig ihop med regementena f�r att skicka delegater till fronten. Kasernerna kom i f�rbindelse med arbetarna och b�nderna i omgivningen. I st�derna l�ngs fronten f�rekom en �ndl�s rad av m�ten, konferenser och konsultationer, vid vilka soldaterna och matroserna f�rde sina aktiviteter i samklang med arbetarnas och b�ndernas. Det var p� detta s�tt som den efterblivna vitryska fronten vanns �ver till bolsjevismen.
P� platser d�r den lokala partiledningen var obeslutsam och ben�gen att v�nta, som exempelvis i Kiev, Voronesj och vid m�nga andra punkter, f�ll massorna inte s�llan in i ett passivt tillst�nd. F�r att r�ttf�rdiga sin politik pekade ledarna p� den depressiva st�mning som de sj�lva hade skapat. � andra sidan: �Ju mer best�mda och modiga hans maningar till uppror var�, skriver Povolzjskij, en av Kasanagitatorerna, �desto mer f�rtroendefull och hj�rtlig blev soldatmassans inst�llning till talaren�.
Petrograds och Moskvas fabriker och regementen knackade nu mer entr�get p� byarnas tr�portar. Arbetarna slog sig samman f�r att skicka delegater till sina hemprovinser. Regemen�tena antog resolutioner som manade b�nderna att st�dja bolsjevikerna. Arbetarna vid fabriker inne i staden f�retog pilgrimsf�rder till de omgivande byarna, distribuerade tidningar och lade grunden till bolsjevikceller. Fr�n dessa rundturer �terkom de med en �terspegling av bonde�krigets flammor i sina �gon.
Bolsjevismen tog landet i besittning. Bolsjevikerna blev en obetvinglig kraft. Folket var med dem. Stadsdumorna i Kronstadt, Tsaritsyn, Kostroma och Sjuja, som valts med allm�n r�str�tt, var helt i h�nderna p� bolsjevikerna. Bolsjevikerna erh�ll 52 procent av r�sterna vid ett val till Moskvas distriktsdumor. I det fj�rran och stillsamma Tomsk, liksom i det helt industril�sa Samara, dominerade bolsjevikerna i duman. Av fyra medlemmar i grevskapet Schl�sselburgs zemstvof�rsamling var tre bolsjeviker. I zemstvof�rsamlingen i grevskapet Ligovskij fick bolsjevikerna 50 procent av r�sterna. Det var inte lika gynnsamt �verallt, men p� alla h�ll f�r�ndrades det i samma riktning. Bolsjevikpartiets relativa vikt var i snabb tillv�xt.
Massornas bolsjevisering visade sig emellertid bra mycket tydligare i klassorganisationerna. Fackf�reningarna i huvudstaden omfattade �ver en halv miljon arbetare. Mensjevikerna k�nde sj�lva att de var en kvarleva fr�n flydda dagar, �ven om de fortfarande innehade administrationen av vissa fackf�reningar. Oavsett vilka delar av proletariatet som bildar en organisation och oavsett vilka dess omedelbara syften var kom den oundvikligen fram till bolsjevikiska slutsatser. Det var ingen tillf�llighet: Fackf�reningarna, fabrikskommitt�erna, arbetarklassens ekonomiska och kulturella f�reningar, b�de permanenta och tillf�lliga, tvingades av hela situationen och vid varje individuellt problem som uppstod att resa en och samma fr�ga: Vem �r herre i huset?
Arbetarna i artillerifabrikerna, som sammankallats till konferens f�r att reglera sina f�rbindelser med administrationen, beslutade att de b�st kunde reglera dem genom en sovjetregering. Det var inte l�ngre bara en formel utan ett program f�r ekonomisk r�ddning. N�r de nalkades makten, nalkades arbetarna ocks� allt konkretare industrins problem. Artillerikonferensen uppr�ttade �ven ett centrum f�r studiet av metoder f�r �verg�ng fr�n ammunitionsfabriker till fredlig produktion.
Moskvakonferensen f�r fabriks- och verkstadskommitt�er f�rklarade att den lokala sovjeten i framtiden skulle avg�ra alla strejkkonflikter genom dekret, med sin egen auktoritet �ppna de anl�ggningar som st�ngts av lockouterna och genom att s�nda sina egna delegater till Sibirien och Donetsb�ckenet garantera kol och s�d till fabrikerna. Petrogradkonferensen f�r fabriks- och verkstadskommitt�er �gnade sin uppm�rksamhet �t jordfr�gan och drog efter en rapport av Trotskij upp ett manifest till b�nderna: Proletariatet k�nner sig inte bara vara en s�rskild klass, utan ocks� som folkets ledare.
Den allryska konferensen f�r fabriks- och verkstadskommitt�er, som m�ttes under andra h�lften av oktober, reste fr�gan om arbetarkontroll som ett nationellt problem: �Arbetarna �r mer intresserade �n �garna av anl�ggningarnas korrekta och oavbrutna verksamhet.� Arbetarkontroll ��r i hela landets intresse och b�r st�djas av de revolution�ra b�nderna och den revolution�ra arm�n�. Denna resolution, som �ppnade d�rren till en ny ekonomisk ordning, antogs av representanter f�r alla industrif�retag i Ryssland, med bara fem r�ster mot och nio nedlagda. De f� individer som avstod var gamla mensjeviker som inte l�ngre var f�rm�gna att f�lja sitt eget parti, men �nnu saknade mod att �ppet resa sina h�nder f�r den bolsjevikiska revolutionen. I morgon kommer de att g�ra det.
De demokratiska kommunstyrelserna, som nyligen skapats, dog bort tillsammans med regeringsmaktens organ. De viktigaste uppgifterna, som att garantera vatten, ljus, br�nsle och livsmedel till st�derna, f�ll alltmer p� sovjeterna och andra arbetarorganisationer. Fabrikskommitt�n vid elverket i Petrograd rusade runt staden och omgivningarna f�r att ena g�ngen jaga fram kol och den andra olja till turbinerna och fick fram detta genom kommitt�er vid andra anl�ggningar som handlade i mots�ttning till �gare och administration.
Nej, sovjeternas regering var inte en chim�r, en godtycklig konstruktion eller ett p�hitt av partiteoretiker. Den v�xte oemotst�ndligt fram underifr�n ur industrins s�nderfall, �garnas of�rm�ga och massornas behov. Sovjeterna hade i verkligheten blivit en regering. F�r arbetarna, soldaterna och b�nderna fanns ingen annan v�g. Det fanns ingen tid kvar f�r att argumentera och spekulera om en sovjetregering: den m�ste f�rverkligas.
Vid den f�rsta sovjetkongressen i juni hade det beslutats att sammankalla kongressen var tredje m�nad. Den centrala exekutivkommitt�n hade emellertid inte bara misslyckats med att sammankalla den andra konferensen i tid, utan hade visat en ben�genhet att inte alls sammankalla den f�r att undvika att konfronteras med en fientlig majoritet. Den demokratiska konferensens huvuduppgift hade varit att tr�nga ut sovjeterna och ers�tta dem med organ f�r �demokratin�. Detta hade dock inte varit s� enkelt. Sovjeterna hade inte f�r avsikt att bereda plats f�r n�gon.
Den 21 september, vid den demokratiska konferensens avslutning, h�jde Petrogradsovjeten sin r�st f�r det skyndsamma sammankallandet av en sovjetkongress. En resolution i denna anda antogs efter rapport av Trotskij och en g�st fr�n Moskva, Bucharin, formellt grundad p� n�dv�ndigheten att g�ra sig beredd f�r �en ny v�g av kontrarevolution�. Deras plan f�r en defensiv, som skulle staka ut v�gen f�r den kommande offensiven, litade till sovjeterna som de enda organisationer som var f�rm�gna att f�ra kampen. Resolutionen kr�vde att sovjeterna skulle st�rka sin st�llning bland massorna. D�r makten de facto redan �r i deras h�nder, ska de inte i n�got fall l�ta den glida iv�g. De revolution�ra kommitt�er som skapades under Kornilovdagarna m�ste f�rbli beredda till handling. �F�r att f�rena och samordna alla sovjeters handlingar i deras kamp mot den framskridande faran och avg�ra den revolution�ra maktens organisationsproblem �r det omedelbara sammankallandet av en sovjetkongress n�dv�ndigt.� S�ledes f�r oss en resolution om sj�lvf�rsvar direkt till n�dv�ndigheten att st�rta regeringen. Agitationen kommer fr�n och med nu och �nda fram till upprorets �gonblick att bedrivas kring denna politiska grundtanke.
Delegaterna fr�n sovjeterna till den demokratiska konferensen reste n�sta dag fr�gan om en sovjetkongress inf�r den centrala exekutivkommitt�n. Bolsjevikerna kr�vde att kongressen skulle sammankallas inom tv� veckor och f�reslog, eller snarare hotade, att f�r detta �ndam�l skapa ett s�rskilt organ som vilade p� Petersburgs- och Moskvasovjeterna. Egentligen f�redrog de att kongressen sammankallades av den gamla centrala exekutivkommitt�n. Det skulle undanr�ja br�k om kongressens legitimitet och g�ra det m�jligt att st�rta kompromiss�makarna med deras egen medverkan. Bolsjevikernas halvt kamouflerade hot var verknings�fullt. Ledarna f�r den centrala exekutivkommitt�n ville �nnu inte riskera att bryta med sovjetlegaliteten, utan f�rklarade att de inte skulle anf�rtro n�gon att uppfylla deras plikter. Kongressen sammankallades till den 20 oktober � inom mindre �n en m�nad.
Provinsdelegaterna hade emellertid inte mer �n avrest f�rr�n ledarna f�r den centrala exekutivkommitt�n pl�tsligt fick upp �gonen f�r det faktum att kongressen skulle vara ol�glig � den skulle dra bort lokala partiarbetare fr�n valkampanjen och d�rmed skada den konstituerande f�rsamlingen. Deras verkliga r�dsla var att kongressen skulle visa sig som en m�ktig maktpretendent, men de bevarade en diplomatisk tystnad om detta. Den 26 september skyndade sig Dan att framl�gga ett f�rslag om att uppskjuta kongressen till den centrala exekutivkommitt�ns byr�, utan att bekymra sig om de n�dv�ndiga f�rberedelserna.
Dessa patentdemokrater var minst av allt bekymrade �ver demokratins element�ra principer. De hade precis lyckats annullera resolutionen fr�n en demokratisk konferens, vilken de sj�lva hade f�rordat, som avvisade en koalition med kadeterna. Nu visade de upp sitt suver�na f�rakt f�r sovjeterna med b�rjan i Petrogradsovjeten, p� vars skuldror de hade lyfts upp till sina taburetter. Hur skulle de, n�r allt kom omkring, utan att �verge sitt f�rbund med bourgeoisien, kunna ta n�gon notis om f�rhoppningarna och kraven fr�n de tiotals miljoner arbetare, soldater och b�nder som tog parti f�r sovjeterna?
Trotskij besvarade Dans f�rslag genom att fastsl� att kongressen skulle sammankallas �nd�, om inte med stadgeenliga s� med revolution�ra medel. Den vanligtvis s� underd�niga byr�n v�grade den h�r g�ngen att f�lja med l�ngs v�gen till en statskupp i sovjeterna, men detta lilla nederlag tvingade l�ngt ifr�n konspirat�rerna att l�gga ned sina vapen. Tv�rtom tycktes det driva dem vidare. Dan fann ett inflytelserikt st�d i den centrala exekutivkommitt�ns milit�rsektion, som beslutade att �tillfr�ga� organisationerna vid fronten om huruvida en kongress skulle sammankallas eller ej � dvs. huruvida de skulle genomf�ra ett beslut som tv� g�nger antagits av det h�gsta sovjetorganet. Under tiden �ppnade kompromissmakarnas press en kampanj mot kongressen. I detta var socialistrevolution�rerna s�rskilt ursinniga. �Skall en kongress inkallas eller inte?� skrev Djelo Naroda. �Den kan inte ha n�got att s�ga om l�sningen av maktfr�gan� Kerenskijs regering kommer hur som helt inte att underkasta sig.� Vad kommer den inte att underkasta sig? fr�gade Lenin. �Sovjeternas makt, arbetarnas och b�ndernas makt, som Djelo Naroda, f�r att h�lla j�mna steg med progrommakarna och antisemiterna, monarkisterna och kadeterna, kallar Trotskijs och Lenins makt.�
B�ndernas exekutivkommitt� f�rklarade � sin sida att sammankallandet av kongressen var �farligt och icke �nskv�rt�. En f�rvirring grundad p� illvilja �verv�gde s�ledes i sovjeternas �vre kretsar. Delegater fr�n kompromisspartierna reste runt i landet och mobiliserade de lokala organisationerna mot en kongress som officiellt hade sammankallats av det h�gsta sovjetorganet. Den centrala exekutivkommitt�ns officiella organ tryckte dag efter dag resolutioner mot kongressen som antagits p� befallning av de ledande kompromissmakarna � som visserligen bar mycket imponerande namn men som var helt och h�llet inspirerade av det gamla februarisp�ket. Izvestija begravde sovjeterna i en ledarartikel och f�rklarade att de var tempor�ra barrikader, som borde f�rflyttas s� snart den konstituerande f�rsamlingen kr�ner �den nya strukturens byggnad�.
Bolsjevikerna togs minst av alla p� s�ngen av denna agitation mot kongressen. Den 24 september hade partiets centralkommitt� beslutat, utan att f�rlita sig p� n�got handlande fr�n den centrala exekutivkommitt�n, att s�tta ig�ng en kampanj f�r kongressen underifr�n genom de lokala sovjeterna och frontorganisationerna. Bolsjevikerna delegerade Sverdlov till att sitta i den centrala exekutivkommitt�ns officiella kommission om sammankallandet � eller snarare sabotaget � av kongressen. Under hans ledning mobiliserades partiets lokalorganisationer och genom dem ocks� sovjeterna. Den 27 september kr�vde alla revolution�ra institutioner i Reval att f�rparlamentet omedelbart skulle uppl�sas och en sovjetkonferens omedelbart sammankallas f�r bildandet av en regering; de lovade dessutom h�gtidligt att st�dja den �med alla styrkor och all materiel som �terfinns i f�stningen�. M�nga lokala sovjeter, med b�rjan i Moskvadistrikten, f�reslog att uppgiften att sammankalla kongressen skulle dras tillbaka ur den centrala exekutivkommitt�ns h�nder. Gentemot resolutionerna fr�n de arm�kommitt�er som motsatte sig kongressen fl�t krav p� dess inkallande in fr�n bataljoner, regementen, k�rer och lokala garnisoner. �Sovjetkongressen m�ste gripa makten och inte v�ja f�r n�got�, s�ger ett massm�te med soldater i Kysjtin i Ural. Soldaterna i Novgorodprovinsen uppmanade b�nderna att ta del i kongressen och inte bry sig om resolutionen fr�n b�ndernas exekutivkommitt�. Provinssovjeter, grevskapssovjeter � �ven de i de mest avl�gsna h�rn av landet � fabriker, gruvor, regementen, slagskepp, jagare, krigssjukhus, m�ten, en bilavdelning i Petrograd, en ambulanspatrull i Moskva � alla kr�vde de regeringens avg�ng och maktens �verf�rande till sovjeterna.
Bolsjevikerna n�jde sig inte med denna agitationskampanj, utan skapade en viktig organisatorisk grund genom att sammankalla en kongress f�r sovjeterna i den norra regionen, best�ende av 150 delegater fr�n 23 platser. Det var ett v�lber�knat slag! Den centrala exekutivkommitt�n f�rklarade under ledning av sina stora m�stare i sm�aff�rer denna norra kongress f�r en privatkonferens. En handfull mensjevikiska delegater v�grade att delta i kongressens arbete och stannade enbart �f�r informationssyfte�. Som om det med en br�kdel kunde f�rminska betydelsen av en kongress vid vilken sovjeterna i Petrograd och dess f�rst�der, Moskva, Kronstadt, Helsingfors och Reval var representerade � dvs. b�da huvudst�derna, marinbef�stningarna, �stersj�flottan och de garnisoner som omgav Petrograd. Kongressen � vilken avsiktligt gavs en milit�r anstrykning � �ppnades av Antonov och �gde rum under ordf�randeskap av f�nrik Krylenko, partiets b�ste agitator vid fronten och den framtida bolsjevikiske �verbef�lhavaren. I centrum f�r den av Trotskij avgivna politiska rapporten stod fr�gan om regeringens nya f�rs�k att f�rflytta de revolution�ra regementena fr�n Petrograd: Kongressen kommer inte att till�ta �Petrograds avv�pning och strypandet av sovjeten�. Fr�gan om Petrogradgarnisonen �r ett element i den grundl�ggande fr�gan om makten. �Hela folket r�star f�r bolsjevikerna; folket litar p� oss och ger oss tillst�nd att gripa makten.� Den resolution som f�reslogs av Trotskij l�d: �Stunden har kommit n�r fr�gan om centralregeringen� enbart kan avg�ras av ett beslutsamt och enh�lligt upptr�dande av alla sovjeter.� Denna n�ra p� osminkade uppmaning till uppror antogs med alla r�ster och tre nedlagda.
Lasjevitj manade de andra sovjeterna att f�lja Petrograds exempel och skaffa sig kontroll �ver lokalgarnisonerna. Den lettiske delegaten Peterson utlovade fyrtiotusen lettiska skarpskyttar f�r f�rsvaret av sovjeternas kongress. Detta tillk�nnagivande av Peterson, som h�lsades med h�nf�relse, var ingen tom fras. Bara n�gra dagar senare tillk�nnagav de lettiska regementenas sovjet: �Endast ett folkligt uppror� kan m�jligg�ra �verf�randet av makten till sovjeterna.� Den 13 oktober uts�nde krigsskeppens radiostationer �ver hela landet maningen fr�n den norra kongressen att f�rbereda en allrysk sovjetkongress. �Soldater, matroser, b�nder, arbetare! Det �r er plikt att �vervinna alla hinder� �.
Partiets centralkommitt� f�reslog bolsjevikdelegaterna till den norra kongressen, att de med h�nsyn till den stundande sovjetkongressen inte skulle l�mna Petrograd. Enskilda delegater begav sig, efter direktiv fr�n en byr� som valts av kongressen, till arm�organisationerna och lokalsovjeterna f�r att avl�gga rapport � med andra ord f�rbereda provinserna f�r uppror. Den centrala exekutivkommitt�n s�g en m�ktig apparat v�xa upp bredvid sig som vilade p� Petro�grad och Moskva och samtalade med landet genom slagskeppens radiostationer och som var redo att i varje �gonblick ers�tta det skr�pliga h�gsta sovjetorganet i fr�ga om samman�kallandet av kongressen. Sm�aktiga organisatoriska knep kunde h�r inte vara kompromiss�makarna till n�gon hj�lp.
Denna kamp f�r och emot kongressen gav i m�nga omr�den den sista impulsen till sovjeter�nas bolsjevisering. I en rad efterblivna provinser, exempelvis Smolensk, fick bolsjevikerna, antingen ensamma eller tillsammans med v�nstersocialistrevolution�rerna, sin f�rsta majoritet f�rst under den h�r kampanjen f�r kongressen eller vid valen av delegater. Till och med vid den sibiriska sovjetkongressen lyckades bolsjevikerna i mitten av oktober att med v�nster�socialistrevolution�rerna skapa en permanent majoritet, som med l�tthet satte sin pr�gel p� de lokala sovjeterna. Den 15 oktober erk�nde Kievsovjeten, med 159 r�ster mot 28, med 3 nedlagda, den kommande sovjetkongressen som �det suver�na maktorganet�. Den 16 oktober f�rklarade sovjetkongressen f�r den nordv�stra regionen i Minsk � dvs. vid v�stfrontens centrum � sammankallandet av kongressen som om�jligt att uppskjuta. Den 18 oktober h�ll Petrogradsovjeten val till den kommande kongressen: 443 r�ster avgavs f�r bolsjeviklistan (Trotskij, Kamenev, Volodarskij, Jurenev och Lasjevitj), f�r socialistrevolution�rerna 162 � alla v�nstersocialistrevolution�rer, som lutade �t bolsjevikerna, och f�r mensjevikerna 44. Under Krestinskijs ordf�randeskap kr�vde en sovjetkongress i Ural, d�r 80 av 110 delegater var bolsjeviker, i 223 900 organiserade arbetares namn att sovjetkongressen skulle samman�kallas p� utsatt datum. Samma dag, den 19 oktober, kom en allrysk konferens f�r fabriks- och verkstadskommitt�er, den mest direkta och otvivelaktiga representationen f�r hela landets proletariat, ut f�r ett omedelbart �verf�rande av makten till sovjeterna. Den 20 oktober f�rklarade Ivanovo-Voznesensk att alla sovjeter i provinsen befann sig �i ett tillst�nd av �ppen och skoningsl�s kamp mot den provisoriska regeringen� och manade dem att sj�lv�st�ndigt l�sa sina omr�dens industriella och administrativa problem. Bara en r�st h�jdes mot denna resolution, som innebar st�rtandet av de lokala myndigheterna, med en nedlagd. Den 22 oktober publicerade bolsjevikpressen en ny lista med 56 organisationer som kr�vde ett �verf�rande av makten till sovjeterna. De bestod alla av folkets genuina massor, i betydande utstr�ckning bev�pnade massor.
Denna allsm�ktiga bemanningslista �ver den kommande revolutionens avdelningar hindrade inte Dan fr�n att rapportera till den centrala exekutivkommitt�ns byr�, att utav 917 existerande sovjetorganisationer hade bara 50 g�tt med p� att skicka delegater och de hade gjort det �utan n�gon entusiasm�. Det �r l�tt att f�rst� att de f� sovjeter som fortfarande ans�g det n�dv�ndigt att rapportera sina k�nslor till den centrala exekutivkommitt�n betraktade kongressen utan entusiasm. En �verv�ldigande majoritet av de lokala sovjeterna och arm�kommitt�erna hade helt enkelt struntat i den centrala exekutivkommitt�n.
�ven om kompromissmakarna hade avsl�jats och komprometterat sig med dessa f�rs�k att sabotera kongressen, v�gade de inte slutf�ra arbetet. N�r det stod fullst�ndigt klart att de inte kunde undvika en kongress, gjorde de en abrupt helomv�ndning och manade alla lokal�organisationer att v�lja delegater till kongressen f�r att inte ge bolsjevikerna en majoritet. Den centrala exekutivkommitt�n hade emellertid vaknat upp f�r sent och fann sig sj�lv tvingad att endast tv� eller tre dagar f�re utsatt datum uppskjuta kongressen till den 25 oktober.
Tack vare denna sista man�ver fr�n kompromissmakarna erh�ll februariregimen och det borgerliga samh�llet en ov�ntad period av n�d � vilken de emellertid inte l�ngre var kapabla att utvinna n�gra betydelsefulla f�rdelar av. Dessa ytterligare fem dagar blev till stor nytta f�r bolsjevikerna. Fienden erk�nde detta senare. �Uppskjutandet av framtr�dandet�, s�ger Miljukov, �togs till vara av bolsjevikerna, f�rst och fr�mst till att f�rst�rka deras st�llning bland Petersburgsarbetarna och -soldaterna. Trotskij upptr�dde vid m�ten i Petrograd�garnisonens olika enheter. Den st�mning som skapades av honom exemplifieras av det faktum att de medlemmar i exekutivkommitt�n, Skobelev och Gotz, som framtr�dde efter honom i Semenovskijregementet inte till�ts tala.�
Denna v�ndning i Semenovskijregementet, vars namn hade skrivits med illavarslande bok�st�ver i revolutionens historia, hade ett slags symbolisk inneb�rd. I december 1905 var det semenovtsij som utf�rde huvudarbetet med att sl� ned upproret i Moskva. Regementets bef�lhavare general Min gav ordern: �Tag inga f�ngar.� Vid j�rnv�gssektionen Moskva-Golutvino sk�t semenovtsij 150 arbetare och tj�nstem�n. General Min smickrades av tsaren f�r sin heroiska g�rning och d�dades under h�sten 1906 av den socialistrevolution�ra kvinnan Konopliannikova. Insn�rjda i dessa gamla traditioner hade Semenovskijregementet h�llit st�nd l�ngre �n majoriteten av gardets enheter. Dess rykte om �p�litlighet� var s� starkt att regeringen, trots Skobelevs och Gotz sorgliga misslyckande, envist fortsatte att r�kna med semenovtsij �nda fram till dagen f�r upproret och till och med efter�t.
Fr�gan om sovjetkongressen f�rblev den centrala politiska fr�gan under de fem veckor som �tskilde den demokratiska konferensen fr�n oktoberupproret. Vid sj�lva konferensen hade bolsjevikernas deklaration proklamerat den kommande sovjetkongressen som landets h�gsta organ. �Endast s�dana beslut och f�rslag fr�n den nuvarande kongressen� kan finna v�gen till att f�rverkligas, som ratificeras av den allryska kongressen f�r arbetar-, bonde- och soldatdeputerade.� Den resolution som f�rordade en bojkott av f�rparlamentet, vilken st�ddes av den ena h�lften av medlemmarna i centralkommitt�n mot den andra h�lften, f�rklarade: �Vi g�r fr�gan om v�rt partis deltagande i f�rparlamentet direkt avh�ngigt de �tg�rder som den allryska sovjetkongressen kommer att vidta f�r att skapa en revolution�r regering.� Detta �beropande av sovjetkongressen genomstr�mmar n�stan utan undantag alla bolsjevik�dokument under den h�r perioden.
Med bondekrigets uppblossande, de allt bittrare nationella r�relserna, det allt djupare samman�brottet, fronten i s�nderfall och regeringen i uppl�sning, var sovjeterna p� v�g att bli de skapande krafternas enda st�d. Varje fr�ga f�rvandlades till en fr�ga om makten och maktproblemet ledde direkt till sovjetkongressen. Denna kongress m�ste ge svar p� alla fr�gor och bland dem fr�gan om den konstituerande f�rsamlingen.
Inte ett enda parti hade dragit tillbaka parollen om den konstituerande f�rsamlingen och detta innefattar ocks� bolsjevikerna. N�stan om�rkligt under revolutionens g�ng hade denna demokratiska huvudparoll, som under ett och ett halvt �rtionde hade givit f�rg �t massornas hj�ltemodiga kamp, blivit blek och vissnad, p� n�got s�tt malts mellan kvarnstenar, blivit ett tomt skal, en naken form utan inneh�ll, en tradition och inte en framtidsutsikt. Det fanns inget mystiskt i denna process. Revolutionens utveckling hade n�tt punkten f�r en direkt strid mellan bourgeoisien och proletariatet, de tv� grundl�ggande klasserna i samh�llet. En konstituerande f�rsamling kunde inte ge vare sig den ena eller andra n�got. Sm�bourgeoisien i st�derna och p� landet kunde bara spela en underst�djande och sekund�r roll i denna konflikt. De var hur som helst of�rm�gna att sj�lva gripa makten. Om de f�reg�ende m�naderna hade bevisat n�got var det detta. �nd� kunde sm�bourgeoisien fortfarande vinna majoritet i en konstituerande f�rsamling � och de vann faktiskt en majoritet, som det visade sig. Till vilket syfte? Endast f�r syftet att inte veta vad de skulle g�ra med den. Det avsl�jar den formella demokratins bankrutt under en djup historisk kris. Det visar emellertid traditionernas styrka; till och med p� tr�skeln till den sista striden hade inget av l�gren �nnu avsvurit sig den konstituerande f�rsamlingen. Bourgeoisien hade i verkligheten appellerat till Kornilov fr�n den konstituerande f�rsamlingen och bolsjevikerna till sovjetkongressen.
Det kan med s�kerhet antas att t�mligen breda sektorer av folket och �ven ett tunt skikt av bolsjevikpartiet n�rde vissa egna konstitutionella illusioner betr�ffande sovjetkongressen � dvs. de f�rknippade d�rmed id�n om ett automatiskt och sm�rtfritt �verf�rande av makten ur koalitionens h�nder till sovjeten. I verkligheten skulle det bli n�dv�ndigt att ta makten med v�ld; det var om�jligt att g�ra det genom r�stning. Enbart ett v�pnat uppror kunde avg�ra fr�gan.
Av alla de illusioner som �tf�ljer stora folkliga r�relser, �ven de mest realistiska, som en oundviklig f�ruts�ttning, var denna illusion om �sovjetparlamentarism� i alla samverkande omst�ndigheter den minst farliga. Sovjeterna k�mpade i realiteten f�r makten, de litade i allt h�gre grad till v�pnat v�ld, de var p� v�g att bli regeringar i olika omr�den och de var p� v�g att vinna sin egen kongress genom en strid. S�ledes �terstod det litet plats f�r konstitutionella illusioner och de f� som �verlevde sk�ljdes bort i stridens process.
I samordnandet av arbetarnas och soldaternas revolution�ra anstr�ngningar i hela landet, att ge dem ett enda m�l, enhetlighet i syfte och ett datum f�r handling, gjorde parollen om sovjetkongressen det samtidigt m�jligt att framst�lla det halvkonspirativa och halvoffentliga f�rberedandet av ett uppror med upprepade appeller till arbetarnas, soldaternas och b�ndernas legala representation. Efter att p� detta s�tt ha fr�mjat samlandet av revolutionens krafter, skulle sovjetkongressen efter�t sanktionera dess resultat och ge den nya regeringen en form som var oantastlig i folkets �gon.
Trots den f�r�ndring i st�mningarna som �gde rum mot slutet av juli dominerade socialist�revolution�rerna och mensjevikerna den reorganiserade Petrogradgarnisonen under hela augusti. Proletariatet var avv�pnat; det r�da gardet hade endast beh�llit n�gra tusen gev�r. Under dessa omst�ndigheter, och oavsett det faktum att massorna �ter var p� v�g �ver till bolsjevikerna, kunde ett uppror sluta i ett grymt nederlag.
Situationen f�r�ndrades emellertid hela tiden under september. Efter generalernas revolt f�rlorade kompromissmakarna snabbt sitt inflytande i garnisonen. Misstro mot bolsjevikerna ersattes av sympati eller i v�rsta fall vaksam neutralitet. Sympatin var dock inte aktiv. Garnisonen f�rblev i politisk bem�rkelse ytterst vacklande och � som musjikerna � miss�t�nksam. Kommer inte bolsjevikerna att lura oss? Kommer de verkligen att ge oss fred och jord? Majoriteten av soldaterna hade �nnu inte n�gon id� om att k�mpa f�r dessa m�l under bolsjevikernas fana och eftersom det �terstod en n�stan fullst�ndigt oassimilerad minoritet, som var fientlig till bolsjevikerna inom garnisonen � fem eller sex tusen junkrar, tre kosack�regementen, en cykelbataljon och en pansarbilsdivision � f�ref�ll utg�ngen av en konflikt i september tveksam. F�r att hj�lpa saker och ting p� traven f�rde h�ndelseutvecklingen med sig �nnu en avsiktlig l�rdom, genom vilken Petrogradsoldaternas �de visade sig vara oskilj�aktigt f�rbundet med revolutionens och bolsjevikernas �de.
R�tten att kontrollera grupper av bev�pnade m�n �r en av statsmaktens grundl�ggande r�ttig�heter. Den f�rsta provisoriska regeringen, som lurades p� folket av exekutivkommitt�n, gav ett l�fte att inte avv�pna och inte f�rflytta de milit�ra enheter som hade deltagit i februari�omv�lvningen fr�n Petrograd. Det var inledningen till en milit�r dualism, som till sin k�rna var oskiljaktig fr�n den dubbla h�gsta makten. De huvudsakliga politiska st�rningarna under de f�ljande m�naderna � aprildemonstrationen, julidagarna, Kornilovupprorets f�rberedelse och likvidering � konfronterades alla oundvikligen med fr�gan om Petrogradgarnisonens underkastelse. Konflikter mellan regeringen och kompromissmakarna kring detta �mne var dock, n�r allt kom omkring, en familjeangel�genhet och upph�rde i all v�nskap. I och med garnisonens bolsjevisering tog saker och ting en annan v�ndning. Soldaterna b�rjade nu sj�lva �terkalla det l�fte som givits exekutivkommitt�n av regeringen i mars och som den f�rr�diskt brutit. Den 8 september framf�rde sovjetens soldatsektion ett krav p� att de regementen som �verf�rts till fronten i samband med julih�ndelserna skulle �terf�ras till Petrograd. Detta �gde rum samtidigt som koalitionsmedlemmarna slet sitt h�r �ver hur man skulle bli av med de �terst�ende regementena.
I ett antal provinsst�der stod saker och ting p� samma s�tt som i huvudstaden. Under juli och augusti genomgick de lokala garnisonerna en patriotisk rekonstruktion; under augusti och september genomgick de rekonstruerade garnisonerna en bolsjeviseringsprocess. Det var d� n�dv�ndigt att b�rja fr�n b�rjan � dvs. �n en g�ng ta itu med f�rflyttningar och rekonstruk�tioner. N�r regeringen f�rberedde sitt slag mot Petrograd b�rjade den med provinserna. Dess politiska motiv var omsorgsfullt dolda under strategiska f�rev�ndningar. Den 27 september antog ett gemensamt sammantr�de med Revals sovjeter � den i staden och den i f�stningen � f�ljande resolution i fr�ga om f�rflyttningar: Att betrakta en omgruppering av styrkor som till�tlig enbart n�r den i f�rv�g godk�nts av respektive sovjeter. Ledarna f�r Vladimirsovjeten fr�gade Moskva huruvida de skulle �tlyda en order fr�n Kerenskij om att f�rflytta hela garnisonen. Bolsjevikernas regionala byr� i Moskva noterade att �order av detta slag h�ller p� att bli systematiska i f�rh�llande till de revolution�rt sinnade garnisonerna�. Innan den provisoriska regeringen gav upp alla sina r�ttigheter, f�rs�kte den f� grepp om varje regerings grundl�ggande r�ttighet � r�tten att fritt disponera bev�pnade grupper av m�n.
Reorganiseringen av Petrogradgarnisonen var p� v�g att bli desto mer br�dskande, eftersom den kommande sovjetkongressen var f�rutbest�md att p� ett eller annat s�tt f�ra fr�gan om kampen om makten till ett beslut. Den borgerliga pressen, anf�rd av kadetorganet Retj, h�vdade varje morgon att vi inte f�r �l�ta bolsjevikerna v�lja �gonblicket f�r att f�rklara inb�rdeskrig�. Det innebar: Vi m�ste sl� till i tid mot bolsjevikerna. F�rs�ket att prelimin�rt f�r�ndra styrkef�rh�llandena i garnisonen f�ljde oundvikligen ur denna premiss. Argument utifr�n strategiska �verv�ganden f�ref�ll tillr�ckligt imponerande efter Rigas fall och f�rlusten av Moonsunds�arna. Distriktsh�gkvarteret utf�rdade en order om reorganisering av Petrogradenheterna som f�rberedelse f�r en offensiv. Samtidigt togs saken p� kompromissmakarnas initiativ upp i sovjetens soldatsektion. H�r var fiendens plan inte s� illa: Framst�lla ett avg�rande strategiskt krav till sovjeten, dra undan bolsjevikernas milit�ra st�d under deras f�tter, eller, i fall sovjeten gjorde motst�nd, provocera fram en skarp konflikt mellan Petrogradgarnisonen och fronten, som var i behov av f�rst�rkningar och ers�ttningar.
Sovjetens ledare, v�l medvetna om den f�lla som gillrats f�r dem, beslutade sig f�r att var�samt utforska terr�ngen innan de tog n�got o�terkalleligt steg. En blank v�gran att uppfylla ordern var bara m�jlig om de var s�kra p� att motivet till v�gran skulle uppfattas p� r�tt s�tt av fronten. I annat fall skulle det kunna vara mer f�rdelaktigt att genom en �verenskommelse med kasernerna genomf�ra ett ers�ttande av vissa enheter inom garnisonen med revolution�ra enheter fr�n fronten, som var i behov av vila. Det var i den senare riktningen som Revalsovjeten, vilket vi har visat ovan, redan hade talat.
Soldaterna n�rmade sig fr�gan p� ett bryskare s�tt. Ta till offensiv vid fronten nu, mitt under h�sten? F�rlika sig med en ny vinterkampanj? Nej, de hade helt enkelt ingen plats i sina huvuden f�r den id�n. Den patriotiska pressen �ppnade omedelbart eld mot garnisonen: Petrogradregementena, som blivit tjocka av sysslol�shet, f�rr�der fronten. Arbetarna tog soldaternas parti. Putilovm�nnen var de f�rsta att protestera mot f�rflyttningen av regementena. Fr�n och med d� var fr�gan aldrig fr�nvarande fr�n dagordningen, vare sig i kasern eller i fabrik. Detta drog samman sovjetens tv� sektioner. Regementena b�rjade helhj�rtat st�da kravet p� att arbetarna skulle bev�pnas.
F�r att f�rs�ka underbl�sa massornas patriotism, och hota med f�rlusten av Petrograd, lade kompromissmakarna fram en motion i sovjeten den 9 oktober om att bilda en �revolution�r f�rsvarskommitt�, vars uppgift skulle vara att med arbetarnas aktiva medverkan delta i f�rsvaret av huvudstaden. Medan man v�grade ta ansvar f�r �den provisoriska regeringens s� kallade strategi och s�rskilt f�rflyttningen av trupper fr�n Petrograd�, hade sovjeten �nd� inte gjort sig n�gon br�dska med att uttala sig om inneh�llet i den order som f�rflyttade soldaterna, men den hade �nd� beslutat att pr�va dess motiv och de fakta p� vilka den var grundad. Mensjevikerna hade protesterat: Det �r inte till�tet att blanda sig i bef�lsstabens operativa order. Men det var bara en och en halv m�nad sedan de hade talat p� samma vis om Kornilovs konspiratoriska order, och de blev p�minda om detta. F�r att kunna avg�ra fr�gan om huruvida f�rflyttningen av trupperna dikterades av milit�ra eller politiska �verv�ganden kr�vdes ett kompetent organ. Till kompromissmakarnas utomordentliga f�rv�ning godtog bolsjevikerna id�n om en �f�rsvarskommitt�. Denna kommitt� skulle samla in alla data som hade med huvudstadens f�rsvar att g�ra. Detta var ett betydelsefullt steg. Efter att ha ryckt �t sig detta farliga vapen ur fiendens h�nder f�rblev sovjeten i en position att v�nda beslutet om att f�rflytta trupperna �t det ena eller andra h�llet beroende p� omst�ndigheterna � men hur som helst gentemot regeringen och kompromissmakarna.
Bolsjevikerna grep helt naturligt tag i detta mensjevikiska projekt med en milit�rkommitt� eftersom det hade f�rekommit samtal ofta nog i deras egna led om n�dv�ndigheten att i god tid bilda en auktoritativ sovjetkommitt� f�r att leda det kommande upproret. I partiets milit�rorganisation hade man till och med gjort upp planer f�r ett s�dant organ. Den enda sv�righet som de �nnu inte hade �vervunnit var att f�rlika ett instrument f�r uppror med en vald och �ppet fungerande sovjet, p� vars b�nkar dessutom satt representanter f�r de fientliga partierna. Mensjevikernas patriotiska f�rslag kom d�rf�r ytterst l�gligt och precis i tid f�r att medverka i bildandet av ett revolution�rt h�gkvarter � ett organ som snart omd�ptes till �revolution�ra milit�rkommitt�n� och som skulle bli revolutionens huvudsakliga h�vst�ng.
Tv� �r efter de h�ndelser som beskrivits ovan skrev f�rfattaren till denna bok, i en artikel till�gnad oktoberrevolutionen: �S� snart ordern f�r truppernas f�rflyttning �verl�mnades fr�n h�gkvarteret till Petrogradsovjetens exekutivkommitt� stod det klart att denna fr�ga i sin fortsatta utveckling skulle f� avg�rande politisk betydelse.� Id�n om ett uppror b�rjade fr�n denna stund ta form. Det var inte l�ngre n�dv�ndigt att hitta p� ett sovjetorgan. Den framtida kommitt�ns verkliga m�l uttalades otvetydigt n�r Trotskij under samma sammantr�de avslutade sin rapport om bolsjevikernas tillbakadragande fr�n f�rparlamentet med utropet: �L�nge leve den direkta och �ppna kampen f�r en revolution�r makt �ver hela landet!� Det var en �vers�ttning till sovjetlegalitetens spr�k av parollen: �L�nge leve det v�pnade upproret!�
Redan n�sta dag, den 10 oktober, antog bolsjevikernas centralkommitt� Lenins resolution vid ett hemligt sammantr�de, vilken framst�llde v�pnat uppror som de kommande dagarnas prak�tiska uppgift. Fr�n detta �gonblick antog partiet en tydlig och imponerande stridsformering. F�rsvarskommitt�n inkluderades i dess planer f�r en direkt kamp f�r makten.
Regeringen och dess allierade ringade in garnisonen med koncentriska cirklar. Den 11 oktober rapporterade bef�lhavaren f�r den norra fronten, general Tjeremisov, en beg�ran fr�n arm�kommitt�erna till krigsministeriet om att uttr�ttade frontenheter skulle ers�ttas av Petersburgsenheter ur eftertruppen. I detta yrkande var h�gkvarteret bara en �verf�rings�mekanism mellan kompromissmakarna i arm�kommitt�erna och deras Petrogradledare, som str�vade efter att skapa ett brett skydd f�r Kerenskijs planer. Koalitionspressen ackompan�jerade denna inringningsoperation med en symfoni av patriotiska fraser. Dagliga m�ten med regementena och fabrikerna demonstrerade emellertid att denna de h�rskande sf�rernas musik inte gjorde n�got som helst intryck p� de l�gre skikten. Den 12 oktober l�mnade ett massm�te med arbetarna i en av huvudstadens mest revolution�ra fabriker (Gamla Parviainen) f�ljande svar p� bourgeoisiens angrepp: �Vi f�rklarar att vi kommer att g� ut p� gatorna n�r vi anser det tillr�dligt. Vi �r inte r�dda f�r den annalkande kampen och tror med tillf�rsikt att vi kommer att g� segrande ur den.�
N�r Petrogradsovjetens exekutivkommitt� bildade en kommission f�r att dra upp stadgar f�r �f�rsvarskommitt�n� angav den f�r det framtida milit�rorganet s�dana uppgifter som: komma i kontakt med den norra fronten och Petrograddistriktets h�gkvarter, Centrobalt och regionalsovjeten i Finland f�r att f�rs�kra sig om den milit�ra situationen och vidta de n�dv�ndiga �tg�rderna, g�ra en rundfr�ga om den personliga sammans�ttningen i garnisonen i Petrograd och dess omgivningar och �ven ammunitions- och milit�rf�rr�d, vidta �tg�rder f�r bevarandet av disciplinen bland soldat- och arbetarmassorna. Formeln innesl�t allt och var samtidigt tvetydig: de balanserade alla p� den tunna linjen mellan f�rsvar av huvudstaden och v�pnat uppror. Dessa tv� uppgifter, som tidigare utesl�t varandra, var nu emellertid p� v�g att v�xa ihop till en. Efter att ha er�vrat makten skulle sovjeten bli tvingad att ta itu med det milit�ra f�rsvaret av Petrograd. Inslaget av f�rsvarskamouflage drogs d�rf�r inte in p� n�got v�ldsamt s�tt, utan f�ljde i viss utstr�ckning ur de f�rh�llanden som f�regick upproret.
Med samma kamouflagesyfte sattes en socialistrevolution�r och inte en bolsjevik i spetsen f�r kommissionen f�r �f�rsvarskommitt�n�. Det var en ung och blygsam intendent, Latsimir, en av dessa v�nstersocialistrevolution�rer som f�ljde bolsjevikerna redan innan upproret � �ven om han visserligen inte alltid f�ruts�g vart kursen skulle leda. Latsimirs prelimin�ra r�utkast redigerades av Trotskij i tv� riktningar: De praktiska planer som h�ngde samman med garnisonens er�vring definierades skarpare och det allm�nna revolution�ra m�let fick �nnu mer glasyr �ver sig. Utkastet som godk�ndes av exekutivkommitt�n, gentemot protester fr�n tv� mensjeviker, inkluderade i den revolution�ra milit�rkommitt�ns stab presidierna i sovjeten och soldatsektionen, representanter f�r flottan, regionalkommitt�n i Finland, j�rnv�gsfack�f�reningarna, fabrikskommitt�erna, fackf�reningarna, partiernas milit�rorganisationer, det r�da gardet etc. Den organisatoriska grunden var densamma som i m�nga andra fall, men kommitt�ns personliga sammans�ttning best�mdes av dess nya uppgifter. Det f�rutsattes att organisationerna skulle skicka representanter som var bekanta med milit�ra angel�genheter eller stod garnisonen n�ra. Karakt�ren p� ett organ b�r best�mmas av dess funktion.
En annan ny formering under denna period var inte mindre viktig. Under ledning av den revolution�ra milit�rkommitt�n bildades en permanent konferens f�r garnisonen. Soldatsektionen representerade garnisonen politiskt och deputeradena valdes under partisymbolerna. Garnisonskonferensen skulle emellertid best� av de regementskommitt�er som v�gledde sina enheters dagliga liv och s�ledes utgjorde en mer direkt och praktisk �skr�representation�. Analogin mellan regements- och fabrikskommitt�erna �r uppenbar. Genom f�rmedling av sovjetens arbetarsektion var bolsjevikerna f�rm�gna att i stora politiska fr�gor med f�rtroende lita p� arbetarna. Men f�r att kunna bli herrar i fabrikerna hade det varit n�dv�ndigt att uppr�tth�lla fabriks- och verkstadskommitt�erna. Soldatsektionens sammans�ttning garanterade bolsjevikerna den politiska sympatin fr�n garnisonens majoritet. Men f�r att kunna disponera milit�renheterna praktiskt var det n�dv�ndigt att direkt lita till regementskommitt�erna. Detta f�rklarar varf�r garnisonskonferensen under den period som f�regick upproret naturligt tr�ngde ut soldatsektionen och klev fram p� scenens mitt. De mer framst�ende deputeradena i sektionen var ocks�, i f�rbig�ende sagt, medlemmar av konferensen.
I en artikel skriven inte l�ngt f�re dessa dagar � �Krisen har mognat� � hade Lenin f�re�br�ende fr�gat: �Vad har partiet gjort f�r att studera truppernas placering, osv.?� Trots milit�rorganisationens h�ngivna arbete var Lenins f�rebr�else r�ttvis. En strikt milit�r unders�kning av styrkorna och materielen var sv�r att genomf�ra f�r partiet: vanan och metoden saknades. Denna situation f�r�ndrades i det �gonblick som garnisonskonferensen upptr�dde p� scenen. H�danefter passerade ett levande panorama av garnisonen � inte bara i huvudstaden utan ocks� i den milit�rring som omgav den � inf�r ledarnas �gon.
Den 12 oktober behandlade exekutivkommitt�n de f�reskrifter som framarbetats av Latsimirs kommission. Trots att sammantr�dena var hemliga f�rdes debatten i viss utstr�ckning med ett tvetydigt spr�k. �H�r sade de en sak och avs�g en annan�, skriver Suchanov inte utan orsak. F�reskrifterna gav utrymme f�r uppr�ttandet under kommitt�n av avdelningar f�r f�rsvar, underh�ll, kommunikationer, underr�ttelseverksamhet, etc. detta var ett h�gkvarter eller motkvarter. De f�rklarade det som konferensens m�l att h�ja garnisonens stridsf�rm�ga; detta var helt sant, men stridsf�rm�ga kan anv�ndas p� olika s�tt. Mensjevikerna iakttog med hj�lpl�s indignation hur en id� som framf�rts av dem, f�r patriotiska syften, omvandlades till ett skydd f�r f�rberedandet av ett uppror. Kamouflaget var inte p� n�got s�tt ogenomtr�ngligt � alla f�rstod vad talet handlade om � men samtidigt kunde det inte genombrytas. Hade inte kompromissmakarna sj�lva betett sig p� precis samma vis i det f�rflutna: grupperat garnisonen kring sig vid kritiska �gonblick och bildat suver�na organ som var parallella med regeringens? Bolsjevikerna f�ljde bara, s� att s�ga, dubbelmaktens traditioner. Men de f�rde in ett nytt inneh�ll i dessa gamla former. Vad som tidigare hade tj�nat kompromissandets syften ledde nu till inb�rdeskrig. Mensjevikerna kr�vde att det skulle tas till protokollet att de var emot f�retaget i sin helhet. Denna platonska beg�ran beviljades.
N�sta dag behandlades fr�gan om den revolution�ra milit�rkommitt�n och garnisons�konferensen av soldatsektionen, som inte l�ngt tidigare hade utgjort kompromissmakarnas livgarde. Huvudrollen vid detta mycket betydelsefulla sammantr�de upptogs med r�tta av Centrobalts ordf�rande matrosen Dybenko, en svartsk�ggig j�tte, en man som aldrig beh�vde leta efter orden. Helsingforsg�stens tal slog ned i garnisonens stagnerande atmosf�r som en vass och frisk havsvind. Dybenko talade om flottans slutgiltiga brytning med regeringen och deras nya inst�llning till bef�let. Innan de senaste flottoperationerna inleddes, sade han, riktade amiralen en fr�ga till den matroskongress som sammantr�dde: Kommer ni att utf�ra milit�ra order? Vi svarade: �Det kommer vi att g�ra � under �verinseende fr�n v�r sida. Men� om vi ser att flottan hotas av utpl�ning, kommer bef�lsstaben bli de f�rsta att h�nga fr�n masttopparna.� F�r Petrogradgarnisonen var detta ett nytt spr�k. �ven i flottan hade det b�rjat anv�ndas f�rst under de allra senaste dagarna. Det var upprorets spr�k. Den lilla gruppen mensjeviker muttrade f�rvirrat i ett h�rn. Presidiet tittade med en viss uppr�rdhet ut p� denna kompakta massa av gr�a soldatkappor. Inte en enda protesterande r�st fr�n deras led! �gonen br�nde som kol i deras upphetsade ansikten. En anda av trots l�g i luften.
Sammanfattningsvis utropade Dybenko, stimulerad av den allm�nna sympatin, sj�lvs�kert: �De talar om behovet att f�ra ut Petrogradgarnisonen f�r f�rsvaret av tillfartsv�garna till Petrograd och s�rskilt Reval. Tro inte ett ord av detta. Vi kommer att f�rsvara Reval sj�lva. Stanna h�r och f�rsvara revolutionens intressen � N�r vi beh�ver ert st�d kommer vi sj�lva att s�ga det, och jag �r �vertygad om att ni kommer att st�dja oss.� Denna utmaning, som precis passade soldaternas st�mning, framkallade en veritabel stormvirvel av �rlig entusiasm, i vilken protesterna fr�n n�gra f� individuella mensjeviker fullst�ndigt dr�nktes. Fr�gan om att f�rflytta regementena var fr�n denna stund avgjord.
F�reskrifterna som f�reslagits av Latsimir antogs med en majoritet p� 283 r�ster mot 1, med 23 nedlagda. Dessa siffror, ov�ntade �ven f�r bolsjevikerna, gav ett m�tt p� de revolution�ra massornas tryck. Omr�stningen innebar att soldatsektionen �ppet och officiellt hade �verf�rt garnisonens administration fr�n h�gkvarteret till den revolution�ra milit�rkommitt�n. De kommande dagarna skulle visa att detta inte var n�gon tom gest.
Samma dag offentliggjorde Petrogradsovjetens exekutivkommitt� bildandet av en speciell avdelning inom det r�da gardet under dess �verinseende. Bev�pnandet av arbetarna, som f�rsummats under kompromissmakarna och till och med motarbetats av dem, hade blivit en av bolsjeviksovjetens viktigaste uppgifter. Soldaternas misst�nksamma inst�llning till det r�da gardet tillh�rde redan det f�rflutna. Tv�rtom inneh�ll n�stan alla regementens resolutioner kravet p� arbetarnas bev�pning. Fr�n och med nu st�r det r�da gardet och garnisonen sida vid sida. Snart kommer de att bli �nnu n�rmare f�renade genom att gemensamt underordna sig den revolution�ra milit�rkommitt�n.
Regeringen var bekymrad. P� morgonen den 14 oktober godk�nde en konferens p� Kerenskijs �mbetsrum med ministrarna de �tg�rder som vidtagits av h�gkvarteret gentemot den �v�pnade demonstration� som var under f�rberedande. De styrande f�rs�kte gissa: Kommer det den h�r g�ngen att stanna vid en v�pnad demonstration eller kommer det att g� till punkten f�r ett uppror? Distriktets bef�lhavare sade till pressens representanter: �I varje fall �r vi beredda.� De som �r d�mda till d�den erfar inte s�llan ett tillfl�de av livskraft precis innan slutet.
Vid ett gemensamt sammantr�de med exekutivkommitt�erna kr�vde Dan, som imiterade junitonfallet hos Tsereteli, som nu hade tagit sin tillflykt till Kaukasus, ett svar av bolsje�vikerna p� fr�gan: Har de f�r avsikt att g�ra en v�pnad demonstration, och i s�dana fall, n�r? Ur Rjazanovs svar drog mensjeviken Bogdanov den inte ober�ttigade slutsatsen att bolsje�vikerna f�rberedde ett uppror och skulle st� i spetsen f�r det. Mensjeviktidningen skrev: �Bolsjevikerna f�rlitar sig uppenbarligen i sina planer f�r ett kommande �makt�vertagande� p� att garnisonen stannar h�r.� Men i denna kommentar befann sig frasen �makt�vertagande� inom citationstecken. Kompromissmakarna trodde �nnu inte riktigt p� faran. De fruktade inte bolsjevikernas seger s� mycket som kontrarevolutionens triumf som ett resultat av nya inb�rdes konflikter.
Efter att ha p�tagit sig att bev�pna arbetarna m�ste sovjeten finna v�gen till vapnen. Det skedde inte med en g�ng. �ven h�r f�reslogs varje praktiskt steg fram�t av massorna. Det var bara n�dv�ndigt att lyssna uppm�rksamt p� deras f�rslag. Fyra �r efter h�ndelsen ber�ttade Trotskij, vid en afton som �gnades �t minnesbilder av oktoberrevolutionen, f�ljande historia: �N�r en delegation kom till mig fr�n arbetarna och sade att de beh�vde vapen, svarade jag: �Men arsenalerna, f�rst�r ni, �r inte i v�ra h�nder.� De svarade: �Vi har varit till Sestroretsks vapenfabrik.� �Jaha, och vad h�nde?� �De sade att om sovjeten beordrade skulle de leverera.� Jag gav en order p� fem tusen gev�r, och de fick dem samma dag. Det var ett inledande experiment.� Den fientliga pressen h�jde genast ett skrik mot levererandet av vapen fr�n en regeringsfabrik efter en order fr�n en person som var anklagad f�r h�gf�rr�deri och endast frigiven ur f�ngelset mot borgen. Regeringen f�rblev or�rlig, men demokratins h�gsta organ framtr�dde med en strikt befallning. Vapen skulle inte ges till n�gon utan dess till�telse � dvs. till�telse fr�n sovjeternas centrala exekutivkommitt�. Det kan tyckas som om Dan och Gotz i fr�ga om vapenleveranser var lika lite i position att f�rbjuda som Trotskij att till�ta eller ge order. Fabrikerna och arsenalerna skulle st� under regeringens administration. Men ignorerandet av de officiella myndigheterna i varje allvarlig stund hade blivit en tradition f�r den centrala exekutivkommitt�n och hade, i enlighet med sakernas tillst�nd, blivit en permanent del av regeringens egna vanor. Brytandet av traditioner och vanor kom emellertid fr�n en annan riktning. Efter att ha upph�rt med att skilja mellan dundrandet fr�n den centrala exekutivkommitt�n och Kerenskijs blixtar f�ste arbetarna och soldaterna inget avseende vid n�gon av dem.
Det var bekv�mare att kr�va �verf�randet av Petrogradregementena i frontens namn �n i namn av eftertruppens kanslier. Av den anledningen underst�llde Kerenskij Petrograd�garnisonen den norra frontens bef�lhavare Tjeremisov. Medan Kerenskij utesl�t huvudstaden i milit�rt avseende fr�n sin egen administration som regerings�verhuvud, tr�stade han sig med tanken att han skulle underst�lla den sig sj�lv som arm�ns �verbef�lhavare. F�r sin del s�kte general Tjeremisov, som skulle f� en mycket h�rd n�t att kn�cka, hj�lp fr�n kommissarierna och kommitt�m�nnen. Med gemensamma anstr�ngningar drogs en plan upp f�r framtida aktiviteter. Den 17 oktober skulle fronth�gkvarteret, tillsammans med arm�organisationerna, sammankalla representanter f�r Petrogradsovjeten till Pskov f�r att i skyttegravarnas n�rvaro f�rel�gga dem ett bryskt krav.
Det fanns inget annat f�r Petrogradsovjeten att g�ra �n att anta utmaningen. En delegation best�ende av ett tjugotal, som utsetts vid sammantr�det den 16 oktober � varav omkring h�lften var medlemmar av sovjeten och h�lften representanter f�r regementena � leddes av ordf�randen i arbetarsektionen Feodorov och ledare f�r soldatsektionen och bolsjevikernas milit�rorganisation � Lasjevitj, Sadovskij, Mechonosjin, Dasjkevitj och andra. N�gra f� v�nstersocialistrevolution�rer och mensjevikinternationalister, som ingick i delegationen, lovade att f�rsvara sovjetens politik. Vid en konferens med delegaterna, som h�lls f�re deras avresa, antogs utkastet till en deklaration som f�reslagits av Sverdlov.
Samma sammantr�de med sovjeten behandlade den revolution�ra milit�rkommitt�ns stadgar. Denna institution hade knappt b�rjat existera, n�r den i fiendens �gon antog former som f�r varje dag blev alltmer f�rhatliga. �Bolsjevikerna svarar inte�, utbrast en av oppositionens talare, �p� den direkta fr�gan: F�rbereder de ett angrepp? Detta �r antingen feghet eller brist p� f�rtroende f�r deras styrkor.� M�tet h�lsade denna anm�rkning med hj�rtligt skratt: Representanten f�r regeringspartiet kr�vde att upprorets parti skulle �ppna sitt hj�rtas hemlig�heter f�r honom. Den nya kommitt�n, fortsatte talaren, �r inget annat �n �ett revolution�rt h�gkvarter f�r gripandet av makten�. De, mensjevikerna, skulle inte ing� i den. �Hur m�nga finns det av er?�, utbrast en r�st fr�n b�nkarna: Det fanns verkligen bara n�gra f� mensjeviker i sovjeten, femtio allt som allt. Men �nd� tycktes det som om de fr�n auktoritativt h�ll visste att �massorna inte �r f�r att g� ut�. I sitt svar f�rnekade inte Trotskij att bolsjevikerna f�rberedde ett gripande av makten: �Vi g�r ingen hemlighet av det.� Men f�r n�rvarande, sade han, �r det inte det som �r fr�gan nu. Regeringen har beg�rt f�rflyttning av de revolution�ra trupperna fr�n Petrograd och till det �m�ste vi svara ja eller nej�. De stadgar som utarbetats av Latsimir antogs med en �verv�ldigande majoritet. Ordf�randen f�reslog den revolution�ra milit�rkommitt�n att b�rja arbeta f�ljande dag. S�ledes togs �nnu ett steg fram�t.
Distriktets bef�lhavare, Polkovnikov, hade den dagen �nnu en g�ng rapporterat till regeringen att bolsjevikerna f�rberedde en aktion. Rapporten var avfattad p� ett dj�rvt spr�k: Garnisonen som helhet befinner sig p� regeringens sida och officersskolorna har mottagit en order om att vara beredda. I ett upprop till befolkningen lovade Polkovnikov att vidta �de mest extrema �tg�rder� om det blev n�dv�ndigt. Borgm�staren Schreider, socialistrevolution�r, tillfogade f�r sin del en b�n att �inga oroligheter skall anstiftas s� att vi kan undvika verklig sv�lt i huvudstaden�. Hotande och besv�rjande, �msom dj�rv och �msom blygsam, h�jde sig pressen under tiden till en allt h�gre ton.
F�r att imponera p� delegater fr�n Petrogradsovjeten arrangerades en milit�rteaterupps�ttning f�r mottagandet i Pskov. I h�gkvarterets kontor, kring bord t�ckta med imponerande kartor, stod framst�ende generaler, h�ga kommissarier, med Vojtinskij i spetsen, och representanter f�r arm�kommitt�erna. Departementscheferna l�ste rapporter om den milit�ra situationen till lands och sj�ss. Alla rapporter kom till en och samma slutsats: Det �r n�dv�ndigt att kalla ut Petrogradgarnisonen omedelbart f�r f�rsvaret av huvudstadens tillfarter. Kommissarierna och kommitt�m�nnen tillbakavisade indignerat alla misstankar om dolda politiska motiv: Hela operationen, f�rklarade de, har dikterats av strategiska behov. Delegaterna hade inga direkta bevis p� motsatsen: i detta slags aff�rer v�xer inte bevis p� varje tr�d. Men hela situationen var ett tillbakavisande. Fronten hade ingen brist p� m�n. Vad den saknade var stridsvilja. St�mningarna i Petrogradgarnisonen var knappast s�dana att de skulle f�rst�rka en s� skakad front. Dessutom fanns l�rdomarna av Kornilovdagarna fortfarande i allas minne. Delegationen motstod, helt och h�llet �vertygad om deras riktighet, med l�tthet h�gkvarterets anslag och �terv�nde till Petrograd mer enh�llig �n n�r de hade givit sig iv�g.
Dessa direkta bevis, som deltagarna saknade vid den tiden, st�r nu till historikernas f�r�fogande. Den hemliga milit�rkorrespondensen visar att det inte var fronten som beg�rt Petrogradregementena, utan att Kerenskij hade p�tvingat fronten dem. Bef�lhavaren f�r den norra fronten svarade p� ett telegram fr�n sin krigsminister via direktlinjen: �Hemligt. 17 X. Initiativet till att skicka Petrogradgarnisonens trupper till fronten var ert och inte mitt� N�r det stod klart att Petrogradgarnisonens trupper inte ville bege sig till fronten, dvs. att de inte �r f�rm�gna att strida, sade jag i ett privat samtal med er officersrepresentant att� vi har redan fullt upp med s�dana trupper vid fronten; men med tanke p� det �nskem�l som ni uttryckt att skicka dem till fronten avvisade jag dem inte och jag avvisar dem inte heller nu, om ni, liksom tidigare, anser deras f�rflyttning fr�n Petrograd n�dv�ndig.� Den halvt stridslystna tonen i detta telegram f�rklaras av det faktum att Tjeremisov, en general med smak f�r h�gre politik, som hade betraktats som �r�d� i tsarens arm�, och efter att senare ha blivit, enligt Miljukovs uttryck, �den revolution�ra demokratins favorit�, uppenbarligen hade kommit till slutsatsen att det skulle vara b�ttre att dra sig undan i god tid fr�n regeringen och dess konflikt med bolsjevikerna. Tjeremisovs upptr�dande under revolutionsdagarna bekr�ftar till fullo detta antagande.
Kampen om garnisonen sammanfl�tades med kampen om sovjetkongressen. Endast fyra eller fem dagar �terstod till det datum som ursprungligen fastst�llts. En �v�pnad demonstration� v�ntades i samband med kongressen. Det antogs att r�relsen liksom under julidagarna skulle utvecklas p� grundval av samma slags massdemonstration och gatustrider. H�germensjeviken Potresov, som uppenbarligen f�rlitade sig p� fakta som tillhandah�llits av underr�ttelse�tj�nsten, eller av den franska krigsbeskickningen � alltid dj�rv i framst�llandet av f�rfalskade dokument � utvecklade i den borgerliga pressen planen f�r en bolsjevikaktion som skulle �ga rum natten den 17 oktober. De sinnrika f�rfattarna till planen gl�mde inte att f�ruts�ga att bolsjevikerna skulle plocka upp �skumma element� vid en av stadsportarna. Soldaterna i gardesregementena var lika bra p� att skratta som Homeros gudar. Smolnyjs vita pelare och ljuskronor skakade av bullrande salvor n�r Potresovs artikel l�stes vid ett m�te med sovjeten. Men den allvisa regeringen, som alltid var of�rm�gen att se vad som �gde rum inf�r �gonen p� den, blev allvarligt uppskr�md av denna pinsamma f�rfalskning och samlades i all hast klockan tv� p� morgonen f�r att h�lla dessa �skumma element� ifr�n sig. Efter f�rnyade konferenser mellan Kerenskij och milit�rmyndigheterna vidtogs de n�dv�ndiga �tg�rderna. Vinterpalatsets och riksbankens vakter f�rst�rktes, tv� milit�rskolor kallades in fr�n Oranien�baum och till och med ett pansart�g fr�n den rum�nska fronten. �I sista stund�, skriver Miljukov, ��terkallade bolsjevikerna sina f�rberedelser. Varf�r de gjorde detta �r inte klart.� �ven flera �r efter h�ndelsen f�redrar den l�rde historikern fortfarande att tro p� ett p�hitt som inneh�ll sitt eget f�rnekande.
Myndigheterna beordrade milisen att unders�ka stadens omgivningar f�r att se om de kunde finna tecken p� n�gra f�rberedelser f�r en v�pnad demonstration. Milisens rapporter var en kombination av levande observationer och polisdumhet. I Alexander Nevskijomr�det, som inneh�ller ett antal stora fabriker, fann unders�karna fullst�ndigt lugn. I Viborgdistriktet predikades n�dv�ndigheten att st�rta regeringen �ppet, men �ut�t sett� var allt tyst. I Vasilij Ostrovdistriktet var st�mningen h�g, men inte heller h�r kunde �yttre� tecken p� en aktion iakttas. P� Narvasidan p�gick en f�rdubblad agitation till f�rm�n f�r en aktion, men det var om�jligt att f� ett svar fr�n n�gon p� fr�gan om n�r. Antingen h�lls dagen och timmen strikt hemliga eller ocks� var de verkligen ok�nda f�r alla. Beslut: f�rst�rk patrullerna i f�rst�derna och se till att milisens kommissarier inspekterar vaktposterna oftare.
En del korrespondenser till den liberala Moskvapressen �r inga d�liga till�gg till milisens rapporter: �I f�rst�derna, vid Petersburgsfabrikerna, Nevskij, Obuchovskij och Putilov, �r bolsjevikagitation till f�rm�n f�r en v�pnad demonstration �verallt under utveckling. Arbetarna �r beredda att b�rja r�ra sig vilket �gonblick som helst. Under de senaste dagarna har det i Petrograd observerats ett infl�de utan motstycke av desert�rer� Vid Warszawa�stationen kan man inte ta sig igenom f�r alla soldater med deras misst�nksamma uppsyn, deras brinnande �gon i upphetsade ansikten� Det finns information om n�rvaron i Petrograd av hela g�ng med tjuvar som har f�tt vittring p� sitt byte. De m�rka krafterna organiseras och tillh�ll och lunchserveringar �r br�ddfulla av dem� �. K�lkborgerlig r�dsla och polisrykten sammanv�vs h�r med ett visst m�tt av k�rva fakta. Den revolution�ra krisen r�rde, n�r den n�rmade sig klimax, upp de sociala djupen �nda fr�n botten. Desert�rer, r�varband och og�rningarnas n�sten fl�t verkligen alla upp med mullret fr�n den annalkande jordb�vningen. Samh�llets ledare stirrade med fysisk skr�ck p� den egna regimens l�ssl�ppta krafter, dess skamfl�ckar och laster. Revolutionen hade inte skapat utan bara avt�ckt dem.
Vid h�gkvarteret f�r en k�r i Dvinsk skrev under dessa dagar baron Budberg, en man som vi redan k�nner till, en argsint reaktion�r, men som inte saknade iakttagelsef�rm�ga och ett eget slags djup: �Kadeterna, kadetoiderna, oktobristerna och de m�ngskiftande revolution�rerna fr�n gamla tider och marsformationen, k�nner att deras slut n�rmar sig och kvittrar och pladdrar p� alla h�ll, och p�minner en om muslimen som f�rs�kte stoppa en m�nf�rm�rkelse med en skallra.�
Garnisonskonferensen sammankallades f�rst den 18 oktober. Det telefonmeddelande som skickades till milit�renheterna uppmanade dem att avst� fr�n aktioner p� eget initiativ och bara uppfylla de order fr�n h�gkvarteret som kontrasignerades av soldatsektionen. P� det s�ttet gjorde sovjeten ett avg�rande och �ppet f�rs�k att ta kontroll �ver garnisonen. Telefonmeddelandet var till sitt v�sen inget annat �n en uppmaning att st�rta de existerande myndigheterna. Men det kunde tolkas, om man s� �nskade, som en fredlig handling f�r att ers�tta kompromissmakarna med bolsjeviker i dubbelmaktens mekanism. Praktiskt sett blev det samma resultat, men den flexiblare tolkningen l�mnade utrymme f�r illusioner. Den centrala exekutivkommitt�ns presidium, som ans�g sig vara herre �ver Smolnyj, gjorde ett f�rs�k att stoppa uts�ndandet av telefonmeddelandet. Den komprometterade bara sig sj�lv �nnu en g�ng. Samlingen av representanter f�r regements- och kompanikommitt�erna i Petrograd och omgivningarna �gde rum p� det utsatta klockslaget och visade sig vara utomordentligt stor.
Tack vare den atmosf�r som skapats av fienden koncentrerades automatiskt rapporterna fr�n deltagarna i garnisonskonferensen till fr�gan om den f�rv�ntade �v�pnade demonstrationen�. Det �gde rum en betydelsefull m�nstring av styrkorna som ledarna p� eget initiativ sj�lva knappast skulle ha v�gat sig p�. De som var emot aktionen var milit�rskolorna i Peterhof och det nionde kavalleriregementet. Gardeskavalleriets skvadroner var ben�gna till neutralitet. Milit�rskolan i Oranienbaum skulle bara underkasta sig den centrala exekutivkommitt�ns bef�l. Detta utt�mde de fientliga eller neutrala r�sterna. De regementen som f�rklarade sin beredskap att komma ut efter ett ord fr�n Petrogradsovjeten var f�ljande: Jegerskij, Moskva, Volijnskij, Pavlovskij, Keksgolmskij, Semenovskij, Izmajlovskij, f�rsta skarpskytte- och tredje reservregementet, den andra �stersj�bes�ttningen, den elektrotekniska bataljonen och gardets artilleridivision; grenadj�rregementet skulle bara g� ut p� uppmaning av sovjet�kongressen. Det var tillr�ckligt. De mindre viktiga enheterna f�ljde majoritetens ledning. Representanterna f�r den centrala exekutivkommitt�n, som f�r inte s� l�nge sedan med r�tta hade betraktat Petrogradgarnisonen som k�llan till sin makt, f�rv�grades nu n�stan enh�lligt ordet. I ett tillst�nd av kraftl�s f�rbittring l�mnade de den �oauktoriserade� f�rsamlingen, som omedelbart d�refter p� ordf�randens f�rslag f�rklarade: Ingen order �r giltig utan sovjetens kontrasignatur.
Det som hade f�rberetts i garnisonens medvetande under de sista m�naderna, och s�rskilt veckorna, utkristalliserades nu. Regeringen visade sig vara mer betydelsel�s �n vad som hade varit m�jligt att f�rest�lla sig. Medan staden surrade av rykten om en v�pnad demonstration och blodiga strider gjorde regementskommitt�ernas konferens, som uppvisade en �ver�v�ldigande �vervikt av bolsjeviker, b�de demonstrationer och masstrider i grunden on�diga. Garnisonen skred sj�lvs�kert fram�t mot revolutionen, s�g den inte som ett uppror, utan som ett f�rverkligande av sovjetens oavvisliga r�tt att avg�ra landets �de. Denna r�relse besatt en oj�mf�rlig makt men samtidigt en viss klumpighet. Partiet var tvunget att anpassa sin aktivitet till regementenas politiska kliv, bland vilka en majoritet inv�ntade en maning fr�n Petrograd�sovjeten och n�gra fr�n sovjetkongressen.
F�r att avv�rja till och med en tempor�r inblandning i offensivens utveckling var det n�d�v�ndigt att besvara en fr�ga som st�rde inte bara fiender utan ocks� v�nner: Kommer inte ett uppror att bryta ut spontant vilken dag som helst? P� sp�rvagnarna, p� gatorna och i aff�rerna talades inte om n�got annat �n en f�rv�ntat v�pnad demonstration. P� Palatstorget, framf�r Vinterpalatset och generalstaben, erbj�d l�nga k�er av officerare regeringen sina tj�nster och erh�ll revolvrar i utbyte: I farans stund skulle varken revolvrarna eller deras �gare visa sig f�r en enda sekund. Ledarartiklarna i alla tidningar �gnades �t fr�gan om upproret. Gorkij kr�vde av bolsjevikerna att s�vida de inte var �hj�lpl�sa leksaker f�r den rasande folkmassan�, skulle de dementera dessa rykten. Detta ovisshetens alarm tr�ngde till och med in i arbetardistrikten och �nnu mer i regementena. F�r dem b�rjade det ocks� tyckas som om en v�pnad demonstra�tion f�rbereddes utan dem. Av vem? Varf�r var Smolnyj tyst? Sovjetens sj�lvmots�gande st�llning som ett offentligt parlament och samtidigt revolution�rt h�gkvarter skapade stora sv�righeter under dessa sista stunder. Det blev om�jligt att l�ngre f�rbli tyst.
�Under de sista dagarna�, f�rklarade Trotskij mot slutet av ett kv�llssammantr�de i sovjeten, �har pressen varit full av meddelanden, rykten och artiklar om en �verh�ngande aktion� Petrogradsovjetens beslut offentligg�rs och g�rs k�nda f�r alla. Sovjeten �r en vald institution, och� kan inte fatta ett beslut som inte skulle bli k�nt f�r arbetarna och soldaterna� Jag f�rklarar i sovjetens namn att ingen v�pnad aktion har beslutats av oss, men om sovjeten under h�ndelsernas g�ng skulle tvingas att fastst�lla datum f�r en v�pnad demonstration, skulle arbetarna och soldaterna till sista man g� ut p� dess uppmaning. De s�ger att jag undertecknade en order om fem tusen gev�r � Ja, jag signerade den� Sovjeten kommer att forts�tta att organisera och bev�pna arbetarnas garde.� Delegaterna f�rstod: striden var n�ra, men utan dem och �ver deras huvuden skulle signalen inte ges.
Vid sidan av en lugnande f�rklaring m�ste massorna ha ett klart revolution�rt perspektiv. F�r detta syfte f�renade talaren de tv� fr�gorna: garnisonens f�rflyttning och den kommande sovjetkongressen. �Vi befinner oss i konflikt med regeringen i en fr�ga som kan komma att bli utomordentligt skarp� Vi kommer inte att till�ta dem� att ber�va Petrograd dess revolution�ra garnison.� Denna konflikt �r i sin tur underordnad en annan, som n�rmar sig. �Det �r k�nt f�r bourgeoisien att Petrogradsovjeten kommer att f�resl� sovjetkongressen att den griper makten� De borgerliga klasserna f�rs�ker, f�rutseende en oundviklig strid, avv�pna Petrograd.� Revolutionens politiska h�llning gavs f�rst i detta tal sin fullst�ndiga definition: Vi f�rv�ntar oss att gripa makten, vi beh�ver garnisonen och vi kommer inte att ge upp den. �Vid det f�rsta f�rs�ket fr�n kontrarevolutionen att bryta upp kongressen, kommer vi att svara med en motoffensiv som kommer att vara skoningsl�s, och som vi kommer att f�ra till slutet.� �ven h�r tillk�nnagavs en avg�rande politisk offensiv under formeln f�r milit�rt f�rsvar.
Suchanov visade sig p� detta m�te med en hoppl�s plan om att dra in sovjeten i firandet av Gorkijs femtio�rsdag, men gjorde senare en l�mplig kommentar om den revolution�ra knut som h�r kn�ts. F�r Smolnyj, sade han, �r fr�gan om garnisonen en fr�ga om uppror; f�r soldaterna �r det en fr�ga om deras eget �de. �Det skulle vara sv�rt att t�nka sig en mer lyckosam startpunkt f�r politiken under dessa dagar.� Detta hindrade inte Suchanov fr�n att betrakta bolsjevikernas politik i dess helhet som f�r�dande. Tillsammans med Gorkij och tusentals radikala intellektuella fruktade han �ver allt annat den s� kallade �rasande folkmassan�, som med beundransv�rd beh�rskning dag f�r dag utvecklade sin offensiv.
Sovjeten var tillr�ckligt m�ktig f�r att �ppet tillk�nnage sitt program f�r statsrevolution och �ven fastst�lla datum. Samtidigt � �nda fram till det datum som den sj�lv fastst�llt f�r den fullst�ndiga segern � var sovjeten maktl�s i tusentals stora och sm� fr�gor. Kerenskij, som politiskt redan var reducerad till noll, utf�rdade fortfarande dekret i Vinterpalatset. Lenin, inspirat�ren till massornas oj�mf�rliga r�relse, h�ll sig g�md och justitieministern Maljan�tovitj hade vid denna tid f�rnyat sina instruktioner till distrikts�klagaren att f� till st�nd Lenins arrestering. Till och med i Smolnyj, p� dess eget territorium, tycktes den allsm�ktiga Petro�gradsovjeten leva p� myndigheternas n�d. Administrationen av byggnaden, kassaskrinet, depeschrummet, bilarna och telefonerna � allt var �nnu i h�nderna p� den centrala exekutivkommitt�n, som sj�lv bara h�ngde kvar med den tunna tr�den av en abstrakt successionsr�tt.
Suchanov ber�ttar hur han efter m�tet kom ut p� Smolnyjtorget i nattens tjocka, i svart m�rker med skyfall. Hela gruppen med delegater vankade hoppl�st kring ett par rykande och stinkande bilar, som hade tilldelats bolsjeviksovjeten ur den centrala exekutivkommitt�ns �verfl�dande garage. �Ordf�randen, Trotskij, skulle ocks� g� fram till bilen�, �terger denna allest�des n�rvarande observat�r. �Men efter att ha stannat och betraktat det hela under en minut, skrockade han och f�rsvann i m�rkret, plaskande genom vattenp�larna.� P� sp�rvagnens plattform sprang Suchanov p� en ok�nd kortvuxen karl med blygsamt yttre och svart pipsk�gg. Den ok�nde f�rs�kte tr�sta Suchanov under den l�nga resans obekv�mligheter. Vem �r det?, fr�gade Suchanov sin bolsjevikiske f�ljeslagare. �En gammal partiarbetare, Sverdlov.� Inom mindre �n tv� veckor kommer denne lille man med det lilla svarta pipsk�gget att vara ordf�rande i den centrala exekutivkommitt�n, sovjetrepublikens h�gsta regeringsmakt. Det kan vara s� att Sverdlov tr�stade sin reskamrat utifr�n en k�nsla av tacksamhet: �tta dagar tidigare hade i Suchanovs l�genhet � visserligen utan hans vetskap � det m�te med den bolsjevikiska centralkommitt�n �gt rum som st�llde det v�pnade upproret p� dagordningen.
F�ljande morgon gjorde den centrala exekutivkommitt�n ett f�rs�k att rulla h�ndelserna bak�t. Presidiet sammankallade en �laglig� sammankomst med garnisonen och drog ocks� in de efterblivna kommitt�er som f�r l�nge sedan skulle ha omvalts, och som inte hade varit n�rvarande dagen innan. Denna ytterligare pr�vning av garnisonen bekr�ftade, �ven om den gav en del nytt, p� ett tydligare s�tt g�rdagens bild. Den h�r g�ngen var de som motsatte sig den v�pnade demonstrationen: en majoritet av kommitt�erna f�r de trupper som var inkvarterade i Peter Paulf�stningen och pansarbilsdivisionernas kommitt�er. De tillk�nnagav b�da sin underkastelse under den centrala exekutivkommitt�n. Denna information kunde inte ignoreras.
Bel�gen p� en � som sk�ljdes av Neva och dess kanal, mellan stadens centrum och tv� utan�f�rliggande distrikt, dominerar denna f�stning de n�rliggande broarna och skyddar � eller, om ni s� vill, blottl�gger fr�n flodsidan tillfartsv�garna till Vinterpalatset d�r regeringen har sitt s�te. �ven om den �r ber�vad milit�r betydelse i storskaliga operationer, kan f�stningen g�ra sig h�rd med kraftfulla ord i en gatustrid. Dessutom � och det �r kanske betydelsefullare � gr�nsar f�stningen till den v�lf�rsedda Kronverkskijarsenalen. Arbetarna var i behov av gev�r � ja, och de mest revolution�ra regementena var n�stan avv�pnade. Betydelsen av pansarbilar i en gatustrid kr�ver ingen f�rklaring. P� regeringssidan skulle de kunna orsaka m�nga fruktl�sa offer; p� upprorsm�nnens sida skulle de f�rkorta v�gen till segern. Under de dagar som n�rmar sig skulle bolsjevikerna bli tvingade att visa f�stningen och pansarbilsdivisionen s�rskild uppm�rksamhet. F�r de �vriga visade sig styrkef�rh�llandet vid denna nya konferens vara detsamma som f�reg�ende dag. Den centrala exekutivkommitt�ns f�rs�k att f� igenom sin egen mycket f�rsiktiga resolution tillbakavisades kyligt av en �verv�ldigande majoritet. Eftersom den inte hade sammankallats av Petrogradsovjeten, noterades det, ans�g sig inte konferensen vara befullm�ktigad att fatta beslut. Kompromissledarna hade sj�lva bett om detta ytterligare slag i ansiktet.
Efter att ha funnit ing�ngarna till regementena barrikaderade nedtill f�rs�kte den centrala exekutivkommitt�n f� grepp om garnisonen ovanifr�n. Genom en �verenskommelse med staben, uts�g de kapten Malevskij, socialistrevolution�r, huvudkommissarie f�r hela distriktet, och tillk�nnagav sin villighet att erk�nna sovjetens kommissarier p� villkor att de underkastade sig huvudkommissarien. Detta f�rs�k att gr�nsla bolsjevikgarnisonen med hj�lp av en kapten som var ok�nd f�r alla var uppenbart hoppl�st. Efter att ha avvisat det, avbr�t sovjeten f�rhandlingarna.
Det uppror som avsl�jats av Potresov hade inte intr�ffat. Fienden pekade nu sj�lvs�kert ut ett annat datum: den 20 oktober. Den dagen skulle, som vi vet, sovjetkongressen ursprungligen ha �ppnats, och upproret f�ljde denna kongress som dess egen skugga. Visserligen hade kongressen redan uppskjutit sitt �ppnande fem dagar. Strunt i det: objektet hade flyttat p� sig, men skuggan fanns kvar. �ven denna g�ng vidtogs alla n�dv�ndiga �tg�rder av regeringen f�r att hindra en �v�pnad demonstration�. F�rst�rkta vaktposter placerades i f�rst�derna, kosack�patruller red genom arbetardistrikten natten l�ng, kavallerireserver doldes p� olika punkter i staden, milisen gjordes beredd till handling och h�lften av dess medlemmar gjorde kontinuer�lig tj�nst i kommissariaten. Pansarbilar, l�tt artilleri och maskingev�r sattes upp n�ra Vinter�palatset. Tillfartsv�garna till palatset vaktades av patruller.
�nnu en g�ng �gde inte det uppror som ingen f�rberedde, och ingen hade uppmanat till, rum. Dagen f�rgick fredligare �n m�nga andra; arbetet i verkst�der och fabriker upph�rde aldrig. Izvestija, som redigerades av Dan, jublade �ver denna seger �ver bolsjevikerna: �Deras �ventyrligheter med v�pnade demonstrationer i Petrograd �r nu n�ra p� slut.� Bolsjevikerna har krossats av blotta indignationen fr�n den f�renade demokratin: �De kapitulerar redan.� Man kan bokstavligen tro att fienden hade tappat huvudet och med avsikt f�rs�kte, med ol�glig fruktan och �nnu mindre l�gliga trumpetanden om seger, vilseleda den �allm�nna opinionen� och d�lja bolsjevikernas verkliga planer.
Beslutet att skapa en milit�rrevolution�r kommitt�, som f�rst framf�rts den 9 oktober, r�stades igenom vid ett plenarsammantr�de med sovjeten endast en vecka senare. Sovjeten �r inte ett parti, dess maskineri �r tungrott. Fyra dagar till kr�vdes f�r att bilda kommitt�n. Dessa tio dagar f�rgick emellertid inte sp�rl�st: Er�vrandet av garnisonen var i full g�ng, kon�ferensen med regementskommitt�erna hade demonstrerat dess livsduglighet och bev�pnandet av arbetarna framskred. S�ledes fann den revolution�ra milit�rkommitt�n, �ven om den b�rjade arbeta f�rst den 20 oktober, fem dagar innan upproret, en tillr�ckligt v�lorganiserad makt i sina h�nder. Eftersom kommitt�n bojkottades av kompromissmakarna, inneh�ll dess stab enbart bolsjeviker och v�nstersocialistrevolution�rer: det underl�ttade och f�renklade uppgiften. Av socialistrevolution�rerna utf�rde bara Latsimir n�got arbete, och han sattes till och med i spetsen f�r byr�n f�r att betona det faktum att kommitt�n var en sovjet- och inte en partiinstitution. I allt v�sentligt f�rlitade sig kommitt�n, vars ordf�rande var Trotskij, och dess viktigaste medlemmar Podvojskij, Antonov-Ovsejenko, Lasjevitj, Sadovskij och Mechono�sjin, emellertid uteslutande p� bolsjeviker. Kommitt�n samlades knappast en enda g�ng till plenarsammantr�de med delegater n�rvarande fr�n alla de institutioner som fanns upptagna i dess stadgar. Arbetet utf�rdes genom byr�n under ledning av ordf�randen, med Sverdlov inkallad i alla viktiga fr�gor. Detta var upprorets generalstab.
Kommitt�ns bulletin registrerar blygsamt dess f�rsta steg: Kommissarier tillsattes i garnisonens stridande enheter och i vissa institutioner och f�rr�d �f�r observation och ledning�. Detta innebar att sovjeten, efter att ha vunnit garnisonen politiskt, nu b�rjade f� organisatorisk kontroll �ver den. Den dominerande rollen i urvalet av dessa kommissarier spelades av bolsjevikernas milit�rorganisation. Bland dess Petrogradmedlemmar, omkring ett tusental, fanns det ett inte s� litet antal beslutsamma soldater och unga officerare som var revolutionen ytterst h�ngivna och som sedan julidagarna hade h�rdats i Kerenskijs f�ngelser. De kommissarier som rekryterades ur deras mitt fann i garnisonens trupper en v�l bearbetad jord. Garnisonen betraktade dem som sina egna och underkastade sig deras order med fullst�ndig beredvillighet.
Initiativet i �vertagandet av institutioner kom i de flesta fall underifr�n. Arbetarna och de kontorsanst�llda i den arsenal som gr�nsade till Peter Paulf�stningen reste sj�lva fr�gan om n�dv�ndigheten att uppr�tta kontroll �ver utdelningen av vapen. En kommissarie som skickats dit lyckades stoppa ett ytterligare bev�pnande av junkrarna, drog tillbaka 10 000 gev�r p� deras v�g till Donregionen och mindre tilldelningar till ett antal misst�nkta organisationer och personer. Denna kontroll utstr�cktes snart till andra arsenaler och �ven till privata vapen�handlare. Det beh�vdes bara en v�djan till soldaternas, arbetarnas eller de kontorsanst�lldas kommitt� vid den givna institutionen eller f�rr�det och administrationens motst�nd br�ts omedelbart. Vapen delades h�danefter bara ut p� order av kommissarierna.
Typograferna riktade, genom sin fackf�rening, kommitt�ns uppm�rksamhet p� en �kning av flygblad och broschyrer fr�n svarta hundradena. Det beslutades att typografernas fackf�rening i alla misst�nkta fall skulle v�nda sig till den revolution�ra milit�rkommitt�n f�r instruktioner. Denna kontroll genom typograferna var den mest effektiva av alla former av kontroll �ver kontrarevolutionens tryckta propaganda.
Sovjeten var inte tillfredsst�lld med sitt formella f�rnekande av ryktet om ett uppror och fastst�llde �ppet s�ndagen den 22 oktober som dagen f�r en fredlig m�nstring av sina styrkor � emellertid inte i form av gatuprocessioner, utan genom m�ten i fabrikerna, kasernerna och alla Petrograds st�rre institutioner. Med det uppenbara m�let att provocera fram blodiga st�rningar fastst�llde n�gra mystiska tillbedjare samma dag f�r en kyrkoprocession genom huvudstadens gator. Deras uppmaning, utf�rdad i n�gon ok�nd kosacks namn, inbj�d medborgarna att ta del i en religi�s procession �till minne av Moskvas r�ddning undan fienden 1812�. Denna historiska f�rev�ndning var inte alltf�r genuin, men bortsett fr�n detta f�reslog organisationerna den allsm�ktige att nedbringa en v�lsignelse �ver de kosackvapen som �st�r p� vakt mot den ryska jordens fiender�, ett f�rslag som tydligt ankn�t till �ret 1917.
Det fanns ingen anledning att befara n�gon allvarlig kontrarevolution�r manifestation. Pr�sterskapet hade ingen makt bland Petrogradmassorna; de kunde under kyrkofanor bara resa ynkliga rester av svarthundrag�ngen mot sovjeten. Men med hj�lp fr�n de erfarna provokat�rerna i underr�ttelsetj�nsten och kosackofficerare var blodiga sammanst�tningar inte uteslutna. Som en preventiv �tg�rd f�retog sig den revolution�ra milit�rkommitt�n att i f�rsta hand st�rka sitt inflytande �ver kosackregementena; en striktare regim inf�rdes ocks� i den byggnad som innehades av den revolution�ra staben. �Det var inte l�ngre l�tt att komma in� i Smolnyj, skriver John Reed. �Pass utdelades och passystemet �ndrades flera g�nger om dagen eftersom det vimlade av spioner.� Vid ett m�te med garnisonskonferensen den 21 oktober, som �gnades �t en diskussion om den �sovjetdag� som skulle f�lja, f�reslog talesmannen en rad �tg�rder f�r f�rhindrandet av t�nkbara gatusammandrabbningar. Det fj�rde kosackregementet, som stod l�ngst till v�nster, tillk�nnagav genom sina delegater att det inte skulle delta i den religi�sa processionen. Det fjortonde kosackregementet tillk�nnagav att det med all kraft skulle k�mpa mot kontrarevolutionens f�rs�k, men att det samtidigt betraktade en v�pnad demonstration f�r makt�vertagandet som �ol�glig�. Av de tre kosack�regementena var bara ett fr�nvarande � Uralskij � det mest efterblivna regementet, som f�rts till Petrograd i juli f�r krossandet av bolsjevikerna.
P� Trotskijs f�rslag antog konferensen tre korta resolutioner: (1) �Garnisonen f�r Petrograd och dess omgivningar lovar den revolution�ra milit�rkommitt�n fullt st�d vid alla dess steg��. (2) Den 22 oktober skall bli en dag som �gnas �t en fredlig m�nstring av styrkorna� Garnisonen v�djar till kosackerna: �Vi inbjuder er till v�ra m�ten i morgon. Ni �r v�lkomna, kosackbr�der!� (3) �Den allryska sovjetkongressen m�ste ta makten i sina h�nder och garan�tera folket fred, jord och br�d.� Garnisonen lovar h�gtidligt att st�lla alla sina krafter till sovjetkongressens f�rfogande. �Lita p� oss, befullm�ktigade representanter f�r soldaterna, arbetarna och b�nderna. Vi st�r alla p� v�ra poster beredda att segra eller d�.� Hundratals h�nder h�jdes f�r denna resolution, som f�rseglade upprorets program. Femtiosju man avstod. Detta var de �neutrala� � dvs. den vacklande fienden. Inte en hand h�jdes mot resolutionen. Snaran kring februariregimens hals drogs �t med en p�litlig knut.
Under dagens lopp blev det k�nt att de mystiska initiativtagarna till den religi�sa processionen hade givit upp sin demonstration �p� inr�dan av distriktets �verbef�lhavare�. Denna viktiga moraliska framg�ng, ett utm�rkt m�tt p� garnisonskonferensens sociala tryck, till�t en sj�lv�s�ker f�ruts�gelse om att fienden f�ljande dag, allm�nt sett, inte skulle v�ga sticka ut sina huvuden p� gatorna.
Den revolution�ra milit�rkommitt�n uts�g tre kommissarier till distriktsh�gkvarteret � Sadovskij, Mechonosjin och Latsimir. Order fr�n bef�lhavaren skulle vara giltiga enbart om de kontrasignerats av en av dessa tre. Efter en telefonp�ringning fr�n Smolnyj skickade staben en bil f�r delegationen � dubbelmaktens vanor var fortfarande i funktion � men tv�rtemot f�rv�ntningarna antydde inte denna extrema artighet fr�n staben en beredvillighet att g�ra eftergifter.
Efter att ha lyssnat till Sadovskijs deklaration f�rklarade Polkovnikov att han inte erk�nde n�gra kommissarier och inte hade behov av n�gon v�gledning. P� en antydan fr�n delegationen att h�gkvarteret l�ngs denna v�g kunde m�ta motst�nd fr�n truppernas sida, svarade Polkovnikov torrt att garnisonen var i hans h�nder och att dess underkastelse var s�krad. �Hans f�rs�kran var �rlig�, skriver Mechonosjin i sina memoarer. �Vi lade inte m�rke till n�gon tillgjordhet i det.� F�r tillbakaresan till Smolnyj erh�ll inte delegaterna n�gon officiell bil.
Ett s�rskilt sammantr�de p� konferensen, till vilket Trotskij och Sverdlov kallades, antog ett beslut: Att betrakta brytningen med h�gkvarteret som ett faktum, och g�ra det till utg�ngspunkten f�r en vidare offensiv. Den f�rsta f�ruts�ttningen f�r framg�ng: Distrikten m�ste h�llas i f�rbindelse med kampens alla stadier och episoder. Fienden f�r inte till�tas att �verraska massorna. Genom distriktssovjeterna och partikommitt�erna skickades information till alla delar av staden. Regementena informerades omedelbart om vad som hade h�nt. Instruktionerna bekr�ftades: Utf�r bara de order som �r kontrasignerade av kommissarierna. Det f�reslogs att man bara skulle skicka ut de p�litligaste soldaterna p� patrulltj�nst.
Men h�gkvarteret beslutade sig ocks� f�r att vidta �tg�rder. Polkovnikov sammankallade, uppenbarligen sporrad av sina kompromissallierade, klockan ett p� eftermiddagen sin egen garnisonskonferens, med representanter f�r den centrala exekutivkommitt�n n�rvarande. Den revolution�ra milit�rkommitt�n, som f�ruts�g detta drag fr�n fienden, sammankallade en br�dskande konferens med regementskommitt�erna klockan elva, och h�r beslutades att formulera brytningen med h�gkvarteret. Den appell till trupperna i Petrograd och omgiv�ningarna som drogs upp p� detta m�te talar krigsf�rklaringens spr�k. �Efter att ha brutit med huvudstadens organiserade garnison, �r h�gkvarteret ett direkt verktyg f�r de kontra�revolution�ra krafterna.� Den revolution�ra milit�rkommitt�n avsv�r sig allt ansvar f�r h�gkvarterets aktiviteter och tar sj�lv, i spetsen f�r garnisonen, p� sig �f�rsvaret av den revolution�ra ordningen gentemot kontrarevolution�ra f�rs�k�.
Detta var ett avg�rande steg p� v�gen mot upproret. Eller var det kanske bara n�sta konflikt i den dubbelmaktsmekanism som �r s� full av konflikter? H�gkvarteret f�rs�kte �tminstone, f�r att tr�sta sig sj�lv, tolka det s� � efter att ha konfererat med representanterna f�r de enheter som inte i god tid hade erh�llit den revolution�ra milit�rkommitt�ns maning. En delegation som skickats fr�n Smolnyj, under ledning av bolsjevikf�nriken Dasjkevitj, redogjorde kortfattat inf�r h�gkvarteret f�r garnisonskonferensens resolutioner. De f� n�rvarande representanterna f�r trupperna �terbekr�ftade sin lojalitet med sovjeten, men de v�grade att fatta ett beslut och skingrades. �Efter ett utdraget meningsbyte� � pressen citerade h�g�kvarterets ord p� detta s�tt � �fattades inget definitivt beslut; det ans�gs n�dv�ndigt att inv�nta en l�sning p� konflikten mellan den centrala exekutivkommitt�n och Petrogradsovjeten.� H�gkvarteret f�rest�llde sig sitt eget fall som ett gr�l mellan tv� sovjetinstitutioner om vilken som skulle kontrollera dess verksamhet. Denna politik med frivillig blindhet hade den f�rdelen att den befriade dem fr�n n�dv�ndigheten att f�rklara krig mot Smolnyj, f�r vilket de h�rskande saknade tillr�ckliga styrkor. S�ledes innesl�ts den revolution�ra konflikten, som redan var p� v�g att bryta ut, �nnu en g�ng, med regeringsorganens hj�lp, inom dubbel�maktens legala ramar. I h�gkvarteret var man r�dd f�r att se verkligheten i �gonen, men man medverkade desto mer lojalt i att kamouflera upproret. Men var inte detta l�ttsinniga upptr�dande fr�n de styrande bara ett kamouflage f�r deras egna verkliga syften? Hade inte h�gkvarteret f�r avsikt att, under skydd av denna byr�kratiska naivitet utdela ett ov�ntat slag mot den revolution�ra milit�rkommitt�n? Ett s�dant f�rs�k fr�n den provisoriska regeringens f�rvirrade och demoraliserade organ ans�gs h�gst osannolikt i Smolnyj. Den revolution�ra milit�rkommitt�n vidtog emellertid de enklaste f�rsiktighets�tg�rder: I de intilliggande kasernerna h�lls kompanier under vapen natt och dag, beredda att vid f�rsta signalen komma till Smolnyjs hj�lp.
Trots inst�llandet av den religi�sa processionen f�rutsp�dde den borgerliga pressen p� s�ndagen blodsutgjutelser. Kompromisstidningarna tillk�nnagav i sina morgonupplagor: �Idag v�ntar sig myndigheterna, med st�rre sannolikhet �n den 20, en v�pnad demonstration.� S�ledes hade denna olydiga pojke f�r tredje g�ngen under en vecka � den 17, den 20 och den 22 � bedragit folket med ett falskt skrik om att �vargen kommer!� Den fj�rde g�ngen, om vi ska tro den gamla fabeln, kommer pojken att falla i vargens k�ftar. Bolsjevikpressen talade, n�r den manade massorna att bes�ka m�tena, om en fredlig uppskattning av revolution�ra styrkor p� tr�skeln till sovjetkongressen. Detta sammanf�ll helt med den revolution�ra milit�rkommitt�ns plan: att genomf�ra en gigantisk m�nstring utan sammandrabbningar, utan att anv�nda vapen och till och med utan att visa dem. De ville visa massorna deras eget antal, deras egen styrka och beslutsamhet. De ville med enhetlighet och antal tvinga fienden att g�mma sig, h�lla sig ur sikte och stanna inomhus. Genom att avsl�ja bourgeoisiens kraftl�shet bredvid sina egna massor ville de ur massornas medvetande sudda ut de sista hindrande h�gkomsterna av julidagarna � f�r att se till att massorna, efter att ha sk�dat sig sj�lva, skulle s�ga: Inget och ingen kan l�ngre mots�tta sig oss.
�Den skr�mda befolkningen�, skrev Miljukov fem �r senare, �stannade hemma eller stod vid sidan av.� Det var bourgeoisien som stannade hemma och de hade verkligen skr�mts av sin egen press. Hela den �vriga befolkningen myllrade ut till m�ten fr�n tidigt p� morgonen till natten � unga och gamla, m�n och kvinnor, pojkar och flickor och m�drar med barn i sina armar. Inga m�ten av detta slag hade sk�dats tidigare under revolutionen. Hela Petrograd, med undantag f�r dess �vre skikt, var ett enda massivt m�te. I dessa st�ndigt fullsatta auditorier f�rnyades �h�rarna helt och h�llet under loppet av n�gra f� timmar. Nya och st�ndigt nya v�gor av arbetare, soldater och matroser v�llde fram mot byggnaderna och fyllde dem till bristningsgr�nsen. Stadens sm�bourgeoisie b�rjade ocks� r�ra p� sig, uppv�ckt av dessa v�gor och de varningar som antogs skulle skr�mma dem. Tiotusentals �versv�mmade den ofantliga byggnad som �r k�nd som Folkets hus. De fyllde alla teatrarna, teatrarnas auditorier, r�krum, byff�er och foaj�er � fyllde dem med en massiv och upphetsad och p� samma g�ng disciplinerad massa. Fr�n j�rnkolonner och �verv�ningsf�nster h�ngde m�nskliga huvuden, ben och armar i girlander och klasar. Det fanns den d�r elektriska sp�nningen i luften som f�reb�dar ett kommande utbrott. Ned med Kerenskij! Ned med kriget! Makten �t sovjeterna! Ingen av kompromissmakarna v�gade l�ngre upptr�da inf�r dessa gl�dheta folksamlingar med argument eller varningar. Bolsjevikerna hade ordet. Alla partiets talarkrafter, inklusive delegater till kongressen, som b�rjade anl�nda fr�n provinserna, sattes in. Tillf�lligtvis talade v�nstersocialistrevolution�rer � p� n�gra platser anarkister � men de f�rs�kte b�da s� lite som m�jligt att skilja sig fr�n bolsjevikerna.
Folket i slummen, fr�n vindar och k�llare, stod stilla i timmar i luggslitna rockar eller gr�a uniformer, fortfarande med m�ssor eller stora sjalar p� sina huvuden, med skorna genomdr�nkta av gatans smuts och en h�sthosta som gripit dem i strupen. De stod d�r skuldra vid skuldra och tr�ngdes samman �nnu mer f�r att g�ra plats �t fler, g�ra plats f�r alla, lyssnande of�rtr�ttligt, hungrigt, lidelsefullt, kr�vande och r�dda f�r att missa ett ord av det som �r n�dv�ndigt att f�rst�, assimilera och utf�ra. Det hade f�refallit som om allt hade sagts under de g�ngna m�naderna, veckorna � �tminstone under de allra sista dagarna. Men nej! �tminstone idag har dessa ord en annan klang. Massorna upplever dem p� ett nytt s�tt, inte som ett evangelium utan som en f�rpliktelse att handla. Erfarenheterna av revolutionen, kriget och en hel livstids tunga kamp reste sig ur minnets djup hos var och en av dessa m�n och kvinnor som drivits till fattigdom, och uttryckte sig i enkla och tvingande tankar: L�ngs den h�r v�gen kan vi inte komma l�ngre, vi m�ste bryta en v�g in i framtiden.
Var och en som deltog i de h�ndelser som h�r beskrivits har senare blickat tillbaka p� denna enkla och underbara dag, som s� klart lyser mot revolutionens bakgrund � livfull �ven d�rf�rutan. Bilden av denna inspirerade m�nskliga flod � inspirerad och �nd� beh�rskad i sin o�vervinneliga makt � graverades f�r alltid in i minnet p� dem som s�g den. �Petrograd�sovjetens dag�, skriver v�nstersocialistrevolution�ren Mstislavskij, �firades p� otaliga m�ten med enorm entusiasm.� Bolsjeviken Testkovskij, som talade p� tv� fabriker i Vasilij-Ostrovdistriktet, s�ger: �Vi talade rakt p� sak till massorna om v�rt kommande makt��vertagande, och h�rde ingenting annat �n uppmuntrande ord.� �Kring mig�, s�ger Suchanov, n�r han beskriver ett m�te i Folkets hus, �fanns en st�mning som var n�ra extas � Trotskij hade formulerat n�gon kortfattad allm�n resolution � De som �r f�r� Tusen och �ter tusen h�jde som en man sina h�nder. Jag betraktade de h�jda h�nderna och brinnande �gonen hos m�n, kvinnor, pojkar, arbetare, soldater, b�nder och �ven typiskt sm�borgerliga karakt�rer� Trotskij fortsatte att tala. Massan fortsatte att h�lla sina h�nder i luften. Trotskij mejslade ut vartenda ord: L�t denna er r�st bli er ed� Massan h�ll sina h�nder h�gt. De inst�mde. De ingick eden.� Bolsjeviken Popov ber�ttar om en h�nf�rd ed som svurits av massorna: �Att skynda sig ut vid f�rsta ord fr�n sovjeten.� Mstislavskij ber�ttar om en elektrifierad folk�samling som ingick en lojalitetsed till sovjeten. Samma scen kunde observeras i mindre skala i alla delar av staden, fr�n centrum till f�rst�derna. Hundratusentals m�nniskor h�jde, vid en och samma tidpunkt, sina h�nder och gav ett l�fte att f�ra kampen till slutet. Sovjetens, soldatsektionens, garnisonskonferensens och fabriks- och verkstads�kommitt�ernas dagliga m�ten hade ingivit en stor grupp ledare en inre solidaritet, separata massm�ten hade f�renat fabrikerna och regementena, men denna dag, den 22 oktober, sammansvetsades de verkliga folkmassorna till en enda gigantisk kittel och under h�g temperatur. Massorna s�g sig sj�lva och sina ledare; ledarna s�g och lyssnade till massorna. B�da sidor var n�jda med varandra. Ledarna var �vertygade: Vi kan inte dr�ja l�ngre! Massorna sade till sig sj�lva: Den h�r g�ngen kommer det att genomf�ras!
Framg�ngen f�r denna s�ndagens styrkem�nstring av bolsjevikerna slog s�nder Polkovnikovs och hans �verbef�ls sj�lvf�rtroende. Efter en �verenskommelse med regeringen och den centrala exekutivkommitt�n gjorde h�gkvarteret ett f�rs�k att komma �verens med Smolnyj. Varf�r inte n�r allt kommer omkring �teruppr�tta de v�nskapliga kontakt- och kompromiss�f�rbindelserna? Den revolution�ra milit�rkommitt�n v�grade inte att skicka emissarier f�r ett meningsutbyte: ett b�ttre tillf�lle f�r rekognoscering kunde knappast �nskas. �F�rhandlingar�na var korta�, minns Sadovskij. �H�gkvarterets representanter gick i f�rv�g med p� alla villkor som framst�lldes av sovjeten� i utbyte skulle den revolution�ra milit�rkommitt�ns order fr�n den 22 oktober annulleras.� Detta refererade till det dokument som f�rklarade h�gkvarteret vara ett verktyg f�r kontrarevolution�ra krafter. Samma emissarier, som Polkovnikov s� oh�vligt hade skickat hem f�r tv� dagar sedan, kr�vde nu och erh�ll f�r sin rapport till Smolnyj utkastet till en �verenskommelse som undertecknats av h�gkvarteret. P� s�ndagen skulle dessa villkor f�r en halvt �rofull kapitulation ha accepterats. Idag, p� m�ndagen, var det redan f�r sent. H�gkvarteret v�ntade p� ett svar som aldrig kom.
Den revolution�ra milit�rkommitt�n v�nde sig med ett upprop till Petrograds befolkning och f�rklarade utn�mningen av kommissarier i milit�renheterna och de viktigaste punkterna i huvudstaden och dess omgivningar. �Kommissarierna �r som representanter f�r sovjeten oantastliga. Motst�nd mot kommissarierna �r motst�nd mot arbetar- och soldatdeputerades sovjet.� Medborgarna uppmanades att i fall av anstiftan till oro v�dja till n�rmaste kommissarie att kalla ut v�pnade styrkor. Detta var regerandets spr�k. Men fortfarande gav inte kommitt�n signalen till �ppet uppror. Suchanov fr�gar: �Upptr�der Smolnyj idiotiskt, eller leker det med Vinterpalatset som en katt med musen och f�rs�ker framprovocera ett angrepp?� Varken det ena eller det andra. Kommitt�n tr�nger ut regeringen med massornas tryck, med garnisonens tyngd. Den tar allt vad den kan utan strid. Den flyttar fram sina st�llningar utan att �ppna eld och integrerar och f�rst�rker arm�n l�ngs v�gen. Den m�ter sitt eget tryck mot fiendens motst�ndsf�rm�ga, utan att f�r en enda sekund ta �gonen fr�n honom. Varje nytt steg fram�t f�r�ndrar styrkef�rh�llandena till Smolnyjs f�rdel. Arbetarna och garnisonen mognar f�r upproret. Vem som kommer att bli f�rst med att kalla till vapen kommer att bli k�nt under denna offensiv, detta uttr�ngande. Det �r nu bara en fr�ga om timmar. Om regeringen i sista stund finner modet, eller f�rtvivlan, att ge signal till striden, kommer ansvaret f�r detta att ligga p� Vinterpalatset. Men initiativet kommer likv�l att ha tagits av Smolnyj. Dess f�rklaring fr�n den 23 oktober hade inneburit maktens st�rtande innan regeringen sj�lv st�rtades. Den revolution�ra milit�rkommitt�n bakband fienderegimens armar och ben, innan den slog honom i huvudet. Det var m�jligt att till�mpa denna taktik med �fredligt intr�ngande�, att legalt bryta fiendens ben och hypnotiskt f�rlama �terstoden av hans vilja, enbart p� grund av en otvetydig �verl�gsenhet i styrka fr�n kommitt�ns sida och d�rf�r att denna �kade f�r varje timme.
Kommitt�n hade dag f�r dag studerat med garnisonens karta uppslagen framf�r sig. Den visste temperaturen i varje regemente och f�ljde varje skiftning i kasernernas �sikter och sympatier. En �verraskning fr�n detta h�ll var om�jlig. Det �terstod emellertid n�gra m�rka skuggor p� kartan. Ett f�rs�k m�ste g�ras att utrota, eller �tminstone minska, dem. Det hade st�tt klart den 19 oktober att majoriteten av kommitt�erna i Peterpaulf�stningen var ogynn�samt eller �tminstone tveksamt inst�llda. Nu n�r hela garnisonen �r f�r kommitt�n och f�stningen �r f�ngad i en ring, �tminstone politiskt, �r det tid att vidta avg�rande �tg�rder f�r dess er�vring. Korpral Blagonravov, den kommissarie som utsetts f�r f�stningen, hade st�tt p� motst�nd. F�stningens regeringskommendant hade v�grat att erk�nna denna bolsjevikiska �vervakning; det fanns �ven rykten om att han skr�t med att han skulle arrestera den unge �vervakaren. Det var n�dv�ndigt att g�ra n�got och g�ra det snabbt. Antonov erbj�d sig att ta in en p�litlig bataljon ur Pavlovskijregementet i f�stningen och avv�pna de fientliga en�heterna. Men det var en alltf�r drastisk �tg�rd som skulle kunna anv�ndas av officerarna f�r att st�lla till blodsutgjutelse och bryta garnisonens enhet. Var det verkligen n�dv�ndigt att ta till s�dana extrema �tg�rder? Antonov s�ger i sina memoarer: �Trotskij kallades in f�r att bed�ma denna fr�ga� Trotskij spelade d� den avg�rande rollen. Det r�d han gav oss var en produkt av hans revolution�ra intuition: att vi er�vrar f�stningen inifr�n. �Det kan inte vara s� att trupperna d�r inte �r sympatiskt inst�llda�, sade han. Han hade r�tt. Trotskij och Lasjevitj begav sig till ett m�te i f�stningen.� Resultatet av detta f�retag, som f�ref�ll riskabelt, inv�ntades med st�rsta upphetsning i Smolnyj. Trotskij skrev senare: �Den 23 begav jag mig till f�stningen omkring klockan tv� p� eftermiddagen. Ett m�te p�gick p� g�rden. H�ger�flygelns talare var i h�gsta grad f�rsiktiga och undvikande� Soldaterna lyssnade p� oss och de kom till oss.� P� tredje v�ningen i Smolnyj drog man ett djupt andetag n�r telefonen f�rmedlade denna gl�djande nyhet: Peterpauls garnison har h�gtidligt lovat att h�danefter bara ta order fr�n den revolution�ra milit�rkommitt�n.
Denna f�r�ndring i f�stningstruppernas st�mning var naturligtvis inte resultatet av ett eller annat tal. Det hade tidigare f�rberetts v�l. Soldaterna visade sig st� l�ngt till v�nster om sina kommitt�er. Det var bara den gamla disciplinens spr�ckta skal som h�ll ut lite l�ngre bakom f�stningsmurarna �n i stadskasernerna. En knackning var tillr�ckligt f�r att bryta s�nder det.
Blagonravov kunde nu med sj�lvf�rtroende installera sig sj�lv i f�stningen, organisera sitt lilla h�gkvarter och s�tta upp f�rbindelser med det intilliggande distriktets bolsjeviksovjet och de n�rmaste kasernernas kommitt�er. Under tiden anl�nde delegationer fr�n fabrikerna och milit�renheter f�r att se vad de kunde g�ra betr�ffande anskaffning av vapen. En obeskrivlig livlighet �verv�gde nu i f�stningen. �Telefonen ringde oupph�rligt och f�rmedlade nyheter om v�ra nya framg�ngar vid samlingar och massm�ten.� Tillf�lligtvis tillk�nnagav en obekant r�st ankomsten av bestraffningsavdelningar fr�n fronten till n�gon j�rnv�gsstation. Omedel�bara unders�kningar avsl�jade att detta var ett p�hitt som satts i cirkulation av fienden.
Denna dag utm�rkte sig sovjetens eftermiddagssammantr�de genom det ovanliga antal som var n�rvarande och den exalterade st�mningen. Ockupationen av Peterpaulf�stningen och er�vringen av Kronverkskijarsenalen, som inneh�ll 100 000 gev�r � detta var ingen liten garanti f�r framg�ng. Den revolution�ra milit�rkommitt�ns talesman var Antonov. Han m�lade upp en bild av regeringsorganens uttr�ngande steg f�r steg av den revolution�ra milit�rkommitt�ns ombud. Dessa ombud, sade han, bem�ts �verallt som naturliga auktoriteter; de �tlyds inte av r�dsla utan av princip. �Fr�n alla sidor kommer krav p� utn�mning av kommissarier.� De efterblivna enheterna skyndar sig att hinna ikapp de framskridna. Preobrazjenskijregementet, som i juli hade varit det f�rsta att falla f�r f�rtalet om tyskt guld, hade nu genom sin kommissarie Tjudnovskij utf�rdat en v�ldsam protest mot ryktet att Preobrazjentsim�nnen �r f�r regeringen. Blotta id�n betraktas som en elak skymf!� Visserligen utf�rs fortfarande den sedvanliga patrulleringstj�nsten, ber�ttar Antonov, men detta g�rs med kommitt�ns medgivande. Order fr�n h�gkvarteret om leveranser av vapen och bilar utf�rs inte. H�gkvarteret hade s�ledes rikliga tillf�llen att ta reda p� vem som �r huvudstadens herre.
P� fr�gan: �K�nner kommitt�n till flyttningen av regeringstrupper fr�n fronten och de omgivande distrikten, och vilka �tg�rder har vidtagits gentemot detta?�, svarade talesmannen: �Kavallerienheter skickades fr�n den rum�nska fronten, men de har stoppats vid Pskov; den 17 infanteridivisionen, som p� v�gen fick reda p� var och varf�r de hade skickats, v�grade att r�ra sig; vid Venden motsatte sig tv� regementen framg�ngsrikt f�rs�ket att skicka dem gentemot Petrograd; vi har �nnu inga nyheter om de kosacker och junkrar som p�st�s ha skickats fr�n Kiev, eller de chocktrupper som kallats fr�n Tsarskoje Selo. De v�gar inte och de kommer inte att v�ga r�ra den revolution�ra milit�rkommitt�n.� Dessa ord l�t riktigt bra i Smolnyjs vita sal. N�r Antonov l�ste sin rapport, fick man intrycket att upprorets h�gkvarter arbetade med vid�ppna d�rrar. Smolnyj hade faktiskt n�stan inget att d�lja. Revolutionens politiska uppst�llning var s� f�rdelaktig att uppriktighet i sig sj�lv blev ett slags kamouflage: Det �r v�l inte s� h�r man g�r uppror? Detta ord, �uppror�, uttalades emellertid inte av n�gon av ledarna. Det var inte helt och h�llet en formell f�rsiktighets�tg�rd, eftersom termen inte passade den verkliga situationen. Det �verl�mnades, skulle man kunna s�ga, �t Kerenskijs regering att g�ra uppror. I redog�relsen i Izvestija s�gs det verkligen att Trotskij vid samman�tr�det den 23 oktober f�rst tillk�nnagav att den revolution�ra milit�rkommitt�ns m�l var ett makt�vertagande. Det �r obestridligt sant att den ursprungliga inst�llningen, n�r kommitt�ns uppgift hade f�rklarats vara ett pr�vande av Tjeremisovs strategiska argument, f�r l�nge sedan hade �vergivits. F�rflyttningen av regementena var sannerligen allt annat �n gl�md. Men den 23 oktober talades det �nnu inte om uppror, utan om �f�rsvaret� av den kommande sovjetkongressen � om n�dv�ndigt med v�pnade styrkor. Det var fortfarande i den andan som resolutionen om Antonovs rapport antogs.
Hur bed�mdes dessa h�ndelser i de �vre regeringskretsarna? N�r Kerenskij, natten till den 22 oktober, till chefen f�r stabsh�gkvarteret Duchonin meddelade nyheten om den revolution�ra milit�rkommitt�ns f�rs�k att dra bort regementena fr�n bef�let, tillade han: �Jag tror att vi l�tt kan klara av detta.� Hans egen avf�rd till h�gkvarteret f�rdr�jdes, sade han, inte alls av n�got slags r�dsla f�r uppror: �Den saken skulle kunna regleras utan mig, eftersom allt �r organiserat.� Till sina oroliga ministrar f�rklarade Kerenskij lugnande att han personligen, till skillnad fr�n dem, var mycket glad �ver den kommande attacken eftersom det skulle ge honom tillf�lle att �en g�ng f�r alla g�ra upp med bolsjevikerna�. �Jag skulle vara beredd att offra en b�n�, s�ger regeringens �verhuvud till kadeten Nabokov, en ofta sedd g�st i Vinterpalatset, �om att en s�dan attack skall intr�ffa.� �Men �r ni s�ker p� att ni kommer att kunna klara av dem?� �Jag har mer krafter �n vad jag beh�ver. De kommer att krossas f�r gott.�
I sitt senare f�rl�jligande av Kerenskijs optimistiska l�ttsinnighet, har kadeterna uppenbar�ligen varit n�got gl�mska. I verkligheten s�g Kerenskij p� dessa h�ndelser genom deras egna �gon. Den 21 oktober skrev Miljukovs tidning, att om bolsjevikerna, s�nderfr�tta som de �r av en djupg�ende inre kris, v�gar komma fram, kommer de omedelbart och utan sv�righeter att sl�s ned. En annan kadettidning tillade: �En storm kommer, men den kommer kanske att rensa luften.� Dan vittnar om att kadeterna, och de som grupperats kring dem, i f�rparla�mentets korridorer talade h�gt om sin �nskan att bolsjevikerna skulle komma fram s� fort som m�jligt: �I en �ppen strid kommer de att besegras till sista man.� Prominenta kadeter sade till John Reed: Efter att ha besegrats i ett uppror, kommer inte bolsjevikerna att v�ga lyfta sina huvuden i den konstituerande f�rsamlingen.
Under den 22 och 23 oktober h�ll Kerenskij r�dpl�gning, �n med den centrala exekutiv�kommitt�ns ledare, �n med h�gkvarteret. Skulle det inte vara tillr�dligt att arrestera den revolution�ra milit�rkommitt�n? Kompromissmakarna f�rordade det inte: de skulle sj�lva f�rs�ka reglera fr�gan om kommissarier. Polkovnikov ans�g ocks� att det knappast skulle vara v�rt att skynda p� med arresteringarna: De milit�ra styrkorna �r �mer �n tillr�ckliga� om behov uppst�r. Kerenskij lyssnade p� Polkovnikov, men �nnu mer p� sina v�nner kompro�missmakarna. Han r�knade sj�lvs�kert med att i fall av fara skulle den centrala exekutiv�kommitt�n, trots alla missf�rst�nd inom familjen, i tid komma till hans hj�lp. Det var s� i juli och i augusti. Varf�r skulle det inte forts�tta att vara s�?
Men nu �r det inte l�ngre juli och inte l�ngre augusti. Det �r oktober. Kalla och r�a �stersj��vindar bl�ser i riktning fr�n Kronstadt �ver torgen och l�ngs kajerna i Petrograd. Junkrar i l�nga rockar som r�cker �nda ned till h�larna patrullerar gatorna och dr�nker sin oro i triumfs�nger. Den beridna polisen rider fram och tillbaka, kr�mar sig, med sina revolvrar i splitternya h�lster. Nej. Makten ser fortfarande nog s� imponerande ut! Eller �r detta kanske en optisk illusion? I ett h�rn av Nevskij k�per John Reed, en amerikan med naiva och intelligenta �gon, en broschyr av Lenin med titeln Kommer bolsjevikerna att kunna beh�lla statsmakten? och betalar f�r den med ett av dessa frim�rken som nu cirkulerar i st�llet f�r pengar.
Vid sidan av fabrikerna, kasernerna, byarna, fronten och sovjeterna hade revolutionen ytterligare ett laboratorium: Lenins hj�rna. Eftersom Lenin hade drivits under jorden, var han tvungen att under hundraelva dagar � fr�n den 6 juli till den 25 oktober � inskr�nka sina m�ten med medlemmarna i centralkommitt�n. Utan n�got direkt samr�re med massorna, och ber�vad kontakter med varje organisation, koncentrerade han sina tankar desto mer beslutsamt p� revolutionens grundl�ggande problem och reducerade dem � vilket var hans vana och n�dv�ndigt f�r hans karakt�r � till marxismens nyckelproblem.
Huvudargumentet fr�n demokraterna, �ven de som stod l�ngst till v�nster, mot att gripa makten, var att de arbetande var of�rm�gna att beh�rska statsmaskineriet. �ven opportu�nistiska element inom bolsjevikpartiet hyste samma farh�gor. �Statsmaskineriet!� Varje sm�borgare uppfostras till att avguda denna mystiska princip, som upph�jts �ver m�nniskor och klasser, och den bildade filistern har �nda in i benm�rgen samma respektfulla fruktan som hans fader, farbror, aff�rsinnehavaren, den v�lbest�llde bonden hade inf�r dessa allsm�ktiga institutioner d�r fr�gor om krig och fred avg�rs, kommersiella patent utf�rdas, varifr�n skatternas piska utg�r, d�r de bestraffar och ibland �ven ben�dar, legitimerar �ktenskap och f�dslar och d�r d�den sj�lv respektfullt m�ste st� i k� f�r att inv�nta erk�nnande. Stats�maskineriet! Sm�borgaren tar i fantasin inte bara av sig hatten utan ocks� skorna och kommer g�ende p� t� i strumpl�sten in i avgudens tempel � det spelar ingen roll vad han heter, Kerenskij, Laval, MacDonald eller Hilferding � det �r p� detta s�tt han anl�nder n�r personlig tur eller omst�ndigheterna g�r honom till minister. En s�dan barmh�rtig nedl�tenhet kan han bara besvara med en �dmjuk underkastelse inf�r �statsmaskineriet�. Den ryska radikala intelligentsian, som aldrig hade v�gat krypa upp p� maktens s�te ens under revolutionen, f�rutom bakom ryggen p� gods�gare med titlar och stora aff�rsm�n, sneglade med fruktan och indignation p� bolsjevikerna. Dessa gatuagitatorer, dessa demagoger, tror att de kan beh�rska statsmaskineriet!
Efter det att sovjeten, konfronterad med den officiella demokratins ryggradsl�sa kraftl�shet, hade r�ddat revolutionen i kampen mot Kornilov, skrev Lenin: �L�t de klentrogna l�ra av detta exempel. Skam �ver dem som s�ger, �Vi har inget maskineri att ers�tta det gamla med, som obevekligt lutar �t bourgeoisiens f�rsvar.� F�r vi har ett maskineri och det �r sovjeterna. Frukta inte massornas initiativ och sj�lvst�ndighet. F�rlita er p� massornas revolution�ra organisationer och ni kommer att se samma makt inom alla statslivets omr�den, arbetarnas och b�ndernas majest�t och obetvingliga vilja, vilken de har visat i sin solidaritet och entusiasm gentemot kornilovismen.�
Under de f�rsta m�naderna av sitt underjordiska liv skrev Lenin boken Staten och revolutionen, till vilken han hade samlat huvudmaterialet utomlands under kriget. Med samma noggranna omsorg som han �gnade �t att t�nka ut de praktiska problemen f�r dagen, unders�ker han h�r statens teoretiska problem. Han kan inte g�ra annorlunda: f�r honom �r teorin i verkligheten en v�gledning till handling. I detta arbete har inte Lenin f�r en enda minut f�reslagit att inf�ra n�got nytt i den politiska teorin. Tv�rtom ger han sitt arbete en utomordentligt blygsam utformning och understryker sin st�llning som l�rjunge. Hans uppgift, s�ger han, �r att �teruppliva marxismens verkliga �l�ra om staten�.
Med sitt skrupul�st noggranna urval av citat och sina detaljerade polemiska tolkningar kan boken tyckas pedantisk � f�r verkliga pedanter som �r of�rm�gna att under textens analys k�nna hj�rnans och viljans m�ktiga pulserande. Enbart genom ett �terst�llande av klassteorin om staten p� en ny och h�gre historisk grund ger Lenin ny konkretion och d�rmed ny betydelse �t Marx id�er. Detta arbete om staten erh�ller sin om�tliga betydelse framf�r allt ur det faktum att det utgjorde den vetenskapliga inledningen till historiens st�rsta revolution. Denne �kommentator� till Marx f�rberedde sitt parti f�r det revolution�ra er�vrandet av en sj�ttedel av jordens beboeliga yta.
Om staten helt enkelt kunde anpassa sig till kraven fr�n en ny historisk regim skulle revolutioner aldrig uppst�. Bourgeoisien sj�lv har emellertid �nnu aldrig kommit till makten annat �n genom revolution. Nu �r det arbetarnas tur. �ven i den h�r fr�gan �teruppr�ttade Lenin marxismens betydelse som den prolet�ra revolutionens teoretiska vapen. Ni s�ger att arbetarna inte kan beh�rska statsmaskineriet? Det �r dock inte fr�ga om � undervisar Lenin � att ta det gamla maskineriet i besittning och anv�nda det f�r nya m�l: det �r en reaktion�r utopi. Urvalet av m�nniskor i det gamla maskineriet, deras utbildning och �msesidiga f�rbindelser, st�r alla i konflikt med proletariatets historiska uppgifter. V�r uppgift efter att ha er�vrat makten �r inte att omskola det gamla maskineriet, utan att sl� s�nder det i sm�bitar. Vad skall det d� ers�ttas med? Med sovjeterna. Fr�n att vara de revolution�ra massornas ledare, verktyg f�r undervisning, kommer sovjeterna att bli organ f�r den nya statsordningen.
I revolutionens str�mvirvlar kommer detta arbete att finna f� l�sare; det kommer ocks� att publiceras f�rst efter er�vrandet av makten. Lenin arbetar sig igenom statens problem f�rst och fr�mst f�r sitt eget inre sj�lvf�rtroendes och framtidens skull. Ett av hans st�ndiga bekymmer var bevarandet av id�ernas succession. I juli skriver han till Kamenev: �Entre nous. Om de knuffar av mig, ber jag dig att publicera min lilla anteckningsbok Marxismen om staten (strandsatt i Stockholm). Bunden i ett bl�tt omslag. Alla citaten �r samlade fr�n Marx och Engels, likas� fr�n Kautsky gentemot Pannekoek. Det finns en hel rad med noter och kommentarer. Formulera det. Jag tror att du kan publicera den efter en veckas arbete. Jag anser att det �r betydelsefullt, f�r det �r inte bara Plechanov och Kautsky som har kommit p� villov�gar. Mina villkor: allt detta skall vara fullst�ndigt entre nous.� Den revolution�re ledaren, som �r f�rf�ljd som agent f�r en fientlig stat, och som spekulerar om m�jligheten av mordf�rs�k fr�n fienden, bekymrar sig �ver publiceringen av en �bl� anteckningsbok med citat fr�n Marx och Engels. Det skulle bli hans hemliga sista vilja och testamente. Frasen �knuffar av mig�[8] skulle tj�nstg�ra som ett motgift mot det patos som han hatade, eftersom uppdraget �r patetiskt till sin k�rna.
Men medan Lenin inv�ntade detta slag bakifr�n, gjorde han sig sj�lv redo att utdela ett slag framifr�n. Medan han gjorde i ordning sin dyrbara anteckningsbok � �ntligen anl�nd fr�n Stockholm � samtidigt som han l�ste tidningarna och skrev instruktionsbrev, stod inte livet stilla. Timmen n�rmade sig n�r fr�gan om staten skulle avg�ras i praktisk handling.
Medan han �nnu var kvar i Schweiz, omedelbart efter monarkins st�rtande, skrev Lenin: �Vi �r inte blanquister, inte f�respr�kare f�r maktens er�vrande genom en minoritet� �. Samma tanke utvecklade han vid sin ankomst till Ryssland: �Vi �r nu i minoritet � massorna litar �nnu inte p� oss. Vi vet hur man v�ntar� De kommer att sv�nga �ver till v�r sida och efter att ha f�rklarat styrkef�rh�llandena, kommer vi d� att s�ga till dem: V�r dag har kommit.� Fr�gan om makter�vrandet framst�lldes under dessa f�rsta m�nader som en fr�ga om att vinna majoritet i sovjeterna.
Efter julir�derna f�rklarade Lenin: �Makten kan h�danefter bara er�vras genom ett v�pnat uppror; vi m�ste i denna operation uppenbart inte lita till sovjeterna, som demoraliserats av kompromissmakarna, utan till fabrikskommitt�erna; sovjeterna som maktorgan m�ste skapas p� nytt efter segern.� Bara tv� m�nader efter detta hade bolsjevikerna faktiskt vunnit �ver sovjeterna fr�n kompromissmakarna. Karakt�ren av Lenins misstag i denna fr�ga �r i h�g grad karakt�ristiskt f�r hans strategiska geni: F�r de dj�rvaste planer grundade han sina kalkyler p� de minst f�rdelaktiga f�ruts�ttningarna. N�r han anl�nde till Ryssland genom Tyskland i april, r�knade han s�ledes med att g� raka v�gen till f�ngelset fr�n stationen. Den 5 juli sade han s�ledes: �De kommer antagligen att skjuta oss allihop.� Nu r�knade han ut: Kompromissmakarna kommer inte att l�ta oss f� majoritet i sovjeterna.
�Det finns ingen mer r�ddh�gad man �n jag, n�r jag utarbetar en milit�r plan�, skrev Napoleon till general Berthier. �Jag �verdriver alla faror och alla m�jliga olyckor� N�r mitt beslut �r fattat gl�ms allt bort f�rutom det som kan f�rs�kra dess framg�ng.� F�rutom det poserande som ing�r i det ol�mpliga ordet r�ddh�gad, g�ller det v�sentligaste i denna tanke helt och fullt f�r Lenin. N�r han skulle besluta om ett strategiskt problem, b�rjade han med att f�rse fienden med sin egen beslutsamhet och sitt eget f�rutseende. Lenins taktiska misstag var till st�rsta delen biprodukter av hans strategiska styrka. I det aktuella tillf�llet �r det knappast m�jligt att anv�nda ordet misstag. N�r en diagnostiker kommer fram till definitionen av en sjukdom genom en metod med successiva uteslutningar, �r hans hypotetiska antaganden, med b�rjan i de v�rsta t�nkbara, inte misstag utan metoder f�r analys. S� snart bolsjevikerna hade f�tt kontroll �ver sovjeterna i de tv� huvudst�derna, sade Lenin: �V�r stund har kommit.� I april och juli hade han slagit till bromsarna, i augusti f�rberedde han teoretiskt det nya steget, fr�n mitten av september skyndade han p� och manade fram�t med all sin kraft. Faran l�g nu inte i att handla f�r tidigt, utan i att sl�ntra efter. �I denna sak �r det nu om�jligt att vara f�r tidig.�
I sina artiklar och brev riktade till centralkommitt�n analyserade Lenin situationen och betonade alltid fr�mst av allt de internationella f�rh�llandena. Det uppvaknande europeiska proletariatet som symptom och faktum �r f�r honom, mot bakgrund av kriget, obestridliga bevis f�r att det direkta hotet mot den ryska revolutionen fr�n den utl�ndska imperialismens sida gradvis kommer att minska. Arresterandet av socialister i Italien, och �nnu mer upproren i den tyska flottan, fick honom att tillk�nnage en �vergripande f�r�ndring i hela v�rlds�situationen: �Vi befinner oss i f�rg�rden till den v�rldsomfattande prolet�ra revolutionen.�
Epigonhistorikerna har f�redragit att tysta ned denna utg�ngspunkt f�r Lenins tankeg�ng � b�de d�rf�r att Lenins kalkyl har tillbakavisats av h�ndelserna och d�rf�r att den ryska revolutionen enligt de allra senaste teorierna under alla f�rh�llanden b�r vara sig sj�lv nog. Lenins bed�mning av den internationella situationen var faktiskt allt annat �n illusorisk. De symptom som han iakttog i alla l�nder genom milit�rcensurens avsk�rmning f�reb�dade verkligen annalkandet av en revolution�r storm. Inom ett �r skakade den de centraleuropeiska imperiernas gamla byggnad i sj�lva dess grundvalar. Men �ven i segrarl�nderna, England och Frankrike f�r att inte tala om Italien � ber�vade den l�nge de h�rskande klasserna deras handlingsfrihet. Den prolet�ra revolutionen i Ryssland, isolerad och �nnu inte bef�st, kunde inte ha h�llit ut ens under n�gra m�nader mot ett starkt, konservativt och sj�lvs�kert kapitalistiskt Europa. Men detta Europa existerade inte l�ngre. Revolutionen i v�st placerade visserligen inte proletariatet vid makten � reformisterna lyckades r�dda den borgerliga regimen � men �nd� visade den sig m�ktig nog f�r att f�rsvara sovjetrepubliken under den f�rsta och mest farofyllda perioden i dess liv.
Lenins djupa internationalism kom inte bara till uttryck i det faktum att han i sin bed�mning alltid gav fr�msta platsen �t den internationella situationen. Han betraktade prim�rt sj�lva makter�vrandet i Ryssland som impulsen till en europeisk revolution, n�got som, vilket han ofta upprepade, skulle komma att f� oj�mf�rligt st�rre betydelse f�r m�nsklighetens �de �n revolutionen i det efterblivna Ryssland. Med vilken sarkasm han l�xade upp de bolsjeviker som inte f�rstod sin internationella plikt. �L�t oss anta en sympatiresolution f�r de tyska upprorsm�nnen�, h�nar han, �och avvisa upproret i Ryssland. Det skulle vara en verkligt rimlig internationalism!�
Under den demokratiska konferensens dagar skrev Lenin till centralkommitt�n: �Efter att ha f�tt majoritet i sovjeterna i b�da huvudst�derna kan och b�r bolsjevikerna gripa statsmakten i sina h�nder� �. Det faktum att en majoritet av bondedelegaterna till den �verfulla demo�kratiska konferensen r�stade mot en koalition med kadeterna, hade f�r honom en avg�rande betydelse: F�r den musjik som inte vill ha en f�rening med bourgeoisien �terst�r inget annat �n att st�dja bolsjevikerna. �Folket �r tr�tta p� mensjevikernas och socialistrevolution�rernas vacklan. Endast v�r seger i huvudst�derna kommer att f�ra �ver b�nderna till oss.� Partiets uppgift �r: �Att s�tta v�pnat uppror i Petersburg och Moskva, maktens er�vrande, regeringens st�rtande� p� dagordningen.� Innan dess hade ingen st�llt upprorets uppgift s� of�rsonligt och naket.
Lenin f�ljde mycket flitigt alla val och omr�stningar i landet och samlade noggrant ihop de siffror som skulle kasta ljus �ver det aktuella styrkef�rh�llandet. Den halvanarkistiska likgiltigheten inf�r valstatistik fick inget annat �n f�rakt fr�n honom. Samtidigt identifierade aldrig Lenin parlamentarismens index med de verkliga styrkef�rh�llandena. Han inf�rde alltid en korrigering till f�rm�n f�r direkt handling. �Styrkan hos ett revolution�rt proletariat�, f�rklarade han, ��r, ur aspekten av dess p�verkan p� massorna och att dra in dessa i kampen, o�ndligt st�rre i en utomparlamentarisk �n i en parlamentarisk strid. Detta �r en mycket viktig iakttagelse n�r det kommer till fr�gan om inb�rdeskrig.�
Lenin var med sitt skarpa �ga den f�rste att notera att den agrara r�relsen hade g�tt in i en avg�rande fas, och han drog omedelbart alla slutsatser. Musjiken, liksom soldaten, vill inte v�nta l�ngre. �Med ett s�dant faktum som bondeupproret f�r �gonen�, skriver Lenin i slutet av september, �skulle alla �vriga politiska symptom, �ven om de stod i mots�ttning till den mognande, allm�nt nationella krisen, inte ha den allra ringaste betydelse.� Den agrara fr�gan �r revolutionens grundval. En seger f�r regeringen �ver bonderevolten skulle vara �revolutionens slutgiltiga begravning�. Vi kan inte hoppas p� f�rdelaktigare f�rh�llanden. Handlingens timme �r kommen. �Krisen har mognat� Hela framtiden f�r den internationella arbetarrevolutionen f�r socialismen st�r p� spel. Krisen har mognat� �.
Lenin manar till uppror. I varje enkel, prosaisk och ibland kantig rad k�nner man lidelsens h�gsta sp�nning. �Det �r slut med revolutionen�, skriver han tidigt i oktober till parti�konferensen i Petrograd, �om Kerenskijs regering inte st�rtas av prolet�rer och soldater i den n�rmaste framtiden� Vi m�ste mobilisera alla krafter f�r att pr�nta in i arbetarna och soldaterna den ovillkorliga n�dv�ndigheten av en desperat, sista och best�md kamp f�r att st�rta Kerenskijs regering.�
Lenin hade mer �n en g�ng sagt att massorna st�r till v�nster om partiet. Han visste att partiet stod till v�nster om sitt eget �vre skikt av �gammelbolsjeviker�. Han var alltf�r v�lbekant med de inre grupperingarna och st�mningarna i centralkommitt�n f�r att d�rifr�n hoppas p� n�got riskfyllt steg �ver huvud taget. � andra sidan var han ytterst r�dd f�r �verdriven f�rsiktighet, fabianism, att l�ta en av dessa historiska situationer, som det tar �rtionden att f�rbereda, glida ur h�nderna. Lenin litade inte p� centralkommitt�n � utan Lenin. D�ri ligger nyckeln till hans brev fr�n underjorden. Lenin hade inte heller s� fel i sitt misstroende.
Lenin tvingades att i flertalet fall uttrycka sig efter det att beslut redan hade fattats i Petrograd och kritiserade oupph�rligt centralkommitt�ns politik fr�n v�nster. Hans opposition ut�vecklades med fr�gan om upproret som bakgrund. Men det var inte begr�nsat till detta. Lenin trodde att centralkommitt�n �gnade f�r mycket uppm�rksamhet �t den kompromissvilliga exekutivkommitt�n, den demokratiska konferensen och parlamentariska angel�genheter i allm�nhet i de �vre sovjetkretsarna. Han motsatte sig skarpt bolsjevikernas f�rslag om ett koalitionspresidium i Petrogradsovjeten. Han br�nnm�rkte beslutet att delta i f�rparlamentet som �skamligt�. Han var uppr�rd �ver listan med bolsjevikkandidater till den konstituerande f�rsamlingen, vilken publicerades i slutet av september. F�r m�nga intellektuella och inte tillr�ckligt m�nga arbetare. �Att proppa konstituerande f�rsamlingen med talare och litterat�rer inneb�r att f�rdas l�ngs opportunismens och chauvinismens utslitna v�g. Detta �r ov�rdigt den tredje internationalen.� Dessutom �r det f�r m�nga nya namn bland kandi�daterna, medlemmar av partiet som inte pr�vats i kampen! H�r anser Lenin det n�dv�ndigt att g�ra ett undantag: �Det beh�ver inte p�pekas att� ingen kommer att br�ka om en s�dan kandidatur som till exempel L. D. Trotskijs, d�rf�r att Trotskij f�r det f�rsta intog en internationalistisk st�ndpunkt omedelbart efter sin ankomst; f�r det andra, k�mpade han bland mezjrajontsij f�r sammanslagning; f�r det tredje, under de sv�ra julidagarna stod han p� h�jdpunkten av uppgiften och visade sig som en h�ngiven f�rk�mpe f�r det revolution�ra proletariatets parti. Det st�r klart att detta inte kan s�gas om majoriteten av g�rdagens partimedlemmar som har f�rts in p� denna lista� �.
Det kan tyckas som om aprildagarna hade �terkommit � Lenin �terigen i opposition till centralkommitt�n. Fr�gorna st�r annorlunda, men den allm�nna andan i hans opposition �r densamma: Centralkommitt�n �r alltf�r passiv, alltf�r k�nslig f�r den sociala opinionen i de intellektuella kretsarna, alltf�r kompromissvillig i sin inst�llning till kompromissmakarna och framf�r allt alltf�r ointresserad, fatalistisk och angriper inte det v�pnade upprorets problem p� ett bolsjevikiskt s�tt.
Det �r tid att �verg� fr�n ord till handling: �V�rt parti har nu p� den demokratiska kon�ferensen praktiskt taget sin egen kongress, och den kongressen m�ste (vare sig den vill eller inte) besluta revolutionens �de.� Endast ett beslut �r t�nkbart: v�pnat st�rtande. I detta f�rsta brev om uppror g�r Lenin ytterligare ett undantag: �Det �r inte fr�ga om �dagen� f�r upproret, inte heller ��gonblicket� i sn�vare bem�rkelse. Det kan bara avg�ras av den allm�nna r�sten hos dem som st�r i kontakt med arbetarna och soldaterna, med massorna.� Men endast tv� eller tre dagar senare (brev var under dessa dagar vanligtvis inte daterade � av konspirativa sk�l och inte av gl�mska) insisterar Lenin, uppenbart imponerad av den demokratiska konferensens s�nderfall, p� direkt handling och f�r omedelbart fram en praktisk plan.
�Vi b�r p� en g�ng st�rka bolsjevikfraktionen p� konferensen, inte str�va efter antal� Vi m�ste avfatta en kort deklaration av bolsjevikerna� skicka ut hela v�r fraktion till fabrikerna och kasernerna� m�ste vi samtidigt, utan att f�rlora en minut, organisera en stab f�r upprorstrupperna, f�rdela styrkorna, placera p�litliga regementen p� de viktigaste punkterna, omringa Alexandrateatern [den teater d�r den demokratiska konferensen sammantr�dde], bes�tta Peterpaulf�stningen, h�kta generalstaben och regeringen samt mot officersaspiranterna skicka s�dana trupper, som �r beredda att offra livet hellre �n att l�ta fienden tr�nga in i stadens centra; vi m�ste mobilisera de v�pnade arbetarna, kalla dem till den sista f�rtvivlade striden; vi m�ste genast bes�tta telegrafen och telefonen, placera v�r upprorsstab vid den centrala telefonstationen och s�tta alla fabriker, alla regementen, alla punkter d�r v�pnad kamp p�g�r osv. i telefonf�rbindelse med den.� Fr�gan om datum �r inte l�ngre avh�ngig den �allm�nna r�sten hos dem som st�r i kontakt med massorna�. Lenin f�reslog en omedelbar handling: Att l�mna Alexandrinskijteatem med ett ultimatum och �terv�nda dit i spetsen f�r de bev�pnade massorna. Ett f�r�dande slag ska utdelas inte bara mot regeringen, utan samtidigt ocks� mot kompromissmakarnas h�gsta organ.
�Lenin som i privata brev kr�vde arrestering av den demokratiska konferensen� � s�dan �r Suchanovs anklagelse � �f�reslog, som vi vet, i pressen en �kompromiss�: L�t mensjevikerna och socialistrevolution�rerna �verta hela makten och sedan inv�nta vad sovjetkongressen s�ger� Samma id� f�rsvarades envist av Trotskij p� och kring den demokratiska konferensen.� Suchanov ser dubbelspel d�r det inte fanns den minsta antydan till detta. Lenin f�reslog kompromissmakarna en �verenskommelse omedelbart efter segern �ver Kornilov � under de f�rsta dagarna i september. Kompromissmakarna avvisade det med en axelryckning. De var sysselsatta med att omvandla den demokratiska konferensen till ett kamouflage f�r en ny koalition med kadeterna gentemot bolsjevikerna. D�rmed bortf�ll fullst�ndigt m�jligheten till en �verenskommelse. Maktfr�gan kunde h�danefter avg�ras enbart i �ppen kamp. Suchanov blandar ihop tv� stadier, varav ett f�regick det andra med tv� veckor och politiskt best�mde detta.
Men �ven om upproret obevekligt f�ljde av den nya koalitionen, tog �nd� det tv�ra i Lenins frontf�r�ndring till och med ledarna i hans eget parti med �verraskning. Att ena bolsjevikfraktionen vid konferensen p� grundval av hans brev var, �ven om man �str�vade efter antal�, klart om�jligt. St�mningarna i fraktionen var s�dana att den med sjuttio r�ster mot femtio avvisade f�rslaget att bojkotta f�rparlamentet � dvs. det f�rsta steget p� v�gen till upproret. I sj�lva centralkommitt�n fann Lenins plan inget som helst st�d. Bucharin gav fyra �r senare vid en kv�ll med minnesbilder, med karakt�ristiska �verdrifter och vitsigheter, en sann redog�relse f�r denna episod. �Brevet [Lenins] skrevs med utomordentlig kraft och hotade oss med alla slags straff. Vi kippade alla efter andan. Ingen hade �nnu st�llt fr�gan s� of�rmedlat� F�rst blev alla f�rbryllade. Efter�t, efter att ha pratat igenom det, fattade vi ett beslut. Kanske var det det enda fallet i v�rt partis historia n�r centralkommitt�n enh�lligt beslutade att br�nna ett brev fr�n Lenin� �ven om vi villkorsl�st trodde att vi skulle lyckas gripa makten i Petersburg och Moskva, antog vi att vi �nnu inte kunde h�lla st�nd i provinserna, att vi efter att ha gripit makten och uppl�st den demokratiska konferensen inte kunde bef�sta oss sj�lva i resten av Ryssland.�
Br�nnandet av flera kopior av detta farliga brev, utifr�n konspirativa h�nsyn, beslutades emellertid inte enh�lligt, utan med sex r�ster mot fyra och med sex nedlagda. En kopia bevarades, till lycka f�r historien. Men det �r sant, som Bucharin ber�ttar, att alla central�kommitt�ns medlemmar, �ven om det var av olika anledningar, avvisade f�rslaget. N�gra motsatte sig upproret i allm�nhet, andra trodde att �gonblicket f�r konferensen var det minst f�rdelaktiga av alla och andra vacklade helt enkelt och intog en avvaktande attityd.
Efter att ha st�tt p� detta direkta motst�nd ingick Lenin ett slags konspiration med Smilga, som ocks� var i Finland och som h�ll en aktningsv�rd m�ngd verklig makt i sina h�nder som ordf�rande i sovjeternas regionalkommitt�. Smilga befann sig 1917 i partiets extrema v�nsterflygel och hade redan i juli varit b�jd att f�ra kampen till slutet. Vid v�ndpunkter i sin politik fann Lenin alltid n�gon att lita till. Den 27 september skrev Lenin ett omf�ngsrikt brev till Smilga: �Vad h�ller vi p� med? Bara antar resolutioner? Vi f�rlorar tid, vi fastst�ller �datum� (20 oktober � sovjetkongressen � �r det inte l�jligt att uppskjuta p� det h�r s�ttet?). Bolsjevikerna utf�r inte ett systematiskt arbete f�r att f�rbereda sina v�pnade styrkor f�r st�rtandet av Kerenskij� Vi m�ste agitera inom partiet f�r en seri�s inst�llning till v�pnat uppror� Vidare, vad betr�ffar din roll�: Att bilda en hemlig kommitt� med de mest lojala milit�rm�nnen, tala igenom saken fr�n alla h�ll med dem, samla (och sj�lv bekr�fta) den mest exakta information om sammans�ttningen och positionen f�r trupperna i och kring Petrograd, om transporterandet av trupper fr�n Finland till Petrograd, om flottans r�relser, etc.� Lenin kr�vde �en systematisk propaganda bland kosackerna som �r f�rlagda h�r i Finland� Vi m�ste studera all information om kosackernas inst�llning och organisera ett uts�ndande av agitatoriska avdelningar fr�n v�ra b�sta matros- och soldatstyrkor i Finland.� Slutligen: �F�r ett riktigt f�rberedande av medvetandet m�ste vi omedelbart b�rja cirkulera en paroll av det h�r slaget: Makten m�ste omedelbart �verg� till Petrogradsovjeten, som kommer att �verl�mna den till sovjetkongressen. Varf�r ska vi uth�rda tre veckor till med krig och kornilovistiska f�rberedelser fr�n Kerenskij?�
I detta brev har vi en ny upprorsplan: En hemlig kommitt� med de betydelsefulla milit�rerna i Helsingfors som kampstab och de ryska trupperna som �r f�rlagda i Finland som strids�styrkor. �Det tycks som om de enda som vi helt kan kontrollera och som kommer att spela en verkligt milit�r roll �r trupperna i Finland och �stersj�flottan.� S�ledes ser vi att Lenin r�knade med att utdela huvudslaget mot regeringen utanf�r Petrograd. Samtidigt �r �riktigt f�rberedande av medvetandet� n�dv�ndigt, s� att ett st�rtande av regeringen med milit�ra styrkor fr�n Finland inte ov�ntat ska falla p� Petrogradsovjeten, som fram till sovjet�kongressen skulle bli innehavare av makten.
Detta nya utkast till en plan, liksom den f�reg�ende, f�rverkligades inte. Men den gick inte f�rbi utan effekt. Agitationen bland kosackdivisionerna gav snart resultat: vi har h�rt om detta fr�n Dybenko. �stersj�matrosernas deltagande i huvudslaget mot regeringen ingick ocks� i den plan som senare antogs. Men detta var inte huvudsaken: Med sitt extremt skarpa s�tt att st�lla fr�gan till�t inte Lenin n�gon att vika undan eller man�vrera. Vad som f�ref�ll ol�mpligt som ett direkt taktiskt f�rslag blev passande som ett prov p� attityder inom centralkommitt�n, ett st�d till de beslutsamma mot de vacklande, en kompletterande knuff �t v�nster.
Med alla de medel som stod honom till buds, i underjordisk isolering, f�rs�kte Lenin f� partiets kadrer att k�nna situationens allvar och styrkan i trycket fr�n massorna. Han kallade individuella bolsjeviker till sitt g�mst�lle, l�t dem genomg� ensidiga korsf�rh�r, pr�vade ledarnas ord och handlingar, anv�nde indirekta v�gar f�r att f� in sina paroller i partiet � djupt in i det � f�r att tvinga centralkommitt�n att handla inf�r n�dv�ndigheten och genomf�ra det hela.
En dag efter sitt brev till Smilga, skrev Lenin det ovan citerade dokumentet Krisen har mognat, och avslutade det med n�got som liknade en krigsf�rklaring mot centralkommitt�n. �Man m�ste� erk�nna sanningen, att det i v�r CK och bland partiledarna finns en str�mning eller en mening, som �r f�r att man b�r inv�nta sovjetkongressen, som �r mot ett omedelbart makt�vertagande, mot ett omedelbart uppror.� Denna tendens m�ste vi �vervinna till varje pris. �Sl� f�rst ned Kerenskij och kalla sedan in kongressen.� Att f�rlora tid med att v�nta p� sovjetkongressen �r �full�ndad idioti och ett full�ndat f�rr�deri.� Det �terst�r mer �n tolv dagar till kongressen, som fastst�llts till den 20: �nu �r det veckor och t.o.m. dagar som avg�r allt.� Att uppskjuta avg�randet inneb�r att fegt avs�ga sig upproret, eftersom ett makt��ver�tagande under kongressen kommer att bli om�jligt: �kosacker kommer att mobiliseras till den enfaldigt �fastst�llda� dagen f�r upproret.�
Enbart tonen i brevet visar hur �desdiger Petrogradledningens passivitet tycktes Lenin. Men denna g�ng �r han inte n�jd med ursinnig kritik; som en protest avg�r han ur central�kommitt�n. Han ger sina sk�l: Centralkommitt�n har inte givit n�got svar sedan konferensens b�rjan p� hans insisterande n�r det g�ller makt�vertagandet, partiorganets redaktion (Stalin) trycker hans artiklar med avsiktliga f�rseningar, utesluter ur dem hans antydningar om s�dana �himmelsskriande fel av bolsjevikerna, som det skamliga beslutet att delta i f�rparlamentet� etc. Detta f�rfarande anser inte Lenin m�jligt att d�lja f�r partiet: �Jag ser mig tvungen att anh�lla om uttr�de ur CK, vilket jag h�rmed g�r, samt f�rbeh�lla mig friheten att agitera bland gemene man i partiet och p� partikongressen.�
Dokumenten visar inte vilka vidare formella �tg�rder som vidtogs i denna sak. Lenin drog sig i varje fall inte tillbaka fr�n centralkommitt�n. Genom att tillk�nnage sin avg�ng, en handling som f�r honom om�jligt kunde vara frukten av stundens irritation, ville Lenin uppenbarligen g�ra det m�jligt att om n�dv�ndigt frig�ra sig fr�n centralkommitt�ns disciplin. Han kunde vara alldeles s�ker p� att en direkt appell till de l�gre skikten, liksom i april, skulle f�rs�kra honom segern. Men det �ppna myteriets v�g mot centralkommitt�n kr�vde f�rberedandet av ett speciellt sammantr�de; det kr�vde tid, och tid var precis vad som saknades. Genom att h�lla detta tillk�nnagivande om sin avg�ng i reserv, utan att helt och h�llet dra sig ur partilegalitetens ramar, fortsatte nu Lenin med st�rre frihet att utveckla sin offensiv l�ngs interna linjer. Brevet till centralkommitt�n skickade han inte bara till Petrograd- och Moskvakommitt�erna, utan han s�g ocks� till att kopior f�ll i h�nderna p� de mer p�litliga partiarbetarna i distriktsavdelningarna. Tidigt i oktober � och nu �ver huvudet p� centralkommitt�n � skrev Lenin direkt till Petrograd- och Moskvakommitt�erna: �Bolsjevikerna har ingen r�tt att v�nta p� sovjetkongressen, de m�ste ta makten genast� Att dr�ja �r en f�rbrytelse. Att v�nta p� sovjetkongressen �r en barnslig lek med formaliteter, en skamlig lek med formaliteter och ett f�rr�deri mot revolutionen.� Fr�n utg�ngspunkten med hierarkiska attityder till handling var Lenin inte p� n�got s�tt klanderfri, men h�r var det fr�ga om n�got st�rre �n �verv�ganden om formell disciplin.
En av medlemmarna i Viborgs distriktskommitt�, Svesjnikov, minns: �Iljitj skrev och skrev of�rtr�ttligt fr�n underjorden, och Nadesjda Konstantinovna [Krupskaja] l�ste ofta dessa manuskript f�r oss i distriktskommitt�n� Jag minns, som om det var i g�r, Nadesjda Konstantinovnas b�jda gestalt i ett av distriktsadministrationens rum, d�r maskin�skriver�skorna arbetade, noggrant j�mf�rande kopian med originalet, och vid sidan stod Onkel och Gene och kr�vde varsin kopia.� �Onkel� och �Gene� var gamla konspirativa pseudonymer f�r tv� av distriktets ledare. ��F�r inte s� l�nge sedan�, ber�ttar distriktsarbetaren Naumov, �fick vi ett brev fr�n Iljitj f�r vidarebefordran till centralkommitt�n� Vi l�ste brevet och drog efter andan. Det tycks som om Lenin f�r l�nge sedan hade st�llt fr�gan om upproret inf�r centralkommitt�n. Vi st�llde till br�k. Vi b�rjade s�tta press p� dem.� Det var just detta som beh�vdes.
Under de f�rsta dagarna i oktober v�djade Lenin till en partikonferens i Petrograd att s�ga ett best�mt ord till f�rm�n f�r ett uppror. P� hans initiativ �beg�r� konferensen �entr�get att centralkommitt�n vidtar alla �tg�rder f�r ledningen av arbetarnas, soldaternas och b�ndernas oundvikliga uppror.� I enbart denna fras finns det tv� slags kamouflage, juridiskt och diplomatiskt: Det talar om ledningen av ett �oundvikligt uppror� i st�llet f�r det direkta f�rberedandet av upproret, f�r att inte s�tta trumfkort i h�nderna p� distrikts�klagaren, och det �beg�r att centralkommitt�n� � det kr�ver inte, och det protesterar inte � detta �r en uppenbar underkastelse under prestigen hos partiets h�gsta institution. Men i en annan resolution, ocks� skriven av Lenin, talas det mer rakt p� sak: �I de �vre kretsarna inom partiet kan ett visst vacklande observeras, ett slags skr�ck inf�r kampen f�r makten och en ben�genhet att ers�tta denna kamp med resolutioner, protester och konferenser.� Detta �r redan n�stan ett direkt uppviglande av partiet mot centralkommitt�n. Lenin fattade inte l�tt beslut om s�dana steg. Men det var fr�ga om revolutionens �de, och d� bortf�ll alla andra h�nsynstaganden.
Den 8 oktober v�nde sig Lenin till bolsjevikdelegaterna till den kommande norra regionskongressen: �Man f�r ej v�nta p� den allryska sovjetkongressen, som centrala exekutivkommitt�n kan f�rhala �nda till november, man f�r ej dr�ja och ge Kerenskij tid att f�ra fram mera kornilovtrupper.� Denna regionala kongress, vid vilken Finland, flottan och Reval var representerade, kan �genast� marschera till Petrograd�. Den direkta uppmaningen till omedelbart uppror riktades denna g�ng till representanterna f�r tjogtals sovjeter. Uppmaningen kom fr�n Lenin personligen. Det fanns inget partibeslut; partiets h�gre instanser hade �nnu inte uttalat sig.
Det fordrades ett m�ktigt f�rtroende f�r proletariatet, f�r partiet, men ocks� en mycket allvarlig misstro mot centralkommitt�n, f�r att �ver dess huvud, p� sitt personliga ansvar, fr�n illegaliteten och med hj�lp av n�gra sm� t�ttskrivna blad med anteckningspapper, s�tta ig�ng en agitation f�r en v�pnad revolution, f�r ett v�pnat st�rtande av regeringen. Hur kan det komma sig att Lenin, som vi i b�rjan av april fann isolerad bland sitt eget partis ledare, �ter fann sig ensam inom samma grupp i september och b�rjan av oktober? Detta kan inte f�rst�s om man tror p� de obeg�vade legender, som framst�ller bolsjevismens historia som ett utfl�de av den rena revolution�ra id�n. I verkligheten utvecklades bolsjevismen i en best�md social milj� och genomgick dess heterogena inflytanden, och bland dem inflytandet fr�n en sm�borgerlig omgivning och kulturell efterblivenhet. Partiet anpassade sig till varje ny situation enbart genom en inre kris.
F�r att den skarpa kampen inom de �vre bolsjevikkretsarna f�re oktober skall framst� f�r oss i ett riktigt ljus, �r det �n en g�ng n�dv�ndigt att blicka tillbaka p� de processer inom partiet som vi talade om i den f�rsta volymen. Detta �r desto mer n�dv�ndigt som Stalins fraktion f�r n�rvarande g�r anstr�ngningar utan motstycke, och det ocks� i internationell skala, f�r att ur det historiska minnet utpl�na varje h�gkomst om hur oktoberrevolutionen i verkligheten f�rbereddes och genomf�rdes.
Under �ren f�re kriget hade bolsjevikerna beskrivit sig sj�lva i den legala pressen som �konsekventa demokrater�. Denna pseudonym valdes inte av en tillf�llighet. Bara bolsjevismen ensam f�rde den revolution�ra demokratins paroller till deras logiska slutsatser. Men i sin prognos f�r revolutionen gick den inte ut�ver detta. Kriget kn�t oskiljaktigt samman de borgerliga demokraterna med imperialismen och visade slutgiltigt att den �konsekventa demokratins� program inte kunde genomf�ras p� n�got annat s�tt �n genom en prolet�r revolution. Varje bolsjevik, som inte kriget gjorde detta klart f�r, var oundvikligen f�rutbest�md att �verrumplas av revolutionen, och f�rvandlas till en v�nstermedl�pare �t den borgerliga demokratin.
En noggrann studie av det material som karakt�riserar partilivet under kriget och revolutionens b�rjan, trots detta materials extrema och exempell�sa knapphet � och sedan, med b�rjan 1923, deras tilltagande falskhet � avsl�jar emellertid f�r varje dag den oerh�rda intellektuella tillbakag�ngen inom bolsjevikernas �vre skikt under kriget, n�r partiets egentliga liv praktiskt taget upph�rde. Orsaken till denna tillbakag�ng �r tv�faldig: isolering fr�n massorna och isolering fr�n dem som var utomlands � dvs. fr�mst fr�n Lenin. Resultatet var ett drunknande i isolering och provinsialism.
Inte en enda av de gamla bolsjevikerna i Ryssland, var och en l�mnad �t sig sj�lv, formulerade genom hela kriget ett dokument som skulle kunna betraktas som ens det svagaste fyrsken p� v�gen fr�n den andra till den tredje internationalen. �Fredens problem, den kommande revolutionens karakt�r, partiets roll i en framtida provisorisk regering etc.� � s� skriver en av de gamla partimedlemmarna, Antonov-Saratovskij, f�r n�gra �r sedan � �uppfattades mycket vagt av oss, eller kom �ver huvud taget inte alls i v�rt blickf�lt�. Fram tills nu har inte en enda artikel publicerats, inte en sida ur en dagbok, inte ett brev, i vilket Stalin, Molotov eller n�gon annan av de nuvarande ledarna, ens indirekt, till och med i f�rbifarten, formulerade sina �sikter om krigets och revolutionens perspektiv. Detta inneb�r naturligtvis inte att �gammelbolsjevikerna� inte skrev n�gonting om dessa fr�gor under �ren f�r kriget, socialdemokratins sammanbrott och f�rberedandet av den ryska revolutionen. Dessa historiska h�ndelser kr�vde alltf�r entr�get ett svar; f�ngelse och exil gav dessutom ordentligt med ledig tid f�r begrundan och korrespondens. Men bland allt det som skrevs om dessa �mnen har inte ens n�got framkommit som skulle kunna t�njas till att tolkas som ett n�rmande till oktoberrevolutionens id�er. Det r�cker med att komma ih�g att institutet f�r partiets historia har f�rbjudits att trycka en enda rad fr�n Stalins penna fr�n �ren 1914�17 och har tvingats att noggrant g�mma undan de viktigaste dokumenten fr�n mars 1917. I de officiella politiska biografierna �ver det nuvarande h�rskande skiktet upptar krigs�ren ett tomrum. Detta �r den osminkade sanningen.
En av de senaste unga historikerna, Bajevskij, s�rskilt utsedd till att uppvisa hur partiets �vre kretsar utvecklades i riktning mot den prolet�ra revolutionen under kriget, var of�rm�gen, trots sitt p�tagligt flexibla vetenskapliga samvete, att krama ur materialet n�got annat �n f�ljande magra uttalande: �Det �r om�jligt att f�lja g�ngen i denna process, men vissa dokument och memoarer visar otvetydigt att det i partimedvetandet f�rekom underjordiska str�vanden i riktning mot Lenins aprilteser� �. Som om det vore fr�ga om underjordiska str�vanden och inte vetenskapliga bed�mningar och politiska prognoser!
Det var m�jligt att a priori komma fram till oktoberrevolutionens id�er, inte i Sibirien, inte i Moskva, och inte ens i Petrograd, utan endast d�r v�rldshistoriens v�gar korsar varandra. En f�rsenad borgerlig revolutions uppgifter m�ste ses som samverkande med perspektiven f�r en v�rldsomfattande prolet�r revolution, innan det kunde f�refalla m�jligt att f�ra fram ett program f�r proletariatets diktatur i Ryssland. En h�gre utsiktsplats var n�dv�ndig � inte en nationell utan en internationell horisont � f�r att inte n�mna en mer seri�s bev�pning �n vad som innehades av de s� kallade ryska �praktikerna� i partiet.
I deras �gon skulle monarkins st�rtande �ppna det �fria� republikanska Rysslands tids�lder, i vilken de hade f�r avsikt, genom att f�lja v�stl�ndernas exempel, att b�rja striden f�r socialismen. Tre gamla bolsjeviker, Rykov, Skvortsov och Vegman, skickade, �p� uppdrag av socialdemokraterna i Narymdistriktet, som befriats av revolutionen�, ett telegram i mars fr�n Tomsk: �Vi skickar en h�lsning till den �teruppst�ndna Pravda, som s� framg�ngsrikt har f�rberett de revolution�ra kadrerna f�r den politiska frihetens er�vrande. Vi uttrycker v�r djupa �vertygelse att den kommer att lyckas f�rena alla kring sin fana f�r den vidare kampen i den nationella revolutionens namn.� En hel v�rlds�sk�dning framtr�der ur detta kollektiva telegram. En avgrund skiljer detta fr�n Lenins aprilteser. Februarirevolutionen omvandlade omg�ende partiets ledande skikt, med Kamenev, Rykov och Stalin i spetsen, till demokratiska f�rsvarsv�nner � som dessutom r�rde sig �t h�ger, i riktning mot ett n�rmande till mensje�vikerna. Partiets framtida historiker, Jaroslavskij, den framtida chefen f�r den centrala kontrollkommissionen, Ordzjonikidze, och den framtida ordf�randen i den ukrainska centrala exekutivkommitt�n, Petrovskij, publicerade i mars i Jakutsk, i n�ra f�rening med mensje�vikerna, en tidning som kallades Socialdemokrat, som befann sig i gr�nslandet mellan patriotisk reformism och liberalism. P� senare �r har denna publikations utg�vor noggrant samlats in och f�rst�rts.
Pravda i Petersburg f�rs�kte i revolutionens b�rjan inta en internationalistisk st�ndpunkt � f�rvisso en mycket mots�gelsefull s�dan, eftersom den inte �verskred den borgerliga demokratins ramar. De auktoritativa bolsjeviker som anl�nde fr�n exilen f�rl�nade omg�ende centralorganet en demokratiskt patriotisk politik. Kalinin �terkallade, n�r han f�rsvarade sig sj�lv den 30 maj mot en anklagelse f�r opportunism, detta faktum: �Ta till exempel Pravda. I b�rjan hade Pravda en politik. S� kom Stalin, Muranov och Kamenev och v�nde Pravdas roder �t andra h�llet.�
�Vi m�ste �ppenhj�rtigt erk�nna�, skrev Angarskij, en medlem av detta skikt, n�r det fort�farande var till�tet att skriva s�dana saker, �att ett mycket stort antal av de gamla bolsje�vikerna h�ll, fram till partikonferensen i april, fast vid de gamla bolsjevik�sikterna fr�n 1905 om karakt�ren av revolutionen 1917, och att deras �vervinnande inte uppn�ddes alltf�r l�tt.� Det b�r till�ggas att dessa id�er fr�n 1905, som hade �verlevt sig sj�lva, 1917 hade upph�rt att vara �gamla bolsjevik�sikter� och blivit den patriotiska reformismens id�er.
�Lenins aprilteser�, s�ger en officiell historisk publikation, �hade just inte n�gon lycka med sig i Petrogradkommitt�n. Bara tv� gentemot tretton r�stade f�r dessa teser, som var epok�g�rande, och en avstod fr�n att r�sta.� �Lenins argument tycktes alltf�r dj�rva, �ven f�r hans mest h�nf�rda anh�ngare�, skriver Podvojskij. Lenins tal � enligt Petrogradkommitt�ns och milit�rorganisationens �sikt � �isolerade bolsjevikernas parti, och skadade f�ljaktligen, vilket inte beh�ver s�gas, till det yttersta proletariatets och partiets st�llning�.
�Vi m�ste �ppenhj�rtigt s�ga�, skrev Molotov f�r n�gra �r sedan: �Partiet saknade den klarhet och beslutsamhet som det revolution�ra �gonblicket kr�vde � Agitationen och hela det revolution�ra partiarbetet i allm�nhet hade ingen fast grundval, eftersom v�ra tankar �nnu inte hade n�tt fram till den dj�rva slutsatsen betr�ffande n�dv�ndigheten av en omedelbar kamp f�r socialismen och den socialistiska revolutionen.� Brytningen �gde rum f�rst under revolutionens andra m�nad. �Fr�n tidpunkten f�r Lenins ankomst till Ryssland i april 1917� � p� detta s�tt vittnar Molotov � �k�nde v�rt parti fast mark under sina f�tter� Fram till detta �gonblick fann partiet bara br�ckligt och utan sj�lvtillit sin v�g.�
Stalin hade mot slutet av mars talat till f�rm�n f�r milit�rt f�rsvar, villkorligt st�d till den provisoriska regeringen och Suchanovs pacifistiska manifest och samg�ende med Tseretelis parti. �Denna felaktiga st�ndpunkt�, erk�nde Stalin sj�lv i efterhand, �delade jag d� med andra partikamrater, och jag avvisade den helt f�rst mot mitten av april n�r jag ansl�t mig till Lenins teser. En ny inriktning var n�dv�ndig. Lenin gav partiet denna nya inriktning i sina hyllade aprilteser.�
Till och med i slutet av april stod Kalinin f�r ett r�stblock med mensjevikerna. Vid partiets stadskonferens i Petrograd sade Lenin: �Jag mots�tter mig skarpt Kalinin, eftersom ett block med� chauvinister �r ot�nkbart� Det �r f�rr�deri mot socialismen.� Kalinins inst�llning var �ven i Petrograd inget undantag. Det sades vid konferensen: �Under Lenins inflytande skingras sammansm�ltningens r�k.�
I provinserna varade motst�ndet mot Lenins teser betydligt l�ngre � i ett antal provinser n�stan till oktober. Enligt Kievarbetaren Sivtsov, �Accepterades inte de id�er som fram�st�lldes i teserna [Lenins] omedelbart av hela bolsjevikorganisationen i Kiev. Ett antal kamrater, inklusive G. Pjatakov, var oense med teserna� �. En j�rnv�gsarbetare i Charkov, Morgunov, s�ger: �De gamla bolsjevikerna �tnj�t stort inflytande bland alla j�rnv�gs�arbetarna� M�nga av de gamla bolsjevikerna f�rblev utanf�r v�r fraktion. Efter februari�revolutionen registrerade sig ett antal av dem av misstag som mensjeviker, n�got som de sj�lva efter�t skrattade �t, undrande hur det kunde ha h�nt.� Det finns ingen brist p� s�dana och liknande vittnesm�l.
Trots allt detta betraktas enbart omn�mnandet av en upprustning av partiet, som genomf�rdes av Lenin i april, som blasfemi av de nuvarande officiella historikerna. Dessa de allra senaste historikerna har ersatt det historiska kriteriet med kriteriet hela partiets �ra. I detta �mne �r de till och med ber�vade r�tten att citera Stalin sj�lv, som var tvungen att erk�nna april�f�r�ndringens stora djup. �Lenins ber�mda aprilteser var n�dv�ndiga�, skriver han, �f�r att partiet med ett dj�rvt steg skulle kunna komma ut p� en ny v�g.� �En ny inriktning�, �en ny v�g� � det inneb�r upprustning av partiet. Sex �r senare f�rd�mdes Jaroslavskij, som i sin egenskap av historiker v�gade �terkalla det faktum att Stalin i b�rjan av revolutionen hade intagit �en felaktig st�ndpunkt i grundl�ggande fr�gor�, rasande fr�n alla h�ll. Prestigens avgud �r det glupskaste av alla monster!
Partiets revolution�ra tradition, arbetarnas tryck underifr�n och Lenins kritik ovanifr�n, tvingade under m�naderna april och maj � f�r att anv�nda Stalins ord � det �vre skiktet �att komma ut p� en ny v�g�. Men man skulle beh�va vara helt okunnig om politisk fysiologi f�r att f�rest�lla sig att blotta r�standet p� Lenins teser innebar ett verkligt och fullst�ndigt avst�ende fr�n �den felaktiga st�ndpunkten i grundl�ggande fr�gor�. I verkligheten anpassade sig dessa grovt demokratiska �sikter bara till det nya programmet och f�rblev i tyst opposition.
Den 6 augusti talade Kamenev, tv�rt emot beslutet fr�n bolsjevikernas aprilkonferens, i exekutivkommitt�n till f�rm�n f�r att delta i socialpatrioternas Stockholmskonferens, som d� f�rbereddes. Kamenevs tal m�tte inget motst�nd fr�n partiets centralorgan: Lenin skrev en skoningsl�s artikel, som emellertid trycktes f�rst tio dagar efter Kamenevs tal. Det beslut�samma insisterandet fr�n Lenin sj�lv och andra medlemmar i centralkommitt�n kr�vdes f�r att f�rm� redaktionen, med Stalin i spetsen, att publicera den protesterande artikeln.
Konvulsioner av tvivel gick genom partiet efter julidagarna. Det prolet�ra avantgardets isolering skr�mde m�nga ledare, s�rskilt i provinserna. Under Kornilovdagarna f�rs�kte dessa uppskr�mda ledare komma i kontakt med kompromissmakarna, vilket �terigen framkallade ett varningsskrik fr�n Lenin.
Den 20 augusti tryckte Stalin, som redakt�r f�r Pravda, utan kommentar en artikel av Zinovjev med titeln �Vad som inte b�r g�ras�, en artikel riktad mot f�rberedandet av ett uppror. �Vi m�ste se sanningen i ansiktet: I Petrograd finns nu �tskilliga f�rh�llanden som �r gynnsamma f�r utbrottet av ett uppror av samma slag som Pariskommunen 1871��. Den 3 september � i ett annat sammanhang och utdelande ett indirekt slag mot Zinovjev, utan att namnge honom � skrev Lenin: �H�nvisningen till Kommunen �r mycket ytlig och rent av dum. Ty f�r det f�rsta har bolsjevikerna likv�l l�rt en del sedan 1871, de skulle inte ha underl�tit att ta hand om bankerna, de skulle inte ha avst�tt fr�n offensiven mot Versailles, och under s�dana omst�ndigheter hade t.o.m. Kommunen kunnat segra. Dessutom kunde inte Kommunen genast bjuda folket det, som bolsjevikerna kan bjuda, om de kommer till makten, n�mligen: jorden �t b�nderna, omedelbart f�rslag om fred� �. Detta var en namnl�s men otvetydig varning inte bara till Zinovjev, utan ocks� till redakt�ren f�r Pravda, Stalin.
Fr�gan om f�rparlamentet splittrade centralkommitt�n mitt itu. Beslutet fr�n konferensens bolsjevikfraktion f�r deltagande i f�rparlamentet undertecknades om inte av majoriteten s� av m�nga lokalkommitt�er. S� var det exempelvis i Kiev. �I fr�ga om� att ing� i f�r�parla�mentet�, s�ger J. Bosh i sina memoarer, �r�stade majoriteten av kommitt�n f�r deltagande och valde Pjatakov som sin delegat.� I m�nga fall � exempelvis Kamenev, Rykov, Pjatakov och andra � �r det m�jligt att sp�ra en rad av vacklanden: mot Lenins teser i april, mot bojkotten av f�rparlamentet i september och mot upproret i oktober. � andra sidan accepterade det n�st h�gsta skiktet bland bolsjevikerna, som stod n�rmare massorna och som var mer friska politiskt, med l�tthet parollen om bojkott och tvingade kommitt�erna, inklusive central�kommitt�n sj�lv, att g�ra en helomv�ndning. Under inflytande av brev fr�n Lenin r�stade stadskonferensen i Kiev med en �verv�ldigande majoritet mot sin kommitt�. P� ett liknande s�tt f�rlitade sig Lenin vid n�stan alla skarpa politiska v�ndpunkter p� partimaskineriets l�gre skikt mot det h�gre, eller p� partimassan mot maskineriet som helhet.
Under dessa omst�ndigheter kunde vacklanden f�re oktober minst av allt �verraska Lenin. Han var i f�rv�g bev�pnad med en skarp�gd misst�nksamhet, h�ll utkik efter alarmerande symptom och gjorde de v�rsta t�nkbara antaganden; och han betraktade det som �ndam�ls�enligare att ut�va �verdrivet tryck �n att vara eftergiven.
Det var otvivelaktigt p� Lenins f�rslag som Moskvas regionala byr� i slutet av september antog en bitter resolution mot centralkommitt�n, beskyllde den f�r obeslutsamhet, vacklan och f�r att inf�ra f�rvirring i partiets led, och kr�vde att den �sl�r in p� en klar och best�md kurs mot uppror�. I Moskvabyr�ns namn rapporterade Lomov den 3 oktober detta beslut till centralkommitt�n. Protokollet anm�rker: �Det beslutades att inte diskutera fr�gan.� Central�kommitt�n fortsatte �nnu att undvika fr�gan om vad som borde g�ras. Men Lenins tryck, ut�vat genom Moskva, fick resultat: Efter tv� dagar beslutade centralkommitt�n att dra sig ur f�rparlamentet.
Att detta steg innebar att sl� in p� v�gen till uppror stod klart f�r fiender och motst�ndare. �Trotskij styrde, n�r han ledde sin arm� ut ur f�rparlamentet�, skriver Suchanov, �definitivt in p� en kurs mot v�ldsam revolution.� Petrogradsovjetens rapport om tillbakadragande fr�n f�rparlamentet slutade med utbrottet: �L�nge leve den direkta och �ppna kampen f�r revolution�r makt i landet!� Detta var den 9 oktober.
F�ljande dag �gde, p� Lenins beg�ran, det ber�mda sammantr�det med centralkommitt�n rum d�r fr�gan om uppror st�lldes direkt. Lenin gjorde fr�n b�rjan av detta sammantr�de sin vidare politik avh�ngig utg�ngen: antingen genom centralkommitt�n eller mot den. �O nya gyckel fr�n historiens glada musa!�, skriver Suchanov. �Detta betydelsefulla och avg�rande sammantr�de h�lls i min l�genhet, fortfarande p� samma Karpovkagatan (32, l�genhet 31). Men allt detta �gde rum utan min vetskap.� Mensjeviken Suchanovs hustru var bolsjevik. �Den g�ngen vidtogs s�rskilda �tg�rder f�r att garantera att jag sov utanf�r huset: �tminstone min fru f�rs�krade sig nogsamt om mina avsikter, och gav mig v�nskapliga och opartiska r�d � att inte tr�tta ut mig efter mitt arbete med den l�nga resan hem. I varje fall var denna upph�jda f�rsamling fullst�ndigt s�ker f�r n�got som helst intr�ng fr�n mig.� Den visade sig, vilket var betydelsefullare, s�ker f�r invasioner fr�n Kerenskijs polis.
Tolv av de tjugoen medlemmarna i centralkommitt�n var n�rvarande. Lenin kom i peruk och glas�gon och utan sk�gg. Sammantr�det varade ungef�r tio timmar � l�ngt in p� natten. I pauserna fanns det te med br�d och korv som f�rst�rkning. F�rst�rkning beh�vdes: det var fr�ga om att gripa makten i tsarernas forna imperium. Sammantr�det b�rjade, som alltid, med en organisatorisk rapport av Sverdlov. Denna g�ng var hans meddelande �gnat �t fronten � och uppenbarligen efter f�reg�ende �verenskommelse med Lenin, f�r att ge honom st�d f�r de n�dv�ndiga slutsatserna. Detta var helt i enlighet med Lenins metoder. Representanter f�r den norra frontens arm� varnade genom Sverdlov f�r det kontrarevolution�ra bef�lets f�rberedelser f�r n�got slags �skum sammansv�rjning, som inkluderar ett tillbakadragande av trupper in�t landet�; fr�n Minsk, den v�stra frontens h�gkvarter, rapporterades det att ett nytt Kornilovuppror var under f�rberedelse; med tanke p� den lokala garnisonens revolution�ra karakt�r, hade h�gkvarteret omringat staden med kosacktrupper. �N�got slags f�rhandlingar av tvivelaktig karakt�r p�g�r mellan h�gkvarteret och generalstaben�; det �r helt m�jligt att er�vra h�gkvarteret i Minsk: den lokala garnisonen �r beredd att avv�pna kosackringen; de �r ocks� i position att skicka en revolution�r k�r fr�n Minsk till Petrograd; st�mningen vid fronten �r f�r bolsjevikerna; de kommer att g� mot Kerenskij. � S�dan var Sverdlovs rapport. Den var inte i varje del tillr�ckligt definitiv, men den var helt och h�llet uppmuntrande till sin karakt�r.
Lenin tog omedelbart till offensiven: �fr�n b�rjan av september har en viss likgiltighet f�rm�rkts till fr�gan om upproret�. H�nvisningar g�rs till massornas kallsinnighet och besvikelse. Inte undra p�. Massorna har blivit �uttr�ttade av ord och resolutioner�. Vi m�ste ta situationen som helhet. H�ndelserna i staden �ger nu rum mot bakgrund av en gigantisk bonder�relse. Regeringen skulle beh�va enorma styrkor f�r att kuva agrarupproret. �Det politiska l�get �r s�lunda f�rberett. Man m�ste tala om den tekniska aspekten. Det �r st�testenen. Icke desto mindre �r vi, liksom f�rsvarsv�nnerna, b�jda f�r att betrakta den systematiska f�rberedelsen av ett uppror som n�got slags politisk synd.� Talaren beh�rskade sig uppenbarligen: Han hade alltf�r m�nga k�nslor samlade inom sig. �Omr�deskongressen (den norra) och f�rslaget fr�n Minsk m�ste anv�ndas f�r inledningen av beslutsamma aktioner.�
Den norra kongressen �ppnades samma dag som detta sammantr�de i centralkommitt�n och skulle avslutas efter tv� eller tre dagar. Lenin framst�llde inledandet av �beslutsamma aktioner� som uppgiften f�r de f�ljande dagarna. Vi f�r inte v�nta. Vi f�r inte skjuta upp. Vid fronten f�rbereder de � som vi har h�rt fr�n Sverdlov � en omv�lvning. Kommer sovjet�kongressen n�gonsin att h�llas? Vi vet inte. Vi m�ste gripa makten omedelbart och inte v�nta p� n�gon kongress. �Den allm�nna andan i dessa sp�nda, lidelsefulla och of�rberedda tal�, skrev Trotskij flera �r senare, �som aldrig skulle meddelas eller �terges, genomsyrades av en �nskan att bibringa de som hade inv�ndningar, de vacklande, de tvivlande, hans egen tanke, vilja, sj�lvf�rtroende, mod� �.
Lenin v�ntade sig starkt motst�nd, men hans farh�gor skingrades snart. Den enh�llighet med vilken centralkommitt�n hade avvisat f�rslaget om omedelbart uppror i september hade varit episodisk. V�nsterflygeln hade av tillf�lliga orsaker varit mot �omringandet av Alexandra�teatern�, h�gern av allm�nna strategiska sk�l, trots att dessa �nnu inte var ordentligt genomt�nkta. Under de tre f�ljande veckorna hade det �gt rum en betydande sv�ngning �t v�nster i centralkommitt�n. Tio mot tv� r�stade f�r upproret. Det var en stor seger!
Kort tid efter revolutionen, vid ett nytt stadium i den inre partikampen, �terkallade Lenin, under en debatt i Petrogradkommitt�n, hur han fram till detta sammantr�de med central�kommitt�n, �hade farh�gor om opportunism fr�n internationalisternas [mezjrajontsij] sida, men de skingrades. I v�rt parti inst�mde emellertid inte vissa medlemmar (i central�kommitt�n). Detta sm�rtade mig djupt.� Bortsett fr�n Trotskij, som Lenin knappast kunde ha i �tanke, var de enda �internationalisterna� i centralkommitt�n Joffe, den framtida ambassa�d�ren i Berlin, Uritskij, den framtida chefen f�r tjekan i Petrograd, och Sokolnikov, den framtida uppfinnaren av tjervonetsen.[9] Alla tre tog Lenins parti. Lenins motst�ndare var tv� gamla bolsjeviker, som i sitt tidigare arbete hade st�tt honom n�rmast: Zinovjev och Kamenev. Det var till dem han h�nvisat n�r han sade, �detta sm�rtade mig djupt�. Detta sammantr�de den 10 oktober reducerades n�stan helt och h�llet till en lidelsefull polemik mot Zinovjev och Kamenev. Lenin ledde angreppet, och de �vriga ansl�t sig den ena efter den andra.
Resolutionen skrevs i all hast av Lenin med den avgnagda �nden av en penna p� ett blad ur ett barns rutade anteckningsbok och var mycket osymmetrisk till sin uppbyggnad, men gav �nd� grundligt st�d till kursen mot uppror. �Centralkommitt�n anser, att s�v�l den ryska revolutionens internationella l�ge (upproret i den tyska flottan som den h�gsta yttringen av den i hela Europa framv�xande socialistiska v�rldsrevolutionen, dessutom hotet om att imperialisterna skall ing� fred f�r att kv�va revolutionen i Ryssland) som det milit�ra l�get (det otvivelaktiga beslutet av den ryska bourgeoisien j�mte Kerenskij & Co. att utl�mna Petrograd �t tyskarna)� � allt detta i samband med bondeupproret och att folkets f�rtroende sv�ngt om till v�rt parti (valen i Moskva) och slutligen det �ppna f�rberedandet av en andra korniloviad (bortdragandet av trupper fr�n Petrograd, dirigeringen av kosacker till Petrograd, Minsks omringande med kosacker osv.) � allt detta st�ller det v�pnade upproret p� dag�ordningen. I det centralkommitt�n s�lunda anser, att det v�pnade upproret �r oundvikligt och har fullst�ndigt mognat, f�resl�r den alla partiorganisationer att l�ta sig ledas h�rav och ur denna synpunkt behandla och avg�ra alla praktiska fr�gor (Norra omr�dets sovjetkongress, truppernas bortdragande fr�n Petrograd, moskvabornas och minskbornas aktioner osv.).�
En sak som �r anm�rkningsv�rd h�r, vilket b�de karakt�riserar �gonblicket och f�rfattaren, �r sj�lva den ordning i vilka upprorets f�rh�llanden r�knas upp. F�rst kommer v�rlds�revolutionens mognande; upproret i Ryssland betraktas bara som l�nken i en allm�n kedja. Detta var Lenins st�ndiga utg�ngspunkt, hans huvudsakliga premiss: han kunde inte resonera annorlunda. Upprorets uppgift framst�llde han direkt som partiets uppgift. Den sv�ra fr�gan om att f�ra dess f�rberedande i samklang med sovjeterna ber�rs inte �nnu. Den allryska sovjetkongressen f�r inte ett enda ord. Till den norra regionskongressen och �moskvabornas och minskbornas aktioner�, som st�dpunkter f�r upproret, tillfogades p� Trotskijs beg�ran, �bortdragandet av trupper fr�n Petrograd�. Detta var den enda antydningen om den upprorsplan som sedan dikterades av h�ndelsernas g�ng i huvudstaden. Ingen f�reslog n�gra taktiska till�gg till resolutionen, som bara definierade den strategiska startpunkten f�r upproret, mot Zinovjev och Kamenev, som avvisade sj�lva n�dv�ndigheten av upproret.
F�rs�ket fr�n officiella historiker p� senare tid att framst�lla denna sak som om hela det ledande skiktet i partiet, f�rutom Zinovjev och Kamenev, stod f�r upproret, faller i bitar n�r det konfronteras med fakta och dokument. Bortsett fr�n det faktum att de som r�stade f�r uppror en stor del av tiden var ben�gna att skjuta p� det till en obest�md framtid, var de �ppna fienderna till upproret, Zinovjev och Kamenev, inte ens ensamma i centralkommitt�n. Rykov och Nogin, som var fr�nvarande vid sammantr�det den 10 oktober, stod helt p� deras sida, och Miljutin stod dem n�ra. �I partiets �vre kretsar kan en vacklan iakttas, ett slags leda vid kampen f�r makten� � s�dant �r Lenins eget vittnesm�l. Enligt Antonov-Saratovskij �ber�ttade� Miljutin, n�r han anl�nde till Saratov efter den 10 oktober, �om Iljitjs brev som kr�vde att vi skulle �b�rja�, centralkommitt�ns vacklan, det inledande misslyckandet f�r Lenins f�rslag, hans eget missn�je och slutligen hur kursen v�ndes mot uppror.� Bolsjeviken Sadovskij skrev senare om �en viss vaghet och avsaknad av f�rtroende som �verv�gde vid den tiden. Till och med inom v�r centralkommitt� �gde det, vilket �r v�lk�nt, under dessa dagar rum debatter och konflikter om hur vi skulle b�rja och om vi �ver huvud taget skulle b�rja.�
Sadovskij var sj�lv under denna period en av ledarna f�r sovjetens milit�rsektion och bolsje�vikernas milit�rorganisation. Men det var precis dessa medlemmar i milit�r�organisationen � vilket framg�r av talrika memoarer � som i oktober var alldeles utom�ordentligt ogynnsamt inst�llda mot upprorsid�n. Organisationens specifika karakt�r gjorde dess ledare ben�gna att underv�rdera de politiska f�ruts�ttningarna och �verv�rdera de tekniska. Den 16 oktober rapporterade Krylenko: �St�rre delen av byr�n [milit�rorganisationen] anser att vi ska forcera fr�gan praktiskt, men minoriteten anser att vi kan ta initiativet.� Den 18 oktober sade Lasjevitj, en annan framtr�dande medlem av milit�rorganisationen: �B�r vi inte gripa makten omedelbart? Jag anser inte att vi b�r skynda p� h�ndelsernas g�ng� Det finns ingen garanti f�r att vi kommer att lyckas beh�lla makten� Den strategiska plan som f�reslogs av Lenin haltar p� alla fyra ben.� Antonov-Ovsejenko ber�ttar om ett m�te mellan de viktigaste milit�rarbetarna och Lenin: �Podvojskij gav uttryck f�r tvivel, Nevskij sekunderade honom f�rst, men f�ll sedan in i Iljitjs sj�lvs�kra ton. Jag beskrev situationen i Finland� Lenins sj�lvs�kerhet och fasthet hade en uppmuntrande effekt p� mig och muntrade upp Nevskij, men Podvojskij f�rblev h�rdnackat tvivlande.� Vi f�r inte gl�mma att i alla h�gkomster av detta slag �r tvivlen im�lade med vattenf�rger och sj�lvs�kerheten med tjock olja.
Tjudnovskij talade best�mt mot upproret. Den skeptiske Manuilskij f�rs�krade varnande att �fronten �r inte med oss�. Tomskij var emot upproret. Volodarskij st�dde Zinovjev och Kamenev. Dessutom talade l�ngt ifr�n alla motst�ndarna till upproret �ppet. Vid ett sammantr�de med Petrogradkommitt�n den 15 sade Kalinin: �Centralkommitt�ns resolution var en av de b�sta resolutioner som n�gonsin antagits av centralkommitt�n� Vi n�rmar oss praktiskt det v�pnade upproret. Men n�r det kommer att bli m�jligt � kanske ett �r fr�n nu � �r ok�nt.� Detta slags �inst�mmande� med centralkommitt�n var, �ven om det �r helt och h�llet karakt�ristiskt f�r Kalinin, inte s�reget f�r honom. M�nga ansl�t sig till resolutionen f�r att p� det s�ttet f�rs�kra sin kamp mot upproret.
I Moskva var det minst av allt enh�llighet bland ledarna. Regionalbyr�n st�dde Lenin. I Moskvakommitt�n fanns det en mycket betydande tveksamhet; den �verv�gande st�mningen var f�r dr�jsm�l. Provinskommitt�n intog en obest�md st�ndpunkt, men i regionalbyr�n trodde de, enligt Jakovleva, att provinskommitt�n i den avg�rande stunden skulle sv�nga �ver till upprorets motst�ndare.
Lebedev fr�n Saratov ber�ttar hur han vid ett bes�k i Moskva inte l�ngt f�re revolutionen tog en promenad med Rykov, och hur den senare, pekande mot stenhusen, de rikliga f�rr�den och den aff�rsliknande upphetsningen kring dem, klagade �ver sv�righeterna med den kommande uppgiften. �H�r i sj�lva centrum f�r det borgerliga Moskva f�refaller vi verkligen vara pygm�er, som tror sig kunna f�rflytta ett berg.�
I varje partiorganisation och i varenda provinskommitt� fanns det m�nniskor med samma st�mning som Zinovjev och Kamenev. I m�nga kommitt�er utgjorde de majoriteten. Till och med i det prolet�ra Ivanovo-Voznesensk, d�r bolsjevikerna styrde ensamma, antog oenigheten inom de styrande kretsarna en utomordentligt skarp form. En gammal arbetarbolsjevik, Kiselev, skrev 1925, n�r memoarer redan hade anpassat sig till den nya kursens krav: �Arbetardelen av partiet, med undantag f�r vissa individer, gick med Lenin. Mot Lenin stod emellertid en liten grupp partiintellektuella och ensamma arbetare.� I offentliga diskussioner upprepade upprorets motst�ndare samma argument som Zinovjev och Kamenev. �Men i privata samtal�, skriver Kiselev, �antog polemiken en mer akut och frispr�kig form, och h�r gick de s� l�ngt som att s�ga att �Lenin �r en galen man, han knuffar arbetarklassen mot s�ker ruin. Av detta v�pnade uppror kommer vi inte att f� n�gonting, de kommer att skingra oss, utrota partiet och arbetarklassen och det kommer att skjuta upp revolutionen i �ratal etc.��, S�dan var inst�llningen s�rskilt hos Frunze, en man med stort personligt mod men inte k�nnetecknad av n�gon vidsyn.
Inte ens upprorets seger i Petrograd kunde �verallt bryta den avvaktande politikens tr�ghet och h�gerflygelns direkta motst�nd. Ledarnas vacklan ledde sedan n�stan till skeppsbrott f�r upproret i Moskva. I Kiev, den kommitt� som leddes av Pjatakov, som hade bedrivit en rent defensiv politik, �verl�mnade i det l�nga loppet initiativet � och efter�t ocks� makten � till radan. �V�r partiorganisation i Voronesj�, s�ger Vratjev, �vacklade betydligt. Den verkliga omv�lvningen i Voronesj� genomf�rdes inte av en partikommitt�, utan av dess aktiva minoritet med Mojsejev i spetsen.� I en hel rad provinsst�der bildade bolsjevikerna i oktober ett block med kompromissmakarna �mot kontrarevolutionen�. Som om kompromissmakarna inte vid denna tidpunkt var ett av dess viktigaste st�d! N�stan �verallt kr�vdes en knuff b�de ovan- och underifr�n f�r att skingra den lokala kommitt�ns sista obeslutsamhet, och tvinga den att bryta med kompromissmakarna och leda r�relsen. �Slutet av oktober och b�rjan av november var sannerligen �den stora oredans� dagar i v�ra partikretsar. M�nga gav snabbt efter f�r st�mningar.� S� rapporterar Sjljapnikov, som sj�lv inte l�mnade s� f� bidrag till denna vacklan.
Alla de element som, i likhet med Charkovbolsjevikerna, hade funnit sig sj�lva i mensjevik�l�gret vid revolutionens b�rjan och sj�lva efter�t undrade �hur det kunde ha g�tt till�, fann i allm�nhet ingen plats alls �t sig sj�lva under oktoberdagarna, utan bara vacklade och v�ntade. Dessa m�nniskor har nu desto mer sj�lvs�kert framf�rt sina anspr�k som �gamla bolsjeviker� under den intellektuella reaktionsperioden. Trots det omfattande arbete som har utf�rts p� senare �r f�r att d�lja dessa fakta, och �ven utan de hemliga arkiv som nu �r o�tkomliga f�r forskaren, har en hel del vittnesm�l bevarats i tidningar, memoarer och historiska tidskrifter fr�n denna tid, f�r att bevisa att till och med detta ytterst revolution�ra partis officiella maskineri gjorde stort motst�nd p� tr�skeln till omv�lvningen. Konservatismen hittar oundvikligen sina s�ten i en byr�krati. Maskineriet kan uppfylla en revolution�r funktion enbart s� l�nge som det f�rblir ett instrument i partiets tj�nst, s� l�nge som det f�rblir underordnat en id� och kontrolleras av massan.
Resolutionen fr�n den 10 oktober blev ofantligt betydelsefull. Det placerade de verkliga f�respr�karna f�r uppror ordentligt p� partilegalitetens fasta mark. I alla partiorganisationerna, i alla deras k�rnor, b�rjade de mest beslutsamma elementen f�ras fram till ansvariga poster. Partiorganisationerna, med b�rjan i Petrograd, tog sig samman, gjorde en inventering av sina styrkor och materiella resurser, st�rkte sina kommunikationer och gav en mer samlad karakt�r �t kampanjen f�r omv�lvningen.
Men resolutionen satte inte stopp f�r oenigheten inom centralkommitt�n. Tv�rtemot formulerade den dem bara och f�rde upp dem till ytan. Zinovjev och Kamenev, som s� sent som ig�r hade k�nt sig omringade av en atmosf�r med sympati fr�n en viss del av de ledande kretsarna, iakttog med skr�ck hur snabbt saker och ting sv�ngde till v�nster. De best�mde sig f�r att inte f�rlora mer tid och distribuerade redan n�sta dag ett utf�rligt upprop till parti�medlemmarna. �Inf�r historien, inf�r det internationella proletariatet, inf�r den ryska revolutionen och den ryska arbetarklassen�, skrev de, �har vi ingen r�tt att i det nuvarande �gonblicket s�tta hela framtiden p� det v�pnade upprorets kort.�
Deras plan var att som ett starkt oppositionsparti intr�da i den konstituerande f�rsamlingen, som �i sitt revolution�ra arbete enbart kan f�rlita sig p� sovjeterna.� D�rav deras formel: �konstituerande f�rsamling och sovjeter � det �r den kombinerade typ av statsinstitution mot vilken vi r�r oss.� Den konstituerande f�rsamlingen, d�r bolsjevikerna, antogs det, skulle vara en minoritet, och sovjeterna, d�r bolsjevikerna skulle vara en majoritet � dvs. bourgeoisiens och proletariatets organ � skulle �kombineras� i ett fredligt dubbelmaktssystem. Det hade inte ens lyckats under kompromissmakarnas ledning. Hur skulle det kunna lyckas n�r sovjeterna var bolsjevikiska?
�Det �r ett grundl�ggande historiskt fel�, avslutade Zinovjev och Kamenev, �att st�lla fr�gan om maktens �verf�rande till det prolet�ra partiet � vare sig nu eller n�gonsin. Nej, prole�tariatets parti kommer att v�xa, dess program kommer att bli tydligare f�r allt bredare massor.�
Detta hopp om en vidare och oavbruten tillv�xt av bolsjevismen oberoende av klass�konflikternas verkliga g�ng, st�tte direkt samman med Lenins ledmotiv under dessa dagar: �Den ryska revolutionens och v�rldsrevolutionens framg�ng �r avh�ngiga tv� eller tre dagars kamp.�
Det �r knappast n�dv�ndigt att f�rklara att sanningen i denna dramatiska dialog var helt och h�llet p� Lenins sida. En revolution�r situation kan inte bevaras med vilja. Om bolsjevikerna inte hade gripit makten i oktober och november, skulle de troligtvis inte alls ha gripit den. Ist�llet f�r fast ledning skulle massorna bland bolsjevikerna ha funnit samma �tskillnad mellan ord och handling som de redan var utleda p�, och de skulle ha dragit sig tillbaka under loppet av tv� eller tre m�nader fr�n detta parti som hade svikit deras f�rhoppningar, precis som de nyligen hade dragit sig tillbaka fr�n socialistrevolution�rerna och mensjevikerna. En del av arbetarna skulle ha fallit ned i likgiltighet, en annan del skulle ha br�nt sina krafter i konvulsiviska r�relser, anarkistiska uppflammanden, gerillask�rmytslingar och i en terror som dikterats av h�mnd och f�rtvivlan. Det andrum som p� s� s�tt skulle ha erbjudits, skulle ha anv�nts av bourgeoisien f�r att sluta separatfred med Hohenzollern och krossa de revolution�ra organisationerna. Ryssland skulle �ter ha inkluderats i de kapitalistiska staternas krets, som ett halvimperialistiskt och halvkolonialt land. Den prolet�ra revolutionen skulle ha uppskjutits till en obest�md framtid. Det var Lenins genomtr�ngande f�rst�else av dessa framtidsutsikter som inspirerade honom till detta varningsskri: �Den ryska revolutionens och v�rldsrevolutionens framg�ng �r avh�ngiga tv� eller tre dagars kamp.�
Men nu, sedan den 10 i m�naden, hade situationen i partiet f�r�ndrats radikalt. Lenin var inte l�ngre en isolerad �oppositionell�, vars f�rslag �sidosattes av centralkommitt�n. Det var h�gerflygeln som var isolerad. Lenin beh�vde inte l�ngre tillk�mpa sig r�tten till fri agitation till priset av att avg� ur centralkommitt�n. Partilegaliteten var p� hans sida. Zinovjev och Kamenev, � sin sida, som cirkulerade sitt dokument, som angrep ett beslut fattat av central�kommitt�ns majoritet, var nu de som br�t mot disciplinen. Lenin l�mnade heller aldrig i en strid fiendens f�rbiseenden obestraffade � �ven betydligt mindre f�rbiseenden �n detta!
Vid sammantr�det den 10 oktober valdes, p� Dzerzjinskijs f�rslag, en politisk byr� p� sju personer: Lenin, Trotskij, Zinovjev, Kamenev, Stalin, Sokolnikov och Bubnov. Denna nya institution visade sig emellertid vara fullst�ndigt opraktisk. Lenin och Zinovjev h�ll sig �nnu g�mda; Zinovjev fortsatte dessutom att f�ra kamp mot upproret, liksom Kamenev. Den politiska byr�n med sina oktobermedlemmar samlades inte en enda g�ng och den gl�mdes snart helt enkelt bort � liksom andra organisationer som skapats ad hoc i h�ndelsernas stormvind.
Ingen praktisk upprorsplan, inte ens prelimin�r, skisserades vid sammantr�det den 10 oktober. Men utan att f�ra in detta faktum i resolutionen var det �verenskommet att upproret skulle f�reg� sovjetkongressen och om m�jligt inte b�rja senare �n den 15 oktober. Inte alla inst�mde med iver i detta datum. Det var uppenbart alldeles f�r kort tid f�r den planerade starten i Petrograd. Men att insistera p� ett uppskov skulle ha varit ett st�d till h�gerflygeln och skulle ha blandat bort korten. Dessutom �r det aldrig f�r sent att skjuta upp!
Det faktum att datumet prelimin�rt fastst�lldes till den 15 oktober offentliggjordes f�rst 1924, sju �r efter h�ndelsen, i Trotskijs minnen av Lenin. Uttalandet ifr�gasattes snart av Stalin och fr�gan har blivit en akut fr�ga i den ryska historiska litteraturen. Upproret intr�ffade i verklig�heten inte, som bekant �r, f�rr�n den 25 oktober och f�ljaktligen h�ll man sig inte till det datum som ursprungligen fastst�llts. Epigonhistorikerna betraktar det som om�jligt att det skulle ha funnits ett misstag i centralkommitt�ns politik, eller ens en f�rsening i fr�ga om ett datum. �D�rur skulle f�lja�, skriver Stalin om detta �mne, �att centralkommitt�n fastst�llde upprorets datum till den 15 oktober och efter�t sj�lv br�t [!] mot denna resolution, uppsk�t upprorsdatumet till den 25 oktober. �r detta sant? Nej, det �r inte sant.� Stalin kommer till slutsatsen att �Trotskijs minne har svikit honom�. F�r att bevisa detta citerar han resolutionen fr�n den 10 oktober som inte fastst�llde n�got datum.
Denna omdebatterade fr�ga om upprorets kronologi �r mycket betydelsefull f�r att f�rst� h�ndelsernas rytm och kr�ver ett klarg�rande. Att resolutionen fr�n den 10 oktober inte inneh�ll n�got datum �r alldeles riktigt. Men denna allm�nna resolution behandlade ett uppror �ver hela landet och var avsedd f�r hundra- och tusentals ledande partiarbetare. Att i den inkludera det konspirativa datumet f�r ett uppror som skulle genomf�ras under de n�rmaste dagarna i Petrograd, skulle ha varit utomordentligt of�rsvarligt. Vi m�ste komma ih�g att Lenin av f�rsiktighet under dessa dagar inte ens satte ut datum p� sina brev. I det givna fallet var det fr�ga om ett s� betydelsefullt beslut, och tillika enkelt, att ingen av deltagarna skulle ha haft n�gon som helst sv�righet att komma ih�g det � s�rskilt som det var fr�ga om n�gra dagar. Stalins h�nvisning till resolutionens text uppvisar s�ledes ett fullst�ndigt misslyckande med att f�rst� detta.
Vi �r emellertid beredda att medge att en av deltagarnas h�nvisning till sitt eget minne, speciellt n�r hans uttalande bestrids av en annan deltagare, inte �r tillr�ckligt f�r den historiske forskaren. Lyckligtvis avg�rs fr�gan utom allt rimligt tvivel p� en annan niv� � en analys av f�rh�llanden och dokument.
Sovjetkongressen skulle �ppnas den 20 oktober. Mellan centralkommitt�ns sammantr�de och datumet f�r kongressen, �terstod en intervall p� tio dagar. Kongressen skulle inte agitera till f�rm�n f�r makten till sovjeterna, utan gripa den. N�gra hundra delegater var emellertid i sig sj�lva maktl�sa att er�vra makten; det var n�dv�ndigt att gripa den �t kongressen och innan kongressen. �Sl� f�rst ned Kerenskij och inkalla sedan kongressen� � denna tanke hade st�tt i centrum f�r hela Lenins agitation sedan mitten av september. Alla de som stod f�r gripandet av makten i allm�nhet inst�mde i princip med den. F�ljaktligen kunde inte centralkommitt�n undvika att f�res�tta sig uppgiften att f�rs�ka genomf�ra ett uppror mellan den 10 och den 20 oktober. Eftersom det var om�jligt att f�rutse hur m�nga dagar kampen skulle vara, fast�st�lldes upprorets inledning till den 15 oktober. �Kring det faktiska datumet�, skrev Trotskij i sina minnen av Lenin, �f�rekom det, som jag minns det, knappast n�gon debatt. Alla f�rstod att datumet var ungef�rligt och fastst�llt, skulle man kunna s�ga, huvudsakligen f�r oriente�ringssyften, och att det kunde flyttas fram�t eller bak�t i enlighet med h�ndelserna. Men detta kunde bara vara en fr�ga om dagar och inte mer. N�dv�ndigheten av ett datum, och d�rtill ett n�raliggande, var alldeles uppenbar.�
Den politiska logikens vittnesm�l utt�mmer i allt v�sentligt fr�gan. Men det r�der ingen brist p� ytterligare bevis. Lenin f�reslog entr�get och ofta att partiet skulle utnyttja den norra regionens sovjetkongress f�r inledandet av milit�ra aktiviteter. Centralkommitt�ns resolution antog denna id�. Men regionskongressen, som hade �ppnats den 10 oktober, skulle avslutas precis innan den 15 oktober.
Vid konferensen den 16 oktober st�llde Zinovjev, samtidigt som han insisterade p� �ter�kallande av den resolution som antagits sex dagar tidigare, detta krav: �Vi m�ste �ppet s�ga till oss sj�lva att under de n�rmaste fem dagarna kommer vi inte att g�ra uppror.� Han refererade till de fem dagar som �nnu �terstod innan sovjetkongressen. Kamenev, som vid samma konferens h�vdade att �fastst�llandet av ett uppror �r �ventyrligheter�, p�minde konferensen om att �det sades innan att aktionen borde komma f�re den 21�. Ingen inv�nde mot detta uttalande och ingen kunde inv�nda. Det var sj�lva f�rseningen av upproret som Kamenev tolkade som ett misslyckande f�r Lenins resolution. Enligt hans ord �har inget gjorts under denna vecka� i riktning mot uppror. Detta �r uppenbart en �verdrift. Fast�st�llandet av datumet hade tvingat alla att g�ra sina planer striktare och p�skynda tempot i sitt arbete. Men det �r otvivelaktigt att den intervall p� fem dagar som antytts vid sammantr�det den 10 oktober hade visat sig vara f�r kort. Uppskjutandet var redan ett faktum. Det var f�rst den 17 oktober som den centrala exekutivkommitt�n f�rflyttade sovjetkongressens �ppnande till den 25 oktober. Denna f�rsening var s� l�glig som n�got kunde vara.
I Lenins isolering framtr�dde dessa inre hinder och friktioner oundvikligt i �verdriven form, f�rseningen oroade honom och han insisterade p� sammankallandet av ett nytt central�kommitt�m�te med representanter f�r de viktigaste avdelningarna inom partiarbetet i huvud�staden. Det var p� denna konferens, som h�lls den 16 oktober i utkanterna av staden, i Lesnoj, som Zinovjev och Kamenev framf�rde argumenten, som citerats ovan, f�r �tertagande av det gamla datumet och mot att ange ett nytt.
Debatten �ppnades �ter med m�ngdubblad kraft. Miljutins uppfattning var: �Vi �r inte redo att utdela det f�rsta slaget� En annan framtidsutsikt �ppnar sig: V�pnad konflikt� Den v�xer och dess m�jlighet n�rmar sig. Vi borde vara beredda p� denna konflikt. Men denna framtids�utsikt �r n�got annat �n uppror.� Miljutin intog den defensiva st�ndpunkt som mer best�mt f�rsvarades av Zinovjev och Kamenev. Schotman, en gammal Petrogradarbetare som genom�levde partiets hela historia, har f�rs�krat att vid denna stadskonferens var st�mningen, b�de i partikommitt�n och i den revolution�ra milit�rkommitt�n, betydligt mindre militant �n i centralkommitt�n. �Vi kan inte g� ut men vi borde g�ra oss beredda.� Lenin angrep Miljutin och Schotman f�r deras pessimistiska uppskattningar av styrkef�rh�llandena: �det [�r] inte� en fr�ga om v�pnade styrkor, att det inte �r en fr�ga om strid mot trupperna utan om en del truppers strid mot en annan� Fakta bevisar att vi har �vervikt gentemot fienden. Varf�r kan inte centralkommitt�n b�rja?�
Trotskij var inte n�rvarande vid detta m�te. Under precis dessa timmar fick han igenom resolutionen om den revolution�ra milit�rkommitt�n i sovjeten. Men den synpunkt som orubbligt hade utkristalliserats i Smolnyj under de senaste dagarna f�rsvarades av Krylenko, som hand i hand med Trotskij och Antonov-Ovsejenko hade lett den norra regionens sovjetkongress. Krylenko hyste inget tvivel om att �vattnet kokar tillr�ckligt h�rt�. Att ta tillbaka resolutionen till f�rm�n f�r uppror �vore det st�rsta t�nkbara misstaget�. Han var emellertid oense med Lenin �i fr�gan om vem som skall inleda det och hur det skall b�rja?� Att definitivt fastst�lla upprorets datum nu �r �nnu ol�mpligt. �Men fr�gan om truppernas f�rflyttning �r precis den stridsfr�ga som kampen �ger rum kring� Angreppet mot oss �r s�ledes redan ett faktum och detta kan vi anv�nda oss av� Det �r inte n�dv�ndigt att bekymra sig f�r vem som skall b�rja, d�rf�r att det hela har redan b�rjat.� Krylenko utvecklade och f�rsvarade den politik som fastslagits av den revolution�ra milit�rkommitt�n och garnisonskonferensen. Det var l�ngs denna v�g som upproret fortsatte att utvecklas.
Lenin svarade inte p� Krylenkos ord. Den levande bilden av de senaste sex dagarna i Petrograd hade inte passerat inf�r hans �gon. Lenin fruktade f�rsening. Hans uppm�rksamhet var fixerad p� upprorets uttalade motst�ndare. Alla sidoanm�rkningar, villkorliga formu�leringar och otillr�ckligt kategoriska svar var han ben�gen att tolka som ett indirekt st�d till Zinovjev och Kamenev, som motsatte sig honom med beslutsamheten hos m�nniskor som har br�nt broarna bakom sig. �Veckans resultat�, h�vdade Kamenev, �vittnar om att datumet f�r ett uppror nu saknas. Vi har inget maskineri f�r uppror. Fiendens maskineri �r f�r starkt och har antagligen vuxit ytterligare under denna vecka� Tv� taktiska inriktningar befinner sig h�r i konflikt: konspirationens taktik och taktiken med tilltro till den ryska revolutionens drivkrafter.� Opportunister tror alltid p� dessa drivkrafter n�rhelst det blir n�dv�ndigt att k�mpa.
Lenin svarade: �Om man s�ger att upproret har mognat, s� passar det inte att tala om sammansv�rjningar. Om upproret �r politiskt oundvikligt, m�ste man f�rh�lla sig till upproret som till en konst.� Det var l�ngs den h�r linjen som den grundl�ggande och verkligt princi�piella debatten i partiet �gde rum � debatten p� vars beslut, och avg�rande i den ena eller andra riktningen, revolutionens �de berodde. Inom de allm�nna ramarna f�r Lenins formel, som f�renade majoriteten av centralkommitt�n, uppstod det emellertid underordnade men mycket viktiga fr�gor: Hur ska vi p� grundval av den mognande politiska situationen n�rma oss upproret? Hur ska vi finna en bro fr�n politiken till revolutionens teknik? Hur ska vi sedan leda massorna �ver denna bro?
Joffe, som tillh�rde v�nsterflygeln, hade st�tt resolutionen fr�n den 10 oktober. Men han motsatte sig Lenin p� en punkt: �Det �r inte sant att fr�gan nu �r rent teknisk. Nu m�ste �ven tidpunkten f�r upproret betraktas ur politisk synvinkel?� Den sista veckan har visat att upproret �nnu inte har blivit blott en fr�ga om teknik f�r partiet, sovjeten och massorna. Av den anledningen misslyckades vi att h�lla det fastst�llda datumet den 10 oktober.
Lenins nya resolution, som manade �alla organisationer, alla arbetare och soldater att g�ra allsidiga och energiska f�rberedelser f�r ett v�pnat uppror�, antogs av 20 r�ster mot 2, Zinovjev och Kamenev, med 3 nedlagda. De officiella historikerna citerar dessa siffror som bevis p� oppositionens fullst�ndiga obetydlighet. Men de f�renklar saken. Sv�ngningen till v�nster i partiets djup var redan s� stark att motst�ndarna till uppror, som inte v�gade komma ut �ppet, k�nde det vara i sitt intresse att f�rflytta varje principiellt hinder mellan de tv� l�gren. Om omv�lvningen, trots det datum som tidigare fastst�llts, inte har f�rverkligats den 16 oktober, kan vi kanske ocks� i framtiden se till att det hela kommer att inskr�nkas till en platonsk �kurs mot uppror�? Att Kalinin inte var s� helt ensam avsl�jades mycket tydligt under samma sammantr�de. Zinovjevs resolution, med den verkan att �varje aktion f�re en konferens med bolsjeviksektionen i sovjetkongressen �r otill�ten�, avvisades med 15 r�ster mot 6, med 3 nedlagda. Det �r h�r man finner det verkliga provet p� �sikter. N�gra av resolutionens �f�rsvarare� i centralkommitt�n ville verkligen skjuta upp beslutet till sovjet�kongressen och till en ny konferens med bolsjevikerna fr�n provinserna, som till sin majoritet var mer moderata. Av dessa �f�rsvarare�, inber�knat ocks� de som avstod, fanns det 9 av 24 � dvs. mer �n en tredjedel. Detta �r naturligtvis fortfarande en minoritet, men som h�gkvarter ett ganska viktigt s�dant. H�gkvarterets hoppl�sa svaghet l�g i det faktum att det inte hade n�got st�d i partiets eller arbetarklassens l�gre skikt.
N�sta dag gav Kamenev, i endr�kt med Zinovjev, en f�rklaring till Gorkijs tidning, som angrep det beslut som antagits kv�llen innan. �Inte bara Zinovjev och jag, utan ocks� ett antal praktiska kamrater� � s� skrev Kamenev � �anser att det �r ett otill�tet steg i nuvarande �gonblick att ta initiativet till ett v�pnat uppror, med de givna sociala styrkef�rh�llandena, oberoende av och flera dagar f�re sovjetkongressen, som skulle ruinera proletariatet och revolutionen� Att satsa allting� p� upprorskortet under de kommande dagarna skulle vara en f�rtvivlad handling. V�rt parti �r ocks� alltf�r starkt, det har en alldeles f�r stor framtid framf�r sig, f�r att ta ett s�dant steg� �. Opportunister k�nner sig alltid �f�r starka� f�r att ge sig in i en strid.
Kamenevs brev var en direkt krigsf�rklaring mot centralkommitt�n och detta ocks� i en fr�ga som ingen skojade om. Situationen blev omedelbart utomordentligt akut. Den komplicerades av flera andra personliga episoder som har en gemensam politisk k�lla. Vid ett sammantr�de med Petrogradsovjeten den 18 oktober f�rklarade Trotskij, som svar p� en fr�ga som rests av fienden, att sovjeten inte hade fastst�llt datumet f�r ett uppror under de kommande dagarna, men att om det blev n�dv�ndigt att fastst�lla ett, skulle arbetarna och soldaterna g� ut som en man. Kamenev, som satt bredvid Trotskij i presidiet, reste sig omedelbart f�r ett kort uttalande: Han ville med sitt namn skriva under p� allt som Trotskij sagt. Det var en slug list. Medan Trotskij juridiskt skylde en angreppspolitik med en f�rsk�nad defensiv formel, f�rs�kte Kamenev anv�nda sig av Trotskijs formel � som han var radikalt oenig med � f�r att skyla en direkt motsatt politik.
F�r att upph�va effekten av Kamenevs man�ver, sade Trotskij samma dag i ett tal till den allryska konferensen med fabriks- och verkstadskommitt�er: �Ett inb�rdeskrig �r oundvikligt. Vi m�ste bara organisera det s� sm�rtfritt som m�jligt. Vi kan inte uppn� detta genom vacklan och tvekan, utan bara genom en h�rdnackad och modig kamp f�r makten.� Alla f�rstod att dessa ord om vacklan var riktade mot Zinovjev, Kamenev och deras kolleger.
Vid sidan av detta h�nvisade Trotskij fr�gan om Kamenevs tal i sovjeten f�r unders�kning till centralkommitt�ns n�sta sammantr�de. I intervallen avgick Kamenev ur centralkommitt�n f�r att kunna frig�ra sina h�nder f�r agitation mot upproret. Fr�gan togs upp i hans fr�nvaro. Trotskij insisterade p� att �den situation som skapats �r fullst�ndigt outh�rdlig� och f�reslog att Kamenevs avskedsans�kan skulle accepteras.[10]
Sverdlov, som st�dde Trotskijs f�rslag, l�ste upp ett brev fr�n Lenin som br�nnm�rkte Zinovjev och Kamenev som strejkbrytare p� grund av deras f�rklaring i Gorkijs tidning, och kr�vde deras uteslutning ur partiet. �Kamenevs undanflykter p� Petrogradsovjetens sammantr�de�, skriver Lenin, ��r verkligen n�gonting simpelt, han �r fullt ense med Trotskij, f�rst�r ni. Men �r det d� sv�rt att inse att Trotskij inte kunde, inte hade r�tt, inte fick s�ga mer inf�r fienderna �n han sagt? �r det d� sv�rt att inse att� beslut (om n�dv�ndigheten av att g� till v�pnat uppror, om att detta �r fullt moget, om en allsidig f�rberedelse osv.� f�rpliktar partiet att i offentliga uttalanden inte endast v�ltra� skulden�, utan �ven initiativet p� motst�ndaren� Kamenevs undanflykt �r helt enkelt en bluff.�
N�r Lenin skickade sin indignerade protest genom Sverdlov, kunde han �nnu inte veta att Zinovjev, i ett brev till redakt�rerna f�r centralorganet, hade tillk�nnagivit att hans �sikter ��r mycket l�ngt ifr�n de som Lenin bek�mpar�, och att han �skriver under p� g�rdagens deklaration fr�n Trotskij i Petrogradsovjeten.� Lunatjarskij, en tredje motst�ndare till uppror, gick ut i pressen med samma verkan. F�r att fullst�ndiga den elakartade f�rvirringen, �tf�ljdes ett brev fr�n Zinovjev, som trycktes i centralorganet samma dag som centralkommitt�ns sammantr�de, den 20 oktober, av en sympatisk anm�rkning fr�n redakt�rerna: �Vi f�r v�r del uttrycker f�rhoppningen, att med den f�rklaring som gjorts av Zinovjev (och �ven Kamenevs f�rklaring i sovjeten) kan fr�gan betraktas som avgjord. Den skarpa tonen i Lenins artikel f�r�ndrar inte det faktum att vi i grunden f�rblir av samma uppfattning.� Detta var ett nytt slag i ryggen och dessutom fr�n ett h�ll fr�n vilket ingen v�ntade detta. Vid den tidpunkt n�r Zinovjev och Kamenev gick ut i den fientliga pressen med �ppen agitation mot central�kommitt�ns beslut till f�rm�n f�r uppror, f�rd�mer partiets centralorgan Lenins �skarpa ton� och registrerar sin solidaritet �i grunden� med Zinovjev och Kamenev. Som om det i detta �gonblick kunde finnas n�gon mer grundl�ggande fr�ga �n fr�gan om upproret! Enligt det kortfattade protokollet f�rklarade Trotskij vid centralkommitt�ns sammantr�de: �Zinovjevs och Lunatjarskijs brev till centralorganet och �ven redakt�rernas anm�rkning �r oacceptabla.� Sverdlov st�dde protesten.
Redakt�rerna vid denna tidpunkt var Stalin och Sokolnikov. Protokollet lyder: �Sokolnikov uttalar att han inte hade n�gon del i redakt�rernas f�rklaring i fr�ga om Zinovjevs brev och anser denna f�rklaring vara ett misstag.� Det blev s�ledes k�nt att Stalin personligen och ensam mot den andre medlemmen i redaktionen och en majoritet av centralkommitt�n � st�dde Kamenev och Zinovjev i det mest kritiska �gonblicket, fyra dagar innan upprorets b�rjan, med en sympatiskt inst�lld f�rklaring. Indignationen �ver detta var stor.
Stalin talade mot godk�nnande av Kamenevs uttr�de och h�vdade att �hela v�r situation �r sj�lvmots�gande�, dvs. han tog sj�lv p� sig f�rsvaret av denna f�rvirring som de medlemmar som g�tt ut mot upproret hade inf�rt i folks medvetande. Kamenevs uttr�de accepterades med fem r�ster mot tre. Med sex r�ster, �terigen med Stalin mot, antogs ett beslut som f�rbj�d Kamenev och Zinovjev att f�ra kamp mot centralkommitt�ns politik. Protokollet lyder: �Stalin tillk�nnager att han drar sig tillbaka fr�n redaktionen.� Centralkommitt�n v�grade, f�r att inte ytterligare komplicera en redan besv�rlig situation, att godk�nna Stalins avg�ng.
Detta upptr�dande fr�n Stalins sida kan tyckas of�rklarligt i ljuset av den legend som har skapats kring honom. I verkligheten �verensst�mmer det helt med hans andliga utformning och politiska metoder. Inf�r stora problem retirerar Stalin alltid � inte p� grund av brist p� karakt�r, som i Kamenevs fall, utan p� grund av sin smala horisont och brist p� skapande f�rest�llningsf�rm�ga. Hans misst�nksamma f�rsiktighet tvingar honom n�stan organiskt att i stunder av stora avg�randen och djupa meningsskiljaktigheter dra sig tillbaka in i skuggorna, v�nta och om m�jligt f�rs�kra sig mot b�da utg�ngarna. Stalin r�stade med Lenin f�r upproret, Zinovjev och Kamenev k�mpade �ppet mot upproret. Men �nd� � bortsett fr�n �den skarpa tonen� i Lenins kritik, �f�rblir vi i grunden av samma �sikt�. Stalin gjorde inte p� n�got s�tt denna redaktionella kommentar av l�ttsinnighet. Tv�rtom �verv�gde han noga omst�ndigheterna och ordvalet. Men den 20 oktober ans�g han det inte vara tillr�dligt att o�terkalleligt br�nna sina broar till upprorsfiendernas l�ger.
Detta protokolls vittnesm�l, som vi tvingas citera, inte ur originalet, utan fr�n den officiella texten som den sammanst�llts av Stalins sekretariat, uppvisar inte bara de verkliga st�ndpunkterna hos medlemmarna i den bolsjevikiska centralkommitt�n, utan utbreder ocks�, trots dess knapphet och torrhet, ett autentiskt panorama �ver partiledningen som den existerade i verkligheten, med alla dess inre mots�ttningar och oundvikliga personliga vacklanden. Inte bara historien i sin helhet, utan ocks� dess dj�rvaste v�ndningar, genomf�rs av m�nniskor f�r vilka inget m�nskligt �r fr�mmande. Men f�rminskar detta, n�r allt kommer omkring, betydelsen av det som uppn�s?
Om vi skulle f�revisa Napoleons briljantaste segrar p� en duk, skulle filmen, sida vid sida med genialitet, omf�ng, uppfinningsrikedom och heroism, �ven visa obeslutsamheten hos enskilda marskalkar, f�rvirringen hos generaler som �r of�rm�gna att l�sa kartan, officerares dumhet och hela avdelningars panik och �nda ned till in�lvor som slaknat av skr�ck. Detta realistiska dokument skulle endast vittna om att Napoleons arm� inte bestod av legendens automater, utan av levande fransm�n som f�tts och vuxit upp i brytningen mellan tv� epoker. Bilden av m�nskliga svagheter skulle endast framh�va storheten i det hela.
Det �r l�ttare att teoretisera om en revolution efter�t �n att absorbera den i sitt eget k�tt och blod innan den �ger rum. Annalkandet av ett uppror har oundvikligen framkallat, och kommer alltid att framkalla, kriser i de upproriska partierna. Detta demonstreras av erfarenheterna fr�n det mest h�rdade och revolution�ra parti som historien fram tills nu har k�nt till. Det r�cker med att Lenin n�gra dagar innan striden fann sig tvingad att kr�va uteslutning ur partiet av sina tv� n�rmaste och mest framst�ende l�rjungar. De senaste f�rs�ken att reducera denna konflikt till �olyckor� av personlig karakt�r har dikterats av en rent religi�s idealisering av partiets f�rflutna. Liksom Lenin fullst�ndigare och mer resolut �n andra under h�sten 1917 uttryckte det objektiva behovet av ett uppror, och massornas vilja till revolution, f�r�kroppsligade Zinovjev och Kamenev mer �ppenhj�rtigt �n andra partiets blockerande tendenser, obeslutsamhetens st�mningar, inflytandet fr�n sm�borgerliga f�rbindelser och trycket fr�n de h�rskande klasserna.
Om bara alla de konferenser, debatter och personliga gr�l som �gde rum i bolsjevikpartiets �vre skikt under oktober hade nedtecknats av en stenograf, skulle efterv�rlden kunna �vertyga sig om vilken intensiv inre kamp som den f�r omv�lvningen n�dv�ndiga beslutsamheten utkristalliserade bland ledarna i partiet. Den stenografiska rapporten skulle p� samma g�ng visa hur stort behov ett revolution�rt parti har av intern demokrati. Viljan att k�mpa �r inte upplagrad i f�rv�g, och dirigeras inte ovanifr�n � den m�ste vid varje tillf�lle sj�lvst�ndigt f�rnyas och h�rdas.
N�r han citerar p�st�endet av f�rfattaren till denna bok att �partiet �r den prolet�ra revolutionens grundl�ggande verktyg�, fr�gade Stalin 1924: �Hur kunde v�r revolution segra om dess �grundl�ggande verktyg� inte var bra?� Hans ironi dolde inte den primitiva falskheten i hans inv�ndning. Mellan helgonen som kyrkan framst�ller dem och dj�vlarna som kandidaterna till heligheten avbildar dem, kan man finna levande m�nniskor. Det �r dem som g�r historien. Bolsjevikpartiets h�ga grad av h�rdning kom inte till uttryck i fr�nvaron av meningsskiljaktigheter, vacklan och till och med sk�lvningar, utan i det faktum att det i de sv�raste omst�ndigheter samlade sig i god tid genom inre kriser och tog tillvara tillf�llet att beslutsamt ingripa i h�ndelsernas g�ng. Det inneb�r att partiet som helhet var ett helt adekvat instrument f�r revolutionen.
I praktiken betraktar ett reformistiskt parti grundvalarna till det som det avser att reformera som orubbliga. Det ger s�ledes oundvikligen efter f�r den h�rskande klassens id�er och moral. Efter att ha stigit upp p� proletariatets rygg blev socialdemokraterna endast ett borgerligt parti av andra rangen. Bolsjevismen skapade det slags autentiska revolution�r som underordnar sin personliga tillvaro, sina id�er och sitt moraliska omd�me under historiska m�l som �r of�renliga med det nuvarande samh�llet. Det n�dv�ndiga avst�ndet till den borgerliga ideologin uppr�tth�lls i partiet genom en vaksam of�rsonlighet, vars inspirat�r var Lenin. Lenin f�rtr�ttades aldrig i arbetet med sin lansett och skar av de band som en sm�borgerlig omgivning skapar mellan partiet och den allm�nna opinionen. Samtidigt l�rde Lenin partiet att skapa sin egen opinion, som vilade p� den upp�tstigande klassens tankar och k�nslor. S�ledes skapade bolsjevikpartiet genom en urvals- och skolningsprocess, och i st�ndig kamp, inte bara ett eget politiskt utan ocks� ett moraliskt medium, som var oberoende av den borgerliga opinionen och of�rsonligt stod i mots�ttning till denna. Endast detta till�t bolsjevikerna att �vervinna vacklandet i sina egna led och i handling uppvisa den modiga beslutsamhet utan vilken oktobersegern skulle ha varit om�jlig.
M�nniskor �r inte mer angel�gna om att g�ra revolution �n att f�ra krig. Det finns emellertid den skillnaden att tv�ng spelar en avg�rande roll i krig och att det i revolutionen inte finns n�got annat tv�ng �n omst�ndigheterna. En revolution �ger bara rum n�r det inte finns n�gon annan utv�g och upproret, som reser sig �ver revolutionen som en topp i h�ndelsernas bergskedja, kan lika lite som revolutionen i sin helhet framkallas med viljan. Massorna g�r fram�t och sl�r till retr�tt flera g�nger innan de best�mmer sig f�r det avg�rande angreppet.
Konspiration st�lls vanligtvis i kontrast till uppror som minoritetens avsiktliga f�retag i f�rh�llande till majoritetens spontana r�relse. Det �r ocks� sant att ett segerrikt uppror, som bara kan genomf�ras av en klass som �r kallad att st� i nationens ledning, �r vitt skilt b�de i metod och i historisk betydelse fr�n en regeringsomv�lvning genomf�rd av konspirat�rer, som handlar i avskildhet fr�n massorna.
I varje klassamh�lle finns det tillr�ckligt med mots�ttningar f�r att en konspiration ska kunna sl� rot i dess sprickor. Den historiska erfarenheten bevisar emellertid att en viss grad av sociala sjukdomar �r n�dv�ndiga � som till exempel i Spanien, Portugal eller Sydamerika � f�r att tillhandah�lla kontinuerlig n�ring f�r en konspirationsregim. En ren konspiration kan, �ven om den �r segerrik, bara ers�tta en klick i samma h�rskande klass med en annan � eller �nnu mindre, enbart �ndra regeringsmedlemmarna. Enbart ett massuppror har n�gonsin medf�rt seger f�r en social regim �ver en annan. Periodiska konspirationer �r vanligtvis uttryck f�r social stagnation och f�rfall, men folkliga uppror kommer tv�rtemot vanligen som resultat av n�gon snabb tillv�xt som har brutit ned nationens gamla j�mvikt. De syd�amerikanska republikernas kroniska �revolutioner� har ingenting gemensamt med den permanenta revolutionen; de �r p� s�tt och vis raka motsatsen.
Det betyder emellertid inte att folkliga uppror och konspirationer under alla omst�ndigheter �msesidigt utesluter varandra. Ett element av konspiration intr�der n�stan alltid i n�gon m�n i varje uppror. Ett massuppror best�ms historiskt av ett visst stadium i revolutionens framv�xt och �r aldrig rent spontant. �ven n�r det flammar upp ov�ntat f�r en majoritet av sina deltagare, har det n�rts av de id�er i vilka upprorsm�nnen ser en utv�g ur tillvarons sv�rig�heter. Ett massuppror kan dock f�rutses och f�rberedas. Det kan organiseras i f�rv�g. I det fallet �r konspirationen underordnad upproret, tj�nar det, underl�ttar dess v�g och p�skyndar dess seger. Ju h�gre den politiska niv�n �r i en revolution�r r�relse och ju allvarligare dess ledning, desto st�rre kommer den plats att bli som konspirationen upptar i ett folkligt uppror.
Det �r alldeles n�dv�ndigt att f�rst� f�rh�llandet mellan uppror och konspiration, b�de hur de mots�ger och kompletterar varandra. Det �r s�rskilt n�dv�ndigt eftersom anv�ndningen av uttrycket konspiration, ocks� i marxistisk litteratur, inneh�ller en ytlig mots�ttning tack vare det faktum att den ibland inbegriper ett sj�lvst�ndigt f�retag ig�ngsatt av minoriteten, och vid andra tillf�llen en f�rberedelse fr�n minoritetens sida av ett majoritetsuppror.
Historien vittnar visserligen om att ett folkligt uppror under vissa f�rh�llanden kan bli segerrikt �ven utan en konspiration. Ett uppror som uppst�r �spontant� ur det allm�nna missn�jet, de utspridda protesterna, demonstrationerna, strejkerna och gatustriderna kan dra in en del av arm�n, paralysera fiendens styrkor och st�rta den gamla makten. I viss utstr�ckning �r det vad som h�nde i Ryssland i februari 1917. Ungef�r samma bild erbjuder utvecklingen av de tyska och �sterrikisk-ungerska revolutionerna under h�sten 1918. Eftersom det i dessa h�ndelser inte fanns n�got parti i spetsen f�r upprorsm�nnen, som helt igenom var genomsyrat av upprorets m�l och intressen, m�ste dess seger oundvikligen �verf�ra makten till de partier som fram till det sista �gonblicket hade motsatt sig upproret.
Att st�rta den gamla makten �r en sak, att ta makten i egna h�nder �r en annan. Bourgeoisien kan inte vinna makten i en revolution d�rf�r att den �r revolution�r, utan d�rf�r att den �r borgerlig. Den besitter egendom, bildning, pressen, ett n�tverk av strategiska positioner och en hierarki av institutioner. Helt annorlunda �r det med proletariatet. Ett upproriskt proletariat, som enligt sakernas natur �r ber�vat alla sociala f�rdelar, kan bara r�kna med sitt antal, sin solidaritet, sina kadrer och sin officiella stab.
P� samma s�tt som en smed inte kan gripa tag i det gl�dheta j�rnet med sin nakna hand, kan inte proletariatet gripa makten direkt; det m�ste ha en organisation som �r anpassad till denna uppgift. Samordningen av massupproret med konspirationen, konspirationens underordnande under upproret och upprorets organisering genom konspirationen utg�r den sammansatta och ansvarsfulla avdelning inom den revolution�ra politiken som Marx och Engels kallade �upprorets konst�. Det f�ruts�tter en korrekt allm�n ledning f�r massorna, en flexibel inriktning under f�r�nderliga f�rh�llanden, en utt�nkt angreppsplan, f�rsiktighet i de tekniska f�rberedelserna och ett dj�rvt slag.
Historiker och politiker ger vanligtvis namnet spontant uppror �t en r�relse bland massorna som f�renas av gemensam fientlighet mot den gamla regimen men som �nnu inte har ett klart m�l, noga �verv�gda kampmetoder eller en ledning som medvetet visar v�gen till seger. Detta spontana uppror erk�nns nedl�tande av officiella historiker � �tminstone de med ett demo�kratiskt sinnelag � som ett n�dv�ndigt ont och n�got som den gamla regimen b�r ansvaret f�r. Den verkliga orsaken till deras gener�sa inst�llning �r att �spontana� uppror inte kan �verskrida den borgerliga regimens ramar.
Socialdemokraterna intar en liknande st�ndpunkt. De avvisar inte revolutionen helt och h�llet, som en social katastrof, i st�rre utstr�ckning �n de avvisar jordb�vningar, vulkanutbrott, solf�rm�rkelser och pestepidemier. Vad de d�remot avvisar � och kallar f�r �blanquism�, eller �nnu v�rre bolsjevism � �r det medvetna f�rberedandet av en omv�lvning, planen och konspirationen. Med andra ord �r socialdemokraterna beredda att tillstyrka � och det enbart ex post facto � de omv�lvningar som �verl�mnar makten till bourgeoisien, men de f�rd�mer of�rsonligt de metoder som skulle kunna ge proletariatet makten. Under denna l�tsade objektivism d�ljer de en politik med f�rsvar av det kapitalistiska samh�llet.
Ur sina observationer av och reflektioner �ver misslyckandet f�r alla de uppror som han bevittnade eller deltog i, h�rledde Auguste Blanqui ett antal taktiska regler som om man gjorde v�ld p� dem kommer att g�ra segern utomordentligt sv�r, om inte om�jlig f�r varje uppror. Blanqui kr�vde f�ljande: ett l�gligt bildande av riktiga revolution�ra avdelningar, deras centraliserade ledning och adekvata utrustning, en v�lkalkylerad utplacering av barrikader, deras beslutsamma resande och ett systematiskt, inte bara episodiskt, f�rsvar av dem. Alla dessa regler, h�rledda ur upprorets milit�ra problem, m�ste naturligtvis f�r�ndras med de sociala f�rh�llandena och milit�rtekniken, men i sig sj�lva �r de inte p� n�got vis �blanquism� i den betydelse som n�rmar detta ord till det tyska �putschism� eller revolution�r �ventyrlighet.
Upproret �r en konst och liksom all konst har den sina lagar. Blanquis regler var kraven fr�n en milit�rrevolution�r realism. Blanquis misstag l�g inte i hans direkta teorem utan i det omv�nda. Ur det faktum att taktiska svagheter d�mer ett uppror till nederlag, drog Blanqui slutsatsen att ett iakttagande av reglerna f�r upprorstaktik i sig sj�lvt skulle garantera segern. Endast utifr�n den punkten �r det legitimt att kontrastera blanquismen med marxismen. Konspirationen tar inte upprorets plats. En aktiv minoritet av proletariatet, hur v�lorganiserad den �n �r, kan inte er�vra makten oavsett de allm�nna f�rh�llandena i landet. P� den punkten har historien d�mt blanquismen. Men endast p� denna punkt. Hans positiva teorem bevarar all sin kraft. F�r att er�vra makten beh�ver proletariatet mer �n ett spontant uppror. Det beh�ver en l�mplig organisation, en plan och en konspiration. S�dan �r den leninistiska �sikten i denna fr�ga.
Engels kritik av fetischdyrkandet av barrikaden grundades p� den milit�ra och allm�nna teknikens utveckling. Blanquismens upprorstaktik korresponderade med det gamla Paris karakt�r, det halvt hantverksm�ssiga proletariatet, de tr�nga gatorna och Louis Philippes milit�ra system. Blanquis misstag var att i princip identifiera uppror med barrikaden. Den marxistiska kritiken har riktats mot b�da dessa misstag. �ven om han var helt ense med blanquismen i att betrakta upproret som en konst, uppt�ckte Engels inte bara den under�ordnade roll som upproret spelar i en revolution, utan ocks� barrikadens minskande roll i ett uppror. Engels kritik hade inget gemensamt med att avsv�ra sig de revolution�ra metoderna till f�rm�n f�r ren parlamentarism, som den tyska socialdemokratins k�lkborgare i samarbete med Hohenzollerncensuren p� sin tid f�rs�kte p�st�. F�r Engels f�rblev fr�gan om barrikader en fr�ga om ett av de tekniska inslagen i ett uppror. Reformisterna har f�rs�kt att h�rleda ett avvisande av revolution�rt v�ld i allm�nhet ur hans avvisande av barrikadens avg�rande be�tydelse. Det �r ungef�r samma sak som att h�rleda militarismens utpl�nande ur �verv�ganden om den troliga minskningen av skyttegravarnas betydelse i framtida krigf�ring.
Sovjeterna �r den organisation med vars hj�lp proletariatet b�de kan st�rta den gamla makten och ers�tta den. Efter�t blev detta en fr�ga om historisk erfarenhet, men fram till oktober�revolutionen var det en teoretisk prognos � som f�rvisso vilade p� den prelimin�ra erfaren�heten fr�n 1905. Sovjeterna �r organ f�r f�rberedandet av massorna f�r uppror, organ f�r uppror och efter segern organ f�r regerandet.
Sovjeterna i sig sj�lva avg�r emellertid inte fr�gan. De kan tj�na olika syften i enlighet med programmet och ledningen. Sovjeterna erh�ller sitt program fr�n partiet. Medan sovjeterna under revolution�ra f�rh�llanden � och avskilda fr�n revolutionen �r de om�jliga � omfattar hela klassen med undantag f�r dess helt efterblivna, tr�ga eller demoraliserade skikt, representerar det revolution�ra partiet klassens hj�rna. Problemet med er�vringen av makten kan bara l�sas genom en best�md kombination av partiet med sovjeterna � eller med andra organisationer som �r mer eller mindre likv�rdiga med sovjeter.
N�r sovjeten har ett revolution�rt parti i sin spets, str�var den medvetet och i god tid mot ett makter�vrande. Genom att anpassa sig till f�r�ndringar i den politiska situationen och massornas st�mningar, g�r den upprorets milit�ra baser beredda, f�renar chocktrupperna kring ett enda handlingsschema och utarbetar en plan f�r offensiven och det slutliga angreppet. Det inneb�r att f�ra in en organiserad konspiration i massupproret.
Bolsjevikerna tvingades mer �n en g�ng, och l�ngt innan oktoberrevolutionen, att tillbakavisa beskyllningar om konspiration och blanquism som riktades mot dem av deras fiender. Dessutom f�rde ingen en mer of�rsonlig kamp mot systemet med rena konspirationer �n Lenin. Den internationella socialdemokratins opportunister f�rsvarade mer �n en g�ng den gamla socialistrevolution�ra taktiken med individuell terror riktad mot tsarismens agenter, n�r denna taktik kritiserades skoningsl�st av bolsjevikerna med deras insisterande p� massuppror i motsats till intelligentsians individuella �ventyrligheter. Men i tillbakavisandet av alla varianter av blanquism och anarkism, b�jde sig Lenin inte f�r ett �gonblick f�r n�gon �helig� spontanitet hos massorna. Han t�nkte f�re n�gon annan, och djupare, ut sambandet mellan de objektiva och subjektiva faktorerna i en revolution, den spontana r�relsen och partiets politik, de folkliga massorna och den progressiva klassen, proletariatet och dess avantgarde, sovjeterna och partiet och upproret och konspirationen.
Men om det �r sant att ett uppror inte kan framkallas med vilja, och att det �nd� m�ste organiseras i f�rv�g f�r att vinna, st�lls de revolution�ra ledarna inf�r uppgiften med en korrekt diagnos. De m�ste i god tid k�nna det framv�xande upproret och komplettera det med en konspiration. Barnmorskans ingripande under v�rkarna � hur missbrukad denna bild �n har blivit � f�rblir den tydligaste illustrationen av detta medvetna inkr�ktande i en element�r process. Herzen anklagade en g�ng sin v�n Bakunin f�r att alltid i sina revolution�ra f�retag ta den andra m�naden i havandeskapet f�r den nionde. Herzen var sj�lv ben�gen att till och med i den nionde m�naden f�rneka f�rekomsten av havandeskap. I februari uppstod knappast alls fr�gan om att best�mma dagen f�r f�delsen eftersom upproret flammade upp ov�ntat utan centraliserad ledning. Men just av denna anledning gick inte makten till dem som hade genomf�rt upproret, utan till dem som hade slagit till bromsarna. Det var helt annorlunda med det andra upproret. Det f�rbereddes medvetet av bolsjevikpartiet. Problemet med att korrekt gripa �gonblicket f�r att ge signalen f�r angrepp lades s�ledes p� bolsjevikstaben.
�gonblicket b�r h�r inte tas alltf�r bokstavligt i betydelsen en best�md dag och timme. Fysiska f�dslar uppvisar ocks� en avsev�rd period med os�kerhet � deras begr�nsningar �r inte bara av intresse f�r barnmorskans konst, utan ocks� f�r arvsdomstolens sofismer. Mellan det �gonblick n�r ett f�rs�k att mana till uppror oundvikligen m�ste visa sig f�r tidigt och leda till ett revolution�rt missfall, och det �gonblick n�r en f�rdelaktig situation m�ste anses hopp�l�st missat, existerar det en viss period � den kan m�tas i veckor och ibland i n�gra m�nader � under vars lopp ett uppror kan genomf�ras med mer eller mindre chans till framg�ng. Att v�lja ut denna j�mf�relsevis korta period och sedan avg�ra det definitiva �gonblicket � nu mer exakt i betydelsen sj�lva dagen och timmen f�r det sista slaget, utg�r de revolution�ra ledarnas mest ansvarsfulla uppgift. Det kan med full r�ttvisa kallas nyckelproblemet, d�rf�r att det f�renar revolution�r politik med upprorets teknik � och det beh�ver inte till�ggas att uppror, liksom krig, �r en forts�ttning av politiken med andra medel.
Intuition och erfarenhet �r n�dv�ndiga f�r revolution�rt ledarskap, precis som f�r alla andra slag av skapande aktivitet. Men mycket mer �n det beh�vs. Trollkarlens konst kan ocks� f�rlita sig p� intuition och erfarenheter. Politiskt trolleri �r emellertid tillr�ckligt bara i epoker och perioder n�r rutinen �verv�ger. En epok med kraftfulla historiska omv�lvningar har ingen anv�ndning f�r h�xdoktorer. H�r �r erfarenheter, till och med belysta av intuition, inte tillr�ckliga. H�r m�ste man ha en syntetisk doktrin som omfattar samspelet mellan de historiska huvudkrafterna. H�r m�ste man ha en materialistisk metod som till�ter en att uppt�cka sociala krafters verkliga r�relser bakom programmens och parollernas r�rliga skuggor.
En revolutions grundl�ggande premiss �r att den existerande sociala strukturen har blivit of�rm�gen att l�sa nationens br�dskande utvecklingsproblem. En revolution blir emellertid m�jlig enbart i fall samh�llet innesluter en ny klass, som �r kapabel att ta ledningen i l�sandet av de problem som historien framst�ller. Processen med att f�rbereda en revolution best�r i att se till att de objektiva problem som �r involverade i industrins och klassernas mots�ttningar hittar v�gen in i medvetandet hos levande m�nskliga massor, f�r�ndra detta medvetande och skapa nya �msesidiga f�rh�llanden mellan m�nskliga krafter.
De h�rskande klasserna f�rlorar, som ett resultat av sin praktiskt manifesterade of�rm�ga att leda landet ut ur dess �terv�ndsgr�nd, tron p� sig sj�lva; de gamla partierna faller i bitar, en bitter kamp mellan grupper och klickar �verv�ger och hopp s�tts till mirakler eller mirakel�makare. Allt detta utg�r en av de politiska f�ruts�ttningarna f�r en revolution, en mycket betydelsefull men passiv s�dan.
En bitter fientlighet mot den r�dande ordningen och en beredskap att inl�ta sig p� de mest heroiska anstr�ngningar och offer f�r att f�ra ut landet p� en upp�tg�ende v�g � detta �r den revolution�ra klassens nya politiska medvetande och utg�r den viktigaste aktiva f�ruts�ttningen f�r en revolution.
Dessa tv� grundl�ggande l�ger � de stora egendomsinnehavarna och proletariatet � utt�mmer emellertid inte ett lands befolkning. Mellan dem befinner sig breda lager av sm�bourgeoisien, som uppvisar den ekonomiska och politiska regnb�gens alla f�rger. Missn�jet inom dessa mellanliggande lager, deras besvikelse med den h�rskande klassens politik, ot�lighet och indignation och beredvillighet att st�dja ett dj�rvt revolution�rt initiativ fr�n proletariatets sida, konstituerar den tredje politiska f�ruts�ttningen f�r en revolution. Den �r delvis passiv � i det att den neutraliserar sm�bourgeoisiens �vre skikt � men delvis ocks� aktiv, d�rf�r att den direkt driver in de l�gre skikten i kampen sida vid sida med arbetarna.
Att dessa f�ruts�ttningar betingar varandra �r uppenbart. Ju mer beslutsamt och sj�lvs�kert proletariatet handlar, desto b�ttre kommer det att lyckas med att dra det mellanliggande skiktet efter sig, desto mer isolerad kommer den h�rskande klassen att bli och desto akutare dess demoralisering. � andra sidan kommer demoraliseringen av h�rskarna att h�lla vatten p� den revolution�ra klassens kvarn.
Proletariatet kan bara bli genomsyrat av det sj�lvf�rtroende som �r n�dv�ndigt f�r en regeringsomst�rtning om ett klart perspektiv �ppnar sig, bara om det har haft tillf�lle att i handling pr�va ett styrkef�rh�llande som f�r�ndras till dess f�rdel, bara om det ovanf�r sig k�nner ett f�rutseende, fast och sj�lvs�kert ledarskap. Detta f�r oss till den sista f�ruts�tt�ningen � inte p� n�got vis den sista i betydelse � f�r makter�vrandet: det revolution�ra partiet som klassens fast sammansvetsade och h�rdade avantgarde.
Tack vare en f�rdelaktig kombination av historiska f�rh�llanden, b�de in- och utrikes, leddes det ryska proletariatet av ett parti med extraordin�r politisk klarhet och oj�mf�rlig revolu�tion�r h�rdning. Endast detta till�t denna lilla och unga klass att genomf�ra en historisk uppgift av exempell�sa proportioner. Det �r verkligen historiens allm�nna vittnesm�l � Pariskommunen, de tyska och �sterrikiska revolutionerna 1918, r�dsrevolutionerna i Ungern och Bayern, den italienska revolutionen 1919, den tyska krisen 1923, den kinesiska revolu�tionen 1925�27 och den spanska revolutionen 1931 � att fram till idag har den svagaste l�nken i kedjan av n�dv�ndiga f�ruts�ttningar varit partiet. Det sv�raste av allt f�r arbetar�klassen �r att skapa en revolution�r organisation som �r kapabel att h�ja sig i niv� med sin historiska uppgift. I de �ldre och mer civiliserade l�nderna arbetar m�ktiga krafter f�r att f�rsvaga och demoralisera det revolution�ra avantgardet. En viktig best�ndsdel i detta arbete �r socialdemokraternas kamp mot �blanquism�, med vars namn de betecknar marxismens revolution�ra k�rna.
Trots antalet stora sociala och politiska kriser har �n s� l�nge ett sammanfallande av alla f�rh�llanden som �r n�dv�ndiga f�r en segerrik och stabil prolet�r revolution upptr�tt endast en g�ng i historien: i Ryssland i oktober 1917. En revolution�r situation �r inte l�nglivad. Den minst stabila av f�ruts�ttningarna f�r en revolution �r sm�bourgeoisiens st�mning. Under en tid av nationell kris f�ljer sm�bourgeoisien den klass som inger f�rtroende inte bara i ord utan i handling. �ven om sm�bourgeoisien �r f�rm�gen till impulsiv entusiasm och till och med revolution�rt raseri, saknar den uth�llighet, f�rlorar l�tt modet under motg�ngar och �verg�r fr�n upprymt hopp till modl�shet. Dessa skarpa och snabba f�r�ndringar i sm�bourgeoisiens st�mningar f�rl�nar varje revolution�r situation dess instabilitet. Om det prolet�ra partiet inte �r tillr�ckligt beslutsamt f�r att i god tid omvandla de folkliga massornas hopp och f�rv�ntningar till revolution�r handling, f�ljs flodv�gen snabbt av ebb: Det mellanliggande skiktet v�nder sina �gon fr�n revolutionen och s�ker en r�ddare i det motsatta l�gret. Liksom proletariatet vid flod drar sm�bourgeoisien efter sig, drar sm�bourgeoisien vid ebb efter sig betydande skikt av proletariatet. S�dan �r dialektiken i de kommunistiska och fascistiska v�gor som kan observeras i Europas utveckling sedan kriget.
Genom att f�rs�ka basera sig p� Marx p�st�ende att ingen regim drar sig tillbaka fr�n historiens scen innan den har utt�mt alla sina m�jligheter, f�rnekade mensjevikerna legitimiteten i en kamp f�r prolet�r diktatur i det efterblivna Ryssland d�r kapitalismen l�ngt ifr�n hade utt�mt sina m�jligheter. Detta argument inneh�ll tv� misstag, b�da �desdigra. Kapitalismen �r inte ett nationellt utan ett v�rldsomfattande system. Det imperialistiska kriget och dess konsekvenser demonstrerade att det kapitalistiska systemet hade utt�mt sig i v�rldsskala. Revolutionen i Ryssland br�t den svagaste l�nken i den v�rldsomfattande kapitalismens system.
Men falskheten i denna mensjevikiska f�rest�llning framtr�der ocks� ur nationell synvinkel. Ur den ekonomiska abstraktionens st�ndpunkt �r det verkligen m�jligt att bekr�fta att kapitalismen i Ryssland inte har utt�mt sina m�jligheter. Men ekonomiska processer �ger inte rum i luften, utan i ett konkret historiskt medium. Kapitalismen �r inte en abstraktion utan ett levande system med klassf�rh�llanden som framf�r allt kr�ver en statsmakt. Att monarkin, under vars beskydd den ryska kapitalismen utvecklades, hade utt�mt sina m�jligheter, f�rnekas inte ens av mensjevikerna. Februarirevolutionen f�rs�kte bygga upp en mellanliggande statsregim. Vi har f�ljt dess historia: under loppet av �tta m�nader utt�mde den sig fullst�ndigt. Vilket slags statsordning kunde under dessa f�rh�llanden garantera den ryska kapitalismens vidare utveckling?
�Den borgerliga republiken, enbart f�rsvarad av moderata socialister, utan att l�ngre kunna finna n�got st�d bland massorna� kunde inte bevara sig sj�lv. Dess hela v�sen hade dunstat bort. Det �terstod bara ett yttre skal.� Denna exakta definition tillh�r Miljukov. Detta bortdunstade systems �de var n�dv�ndigtvis, enligt hans ord, samma som den tsaristiska monarkins: �B�da f�rberedde marken f�r en revolution och p� revolutionsdagen kunde ingen av dem finna en enda f�rsvarare.�
S� tidigt som i juli och augusti hade Miljukov karakt�riserat situationen genom att uppst�lla ett val mellan tv� namn: Kornilov eller Lenin? Men Kornilov hade nu utf�rt sitt experiment och det hade slutat i ett bedr�vligt misslyckande. F�r Kerenskijs regim �terstod det sannerligen ingen plats. Med alla skiftningar i st�mning, s�ger Suchanov, �var hatet gentemot Kerenskijregimen det enda som f�renade alla�. Precis som den tsaristiska monarkin mot slutet hade blivit om�jlig i �gonen p� de �vre adelskretsarna och till och med storhertigarna, s� blev Kerenskijs regering motbjudande till och med f�r de direkta inspirat�rerna till hans regim, �storhertigarna� i kompromissmakarnas �vre skikt. I denna universella otillfredsst�llelse, denna skarpa politiska nervsp�nning i alla klasser, har vi ett av symptomen p� en mognad revolution�r situation. P� samma s�tt �r varje muskel, nerv och fiber i en organism outh�rdligt sp�nd precis innan en b�ld brister.
Resolutionen fr�n bolsjevikernas julikongress hade, medan den varnade arbetarna f�r f�r tidiga sammandrabbningar, samtidigt utpekat att striden m�ste inledas �n�r den allm�nna nationella krisen och den djupa massentusiasmen har skapat f�rh�llanden som �r f�rdelaktiga f�r �verg�ngen av st�dernas och landsbygdens fattiga till arbetarnas sida.� Denna situation intr�dde i september och oktober.
Upproret var h�danefter f�rm�get att tro p� sin egen framg�ng eftersom det kunde f�rlita sig p� en genuin majoritet av folket. Detta ska naturligtvis inte uppfattas p� ett formellt s�tt. Om en folkomr�stning kunde ha �gt rum i fr�gan om upproret, skulle den ha givit extremt mots�gelsefulla och os�kra resultat. En inre beredskap att st�dja en revolution �r l�ngt ifr�n identisk med f�rm�gan att tydligt formulera dess n�dv�ndighet. Dessutom skulle svaret i h�g grad ha varit avh�ngigt det s�tt p� vilket fr�gan framst�lldes, den institution som utf�rde omr�stningen � eller, f�r att uttrycka det enklare, vilken klass som innehade makten.
Det finns en begr�nsning f�r till�mpningen av demokratiska metoder. Man kan fr�ga alla passagerare om vilken typ av vagn de tycker om att �ka i, men det �r om�jligt att fr�ga dem om bromsarna ska sl�s till n�r t�get �r i full fart och olyckor hotar. Om den r�ddande operationen utf�rs skickligt, och i tid, �r emellertid passagerarnas inst�mmande garanterat i f�rv�g.
Parlamentariska konsultationer av folket genomf�rs i ett enda �gonblick, medan de olika befolkningsskikten under en revolution n�r fram till samma slutsats det ena efter det andra och med oundvikliga intervaller, �ven om de ibland �r korta. I den stund som de framskridna avdelningarna brinner av revolution�r ot�lighet, har de efterblivna skikten endast b�rjat r�ra sig. I Petrograd och Moskva befann sig alla massorganisationerna under bolsjevikernas ledning. I Tambovprovinsen, som har �ver tre miljoner i befolkning � dvs. n�got mindre �n de b�da huvudst�derna tillsammans � framtr�dde en bolsjevikfraktion i sovjeten f�rst kort tid innan oktoberrevolutionen.
Den objektiva utvecklingens slutledningar �r l�ngt ifr�n att sammanfalla � dag f�r dag � med slutledningarna i massornas tankeprocess. N�r ett stort praktiskt beslut blir om�jligt att uppskjuta under h�ndelsernas g�ng, �r det sj�lva det �gonblick n�r en folkomr�stning �r om�jlig. Skillnaden i niv� och st�mning inom olika folkskikt �vervinns i handling. De framskridna folklagren drar med sig de os�kra och isolerar de som mots�tter sig. Majoriteten r�knas inte, utan vinns �ver. Upproret intr�ffar precis i det �gonblick n�r endast direkt handling erbjuder en utv�g ur mots�ttningarna.
�ven om de saknade kraften att sj�lva dra de n�dv�ndiga politiska slutledningarna av sitt krig mot gods�garna, hade b�nderna genom det agrara upprorets sj�lva faktum redan anslutit sig till st�dernas uppror, frammanat och kr�vt det. De uttryckte inte sin vilja genom den vita r�stsedeln, utan med den r�da hanen � en allvarligare omr�stning. Inom de ramar d�r st�det fr�n b�nderna var n�dv�ndigt f�r uppr�ttandet av en sovjetdiktatur, var st�det redan f�r handen. �Diktaturen� � som Lenin svarade tvivlarna � �kommer att ge jord till b�nderna och all makt till bondekommitt�erna i varje omr�de. Hur kan ni vid era sinnens fulla bruk tvivla p� att bonden skulle st�dja denna diktatur?� F�r att soldaterna, b�nderna och de f�rtryckta nationaliteterna, plumsande omkring i sn�stormen av valsedlar, skulle k�nna igen bolsjevikerna i handling, var det n�dv�ndigt att bolsjevikerna grep makten.
Men vilka styrkef�rh�llanden var n�dv�ndiga f�r att proletariatet skulle kunna gripa makten? �Att i det avg�rande �gonblicket, vid den avg�rande punkten, ha en �verv�ldigande �verl�gsenhet i styrka�, skrev Lenin senare, n�r han tolkade oktoberrevolutionen, �� denna lag f�r milit�r framg�ng �r ocks� lagen f�r politisk framg�ng, s�rskilt i detta sjudande och bittra klasskrig som kallas revolution. Huvudst�derna, eller allm�nt talat, de st�rsta centra f�r handel och industri� avg�r i betydande utstr�ckning folkets politiska �de � naturligtvis under villkor att dessa centra underst�ds av tillr�ckliga lokala krafter p� landsbygden, �ven om detta st�d inte beh�ver vara omedelbart.� Det var i denna dynamiska bem�rkelse som Lenin talade om folkets majoritet, och det var den enda verkliga inneb�rden av begreppet majoritet.
De demokratiska fienderna tr�stade sig sj�lva med tanken att det folk som f�ljde bolsjevikerna bara var r�material, bara historisk lera. Krukmakarna skulle fortfarande vara samma demokrater som handlade i samarbete med den bildade bourgeoisien. �Kan inte dessa m�nniskor se�, fr�gade en mensjeviktidning, �att proletariatet och garnisonen i Petrograd aldrig tidigare har varit s� isolerade fr�n alla andra sociala skikt?� Proletariatets och garnisonens olycka var att de var �isolerade� fr�n de klasser vilka de hade f�r avsikt att ta makten ifr�n!
Men var det verkligen m�jligt att f�rlita sig p� sympatin och st�det fr�n de m�rka massorna i provinserna och vid fronten? �Deras bolsjevism�, skrev Suchanov f�raktfullt, �var inget annat �n hat gentemot koalitionen och l�ngtan efter jord och fred.� Som om det vore s� litet! Hat gentemot koalitionen innebar en �nskan att ta makten fr�n bourgeoisien. L�ngtan efter jord och fred var det oerh�rda program som bonden och soldaten hade f�r avsikt att genomf�ra under arbetarnas ledning. Demokraternas obetydlighet, �ven de som stod l�ngst till v�nster, var ett resultat av denna misstro � �bildade� skeptikers misstro � mot de m�rka massor som fattar tag i ett fenomen i stor skala, utan att bekymra sig om detaljer och nyanser. Denna intellektuella, pseudoaristokratiska och �verk�nsliga inst�llning till folket var bolsjevismen fr�mmande, fientlig till sj�lva dess v�sen. Bolsjevikerna var inte finlemmade, inga litter�ra folkv�nner, inga pedanter. De var inte r�dda f�r dessa efterblivna skikt, som nu f�r f�rsta g�ngen lyfte sig sj�lva ur dyn. Bolsjevikerna tog folket som den f�reg�ende historien hade format det och som det var n�r de kallades att genomf�ra revolutionen. Bolsjevikerna s�g det som sin mission att st� i spetsen f�r detta folk. De som var emot upproret var �alla� � f�rutom bolsjevikerna. Men bolsjevikerna var folket.
Oktoberrevolutionens grundl�ggande politiska kraft var proletariatet och den f�rsta platsen i dess led upptogs av arbetarna i Petrograd. I f�rtruppen bland dessa arbetare stod Viborgdistriktet. Upprorets plan valde detta p� djupet prolet�ra distrikt som utg�ngspunkten f�r sin offensiv.
Kompromissmakare av alla schatteringar, med b�rjan hos Martov, f�rs�kte efter revolutionen framst�lla bolsjevismen som en soldatr�relse. De europeiska socialdemokraterna snappade med f�rtjusning upp denna teori. Men grundl�ggande historiska fakta ignorerades: det faktum att proletariatet var de f�rsta att g� �ver till bolsjevikerna, att Petrogradarbetarna visade v�gen f�r arbetarna i alla l�nder, att garnisonen och fronten mycket l�ngre f�rblev ett b�lverk f�r kompromissmakeriet, att socialistrevolution�rerna och mensjevikerna skapade alla slags privilegier f�r soldaten inom sovjetsystemet p� arbetarens bekostnad, k�mpade mot bev�pningen av arbetarna och eggade soldaterna mot dem, att brottet bland trupperna enbart m�jliggjordes av arbetarnas inflytande, att ledningen �ver soldaterna i det avg�rande �gonblicket l�g i h�nderna p� arbetarna och slutligen att socialdemokraterna i Tyskland ett �r senare f�ljde sina ryska kollegers exempel och f�rlitade sig p� soldaterna i sin kamp mot arbetarna.
Fram�t h�sten hade det till och med blivit om�jligt f�r h�gerkompromissmakarna att h�lla tal i fabrikerna och kasernerna. Men de till v�nster fortsatte att f�rs�ka �vertyga massorna om upprorets galenskap. Martov, som i kampen mot den kontrarevolution�ra offensiven i juli hade funnit en stig till massornas medvetande, tj�nade nu �ter en hoppl�s sak. �Vi kan inte f�rv�nta oss� � tillk�nnagav han sj�lv den 14 oktober, vid ett m�te med den centrala exekutivkommitt�n � �Vi kan inte f�rv�nta oss att bolsjevikerna skall lyssna till oss.� �nd� betraktade han det som sin plikt att �varna massorna�. Massorna ville emellertid ha handling och inte moraliska f�rmaningar. �ven n�r de t�lmodigt lyssnade till sin v�lk�nde r�dgivare, �t�nkte de sina egna tankar som f�rut�, som Mstislavskij erk�nner. Suchanov ber�ttar hur han gjorde ett f�rs�k i duggregnet att �vertyga Putilovm�nnen om att de kunde ordna upp saker och ting utan ett uppror. Ot�liga r�ster avbr�t honom. De lyssnade tv� eller tre minuter och avbr�t �terigen. �Efter n�gra f�rs�k gav jag upp�, s�ger han. �Det var ingen mening med det� och regnet f�ll allt tyngre �ver oss.� Under denna on�diga oktoberhimmel s�g de stackars v�nsterdemokraterna ut som v�ta h�nor, som det till och med beskrivs i deras egna skrifter.
Det politiska favoritargumentet bland �v�nstermotst�ndarna� till revolutionen � och detta �ven bland bolsjevikerna � var en h�nvisning till fr�nvaron av stridsentusiasm bland de l�gre skikten. �St�mningarna bland de arbetande och soldatmassorna�, skriver Zinovjev och Kamenev den 11 oktober, ��r l�ngt ifr�n j�mf�rbar med de st�mningar som fanns f�re den 3 juli.� Detta p�st�ende var inte ogrundat: det fanns en viss nedst�mdhet inom Petrograd�proletariatet, som ett resultat av f�r l�ng v�ntan. De b�rjade k�nna sig besvikna �ven p� bolsjevikerna: Kan det vara s� att de ocks� kommer att lura oss? Den 16 oktober sade Rachia, en av de k�mpande Petrogradbolsjevikerna, finne till f�dseln, vid en konferens med centralkommitt�n: �V�r paroll h�ller uppenbarligen redan p� att bli lite gammalmodig eftersom det finns tvivel om huruvida vi kommer att g�ra det till vilket vi uppmanar.� Men denna leda �ver att v�nta, som s�g ut som likgiltighet, varade bara fram till den f�rsta stridssignalen.
Varje upprors f�rsta uppgift �r att f� �ver trupperna p� sin sida. Huvudmedlet f�r att uppn� detta �r generalstrejken, massprocessioner, gatusammandrabbningar och barrikadstrider. Det unika med oktoberrevolutionen, n�got som aldrig tidigare observerats i s� fullst�ndig form, var att det prolet�ra avantgardet, tack vare en lycklig kombination av omst�ndigheter, hade vunnit �ver huvudstadens garnison innan �gonblicket f�r det �ppna upproret. Det hade inte bara vunnit �ver dem, utan hade bef�st denna er�vring genom organiserandet av garnisonskonferensen. Det �r om�jligt att f�rst� oktoberrevolutionens mekanik utan att till fullo inse att upprorets allra viktigaste uppgift, och den som var sv�rast att ber�kna i f�rv�g, var helt och fullt genomf�rd i Petrograd f�re den v�pnade kampens inledning.
Detta inneb�r emellertid inte att upproret hade blivit �verfl�digt. Den �verv�ldigande majoriteten av garnisonen befann sig visserligen p� arbetarnas sida. Men en minoritet var emot arbetarna, revolutionen och bolsjevikerna. Denna lilla minoritet bestod av de b�st tr�nade delarna inom arm�n: officerarna, junkrarna, chockbataljonerna och kanske kosackerna. Det var om�jligt att politiskt vinna �ver dessa element; de m�ste besegras. Den sista delen av revolutionens uppgift, den som har g�tt till historien under oktoberrevolutionens namn, var d�rf�r rent milit�r till karakt�ren. I detta slutstadium skulle gev�r, bajonetter, maskingev�r och kanske kanoner avg�ra. Bolsjevikernas parti tog ledningen l�ngs denna v�g.
Vilka var de milit�ra styrkorna i den annalkande konflikten? Boris Sokolov, som ledde det socialistrevolution�ra partiets milit�rarbete, s�ger att under den period som f�regick omv�lvningen �hade alla partiorganisationer utom bolsjevikernas s�nderfallit p� regementena, och f�rh�llandena var inte alls gynnsamma f�r organiserandet av nya. St�mningarna bland soldaterna tenderade avgjort mot bolsjevikerna. Men deras bolsjevism var passiv och de saknade varje som helst tendens till aktiva v�pnade r�relser.� Sokolov underl�ter inte att till�gga: �Ett eller tv� helt lojala och stridskapabla regementen skulle ha varit nog f�r att h�lla hela garnisonen i underkastelse.� Bokstavligen alla, fr�n de monarkistiska generalerna till den �socialistiska� intelligentsian, ville ha dessa �ett eller tv� regementen� och de skulle ha slagit ner den prolet�ra revolutionen! Men det �r alldeles sant att garnisonen, �ven om den till �verv�gande del var djupt fientlig till regeringen, inte ens var f�rm�gen att k�mpa p� bolsjevikernas sida. Orsaken till detta var det fientliga brottet mellan truppernas gamla milit�rstruktur och deras nya politiska struktur. Ryggraden i en stridsenhet �r dess kommandostab. Kommandostaberna var emot bolsjevikerna. Truppernas politiska ryggrad bestod av bolsjeviker. De senare var emellertid inte bara okunniga om hur man kommenderar, utan visste i majoriteten av fall knappt hur man anv�nder ett gev�r. Soldatmassan var inte homogen. De aktiva stridselementen var, som alltid, i minoritet. Majoriteten av soldaterna sympatiserade med bolsjevikerna, r�stade f�r dem, valde dem, men f�rv�ntade sig ocks� att de skulle avg�ra saker och ting. De element bland trupperna som var fientliga till bolsjevikerna var alltf�r obetydliga f�r att v�ga sig p� n�got som helst initiativ. De politiska f�rh�llandena i garnisonen var s�ledes utomordentligt f�rdelaktiga f�r ett uppror. Men dess tyngd i strid var inte stor � detta stod klart fr�n b�rjan.
Det var emellertid inte n�dv�ndigt att fullst�ndigt utesluta garnisonen ur de milit�ra ber�kningarna. Tusen soldater som var beredda att k�mpa p� revolutionens sida var utspridda h�r och var inom den mer passiva massan och drog av den anledningen mer eller mindre massan efter sig. Vissa enskilda enheter, mer lyckosamt sammansatta, hade bevarat sin disciplin och stridsf�rm�ga. Starka revolution�ra k�rnor kunde �terfinnas �ven i de s�nderfallande regementena. I den sj�tte reservbataljonen, best�ende av omkring 10 000 man, utm�rkte sig det f�rsta av fem kompanier of�r�nderligt, var k�nt som bolsjevikiskt n�stan fr�n revolutionens b�rjan och steg mot h�jderna under oktoberdagarna. De typiska regementena inom garnisonen existerade inte egentligen som regementen; deras administrativa mekanism hade brutit samman, de var of�rm�gna till utdragna milit�ra anstr�ngningar, men de var �nd� en hord bev�pnade m�n av vilken en majoritet hade varit under eld. Alla enheter f�renades av en enda st�mning: st�rta Kerenskij s� snart som m�jligt, skingras och �terv�nda hem och inf�ra ett nytt jordsystem. S�ledes skulle denna fullst�ndigt demoraliserade garnison samlas �nnu en g�ng under oktoberdagarna och suggestivt skramla med sina vapen, innan den fullst�ndigt f�ll i bitar.
Vilken kraft erbj�d Petersburgsarbetarna ur milit�r synvinkel? Detta reser fr�gan om det r�da gardet. Det �r dags att tala om detta mer i detalj eftersom det r�da gardet snart kommer att dyka upp p� historiens stora scen.
Arbetargardet r�knade sina traditioner fr�n 1905, �terf�ddes med februarirevolutionen och delade senare dess skiftande �den. Kornilov p�stod, medan han var bef�lhavare f�r Petrograds milit�rdistrikt, att under de dagar n�r monarkin st�rtades f�rsvann 30 000 revolvrar och 40 000 gev�r ur milit�rf�rr�den. Ut�ver detta kom en betydande kvantitet vapen i folkets besittning under avv�pnandet av polisen och genom h�nderna p� v�nskapliga regementen. Ingen reagerade p� kravet att �terst�lla vapnen. En revolution l�r en att v�rdera ett gev�r. De organiserade arbetarna hade emellertid erh�llit bara en liten del av denna v�lsignelse.
Under de fyra f�rsta m�naderna konfronterades inte arbetarna p� n�got vis med fr�gan om uppror. Dubbelmaktens demokratiska regim gav bolsjevikerna tillf�lle att vinna en majoritet i sovjeterna. Bev�pnade kompanier med arbetare utgjorde en best�ndsdel i milisen. Detta var emellertid mer till formen �n inneh�llet. Ett gev�r i h�nderna p� en arbetare inbegriper en helt annan historisk princip �n samma gev�r i h�nderna p� en student.
Arbetarnas innehav av gev�r uppr�rde fr�n allra f�rsta b�rjan de besuttna klasserna, eftersom det skarpt f�rflyttade styrkef�rh�llandet till fabrikens f�rdel. I Petrograd, d�r statsapparaten underst�dd av den centrala exekutivkommitt�n till att b�rja med var en otvivelaktig makt, var arbetarmilisen inte mycket till hot. I de provinsiella industriregionerna skulle emellertid en f�rst�rkning av arbetargardet inbegripa en fullst�ndig f�r�ndring av alla f�rh�llanden, inte bara inom den givna anl�ggningen utan �verallt kring den. Bev�pnade arbetare skulle avs�tta direkt�rer och ingenj�rer och till och med arrestera dem. Efter resolutioner som antagits av ett fabriksm�te skulle det r�da gardet inte s�llan erh�lla betalning ur fabrikskassan. I Ural, med deras rika tradition av gerillakamp 1905, uppr�ttade kompanier ur det r�da gardet lag och ordning under ledning av de gamla veteranerna. Bev�pnade arbetare uppl�ste n�stan om�rkligt den gamla regeringen och ersatte den med sovjetinstitutioner. Sabotage fr�n egendoms��garnas och administrat�rernas sida f�rde �ver uppgiften att skydda anl�ggningarna till arbetarna � maskinerna, lagren och reserver av kol och r�material. Roller byttes: Arbetaren tog ett fast tag om sitt gev�r till f�rsvar f�r den fabrik i vilken han s�g k�llan till sin makt. P� detta s�tt inf�rdes element av en arbetardiktatur i fabrikerna och distrikten en tid innan proletariatet i sin helhet grep statsmakten.
Kompromissmakarna f�rs�kte med all makt, som alltid �terspeglade egendoms�garnas r�dsla, mots�tta sig bev�pnandet av Petrogradarbetarna eller reducera det till ett minimum. Enligt Minitjev utgjordes alla Narvadistriktets vapen av �femton eller tjugo gev�r och n�gra f� revolvrar�. Vid den tiden �kade r�n och v�ldsd�d i huvudstaden. Alarmerande rykten spreds �verallt som f�rkunnade nya oroligheter. P� tr�skeln till julidemonstrationen f�rv�ntades det allm�nt att distriktet skulle stickas i brand. Arbetarna jagade efter vapen, knackade p� alla d�rrar och slog ibland in dem.
Putilovm�nnen f�rde med sig en trof� tillbaka fr�n demonstrationen den 3 juli: ett maskingev�r med fem l�dor patronb�lten. �Vi var glada som barn�, s�ger Minitjev. Vissa enstaka fabriker var n�got b�ttre bev�pnade. Enligt Litjkov hade arbetarna i hans fabrik 80 gev�r och 20 stora revolvrar. Verkliga rikedomar! Genom det r�da gardets h�gkvarter fick de tv� maskingev�r. De placerade ett i matsalen och ett p� vinden. �V�r bef�lhavare�, s�ger Litjkov, �var Kotjerovskij och hans f�rste assistent var Tomtjak, som d�dades av vitgardister under oktoberdagarna n�ra Tsarskoje Selo, och Jefimov, som sk�ts av vita band n�ra Hamburg.� Dessa knappa ord till�ter oss att ta en titt p� det fabrikslaboratorium d�r oktoberrevolutionens och den framtida r�da arm�ns kadrer bildades, d�r alla Tomtjaks och Jefimovs valdes ut, h�rdades och l�rde sig att f�ra bef�l, och med dem dessa hundra- och tusentals namnl�sa arbetare som vann makten, lojalt f�rsvarade den mot dess fiender och senare f�ll p� alla slagf�lten.
Julidagarna inf�rde en pl�tslig f�r�ndring i det r�da gardets situation. Avv�pnandet av arbetarna genomf�rdes nu helt �ppet � inte genom tillr�ttavisningar utan med v�ld. Det som arbetarna gav upp som vapen var emellertid f�r det mesta gammalt skr�p. Alla de v�rdefulla skjutvapnen var noggrant undang�mda. Gev�r distribuerades bland partiets p�litligaste medlemmar. Maskingev�r insmorda med talg var nedgr�vda i marken. Avdelningar av gardet st�ngde butiken och gick under jorden och sl�t sig n�ra till bolsjevikerna.
F�retaget med att bev�pna arbetarna lades ursprungligen i h�nderna p� partiets fabriks- och distriktskommitt�er. Det var f�rst efter �terh�mtningen fr�n julidagarna som bolsjevikernas milit�rorganisation, vilken tidigare bara hade arbetat inom garnisonen och vid fronten, tog upp organiserandet av det r�da gardet och f�rs�g arbetarna med milit�rinstrukt�rer och i n�gra fall med vapen. Det v�pnade upprorets utsikter, som framf�rdes av partiet, f�rberedde gradvis de framskridna arbetarna f�r en ny uppfattning om R�da Arm�ns funktioner. Det var inte l�ngre fabrikernas och arbetardistriktens milis, utan kadrerna till en framtida upprorsarm�.
Under augusti m�ngdubblades eldsv�dor i verkst�derna och fabrikerna. Varje ny kris f�reg�s av en konvulsion i det kollektiva medvetandet och skickar ut v�gor av oro. Fabriks- och verkstadskommitt�erna utvecklade ett intensivt arbete f�r att f�rsvara anl�ggningarna fr�n angrepp av detta slag. Undang�mda gev�r kom fram. Kornilovupproret legaliserade slutgiltigt det r�da gardet. Omkring 25 000 arbetare skrevs in i kompanier och bev�pnades � visserligen inte p� n�got s�tt fullst�ndigt � med gev�r och delvis med maskingev�r. Arbetare fr�n Schl�sselburgs krutfabrik levererade p� Neva en pr�mlast med handgranater och spr�ng�mnen � mot Kornilov! Kompromissmakarnas centrala exekutivkommitt� avb�jde denna g�va! R�dgardisterna p� Viborgsidan distribuerade g�van i distriktet under natten.
�Tr�ning i konsten att hantera ett gev�r�, s�ger arbetaren Skorinko, som tidigare p�g�tt i l�genheter och fastigheter, f�rdes nu ut i luften och ljuset, in i parkerna och ut p� boule�varderna.� �Verkst�derna f�rvandlades till l�ger�, s�ger Rakitov, en annan arbetare. �Arbetaren stod vid sin b�nk med en ryggs�ck p� ryggen och gev�r bredvid sig.� Mycket snart skrevs alla de som arbetade i bombfabrikerna, f�rutom de gamla socialistrevolu�tion�rerna och mensjevikerna, in i gardet. Efter fabriksvisslans signal drog sig alla ut p� g�rden f�r att �va. �Sida vid sida med en sk�ggig arbetare kunde man se en l�rling och som b�da tv� uppm�rksamt lyssnade till instrukt�ren� �. Medan den gamla tsaristiska arm�n f�ll s�nder lades grunden till en framtida r�d arm� i fabrikerna.
S� snart Kornilovfaran var �ver f�rs�kte kompromissmakarna sl� av p� takten i infriandet av sina l�ften. Till de 30 000 Putilovm�nnen delades exempelvis bara 500 gev�r ut. Snart upp�h�rde utdelningen av vapen helt och h�llet. Faran kom nu inte fr�n h�ger, utan fr�n v�nster; skydd m�ste s�kas, inte bland prolet�rerna, utan bland junkrarna.
Fr�nvaron av omedelbara praktiska m�l, kombinerat med bristen p� vapen, f�rorsakade en nedg�ng i antalet arbetare i det r�da gardet, men bara under en kort intervall. Grundstenarna hade lagts ordentligt i varje anl�ggning; fasta band hade uppr�ttats mellan de olika kompa�nierna. Dessa kadrer visste nu av erfarenhet att de hade rej�la reserver, som kunde f�s p� f�tter i fall av fara.
Sovjetens �verg�ng till bolsjevikerna f�r�ndrade �ter det r�da gardets st�llning. Det blev det nu, fr�n att vara f�rf�ljt eller tolererat, ett officiellt verktyg f�r sovjeten, som redan str�ckte sig efter makten. Arbetarna hittade nu ofta sj�lva v�gen till vapen och efterfr�gade bara sovjetens godk�nnande. Fr�n slutet av september, och alldeles s�rskilt fr�n den 10 oktober, st�lldes f�rberedandet av ett uppror �ppet p� dagordningen. Under en m�nad innan revolutionen i Petrograd var en intensiv milit�r aktivitet under utveckling i tjogtals verkst�der och fabriker � huvudsakligen �vningar med gev�r. Vid mitten av oktober hade intresset f�r vapen n�tt en ny h�jdpunkt. I vissa fabriker skrevs s� gott som varje man in i ett kompani.
Arbetarna kr�vde alltmer ot�ligt vapen fr�n sovjeten, men vapnen var o�ndligt f�rre �n de h�nder som str�cktes efter dem. �Jag kom till Smolnyj varje dag�, �terger ingenj�r Kozmin, �och iakttog hur arbetare och matroser, b�de f�re och efter sovjetens sammantr�den, kom fram till Trotskij, erbj�d och kr�vde vapen f�r bev�pningen av arbetarna, avlade rapporter om hur och var dessa vapen distribuerades och framst�llde fr�gan: �Men n�r b�rjar det hela?� Ot�ligheten var mycket stor� �.
Formellt f�rblev det r�da gardet obundet av partier. Men ju n�rmare den avg�rande dagen kom, desto mer framtr�dande blev bolsjevikerna. De utgjorde k�rnan i varje kompani; de kontrollerade bef�lsstaben och f�rbindelserna med andra fabriker och distrikt. De partil�sa arbetarna och v�nstersocialistrevolution�rerna f�ljde bolsjevikernas ledning.
Men �ven nu, p� tr�skeln till upproret, var emellertid gardets led inte m�ngtaliga. Den 16 oktober uppskattade Uritskij, medlem i den bolsjevikiska centralkommitt�n, arbetarnas arm� i Petrograd till 40 000 bajonetter. Siffran �r troligen �verdriven. Vapenresurserna f�rblev fortfarande mycket begr�nsade. Trots regeringens kraftl�shet var det om�jligt att inta arsenalerna utan att sl� in p� det �ppna upprorets v�g.
Den 22 oktober h�lls en konferens f�r hela staden med det r�da gardet, dess hundra delegater representerade omkring tjugotusen k�mpar. Siffran skall inte tas alltf�r bokstavligt � inte alla de som hade registrerats hade visat n�got tecken till aktivitet. Men i alarm�gonblicket skulle frivilliga i stort antal str�mma in i kompanierna. Stadgar som antogs n�sta dag av konferensen definierade de r�da gardena som �en organisation av proletariatets v�pnade styrkor f�r kampen mot kontrarevolution och f�rsvaret av revolutionens er�vringar�. Observera detta: tjugofyra timmar f�re upproret definierades uppgiften fortfarande i defensiva termer och inte som angrepp.
Den grundl�ggande milit�renheten var en grupp p� tio; fyra grupper med tio var en skvadron, tre skvadroner ett kompani; tre kompanier en bataljon. Med sin bef�lsstab och sina special�enheter uppgick en bataljon till �ver 300 man. Bataljonerna i ett distrikt utgjorde en division.[11] Stora fabriker som Putilov hade sina egna divisioner. S�rskilda tekniska kommandon � ingenj�rssoldater, cyklister, telegrafister, maskingev�rsskyttar och artillerister � rekryterades i motsvarande fabriker och kn�ts till gev�rsskyttarna � eller upptr�dde annars i enlighet med den givna uppgiftens natur. Hela bef�lsstaben var valbar. Det fanns ingen risk med detta: alla var frivilliga och k�nde varandra v�l.
Arbetarkvinnorna bildade R�da Korsavdelningar. I de verkst�der som tillverkade kirurgiska tillbeh�r f�r arm�n tillk�nnagavs lektioner om v�rden av de skadade. �I n�stan alla fabriker�, skriver Tatjana Graff, �tj�nstgjorde arbetarkvinnorna redan regelbundet med de beh�vliga tillbeh�ren f�r f�rsta hj�lpen.� Organisationen var extremt fattig p� pengar och teknisk utrustning. Gradvis skickade emellertid fabrikskommitt�erna material till sjukhusbaser och ambulanser. Under revolutionens timmar utvecklades dessa svaga k�rnor snabbt. En imponerande teknisk utrustning stod pl�tsligt till deras f�rfogande. Den 24 oktober utf�rdade distriktssovjeten i Viborg f�ljande order: �Rekvirera omedelbart alla bilar� Inventera alla tillbeh�r f�r f�rsta hj�lpen och ha sjuksystrar i tj�nst vid alla kliniker.�
Ett v�xande antal partil�sa arbetare begav sig nu till skjut�vningar och man�vrer. Antalet platser som kr�vde patrulltj�nst var i tilltagande. I fabrikerna var vaktposter i tj�nst natt och dag. Det r�da gardets h�gkvarter flyttades till rymligare lokaler. Den 23 oktober genomf�rde de en inspektion av det r�da gardet vid ett r�rgjuteri. Ett f�rs�k av en mensjevik att tala mot upproret dr�nktes i en storm av missn�je: Det r�cker, det r�cker! Tiden f�r argumenterande �r �ver! R�relsen var oemotst�ndlig. Den grep till och med mensjevikerna. �De skrev in sig i det r�da gardet�, s�ger Tatjana Graff, �deltog i alla uppdrag och tog �ven en del initiativ.� Skorinko ber�ttar hur socialistrevolution�rer och mensjeviker, gamla och unga, den 23 oktober fraterniserade med bolsjevikerna och hur Skorinko sj�lv med gl�dje omfamnade sin egen far, som var arbetare i samma fabrik. Arbetaren Peskovoj s�ger att det i hans v�pnade avdelning �fanns unga arbetare p� sexton och gamla m�n p� femtio.� Variationen i �lder gav �gott hum�r och stridsmod�.
Viborgsidan var s�rskilt ivrig i stridsf�rberedelserna. Efter att ha stulit nycklarna till klaffbroarna, utforskat distriktets s�rbara punkter och valt sin revolution�ra milit�rkommitt�, uppr�ttade fabrikskommitt�erna st�ndiga patruller. Kajurov skriver med ber�ttigad stolthet om Viborgm�nnen: �De var de f�rsta att ge sig i strid med sj�lvh�rskard�met, de var de f�rsta att i sitt distrikt inf�ra �ttatimmarsdagen, de f�rsta att komma ut med en protest mot de tio kapitalistministrarna, de f�rsta att h�ja en protest den 7 juli gentemot f�rf�ljelser av v�rt parti och de var inte de sista den avg�rande dagen den 25 oktober.� Det som �r sant �r sant!
Det r�da gardets historia �r i betydande utstr�ckning dubbelmaktens historia. Med sina inre mots�ttningar och konflikter hj�lpte dubbelmakten arbetarna att redan innan upproret skapa en betydande v�pnad styrka. Att g�ra en allm�n uppskattning av arbetaravdelningarna �ver hela landet vid tidpunkten f�r upproret �r, �tminstone f�r n�rvarande, knappast m�jligt. I vilket fall utgjorde tiotusentals och �ter tiotusentals bev�pnade arbetare upprorets kadrer. Reserverna var i det n�rmaste outt�mliga.
Organiseringen av det r�da gardet f�rblev naturligtvis mycket l�ngt ifr�n fullst�ndig. Allt gjordes med br�dska, grovt och inte alltid skickligt. R�dgardisterna var till sin majoritet f�ga tr�nade, kommunikationerna var d�ligt organiserade, f�rs�rjningssystemet var haltande och sjukv�rdsk�rerna blev efter. Men det r�da gardet, som var rekryterat bland de mest sj�lv�uppoffrande arbetarna, brann f�r att den h�r g�ngen f� genomf�ra jobbet till slutet. Det var det avg�rande. Skillnaden mellan arbetardivisionerna och bonderegementena best�mdes inte bara av sociala ingredienser � m�nga av dessa klumpiga soldater kommer, efter att ha �terv�nt till sina byar och delat upp gods�garens jord, att k�mpa desperat mot de vita gardena, f�rst i gerillaband och sedan i R�da Arm�n. Vid sidan av den sociala skillnaden fanns det en annan och mer omedelbar skillnad: Medan garnisonen representerade en tv�ngsm�ssig samling av gamla soldater, som f�rsvarade sig sj�lva mot kriget, var det r�da gardets divisioner nyligen sammansatta genom individuellt urval p� en ny grund och med nya m�l.
Den revolution�ra milit�rkommitt�n hade till sitt f�rfogande ett tredje slags v�pnad styrka: matroserna i �stersj�flottan. Till sin sociala sammans�ttning st�r de bra mycket n�rmare arbetarna �n vad infanteriet g�r. Det finns �tskilliga Petrogradarbetare bland dem. Den politiska niv�n bland matroserna �r oj�mf�rligt h�gre �n bland soldaterna. Till skillnad fr�n de inte alltf�r stridsberedda reserver som hade gl�mt allt om skjutvapen, hade dessa matroser aldrig upph�rt med verklig tj�nstg�ring.
F�r aktiva operationer var det m�jligt att lita till de bev�pnade bolsjevikerna, det r�da gardets divisioner, matrosernas framskridna grupp och de b�ttre bibeh�llna regementena. De skilda elementen i denna kollektiva arm� kompletterade varandra. De talrika garnisonerna saknade stridsvilja. Matrosenheterna led brist p� antal. Det r�da gardet saknade yrkesskicklighet. Arbetarna tillsammans med matroserna bidrog med energi, dj�rvhet och entusiasm. Garnisonens regementen utgjorde en ganska tr�g reserv, som var imponerande till antal och �verv�ldigande till sin massa.
Eftersom bolsjevikerna dag f�r dag stod i kontakt med arbetare, soldater och matroser, var de medvetna om den djupa kvalitativa skillnaden mellan de olika delarna i denna arm�, som de skulle leda i strid. Sj�lva planen f�r upproret var i betydande utstr�ckning grundad p� ett kalkylerande med dessa skillnader.
De besuttna klasserna utgjorde det andra l�grets sociala styrka. Det inneb�r att de var dess milit�ra svaghet. Dessa kapitalets, pressens och katederns solida m�nniskor � var och n�r har de n�gonsin k�mpat? De �r vana vid att genom telegram eller telefon f� reda p� resultatet av de strider som avg�r deras �de. Den yngre generationen, s�nerna, studenterna? De var n�stan alla fientliga till oktoberrevolutionen. Men �ven en majoritet av dem stod vid sidan av. De stod tillsammans med sina f�der och inv�ntade stridens utg�ng. Ett antal bland dem ansl�t sig efter�t till officerarna och junkrarna � som redan till stor del rekryterats bland studenterna. Egendomsinnehavarna hade inga massor med sig. Arbetarna, soldaterna och b�nderna hade v�nt sig mot dem. Kompromisspartiernas sammanbrott innebar att de besuttna klasserna l�mnades utan en arm�.
I proportion till j�rnv�garnas betydelse i de moderna staternas liv, upptogs en stor plats i b�da l�grens politiska kalkyler av fr�gan om j�rnv�gsarbetarna. H�r l�mnar personalens hierarkiska uppdelning rum f�r en extraordin�r politisk variation och skapar gynnsamma f�rh�llanden f�r kompromissmakarnas diplomater. Det nyligen bildade Vikzjel hade beh�llit en solidare grund bland tj�nstem�nnen och �ven bland arbetarna, �n till exempel arm�kommitt�erna vid fronten. Vid j�rnv�garna f�ljde bara en minoritet bolsjevikerna, huvudsakligen arbetare p� stationerna och bang�rdarna. Enligt en rapport fr�n Schmidt, en av bolsjevikledarna inom fackf�renings�r�relsen, stod j�rnv�gsarbetarna vid knutpunkterna i Petrograd och Moskva n�rmast partiet av alla.
Men �ven bland tj�nstem�nnens och arbetarnas kompromissv�nliga massa �gde en skarp v�ndning till v�nster rum fr�n datumet f�r j�rnv�gsstrejken i slutet av september. Missn�je med Vikzjel, som hade komprometterat sig genom att prata och vackla, var allt uppenbarare bland de l�gre skikten. Lenin anm�rkte: �J�rnv�gs- och posttj�nstem�nnens arm� forts�tter i ett tillst�nd av skarp konflikt med regeringen.� Utifr�n upprorets omedelbara uppgifter var detta n�stan tillr�ckligt.
Saker och ting var mindre gynnsamma inom post- och telegrafv�sendet. Enligt bolsjeviken Bokij ��r m�nnen p� post- och telegrafkontoren i de flesta fall kadeter�. Men �ven h�r hade den l�gre personalen intagit en fientlig attityd till de �verordnade. Det fanns en grupp brevb�rare som vid ett kritiskt �gonblick var beredda att inta postkontoren.
Det skulle i varje fall ha varit hoppl�st att f�rs�ka �ndra j�rnv�gsposttj�nstem�nnens uppfattningar med ord. Om bolsjevikerna skulle visa sig obeslutsamma, skulle f�rdelen f�rbli hos kadeterna och kompromissmakarnas �vre kretsar. Med en beslutsam revolution�r ledning m�ste de l�gre skikten oundvikligen dra med sig de mellersta lagren och isolera Vikzjels �vre kretsar. I revolution�ra kalkyler �r inte statistik tillr�ckligt; den levande handlingens koefficient �r ocks� v�sentlig.
Fienderna till upproret inom bolsjevikpartiets egna led fann emellertid tillr�ckliga grunder f�r pessimistiska slutsatser. Zinovjev och Kamenev varnade f�r att underv�rdera fiendens styrka. �Petrograd kommer att avg�ra och i Petrograd har fienden betydande styrkor: 5 000 junkrar, utomordentligt bev�pnade och kunniga i hur de ska k�mpa, och sedan arm�h�gkvarteret, och sedan chocktrupperna, och sedan kosackerna, och sedan en betydande del av garnisonen, och sedan en mycket betydande andel av artilleriet utspritt som en solfj�der kring Petrograd: Dessutom kommer fienden n�stan s�kert med den centrala exekutivkommitt�ns hj�lp att f�rs�ka f�ra in trupper fr�n fronten� �. F�rteckningen l�ter imponerande, men det �r bara en f�rteckning. Om en arm� i sin helhet �r en kopia av samh�llet, �r b�da arm�erna, n�r sam�h�llet �ppet splittras, kopior av de tv� stridande l�gren. De besuttnas arm� var maskstungen av isolering och f�rfall.
Officerarna som tr�ngdes p� hotellen, restaurangerna och bordellerna hade varit fientliga till regeringen �nda sedan brytningen mellan Kerenskij och Kornilov. Deras hat till bolsjevikerna var emellertid o�ndligt bittrare. Som en allm�n regel var de monarkistiska officerarna mest aktiva p� regeringens sida. �K�ra Kornilov och Krymov, i det som ni misslyckades med kommer vi med Guds hj�lp kanske att lyckas� �. S�dan var officeren Sinegubs b�n, en av de tappraste f�rsvararna av Vinterpalatset dagen f�r resningen. Men trots det stora antalet officerare var bara enstaka individer beredda att k�mpa. Kornilovs sammansv�rjning hade redan visat att dessa fullst�ndigt demoraliserade officerare inte var en stridande kraft.
Junkrarna var inte homogena till sin sociala sammans�ttning och det fanns ingen enh�llighet bland dem. Vid sidan av f�dda krigare, s�ner och barnbarn till officerare, fanns det m�nga tillf�lliga element som samlats under trycket av krigets krav till och med under monarkin. Chefen f�r en ingenj�rsskola sade till en officer: �Jag m�ste d� med er� Vi �r adelsm�n, du vet, och kan inte t�nka annorlunda.� Dessa lyckliga gentlem�n, som n�r allt kom omkring lyckades undvika en �del d�d, talade om de demokratiska junkrarna som l�g�ttade, som musjiker �med grova, dumma ansikten�. Denna uppdelning i det bl�blodiga och det svarta tr�ngde djupt ner i junkerskolorna och det kan �ven h�r noteras att de som mest fanatiskt kom ut till f�rsvar f�r den republikanska regeringen var de som mest s�rjde f�rlusten av monarkin. De demokratiska junkrarna f�rklarade att de inte var f�r Kerenskij utan f�r den centrala exekutivkommitt�n. Revolutionen hade f�rst �ppnat junkerskolorna f�r judarna. F�r att h�lla sig v�l med de privilegierade �vre kretsarna, blev den judiska bourgeoisiens s�ner utom�ordentligt krigiska mot bolsjevikerna. Men, ack, detta var inte tillr�ckligt f�r att r�dda regimen � inte ens f�r att f�rsvara Vinterpalatset. Dessa milit�rskolors heterogenitet och deras fullst�ndiga isolering ifr�n arm�n medf�rde att junkrarna b�rjade h�lla m�ten under de mest kritiska timmarna. De b�rjade st�lla fr�gor: Hur upptr�der kosackerna? G�r n�gon annan vid sidan av oss ut? �r det �ver huvud taget v�rt att f�rsvara den provisoriska regeringen? Enligt en rapport av Podvojskij fanns det omkring 120 socialistiska junkrar i Petrograds milit�r�skolor i b�rjan av oktober och av dessa var 42 eller 43 bolsjeviker. �Junkrarna s�ger att hela bef�lsstaben p� skolorna �r kontrarevolution�r. De f�rbereds avgjort f�r att sl� ned upproret om n�got skulle h�nda� �. Antalet socialister, och s�rskilt bolsjeviker, var helt och h�llet obetydligt, men de m�jliggjorde f�r Smolnyj att veta allt av vikt som p�gick bland junkrarna. Dessutom var milit�rskolornas lokalisering mycket of�rdelaktig. Junkrarna var inkl�mda mellan kasernerna och �ven om de talade h�nfullt om soldaterna, betraktade de dem med en stor portion fruktan.
Junkrarna hade m�nga orsaker till f�rsiktighet. Tusentals fientliga �gon iakttog dem fr�n grannkasernerna och arbetardistrikten. Denna iakttagelse var desto mer effektiv eftersom varje skola hade sin soldatgrupp som var neutral i ord men i verkligheten lutade �t upproret. Skolf�rr�den var i h�nderna p� icke stridande soldater. �Dessa skurkar�, skriver en officer vid ingenj�rsskolan, �var inte bara tillfredsst�llda med att tappa nyckeln till lagerrummet, s� att jag var tvungen att ge order om att sl� in d�rren, de tog ocks� bort slutstycken fr�n maskin�gev�ren och g�mde dem n�gonstans.� Under dessa omst�ndigheter kunde man knappast f�rv�nta sig heroiska underverk fr�n junkrarna.
Men skulle inte ett Petrograduppror hotas utifr�n, fr�n de n�rliggande garnisonerna? Under de sista dagarna av sitt liv upph�rde aldrig monarkin att s�tta sitt hopp till denna lilla milit�rring som omger huvudstaden. Monarkin hade fel i sitt antagande, men hur skulle det g� den h�r g�ngen? Att garantera f�rh�llanden som utesl�t varje m�jlig fara skulle ha varit att g�ra upproret on�digt. Dess m�l var, n�r allt kommer omkring, att bryta ner de hinder som inte kunde undanr�jas politiskt. Allt kunde inte r�knas ut i f�rv�g, men allt som gick att r�kna blev medr�knat.
Tidigt i oktober h�lls en konferens i Kronstadt f�r sovjeterna i Petrogradprovinsen. Delegater fr�n garnisonerna i huvudstadens omgivningar � Gatjina, Tsarskoje, Krasnoje, Oranienbaum och sj�lva Kronstadt � anslog den h�gsta ton som angetts av �stersj�matrosernas st�mgaffel. Deras resolution fick anslutning fr�n de deputerade f�r Petrogradprovinsen. Musjikerna girade genom v�nstersocialistrevolution�rerna starkt mot bolsjevikerna.
Vid en konferens med centralkommitt�n den 16 oktober drog en partiarbetare fr�n provinsen, Stepanov, upp en n�got blandad bild av styrkef�rh�llandena, men �nd� med en klar �vervikt f�r bolsjevikf�rgerna. I Sestroretsk och Kolpino stod arbetarna under vapen; deras st�mning �r militant. I Novij Peterhoff har arbetet p� regementet fallit tillbaka; regementet �r desorganiserat. I Krasnoje Selo �r det 176 regementet bolsjevikiskt (samma regemente som patrullerade Tauriska palatset den 4 juli), det 172 st�r p� bolsjevikernas sida, �och, dessutom, finns det kavalleri d�r�. I Luga vacklar delvis garnisonen p� 30 000 man, efter att ha sv�ngt �ver till bolsjevikerna; sovjeten �r fortfarande f�rsvarsv�nlig. I Gdov �r regementet bolsjevikiskt. I Kronstadt har st�mningen g�tt ned; garnisonen kokade �ver under de f�re�g�ende m�naderna; den st�rre delen av matroserna �r i den aktiva flottan. I Schl�sselburg, 60 verst fr�n Petrograd, blev sovjeten f�r l�nge sedan den enda makten; arbetarna vid krut�fabriken �r beredda att i varje �gonblick st�dja huvudstaden.
I kombination med resultaten av Kronstadtkonferensen med sovjeterna kan denna information om de f�rsta reservlinjerna helt och h�llet anses uppmuntrande. Februariupprorets utstr�lning hade varit tillr�cklig f�r att uppl�sa disciplinen �ver ett vidstr�ckt omr�de. Det var nu m�jligt att med tillf�rsikt se p� de n�rliggande garnisonerna, och deras tillst�nd var tillr�ckligt k�nt i f�rv�g.
Trupperna i Finland och vid den norra fronten tillh�rde den andra reservlinjen. H�r var f�r�h�llandena mer gynnsamma. Smilgas, Antonovs och Dybenkos arbete hade givit ov�rderliga resultat. Tillsammans med garnisonen i Helsingfors hade flottan blivit suver�n p� det finska territoriet. Regeringen hade inte l�ngre n�gon makt d�r. De tv� kosackdivisionerna som var inkvarterade i Helsingfors � Kornilov hade avsett att anv�nda dem f�r ett slag mot Petrograd � hade kommit i n�ra kontakt med matroserna och st�dde bolsjevikerna eller v�nstersocialist�revolution�rerna, som inom �stersj�flottan blev allt mindre urskiljbara fr�n bolsjeviker.
Helsingfors str�ckte ut sina h�nder till matroserna vid marinbasen i Reval, vars inst�llning fram till dess hade varit obest�md. Sovjetkongressen f�r den norra regionen, till vilken ocks� �stersj�flottan uppenbarligen hade tagit initiativet, hade f�renat sovjeterna i garnisonerna som omgav Petrograd i en s�dan vid cirkel att den inbegrep Moskva � ena sidan och Archangelsk � den andra. �P� det s�ttet�, skriver Antonov, �f�rverkligades id�n om att bev�pna revolutionens huvudstad mot m�jliga attacker fr�n Kerenskijs trupper.� Smilga �terv�nde fr�n kongressen till Helsingfors f�r att organisera ett s�rskilt detachement med matroser, infanteri och artilleri f�r att skickas till Petrograd vid f�rsta signalen. Petrograd�upprorets finl�ndska flank var s�ledes helt och h�llet skyddad. P� den sidan kunde inget slag v�ntas, bara omfattande hj�lp. Vid andra delar av fronten var saker och ting ocks� helt gynnsamma � �tminstone bra mycket gynnsammare �n vad den mest optimistiske bland bolsjevikerna f�rest�llde sig. Under oktober h�lls kommitt�val inom hela arm�n och �verallt visade de en skarp sv�ngning till bolsjevikerna. I de k�rer som inkvarterats n�ra Dvinsk blev �de gamla resonabla soldaterna� fullst�ndigt uttr�ngda i valen till regements- och kompani�kommitt�erna; deras platser togs av �bleka, gr�a varelser� med arga stickande �gon och vargnosar.� Samma sak h�nde inom andra sektorer. �Kommitt�val p�g�r �verallt, och �verallt v�ljs bara bolsjeviker och defaitister.� Regeringskommissarierna b�rjade undvika att g�ra resor till sina enheter. �Deras situation �r nu inte b�ttre �n v�r.� Vi citerar baron Budberg. Tv� kavalleriregementen i hans k�r, husar- och uralkosacker, som l�ngst av alla f�rblev under bef�lhavarens kontroll, hade inte v�grat att sl� ned myteristenheter men �ndrade pl�tsligt f�rg och kr�vde �att de befriades fr�n funktionen som bestraffningstrupper och gendarmer�. Den hotande inneb�rden i denna varning stod klar f�r baronen och f�r alla andra. �Man kan inte f�ra bef�l �ver en flock hyenor, schakaler och f�r genom att spela p� en fiol�, skrev han. �Den enda r�ddningen ligger i masstill�mpning av det gl�dande j�rnet��. H�r f�ljer den tragiska bek�nnelsen: �n�got som vi inte har och som inte kan f�s n�gonstans.�
Om vi inte citerar liknande vittnesb�rd om andra k�rer och divisioner, �r det bara d�rf�r att deras chefer inte var s� observanta som Budberg, eller ocks� f�rde de inte dagbok, eller ocks� har dessa dagb�cker �nnu inte kommit fram i ljuset. Men de k�rer som stod n�ra Dvinsk skilde sig inte genom n�got annat �n sin bef�lhavares kraftfulla stil fr�n de andra k�rerna i den 5 arm�n, som i sin tur bara befann sig n�got f�re de andra arm�erna.
Kompromisskommitt�n i den 5 arm�n, som l�nge hade h�ngt i luften, fortsatte att skicka telegrafiska hot till Petrograd om att den skulle �terst�lla ordningen bland eftertrupperna med bajonetten. �Allt detta var bara skr�vel och hetluft�, skriver Budberg. Kommitt�n genomlevde i verkligheten sina sista dagar. Den 23 oktober misslyckades den med att bli omvald. Ordf�randen i den nya bolsjevikkommitt�n var doktor Skljanskij, en utomordentlig ung organisat�r som snart utvecklade sin talang i stor skala i arbetet med att skapa R�da Arm�n, och som senare dog av en olycksh�ndelse n�r han paddlade kanot p� en av de amerikanska sj�arna.
Assistenten till regeringskommissarien f�r den norra fronten rapporterar till krigsministern den 22 oktober att bolsjevismens id�er g�r stora framsteg i arm�n, att massan vill ha fred och att �ven artilleriet, som har h�llit ut till sista stund, har blivit �mottagligt f�r defaitistisk propaganda�. Inte heller detta �r n�got oviktigt symptom. �Den provisoriska regeringen har ingen auktoritet� � rapporterar dess egen direkta agent tre dagar f�re revolutionen.
Visserligen k�nde inte den revolution�ra milit�rkommitt�n d� till dessa dokument. Men vad den visste var alldeles tillr�ckligt. Den 23 oktober passerade representanter f�r olika enheter vid fronten f�rbi Petrogradsovjeten och kr�vde fred. Annars, svarade de, skulle de marschera till eftertruppen och �utpl�na alla parasiter som vill forts�tta strida under tio �r till�. Grip makten, sade frontm�nnen till sovjeten, �skyttegravarna kommer att st�dja er�.
Vid de mer avl�gsna och efterblivna fronterna, den sydv�stra och den rum�nska, var bolsjevikerna �nnu en s�llsynt art, kuriositeter. Men soldaternas st�mning var h�r densamma som p� andra h�ll. Jevgenija Bosh ber�ttar hur det i gardets andra k�r, inkvarterad i Zjmerinkas omgivningar, fanns en ung kommunist och tv� sympatis�rer bland 60 000 soldater. Detta hindrade inte k�ren fr�n att underst�dja upproret under oktoberdagarna.
Till den allra sista timmen hyste regeringskretsarna f�rhoppningar om kosackerna. Men de mindre blinda bland politikerna i h�gerl�gret f�rstod att �ven h�r stod det mycket illa till. Kosackofficerarna var n�stan samtliga kornilovister. De meniga lutade alltmer �t v�nster. Inom regeringen f�rstod man inte detta, utan inbillade sig att kosackregementenas kyla gentemot Vinterpalatset orsakades av s�rade k�nslor f�r Kaledin. I det l�nga loppet stod det emellertid klart �ven f�r justitieministern Maljantovitj, att �bara kosackofficerarna� st�dde Kaledin. De meniga kosackerna, liksom alla soldaterna, gick helt enkelt �t bolsjevikernas h�ll.
Av den front som under b�rjan av mars hade kysst liberala pr�sters h�nder och f�tter, burit kadetministrar p� sina axlar, blivit berusad av Kerenskijs tal och trott att bolsjevikerna var tyska agenter � av den fanns inget kvar. Dessa rosenr�da illusioner hade dr�nkts i skytte�gravarnas lera, som soldaterna v�grade att forts�tta kn�da med sina l�ckande st�vlar. �Uppl�sningen nalkas�, skrev Budberg samma dag som Petrogradupproret, �och det kan inte finnas n�got tvivel om dess utg�ng. P� v�r front finns inte en enda enhet� som inte skulle vara under bolsjevikernas kontroll�.
Allt �r f�r�ndrat och �nd� f�rblir allt som f�rut. Revolutionen har skakat om landet, f�rdjupat splittringen, skr�mt en del, f�rbittrat andra, men �nnu inte utpl�nat n�got eller ersatt det. Det kejserliga S:t Petersburg tycks f�rsjunket i en s�mnig letargi, snarare �n att vara d�tt. Revolutionen har stuckit ned sm� r�da flaggor i h�nderna p� monarkins gjutj�rnsmonument. Stora r�da banderoller h�nger p� framsidan av regeringsbyggnaderna. Palatsen, ministerierna och h�gkvarteren tycks leva ett liv helt och h�llet avskilt fr�n dessa r�da fanor, dessutom uth�rdligt blekta av h�stregnen. De tv�h�vdade �rnarna med imperiets spira har slitits ned d�r det varit m�jligt, men oftare draperats eller hastigt m�lats �ver. De tycks ligga p� lur. Hela det gamla Ryssland ligger p� lur, med k�karna l�sta av ursinne.
Milism�nnens spensliga gestalter i gath�rnen p�minner om revolutionen som har utpl�nat de gamla �faraonerna�, som brukade st� d�r likt levande monument. Dessutom har Ryssland nu kallats f�r republik under n�stan tv� m�nader och tsarens familj �r i Tobolsk. Ja, stormvinden i februari har l�mnat sina sp�r, men tsaristgeneralerna f�rblir generaler, senatorerna senatorerar, r�dsherrarna f�rsvarar sin v�rdighet och f�retr�deslistan fungerar fortfarande. F�rgade hattband och kokarder �terkallar den byr�kratiska hierarkin; gula knappar med �rnar utm�rker �nnu studenten. �nnu viktigare � gods�garna �r fortfarande gods�gare, inget slut p� kriget �r i sikte och de allierade diplomaterna rycker of�rsk�mt det offentliga Ryssland efter sig i ett sn�re.
Allt f�rblir som f�rut och �nd� k�nner ingen igen sig. De aristokratiska kvarteren k�nner det som om de hade flyttats ut p� bakg�rden; den liberala bourgeoisiens kvarter har flyttat n�rmare aristokratin. Fr�n att ha varit en patriotisk myt har det ryska folket blivit en avskyv�rd realitet. Allting b�ljar och skakar under marken. Mystiken flammar upp med f�rst�rkt kraft i de kretsar som f�r inte l�nge sedan drev med monarkins vidskeplighet.
M�klare, advokater och ballerinor f�rbannar den kommande f�rm�rkelsen av den offentliga moralen. Tron p� den konstituerande f�rsamlingen avdunstar f�r varje dag. Gorkij f�rutsp�r i sin tidning kulturens annalkande underg�ng. Flykten fr�n det rasande och hungriga Petrograd till en fredligare och mer v�ln�rd provins, vilken �kat hela tiden sedan julidagarna, blir nu panisk flykt. Respektabla familjer, som inte har lyckats komma iv�g fr�n huvudstaden, f�rs�ker f�rg�ves isolera sig fr�n verkligheten bakom stenv�ggar och under j�rntak. Stormens eko tr�nger igenom p� alla h�ll: genom marknaden, d�r allt blir s�llsyntare och inget kan f�s, genom den respektabla pressen, som f�rvandlas till ett enda skall av hat och fruktan, genom de sjudande gatorna, d�r fr�n tid till annan skjutande kan h�ras under f�nstren och slutligen genom den bakre ing�ngen, genom tj�nare, som inte l�ngre �r �dmjukt underd�niga. Det �r h�r som revolutionen sl�r till p� den k�nsligaste punkten. Denna hush�llsslavarnas oregerlighet bryter helt och h�llet ned familjeregimens stabilitet.
�nd� f�rsvarar sig vardagsrutinen med all kraft. Skolpojkar studerar fortfarande de gamla l�rob�ckerna, funktion�rer linjerar samma v�rdel�sa papper, poeter klottrar ned verser som ingen l�ser och nunnor ber�ttar sagorna om Ivan Tsarevitj. Adelns och k�pm�nnens d�ttrar, som kommer in fr�n provinserna, studerar musik eller jagar makar. Samma gamla kanon p� Peterpaulf�stningens v�ggar forts�tter att tillk�nnage midnattstimmen. En ny ballett framf�rs p� Marinskijteatern och utrikesministern Teresjtjenko, som �r starkare i koreografi �n diplomati, finner tid, kan vi anta, att beundra ballerinans st�lt�r och s�ledes visa upp regimens stabilitet.
Resterna av den gamla banketten �r fortfarande ymniga och allt kan f�s f�r stora pengar. Gardesofficerarna sl�r �nnu korrekt ihop sina sporrar och beger sig p� jakt efter �ventyr. Vilda fester p�g�r i de privata matsalarna p� dyra restauranger. Avst�ngningen av det elektriska ljuset vid midnatt f�rhindrar inte spelklubbarnas blomstring d�r champagnen gnistrar i ljuset fr�n stearinljusen, ber�mda f�rskingrare svindlar inte mindre ber�mda tyska spioner, monarkistiska konspirat�rer tar emot buden fr�n judiska smugglare och insatsernas astronomiska summor antyder b�de utsv�vningarnas och inflationens omfattning.
Kan det vara s� att bara en sp�rvagn, nedsliten, smutsig, s�lig och beh�ngd med klasar av m�nniskor leder fr�n detta S:t Petersburg i dess d�dskamp, in i arbetarkvarteren, s� lidelsefullt och sp�nt levande med ett nytt hopp? Smolnyjklostrets bl�- och guldf�rgade kupol tillk�nnager fr�n fj�rran upprorets h�gkvarter. Det �r i utkanten av staden d�r sp�rv�gslinjen slutar och Neva beskriver en skarp v�ndning s�derut och �tskiljer huvudstadens centrum fr�n f�r�st�derna. Den d�r l�nga och gr�a trev�ningsbyggnaden, en utbildningskasern f�r adelns d�ttrar, �r nu sovjeternas f�ste. Dess l�nga ekande korridorer tycks ha tillkommit f�r att l�ra ut perspektivets lagar. �ver d�rrarna p� m�nga av rummen l�ngs korridoren �r sm� emaljerade skyltar fortfarande bevarade: �L�rarrum�, �Tredje klass�, �Fj�rde klass�, �Studierektor�. Men vid sidan av de gamla skyltarna, eller d�ljande dem, har pappersbitar satts upp, s� gott man har kunnat, b�rande revolutionens mystiska hieroglyfer: Ts-K P-S-R, S-D Mensjeviki, S-D Bolsjeviki, V�nster S-R, Anarko-kommunister, Depeschrum f�r Ts-I-K, etc., etc. Den observante John Reed noterar ett plakat p� v�ggen: �Kamrater, f�r er egen h�lsas skull, iaktta renlighet�. Men, ingen iakttar renlighet, inte ens naturen. Petrograd i oktober lever under ett himlavalv av regn. Gatorna, l�nge osopade, �r smutsiga. Kolossala vattenp�lar befinner sig p� Smolnyjs g�rd. Leran f�rs in i korridorer och salar av soldatst�vlarna. Men ingen tittar nu ner p� golven. Alla tittar fram�t.
Smolnyj ger allt best�mdare och befallande kommandon eftersom massornas lidelsefulla sympati lyfter det fram�t. Den centrala ledningen n�r emellertid bara direkt till de �versta l�nkarna i det revolution�ra system som i sin helhet �r best�mt att genomf�ra f�r�ndringen. De betydelsefullaste processerna �ger rum nertill och p� n�got s�tt av sig sj�lva. Fabrikerna och kasernerna �r historiens huvudsmedjor under dessa dagar och n�tter. Liksom i februari fokuserar Viborgdistriktet revolutionens grundl�ggande krafter. Men det har idag n�got som det saknade i februari � sin egen m�ktiga organisation, som �r �ppen och allm�nt erk�nd. Fr�n bostadshusen, fabriksmatsalarna, klubbarna och kasernerna leder alla tr�dar till huset med nummer 33 p� Samsonevskij Prospekt d�r bolsjevikernas distriktskommitt�, Viborgsovjeten och det milit�ra h�gkvarteret �r lokaliserat. Distriktsmilisen sl�r sig samman med det r�da gardet. Distriktet �r helt och h�llet under arbetarnas kontroll. Om regeringen skulle g�ra en r�d mot Smolnyj, skulle Viborgdistriktet ensamt kunna �teruppr�tta ett centrum och garantera den vidare offensiven.
Uppl�sningen n�rmade sig, men de h�rskande kretsarna trodde, eller l�tsades tro, att de inte hade n�gon s�rskild anledning till oro. Den brittiska ambassaden, som hade sina egna sk�l till att f�lja h�ndelserna i Petrograd med en del uppm�rksamhet, erh�ll, enligt den ryske ambassad�ren i London, p�litlig information om det kommande upproret. P� Buchanans oroliga f�rfr�gningar vid den oundvikliga diplomatiska lunchen svarade Teresjtjenko med varm tillf�rsikt: �Inget alls i den v�gen� �r m�jligt; regeringen har tyglarna fast i sina h�nder. Den ryska ambassaden i London fick reda p� revolutionen i Petrograd i depescherna fr�n en brittisk telegrambyr�.
Gruv�garen Auerbach avlade en visit under dessa dagar hos viceministern Paltjinskij och fr�gade i f�rbifarten � efter ett samtal om allvarligare ting � om de �m�rka molnen p� den politiska horisonten�. Han erh�ll ett f�rs�krande svar: N�sta storm i en rad och inget annat; den kommer att passera och allt kommer att vara klart � �sov gott�. Paltjinskij skulle sj�lv f� genomg� en eller tv� s�mnl�sa n�tter innan han arresterades.
Ju mer informellt Kerenskij behandlade kompromissledarna, desto mindre tvivlade han p� att de i farans stund punktligt skulle komma till hans hj�lp. Ju svagare kompromissmakarna blev, desto mer varsamt omgav de sig sj�lva med en atmosf�r av illusion. Mensjevikerna och socialistrevolution�rerna skapade, n�r v�xlade �msesidigt uppmuntrande ord mellan sina kanontorn i Petrograd och sina organisationer f�r de �vre skikten i provinserna och vid fronten, en illusion av offentlig opinion, dolde sin egen kraftl�shet och lurade inte s� mycket sina fiender som sig sj�lva.
Den besv�rliga och odugliga statsapparaten, som representerade en kombination av februarisocialist och tsaristbyr�krat, var perfekt anpassad till sj�lvbedr�geriets uppgift. Den halvbakade februarisocialisten avskydde att upptr�da inf�r byr�kraten som en inte helt mogen statsman. Byr�kraten avskydde att inte visa en viss brist p� respekt f�r de nya id�erna. S�ledes skapades en v�v av officiella l�gner i vilka generaler, distrikts�klagare, tidningsm�n, kommissarier och adjutanter lj�g mer ju n�rmare maktens s�te de befann sig. Kommendanten f�r Petrograds milit�rdistrikt avlade lugnande rapporter av den anledningen att Kerenskij, som stod inf�r en obehaglig verklighet, hade stort behov av dem.
Dubbelmaktens traditioner arbetade i samma riktning. Blev inte milit�rh�gkvarterets nuvarande order, n�r de kontrasignerats av den revolution�ra milit�rkommitt�n, obetingat �tlydda? Patrullerna runt om i staden bemannades av garnisonen p� det vanliga s�ttet � och vi m�ste tillfoga att det var l�nge sedan trupperna hade fullgjort sin patrullskyldighet med s�dan iver som nu. Missn�je bland massorna? Men �slavar i revolt� �r alltid missn�jda. Enbart garnisonens och arbetardistriktens avskum skulle delta i myterif�rs�k. Soldatsektionerna �r mot h�gkvarteret? Men den centrala exekutivkommitt�ns milit�ravdelning �r f�r Kerenskij. Hela den organiserade demokratin, med undantag f�r bolsjevikerna, st�djer regeringen. S�ledes hade den rosiga februariglorian f�rvandlats till en gr� dunst, som dolde tingens verkliga drag.
Det var f�rst efter brytningen mellan Smolnyj och h�gkvarteret som regeringen f�rs�kte inta en mer seri�s inst�llning till situationen. Det finns naturligtvis ingen omedelbar fara, sade de, men den h�r g�ngen m�ste vi nyttja tillf�llet f�r att g�ra slut p� bolsjevikerna. Dessutom satte de borgerliga allierade in allt sitt tryck mot Vinterpalatset. Natten den 24 oktober samlade regeringen ihop allt sitt mod och r�stade igenom en resolution: att inleda juridiska �tg�rder mot den revolution�ra milit�rkommitt�n, sl� igen de bolsjeviktidningar som f�respr�kade uppror och dra samman p�litliga milit�ra enheter fr�n omgivningarna och fronten. Verkst�llandet av f�rslaget att arrestera den revolution�ra milit�rkommitt�n som organ sk�ts upp, �ven om det var antaget i princip. F�r ett s�dant stort f�retag, beslutade dem, var det n�dv�ndigt att i f�rv�g f�rs�kra sig om f�rparlamentets st�d.
Ryktet om regeringens beslut spreds omedelbart i staden. I huvudh�gkvarterets byggnad bredvid Vinterpalatset befann sig soldater fr�n Pavlovskijregementet, en av den revolution�ra milit�rkommitt�ns mest p�litliga enheter, p� vaktuppdrag under natten den 24 oktober. Samtal p�gick i deras n�rvaro om att kalla p� junkrarna, �ppna broarna och genomf�ra arresteringar. Allt som pavlovtsij lyckades h�ra och minnas f�rde de omedelbart vidare till Smolnyj. I det revolution�ra centrat visste man inte alltid hur meddelandena fr�n denna sj�lvskapade underr�ttelsetj�nst skulle anv�ndas. Men den fullgjorde en ov�rderlig funktion. Arbetarna och soldaterna i hela staden gjordes medvetna om fiendens avsikter och st�rktes i sin beredvillighet att g�ra motst�nd.
Tidigt p� morgonen inledde myndigheterna sina f�rberedelser f�r aggressiva handlingar. Huvudstadens milit�rskolor beordrades att g�ra sig beredda f�r strid. Kryssaren Aurora var f�rt�jd i Neva, dess bes�ttning var v�nligt inst�lld till bolsjevikerna, och beordrades att l�gga ut och f�rena sig med den �vriga flottan. Milit�renheter kallades in fr�n grannskapet: en bataljon chocktrupper fr�n Tsarskoje Selo, junkrarna fr�n Oranienbaum och artilleriet fr�n Pavlovsk. H�gkvarteret f�r den norra fronten ombads att omedelbart s�nda p�litliga trupper till huvudstaden. Betr�ffande direkta milit�ra f�rsiktighets�tg�rder gavs f�ljande order: ut�ka vaktstyrkan vid Vinterpalatset, �ppna broarna �ver Neva, l�t junkrarna inspektera alla bilar och sk�r av Smolnyj fr�n telefonsystemet. Justitieministern Maljantovitj gav order om omedelbar arrestering av de bolsjeviker som frigivits mot borgen och som �ter hade dragit uppm�rksamheten till sig genom regeringsfientlig aktivitet. Detta slag var fr�mst riktat mot Trotskij. Tidens ombytlighet illustreras v�l av det faktum att Maljantovitj � liksom sin f�reg�ngare Zarudnij � hade varit Trotskijs f�rsvarare i r�tteg�ngen mot 1905 �rs S:t Petersburgssovjet. D� hade det ocks� varit fr�ga om ledningen f�r sovjeten. Anklagelse�punkterna var identiska i de tv� fallen, f�rutom att de f�rra f�rsvararna, n�r de blev anklagare, tillfogade den lilla punkten om tyskt guld.
H�gkvarteret utvecklade en s�rskilt febrig aktivitet inom typografins omr�de. Dokument f�ljde p� dokument. Inga v�pnade demonstrationer kommer att till�tas, de skyldiga kommer att h�llas strikt ansvariga, enheter ur garnisonen f�r inte l�mna sina kaserner utan order fr�n h�gkvarteret, �[a]lla kommissarier fr�n Petrogradsovjeten ska f�rflyttas� och deras illegala aktiviteter skall unders�kas �med tanke p� krigsr�tt�. I dessa formidabla order antyddes det inte vem som skulle genomf�ra dem eller hur. Under hot om personligt ansvar kr�vde bef�lhavaren att �gare till bilar skulle st�lla dessa till h�gkvarterets disposition �med avsikt att f�rhindra olagliga tillgrepp�, men ingen r�rde ett finger till svar.
Den centrala exekutivkommitt�n var ocks� produktiv n�r det g�ller varningar och f�rbud. B�ndernas exekutivkommitt�, stadsduman och mensjevikernas och socialistrevolution�rernas centralkommitt�er f�ljde den i sp�ren. Alla dessa institutioner var tillr�ckligt rika p� litter�ra resurser. I de proklamationer som tapetserade v�ggarna och staketen talades det oavbrutet om en handfull galningar, faran f�r blodiga sammanst�tningar och kontrarevolutionens oundviklighet.
Vid halv sex p� morgonen visade sig en regeringskommissarie med en enhet junkrar vid det bolsjevikiska tryckeriet och presenterade, efter att ha bemannat utg�ngarna, en order fr�n h�gkvarteret om det omedelbara undertryckandet av centralorganet och soldaternas tidning� � Vad? H�gkvarteret? Finns det fortfarande kvar? Inga order erk�nns h�r utan den revolution�ra milit�rkommitt�ns sanktion. Men det hj�lpte inte. Typerna slogs s�nder och byggnaden f�rseglades. Regeringen hade n�tt sin f�rsta framg�ng.
En arbetare och en arbetarflicka fr�n det bolsjevikiska tryckeriet sprang fl�mtande till Smolnyj och fann d�r Podvojskij och Trotskij. Om kommitt�n kunde ge dem en vakt mot junkrarna, skulle arbetarna f� ut tidningen. En form hittades snart f�r det f�rsta svaret p� regerings�offensiven. En order utf�rdades till Litovskijregementet att omedelbart s�nda ett kompani till f�rsvar f�r arbetarnas press. Budb�rarna fr�n tryckeriet insisterade p� att den sj�tte sapp�r�bataljonen ocks� beordrades ut: de var n�ra grannar och lojala v�nner. Telefonogram skickades omedelbart till de tv� adressaterna. Litovtsij och sapp�rerna ryckte ut utan f�rdr�jning. Sigillen revs av fr�n byggnaden, gjutformarna gj�t igen och arbetet fortsatte. Med n�gra timmars f�rsening kom den tidning ut som regeringen undertryckt under beskydd av trupperna fr�n en kommitt� som sj�lv riskerade att arresteras. Detta var uppror. Det var s� det utvecklades.
Under samma tid hade kryssaren Aurora riktat en fr�ga till Smolnyj: Ska vi g� till sj�ss eller stanna kvar p� Neva? Samma matroser som hade vaktat Vinterpalatset mot Kornilov i augusti brann nu av iver att g�ra upp r�kningen med Kerenskij. Regeringsordern annullerades omedelbart av kommitt�n och bes�ttningen mottog Order Nr 1218: �I fall av attack mot Petrogradgarnisonen fr�n kontrarevolution�ra krafter, ska kryssaren Aurora skydda sig sj�lv med bogserb�tar, �ngb�tar och kuttrar.� Kryssaren utf�rde entusiastiskt denna order, som de bara hade v�ntat p�.
Dessa tv� motst�ndshandlingar, som f�reslagits av arbetare och matroser, och som genom�f�rdes, tack vare garnisonens sympati, fullst�ndigt ostraffat, blev politiska h�ndelser av st�rsta vikt. De sista �terstoderna av myndighetsfetischism smulades s�nder. �Det framgick med en g�ng tydligt�, s�ger en av deltagarna, �att jobbet var utf�rt!� Om det �nnu inte var gjort, visade det sig �tminstone vara mycket enklare �n n�gon hade f�rest�llt sig ig�r.
Ett f�rs�k att undertrycka tidningarna, en resolution f�r att �tala den revolution�ra milit�rkommitt�n, en order som f�rflyttade kommissarier och avsk�randet av Smolnyjs telefoner � dessa n�lstick var alldeles tillr�ckligt f�r att g�ra regeringen skyldig till att f�rbereda en kontrarevolution�r coup d��tat. �ven om ett uppror kan segra bara n�r det g�r p� offensiven, utvecklas det b�ttre ju mer det ser ut som sj�lvf�rsvar. En bit officiellt sigill vax p� d�rren till bolsjevikernas redaktionslokaler � som milit�r �tg�rd �r det inte mycket. Men vilken utm�rkt signal till strid! Telegram till alla distrikt och garnisonens enheter tillk�nnagav h�ndelsen: �Folkets fiender inledde under natten en offensiv. Den revolution�ra milit�rkommitt�n leder motst�ndet mot konspirat�rernas anfall.� Konspirat�rerna � det var den officiella regeringens institutioner. F�r att komma fr�n de revolution�ra konspirat�rernas penna l�t denna term �verraskande, men den motsvarade fullst�ndigt situationen och massornas k�nslor. Uttr�ngd fr�n alla sina st�llningar, tvingad att f�reta ett f�rsenat f�rsvar, of�rm�gen att mobilisera de n�dv�ndiga styrkorna, eller ens komma underfund med huruvida den hade s�dana styrkor, hade regeringen utvecklat en utspridd, inte genomt�nkt och inte samordnad aktion som i massornas �gon oundvikligen s�g ut som ett illvilligt f�rs�k. Kommitt�ns telefonogram gav ordern: �G�r regementet berett f�r strid och inv�nta vidare order.� Det var en suver�n makts r�st. Kommitt�ns kommissarier, som sj�lva riskerade avs�ttning fr�n regeringens sida, fortsatte med f�rdubblat sj�lvf�rtroende att avs�tta de som de ans�g det n�dv�ndigt att avs�tta.
Aurora i Neva innebar inte bara en utm�rkt stridsenhet i upprorets tj�nst, utan en radiostation f�rdig f�r anv�ndning. En ov�rderlig f�rdel! Matrosen Kurkov har erinrat sig: �Vi fick meddelande fr�n Trotskij att s�nda ut� att kontrarevolutionen hade g�tt till offensiv.� �ven h�r dolde den defensiva formuleringen en maning till uppror, som riktades till hela landet. Garnisonerna som bevakade tillfarterna till Petrograd beordrades via radio fr�n Aurora att hejda de kontrarevolution�ra echelongerna och anv�nda v�ld i fall tillr�ttavisningar inte var tillr�ckligt. Alla revolution�ra organisationer underst�lldes skyldigheten att �sammantr�da oupph�rligen, samla in all m�jlig information om konspirat�rernas planer och aktiviteter�. Det fanns inte heller, som synes, n�gon brist p� proklamationer fr�n kommitt�n. I dess proklamationer var emellertid inte ordet �tskilt fr�n handlingen, utan var en kommentar.
N�got f�rsenat tog den revolution�ra milit�rkommitt�n itu med ett mer seri�st bef�stande av Smolnyj. N�r han l�mnade byggnaden klockan tre p� natten den 24 oktober, noterade John Reed maskingev�r vid ing�ngarna och starka patruller som vaktade grindarna och gath�rnen intill. Patrullerna hade f�rst�rkts dagen innan med ett kompani fr�n Litovskijregementet och ett kompani maskingev�rsskyttar med tjugofyra maskingev�r. Under dagen �kade vaktstyrkan oupph�rligen. �I Smolnyjomr�det�, skriver Sjljapnikov, �s�g jag en bekant bild, som p�minde mig om de f�rsta dagarna av februarirevolutionen kring Tauriska palatset.� Samma m�ngd soldater, arbetare och vapen av alla slag. Otaliga famnar med ved hade staplats upp p� g�rden � ett perfekt skydd mot gev�rseld. Lastbilar anl�nde med livsmedel och ammunition. �Hela Smolnyj�, s�ger Raskolnikov, �f�rvandlades till ett v�pnat l�ger. Kanoner stod i st�llning framf�r kolonnerna. Maskingev�r vid sidan av dem� N�stan vid varje steg dessa �maximer�, som s�g ut som leksakskanoner. Genom alla korridorerna� det snabba, h�gljudda och lyckliga trampandet av arbetare, soldater, matroser och agitatorer.� Suchanov anklagar upprorets organisat�rer � inte utan grund � f�r otillr�cklig milit�r f�rsiktighet och skriver: �F�rst nu, under eftermiddagen och kv�llen den 24 oktober, b�rjade de f�ra fram bev�pnade enheter med r�dgardister och soldater till Smolnyj f�r att f�rsvara upprorets h�gkvarter� Fram mot kv�llen den 24 oktober b�rjade f�rsvaret av Smolnyj likna n�got.�
Denna sak �r inte utan betydelse. I Smolnyj, varifr�n kompromissmakarnas exekutivkommitt� hade lyckats smita iv�g till regeringsstabens h�gkvarter, fanns nu ledarna f�r alla revolution�ra organisationer koncentrerade under bolsjevikernas ledning. H�r samlades denna dag det ytterst viktiga m�tet med bolsjevikernas centralkommitt� f�r att fatta det slutliga beslutet innan slaget skulle utdelas. Elva medlemmar var n�rvarande. Lenin hade �nnu inte �terv�nt fr�n sin tillflykt i Viborgdistriktet. Zinovjev var ocks� fr�nvarande fr�n sammantr�det. Enligt Dzerzjinskijs temperamentsfulla uttryck �g�mde han sig och tog ingen del i partiarbetet�. Kamenev var � andra sidan, �ven om han delade Zinovjevs �sikter, mycket aktiv vid upprorets h�gkvarter. Stalin var inte n�rvarande vid sammantr�det. I allm�nhet visade han sig inte i Smolnyj, utan tillbringade sin tid p� centralorganets redaktionskontor. Sammantr�det h�lls, som alltid, under Sverdlovs ordf�randeskap. Det officiella protokollet fr�n sammantr�det �r knapph�ndigt, men det indikerar allt v�sentligt. F�r att karakt�risera de ledande deltagarna i revolutionen, och f�rdelningen av funktioner mellan dem, �r de oers�ttliga.
Det var fr�ga om att ta hela Petrograd i besittning under de n�rmaste tjugofyra timmarna. Det innebar att er�vra de politiska och tekniska institutioner som fortfarande fanns i regeringens h�nder. Sovjetkongressen m�ste h�lla sitt sammantr�de under sovjetmakten. De praktiska �tg�rderna under det midnattliga anfallet hade utarbetats, eller h�ll p� att utarbetas, av den revolution�ra milit�rkommitt�n och bolsjevikernas milit�rorganisation. Centralkommitt�n skulle understryka de slutliga punkterna.
F�rst av allt antogs ett f�rslag av Kamenev: �Idag kan ingen medlem av centralkommitt�n l�mna Smolnyj utan en speciell resolution.� Det beslutades ut�ver detta, att l�ta medlemmar i partiets Petrogradkommitt� tj�nstg�ra h�r. Protokollet forts�tter: �Trotskij f�resl�r att man st�ller tv� medlemmar i centralkommitt�n till den revolution�ra milit�rkommitt�ns f�rfogande f�r att uppr�tta kommunikationer med post- och telegrafarbetarna och j�rnv�gsarbetarna; en tredje medlem f�r att h�lla den provisoriska regeringen under uppsikt.� Det beslutades att delegera Dzerzjinskij till post- och telegrafarbetarna och Bubnov till j�rnv�gsarbetarna. F�rst, och uppenbarligen p� Sverdlovs f�rslag, f�reslogs det att tilldela Podvojskij �vervakandet av den provisoriska regeringen. Protokollet lyder: �Inv�ndningar mot Podvojskij; Sverdlov utses.� Miljutin, som togs f�r ekonom, uts�gs till att organisera livsmedelsf�rs�rjningen under upprorsperioden. F�rhandlingar med v�nstersocialistrevolution�rerna anf�rtroddes �t Kamenev, som hade anseende som en skicklig men alltf�r eftergiven parlamentariker. Naturligtvis bara �eftergiven� utifr�n ett bolsjevikiskt kriterium. ��Trotskij f�resl�r� � l�ser vi vidare � �att ett reservh�gkvarter uppr�ttas i Peterpaulf�stningen, och att en medlem i centralkommitt�n skickas dit f�r detta syfte.� Det beslutades: �Att utse Lasjevitj och Blagonravov till allm�n observation; att uppdra �t Sverdlov att st� i st�ndig f�rbindelse med f�stningen.� Vidare: �att f�rse alla centralkommitt�ns medlemmar med pass till f�stningen.�
L�ngs partilinjerna befann sig alla tr�dar i Sverdlovs h�nder, som k�nde partiets kadrer som ingen annan. Han h�ll Smolnyj i f�rbindelse med partiapparaten, f�rs�g den revolution�ra milit�rkommitt�n med de beh�vliga medarbetarna och kallades till kommitt�n f�r r�dpl�gning vid alla kritiska �gonblick. Eftersom kommitt�n hade en alltf�r bred, och i viss utstr�ckning flytande, sammans�ttning, genomf�rdes de mer konspirativa �tg�rderna genom ledarna f�r bolsjevikernas milit�rorganisation, eller genom Sverdlov, som var den inofficielle men desto mer verklige �generalsekreteraren� f�r oktoberupproret.
Bolsjevikdelegaterna som anl�nde till sovjetkongressen under dessa dagar kom f�rst i Sverdlovs h�nder och l�mnades inte f�r en enda on�dig timme utan n�got att g�ra. Den 24 oktober fanns det redan tv�- eller trehundra provinsdelegater i Petrograd och majoriteten av dem var p� ett eller annat vis indragna i upprorsmekanismen. Klockan tv� p� eftermiddagen samlades de till fraktionsm�te i Smolnyj f�r att h�ra en rapport fr�n partiets centralkommitt�. Det fanns vacklande bland dem, som i likhet med Zinovjev och Kamenev f�redrog en avvaktande politik; det fanns ocks� nykomlingar som helt enkelt inte var tillr�ckligt p�litliga. Det var inte tal om att f�r detta m�te utveckla hela planen f�r upproret. Vad som �n s�gs vid ett stort m�te kommer oundvikligen ut. Det var fortfarande om�jligt att l�ta angreppets defensiva h�lje falla utan att skapa f�rvirring i vissa av garnisonens enheter. Men det var n�dv�ndigt att f� delegaterna att f�rst� att en avg�rande strid redan hade inletts och att det bara �terstod f�r kongressen att kr�na den.
Med h�nvisning till nyligen skrivna artiklar av Lenin, visade Trotskij att �en konspiration inte mots�ger marxismens principer� om objektiva f�rh�llanden g�r ett uppror m�jligt och oundvikligt. �Det fysiska hindret p� v�gen till makten m�ste �verbryggas i ett slag� �. Den revolution�ra milit�rkommitt�ns politik har emellertid hittills inte g�tt ut�ver en politik av sj�lvf�rsvar. Givetvis m�ste detta sj�lvf�rsvar f�rst�s i tillr�ckligt vid mening. Att garantera utgivningen av bolsjevikpressen med hj�lp av v�pnade styrkor, eller beh�lla Aurora i Nevas vatten � �Kamrater, �r inte det sj�lvf�rsvar? � Det �r f�rsvar!� Om regeringen t�nker arrestera oss, har vi maskingev�r p� Smolnyjs tak som f�rberedelse f�r en s�dan h�ndelse. ��ven det, kamrater, �r en f�rsvars�tg�rd.� Men vad h�nder med den provisoriska regeringen?, s�ger en av de skrivna fr�gorna. Men om Kerenskij f�rs�ker att inte underkasta sig sovjetkongressen? Talesmannen svarade: Om Kerenskij skulle f�rs�ka att inte underkasta sig sovjetkongressen, s� kommer regeringens motst�nd att ha skapat �inte en politisk utan en polisfr�ga�. Det var i allt v�sentligt n�stan precis vad som h�nde.
I det �gonblicket kallades Trotskij ut f�r att �verl�gga med en deputation som just anl�nt fr�n stadsduman. I huvudstaden var det visserligen fortfarande lugnt, men alarmerande rykten var i svang. Borgm�staren st�llde dessa fr�gor: Avser sovjeten att g�ra uppror, och hur g�r det med uppr�tth�llandet av ordningen i staden? Vad kommer att h�nda med sj�lva duman om den inte erk�nner revolutionen? Dessa respekterade gentlem�n ville veta f�r mycket. Svaret blev: Fr�gan om makten kommer att avg�ras av sovjetkongressen. Huruvida detta kommer att leda till en v�pnad kamp �beror inte s� mycket p� sovjeterna, som p� dem som, i strid med folkets enh�lliga vilja, beh�ller statsmakten i sina h�nder.� Om kongressen avst�r fr�n makten, kommer Petrogradsovjeten att underkasta sig. Men regeringen s�ker sj�lv uppenbarligen strid. Order har utf�rdats om arrestering av den revolution�ra milit�rkommitt�n. Arbetarna och soldaterna kan enbart svara med skoningsl�st motst�nd. Hur blir det med plundring och v�ld fr�n kriminella g�ng? En order fr�n kommitt�n som utf�rdats idag lyder: �Vid f�rsta f�rs�k fr�n kriminella element att s�tta ig�ng oroligheter, plundring, knivhot eller skjutande p� Petrograds gator, kommer de kriminella att sopas bort fr�n jordens yta.� Betr�ffande stadsduman kommer det i fall av konflikt vara m�jligt att anv�nda konstitutionella metoder � uppl�sning och nyval. Delegationen avl�gsnade sig otillfredsst�lld. Men vad hade de egentligen v�ntat sig?
Denna officiella visit fr�n stadens f�der till rebellernas l�ger var bara en alltf�r �ppen demonstration av de h�rskande gruppernas kraftl�shet. �Kom ih�g, kamrater�, sade Trotskij efter att ha �terv�nt till bolsjevikfraktionen, �att f�r n�gra veckor sedan, n�r vi vann majoriteten, var vi bara ett varum�rke � utan tryckpress, kassa och departement � och nu skickar stadsduman en deputation till den arresterade revolution�ra milit�rkommitt�n� f�r information om stadens och statens �de.
Peterpaulf�stningen, som politiskt vunnits �ver f�rst i g�r, �r i dag helt i den revolution�ra milit�rkommitt�ns h�nder. Maskingev�rsservisen, den mest revolution�ra enheten, g�rs stridsberedd. Ett omfattande arbete med att reng�ra Coltmaskingev�ren �r p� g�ng � det finns �ttio av dem. Maskingev�r s�tts upp p� f�stningsmurarna f�r att �vervaka kajen och Troitskijbron. Vaktstyrkan vid grindarna f�rst�rks. Patruller skickas ut i de omgivande distrikten. Men i dessa morgontimmars hetta blir det pl�tsligt k�nt att situationen inte �r tryggad inom sj�lva f�stningen. Os�kerheten ligger i cykelbataljonen. Cykelm�nnen, som liksom kavalleriet, som kom fr�n de mellanliggande stadsskikten, rekryterades fr�n v�lb�rgade och rika b�nder, utgjorde en ytterst konservativ del av arm�n. Ett �mne f�r idealistiska psykologer: L�t en man �terfinna sig sj�lv, till skillnad fr�n andra, ovanp� tv� hjul med en kedja � �tminstone i ett fattigt land som Ryssland � och hans f�f�nga b�rjar sv�lla som hans d�ck. I Amerika kr�vs det en bil f�r att framkalla denna effekt.
Efter att ha f�rts in fr�n fronten f�r att sl� ned julir�relsen hade cykelbataljonen entusiastiskt stormat Krzesinskapalatset och installerades efter�t i Peterpaulf�stningen, som en av de mest p�litliga enheterna. Det blev k�nt att vid g�rdagens m�te, som avgjorde f�stningens �de, hade cykelm�nnen inte varit n�rvarande. Den gamla disciplinen bestod fortfarande i bataljonen till den grad att officerarna hade lyckats avh�lla soldaterna fr�n att bege sig ut p� f�stningens g�rd. F�stningskommendanten, som r�knade med dessa cyklister, h�ll sin haka h�gt, var ofta i telefonf�rbindelse med Kerenskijs h�gkvarter, och f�rs�krade till och med att de skulle vara med och arrestera bolsjevikkommissarien. Situationen f�r inte l�mnas obest�md en enda minut till. Efter en order fr�n Smolnyj konfronterar Blagonravov fienden: �versten underkastas husarrest och telefonerna tas bort ur alla officersl�genheterna. Regeringsstaben ringer upphetsat f�r att f� veta varf�r kommendanten �r tyst och vad som i allm�nhet p�g�r i f�stningen. Blagonravov rapporterar respektfullt p� telefon att f�stningen h�danefter bara uppfyller order fr�n den revolution�ra milit�rkommitt�n, med vilken regeringen ombeds s�tta sig i f�rbindelse i framtiden.
Alla trupperna i f�stningsgarnisonen accepterade kommendantens arrestering med fullst�ndig tillfredst�llelse, men cyklisterna f�rh�ll sig undvikande. Vad l�g dolt bakom deras trumpna tystnad: en undang�md fientlighet eller de sista vacklandena? �Vi beslutade att h�lla ett s�rskilt m�te f�r cyklisterna�, skriver Blagonravov, �och inbjuda v�ra b�sta agitatoriska krafter och framf�r allt Trotskij, som hade enorm auktoritet och inflytande �ver soldat�massorna.� Klockan fyra p� kv�llen m�ttes hela bataljonen i Cirque Modernes intilliggande byggnad. Som motst�ndare fr�n regeringssidan tog generalintendent Poradelov, som betraktades som socialistrevolution�r, ordet. Hans inv�ndningar var s� f�rsiktiga att de tycktes tvetydiga; och desto mer utpl�nande var angreppet fr�n kommitt�ns representanter. Denna oratoriska strid om Peterpaulf�stningen slutade som man kunde ha f�rutsett: med alla r�ster f�rutom trettio st�dde bataljonen Trotskijs resolution. Ytterligare en av de potentiellt blodiga konflikterna avgjordes innan striden och utan blodspillan. Detta var oktoberupproret. S�dan var dess stil.
Det var nu m�jligt att med lugnt samvete f�rlita sig p� f�stningen. Vapen delades utan hinder ut fr�n arsenalen. I Smolnyj, i fabriks- och verkstadskommitt�rummet, stod delegater fr�n industrierna p� led f�r att f� order f�r gev�r. Huvudstaden hade sett m�nga k�er under krigs�ren � nu bevittnade den f�r f�rsta g�ngen k�er f�r gev�r. Lastbilar fr�n alla stadens distrikt k�rde till arsenalen. �Man skulle knappast inte ha k�nt igen Peterpaulf�stningen�, skriver arbetaren Skorinko. �Dess ber�mda tystnad br�ts av de sm�llande bilarna, skrik och vagnarnas knakande. Det var en s�rskild br�dska i lagerhusen� H�r ledde de ocks� de f�rsta f�ngarna, officerare och junkrar, f�rbi oss.�
M�tet i Cirque Moderne fick ytterligare ett resultat. De cykelsoldater som hade vaktat Vinterpalatset sedan juli drog sig tillbaka och tillk�nnagav att de inte l�ngre gick med p� att skydda regeringen. Det var ett h�rt slag. Cykelsoldaterna m�ste ers�ttas av junkrar. Regeringens milit�ra st�d reducerades alltmer till officersskolorna � n�got som inte bara i h�gsta grad f�rminskade st�det, utan ocks� slutgiltigt avsl�jade dess sociala sammans�ttning.
Arbetarna p� Putilovs lastkaj � och inte bara dem � uppmanade envetet Smolnyj att avv�pna junkrarna. Om denna �tg�rd hade vidtagits efter noggranna f�rberedelser, i samarbete med de icke stridande enheterna p� skolorna, natten den 25 oktober hade intagandet av Vinterpalatset inte erbjudit n�gra som helst sv�righeter. �ven om junkrarna hade avv�pnats natten den 26 oktober, efter intagandet av Vinterpalatset, skulle det inte ha blivit n�got f�rs�k till motuppror den 29 oktober. Men ledarna uppenbarade fortfarande i m�nga riktningar en �storsint anda� � i verkligheten ett �verdrivet optimistiskt sj�lvf�rtroende � och lyssnade inte alltid tillr�ckligt uppm�rksamt till de l�gre skiktens nyktra r�st. �ven i detta gjorde sig Lenins fr�nvaro k�nnbar. Massorna var tvungna att r�tta till dessa f�rbiseenden och misstag, med on�diga f�rluster p� b�da sidor. I en allvarlig kamp finns det ingen v�rre grymhet �n att vara storsint vid en ol�mplig tidpunkt.
Vid ett sammantr�de p� eftermiddagen med f�rparlamentet sjunger Kerenskij sin svanes�ng. Under de senaste dagarna, s�ger han, har befolkningen i Ryssland, och s�rskilt i huvudstaden, befunnit sig i ett st�ndigt alarmtillst�nd. �Uppmaningar till uppror upptr�der dagligen i bolsjeviktidningarna.� Talaren citerar artiklar av den efterlyste statsbrottslingen Vladimir Uljanov Lenin. Citaten �r briljanta och otvetydiga bevis p� att den ovan n�mnda individen eggar till uppror. N�r? I det �gonblick n�r regeringen precis behandlar fr�gan om �verf�rande av jorden till bondekommitt�erna och �tg�rder f�r att f�ra kriget till ett slut. Myndigheterna har �nnu s� l�nge inte gjort sig n�gon br�dska att sl� ned konspirat�rerna, eftersom den �nskar ge dem tillf�lle att korrigera sina egna misstag. �Det �r just det som �r felet!�, kommer det fr�n den sektion d�r Miljukov �r ledare. Men Kerenskij �r of�rskr�ckt. �Jag f�redrar i allm�nhet�, s�ger han, �att en regering b�r handla l�ngsammare, och s�ledes korrektare, och i det avg�rande �gonblicket mer beslutsamt.� Fr�n dessa l�ppar f�r orden en m�rklig klang! Hur som helst: �Alla dagar av n�d �r nu f�rg�ngna�; bolsjevikerna har inte bara inte krupit till korset, utan de har kallat ut tv� kompanier och distribuerar p� egen hand vapen och patronb�lten. Den h�r g�ngen har regeringen f�r avsikt att s�tta stopp f�r sl�ddrets lagl�shet. �Jag valde mina ord avsiktligt: sl�dder.� Denna of�rsk�mdhet mot folket h�lsas fr�n h�ger med h�gljudda appl�der. Han, Kerenskij, har redan givit order, s�ger han, f�r de n�dv�ndiga arresteringarna. �S�rskild uppm�rksamhet m�ste riktas mot talen av Bronstein-Trotskij, sovjetens ordf�rande.� L�t det bli k�nt att regeringen har mer �n erforderliga styrkor; telegram inkommer oupph�rligen fr�n fronten som kr�ver beslutsamma �tg�rder mot bolsjevikerna. Vid denna punkt �verl�mnar Konovalov till talaren det telefonmeddelande fr�n den revolution�ra milit�rkommitt�n till garnisonens trupper som instruerar dem att �g�ra regementet berett till strid och inv�nta vidare order.� Efter att ha l�st dokumentet avslutar Kerenskij h�gtidligt: �Med lagens och de juridiska myndigheternas spr�k kallas detta f�r ett upprors�tillst�nd.� Miljukov vittnar: �Kerenskij uttalade dessa ord med den sj�lvbel�tna tonen hos en advokat som till slut har lyckats f� bevis mot sin motst�ndare.� �Dessa grupper och partier som har v�gat lyfta sin hand mot staten�, avslutar han, �riskerar omedelbar, beslutsam och definitiv likvidering.� Hela salen, utom den extrema v�nstern, appl�derade demonstrativt. Talet slutade med ett krav: att det denna dag, p� detta sammantr�de, ges ett svar p� fr�gan, �Kan regeringen uppfylla sin plikt med f�rtroende f�r denna upph�jda f�rsamlings st�d?� Utan att inv�nta omr�stningen, �terv�nde Kerenskij till h�gkvarteret � med tillf�rsikt, enligt sin egen redog�relse, att inte en timme skulle f�rg� innan han skulle motta det beh�vliga beslutet. F�r vilket �ndam�l det var beh�vligt f�rblir dock ok�nt.
Det avl�pte emellertid p� ett annat s�tt. Fr�n klockan tv� till sex var Marinskijpalatset sysselsatt med konferenser f�r fraktioner och delar av fraktioner som f�rs�kte utarbeta en formel. Konferensdeltagarna f�rstod inte att de utarbetade en formel f�r sin egen begravning. Inte en enda av kompromissmakarnas grupper hade modet att identifiera sig med regeringen. Dan sade: �Vi mensjeviker �r beredda att f�rsvara den provisoriska regeringen med v�r sista blodsdroppe, men l�t regeringen g�ra det m�jligt f�r demokratin att f�renas kring den.� Fram emot kv�llen f�renades f�rparlamentets v�nsterfraktion, som var utmattad av s�kandet efter en l�sning, kring en formel som Dan l�nat fr�n Martov, en formel som lade ansvaret f�r upproret inte bara p� bolsjevikerna, utan ocks� p� regeringen, och kr�vde omedelbart �verf�rande av jorden till jordkommitt�erna och f�respr�kade fredsf�rhandlingar inf�r de allierade, etc. S�ledes f�rs�kte moderationens apostlar i sista stund att efterapa de paroller som de s� sent som i g�r hade f�rd�mt som demagogi och �ventyrlighet. Ovillkorligt st�d till regeringen utlovades av kadeterna och kosackerna � dvs. av de grupper som hade f�r avsikt att st�rta Kerenskij vid f�rsta tillf�lle � men de var en minoritet. F�rparlamentets st�d kunde inte ha tillf�rt regeringen mycket, men Miljukov har r�tt: Denna v�gran att st�dja regeringen ber�vade den de sista �terstoderna av sin auktoritet. Hade inte regeringen sj�lv bara n�gra veckor tidigare best�mt f�rparlamentets sammans�ttning?
Medan de s�kte efter en r�ddningsformel i Marinskijpalatset, samlades Petrogradsovjeten i Smolnyj f�r information. Ordf�randen betraktade det som n�dv�ndigt att p�minna sovjeten om att den revolution�ra milit�rkommitt�n hade uppst�tt, �inte som ett verktyg f�r uppror, utan p� grundval av revolution�rt sj�lvf�rsvar.� Kommitt�n hade inte till�tit Kerenskij att f�rflytta de revolution�ra trupperna fr�n Petrograd, och den hade tagit arbetarnas press under sitt beskydd. �Var detta uppror?� Aurora befinner sig i dag d�r hon var i g�r kv�ll. ��r detta uppror?� Vi har i dag en halvregering som folket inte tror p�, och som inte tror p� sig sj�lv, d�rf�r att den �r inv�rtes d�d. Denna halvregering inv�ntar det viftande fr�n den historiska sopkvasten som kommer att sopa rent f�r en verklig regering av det revolution�ra folket. I morgon kommer sovjetkongressen att �ppnas. Det �r garnisonens och arbetarnas plikt att st�lla alla sina krafter till kongressens f�rfogande. �Om regeringen emellertid f�rs�ker utnyttja de tjugofyra timmar som �terst�r f�r den f�r att sticka en kniv i ryggen p� revolutionen, f�rklarar vi �n en g�ng: Revolutionens f�rtrupp kommer att besvara slag med slag och j�rn med st�l.� Detta �ppna hot var samtidigt ett politiskt skydd f�r den kommande nattliga attacken. Som avslutning infor�merade Trotskij m�tet om att den v�nstersocialistrevolution�ra fraktionen i f�rparlamentet, efter dagens tal fr�n Kerenskij och ett musrytande bland kompromissfraktionerna, hade skickat en delegation till Smolnyj f�r att uttrycka sin villighet att officiellt ing� i den revolution�ra milit�rkommitt�ns stab. I denna v�ndning fr�n v�nstersocialistrevolution�rerna h�lsade sovjeten med gl�dje en �terspegling av djupare processer: bondekrigets �kande omfattning och Petrogradupprorets framg�ngsrika utveckling.
N�r han kommenterar detta tal av ordf�randen i Petrogradsovjeten, skriver Miljukov: �Antagligen var detta Trotskijs ursprungliga plan att efter att ha f�rberett sig f�r strid konfrontera regeringen med �folkets enh�lliga vilja� som den uttryckts av sovjetkongressen och s�ledes ge den nya makten skenet av ett legalt ursprung. Men regeringen visade sig svagare �n han v�ntat sig och makten f�ll i hans h�nder av sig sj�lv innan kongressen hade haft tid att samla och uttrycka sig.� Vad som �r sant �r att regeringens svaghet �vertr�ffade alla f�rv�ntningar. Men planen hade fr�n b�rjan varit att gripa makten innan kongressen �ppnades. Miljukov erk�nner detta, i f�rbig�ende, i ett annat sammanhang. �De verkliga avsikterna hos revolutionens ledare�, s�ger han, �gick mycket l�ngre �n Trotskijs officiella tillk�nnagivanden� Sovjetkongressen skulle st�llas inf�r ett fullbordat faktum.�
Den rent milit�ra planen bestod ursprungligen av att garantera en gemensam aktion av �stersj�matroserna och de bev�pnade Viborgarbetarna. Matroserna skulle komma med j�rnv�g och kliva av p� Finlandsstationen, som ligger i Viborgdistriktet, och sedan skulle upproret fr�n denna bas, genom ytterligare tillskott fr�n det r�da gardet och enheter i garnisonen, spridas till andra distrikt i staden och, efter att ha besatt broarna, rycka fram och in i centrum f�r det avg�rande slaget. Detta schema � som naturligt framgick ur omst�ndigheterna och som, tycks det, var formulerat av Antonov � uppgjordes p� grundval av antagandet om att fienden skulle vara f�rm�gen att g�ra ett betydande motst�nd. Det var precis denna f�ruts�ttning som snart bortf�ll. Det var on�digt att utg� fr�n en begr�nsad grund eftersom regeringen visade sig �ppen f�r angrepp var upprorsm�nnen �n fann det n�dv�ndigt att utdela ett slag.
Den strategiska planen genomgick ocks� f�r�ndringar betr�ffande datum och detta i tv� riktningar: upproret b�rjade tidigare och slutade senare �n vad som hade ber�knats. Regeringens morgonattacker framkallade i sj�lvf�rsvarets form ett omedelbart motst�nd fr�n den revolution�ra milit�rkommitt�n. Myndigheternas kraftl�shet, som p� s� s�tt avsl�jats, tvingade samma dag Smolnyj till offensiva handlingar � som visserligen bevarade en halvg�ngen, halvt dold och f�rberedande karakt�r. Liksom tidigare f�rbereddes huvudslaget under natten: i den bem�rkelsen h�ll planen. Det �verskreds emellertid under genomf�randet � men nu i motsatt riktning. Det hade f�reslagits att man under natten skulle ockupera alla kommandoinstitutioner och f�rst av allt Vinterpalatset, dit centralmakten hade tagit sin tillflykt. Men tidsber�kningar �r �nnu sv�rare under ett uppror �n i ett regulj�rt krig. Ledarna l�g m�nga timmar efter med koncentrerandet av styrkorna och operationerna mot palatset, som inte ens p�b�rjades under natten, kom att utg�ra ett s�rskilt kapitel i revolutionen, som slutade f�rst natten den 26 oktober � dvs. hela tjugofyra timmar f�rsenat. De mest lysande segrar uppn�s inte utan blindg�ngare.
Efter Kerenskijs tal i f�rparlamentet f�rs�kte myndigheterna bredda sin offensiv. J�rnv�gs�stationerna ockuperades av junkeravdelningar. Vaktposter utplacerades i de stora gatu�korsningarna och beordrade rekvirerandet av de privatbilar som inte �verl�mnats till h�g�kvarteret. Klockan tre p� eftermiddagen �ppnades broarna, f�rutom Dvortsovij som under tung bevakning f�rblev �ppen f�r junkrarnas f�rflyttningar. Denna �tg�rd, som tillgripits av monarkin vid alla kritiska �gonblick, och f�r sista g�ngen under februaridagarna, dikterades av r�dsla f�r arbetardistrikten. �ppnandet av broarna mottogs av befolkningen som ett officiellt tillk�nnagivande av upprorets b�rjan. H�gkvarteren i de ber�rda distrikten besvarade omg�ende denna milit�ra handling fr�n regeringen p� sitt eget s�tt genom att skicka bev�pnade avdelningar till broarna. Smolnyj beh�vde bara utveckla deras initiativ. Denna kamp om broarna antog f�r b�da sidor karakt�ren av ett prov. Grupper med bev�pnade arbetare och soldater ut�vade p�tryckningar mot junkrarna och kosackerna, �n �vertalande, �n hotande. Vaktposterna gav slutligen efter utan att riskera en regelr�tt strid. N�gra av broarna �ppnades och st�ngdes flera g�nger.
Aurora erh�ll en direkt order fr�n den revolution�ra milit�rkommitt�n: ��terst�ll Nikolajev�skijbron med alla medel som st�r till ert f�rfogande.� Kryssarens bef�lhavare v�grade f�rst att utf�ra ordern, men efter en symbolisk arrestering av honom sj�lv och alla hans officerare f�rde han lydigt skeppet till bron. Kedjor med matroser spred sig l�ngs b�da kajerna. N�r Aurora hade lagt ankar intill bron, ber�ttar Korkov, hade sp�ren efter junkrarna redan kallnat. Matroserna st�ngde sj�lva bron och satte ut vakter. Endast Dvortsovijbron f�rblev under flera timmar i regeringspatrullernas h�nder.
Trots det uppenbara misslyckandet f�r dess f�rsta experiment, f�rs�kte enskilda delar av regeringen utdela ytterligare slag. Ett detachement ur milisen anl�nde p� kv�llen till ett stort privat tryckeri f�r att undertrycka Petrogradsovjetens tidning Arbetare och soldat. Tolv timmar tidigare hade arbetarna vid bolsjevikpressen sprungit till Smolnyj efter hj�lp i ett liknande fall. Nu beh�vdes det inte. Typograferna, tillsammans med tv� matroser som r�kade g� f�rbi, beslagtog omg�ende den bil som lastats med papper; ett antal ur milisen ansl�t sig till dem direkt. Milisinspekt�ren flydde. Det beslagtagna papperet levererades lyckosamt till Smolnyj. Den revolution�ra milit�rkommitt�n skickade tv� skvadroner ur Preobrasjenskij�regementet f�r att skydda utgivningen. Den uppskr�mda administrationen �verl�mnade d�refter ledningen av tryckeriet till arbetarnas och tillsyningsm�nnens sovjet.
De r�ttsliga myndigheterna t�nkte inte ens p� att tr�nga in i Smolnyj f�r att utf�ra arresteringar: Det var alltf�r uppenbart att detta skulle bli signalen till ett inb�rdeskrig i vilket regeringens nederlag var garanterat i f�rv�g. Det gjordes emellertid, som ett slags administrativ konvulsion, ett f�rs�k att arrestera Lenin i Viborgdistriktet d�r myndigheterna i allm�nhet var r�dda f�r att ens titta in. Sent p� kv�llen klev en viss �verste med ett dussin junkrar av en h�ndelse in i en arbetarklubb i st�llet f�r den bolsjevikiska redaktion som fanns i samma hus. De modiga pojkarna hade av n�gon anledning f�rest�llt sig att Lenin skulle v�nta p� dem i redaktionsrummen. Klubben informerade omedelbart det r�da gardets distrikts�h�gkvarter. Medan �versten vandrade runt fr�n den ena v�ningen till den andra, och en g�ng till och med hamnade hos mensjevikerna, arresterade ett detachement med r�dgardister, som kom instormande, honom tillsammans med hans junkrar och f�rde dem till Viborgdistriktets h�gkvarter och d�rifr�n vidare till Peterpaulf�stningen. S�ledes f�rvandlades den h�gljutt proklamerade kampanjen mot bolsjevikerna, som m�tte o�verstigliga sv�righeter vid varje steg, till osammanh�ngande ryckningar och sm� anekdoter och n�dde inga som helst resultat.
Vid den h�r tiden arbetade den revolution�ra milit�rkommitt�n dag och natt. Dess kommissarier var i st�ndig tj�nst i milit�renheterna. Befolkningen upplystes i s�rskilda proklamationer om var den skulle v�nda sig i fall av kontrarevolution�ra f�rs�k eller pogromer: �Hj�lp kommer att ges omg�ende.� Ett tankev�ckande bes�k till telefonstationen fr�n kommissarien f�r Keksgolmskijregementet visade sig tillr�ckligt f�r att �ter f� Smolnyj inkopplat i systemet. Telefonf�rbindelser, de snabbaste av alla, gav sj�lvf�rtroende och regelbundenhet �t de framv�xande operationerna.
Genom att forts�tta att placera ut sina egna kommissarier i de institutioner som �nnu inte hade kommit under dess kontroll, fortsatte den revolution�ra milit�rkommitt�n att bredda och f�r�st�rka sina grundvalar f�r den kommande offensiven. Den kv�llen �verl�mnade Dzerzjinskij en bit papper till den gamle revolution�ren Pestkovskij i form av kreditiv som utn�mnde honom till kommissarie f�r den centrala telegrafstationen. Men hur skall jag komma i besittning av telegrafstationen?, fr�gade med viss f�rv�ning den nye kommissarien. Keksgolmskijregementet f�rser den med vaktposter och det st�r p� v�r sida! Pestkovskij beh�vde inga fler upplysningar. Tv� Keksgolmskijsoldater, som stod vid str�mbrytaren med gev�r, visade sig tillr�ckligt f�r att uppn� en kompromiss med de fientliga telegraftj�nste�m�nnen, bland vilka det inte fanns n�gon bolsjevik.
Klockan nio p� kv�llen ockuperade en annan kommissarie fr�n den revolution�ra milit�rkommitt�n, Stark, med ett litet detachement matroser under bef�l av den f�rre emigranten Savin, ocks� han sj�man, regeringens nyhetsbyr� och avgjorde d�rmed inte bara denna institutions �de, utan ocks� i viss utstr�ckning sitt eget �de: Stark blev den f�rste sovjetiske ledaren f�r byr�n, innan han uts�gs till sovjetisk ambassad�r i Afghanistan.
Var dessa tv� blygsamma operationer upprorshandlingar, eller var de bara episoder i dubbel�maktssystemet � visserligen �verf�rda fr�n kompromissmakarnas till bolsjevikernas sp�r? Fr�gan kan kanske med fog betraktas som sofistisk, men f�r �ndam�let att kamouflera ett uppror hade det en viss betydelse. Faktum �r att till och med bev�pnade matrosers in�tr�ngande i nyhetsbyr�ns byggnad fortfarande hade ett slags halvg�ngen karakt�r: det var �nnu inte fr�ga om att inta institutionen, utan bara att uppr�tta censur �ver nyhetstele�grammen. S�ledes var �legalitetens� navelstr�ng �nda fram till kv�llen den 24 oktober inte slutgiltigt avklippt. R�relsen f�rkl�dde sig �nnu med �terstoden av dubbelmaktens tradition.
I utarbetandet av upprorsplanerna satte Smolnyj stort hopp till �stersj�matroserna som stridande detachement, vilka kombinerade prolet�r beslutsamhet med strikt milit�r tr�ning. Matrosernas ankomst till Petrograd hade i f�rv�g fastst�llts f�r att sammanfalla med sovjet�kongressen. Att kalla in �stersj�matroserna tidigare skulle ha inneburit att �ppet sl� in p� upprorets v�g. Ur detta uppstod en sv�righet som sedan v�ndes till ett dr�jsm�l.
Under kv�llen den 24 anl�nde tv� delegater fr�n Kronstadtsovjeten, bolsjeviken Flerovskij och anarkisten Jartjuk, som h�ll j�mna steg med bolsjevikerna, till Smolnyj f�r kongressen. I ett av Smolnyjs rum sprang de p� Tjudnovskij, som precis hade �terv�nt fr�n fronten, och som, anspelande p� soldaternas st�mning, talade mot uppror under den n�rmaste framtiden. �Mitt uppe i argumenterandet�, ber�ttar Flerovskij, �kom Trotskij in i rummet� Han kallade mig �t sidan och r�dde mig att omg�ende �terv�nda till Kronstadt: �H�ndelserna mognar s� snabbt att alla m�ste vara p� sida poster� � I denna barska order k�nde jag med sk�rpa det fram�skridande upprorets disciplin.� Diskussionen avslutades. Den l�ttp�verkade och hetlevrade Tjudnovskij lade sina tvivel �t sidan f�r att ta del i utarbetandet av planerna f�r striden. I h�larna p� Flerovskij och Jartjuk kom ett telefonmeddelande: �Kronstadts v�pnade styrkor skall i gryningen komma ut till f�rsvar av sovjetkongressen.�
Genom Sverdlov skickade den revolution�ra milit�rkommitt�n denna natt ett telegram till Helsingfors, till Smilga, ordf�randen i sovjeternas regionkommitt�: �Skicka f�reskrifter.� det betydde: Skicka omg�ende 1 500 utvalda �stersj�matroser, bev�pnade till t�nderna. �ven om matroserna kunde n� Petrograd f�rst n�sta dag, fanns det ingen anledning att skjuta upp milit�ra handlingar; de inre styrkorna var tillr�ckliga. Ja, och ett uppskjutande var om�jligt. Operationerna hade redan p�b�rjats. Om f�rst�rkningar skulle komma fr�n fronten f�r att hj�lpa regeringen d� skulle matroserna anl�nda i tid f�r att utdela ett slag mot dem fr�n sidan eller mot eftertruppen.
De taktiska planerna f�r huvudstadens er�vring utarbetades huvudsakligen av staben i bolsjevikernas milit�rorganisation. Officerare fr�n generalstaben skulle ha hittat m�nga fel i dem, men milit�rakademiker deltar vanligtvis inte i f�rberedandet av revolution�ra uppror. �tminstone det v�sentliga �tg�rdades. Staden delades in i milit�rdivisioner, var och en underordnad n�rmaste h�gkvarter. Vid de viktigaste punkterna koncentrerades kompanier ur det r�da gardet i samordning med intilliggande milit�renheter d�r tj�nstg�rande kompanier var vakna och beredda. M�let f�r varje enskild operation, och styrkorna f�r den, angavs i f�rv�g. Alla de som deltog i upproret fr�n toppen till botten � i detta l�g dess makt och ibland dess akillesh�l � var genomsyrade av en absolut �vertygelse att segern skulle vinnas utan f�rluster.
Huvudoperationen b�rjade klockan tv� p� morgonen. Sm� milit�ra grupper, vanligen med en k�rna av bev�pnade arbetare eller matroser under ledning av kommissarier, ockuperade samtidigt, eller i regelr�tt ordning, j�rnv�gar, elektricitetsverk, ammunitions- och livsmedels�f�rr�d, vattenverk, Dvortsovijbron, telefonstationen, riksbanken och de stora tryckerierna. Telegrafstationen och postkontoret togs �ver helt. P�litliga vakter placerades �verallt.
Mager och f�rgl�s �r f�rteckningen �ver denna oktobernatts h�ndelser. Den �r som en polis�rapport. Alla deltagare skakade av en nerv�s feber. Det fanns ingen tid att observera och notera och ingen fanns f�r att g�ra det. Den information som fl�t in till h�gkvarteret anteck�nades inte alltid och i s� fall gjordes det v�rdsl�st. Anteckningar gick f�rlorade. Senare h�g�komster var torra och inte alltid riktiga, eftersom de till st�rsta delen kom fr�n tillf�lliga m�nniskor. De arbetare, matroser och soldater som verkligen inspirerade och ledde opera�tionen, tog snart efter�t sina platser i spetsen f�r R�da Arm�ns f�rsta avdelningar och majoriteten lade ned sina liv p� inb�rdeskrigets olika sk�deplatser. I f�rs�ket att avg�ra skilda episoders f�ljd st�ter unders�karen p� en omfattande f�rvirring, som ytterligare kompliceras av tidningarnas redog�relser. Ibland f�refaller det som om det skulle vara l�ttare att er�vra Petrograd under h�sten 1917 �n att �terge processen fjorton �r senare.
Till det f�rsta kompaniet i ingenj�rsbataljonen, den starkaste och mest revolution�ra, gavs uppgiften att er�vra den n�rliggande Nikolajevskijbron. P� mindre �n en kvarts timme ockuperades stationen av starka vakter utan strid. Regeringsskvadronen avdunstade helt enkelt i m�rkret. Den ordentligt kalla natten var full av mystiska r�relser och misst�nkta ljud. Soldaterna skulle, genom att undertrycka ett skarpt larm i sina hj�rtan, samvetsgrant hejda alla f�rbipasserande, till fots eller i fordon, och unders�kte skrupul�st noggrant deras dokument. De visste inte alltid vad de skulle g�ra. De tvekade � l�t dem oftast g�. Men sj�lvf�rtroendet �kade f�r varje timme. Omkring klockan sex p� morgonen hejdade sapp�rerna tv� lastbilar med junkrar � omkring sextio man � avv�pnade dem och skickade dem till Smolnyj.
Samma ingenj�rsbataljon beordrades att skicka femtio man f�r att vakta livsmedelsaff�rerna, tjugoen f�r att vakta kraftstationen, etc. Order f�ljde p� order, �n fr�n Smolnyj och �n fr�n distriktet. Ingen kom med n�gra inv�ndningar. Enligt kommissariens rapport utf�rdes orderna �omg�ende och exakt�. Soldaternas r�relser antog en disciplin som inte setts p� l�nge. Hur skr�plig och s�nderfallen denna garnison �n var � anv�ndbar endast till j�rnskrot i milit�r bem�rkelse � uppv�cktes �ter den gamla soldatdrillen och sp�nde f�r en sista g�ng varje nerv och muskel i det nya m�lets tj�nst.
Kommissarie Uralov mottog tv� bemyndiganden: den f�rsta, att ockupera tryckeriet hos den reaktion�ra tidningen Russkaja Volja, grundad av Protopopov kort tid innan han blev Nikolaus I1:s siste inrikesminister; den andra, att f� tag p� en soldattrupp fr�n Semenovs gardesregemente, som regeringen f�r gamla tiders skull fortfarande betraktade som sitt eget. Semenovtsijsoldatema beh�vdes f�r ockupationen av ett tryckeri. Tryckeriet beh�vdes f�r att utge bolsjeviktidningen i st�rre format och med en st�rre spridning. Soldaterna hade redan lagt sig att sova. Kommissarien meddelade dem kort anledningen till hans bes�k. �Jag hade inte slutat tala n�r ett skrik med �Hurra!� steg upp fr�n alla h�ll. Soldaterna hoppade upp ur sina britsar och tr�ngdes kring mig i en t�t cirkel.� En lastbil lastad med Semenovtsijsoldater n�rmade sig tryckeriet. Arbetarna p� nattskiftet samlades snabbt i rotationspressrummet. Kommissarien f�rklarade varf�r han hade kommit. �H�r liksom i kasernerna svarade arbetarna med hurrarop. �L�nge leve sovjeterna!��, Uppdraget var utf�rt. P� ett i stora drag liknande s�tt er�vrades de andra institutionerna. Det var inte n�dv�ndigt att anv�nda v�ld eftersom det inte fanns n�got motst�nd. De upproriska massorna lyfte sina armb�gar och knuffade ut g�rdagens herrar.
Distriktets bef�lhavare rapporterade denna natt till generalh�gkvarteret och h�gkvarteret f�r den norra fronten via den milit�ra linjen: �Situationen i Petrograd �r skr�mmande. Det finns inga gatudemonstrationer eller oroligheter, utan ett reglerat er�vrande av institutioner, j�rn�v�gsstationer, �ven arresteringar p�g�r� Junkrarnas patruller ger upp utan motst�nd� Vi har inga garantier f�r att det inte kommer att g�ras f�rs�k att gripa den provisoriska regeringen.� Polkovnikov hade r�tt: de hade inga garantier f�r detta.
I milit�rkretsar gick ryktet att agenter f�r den revolution�ra milit�rkommitt�n hade stulit l�senordet f�r garnisonens vakter p� Petrogradkommendantens skrivbord. Det var inte alls om�jligt. Upproret hade m�nga v�nner bland den l�gre personalen i alla institutioner. �nd� �r denna ber�ttelse om st�lden av l�senordet uppenbarligen en legend som uppstod i fiendel�gret f�r att f�rklara den alltf�r f�r�dmjukande l�tthet med vilken de bolsjevikiska patrullerna tog staden i besittning.
En order s�ndes ut genom garnisonen fr�n Smolnyj under natten: Officerare som inte erk�nner den revolution�ra milit�rkommitt�ns auktoritet skall arresteras. Bef�len f�r m�nga rege�menten flydde p� egen hand och genomgick n�gra nerv�sa dagar i g�mst�llen. I andra enheter f�r�flyttades eller arresterades officerarna. �verallt bildades speciella revolution�ra kommitt�er eller staber och fungerade hand i hand med kommissarierna. Att detta improvi�serade bef�l inte stod s�rskilt h�gt milit�rt sett beh�ver inte p�pekas. �nd� var det p�litligt och fr�gan avgjordes h�r fr�mst i den politiska domstolen.
Det �r emellertid n�dv�ndigt att tillfoga att med all sin avsaknad av erfarenhet utvecklade staberna inom vissa enheter ett betydande milit�rt initiativ. Pavlovskijregementets kommitt� skickade ut spejare till distriktsh�gkvarteret i Petrograd f�r att ta reda p� vad som h�nde d�r. Den kemiska reservbataljonen h�ll noggrann uppsikt �ver sina rastl�sa grannar, junkrarna vid Pavlovskij- och Vladimirskolorna och studenterna i kadettk�rerna. Kemister avv�pnade d� och d� junkrar p� gatan och h�ll dem p� s� s�tt uppskr�mda. Genom att s�tta sig i f�rbindelse med soldatpersonalen i Pavlovskijskolan s�g den kemiska bataljonens stab till att nycklarna till vapnen fanns i soldaternas h�nder.
Det �r sv�rt att avg�ra antalet styrkor som var direkt engagerade i detta nattliga er�vrande av huvudstaden � och detta inte bara d�rf�r att ingen r�knade dem eller skrev ner dem, utan ocks� p� grund av operationernas karakt�r. Reserver av andra och tredje graden samman�sm�lte n�stan med garnisonen som helhet. Men det var endast tillf�lligtvis n�dv�ndigt att ha tillg�ng till reserverna. N�gra tusen r�dgardister, tv� eller tre tusen matroser � i morgon med ankomsten fr�n Kronstadt och Helsingfors kommer det att vara ungef�r det tredubbla antalet � n�gra tjog infanterikompanier: S�dana var de styrkor av f�rsta och andra ordningen med vars hj�lp upprorsm�nnen ockuperade de viktigaste regeringsinstitutionerna i huvudstaden.
Klockan 03.20 p� morgonen skickade chefen f�r krigsministeriets politiska administration, mensjeviken Sjer, f�ljande information via direktlinje till Kaukasus: �Ett m�te med den centrala exekutivkommitt�n tillsammans med delegaterna till sovjetkongressen p�g�r med en �verv�ldigande majoritet av bolsjeviker. Trotskij har erh�llit en ovation. Han har tillk�nna�givit att han hoppas p� en oblodig seger f�r upproret, eftersom makten �r i deras h�nder. Bolsjevikerna har inlett aktiva operationer. De har er�vrat Nikolajevskijbron och posterat pansarbilar d�r. Pavlovskijregementet har posterat vakter p� Miljonijgatan n�ra Vinter�palatset, stoppar alla, arresterar dem och skickar dem till Smolnyjinstitutet. De har arresterat minister Kartasjev och den provisoriska regeringens �verf�rvaltare Halperin. Den baltiska j�rnv�gsstationen �r redan i bolsjevikernas h�nder. Om fronten inte ingriper kommer regeringen att vara of�rm�gen att g�ra motst�nd med de styrkor som finns till hands.�
Exekutivkommitt�ernas gemensamma sammantr�de, som l�jtnant Sjers meddelande talar om, �ppnades i Smolnyj efter midnatt under ovanliga omst�ndigheter. Delegater till sovjet�kongressen �versv�mmade salen i egenskap av inbjudna g�ster. F�rst�rkta vaktposter ockuperade ing�ngarna och korridorerna. Skyttegravsrockar, gev�r och maskingev�r fyllde f�nstren. Exekutivkommitt�ernas medlemmar dr�nktes i denna m�ngh�vdade och fientliga massa av provinsbor. �Demokratins� h�ga organ s�g redan ut som upprorets f�nge. Ord�f�randens bekanta gestalt, Tjcheidze, var fr�nvarande. Den st�ndige talesmannen, Tsereteli, var fr�nvarande. B�da tv� hade, skr�mda av h�ndelsernas v�ndning, givit upp sina ansvars�fulla poster, �vergivit Petrograd och avrest till sitt georgiska hemland. Dan stannade kvar som ledare f�r kompromissmakarnas block. Han saknade Tjcheidzes sluga och goda lynne och likas� Tseretelis r�rande v�ltalighet. Men han �vergl�nste dem b�da i obstinat kortsynthet. Ensam i ordf�randestolen �ppnade socialistrevolution�ren Gotz sammantr�det. Dan tog till orda mitt i en total tystnad, som tycktes Suchanov likgiltig � och som f�r John Reed var �n�stan hotfull�. Talesmannens nya hobby var en ny resolution fr�n f�rparlamentet, som hade f�rs�kt mots�tta sig upproret med det bortd�ende ekot av dess egna paroller. �Det kommer att vara f�r sent om ni inte tar detta beslut i ber�kning�, skrek Dan, och f�rs�kte skr�mma bolsjevikerna med massornas oundvikliga hunger och degenerering. �Aldrig tidigare har kontrarevolutionen varit s� stark som i detta �gonblick�, sade han � dvs. natten till den 25 oktober 1917. Den uppskr�mde sm�borgaren som konfronteras med stora h�ndelser ser inget annat �n faror och hinder. Hans enda tillflykt �r alarmets patos. �I fabrikerna och kasernerna �tnjuter de svarta hundradenas press en mycket mer betydande framg�ng �n den socialistiska pressen.� Galningar leder revolutionen till ruin precis som 1905, �n�r samme Trotskij stod i spetsen f�r Petrogradsovjeten�. Men nej, utropade han, den centrala exekutivkommitt�n kommer inte att till�ta ett uppror. �Endast �ver dess d�da kropp kommer de fientliga l�gren att korsa sina bajonetter.� Skrik fr�n b�nkarna: �Ja, den har varit d�d l�nge!� Hela salen k�nde till�mpligheten i detta utrop. �ver kompromissmakeriets lik hade redan bourgeoisiens och proletariatets bajonetter korsats. Talarens r�st dr�nks i ett fientligt tumult, hans bankande i bordet �r utsiktsl�st, hans v�djanden ber�r ingen och hans hot skr�mmer ingen. F�r sent! F�r sent!
Ja, det �r ett uppror! Trotskij svarar i namn av den revolution�ra milit�rkommitt�n, bolsjevik�partiet och Petrograds arbetare och soldater, och kastar nu av de sista begr�nsningarna. Ja, massorna �r med oss och vi leder dem till angreppet! �Om ni inte mattas av kommer det inte att bli n�got inb�rdeskrig, eftersom fienden redan kapitulerar och ni kan inta platsen som herrar �ver den ryska jorden, som r�tteligen tillh�r er.� De f�rstummade medlemmarna i den centrala exekutivkommitt�n hade inte ens kraft att protestera. Fram tills nu hade Smolnyjs defensiva fraseologi trots alla fakta h�llit hoppet, en glimrande gnista av hopp, uppe hos dem. Nu sl�cktes �ven detta. I dessa djupa nattimmar reste upproret sitt huvud h�gt.
Detta sammantr�de, som var s� rikt p� episoder, avslutades klockan fyra p� morgonen. De bolsjevikiska talarna upptr�dde i talarstolen bara f�r att omedelbart �terv�nda till den revolution�ra milit�rkommitt�n, dit nyheter, som var enh�lligt f�rdelaktiga, str�mmade in fr�n stadens alla h�rn. Patrullerna p� gatorna utf�rde sitt arbete, regeringsinstitutionerna ockuperades den ena efter den andra; fienden bj�d inget motst�nd n�gonstans.
Det hade antagits att den centrala telefonv�xeln skulle vara s�rskilt v�lbef�st, men vid sju p� morgonen togs den utan strid av ett kompani fr�n Keksgolmskijregementet. Upprorsm�nnen kunde nu inte bara andas ut betr�ffande sina egna kommunikationer, utan kontrollera fiendens telefonf�rbindelser. Vinterpalatsets och det centrala h�gkvarterets apparat skars omg�ende av.
N�stan samtidigt med er�vrandet av telefonv�xeln intog en matrosavdelning fr�n maringardet, omkring fyrtio man stark, riksbankens byggnad vid Jekaterinskijkanalen. Banktj�nstemannen Ralzevitj minns att matroserna �arbetade snabbt� och omedelbart placerade vaktposter vid varje telefon f�r att sk�ra av all hj�lp fr�n utsidan. Ockupationen av byggnaden genomf�rdes �utan n�got motst�nd, trots n�rvaron av en skvadron fr�n Semenovskijregementet�. Intagandet av banken hade i viss utstr�ckning symbolisk betydelse. Partiets kadrer hade v�xt upp med den marxistiska kritiken av Pariskommunen 1871, vars ledare, vilket �r v�lk�nt, inte v�gade l�gga h�nderna p� statsbanken. �Nej, vi kommer inte att g�ra det misstaget�, hade m�nga bolsjeviker sagt sig sj�lva l�ngt innan den 25 oktober. Nyheten om intagandet av den borgerliga statens heligaste institution spreds snabbt i distriktet och uppv�ckte en varm gl�djev�g.
Under de tidiga morgontimmarna ockuperades Warszawastationen, det tryckeri som tillh�rde B�rsnytt och Dvortsovijbron under Kerenskijs egna f�nster. En kommissarie fr�n kommitt�n �verl�mnade till soldatpatrullen fr�n Volinskijregementet i Krestijf�ngelset en resolution som kr�vde befriandet av ett antal f�ngar enligt sovjetens f�rteckningar. F�ngelseadministrationen f�rs�kte f�rg�ves f� instruktioner fr�n justititieministern: han var alltf�r upptagen. De befriade bolsjevikerna, bland dem den unge Kronstadtledaren Rosjal, erh�ll omg�ende milit�ra utn�mningar.
P� morgonen f�rdes en grupp junkrar, som hade l�mnat Vinterpalatset p� en lastbil f�r att leta efter proviant och stoppats av ingenj�rerna vid Nikalojevskijstationen, till Smolnyj. Podvojskij ber�ttar f�ljande: �Trotskij sade dem att de var fria p� villkor att de gav ett l�fte att inte vidare motarbeta sovjetmakten och att de kunde bege sig tillbaka till sin skola och b�rja arbeta. De yngre, som hade v�ntat sig ett blodigt slut, var obeskrivligt �verraskade av detta.� I vilken utstr�ckning som deras omedelbara frigivning var klok, �r �nnu tvivelaktigt. Segern var �nnu inte slutligen uppn�dd. Junkrarna var fiendens huvudstyrka. � andra sidan var det, med de vacklande st�mningarna i milit�rskolorna, viktigt att genom exempel bevisa att kapitulation inf�r segrarens n�d inte skulle hota junkrarna med bestraffning. Argumenten i b�da riktningarna tycktes ungef�r likv�rdiga.
Fr�n krigsministeriet, som �nnu inte ockuperats av upprorsm�nnen, meddelade general Levitskij �ver direktledning till general Duchonin vid h�gkvarteret: �Petrogradgarnisonens trupper� har g�tt �ver till bolsjevikerna. Matroserna och en l�ttbev�pnad kryssare har kommit fr�n Kronstadt. De har s�nkt de �ppnade broarna. Hela staden �r t�ckt med vaktposter fr�n garnisonen. Men det har inte varit n�gon v�pnad demonstration. [!] Telefonv�xeln �r i garnisonens h�nder. Trupperna i Vinterpalatset f�rsvarar det bara i formell bem�rkelse, eftersom de har beslutat att inte aktivt delta. Det allm�nna intrycket �r att den provisoriska regeringen befinner sig i en fientlig stats huvudstad som har avslutat mobiliseringen men �nd� inte inlett aktiva operationer.� Vilka ov�rderliga milit�ra och politiska vittnesm�l! Visserligen f�regriper generalen h�ndelserna n�r han s�ger att matroserna har anl�nt fr�n Kronstadt: de kommer att anl�nda n�gra timmar senare. Bron s�nktes verkligen av Auroras bes�ttning. Den f�rhoppning som uttrycks mot slutet om att bolsjevikerna, �som l�nge faktiskt har varit i st�llning f�r att g�ra sig av med oss� inte kommer att v�ga komma i konflikt med den allm�nna meningen i arm�n vid fronten�, �r snarare naiv. Dessa illusioner om fronten var emellertid ungef�r allt som eftertruppens generaler, eller f�r den delen eftertruppens demokrater, hade kvar. I varje fall kommer denna bild av den provisoriska regeringen, som befinner sig i en fientlig stats huvudstad, att g� till revolutionens historia som den b�sta t�nkbara f�rklaringen av oktoberh�ndelserna.
M�ten p�gick hela tiden i Smolnyj. Agitatorer, organisat�rer, ledare fr�n fabriker, regementen och distrikt syntes till under en timme eller tv�, ibland under n�gra f� minuter, f�r att f� nyheter, kontrollera sina egna aktiviteter och �terv�nda till sin post. Utanf�r rum 18, tillh�llet f�r sovjetens bolsjevikfraktion, var det en obeskrivlig stockning. De som anl�nde f�ll ofta d�dstr�tta i s�mn redan i samlingssalen, lutade sina obeskrivligt tunga huvuden mot en vit kolonn, eller mot v�ggarna i korridorerna, med b�da armarna kring sina gev�r � eller ibland str�ckte de helt enkelt ut sig i h�gar p� det smutsiga och v�ta golvet. Lasjevitj tog emot milit�rkommissarierna och gav dem de senaste instruktionerna. I den revolution�ra milit�rkommitt�ns h�gkvarter p� den tredje v�ningen omvandlades rapporter som kom in fr�n alla h�ll till order. H�r bultar upprorets hj�rta.
Distriktscentrumen reproducerade bilden av Smolnyj i mindre skala. I Viborgdistriktet, mitt emot det r�da gardets h�gkvarter p� Samsonevskij Prospekt, skapades ett helt l�ger: gatan var fullproppad med vagnar, personbilar och lastbilar. Distriktets institutioner vimlade av be�v�pnade arbetare. Sovjeten, duman, fackf�reningarna och fabriks- och verkstads�kommitt�erna � allt i detta distrikt � tj�nade upprorets sak. I fabrikerna och kasernerna och olika institu�tioner h�nde samma sak i mindre format, liksom i hela huvudstaden: de tr�ngde ut n�gra och valde andra, br�t de sista tr�darna i de gamla banden och st�rkte de nya. De efterblivna distrikten antog resolutioner om att underordna sig den revolution�ra milit�rkommitt�n. Mensjevikerna och socialistrevolution�rerna ryggade tillbaka tillsammans med fabriks�administrationerna och truppernas bef�lsstab. Vid kontinuerliga m�ten gavs f�rsk information, stridsmodet h�lls uppe och banden f�rst�rktes. De m�nskliga massorna utkristalliserades l�ngs nya axlar; en revolution f�rverkligade sig sj�lv.
Steg f�r steg har vi i denna bok f�rs�kt f�lja oktoberupprorets utveckling: arbetarmassornas v�xande missn�je, sovjeternas �verg�ng till de bolsjevikiska fanorna, arm�ns missn�je, b�ndernas kampanj mot gods�garna, den nationella r�relsens flodv�g, de besuttna och h�rskande klassernas v�xande r�dsla och s�ndring och slutligen kampen f�r upproret inom bolsjevikpartiet. Revolutionens slutakt tycks, efter allt detta, alltf�r kort, alltf�r torr, alltf�r prosaisk � p� n�got s�tt utan samband med h�ndelsernas historiska omfattning: L�saren k�nner ett slags besvikelse. Han �r som en bergsbestigare, som, �vertygad om att huvud�sv�righeterna fortfarande �terst�r, pl�tsligt uppt�cker att han redan �r p� toppen eller s� gott som d�r. Var finns upproret? Det finns ingen bild av upproret. H�ndelserna formar sig inte till n�gon bild. En rad sm�operationer, kalkylerade och f�rberedda i f�rv�g, f�rblir �tskilda fr�n varandra i tid och rum. En enhet i tanke och m�l f�renar dem, men de f�renas inte i sj�lva kampen. Det finns inget agerande av stora m�nniskomassor. Det f�rekommer inga dramatiska sammanst�tningar med trupperna. Det finns inget av allt detta som en med historiska fakta uppfostrad fantasi f�rknippar med begreppet uppror.
Den allm�nna karakt�ren av revolutionen i huvudstaden fick Masaryk, bland m�nga andra, att senare skriva: �Oktoberrevolutionen var� allt annat �n en folklig massr�relse. Denna revolution var ett verk av ledare som arbetade ovanifr�n och bakom kulisserna.� I sj�lva verket var det fr�ga om det folkligaste massupproret i hela historien. Arbetarna beh�vde inte g� ut p� torget f�r att sammansvetsas: politiskt och moraliskt utgjorde de utan detta redan ett enda helt. Soldaterna f�rbj�ds till och med att utan till�telse l�mna sina kaserner: p� den punkten sammanf�ll den revolution�ra milit�rkommitt�ns order med Polkovnikovs order. Men dessa osynliga massor marscherade mer �n n�gonsin i takt med h�ndelserna. Fabrikerna och kasernerna f�rlorade inte f�r en enda minut kontakten med distriktsh�gkvarteret och inte heller med Smolnyj. Det r�da gardets avdelningar k�nde fabrikernas st�d bakom sig. Den soldatskvadron som �terv�nde till kasernerna fann de nya skiften beredda. Endast med tunga reserver bakom sig kunde revolution�ra avdelningar ta itu med sitt arbete med ett s�dant sj�lvf�rtroende. De skingrade regeringspatrullerna, som i f�rv�g var �vertygade om sin egen isolering, tillbakavisade sj�lva id�n om motst�nd. De borgerliga klasserna hade v�ntat sig barrikader, flammande storbr�nder, plundring och floder av blod. I sj�lva verket r�dde en tystnad, som var mer f�rf�rande �n v�rldens alla �sknedslag. Ljudl�st som en vridscen f�rsk�ts den sociala grunden, f�rde fram folkets massor och f�rde bort g�rdagens herrar till helvetets f�rg�rd.
S� tidigt som klockan tio p� morgonen den 25 oktober bed�mde Smolnyj det som m�jligt att ut�ver huvudstaden och hela landet s�nda ut ett segervisst tillk�nnagivande: �Den provi�soriska regeringen �r st�rtad. Statsmakten har �verg�tt i den revolution�ra milit�rkommitt�ns h�nder.� I viss bem�rkelse var denna f�rklaring i h�gsta grad f�r tidig. Regeringen existerade fortfarande, �tminstone inom Vinterpalatsets territorium. H�gkvarteret existerade, provinserna hade inte uttalat sig och sovjetkongressen hade �nnu inte �ppnats. Men ledarna f�r ett uppror �r inte historiker; f�r att f�rbereda h�ndelserna f�r historikerna m�ste de f�rutse dem. I huvudstaden var den revolution�ra milit�rkommitt�n helt och h�llet situationens herre. Det kunde inte finnas n�got tvivel om kongressens sanktion. Provinserna inv�ntade Petrograds initiativ. F�r att kunna komma i fullst�ndig besittning av makten var det n�dv�ndigt att handla som en makt. I en proklamation till milit�rorganisationerna vid fronten och d�rbakom uppmanade kommitt�n soldaterna att noggrant �vervaka bef�lsstabens upptr�dande, arrestera officerare som inte ansl�t sig till revolutionen och inte dra sig f�r anv�ndning av v�ld i h�ndelse av f�rs�k att kasta fientliga divisioner mot Petrograd.
Huvudkommissarien vid h�gkvarteret Stankevitj placerade sig sj�lv, efter att natten innan ha anl�nt fr�n fronten och ovillig att f�rbli helt inaktiv, i spetsen f�r ett halvt kompani ingenj�rs�studenter p� morgonen och satte ig�ng med att kasta ut bolsjevikerna fr�n telefoncentralen. Det var p� detta s�tt som junkrarna f�rst fick reda p� vem som var i besittning av telefonf�r�bindelserna. �D�r har ni ett f�red�me av energi�, utbrast officeren Sinegub, gnisslande med sina t�nder. �Men varifr�n fick de en s�dan ledning?� Matroserna som ockuperade telefon�byggnaden kunde med l�tthet ha skjutit ned junkrarna genom f�nstren. Men upprorsm�nnen f�rs�kte med alla medel att undvika blodsutgjutelser och Stankevit j hade givit strikta order om att inte �ppna eld f�rst, s� att inte junkrarna skulle bli beskyllda f�r att skjuta mot folket. Den officer som f�rde bef�let t�nkte f�r sig sj�lv: �N�r ordningen v�l �r �teruppr�ttad, vem kommer d� att pipa?� och avslutade sina meditationer med ett utrop: �F�rbannade clowner!� Detta �r en bra formel f�r officerarnas inst�llning till regeringen. P� sitt eget initiativ skickade Sinegub efter handgranater och t�ndhattar fr�n Vinterpalatset. Under tiden kom en monarkistisk l�jtnant i ordv�xling med en bolsjevikisk f�nrik vid grindarna till stationen. Liksom Homeros hj�ltar utv�xlade de kraftfulla epitet innan striden. Telefonisterna fann sig sj�lva mellan tv� eldar � �nnu s� l�nge bara av ord � och gav sina nerver fritt spelrum. Matroserna l�t dem g� hem. �Vad �r detta? Kvinnor?� �. De flydde med hysteriska skrik genom grindarna. �Den �vergivna Morskaja�, ber�ttar Sinegub, �livades pl�tsligt upp av springande och hoppande kjolar och hattar.� Matroserna lyckades p� n�got s�tt att handskas med telefonv�xelns funktioner. En pansarbil fr�n de r�da k�rde snart in p� telefonstationens g�rd utan att v�lla de skr�mda junkrarna n�gon skada. De lade � sin sida beslag p� tv� lastbilar och barrikaderade telefonstationens grindar fr�n utsidan. En andra pansarbil d�k upp fr�n Nevskijh�llet och d�refter en tredje. Allt gick ut p� man�vrer och f�rs�k att skr�mma varandra. Kampen om telefonstationen avgjordes utan dynamit: Stankevitj upph�vde bel�gringen efter att ha f�rhandlat fram fri passage f�r sina junkrar.
Vapen tj�nstg�r �nnu bara som ett yttre tecken p� makt: de anv�nds inte. P� v�gen till Vinterpalatset st�ter ett halvt kompani junkrar ihop med en matrosbes�ttning med gev�ren s�krade. Fienderna m�ter endast varandra med �gonen. Ingen sida vill strida: den ena utifr�n medvetandet om sin styrka, den andra utav svaghet. Men d�r tillf�lle erbjuds avv�pnar upprorsm�nnen � s�rskilt arbetarna � prompt fienden. Ett andra halvkompani med samma ingenj�rsjunkrar omringades av r�dgardister och soldater, avv�pnades av dem med hj�lp av pansarbilar och togs till f�nga. Men inte heller h�r blev det emellertid n�gon konflikt; junkrarna gjorde inget motst�nd. �S�ledes slutade�, s�ger dess initiativtagare � �det enda f�rs�ket, s� vitt jag vet, till aktivt motst�nd mot bolsjevikerna.� Stankevitj har naturligtvis operationer utanf�r Vinterpalatsets omr�de i �tanke.
Vid middagstid var gatorna kring Marinskijpalatset ockuperade av den revolution�ra milit�rkommitt�ns trupper. Medlemmar i f�rparlamentet samlades precis f�r ett m�te. Presidiet gjorde ett f�rs�k att f� de senaste nyheterna; deras hum�r sj�nk n�r de fick reda p� att palatsets telefoner hade skurits av. �ldrer�det sammantr�dde f�r att besluta om vad som skulle g�ras. Deputeradena mumlade under tiden i h�rnen. Avksentiev erbj�d tr�st: Kerenskij har begivit sig till fronten och kommer att vara tillbaka snart och ordna allt. En pansarbil k�rde upp vid ing�ngen. Soldater ur Litovskij- och Keksgolmskijregementena och matroser ur maringardet tog sig in i byggnaden, st�llde sig p� led i trappan och ockuperade den f�rsta salen. Detachementets bef�lhavare f�reslog deputeradena att de skulle l�mna palatset omg�ende. �Det gjorde ett skr�mmande intryck�, vittnar Nabokov. F�rparlamentets med�lemmar beslutade att skingra sig, �tempor�rt uppskjutande sina aktiviteter.� Fyrtio�tta h�ger�ledam�ter r�stade emot att underkasta sig �vermakten, alldeles uppenbart medvetna om att de skulle vara i minoritet. Deputeradena klev fredligt ned f�r den magnifika trappan mellan tv� rader med gev�r. Ett �gonvittne gav ett vittnesm�l: �i allt detta fanns inget f�rs�k att dramatisera.� �Vanliga, meningsl�sa, tr�gt�nkta, illvilliga fysionomier�, skriver den liberale patrioten Nabokov om dessa ryska soldater och matroser. Nere vid ing�ngen inspekterade soldaterna deras papper och sl�ppte igenom alla. �En utsortering av ledam�ter och en del arresteringar hade v�ntats�, skriver Miljukov, som sj�lv sl�pptes ut med de andra. �Men det revolution�ra h�gkvarteret hade annat att bekymra sig om.� Det var inte bara det. Den revolution�ra staben hade liten erfarenhet. Instruktionerna l�d: Arrestera medlemmar av regeringen om de p�tr�ffas. Men ingen p�tr�ffades. Ledam�terna i f�rparlamentet sl�pptes fria, av vilka en del snart blev organisat�rer av inb�rdeskriget.
Denna parlamentariska hybrid, som avslutade sin tillvaro tolv timmar f�re den provisoriska regeringen, hade funnits till under arton dagar. Detta var intervallen mellan bolsjevikernas tillbakadragande fr�n Marinskijpalatset till gatan och de v�pnade gatustyrkornas intr�de i Marinskijpalatset� Av alla de parodier p� folklig representation som historien �r s� rik p�, �r detta, den ryska republikens r�d, kanske det mest absurda.
Efter att ha l�mnat den olycksaliga byggnaden, begav sig oktobristen Sjidlovskij f�r att promenera genom staden f�r att se striderna � eftersom dessa gentlem�n trodde att folket skulle resa sig till deras f�rsvar. Men inga strider kunde ses. I st�llet skrattade, enligt Sjidlovskij, allm�nheten p� gatorna � dvs. den utvalda skaran l�ngs Nevskij Prospekt till sista man. �Har ni h�rt det? Bolsjevikerna har gripit makten. Ja, ja, det kommer inte att vara mer �n tre dagar. Ha ha ha!� Sjidlovskij beslutade sig f�r att stanna kvar i huvudstaden �under den period som det allm�nna ryktet angav f�r bolsjevikernas styre�.
Allm�nheten p� Nevskij hade f�rst b�rjat skratta, b�r det kanske p�pekas, fram mot kv�llen. P� morgonen hade en s�dan larmst�mning �verv�gt att knappast n�gon i de borgerliga distrikten �ver huvud taget v�gade bege sig ut p� gatorna. Omkring klockan nio sprang journalisten Knizjnik ut p� Kameno�strovskij Prospekt p� jakt efter tidningar, men kunde inte hitta n�gra st�nd. I en liten grupp medborgare fick han veta att bolsjevikerna hade ockuperat telefonstationen, telegrafen och banken under natten. En soldatpatrull lyssnade till dem och bad dem att inte v�snas s�. �Men �ven d�rf�rutan var alla ovanligt undergivna.� Bev�pnade arbetaravdelningar gick f�rbi. Sp�rvagnarna gick som vanligt � dvs. l�ngsamt. �Det lilla antalet f�rbipasserande gjorde mig betryckt�, skriver Knizjnik om Nevskij. Mat kunde f�s p� restaurangerna, men f�r det mesta i de bakre rummen. Vid middagstid dundrade kanonen fr�n murarna p� Peterpaulf�stningen, nu tryggt ockuperad av bolsjevikerna, varken ljudligare eller v�nligare �n vanligt. Murarna och staketen var �verklistrade med proklamationer som varnade f�r uppror, men andra proklamationer som tillk�nnagav upprorets seger var redan p� v�g. Det fanns �nnu ingen tid f�r att klistra upp dem; de kastades ut fr�n bilar. Precis komna ur tryckpressen luktade dessa flygblad av f�rg som fr�n h�ndelserna sj�lva.
Kompanier ur det r�da gardet hade kommit fram fr�n sina distrikt. Arbetaren med ett gev�r, bajonetten ovanf�r hatten eller kepsen, gev�rsremmen ovanp� en civil rock � det �r den karakt�ristiska bilden av den 25 oktober. F�rsiktigt och fortfarande blygt inf�rde den bev�pnade arbetaren ordning i den huvudstad som han er�vrat.
Gatornas lugn ingav stillhet i hj�rtat. K�lkborgarna b�rjade smyga ut fr�n sina hus. Fram mot kv�llen k�nde de sig mindre �ngsliga �n under de f�reg�ende dagarna. Aktiviteten hade visserligen upph�rt i regerings- och samh�llsinstitutionerna men m�nga aff�rer f�rblev �ppna. Andra var st�ngda av �verdriven f�rsiktighet snarare �n n�dv�ndighet. Kan detta vara ett uppror? Ser ett uppror ut s� h�r? Februarivakterna har bara ersatts med dem fr�n oktober.
Fram emot kv�llen var Nevskij till och med fullare �n vanligt av denna allm�nhet, som gav bolsjevikerna tre dagar att existera. Soldaterna i Pavlovskijregementet hade redan, �ven om deras patruller f�rst�rkts med pansarbilar och till och med luftv�rnskanoner, upph�rt att inge skr�ck. Visserligen p�gick n�got allvarligt kring Vinterpalatset och man fick inte komma igenom d�r, men �nd� kunde inte ett uppror g�rna vara helt koncentrerat till Vinterpalatsets torg. En amerikansk journalist s�g gamla m�n i dyra p�lsrockar som skakade sina behand�ska�de knytn�var mot Pavlovtsijsoldaterna och vackert kl�dda kvinnor som skrikande skymfade dem rakt i ansiktet. �Soldaterna argumenterade svagt med f�rl�gna grin.� De k�nde sig uppenbarligen bortkomna d�r p� det eleganta Nevskij, som �nnu inte omvandlats till �25 oktoberprospektet�.
Claude Arret, den officielle franske journalisten i Petrograd, var uppriktigt �verraskad att dessa absurda ryssar inte alls skulle g�ra revolution p� det s�tt som han hade l�st om i de gamla b�ckerna. �Staden �r tyst.� Han ringer upp sina v�nner p� telefon, tar emot bes�kare och l�mnar huset vid middagstid. Soldaterna som blockerar hans v�g p� Mojkagatan marscherar i perfekt ordning, �som under den gamla regimen�. Det finns otaliga patruller p� Miljonijgatan. Det f�rekommer inget skjutande n�gonstans. Det ofantliga torget framf�r Vinterpalatset �r �nnu vid denna middagstimme n�stan tomt. Det finns patruller p� Morskaja och Nevskij. Soldaterna f�r sig i milit�r stil och �r oklanderligt kl�dda. Vid f�rsta �gonkastet tycks det s�kert att detta �r regeringstrupper. P� Marinskijtorget, varifr�n Anet har f�r avsikt att ta sig in i f�rparlamentet, stoppas han av soldater och matroser. �Ytterst artiga, kan jag f�rs�kra.� Tv� g�ngar som leder fram till palatset �r barrikaderade med bilar och vagnar � och �ven h�r en pansarbil. Alla tillh�r Smolnyj. Den revolution�ra milit�rkommitt�n har skickat ut patruller �ver staden, satt ut vaktposter, uppl�st f�rparlamentet, tagit kommando �ver huvudstaden och d�r uppr�ttat ett tillst�nd av ordning, �som inte setts sedan revolutionen b�rjade�. P� kv�llen informerar portvakterskan sin franska hyresg�st att telefonnummer har skickats �ver fr�n sovjeth�gkvarteret, genom vilka han n�r som helst kan kalla p� milit�r hj�lp i fall av angrepp, misst�nkta husunders�kningar etc. �Faktum �r att de aldrig vaktade oss b�ttre.�
Klockan 02.35 p� eftermiddagen � de utl�ndska journalisterna tittade p� sina klockor, de ryska var alltf�r upptagna � �ppnades ett extrasammantr�de i Petrogradsovjeten med en rapport av Trotskij, som i den revolution�ra milit�rkommitt�ns namn tillk�nnagav att den provisoriska regeringen inte l�ngre existerade. �De sade oss att ett uppror skulle dr�nka revolutionen i floder av blod� Vi k�nner inte till en enda skada.� Det finns inget exempel i historien p� en revolution�r r�relse som innefattade s� gigantiska massor och som var s� oblodig. �Vinterpalatset �r �nnu inte taget, men dess �de kommer att avg�ras under loppet av de n�rmaste fem minuterna.� De f�ljande tolv timmarna skulle visa att denna f�ruts�gelse var f�r optimistisk.
Trotskij sade: �Trupper har f�rts mot Petrograd fr�n fronten; det �r n�dv�ndigt att omg�ende skicka sovjetkommissarier till fronten och ut �ver landet f�r att g�ra det k�nt att revolutionen har �gt rum.� R�ster fr�n den lilla h�gersektorn: �Ni f�regriper sovjetkongressens vilja.� Talaren svarade: �Kongressens vilja har f�regripits av det kolossala faktumet av Petrograd�arbetarnas och -soldaternas uppror. Det �terst�r nu bara att utveckla v�r seger.�
Lenin, som h�r framtr�dde offentligt f�r f�rsta g�ngen efter att ha kommit fram ur under�jorden, beskrev kortfattat revolutionens program: Att bryta upp den gamla regeringsapparaten, att skapa ett nytt administrativt system genom sovjeterna, att vidta �tg�rder f�r krigets omedelbara avslutande genom att lita till revolution�ra r�relser i andra l�nder, att avskaffa gods�garnas r�tt till egendom och s�ledes vinna b�ndernas f�rtroende och att uppr�tta arbetarkontroll �ver produktionen. �Den tredje ryska revolutionen�, sade han, �m�ste i slut�nden leda till socialismens seger.�
Kerenskij var ytterst upphetsad n�r han m�tte Stankevitj med sin rapport fr�n fronten. Han hade just �terv�nt fr�n ett m�te med republikens r�d d�r bolsjevikernas uppror slutgiltigt hade avsl�jats. � Uppror? Vet ni inte att ett v�pnat uppror �ger rum? � Stankevitj skrattade: Varf�r? Gatorna �r alldeles lugna; det �r v�l i alla fall inte s� ett uppror borde se ut? Hur som helst m�ste vi dock g�ra ett slut p� dessa eviga st�rningar. � Kerenskij inst�mde hj�rtligt i detta; han v�ntade bara p� f�rparlamentets resolution.
Vid nio p� kv�llen samlades regeringen i Vinterpalatsets malakitkammare f�r att utarbeta metoder f�r en �best�md och slutgiltig likvidering� av bolsjevikerna. Stankevitj hade �terv�nt fr�n Marinskijpalatset, dit han hade skickats f�r att skynda p� saker och ting, och rapporterade indignerat antagandet av resolutionen med endast halvt f�rtroende. F�rparlamentets resolution f�reslog inte ens att man skulle anf�rtro regeringen kampen mot upproret, utan en speciell kommission f�r offentlig s�kerhet. Kerenskij tillk�nnagav med hetta att han under dessa omst�ndigheter �inte skulle stanna kvar en minut som regerings�verhuvud�. Kompromiss�ledarna kallades omedelbart till palatset per telefon. M�jligheten av Kerenskijs avg�ng f�rv�nade dem inte mindre �n vad deras resolution hade f�rv�nat Kerenskij. Avksentiev lade fram deras urs�kter: De hade, f�rst�r ni, uppfattat resolutionen �som rent teoretisk och tillf�llig och hade inte trott att den skulle leda till praktiska steg.� Dessutom s�g de nu sj�lva att resolutionen �kanske inte var helt lyckad i ordvalet�. Dessa m�nniskor missade aldrig ett tillf�lle att visa vad de var v�rda.
Detta nattliga samtal mellan de demokratiska ledarna och statens �verhuvud ter sig absolut otroligt mot bakgrund av det p�g�ende upproret. Dan, en av februariregimens huvudsakliga d�dgr�vare, kr�vde att regeringen omedelbart under natten skulle tapetsera staden med affischer som tillk�nnagav att den hade f�reslagit de allierade omedelbara fredsf�rhandlingar. Kerenskij meddelade att regeringen inte hade anv�ndning f�r s�dana r�d. Det �r fullt m�jligt att tro att regeringen skulle ha f�redragit en ordentlig division, men Dan kunde inte erbjuda n�gon. Kerenskij f�rs�kte naturligtvis l�mpa �ver ansvaret f�r upproret p� sina samtals�partners. Dan svarade att regeringen �verdrev h�ndelserna under inflytande av sin �reaktion�ra stab�. Hur som helst fanns det ingen anledning att avg�: Den otrevliga resolutionen hade varit n�dv�ndig f�r att bryta massornas st�mningar. Bolsjevikerna kommer att bli tvungna att uppl�sa sitt h�gkvarter, �inte senare �n i morgon�, om regeringen f�ljer Dans f�rslag. �I just detta �gonblick�, till�gger Kerenskij, med befogad ironi i beskrivningen av denna konversation, �ockuperade det r�da gardet regeringsbyggnaderna en efter en.�
Denna s� betydelsefulla konferens med hans v�nsterv�nner hade knappast slutat n�r Kerenskijs v�nner fr�n h�gern upptr�dde i form av en delegation fr�n kosacktruppernas r�d. Officerarna l�tsades att de tre kosackregementenas upptr�dande i Petrograd var beroende av deras vilja och framst�llde villkor inf�r Kerenskij som var diametralt motsatta Dans villkor: inga eftergifter till sovjeterna, den h�r g�ngen m�ste uppg�relsen med bolsjevikerna slutf�ras och inte handhas som i juli n�r kosackerna led i on�dan. Kerenskij �nskade inget hellre och lovade allt de �nskade och bad sina samtalspartners om urs�kt f�r det faktum att han fram tills nu, av h�nsyn till f�rsiktigheten, inte hade arresterat deputeradesovjetens ordf�rande Trotskij. Delegaterna avl�gsnade sig och f�rs�krade honom att kosackerna skulle g�ra sin plikt. En order utf�rdades fr�n h�gkvarteret till kosackregementet: �I namn av friheten, v�rt hemlands �ra och storhet, kom till den centrala exekutivkommitt�ns och den provisoriska regeringens hj�lp och r�dda Ryssland fr�n ruin.� Den tr�ngsynta regering, som s� svartsjukt hade f�rsvarat sitt oberoende fr�n den centrala exekutivkommitt�n, tvingades i farans stund att �dmjukt g�mma sig bakom ryggen p� kommitt�n. B�nfallande bef�l skickades ocks� till milit�r�skolorna i Petrograd och omgivningarna. J�rnv�garna instruerades �att f�re alla andra t�g skicka iv�g echelonger med trupper p� v�g mot Petrograd fr�n fronten, och om n�dv�ndigt avbryta passagerartrafiken.�
N�r regeringen skingrades klockan tv� p� morgonen, efter att ha gjort allt den kunde, stannade bara hans viceminister, den liberale Moskvak�pmannen Konovalov, tillsammans med Kerenskij i palatset. Bef�lhavaren f�r distriktet Polkovnikov kom till dem med ett f�rslag om att med hj�lp av lojala soldater organisera en omedelbar expedition f�r att inta Smolnyj. Kerenskij accepterade utan tvekan denna beundransv�rda plan, men av bef�lhavarens ord var det absolut om�jligt att f�rst� exakt vilka styrkor som han r�knade med. F�rst nu ins�g Kerenskij, enligt sin egen bek�nnelse, att Polkovnikovs rapporter under de senaste tio eller tolv dagarna om hans totala beredskap f�r kampen mot bolsjevikerna var �grundade p� absolut ingenting�. Som om Kerenskij inte hade n�gra andra k�llor f�r bed�mning av den politiska och milit�ra situationen f�rutom sekreterarrapporter fr�n denne mediokre �verste, som han � ingen vet varf�r � hade st�llt i spetsen f�r distriktet. Under regerings�verhuvudets pl�gsamma meditationer kom stadsregeringens kommissarie Rogovskij med en rad med�delanden: Ett antal skepp ur �stersj�flottan har i slagordning g�tt in i Neva, n�gra av dem har kommit s� l�ngt som Nikolajevskijbron och ockuperat den och avdelningar med upprorsm�n framskrider mot Dvortsovijbron. Rogovskij riktade Kerenskijs s�rskilda uppm�rksamhet p� den omst�ndigheten att �bolsjevikerna utf�r sin plan i fullst�ndig ordning och m�ter ingen�stans det minsta motst�nd fr�n regeringstrupperna�. Exakt vilka trupper som avs�gs med ordet �regering� stod hur som helst inte riktigt klart av mannens rapport.
Kerenskij och Konovalov skyndade fr�n palatset till h�gkvarteret: �Vi f�r inte f�rlora en minut till�, skrek de. Den imponerande r�da byggnaden var br�ddfull av officerare. De hade inte kommit hit f�r sina truppers skull, utan f�r att g�mma sig undan dem. �Civila som �r obekanta f�r alla stack ocks� in n�san i denna milit�ra folksamling.� En ny rapport fr�n Polkovnikov �vertygade slutligen Kerenskij om att det var om�jligt att lita p� bef�lhavaren eller hans officerare. Regerings�verhuvudet beslutade att kring sin egen person samla �alla de som �r lojala mot sin plikt�. N�r Kerenskij erinrade sig att han var medlem i ett parti � som andra f�rst p� sin d�dsb�dd erinrar sig kyrkan � ringde han upp socialistrevolution�rerna p� telefon och beg�rde att de omedelbart skulle skicka stridande kompanier. Innan denna ov�ntade appell till partiets v�pnade styrkor emellertid gav n�got resultat � f�rutsatt att den �ver huvud taget kunde g�ra det � skulle det oundvikligen, som Miljukov s�ger, �st�ta bort alla element ur h�gerflygeln fr�n Kerenskij, som �ven det f�rutan var tillr�ckligt ov�nliga.� Kerenskijs isolering, tydligt avsl�jad redan under Kornilovupproret, antog h�r en �desdigrare form. �Den nattens l�nga timmar sl�pade sig kvalfullt fram�, s�ger Kerenskij och upprepar sin sj�lvbiografiska fras.
F�rst�rkningar anl�nde inte n�gonstans ifr�n. Kosackerna h�ll m�ten. Representanter f�r regementena sade att de i allm�nhet kunde ge sig ut � varf�r inte? � men f�r detta var det n�dv�ndigt att ha maskingev�r, pansarbilar och framf�r allt infanteri. Kerenskij lovade dem utan vidare pansarbilar, som var redo att �verge honom, och infanteri, som han inte hade. Till svar sade man att regementena snart skulle avg�ra alla fr�gor och �b�rja sadla h�starna�. Socialistrevolution�rernas stridande styrkor gav inget livstecken ifr�n sig. Fanns de verkligen fortfarande kvar? Var gick egentligen gr�nsen mellan det verkliga och det sp�klika? Officerarna som samlats i h�gkvarteret intog en �alltmer utmanande� inst�llning till �ver�bef�lhavaren och regerings�verhuvudet. Kerenskij f�rs�krar till och med att det f�rekom tal bland officerarna om att arrestera honom. H�gkvarterets byggnad var som tidigare obevakad. Officiella underhandlingar f�rdes inf�r fr�mlingar i intervallerna mellan upphetsade privatsamtal. St�mningen av hoppl�shet och s�nderfall tr�ngde igenom fr�n h�gkvarteret och in i Vinterpalatset. Junkrarna b�rjade bli nerv�sa. Pansarbilsbes�ttningarna blev upphetsade. Det finns inget st�d underifr�n och inget �verhuvud ovanf�r. Kan n�got annat �n underg�ng f�lja under s�dana f�rh�llanden?
Klockan fem p� morgonen kallade Kerenskij generaldirekt�ren f�r krigsministeriet Manikovskij till h�gkvarteret. Vid Troitskijbron stoppades general Manikovskij av patrullerande soldater och togs till Pavlovskijregementets kaserner, men efter en kort f�rklaring sl�pps han fri. Generalen �vertygade dem, kan vi anta, om att hans arrestering skulle kunna rubba hela den administrativa mekanismen och tillfoga soldaterna vid fronten skada. Ungef�r vid samma tid stoppades Stankevitjs bil n�ra Vinterpalatset, men regements�kommitt�n sl�ppte honom ocks�. �De var upprorsm�n�, ber�ttar Stankevitj, �men de upptr�dde mycket obeslutsamt. Jag telegraferade om det fr�n mitt hus till Vinterpalatset, men erh�ll lugnande f�rs�kringar att det hade varit ett misstag.� Det verkliga misstaget var frisl�ppandet av Stankevitj. Om n�gra timmar kommer han, som vi vet, att f�rs�ka ta telefonstationen fr�n bolsjevikerna.
Kerenskij beg�rde omedelbart att lojala regementen skulle s�ndas fr�n h�gkvarteret i Moghiliev och staben f�r den norra fronten i Pskov. Duchonin f�rs�krade honom �ver den tr�dl�sa att alla �tg�rder hade vidtagits f�r att s�nda trupper till Petrograd och att vissa enheter redan borde anl�nda. Enheterna anl�nde dock inte. Kosackerna h�ll fortfarande p� att �sadla h�starna�. Situationen i staden blev timme f�r timme allt s�mre. N�r Kerenskij och Konovalov �terv�nde till palatset f�r att vila litet �verl�mnade en kurir ett br�dskande meddelande: Alla palatstelefonerna var avskurna och Dvortsovijbron, under Kerenskijs egna f�nster, var ockuperad av vaktande soldater. Torget framf�r Vinterpalatset f�rblev som tidigare �vergivet. �Av kosackerna syntes inte ett sp�r.� Kerenskij rusade �ter �ver till h�gkvarteret, men �ven h�r fick han obehagliga nyheter. Junkrarna hade mottagit en beg�ran fr�n bolsjevikerna att de skulle �verge palatset och var mycket upphetsade. Pansarbilarna hade orderv�grat och ol�mpligt uppvisat �f�rlusten� av vissa betydelsefulla enheter. Det fanns �nnu inget nytt om echelongerna fr�n fronten. De n�rmaste infarterna till palatset och h�gkvarteret var fullst�ndigt obevakade. Om bolsjevikerna �nnu inte hade tr�ngt s� l�ngt, var det bara p� grund av brist p� information. Byggnaden, som var br�ddfull med officerare sedan kv�llen, hade snabbt utrymts. Alla r�ddade sig p� sitt eget s�tt. En delegation fr�n junkrarna framtr�dde. De var beredda att g�ra sin plikt i framtiden �bara om det finns hopp om anl�ndandet av n�got slags f�rst�rkningar�. F�rst�rkningar var dock precis det som saknades.
Kerenskij kallade i all hast sina ministrar till h�gkvarteret. Majoriteten av dem hade inga bilar. Dessa viktiga fortskaffningsmedel, som ger ett nytt tempo �t moderna uppror, hade antingen er�vrats av bolsjevikerna eller avskurits fr�n ministrarna av kedjor med upprorsm�n. Bara Kisjkin anl�nde och n�got senare Maljantovitj. Vad skulle regeringens �verhuvud g�ra? Ge sig ut med en g�ng och m�ta echelongerna och f�ra fram dem oavsett vilka hindren kunde vara. Ingen kunde t�nka ut n�got annat.
Kerenskij beordrade fram sin �magnifika �ppna turistvagn�. H�r intr�dde en ny faktor i h�ndelsernas kedja och demonstrerade den of�rst�rbara solidaritet som i v�tt och torrt f�renade ententens regeringar. �P� vilket s�tt vet jag inte, men nyheten om min avf�rd hade n�tt de allierade ambassaderna.� Storbritanniens och F�renta staternas representanter hade omedelbart uttryckt �nskan att �en amerikansk flagga skulle medf�ras� n�r regeringens �verhuvud gjorde sin avf�rd fr�n huvudstaden. Kerenskij sj�lv ans�g f�rslaget �verdrivet och var till och med f�rl�gen men godtog det som ett uttryck f�r de allierades solidaritet.
Den amerikanske ambassad�ren David Francis ger en annorlunda redog�relse � inte s� lik en julber�ttelse. Enligt honom f�ljde en bil som inneh�ll en rysk officer den amerikanska bilen till ambassaden och officeren beg�rde att de skulle �verl�mna ambassadbilen till Kerenskij f�r en resa till fronten. Efter en gemensam �verl�ggning kom ambassadens tj�nstem�n fram till slutsatsen, att eftersom bilen redan praktiskt taget hade �tillgripits� � vilket inte alls var sant � �terstod inget annat �n att b�ja sig f�r omst�ndigheterna. Den ryske officeren v�grade � trots, s�ger de, protester fr�n de diplomatiska gentlem�nnen � att ta bort den amerikanska flaggan. Inte att undra p�: det var bara detta f�rgglada tygstycke som gjorde bilen okr�nkbar. Francis godk�nde ambassadtj�nstem�nnens handlande, men sade �t dem �att inte s�ga n�got till n�gon om det�.
Genom att st�lla dessa tv� vittnesm�l i motsats till varandra, vilka sammanfaller med sanningslinjen i olika vinklar, kan en tillr�ckligt klar bild b�rja framtr�da. Det var naturligtvis inte de allierade som p�tvingade Kerenskij bilen, utan han sj�lv som beg�rde den: men eftersom diplomater �r tvungna att visa en viss v�rdnad f�r hyckleriet med icke inblandning i inre angel�genheter, kom man �verens om att bilen hade �tillgripits� och att ambassaden hade protesterat mot missbruket av flaggan. Efter att denna delikata sak hade ordnats, tog Kerenskij plats i sin egen bil; den amerikanska bilen f�ljde efter som reserv. �Det beh�ver inte s�gas�, s�ger Kerenskij vidare, �att hela gatan � b�de f�rbipasserande och soldater � omedelbart k�nde igen mig. Jag h�lsade som vanligt lite v�rdsl�st och med ett s�kert leende.� Vilken oj�mf�rlig bild! V�rdsl�st och leende � s� passerade februariregimen in i skuggornas rike. Vid stadsportarna stod �verallt vakter och patruller med bev�pnade arbetare. Vid �synen av den vansinnigt framflygande bilen rusade r�dgardisterna ut p� v�gen men v�gade inte riskera att skjuta. I allm�nhet undveks fortfarande skjutande. Kanske h�ll ocks� den lilla amerikanska flaggan dem tillbaka. Bilarna rusade framg�ngsrikt vidare.
Inneb�r detta att det inte finns n�gra trupper i Petrograd som �r beredda att f�rsvara den provisoriska regeringen? fr�gade den f�rbluffade Maljantovitj, som fram till detta �gonblick hade vistats i lagens rike med dess eviga sanningar. Jag vet ingenting, svarade Konovalov, och ryckte p� axlarna. Det ser ganska illa ut, tillade han. Var �r dessa trupper som �r p� v�g?, framh�rdade Maljantovitj. En cykelbataljon, tycks det. Ministern suckade. Det fanns 200 000 soldater i Petrograd med omgivningar. Det stod illa till med regimen om regeringens �verhuvud var tvungen att ge sig av med en amerikansk flagga d�r bak f�r att m�ta en cykelbataljon.
Ministrarna skulle ha suckat djupare om de hade vetat att denna tredje cykelbataljon, som skickats fr�n fronten, hade stannat vid Peredolskaja och telegraferat till Petrogradsovjeten f�r att f� veta f�r vilket �ndam�l den hade efterskickats. Den revolution�ra milit�rkommitt�n telegraferade en broderlig h�lsning till bataljonen och bad dem att omedelbart s�nda sina representanter. Myndigheterna s�kte och fann inte cykelm�nnen, vars delegater anl�nde till Smolnyj samma dag.
I de prelimin�ra ber�kningarna hade f�rslaget varit att ockupera Vinterpalatset natten den 25 oktober, samtidigt med huvudstadens andra kommandocentra. En s�rskild trio hade redan bildats s� tidigt som den 23 oktober f�r att ta ledningen i intagandet av palatset, med Podvojskij och Antonov som centralfigurer. Ingenj�ren Sadovskij, en man i milit�rtj�nst, inkluderades som den tredje, men f�ll snart bort och var upptagen med garnisonens angel�genheter. Han ersattes av Tjudnovskij, som hade kommit med Trotskij i maj fr�n interneringsl�gret i Kanada och tillbringat tre m�nader vid fronten som soldat. Lasjevitj spelade ocks� en viktig roll i operationerna � en gammal bolsjevik som hade tj�nstgjort tillr�ckligt l�nge i arm�n f�r att bli underofficer. Tre �r senare mindes Sadovskij hur Podvojskij och Tjudnovskij gr�lade ursinnigt i hans lilla rum i Smolnyj �ver Petrogradkartan och den b�sta formen av aktion mot palatset. Det best�mdes slutligen att omringa palats�omr�det med en obruten oval vars l�ngre axel skulle vara Nevas kaj. P� flodsidan skulle cirkeln slutas av Peterpaulf�stningen, Aurora och andra skepp som inkallats fr�n Kronstadt och marinen. F�r att hindra eller lamsl� f�rs�k att sl� mot eftertruppen med kosacker och junkeravdelningar beslutades att uppr�tta ett imponerande flankf�rsvar best�ende av revolution�ra enheter.
Planen i sin helhet var f�r tung och komplicerad f�r det problem som den avs�g att l�sa. Den tid som avsatts f�r f�rberedelser visade sig otillr�cklig. Sm�rre brister i samordningen och f�rsumligheter kom i dagen vid varje steg, vilket kunde f�rv�ntas. P� ett st�lle var riktningen felaktigt angiven, p� ett annat kom ledare sent, efter att ha missf�rst�tt instruktionerna, p� ett tredje fick de v�nta p� en r�ddande pansarbil. F�r att kalla ut milit�renheterna, f�rena dem med de r�da gardena, inta stridspositionerna, f�rs�kra sig om kommunikationerna mellan dem alla och med h�gkvarteret � allt detta kr�vde bra m�nga fler timmar �n vad de gr�lande ledarna �ver sin Petrogradkarta hade f�rest�llt sig.
N�r den revolution�ra milit�rkommitt�n omkring klockan tio p� morgonen tillk�nnagav att regeringen var st�rtad, var �nnu inte omfattningen av denna f�rsening klar ens f�r dem som stod i direkt ledning f�r operationen. Podvojskij hade utlovat palatsets fall �inte senare �n klockan tolv�. Fram till dess hade allting g�tt s� lugnt p� den milit�ra sidan att ingen hade n�gon anledning att ifr�gas�tta klockslaget. Men vid tolv visade det sig att den bel�grande styrkan �nnu inte var fulltalig. Kronstadtm�nnen hade inte anl�nt, och under tiden hade f�rsvaret av palatset f�rst�rkts. Denna tidsf�rlust n�dv�ndiggjorde, vilket n�stan alltid �r fallet, nya f�rseningar. Under br�dskande tryck fr�n kommitt�n fastst�lldes nu intagandet av palatset till klockan tre � och denna g�ng �slutgiltigt�. Den revolution�ra milit�rkommitt�ns talesman, som r�knade med detta nya beslut, uttryckte till sovjetens sammantr�de p� eftermiddagen f�rhoppningen att Vinterpalatsets fall skulle vara en fr�ga om de n�rmaste minuterna. Men ytterligare en timme gick och medf�rde inget avg�rande. Podvojskij befann sig sj�lv i ett tillst�nd av upphetsning och f�rs�krade p� telefon att klockan sex skulle palatset tas oavsett vad det skulle kosta. Hans forna sj�lvf�rtroende saknades emellertid. Klockan slog verkligen sex och uppl�sningen hade inte b�rjat. Utom sig av Smolnyjs entr�genhet v�grade Podvojskij och Antonov nu att fastst�lla n�got klockslag alls. Det orsakade allvarlig oro. Politiskt ans�gs det n�dv�ndigt att hela huvudstaden skulle vara i h�nderna p� den revolution�ra milit�rkommitt�n i det �gonblick som kongressen �ppnades. Det var f�r att f�renkla uppgiften att handskas med oppositionen p� kongressen och st�lla dem inf�r fullbordat faktum. Under tiden hade det klockslag som utsatts f�r kongressens �ppnande slagit, skjutits upp, slagit igen och Vinterpalatset h�ll fortfarande st�nd. S�ledes blev palatsets intagande, tack vare f�rseningen, upprorets centrala problem under inte mindre �n tolv timmar.
Operationens huvudstab f�rblev i Smolnyj, d�r Lasjevitj h�ll tr�darna i sina h�nder. F�lth�g�kvarteret fanns i Peterpaulf�stningen, d�r Blagonravov var ansvarig. Det fanns tre under�ordnade h�gkvarter, ett p� Aurora, ytterligare ett i Pavlovskijregementets kaserner och ett annat i matrosernas kaserner. P� aktionsf�ltet var Podvojskij och Antonov ledarna � uppenbart utan n�gon klar prioritetsordning.
I generalstabens h�gkvarter b�jde sig ocks� en trio �ver kartan: distriktets bef�lhavare �verste Polkovnikov, chefen f�r hans stab general Bagratuni och general Alexejev, som var s�rskilt inbjuden som ansedd auktoritet. Trots denna v�l kvalificerade bef�lsstab var f�rsvarets planer oj�mf�rligt mindre best�mda �n anfallets. Det �r sant att upprorets oerfarna marskalkar inte visste hur de skulle koncentrera sina styrkor snabbt och utdela ett punktslag. Men styrkorna fanns d�r. F�rsvarets marskalkar hade dunkla f�rhoppningar i st�llet f�r styrkor: kanske kosackerna kommer att best�mma sig, kanske lojala enheter kommer att hittas i grann�garnisonen, kanske Kerenskij kommer att f�ra med sig trupper fr�n fronten. Polkovnikovs k�nslor �r k�nda fr�n hans nattelegram till h�gkvarteret: han trodde att spelet var slut. Alexejev, som var mindre ben�gen f�r optimism, �vergav snart det ruttna skeppet.
Delegater fr�n milit�rskolorna f�rdes till h�gkvarteret f�r att uppr�tth�lla kontakten och ett f�rs�k gjordes att h�ja deras hum�r med f�rs�kringar om att trupper snart skulle anl�nda fr�n Gatjina, Tsarskoje och fronten. Emellertid trodde de inte s�rskilt mycket p� dessa dimmiga l�ften och ett deprimerande rykte b�rjade smyga sig genom skolorna: �Det r�der panik i h�gkvarteret, ingen g�r n�got.� S� var det ocks�. Kosackofficerare, som kom till h�gkvarteret f�r att f�resl� att de skulle inta pansarbilarna i Michajlovskijs ridakademi, fann Polkovnikov sittande vid f�nsterbr�det i ett tillst�nd av fullst�ndig hj�lpl�shet. Inta ridakademin? �Inta den. Jag har ingen. Jag kan inte g�ra n�got ensam.�
Medan denna tr�ga mobilisering av skolorna till Vinterpalatsets f�rsvar p�gick, samlades ministrarna till ett m�te. Torget framf�r palatset och dess intilliggande gator var fortfarande fria ifr�n upprorsm�n. Vid h�rnet av Morskaja och Nevskij stoppade bev�pnade soldater passerande bilar och kastade ut deras passagerare. Folksamlingen st�llde fr�gor: �Tillh�r dessa soldater regeringen eller den revolution�ra milit�rkommitt�n?� Ministrarna hade f�r en g�ngs skull stor nytta av sin egen impopularitet. Ingen var intresserad av dem och knappast n�gon k�nde igen dem l�ngs v�gen. De samlades alla utom Prokopovitj, som av en h�ndelse arresterades i en taxi � och dessutom frigavs igen under dagen.
De gamla tj�narna, som hade sett mycket och upph�rt att bli f�rv�nade, fanns fortfarande kvar i palatset, �ven om de �nnu inte var botade fr�n r�dsla. Strikt tr�nade, kl�dda i bl�tt med r�da kragar och guldband, uppr�tth�ll dessa gamla kvarlevor en atmosf�r av ordning och stabilitet i den luxu�sa byggnaden. De ensamma gav kanske fortfarande ministrarna en illusion av makt denna alarmerande morgon.
Inte f�rr�n klockan elva p� f�rmiddagen beslutade regeringen slutligen att st�lla en av sina medlemmar i spetsen f�r f�rsvaret. General Itsnikovskij hade redan avb�jt denna �ra, som erbjudits honom av Kerenskij i gryningen. Ytterligare en milit�r i regeringsstaben, amiral Verderevskij, var �nnu mindre ben�gen till stridslystnad. S�ledes f�ll det p� en civil att leda f�rsvaret � ministern f�r offentlig v�lg�renhet Kisjkin. En order fr�n senaten, som bekr�ftade hans utn�mning, drogs omedelbart upp och undertecknades av alla. Dessa m�nniskor hade gott om tid f�r att syssels�tta sig med byr�kratiska spetsfundigheter. Dessutom f�ll det aldrig n�gon av dem in att Kisjkin, som medlem i kadetpartiet, var dubbelt hatad av soldaterna b�de vid fronten och i eftertruppen. Kisjkin valde i sin tur Paltjinskij och Ruthenberg som sina assistenter. Paltjinskij, anst�lld av kapitalisterna och beskyddare av lockouter, �tnj�t arbetarnas hat. Ingenj�ren Ruthenberg var en av Savinkovs adjutanter, och Savinkov hade till och med uteslutits som kornilovist av socialistrevolution�rernas allomfattande parti. Polkovnikov avskedades, misst�nkt f�r f�rr�deri. I hans st�lle utn�mndes general Bagratuni, som inte skilde sig fr�n honom p� n�got s�tt.
�ven om Vinterpalatsets och h�gkvarterets stadstelefoner hade skurits av, f�rblev palatset i f�rbindelse med de viktigare institutionerna genom sin egen linje � s�rskilt med krigs�ministeriet, som hade en direktlinje till h�gkvarteret. Uppenbarligen hade inte heller en del av stadsadministrationen skurits av i stundens br�dska. I milit�rt avseende gav emellertid inte telefonf�rbindelserna regeringen n�got och i moraliskt h�nseende f�rv�rrade de snarare �n f�rb�ttrade dess situation, eftersom den ber�vade den dess illusioner.
Fr�n morgonen och fram�t fortsatte f�rsvarets ledare att beg�ra lokala f�rst�rkningar, medan man inv�ntade f�rst�rkningar fr�n fronten. Vissa m�nniskor i staden f�rs�kte hj�lpa dem. En doktor Fejt som tog aktiv del i detta, medlem i det socialistrevolution�ra partiets central�kommitt�, ber�ttade n�gra �r senare vid en r�tteg�ng om den �uppseendev�ckande blixtlika f�r�ndringen i de milit�ra enheternas st�mningar.� Ni kan, sade han, fr�n de p�litligaste k�llor f� reda p� det eller det regementets beredvillighet att komma till regeringens f�rsvar, men s� snart man kontaktade kasernerna p� telefon, v�grade den ena efter den andra enheten tv�rt. �Resultatet k�nner ni till�, sade den gamle narodnikern. �Ingen gick ut och Vinterpalatset intogs.� Fakta i saken �r att ingen blixtliknande f�r�ndring �gde rum i garnisonen, utan regeringspartiernas �terst�ende illusioner f�ll till marken med ljusets hastighet.
De pansarbilar som man s�rskilt r�knade med i Vinterpalatset och h�gkvarteret var uppdelade i tv� grupper: bolsjeviker och pacifister. Ingen av dem var f�r regeringen. P� v�gen till Vinterpalatset st�tte ett halvt kompani med ingenj�rsjunkrar p� tv� pansarbilar, som de inv�ntade med en k�nsla av hopp och r�dsla: �r de v�nner eller fiender? Det visade sig att de var neutrala och hade begivit sig ut p� gatorna f�r att f�rhindra konflikter mellan de tv� sidorna. Utav de sex pansarbilarna i Vinterpalatset �terstod bara en f�r att skydda palatsets egendom, de andra fem avvek. I takt med att upproret genomf�rdes lyckosamt �kade antalet bolsjevikiska pansarbilar och den neutrala arm�n sm�lte bort. S�dant �r pacifismens �de i varje allvarlig strid.
Middagstiden n�rmar sig. Det stora torget framf�r Vinterpalatset �r tomt som f�rut. Regeringen har ingen att fylla det med. Kommitt�ns trupper ockuperar det inte, eftersom de �r absorberade av att genomf�ra sin alltf�r komplicerade plan. Milit�renheter, arbetaravdel�ningar och pansarbilar samlas �nnu f�r denna vida inringning. Palatsdistriktet b�rjar likna en hems�kt punkt, som inringas l�ngt bort f�r att undvika direkt kontakt med infektionen.
Palatsets g�rd, som mynnar ut vid torget, �r fullstaplad med ved, liksom Smolnyjs g�rd. Svarta tretums f�ltkanoner �r uppst�llda till v�nster och h�ger. Gev�r �r staplade p� flera olika st�llen. Palatsets lilla vaktstyrka h�ller sig n�ra byggnaden. Inne p� g�rden och den f�rsta v�ningen �r tv� skolor f�r f�nrikar fr�n Oranienbaum och Peterhoff inkvarterade � dock l�ngt ifr�n hela skolorna � och en grupp fr�n Konstantinovskijs artilleriskola med sex kanoner.
Under eftermiddagen anl�nde en bataljon med junkrar fr�n ingenj�rsskolan, efter att ha f�rlorat halva kompaniet p� v�gen. Den bild som framtr�dde n�r de anl�nde kunde inte p� n�got s�tt ha �kat stridsandan bland junkrarna som, enligt Stankevitj, var otillr�cklig redan innan. Inuti palatset fann de brist p� f�rr�d. Inte ens det hade n�gon t�nkt p� i tid. En lastbil med br�d hade beslagtagits, visade det sig, av kommitt�ns patruller. En del av junkrarna gjorde vakttj�nst; de �vriga l�g utspridda utan att g�ra n�got, os�kra och hungriga. Ingen som helst ledning gjorde sig p�mind. P� torget framf�r palatset, och p� kajen p� andra sidan, b�rjade sm� grupper av uppenbarligen fredliga f�rbipasserande upptr�da, och de slet gev�ren fr�n junkervakterna och hotade dem med revolvrar.
�Agitatorer� b�rjade ocks� framtr�da bland junkrarna. Hade de kommit in utifr�n? Nej, detta var fortfarande bevisligen interna br�kmakare. De lyckades f� det att j�sa bland Oranienbaum- och Peterhoffstudenterna. Skolans kommitt�er sammankallade en konferens i Vita hallen, och kr�vde att representanter f�r regeringen skulle komma och avge en f�rklaring. Alla ministrarna kom, med Konovalov i spetsen. Diskussionen p�gick en hel timme. Konovalov h�cklades och slutade tala. Jordbruksministern Maslov h�ll tal som en gammal revolution�r. Kisjkin f�rklarade f�r junkrarna att regeringen hade beslutat att st� fast s� l�nge som m�jligt. Enligt Stankevitj var en av junkrarna p� v�g att uttrycka sin beredvillighet att d� f�r regeringen, men �den uppenbara kylan hos resten av hans kamrater h�ll honom tillbaka�. De andra ministrarnas tal framkallade verklig irritation bland junkrarna, som avbr�t, skrek och till och med, tycks det, visslade. De bl�blodiga f�rklarade upptr�dandet fr�n majoriteten av junkrarna med deras l�ga sociala ursprung: �De kom alla fr�n plogen, halvanalfabeter, okunniga djur, boskap� �.
M�tet i det bel�grade palatset slutade hur som helst med f�rsoning. Junkrarna gick med p� att stanna efter att ha lovats aktiv ledning och korrekt information om vad som h�nde. Chefen f�r ingenj�rsskolan, som utsetts till f�rsvarets kommendant, l�t sin penna fara �ver palatsets planritning och skrev in enheternas namn. De styrkor som fanns till hands f�rdelades i stridsst�llning. Majoriteten av junkrarna placerades p� den f�rsta v�ningen, d�r de genom f�nstren kunde tr�na sina gev�r mot Vinterpalatsets torg. Men de f�rbj�ds att �ppna eld f�rst. En bataljon fr�n ingenj�rsskolan f�rdes ut p� g�rdsplanen f�r att skydda artilleriet. Grupper uts�gs till barrikadarbete. En kommunikationsgrupp bildades med fyra man fr�n varje enhet. Artillerigruppen dirigerades till att f�rsvara grinden i h�ndelse av en inbrytning. Bef�stningar av ved lades upp p� g�rden och framf�r grindarna. N�got som liknade ordning uppr�ttades. Vakterna k�nde sig s�krare.
Ett inb�rdeskrig �r vid sina f�rsta steg, innan verkliga arm�er har bildats, och innan de �r h�rdade, ett naket nervkrig. S� snart en viss aktivitet utvecklades fr�n junkrarnas sida � deras rensande av torget med gev�rseld bakifr�n barrikaderna � �verskattades f�rsvarets styrka och utrustning oerh�rt i det angripande l�gret. Trots de r�da gardenas och soldaternas missn�je, beslutade nu ledarna att uppskjuta anfallet tills de hade koncentrerat sina reserver; de inv�ntade huvudsakligen matrosernas ankomst fr�n Kronstadt.
Den f�rsening p� n�gra timmar som s�ledes uppstod medf�rde sm�rre f�rst�rkningar f�r de bel�grade. Efter Kerenskijs l�fte om infanteri till kosackdelegationen hade kosacktruppernas r�d b�rjat sammantr�da, regementskommitt�erna hade b�rjat sammantr�da och regementenas allm�nna f�rsamling hade b�rjat sammantr�da. Beslut: Tv� skvadroner och maskingev�rs�gruppen i Uralskijregementet, som f�rts in fr�n fronten i juli f�r att krossa bolsjevikerna, skall omedelbart g� in i Vinterpalatset, de resterande inte f�rr�n efter det att l�ftet verkligen har uppfyllts � dvs. inte f�rr�n ankomsten av infanterif�rst�rkningarna. Men �ven med de tv� skvadronerna fullf�ljdes inte detta utan diskussioner. Kosackungdomarna hade inv�ndningar. De �gamla� var till och med tvungna att l�sa in de yngre i stallet, d�r de inte kunde hindra dem fr�n att utrusta sig f�r marschen. F�rst i skymningen, n�r de inte l�ngre var v�ntade, upptr�dde dessa sk�ggiga uraltsij i palatset. De bem�ttes som r�ddare. Sj�lva s�g de emellertid trumpna ut. De var inte vana att strida kring palats. Ja, och det stod inte heller riktigt klart vilken sida som hade r�tt.
N�got senare anl�nde ov�ntat fyrtio Sankt Georgsriddare under bef�l av en stabskapten med korkben. Patriotiska krymplingar upptr�der som demokratins sista reserver� Men �ven s� k�nde de sig b�ttre till mods. Snart kom ocks� ett chockkompani ur kvinnobataljonen. Det som uppmuntrade dem mest var att dessa f�rst�rkningar hade tagit sig igenom utan strid. De bel�grande styrkornas linje kunde inte, eller v�gade inte, neka dem tilltr�de till palatset. Alldeles uppenbart var fienden d�rf�r svag. ��ra vare Gud, saker och ting b�rjar falla p� plats�, sade officerarna och lugnade sig sj�lva och junkrarna. De nyanl�nda erh�ll sina milit�ra poster och ersatte de som var tr�tta. Uralskijm�nnen sneglade emellertid med inte alltf�r h�g tanke p� dessa �j�ntor� med gev�r. Var finns det riktiga infanteriet?
Bel�grarna f�rlorade uppenbart tid. Kronstadtm�nnen var sena, men det var inte deras eget fel. De hade kallats f�r sent. Efter en sp�nd natt med f�rberedelser hade de b�rjat g� ombord i gryningen. Jagaren Amur och kryssaren Jastreb hade begett sig raka v�gen till Petrograd. Den gamla pansarkryssaren Zalja Svobodij skulle, efter att ha landsatt marinsoldater i Oranienbaum, d�r det f�reslogs att man skulle avv�pna junkrarna, ankra vid inloppet till Morskojkanalen, f�r att i fall av behov bombardera den baltiska j�rnv�gen. Fem tusen matroser och soldater landsattes tidigt p� morgonen fr�n Kotlin�n f�r att g� ombord p� den sociala revolutionen. I officerskabinen h�rskar en h�gtidlig tystnad. Dessa officerare har tagits med f�r att k�mpa f�r en sak som de hatade. Detachementets kommissarie, bolsjeviken Flerovskij, tillk�nnager f�r dem: �Vi r�knar inte med er sympati, men vi kr�ver att ni f�rblir p� era poster� Vi kommer att bespara er varje on�dig obehaglighet.� Han fick motta det korta marinsvaret: �Aj, aj, sir!� Alla intog sina platser. Bef�lhavaren besteg bryggan.
N�r de anl�nder till Neva ett triumferande hurrande: matroserna h�lsar sina egna. En musikk�r st�mmer upp p� Aurora, som har ankrat midstr�ms. Antonov v�nder sig till de nykomna med en kort h�lsning: �D�r �r Vinterpalatset� Vi m�ste ta det.� I Kronstadtavdelningen valde de beslutsammaste och dj�rvaste automatiskt ut sig sj�lva. Dessa matroser i svarta blusar med gev�r och patronb�lten kommer att g� hela v�gen. Lands�ttningen p� Konnogvardejskij�boulevarden tar bara n�gra �gonblick. Endast en milit�rvakt �terst�r p� skeppet.
Styrkorna �r nu mer �n tillr�ckliga p� Nevskij. Det finns starka utposter p� bron �ver Jekaterininskijkanalen och p� bron �ver Mojka finns pansarbilar och Zenithkanoner riktade mot Vinterpalatset. P� den h�r sidan av Mojka har arbetarna satt upp maskingev�r bakom sk�rmar. En pansarbil finns posterad p� Morskaja. Neva och dess �verg�ngar �r i h�nderna p� angriparna. Tjudnovskij och f�nrik Dasjkevitj beordras att skicka trupper fr�n gardes�regementena f�r att h�lla Marsf�ltet. Blagonravov skall fr�n f�stningen, efter att ha korsat bron, s�tta sig i kontakt med trupperna p� Marsf�ltet. De nyanl�nda matroserna skall h�lla kontakt med f�stningen och bes�ttningen p� Aurora. Efter artillerield skall stormningen b�rja.
Samtidigt anl�nder fem krigsskepp ur �stersj�flottan: en kryssare, tv� jagare och tv� mindre fartyg. �Hur s�kra vi �n m� ha varit om att vinna med de styrkor som fanns till hands�, skriver Flerovskij, �h�jde denna g�va fr�n marinen allas hum�r.� Amiral Verderovskij, som tittade ut fr�n f�nstren i malakitsalen, kunde antagligen se en imponerande flotta i myteri, som inte bara dominerade palatset och det omgivande distriktet utan ocks� huvudinfarterna till Petrograd.
Omkring klockan fyra p� eftermiddagen kallade Konovalov per telefon de politiska ledare som stod regeringen n�ra till palatset. De bel�grade ministrarna hade �tminstone behov av moraliskt st�d. Av alla de som inbjudits anl�nde bara Nabokov. De �vriga f�redrog att uttrycka sin sympati per telefon. Minister Tretjakov klagade �ver Kerenskij och �det: Regerings�verhuvudet har flytt och l�mnat sina kolleger utan f�rsvar. Men kanske f�rst�rkningar kommer? Kanske. Varf�r �r de d� inte h�r? Nabokov uttryckte sin sympati, sneglade f�rstulet p� sin klocka och skyndade sig att ta farv�l. Han kom ut precis i tid. Strax efter sex var Vinterpalatset �ntligen omringat av den revolution�ra milit�rkommitt�ns trupper. Det fanns inte l�ngre n�gon passage vare sig f�r f�rst�rkningar eller f�r individer.
I riktning fr�n Konnogvardejskijboulevarden, Amiralitetskajen, Morskajagatan, Nevskij Prospekt, Marsf�ltet, Miljonijgatan och Dvortsovijkajen blev bel�grarnas oval allt tjockare och sluten. Imponerande kedjor str�ckte sig fr�n j�rnstaketen kring Vinterpalatsets tr�dg�rd, som fortfarande var i h�nderna p� de bel�grade, fr�n valvet mellan Palatstorget och Morskajagatan, fr�n kanalen vid Eremitaget, fr�n amiralitetets h�rn och Nevskij n�ra intill palatset. Peterpaulf�stningen blickade hotfullt fr�n den andra sidan av floden. Aurora tittade in fr�n Neva med sina sextumskanoner. Jagare �ngade fram och tillbaka och patrullerade floden. Upproret s�g i den stunden ut som en milit�rman�ver i stor stil.
Palatstorget hade t�mts av junkrarna tre timmar tidigare, men d�r upptr�dde nu pansarbilar och ockuperade in- och utg�ngar. Deras gamla patriotiska namn var �nnu synliga p� pansaret under de nya beteckningar som hastigt m�lats i r�tt. Under skydd av dessa st�lmonster k�nde sig angriparna p� torget allt sj�lvs�krare. En av pansarbilarna k�rde fram till palatsets huvuding�ng, avv�pnade junkrarna som vaktade den och drog sig utan hinder tillbaka.
Trots den fullst�ndiga blockad som nu �ntligen uppr�ttats, h�ll de bel�grade fortfarande kontakt med ytterv�rlden via telefon. Visserligen hade ett kompani ur Keksgolmskij�regementet s� tidigt som klockan fem redan ockuperat krigsministeriet, genom vilket Vinterpalatset hade h�llit kontakt med h�gkvarteret. Men �ven efter detta �terstod uppenbarligen fortfarande en officer under n�gra timmar vid sydv�stfrontens apparatur, bel�gen i en av ministeriets vindskammare d�r ockupanterna aldrig t�nkte p� att leta. Emellertid var denna kontakt, liksom f�rut, inte till n�gon hj�lp. Svaren fr�n nordfronten hade blivit alltmer undvikande. F�rst�rkningarna hade inte dykt upp. Den mystiska cykelbataljonen anl�nde aldrig. Kerenskij sj�lv tycktes ha f�rsvunnit som en dykare. V�nnerna i staden inskr�nkte sig till allt kortare sympatiyttringar. Ministrarna var hj�rt�ngsliga. Det fanns inget att tala om, inget att hoppas p�. Ministrarna var oense med varandra och med sig sj�lva. N�gra satt fortfarande i ett slags dvala, andra gick automatiskt fram och tillbaka �ver golvet. De som var lagda f�r generaliseringar blickade tillbaka in i det f�rflutna och s�kte efter den skyldige. Denne var inte sv�r att finna: demokratin! Det var demokratin som hade skickat in dem i regeringen, lagt en tung b�rda p� dem och i farans stund l�mnat dem utan st�d. F�r en enda g�ngs skull var kadeterna helt ense med socialisterna. Ja, demokratin var den skyldige! Visserligen hade b�da grupperna, n�r de bildade koalitionen, v�nt ryggen �t en institution som stod dem s� n�ra som den demokratiska konferensen. Demokratins sj�lvst�ndighet hade verkligen varit koalitionens huvudid�. Men strunt i det: Varf�r existerar en demokrati, om inte f�r att r�dda en borgerlig regering n�r den r�kar i besv�rligheter? Jordbruksministern Maslov, h�gersocialistrevolution�r, gjorde en anm�rkning som han sj�lv beskrev som ett sista yttrande. Han lovade h�gtidligt att d� med en f�rbannelse �ver demokratin p� sina l�ppar. Hans kolleger skyndade sig att �verf�ra denna �desm�ttade avsikt till duman per telefon. Hans d�d f�rblev visserligen bara ett projekt, men det r�dde ingen brist p� svordomar som fanns till hands.
Ovanf�r och n�ra bef�lhavarens kamrar fanns en matsal d�r hovservit�rerna serverade officersgentlem�nnen en �gudomlig middag med vin�. Man kunde gl�mma obehagligheter f�r en stund. Officerarna listade ut �ldersordning, gjorde avundsjuka j�mf�relser och svor �ver den nya makten f�r dess l�ngsamma befordringar. De gav sig s�rskilt p� Kerenskij: I g�r lovade han h�gtidligt i f�rparlamentet att d� p� sin post och i dag ger han sig fr�n staden utkl�dd till barmh�rtighetssyster. Vissa av officerarna demonstrerade f�r regerings�med�lemmarna galenskapen i n�got vidare motst�nd. Den energiske Paltjinskij f�rklarade s�dana officerare f�r bolsjeviker och f�rs�kte till och med att arrestera dem.
Junkrarna ville veta vad som skulle h�nda h�rn�st och kr�vde f�rklaringar av regeringen som den inte kunde ge. Under denna nya konferens mellan junkrarna och ministrarna anl�nde Kisjkin fr�n stabsh�gkvarteret och medf�rde ett ultimatum undertecknat av Antonov och levererat fr�n Peterpaulf�stningen till generalintendenten Poradelov av en cyklist: Kapitulera och avv�pna Vinterpalatsets garnison, annars kommer eld att �ppnas fr�n f�stningens och krigsskeppens kanoner; tjugo minuter f�r eftertanke. Denna tid tycktes kort. Poradelov hade lyckats utverka ytterligare tio minuter. Milit�rmedlemmarna i regeringen, Manikovskij och Verderevskij, n�rmade sig saken p� ett enkelt s�tt. Eftersom det �r om�jligt att k�mpa, sade de, m�ste vi fundera �ver kapitulation � dvs. acceptera ultimatumet. Men de civila ministrarna f�rblev motstr�viga. Till slut beslutade de att inte ge n�got svar till ultimatumet och v�dja till stadsduman som det enda legala organet i huvudstaden. Denna v�djan till duman var det sista f�rs�ket att v�cka demokratins s�mniga samvete.
Poradelov ans�g det n�dv�ndigt att ge upp motst�ndet och bad om avsked: Han saknade �f�rtroende f�r riktigheten i den kurs som valts av den provisoriska regeringen�. Officerens tvekan hade tagit slut innan hans avg�ng hade accepterats. Inom en halvtimme hade en avdelning r�dgardister, matroser och soldater, under bef�l av en f�nrik ur Pavlovskijregementet, utan motst�nd ockuperat stabsh�gkvarteret och arresterat den fege generalintendenten. Detta er�vrande av h�gkvarteret skulle ha kunnat genomf�ras tidigare eftersom byggnaden var fullst�ndigt of�rsvarad inifr�n. Men innan ankomsten av pansarbilar p� torget fruktade bel�grarna ett utfall av junkrarna fr�n palatset som skulle kunna avsk�ra dem.
Efter f�rlusten av h�gkvarteret k�nde sig Vinterpalatset �n mer �vergivet. Fr�n malakit�rummet, vars f�nster vette ut mot Neva, och som tycktes, vilket det faktiskt gjorde, invitera n�gra granater fr�n Aurora, f�rflyttade sig ministrarna till en av de otaliga l�genheterna i palatset med f�nster mot g�rden. Ljuset sl�cktes. Endast en ensam lampa brann p� bordet, dess ljus var avsk�rmat fr�n f�nstren av tidningar.
Vad kommer att h�nda med palatset om Aurora �ppnar eld?, fr�gade ministrarna sina marinkolleger. Det kommer att bli en h�g av ruiner, utbrast amiralen villigt och inte utan en k�nsla av stolthet �ver sitt marinartilleri. Verderevskij f�redrog en kapitulation och var inte ovillig att skr�mma dessa civila ur deras f�ga l�gliga mod. Men Aurora sk�t inte. F�stningen f�rblev ocks� tyst. Kanske bolsjevikerna, n�r allt kommer omkring, inte v�gar genomf�ra sitt hot?
General Bagratuni, utsedd i st�llet f�r den otillr�ckligt st�ndaktige Polkovnikov, ans�g detta vara det l�mpliga �gonblicket f�r att tillk�nnage att han v�grade att l�ngre inneha posten som distriktsbef�lhavare. P� Kisjkins order degraderades generalen �som ov�rdig� och ombads att omedelbart l�mna palatset. N�r han kom ut genom grindarna f�ll den f�rre bef�lhavaren i matrosernas h�nder, som f�rde honom till �stersj�bes�ttningens kaserner. Det kunde ha g�tt illa med generalen om inte Podvojskij, som gjorde ett varv kring sin front innan den slutliga attacken, hade tagit den olycklige krigaren under sina vingar.
Fr�n de angr�nsande gatorna och kajerna iakttog m�nga hur palatset, som nyss hade varit upplyst med hundratals elektriska lampor, pl�tsligt dr�nktes i m�rker. Bland dessa observat�rer fanns regeringsv�nner. En av Kerenskijs kolleger, Redemeister, har skrivit: �Det m�rker i vilket palatset dr�nktes utgjorde en alarmerande g�ta.� V�nnerna vidtog inga �tg�rder f�r att l�sa denna g�ta. Vi m�ste emellertid erk�nna att m�jligheterna inte var stora.
Junkrarna g�mde sig bakom sina vedstaplar, f�ljde sp�nt den kedja som bildades p� Palatstorget och m�tte varje r�relse fr�n fienden med gev�rs- och maskingev�rseld. De besvarades p� samma s�tt. Fram emot natten blev eldgivningen hetare. De f�rsta f�rlusterna intr�ffade. Offren var emellertid bara n�gra f� individer. P� torget, kajerna och Miljonij anpassade sig bel�grarna till situationen, g�mde sig bakom sk�rmar, dolde sig i h�ligheter och klamrade sig fast l�ngs v�ggarna. Bland reserverna v�rmde sig soldater och r�dgardister kring l�gereldar, som de hade t�nt n�r natten f�ll p�, och svor �ver ledarna f�r att de gick s� l�ngsamt fram�t.
I palatset gick junkrarna i st�llning i korridorerna, i trapporna, vid ing�ngarna och p� g�rden. Vakterna utanf�r h�ll sig l�ngs staketet och murarna. Byggnaden kunde rymma tusentals, men den rymde bara hundratals. De vidstr�ckta bost�derna bakom f�rsvarsomr�det tycktes livl�sa. De flesta tj�nare hade skingrats eller g�mde sig. M�nga av officerarna tog sin tillflykt till byff�n, d�r de tvingade de betj�nter som �nnu inte hade tagit till flykten att s�tta fram st�ndiga batterier med vin. Officerarnas dryckesorgie i det pinade palatset kunde inte f�rbli en hemlig�het f�r junkrarna, kosackerna, krymplingarna och de kvinnliga soldaterna. Uppl�sningen f�rbereddes inte bara utifr�n utan �ven inifr�n.
En officer i artillerigruppen rapporterade pl�tsligt till f�rsvarets kommendant: Junkrarna har l�mnat sina vapen vid ing�ngen och t�nker g� hem, i enlighet med en order som mottagits fr�n kommendanten f�r Konstantinovskijskolan. Det var ett svekfullt slag! Kommendanten f�rs�kte inv�nda: ingen annan �n han kunde ge order h�r. Junkrarna f�rstod det men f�redrog �nd� att lyda skolans kommendant, som i sin tur handlade under tryck fr�n den revolution�ra milit�rkommitt�ns kommissarie. En majoritet av artilleristerna, med fyra av de sex kanonerna, �vergav palatset. Efter att ha stoppats p� Nevskij av en soldatpatrull f�rs�kte de g�ra motst�nd, men en patrull ur Pavlovskijregementet, som anl�nde precis i tid med en pansarbil, avv�pnade dem och skickade dem med tv� av kanonerna till deras kaserner. De andra tv� sattes upp p� Nevskij och bron �ver Mojka och riktades mot Vinterpalatset.
De tv� skvadronerna med uraltsij v�ntade f�rg�ves p� sina kamraters ankomst. Savinkov, som var n�ra associerad med kosacktruppernas r�d, och till och med hade skickats av dem som delegat till f�rparlamentet, f�rs�kte med hj�lp av general Alexejev f� kosackerna i r�relse. Men h�vdingarna i kosackr�det, som Miljukov med r�tta observerar, �lika lite kunde kontrollera kosackregementet som staben kunde kontrollera garnisonens trupper.� Efter att ha �verv�gt fr�gan fr�n alla h�ll tillk�nnagav kosackregementet slutligen att de inte skulle g� ut utan infanteri och erbj�d sina tj�nster till den revolution�ra milit�rkommitt�n f�r att vakta regeringens egendom. Samtidigt beslutade Uralskijregementet att skicka delegater till Vinterpalatset f�r att �terkalla sina tv� skvadroner till kasernerna. Detta f�rslag sammanf�ll beundransv�rt med de nu mycket v�ldefinierade st�mningarna bland Uralskijs �gamlingar�. Det fanns bara fr�mlingar runt omkring: junkrar � bland dem ett antal judar � invalidiserade officerare � ja, och sedan dessa kvinnliga chocktrupper. Med arga och bistra uppsyner samlade kosackerna ihop sina sadelv�skor. Inga vidare argument kunde f� dem att �ndra sig. Vem �terstod f�r att f�rsvara Kerenskij? �Judar och j�ntor� men det ryska folket har stannat d�rborta med Lenin.� Det visade sig att kosackerna stod i kontakt med bel�grarna, och de fick fri passage genom en utg�ng som tills dess varit ok�nd f�r f�rsvararna. Klockan var ungef�r nio p� kv�llen n�r Uralskijm�nnen l�mnade palatset. Bara deras maskingev�r gick de med p� att l�mna kvar f�r f�rsvaret av en hoppl�s sak.
Genom denna ing�ng, i riktning fr�n Miljonijgatan, hade bolsjevikerna �ven tidigare tagit sig in i palatset med syfte att demoralisera fienden. Allt oftare b�rjade mystiska gestalter upptr�da i korridorerna vid sidan av junkrarna. Det �r ingen mening med att g�ra motst�nd; upprorsm�nnen har intagit staden och j�rnv�gsstationerna; det finns inga f�rst�rkningar; i palatset forts�tter de �att ljuga enbart av tr�ghet�� Vad skall vi g�ra h�rn�st?, fr�gade junkrarna. Regeringen v�grade ge n�gra direkta befallningar. Ministrarna stod sj�lva fast vid sina gamla beslut; de andra kunde g�ra som de ville. Detta innebar fritt uttr�de fr�n palatset f�r dem som ville. Regeringen hade varken vilja eller tanke kvar; ministrarna inv�ntade passivt sitt �de. Maljantovitj ber�ttade senare: �Vi vandrade genom den gigantiska musf�llan och m�tte tillf�lligtvis, antingen tillsammans eller i sm� grupper, f�r korta samtal � f�rd�mda m�nniskor, ensamma, �vergivna av alla� Kring oss tomhet, inom oss tomhet och ur detta v�xte den milda likgiltighetens sj�ll�sa mod.�
Antonov-Ovsejenko hade kommit �verens med Blagonravov att efter det att inringningen av palatset var fullbordad skulle en r�d lanterna hissas p� f�stningens flaggst�ng. Vid denna signal skulle Aurora avfyra en salva med l�sa skott f�r att skr�mma palatset. I fall att de bel�grade var omedg�rliga skulle f�stningen b�rja bombardera palatset med riktiga granater fr�n de l�tta kanonerna. Om palatset inte ens d� kapitulerade, skulle Aurora �ppna riktig eld med sina sextumskanoner. Avsikten med denna turordning var att reducera offren och skadorna till ett minimum, under f�ruts�ttning att de inte helt och h�llet kunde undvikas. Men den alltf�r komplicerade l�sningen p� ett enkelt problem hotar att leda till det motsatta resultatet. Sv�righeterna med genomf�randet av denna plan �r alltf�r uppenbara. De skulle b�rja med en r�d lanterna. Det visar sig att de inte har n�gon till hands. De f�rlorar tid med att leta efter den och hittar den slutligen. Det �r emellertid inte s� l�tt att knyta en lanterna vid en flaggst�ng p� ett s�dant s�tt att den blir synlig fr�n alla h�ll. Anstr�ngningarna f�rnyas b�de en och tv� g�nger med tvivelaktigt resultat och under tiden rinner dyrbar tid iv�g.
Huvudsv�righeten uppstod emellertid i samband med artilleriet. Enligt en rapport av Blagon�ravov hade bombardemanget av huvudstaden varit m�jligt p� ett �gonblicks varsel �nda sedan middagen. I verkligheten var det helt annorlunda. Eftersom det inte fanns n�got permanent artilleri i f�stningen, med undantag f�r den d�r rostmynniga kanonen som tillk�nnager middagstimmen, var det n�dv�ndigt att lyfta upp f�ltkanoner till f�stningsmurarna. Denna del av programmet hade verkligen utf�rts vid middagstid. Men en sv�righet uppstod n�r det g�llde att hitta artillerister. Det var i f�rv�g k�nt att artillerikompaniet � ett av dem som inte hade kommit ut p� bolsjevikernas sida i juli � knappast gick att lita p�. S� sent som dagen innan hade det fogligt vaktat en bro p� order av h�gkvarteret. Ett slag bakifr�n kunde inte v�ntas d�rifr�n, men kompaniet hade ingen avsikt att g� genom eld f�r sovjeterna. N�r tidpunkten f�r handling kom rapporterade f�nriken: Kanonerna �r rostiga, det finns ingen olja i kompressorerna, det �r om�jligt att skjuta. Det var mycket sannolikt att kanonerna verkligen inte var i form, men det var inte det v�sentliga. Artilleristerna undvek helt enkelt ansvaret och ledde de oerfarna kommissarierna i ledband. Antonov kastar sig upp p� en kutter i ett rasande tillst�nd. Vem saboterar planen? Blagonravov ber�ttar f�r honom om lanternan, oljan och f�nriken. De b�rjar b�da g� upp till kanonen. Natt, m�rker och vattenp�lar p� g�rden fr�n de senaste regnen. Fr�n den andra sidan av floden kommer het gev�rseld och smattret av maskin�gev�r. I m�rkret tappar Blagonravov bort v�gen. Plaskande genom vattenp�larna, brinnande av ot�lighet, snubblande och ramlande i gyttjan, drumlar Antonov efter kommissarien �ver den m�rka g�rden. �Vid sidan av de svagt glimrande lanternorna�, ber�ttar Blagonravov, �stannade Antonov pl�tsligt och stirrade undrande p� mig �ver sina glas�gon och vidr�rde n�stan mitt ansikte. Jag l�ste ett dolt alarm i hans �gon.� Antonov hade f�r en sekund misst�nkt f�rr�deri d�r det bara fanns v�rdsl�shet.
Kanonernas position hittades slutligen. Artilleristerna var omedg�rliga: Rost� kompressorer� olja. Antonov gav order om att h�mta artillerister fr�n marinpolygonen och ocks� att skjuta en signal fr�n den antika kanonen som tillk�nnagav middagstimmen. Men artilleristerna h�ll p� misst�nkt l�nge med signalkanonen. De k�nde uppenbarligen att inte heller kommissarierna, n�r de inte var l�ngt borta p� telefon utan alldeles bredvid dem, inte hade n�gon fast vilja att tillgripa tungt artilleri. Till och med under klumpigheten i denna plan f�r artillerield kan samma tanke ses smyga omkring: kanske vi kan klara oss utan.
N�gon springer genom g�rdsm�rkret. N�r han kommer n�rmare snubblar han och faller i gyttjan, sv�r lite men inte argt och skriker sedan gl�djefullt och med kv�vd r�st: �Palatset har kapitulerat och v�ra m�n �r d�r.� H�nf�rda omfamningar. Vilken tur att det blev en f�rsening! �Precis vad vi trodde!� Kompressorerna gl�ms omedelbart. Men varf�r har de inte slutat skjuta p� andra sidan av floden? Kanske n�gra enstaka grupper av junkrar �r omedg�rliga n�r det g�ller kapitulation. Kanske �r det ett missf�rst�nd? Missf�rst�ndet visade sig vara goda nyheter: Vinterpalatset intogs inte, utan bara h�gkvarteret. Bel�gringen av palatset forts�tter.
Genom hemliga f�rhandlingar med en grupp junkrar vid Oranienbaumskolan tar sig den okuvlige Tjudnovskij in i palatset f�r underhandlingar: denne motst�ndare till upproret missar inget tillf�lle att kasta sig in i skottlinjen. Paltjinskij arresterar den v�ghalsige, men tvingas under p�tryckningar fr�n Oranienbaumstudenterna frige Tjudnovskij och ett antal junkrar. De tar med sig n�gra Sankt Georgsriddare. Det ov�ntade upptr�dandet av dessa junkrar p� torget orsakar f�rvirring i kedjorna. Men det finns ingen �nde p� gl�djetjuten n�r bel�grarna vet att detta �r kapitulerande trupper. Emellertid kapitulerar bara en liten minoritet. De �terst�ende forts�tter att ge eld bakom sina skydd. Angriparnas skjutande har �kat. Det skarpa elektriska ljuset p� g�rden g�r junkrarna till goda m�ltavlor. Med sv�righet lyckas de sl�cka ljuset. N�gon osynlig hand s�tter �ter p� ljuset. Junkrarna skjuter p� ljuset och hittar sedan elektrikern och f�r honom att st�nga av ledningarna.
Kvinnobataljonen tillk�nnager pl�tsligt sin avsikt att g�ra en utbrytning. Enligt deras information har tj�nstem�nnen vid generalstaben g�tt �ver till Lenin och har, efter att ha avv�pnat en del av officerarna, arresterat general Alexejev � den ende man som kan r�dda Ryssland. Han m�ste r�ddas till varje pris. Kommendanten �r utan makt att avh�lla dem fr�n detta hysteriska f�retag. Vid �gonblicket f�r deras sorti fladdrar pl�tsligt ljuset �ter i de h�ga elektriska lanternorna p� varje sida om grinden. N�r han letar efter en elektriker hoppar officeren rasande p� palatsbetj�nterna: i dessa f�re detta lakejer till tsaren ser han revolutionens agenter. Han litar �nnu mindre p� hovelektrikern: �Jag skulle ha f�rpassat dig till n�sta v�rld f�r l�nge sedan om jag inte hade beh�vt dig.� Trots revolverhot �r elektrikern maktl�s. Hans man�verbord �r avskuret. Matroser har ockuperat elektricitetsstationen och kontrollerar ljuset. Kvinnosoldaterna klarar inte av eldgivning och st�rre delen av dem kapitulerar. F�rsvarskommendanten skickar en korpral f�r att rapportera till regeringen att kvinnobataljonens utbrytning har �lett till deras utpl�ning� och att palatset vimlar av agitatorer. Utbrytningens misslyckande orsakar ett lugn som varar ungef�r fr�n tio till elva. Bel�grama �r upptagna av att f�rbereda artillerielden.
Det ov�ntade lugnet v�cker ett visst hopp hos de bel�grade. Ministrarna f�rs�ker �ter uppmuntra sina anh�ngare i staden och ut �ver landet: �Regeringen befinner sig i sin helhet, med undantag f�r Prokopovitj, p� sin post. Situationen betraktas som f�rdelaktig� Palatset befinner sig under eldgivning, men bara gev�rseld och utan resultat. Det st�r klart att fienden �r svag.� I verkligheten �r fienden allsm�ktig, men kan inte besluta sig f�r att anv�nda sin makt. Regeringen skickar ut meddelanden �ver landet om ultimatumet, Aurora, hur den, regeringen, bara kan �verl�mna makten till den konstituerande f�rsamlingen och hur det f�rsta angreppet p� Vinterpalatset har slagits tillbaka. �L�t arm�n och landet ge ett svar!� Men precis hur de ska svara f�resl�r inte ministrarna.
Under tiden har Lasjevitj skickat tv� matrosartillerister till f�stningen. Visserligen �r de inte alltf�r erfarna, men de �r �tminstone bolsjeviker och helt beredda att skjuta med rostiga kanoner utan olja i kompressorerna. Det �r allt som beg�rs av dem. Bullret fr�n artilleriet �r viktigare f�r �gonblicket �n ett v�lriktat skott. Antonov ger order om att b�rja. Den turordning som antytts i b�rjan f�ljs helt och h�llet. �Efter ett signalskott fr�n f�stningen�, ber�ttar Flerovskij, �blixtrar Aurora till. Dundrandet och flammandet fr�n l�sa skott �r mycket st�rre �n fr�n en laddad kanon. De nyfikna �sk�darna hoppade tillbaka fr�n kajens skyttev�rn av granit, f�ll ner och kr�p iv�g� �. Tjudnovskij reser omedelbart fr�gan: Hur skulle det vara att f�resl� de bel�grade att ge sig. Antonov inst�mmer omedelbart med honom. �terigen ett avbrott. N�gon grupp med kvinnor och junkrar ger sig. Tjudnovskij vill l�ta dem beh�lla sina vapen, men Antonov revolterar i tid mot denna alltf�r vackra storsinthet. Efter att ha lagt sina gev�r p� trottoaren g�r f�ngarna under eskort ut l�ngs Miljonijgatan.
Palatset h�ller fortfarande ut. Det �r dags att f� slut p� det hela. Ordern ges. Eldgivning inleds � inte regelbunden och �nnu mindre effektiv. Utav trettiofem skott som avfyrats under loppet av en och en halv eller tv� timmar, tr�ffar bara tv� och de skadar bara fasadputsen. De andra granaterna g�r h�gt och g�r lyckligtvis ingen skada i staden. �r avsaknaden av skicklighet den verkliga orsaken? De sk�t �ver Neva med direkt sikte p� ett m�l s� imponerande som Vinterpalatset: det kr�ver inte s� stort m�tt av skicklighet. Skulle det inte vara sanningsenligare att anta att �ven Lasjevitjs artillerister siktade h�gt med hopp om att saker och ting skulle avg�ras utan f�rst�relse och d�d? Det �r mycket sv�rt att nu jaga r�tt p� n�got sp�r av det motiv som v�gledde de tv� namnl�sa matroserna. Sj�lva har de inte sagt ett enda ord. Har de uppl�sts i det om�tliga ryska landet, eller fick de, som s� m�nga av oktoberk�mparna, l�gga ned sina huvuden i inb�rdeskrigen under de kommande m�naderna och �ren?
Strax efter de f�rsta skotten h�mtade Paltjinskij ett fragment av en granat till ministrarna. Amiral Verderevskij igenk�nde granaten som sin egen � fr�n en marinkanon, fr�n Aurora. Men de sk�t l�st fr�n kryssaren. Det hade s� �verenskommits, vittnade Flerovskij om, och s� rapporterades det till sovjetkongressen av en matros. Tog amiralen miste? Tog matrosen miste? Vem kan fastst�lla sanningen om ett kanonskott avfyrat i nattens m�rker fr�n ett myteristskepp mot en tsars palats, d�r de besuttna klassernas sista regering bl�ses ut som en lampa utan fotogen.
Palatsets garnison var starkt reducerad till antalet. Om den i denna stund, n�r uraltsij, krymplingarna och kvinnobataljonen anl�nde, steg till ett och ett halvt tusen, eller kanske till och med tv�tusen, s� var den nu reducerad till tusen, och kanske betydligt mindre. Inget annat �n ett mirakel kan nu r�dda dagen. Pl�tsligt i Vinterpalatsets f�rtvivlade atmosf�r exploderar � visserligen inte ett mirakel, men nyheten om dess ankomst. Paltjinskij tillk�nnager: De har precis telefonerat fr�n stadsduman att medborgarna g�r sig beredda att marschera d�rifr�n f�r att r�dda regeringen. �S�g alla�, ger han order till Sinegub, �att folket �r p� v�g.� Officeren springer upp- och nerf�r trapporna och genom korridorerna med den gl�djande nyheten. P� v�gen snubblar han �ver n�gra berusade officerare som strider mot varandra med v�rja � emellertid utan att spilla n�got blod. Junkrarna h�jer sina huvuden. Genom att g� fr�n mun till mun blir nyheten f�rgrikare och mer imponerande. Det offentliga livets m�n, k�pm�nnen, folket, med pr�sterskapet i spetsen, marscherar �t det h�r h�llet f�r att befria det bel�grade palatset. Folket tillsammans med pr�sterskapet! �Det kommer att bli sl�ende vackert!� En sista �terstod av energi flammar upp: �Hurra! L�nge leve Ryssland!� Oranienbaumjunkrarna, som vid denna tidpunkt redan hade beslutat att l�mna, �ndrade sig och stannade.
Men folket tillsammans med pr�sterskapet kom mycket l�ngsamt. Antalet agitatorer i palatset v�xer. Om en minut kommer Aurora att �ppna eld. Det viskas i korridorerna. Viskningar g�r fr�n mun till mun. Pl�tsligt tv� explosioner. Matroser har tagit sig in i palatset och fr�n galleriet antingen kastat eller sl�ppt tv� handgranater och l�tt s�rat tv� junkrar. Matroserna arresteras och de s�rade pl�stras om av Kisjkin, l�kare till professionen.
Arbetarnas och matrosernas inre beslutsamhet �r stor, men den har �nnu inte blivit bitter. Om de inte vill f�rv�rra sitt l�ge, v�gar inte de bel�grade, som utg�r den oj�mf�rligt svagare sidan, ta i med h�rdhandskarna mot dessa fiendeagenter som har tr�ngt in i palatset. Det f�rekommer inga avr�ttningar. Oinbjudna g�ster b�rjar nu inte l�ngre bara upptr�da en och en, utan i grupper. Palatset b�rjar alltmer bli som ett s�ll. N�r junkrarna kastar sig �ver dessa personer, l�ter de senare sig avv�pnas. �Vilka fega skurkar!�, s�ger Paltjinskij h�nfullt. Nej, dessa m�n var inte fega. Det kr�vdes stort mod att ta sig in i detta palats som vimlade av officerare och junkrar. I en ok�nd byggnads labyrint, i m�rka korridorer, bland otaliga d�rrar, som ledde vem visste var och hotade med vad, hade v�ghalsarna inget annat att g�ra �n att ge sig. Antalet inf�ngade v�xer. Nya grupper bryter in. Det �r inte l�ngre riktigt klart vem som ger sig f�r vem, vem som avv�pnar vem. Artilleriet forts�tter att bombardera.
Med undantag f�r det distrikt som omedelbart angr�nsar till Vinterpalatset upph�rde inte gatulivet f�rr�n sent p� natten. Teatrarna och biograferna var �ppna. Det respektabla och bildade skiktet i huvudstaden bekymrade sig uppenbarligen inte om att deras regering befann sig under eld. Redemeister s�g fr�n Troitskijbron fotg�ngare som lugnt n�rmade sig och som soldaterna stoppade: �Det fanns inget ovanligt att se.� Av bekanta som kom i riktning fr�n Folkets hus fick Redemeister veta, till kanonadens melodi, att Sjljapin hade varit of�rliknelig i Don Carlos. Ministrarna fortsatte att trampa golvet i sin r�ttf�lla.
�Det st�r klart att angriparna �r svaga�; kanske f�rst�rkningar fortfarande kommer att anl�nda om vi h�ller ut ytterligare en timme. Sent p� kv�llen kallade Kisjkin vice finansministern Chrusjtjev, ocks� han kadet, till telefonen och bad honom s�ga till partiledarna att regeringen �tminstone beh�vde viss hj�lp f�r att kunna h�lla ut till morgontimmarna, n�r Kerenskij slutligen borde anl�nda med trupperna. �Vilket slags parti �r det h�r�, skriker Kisjkin indignerat, �som inte kan skicka oss trehundra bev�pnade m�n!� Han har r�tt. Vilket slags parti �r detta? Dessa kadeter, som hade samlat tiotusentals r�ster vid valen i Petrograd, kunde inte f� ut trehundra k�mpar i det �gonblick n�r den borgerliga regimen befann sig i d�dsfara. Om ministrarna bara hade t�nkt p� att i palatsbiblioteket jaga fram materialisten Hobbes b�cker, kunde de ha l�st i hans dialoger om inb�rdeskrig att det inte l�nar sig att f�rv�nta sig eller kr�va mod av aff�rsinnehavarna som har blivit rika, �eftersom de inte ser n�got annat utom sin egen �gonblickliga f�rdel� och fullst�ndigt f�rlorar huvudet vid blotta tanken p� m�jligheten att bli r�nade.� Men n�r allt kommer omkring kunde Hobbes knappast �terfinnas i tsarens bibliotek. Ministrarna var knappast heller s�rskilt lagda f�r filosofins historia. Kisjkins telefonsamtal var det sista fr�n Vinterpalatset.
Smolnyj kr�vde kategoriskt ett slut. Vi f�r inte dra ut p� bel�gringen till morgonen, h�lla staden i sp�nning, irritera kongressens nerver och s�tta ett fr�getecken f�r hela segern. Lenin skickar arga noter. Samtal f�ljer p� samtal fr�n den revolution�ra milit�rkommitt�n. Podvojskij argumenterar tillbaka. Det �r m�jligt att kasta massorna mot palatset. M�nga �r ivriga att g�. Men hur m�nga offer kommer det att bli och vad kommer att �terst� av ministrarna och junkrarna? N�dv�ndigheten att genomf�ra saken �r emellertid allt f�r tvingande. Inget annat �terst�r �n att l�ta flottartilleriet tala. En matros fr�n Peterpaul�f�stningen tar med sig en bit papper till Aurora. �ppna omedelbart eld mot palatset. Nu, tycks det, kommer allt att vara �ver. Artilleristerna p� Aurora �r beredda, men ledarna saknar fortfarande beslutsamhet. Det blir ett nytt f�rs�k till undvikande. �Vi beslutade att v�nta bara en kvart till�, skriver Flerovskij, �d�rf�r att vi instinktivt k�nde m�jligheten till en f�r�ndring i omst�ndigheterna.� Med �instinkt� �r det h�r n�dv�ndigt att f�rst� ett h�rdnackat hopp om att saken kunde avslutas med mer demonstrativa metoder. Den h�r g�ngen bedrog inte �instinkten�. Mot slutet av denna kvart anl�nde en ny kurir direkt fr�n Vinterpalatset. Palatset �r intaget!
Palatset gav inte upp utan togs med storm � emellertid i det �gonblick n�r de bel�grades motst�ndskraft redan fullst�ndigt hade dunstat bort. Hundratals fiender br�t sig in i korridoren � inte genom den hemliga ing�ngen denna g�ng, utan genom den f�rsvarade d�rren � och de togs av de demoraliserade f�rsvararna f�r dumadeputationen. Trots detta avv�pnades de framg�ngsrikt. En betydande grupp av junkrar kom undan i f�rvirringen. Resten � �tminstone ett antal av dem � fortsatte �nnu att st� vakt. Men barri�ren med bajonetter och gev�rseld mellan angriparna och f�rsvararna br�ts slutligen ned.
Den del av palatset som gr�nsar till Eremitaget �r redan full av fiender. Junkrarna g�r ett f�rs�k att komma �t dem bakifr�n. I korridorerna �ger fantastiska m�ten och samman�st�tningar rum. Alla �r bev�pnade till t�nderna. Lyfta h�nder h�ller revolvrar. Handgranater h�nger fr�n b�lten. Men ingen skjuter och ingen kastar en granat. De sj�lva och deras fiender �r s� hopblandade att de inte kan dra sig is�r. Hur som helst: palatsets �de �r redan avgjort.
Arbetare, matroser och soldater trycker p� fr�n utsidan i kedjor och grupper, sliter junkrarna fr�n barrikaderna, stormar fram �ver g�rden, snubblar �ver junkrarna p� trappstegen, knuffar dem tillbaka, v�lter omkull dem och driver dem uppf�r trappan. Ytterligare en v�g kommer bakom. Torget str�mmar in p� g�rden. G�rden str�mmar in i palatset och sv�mmar upp och ner f�r trapporna och genom korridorerna. P� den nedsmutsade parketten, bland madrasser och br�dstycken, v�ltrar sig m�nniskor, gev�r och handgranater. Segrarna f�r veta att Kerenskij inte �r d�r och ett �gonblicks stark besvikelse avbryter deras v�ldsamma gl�dje. Antonov och Tjudnovskij befinner sig nu i palatset. Var �r regeringen? D�r �r d�rren � d�r borta d�r junkrarna st�r fastfrusna i den sista motst�ndsst�llningen. Huvudvaktposten skyndar sig till ministrarna med en fr�ga: Har vi order att g�ra motst�nd till slutet? Nej, nej, ministrarna befaller inte det. N�r allt kommer omkring �r palatset taget. Det finns inget behov av blodsutgjutelse. Vi m�ste b�ja oss f�r �vermakten. Ministrarna vill kapitulera med v�rdighet och sitta vid bordet och imitera ett sammantr�de med regeringen. Kommendanten har redan givit upp palatset, f�rhandlar om junkrarnas liv, mot vilka ingen hur som helst hade gjort minsta f�rs�k. Vad g�ller regeringens �de, v�grar Antonov att ge sig in i n�gra som helst f�rhandlingar.
Junkrarna vid de sista bevakade d�rrarna avv�pnades. Segrarna spr�nger in i ministrarnas rum. ��Framf�r folksamlingen klev en ganska liten och f�ga imponerande man, som f�rs�kte h�lla tillbaka de fram�tpressande leden. Hans kl�der var i oordning, en bredbr�ttad hatt p� sned p� hans huvud, glas�gon som os�kert balanserade p� hans n�sa, men hans �gon lyste av segergl�dje och f�rakt mot de besegrade.� Med dessa utpl�nande penseldrag har de besegrade beskrivit Antonov. Det �r inte s� sv�rt att tro att hans kl�der var i oordning: Det r�cker med att p�minna sig den nattliga f�rden genom vattenp�larna i Peterpaulf�stningen. Segergl�dje kan ocks� otvivelaktigt ha st�tt att l�sa i hans �gon; men knappast n�got f�rakt mot de besegrade i dessa �gon. Jag tillk�nnager f�r er, medlemmar i den provisoriska regeringen, att ni �r under arrest � utbrast Antonov i den revolution�ra milit�rkommitt�ns namn. Klockan visade d� 2.10 p� morgonen den 26 oktober � Medlemmarna i den provisoriska regeringen underkastar sig �vermakten och kapitulerar f�r att undvika blodsutgjutelse � svarade Konovalov. Den viktigaste delen av ritualen iakttogs s�ledes.
Antonov sammankallade tjugofem man, valde dem bland de f�rsta avdelningar som br�t in i palatset och �verl�mnade ministeriets f�rsvar �t dem. Efter att ett protokoll gjorts upp �ver �tg�rderna, leddes de arresterade ut p� torget. I folksamlingen, som hade nedlagt sitt offer av d�da och skadade, flammade det sannerligen upp ett f�rakt mot de besegrade. �D�d �t dem! Skjut dem!� Enstaka soldater f�rs�kte sl� ministrarna. R�dgardisterna lugnade ned de ot�liga: Smutsa inte ned den prolet�ra segern! Bev�pnade arbetare omringade f�ngarna och deras eskort i en solid ring. �Fram�t!� De hade inte l�ngt att g� genom Miljonij och �ver Troitskijbron. Men folksamlingens upphetsning gjorde denna korta f�rd l�ng och full av faror. Minister Nikitin skrev senare alldeles sant att om det inte varit f�r Antonovs energiska ingripande kunde konsekvenserna ha blivit �mycket allvarliga�. F�r att avsluta deras miss�den, besk�ts processionen n�r den befann sig p� bron av misstag och de arresterade och deras eskort m�ste l�gga sig ned p� trottoaren. Men inte heller h�r skadades n�gon. N�gon sk�t uppenbarligen i luften som varning.
I garnisonsklubbens tr�nga lokaler i f�stningen, upplyst av en r�kig fotogenlampa eftersom elektriciteten hade v�grat fungera denna dag, �r fyrtio eller femtio man hoptr�ngda. Antonov ropar, i n�rvaro av f�stningens kommissarie, upp ministerlistan. Det finns arton av dem, inklusive de h�gsta medhj�lparna. De sista formaliteterna avslutas; f�ngarna f�rdelas i rummen i den historiska Trubetskojbastionen. Ingen av f�rsvararna hade arresterats: officerarna och junkrarna frigavs p� sitt hedersord att de inte skulle vidta n�gra handlingar mot sovjetmakten. Bara ett f�tal av dem h�ll sitt ord.
Omedelbart efter er�vrandet av Vinterpalatset gick rykten i borgerliga kretsar om avr�ttningen av junkrar, v�ldt�kter mot kvinnobataljonen och plundrandet av palatsets rikedomar. Alla dessa fabler hade f�r l�nge sedan tillbakavisats, n�r Miljukov skrev f�ljande i sin historik: �De i kvinnobataljonen som inte d�tt under eldgivningen greps av bolsjevikerna, underkastades denna kv�ll och natt soldaternas fruktansv�rda uppm�rksamhet, v�ld och avr�ttning.� Faktum �r att inget skjutande f�rekom och eftersom st�mningarna p� b�da sidor var som de var under denna period, kunde det inte ha �gt rum n�got skjutande. �nnu mindre t�nkbara var v�ldshandlingar, s�rskilt inne i palatset d�r hundratals revolution�ra arbetare kom in med gev�r i h�nderna vid sidan av tillf�lliga element fr�n gatorna.
Plundringsf�rs�k gjordes faktiskt, men det var just dessa f�rs�k som uppdagade segrarnas disciplin. John Reed, som inte missade en enda av revolutionens dramatiska episoder, och som intr�dde i palatset i h�larna p� de f�rsta leden, ber�ttar hur en grupp soldater i k�llarf�rr�den b�nde upp l�dor med sina gev�rskolvar och drog ut mattor, linne, porslin och glasvaror. Det �r m�jligt att vanliga inbrottstjuvar arbetade i skydd av soldaterna, som de oavbrutet gjorde under krigets sista �r, dolde sin identitet i skyttegravsrockar och papakyi. Plundrandet hade precis b�rjat n�r n�gon skrek: �Kamrater, bort med fingrarna, det d�r �r folkets egendom.� En soldat satte sig ner vid ett bord vid ing�ngen med penna och papper: tv� r�dgardister med revolvrar stod bakom honom. Alla som gick ut visiterades och varje f�rem�l som stulits togs tillbaka och f�rtecknades. P� detta s�tt �terfick de sm� statyer, bl�ckflaskor, dolkar, tv�lkakor och strutsfj�drar. Junkrarna underkastades ocks� en noggrann visitering och deras fickor visade sig vara fulla med stulet krafs. Junkrarna f�rnedrades och hotades av soldaterna, men l�ngre �n s� gick det inte. Under tiden bildades ett palatsgarde med matrosen Prichodko i spetsen. Vaktposter sattes ut �verallt. Palatset rensades p� utomst�ende. Inom n�gra timmar uts�gs Tjudnovskij till kommendant f�r Vinterpalatset.
Men vad hade h�nt med folket, som skred fram�t med pr�sterskapet i spetsen f�r att befria palatset? Det �r n�dv�ndigt att ber�tta om detta hj�ltemodiga f�rs�k, vars existens f�r ett �gonblick hade r�rt junkrarnas hj�rtan s�. Stadsduman var centrum f�r de antibolsjevikiska krafterna; dess byggnad p� Nevskij kokade som en kittel. Partier, fraktioner, underfraktioner, grupper, �terstoder och blott inflytelserika individer diskuterade d�r bolsjevikernas kriminella �ventyr. D� och d� ringde de upp ministeriet, som f�rsm�ktade i palatset, och talade om f�r dem att upproret oundvikligen m�ste upph�ra under tyngden av allm�nna f�rd�manden. Timmar �gnades �t utl�ggningar om bolsjevikernas moraliska isolering. Under tiden b�rjade artilleriet tala. Ministern Prokopovitj, som arresterats p� morgonen men snart blivit frigiven, klagade till duman med gr�tande r�st att han hade ber�vats m�jligheten att dela sina kamraters �de. Han uppv�ckte varm sympati, men uttrycket f�r denna sympati gjorde slut p� tiden.
Ur den allm�nna f�rvirringen av id�er och tal framst�lls slutligen en praktisk plan och vinner stormande appl�der fr�n hela m�tet. Duman m�ste marschera som en enhet till Vinterpalatset f�r att, om det blir n�dv�ndigt, d� tillsammans med regeringen. Socialistrevolution�rerna, mensjevikerna och kooperat�rerna grips alla av en beredvillighet att antingen r�dda ministrarna eller falla vid deras sida. Kadeterna, i allm�nhet inte ben�gna till riskabla �tg�rder, beslutar sig den h�r g�ngen f�r att offra sina liv tillsammans med de andra. N�gra provinsbor som av en tillf�llighet dyker upp i salen, dumajournalisterna och en man ur allm�nheten beg�r, mer eller mindre v�ltaligt, till�telse att f� dela dumans �de. Till�telse ges.
Bolsjevikfraktionen f�rs�ker ge ett prosaiskt r�d: Varf�r vandra genom gatorna i m�rkret f�r att s�ka d�den? Det �r b�ttre att ringa upp ministrarna och �vertala dem att ge upp innan blod utgjuts. Men demokraterna �r indignerade: Dessa upprorsagenter vill inte bara slita makten ur v�ra h�nder, utan ocks� v�r r�tt till en hj�ltemodig d�d. Under tiden beslutade ledam�terna f�r historiens skull att r�sta genom upprop. N�r allt kommer omkring kan man inte d� f�r sent � �ven om d�den �r �rorik. Sextiotv� ledam�ter i duman bekr�ftar beslutet: ja, de ska verkligen d� under Vinterpalatsets ruiner. Till detta svarar de fjorton bolsjevikerna att det �r b�ttre att segra med Smolnyj �n att d� i Vinterpalatset och s�tter omedelbart iv�g till sovjetkongressens m�te. Endast tre mensjevikinternationalister beslutar att stanna kvar innanf�r dumans v�ggar: de har ingenstans att ta v�gen och inget att d� f�r.
Ledam�terna i duman �r precis p� v�g att p�b�rja sin sista f�rd n�r telefonen ringer och nyheter kommer om att hela exekutivkommitt�n f�r de bondedeputerade �r p� v�g f�r att ansluta sig till dem. �ndl�sa appl�der. Nu �r bilden fullst�ndig och tydlig: Representanterna f�r hundra miljoner b�nder, tillsammans med representanterna f�r alla klasser inom stads�befolkningen kommer att bege sig iv�g f�r att d� i h�nderna p� ett obetydligt g�ng banditer. Det �r ingen brist p� tal och appl�der.
Efter bondedeputeradenas ankomst s�tter kolonnen slutligen ig�ng l�ngs Nevskij. I spetsen f�r kolonnen marscherar borgm�staren Schreider och ministern Prokopovitj. Bland de marscherande noterade John Reed socialistrevolution�ren Avksentiev, ordf�rande i b�ndernas exekutivkommitt�, och mensjevikledarna Tjintjuk och Abramovitj, varav den f�rste betraktades som tillh�rande h�gern och den andre v�nstern. Prokopovitj och Schreider bar varsin lampa: man hade kommit �verens om det med ministrarna �ver telefon, f�r att junkrarna inte skulle ta v�nner f�r fiender. Prokopovitj bar dessutom ett paraply, liksom m�nga andra. Pr�sterskapet var inte n�rvarande. Pr�sterskapet hade skapats av junkrarnas inte alltf�r rika fantasi utav dimmiga fragment ur f�derneslandets historia. Men ocks� folket var fr�nvarande. Dess fr�nvaro avgjorde hela schemats karakt�r. Tre- eller fyrahundra �representanter� och inte en enda av dem som de representerade! �Det var en m�rk natt�, minns socialistrevolution�ren Zentsinov, �och ljuset p� Nevskij var inte t�nt. Vi marscherade i en regelr�tt procession och endast v�rt sjungande av Marselj�sen kunde h�ras. Kanonskott ekade p� avst�nd. Det var bolsjevikerna som fortsatte att bombardera Vinterpalatset.�
Vid Jekaterininskijkanalen var en patrull med bev�pnade matroser utstr�ckt �ver Nevskij och blockerade v�gen f�r denna demokratins kolonn. �Vi forts�tter fram�t�, f�rklarade de f�rd�mda, �Vad kan ni g�ra oss?� Matroserna svarade rakt p� sak att de skulle anv�nda v�ld: �G� hem och l�mna oss i fred.� N�gon av de marscherande f�reslog att de skulle d� direkt p� fl�cken. Men i det beslut som antagits genom upprop i duman hade denna variant inte f�rutsetts. Ministern Prokopovitj kl�ttrade upp p� n�got slags upph�jning och �viftande med sitt paraply� � regn �r vanliga under h�sten i Petrograd � manade han demonstranterna att inte inleda dessa m�rka och bedragna m�nniskor, som faktiskt skulle kunna ta till vapen, i frestelse. �L�t oss �terv�nda till duman och tala igenom metoder f�r att r�dda landet och revolutionen.�
Detta var sannerligen ett klokt f�rslag. Visserligen skulle den ursprungliga planen d� bli ouppfylld. Men vad kan man g�ra med bev�pnade r�skinn, som inte vill l�ta demokratins ledare d� en hj�ltemodig d�d? �De stod kvar ett tag, blev frusna och beslutade g� tillbaka�, skriver Stankevitj dystert. Han var ocks� en av de marscherande i denna procession. Processionen r�rde sig bak�t, nu utan Marselj�sen � tv�rtom under dyster tystnad � l�ngs Nevskij till dumabyggnaden. D�r kommer den s�kerligen till slut att hitta �metoder f�r att r�dda landet och revolutionen�.
Med intagandet av Vinterpalatset kom den revolution�ra milit�rkommitt�n i full besittning av huvudstaden. Men precis som naglarna och h�ret forts�tter att v�xa p� ett lik, fortsatte den st�rtade regeringen att uppvisa livstecken genom sin press. Den provisoriska regeringens h�rold, som den 24 oktober hade tillk�nnagivit pensioneringen av r�dsmedlemmarna med r�tt till �uniform och pension�, hade pl�tsligt f�rsvunnit den 25 oktober � en h�ndelse som visserligen ingen noterade. Men den 26 oktober upptr�dde den igen som om inget hade h�nt. P� f�rsta sidan hade den en rubrik: �P� grund av avst�ngningen av elektriciteten utkom inte utg�van f�r den 25 oktober.� I alla andra avseenden f�rutom elektricitetsledningen p�gick regeringslivet i vederb�rlig ordning, och H�rolden f�r en regering som nu var lokaliserad i Trubetskojbastionen tillk�nnagav utn�mningen av ett dussin nya senatorer. I dess spalt f�r �administrativ information� r�dde ett cirkul�r fr�n inrikesministern Nikitin provins�kommissarierna att �inte l�ta sig p�verkas av falska rykten om h�ndelser i Petrograd, d�r allt �r lugnt.� Ministern hade, n�r allt kom omkring, inte s� fel. Revolutionsdagarna f�rgick fredligt nog, bortsett fr�n kanonaderna, vars effekt enbart var akustisk. Men �nd� kommer inte historikern att beg� n�got misstag om han s�ger att den 25 oktober st�ngdes inte bara elektriciteten av i regeringstryckeriet, utan en betydelsefull sida v�ndes i m�nsklighetens historia.
Fysiska analogier med revolutionen kommer s� os�kt att n�gra av dem har blivit utslitna metaforer: �Vulkanutbrott�, �ett nytt samh�lles f�delse�, �kokpunkt�� Under den enkla litter�ra bilden d�ljer sig ett intuitivt grepp om dialektikens lagar � dvs. utvecklingens logik.
Det v�pnade upproret st�r i samma f�rh�llande till revolutionen som revolutionen i sin helhet g�r till utvecklingen. Det �r den kritiska punkt n�r den ackumulerade kvantiteten med en explosion v�nds till kvalitet, men sj�lva upproret �r �terigen inte n�gon homogen och odelad handling: det har ocks� sina kritiska punkter, inre kriser och framryckningar.
En extraordin�r b�de politisk och teoretisk betydelse �r f�rknippad med den korta period som omedelbart f�reg�r �kokpunkten� � dvs. revolutionens afton. Fysiken l�r att den j�mna �kningen av temperaturen pl�tsligt upph�r; v�tskan f�rblir f�r ett �gonblick vid samma temperatur och kokar endast efter att ha absorberat en ytterligare kvantitet v�rme. Vardagsspr�ket kommer ocks� till v�r hj�lp och betecknar detta tillst�nd av falskt stillsam koncentration f�re en explosion som �lugnet f�re stormen�.
N�r en okvalificerad majoritet av arbetarna och soldaterna i Petrograd hade g�tt �ver till bolsjevikerna tycktes kokpunkten ha n�tts. Det var d� som Lenin proklamerade n�dv�ndig�heten av ett omedelbart uppror, men man kan l�gga m�rke till att det �r p�fallande att n�got fortfarande saknades f�r upproret. Arbetarna och s�rskilt soldaterna beh�vde absorbera ytterligare lite revolution�r energi.
Mots�ttningen mellan ord och handling �r ok�nd f�r massorna, men �verg�ngen fr�n ord till handling � �ven till en enkel strejk och i �n h�gre grad till uppror � framkallar oundvikligen inre friktioner och molekyl�ra omgrupperingar: vissa r�r sig fram�t och andra m�ste tr�nga sig bak�t. Inb�rdeskrig utm�rks vid sina f�rsta steg i allm�nhet av en extraordin�r obeslutsamhet. B�da l�gren �r som fastvuxna i samma fosterjord; de kan inte bryta sig loss fr�n sin egen milj� med dess mellanliggande grupperingar och kompromisst�mningar.
Lugnet f�re stormen bland de l�gre skikten framkallade en pl�tslig tveksamhet hos de ledande grupperna. De organ och institutioner som hade bildats under den f�rh�llandevis lugna f�rberedelseperioden � f�r revolutionen har, liksom kriget, sin fredliga period och sina dagar av stillhet � visade sig �ven i det mest h�rdade partiet otillr�ckliga eller �tminstone inte helt tillr�ckliga f�r upprorets uppgifter. En viss rekonstruktion och omf�rdelning �r oundviklig i det kritiska �gonblicket. L�ngt ifr�n alla delegater i Petrogradsovjeten som r�stade f�r en sovjetregering var verkligt genomsyrade av tanken att ett v�pnat uppror hade blivit uppgiften f�r dagen. F�r att f�rvandla sovjeten till en upprorsmaskin var det n�dv�ndigt att med s� f� st�rningar som m�jligt f�ra �ver dem till den nya kursen. Under f�rh�llanden av en mogen kris kr�vde det inte m�nader eller ens flera veckor, men just under dessa sista dagar var det ytterst farligt att komma ur takt, ge order om ett spr�ng n�gra dagar innan sovjeten var klar f�r att ta det, skapa f�rvirring i sina egna led eller ens f�r 24 timmar sk�ra av partiet fr�n sovjeten.
Lenin upprepade mer �n en g�ng att massorna st�r l�ngt till v�nster om partiet, liksom partiet st�r till v�nster om centralkommitt�n. Till�mpat p� revolutionen som helhet var det fullkomligt sant. Men dessa samband har ocks� sina djupa inre sv�ngningar. I april, juni och s�rskilt i b�rjan av juli sk�t arbetarna och soldaterna ot�ligt fram partiet l�ngs v�gen mot beslutsam handling. Efter julir�derna blev massorna f�rsiktigare. De ville ha revolution liksom f�rut och mer �n f�rut, men eftersom de hade br�nt sig sv�rt en g�ng var de r�dda f�r �nnu ett misslyckande. Under hela juli, augusti och september fick partiet dagligen h�lla tillbaka arbetarna och soldaterna, som kornilovisterna med all makt f�rs�kte mana ut p� gatorna. De sista m�nadernas politiska erfarenheter hade i h�g grad st�rkt de h�mmande krafterna, inte bara bland ledarna, utan �ven bland de ledda. Den obrutna framg�ngen med agitationen hade � sin sida givit n�ring �t tr�gheten i den avvaktande attityden. En ny politisk orientering var inte nog f�r massorna: de hade behov av psykologisk anpassning. Ett uppror f�ngar in bredare massor ju mer det revolution�ra partiets krav sm�lter samman med omst�ndigheternas krav.
Det sv�ra problemet med att �verg� fr�n det politiska f�rberedandet till upprorets verkliga teknik uppstod �ver hela landet i olika former, men i allt v�sentligt var det �verallt samma sak. Muralov ber�ttar om hur uppfattningarna om makter�vrandets n�dv�ndighet var enh�llig i bolsjevikernas milit�rorganisation i Moskva; emellertid �f�rblev f�rs�ket att konkret avg�ra hur denna er�vring skulle utf�ras utan l�sning�. Den sista sammanbindande l�nken saknades.
Under de dagar n�r Petrograd var uppfyllt av garnisonens f�rflyttning, levde Moskva i en atmosf�r av st�ndiga strejkkonflikter. P� initiativ av en fabrikskommitt� lade sovjetens bolsjevikfraktion fram en plan f�r att avg�ra ekonomiska konflikter med hj�lp av dekret. De f�rberedande stegen tog en hel del tid. F�rst den 23 oktober antogs �Revolution�rt dekret nr l� av sovjetorganen. Den f�reskrev att: Arbetare och tj�nstem�n i fabriker och verkst�der skall h�danefter anst�llas och avskedas endast med verkstadskommitt�ns medgivande. Det betydde att sovjeten hade b�rjat fungera som en statsmakt. Regeringens oundvikliga motst�nd skulle, enligt initiativtagarnas utr�kning, f�rena massorna n�rmare kring sovjeten och leda till en �ppen konflikt. Den h�r id�n kom aldrig att pr�vas eftersom revolutionen i Petrograd gav Moskva, tillsammans med hela det �vriga landet, ett betydligt mer bjudande motiv till uppror � n�dv�ndigheten att omedelbart komma till den nyligen bildade sovjetregeringens st�d.
Den anfallande sidan �r n�stan alltid intresserad av att verka vara p� defensiven. Ett revolution�rt parti �r intresserat av en laglig t�ckmantel. Den kommande sovjetkongressen var i grund och botten en revolutionssovjet �ven om den f�r hela folkets massa inte var utrustad med hela den h�gsta makten, hade den �tminstone en bra bit mer �n h�lften av den. Det var fr�ga om att det ena elementet i en dubbelmakt skulle g�ra uppror mot det andra. Den revolution�ra milit�rkommitt�n �beropade kongressen som auktoritetens k�lla och anklagade i f�rv�g regeringen f�r att f�rbereda ett angrepp p� sovjeterna. Den anklagelsen uppstod logiskt ur hela situationen. I samma utstr�ckning som regeringen hade f�r avsikt att inte kapitulera utan strid, kunde den inte undvika att g�ra sig beredd p� att f�rsvara sig. Men just p� grund av detta faktum blev den utsatt f�r anklagelsen om konspiration mot arbetarnas, soldaternas och b�ndernas h�gsta organ. I sin kamp mot den sovjetkongress som skulle st�rta Kerenskij, lyfte regeringen sin hand mot den maktk�lla ur vilken Kerenskij hade utg�tt.
Det skulle vara ett allvarligt misstag att betrakta allt detta som juridiskt h�rklyveri utan intresse f�r folket. Det var tv�rtom just i denna form som revolutionens grundl�ggande fakta �terspeglades i massornas sinnen. Det var n�dv�ndigt att g�ra fullt bruk av denna extraordin�rt f�rm�nliga sammanfogning. Genom att s�lunda s�tta ett stort politiskt m�l f�r soldatens naturliga oben�genhet att f�rflytta sig fr�n kasernen till skyttegraven och mobilisera garnisonen f�r sovjetkongressens f�rsvar, bakband de revolution�ra ledarna p� intet s�tt sina h�nder betr�ffande upprorets datum. Valet av dag och timme berodde p� konfliktens vidare utveckling. Friheten att man�vrera tillh�rde den starkare.
�Sl� f�rst ned Kerenskij och inkalla sedan kongressen�, fortsatte Lenin att upprepa, eftersom han fruktade att upproret skulle ers�ttas med n�gon avledande konstitutionell man�ver. Lenin hade uppenbarligen �nnu inte till fullo insett v�rdet av den nya faktor som hade tr�ngt sig in i upprorets f�rberedelser och f�r�ndrat hela dess karakt�r, n�mligen den skarpa konflikten mellan Petrogradgarnisonen och regeringen. Om sovjetkongressen skulle avg�ra maktfr�gan, om regeringen ville uppl�sa garnisonen f�r att hindra kongressen fr�n att bli makten, om garnisonen utan att v�nta p� sovjetkongressen hade v�grat att lyda regeringen, betydde detta i sj�lva verket att upproret hade b�rjat och det utan att v�nta p� sovjetkongressen, �ven om det var under t�ckmantel av dess auktoritet. Det skulle d�rf�r ha varit politiskt felaktigt att skilja f�rberedelserna f�r upproret fr�n f�rberedelserna f�r sovjetkongressen.
Det s�regna i oktoberrevolutionen kan b�st f�rst�s genom att st�lla den i kontrast till februarirevolutionen. N�r man g�r den j�mf�relsen �r det inte, som i andra fall, n�dv�ndigt att villkorligt anta identiteten hos en hel rad omst�ndigheter. De �r i verkligheten identiska. Scenen �r i b�da fallen Petrograd: samma arena, samma sociala grupperingar, samma proletariat och samma garnison. Segern uppn�ddes i b�da fallen genom �verg�ngen av en majoritet av reservregementena till arbetarnas sida. Dock inom ramarna f�r dessa grund�l�ggande drag � vilken enorm skillnad! De tv� Petrogradrevolutionerna kompletterar varandra under loppet av �tta m�nader och tycks i sina kontrasterande drag n�stan f�rutbest�mda att fr�mja f�rst�elsen av upprorets karakt�r i allm�nhet.
Februariupproret brukar kallas spontant. Vi har d�r det varit p�kallat inf�rt alla n�dv�ndiga begr�nsningar i denna beskrivning, men i vilket fall som helst �r det sant att ingen stakade ut v�gen i f�rv�g i februari, ingen r�stade i fabrikerna och kasernerna om fr�gan om revolution och ingen manade uppifr�n massorna till uppror. Det under �ratal ackumulerade missn�jet br�t ov�ntat, i ganska h�g grad �ven f�r massorna sj�lva, igenom ytan.
Det var helt annorlunda i oktober. I �tta m�nader hade massorna levt ett intensivt politiskt liv. De hade inte bara skapat h�ndelser utan ocks� l�rt sig att f�rst� deras sammanhang. Efter varje aktion hade de kritiskt v�gt dess resultat. Sovjetparlamentarismen hade blivit den dagliga mekanismen i folkets politiska liv. N�r de genom r�stning avgjorde fr�gor om strejk, gatumanifestationer och f�rflyttning av regementen till fronten kunde d� massorna f�reg� ett sj�lvst�ndigt beslut i fr�ga om upproret?
Utifr�n den h�r ov�rderliga och enda v�sentliga er�vringen f�r februarirevolutionen uppstod det emellertid nya sv�righeter. Det var om�jligt att kalla massorna till strid i sovjetens namn utan att formellt resa fr�gan i sovjeten � dvs. utan att g�ra fr�gan om uppror till f�rem�l f�r offentlig debatt och dessutom med deltagande av representanter f�r fiendel�gret. N�dv�ndig�heten av att skapa ett speciellt och s� l�ngt m�jligt f�rkl�tt sovjetorgan f�r upprorets ledning var uppenbar. Men det kr�vde ocks� demokratiska procedurer, med alla deras f�rdelar och dr�jsm�l. Resolutionen om den revolution�ra milit�rkommitt�n, som antogs den 9 oktober, verkst�lldes inte f�rr�n den 20 oktober. Men det var inte huvudsv�righeten. Att dra f�rdel av majoriteten i sovjeten och s�tta samman kommitt�n bara med bolsjeviker skulle ha v�ckt missn�je bland de icke partianslutna, f�r att inte tala om v�nstersocialistrevolution�rerna och vissa anarkistiska grupper. Bolsjevikerna i den revolution�ra milit�rkommitt�n skulle underkasta sig sitt partis beslut � fast inte alltid utan motst�nd � men det var om�jligt att kr�va disciplin av de icke partianslutna och v�nstersocialistrevolution�rerna. Att f� en resolution a priori om uppror p� ett best�mt datum fr�n dem var inte att t�nka p� och dessutom var det ytterst obet�nksamt att ens st�lla fr�gan till dem. Endast med hj�lp av den revolution�ra milit�rkommitt�n var det d�rf�r m�jligt att dra in massorna i ett uppror genom att sk�rpa situationen fr�n dag till dag och g�ra konflikten o�terkallelig.
Skulle det inte i detta fall ha varit enklare att kalla till uppror direkt i partiets namn? Den formen av aktion har otvivelaktigt tungt v�gande f�rdelar, men dess nackdelar �r knappast mindre uppenbara. Bland de miljoner som partiet r�ttm�tigt r�knade med �r det n�dv�ndigt att urskilja tre skikt: ett som under alla omst�ndigheter redan var med bolsjevikerna, ett annat och talrikare som st�dde bolsjevikerna s� l�nge de agerade genom sovjeterna och ett tredje som f�ljde sovjeterna trots det faktum att de dominerades av bolsjeviker.
Dessa tre skikt var olika inte bara till politisk niv�, utan i avsev�rd grad ocks� i sociala best�ndsdelar. De som h�ll p� bolsjevikerna som parti var framf�r allt industriarbetare, med Petrograds genuina prolet�rer i fr�msta ledet. De som h�ll p� sovjeterna, oberoende av och utan h�nsyn till att de dominerades av bolsjeviker, var de mer konservativa grupperna av arbetare � tidigare mensjeviker och socialistrevolution�rer, som fruktade f�r att bryta med resten av massorna � de mer konservativa delarna av arm�n, �ven inber�knat kosackerna, samt de b�nder som hade frigjort sig fr�n det socialistrevolution�ra partiets ledning och anslutit sig till dess v�nsterflygel.
Det skulle vara ett uppenbart misstag att identifiera bolsjevikpartiets styrka med styrkan i de sovjeter som partiet ledde. Den senare var mycket st�rre �n den f�rra. Utan den f�rra skulle emellertid sovjeterna ha varit helt kraftl�sa. Det finns inget mystiskt i detta. Relationerna mellan partiet och sovjeten v�xte fram ur den oundvikliga bristen p� �verensst�mmelse mellan bolsjevismens kolossala politiska inflytande och dess sn�va organisatoriska grepp i en revolution�r epok. En korrekt anv�nd h�vst�ng s�tter den m�nskliga armen i st�nd att lyfta en tyngd som m�nga g�nger �verstiger dess levande kraft, men utan den levande armen �r h�vst�ngen ingenting annat �n en livl�s k�pp.
Vid en regional bolsjevikkonferens i Moskva mot slutet av september rapporterade en av delegaterna: �I Jegorevsk �r bolsjevikernas inflytande odelat� Partiets organisation �r i sig dock svag. Den �r helt och h�llet f�rsummad; det finns varken regelbunden registrering eller medlemsavgifter.� Denna disproportion mellan inflytande och organisation var ett allm�nt fenomen, �ven om den inte var lika utpr�glad �verallt. Breda massor k�nde till bolsjevikernas paroller och sovjetorganisationen. Under september och oktober sammansm�lte de tv� fullst�ndigt i deras tankar. Vad folket v�ntade p� var att sovjeterna skulle visa dem n�r och hur bolsjevikernas program skulle genomf�ras.
Partiet fostrade f�r egen del systematiskt massorna i denna anda. N�r ryktet gick i Kiev att ett uppror f�rbereddes utf�rdade den bolsjevikiska exekutivkommitt�n omedelbart en dementi: �Ingen aktion f�r �ga rum utan sovjetens uppmaning� Inte ett steg utan sovjeten!� N�r Trotskij den 18 oktober f�rnekade rykten om ett uppror som p�stods vara utsatt till den 22 oktober, sade han: �Sovjeten �r en vald institution och� kan inte fatta ett beslut som �r ok�nt f�r arbetarna och soldaterna� �. S�dana formuleringar upprepades dagligen, underst�ddes av praktisk handling och gick in i massornas k�tt och blod.
Enligt f�nrik Berezins rapport vid en bolsjevikisk milit�rkonferens i Moskva under oktober sade delegaterna: �Det �r sv�rt att s�ga om trupperna kommer att g� ut p� uppmaning av bolsjevikernas Moskvakommitt�. P� sovjetens uppmaning kanske alla g�r ut.� �nd� hade Moskvagarnisonen redan i september till 90 procent r�stat bolsjevikiskt. Vid en konferens den 16 oktober i Petrograd rapporterade Bokij f�ljande i partikommitt�ns namn: I Moskva�distriktet �kommer de att g� ut p� uppmaning fr�n sovjeten, men inte fr�n partiet; i Nevskij�distriktet �kommer alla att f�lja sovjeten�. Volodarskij sammanfattade d�refter sinnesst�m�ningarna i Petrograd med f�ljande ord: �Det allm�nna intrycket �r att ingen �r ivrig att g� ut p� gatorna, men alla kommer att st�lla upp p� sovjetens maning.� Olga Ravitj korrigerade honom: �N�gra s�ger ocks� p� partiets maning.� Vid en konferens med Petrogradgarnisonen den 18 oktober rapporterade delegater att deras regementen inv�ntade sovjetens uppmaning f�r att g� ut. Ingen n�mnde partiet, trots att bolsjevikerna stod i spetsen f�r m�nga enheter. Allts� kunde enigheten i kasernerna bevaras endast genom att f�rena de v�lvilligt inst�llda, de vacklande och de halvt fientliga under sovjetens disciplin. Grenadj�rregementet f�rklarade till och med att det endast skulle g� ut p� befallning av sovjetkongressen. Sj�lva det faktum att agitatorerna och organisat�rerna alltid i sin bed�mning av massornas sinnestillst�nd anspelade p� distinktionen mellan sovjeten och partiet visar vilken stor betydelse denna fr�ga hade vad g�ller uppmaningen till uppror.
Chauff�ren Mitrevitj ber�ttar hur bolsjevikerna i en lastbilsgrupp, d�r de inte lyckades f� igenom en resolution f�r uppror, lade fram ett kompromissf�rslag: �Vi kommer varken att g� ut f�r bolsjevikerna eller mensjevikerna, men� vi kommer utan dr�jsm�l att genomf�ra alla kraven fr�n den andra sovjetkongressen.� Dessa bolsjeviker till�mpade i liten skala gentemot lastbilsgruppen samma inlindade taktik som i stort anv�ndes av den revolution�ra milit�rkommitt�n. Mitrevitj argumenterar inte utan ber�ttar en historia � desto mer �vertygande �r hans vittnesb�rd!
F�rs�k att leda upproret direkt genom partiet gav ingenstans resultat. Ett h�gintressant vittnesm�l har bevarats om upprorets f�rberedande i Kinesjma, ett betydande centrum f�r textilindustrin. Efter det att upproret hade st�llts p� dagordningen i Moskvaregionen, valde partikommitt�n i Kinesjma en s�rskild trio f�r att g�ra en inventering av milit�rstyrkorna och f�rr�den och f�rbereda v�pnat uppror � och kallade dem av n�gon anledning f�r �direkto�ratet�. �Vi m�ste emellertid s�ga�, skriver en av medlemmarna i detta direktorat, �att det f�refaller som om den valda trion inte gjorde mycket. H�ndelserna tog en n�got annan riktning� Den regionala strejken tog oss helt i anspr�k och n�r de avg�rande h�ndelserna intr�ffade �verf�rdes organisationscentrat till strejkkommitt�n och sovjeten.� I blygsam provinsskala upprepades h�r samma sak som �gde rum i Petrograd.
Partiet satte sovjeterna i r�relse, sovjeterna satte arbetarna, soldaterna och i n�gon m�n b�nderna i r�relse. Det som uppn�ddes i m�ngd f�rlorades i hastighet. Om man framst�ller denna r�rliga apparat som ett system av kugghjul � en j�mf�relse som Lenin tillgrep under en annan period och f�r ett annat �mne � kan man s�ga att det ot�liga f�rs�ket att direkt f�rbinda partihjulet med det gigantiska masshjulet � med utel�mnande av det medelstora sovjethjulet � skulle ha givit upphov till faran f�r att kuggarna p� partihjulet br�ts av och hur som helst �nd� inte var f�rm�get att s�tta tillr�ckligt stora massor i r�relse.
Den motsatta risken var emellertid inte mindre p�taglig � risken f�r att ett gynnsamt tillf�lle gick en ur h�nderna till f�ljd av inre slitningar i sovjetsystemet. Teoretiskt sett begr�nsas det mest gynnsamma tillf�llet f�r ett uppror till en viss tidpunkt. Det kan inte vara tal om att praktiskt ringa in denna idealpunkt. Upproret kan utvecklas framg�ngsrikt p� den stigande kurvan mot denna ideala h�jdpunkt � men �ven p� den sjunkande kurvan innan styrke�f�rh�llandet �nnu har f�r�ndrats radikalt. I st�llet f�r ett ��gonblick� har vi d� ett tidsutsnitt som kan m�tas i veckor och ibland i m�nader. Bolsjevikerna kunde ha gripit makten i Petrograd i b�rjan av juli, men om de hade gjort det kunde de inte ha beh�llit den. Med b�rjan i mitten av september kunde de hoppas p� att inte bara gripa den utan �ven beh�lla den. Om bolsjevikerna hade uppskjutit upproret till efter slutet p� oktober, skulle de f�rmodligen � fast l�ngt ifr�n s�kert � under n�gon tid ha kunnat ta igen det f�rlorade. Vi kan under vissa villkor anta att under en period av tre eller fyra m�nader � september till december ungef�r � f�rel�g de politiska f�ruts�ttningarna f�r en revolution. Inom dessa gr�nser, vilka �r l�ttare att fast�st�lla efter�t �n under h�ndelsernas g�ng, hade partiet en viss valfrihet, som gav upphov till oundvikliga och ibland skarpa mots�ttningar av praktisk natur.
Lenin f�reslog att upproret skulle s�ttas ig�ng under dagarna f�r den demokratiska kon�ferensen. I slutet av september ans�g han varje dr�jsm�l inte bara riskabelt utan �desdigert. �Att v�nta p� sovjetkongressen�, skrev han i b�rjan av oktober, ��r en barnslig lek med formaliteter, en skamlig lek med formaliteter och ett f�rr�deri mot revolutionen.� Det �r emellertid inte troligt att n�gon bland bolsjevikledarna i denna fr�ga leddes av formella h�nsyn. N�r Zinovjev till exempel beg�rde en prelimin�r konferens med sovjetkongressens bolsjevikfraktion efterstr�vade han inte en formell sanktion, utan r�knade helt enkelt med politiskt st�d fr�n provinsdelegaterna mot centralkommitt�n. Faktum �r dock att partiets beroende av sovjeten � som i sin tur �beropade sovjetkongressen � f�rde in ett element av obest�mdhet i upproret, vilket i h�g grad och med all r�tt oroade Lenin.
Fr�gan om n�r man skulle mana till uppror h�ngde n�ra samman med fr�gan om vem som skulle g�ra det. F�rdelarna med att g�ra det i sovjetens namn var alltf�r uppenbara f�r Lenin, men han ins�g tidigare �n andra vilka sv�righeter som skulle uppkomma l�ngs den v�gen. Han kunde inte annat �n frukta, s�rskilt p� avst�nd, att de hindrande elementen skulle visa sig vara �nnu starkare bland sovjettopparna �n i centralkommitt�n, vars politik han ans�g vara obeslutsam �ven det f�rutan. Lenin n�rmade sig fr�gan om vem som skulle b�rja, sovjeten eller partiet, som ett val mellan tv� m�jliga alternativ, men under de f�rsta veckorna var han avgjort f�r ett sj�lvst�ndigt initiativ fr�n partiet. H�ri fanns inte skuggan av en tanke p� att principiellt st�lla de tv� planerna mot varandra. Det var fr�ga om tv� framg�ngsv�gar till upproret, som vilade p� en och samma grund, i en och samma situation och f�r ett och samma m�l. Icke desto mindre var det dock tv� framg�ngsv�gar.
Lenins f�rslag att omringa Alexanderteatern och arrestera den demokratiska konferensen f�ljde ur antagandet att upproret inte skulle ledas av sovjeterna, utan genom att partiet v�nde sig direkt till fabrikerna och kasernerna. Det kunde inte vara annorlunda. Att genomf�ra en s�dan plan via sovjeten var fullst�ndigt ot�nkbart. Lenin var klart medveten om att hans plan skulle m�ta motst�nd �ven bland partiets ledare; han rekommenderade i f�rv�g att de �inte skulle str�va efter antal� i konferensens bolsjevikfraktion. Med beslutsamhet upptill skulle antalet garanteras av de l�gre skikten. Lenins dj�rva plan hade den obestridliga f�rdelen av snabbhet och �verraskning, men det blottade partiet alltf�r mycket och utsatte det f�r risken att inom vissa gr�nser s�tta sig �ver massorna. Till och med Petrogradsovjeten kunde, om den �verrumplades, vid den f�rsta motg�ngen t�nkas f�rlora sin �nnu os�kra bolsjevikmajoritet.
Resolutionen fr�n den 10 oktober f�reslog att de lokala partiorganisationerna praktiskt skulle avg�ra varje fr�ga med utg�ngspunkt i ett annalkande uppror. Det finns inte ett ord i centralkommitt�ns resolution om sovjeterna som organ f�r upproret. P� konferensen den 16 oktober sade Lenin: �Fakta visar att vi har �vervikt gentemot fienden. Varf�r kan inte centralkommitt�n b�rja?� Den fr�gan var p� intet s�tt retorisk p� Lenins l�ppar. Den betydde: Varf�r f�rlora tid med att anpassa oss till den komplicerade sovjet�verf�ringen n�r central�kommitt�n kan ge signalen omedelbart? Den h�r g�ngen slutade emellertid resolutionen, som Lenin f�reslagit, med att uttrycka �den fulla �vertygelsen att centralkommitt�n och r�det i r�tt tid kommer att ange det gynnsamma �gonblicket och �ndam�lsenliga metoder f�r offensiv.� Omn�mnandet av sovjeten tillsammans med partiet och den mer flexibla formuleringen av datumfr�gan var f�ljden av att Lenin genom partiledarna hade k�nt massornas motst�nd.
N�sta dag sammanfattade Lenin, i sin polemik med Zinovjev och Kamenev, debatten dagen innan p� f�ljande s�tt: �Alla inst�mde i att arbetarna p� sovjetens uppmaning och till sovjeternas f�rsvar kommer att g� ut som en man.� Det innebar: �ven om alla inte �r �verens med honom, Lenin, att man kan utf�rda maningen i partiets namn, �r alla �verens om att man kan g�ra det i sovjetens namn.
�Vem skall �verta makten?� skriver Lenin p� kv�llen den 24. �Det �r f�r �gonblicket ej viktigt: m� den revolution�ra milit�rkommitt�n ta den eller �n�gon annan institution� som f�rklarar att den endast kommer att �verl�mna makten �t de verkliga representanterna f�r folkets intressen.� �N�gon annan institution� inom mystiska citattecken � det �r en konspira�tiv beteckning p� bolsjevikernas centralkommitt�. Lenin f�rnyar h�r sitt septemberf�rslag om att direkt handling f�retas i centralkommitt�ns namn � den h�r g�ngen ifall sovjetlegaliteten skulle f�rhindra den revolution�ra milit�rkommitt�n fr�n att st�lla kongressen inf�r st�rtandet som ett fullbordat faktum.
Trots att hela denna kamp om datum och metoder f�r upproret fortsatte i en vecka, var inte alla som deltog i den klart medvetna om dess inneb�rd och betydelse. �Lenin f�reslog makt�vertagandet genom sovjeterna antingen i Leningrad eller i Moskva och inte bakom ryggen p� sovjeterna�, skrev Stalin 1924. �F�r vilket syfte beh�vde Trotskij denna mer �n egendomliga legend om Lenin?� Vidare: �Partiet k�nner Lenin som den st�rste marxisten i v�r tid� fr�mmande f�r varje anstrykning av blanquism.� Medan Trotskij �inte ger oss den store Lenin utan n�got slags dv�rgblanquist� �. Inte bara en blanquist utan en dv�rg! I sj�lva verket �r fr�gan om i vems namn man skall starta ett uppror och med vilken institutions h�nder man skall gripa makten inte p� n�got s�tt f�rutbest�md genom n�gon doktrin. N�r de allm�nna f�ruts�ttningarna f�r en revolution f�religger blir upproret den praktiska konstens problem, ett problem som kan l�sas med olika metoder. Den delen av mots�ttningarna inom centralkommitt�n var analog med ett gr�l bland officerarna i en generalstab, utbildade inom samma milit�ra doktrin och med samma uppfattning om den strategiska situationen, men som f�resl�r olika s�tt att l�sa sitt mest �verh�ngande � f�rvisso oerh�rt viktiga, men inte desto mindre speciella � problem. Att h�r blanda in fr�gan om marxism och blanquism �r bara att avsl�ja en brist p� f�rst�else f�r b�da.
Professor Pokrovskij f�rnekar sj�lva betydelsen av alternativet: sovjet eller parti. Soldaterna �r inga formalister, flinar han: de beh�vde ingen sovjetkongress f�r att st�rta Kerenskij. Med all sin kvickhet l�mnar en s�dan formulering ett problem ol�st: varf�r �ver huvud taget skapa sovjeter om partiet �r tillr�ckligt? �Det �r intressant�, forts�tter professorn, �att absolut inget kom ur denna str�van att g�ra allt n�stan lagligt med sovjetlegaliteten; i sista stund togs makten inte av sovjeterna, utan av en uppenbart �illegal� organisation som skapats ad hoc.� Pokrovskij �beropar h�r det faktum att Trotskij tvingades f�rklara Kerenskijregeringen som icke existerande �i den revolution�ra milit�rkommitt�ns� och inte i sovjetens namn. En h�gst ov�ntad slutsats! Den revolution�ra milit�rkommitt�n var ett av sovjeten valt organ. Kommitt�ns ledande roll i omv�lvningen br�t inte p� n�got s�tt mot den sovjetlegalitet som professorn driver med, men som massorna var oerh�rt vaksamma p�. Folkkommissariernas r�d skapades ocks� ad hoc, men det f�rhindrade det inte fr�n att bli och f�rbli ett organ f�r sovjetmakten, inklusive professor Pokrovskij sj�lv, som utn�mnd till folkkommissarie f�r utbildning i dess stab.
Upproret kunde f�rbli p� sovjetlegalitetens fasta mark, och i viss m�n �ven inom gr�nserna f�r dubbelmaktens tradition, huvudsakligen tack vare det faktum att Petrogradgarnisonen n�stan helt och h�llet hade underkastat sig sovjeten f�re revolutionen. I otaliga memoarer, jubileumsartiklar och tidiga historiska ess�er togs detta faktum, belagt av en m�ngfald dokument, f�r odisputabelt. �Konflikten i Petrograd utvecklades kring fr�gan om garnisonens �de�, s�ger den f�rsta boken om oktoberrevolutionen � en bok skriven p� grundval av f�rska h�gkomster av f�rfattaren till f�religgande arbete under uppeh�llen mellan sessionerna vid konferensen i Brest-Litovsk, en bok som under flera �r tj�nade partiet som historisk l�robok.[12] �Den grundl�ggande fr�ga som hela r�relsen i oktober byggdes upp och organiserades kring� � det �r Sadovskijs, en av de direkta organisat�rerna av upproret, �nnu mer definitiva uttryck � �var fr�gan om �verf�randet av Petrogradgarnisonen till den norra fronten.� Inte en enda av upprorets n�rmaste ledare, som d� deltog i ett kollektivt samtal med det direkta syftet att �teruppliva och fastst�lla h�ndelsernas g�ng, kom p� tanken att inv�nda mot detta uttalande av Sadovskij eller korrigera det. F�rst efter 1924 blev det pl�tsligt k�nt att Trotskij hade �ver�v�rderat bondegarnisonen till f�rf�ng f�r Petrograds arbetare � en vetenskaplig uppt�ckt som p� ett lyckligt s�tt kompletterar anklagelsen om att han underv�rderade b�nderna. Tjogtals unga historiker, med professor Pokrovskij i spetsen, har under de senaste �ren f�rklarat f�r oss proletariatets betydelse i en prolet�r revolution, uppr�rts av att vi inte talar om arbetarna n�r vi talar om soldaterna och klandrat oss f�r att ha analyserat det verkliga h�ndelsef�rloppet i st�llet f�r att upprepa fraser ur l�roboken. Pokrovskij koncentrerar resultaten av sin kritik i f�ljande sammanfattning: �Trots det faktum att Trotskij mycket v�l k�nner till att det v�pnade upproret beslutades av partiet� och att det stod fullkomligt klart att den f�rev�ndning som skulle s�kas f�r aktionen var en sekund�r fr�ga, st�r inte desto mindre f�r honom Petrograd�garnisonen i centrum f�r hela bilden� som om det inte skulle ha funnits en tanke p� uppror, om det inte hade varit f�r den.� F�r v�r historiker �r �partiets beslut� betr�ffande upproret ensamt betydelsefullt och hur upproret gick till i verkligheten �en sekund�r fr�ga�. En f�re�v�ndning kan alltid hittas, s�ger han. Beteckningen f�rev�ndning ger Pokrovskij �t den metod med vars hj�lp trupperna vanns �ver � dvs. l�sningen av just det problem som avg�r varje upprors �de. Den prolet�ra revolutionen skulle otvivelaktigt ha �gt rum �ven utan konflikten om garnisonens f�rflyttning � d�ri har professorn r�tt. Det skulle dock ha blivit ett annorlunda uppror och kr�vt en annorlunda framst�llning. Vi har f�r �gonen de h�ndelser som verkligen intr�ffade.
Malachovskij, en av det r�da gardets organisat�rer och efter�t dess historiker, insisterar p� att det var de bev�pnade arbetarna, till skillnad fr�n den halvt passiva garnisonen, som visade initiativf�rm�ga, beslutsamhet och t�lamod under upproret. �Avdelningarna inom det r�da gardet�, skriver han, �ockuperade regeringsinstitutionerna, postkontoret, telegrafen och stod i fr�msta ledet i striderna under oktoberrevolutionen etc.� �. Det �r allt odisputabelt. Det �r emellertid inte sv�rt att inse att om det r�da gardet var f�rm�get att helt enkelt �ockupera� dessa institutioner, var det enbart d�rf�r att garnisonen var med dem; den st�dde eller hindrade dem �tminstone inte. Detta avgjorde upprorets �de.
Sj�lva framkastandet av en s�dan fr�ga om vilka som var mest betydelsefulla f�r upproret, soldaterna eller arbetarna, visar att vi st�r p� en s� el�ndigt l�g teoretisk niv� att det knappast finns utrymme f�r diskussion. Oktoberrevolutionen var proletariatets kamp mot bourgeoisien om makten, men kampens utg�ng avgjordes i sista hand av musjiken. Detta allm�nna schema, som �verv�gde i hela landet, fann sitt mest perfekta uttryck i Petrograd. Vad som h�r gav revolutionen karakt�ren av ett snabbt slag, med ett minimum av offer, var kombinationen av en revolution�r konspiration, ett prolet�rt uppror och bondegarnisonens kamp f�r sin �ver�levnad. Partiet ledde resningen, den viktigaste drivkraften var proletariatet, de bev�pnade avdelningarna med arbetare var upprorets knytn�ve, men den tungt v�gande bondegarnisonen avgjorde kampens utg�ng.
Det �r just i den h�r fr�gan som ett kontrasterande av februari- gentemot oktoberrevolutionen �r som oumb�rligast. P� tr�skeln till monarkins st�rtande representerade garnisonen f�r b�da sidor ett stort ok�nt; soldaterna sj�lva visste �nnu inte hur de skulle reagera p� ett uppror fr�n arbetarna. Endast en generalstrejk kunde skapa de n�dv�ndiga f�ruts�ttningarna f�r arbetarnas sammanstr�lande i masskala med soldaterna, ett pr�vande av soldaterna i handling och deras �verg�ng till arbetarnas sida. H�ri l�g den dramatiska inneb�rden av de fem februaridagarna.
Omedelbart f�re st�rtandet av den provisoriska regeringen tog den �verv�ldigande majoriteten av garnisonen �ppet parti f�r arbetarna. Ingenstans i hela landet var regeringen s� isolerad som i sitt eget s�te. Inte undra p� att den k�mpade f�r att komma iv�g, men f�rg�ves: den fientliga huvudstaden sl�ppte den inte. Med sitt misslyckade f�rs�k att tr�nga ut de revolution�ra regementena tog regeringen slutgiltigt k�l p� sig sj�lv.
Att f�rklara Kerenskijs passiva politik inf�r upproret enbart med hans personliga egenskaper �r bara att skrapa p� sakernas yta. Kerenskij var inte ensam. Det fanns folk i regeringen, som Paltjinskij, vilka inte saknade energi. Exekutivkommitt�ns ledare visste mycket v�l att bolsjevikernas seger betydde politisk d�d f�r dem. Allihop tillsammans och var och en f�r sig visade sig emellertid vara paralyserade och f�ll liksom Kerenskij i ett slags tung halvs�mn � en s�dan s�mn i vilken en man, trots den fara som h�nger �ver honom, �r of�rm�gen att lyfta ett finger f�r att r�dda sig sj�lv.
Fraterniseringen mellan arbetare och soldater i oktober v�xte inte fram ur �ppna gatusamman�drabbningar, som i februari, utan f�regick upproret. Om bolsjevikerna nu inte startade en generalstrejk, var det inte f�r att de inte kunde, utan d�rf�r att de inte k�nde n�got behov. Den revolution�ra milit�rkommitt�n k�nde sig redan f�re resningen som situationens herre; den k�nde till varje del av garnisonen, dess st�mningar och inre grupperingar; den erh�ll rapporter varje dag � inte f�r syns skull, utan som ett uttryck f�r verkliga fakta; den kunde n�r som helst skicka en allsm�ktig kommissarie, en cykelordonnans med en order, till varje regemente; den kunde kalla enhetens kommitt� via telefon till sitt h�gkvarter eller ge order till det tj�nstg�rande kompaniet. Den revolution�ra milit�rkommitt�n intog i f�rh�llande till trupperna st�llningen som ett regeringsh�gkvarter, inte ett h�gkvarter f�r konspirat�rer.
F�rvisso f�rblev statens h�gsta ledning i regeringens h�nder. Den materiella grunden under den togs bort. Ministerierna och h�gkvarteren sv�vade �ver ett tomrum. Telefon och telegraf fortsatte att betj�na regeringen � liksom riksbanken, men regeringen besatt inte l�ngre den milit�ra styrkan att h�lla kvar dessa institutioner i sina h�nder. Det var som om Vinterpalatset och Smolnyj hade bytt plats. Den revolution�ra milit�rkommitt�n hade satt skuggregeringen i en s�dan st�llning att den inte kunde g�ra n�gonting utan att splittra garnisonen, men varje f�rs�k fr�n Kerenskij att sl� till mot trupperna p�skyndade bara hans fall.
Revolutionens uppgift var emellertid �nnu inte fullbordad. Urets fj�der och hela dess mekanism befann sig i den revolution�ra milit�rkommitt�ns h�nder, men den saknade visarna och urtavlan och utan dessa detaljer kan ett ur inte fullf�lja sina funktioner. Utan telefon, telegraf, bank och h�gkvarter kunde den revolution�ra milit�rkommitt�n inte regera. Den hade n�stan alla maktens verkliga byggnader och f�ruts�ttningar men inte sj�lva makten.
I februari hade arbetarna t�nkt sig att bryta arm�ns motst�nd, men inte att er�vra bankerna och Vinterpalatset. De k�mpade inte f�r enskilda kommandoh�jder utan f�r soldatens sj�l. S� snart segern var vunnen p� detta f�lt skulle alla �terst�ende problem l�sa sig sj�lva. Efter att ha omringat sina gardesbataljoner gjorde monarkin inte l�ngre n�gra f�rs�k att f�rsvara vare sig sitt hov eller h�gkvarter.
I oktober klamrade sig Kerenskijs regering, efter att o�terkalleligt ha f�rlorat soldaternas f�rtroende, fortfarande fast vid den h�gsta ledningen. I dess h�nder var h�gkvarteren, bankerna och telefonsystemet endast maktens fasad. N�r dessa f�ll i sovjeternas h�nder skulle de garantera er�vrandet av den totala makten. S�dan var situationen omedelbart f�re upproret och den avgjorde aktiviteternas utformning under de sista tjugofyra timmarna.
Demonstrationer, gatustrider och barrikader � allt som ing�r i den vanliga id�n om ett uppror � var n�stan fullst�ndigt fr�nvarande. Revolutionen hade inget behov av att l�sa ett problem som redan var l�st. Intagandet av regeringsmaskineriet kunde genomf�ras planenligt med hj�lp av j�mf�relsevis sm� truppenheter, som leddes fr�n ett enda centrum. Kasernerna, rastningen, magasinen och alla enheter i vilka arbetare och soldater tj�nstgjorde kunde intas av sina egna inre styrkor, men Vinterpalatset, f�rparlamentet, distriktsh�gkvarteren, mini�sterierna och milit�rskolorna kunde inte er�vras inifr�n. Detta g�llde ocks� f�r telefonn�tet, telegrafen, postkontoret och riksbanken. Arbetarna i dessa institutioner var, �ven om de hade liten vikt i den allm�nna sammanst�llningen av styrkor, dock herrar inom sina fyra v�ggar och dessa stod dessutom under stark bevakning. Det var n�dv�ndigt att utifr�n tr�nga in i dessa byr�kratiska centra. Politisk er�vring ersattes h�r med �vertagande med v�ld, men eftersom det tidigare uttr�ngandet av regeringen fr�n dess milit�rbaser hade gjort motst�nd n�stan om�jligt avl�pte detta milit�ra er�vrande av de sista h�gsta ledningsorganen som allm�n regel utan konflikter.
Saken avgjordes f�rvisso inte, n�r allt kommer omkring, utan strid. Vinterpalatset m�ste tas med storm, men sj�lva det faktum att regeringens motst�nd inskr�nktes till f�rsvar av Vinterpalatset definierar klart och tydligt den plats som den 25 oktober intar i hela kampens f�rlopp. Vinterpalatset var den sista f�rskansningen f�r en regim som politiskt brutits s�nder under de �tta m�nader den existerat och som definitivt avv�pnats under de f�reg�ende tv� veckorna.
Konspiratoriska inslag � om man med denna term avser planl�ggning och centraliserad ledning � upptog en obetydlig plats i februarirevolutionen. Det var resultatet av de revolution�ra gruppernas svaghet och uppsplittring under tsarismens och krigets tryck. Desto st�rre var den uppgift som lades p� massorna. Upprorsm�nnen var inte m�nskliga gr�shoppor. De hade sina politiska erfarenheter, traditioner, paroller och namnl�sa ledare. Medan de spridda inslagen av ledning i upproret visade sig tillr�ckliga f�r att st�rta monarkin, var de l�ngt ifr�n tillr�ckliga f�r att sk�nka segrarna frukterna av sin seger.
Oktobergatornas lugn, fr�nvaron av folkmassor och strider, gav fienden en f�rev�ndning att tala om en obetydlig minoritets konspiration och en handfull bolsjevikers �ventyrligheter. Denna formel upprepades otaliga g�nger under de dagar, m�nader och till och med �r som f�ljde p� revolutionen. Det �r uppenbart med syfte att st�rka den prolet�ra revolutionens rykte som Jaroslavskij skriver om den 25 oktober: �Djupa massor ur Petrogradproletariatet, som sammankallats av den revolution�ra milit�rkommitt�n, stod under dess fana och �versv�mmade Petrograds gator.� Denne officielle historiker gl�mmer bara att f�rklara f�r vilket �ndam�l den revolution�ra milit�rkommitt�n hade sammankallat dessa massor p� gatorna och just vad de gjorde n�r de v�l befann sig d�r.
Ur kombinationen av dess starka och svaga sidor har det vuxit upp en officiell idealisering av februarirevolutionen, som en allnationell revolution, i kontrast till den i oktober, som uppfattas som en konspiration. I verkligheten kunde dock bolsjevikerna i sista �gonblicket reducera kampen om makten till en �konspiration�, inte d�rf�r att de var en liten minoritet, utan av motsatt anledning � d�rf�r att de bakom sig i arbetarkvarteren och kasernerna hade en �verv�ldigande majoritet, konsoliderad, organiserad och disciplinerad.
Oktoberrevolutionen kan bara f�rst�s r�tt om man inte begr�nsar sitt synf�lt till dess sista l�nk. Under de sista dagarna i februari spelades upprorets schackparti f�rdigt fr�n f�rsta till sista draget � dvs. till dess fienden gav upp. I slutet av oktober befann sig st�rre delen av partiet redan i det f�rg�ngna och p� dagen f�r upproret �terstod bara ett ganska litet problem att l�sa: matt i tv� drag. Revolutionens period m�ste d�rf�r anses str�cka sig fr�n den 9 oktober, n�r konflikten om garnisonen b�rjade, eller fr�n den 12 oktober, n�r resolutionen antogs om att skapa en milit�rrevolution�r kommitt�. Skyddsman�vern str�ckte sig �ver mer �n tv� veckor. Dess avg�rande del varade fem eller sex dagar � fr�n den revolution�ra milit�rkommitt�ns f�delse till stormningen av Vinterpalatset. Under hela denna period gick hundratusentals arbetare och soldater till direkt handling, defensiv till formen men aggressiv till inneh�llet. Slutskedet, n�r upprorsmakarna slutligen kastade av sig dubbelmaktens begr�nsningar med dess tvivelaktiga legalitet och defensiva fraseologi, tog exakt tjugofyra timmar: fr�n klockan 2 natten till den 25 oktober till klockan 2 natten till den 26 oktober. Under denna period brukade den revolution�ra milit�rkommitt�n �ppet vapen f�r att er�vra staden och gripa regeringen. I dessa operationer deltog p� det hela taget s� stora styrkor som beh�vdes f�r att l�sa det begr�nsade problemet � knappast mer �n tjugofem eller p� sin h�jd trettio tusen.
En italiensk f�rfattare, som inte bara skriver b�cker om eunuckernas n�tter, utan ocks� om statens h�gsta angel�genheter, bes�kte Moskva 1929, missf�rstod det lilla han l�rde sig ur andra eller tionde hand och skapade p� den grunden en bok: Statskupp: Revolutionens teknik. Denna f�rfattares namn, Malaparte, g�r det l�tt att skilja honom fr�n en viss annan specialist i statsomv�lvningar vid namn Bonaparte.
I kontrast till �Lenins strategi�, som var sammanbunden med Rysslands sociala och politiska f�rh�llanden 1917, var �Trotskijs taktik�, enligt Malaparte, �inte sammanbunden med landets allm�nna f�rh�llanden.� Gentemot Lenins uppfattning om en revolutions politiska f�ruts�tt�ningar f�r f�rfattaren Trotskij att svara: �Din strategi kr�ver f�r m�nga gynnsamma omst�nd�lig�heter: ett uppror beh�ver ingenting, det �r sj�lvtillr�ckligt.� Det skulle vara sv�rt att t�nka sig en mer sj�lvtillr�cklig absurditet. Malaparte upprepar m�nga g�nger att det inte var Lenins strategi som vann i oktober, utan Trotskijs taktik och denna taktik hotar fortfarande de europeiska staternas lugn. �Lenins strategi utg�r inte n�gon omedelbar fara f�r Europas regeringar. Den verkliga och dessutom permanenta faran f�r dem �r Trotskijs taktik.� �nnu mer konkret: �S�tt Poincar� i Kerenskijs st�lle och bolsjevikernas statsrevolution i oktober 1917 skulle �nd� segra.� Det skulle vara meningsl�st att f�rs�ka f� reda p� vad Lenins strategi, som �r beroende av historiska f�rh�llanden, ska vara bra till, om Trotskijs taktik under alla omst�ndigheter kommer att l�sa samma problem. Det �terst�r att till�gga att denna remarkabla bok redan har upptr�tt p� flera spr�k. Statsm�nnen l�r sig uppenbarligen i den hur man avv�rjer en statsrevolution. Vi �nskar dem all framg�ng.
N�gon kritik av de rent milit�ra operationerna den 25 oktober har �nnu inte utvecklats. Det som �terfinns i sovjetlitteraturen om detta �mne �r inte kritiskt, utan rent apologetiskt till karakt�ren. I j�mf�relse med epigonernas skriverier utm�rker sig till och med Suchanovs kritik, trots alla sina mots�gelser, genom en uppm�rksam attityd till fakta.
I bed�mningen av oktoberupprorets organisering har Suchanov under loppet av tv� �r presenterat tv� diametralt motsatta �sikter. I sitt arbete om februarirevolutionen s�ger han: �Jag kommer en dag att skriva en redog�relse f�r oktoberrevolutionen, som genomf�rdes som ett musikstycke spelat fr�n noter, utifr�n personliga h�gkomster.� Jaroslavskij upprepar ord f�r ord denna kommentar fr�n Suchanov. �Upproret i Petrograd�, s�ger han, �var v�l f�rberett och spelades upp av partiet som fr�n noter.� Den fientlige och inte grundlige, men �nd� uppm�rksamme iakttagaren Claude Anet talar �nnu mer emfatiskt: �Statsrevolutionen den 7 november till�ter bara extatiska lovord. Inte ett felsteg, inte en reva; regeringen var st�rtad innan den kunde s�ga �aj!�� I sin volym som �gnas �t oktoberrevolutionen ber�ttar Suchanov � andra sidan hur Smolnyj �i smyg k�nde sig fram, f�rsiktigt och utan n�got system� tog itu med likviderandet av den provisoriska regeringen.
Det finns �verdrifter i b�da dessa kommentarer, men ur en vidare synvinkel kan det medges att b�da bed�mningarna, hur de �n mots�ger varandra, finner en del st�d i fakta. Oktoberrevolutionens planerade karakt�r v�xte huvudsakligen fram ur objektiva f�rh�llanden, revolutionens mognad som helhet, den st�llning som Petrograd intog i landet, den st�llning som regeringen intog i Petrograd, partiets hela f�reg�ende arbete och slutligen den korrekta politiska ledningen f�r revolutionen. Det �terstod dock milit�rtekniska problem. H�r f�rekom inte s� f� misstag och om man samlar ihop dem alla �r det m�jligt att skapa intrycket av ett arbete utf�rt i blindo.
Suchanov har flera g�nger visat p� Smolnyjs milit�ra f�rsvarsl�shet under de sista dagarna innan upproret. Det �r sant att revolutionens h�gkvarter s� sent som den 23 oktober inte var b�ttre f�rsvarat �n Vinterpalatset. Den revolution�ra milit�rkommitt�n f�rs�krade sig om sin okr�nkbarhet fr�mst genom att st�rka sina band med garnisonen och genom att d�rmed kunna f�lja fiendens alla milit�ra r�relser. Mer allvarliga �tg�rder av milit�rteknisk natur vidtogs av kommitt�n ungef�r tjugofyra timmar innan regeringen vidtog dem. Suchanov �r s�ker p� att regeringen den 23 oktober eller natten den 24, om den hade visat n�got initiativ, kunde ha gripit kommitt�n. �Ett bra detachement med 500 man�, s�ger han, �skulle ha varit nog f�r att likvidera Smolnyj och alla d�rinne.� Kanske. F�r det f�rsta skulle regeringen f�r detta dock ha beh�vt beslutsamhet och mod, egenskaper som var of�renliga med dess karakt�r. F�r det andra skulle den ocks� ha haft detta �bra detachement med 500 man�. Var skulle den f� det ifr�n? Plocka ihop det av officerare? Vi har iakttagit dem mot slutet av augusti i egenskap av konspirat�rer: de m�ste jagas fram fr�n nattklubbarna. Kompromissmakarnas k�mpande kompanier hade uppl�sts. I milit�rskolorna framkallade varje akut fr�ga rivaliserande grupper. Saker och ting var �nnu v�rre med kosackerna. Att s�tta ihop ett detachement med individuellt urval som metod ur olika enheter skulle ha inneburit att r�ja sig tio g�nger innan det hela kunde slutf�ras.
Inte ens existensen av ett s�dant detachement skulle emellertid ha avgjort saken. Det f�rsta skottet i Smolnyjomr�det skulle med chockverkan ha �terljudit i arbetardistrikten och kasernerna. Tiotusentals bev�pnade och halvbev�pnade m�n skulle ha kommit revolutionens hotade centrum till hj�lp vid varje timme p� dagen eller natten. Slutligen skulle inte ens gripandet av den revolution�ra milit�rkommitt�n ha r�ddat regeringen. Utanf�r Smolnyjs v�ggar �terstod Lenin och i f�rbindelse med honom centralkommitt�n och Petrogradkommitt�n. Det fanns ett andra h�gkvarter i Peterpaulf�stningen, ett tredje p� Aurora och varje distrikt hade sitt h�gkvarter. Massorna skulle inte ha varit utan ledning och arbetarna och soldaterna var trots sin l�ngsamhet beslutna att segra till varje pris.
Det �r emellertid odisputabelt att ytterligare milit�ra f�rsiktighets�tg�rder kunde och borde ha vidtagits n�gra dagar tidigare. I det avseendet �r Suchanovs kritik r�ttvis. En revolutions milit�ra apparat fungerar klumpigt, med f�rseningar och misstag, och den allm�nna ledningen �r alltf�r ben�gen att s�tta politiken i teknikens st�lle. Lenins �gon saknades mycket i Smolnyj. Andra hade �nnu inte l�rt sig.
Suchanov har ocks� r�tt i att p�st� att det skulle ha varit o�ndligt l�ttare att er�vra Vinter�palatset natten den 25 oktober, eller den dagens morgon, �n under dess andra h�lft. Palatset och �ven den intilliggande h�gkvartersbyggnaden f�rsvarades av det vanliga detachementet med junkrar: en pl�tslig attack skulle n�stan s�kert ha varit framg�ngsrik. Kerenskij hade obehindrat givit sig iv�g i bil den morgonen. Enbart detta visar att det inte var n�got allvarligt rekognoscerande p� g�ng betr�ffande Vinterpalatset. H�r fanns uppenbart ett stort f�rbiseende.
Uppgiften att h�lla �gonen p� den provisoriska regeringen hade �lagts Sverdlov � visserligen alldeles f�r sent, den 24! � med Lasjevitj och Blagonravov som assistenter. Det �r tveksamt om Sverdlov, som �ven utan det gick i bitar, �ver huvud taget sysselsatte sig med denna ytterligare verksamhet. Det �r till och med m�jligt att sj�lva beslutet, �ven om det var nedskrivet i protokollet, gl�mdes bort i stundens hetta.
I den revolution�ra milit�rkommitt�n �verdrevs trots allt regeringens milit�ra resurser och s�rskilt f�rsvaret av Vinterpalatset. �ven om de direkta ledarna f�r bel�gringen hade k�nt till palatsets inre styrkor, kanske de �nd� hade fruktat ankomsten av f�rst�rkningar vid det f�rsta alarmet: junkrar, kosacker och chockbataljoner. Planen f�r intagandet av palatset utarbetades p� samma s�tt som en stor operation. N�r civila eller halvcivila m�nniskor tar itu med l�sandet av rent milit�ra problem, �r de alltid ben�gna till �verdrivna strategiska p�hitt och tillsammans med sitt �verfl�diga pedanteri kan de inte annat �n visa sig utomordentligt hj�lpl�sa vid deras genomf�rande.
Felstegen i intagandet av palatset f�rklaras till viss grad av de fr�msta ledarnas personliga egenskaper. Podvojskij, Antonov-Ovsejenko och Tjudnovskij �r heroiska m�n, men n�r allt kommer omkring �r de l�ngt ifr�n systematiska m�n med disciplinerat t�nkande. Podvojskij hade, efter att ha varit f�r h�ftig under julidagarna, blivit bra mycket mer f�rsiktig och till och med skeptisk betr�ffande omedelbara utsikter. I grunden f�rblev han dock trogen sig sj�lv. St�lld inf�r vilken praktisk uppgift som helst var han organiskt ben�gen att sv�mma �ver alla br�ddar, bredda planen, dra in alla och allting och ge ett maximum d�r ett minimum var nog. I inslaget av hyperbol i planen �r det l�tt att se avtrycket av hans ande. Antonov-Ovsejenko var av naturen en impulsiv optimist, bra mycket l�mpligare f�r improvisation �n utr�kning. Som f�re detta underofficer besatt han ett visst m�tt av milit�ra kunskaper. Han hade som emigrant under det stora kriget utf�rt �versikter av den milit�ra situationen i Paristidningen Nasje Slovo och uppvisade ofta en fallenhet f�r att gissa sig till strategin. Hans l�ttp�verkade amat�rism p� detta omr�de kunde emellertid inte motverka Podvojskijs �verdrivna utflykter. Tjudnovskij, den tredje av dessa milit�ra chefer, hade tillbringat n�gra m�nader som agitator p� en inaktiv front � det var hela hans milit�ra utbildning. �ven om han drogs till h�gerflygeln, var Tjudnovskij den f�rste att ge sig in i striden och s�kte alltid upp den plats d�r det gick hetast till. Personligt mod och politisk dj�rvhet �r inte alltid, vilket �r v�lk�nt, i perfekt j�mvikt. N�gra dagar efter revolutionen s�rades Tjudnovskij n�ra Petrograd i en sk�rmytsling med Kerenskijs kosacker och n�gra m�nader senare d�dades han i Ukraina. Det �r klart att den pratsamme och impulsive Tjudnovskij inte kunde kompensera det som fattades hos de andra tv� ledarna. Ingen av dem hade sinne f�r detaljer, �ven om det bara var av den anledningen att ingen av dem hade l�rt sig deras hemligheter. Medvetna om sin egen svaghet i fr�ga om rekognoscering, f�rbindelser och man�vrerande k�nde sig dessa stridslystna r�da tvingade att mot Vinterpalatset f�ra fram en s�dan �verl�gsen styrka att det tog bort sj�lva m�jligheten till praktisk ledning. En orimlig storslagenhet i planen �r n�stan alltid lika med ingen plan alls. Vad som har sagts inneb�r emellertid inte p� n�got s�tt att det skulle ha varit m�jligt att finna n�gra mer kapabla milit�ra ledare i den revolution�ra milit�rkommitt�ns stab eller kring den. Det skulle alldeles s�kert ha varit om�jligt att hitta mer h�ngivna och osj�lviska ledare.
Kampen om Vinterpalatset b�rjade med inringandet av hela distriktet i en vid cirkel. Tack vare bef�lhavarnas oerfarenhet, avbrotten i f�rbindelserna, bristen p� yrkesskicklighet i det r�da gardets avdelningar och likgiltigheten hos de regulj�ra enheterna utvecklades denna komplicerade operation med en utomordentlig l�ngsamhet. Precis under de timmar n�r detachementen gradvis fyllde upp sin cirkel och samlade reserver bakom sig, tog sig junkerkompanier, kosackskvadronerna, Sankt Georgsriddarna och kvinnobataljonen in i palatset. En knytn�ve av motst�nd formerades samtidigt med den angripande ringen. Man kan s�ga att sj�lva problemet uppstod ur det alltf�r kringg�ende s�tt som det l�stes p�. En modig attack p� natten eller en dj�rv framryckning p� dagen skulle knappast ha betalats med fler offer �n denna utdragna operation. Den moraliska effekten av Auroras artilleri skulle ha kunnat utforskas tolv eller tjugofyra timmar tidigare �n vad som gjordes. Kryssaren stod redo i Neva och matroserna klagade inte �ver n�gon brist p� kanonolja, men operationens ledare hoppades att problemet skulle kunna l�sas utan strid, skickade parlamentariker, framst�llde ultimatum och levde sedan inte upp till dem. Det f�ll dem aldrig in att i god tid unders�ka artilleriet i Peterpaulf�stningen av den enkla anledningen att de r�knade med att klara sig utan det.
Den milit�ra ledningens brist p� f�rberedelser avsl�jades �nnu tydligare i Moskva, d�r styrkef�rh�llandena hade uppfattats som s� f�rdelaktiga att Lenin till och med entr�get f�reslog att man skulle b�rja d�r: �Segem �r s�ker och det finns ingen att k�mpa mot.� I verkligheten var det i Moskva som upproret tog formen av utdragna strider, som med avbrott varade �tta dagar. �I detta ivriga arbete�, skriver Muralov, en av huvudledarna f�r Moskva�upproret, �var vi inte alltid och i allting fasta och beslutsamma. Med ett �verv�ldigande numer�rt �vertag, tio mot en, drog vi ut p� striden en hel vecka� tack vare bristen p� f�rm�ga att leda stridande massor, de senares brist p� disciplin och en fullst�ndig brist p� kunskap om gatustridens taktik, b�de f�r bef�lhavarnas och soldaternas del.� Muralov har f�r vana att n�mna saker och ting vid deras r�tta namn: inte undra p� att han nu befinner sig i sibirisk exil. Genom att i det f�religgande fallet v�gra lasta �ver ansvaret p� andra, l�gger Muralov p� det milit�ra kommandot en lejonpart av den skuld som h�r hemma hos den politiska ledningen � mycket skranglig i Moskva och k�nslig f�r kompromisskretsarnas inflytande. Vi f�r inte heller tappa ur sikte det faktum att arbetarna i det gamla Moskva, textil- och l�derarbetare, var oerh�rt l�ngt efter Petrogradproletariatet. I februari hade inget uppror varit n�dv�ndigt i Moskva: st�rtandet av monarkin vilade helt och h�llet p� Petrograd. I juli hade Moskva �terigen f�rblivit fredligt. Detta fann sitt uttryck i oktober: arbetarna och soldaterna saknade stridserfarenhet.
Upprorets teknik genomf�r det som politiken inte har uppn�tt. Bolsjevismens gigantiska tillv�xt hade otvivelaktigt f�rsvagat uppm�rksamheten p� den milit�ra sidan av saken. Lenins passionerade f�rebr�elser var nog s� v�lgrundade. Den milit�ra ledningen visade sig oj�mf�rligt svagare �n den politiska. Kunde det egentligen ha varit annorlunda? Under �nnu ett antal m�nader kommer den nya revolution�ra regeringen att uppvisa extrem tafatthet i alla de fall d�r det �r n�dv�ndigt att tillgripa vapen.
�nd� gjorde regeringsl�grets milit�ra myndigheter i Petrograd en mycket smickrande be�d�mning av revolutionens milit�ra ledning. �Upprorsm�nnen bevarar ordning och disciplin�, fastslog krigsministeriet via telegrafen till h�gkvarteret omedelbart efter Vinterpalatsets fall. �Det har inte f�rekommit n�gra som helst fall av f�rst�relse eller pogromer. Tv�rtom har patruller med upprorsm�n kvarh�llit kringstr�vande soldater� Upprorsplanen var otvivel�aktigt utarbetad i f�rv�g och genomf�rdes ob�jligt och samst�mmigt.� Inte helt och h�llet �efter noterna�, som Suchanov och Jaroslavskij har skrivit, och inte heller alldeles �utan system�, som den f�rre senare har p�st�tt. Dessutom �r framg�ng de b�sta lovorden �ven i den str�ngaste kritikens domstol.
Den 25 oktober skulle det mest demokratiska av alla parlament i v�rldshistorien m�tas i Smolnyj. Vem vet � kanske ocks� det viktigaste.
Efter att ha frigjort sig fr�n inflytandet av kompromissvilliga intellektuella hade de lokala sovjeterna f�r det mesta skickat arbetare och soldater. Majoriteten av dem var m�nniskor utan stora namn, men de hade visat sin f�rm�ga i handling och vunnit ett varaktigt f�rtroende i sina egna hemtrakter. Fr�n den aktiva arm�n var det n�stan enbart meniga soldater, som hade drivit blockaden av arm�kommitt�erna och h�gkvarteret och kommit hit som delegater. En majoritet av dem hade b�rjat leva ett politiskt liv i och med revolutionen. De hade formats av �tta m�naders erfarenheter. De visste lite, men visste det v�l. Kongressens yttre upptr�dande visade dess sammans�ttning. Officerarnas gradbeteckningar, de intellektuellas glas�gon och slipsar, som hade varit synliga vid den f�rsta kongressen, hade n�stan fullst�ndigt f�rsvunnit. En gr� f�rg �verv�gde hela tiden i b�de kostymer och ansikten. Alla hade slitit ut sina kl�der under kriget. M�nga av stadsarbetarna hade f�rsett sig med soldatrockar. Skyttegravs�delegaterna utgjorde inte alls n�gon vacker syn: l�ng sk�ggstubb, gamla trasiga skytte�gravs�rockar, tunga papatji[13] p� ett okammat h�r, ofta med bomull stickande fram ur ett h�l, grova, v�derbitna ansikten, tunga, s�nderspruckna h�nder, fingrar gulnade av tobak, knappar som slitits bort, b�lten som h�ngde l�sa och l�nga osmorda st�vlar som skrynklats och blankslitits. Den plebejiska nationen hade f�r f�rsta g�ngen s�nt fram en �rlig representation, som visade dess verkliga, oretuscherade ansikte.
Statistiken f�r den h�r kongressen som samlades under timmarna f�r upproret �r mycket ofullst�ndig. Vid �ppningstillf�llet fanns det 650 delegater med r�str�tt. 390 f�ll p� bolsjevikernas lott � inte alls partimedlemmar alla, men de var av massornas k�tt och blod och massorna hade inga andra v�gar kvar �n bolsjevikv�gen. M�nga av de delegater som hade f�rt med sig tvivel mognade snabbt i Petrograds r�dgl�dgade atmosf�r.
Hur fullst�ndigt hade inte mensjevikerna och socialistrevolution�rerna f�rsl�sat februari�revolutionens politiska kapital! P� sovjetkongressen i juni hade kompromissmakarna en majoritet p� 600 r�ster utav hela antalet p� 832 delegater. Nu utgjorde kompromiss�oppositionen av alla schatteringar mindre �n en fj�rdedel av kongressen. Mensjevikerna uppgick, med den nationella grupp som tillh�rde dem, bara till 80 medlemmar � omkring h�lften av dem till �v�nster�. Utav 159 socialistrevolution�rer � enligt andra rapporter 190 � var tre femtedelar v�nstersocialistrevolution�rer och dessutom fortsatte h�gersocialist�revolution�rerna att sm�lta snabbt under sj�lva kongressens sammantr�den. Mot slutet n�dde det totala antalet delegater enligt flera f�rteckningar 900. Den siffran inkluderar ett antal r�dgivande medlemmar, men inbegriper � andra sidan inte alla de med r�str�tt. Registreringen utf�rdes vid �terkommande tillf�llen, dokument har g�tt f�rlorade och informationen om partitillh�righet var ofullst�ndig. I varje fall f�rblir bolsjevikernas dominerande st�llning p� kongressen odisputabel.
En opinionsunders�kning bland delegaterna avsl�jade att 505 sovjeter stod f�r maktens �verf�rande till sovjeterna, 86 f�r en regering med �demokratin�, 55 f�r en koalition och 21 f�r en koalition men utan kadeter. �ven om de �r talande, ger dessa siffror en �verdriven id� om �terstoden av kompromissmakarnas inflytande. De sovjeter som var f�r demokrati och koalition var fr�n de mer efterblivna distrikten och de minst viktiga punkterna.
Fr�n tidigt p� morgonen den 25 oktober h�lls samlingar med fraktionerna i Smolnyj. Bara de som var befriade fr�n stridsuppgifter n�rvarade vid bolsjeviksamlingen. �ppnandet av kongressen f�rsenades: bolsjevikledarna ville f�rst avsluta intagandet av Vinterpalatset. Motst�ndarfraktionerna gjorde sig dock inte heller n�gon br�dska. De m�ste sj�lva besluta vad de skulle g�ra och det var inte l�tt. Timmar gick. Halvfraktioner tvistade inom frak�tionerna. Splittringen bland socialistrevolution�rerna �gde rum efter att en resolution om tillbakadragande fr�n kongressen hade avvisats med 92 r�ster mot 60. Det var f�rst sent p� kv�llen som h�ger- och v�nstersocialistrevolution�rerna b�rjade sitta i olika rum. Klockan 8 kr�vde mensjevikerna ett nytt uppskov: de hade f�r m�nga �sikter. Natten intr�dde. Operationerna vid Vinterpalatset drog ut p� tiden, men det blev om�jligt att v�nta l�ngre. Det var n�dv�ndigt att s�ga n�gra tydliga ord till den uppv�ckta och vaksamma nationen.
Revolutionen hade l�rt ut konsten att utnyttja rum. Delegater, g�ster och vakter tr�ngde sig in i de �dla jungfrurnas samlingssal och gjorde rum �t fler och fler. Varningar om faran f�r att golvet skulle st�rta samman hade ingen verkan, liksom uppmaningar att r�ka lite mindre. Alla samlade sig t�tare och r�kte dubbelt s� mycket. John Reed k�mpade sig med sv�righet genom den bullriga massan kring d�rrarna. Salen var inte uppv�rmd men luften var tung och het.
Delegaterna tr�ngdes vid ing�ngarna och sidoutg�ngarna, satt p� alla f�nsterkarmar och v�ntade nu t�lmodigt p� ordf�randens gonggong. Tsereteli, Tjcheidze och Tjernov � ingen av dem finns p� plattformen. Bara andra rangens ledare har kommit till deras begravning. En kort man i en milit�rl�kares uniform �ppnar sammantr�det kl. 22.40 p� kv�llen i exekutiv�kommitt�ns namn. Kongressen, s�ger han, samlas under s�dana �utomordentliga omst�ndlig�heter� att han, Dan, i enlighet med den centrala exekutivkommitt�ns f�reskrifter, kommer avst� fr�n att h�lla ett politiskt tal. Hans partiv�nner befinner sig nu faktiskt under eldgivning i Vinterpalatset, �medan de lojalt fullf�ljer sin plikt som ministrar�. Det sista som dessa delegater v�ntar sig �r en v�lsignelse fr�n den centrala exekutivkommitt�n. De ser med fient�lighet mot plattformen. Om dessa m�nniskor fortfarande existerar politiskt, vad har de med oss och v�ra aff�rer att g�ra?
I bolsjevikernas namn f�resl�r Moskvadelegaten Avanesov att presidiet v�ljs p� proportionell grund: 14 bolsjeviker, 7 socialistrevolution�rer, 3 mensjeviker och l internationalist. H�gern avst�r omedelbart fr�n att ing� i presidiet. Martovs grupp sitter t�tt samman �nnu s� l�nge; den har inte best�mt sig. Sju r�ster �verg�r till v�nstersocialistrevolution�rerna. Kongressen �ser med bister uppsyn dessa inledande konflikter.
Avanesov tillk�nnager bolsjevikkandidaterna till presidiet: Lenin, Trotskij, Zinovjev, Kamenev, Rykov, Nogin, Skljanskij, Krylenko, Antonov-Ovsejenko, Rjazanov, Muranov, Lunatjarskij, Kollontaj och Stutchka. �Presidiet�, skriver Suchanov, �bestod av de viktigaste bolsjevikledarna och sex (i verkligheten sju) v�nstersocialistrevolution�rer.� Zinovjev och Kamenev inbegreps i presidiet som auktoritativa partinamn trots sitt aktiva motst�nd mot upproret, Rykov och Nogin som representanter f�r Moskvasovjeten, Lunatjarskij och Kollontaj som popul�ra agitatorer fr�n denna period, Rjazanov som representant f�r fack�f�reningarna, Muranov som gammal arbetarbolsjevik, som uppf�rt sig modigt under r�tte�g�ngen mot deputeradena i riksduman, Stutchka som ledare f�r den lettiska organisationen, Krylenko och Skljanskij som representanter f�r arm�n och Antonov-Ovsejenko som ledare f�r Petrogradstriderna. Fr�nvaron av Sverdlovs namn f�rklaras uppenbarligen av det faktum att han sj�lv gjorde upp listan och i f�rvirringen r�ttade ingen till den. Det �r karakt�ristiskt f�r partimoralen vid denna tid att hela h�gkvarteret f�r upprorets motst�ndare d�k upp i presidiet: Zinovjev, Kamenev, Nogin, Rykov, Lunatjarskij och Rjazanov. Av v�nstersocialist�revolution�rerna �tnj�t endast den lilla br�ckliga och modiga Spiridonova, som hade avtj�nat l�nga �r av straffarbete f�r att ha m�rdat Tombovskb�ndernas underkuvare, allrysk rykt�barhet. V�nstersocialistrevolution�rerna hade inga andra �namn�. H�gersocialistrevolu�tion�rerna hade nu � sin sida knappt mer �n eller ingenting annat kvar �n namn.
Kongressen h�lsade sitt presidium med entusiasm. Medan fraktionerna hade samlats och �verlagt satt Lenin, fortfarande med sin f�rkl�dnad, i peruk och stora glas�gon i korridoren i s�llskap med tv� eller tre bolsjeviker. P� v�g till ett m�te med sin fraktion stannade Dan och Skobelev �nnu mitt emot det bord d�r konspirat�rerna satt, stirrade p� Lenin och k�nde uppenbarligen igen honom. Allts� dags att ta av f�rkl�dnaden, men Lenin hade ingen br�dska att framtr�da offentligt. Han f�redrog att se sig omkring lite och samla tr�darna i sina h�nder, medan han f�rblev bakom scenen. I sina minnen av Lenin, som publicerades 1924, skrev Trotskij: �Sovjetkongressens f�rsta sammantr�de p�gick i Smolnyj. Lenin upptr�dde inte d�r. Han stannade kvar i ett av rummen i Smolnyj i vilket det, som jag minns, av n�gon anledning inte fanns n�gra eller n�stan inga m�bler. Senare bredde n�gon ut lakan p� golvet och lade tv� dynor p� dem. Vladimir Iljitj och jag l�g ned och vilade sida vid sida. Efter bara n�gra minuter kallade man dock p� mig: �Dan talar och du m�ste svara honom.�[14] Efter att ha �terv�nt efter mitt svar, lade jag mig ned igen vid Vladimir Iljitjs sida, som naturligtvis inte hade en tanke p� att sova. Var det verkligen m�jligt? Var femte eller tionde minut kom n�gon inspringande fr�n samlingssalen f�r att tala om f�r oss vad som h�nde.�
Ordf�randestolen upptas av Kamenev, en av dessa flegmatiska typer som av naturen sj�lv formats till uppdraget som ordf�rande. Det finns tre fr�gor p� dagordningen tillk�nnager han: organiserandet av en regering, krig och fred och sammankallandet av den konstituerande f�rsamlingen. Ett ovanligt, dovt och alarmerande muller bryter sig utifr�n in i m�tessorlet. Det �r Peterpaulf�stningen som godk�nner dagordningen med artillerield. En h�gsp�nnings�ledning l�per genom kongressen, som nu pl�tsligt k�nner och inser vad den verkligen �r: ett inb�rdeskrigs sammankomst.
Losovskij, som var motst�ndare till upproret, beg�rde en rapport fr�n Petrogradsovjeten. Den revolution�ra milit�rkommitt�n befann sig dock lite p� efterk�lken. Svarande artilleri vittnade om att rapporten inte var f�rdig �nnu. Upproret var i full g�ng. Bolsjevikledarna drog sig st�ndigt tillbaka till den revolution�ra milit�rkommitt�ns rum f�r att motta meddelanden eller ge order. Ekon fr�n striden slog upp genom f�rsamlingen likt eldtungor. N�r r�stning genom�f�rdes h�jdes h�nder bland p�satta bajonetter. En bl�gr� och fr�n tobaksr�k dolde de vackra vita kolonnerna och ljuskronorna.
De tv� l�grens verbala strider var utomordentligt imponerande mot en bakgrund av kanon�skott. Martov beg�rde ordet. �gonblicket n�r j�mvikten fortfarande best�r �r hans �gonblick � denne den eviga obeslutsamhetens uppfinningsrike statsman. Med sin tuberkul�st hesa r�st g�r Martov i direkt svarom�l mot kanonernas metalliska r�ster: �Vi m�ste f� stopp p� milit�ra handlingar p� b�da sidor� Fr�gan om makten b�rjar avg�ras med konspiratoriska metoder. Alla de revolution�ra partierna har st�llts inf�r ett fait accompli� Ett inb�rdeskrig hotar oss med en explosion av kontrarevolution. En fredlig l�sning p� krisen kan uppn�s genom att skapa en regering som kommer att erk�nnas av hela demokratin. �En betydande andel av kongressen appl�derar. Suchanov anm�rker ironiskt: �Uppenbarligen skulle m�nga bolsje�viker, som inte hade absorberat andan i Lenins och Trotskijs l�ror, varit glada att sl� in p� precis den kursen.� V�nstersocialistrevolution�rerna och en grupp f�renade inter�nationalister st�djer f�rslaget om fredsf�rhandlingar. H�gerflygeln och kanske ocks� Martovs n�rmaste medarbetare �r �vertygade om att bolsjevikerna kommer att avvisa detta f�rslag. De har fel. Bolsjevikerna skickar upp Lunatjarskij i talarstolen, den mest freds�lskande och sammetslene av deras talare. �Bolsjevikfraktionen�, s�ger han, �har absolut ingenting emot Martovs f�r�slag.� Motst�ndaren �r f�rbluffad. �Genom att s�ledes ge efter lite f�r sina egna massor�, kommenterar Suchanov, �sl�r Lenin och Trotskij samtidigt undan marken under f�tterna p� h�ger�flygeln.� Martovs f�rslag antas enh�lligt. �Om mensjevikerna och socialist�revolu�tion�rerna drar sig ur nu�, l�ter kommentaren i Martovs grupp, �kommer de att begrava sig sj�lva.� Det �r d�rf�r m�jligt att hoppas att kongressen �kommer att ta den korrekta v�gen med att bilda en f�renad demokratisk front�. Ett f�f�ngt hopp! En revolution r�r sig aldrig l�ngs diagonalerna.
H�gerflygeln bryter omedelbart mot det just godk�nda p�b�rjandet av fredsf�rhandlingar. Mensjeviken Charasj, en delegat fr�n den 12 arm�n med kaptensstj�rnor p� sina skuldror, g�r ett uttalande: �Dessa politiska hycklare f�resl�r att vi avg�r fr�gan om makten. Under tiden avg�rs den bakom v�ra ryggar� Dessa skott mot Vinterpalatset sl�r in spikar i kistan p� det parti som har ig�ngsatt ett s�dant �ventyr� �. Kaptenens utmaning besvaras av kongressen med ett mullrande missn�je.
L�jtnant Kutjin, som hade talat p� rikskonferensen i Moskva i frontens namn, f�rs�ker ocks� h�r anv�nda arm�organisationernas auktoritet: �Den h�r kongressen �r ol�mplig och till och med oauktoriserad.� �I vems namn talar du?�, skriker de trasiga soldatrockarna med sina kreditiv skrivna �ver hela sig med skyttegravarnas gyttja. Kutjin r�knar noggrant upp elva arm�er, men h�r lurar det inte n�gon. Vid fronten liksom i de bakre leden st�r kompromiss�makeriets generaler utan soldater. Gruppen fr�n fronten, forts�tter den mensjevikiske l�jtnanten, �avb�jer varje ansvar f�r konsekvenserna av detta �ventyr�. Det inneb�r en fullst�ndig brytning med revolutionen. �H�danefter f�rs kampens arena �ver till de lokala omr�dena.� Det inneb�r samg�ende med kontrarevolutionen gentemot sovjeterna. D�refter slutsatsen: �Frontgruppen� drar sig tillbaka fr�n denna kongress.�
Den ena efter den andra av h�gerflygelns representanter �ntrar talarstolen. De har f�rlorat f�rsamlingarna och kyrkorna, men de h�ller fortfarande klockstaplarna och de skyndar sig att f�r sista g�ngen ringa med de s�ndersprickande klockorna. Dessa socialister och demokrater v�grar idag blankt att kompromissa med folket i revolt, efter att med alla medel ha ing�tt en kompromiss med den imperialistiska bourgeoisien. Deras politiska utr�kningar �r blottlagda. Bolsjevikerna kommer att falla samman inom n�gra f� dagar, t�nker de, vi m�ste avskilja oss fr�n dem s� fort som m�jligt, till och med hj�lpa till att st�rta dem och s�ledes efter b�sta f�rm�ga f�rs�kra oss om oss sj�lva och v�r framtid.
I den h�germensjevikiska fraktionens namn l�ser Tjintjuk, framtida ordf�rande i Moskva�sovjeten och sovjetambassad�r i Berlin, en f�rklaring: �Bolsjevikernas milit�rko�nspiration� kommer att kasta in landet i oenighet mellan medborgarna, utpl�na den konstituerande f�rsamlingen, hota oss med en milit�r katastrof och leda till kontrarevolutionens triumf.� Den enda utv�gen: ��ppna f�rhandlingar med den provisoriska regeringen f�r bildandet av en makt som vilar p� demokratins alla skikt.� Utan att ha l�rt sig n�gonting f�resl�r dessa m�nniskor kongressen att stryka ett streck �ver upproret och �terv�nda till Kerenskij. Genom tumultet, vr�len och till och med buandena �r orden fr�n h�gersocialistrevolution�rernas representant knappast urskiljbara. F�rklaringen fr�n hans parti tillk�nnager �om�jligheten att samarbeta� med bolsjevikerna och f�rklarar att sj�lva sovjetkongressen, trots att den samman�kallats och �ppnats av kompromissmakarnas centrala exekutivkommitt�, inte har n�gon auktoritet.
Denna demonstration av h�gerflygeln skr�mmer inte n�gon men orsakar alarm och irritation. Majoriteten av delegaterna �r alltf�r utleda och tr�tta p� dessa skr�vlande och tr�ngsynta ledare, som f�rst f�dde dem med fraser och sedan med repressiva �tg�rder. Kan det vara s� att alla dessa Dan, Tjintjuk och Kutjin fortfarande f�rv�ntar sig att instruera och kommendera oss? En lettisk soldat, Peterson, med en tuberkul�s rodnad p� sina kinder och gl�dande hat i sina �gon, f�rd�mer Charasj och Kutjin som bedragare. �Revolutionen har haft nog med prat! Vi vill ha handling! Makten b�r vara i v�ra h�nder. L�t bedragarna l�mna kongressen � arm�n �r f�rdig med dem!� Denna r�st som �r sp�nd av sinnesr�relse befriar kongressens tankar, som �nnu s� l�nge inte har mottagit n�got annat �n of�rsk�mdheter. Andra soldater fr�n frontlinjerna skyndar sig att st�dja Peterson. �Dessa Kutjins representerar uppfattningarna hos sm� g�ng som har suttit i arm�kommitt�erna sedan april. Arm�n kr�vde f�r l�nge sedan nya val.� �De som lever i skyttegravarna inv�ntar ot�ligt maktens �verf�rande till sovjeterna.�
H�gern innehar dock fortfarande klockstaplarna. En representant f�r Bund f�rklarar att �allt som har h�nt i Petrograd �r en olycka� och inbjuder delegaterna att f�rena sig med duma�medlemmarna, som har beslutat att marschera obev�pnade till Vinterpalatset f�r att d� tillsammans med regeringen. �Speglosor kunde h�ras i det allm�nna tumultet�, skriver Suchanov, �en del r�a och andra giftiga.� Den sj�lvbel�tne talaren har uppenbart misstagit sig p� sin publik. �Nog fr�n dig!�, �Desert�rer!�, skriker delegater, g�ster, r�dgardister och vaktposter vid d�rrarna till de delegater som l�mnar. �Sl� er ihop med Kornilov!� �Fiender till folket!�
H�gerns tillbakadragande l�mnade inte n�got tomrum. Uppenbarligen hade de meniga delegaterna v�grat att ansluta sig till officerarna och junkrarna f�r en kamp mot arbetarna och soldaterna. Endast omkring 70 delegater � dvs. litet mer �n h�lften av h�gerflygelns fraktion gick ut. Vacklarna tog plats hos de mellanliggande grupper som hade beslutat att inte l�mna kongressen. Medan socialistrevolution�rernas alla tendenser innan kongressens �ppnande inte hade uppg�tt till mer �n 190, v�xte enbart antalet v�nstersocialistrevolution�rer under de n�rmaste timmarna till 180. De ut�kades med alla som �nnu inte hade beslutat sig f�r att ansluta sig till bolsjevikerna, �ven om de var beredda att st�dja dem.
Mensjevikerna och socialistrevolution�rerna var helt beredda att under alla omst�ndigheter kvarst� i en provisorisk regering eller n�got slags f�rparlament. Kan man n�r allt kommer omkring bryta med det bildade samh�llet? Sovjeterna � det �r dock bara folket. Sovjeterna �r helt riktiga s� l�nge du kan anv�nda dem till att uppn� en kompromiss med bourgeoisien, men kan man �ver huvud taget t�nka sig att tolerera sovjeter som pl�tsligt har f�tt f�r sig att de sj�lva �r landets herrar? �Bolsjevikerna l�mnades ensamma�, skrev socialistrevolution�ren Zentsinov senare, �och fr�n den stunden b�rjade de lita enbart till grovt fysiskt v�ld.� Den moraliska principen personifierad sl�ngde otvivelaktigt igen d�rren tillsammans med Dan och Gotz. Den moraliska principen kommer att marschera i procession med 300 man med tv� lyktor till Vinterpalatset, bara f�r att springa p� bolsjevikernas grova fysiska v�ld och � dra sig tillbaka.
Den motion som antogs av kongressen till f�rm�n f�r fredsf�rhandlingar l�mnades h�ngande i luften. Om h�gern hade medgivit m�jligheten av att kompromissa med ett segerrikt proletariat, skulle de inte ha haft n�gon br�dska med att l�mna kongressen. Martov kunde inte ha undg�tt att inse detta. �nd� h�ngde han fast vid id�n om en kompromiss � det som hela hans politik alltid st�r eller faller med. �Vi m�ste f� stopp p� blodsutgjutelsen� �, b�rjar han igen. �Det �r bara rykten!� skriker r�ster. �Det �r inte bara rykten som vi h�r�, svarar han. �Om ni kommer fram till f�nstren kommer ni att h�ra kanonskott.� Det �r obestridligt. N�r kongressen tystnar �r skotten h�rbara utan att man g�r fram till f�nstren.
Martovs f�rklaring var alltigenom fientlig till bolsjevikerna, livl�s i sina argument och f�r�d�mer revolutionen som �genomf�rd av bolsjevikpartiet ensamt med en rent milit�r intrig som metod�, och kr�ver att kongressen uppskjuter sitt arbete tills en �verenskommelse har uppn�tts med alla de socialistiska partierna. Att f�rs�ka finna resultanten p� en parallellogram med krafter i en revolution �r sv�rare �n att f�rs�ka f�nga sin egen skugga!
I detta �gonblick framtr�dde stadsdumans bolsjevikfraktion, de som hade v�grat att s�ka en problematisk d�d under Vinterpalatsets v�ggar, p� kongressen. De leddes av Joffe, senare den f�rste sovjetambassad�ren i Berlin. Kongressen upplivades �ter och gav sina v�nner ett hj�rtligt v�lkomnande.
Det var dock n�dv�ndigt att g�ra motst�nd mot Martov. Den uppgiften f�ll p� Trotskij. �Efter h�gerns utt�g� � medger Suchanov � ��r nu hans st�llning lika stark som Martovs �r svag.� Motst�ndarna st�r sida vid sida i talarstolen, omringade p� alla sidor av en massiv ring med upphetsade delegater. �Det som har �gt rum�, s�ger Trotskij, ��r ett uppror och inte en konspiration. Ett uppror av de folkliga massorna beh�ver inget r�ttf�rdigande. Vi har h�rdat och st�rkt arbetarnas och soldaternas revolution�ra energi i Petersburg. Vi har �ppet smitt massornas vilja till uppror och inte konspiration� V�rt uppror har segrat och nu f�resl�r ni oss: Avsv�r er segern, g�r en kompromiss. Med vem? Jag fr�gar: Med vem b�r vi g�ra en kompromiss? Med den �mkliga handfull som just gick ut?� Har vi inte genomsk�dat dem. Det finns inte l�ngre n�gon i Ryssland som �r f�r dem. �r de miljoner arbetare och b�nder som representeras p� denna kongress, vilka de nu liksom alltid �r beredda att �verl�mna f�r ett pris till bourgeoisiens n�d, ska de ing� en kompromiss med dessa m�n? Nej, en kompromiss �r inte till n�gon nytta h�r. Till dem som har g�tt ut och till alla som st�ller liknande f�rslag, m�ste vi s�ga, �Ni �r �mkliga och isolerade individer; ni �r bankrutta; er roll �r f�rdigspelad. Bege er dit d�r ni fr�n och med nu h�r hemma � till historiens soph�g!��
�I s� fall kommer vi att g�!� � skriker Martov utan att inv�nta kongressens r�stning. �Martov b�rjade i vrede och sinnesr�relse�, beklagar Suchanov, �bereda sig v�g fr�n talarstolen mot d�rren och jag b�rjade samla ihop min fraktion f�r en konferens i form av ett sammantr�de i ett n�dl�ge� �. Det var inte helt och h�llet fr�ga om sinnesr�relse. Den demokratiska socialismens Hamlet, Martov, tog ett steg fram�t n�r revolutionen f�ll tillbaka i juli; men nu n�r revolutionen var beredd till ett tigerspr�ng f�ll Martov tillbaka. H�gerns utt�g hade ber�vat honom m�jligheten till parlamentariskt man�vrerande och kastade omedelbart ut honom ur hans r�tta element. Han skyndade sig att �verge kongressen och bryta med upproret. Suchanov svarade s� gott han kunde. Fraktionen splittrades n�stan mitt itu: Martov vann med 14 r�ster mot 12.
Trotskij lade fram en resolution � en anklagelseakt gentemot kompromissmakarna: De f�r�beredde den f�r�dande offensiven den 18 juni, de underst�dde den f�rr�diska regeringen mot folket, de beskyddade bedr�geriet mot b�nderna i jordfr�gan, de genomf�rde avv�pnandet av arbetarna, de var ansvariga f�r det meningsl�sa f�rl�ngandet av kriget, de till�t bourgeoisien att f�rdjupa landets ekonomiska ruin, de motsatte sig sammankallandet av en sovjetkongress efter att ha f�rlorat massornas f�rtroende och slutligen br�t de med sovjeterna efter att ha visat sig vara i minoritet.
H�r skjuts dagordningen �ter �t sidan f�r en f�rklaring. Bolsjevikpresidiets t�lamod har verkligen ingen gr�ns. Ordf�randen i bondesovjetens exekutivkommitt� har kommit f�r att uppmana b�nderna att �verge denna �ol�gliga� kongress och bege sig till Vinterpalatset �f�r att d� med dem som skickades dit f�r att utf�ra v�r vilja�. Denna uppmaning att d� i Vinter�palatsets ruiner b�rjar bli t�mligen tr�ttsam i sin monotoni. En matros som just anl�nt fr�n Aurora tillk�nnager ironiskt att det finns inga ruiner, eftersom de bara skjuter l�sa skott fr�n kryssaren. �Forts�tt med era aff�rer i fred�, s�ger han. Kongressens sj�l finner vila i denna beundransv�rde och svartsk�ggige matros som inkarnerar upprorets enkla och betvingande vilja. Martov med sin mosaik av tankar och k�nslor h�r till en annan v�rld. Det �r d�rf�r som han bryter med kongressen.
�nnu en speciell f�rklaring � denna g�ng halvt v�nlig. �H�gersocialistrevolution�rerna�, s�ger Kamkov, �har g�tt, men vi, v�nstern, har stannat kvar.� Kongressen v�lkomnar de som har stannat. �ven de anser det emellertid n�dv�ndigt att uppn� en f�renad revolution�r front och g� emot Trotskijs skarpa resolution, som sl�r igen d�rren f�r en kompromiss med den moderata demokratin.
�ven h�r g�r bolsjevikerna en eftergift. Ingen har n�gonsin tidigare, tycks det, sett dem p� s� gener�st hum�r. Inte att undra p�: de �r situationens herrar och beh�ver inte insistera p� ordens former. �terigen intar Lunatjarskij talarstolen. �Tyngden i den uppgift som har fallit p� oss �r inte underkastad n�got tvivel�, s�ger han. En f�rening av alla demokratins verkligt revolution�ra element �r n�dv�ndig. Men har vi, bolsjevikerna, tagit n�got som helst steg f�r att st�ta bort andra grupper? Antog vi inte enh�lligt Martovs f�rslag? F�r detta har vi l�nats med anklagelser och hot. �r det inte uppenbart att de som har l�mnat kongressen �till och med upph�r med sitt kompromissarbete och �ppet g�r �ver till kornilovisternas l�ger?�
Bolsjevikerna insisterade inte p� en omedelbar omr�stning om Trotskijs resolution. De ville inte hindra f�rs�ken att n� en �verenskommelse p� en sovjetgrund. Inl�rningsmetoden med praktiska lektioner kan framg�ngsrikt �ven till�mpas till ackompanjemang av artilleri! Liksom tidigare med antagandet av Martovs f�rslag uppvisar eftergifterna till Kamkov enbart kraftl�sheten i dessa f�rsoningsv�rkar. Till skillnad fr�n v�nstermensjevikerna l�mnade emellertid inte v�nstersocialistrevolution�rerna kongressen: de k�nde trycket fr�n de revolterande byarna alldeles f�r starkt.
Ett �msesidigt rekognoscerande har �gt rum. De prelimin�ra st�ndpunkterna har intagits. En paus intr�der i kongressens g�ng. Ska vi anta de grundl�ggande dekreten och bilda en sovjetregering? Det �r om�jligt: Den gamla regeringen sitter fortfarande d�r i halvm�rkret i en kammare i Vinterpalatset, med den enda lampan p� bordet ordentligt barrikaderad med tidningar. Strax efter klockan tv� p� morgonen tillk�nnager presidiet en halvtimmes uppeh�ll.
De r�da marskalkarna anv�nde det korta uppeh�ll som givits dem med fullst�ndig framg�ng. En ny vind bl�ste genom kongressens atmosf�r n�r dess sammantr�de �terupptogs. Kamenev l�ste fr�n talarstolen ett telefonogram som just erh�llits fr�n Antonov. Vinterpalatset har intagits av den revolution�ra milit�rkommitt�ns trupper. Med undantag f�r Kerenskij befinner sig hela den provisoriska regeringen med diktatorn Kisjkin i spetsen under arrest. �ven om alla redan hade h�rt nyheten n�r den gick fr�n mun till mun, slog detta officiella meddelande ned med st�rre tyngd �n en kanonsalut. Spr�nget �ver den avgrund som skiljer den revolution�ra klassen fr�n makten har tagits. Efter att ha blivit utdrivna ur Krzesinskas palats i juli har nu bolsjevikerna tr�tt in i Vinterpalatset som h�rskare. Det finns nu ingen annan makt i Ryssland �n sovjetmakten. En komplex h�rva av k�nslor bryter l�s i appl�der och skrikande: triumf, hopp men ocks� oro. Sedan kom nya och mer sj�lvs�kra utbrott av appl�der. G�rningen �r genomf�rd. �ven det mest f�rdelaktiga styrkef�rh�llande rymmer dolda �verraskningar, men segern blir otvivelaktig n�r fiendens stab tagits till f�nga.
Kamenev l�ser under r�relse listan p� de arresterade. De mer k�nda namnen framkallar fientliga eller ironiska utrop fr�n kongressen. S�rskilt bittert h�lsas Teresjtjenko som har v�glett Rysslands utrikes�den. Kerenskij? Kerenskij? Det har blivit k�nt att han klockan tio p� f�rmiddagen talade utan st�rre framg�ng till garnisonen i Gatjina. �Vart han �kte d�rifr�n �r inte exakt k�nt; rykten s�ger till fronten.�
Revolutionens medl�pare k�nner sig illa till mods. De f�rutser att bolsjevikernas vidare steg nu kommer att bli fastare. N�gon fr�n v�nstersocialistrevolution�rerna inv�nder mot arre�steringen av de socialistiska ministrarna. En representant f�r de f�renade inter�nationalisterna utf�rdar en varning � �s� att jordbruksministern Maslov inte slutar i samma cell som han satt i under monarkin�. Han besvaras av Trotskij, som under Maslovs ministertid satt f�ngslad i samma �Krestij� som under Nikolaus: �Politisk arrestering �r inte en fr�ga om h�mnd; den dikteras� av �verv�ganden om �ndam�lsenlighet. Regeringen� b�r �talas och d�mas, f�rst av allt f�r dess otvivelaktiga f�rbindelse med Kornilov� De socialistiska ministrarna kommer endast att st�llas under husarrest.� Det skulle ha varit enklare och mer korrekt att s�ga att gripandet av den gamla regeringen dikterades av den �nnu oavslutade kampens behov. Det var fr�ga om den politiska halshuggningen av det fientliga l�gret och inte straff f�r g�ngna synder.
Den parlamentariska utfr�gningen om arresteringen tr�ngdes omedelbart ut av en annan och o�ndligt mer betydelsefull episod. Den tredje cykelbataljonen, som skickats mot Petrograd av Kerenskij, hade g�tt �ver till det revolution�ra folkets sida! Dessa alltf�r f�rdelaktiga nyheter tycktes otroliga, men det var precis vad som hade h�nt. Denna utvalda milit�renhet, den f�rsta som valdes ut ur hela den aktiva arm�n, tillh�rde upproret innan den ens n�dde huvudstaden. Om det hade funnits en skugga av �terh�llsamhet i gl�djen �ver arresteringen av ministrarna, greps nu kongressen av ett odelat och oemotst�ndligt utbrott.
Bolsjevikkommissarien i Tsarskoje Selo �ntrade talarstolen tillsammans med en delegat fr�n cykelbataljonen. De hade b�da just anl�nt f�r att avge en rapport till kongressen: �Garnisonen i Tsarskoje Selo f�rsvarar infarterna till Petrograd.� F�rsvarsv�nnerna drog sig ur sovjeten. �Allt arbete vilade p� oss ensamma.� Efter att ha f�tt reda p� cykelm�nnens annalkande, f�rberedde sig sovjeten i Tsarskoje Selo p� att g�ra motst�nd, men alarmet visade sig lyckligtvis vara falskt. �Bland cykelm�nnen finns inga fiender till sovjetkongressen.� Ytterligare en bataljon kommer snart att anl�nda till Tsarskoje och ett v�nskapligt mottagande �r redan under f�rberedande. Kongressen sv�ljer i stora klunkar denna rapport.
Representanten f�r cykelm�nnen h�lsas med en storm, en stormvind, en cyklon. Den tredje bataljonen, rapporterar han, skickades pl�tsligt fr�n den sydv�stra fronten norrut under telegrafiska order �f�r Petrograds f�rsvar�. Cykelm�nnen ryckte fram �med f�rbundna �gon� och gissade bara f�rvirrat vad som p�gick. Vid Peredolsk st�tte de p� en echelong fr�n den femte cykelbataljonen, som ocks� r�rde sig mot huvudstaden. Vid ett gemensamt m�te som h�lls direkt vid stationen stod det klart att �bland alla cyklister finns inte en enda man som skulle g� med p� att lyfta handen mot sina br�der�. Det best�mdes gemensamt att inte underkasta sig regeringen.
�Jag ska konkret s�ga er�, s�ger cykelsoldaten, �vi kommer inte att ge makten till en regering i vars ledning bourgeoisien och gods�garna st�r!� Detta ord �konkret�, som inf�rts av revolutionen i folkets vardagliga tal, l�t bra p� detta m�te!
Hur m�nga timmar var det sedan de hotade kongressen fr�n samma talarstol med bestraff�ningar fr�n fronten? Nu hade fronten sj�lv sagt sina �konkreta� ord. Anta att arm�kommitt�erna saboterar kongressen. Anta att den meniga soldatmassan bara undantagsvis lyckas f� dit sina delegater. Anta att man i m�nga regementen och divisioner �nnu inte har l�rt sig att skilja en bolsjevik fr�n en socialistrevolution�r. Strunta i det! R�sten fr�n Peredolsk �r arm�ns autentiska, omissk�nnliga och oemots�gliga r�st. Mot detta utslag g�r det inte att appellera. Bolsjevikerna, och bara de, hade i tid insett att soldatkocken fr�n cykelbataljonen o�ndligt mycket b�ttre representerade fronten �n alla Charasjer och Kutjins med sina skrumpnande kreditiv. En olycksb�dande f�r�ndring �gde h�r rum i delegaternas st�mning. �De b�rjade k�nna�, skriver Suchanov, �att saker och ting gick j�mnt och bra, att de fasor som utlovats fr�n h�ger n�r allt kom omkring inte skulle vara s� fruktansv�rda och att ledarna kanske hade r�tt i allt det andra ocks�.�
De olyckliga mensjevikerna valde detta �gonblick f�r att dra uppm�rksamheten till sig. De hade �nnu inte, tycks det, dragit sig ur. De hade i sin fraktion �verv�gt vad som borde g�ras. Utifr�n sin �nskan att dra med sig de vacklande grupperna uttalade Kapelinskij, som hade utsetts att informera kongressen om det beslut som tagits, slutligen h�gt det mest frispr�kiga sk�let till att bryta med bolsjevikerna: �Gl�m inte att trupperna rider mot Petrograd; vi hotas av katastrof.� �Vad? �r ni fortfarande kvar?� � fr�gan skreks fr�n alla h�rn av salen. �Varf�r, ni har ju redan dragit er ur en g�ng!� Mensjevikerna r�rde sig i en liten grupp mot ing�ngen, �tf�ljda av h�nfulla farv�l. �Vi gick ut�, klagar Suchanov, �gav bolsjevikerna fria h�nder och �verl�mnade hela revolutionens arena till dem.� Det skulle inte ha gjort stor skillnad om de hade stannat. I varje fall gick de till botten. H�ndelsernas v�gor sl�t sig skoningsl�st �ver deras huvuden.
Det var tid f�r kongressen att rikta ett manifest till folket, men sammantr�det fortsatte att best� enbart av speciella f�rklaringar. H�ndelserna v�grade helt enkelt att inordna sig i dagordningen. Klockan 5,17 p� morgonen beredde sig Krylenko, som vacklade av tr�tthet, v�g till talarstolen med ett telegram i handen: Den tolfte arm�n skickar h�lsningar till kongressen och informerar den om bildandet av en milit�rrevolution�r kommitt� som har p�tagit sig att h�lla vakt p� den norra fronten. F�rs�k av regeringen att f� v�pnad hj�lp har brutits av arm�ns motst�nd. �verbef�lhavaren f�r den norra fronten, general Tjeremisov, har underkastat sig kommitt�n. Kommissarien f�r den provisoriska regeringen Vojtinskij har avg�tt och inv�ntar ers�ttare. Delegationer fr�n de echelonger som skickats mot Petrograd har den ena efter den andra inf�r den revolution�ra milit�rkommitt�n f�rklarat sin solidaritet med Petrogradgarnisonen. �Vilt jubel�, s�ger Reed, �delegaterna gr�t och omfamnade varandra.�
Lunatjarskij fick slutligen en chans att l�sa ett upprop riktat till arbetarna, soldaterna och b�nderna. Detta var dock inte bara ett upprop. Genom sin blotta framst�llning av vad som hade h�nt och vad som f�reslogs lade detta hastigt skrivna dokument grunderna f�r en ny statsstruktur. �Den kompromissande centrala exekutivkommitt�ns auktoritet �r slut. Den provisoriska regeringen �r avsatt. Kongressen p�tar sig makten� �. Sovjetregeringen f�resl�r omedelbar fred. Den kommer att �verf�ra jorden till bonden, demokratisera arm�n, uppr�tta kontroll �ver produktionen, omg�ende sammankalla den konstituerande f�rsamlingen, garantera r�tten f�r Rysslands nationer till sj�lvbest�mmande. �Kongressen beslutar att all lokal makt skall �verf�ras till arbetar-, soldat- och bondesovjeterna� �. Varje fras f�rvandlas n�r den l�ses till en appl�dsalva. �Soldater!� Var p� er vakt! J�rnv�gsm�n! Stoppa alla truppt�g som Kerenskij s�nder mot Petrograd!� Revolutionens och den demokratiska fredens �de ligger i era h�nder!�
N�r de h�rde jorden n�mnas spetsade b�nderna �ronen. Enligt sin f�rfattning representerade kongressen bara arbetar- och soldatsovjeter, men det fanns delegater n�rvarande fr�n enskilda bondesovjeter. De kr�vde nu att de skulle omn�mnas i dokumentet. De gavs omedelbart r�tt att r�sta. Representanten f�r Petrograds bondesovjet undertecknade uppropet �med b�de h�nder och f�tter�. En medlem av Avksentievs exekutivkommitt�, Berezin, som varit tyst tills nu, tillk�nnagav att av 68 bondesovjeter som svarat p� en telegrafisk f�rfr�gan hade h�lften uttalat sig f�r en sovjetregering och den andra halvan f�r �verf�randet av makten till den konstituerande f�rsamlingen: Om detta var st�mningarna i provinssovjeterna, som till h�lften bestod av regeringsfunktion�rer, kunde det d� finnas n�gon tvekan om att en framtida bondekongress skulle st�dja sovjetmakten?
Medan uppropet svetsade samman den stora massan av delegater, skr�mde det och till och med avskr�ckte n�gra av medl�parna genom sin o�terkallelighet. Sm� fraktioner och rester genomvandrade talarstolen. F�r tredje g�ngen br�t en grupp mensjeviker, uppenbarligen de som stod l�ngst till v�nster, upp fr�n kongressen. De drog sig ur, tycks det, f�r att kunna r�dda bolsjevikerna: �Annars kommer ni att krossa er sj�lva, oss och revolutionen.� Ordf�randen f�r det polska socialistpartiet, Lapinsky, gav, �ven om han stannade kvar p� kongressen f�r att �f�rsvara sin �sikt till slutet�, i stort sin anslutning till Martovs f�rklaring: �Bolsjevikerna kommer inte att kunna ut�va den makt som de l�gger sig till med.� Det f�renade judiska arbetarpartiet avstod fr�n att r�sta � likas� de f�renade internationalisterna. Hur m�nga utgjorde d� allt som allt dessa �f�renade�? F�rklaringen antogs med alla r�ster mot tv�, med 12 nedlagda! Delegaterna hade knappt kraft kvar att appl�dera.
Sammantr�det avslutades slutligen omkring klockan sex. En gr� och kall h�stmorgon grydde �ver staden. L�gereldarnas varma punkter var p� v�g att f�rsvinna p� de gradvis ljusnande gatorna. De gr�nande ansiktena hos soldaterna och arbetarna med gev�r var koncentrerade och inte som vanligt. Om det fanns astrologer i Petrograd m�ste de ha iakttagit olycksb�dande tecken p� himlen.
Huvudstaden vaknade under en ny makt. Vardagsm�nniskorna, funktion�rerna och de intellektuella, avskurna fr�n h�ndelsernas arena, skyndade sig att f� tag p� tidningarna f�r att finna ut till vilken strand v�gen hade kastats under natten. Det var dock inte l�tt att bli klok p� vad som hade h�nt. Visserligen rapporterade tidningarna om konspirat�rernas intagande av Vinterpalatset och gripandet av ministrarna men bara som en �verg�ende episod. Kerenskij hade �kt till h�gkvarteret; regeringens �de kommer att avg�ras av fronten. Rapporter om sovjetkongressen �terger bara h�gerflygelns deklarationer, r�knar upp de som drog sig ur och avsl�jar kraftl�sheten hos dem som stannade kvar. De politiska ledarartiklarna, som skrivits f�re intagandet av Vinterpalatset, andas en molnfri optimism.
Gatans rykten sammanfaller inte helt med tonen i tidningarna. Vad man �n s�ger, �r ministrarna n�r allt kommer omkring inl�sta i f�stningen. F�rst�rkningar fr�n Kerenskij �r �nnu inte i sikte. Funktion�rer och officerare �verl�gger oroligt. Journalister och advokater ringer upp varandra. Redakt�rer f�rs�ker samla sina tankar. Salongernas orakel s�ger: Vi m�ste omringa usurpatorerna med en blockad av allm�n avsky. Aff�rsinnehavare vet inte om de ska g�ra aff�rer eller avst�. De nya myndigheterna ger order om att g�ra aff�rer. Restaurangerna �ppnar, sp�rvagnarna g�r, bankerna f�rsm�ktar i onda f�raningar och b�rsens seismograf beskriver en konvulsivisk kurva. Naturligtvis kommer inte bolsjevikerna att h�lla ut s�rskilt l�nge, men de kan g�ra skada innan de faller.
Den reaktion�re franske journalisten Claude Anet skrev den dagen: �Segrarna sjunger en segers�ng och alldeles ber�ttigat ocks�. Bland alla dessa pratmakare var de ensamma om att handla� Idag sk�rdar de. Bravo! Gott arbete.� Mensjevikerna bed�mde situationen helt annorlunda. �Tjugofyra timmar har g�tt sedan bolsjevikernas �seger��, skrev Dans tidning, �och de historiska �desgudinnorna har redan b�rjat ta sin grymma h�mnd� Omkring dem finns ett tomrum som de sj�lva skapat� De �r isolerade fr�n alla� Hela det klerikala och tekniska maskineriet v�grar att tj�na dem� De glider ner i avgrunden i sj�lva �gonblicket f�r sin triumf.�
De liberala kretsarna och kompromisskretsarna, som uppmuntrades av funktion�rernas sabotage och sin egen l�ttsinnighet, trodde underligt nog p� sin egen straffrihet. De talade och skrev om bolsjevikerna med julidagarnas spr�k. �Wilhelms legohjon� � �det r�da gardets fickor fulla av tyska mark� � �Tyska officerare i ledningen f�r upproret�. Den nya regeringen var tvungen att visa dessa m�nniskor en fast hand innan de b�rjade tro p� den. De mer oh�mmade tidningarna kvarh�lls redan under natten den 26 oktober. N�gra andra konfiskerades f�ljande dag. Den socialistiska pressen sparades den h�r g�ngen: Det var n�dv�ndigt att ge v�nstersocialistrevolution�rerna och �ven en del element i bolsjevikpartiet en chans att �vertyga sig sj�lva om grundl�sheten i hoppet om en koalition med den officiella demokratin.
Bolsjevikerna utvecklade sin seger mitt uppe i sabotage och kaos. Ett provisoriskt milit�rh�gkvarter, som organiserats under natten, tog p� sig f�rsvaret av Petrograd i h�ndelse av angrepp fr�n Kerenskij. Milit�ra telefonister skickades till den centrala v�xeln d�r en strejk hade inletts. Det f�reslogs arm�erna att de skulle bilda sina egna revolution�ra milit�rkommitt�er. Grupper med agitatorer och organisat�rer, som frigjorts av segern, skickades till fronten och provinserna. Partiets centralorgan skrev: �Petrogradsovjeten har handlat; nu �r det de andra sovjeternas tur.�
Nyheter kom under dagen, vilka s�rskilt oroade soldaterna. Kornilov hade flytt. Den upph�jde f�ngen, som hade levt i Bychov vaktad av tekintsij som var lojala mot honom och som underr�ttades om alla h�ndelser av Kerenskijs h�gkvarter, beslutade den 26 oktober att saker och ting b�rjade ta en allvarlig v�ndning och �vergav i verkligheten utan n�got som helst hinder sitt l�tsade f�ngelse. F�rbindelserna mellan Kerenskij och Kornilov bekr�ftades s�ledes p� ett uppenbart s�tt i massornas �gon. Den revolution�ra milit�rkommitt�n uppmanade genom telegram soldaterna och de revolution�ra officerarna att inf�nga b�da de f�rra �verbef�lhavarna och leverera dem till Petrograd.
Smolnyj blev nu, liksom Tauriska palatset i februari, mittpunkten f�r huvudstadens och statens alla funktioner. H�r hade alla styrande institutioner sina s�ten. H�r utf�rdades order och hit kom m�nniskor f�r att f� dem. S�ledes gick en beg�ran om vapen ut och hit kom gev�r och revolvrar som konfiskerats fr�n fienden. Arresterade m�nniskor f�rdes hit fr�n alla delar av staden. De f�ror�ttade b�rjade str�mma in f�r att s�ka uppr�ttelse. Den borgerliga allm�nheten och dess uppskr�mda taxichauff�rer tog en stor okformad omv�g f�r att undvika Smolnyjomr�det.
Bilen �r ett bra mycket mer genuint tecken p� oberoende �n riks�pplet och spiran. Under dubbelmaktens regim hade bilarna delats mellan regeringen, den centrala exekutivkommitt�n och privata �gare. Nu sl�pades alla konfiskerade motorfordon in i upprorets l�ger. Smolnyj�distriktet s�g ut som ett gigantiskt milit�rgarage. De b�sta bilarna r�k i dessa dagar av den l�ghaltiga gasen. Motorcyklar mullrade ot�ligt och hotfullt i halvm�rkret. Pansarbilar skrek g�llt med sina sirener. Smolnyj s�g ut som revolutionens fabrik, j�rnv�gs- och kraftstation.
En st�ndig str�m av m�nniskor r�rde sig l�ngs de intilliggande gatornas trottoarer. Facklor brann vid de yttre och inre grindarna. Vid deras fladdrande ljus inspekterade bev�pnade arbetare och soldater aggressivt passersedlarna. Ett antal pansarbilar stod p� g�rden och skakade av r�relsen fr�n sina egna motorer. Ingen ville avbryta sina r�relser, vare sig maskiner eller m�nniskor. Vid varje ing�ng stod maskingev�r ordentligt f�rsedda med patronb�lten. De �ndl�sa, d�ligt upplysta och dystra korridorerna ekade av trampande f�tter, utrop och skrik. De ankommande och utg�ende str�mmade ned- och uppf�r den breda trappan och denna solida m�nskliga lava skars itu av ot�liga och m�lmedvetna individer, Smolnyjarbetare, kurirer och kommissarier, med ett mandat eller en order h�gt upplyft i handen, ett gev�r i rep kastat �ver axeln eller en portf�lj under armen.
Den revolution�ra milit�rkommitt�n upph�rde aldrig f�r ett �gonblick att arbeta. Den mottog delegater, kurirer, frivilliga informat�rer, h�ngivna v�nner och skurkar. Den skickade kommissarier till stadens alla h�rn, satte or�kneliga sigill p� order och kommandon och kreditiv � allt detta mitt i sk�rningspunkten f�r f�rfr�gningar, br�dskande meddelanden, ringandet av telefoner och skramlet av vapen. M�nniskor ytterligt utt�mda p� kraft, sedan l�nge utan s�mn eller mat, orakade, i smutsiga kl�der, med inflammerade �gon, som skrek med hesa r�ster, fantastiskt gestikulerande och om de inte f�ll halvd�da p� golvet, tycktes det bara bero p� det omgivande kaoset som virvlade dem runt och �ter f�rde bort dem p� sina l�ssl�ppta vingar.
�ventyrare, bedragare och den gamla regimens v�rsta avskrap nosade omkring och f�rs�kte f� en passersedel till Smolnyj. N�gra av dem lyckades. De k�nde till n�gon liten administrativ hemlighet: vem som har nyckeln till den diplomatiska korrespondensen, hur man skriver en order till finansministeriet, var man kunde f� tag p� bensin eller en skrivmaskin och s�rskilt var det b�sta hovvinet f�rvaras. De fann inte alla omedelbart sina celler eller kulor.
Aldrig sedan v�rldens skapelse har s� m�nga order utf�rdats � muntligt, skriftligt, med skrivmaskin, med telegraf, den ena efter den andra � tusentals och myriader med order, inte alltid utf�rdade av dem som var ber�ttigade och s�llan av dem som var f�rm�gna att utf�ra dem. Just h�r l�g dock miraklet � att i denna galna malstr�m visade det sig finnas en inre mening. M�nniskor lyckades f�rst� varandra. De viktigaste och n�dv�ndigaste sakerna blev gjorda. Genom att ers�tta den gamla administrationsv�ven v�vdes de f�rsta tr�darna i den nya. Revolutionen v�xte i styrka.
Under den dagen var bolsjevikernas centralkommitt� i arbete i Smolnyj. Den avgjorde problemet med Rysslands nya regering. Inget protokoll f�rdes � eller ocks� har det inte bevarats. Ingen bekymrade sig om framtida historiker, �ven om en hel del besv�r f�rbereddes f�r dem just d�r. Kongressens kv�llssammantr�de skulle bilda ett kabinett med ministrar. M-i-n-i-s-t-r-a-r! Vilket sorgligt komprometterat ord! Det stinker av den h�gbyr�kratiska karri�ren och kr�net p� parlamentariska ambitioner. Det beslutades att regeringen skulle kallas folkkommissariernas r�d: det l�t �tminstone friskare. Sedan f�rhandlingarna om en koalition med �hela demokratin� inte hade lett n�gonstans, f�renklades fr�gan om partiet och regeringens personliga stab. V�nstersocialistrevolution�rerna talade tillgjort och inv�nde. Efter att just ha brutit med Kerenskijs parti, visste de sj�lva knappt vad de ville g�ra. Centralkommitt�n antog Lenins f�rslag som det enda t�nkbara: att bilda en regering enbart med bolsjeviker.
Martov knackade p� d�rren till detta sammantr�de i egenskap av b�neman f�r de arresterade socialistiska ministrarna. F�r inte s� l�nge sedan hade han b�nat inf�r de socialistiska ministrarna f�r de f�ngslade bolsjevikerna. Hjulet hade gjort en ordentlig v�ndning. Genom en av sina medlemmar som skickats ut till Martov f�r f�rhandlingar � troligen Kamenev � bekr�ftade centralkommitt�n uttalandet att de socialistiska ministrarna skulle �verf�ras till husarrest. Uppenbarligen hade de blivit bortgl�mda i hastigheten eller hade kanske sj�lva avsagt sig privilegier och h�ll �ven i Trubetskojbastionen fast vid principen om regeringssolidaritet.
Kongressen �ppnade sitt sammantr�de klockan nio p� kv�llen. �Bilden var i stort sett inte mycket annorlunda �n under g�rdagen � f�rre vapen och mindre larm.� Suchanov, nu inte l�ngre delegat, lyckades hitta en ledig plats som en i publiken. Detta sammantr�de skulle avg�ra fr�gan om fred, jord och regering. Bara tre fr�gor: avsluta kriget, ge jorden till folket och uppr�tta en socialistisk diktatur. Kamenev b�rjade med en rapport om det arbete som gjorts av presidiet under dagen: d�dsstraffet vid fronten som inf�rts av Kerenskij avskaffat, fullst�ndig frihet f�r agitation �terst�lld, order utf�rdade f�r befriandet av soldater som f�ngslats f�r politiska �sikter och medlemmar i jordkommitt�er, alla den provisoriska regeringens kommissarier avf�rda fr�n sina tj�nster och order utf�rdade f�r att arrestera och leverera Kerenskij och Kornilov. Kongressen godk�nde och tillstyrkte dessa �tg�rder.
�terigen tog n�gra rester av resterna ordet, med salens ot�liga misstycke. En grupp tillk�nnagav att de drog sig ur �i det �gonblick n�r upproret segrat och inte n�r det lider nederlag�. Andra skr�t om det faktum att de beslutat sig f�r att stanna. En representant f�r gruvarbetarna i Donets manade till omedelbara �tg�rder f�r att hindra Kaledin fr�n att sk�ra av den norra delen av landet fr�n kol. En viss tid m�ste emellertid g� innan revolutionen l�r sig att vidta �tg�rder av den omfattningen. Slutligen blir det m�jligt att ta upp den f�rsta punkten p� dagordningen.
Lenin, som kongressen �nnu inte har sett, ges ordet f�r en rapport om freden. Hans upptr�dande i talarstolen framkallar en tumultartad h�lsning. Skyttegravsdelegaterna har �gonen p� skaft f�r att se denne mystiske figur som man f�rs�kt l�ra dem att hata, men som de l�rt sig att �lska utan att n�gonsin ha sett honom. �Nu grep Lenin tag i bordskanten och reste sig. Hans sm� blinkande �gon vandrade �ver m�ngden medan han v�ntade p� att de flera minuter l�nga ovationerna skulle upph�ra. N�r det blev tyst sa han enkelt: �Vi skall nu �verg� till att bygga upp den socialistiska ordningen!��
Kongressprotokollen �r inte bevarade. De parlamentariska stenograferna, som hade inbjudits f�r att uppteckna debatterna, hade �vergivit Smolnyj tillsammans med mensjevikerna och socialistrevolution�rerna. Det var en av de f�rsta episoderna i sabotagekampanjen. Sekreterarnas anteckningar har sp�rl�st f�rlorats i h�ndelsernas avgrund. Det �terst�r bara de korta och tendenti�sa tidningsrapporterna, som skrivits till ackompanjemang av artilleriet eller den politiska kampens gnisslande t�nder. S�rskilt Lenins tal har blivit lidande. P� grund av hans hastiga framf�rande, och den komplicerade uppbyggnaden av hans meningar, �r de inte l�tta att uppteckna ens under mer f�rdelaktiga f�rh�llanden. Detta inledande uttalande som John Reed l�gger i Lenins mun finns inte med i n�got av tidningsreferaten. Det �r dock helt i talarens anda. Reed kan inte ha hittat p� det. Just p� detta s�tt m�ste Lenin ha b�rjat sitt tal p� sovjetkongressen � enkelt, salvelsefritt och med ob�jligt f�rtroende: �Vi skall nu �verg� till att bygga upp den socialistiska ordningen!�
F�r att g�ra det var det dock f�rst av allt n�dv�ndigt att g�ra slut p� kriget. Fr�n sin exil i Schweiz hade Lenin utslungat sin paroll: F�rvandla det imperialistiska kriget till inb�rdeskrig. Nu var det dags att f�rvandla det segerrika inb�rdeskriget till fred. Talaren b�rjade omedelbart med att l�sa upp ett utkast till en deklaration som skulle publiceras av den regering som �nnu inte hade valts. Texten hade inte distribuerats p� grund av att den tekniska utrustningen �nnu var mycket d�lig. Kongressen slukade varje ord i dokumentet allt efter som de uttalades.
�Den arbetar- och bonderegering, som skapats genom revolutionen den 24�25 oktober och som st�djer sig p� arbetar-, soldat- och bondedeputerades sovjeter, f�resl�r alla krigf�rande folk och deras regeringar att genast inleda underhandlingar om en r�ttvis, demokratisk fred.� R�ttvisa villkor utesluter annektioner och skadest�nd. Med annekteringar skall f�rst�s en anslutning med v�ld av fr�mmande folk eller kvarh�llande av dem mot deras vilja, antingen i Europa eller avl�gsna l�nder p� andra sidan haven. �Samtidigt f�rklarar regeringen att den inte alls anser de ovan n�mnda fredsvillkoren vara ultimativa � dvs. den samtycker till att pr�va �ven alla andra fredsvillkor� och kr�ver endast att f�rhandlingar inleds s� snart som m�jligt och att de f�rs utan n�got som helst hemlighetsmakeri. F�r sin del avskaffar sovjetregeringen den hemliga diplomatin och �tar sig att publicera de hemliga f�rdrag som slutits f�re den 25 oktober 1917. Allting i dessa avtal som avser att �ka de ryska gods�garnas och kapitalisternas profiter och privilegier och storryssarnas f�rtryck av andra folk, �f�rklarar regeringen vara ovillkorligen och omedelbart ogiltigt�. F�r att kunna inleda f�rhandlingar f�resl�s att en vapenvila sluts f�r �tminstone tre m�nader. Arbetar- och bonderegeringen riktar sina f�rslag samtidigt till �regeringarna och folken i alla krigf�rande l�nder� i synnerhet till de klassmedvetna arbetarna i m�nsklighetens tre mest avancerade nationer�, England, Frankrike och Tyskland, i �vertygelsen om att det �r de som kommer att �hj�lpa oss att med framg�ng slutf�ra fredens sak och samtidigt de arbetande och exploaterade befolkningsmassornas frig�relse fr�n allt slags slaveri och all slags exploatering.�
Lenin inskr�nkte sig till sm�rre kommentarer om deklarationens text. �Vi kan inte ignorera regeringarna, d�rf�r att d� kommer m�jligheten att sluta fred att uppskjutas� men vi har ingen r�tt att avst� fr�n att samtidigt v�nda oss till folket. Folket och regeringarna st�r �verallt i mots�ttning till varandra och vi b�r hj�lpa folket att blanda sig i fr�gan om krig och fred.� �Vi kommer naturligtvis p� alla s�tt att f�rsvara v�rt program f�r fred utan annektioner och skadest�nd�, men vi b�r inte framst�lla v�ra villkor i form av ett ultimatum, eftersom det kommer att g�ra det l�ttare f�r regeringarna att v�gra f�rhandla. Vi kommer ocks� att �verv�ga varje annat f�rslag. ��verv�ga inneb�r inte att vi kommer att godta det.�
Det manifest som kompromissmakarna utf�rdade den 14 mars f�reslog arbetarna i andra l�nder att st�rta bankirerna i fredens namn; kompromissmakarna sj�lva kr�vde emellertid inte ens st�rtandet av sina egna bankirer och ingick dessutom ett f�rbund med dem. �Nu har vi st�rtat bankirernas regering.� Det ger oss r�tten att mana de andra folken att g�ra detsamma. Vi har all anledning att hoppas p� seger. �Det f�r inte gl�mmas bort att vi inte lever i Afrikas djup utan i Europa, d�r allt snabbt kan bli k�nt.� Garantin f�r seger ser Lenin, som alltid, i omvandlandet av den nationella revolutionen till en internationell revolution. �Arbetarr�relsen kommer att f� �verhanden och staka ut v�gen till fred och socialism.�
V�nstersocialistrevolution�rerna skickade upp en representant f�r att framf�ra sin anslutning till deklarationen. Dess �anda och inneb�rd st�r oss n�ra och �r begriplig f�r oss.� De f�renade internationalisterna var f�r deklarationen, men bara p� villkor att den utf�rdades av en regering best�ende av hela demokratin. Lapinsky talade f�r de polska v�nstermensjevikerna och v�lkomnade dokumentets �h�lsosamma prolet�ra realism�. Dzerzjinskij f�r Polens och Litauens socialdemokrati, Stutchka f�r Lettlands socialdemokrati och Kapsukass f�r den litauiska socialdemokratin ansl�t sig till deklarationen utan inskr�nkningar. Den enda inv�ndningen tillhandah�lls av bolsjeviken Jeremejev, som kr�vde att fredsvillkoren skulle ges karakt�ren av ett ultimatum � annars �kanske de tror att vi �r svaga, att vi �r r�dda.�
Lenin inv�nde best�mt och till och med ursinnigt mot det ultimativa framst�llandet av villkoren: P� det s�ttet, sade han, kommer vi bara att �g�ra det m�jligt f�r v�ra fiender att d�lja hela sanningen fr�n folket och g�mma sanningen bakom v�r of�rsonlighet.� Du s�ger att �inte framst�lla ett ultimatum kommer att visa v�r kraftl�shet.� Det �r dags att g�ra oss av med borgerlig falskhet i politiken. �Vi beh�ver inte vara r�dda f�r att s�ga sanningen om v�r tr�tthet� �. De framtida oenigheterna om Brest-Litovsk glimmar f�r ett �gonblick fram redan i denna episod.
Kamenev uppmanade alla som var f�r proklamationen att h�ja sina delegatskort. �En delegat�, skriver Reed, �v�gade r�sta emot, men det pl�tsliga vredesutbrottet runt honom fick honom att snabbt ta ner handen.� Appellen till folken och regeringarna antogs enh�lligt. G�rningen var utf�rd! Det imponerade p� alla deltagare genom sin n�raliggande och omedelbara betydelse.
Suchanov, en uppm�rksam men ocks� partisk observat�r, noterade mer �n en g�ng under detta f�rsta sammantr�de kongressens likgiltighet. Otvivelaktigt var delegaterna � liksom verkligen hela folket � tr�tta p� m�ten, kongresser, tal och resolutioner, tr�tta p� att �ver huvud taget markera tiden. De hade inget f�rtroende f�r att denna kongress skulle vara f�rm�gen att veta hur det hela skulle f�ras till slutet. Kommer inte uppgiftens gigantiska storlek och den o�verstigliga oppositionen tvinga dem att ocks� ge efter den h�r g�ngen? Ett tillfl�de av f�rtroende hade kommit med nyheterna om intagandet av Vinterpalatset och efter�t med cykelm�nnens �verg�ng till upproret. B�da dessa fakta hade dock �nnu med upprorets mekanik att g�ra. F�rst nu har dess historiska betydelse blivit tydlig i handling. Det segerrika upproret hade under denna arbetar- och soldatkongress byggt en of�rst�rbar maktgrund. Delegaterna r�stade den h�r g�ngen inte f�r en resolution och inte f�r en proklamation utan f�r en regeringsakt av om�tbar betydelse.
Lyssna nationer! Revolutionen erbjuder er fred. Den kommer att anklagas f�r att bryta avtal, men den �r bara stolt �ver detta. Att bryta dessa blodiga roffarf�rbund �r en historisk tj�nst av st�rsta betydelse. Bolsjevikerna har v�gat g�ra detta. Bara de har v�gat. Stoltheten bryter sj�lvmant fram. �gon skiner. Alla har rest sig. Ingen r�ker nu. Det tycks som om ingen andas. Presidiet, delegaterna, g�sterna och vaktposterna f�renas alla i en lovs�ng till uppror och broderskap. �Pl�tsligt reste vi oss alla som drivna av samma impuls�� � historien kommer snart att ber�ttas av John Reed, upprorets observat�r och deltagare, kr�nik�r och poet � �och tog upp Internationalen. En gammal gr�nad soldat snyftade som ett barn. Alexandra Kollontaj blinkade snabbt tillbaka t�rarna. Den m�ktiga s�ngen rullade genom salen, br�t genom f�nster och d�rrar och steg mot den tysta himlen.� Gick allt upp mot himlen? Gick det inte ocks� ut till h�stens skyttegravar, detta lappt�cke �ver det olyckliga, korsf�sta Europa, till dess �delagda st�der och byar, s�rjande m�drar och makar? �Upp tr�lar uti alla stater, som hungern bojor lagt upp�!� S�ngens ord var helt utan begr�nsningar. De sammansm�lte med regeringens dekret och genlj�d f�ljaktligen med styrkan hos en direkt handling. Alla k�nde sig st�rre och viktigare under denna timme. Revolutionens hj�rta utvidgades till att omfatta hela v�rlden. �Slav, stig upp f�r att sl� dig fri!� Sj�lvst�ndighetens, initiativets och modets ande, dessa underbara k�nslor som de f�rtryckta under normala f�rh�llanden �r ber�vade � hade nu givits dem av revolutionen. �[M]ed senig arm och kraftig hand�! Dessa miljoners allsm�ktiga hand som hade st�rtat monarkin och bourgeoisien skulle nu strypa kriget. R�dgardisten fr�n Viborgdistriktet, den gr�e soldaten med sitt �rr, den gamle revolution�ren som hade avtj�nat sina �r av straffarbete, den unge svartsk�ggige sj�mannen fr�n Aurora � alla svor att slutf�ra den, ty �sista striden det �r�. �En g�ng skall jorden bliva v�r.� En g�ng! I dessa ord, som kom direkt ur hj�rtat, fanns redan inneslutet de kommande �ren av inb�rdeskrig och de framtida fem�rsperioderna med arbete och umb�randen. �Fr�n intet allt vi vilja bli!� Allt! Om det f�rflutnas verklighet ofta har f�rvandlats till s�ng, varf�r skall en s�ng d� inte kunna f�rvandlas till framtidens verklighet? Dessa soldatrockar verkade inte l�ngre vara kostymer p� gal�rslavar. Papatji med sina h�l och sin slitna bomull fick ett nytt utseende ovanf�r dessa gl�nsande �gon. �M�nskligheten skall resa sig igen!� �r det m�jligt att tro att den inte skulle resa sig fr�n mis�ren och f�r�dmjukelsen, fr�n detta krigs blod och smuts?
�Hela presidiet, med Lenin i spetsen, stod upp och sj�ng med entusiastiska, h�nryckta ansikten och skinande �gon.� Om detta vittnar en skeptiker som med tunga k�nslor betraktade en fr�mmande triumf. �Hur g�rna ville jag inte delta�, erk�nner Suchanov, �sm�lta samman i en enda k�nsla och st�mning med denna massa och dess ledare! Men jag kunde inte.� Hymnens sista ord tonade bort, men kongressen f�rblev st�ende, en sammansm�lt m�nsklig massa som h�nf�rts av storheten i det som de upplevt. De m�ngas �gon vilade p� den korte och kraftige mannen i talarstolen med sitt ovanliga huvud, de h�ga kindbenen och de enkla dragen, som nu f�r�ndrats genom det avrakade sk�gget, och med blicken i dessa sm�, l�tt mongoliska �gon som tycktes se igenom allting. Under fyra m�nader hade han varit fr�nvarande. Sj�lva hans namn hade n�stan avskilts fr�n varje levande f�rest�llning. Nej, han var dock ingen myt. D�r stod han bland sina egna � hur m�nga var de nu, �hans egna�! � och h�ll bladen till ett fredsbudskap till v�rldens folk i sin hand. �ven de som stod honom n�rmast, som v�l visste hans st�llning inom partiet, ins�g f�r f�rsta g�ngen helt och fullt vad han betydde f�r revolutionen, folket och folken. Det var han som hade undervisat dem; det var han som hade uppfostrat dem. N�gons r�st skrek fr�n salens djup en h�lsning till ledaren. Salen tycktes bara ha v�ntat p� signalen. L�nge leve Lenin! De utst�ndna bekymren, den �vervunna tveksamheten, initiativstoltheten, segertriumfen och de gigantiska f�rhoppningarna � allt f�renades i en vulkanisk eruption av tacksamhet och h�nryckning. Den skeptiske observat�ren anm�rker torrt: �En tvekl�s entusiasm� De h�lsade Lenin, skrek hurra, kastade sina m�ssor i luften. De sj�ng Begravningsmarschen till minnet av krigets offer � och �terigen appl�der, skrik och m�ssor som sl�ngdes i luften.�
Det som kongressen upplevde under dessa minuter upplevdes av hela landet n�sta dag, �ven om det inte var lika t�tt sammanpressat. �Det m�ste s�gas�, skriver Stankevitj i sina memoarer, �att bolsjevikernas dj�rva gest, deras f�rm�ga att kliva �ver de taggtr�dshinder som under fyra �r skilt oss fr�n grannfolken, skapade av sig sj�lvt ett oerh�rt intryck.� Baron Budberg uttrycker sig gr�vre men inte mindre koncist i sin dagbok: �Kamrat Lenins nya regering inledde med ett dekret f�r omedelbar fred� Det var en verkligt genial handling f�r att f�ra massan av soldater �ver p� hans sida: Jag iakttog det i st�mningen i flera regementen som jag bes�kte idag. Lenins telegram om en omedelbar tre m�naders vapenvila och sedan fred, gjorde ett kolossalt intryck �verallt och framkallade stormande gl�dje. Vi har nu f�rlorat den sista chansen att r�dda fronten.� Genom att r�dda den front som de hade �delagt, hade dessa m�n f�r l�nge sedan upph�rt att syfta p� n�got annat �n att r�dda sin egen sociala st�llning.
Om revolutionen hade haft beslutsamheten att kliva �ver taggtr�dshindren i mars och april skulle det f�r en tid ha kunnat sammansvetsa arm�n � f�rutsatt att arm�n samtidigt minskades till h�lften eller en tredjedel av sin storlek � och d�rmed skapat en st�llning av utomordentlig kraft f�r sin utrikespolitik. Timmen f�r modig handling infann sig dock inte f�rr�n i oktober n�r det var ot�nkbart att r�dda ens en del av arm�n, till och med f�r en kort period. Den nya regeringen var tvungen att p�ta sig skulderna, inte bara f�r tsarismens krig, utan ocks� f�r den provisoriska regeringens spendersamma l�ttsinnighet. I denna f�rskr�ckliga och f�r alla andra partier hoppl�sa situation kunde endast bolsjevismen f�ra in landet p� en framkomlig v�g � efter att genom oktoberrevolutionen ha frisl�ppt outt�mliga resurser av nationell energi.
Lenin st�r �ter i talarstolen � den h�r g�ngen med de sm� bladen med ett dekret om jorden. Han b�rjar med en anklagelse mot den st�rtade regeringen och kompromisspartierna, som genom att dra ut p� jordfr�gan har f�rt landet till en bonderevolt. �Hyckleri och fegt bedr�geri ljuder ur deras ord om pogromer och anarki p� landsorten. Var och n�r har pogromer och anarki framkallats genom f�rnuftiga �tg�rder?� Utkastet till dekretet har inte m�ngfaldigats f�r distribution. Talaren har det enda r�utkastet i sin hand och det �r s� d�ligt skrivet � minns Suchanov � �att Lenin stakar sig i l�sningen, trasslar in sig och slutligen stannar helt. N�gon ur folksamlingen, som tr�ngs kring talarstolen, kommer till hans hj�lp. Lenin �verl�ter ivrigt sin plats och det otydbara papperet.� Denna oj�mna skrift f�rminskade emellertid inte i detta plebejiska parlaments �gon med ett jota storheten i det som �gde rum.
Dekretets k�rna innesluts i tv� rader i den f�rsta punkten: �Gods�garnas �gander�tt till jorden upph�vs omedelbart utan n�got slags ers�ttning. Gods�garnas egendomar, liksom all jord tillh�rande tsarfamiljen, all kloster- och kyrkojord med alla deras tillbeh�r �verg�r till jordkommitt�erna i distrikten och bondedeputerades kretssovjeters f�rfogande till dess konstituerande f�rsamlingen sammantr�tt� den konfiskerade egendomen, som h�refter tillh�r hela folket� Den jord, som tillh�r vanliga b�nder och vanliga kosacker, konfiskeras inte.� Hela dekretet utg�r inte mer �n trettio rader. Det hugger av den gordiska knuten med en hammare. Till den grundl�ggande texten �r vissa vidare instruktioner fogade, som helt och h�llet l�nats fr�n b�nderna sj�lva. I Bondesovjetens Izvestija hade den 19 augusti tryckts en sammanfattning av 242 instruktioner som givits av v�ljarna till deras representanter till den f�rsta kongressen f�r bondedeputerade. Trots att det var socialistrevolution�rerna som f�rberedde dessa sammanfattade instruktioner, tvekade inte Lenin att foga dokumentet i sin helhet till sitt dekret, som �r�ttesn�re vid genomf�randet av de stora jordomdaningarna�.
De sammanst�llda instruktionerna lyder: �Privat�gander�tten till jorden upph�ves f�r alltid.� �R�tt att bruka jorden erh�ller alla medborgare. �vilka �nskar bearbeta den med egna h�nder� �. �L�nearbete �r ej till�tet.� �Utj�mnande jordbesittning m�ste inf�ras, dvs. jorden m�ste f�rdelas mellan de arbetande allt efter de lokala f�rh�llandena enligt antingen arbets- eller f�rbrukningsnormen.�
Under en fortsatt borgerlig regering, f�r att inte tala om en koalition med gods�garna, f�rblev dessa socialistrevolution�ra instruktioner en livl�s utopi, d�r de inte blev en medveten l�gn. �ven under proletariatets styre blev de inte till alla delar f�rverkligade. Instruktionernas �de f�r�ndrades dock radikalt med en f�r�ndring i regeringsmaktens attityd till dem. Arbetarstaten gav b�nderna en period under vilken de kunde pr�va sitt eget mots�gelsefulla program i handling.
�B�nderna vill beh�lla sin lilla egendom�, skrev Lenin i augusti, �standardisera dem p� en j�mlik grundval och periodiskt �ter j�mst�lla dem. L�t dem g�ra detta. Ingen f�rnuftig socialist kommer att bryta med fattigb�nderna av denna anledning. Om jorden konfiskeras inneb�r det att bankernas styre undermineras � om utrustningen konfiskeras inneb�r det att kapitalets styre undermineras. Det �vriga� med �verf�rande av den politiska makten till proletariatet� kommer att utvisas av praktiken.�
M�nga m�nniskor, inte bara fiender utan ocks� v�nner, har misslyckats med att f�rst� denna f�rutseende och i viss utstr�ckning pedagogiska inst�llning fr�n bolsjevikpartiet till b�nderna och deras agrarprogram. Den j�mlika distributionen av jorden � inv�nde till exempel Rosa Luxemburg � har ingenting gemensamt med socialismen. Bolsjevikerna hade, det beh�ver inte p�pekas, inga illusioner p� denna punkt. Dekretets sj�lva uppbyggnad b�r tv�rtom vittnesb�rd om lagstiftarens kritiska vaksamhet. Medan de sammanst�llda instruktionerna s�ger att all jord, b�de gods�garnas och b�ndernas, �blir hela folkets egendom�, f�rbinder sig det grundl�ggande dekretet inte alls betr�ffande den nya egendomsformen till jorden.
�ven en inte alltf�r pedantisk jurist skulle bli skr�ckslagen av det faktum att jordens nationalisering, en ny social princip av v�rldshistorisk betydelse, inleds i form av en lista med instruktioner som tillfogats en grundlag. Det fanns dock inget redaktionellt slarv h�r. Lenin vill s� lite som m�jligt i f�rv�g binda partiets och sovjetmaktens h�nder inom ett �nnu outforskat omr�de. H�r f�renade han �terigen oj�mf�rlig dj�rvhet med den st�rsta f�rsiktighet. Det �terstod �nnu att i praktiken avg�ra hur b�nderna sj�lva skulle uppfatta omvandlingen av jorden till �hela folkets egendom�. Efter att ha gjort en s�dan l�ng framst�t var det ocks� n�dv�ndigt att bef�sta st�llningarna ifall en retr�tt skulle bli n�dv�ndig. F�rdelningen av gods�garens jord bland b�nderna, �ven om det i sig inte var n�gon garanti mot borgerlig kontrarevolution, om�jliggjorde i varje fall en feodal och monarkistisk restauration.
Det skulle bara vara m�jligt att tala om socialistiska perspektiv efter uppr�ttandet och det framg�ngsrika bevarandet av den prolet�ra makten. Den makten kunde bara bevara sig sj�lv genom att ge bonden beslutsamt samarbete i genomf�randet av hans revolution. Om f�rdelningen av jorden politiskt skulle st�rka den socialistiska regeringen var det helt ber�ttigat som en omedelbar �tg�rd. Bonden m�ste tas som revolutionen fann honom. Bara en ny regim skulle kunna omskola honom � och inte med ens, utan under loppet av en generation med hj�lp av ny teknik och en ny organisering av industrin. Dekretet tillsammans med instruktionerna innebar att proletariatets diktatur p�tog sig en f�rpliktelse inte bara att inta en uppm�rksam attityd till jordbrukarens intressen, utan ocks� att ha t�lamod med hans illusioner som liten egendoms�gare. Det stod klart i f�rv�g att det skulle bli ett antal stadier och v�ndpunkter i agrarrevolutionen. De sammanst�llda instruktionerna var l�ngt ifr�n det sista ordet. De representerade bara en utg�ngspunkt som arbetarna kom �verens om att inta medan de hj�lpte b�nderna att f�rverkliga sina progressiva krav och varna dem f�r falska steg.
Vi kan �inte kringg� ett beslut av folkmassorna�, sade Lenin i sitt tal, ��ven om vi inte �r �verens med det� vi m�ste ge folkmassornas skapande kraft full frihet� Det v�sentliga �r att b�nderna blir fast �vertygade om att det inte l�ngre finns n�gra gods�gare p� landsbygden, att b�nderna sj�lva m�ste avg�ra alla fr�gor, att de sj�lva m�ste gestalta sitt liv.� Opportunism? Nej, det var revolution�r realism.
Till och med innan appl�derna var �ver anl�nde en h�gersocialistrevolution�r, Pjanych, fr�n b�ndernas exekutivkommitt� och tog ordet med en rasande protest i fr�ga om de socialistiska ministrarna, som befann sig under arrest. �Under de senaste dagarna�, skrek talaren medan han bankade i bordet som om han vore utom sig, �har n�got sl�ppts l�s som aldrig tidigare har h�nt i n�gon revolution. V�ra kamrater, medlemmar av exekutivkommitt�n, Maslov och Salazkin, �r inl�sta i f�ngelse. Vi kr�ver deras omedelbara frisl�ppande!� �Om ett h�r kr�ks p� deras huvuden� hotade en annan budb�rare i milit�rrock. F�r kongressen tycktes de b�da som bes�kare fr�n en annan v�rld.
Vid tiden f�r upproret fanns det omkring 800 m�n i f�ngelse i Dvinsk, anklagade f�r bolsjevism, i Minsk omkring 600 (eller 6 000) och i Kiev 535 � till st�rsta delen soldater. Hur m�nga medlemmar i bondekommitt�er fanns bakom l�s och bom i olika delar av landet! Slutligen hade en ansenlig andel av delegaterna till just denna kongress, med b�rjan i presidiet, passerat genom Kerenskijs f�ngelser sedan juli. Inte att undra p� att indignationen hos den provisoriska regeringens v�nner inte kunde spela p� n�gra hj�rtestr�ngar i den h�r f�rsamlingen. F�r att fullborda deras otur reste sig en viss delegat, ok�nd f�r alla, en bonde fr�n Tver, med l�ngt h�r och stor f�rskinnsrock, fr�n sin plats och efter att ha bugat i kompassens alla fyra riktningar besvor han kongressen i sina v�ljares namn att inte tveka att arrestera Avksentievs exekutivkommitt� som helhet: �De d�r �r inte bondedeputerade, utan kadeter� Deras plats �r i f�ngelse.� S� stod de inf�r varandra, dessa tv� gestalter: socialistrevolution�ren Pjanych, erfaren parlamentariker, ministrars favorit, bolsjevikhatare, och den namnl�se bonden fr�n Tver som hade framf�rt en hj�rtlig h�lsning till Lenin fr�n sina v�ljare. Tv� sociala skikt och tv� revolutioner: Pjanych talade i namn av februarirevolutionen och Tverbonden k�mpade f�r oktoberrevolutionen. Kongressen gav delegaten i f�rskinnsrock en veritabel ovation. Exekutivkommitt�ns emissarier avl�gsnade sig sv�rande.
�Lenins resolution h�lsas av den socialistrevolution�ra fraktionen som en triumf f�r deras id�er�, tillk�nnager Kalegajev, men med tanke p� fr�gans utomordentliga betydelse m�ste vi behandla den i fraktionen. En maximalist, representant f�r den extrema v�nsterflygeln i det s�nderfallande socialistrevolution�ra partiet, kr�ver omedelbar omr�stning: �Vi b�r �ra ett parti som p� sj�lva den f�rsta dagen och utan n�got pladder v�cker en s�dan �tg�rd till liv.� Lenin insisterade p� att avbrottet i varje fall skulle bli s� kort som m�jligt. �Nyheter av s�dan betydelse f�r Ryssland b�r vara i tryck p� morgonen. Inget obstruerande!� Dekretet om jorden var verkligen inte bara den nya regimens grundval utan ocks� ett vapen f�r revolutionen, som fortfarande m�ste er�vra landet. Det �r inte f�rv�nande att Reed i detta �gonblick registrerar ett befallande rop som bryter igenom salens buller: �femton agitatorer omedelbart till rum 17! De ska �ka till fronten!� Klockan ett p� morgonen inl�mnar en delegat fr�n de ryska trupperna i Makedonien ett klagom�l �ver att Petersburgsregeringarna den ena efter den andra har gl�mt bort dem. St�d f�r fred och jord fr�n soldaterna i Makedonien f�rs�kras! H�r �r ett nytt prov p� st�mningen i arm�n � den h�r g�ngen fr�n ett avl�gset h�rn av syd�stra Europa. H�r tillk�nnager Kamenev: Den tionde cykelbataljonen, som av regeringen kallats fr�n fronten, gick in i Petrograd denna morgon och har liksom sina f�reg�ngare anslutit sig till sovjet�kongressen. Den varma appl�den bevisar att inga m�ngder av dessa bekr�ftelser p� dess makt kommer att f�refalla kongressen �verdrivna.
Efter antagandet, enh�lligt och utan debatt, av en resolution som f�rklarar det vara en heders�sak f�r de lokala sovjeterna att inte till�ta judiska eller n�gra andra pogromer fr�n de krimi�nella elementen, r�star man om utkastet till jordlagen. Med en r�st mot och �tta nedlagda antar kongressen, med ett nytt utbrott av entusiasm, det dekret som g�r slut p� livegenskapen, sj�lva grundvalen f�r den gamla ryska kulturen. H�danefter �r jordrevolutionen legaliserad och d�rmed erh�ller proletariatets revolution en m�ktig bas.
Ett sista problem �terst�r: bildandet av en regering. Kamenev l�ser ett f�rslag som gjorts upp av bolsjevikernas centralkommitt�. Sk�tseln av statslivets olika verksamheter f�rdelades p� kommissioner som i handling skall genomf�ra det program som tillk�nnagivits av sovjet�kongressen �i n�ra kontakt med massorganisationerna av arbetare, arbeterskor, matroser, soldater, b�nder och tj�nstem�n�. Regeringsmakten koncentreras i h�nderna p� ett kollegium sammansatt av ordf�randena i dessa kommissioner, som skall kallas folkkommissariernas r�d. Kontrollen �ver regeringens aktiviteter tillkommer sovjetkongressen och dess centrala exekutivkommitt�.
Sju medlemmar i bolsjevikpartiets centralkommitt� nominerades till de f�rsta folk�kommissariernas r�d: Lenin som regerings�verhuvud utan portf�lj, Rykov som folk�kommissarie f�r inrikes angel�genheter, Miljutin som ledare f�r jordbruksdepartementet, Nogin som chef f�r handel och industri, Trotskij som ledare f�r utrikesministeriet, Lomov f�r juridiska angel�genheter, Stalin ordf�rande f�r en kommission f�r nationalitetsaff�rer, milit�ra och marina angel�genheter tilldelades en kommitt� best�ende av Antonov-Ovsejenko, Krylenko och Dybenko, ledare f�r arbetskommissariatet kommer att vara Sjljapnikov, chefen f�r utbildningsdepartementet Lunatjarskij, den tunga och otacksamma uppgiften som livsmedelsminister l�ggs p� Tjeodorovitj, post och telegraf p� arbetaren Glebov, positionen som folkkommissarie f�r kommunikationerna �r �nnu inte tillsatt och en d�rr l�mnades h�r �ppen f�r en �verenskommelse med j�rnv�gsarbetarnas organisationer.
Alla femton kandidaterna, fyra arbetare och elva intellektuella, har �ratals f�ngelsevistelser, exil och emigrantliv bakom sig. Fem av dem hade till och med f�ngslats under den demo�kratiska republikens regim. Den framtida premi�rministern hade f�rst dagen innan framtr�tt ur den demokratiska underjorden. Kamenev och Zinovjev intr�dde inte i folkkommissariernas r�d. Den f�rre uts�gs till president f�r den nya centrala exekutivkommitt�n och den senare till redakt�r f�r sovjeternas officiella organ. �N�r Kamenev l�ste listan p� kommissarier�, skriver Reed, �blev det ett utbrott av appl�der efter varje namn och s�rskilt efter Lenins och Trotskijs.� Suchanov tillfogar ocks� Lunatjarskij.
Ett l�ngt tal h�lls mot den f�reslagna regeringen av en representant f�r de f�renade inter�nationalisterna, Avilov, en g�ng bolsjevik och nu litterat�r fr�n Gorkijs tidning. Han �verdrev avsiktligt de sv�righeter som revolutionen stod inf�r in- och utrikes. Vi m�ste �klart inse � vart vi �r p� v�g� Framf�r den nya regeringen st�r alla de gamla fr�gorna: om br�d och fred. Om den inte l�ser dessa problem kommer den att st�rtas.� Det finns lite s�d i landet, den befinner sig i h�nderna p� de v�lb�rgade b�nderna, det finns inget att ge i utbyte f�r s�d, industrin �r p� nedg�ng, br�nsle och r�material saknas. Att samla in s�den med v�ld �r en sv�r, l�ng och farlig uppgift. Det �r d�rf�r n�dv�ndigt att bilda en regering som inte bara har de fattigas sympati utan ocks� de v�lb�rgade b�ndernas. F�r det �r en koalition n�dv�ndig.
�Det kommer att bli �nnu sv�rare att uppn� fred.� Ententens regeringar kommer inte att svara p� kongressens f�rslag om en omedelbar vapenvila. �ven d�r f�rutan planerar de allierade ambassad�rerna att resa. Den nya regeringen kommer att bli isolerad; dess fredsinitiativ kommer att bli h�ngande i luften. De folkliga massorna i de krigf�rande l�nderna �r �nnu l�ngt ifr�n revolution. Konsekvenserna kan bli tv�: antingen revolutionens utpl�ning genom Hohenzollerns trupper eller en separatfred. Fredsvillkoren kan i b�da fallen bara bli de v�rsta t�nkbara f�r Ryssland. Dessa sv�righeter kan bara m�tas av �en majoritet av folket�. Det olyckliga i saken �r splittringen inom demokratin: den v�nstra halvan vill bilda en rent bolsjevikisk regering i Smolnyj och den h�gra halvan organiserar en kommitt� f�r den allm�nna s�kerheten i stadsduman. F�r att r�dda revolutionen �r det n�dv�ndigt att bilda en regering fr�n b�da grupper.
En representant f�r v�nstersocialistrevolution�rerna, Karelin, talade f�r samma slutsats. Det �r om�jligt att genomf�ra det program som antagits utan de partier som har dragit sig ur kongressen. Visserligen �kan bolsjevikerna inte anklagas f�r deras tillbakadragande�. Kongressens program b�r dock f�rena hela demokratin. �Vi vill inte sl� in p� v�gen med att isolera bolsjevikerna, eftersom vi f�rst�r att hela revolutionens �de �r f�rbundet med bolsjevikernas �de. Deras ruin kommer att bli revolutionens ruin. Om de, v�nstersocialistrevolution�rerna, �nd� har avb�jt inbjudan att ing� i regeringen, �r deras avsikt god: att h�lla h�nderna fria f�r medling mellan bolsjevikerna och de partier som har �vergivit kongressen. I s�dana medlingar� ser v�nstersocialistrevolution�rerna sin huvuduppgift i det nuvarande �gonblicket.� V�nstersocialistrevolution�rerna kommer att st�dja den nya regeringens arbete i l�sandet av br�dskande problem. P� samma g�ng r�star de emot den f�reslagna regeringen. � Med ett ord har det unga partiet kr�nglat till det s� mycket som m�jligt.
�Trotskij steg fram f�r att f�rsvara en regering av enbart bolsjeviker�, skriver Suchanov, som sj�lv helt sympatiserade med Avilov och efter att ha inspirerat Karelin bakom kulisserna. �Han var mycket klar, skarp och hade absolut r�tt i m�ngt och mycket. Han v�grade dock f�rst� det centrala i sina opponenters argument�. Det centrala i argumenten bestod av en idealisk diagonal. I mars hade de f�rs�kt att dra den mellan bourgeoisien och kompromis�sovjeterna. Nu dr�mde Suchanov om en diagonal mellan den kompromissvilliga demokratin och proletariatets diktatur. Revolutioner utvecklas dock inte l�ngs diagonaler.
�De har mer �n en g�ng f�rs�kt skr�mma oss med en eventuell isolering av v�nsterflygeln�, sade Trotskij. �N�r fr�gan om uppror f�rst restes f�r n�gra dagar sedan, sade de oss att vi var p� v�g mot utpl�ning. Om man verkligen skulle d�ma efter styrkegrupperingarna i den politiska pressen hotade upproret oss med oundviklig ruin. Mot oss stod inte bara kontra�revolution�ra band, utan ocks� f�rsvarsv�nner av alla slag. En enda flygel av v�nstersocialist�revolution�rerna samarbetade med oss inom den revolution�ra milit�rkommitt�n. Resten intog en attityd av vaksam neutralitet. �nd� segrade revolutionen under dessa of�rdelaktiga f�r�h�llanden och n�r det tycktes som om vi hade �vergivits av alla�
Om de verkliga krafterna faktiskt var emot oss, hur kunde vi d� vinna segern n�stan utan blodsutgjutelse? Nej, det �r inte vi som �r isolerade, utan regeringen och de s� kallade demokraterna. Med sin vacklan, sin kompromissvillighet, har de suddat ut sig sj�lva ur den verkliga demokratins led. V�r stora �verl�gsenhet som parti ligger i det faktum att vi har bildat en koalition med klasskrafterna, skapat en f�rening av arbetarna, soldaterna och fattigb�nderna.
Politiska grupperingar f�rsvinner, men klassernas grundl�ggande intressen best�r. Det parti segrar som kan f�rst� och tillfredst�lla en klass grundl�ggande krav� Vi �r stolta �ver koalitionen mellan v�r garnison, huvudsakligen best�ende av b�nder, och arbetarklassen. Denna koalition har pr�vats i eld. Petrogradgarnisonen och proletariatet gick hand i hand in i denna stora kamp, som �r det klassiska exemplet i alla folks revolutionshistoria.
Avilov har talat om de oerh�rda sv�righeter som vi st�r inf�r. F�r att �vervinna dessa sv�rig�heter f�resl�r han att vi bildar en koalition. Han g�r dock inget f�rs�k att klarg�ra sin formu�lering och s�ga vilket slags koalition han vill ha. En koalition av grupper, klasser eller helt enkelt en koalition av tidningar?�
De s�ger till oss att splittringen inom demokratin �r ett missf�rst�nd. N�r Kerenskij skickar chocktrupper mot oss, n�r vi med den centrala exekutivkommitt�ns medgivande ber�vas telefonen under det mest kritiska �gonblicket i v�r kamp mot bourgeoisien � n�r de riktar slag efter slag mot oss � �r det d� m�jligt att tala om missf�rst�nd?
Avilov s�ger till oss: Det finns inget br�d, vi m�ste ha en koalition med f�rvarsv�nnerna. Tror ni verkligen att en s�dan koalition skulle �ka kvantiteten br�d? Fr�gan om br�d �r en fr�ga om ett handlingsprogram. Kampen mot det ekonomiska sammanbrottet kr�ver ett best�mt system nerifr�n och inte politiska grupperingar i toppen.
Avilov talar om en f�rening med b�nderna: men �n en g�ng, vilka b�nder talar han om? Idag och just h�r kr�vde en representant f�r b�nderna i Tverprovinsen arrestering av Avksentiev. Vi m�ste v�lja mellan denne bonde fr�n Tver och Avksentiev, som har fyllt f�ngelserna med medlemmar i jordkommitt�erna. Vi avvisar en koalition med b�ndernas kulakelement i namn av en koalition mellan arbetarklassen och den fattigare bonden. Vi �r med Tverb�nderna mot Avksentiev. Vi �r oskiljaktiga med dem till slutet.
Den som nu jagar efter koalitionens skugga avsk�r sig totalt fr�n livet. V�nstersocialistrevolution�rerna kommer att f�rlora sitt st�d bland massorna om de riskerar att mots�tta sig v�rt parti. Varje grupp som mots�tter sig proletariatets parti, som de fattiga i byarna har f�renat sig med, avsk�r sig fr�n revolutionen.
�ppet och inf�r hela folkets blickar reste vi upprorets fana. Den politiska formuleringen f�r detta uppror var: All makt till sovjeterna � genom sovjetkongressen. Man s�ger till oss: Ni inv�ntade inte kongressen f�r ert uppror. Vi t�nkte v�nta, men Kerenskij ville inte v�nta. Kontrarevolution�rerna dr�mde inte. Vi ans�g det vara v�r uppgift som parti: att verkligen g�ra det m�jligt f�r kongressen att gripa makten. Om kongressen hade omringats av junkrar, hur skulle den d� ha kunnat gripa makten? F�r att genomf�ra denna uppgift kr�vdes ett parti som kunde vrida makten ur kontrarevolutionens h�nder och s�ga till er: �H�r �r makten och ni m�ste ta den?� (Stormande och utdragna appl�der.)
Trots att f�rsvarsv�nnerna av alla kul�rer inte l�t sig hejdas av n�gonting i sin kamp mot oss, kastade vi inte ut dem. Vi f�reslog kongressen i sin helhet att ta makten. Hur fullst�ndigt f�rvrider ni inte perspektivet, n�r ni efter allt som har h�nt talar fr�n denna talarstol om v�r omedg�rlighet. N�r ett parti omgivet av ett moln av krutr�k kommer fram till dem och s�ger �L�t oss ta makten tillsammans!� springer de iv�g till stadsduman och f�renar sig d�r med �ppna kontrarevolution�rer! De �r f�rr�dare mot revolutionen, som vi aldrig kommer att f�renas med!
F�r kampen f�r fred, s�ger Avilov, m�ste vi ha en koalition med kompromissmakarna. Samtidigt erk�nner han att de allierade inte vill sluta fred� De allierade imperialisterna skrattade, s�ger Avilov, �t margarindelegaten Skobelev. Likv�l skulle freden s�kras om vi bildade ett block med margarindemokraterna!
Det finns tv� v�gar i kampen f�r fred. Den ena v�gen �r att mot de allierade och fienderegeringarna st�lla revolutionens moraliska och materiella styrka. Den andra �r ett block med Skobelev, vilket inneb�r ett block med Teresjtjenko och total underkastelse under den allierade imperialismen. I v�r fredsproklamation v�nder vi oss samtidigt till regeringarna och folken. Det �r en rent formell symmetri. Naturligtvis tror vi inte att vi kan p�verka de imperialistiska regeringarna med v�ra proklamationer, �ven om vi inte kan ignorera dem s� l�nge de existerar. Vi s�tter allt v�rt hopp till m�jligheten att v�r revolution skall sl�ppa loss den europeiska revolutionen. Om de revolterande folken i Europa inte krossar imperialismen, d� kommer vi att krossas � det �r otvivelaktigt. Antingen kommer den ryska revolutionen att resa kampens virvelvind i v�st, eller ocks� kommer kapitalisterna i alla l�nder att krossa v�r revolution� �.
�Det finns en tredje v�g�, s�ger en r�st fr�n b�nkarna.
�Den tredje v�gen�, svarar Trotskij, ��r den centrala exekutivkommitt�ns v�g � � ena sidan s�nda delegater till de v�steuropeiska arbetarna och � andra sidan bilda en union med alla Kisjkins och Konovalovs. Det �r l�gnens och hyckleriets v�g, som vi aldrig kommer att sl� in p�.
Naturligtvis s�ger vi inte att vi f�rst kan sluta fred dagen f�r de europeiska arbetarnas uppror. Detta �r ocks� en m�jlighet: att bourgeoisien, skr�md av de f�rtrycktas annalkande uppror, kommer att skynda sig att sluta fred. Inga datum �r fastst�llda. De konkreta formerna kan inte f�ruts�gas. Det �r viktigt och n�dv�ndigt att definiera kampmetoden, en metod som i princip �r identisk b�de i utrikes- och inrikespolitiken. De f�rtrycktas f�rening �verallt � det �r v�r v�g.�
Kongressdelegaterna, s�ger John Reed, �h�lsade honom med stormande appl�der, eggade av dj�rvheten i hans vision och av tanken p� att vara m�nsklighetens ban�rf�rare.� I vilket fall som helst kunde det inte vid den tiden ha fallit n�gon bolsjevik in att protestera mot att sovjetrepublikens �de, i ett officiellt tal i bolsjevikpartiets namn, gjordes direkt avh�ngigt den internationella revolutionens utveckling.
Den dramatiska regeln f�r denna kongress var att varje betydelsefull handling slutf�rdes eller till och med avbr�ts av ett kort avbrott under vilket en gestalt fr�n det andra l�gret pl�tsligt upptr�dde p� scenen och gav r�st �t en protest, ett hot eller f�r att framst�lla ett ultimatum. En representant f�r Vikzjel, exekutivkommitt�n f�r j�rnv�gsarbetarnas fackf�rening, beg�rde nu ordet omedelbart och �gonblickligen. Han m�ste bara kasta in en bomb i f�rsamlingen innan omr�stningen �gde rum i fr�ga om makten. Talaren � i vars ansikte Reed s�g of�rsonlig fientlighet b�rjade med en anklagelse. Hans organisation, �den starkaste i Ryssland�, hade inte inbjudits till kongressen� �Det var den centrala exekutivkommitt�n som inte inbj�d er�, skreks det �t honom fr�n alla sidor. Han fortsatte dock: och l�t det bli k�nt att Vikzjels ursprungliga beslut att st�dja kongressen hade �tertagits. Talaren skyndade sig att l�sa ett ultimatum som redan distribuerats telegrafiskt ut�ver landet: Vikzjel f�rd�mer ett partis gripande av makten, regeringen borde vara ansvarig inf�r �hela den revolution�ra demo�kratin�, fram till bildandet av en demokratisk regering kommer bara Vikzjel att kontrollera j�rnv�gslinjerna. Talaren tillfogar att kontrarevolution�ra trupper inte kommer att sl�ppas in i Petrograd, men i allm�nhet kommer truppr�relserna h�danefter att �ga rum enbart efter avg�randen fr�n den gamla centrala exekutivkommitt�n. I fall av repression riktad mot j�rnv�gsarbetarna kommer Vikzjel att ber�va Petrograd livsmedlen.
Kongressen reste borst under slaget. Cheferna f�r j�rnv�gsfackf�reningen f�rs�kte samtala med folkets representanter som en regering till en annan! N�r arbetarna, soldaterna och b�nderna tar statens administration i sina h�nder f�rmodas Vikzjel ge befallningar till arbetarna, soldaterna och b�nderna! Den vill v�xla in det st�rtade dubbelmaktssystemet i sm�mynt. Genom att s�ledes f�rs�ka luta sig inte mot sitt antal, utan mot j�rnv�garnas exceptionella betydelse i ett lands ekonomi och kultur, avsl�jade dessa Vikzjels demokrater hela br�ckligheten i den formella demokratins kriterier i en social kamps grundl�ggande fr�gor. Revolutionen �r sannerligen genial i sin undervisning!
I varje fall var �gonblicket f�r detta slag inte d�ligt valt av kompromissmakarna. Presidiets ansikten var bekymrade. Lyckligtvis var Vikzjel inte p� n�got s�tt ovillkorlig chef p� j�rn�v�garna. I de lokala distrikten var j�rnv�gsarbetarna medlemmar i stadssovjeterna. �ven h�r p� kongressen m�tte Vikzjels ultimatum motst�nd. �Hela massan av j�rnv�gsarbetare i v�rt distrikt�, sade delegaten fr�n Tasjkent, �har uttryckt sig till f�rm�n f�r maktens �verg�ng till sovjeterna.� En annan delegat fr�n j�rnv�gsarbetare f�rklarade Vikzjel vara ett �politiskt lik�. Det var otvivelaktigt �verdrivet. Vikzjel f�rlitade sig p� de ganska talrika �vre skikten av j�rnv�gstj�nstem�n och hade bevarat mer livskraft �n de andra h�gre uppsatta av kom�promissmakarnas organisationer. Den tillh�rde dock tvekl�st samma typ som arm�kommitt�erna och den centrala exekutivkommitt�n. Dess stj�rna var snabbt i dalande. Arbetarna avskilde sig �verallt fr�n tj�nstem�nnen; de l�gre tj�nstem�nnen motsatte sig de h�gre. Vikzjels of�rsk�mda ultimatum skulle otvivelaktigt p�skynda dessa processer. Nej, stationsf�rest�ndarna kan inte h�lla tillbaka oktoberrevolutionens lokomotiv!
�Det kan inte bli n�got ifr�gas�ttande av denna kongress legala r�ttigheter�, f�rklarade Kamenev med auktoritet. �Kongressens beslutsm�ssighet fastst�lldes inte av oss, utan av den gamla centrala exekutivkommitt�n� Kongressen �r arbetar- och soldatmassornas h�gsta organ.� Ett enkelt �terv�ndande till dagordningen!
Folkkommissariernas r�d godk�ndes av en �verv�ldigande majoritet. Avilovs resolution fick, enligt Suchanovs �verdrivet gener�sa uppskattning, 150 r�ster, huvudsakligen v�nster�socialistrevolution�rer. Kongressen bekr�ftade sedan enh�lligt den nya centrala exekutiv�kommitt�ns medlemmar: utav 101 medlemmar � 62 bolsjeviker och 29 v�nstersocialist�revolution�rer. Den centrala exekutivkommitt�n skulle i framtiden komma att komplettera sig sj�lv med representanter f�r bondesovjeterna och de omvalda arm�organisationerna. De fraktioner som hade �vergivit kongressen tillerk�ndes r�tten att skicka sina delegater till den centrala exekutivkommitt�n p� grundval av proportionell representation.
Kongressens dagordning var fullbordad! Sovjetregeringen hade bildats. Den hade f�tt sitt program. Arbetet kunde b�rja och det fanns f�rvisso ingen brist p� s�dant. Klockan 5,15 p� morgonen avslutade Kamenev sovjetregimens konstituerande kongress. Till stationerna! Hem! Till fronten! Till fabrikerna och kasernerna! Till gruvorna och de avl�gsna byarna! I enlighet med sovjetens dekret kommer delegaterna att f�ra ut den prolet�ra revolutionens j�st till landets alla h�rn.
Denna morgon skrev bolsjevikpartiets centralorgan, �ter under sitt gamla namn Pravda: �De ville att vi ensamma skulle ta makten, s� att vi ensamma skulle tvingas k�mpa med de enorma sv�righeter som landet st�r inf�r� L�t s� vara! Vi tar ensamma makten, vi litar p� landets r�st och r�knar med det europeiska proletariatets v�nskapliga hj�lp. Efter att ha tagit makten, kommer vi dock att med j�rnhand ta itu med revolutionens fiender och sabot�rer. De dr�mde om Kornilovs diktatur� Vi skall ge dem proletariatets diktatur� �.
En anm�rkningsv�rd f�ljdriktighet i stadierna kan iakttas i den ryska revolutionens utveckling � och det av just den anledningen att den var en autentisk folklig revolution som satte tiotals miljoner i r�relse. H�ndelserna avl�ste varandra, som om de lydde gravitationens lagar. Krafternas v�xelf�rh�llande verifierades tv� g�nger vid varje stadium: f�rst demonstrerade massorna kraften i sitt angrepp, sedan avsl�jade de besuttna klasserna, i f�rs�k till revansch, �nnu tydligare sin isolering. I februari reste sig arbetarna och soldaterna i Petrograd i uppror � inte bara mot alla de bildade klassernas patriotiska vilja, utan ocks� tv�rtemot de revolution�ra organisationernas utr�kningar. Massorna demonstrerade att de var o�ver�vinneliga. Om de sj�lva hade varit medvetna om det, skulle de ha blivit regeringen. Det fanns dock �nnu inte ett starkt och auktoritativt revolution�rt parti i deras spets. Makten f�ll i h�nderna p� den sm�borgerliga demokratin, som var f�rgad med en skyddande socialistisk koloratur. Mensjevikerna och socialistrevolution�rerna kunde inte g�ra n�got annat med massornas f�rtroende �n att kalla den liberala bourgeoisien till rodret, som i sin tur bara kunde placera den makt som kompromissmakarna sl�ppt iv�g till dem i tj�nst hos ententens intressen.
Under aprildagarna f�rde regementenas och fabrikernas missn�je � �terigen utan uppmaningar fr�n n�got parti � ut dem p� Petrograds gator f�r att g�ra motst�nd mot regeringens imperialistiska politik som kompromissmakarna lurat p� dem. Denna v�pnade demonstration uppn�dde ett sken av framg�ng. Den ryska imperialismens ledare Miljukov f�rflyttades fr�n regeringen. Kompromissmakarna gick in i regeringen, ytligt sett som folkets befullm�ktigade, men i verkligheten som bourgeoisiens springpojkar.
Utan att ha avgjort ett enda av de problem som hade framkallat revolutionen br�t koalitionsregeringen i juni den vapenvila som faktiskt hade uppr�ttats vid fronten och kastade in trupperna i en offensiv. Genom denna handling utdelade februariregimen, som redan k�nnetecknades av massornas sjunkande f�rtroende f�r kompromissmakarna, ett �desdigert slag mot sig sj�lv. Perioden med direkta f�rberedelser f�r en andra revolution inleddes.
I b�rjan av juli anklagade regeringen, som hade alla besuttna och bildade klasser bakom sig, varje revolution�r manifestation f�r f�rr�deri mot fosterlandet och hj�lp �t fienden. De officiella massorganisationerna � sovjeterna och de socialpatriotiska partierna � k�mpade mot en v�pnad demonstration med hela sin kraft. Bolsjevikerna f�rs�kte av taktiska sk�l h�lla tillbaka arbetarna och soldaterna fr�n att g� ut p� gatorna. �nd� gick massorna ut. R�relsen visade sig vara obetvinglig och allm�n. Regeringen gick inte att uppt�cka n�gonstans. Kompromissmakarna g�mde sig. Arbetarna och soldaterna visade sig vara situationens herrar i huvudstaden. Deras offensiv f�ll emellertid s�nder p� grund av provinsernas och frontens otillr�ckliga beredskap.
I slutet av augusti stod alla de besuttna klassernas organ och institutioner f�r en kontra�revolution�r omv�lvning: ententens diplomater, bankerna, jord�gar- och industrif�rbunden, kadetpartiet, staberna, officerarna och de stora tidningarna. Omv�lvningens organisat�r var ingen annan �n �verbef�lhavaren med en miljonarm�s officersapparat att f�rlita sig p�. Milit�ra avdelningar, som speciellt valts ut fr�n alla fronter, kastades mot Petrograd under f�rev�ndning av strategiska �verv�ganden och genom en hemlig �verenskommelse med regerings�verhuvudet.
I huvudstaden tycktes allt vara f�rberett f�r f�retagets framg�ng: arbetarna hade avv�pnats av myndigheterna med kompromissmakarnas hj�lp, bolsjevikerna befann sig under ett ih�llande regn av slag, de mer revolution�ra regementena hade f�rflyttats fr�n staden, hundratals speciellt utvalda officerare var koncentrerade i chockbrigader � tillsammans med officers�skolorna och kosackavdelningarna skulle de utg�ra en imponerande styrka. Vad h�nde? Intrigen, som tycktes st� under gudarnas eget beskydd, hann knappt komma i kontakt med det revolution�ra folket innan den skingrades som damm.
Dessa tv� r�relser, i b�rjan av juli och i slutet av augusti, f�rh�ller sig till varandra som ett teorem och dess motsats. Julidagarna demonstrerade styrkan i massornas sj�lvst�ndiga r�relse. Augustidagarna blottlade de h�rskande gruppernas fullst�ndiga kraftl�shet. Detta v�xelf�rh�llande signalerade oundvikligheten av en ny konflikt. Provinserna och fronten drog sig under tiden n�rmare huvudstaden. Detta f�rutbest�mde oktobersegern.
�Den l�tthet med vilken Lenin och Trotskij st�rtade Kerenskijs sista koalitionsregering�, skrev kadeten Nabokov, �avsl�jade dess inre kraftl�shet. Graden av denna of�rm�ga var h�pnadsv�ckande vid den tiden �ven f�r v�linformerade m�nniskor.� Nabokov tycks knappast sj�lv medveten om att det var fr�ga om kraftl�sheten hos honom, hans klass och hans sociala struktur.
P� samma s�tt som kurvan stiger fr�n den bev�pnade demonstrationen i juli till oktober�upproret, f�refaller Kornilovs r�relse vara en repetition f�r den kontrarevolution�ra kampanj som ig�ngsattes av Kerenskij under de sista dagarna i oktober. Den enda milit�ra styrka som var emot bolsjevikerna och som �terfanns vid fronten av den demokratiske �verbef�lhavaren, efter hans flykt under skydd av den lilla amerikanska flaggan, var samma tredje kavallerik�r som tv� m�nader tidigare hade utsetts av Kornilov f�r st�rtandet av Kerenskij sj�lv. K�rens bef�lhavare var fortfarande kosackgeneralen Krasnov, en militant monarkist som satts p� sin post av Kornilov. En mer l�mplig bef�lhavare f�r demokratins f�rsvar kunde inte p�tr�ffas.
Dessutom �terstod inget annat av k�ren �n namnet. Den hade reducerats till n�gra f� kosack�skvadroner som, efter ett misslyckat f�rs�k att ta till offensiven mot de r�da i n�rheten av Petrograd, fraterniserade med de revolution�ra matroserna och �verl�mnade Krasnov till bolsjevikerna. Kerenskij var tvungen att ta till flykten � b�de fr�n kosackerna och fr�n matroserna. S�ledes stod arbetarna �tta m�nader efter monarkins st�rtande i ledningen f�r landet och de stod stadigt.
�Vem kunde tro�, skrev en av de ryska generalerna, Zaleskij, och gav uttryck �t sin indignation, �att portvakten eller nattvakten vid domstolsbyggnaden pl�tsligt skulle bli h�gste domare vid appellationsdomstolen? Eller sjukhusbitr�det direkt�r f�r sjukhuset, fris�ren en h�g funktion�r, g�rdagens f�nrik �verbef�lhavare, g�rdagens lakej eller enkle arbetare borgm�stare, g�rdagens t�gsm�rjare divisionschef eller stationsf�rest�ndare, g�rdagens smed fabrikens �verhuvud.�
�Vem kunde tro detta?� De var tvungna att tro p� det. Det var om�jligt att inte tro p� det, n�r meniga k�rde iv�g generalerna, borgm�starna ur den simple arbetarens led slog ned mot�st�ndet fr�n g�rdagens gods�gare, t�gsm�rjare reglerade transporterna och smeder som direkt�rer �terupplivade industrin.
Huvuduppgiften f�r en politisk regim �r, enligt en engelsk aforism, att s�tta r�tt m�nniskor p� r�tt plats. Hur ter sig experimentet 1917 ur denna synvinkel? Under de tv� f�rsta m�naderna styrdes Ryssland, i kraft av monarkisk tronf�ljd, av en man som av naturen var ofullst�ndigt utrustad och trodde p� helgonens mumier och underkastade sig Rasputin. Under de f�ljande �tta m�naderna f�rs�kte liberalerna och demokraterna fr�n sin upph�jda regeringsst�llning bevisa f�r folket att revolutionen hade fullbordats f�r att allt skulle f�rbli som f�rut. Inte undra p� att dessa m�nniskor passerade �ver landet likt b�ljande skuggor utan att l�mna n�got sp�r. Fr�n den 25 oktober var Lenin mannen som stod i ledningen f�r Ryssland, den st�rste gestalten i rysk politisk historia. Han omgavs av en stab med medhj�lpare som, vilket deras mest illasinnade fiender erk�nde, visste vad de ville och hur de skulle k�mpa f�r sina m�l. Vilket av dessa tre system, under de givna konkreta omst�ndigheterna, visade sig kapabelt att s�tta r�tt m�nniskor p� r�tt plats?
M�nsklighetens historiska upp�tstigande kan i sin helhet sammanfattas som en f�ljd av segrar f�r medvetandet �ver blinda krafter � i naturen, samh�llet och m�nniskan sj�lv. Kritiskt och skapande t�nkande kan fram tills nu �beropa sina st�rsta segrar i kampen mot naturen. De fysiskt-kemiska vetenskaperna har redan uppn�tt en punkt d�r m�nniskan tydligt �r p� v�g att bli materiens herre. Sociala f�rh�llanden utformas dock fortfarande p� samma vis som korall�arna. Parlamentarismen kastade bara ljus �ver samh�llets yta och till och med d� med ett t�mligen artificiellt ljus. I j�mf�relse med monarkin och annat arvegods fr�n kannibalerna och grottinv�narna �r demokratin naturligtvis en stor landvinning, men den l�mnar det blinda spelet mellan krafter i de sociala f�rh�llandena m�nniskor emellan or�rda. Det var mot denna djupare sf�r av det omedvetna som oktoberrevolutionen var f�rst med att lyfta sin hand. Sovjetsystemet �nskar f�ra in m�l och plan i samh�llets sj�lva grund, d�r endast ackumulerade orsaker har regerat fram tills nu.
Fiender gl�der sig �t att sovjetlandet femton �r efter revolutionen fortfarande inte alls liknar det allm�nna v�lm�endets kungarike. Ett s�dant argument, om det egentligen inte ska f�r�klaras som orsakat av en f�rblindande fientlighet, kan bara dikteras av ett �verdrivet dyrkande av den magiska kraften i socialistiska metoder. Kapitalismen beh�vde hundra �r f�r att h�ja vetenskap och teknik till h�jderna och kasta ned m�nskligheten i krigets och krisernas helvete. Dess fiender ger socialismen endast femton �r f�r att skapa och inreda ett jordiskt paradis. Vi �tog oss inte n�gon s�dan f�rpliktelse. Vi fastst�llde aldrig dessa datum. En v�ldig omvand�lingsprocess m�ste m�tas med en adekvat skala.
Miss�den som har �verv�ldigat levande m�nniskor? Inb�rdeskrigets eld och blodbad? R�tt�f�rdigar en revolutions konsekvenser i allm�nhet de lidanden som den inbegriper? Fr�gan �r teleologisk och d�rf�r fruktl�s. Man skulle likv�l inf�r den personliga existensens sv�righeter och bedr�velser kunna fr�ga: �r det v�rt att f�das? Melankoliska reflektioner har emellertid �nnu s� l�nge inte f�rhindrat m�nniskor fr�n att f�da eller f�das. Till och med i den nuvarande epoken med outh�rdliga olyckor tillgriper endast en liten procent av m�nskligheten p� v�r planet sj�lvmord. Folket s�ker en utv�g ur sina outh�rdliga sv�righeter i revolutionen.
�r det inte anm�rkningsv�rt att de som talar mest uppr�rt om offren f�r sociala revolutioner vanligtvis �r desamma som, om de inte �r direkt ansvariga f�r v�rldskrigets offer, f�rberedde och f�rh�rligade dem eller �tminstone accepterade dem? Det �r v�r tur att fr�ga: R�ttf�rdigade kriget sig sj�lvt? Vad har det givit oss? Vad har det l�rt ut?
Det l�nar sig knappast nu att dr�ja vid p�st�enden fr�n s�rade ryska egendoms�gare att revolutionen ledde till landets kulturella nedg�ng. Den aristokratiska kultur som st�rtades av oktoberrevolutionen var i den slutgiltiga analysen endast en ytlig imitation av h�gre st�ende v�stliga modeller. Genom att f�rbli o�tkomlig f�r det ryska folket lade den inget v�sentligt till m�nsklighetens skattkammare. Oktoberrevolutionen lade grunden till en ny kultur, som tog h�nsyn till alla och fick av just den anledningen internationell betydelse. �ven om man f�r ett �gonblick antar att sovjetregimen tack vare ogynnsamma omst�ndigheter och fientliga slag tillf�lligtvis skulle st�rtas, skulle �nd� oktoberrevolutionens outpl�nliga avtryck bli kvar p� m�nsklighetens hela framtida utveckling.
De civiliserade nationernas spr�k har tydligt utm�rkt tv� epoker i Rysslands utveckling. Medan den aristokratiska kulturen inf�rde s�dana barbarismer som tsar, pogrom och knutpiska i det dagliga talet i v�rlden, har oktoberrevolutionen internationaliserat s�dana ord som bolsjevik, sovjet och piatiletka.[15] Enbart detta r�ttf�rdigar den prolet�ra revolutionen, om man anser att den beh�ver r�ttf�rdigas.
Anm�rkning:
Vid sidan av v�ra historiska referenser till teorin om den permanenta revolutionen, har vi till detta appendix �verf�rt tv� sj�lvst�ndiga kapitel: �N�gra av byr�kratins legender� och �Socialism i ett land?� Kapitlet om legender �r �gnat �t det kritiska �terst�llandet av en rad fakta och episoder fr�n oktoberrevolutionen, vilka f�rvr�ngts av epigonhistorikerna. Ett av syftena i f�rbig�ende med detta kapitel �r att g�ra det om�jligt f�r sl�a hj�rnor att a priori n�ja sig med den billiga slutsatsen att �sanningen ligger troligen n�gonstans i mitten� i st�llet f�r att g� igenom faktamaterialet.
Kapitlet �Socialism i ett land?� �gnas �t den viktigaste fr�gan n�r det g�ller bolsjevikpartiets ideologi och program. Fr�gan belyses h�r historiskt och bevarar fortfarande inte bara hela sitt teoretiska intresse, utan har ocks� p� senare �r antagit f�rsta klassens praktiska betydelse.
Vi har skilt dessa tv� kapitel fr�n den �vriga texten, vilken de utg�r en integrerad del av, enbart f�r de l�sares skull som inte �r vana att bekymra sig om dispyter i andrahand eller teoretiska problem. Om emellertid en tiondel, eller till och med en hundradel av denna boks l�sare g�r sig besv�ret att uppm�rksamt l�sa detta appendix, kommer f�rfattaren att k�nna sig bel�nad f�r det stora arbete han har utf�rt. Det �r genom eftert�nksamma, arbets�lskande och kritiska hj�rnor som sanningen i det l�nga loppet finner sin v�g till bredare kretsar.
Den uppfattning om oktoberrevolutionen som utvecklats i denna bok framst�lldes av f�rfattaren mer �n en g�ng, f�rvisso bara i sina allm�nna drag, under sovjetregimens tidiga �r. F�r att beskriva sin tanke tydligare gav han den ibland ett kvantitativt uttryck: omv�lvningens uppgifter, skrev han, var fullbordade till �tre fj�rdedelar om inte nio tiondelar� f�re den 25 oktober genom det �tysta� eller �torra� upprorets metod. Om man inte ger dessa siffror st�rre betydelse �n siffror kan g�ra anspr�k p� i en s�dan sak, f�rblir sj�lva id�n absolut obestridlig. Efter det att omv�rderingen av v�rden b�rjade har v�r uppfattning bittert kritiserats i denna enskildhet.
�Om ett till nio tiondelar �segerrikt� uppror redan var ett fullbordat faktum den 9 oktober�, skrev Kamenev, �hur skall vi d� bed�ma den intellektuella f�rm�gan hos dem som satt i bolsjevikernas centralkommitt� och den 10 oktober i heta debatter beslutade huruvida man skulle g�ra uppror eller inte och i s� fall n�r? Vad skall vi s�ga om de m�nniskor som samlades den 16 oktober� och g�ng p� g�ng bed�mde chanserna f�r ett uppror?� Ja visst, det tycks som om det redan var fullbordat den 9 oktober �tyst� och �legalt� � faktiskt s� tyst att vare sig partiet eller centralkommitt�n k�nde till det.� Detta ytligt sett s� effektiva argument, som kanoniseras i epigonlitteraturen, och som politiskt har �verlevt sin f�rfattare, �r i verkligheten ett imponerande p�lverk av misstag.
Den 9 oktober kunde upproret knappast ha varit ett till �nio tiondelar� fullbordat faktum, d�r�f�r att den dagen hade fr�gan om garnisonens f�rflyttning just rests i sovjeten och det var om�jligt att veta hur saken skulle utvecklas i framtiden. Det var av denna anledning som Trotskij n�sta dag, den 10 oktober, n�r han insisterade p� vikten av fr�gan med truppernas f�rflyttning, �nnu inte hade tillr�ckliga grunder f�r att kr�va att konflikten mellan garnisonen och dess bef�l skulle utg�ra grunden f�r hela planen. Endast under de tv� f�ljande veckorna med h�rdnackat dagligt arbete kunde upprorets huvuduppgift � det beslutsamma vinnandet av regeringstrupperna till folkets sida � fullbordas till �tre fj�rdedelar om inte nio tiondelar�. Det var inte s� den 10 oktober, �nnu inte heller den 16 oktober, n�r centralkommitt�n f�r andra g�ngen behandlade fr�gan om uppror och Krylenko alldeles avgjort presenterade garnisons�fr�gan som en grundtanke.
�ven om revolutionen hade varit segerrik till nio tiondelar den 9 oktober � som Kamenev felaktigt framst�ller v�r tanke � kunde detta faktum dock bara ha bekr�ftats p� ett tillfreds�st�llande s�tt, inte genom att gissa, utan genom handling � dvs. genom att genomf�ra upp�roret. Den �intellektuella f�rm�gan� hos centralkommitt�ns medlemmar skulle inte, inte ens i detta rent hypotetiska fall, p� minsta vis ha komprometterats av deras deltagande i heta debatter den 10 och 16 oktober. �ven under f�ruts�ttning att centralkommitt�ns medlemmar otvivelaktigt kunde ha f�rs�krat sig sj�lva genom en uppskattning a priori att segern faktiskt var vunnen till nio tiondelar, skulle det �nd� ha varit n�dv�ndigt att uppn� den sista tiondelen och det skulle ha kr�vt minst lika mycket uppm�rksamhet som om det vore tio tiondelar. Hur m�nga �n�stan� vunna strider och uppror uppvisar inte historien � strider och uppror som ledde till nederlag enbart d�rf�r att de inte knuffades vidare i god tid f�r att fullborda fiendens nederlag! Slutligen � Kamenev �r sinnrik nog att gl�mma �ven detta � var den revolution�ra milit�rkommitt�ns aktivitetssf�r endast Petrograd. Hur viktig huvudstaden �n m� ha varit, existerade trots allt �terstoden av landet. Ur den synvinkeln hade centralkommitt�n tillr�cklig grund f�r att noggrant �verv�ga upprorets chanser inte bara den 10 och den 16, utan ocks� den 26 oktober � dvs. efter segern i Petrograd.
Kamenev kommer, i det argument som vi diskuterar, till Lenins f�rsvar. Alla epigonerna f�r�svarar sig med denna imponerande pseudonym. Hur kunde Lenin, fr�gar han, ha k�mpat s� passionerat f�r upproret, om det redan var fullbordat till nio tiondelar! Lenin skrev dock sj�lv i b�rjan av oktober: ��Det kan mycket v�l vara s� att man just nu kan ta makten utan uppror�. Med andra ord postulerade Lenin att den �tysta� revolutionen redan hade �gt rum innan den 9 oktober och dessutom inte till nio utan till tio tiondelar. Han ins�g emellertid att denna optimistiska hypotes enbart kunde verifieras i handling. Av den anledningen sade Lenin i samma brev: �Om man inte kan ta makten utan uppror, m�ste man g� till uppror genast.� Det var denna fr�ga som diskuterades den 10 och 16 oktober och andra dagar.
De nuvarande sovjethistorikerna har fullst�ndigt suddat ut det utomordentligt viktiga och upplysande kapitlet om meningsskiljaktigheterna mellan Lenin och centralkommitt�n fr�n oktoberrevolutionen � b�de vad g�ller den grundl�ggande principsak som Lenin hade r�tt i och �ven de enskilda, men mycket betydelsefulla fr�gor i vilka centralkommitt�n hade r�tt. Enligt den nya doktrinen kunde varken Lenin eller centralkommitt�n beg� misstag och f�ljaktligen kunde det inte ha funnits n�gon konflikt mellan dem. I alla de fall d�r det blir om�jligt att f�rneka att det fanns en meningsskiljaktighet, l�ggs det enligt en allm�n f�reskrift utanf�r Trotskijs d�rr.
Fakta talar annorlunda. Lenin insisterade p� att starta ett uppror under dagarna f�r den demokratiska konferensen. Inte en enda medlem av centralkommitt�n st�dde honom. En vecka senare f�reslog Lenin till Smilga att organisera ett h�gkvarter f�r uppror i Finland och fr�n den punkten med matroserna utdela ett slag mot regeringen. �terigen tio dagar senare insisterade han p� att den norra kongressen skulle bli utg�ngspunkten f�r ett uppror. Ingen p� kongressen st�dde detta f�rslag. I slutet av september ans�g Lenin att uppskjutandet av upproret tre veckor, till sovjetkongressen, var �desdigert. �nd� genomf�rdes upproret, uppskjutet fram till kongressens tr�skel, medan kongressen satt i sammantr�de. Lenin f�reslog att kampen skulle b�rja i Moskva, under antagande att det d�r skulle l�sas utan strid. Upproret i Moskva varade faktiskt, oavsett den f�reg�ende segern i Petrograd, �tta dagar och betalades med m�nga offer.
Lenin var ingen automat med ofelbara beslut. Han var �bara� ett geni och inget m�nskligt var honom fr�mmande, d�ri inkluderat f�rm�gan att beg� misstag. Lenin sade f�ljande om epigonernas inst�llning till de stora revolution�rerna: �Efter deras d�d, f�rs�ker man f�r�vandla dem till ofarliga ikoner, kanonisera dem, s� att s�ga, f�r att visa deras namn en viss heder�, f�r att d�rf�r desto s�krare f�rr�da dem i handling. De nuvarande epigonerna beg�r att Lenin erk�nns som ofelbar f�r att desto l�ttare utstr�cka samma dogm till dem sj�lva.[16]
Det som k�nnetecknade Lenin som statsman var kombinationen av dj�rva perspektiv med noggrann bed�mning av sm� fakta och symptom. Lenins isolering f�rhindrade honom inte fr�n att med of�rlikneligt intr�ngande definiera r�relsens grundl�ggande stadier och v�nd�ningar, men den ber�vade honom m�jligheten att g�ra l�gliga bed�mningar av episodiska faktorer och tillf�lliga f�r�ndringar. Den politiska situationen var i allm�nhet s� f�rdelaktig f�r upproret att den till�t flera olika m�jligheter till seger. Om Lenin hade varit i Petrograd och i b�rjan av oktober drivit igenom sitt beslut till f�rm�n f�r ett omedelbart uppror utan h�nvisning till sovjetkongressen, skulle han otvivelaktigt ha givit genomf�randet av sin egen plan en politisk infattning som skulle ha reducerat dess nackdelar till ett minimum. Det �r dock �tminstone lika sannolikt att han sj�lv i det fallet skulle ha �verg�tt till den plan som faktiskt genomf�rdes.
Vi har i ett s�rskilt kapitel givit v�r bed�mning av Lenins roll i revolutionens allm�nna strategi. F�r att avrunda v�r tankeg�ng betr�ffande Lenins taktiska f�rslag vill vi till�gga att utan Lenins p�tryckningar, maningar, f�rslag och olika planer skulle det ha varit o�ndligt mycket sv�rare att styra in p� v�gen mot upproret. Hade Lenin varit i Smolnyj under de kritiska veckorna skulle upprorets allm�nna ledning � och inte bara i Petrograd utan ocks� i Moskva � ha befunnit sig p� en betydligt h�gre niv�. Lenin som �emigrant� kunde dock inte ta Lenins plats i Smolnyj.
Lenin k�nde sj�lv starkare �n alla andra otillr�ckligheten i sin taktiska orientering. Han skrev den 24 september i Rabotjij Put: �En ny revolutions tillv�xt �r uppenbart i framskridande � vi vet olyckligtvis lite om bredden och hastigheten i denna tillv�xt.� Dessa ord �r b�de en f�rebr�else mot partiledarna och ett klagom�l �ver hans egen brist p� information. N�r Lenin i sitt brev �terkallar upprorets viktigaste regler, gl�mde han inte bort att tillfoga: �Detta �r alltihop naturligtvis approximativt och mest till f�r att illustrera.� Den 8 oktober skrev Lenin till sovjetkongressen f�r den norra regionen: �jag skall i alla fall f�rs�ka framtr�da med mina R�d fr�n en utomst�ende f�r den h�ndelse, att den troliga resningen av Petrograds och hela �kretsens� arbetare och soldater kommer att �ga rum inom kort men �nnu inte �gt rum.� Lenin inledde sin polemik gentemot Zinovjev och Kamenev med dessa ord: �En publicist som genom �dets vilja har placerats n�got vid sidan av historiens huvudlinje l�per st�ndigt risken att komma in f�r sent eller vara oinformerad, s�rskilt n�r hans skriverier f�rdr�js vid publiceringen.� �ter ett klagom�l �ver hans isolering tillsammans med en f�rebr�else till redakt�rerna, som hade f�rdr�jt tryckningen av de artiklar vilka de bed�mde som alltf�r skarpa eller hade slitit ut de mest stickande passagerna ur. En vecka innan upproret skrev Lenin i ett konspirativt brev till partimedlemmarna: �Vad betr�ffar hur fr�gan om upproret ligger till nu, s� t�tt inp� den 20 oktober, s� kan jag inte fr�n fj�rran bed�ma, hur pass mycket saken har f�rd�rvats genom strejkbrytarnas [Zinovjev och Kamenev] uttalande i pressen utanf�r partiet.� Orden �p� s� l�ngt h�ll� �r understrukna av Lenin sj�lv.[17]
Hur f�rklarar d� epigonskolan bristen p� samst�mmighet mellan Lenins taktiska f�rslag och upprorets verkliga g�ng i Petrograd? Den ger konflikten en anonym och forml�s karakt�r, eller ocks� hoppar den �ver meningsskiljaktigheterna helt och h�llet, f�rklarar dem inte vara v�rda uppm�rksamhet, eller ocks� f�rs�ker den avvisa o�terkalleligt fastst�llda fakta, eller s�tter den Trotskijs namn d�r Lenin talar om centralkommitt�n i sin helhet eller motst�ndarna till upproret inom centralkommitt�n, eller, slutligen, kombinerar den alla dessa metoder och bryr sig inte om huruvida de st�mmer �verens sinsemellan.
�Ledandet av oktoberupproret�, skriver Stalin, �kan anses som en modell f�r [bolsjevikisk] strategi. Att �verskrida denna f�ruts�ttning [det r�tta valet av tidpunkt] leder till ett farligt misstag som kallas �f�rlust av tempo�, n�r partiet kommer efter h�ndelsernas g�ng eller springer f�re och ger upphov till faran f�r ett misslyckande. F�rs�ket fr�n en grupp av kamrater att inleda upproret med arresterandet av den demokratiska konferensen i augusti 1917 m�ste anses som ett exempel p� denna �f�rlust av tempo�, ett exempel p� hur man inte ska v�lja tidpunkten f�r upproret.� Ben�mningen �en grupp av kamrater� i dessa rader betyder Lenin. Ingen annan �n Lenin f�reslog att upproret skulle b�rja med arresterandet av den demokratiska konferensen och ingen st�dde hans f�rslag. Stalin rekommenderar Lenins taktiska plan som �ett exempel p� hur man inte ska v�lja tidpunkten f�r upproret�. Den anonyma formen i hans redog�relse till�ter Stalin att p� samma g�ng blankt f�rneka att det fanns n�gon meningsskiljaktighet mellan Lenin och centralkommitt�n.
Jaroslavskij har ett �nnu enklare s�tt att komma ur sv�righeten. �Det �r naturligtvis inte fr�ga om enskildheter�, skriver han, �det �r inte fr�ga om huruvida upproret b�rjade i Moskva eller Petrograd.� Saken �r den att h�ndelsernas hela f�ljd demonstrerade �riktigheten i Lenins linje, riktigheten i v�rt partis linje�. Denne fyndige historiker f�renklar sin uppgift i utomordentlig grad. Att oktoberrevolutionen bekr�ftade Lenins strategi och speciellt demonstrerade hur viktig hans aprilseger �ver det h�rskande skiktet av �gammelbolsjeviker� hade varit, �r oveders�gligt. Men om det p� ett allm�nt sett inte �r fr�ga om var man b�rjar, n�r man b�rjar och hur man b�rjar, d� �terst�r visserligen ingenting av de episodiska meningsskiljaktigheterna med Lenin � eller f�r den delen i taktiska fr�gor i allm�nhet.
I John Reeds bok finns en historia om att bolsjevikernas ledare den 21 oktober h�ll en �andra historisk konferens� vid vilken, som Reed fick veta, Lenin sade: �Den 24 oktober �r f�r tidigt. Vi m�ste ha en allrysk bas f�r resningen och den 24 har inte alla delegaterna till kongressen anl�nt� � andra sidan �r den 26 f�r sent� Vi m�ste g� till aktion den 25, den dag kongressen sammantr�der.� Reed var en utomordentligt noggrann observat�r, f�rm�gen att �verf�ra k�nslorna och lidelserna under revolutionens avg�rande dagar till sidorna i sin bok. Det var av den anledningen som Lenin p� sin tid �nskade att Reeds oj�mf�rliga kr�nika skulle distribueras i miljoner kopior i alla v�rldens l�nder. Men arbete som utf�rts i h�ndelsernas hetta, anteckningar gjorda i korridorer, p� gatorna, vid l�gereldar, samtal och fragmentariska fraser som f�ngats i flykten och �ven detta med behovet av en �vers�ttare � allt detta gjorde enskilda misstag oundvikliga. Denna historia om ett sammantr�de den 21 oktober �r ett av de mest uppenbara misstagen i Reeds bok. Argumentet om behovet av en �allrysk bas� f�r upproret kan om�jligt tillh�ra Lenin, f�r Lenin beskrev mer �n en g�ng jagandet efter en s�dan grund som varken mer eller mindre �n �fullst�ndig idioti eller fullst�ndigt f�rr�deri�. Lenin kunde inte ha sagt att den 24 oktober var f�r tidigt eftersom han �nda sedan slutet av september hade betraktat ett uppskjutande av upproret med en enda on�dig dag som otill�tet. Det kan komma f�r sent, sade han, men �i den saken �r det nu om�jligt att vara f�r tidig�. Bortsett fr�n dessa politiska h�nsyn � tillr�ckligt avg�rande i sig sj�lva � vederl�ggs Reeds historia av det enkla faktum att det den 21 oktober inte �gde rum n�gon �andra historisk konferens� av n�got slag. En s�dan konferens kunde inte undg� att avs�tta sp�r i dokumenten och andra deltagares memoarer. Det �gde bara rum tv� konferenser med Lenin n�rvarande: den 10 och den 16 oktober. Reed kunde inte veta detta. Men de dokument som har publicerats sedan dess l�mnar inget utrymme f�r det �historiska sammantr�det� den 21 oktober. Epigonhistorikerna har emellertid inte tvekat att infoga Reeds uppenbart felaktiga vittnesm�l i alla de officiella publikationerna. P� detta s�tt har de uppn�tt ett bestickande kalendariskt sammantr�ffande mellan Lenins direktiv och h�ndelsernas verkliga g�ng. Visserligen har de officiella historikerna d�rigenom f�rsatt Lenin i positionen att obegripligt och hoppl�st mots�ga sig sj�lv. Men egentligen, m�ste ni f�rst�, bryr de sig inte om Lenin. Epigonerna har helt enkelt omvandlat Lenin till sin egen historiska pseudonym och anv�nder sig av honom utan vidare ceremonier f�r att i efterhand uppr�tta sin ofelbarhet.
Men de officiella historikerna g�r �nnu l�ngre �n s� i fr�ga om att inordna fakta i enlighet med den �nskade marschg�ngen. S�ledes skriver Jaroslavskij i partihistoriken: �Vid centralkommitt�ns sammantr�de den 24 oktober, det sista sammantr�det f�re upproret, var Lenin n�rvarande.� De officiellt publicerade protokollen, som inneh�ller en fullst�ndig lista p� de n�rvarande, vittnar om att Lenin var fr�nvarande. �Lenin och Kamenev delegerades till att f�rhandla med v�nstersocialistrevolution�rerna�, skriver Jaroslavskij. Protokollet s�ger att denna uppgift tilldelades Kamenev och Bertsin. Men det borde vara uppenbart utan protokoll att centralkommitt�n inte skulle ha lagt denna underordnade �diplomatiska� uppgift p� Lenin. Detta centralkommitt�ns avg�rande sammantr�de �gde rum p� morgonen. Lenin anl�nde inte till Smolnyj f�rr�n p� natten. En medlem i Petrogradkommitt�n, Svesjnikov, �terger hur Lenin �gick ut n�gonstans p� kv�llen [den 24 oktober] och l�mnade en not p� sitt rum, som uppgav att han hade g�tt vid den och den tiden. N�r vi fick veta detta, blev vi d�dsf�rskr�ckta f�r Iljitj.� F�rst �sent p� kv�llen� blev det k�nt i distriktet att Lenin hade begivit sig till den revolution�ra milit�rkommitt�n.
Mest �verraskande av allt �r emellertid det faktum att Jaroslavskij ignorerar ett politiskt och m�nskligt dokument av h�gsta betydelse: ett brev till distriktsledarna som skrevs av Lenin under de timmar n�r det �ppna upproret i allt v�sentligt redan hade b�rjat. �Kamrater! Jag skriver dessa rader p� kv�llen den 24� Med uppbjudande av alla mina krafter �vertygar jag kamraterna om att allt nu h�nger p� ett h�r, att s�dana fr�gor st�r p� dagordningen, som inte l�ses vare sig av konferenser eller kongresser (inte ens av sovjetkongresser), utan uteslutande av folken, av massan, genom de v�pnade massornas kamp� Man m�ste till varje pris i kv�ll, i natt h�kta regeringen sedan man avv�pnat officersaspiranterna (eller besegrat dem, ifall de g�r motst�nd) osv.� Lenin fruktade s� till den grad centralkommitt�ns obeslutsamhet att han i allra sista stund f�rs�kte organisera p�tryckningar underifr�n. �Det �r n�dv�ndigt�, skriver han, �att alla distrikt, alla regementen, alla krafter genast mobiliseras och omedelbart s�nder delegationer till den revolution�ra milit�rkommitt�n, till bolsjevikernas centralkommitt� med det eftertryckliga kravet: i intet fall l�mna statsmakten i h�nderna p� Kerenskij & Co. till den 25 oktober, under inga omst�ndigheter; ovillkorligen avg�ra saken i kv�ll eller i natt.� Medan Lenin skrev dessa rader var de regementen och distrikt som han uppmanade att mobilisera f�r p�tryckningar p� den revolution�ra milit�rkommitt�n redan mobiliserade av kommitt�n f�r stadens er�vring och regeringens st�rtande. Fr�n detta brev � i vilket varje rad vibrerar av oro och lidelse � st�r det �tminstone klart att Lenin den 21 oktober inte kunde ha f�reslagit att uppskjuta upproret till den 25 oktober och inte heller kunde ha varit n�rvarande vid morgonsammantr�det den 24 oktober, n�r det beslutades att omedelbart g� till offensiv.
Det finns �nd� i detta brev ett f�rbryllande inslag. Hur kunde det komma sig att Lenin, n�r han g�mde sig i Viborgdistriktet, inte f�rr�n p� kv�llen k�nde till ett beslut av s�dan utomordentlig betydelse? Fr�n Svesjnikovs redog�relse � liksom fr�n andra k�llor � st�r det klart att f�rbindelserna med Lenin denna dag uppr�tth�lls genom Stalin. Det kan bara antas att Stalin, som inte hade varit n�rvarande vid centralkommitt�ns sammantr�de p� morgonen, inte heller f�re kv�llen k�nde till det beslut som fattats.
Den omedelbara orsaken till Lenins uppr�rdhet kan ha varit de rykten som medvetet och entr�get cirkulerades under den dagen fr�n Smolnyj om att inga avg�rande steg skulle tas innan sovjetkongressens beslut. P� kv�llen denna dag, vid ett br�dskande sammantr�de med Petrogradsovjeten, sade Trotskij i sin rapport om den revolution�ra milit�rkommitt�ns aktiviteter: �En v�pnad konflikt idag eller i morgon finns inte med i v�ra planer � p� tr�skeln till den allryska sovjetkongressen. Vi tror att kongressen kommer att genomf�ra v�r paroll med st�rre makt och auktoritet. Men om regeringen vill utnyttja den livstid som �nnu �terst�r f�r den � 24, 48 eller 72 timmar � f�r att ta till offensiven mot oss, kommer vi att svara med en motoffensiv, slag f�r slag, st�l mot j�rn.� S�dant var ledmotivet under hela den dagen. Dessa defensiva tillk�nnagivanden hade till syfte att i sista �gonblicket f�re slaget vagga fiendens inte alltf�r livliga vaksamhet till s�mns. Det var med all sannolikhet denna man�ver som gav Dan grunden till att f�rs�kra Kerenskij natten den 25 oktober att bolsjevikerna inte alls hade n�gra avsikter att g�ra ett omedelbart uppror. Men � andra sidan kan ocks� Lenin, om en av dessa lugnande f�rklaringar fr�n Smolnyj r�kade n� honom, i hans tillst�nd av sp�nning och misstro ha tagit ett milit�rt trick f�r verkligt.
List utg�r ett n�dv�ndigt inslag i krigets konst. Det �r emellertid en d�lig list som tillf�lligtvis kan lura det egna l�gret. Hade det varit fr�ga om att mana ut massorna i sin helhet p� gatorna, skulle dessa ord om de n�sta �72 timmarna� ha visat sig vara �desdigert. Men den 24 oktober hade resningen inte l�ngre behov av n�gon allm�n revolution�r uppmaning. De v�pnade avdelningar som var avsedda att er�vra huvudstadens huvudpunkter stod under vapen och inv�ntade fr�n sina bef�lhavare, som stod i telefonf�rbindelse med det n�rmaste revolution�ra h�gkvarteret, signalen till angrepp. Under dessa f�rh�llanden var det revolution�ra h�gkvarterets dubbeleggade list helt p� sin plats.
N�r helst de officiella unders�karna st�ter p� ett obehagligt dokument �ndrar de dess adress. S�ledes skriver Jakovlev: �Bolsjevikerna dukade inte under f�r �konstitutionella illusioner�, utan avvisade Trotskijs f�rslag att n�dv�ndigtvis anpassa upproret till den andra sovjet�kongressen, och grep makten innan �ppnandet av sovjetkongressen.� Exakt vilket f�rslag fr�n Trotskij talas det h�r om, var och n�r det �verv�gdes, vilka bolsjeviker som avvisade det � om detta har f�rfattaren ingenting att s�ga, och det �r ingen tillf�llighet. Vi skulle leta f�rg�ves i protokollen, eller i vilka memoarer som helst efter n�gon antydning om ett f�rslag fr�n Trotskij att �n�dv�ndigtvis anpassa upproret till den andra sovjetkongressen.� Grunden f�r detta p�st�ende av Jakovlev �r ett n�rmast vedertaget missf�rst�nd som f�r l�nge sedan f�rklarades av ingen annan �n Lenin sj�lv.
Trotskij hade, vilket �r uppenbart i memoarer som publicerats f�r l�nge sedan, mer �n en g�ng sedan b�rjan av september, f�r de som motsatte sig upproret, p�pekat att fastst�llandet av datum f�r sovjetkongressen f�r bolsjevikerna var liktydigt med att fastst�lla datum f�r upproret. Detta innebar naturligtvis inte att resningen inte kunde �ga rum utan sovjet�kongressens beslut � det kunde inte vara tal om en s�dan barnslig formalism. Det var fr�ga om det yttre datumet, om om�jligheten att f�rskjuta det till en obest�md tid efter kongressen. Genom vem och i vilken form som dessa dispyter inom centralkommitt�n n�dde Lenin �r inte klart i dokumenten. Ett samtal med Trotskij, som var alltf�r synlig f�r fienden, skulle ha varit en alltf�r stor risk f�r Lenin. I sin vaksamma inst�llning vid denna tid kan han d�rf�r ha fruktat att Trotskij skulle betona kongressen och inte upproret, eller att han i varje fall inte skulle g�ra tillr�ckligt motst�nd mot Zinovjevs och Kamenevs �konstitutionella illusioner�. Lenin kan �ven ha varit orolig f�r de nya medlemmar i centralkommitt�n som han inte k�nde s� v�l, de f�re detta mesjrasjontsij (fusionisterna) Joffe och Uritskij. Det finns direkta bevis p� detta i ett av Lenins tal vid ett sammantr�de med Petrogradkommitt�n den 1 november efter segern: �Fr�gan restes p� sammantr�det [den 10 oktober] om en offensiv. Jag var r�dd f�r opportunism fr�n internationalist-fusionisternas sida, men de skingrades; i v�rt parti inst�mde emellertid inte (vissa gamla) medlemmar (i centralkommitt�n). Detta sm�rtade mig djupt.� Enligt sina egna ord blev Lenin den 10 oktober �vertygad om att inte bara Trotskij, utan ocks� Joffe och Uritskij, som stod under Trotskijs direkta inflytande, avgjort var f�r ett uppror. Fr�gan om datum i allm�nhet restes f�r f�rsta g�ngen vid detta sammantr�de. N�r och av vem avvisades i s� fall �ett f�rslag fr�n Trotskij� att inte inleda upproret utan ett prelimin�rt beslut av sovjetkongressen? Som om de hade en s�rskild avsikt att �nnu mer �ka f�rvirringens omfattning, tillskriver de officiella unders�karna med sina h�nvisningar till ett apokryfiskt beslut om den 21 oktober, som vi har sett, Lenin precis samma f�rslag.
Vid den h�r punkten spr�nger Stalin in i diskussionen med en ny version som vederl�gger Jakovlev, men vid sidan d�rav ocks� mycket mer. Det tycks, enligt Stalin, som om uppskjutandet av upproret till dagen f�r kongressen � dvs. till den 25 oktober � inte m�tte n�gon of�rsonlig inv�ndning fr�n Lenin, men saken f�rd�rvades av publiceringen i f�rv�g av upprorets datum. L�t oss emellertid h�r ge ordet till Stalin sj�lv: �Petrogradsovjetens misstag med att �ppet ange och ut�t publicera datumet f�r upproret (den 25 oktober) kunde inte r�ttas till f�rutom av ett verkligt uppror innan detta legala upprorsdatum.� Detta p�st�ende �r avv�pnande i sin inkonsekvens. Som om det i dessa dispyter med Lenin var fr�ga om att v�lja mellan den 24 och 25 oktober! Faktum �r att Lenin n�stan en m�nad innan upproret skrev: �Att �v�nta� p� sovjetkongressen �r en fullst�ndig idioti, det vore att f�rlora veckor, och nu �r det veckor och t.o.m. dagar, som avg�r allt.� Var och n�r, och fr�n vilket h�ll, publicerade sovjeten upprorsdatumet ut�t? Det �r sv�rt att till och med hitta p� motiv som skulle f�rm� den att utf�ra en s� meningsl�s handling. I verkligheten var det inte upproret, utan �ppnandet av sovjetkongressen, som offentligt och i f�rv�g best�mdes till den 25 oktober och detta gjordes inte av Petrogradsovjeten utan av kompromissmakarnas centrala exekutivkommitt�. Ur detta faktum, och inte fr�n en p�st�dd indiskretion fr�n sovjeten, kunde vissa slutsatser dras av fienden: Bolsjevikerna m�ste, om de inte har f�r avsikt att dra sig tillbaka fr�n scenen, f�rs�ka gripa makten vid tidpunkten f�r kongressen. �Det f�ljde av tingens logik�, skrev vi senare, �att vi fastst�llde upproret till den 25 oktober. Saken uppfattades p� det s�ttet av hela den borgerliga pressen.� Stalin har omvandlat sina f�rvirrade h�gkomster av denna �tingens logik� till ett �indiskret� publicerande ut�t av datumet f�r upproret. Det �r p� detta s�tt som historia skrivs.
P� revolutionens andra �rsdag tillade f�rfattaren till denna bok, och h�nvisade, i den bem�rkelse som exakt f�rklarats, till det faktum att �oktoberupproret var, s� att s�ga, i f�rv�g fastst�llt till ett best�mt datum, till den 25 oktober, och genomf�rdes precis detta datum�: Vi skulle f� s�ka f�rg�ves i historien efter ett annat exempel p� ett uppror som av sakernas g�ng i f�rv�g var anpassat till ett best�mt datum. Detta p�st�ende var felaktigt: Upproret den 10 augusti 1792 var ocks� fastst�llt ungef�r en vecka i f�rv�g till ett best�mt datum, och inte heller av indiskretion utan genom h�ndelsernas logik.
Den 3 augusti beslutade den lagstiftande f�rsamlingen att Parissektionens petitioner som kr�vde kungens st�rtande skulle behandlas den 9 augusti. �Genom att s�ledes ange dagen f�r debatten�, skriver Jaur�s, som har noterat m�nga saker som har undflytt de gamla historiker�nas uppm�rksamhet, �angav den ocks� dagen f�r upproret.� Danton, sektionens ledare, intog en defensiv st�ndpunkt: �Om en ny revolution bryter ut�, f�rklarar han entr�get, �kommer det att vara ett svar p� regeringens f�rr�deri.� Detta sektionernas �verl�mnande av fr�gan till den lagstiftande f�rsamlingens bed�mning var inte p� n�got s�tt en �konstitutionell illusion�. Det var bara en metod f�r att f�rbereda ett uppror, och d�rmed en legal t�ckmantel. Sektionerna reste sig vid signalen fr�n brandklockan med vapen i h�nderna, vilket �r v�lk�nt, till st�d f�r sin st�ndpunkt.
De liknande dragen i dessa tv� revolutioner, som �tskiljs av en tidsintervall p� 125 �r, �r inte p� n�got vis tillf�lliga. Inget av upproren �gde rum i b�rjan av en revolution utan i dess andra stadium, ett faktum som gjorde dem politiskt betydligt mer medvetna och avsiktliga. I b�da fallen hade den revolution�ra krisen n�tt ett stadium av mognad; massorna var v�l medvetna om upprorets o�terkallelighet och n�rhet. Kravet p� enhet i handling tvingade dem att kon�centrera sin uppm�rksamhet p� ett best�mt �legalt� datum som br�nnpunkt f�r de annalkande h�ndelserna. Ledarna underordnade sig denna massr�relsens logik. N�r de redan beh�rskade den politiska situationen, med segern n�stan i sina h�nder, intog de vad som f�ref�ll vara en defensiv st�ndpunkt: Genom att provocera en f�rsvagad fiende lade de i f�rv�g ansvaret p� honom f�r den annalkande konflikten. Det �r p� detta vis som uppror �ger rum p� ett �datum som fastst�llts i f�rv�g�.
Dessa p�st�enden av Stalin, som �r s� sl�ende i sin ol�mplighet � ett antal av dem har citerats i de f�reg�ende kapitlen � visar hur litet han har t�nkt �ver h�ndelserna 1917 i deras inre sammanhang och vilka slutliga sp�r de har l�mnat i hans minne. Hur skall vi f�rklara detta? Det �r v�lk�nt att m�nniskor g�r historia utan att f�rst� dess lagar, precis som de sm�lter mat utan att f�rst� matsm�ltningens fysiologi. Men det f�refaller som om detta inte b�r g�lla politiska ledare � framf�r allt inte ledare f�r ett parti som handlar i enlighet med ett program som �r grundat p� vetenskapen. Det �r emellertid ett faktum att m�nga revolution�rer som har deltagit i revolutioner i framskjutna st�llningar mycket snart efter�t avsl�jar en of�rm�ga att f�rst� den inre meningen i det som �gde rum med deras direkta medverkan. Epigonskolans utomordentligt omfattande litteratur ger intryck av att dessa kolossala h�ndelser g�r fram �ver m�nskliga hj�rnor och krossar dem p� samma s�tt som en �ngv�lt skulle krossa armar och ben. I viss utstr�ckning �r detta sant; en �verdriven psykisk sp�nning konsumerar m�nniskor snabbt. En annan omst�ndighet �r emellertid bra mycket viktigare. En segerrik revolution f�r�ndrar radikalt situationen f�r g�rdagens revolution�rer. Den s�ver deras vetenskapliga nyfikenhet, f�rsonar dem med f�rdiggjorda fraser och driver dem att bed�ma g�ngna dagar under inflytande av de nya intressena. S�ledes utpl�nar en v�v av byr�kratiska legender alltmer h�ndelsernas verkliga konturer.
F�rfattaren till denna bok f�rs�kte 1924, i det arbete som b�r titeln Oktoberrevolutionens l�rdomar, f�rklara varf�r Lenin, n�r han ledde partiet mot upproret, tvingades k�mpa s� v�ldsamt mot h�gerflygeln som f�retr�ddes av Zinovjev och Kamenev. Stalin inv�nde mot detta: �Fanns det oenighet i v�rt parti vid den tiden? Ja, det fanns det. Men dessa var uteslutande praktiska till sin natur, trots Trotskijs p�st�enden, som f�rs�ker uppt�cka en �h�ger� och en �v�nster� inom partiet� �. �Trotskij p�st�r att vi i Kamenevs och Zinovjevs personer hade en h�gerflygel i v�rt parti i oktober� Hur kunde det komma sig att oenigheten med Kamenev och Zinovjev bara varade n�gra dagar?� Det var ingen splittring och oenigheten varade bara n�gra f� dagar d�rf�r, och endast d�rf�r, att vi i Kamenevs och Zinovjevs personer hade leninister, bolsjeviker.� Anklagade inte Stalin p� precis samma s�tt sju �r tidigare � fem dagar f�re upproret � Lenin f�r �verdriven skarphet och f�rs�krade att Zinovjev och Kamenev stod p� �bolsjevismens� gemensamma grund? Genom allt Stalins sicksackande finns det en viss konsekvent tr�d som inte h�rr�r ur en genomt�nkt filosofi, utan ur den allm�nna formen av hans karakt�r. Sju �r efter revolutionen f�rest�ller han sig, precis som p� tr�skeln till upproret, djupet i oenigheten i partiet p� samma vaga s�tt.
Pr�vostenen f�r en revolution�r politisk ledare �r fr�gan om staten. I sitt brev mot oktober�upproret den 11 oktober skrev Zinovjev och Kamenev: �Med en riktig taktik kan vi vinna en tredjedel, ja och till och med mer �n en tredjedel av platserna i den konstituerande f�rsam�lingen� Den konstituerande f�rsamlingen plus sovjeten, det �r detta kombinerade slag av statsinstitution som vi f�rdas mot.� Den �riktiga taktiken� innebar att avsv�ra sig proletariatets er�vring av makten. Det �kombinerade slaget� av stat innebar en kombination av den konstituerande f�rsamlingen, i vilken de borgerliga partierna skulle utg�ra tv� tredjedelar, med sovjeterna, d�r proletariatets parti satt i ledningen. Detta slags kombinerade stat utgjorde senare grunden f�r Hilferdings id� om att inkludera sovjeterna i Weimar�konstitutionen. General von Linsingen, bef�lhavare i Brandenburg, visade, n�r han f�rbj�d bildandet av sovjeter den 7 november 1918, p� grundval av att �institutioner av det slaget st�r i konflikt med den existerande statsordningen�, �tminstone bra mycket mer skarpsinnighet �n austromarxisterna och det oberoende tyska partiet.
Lenin varnade i april f�r att den konstituerande f�rsamlingen skulle sjunka ned till en under�ordnad plats. Emellertid avsvor sig varken han sj�lv eller partiet som helhet n�gonsin under �r 1917 formellt id�n om demokratisk representation, eftersom det var om�jligt att med s�kerhet f�rklara hur l�ngt revolutionen skulle g�. Det antogs att sovjeterna, efter att ha er�vrat makten, tillr�ckligt snart skulle lyckas vinna arm�n och b�nderna s� att den konstituerande f�rsamlingen � s�rskilt efter en breddning av valmansk�ren (Lenin f�reslog s�rskilt en s�nkning av r�str�tts�ldern till 18 �r) � skulle ge en majoritet till bolsjevikerna och huvud�sakligen tillhandah�lla en formell sanktion f�r sovjetregimen. I den bem�rkelsen talade Lenin ibland om ett slags �kombinerad stat� � dvs. om en anpassning av den konstituerande f�rsamlingen till sovjetdiktaturen. Saker och ting utvecklades i verkligheten l�ngs andra linjer. Trots Lenins insisterande kunde inte centralkommitt�n best�mma sig efter makt�er�vrandet f�r att uppskjuta sammankallandet av den konstituerande f�rsamlingen f�r n�gra f� veckor � trots att det utan detta var om�jligt att vare sig bredda valmansk�ren eller, vilket �r mest betydelsefullt, ge b�nderna en chans att omdefiniera sitt f�rh�llande till socialist�revolution�rerna och bolsjevikerna. Den konstituerande f�rsamlingen kom i konflikt med sovjeten och uppl�stes. De fientliga l�ger som representerades i den konstituerande f�r�samlingen gick in i ett inb�rdeskrig som varade under �ratal. I sovjetdiktaturens system hittades inte ens en sekund�r plats f�r demokratisk representation. Fr�gan om det �kombinerade slaget� drogs faktiskt tillbaka. Teoretiskt bevarade den emellertid hela sin betydelse, vilket senare visades genom det oberoende partiets experiment i Tyskland.
N�r Stalin 1924 h�rsammade kraven fr�n den inre partikampen och f�rst f�rs�kte g�ra en sj�lvst�ndig bed�mning av det f�rflutna, kom han till f�rsvar f�r Zinovjevs �kombinerade stat� och st�dde sig p� en h�nvisning till Lenin. �Trotskij f�rst�r inte� den bolsjevikiska taktikens s�rdrag n�r han fnyser �t teorin om en kombination av den konstituerande f�r�samlingen med sovjeterna som hilferdingism�, skrev Stalin p� sitt karakt�ristiska s�tt. �Zinovjev, som Trotskij �r beredd att f�rvandla till hilferdingist, delar helt och fullst�ndigt Lenins synpunkt.� Detta inneb�r att Stalin sju �r efter de teoretiska och politiska striderna 1917 fullst�ndigt hade misslyckats med att f�rst� att det f�r Zinovjev liksom f�r Hilferding var fr�ga om att sammanf�ra och f�rsona makten hos klasserna, bourgeoisien genom den konstituerande f�rsamlingen och proletariatet genom sovjeterna, medan det f�r Lenin var en fr�ga om att kombinera tv� institutioner som uttryckte makten hos en enda och samma klass, proletariatet. Zinovjevs id� stod, vilket Lenin f�rklarade vid den tidpunkten, i mots�ttning till sj�lva grunden i den marxistiska l�ran om staten. �Med makten i sovjeternas h�nder�, skrev Lenin gentemot Zinovjev och Kamenev den 17 oktober, �skulle det �kombinerade slaget� accepteras av alla. Men att dra in, under rubriken �kombinerat slag�, en v�gran att �verf�ra makten till sovjeterna� �r det m�jligt att finna ett parlamentariskt uttryck f�r detta?� Vi ser allts� att Lenin, f�r att kunna v�rdera denna Zinovjevs id�, som Stalin f�rklarar vara ett �s�rdrag i bolsjevikisk taktik�, vilket inte skulle ha f�rst�tts av Trotskij, fann det sv�rt att till och med finna ett parlamentariskt uttryck, trots att han inte utm�rktes av n�gon �verdriven kinkighet i dessa saker. Litet mer �n ett �r senare skrev Lenin, som till�mpade samma tanke p� Tyskland: �F�rs�ket att kombinera bourgeoisiens diktatur med proletariatets diktatur �r att fullst�ndigt avsv�ra sig b�de marxismen och socialismen i allm�nhet.� Kunde Lenin verkligen ha skrivit annorlunda?
Zinovjevs �kombinerade slag� var till sin k�rna ett f�rs�k att f�reviga dubbelmakten � dvs. ett �terupplivande av det experiment som mensjevikerna helt och h�llet hade utt�mt. Om Stalin 1924 fortfarande stod p� samma grund som Zinovjev i denna fr�ga, inneb�r det att han trots sin anslutning till Lenins teser �nd� har f�rblivit, �tminstone till h�lften, trogen den dubbel�maktsfilosofi som han sj�lv utvecklade i sin rapport den 29 mars 1917: �Rollerna har delats upp. Sovjeten har faktiskt tagit initiativet till den revolution�ra omvandlingen� Den provisoriska regeringen har faktiskt antagit rollen som bef�staren av det revolution�ra folkets er�vringar.� De �msesidiga f�rh�llandena mellan bourgeoisien och proletariatet definieras h�r som en enkel arbetsf�rdelning.
Under den sista veckan f�re upproret man�vrerade Stalin uppenbarligen mellan Lenin, Trotskij och Sverdlov � ena sidan och Kamenev och Zinovjev � den andra. Den f�rklaring i en ledare som den 20 oktober f�rsvarade motst�ndarna till upproret gentemot Lenins slag, kunde inte � s�rskilt inte ur Stalins penna � ha varit en tillf�llighet. I fr�gor om man�vrerande inom partiet var han redan en m�stare. Liksom Stalin i april, efter Lenins ankomst, f�rsiktigt knuffade Kamenev fram�t, och sj�lv v�ntade vid sidan om i tysthet innan han �ter gav sig in i striden, s� iordningst�llde han nu vid tr�skeln till revolutionen, i fall av ett misslyckande, en retr�tt l�ngs Kamenevs och Zinovjevs linje. Stalin r�rde sig p� denna v�g fram till den punkt bortom vilken det skulle ha inneburit en brytning med centralkommitt�ns majoritet. Denna utsikt skr�mde honom. Vid sammantr�det den 21 oktober reparerade Stalin sin halvt f�rst�rda bro till centralkommitt�ns v�nsterflygel genom att f�resl� att Lenin skulle f�rbereda teserna om de grundl�ggande fr�gorna till sovjetkongressen och att Trotskij skulle h�lla den politiska rapporten. Efter att p� detta s�tt ha f�rs�krat sig till v�nster drog sig Stalin i sista stund in i skuggorna: han skulle v�nta. Alla de senaste historikerna, med b�rjan hos Jaroslavskij, styr varsamt f�rbi det faktum att Stalin inte var n�rvarande vid centralkommitt�ns sammantr�de den 24 oktober och inte p�tog sig n�gra funktioner i organiserandet av upproret! �nd� karakt�riserar detta faktum, som odisputabelt fastsl�s av dokumenten, b�ttre �n n�got annat Stalins politiska personlighet och hans metoder.
Sedan 1924 har otaliga anstr�ngningar gjorts f�r att fylla upp det tomrum som oktober representerar i Stalins politiska biografi. Detta har gjorts med hj�lp av tv� pseudonymer: �centralkommitt�n� och det �praktiska centrat�. Vi kommer inte att f�rst� vare sig oktoberledningens mekanik, eller mekaniken i de senaste epigonlegenderna, om vi inte nu lite n�rmare tar itu med centralkommitt�ns personliga sammans�ttning vid denna tidpunkt.
Lenin, den erk�nde ledaren, auktoritativ f�r alla men, som fakta visar, l�ngt ifr�n n�gon �diktator� inom partiet, hade under en period p� fyra m�nader inte tagit n�gon omedelbar del i centralkommitt�ns arbete, och befann sig i ett antal taktiska fr�gor i skarp mots�ttning till den. De mest framst�ende ledarna i den gamla bolsjevikk�rnan, p� stort avst�nd fr�n Lenin men ocks� fr�n dem som kom efter dem, var Zinovjev och Kamenev. Zinovjev h�ll sig g�md, liksom Lenin. F�re oktober hade Zinovjev och Kamenev kommit i best�md mots�ttning till Lenin och centralkommitt�ns majoritet. Detta lyfte ut dem b�da ur ledet. Av de gamla bolsjevikerna hade Sverdlov snabbt kommit i fr�msta ledet, men han var �nnu en nykomling i centralkommitt�n. Hans organisationstalang utvecklades till fullo f�rst senare under �ren f�r uppbyggandet av sovjetstaten. Dzerzjinskij, som nyligen hade anslutit sig till partiet, utm�rktes av sitt revolution�ra temperament men gjorde inga anspr�k p� sj�lvst�ndig politisk auktoritet. Bucharin, Rykov och Nogin levde i Moskva. Bucharin ans�gs vara en beg�vad men op�litlig teoretiker. Rykov och Nogin var motst�ndare till upproret. Lomov, Bubnov och Miljutin r�knades knappast av n�gon n�r det g�llde att avg�ra stora fr�gor; dessutom arbetade Lomov i Moskva och Miljutin var p� resande fot. Joffe och Uritskij hade i sitt f�rflutna som emigranter varit n�ra associerade med Trotskij och arbetade i endr�kt med honom. Den unge Smilga arbetade i Finland. Denna sammans�ttning och inre situation i centralkommitt�n f�rklarar tillr�ckligt varf�r partih�gkvarteret, innan Lenins �terkomst till den direkta ledningen, inte spelade och inte ens p� minsta s�tt kunde spela den roll som den sedan skulle p�ta sig. Protokollen visar att de viktigaste fr�gorna � om sovjetkongressen, garnisonen och den revolution�ra milit�rkommitt�n inte diskuterades i f�rv�g i centralkommitt�n och inte utgick fr�n dess initiativ, utan uppstod i Smolnyj ur sovjetens praktiska aktivitet och genom�arbetades i kretsen av sovjetledare � oftast med Sverdlovs deltagande.
Stalin visade sig i allm�nhet inte i Smolnyj. Ju mer avg�rande trycket fr�n de revolution�ra massorna blev och ju st�rre omfattning h�ndelserna antog, desto mer h�ll sig Stalin i bak�grunden, desto mer urvattnat blev hans politiska t�nkande och desto svagare blev hans initiativ. Det var s� 1905; det var s� under v�ren 1917. Samma sak har sedan upprepats varje g�ng stora historiska fr�gor har upptr�tt p� v�rldsarenan. N�r det stod klart att publiceringen av centralkommitt�ns protokoll f�r 1917 blottlade ett oktobergap i Stalins biografi, skapade de byr�kratiska historikerna legenden om det �praktiska centrat�. En f�rklaring av denna historia � som i h�g grad populariserats under de senaste �ren � blir ett n�dv�ndigt inslag i varje kritisk historik �ver oktoberrevolutionen.
P� centralkommitt�ns konferens i Lesnij den 16 oktober var p�pekandet att �vi har �nnu inte ens ett centrum� ett av argumenten mot att p�skynda upproret. P� Lenins f�rslag beslutade centralkommitt�n omg�ende, vid denna hastiga sittning i en avkrok, att avhj�lpa bristen. Protokollet lyder: �Centralkommitt�n organiserar ett milit�rrevolution�rt centrum som best�r av f�ljande medlemmar: Sverdlov, Stalin, Bubnov, Uritskij och Dzerzjinskij. Detta centrum blir en best�ndsdel i den revolution�ra sovjetkommitt�n.� Denna resolution, som alla hade gl�mt, uppt�cktes f�rst i arkiven 1924. Den b�rjade citeras som ett ytterst viktigt historiskt dokument. S�ledes skrev Jaroslavskij: �Detta organ (och inget annat) v�gledde alla de organisationer som tog del i upproret (de revolution�ra milit�renheterna, det r�da gardet).� Dessa ord �och inget annat� avsl�jar tillr�ckligt �ppenhj�rtigt m�let med hela denna efterhandskonstruktion. Men Stalin har skrivit �nnu mer �ppenhj�rtigt: �I det praktiska centrats stab, som kallats att leda upproret, var Trotskij, underligt nog� inte inkluderad.� F�r att kunna utveckla denna id� tvingades Stalin att utel�mna den andra h�lften av resolutionen: �Detta centrum blir en best�ndsdel i den revolution�ra sovjetkommitt�n.� Om man l�gger p� minnet att den revolution�ra milit�rkommitt�n leddes av Trotskij, �r det inte sv�rt att f�rst� varf�r centralkommitt�n n�jde sig med att namnge de nya medarbetare som skulle hj�lpa de som redan stod i centrum f�r arbetet. Varken Stalin eller Jaroslavskij har dessutom n�gonsin f�rklarat varf�r det �praktiska centrat� f�rst blev ih�gkommet 1924.
Mellan den 16 och den 20 oktober tog, som vi har sett, upproret slutgiltigt sovjetv�gen. Den revolution�ra milit�rkommitt�n hade fr�n sitt f�delse�gonblick inte bara den direkta ledningen f�r garnisonen utan ocks� f�r det r�da gardet, som fr�n den 13 oktober var underst�llt exekutivkommitt�n i Petrograd. Ingen plats �terstod f�r n�got annat styrande centrum. Varken i centralkommitt�ns protokoll, eller i vilket annat material som helst som ber�r den andra h�lften av oktober, kan man uppt�cka det minsta sp�r av aktivitet fr�n denna s� p�st�tt viktiga institution. Ingen ger rapport om dess arbete, inga uppgifter tilldelas den, sj�lva dess namn uttalas aldrig av n�gon, �ven om dess medlemmar �r n�rvarande vid centralkommitt�ns sammantr�den och deltar i avg�randet av fr�gor som direkt borde falla inom kompetensen f�r ett �praktiskt centrum�.
Svesjnikov, medlem av partiets Petrogradkommitt�, som n�stan st�ndigt var i kommunika�tionstj�nst i Smolnyj under den andra h�lften av oktober, m�ste �tminstone ha k�nt till vart man skulle v�nda sig f�r praktiska instruktioner om upprorets problem. Det h�r �r vad han skrev: �Den revolution�ra milit�rkommitt�n f�ddes: fr�n dess f�delse�gonblick fick de olika elementen i proletariatets revolution�ra aktivitet ett v�gledande centrum.� Kajurov, v�lk�nd f�r oss sedan februaridagarna, ber�ttar hur Viborgdistriktet sp�nt inv�ntade signalen fr�n Smolnyj: �I kv�llningen [den 24 oktober] kom den revolution�ra milit�rkommitt�ns svar � f�rbered det r�da gardet f�r strid.� I det �gonblick n�r upproret inleddes visste Kajurov ingenting om n�got annat centrum. Man kunde med samma resultat citera memoarer av Sadovskij, Podvojskij, Antonov, Mechonosjin, Blagonravov och andra direkta deltagare i upproret. Inte en enda av dem minns detta �praktiska centrum�, som enligt Jaroslavskij p�st�s ha lett alla organisationer. Slutligen inskr�nker sig �ven Jaroslavskij i sin historik bara till att tillk�nnage skapandet av centrat: om dess aktiviteter har han inte ett ord att s�ga. Slutsatsen f�ljer av sig sj�lv: Ett ledande centrum vilket de som leddes inte visste n�got om existerar inte i historiens �gon.
Men �nnu mer direkta bevis f�r det uppdiktade i �det praktiska centrumet� kan anf�ras. Vid ett sammantr�de med centralkommitt�n den 20 oktober l�ste Sverdlov en f�rklaring fr�n bolsjevikernas milit�rorganisation, som inneh�ll, vilket �r uppenbart fr�n debatten, ett krav att ledarna f�r milit�rorganisationen skulle kallas in n�r fr�gor om upproret skulle avg�ras. Joffe f�reslog att detta krav skulle avvisas: �Alla som vill arbeta kan ansluta sig till det revolution�ra centrat under sovjeten.� Trotskij erbj�d en mildare formulering av Joffes f�rslag: �Alla v�ra organisationer kan ansluta sig till det revolution�ra centrat och d�r ta upp alla fr�gor som intresserar dem i v�r fraktion.� Beslutet, som antogs i denna form, visar att det bara fanns ett enda revolution�rt centrum, som var anslutet till sovjeten � dvs. den revolution�ra milit�rkommitt�n. Om det hade funnits n�got annat centrum f�r ledande av upproret skulle �tminstone n�gon ha kommit ih�g dess existens. Men ingen mindes det � inte ens Sverdlov, vars namn stod f�rst i det �praktiska centrats� stab.
Protokollet fr�n den 24 oktober �r, om m�jligt, �nnu mer upplysande p� denna punkt. Under de timmar som omedelbart f�regick er�vringen av staden saknades det inte bara n�got tal om det �praktiska centrat� f�r upproret, utan sj�lva resolutionen som skapade det hade s� fullst�ndigt fallit i gl�mska under de mellanliggande �tta dagarnas stormvind, att Sverdlov, Dzerzjinskij och Bubnov, p� f�rslag av Trotskij, uts�gs att st� �till den revolution�ra milit�rkommitt�ns f�rfogande� � just de medlemmar i centralkommitt�n som, enligt beslutet den 16 oktober, redan och utan detta f�rslag skulle ha blivit en del av den revolution�ra milit�rkommitt�ns stab. M�jligheten till ett s�dant missf�rst�nd f�rklaras av det faktum att centralkommitt�n, efter att knappt ha tr�tt ut ur sin underjordiska existens, �nnu i organisation och metoder var l�ngt ifr�n det allsm�ktiga, allomfattande kansliet fr�n senare �r. Huvuddelen av centralkommitt�ns utrustning bars av Sverdlov i hans innerficka.
Under dessa intensiva dagar skapades inte s� f� episodiska institutioner i sista �gonblicket p� ett sammantr�de och f�ll sedan omg�ende i gl�mska. Vid sammantr�det med central�kommitt�n den 7 oktober skapades en �byr� f�r information om kampen med kontra�revolutionen�. Det var chifferbeteckningen p� det f�rsta organ som skapats f�r att arbeta med upprorets problem. Vad g�ller dess personsammans�ttning lyder protokollet: �Tre v�ljs fr�n centralkommitt�n till byr�n: Trotskij, Sverdlov, Bubnov och de instrueras att skapa byr�n.� Existerade detta f�rsta �praktiska centrum� f�r upproret? Uppenbarligen inte, eftersom det inte har l�mnat n�gra sp�r. Den politiska byr� som skapades vid sammantr�det den 10 oktober visade sig ocks� livsoduglig och uppenbarade sig inte p� n�got s�tt: det �r tveksamt om den ens sammantr�dde n�gon g�ng. F�r att partiets Petrogradorganisation, den direkta ledaren f�r arbetet i distrikten, inte skulle bli avskuren fr�n den revolution�ra milit�rkommitt�n, inkluderades Trotskij, p� f�rslag av Lenin, som tyckte om ett system med dubbla eller trefaldiga f�rs�kringar, i Petrogradkommitt�ns h�gsta administrativa organ under den kritiska veckan. Detta beslut f�rblev emellertid ocks� bara ett pappersbeslut: inte ett enda samman�tr�de h�lls med Trotskij n�rvarande. Det s� kallade �praktiska centrat� m�tte samma �de. Det var aldrig avsett att existera som en sj�lvst�ndig institution, men det existerade inte ens som ett hj�lporgan.
Av de fem som uts�gs till �centrats� stab gick Dzerzjinskij och Uritskij helt och h�llet in i den revolution�ra milit�rkommitt�ns arbete f�rst efter omv�lvningen. Sverdlov spelade en oerh�rd roll i sammanfogningen av den revolution�ra milit�rkommitt�n med partiet. Stalin tog ingen som helst del i den revolution�ra milit�rkommitt�ns arbete och syntes aldrig vid dess m�ten. I de or�kneliga dokumenten och vittnesm�len fr�n vittnen och deltagare, liksom i de allra senaste memoarerna, p�tr�ffas Stalins namn inte en enda g�ng.
I den officiella sammanst�llningen av revolutionens historia �gnas en s�rskild volym �t oktober som kronologiskt sammanf�r allt faktamaterial fr�n tidningar, protokoll, arkiv, memoarer av deltagarna etc. Oavsett att denna sammanst�llning publicerades 1925 n�r revideringen av det f�rflutna redan var i full g�ng, �tf�ljs Stalins namn i bokens index av endast ett sidnummer och n�r vi �ppnar boken p� den angivna sidan finner vi �ter samma text med centralkommitt�ns beslut om det �praktiska centrat� och omn�mnandet av Stalin som en av dess fem medlemmar. Vi skulle f�rg�ves f� s�ka i denna volym � som �ven �r fylld med tredje klassens material � f�r upplysningar om exakt vilket arbete Stalin utf�rde i oktober, antingen p� �centrats� scen eller vid sidan av den.
Stalins politiska fysionomi kan definieras med ett ord, han var alltid en �centrist� inom bolsjevismen, dvs. han tenderade organiskt till att inta en mellanliggande st�llning mellan marxism och opportunism. Men detta var en centrist som fruktade Lenin. Varje del av Stalins omloppsbana fram till 1924 kan alltid f�rklaras som produkten av tv� krafter: hans egen centristiska karakt�r och Lenins revolution�ra tryck. Centrismens oduglighet b�r full�st�ndigast uppdagas i stora historiska h�ndelsers pr�vning. �V�r situation �r sj�lvmot�s�gande�, sade Stalin den 20 oktober f�r att r�ttf�rdiga Zinovjev och Kamenev. I verkligheten gjorde centrismens sj�lvmots�gande karakt�r det om�jligt f�r Stalin att inta n�gon som helst sj�lvst�ndig position i revolutionen. � andra sidan m�ste n�dv�ndigtvis de drag som paralyserade honom vid historiens stora v�ndpunkter � vaksam v�ntan och empiriskt man�vrerande � f�rs�kra honom om en verklig �verl�gsenhet n�r massr�relsen b�rjar ebba ut och funktion�ren kommer i fr�msta ledet med sin nit att konsolidera det som har uppn�tts � dvs. f�rst och fr�mst att f�rs�kra sig om sin egen st�llning mot nya oroligheter. Funktion�ren som styr i revolutionens namn har behov av revolution�r prestige. I sin egenskap av �gammelbolsjevik� visade sig Stalin som den mest passande inkarnationen av denna prestige. N�r den kollektive funktion�ren tr�nger ut massorna, s�ger han till dem: �Det �r vi som har gjort detta f�r er.� Han b�rjar ta sig friheter inte bara med det n�rvarande, utan ocks� med det f�rflutna: Funktion�ren som historiker g�r om historien, reparerar biografier och skapar ryktbarhet. Det var n�dv�ndigt att byr�kratisera revolutionen innan Stalin kunde bli dess krona.
I Stalins personliga best�mmelse, som har utomordentligt intresse f�r en marxistisk analys, f�r vi en ny refraktering av alla revolutioners lag: Utvecklandet av en regim som skapats av ett uppror genomg�r oundvikligen perioder av ebb och flod m�tta i �r, och i denna process f�r perioderna med moralisk reaktion fram de gestalter i t�ten som p� grund av sina grund�l�ggande kvaliteter inte spelade, och inte kunde spela, en ledande roll under den revolution�ra offensivens tid.
Den byr�kratiska revisionen av historien och revolutionen �ger rum under Stalins direkta �verinseende. V�gvisarna f�r detta arbete m�rker tydligt ut stadierna i sovjetmaskineriets utveckling. Den 6 november 1918 (nya stilen), skrev Stalin en jubileumsartikel i Pravda. �Revolutionens inspirat�r fr�n b�rjan till slut var partiets centralkommitt� med kamrat Lenin i spetsen. Vladimir Iljitj bodde d� i Petrograd i en konspirativ l�genhet i Viborgdistriktet. P� kv�llen den 24 oktober kallades han till Smolnyj f�r den allm�nna ledningen av r�relsen. Allt praktiskt organisationsarbete f�r upproret utf�rdes under direkt ledning av Petrogradsovjetens ordf�rande kamrat Trotskij. Det �r m�jligt att med s�kerhet f�rklara att garnisonens snabba �verg�ng till sovjetens sida, och den skickliga ledningen av den revolution�ra milit�rkommitt�ns arbete, har partiet huvudsakligen och f�rst av allt kamrat Trotskij att tacka f�r. Kamraterna Antonov och Podvojskij var kamrat Trotskijs viktigaste medhj�lpare.�
Varken f�rfattaren till denna bok eller, m�ste vi f�rest�lla oss, Lenin, som �terh�mtade sig fr�n en socialistrevolution�r kula, �gnade under dessa dagar n�gon uppm�rksamhet �t denna retrospektiva f�rdelning av roller och meriter. Artikeln framstod i ett nytt ljus f�rst n�gra �r senare n�r den avsl�jade det faktum att Stalin redan hade, under dessa sv�ra h�stm�nader 1918, f�rberett, �nnu med utomordentlig f�rsiktighet, en ny bild av partiledningen i oktober. �Revolutionens inspirat�r fr�n b�rjan till slut var partiets centralkommitt� med kamrat Lenin i spetsen.� Denna fras �r en polemik mot dem som � alldeles riktigt � ans�g att den verklige inspirat�ren till upproret var Lenin, som i betydande utstr�ckning handlade i konflikt med centralkommitt�n. Under denna period var Stalin �nnu of�rm�gen att d�lja sin egen oktober�vacklan p� annat s�tt �n under centralkommitt�ns opersonliga pseudonym. Hans tv� f�ljande uttalanden � att Lenin levde i en konspirativ l�genhet i Petrograd, och att han kallades till Smolnyj p� kv�llen den 24 oktober f�r den allm�nna ledningen av r�relsen � var avsedda att f�rsvaga det f�rh�rskande intrycket i partiet att Trotskij hade varit upprorets ledare. De d�rp� f�ljande fraserna som till�gnas Trotskij l�ter i dagens politiska akustik som en panegyrik; i verkligheten var de det minsta Stalin kunde s�ga. Det var vad han tvingades s�ga f�r att d�lja sina polemiska anspelningar. Den komplicerade uppbyggnaden och den omsorgsfullt defensiva f�rgs�ttningen i denna �jubileumsartikel� f�rmedlar i sig sj�lva ingen d�lig bild av den allm�nna uppfattning som var f�rh�rskande i partiet vid denna tid.
I denna artikel n�mns �ver huvud taget inte det praktiska centrat. Tv�rtom f�rs�krar Stalin kategoriskt att �allt praktiskt organisationsarbete f�r upproret utf�rdes under direkt ledning av� Trotskij.� Men Trotskij var inte, som vi minns, medlem i det �praktiska centrat�. Vi har emellertid h�rt fr�n Jaroslavskij att det var �detta organ (och inget annat) som v�gledde alla de organisationer som deltog i upproret�. L�sningen p� denna sj�lvmots�gelse �r enkel: 1918 var h�ndelserna �nnu alldeles f�r f�rska i allas minne och f�rs�ket att ur protokollet h�mta upp denna resolution om ett �centrum� som aldrig existerade kunde inte ha varit framg�ngsrikt.
N�r mycket redan hade gl�mts bort f�rklarade Stalin 1924 p� f�ljande s�tt varf�r Trotskij inte var medlem i det �praktiska centrat�: �Vi m�ste s�ga att Trotskij inte spelade n�gon s�rskild roll i oktoberrevolutionen och inte kunde ha gjort det.� Under detta �r f�rklarade Stalin helt enkelt att det var historikernas uppgift att utpl�na �legenden om Trotskijs s�rskilda roll i oktoberupproret.� Hur f�rsonar Stalin d� denna nya version med sin egen artikel fr�n 1918? Mycket enkelt: Han har f�rbjudit alla att citera sin tidigare artikel. Historiker som f�rs�ker ta en medelv�g mellan Stalin 1918 och Stalin 1924 utesluts omedelbart ur partiet.
Det finns emellertid mer auktoritativa vittnesm�l �n denna f�rsta jubileumsartikel av Stalin. I noterna till den officiella utg�van av Lenins skrifter l�ser vi under ordet Trotskij: �Efter det att Petersburgssovjeten blev bolsjevikisk valdes han till ordf�rande och organiserade och ledde i den egenskapen upproret den 25 oktober.� S�ledes var �legenden om den s�rskilda rollen� fast etablerad i Lenins samlade skrifter under f�rfattarens livstid.
I de officiella referensb�ckerna kan man fr�n �r till �r f�lja denna revideringsprocess av det historiska materialet. Den officiella �rsboken Kommunistisk almanacka kunde �nnu 1925, n�r kampanjen mot Trotskij redan var i full g�ng, skriva: �Under oktoberrevolutionen tog Trotskij den mest aktiva och ledande delen. I oktober 1917 valdes han till ordf�rande i Petrograds revolution�ra kommitt�, som organiserade det v�pnade upproret.� I 1926 �rs utg�va finns i st�llet f�r detta en kort neutral anm�rkning: �Var i oktober 1917 ordf�rande i Leningrads revolution�ra kommitt�.� Sedan 1927 har Stalinskolan framf�rt en alldeles ny historia som har inkorporerats i alla sovjetiska textb�cker. Eftersom han var motst�ndare till �socialism i ett land� m�ste Trotskij i grund och botten ha varit motst�ndare till oktoberrevolutionen, men tursamt nog fanns det �praktiska centrat� som f�rde saken till ett lyckligt slut! Den sinnrike historikern har bara struntat i att f�rklara varf�r bolsjeviksovjeten valde Trotskij till ordf�rande och varf�r samma sovjet, under partiets v�gledning, satte Trotskij i spetsen f�r den revolution�ra milit�rkommitt�n.
Lenin var inte godtrogen � s�rskilt inte betr�ffande s�dant som r�rde revolutionens �de. Man kunde aldrig f� honom att n�ja sig med verbala f�rs�kringar. P� avst�nd var han ben�gen att tolka varje symptom till det v�rsta. Han trodde slutligen att saker och ting utf�rdes p� ett riktigt s�tt n�r han s�g det med sina egna �gon � dvs. n�r han anl�nde till Smolnyj. Trotskij ber�ttar om detta i sina minnen, som publicerades 1924: �Jag minns vilket �verv�ldigande intryck det gjorde p� Lenin n�r han fick reda p� att jag hade kallat ut ett kompani ur Litovskij�regementet med en skriftlig order att garantera utgivningen av v�ra parti- och sovjet�tidningar� Lenin var h�nf�rd och gav uttryck �t sina k�nslor med utrop, skratt och gnuggande med h�nderna. Efter�t blev han tystare, reflekterade ett �gonblick och sade: �Ja, ja � det kan g�ras ocks� p� det s�ttet. Bara ta makten.� Jag f�rstod att f�rst i den stunden hade han slutligen f�rsonats med det faktum att vi hade v�grat gripa makten med hj�lp av en konspirativ sammansv�rjning. Fram till sista �gonblicket fruktade han att fienden skulle sk�ra av v�gen f�r oss och �verraska oss of�rberedda. F�rst nu� k�nde han sig lugnad och sanktionerade slutligen den riktning som h�ndelserna tog.�
�ven denna ber�ttelse ifr�gasattes senare. �nd� har den oveders�gligt st�d i den objektiva situationen. P� kv�llen den 24 oktober upplevde Lenin en sista st�t av oro, som grep honom med s�dan kraft att han gjorde ett f�rsenat f�rs�k att mobilisera soldaterna och arbetarna f�r p�tryckningar p� Smolnyj. Hur v�ldsamt m�ste inte hans sinnesst�mning ha f�r�ndrats n�r han n�gra timmar senare i Smolnyj fick reda p� den verkliga situationen! �r det inte uppenbart att han inte kunde avst� fr�n att markera slutet p� sin oro, hans direkta och indirekta f�rebr�elser med adress till Smolnyj, med �tminstone n�gra fraser, n�gra ord? Det fanns inget behov av komplicerade f�rklaringar. F�r var och en av de tv� som m�ttes ansikte mot ansikte i detta inte alldeles vanliga �gonblick var orsakerna till missf�rst�ndet helt och h�llet f�rst�eliga. Nu var de allts� uppl�sta, Ingen anledning att �terv�nda till dem. En fras var nog: �Det kan g�ras p� det s�ttet!� Det innebar: �Kanske jag ibland gick f�r l�ngt i br�dska och misst�nksamhet, men jag antar att du f�rst�r� �. Vem skulle inte ha f�rst�tt! Lenin var ben�gen till sentimentalitet. En fras fr�n honom, �Det kan g�ras p� det s�ttet�, med ett s�rskilt slags leende, var mer �n nog f�r att f�ra g�rdagens tillf�lliga missf�rst�nd �t sidan och fast knyta f�rtroendets band.
Lenins sinnesst�mning den 25 oktober visar sig med yttersta klarhet i den resolution som han introducerade genom Volodarskij, i vilken upproret beskrivs som �s�llsynt oblodigt och framg�ngsrikt�. Det faktum att Lenin sj�lv p�tog sig denna bed�mning av upproret, kortfattad som alltid, men mycket inneh�llsrik, var inte n�gon tillf�llighet. Det var precis han sj�lv, f�rfattaren till �R�d fr�n en utomst�ende�, som han ans�g mest fri att visa sin uppskattning inte bara av massornas heroism, utan ocks� ledarnas f�rtj�nster. Det �r knappast m�jligt att betvivla att Lenin dessutom hade psykologiska motiv f�r detta. Han hade oavbrutet fruktat Smolnyjs alldeles f�r l�ngsamma kurs och han skyndade sig nu att vara den f�rste som erk�nde dess f�rdelar som de uppvisats i handling.
Fr�n den stund Lenin upptr�dde i Smolnyj intog han naturligtvis sin plats i spetsen f�r allt arbete, politiskt, organisatoriskt och tekniskt. Den 29 oktober �gde ett uppror fr�n junkrarna rum i Petrograd. Kerenskij r�rde sig mot Petrograd i spetsen f�r ett antal kosackskvadroner. Den revolution�ra milit�rkommitt�n konfronterades med en f�rsvarsuppgift. Lenin v�gledde detta arbete. I sina minnen skriver Trotskij: �En snabb framg�ng �r lika avv�pnande som ett nederlag. Att aldrig f�rlora de underliggande h�ndelsetr�darna ur sikte, att efter varje framg�ng s�ga till sig sj�lv, �Ingenting �r �nnu uppn�tt, ingenting �r �nnu s�kert�, att fem minuter innan en avg�rande seger forts�tta med samma vaksamhet, samma energi och samma h�gtryck som fem minuter innan inledningen av en v�pnad aktion, att fem minuter efter segern och innan de f�rsta triumfskriken har d�tt bort, s�ga till sig sj�lv, �Er�vringen �r �nnu inte s�krad, vi f�r inte f�rlora en enda minut� � s�dan var inst�llningen, s�dant var s�ttet att handla, s�dan var Lenins metod, s�dan den organiska substansen i hans politiska karakt�r, hans revolution�ra anda.�
Det ovan n�mnda sammantr�det med Petrogradkommitt�n den 1 november, d�r Lenin talade om sin omotiverade r�dsla betr�ffande mezjrajontsij, �gnades fr�gan om en koalitionsregering med mensjevikerna och socialistrevolution�rerna. H�gerflygeln, Zinovjev, Kamenev, Rykov, Lunatjarskij, Rjazanov, Miljutin och andra, insisterade efter segern p� en koalition. Lenin och Trotskij talade best�mt mot varje koalition som skulle str�cka sig ut�ver ramarna f�r den andra sovjetkongressen, �Meningsskiljaktigheterna�, f�rklarade Trotskij, �var mycket djupa f�re upproret i centralkommitt�n och breda kretsar i v�rt parti� Samma sak kan s�gas d� som nu efter det segerrika upproret! Vi kommer inte, f�rst�r ni, att ha n�got tekniskt maskineri. Man bredde p� tjockt d� f�r att skr�mma oss, precis som de g�r nu, f�r att f�rhindra oss fr�n att anv�nda segern!� Hand i hand med Lenin f�rde Trotskij samma kamp mot koalitions�anh�ngarna som han tidigare hade f�rt mot motst�ndarna till upproret. Lenin sade vid detta sammantr�de: �En �verenskommelse! Jag kan inte tala om det p� allvar. Trotskij sade f�r l�nge sedan att en f�rening var om�jlig. Trotskij f�rstod detta och sedan dess har det inte funnits n�gon b�ttre bolsjevik.�
Bland de viktigaste villkoren f�r en �verenskommelse framf�rde socialistrevolution�rerna och mensjevikerna ett krav p� avl�gsnandet fr�n regeringen av de tv� figurer som var dem allra mest f�rhatliga � �de fr�msta ansvariga f�r oktoberupproret, Lenin och Trotskij�. Central�kommitt�ns och partiets inst�llning till detta krav var s�dan att Kamenev, den extreme anh�ngaren till en �verenskommelse � personligen beredd till �ven denna eftergift � betraktade det som n�dv�ndigt att till den centrala exekutivkommitt�ns sammantr�de den 2 november f�rklara: �Det f�resl�s att Lenin och Trotskij skall uteslutas; detta f�rslag skulle halshugga v�rt parti och vi godtar det inte.�
Den revolution�ra st�ndpunkten � f�r uppror och mot koalition med kompromissmakarna � kallades i arbetardistrikten �Lenins och Trotskijs st�ndpunkt�. Dessa ord blev, vilket dokument och protokoll vittnar om, ett vardagligt uttryck. I krisens stund inom central�kommitt�n antog en stor konferens med kvinnliga arbetare i Petrograd enh�lligt en resolution som hyllade �den politik som f�rs av v�rt partis centralkommitt�, ledd av Lenin och Trotskij.� S� tidigt som i november 1917 skriver baron Budberg i sin dagbok om �Det nya dumviratet, Lenin och Trotskij�. N�r en grupp socialistrevolution�rer i december beslutade sig f�r att �hugga huvudet av bolsjevikerna�, �stod det klart f�r dem�, enligt Boris Sokolov, en av konspirat�rerna, att �de v�rsta och viktigaste bolsjevikerna �r Lenin och Trotskij � det �r med dem vi m�ste b�rja.� Under inb�rdeskrigets �r uttalades alltid dessa namn tillsammans, som om de var en person. Parvus, som en g�ng var revolution�r marxist och efter�t illvillig fiende till oktoberrevolutionen, skrev 1919: �Lenin och Trotskij � det �r ett kollektivt namn f�r alla de som av idealism har slagit in p� den bolsjevikiska v�gen� �. Rosa Luxemburg, som str�ngt kritiserade oktoberrevolutionens politik, riktade sin kritik lika mycket mot Lenin som mot Trotskij. Hon skrev: �Lenin och Trotskij och deras v�nner [var] de f�rsta som f�regick v�rldsproletariatet med sitt exempel; de �r tills vidare �nnu de enda som med Hutten kan utropa: Jag har v�gat!� I oktober 1918 l�ste Lenin vid jubileums�sammantr�det med den centrala exekutivkommitt�n ett citat fr�n den utl�ndska borgerliga pressen: �De italienska arbetarna�, sade han, �handlar som om de inte skulle l�ta n�gon annan �n Lenin och Trotskij resa i Italien.� S�dana vittnesm�l �r otaliga. De �terkommer som ett ledmotiv genom sovjetregimens och Kommunistiska Internationalens f�rsta �r. Deltagare och iakttagare, v�nner och fiender, de som befann sig n�ra eller fj�rran, har knutit samman Lenins och Trotskijs aktiviteter under oktoberrevolutionen med en s�dan fast knut att epigon�historikerna varken kommer att lyckas med att knyta upp eller hugga av den.
�Det industriellt mera utvecklade landet visar det mindre utvecklade endast bilden av dess egen framtid.� Detta p�st�ende av Marx som metodologiskt inte tar sin utg�ngspunkt i v�rldsekonomin som helhet utan i det enskilda kapitalistiska landet som typ, har blivit allt mindre till�mpbart i samma utstr�ckning som den kapitalistiska utvecklingen kommit att omfatta alla l�nder oavsett deras tidigare �de och industriella niv�. England uppenbarade p� sin tid Frankrikes framtid, betydligt mindre Tysklands, men inte p� minsta s�tt Rysslands och inte alls Indiens, De ryska mensjevikerna anammade dock ovillkorligt detta villkorliga p�st�ende av Marx. Det efterblivna Ryssland, sade de, b�r inte rusa iv�g utan �dmjukt f�lja de f�rdiga modellerna. I detta slags �marxism� inst�mde ocks� liberalerna.
En annan inte mindre popul�r formulering av Marx � �En samh�llsformation g�r aldrig under, innan alla produktivkrafter utvecklats f�r vilka den har tillr�ckligt spelrum� � tar d�remot inte sin utg�ngspunkt i ett land taget f�r sig utan i f�ljden av allm�nna sociala strukturer (slaveri, feodalism, kapitalism). Mensjevikerna tog emellertid detta p�st�ende ur ett enda lands syn�vinkel och drog slutsatsen att den ryska kapitalismen fortfarande hade l�ng v�g att f�rdas innan den kommer att uppn� den europeiska eller amerikanska niv�n. Produktivkrafter ut�vecklas dock inte i ett vakuum! Man kan inte tala om den nationella kapitalismens m�jligheter och � ena sidan strunta i den klasskamp som utvecklas ur den eller � andra sidan dess beroende av v�rldsf�rh�llandena. Proletariatets st�rtande av bourgeoisien v�xte fram ur den faktiska ryska kapitalismen och reducerade d�rmed dess abstrakta ekonomiska m�jligheter till intet. Industrins struktur och likas� klasskampens karakt�r i Ryssland best�mdes till en avg�rande grad av internationella f�rh�llanden. Kapitalismen hade p� v�rldsarenan n�tt en punkt d�r den upph�rde att r�ttf�rdiga sina produktionskostnader � om detta inte f�rst�s i kommersiell utan i sociologisk mening. Tariffer, militarism, kriser, krig, diplomatiska konferenser och andra pl�goris slukade och f�rsl�sade s� mycket skapande energi att det trots alla tekniska framsteg inte �terstod n�got utrymme f�r vidare tillv�xt av kulturen och v�lst�ndet.
Det ytligt sett paradoxala faktum att det f�rsta offer som fick lida f�r v�rldssystemets synder var bourgeoisien i ett efterblivet land, �r egentligen helt enligt tingens ordning. Marx hade redan angivit dess f�rklaring f�r sin epok: �V�ldsamma utbrott �ger rum tidigare i den borgerliga organismens extremiteter �n i dess hj�rta, d�rf�r att h�r �r reglering mera m�jlig.� Under imperialismens monstru�sa b�rdor m�ste n�dv�ndigtvis den stat falla f�rst som �nnu inte samlat ett stort nationellt kapital och f�r vilken v�rldskonkurrensen inte erbjuder n�gra speciella privilegier. Den ryska kapitalismens sammanbrott var ett lokalt utbrott i en universell samh�llsformation. �En riktig bed�mning av v�r revolution�, sade Lenin, ��r m�jlig endast fr�n en internationell utg�ngspunkt.�
Vi har i den slutliga analysen inte h�rlett oktoberrevolutionen ur det faktum att Ryssland var efterblivet utan ur lagen om den sammansatta utvecklingen. Den historiska dialektiken k�nner varken ren efterblivenhet eller kemiskt rent fram�tskridande. Det �r alltsammans en fr�ga om konkreta v�xelf�rh�llanden. M�nsklighetens nuvarande historia �r full av �paradoxer�, inte s� kolossala som uppkomsten av en prolet�r diktatur i ett efterblivet land, men av liknande historiskt slag. Det faktum att studenterna och arbetarna i det efterblivna Kina ivrigt tar till sig den materialistiska doktrinen, medan arbetarledarna i det civiliserade England tror p� den magiska kraften i kyrkliga besv�rjelser, bevisar utan tvivel att Kina i vissa avseenden har �vertr�ffat England. Den kinesiske arbetarens f�rakt f�r MacDonalds medeltida tjock�skallighet till�ter inte slutsatsen att Kina i sin allm�nna utveckling har n�tt l�ngre �n Storbritannien. Det senare landets ekonomiska och kulturella �verl�gsenhet kan uttryckas i exakta siffror. Det imponerande i dessa siffror utesluter emellertid inte m�jligheten att arbetarna i Kina vinner makten f�re arbetarna i Storbritannien. Det kinesiska proletariatets diktatur kommer i sin tur vara l�ngt ifr�n att fullborda socialismen inom den kinesiska murens gr�nser. Skolastiska, pedantiska, ensidiga eller alltf�r inskr�nkta nationella kriterier duger inte i v�r epok. Utvecklingen i v�rlden tvingade ut Ryssland ur sin efterblivenhet och asiatiskhet. Utanf�r denna utvecklings v�vnad kan dess fortsatta �de inte f�rst�s.
De borgerliga revolutionerna riktade sig i samma m�n mot feodala �gander�ttsf�rh�llanden som mot provinsernas partikularism. Nationalismen stod sida vid sida med liberalismen p� deras befrielsefanor. Den v�sterl�ndska m�nskligheten har f�r l�nge sedan slitit ut dessa barnskor. V�r tids produktivkrafter har inte bara vuxit ur de borgerliga �gander�ttsformerna utan ocks� nationalstaternas gr�nser. Liberalism och nationalism har i samma grad blivit bojor f�r v�rldsekonomin. Den prolet�ra revolutionen riktas b�de mot den privata �gander�tten till produktionsmedlen och mot v�rldsekonomins nationella uppsplittring. De �sterl�ndska folkens kamp f�r oberoende innefattas i denna v�rldsprocess och kommer f�ljaktligen att sammansm�lta med den. Skapandet av ett nationellt socialistiskt samh�lle, om ett s�dant allm�nt sett skulle vara uppn�eligt, skulle betyda en extrem inskr�nkning av m�nsklighetens ekonomiska makt. Just av det sk�let �r det dock ouppn�eligt. Internationalism �r inte en abstrakt princip utan uttryck f�r ett ekonomiskt faktum. P� samma s�tt som liberalismen var nationell �r socialismen internationell. Med den v�rldsomsp�nnande arbetsdelningen som utg�ngspunkt �r det socialismens uppgift att f�ra det internationella utbytet av varor och tj�nster till dess h�gsta utveckling.
Ingen revolution har n�gonsin eller n�gonstans helt �verensst�mt med de f�rest�llningar om den som utformats av dess deltagare. Det skulle inte heller kunna vara annorlunda. Icke desto mindre utg�r id�erna och m�ls�ttningarna hos dem som deltar i kampen en mycket viktig best�ndsdel i en revolution. Det �r s�rskilt sant betr�ffande oktoberrevolutionen, eftersom f�rest�llningarna om en revolution i revolution�rernas sinnen aldrig tidigare har kommit s� n�ra h�ndelsernas verkliga v�sen som 1917.
Ett verk om oktoberrevolutionen skulle f�rbli oavslutat om det inte med all m�jlig historisk noggrannhet besvarade fr�gan: Hur f�rest�llde sig partiet under h�ndelsernas g�ng revolutionens vidare utveckling och vad v�ntade det sig av den? Denna fr�ga f�r en allt st�rre betydelse allt eftersom flydda dagar f�rm�rkas av nya intressens spel. Politiker s�ker alltid st�d i det f�rg�ngna och om de inte f�r detta som en frivillig g�va, griper de sig inte s�llan an med att framtvinga det med v�ld. Sovjetunionens nuvarande officiella politik st�djer sig p� teorin om �socialism i ett land� som bolsjevikpartiets f�regivet traditionella st�ndpunkt. De yngre generationerna, inte bara inom Kommunistiska Internationalen, utan faktiskt inom alla partier, har fostrats i �vertygelsen att sovjetmakten vanns i namn av att skapa ett oberoende socialistiskt samh�lle i Ryssland. Den historiska verkligheten har inget gemensamt med denna myt. Fram till 1917 till�t partiet inte ens id�n att proletariatets diktatur skulle kunna uppr�ttas i Ryssland innan den uppn�tts i v�st. F�r f�rsta g�ngen vid aprilkonferensen, under trycket av omst�ndigheter som d� var helt blottlagda, st�llde partiet som sin uppgift att gripa makten. Fast�n detta �ppnade ett nytt kapitel i bolsjevismens historia, hade det ingenting gemensamt med perspektivet f�r ett oberoende socialistiskt land. Tv�rtom f�rkastade bolsjevikerna kategoriskt som en karikatyr den id� som mensjevikerna tillskrev dem om att skapa �bondesocialism� i ett efterblivet land. Proletariatets diktatur i Ryssland var f�r bolsjevikerna en brygga till revolutionen i v�st. Problemet med en socialistisk samh�llsomvandling f�rkunnades i grund och botten vara internationell.
F�rst 1924 upptr�dde en f�r�ndring i denna grundl�ggande fr�ga. F�rst d� proklamerades att det var m�jligt att helt och h�llet f�rverkliga socialismens uppbyggande inom Sovjetunionens gr�nser, oberoende av den �vriga m�nsklighetens utveckling, om bara inte imperialisterna st�rtar sovjetmakten genom milit�r intervention. Denna nya teori f�rs�gs omedelbart med retroaktiv verkan. Om partiet 1917 � f�rklarade epigonerna � inte hade trott p� m�jligheten av att skapa ett oberoende socialistiskt samh�lle i Ryssland, skulle det inte haft n�gon r�tt att ta makten. �r 1926 f�rd�mde Kommunistiska Internationalen officiellt varje v�gran att acceptera teorin om socialism i ett enda land och utstr�ckte detta f�rd�mande till hela det f�rflutna, med b�rjan �r 1905.
Tre serier med id�er blev forts�ttningsvis f�rklarade som fientliga gentemot bolsjevismen: (1) f�rnekande av Sovjetunionens m�jligheter att under obegr�nsad tid �verleva i en kapitalistisk omgivning (problemet med milit�r intervention), (2) f�rnekande av m�jligheten att av egen kraft och inom de egna nationella gr�nserna �vervinna mots�ttningen mellan stad och landsbygd (problemet med ekonomisk efterblivenhet och jordfr�gan), (3) f�rnekande av m�jligheten att skapa ett slutet socialistiskt samh�lle (problemet med den v�rldsomfattande arbetsf�rdelningen). Enligt den nya skolan kommer det att vara m�jligt att f�rsvara Sovjetunionens okr�nkbarhet �ven utan revolutioner i andra l�nder genom att �neutralisera bourgeoisien�. B�ndernas samarbete n�r det g�ller det socialistiska uppbygget m�ste erk�nnas som tryggat. Beroendet av v�rldsekonomin har likviderats av oktoberrevolutionen och sovjeternas ekonomiska framg�ngar. En v�gran att acceptera dessa tre p�st�enden �r �trotskism� � en doktrin som �r �of�renlig med bolsjevismen�.
Historikerns uppgift blir h�r att g�ra en ideologisk rekonstruktion. Han m�ste gr�va fram det revolution�ra partiets verkliga st�ndpunkter och m�ls�ttningar under de f�ljande politiska avlagringarna. Trots kortheten i de perioder som f�ljer p� varandra �r denna uppgift mycket lik tolkningen av en palimpsest, eftersom epigonskolans konstruktioner p� intet s�tt alltid �r �verl�gsna dessa teologiska sinnrikheter f�r vars skull 600- och 700-talets munkar f�rst�rde klassikernas pergament och papyrus.
Genom hela denna bok har vi i allm�nhet undvikit att belasta texten med otaliga citat, men f�religgande uppsats m�ste p� grund av uppgiftens art f�rse l�saren med de verkliga texterna och �ven detta i tillr�cklig omfattning f�r att utesluta m�jligheten att de skulle ha valts godtyckligt. Vi m�ste l�ta bolsjevismen tala med sin egen st�mma. Under Stalinbyr�kratins regim �r den ber�vad denna m�jlighet.
Bolsjevikpartiet var alltifr�n sin f�delse ett revolution�rt socialistiskt parti. Det s�g dock n�dv�ndigtvis sin omedelbara historiska uppgift i att st�rta tsarismen och inf�ra en demokratisk struktur. Revolutionens huvudinneh�ll skulle vara en demokratisk l�sning av jordfr�gan. Den socialistiska revolutionen sk�ts fram till en ganska avl�gsen eller �tminstone obest�md framtid. Det betraktades som obestridligt att denna revolution i praktiken skulle st� p� dagordningen f�rst efter proletariatets seger i v�st. Detta postulat, som utmejslades av den ryska marxismen under kampen mot narodnikernas l�ra och anarkismen, var ett av partiets fastaste element. Vissa hypotetiska �verv�ganden f�ljde: Om den demokratiska revolutionen antar en m�ktig omfattning i Ryssland, kan den ge en direkt impuls till den socialistiska revolutionen i v�st, vilket kommer att g�ra det m�jligt f�r det ryska proletariatet att efter�t komma till makten med h�gre hastighet. Det allm�nna historiska perspektivet f�rblev of�r�ndrat ocks� i denna mer gynnsamma version. Utvecklingens f�rlopp p�skyndades bara och tidpunkterna f�rdes n�rmare varandra.
Det var i dessa �sikters anda som Lenin i september 1905 skrev: �omedelbart efter den demokratiska revolutionen b�rjar vi �verg� till den socialistiska revolutionen, i den m�n v�ra krafter, det klassmedvetna och organiserade proletariatets krafter, medger det. Vi �r f�r en oavbruten revolution. Vi kommer inte att stanna p� halva v�gen.� Detta citat, �verraskande som det kan te sig, har anv�nts av Stalin f�r att identifiera partiets gamla prognos med h�ndelsernas verkliga f�rlopp 1917. Det f�rblir bara obegripligt varf�r partikadrerna �verrumplades av Lenins �Aprilteser�.
Enligt den gamla uppfattningen skulle proletariatets kamp f�r makten i verkligheten inte utvecklas f�rr�n jordfr�gan hade l�sts inom ramarna f�r en borgerligt demokratisk revolution. Problemet var att b�nderna, n�r deras jordhunger tillfredst�llts, inte skulle ha n�gon drivfj�der f�r att st�dja en ny revolution. Och eftersom den ryska arbetarklassen, som var i uppenbar minoritet i landet, inte skulle kunna vinna makten med sina egna krafter, betraktade Lenin det helt f�ljdriktigt som om�jligt att tala om proletariatets diktatur i Ryssland innan proletariatet segrat i v�st.
�Den nuvarande revolutionens fullst�ndiga seger�, skrev Lenin 1905, �kommer att markera slutet p� den demokratiska omv�lvningen och b�rjan till en beslutsam kamp f�r den socialistiska revolutionen. Genomf�randet av de nutida b�ndernas krav, reaktionens fullst�ndiga krossande och den demokratiska republikens er�vring, kommer att markera det fullst�ndiga slutet p� bourgeoisiens och �ven sm�bourgeoisiens revolutionism. � Det kommer att bli b�rjan till proletariatets verkliga kamp f�r socialismen.� Med sm�bourgeoisien menas h�r huvudsakligen b�nderna.
Varifr�n kommer parollen �oavbruten� revolution under dessa f�rh�llanden? Lenin svarade f�ljande: De ryska revolution�rerna, som st�r p� skuldrorna av en hel rad revolution�ra generationer i Europa, har r�tt att �dr�mma� att de kommer att lyckas med att �f�rverkliga alla demokratiska omv�lvningar, hela v�rt minimiprogram med en grundlighet som aldrig tidigare sk�dats. Vi kommer att lyckas med att s�kra att den ryska revolutionen inte �r en r�relse p� n�gra m�nader, utan en m�ng�rig r�relse; att den leder, inte endast till n�gra futtiga eftergifter fr�n de existerande makterna, utan till det fullst�ndiga kullkastandet av dessa makter. Och om detta lyckas, d� kommer den revolution�ra branden att spridas till Europa; den europeiske arbetaren (som f�rsm�ktar under borgerlig reaktion) kommer i sin tur att resa sig och visa oss �how it is done�; sedan kommer den revolution�ra resningen i Europa att f� en �terverkande effekt p� Ryssland och f�rvandla en epok av n�gra revolution�ra �r till en epok av flera revolution�ra tiotals �r.� Den ryska revolutionens sj�lvst�ndiga inneh�ll �verskrider s�ledes inte ens i sin h�gsta utveckling gr�nserna f�r en borgerlig revolution. Endast en segerrik revolution i v�st kan �ppna epoken av kamp f�r makten �ven f�r det ryska proletariatet. Denna uppfattning var helt och fullt i kraft inom partiet fram till april 1917.
Om man bortser fr�n episodiska samlingar, polemiska �verdrifter och enskilda misstag, reduceras k�rnpunkten i dispyten om den permanenta revolutionen fr�n 1905 till 1917 inte till fr�gan huruvida det ryska proletariatet, efter att ha tagit makten, skulle kunna bygga ett nationellt socialistiskt samh�lle � om detta gav inte en enda rysk marxist ifr�n sig ens ett ljud f�re 1924 � utan till fr�gan om huruvida en borgerlig revolution som verkligen var f�rm�gen att l�sa jordfr�gan fortfarande var m�jlig i Ryssland, eller om proletariatets diktatur skulle beh�vas f�r att genomf�ra detta arbete.
Vilken del av sina tidigare �sikter reviderade Lenin i sina Aprilteser? Han uppgav inte f�r ett �gonblick vare sig doktrinen om den socialistiska revolutionens internationella karakt�r eller id�n att �verg�ngen till socialismen skulle kunna f�rverkligas i det efterblivna Ryssland endast med v�sts direkta samverkan. Lenin f�rklarade dock h�r f�r f�rsta g�ngen att det ryska proletariatet just p� grund av de nationella f�rh�llandenas efterblivenhet skulle kunna komma till makten f�re proletariatet i de avancerade l�nderna.
Februarirevolutionen visade sig vara of�rm�gen att l�sa vare sig jordfr�gan eller de nationella problemen. B�nderna och de f�rtryckta nationaliteterna i Ryssland blev tvungna att st�dja oktoberrevolutionen i sin kamp f�r demokratiska m�l. Det ryska proletariatet kunde f� tillg�ng till makten f�re proletariatet i v�st endast d�rf�r att den ryska sm�borgerliga demokratin var of�rm�gen att l�sa det historiska arbete som genomf�rts av dess �ldre syster i v�st. 1905 hade bolsjevismen f�r avsikt att �verg� till kampen f�r en prolet�r diktatur f�rst efter att de demokratiska uppgifterna var l�sta. 1917 v�xte proletariatets diktatur fram ur fr�nvaron av en l�sning p� de demokratiska uppgifterna.
Den ryska revolutionens sammansatta karakt�r upph�rde inte d�rvid. Arbetarklassens er�vring av makten avl�gsnade automatiskt skiljelinjen mellan �minimi- och maximi�programmet�. Under proletariatets diktatur � men enbart d�r! � blev �verv�xandet fr�n demokratiska till socialistiska problem oundvikligt, trots att Europas arbetare �nnu inte hade lyckats visa oss �hur det ska g�ras�.
Detta ombyte i den revolution�ra ordningsf�ljden mellan v�st och �st, med hela dess be�tydelse f�r Rysslands och hela v�rldens �den, har inte desto mindre en historiskt begr�nsad betydelse. Hur l�ngt den ryska revolutionen �n hoppade fram�t har dess beroende av v�rlds�revolutionen inte f�rsvunnit eller ens minskat. M�jligheten av att demokratiska reformer v�xer �ver i socialistiska skapas direkt genom en kombination av inhemska f�rh�llanden � viktigast bland dem �r det inb�rdes f�rh�llandet mellan proletariatet och b�nderna. I sista hand best�ms dock den socialistiska omvandlingens gr�nser av ekonomins och politikens f�rh�llanden p� v�rldsarenan. Hur stor den nationella kraftanstr�ngningen �n �r g�r den det inte m�jligt att hoppa �ver planeten.
I sitt f�rd�mande av �trotskismen� har Kommunistiska Internationalen med s�rskild kraft angripit uppfattningen att det ryska proletariatet, som kommit till makten och inte f�r st�d fr�n v�st, �kommer att r�ka i fientliga konflikter� med b�ndernas breda massor med vars st�d arbetarklassen kom till makten� �. �ven om man anser att den historiska utvecklingen fullst�ndigt vederlagt denna prognos � som formulerades av Trotskij 1905, n�r inte en enda av hans nuvarande kritiker ens erk�nde att proletariatets diktatur var m�jlig i Ryssland � �ven i detta fall f�rblir det ett obestridligt faktum att denna �sikt om b�nderna som en op�litlig och f�rr�disk allierad var alla ryska marxisters egendom, inber�knat Lenin. Bolsjevismens verkliga tradition har ingenting gemensamt med tesen om en f�rutbest�md intressegemenskap mellan arbetare och b�nder. Tv�rtom var kritiken av denna sm�borgerliga teori alltid ett mycket viktigt element i marxisternas l�nga kamp mot narodnikerna.
�S� snart den demokratiska revolutionens epok i Ryssland �r f�rbi�, skrev Lenin 1905, �d� kommer det ocks� att verka l�jligt att tala om proletariatets och b�ndernas �enhetliga vilja�� �. �S�som jord�gande klass kommer b�nderna att i denna kamp (f�r socialismen) spela samma f�rr�diska och vacklande roll, som bourgeoisien nu spelar i kampen f�r demokratin. Att gl�mma det betyder att gl�mma socialismen, bedra sig sj�lv och andra betr�ffande proletariatets verkliga intressen och uppgifter.�
N�r Lenin f�r eget bruk 1905 utarbetade ett schema �ver klassf�rh�llandena under revolutionens f�rlopp, karakt�riserade han den situation som m�ste uppst� efter likvideringen av gods�garv�ldet med f�ljande ord: �Proletariatet k�mpar redan nu f�r att bevara de demokratiska er�vringarna f�r den socialistiska revolutionens skull. Denna kamp skulle bli n�stan hoppl�s f�r det ryska proletariatet ensamt och dess nederlag skulle bli oundvikligt� om inte det europeiska socialistiska proletariatet skulle komma till det ryska proletariatets hj�lp� Vid detta stadium organiserar den liberala bourgeoisien och de v�lb�rgade b�nderna (samt en del av mellanb�nderna) en kontrarevolution. Det ryska plus det europeiska proletariatet kommer att organisera revolutionen. Under dessa omst�ndigheter kan det ryska proletariatet vinna en andra seger. Saken �r d� inte l�ngre hoppl�s. Den andra segern kommer att bli den socialistiska revolutionen i Europa. De europeiska arbetarna kommer att visa oss �hur man g�r det�.�
Ungef�r samtidigt skrev Trotskij: �Mots�ttningarna i en arbetarregerings l�ge i ett efterblivet land med bondebefolkningen som �verv�ldigande majoritet, kan finna sin l�sning endast i internationell m�ttstock, p� den prolet�ra v�rldsrevolutionens arena.� Det �r dessa ord som Stalin senare citerade f�r att visa �hela den avgrund, som skiljer den leninistiska teorin om proletariatets diktatur fr�n Trotskijs teori�. Citaten visar emellertid, att trots otvivelaktiga skillnader mellan Lenins och Trotskijs revolution�ra uppfattningar vid denna tid, var det just i fr�ga om b�ndernas �vacklande� och �f�rr�diska� roll som deras �sikter redan vid denna nu avl�gsna tidpunkt i huvudsak sammanf�ll.
I mars 1906 skriver Lenin: �Vi st�djer bonder�relsen till slutet; men vi m�ste komma ih�g att det �r en r�relse hos en annan klass, inte den klass som kan och vill genomf�ra den socialistiska revolutionen.� �Den ryska revolutionen�, f�rklarar han i april 1906, �har tillr�cklig styrka f�r att segra av egen kraft; men den har inte tillr�cklig styrka f�r att bevara segerns frukter� d�rf�r att i ett land med en kolossalt utvecklad sm�produktion, kommer oundvikligen sm�producenterna (inklusive b�nderna) att v�nda sig mot prolet�rerna n�r de �verg�r fr�n frihet i riktning mot socialism. F�r att kunna beh�lla sin seger, f�r att kunna f�rhindra restauration, kommer den ryska revolutionen att beh�va reserver som inte �r ryska, den beh�ver hj�lp utifr�n. Finns det s�dana reserver? Ja, det finns i det socialistiska proletariatet i v�st.�
I olika kombinationer, men i grunden desamma, �terkommer dessa tankar genom alla reaktionens och krigets �r. Det finns inget behov av att m�ngfaldiga exemplen. Partiets f�rest�llning om revolutionen m�ste ha erh�llit sin mest full�ndade och koncisa form i de revolution�ra h�ndelsernas hetta. Om bolsjevismens teoretiker redan f�re revolutionen lutade �t �socialism i ett enda land�, skulle denna teori n�dv�ndigtvis ha slagit ut i full blom under perioden med den direkta kampen f�r makten. Visade det sig vara p� detta s�tt i verkligheten? �ret 1917 kommer att ge svaret.
Vid avresan till Ryssland efter februarirevolutionen skrev Lenin i ett avskedsbrev till de schweiziska arbetarna: �Det ryska proletariatet kan inte enbart med egna krafter segerrikt fullborda den socialistiska revolutionen� Det kan g�ra det l�ttare f�r sin viktigaste, trognaste och p�litligaste bundsf�rvant, det europeiska och amerikanska proletariatet att g� till avg�rande strider.�
Lenins resolution, som antogs vid aprilkonferensen, s�ger: �Det ryska proletariatet, som g�r till aktion i ett av de mest efterblivna l�nderna i Europa, bland massorna av en sm�bonde�befolkning, kan inte ha som m�ls�ttning att omedelbart f�rverkliga den socialistiska omvandlingen.� Fast�n resolutionen i dessa inledande rader fast knyter an till partiets teoretiska traditioner, tar den ett avg�rande steg i en ny riktning. Den f�rklarar: Om�jligheten av en oberoende socialistisk omvandling i Bonderyssland ger oss i vilket fall inte r�tten att avst� fr�n makter�vrandet, inte bara f�r de demokratiska uppgifternas skull, utan ocks� i namn av �en serie praktiskt mognade steg mot socialismen�, som nationaliseringen av jorden, kontroll �ver bankerna och s� vidare. Antikapitalistiska �tg�rder kan utvecklas vidare tack vare n�rvaron av �de objektiva f�ruts�ttningarna f�r en socialistisk revolution� i de mer utvecklade av de avancerade l�nderna.� Detta m�ste vara v�r utg�ngspunkt. �Att endast tala om ryska f�rh�llanden�, f�rklarar Lenin i sitt tal, ��r ett misstag� Vilka uppgifter det ryska proletariatet kommer att st� inf�r, om den v�rldsomfattande r�relsen st�ller oss inf�r en social revolution � det �r den principiella fr�gan som tas upp i resolutionen�. Det st�r klart att den nya utg�ngspunkten, som antogs av partiet i april 1917, efter det att Lenin vunnit sin seger �ver �gammelbolsjevikernas� demokratiska begr�nsningar, �r lika skild fr�n teorin om socialism i ett enda land som himlen �r fr�n jorden!
I alla partiorganisationer, b�de i huvudstaden och ute i provinserna, m�ter vi h�danefter samma formulering av fr�gan: Under kampen f�r makten m�ste vi komma ih�g att revolutionens vidare �de som en socialistisk revolution kommer att avg�ras av proletariatets seger i de avancerade l�nderna. Denna formel opponerade sig ingen emot � den var tv�rtom f�ruts�ttningen vid alla dispyter som ett p�st�ende som i lika h�g grad erk�ndes av alla.
Vid partiets Petrogradkonferens den 16 juli f�rklarade Charitonov, en av de bolsjeviker som hade kommit tillsammans med Lenin i det �f�rseglade t�get�: �Vi s�ger �verallt att om det inte blir revolution i v�st, s� kommer v�r sak att vara f�rlorad.� Charitonov �r ingen teoretiker; han �r en vanlig partiagitator. I protokollet fr�n samma konferens l�ser vi: �Pavlov f�ster uppm�rksamheten p� den allm�nna tes som framlagts av bolsjevikerna, att den ryska revolutionen kommer att vara framg�ngsrik endast om den f�r st�d av v�rldsrevolutionen, som endast �r t�nkbar som en socialistisk revolution.� Tiotals och hundratals Charitonovs och Pavlovs utvecklade aprilkonferensens grundl�ggande id�. Det f�ll aldrig n�gon in att opponera sig eller korrigera dem.
Partiets sj�tte kongress, som �gde rum i slutet av juli, definierade proletariatets diktatur som arbetarklassens och fattigb�ndernas makt�vertagande. �Endast dessa klasser� kommer i verkligheten att befordra tillv�xten av den internationella prolet�ra revolutionen, som inte bara kommer att g�ra slut p� kriget utan ocks� det kapitalistiska slaveriet.� Bucharins tal byggde p� id�n att en v�rldsomfattande socialistisk revolution �r den enda v�gen ut ur den existerande situationen: �Om revolutionen i Ryssland segrar innan revolutionen bryter ut i v�st, m�ste vi� ant�nda den socialistiska v�rldsrevolutionens eld.� �ven Stalin var vid denna tidpunkt n�dgad att framst�lla fr�gan p� ungef�r samma s�tt: �Den stund ska komma n�r arbetarna reser sig och enar de fattiga bondeskikten kring sig, h�jer arbetarrevolutionens ban�r och p�b�rjar den socialistiska revolutionens epok i v�st.�
En regional konferens i Moskva, som h�lls i b�rjan av augusti, ger oss den b�sta m�jligheten att f� en inblick i partiets tankelaboratorium. I huvudrapporten, som framst�llde den sj�tte partikongressens beslut, sade Sokolnikov, medlem i centralkommitt�n: �Det �r n�dv�ndigt att f�rklara att den ryska revolutionen m�ste ta till offensiven mot v�rldsimperialismen eller krossas och strypas av samma imperialism.� Ett antal delegater uttryckte sig i samma stil. Vitolin: �Vi m�ste g�ra oss beredda f�r en social revolution som kan stimulera utvecklingen av en social revolution i V�steuropa.� Delegaten Bjelenskij: �Om man avg�r fr�gan inom nationella ramar, finns det ingen utv�g. Sokolnikov har med r�tta sagt att den ryska revolutionen kommer att segra endast som en internationell revolution� I Ryssland �r f�rh�llandena �nnu inte mogna f�r socialismen, men om revolutionen b�rjar i Europa kommer vi att f�lja V�steuropa.� Stukov: �P�st�endet att den ryska revolutionen kommer att segra endast som en internationell revolution kan inte betvivlas� Den socialistiska revolutionen �r endast m�jlig i allm�n v�rldsm�ttstock.�
Alla �r �verens om de tre grundl�ggande p�st�endena: arbetarstaten kan inte h�lla st�nd om den inte st�rtar imperialismen i v�st; i Ryssland �r f�rh�llandena �nnu inte mogna f�r socialismen; den socialistiska revolutionens problem �r till sitt v�sen internationellt. Om det vid sidan av dessa �sikter, som skulle komma att f�rd�mas som k�tteri inom sju eller �tta �r, hade funnits andra �sikter, som nu betraktas som ortodoxa och traditionella, skulle dessa otvivelaktigt ha kommit till uttryck vid denna Moskvakonferens och den partikongress som f�regick den. Men varken huvudtalaren eller de som deltog i debatten � inte heller tidningsreferaten � antyder med ett enda ord att det i partiet fanns bolsjevikiska st�ndpunkter som stred mot dessa �trotskistiska�.
Vid den allm�nna stadskonferensen i Kiev, som f�regick partikongressen, sade huvudtalaren Gorovitz: �Kampen f�r v�r revolutions r�ddning kan f�ras endast i internationell skala. Tv� framtidsutsikter ligger framf�r oss: Om revolutionen segrar, kommer vi att skapa �verg�ngs�f�rh�llanden till socialismen, om inte kommer vi att duka under f�r den internationella imperialismens v�lde.� Efter partikongressen i b�rjan av augusti, sade Pjatakov vid en ny konferens i Kiev: �Fr�n revolutionens allra f�rsta b�rjan har vi h�vdat att det ryska proletariatets �de helt beror p� den prolet�ra revolutionens f�rlopp i v�st� Vi intr�der s�ledes i den permanenta revolutionens stadium.� N�r han kommenterade Pjatakovs rapport, f�rklarade den f�r oss redan bekante Gorovitz: �Jag �r fullst�ndigt ense med Pjatakov i hans definition av v�r revolution som permanent.� Pjatakov: �Den enda m�jliga r�ddningen f�r den ryska revolutionen ligger i en v�rldsrevolution, som kommer att l�gga grunden f�r den sociala omv�lvningen.� Men kanske dessa tv� talare representerade en minoritet? Nej! Ingen opponerade sig mot dem i denna grundl�ggande fr�ga. Vid valen till Kievkommitt�n erh�ll dessa tv� det h�gsta antalet r�ster.
Vi kan allts� betrakta det som fullst�ndigt fastslaget att p� en allm�n partikonferens i april, vid partikongressen i juli och konferenser i Petrograd, Moskva och Kiev blev just dessa st�ndpunkter, som sedan skulle f�rklaras vara of�renliga med bolsjevismen, framf�rda och bekr�ftade genom omr�stning. Mer �n s�: inte en enda r�st, som skulle kunna tolkas som en f�raning om den framtida teorin om socialism i ett enda land restes i partiet, ens i den utstr�ckning som man i Kung Davids psalmer har uppt�ckt f�reb�danden av Kristi evangelium.
Den 13 augusti f�rklarade partiets centralorgan: �Hela makten till sovjeterna, �ven om det �nnu l�ngt ifr�n betyder �socialism�, skulle i alla fall bryta bourgeoisiens motst�nd och � avh�ngigt de existerande produktivkrafterna och situationen i v�st � v�gleda och omvandla det ekonomiska livet i de arbetande massornas intresse. Efter att ha kastat av sig den kapitalistiska regeringens bojor, skulle revolutionen bli permanent � dvs. oavbruten. Den skulle anv�nda statsmakten, inte f�r att bef�sta den kapitalistiska exploateringens regim, utan f�r att �vervinna den. Dess slutliga framg�ng p� denna v�g skulle bero p� den prolet�ra revolutionens framg�ngar i V�steuropa� S�dant var och f�rblir det enda verkliga perspektivet f�r revolutionens fortsatta utveckling.� F�rfattaren till denna artikel var Trotskij, som skrev den i Krestijf�ngelset. Redakt�ren f�r den tidning som publicerade den var Stalin. Citatets betydelse markeras redan av blotta faktum att termen �permanent revolution� uteslutande hade anv�nts i bolsjevikpartiet fram till 1917 f�r att beteckna Trotskijs �sikt. N�gra �r senare kommer Stalin att f�rklara: �Lenin k�mpade mot teorin om den permanenta revolutionen till sina sista dagar.� Stalin sj�lv k�mpade i alla fall inte: artikeln publicerades utan n�gon som helst redaktionell kommentar.
Tio dagar senare skrev Trotskij �ter i samma tidning: �Internationalism �r inte en abstrakt id� f�r oss�, utan en direkt v�gledande och djupt praktisk princip. En permanent avg�rande framg�ng f�r oss �r ot�nkbar utanf�r den europeiska revolutionen.� �terigen gjorde Stalin inga inv�ndningar. Dessutom upprepade han det sj�lv tv� dagar senare: �L�t dem (arbetarna och soldaterna] veta att endast i f�rening med arbetarna i v�st, endast efter att ha skakat loss kapitalismens grundvalar i v�st, kan vi r�kna med revolutionens seger i Ryssland!� Med �revolutionens seger� menas inte byggandet av socialismen � om detta talades det fortfarande inte alls � utan endast att er�vra och beh�lla makten.
�Bourgeoisien�, skrev Lenin i september, �skriker om kommunismens oundvikliga nederlag i Ryssland � det vill s�ga, proletariatets nederlag om det er�vrar makten.� Vi f�r inte l�ta oss skr�mmas av dessa skrik. �Efter att ha er�vrat makten har det ryska proletariatet alla m�jligheter att beh�lla den och r�dda Ryssland tills dess att revolutionen segrar i v�st.� Revolutionens perspektiv definieras h�r med fullst�ndig klarhet: att beh�lla makten till den socialistiska revolutionens b�rjan i Europa. Denna formulering kastades inte ut br�dst�rtat. Lenin upprepar den fr�n dag till dag. Han summerar sin programmatiska artikel Kommer bolsjevikerna att kunna beh�lla statsmakten? med f�ljande ord: �finns det ingen makt p� jorden som kan hindra bolsjevikerna � om de inte l�ter skr�mma sig och om de f�rst�r att ta statsmakten � att beh�lla den till dess den socialistiska v�rldsrevolutionen segrat.�
Bolsjevikernas h�gerflygel kr�vde en koalition med kompromissmakarna och �beropade det faktum att bolsjevikerna inte �ensamma� kunde beh�lla makten. Lenin svarade dem den 1 november � dvs. efter revolutionen: �De s�ger att vi inte kan beh�lla makten ensamma, men vi �r inte ensamma. Framf�r oss ligger hela Europa. Vi m�ste b�rja.� I denna Lenins dialog med h�gerflygeln �r det uppenbart att f�rest�llningen om att skapa ett oberoende socialistiskt samh�lle i Ryssland aldrig ens f�ll n�gon av de tvistande in.
John Reed ber�ttar hur en soldat fr�n den rum�nska fronten vid ett av Petrogradm�tena i Obuchovskijfabriken ropade: �Jag ber de amerikanska kamraterna h�lsa Amerika att ryssarna hellre d�r �n f�rr�der sin revolution. Vi ska h�lla f�stet med all v�r kraft tills v�rldens folk reser sig och hj�lper oss! S�g de amerikanska arbetarna att de skall resa sig och k�mpa f�r den sociala revolutionen!� Denna formulering ramlade inte ned fr�n skyarna och var inte utt�nkt av vare sig den anonyme soldaten eller Reed. Den hade inympats i massorna av bolsjevik�agitatorer. Soldaten fr�n den rum�nska fronten talade med partiets r�st, oktoberrevolutionens r�st.
��Deklaration om det arbetande och exploaterade folkets r�ttigheter� det grundl�ggande statsprogrammet, som introducerades i den konstituerande f�rsamlingen i sovjetmaktens namn � f�rklarade att den nya strukturens uppgift var att �uppr�tta en socialistisk organisation av samh�llet och att socialismen skall segra i alla l�nder� sovjetmakten fast och s�kert skall forts�tta p� denna v�g till dess det internationella arbetarupproret mot kapitalets ok vunnit fullst�ndig seger.� Denna leninistiska deklaration, som formellt �nnu inte har annullerats, f�rvandlade den permanenta revolutionen till en grundl�ggande lag f�r sovjetrepubliken.
Om Rosa Luxemburg, som i sitt f�ngelse med lidelsefull och avundsjuk uppm�rksamhet f�ljde bolsjevikernas ord och handlingar, hade funnit minsta sp�r av nationell socialism hos dem, skulle hon omedelbart ha slagit larm. Under dessa dagar kritiserade hon mycket str�ngt � i huvudsak felaktigt � bolsjevikernas politik. Men nej. Hon skrev f�ljande om partiets allm�nna linje: �Det faktum att bolsjevikerna helt och fullt har baserat sin politik p� den prolet�ra v�rldsrevolutionen �r det b�sta beviset p� deras politiska framsynthet, principfasthet och p� vidsyntheten i deras politik.�
Det �r just dessa st�ndpunkter, som Lenin utvecklade fr�n dag till dag, vilka f�rkunnades i partiets centrala organ under Stalins redakt�rskap, besj�lade b�de sm� och stora agitatorers tal, upprepades av soldater fr�n avl�gsna frontavsnitt och som Rosa Luxemburg betraktade som det h�gsta beviset p� bolsjevikernas f�rutseende � det �r just dessa st�ndpunkter som Kommunistiska Internationalens byr�krati f�rd�mde 1926. �Trotskijs och hans anh�ngares st�ndpunkter n�r det g�ller den grundl�ggande fr�gan om v�r revolutions karakt�r och perspektiv�, s�ger en resolution fr�n Kominterns sjunde plenum, �har ingenting gemensamt med v�rt partis st�ndpunkter, med leninismen.� S�lunda har bolsjevismens epigoner gjort sig av med sitt eget f�rflutna.
Om n�gra verkligen k�mpade mot teorin om den permanenta revolutionen 1917 var det kadeterna och kompromissmakarna. Miljukov och Dan framh�ll �trotskismens revolution�ra illusioner� som huvudorsaken till sammanbrottet f�r revolutionen 1905. I sitt inledningstal vid den demokratiska konferensen gisslade Tjcheidze f�rs�ken �att sl�cka det kapitalistiska krigets eld genom att f�rvandla revolutionen till en socialistisk och v�rldsomfattande revolution�. Den 13 oktober sade Kerenskij i f�rparlamentet: �Det finns nu ingen farligare fiende till revolutionen, demokratin och frihetens alla er�vringar, �n de som� under skenet av att f�rdjupa revolutionen och omvandla den till en permanent social revolution, f�rd�rvar och redan f�refaller ha f�rd�rvat massorna.� Tjcheidze och Kerenskij var fiender till den permanenta revolutionen av samma sk�l som de var fiender till bolsjevikerna.
P� den andra sovjetkongressen, vid tidpunkten f�r gripandet av makten, sade Trotskij: �Om folken i Europa inte reser sig och krossar imperialismen, d� kommer vi att krossas � det �r otvivelaktigt. Antingen kommer den ryska revolutionen att underbl�sa kampens stormvind i v�st eller ocks� kommer kapitalisterna i alla l�nder att strypa v�r revolution.� �Det finns en tredje v�g� � ropade en r�st fr�n b�nkarna. Var det kanske Stalins r�st? Nej, det var en mensjeviks st�mma. Det var n�gra �r innan bolsjevikerna uppt�ckte denna �tredje v�g�.
Det anses i m�nga olika politiska kretsar, som ett resultat av or�kneliga upprepningar i den internationella stalinistiska pressen, n�stan vara fastslaget att tv� f�rest�llningar l�g bakom meningsskiljaktigheterna kring Brest-Litovsk. En hade som utg�ngspunkt inte bara m�jligheten att h�lla ut utan ocks� att bygga socialismen med Rysslands inre krafter; den andra byggde uteslutande sitt hopp p� en resning i Europa. I verkligheten skapades dessa motsatta st�ndpunkter flera �r senare och dess upphovsman gjorde sig inte ens besv�ret att bringa sitt p�fund ens i ytlig �verensst�mmelse med de historiska dokumenten. Det skulle sannerligen inte vara n�gon enkel uppgift. Alla bolsjeviker, utan ett enda undantag, t�nkte enh�lligt under Brestperioden att sovjetrepubliken var d�md till underg�ng ifall inte en revolution br�t ut i Europa under den n�rmaste framtiden. Vissa r�knade tiden i veckor, andra i m�nader: ingen r�knade den i �r.
�Fr�n den ryska revolutionens allra f�rsta b�rjan��, skrev Bucharin den 28 januari 1918, �har det revolution�ra proletariatets parti f�rklarat: antingen kommer den internationella revolutionen, som utl�sts genom revolutionen i Ryssland, att strypa kriget och kapitalet, eller s� kommer det internationella kapitalet att strypa den ryska revolutionen.� Men tillskrev inte Bucharin, som d� ledde f�respr�karna f�r ett revolution�rt krig mot Tyskland, hela partiet sin fraktions uppfattning? Hur naturligt ett s�dant antagande �n kan f�refalla, mots�gs det fullst�ndigt av dokumenten.
Centralkommitt�ns protokoll fr�n 1917 och b�rjan av 1918 � vilka publicerades 1929 � erbjuder, trots f�rkortningar och en tendenti�s redigering, ett ov�rderligt vittnesb�rd ocks� i denna fr�ga. �Vid sammantr�det den 11 januari 1918 p�pekade kamrat Sergejev (Artem) att alla talarna var ense om det faktum att v�r socialistiska republik hotas av underg�ng om den socialistiska revolutionen misslyckas i v�st�. Sergejev stod f�r Lenins st�ndpunkt � dvs. f�r ett undertecknande av freden. Ingen motsade Sergejev. Alla de tre stridande grupperna t�vlade i att �beropa en och samma premiss: utan en v�rldsrevolution kommer vi inte att ta oss igenom.
Det �r sant att Stalin inf�rde en speciell anm�rkning i debatten. Han baserade n�dv�ndigheten av att underteckna en separatfred p� det faktum att: �Det finns ingen revolution�r r�relse i v�st, det finns inga fakta, det finns bara en m�jlighet och vi kan inte r�kna med m�jligheter.� Fast�n detta fortfarande var l�ngt ifr�n teorin om socialism i ett enda land avsl�jade Stalin inte desto mindre med dessa ord sin organiska misstro mot den internationella r�relsen. �Vi kan inte r�kna med m�jligheter.� Lenin drog sig genast �till vissa delar� undan detta st�d fr�n Stalin: �Det �r sant att revolutionen i v�st �nnu inte har b�rjat�, sade han. �Men om vi skulle f�r�ndra v�r taktik p� grund av detta, d� skulle vi bli f�rr�dare mot den internationella socialismen.� Om han, Lenin, f�redrog en omedelbar separatfred, var det inte d�rf�r att han inte trodde p� den revolution�ra r�relsen i v�st, och �n mindre d�rf�r att han trodde p� livsdugligheten i en isolerad rysk revolution: �Det �r viktigt f�r oss att h�lla ut tills den allm�nna socialistiska revolutionen kommer och vi kan uppn� detta endast genom att underteckna freden.� Meningen med Brestkapitulationen sammanfattades f�r Lenin i ordet �andningspaus�.
Protokollen visar att Stalin efter denna varning fr�n Lenin s�kte ett tillf�lle att korrigera sig. �Sammantr�de den 23 februari 1918. Kamrat Stalin: Vi r�knar ocks� med en revolution, men ni r�knar i veckor och (vi) i m�nader.� Stalin upprepar h�r ordagrant Lenins formulering. Avst�ndet mellan de tv� flyglarna i centralkommitt�n i fr�ga om v�rldsrevolutionen var avst�ndet mellan veckor och m�nader.
N�r Lenin f�rsvarade undertecknandet av Brestfreden vid den sjunde partikongressen i mars 1918, sade han: �det �r en absolut sanning att utan den tyska revolutionen kommer vi att g� under � kanske inte i Petrograd eller Moskva utan i Vladivostok eller andra avl�gsna platser dit vi kanh�nda m�ste retirera och dit avst�ndet m�jligen kan bli �nnu st�rre �n fr�n Petrograd till Moskva. Men i varje fall och under alla eventualiteter kommer vi att g� under om inte den tyska revolutionen kommer.� Det �r emellertid inte bara en fr�ga om Tyskland: �V�rlds�imperialismen � med hela dess m�ktiga kapital, dess v�lorganiserade krigsmaskin som representerar v�rldskapitalets verkliga styrka, verkliga h�gborg � kunde p� inget vis, under inga f�rh�llanden finna sig i sovjetrepublikens existens� En konflikt �r oundviklig. H�r ligger den ryska revolutionens st�rsta sv�righet, dess st�rsta historiska problem: n�dv�ndig�heten att l�sa internationella uppgifter, att framkalla en v�rldsrevolution� �. I det hemliga beslut som antogs, l�ser vi: �Den enda p�litliga garantin f�r konsolidering av den socialistiska revolution som segrat i Ryssland ser kongressen i dess f�rvandling till en internationell arbetarrevolution.�
N�gra dagar senare avlade Lenin en rapport till sovjetkongressen: �Den v�rldsomfattande imperialismen och den sociala revolutionens segerrika marsch kan inte leva sida vid sida.� Den 23 april sade han vid ett sammantr�de med Moskvasovjeten: �Vi �r en av arbetarklassens revolution�ra avdelningar som ryckt fram i spetsen, inte d�rf�r att vi �r b�ttre �n de andra arbetarna, inte d�rf�r att Rysslands proletariat st�r h�gre �n arbetarklassen i andra l�nder utan blott och bart d�rf�r att vi var ett av de mest efterblivna l�nderna i v�rlden. Vi kommer till den slutgiltiga segern f�rst n�r vi �ntligen lyckas att slutligen �verv�ldiga den internationella imperialismen� Men vi kommer till segern bara tillsammans med alla arbetare i andra l�nder, i hela v�rlden.� �[Vi] m�ste� dra � [oss] tillbaka (f�r imperialismen i v�ster och �ster) t.o.m. �nda till Ural�, skriver han i maj 1918, �ty det �r den enda chansen att vinna tid under revolutionens mognande i v�ster��.
Lenin var klart medveten om det faktum att man genom att dra ut p� tiden med Brest�f�rhandlingarna skulle g�ra fredsvillkoren h�rdare, men han satte de revolution�ra internationella uppgifterna h�gre �n de �nationella�. Trots tillf�lliga meningsskiljaktigheter med Trotskij n�r det g�llde undertecknandet av freden, sade Lenin den 28 juni, vid en fackf�reningskonferens i Moskva: �N�r Brestf�rhandlingarna b�rjade, n�dde kamrat Trotskijs avsl�janden hela v�rlden. Var det inte s�, att denna politik, i ett land som var invecklat i ett fruktansv�rt imperialistiskt krig med andra regeringar, v�ckte inte vrede utan sympati hos folken. Den enda regering som gjorde detta var v�r regering. V�r revolution lyckades att v�cka en stor revolution�r r�relse i krigstid i ett fiendeland, enbart av det faktum att vi f�rd�mde de hemliga f�rdragen� �. En vecka senare, i en rapport fr�n folkkommissariernas r�d till den femte sovjetkongressen, �terv�nder han till samma fr�ga: �Vi fullgjorde v�r plikt inf�r alla folk� genom v�r Brestdelegation, som leddes av kamrat Trotskij� �. Ett �r senare p�minde Lenin: �Under Brestfredens tid� satte sovjetmakten v�rldsrevolutionen och proletariatets diktatur i v�rldsm�ttstock h�gre �n varje nationellt offer oberoende av hur tungt det �n m� vara.�
�Vilken betydelse�, fr�gade Stalin, n�r tiden hade suddat ut de aldrig helt exakta skillnaderna mellan id�er ur hans minne � �Vilken betydelse kan efter allt detta tillm�tas Trotskijs uttalande att det revolution�ra Ryssland inte skulle kunna h�lla st�nd mot det konservativa Europa? Det kan inneb�ra blott ett: f�r det f�rsta f�rnimmer inte Trotskij v�r revolutions inre kraft� �.
I verkligheten var hela partiet enigt i �vertygelsen att sovjetrepubliken inte skulle kunna h�lla st�nd �inf�r det konservativa Europa�. Men det var bara den motsatta sidan av en �vertygelse om att ett konservativt Europa inte skulle kunna h�lla st�nd mot det revolution�ra Ryssland. I negativ form uttryckte det en obetvinglig tro p� den ryska revolutionens internationella kraft. I grunden misstog sig inte heller partiet. Det konservativa Europa h�ll i alla fall inte helt st�nd. Den tyska revolutionen var, trots att den f�rr�ddes av socialdemokratin, fortfarande tillr�ckligt stark f�r att klippa Ludendorffs och Hoffmanns klor. Utan denna operation skulle sovjetrepubliken knappast ha kunnat undg� f�rintelse.
Men �ven efter den tyska militarismens underg�ng f�r�ndrades inte den allm�nna v�rderingen av den internationella situationen. �V�ra anstr�ngningar kommer oundvikligen att leda till en v�rldsrevolution�, sade Lenin vid den centrala exekutivkommitt�ns sammantr�de i slutet av juli 1918. �Det f�rh�ller sig s�, att efter att ha kommit ur� kriget med en allians, utsattes [vi] omedelbart f�r angrepp av imperialismen fr�n den andra sidan.� I augusti, n�r inb�rdeskriget spred sig l�ngs Volga med tjeckoslovakernas medverkan, sade Lenin vid ett m�te i Moskva: �V�r revolution b�rjade som en universell revolution� De prolet�ra massorna kommer att garantera sovjetrepubliken segern �ver tjeckoslovakerna och m�jligheten att h�lla ut till dess den socialistiska v�rldsrevolutionen bryter ut.� Att h�lla ut tills revolutionen bryter ut i v�st � s�dan �r liksom f�rut partiets formel.
Vid samma tidpunkt skrev Lenin till de amerikanska arbetarna: �Vi befinner oss i en bel�grad f�stning; tills vidare har andra avdelningar av den internationella socialistiska revolutionen inte kommit oss till hj�lp.� Han uttryckte sig �nnu mer kategoriskt i november: �V�rlds�historiens fakta har visat att omvandlingen av v�r ryska revolution till en socialistisk revolution inte var ett v�gstycke, utan en n�dv�ndighet, eftersom det inte fanns n�got annat val. Den engelsk-franska och amerikanska imperialismen kommer oundvikligen att strypa Rysslands oberoende och frihet om inte den socialistiska v�rldsrevolutionen, den v�rlds�omfattande bolsjevismen, segrar.� F�r att upprepa Stalins ord, f�rnam Lenin uppenbarligen inte �v�r revolutions inre kraft�.
Den f�rsta �rsdagen av revolutionen �r f�rbi. Partiet har haft tid att se sig omkring. Men �nd� deklarerar Lenin �terigen i sin rapport till partiets �ttonde kongress i mars 1919: �Vi lever inte endast i en stat, utan i ett system av stater och existensen av sovjetrepubliken sida vid sida med imperialistiska stater �r ot�nkbar under en l�ngre tidsperiod. Till slut m�ste den ena eller den andra segra.� P� den tredje �rsdagen av revolutionen, som sammanf�ll med de vitas nederlag, �terkallade och generaliserade Lenin: �Om n�gon den natten [natten f�r oktober�revolutionen] hade sagt oss att om tre �r� detta kommer att bli v�r seger, s� hade ingen, inte ens den sj�lvs�kraste optimist, trott det. Vi visste d� att v�r seger inte skulle vara en seger f�rr�n v�r sak hade segrat i hela v�rlden, f�r n�r vi inledde v�rt verk, r�knade vi enbart med v�rldsrevolutionen.� Ett mer oveders�gligt vittnesm�l kan inte beg�ras. Vid tiden f�r oktoberrevolutionen dr�mde inte ens den �sj�lvs�kraste optimist� om att skapa en nationell socialism, och trodde inte ens p� m�jligheten att f�rsvara revolutionen utan direkt hj�lp utifr�n! �N�r vi inledde v�rt verk r�knade vi enbart med v�rldsrevolutionen.� F�r att garantera segern �ver talrika fiender i en tre�rig strid hade varken partiet eller R�da Arm�n behov av myten om socialism i ett enda land.
V�rldsl�get antog ett gynnsammare utseende �n vad som kunde ha v�ntats. Massorna visade en utomordentlig offervilja i de nya m�lens namn. Ledarna utnyttjade skickligt imperialismens mots�ttningar under den f�rsta och sv�raste perioden. Revolutionen uppvisade, som ett resultat d�rav, mer stabilitet �n den �sj�lvs�kraste optimist� hade f�rutsett. Men trots detta bevarade partiet helt och h�llet sin tidigare internationella st�ndpunkt.
�Om det inte hade varit f�r kriget�, f�rklarade Lenin i januari 1918, �skulle vi ha f�tt se en f�rening av kapitalisterna i hela v�rlden, en konsolidering p� grundval av kamp mot oss.� �Varf�r lyckades vi, under loppet av veckor och m�nader� efter oktober, s� l�tt g� fr�n seger till seger�, fr�gade han p� partiets sjunde kongress. �Endast d�rf�r att en speciell internationell konjunktur tempor�rt skyddade oss fr�n imperialismen.� I april sade Lenin vid ett sammantr�de med den centrala exekutivkommitt�n: �vi har f�tt en andningspaus endast d�rf�r att den imperialistiska slakten forts�tter i v�st och i Fj�rran �stern flammar den imperialistiska rivaliteten upp i allt st�rre omfattning. Endast detta f�rklarar sovjetrepublikens existens.�
Denna exceptionella kombination av omst�ndigheter kunde inte r�cka i evighet. �Vi har nu �verg�tt fr�n krig till fred�, sade Lenin 1920. �Men vi har inte gl�mt att kriget kommer igen. S� l�nge som b�de kapitalism och socialism �nnu existerar kan vi inte leva i fred. Antingen kommer den ena eller den andra att segra i det l�nga loppet. Det kommer att bli en begravningshymn antingen f�r sovjetrepubliken eller f�r v�rldsimperialismen. Detta �r ett vapenstillest�nd.�
Omvandlandet av den ursprungliga �andningspausen� till en utdragen period av instabil j�mvikt blev inte bara m�jlig p� grund av de kapitalistiska grupperingarnas kamp, utan ocks� av den internationella revolution�ra r�relsen. De tyska trupperna tvingades, som ett resultat av novemberrevolutionen i Tyskland, �verge Ukraina, de baltiska staterna och Finland. Revoltandans intr�ngande i ententens arm�er tvingade de franska, engelska och amerikanska regeringarna att dra tillbaka sina trupper fr�n Rysslands s�dra och norra kuster. Den prolet�ra revolutionen i v�st var inte segerrik, men p� sin v�g mot seger skyddade den sovjetstaten under ett antal �r.
I juli 1921 summerade Lenin situationen: �Vi har n�tt en viss j�mvikt, fast�n den �r extremt br�cklig, extremt instabil, inte desto mindre kan en s�dan j�mvikt m�jligg�ra existensen av en socialistisk republik � naturligtvis inte under en l�ngre tid i en kapitalistisk omgivning.� S�ledes assimilerade partiet endast gradvis, fr�n veckor till m�nader, fr�n m�nader till �r, uppfattningen att en arbetarstat f�r en viss tid � �naturligtvis inte en l�ngre tid� � kan forts�tta att existera fredligt i en kapitalistisk omgivning.
Av ovanst�ende fakta kan en icke oviktig slutsats obestridligen dras: Om sovjetstaten, i enlighet med bolsjevikernas allm�nna �vertygelse, inte kunde h�lla ut en l�ngre tid utan en seger f�r proletariatet i v�st, d� skulle programmet f�r att bygga socialism i ett enda land i praktiken vara uteslutet enbart av detta faktum; sj�lva fr�gan skulle dras tillbaka, s� att s�ga, vid ett prelimin�rt betraktande.
Det skulle emellertid vara ett fullst�ndigt misstag att anta, som epigonskolan f�rs�kt framst�lla saken de senaste �ren, att de kapitalistiska arm�erna var det enda hindret som partiet s�g p� v�gen mot ett nationellt socialistiskt samh�lle. Hotet fr�n v�pnade interventioner blev i praktiken av f�rsta rangens betydelse, men krigsfaran i sig var bara det mest akuta uttrycket f�r de kapitalistiska nationernas tekniska och industriella �vermakt. I den sista analysen reducerades sj�lva problemet till sovjetrepublikens isolering och efterblivenhet.
Socialism �r organiseringen av en planerad och harmonisk social produktion f�r tillfreds�st�llandet av m�nskliga behov. Kollektivt �gande av produktionsmedlen �r �nnu inte socialism, utan endast dess legala f�ruts�ttning. Problemet med ett socialistiskt samh�lle kan inte abstraheras fr�n problemet med produktivkrafterna, vilka i det nuvarande stadiet av m�nsklig utveckling �r v�rldsomsp�nnande till sitt v�sen. Den enskilda staten, som har blivit f�r sn�v f�r kapitalismen, �r i �nnu mindre grad kapabel att bli sk�deplatsen f�r ett fullbordat socialistiskt samh�lle. Dessutom �kar ett revolution�rt lands efterblivenhet faran f�r att det kastas tillbaka till kapitalismen. N�r de f�rnekade perspektivet med en isolerad socialistisk utveckling hade bolsjevikerna inte ett mekaniskt isolerat interventionsproblem i �tanke, utan hela det fr�gekomplex som sammanh�nger med socialismens internationella ekonomiska grund.
Vid den sjunde partikongressen sade Lenin: �Och om Ryssland nu g�r � och det g�r otvivelaktigt det � fr�n �Tilsit�-freden till ett nationellt uppsving, till ett stort fosterl�ndskt krig, s� �r v�gen f�r detta uppsving inte v�gen till den borgerliga staten utan v�gen till den internationella socialistiska revolutionen.� S�dant var alternativet: antingen en internationell revolution eller en �terg�ng � till kapitalism. Det fanns ingen plats f�r en nationell socialism. �Vi vet inte och vi kan inte veta hur m�nga �verg�ngsstadier det kommer att bli till socialismen. Det beror p� n�r den europeiska socialistiska revolutionen b�rjar i full skala.�
I april samma �r, n�r han kr�vde en f�r�ndring i prioriteringarna av de praktiska uppgifterna, skrev Lenin: �Vi kan ge en effektiv hj�lp till den socialistiska revolutionen i v�st, f�rdr�jd av ett antal anledningar, bara i den m�n vi lyckas med att l�sa de organisatoriska problem som st�r framf�r oss.� Denna f�rsta ansats till ekonomiskt uppbygge innesluts direkt i det inter�nationella schemat: det �r en fr�ga om �hj�lp till den socialistiska revolutionen i v�st�, och inte om att skapa ett sj�lvtillr�ckligt socialistiskt kungarike i �st.
P� tal om den kommande hungersn�den sade Lenin till Moskvas arbetare: �I all v�r agitation och propaganda, i varje tal vi h�ller, i varje upprop vi utf�rdar, i v�ra anf�randen i fabrikerna och vid varje m�te med b�nderna, m�ste vi f�rklara att den olycka som har drabbat oss �r en internationell olycka och att det inte finns n�gon annan v�g ut ur den �n en internationell revolution.� F�r att besegra sv�lten m�ste vi ha v�rldsproletariatets revolution � s�ger Lenin. F�r att skapa ett socialistiskt samh�lle r�cker det med en revolution i ett enskilt land, svarar epigonerna. S�dan �r vidden i meningsskiljaktigheterna! Vem har r�tt? L�t oss �nd� inte gl�mma att hungern, trots industrialiseringens framg�ngar, �nnu i dag inte �r besegrad.
Folkhush�llningsr�dets kongress formulerade i december 1918 planen f�r socialistiskt uppbygge med f�ljande ord: �V�rldsproletariatets diktatur h�ller p� att bli historiskt oundviklig� Detta best�mmer utvecklingen b�de i hela v�rldssamh�llet och i varje enskilt land. Uppr�ttandet av proletariatets diktatur och sovjetformen av regeringar i andra l�nder kommer att m�jligg�ra inf�randet av ytterst intima ekonomiska relationer mellan l�nderna, en internationell arbetsdelning inom produktionen och slutligen organiserandet av internationella ekonomiska organ f�r administration.� Det faktum att en s�dan resolution kunde antas av en kongress f�r statsorganen, som stod inf�r rent praktiska problem � kol, ved, sockerbetor � visar b�ttre �n n�got annat hur den permanenta revolutionens perspektiv dominerade partiets medvetande under denna period.
I Kommunismens ABC, den partil�robok som skrevs av Bucharin och Preobrazjenskij och som gavs ut i �tskilliga upplagor, kan man l�sa: �Den kommunistiska revolutionen kan segra endast som v�rldsrevolution� I en situation d�r arbetarna bara vunnit i ett land blir det ekonomiska uppbyggandet mycket f�rsv�rat� F�r kommunismens seger �r v�rlds�revolutionens seger n�dv�ndig.�
I samma id�ers anda skrev Bucharin i en popul�r broschyr, som trycktes om m�nga g�nger av partiet och �versattes till fr�mmande spr�k: �Den internationella revolutionens problem framst�r lika skarpt som n�gonsin f�r det ryska proletariatet� Den permanenta revolutionen i Ryssland �verg�r i en prolet�r revolution i Europa.�
I en v�lk�nd bok av Stepanov-Skvortsov med titeln Elektrifiering, som utgavs med Lenin som redakt�r och med en inledning av honom, s�gs det, i ett kapitel som redakt�ren rekommen�derar �t l�saren med s�rskild entusiasm: �Det ryska proletariatet t�nkte aldrig p� att skapa en isolerad socialistisk stat. En sj�lvtillr�cklig �socialistisk� stat �r ett sm�borgerligt ideal. Ett visst n�rmande till detta �r t�nkbart genom sm�bourgeoisiens ekonomiska och politiska dominans; i isolering fr�n ytterv�rlden s�ker den medel att konsolidera sina ekonomiska former, som av den nya tekniken och ekonomin omvandlas till mycket instabila former.� Dessa beundransv�rda rader, som Lenins hand otvivelaktigt hade g�tt igenom, kastar ett klart ljus �ver epigonernas senaste utveckling.
I sina teser om de nationella och koloniala fr�gorna vid Kommunistiska Internationalens andra kongress, definierar Lenin socialismens allm�nna uppgift, som h�jer sig �ver kampens nationella stadier, som �bildandet av en enhetlig v�rldshush�llning, reglerad av alla nationers proletariat enligt en gemensam plan, vilken tendens fullt tydligt framtr�tt redan under kapitalismen och ovillkorligen kommer att vidareutvecklas och fullbordas under socialismen.� I f�rh�llande till denna ned�rvda och progressiva tendens �r f�rest�llningen om ett socialistiskt samh�lle i ett enda land reaktion�rt.
Villkoren f�r uppkomsten av proletariatets diktatur och villkoren f�r skapandet av ett socialistiskt samh�lle �r inte identiska, inte av samma natur, i vissa avseenden till och med antagonistiska. Den omst�ndigheten att det ryska proletariatet f�rst kom till makten inneb�r inte alls att det kommer f�rst till socialismen. Den mots�gelsefulla oj�mnhet i utvecklingen som ledde till oktoberrevolutionen, f�rsvann inte med dess genomf�rande. Den byggdes in i sj�lva grundvalen till den f�rsta arbetarstaten.
�Ju mer efterblivet det land �r, som till f�ljd av historiens oj�mnhet visat sig vara det land som m�ste p�b�rja den socialistiska revolutionen�, sade Lenin i mars 1918, �desto sv�rare �r det f�r detta land att omvandlas fr�n de gamla kapitalistiska till socialistiska f�rh�llanden.� Denna id� bryter fram i Lenins tal och artiklar �r efter �r. �Det var l�tt f�r oss att starta revolutionen, men sv�rare att forts�tta den�, s�ger han i maj samma �r. �I v�st kommer det att vara sv�rare att p�b�rja revolutionen, men l�ttare att g� vidare.� Inf�r en bondedelegation, d�r man har de allra st�rsta sv�righeterna att �verskrida de nationella begr�nsningarna, utvecklade Lenin i december samma tankeg�ng: �Vi �r ocks� fast �vertygade om, och den tyska revolutionens f�rlopp har i praktiken visat oss, att �verg�ngen till ett socialistiskt jordbruk d�r� kommer att ske snabbare och uppn�s l�ttare �n i v�rt land. Tillsammans med lantarbetarna och hela v�rldens proletariat kommer Rysslands arbetande b�nder med s�kerhet att �vervinna alla hinder.� �Jag har redan mer �n en g�ng haft anledning att framh�lla: i j�mf�relse med de framskridna l�nderna var det l�ttare f�r ryssarna att b�rja den stora prolet�ra revolutionen�, upprepar Lenin 1919, �men det blir sv�rare f�r dem att forts�tta den och f�ra den till slutlig seger i meningen fullst�ndig organisering av det socialistiska samh�llet.� Den 27 april 1920 framh�ll Lenin �n en g�ng att �det var l�tt f�r Ryssland att i den konkreta, historiskt sett h�gst originella situationen 1917 b�rja den socialistiska revolutionen, medan det kommer att vara sv�rare f�r Ryssland �n f�r de v�steuropeiska l�nderna att forts�tta den och att slutf�ra den. Redan i b�rjan av 1918 fick jag anledning att p�peka denna omst�ndighet och de f�ljande tv� �rens erfarenhet har fullst�ndigt bevisat riktigheten av denna bed�mning.�
Historiens olika tids�ldrar fortlever i form av varierande kulturniv�er. F�r att �vervinna det f�rg�ngna beh�vs tid � inte hela tids�ldrar, men v�l �rtionden. �Inte ens den kommande generationen kommer, trots sin h�ga utveckling, att fullborda �verg�ngen till socialismen�, sade Lenin vid ett sammantr�de med den centrala exekutivkommitt�n den 29 april 1918. N�stan tv� �r senare, vid en kongress f�r jordbrukskommunerna, n�mnde han ett �nnu avl�gsnare datum: �Vi vet att vi inte kan inf�ra en socialistisk ordning nu � vi f�r hoppas, att den kan uppr�ttas hos oss i v�ra barns eller kanske v�ra barnbarns tid.� De ryska arbetarna slog in p� v�gen tidigare �n de andra, men de kommer att n� m�let senare. Detta �r inte pessimism, utan historisk realism.
�Vi, Rysslands proletariat, befinner oss framf�r allt vad England och Tyskland heter i fr�ga om v�r politiska struktur��, skrev Lenin i maj 1918, �men ligger samtidigt efter V�steuropas mest efterblivna stater, vad betr�ffar organiseringen av en bra statskapitalism, vad betr�ffar v�r kulturella niv� och vad betr�ffar graden av f�rberedelser f�r socialismens inf�rande materiellt och produktivitetsm�ssigt sett.� Genom att kontrastera tv� stater med varandra uttryckte han samma tanke: ��r 1918 f�rkroppsligade Tyskland respektive Ryssland p� det mest uppenbara s�tt, � ena sidan socialismens samh�lleligt industriella, ekonomiska och produktivitetsm�ssiga f�ruts�ttningar.� Det framtida samh�llets element �r, s� att s�ga, uppsplittrade p� olika l�nder. Att samla och underordna dem, den ena under den andra, �r en uppgift som tillkommer en serie nationella revolutioner som sammanfogas till en v�rldsrevolution.
Id�n om sovjetekonomins sj�lvtillr�ckliga karakt�r skrattade Lenin ut redan p� f�rhand, inf�r �ppen rid�: �S� l�nge v�rt Sovjetryssland f�rblir en enslig f�rort i hela den kapitalistiska v�rlden�, sade han i december 1920 vid sovjeternas �ttonde kongress, �skulle det vara full�st�ndigt vansinnigt, fantastiskt och utopiskt att tro att vi kan uppn� fullst�ndigt ekonomiskt oberoende och att alla faror kommer att f�rsvinna.� Den 27 mars 1922, p� partiets elfte kongress, utf�rdade Lenin f�ljande varning: �Det �r n�dv�ndigt � jag upprepar det � att b�rja l�ra fr�n b�rjan. Inser vi detta s� kommer vi att best� provet, och det �r ett allvarligt prov som den annalkande finanskrisen f�rbereder, ett prov som f�rbereds av den ryska och inter�nationella marknaden, vilken vi �r underkastade, till vilken vi �r bundna, fr�n vilken vi inte kan slita oss l�sa. Det �r ett allvarligt prov, d�rf�r att vi h�r kan bli slagna b�de ekonomiskt och politiskt.�
Id�n om den socialistiska ekonomins beroende av v�rldsekonomin betraktas numera av Kommunistiska Internationalen som �kontrarevolution�r�. Socialismen kan aldrig vara beroende av kapitalismen! Epigonerna har i sin uppfinningsrikedom gl�mt att kapitalismen, liksom socialismen, vilar p� en v�rldsomfattande arbetsf�rdelning som skall n� sin h�gsta utveckling under socialismen. Ekonomiskt uppbygge i en isolerad arbetarstat kommer, hur viktigt det �n �r i sig, att f�rbli f�rkrympt, begr�nsat och mots�gelsefullt: det kan inte n� upp till ett nytt harmoniskt samh�lles h�jder.
�Den verkliga uppkomsten av en socialistisk ekonomi i Ryssland�, skrev Trotskij 1922, �blir m�jlig f�rst efter proletariatets seger i Europas viktigaste l�nder.� Dessa ord har blivit en anklagelse; men n�r de skrevs uttryckte de inte desto mindre de allm�nna tankeg�ngarna i partiet. �Uppbyggnadsarbetet beror�, sade Lenin 1919, �helt p� hur snart revolutionen segrar i Europas viktigaste l�nder. F�rst efter denna seger kan vi p� allvar ta itu med uppbyggnadsarbetet.� Dessa ord uttrycker ingen brist p� f�rtroende f�r den ryska revolutionen, utan snarare en tro p� v�rldsrevolutionens snara ankomst. Men det f�rblir ocks� nu, efter Sovjetunionens kolossala ekonomiska framg�ngar, sant att �den verkliga uppkomsten av en socialistisk ekonomi� endast �r m�jlig p� internationell grund.
Utifr�n samma utg�ngspunkt s�g partiet p� problemet med jordbrukets kollektivisering. Proletariatet kan inte skapa ett nytt samh�lle utan att f�ra b�nderna till socialismen genom en rad �verg�ngsstadier, eftersom b�nderna utg�r en avsev�rd � i vissa l�nder en dominerande � del av befolkningen, och en erk�nd majoritet p� jorden som helhet. L�sningen p� detta, det sv�raste av alla problem, beror i den slutliga analysen p� de kvantitativa och kvalitativa sambanden mellan industri och jordbruk. Ju mer gener�st staden f�rm�r g�da b�ndernas ekonomi och kultur, desto mer frivilligt och framg�ngsrikt kommer de att v�lja kollektiviseringens v�g.
�r d� den existerande industrin tillr�cklig f�r landets omvandling? Ocks� denna fr�ga f�rde Lenin ut�ver de nationella gr�nserna: �Om man betraktar fr�gan i v�rldsskala�, sade han vid sovjeternas nionde kongress, �s� finns en s�dan blomstrande storindustri med f�rm�ga att f�rse v�rlden med alla existerande produkter� Det f�r st� som bas f�r v�ra kalkyler.� Sam�ordningen mellan industri och jordbruk, som i Ryssland ter sig mindre f�rdelaktig �n i l�nderna i v�st, f�rblir �n i dag grunden till de ekonomiska och politiska kriser som vid olika tillf�llen hotar sovjetsystemets stabilitet.
Den s� kallade krigskommunismens politik var inte grundad � vilket framg�r av det ovan sagda � p� tanken att bygga ett socialistiskt samh�lle inom de nationella gr�nserna. Endast mensjevikerna, som drev med sovjetmakten, tillskrev den s�dana planer. F�r bolsjevikerna var det vidare �det f�r den spartanska regim som p�tvingats av ekonomisk ruin och inb�rdes�krig direkt avh�ngigt revolutionens utveckling i v�st. I januari 1919, vid krigskommunismens h�jdpunkt, sade Lenin: �vi skall uppr�tth�lla de grundl�ggande principerna f�r v�r kommunistiska politik n�r det g�ller f�rs�rjningen och vi kommer att bevara dem till den dag d� vi st�r inf�r kommunismens fullst�ndiga och v�rldsomfattande seger.� Lenin misstog sig tillsammans med hela partiet. Det blev n�dv�ndigt att �ndra livsmedelspolitiken. Vi kan nu betrakta det som fastst�llt att, �ven om den socialistiska revolutionen i Europa hade �gt rum under n�got av de tv� �r som f�ljde p� oktoberrevolutionen, hade en retr�tt l�ngs samma linjer som den nya ekonomiska politiken varit oundviklig. Men vid en retrospektiv bed�mning av diktaturens f�rsta stadium st�r det s�rskilt klart till vilken grad krigskommunismens metoder och illusioner var t�tt sammanv�vda med den permanenta revolutionens perspektiv.
Den djupa inre krisen vid slutet av de tre �ren med inb�rdeskrig inkluderade hotet om en direkt brytning mellan proletariatet och b�nderna och mellan partiet och proletariatet. En radikal omv�rdering av sovjetmaktens metoder blev n�dv�ndig. �Vi m�ste tillfredsst�lla mellanbondens ekonomiska krav och sl�ppa handeln fri�, f�rklarade Lenin. �Annars blir det om�jligt att sl� vakt om proletariatets makt i Ryssland, med tanke p� den internationella revolutionens f�rsening.� �tf�ljdes emellertid inte �verg�ngen till NEP av en allm�n principiell brytning av banden mellan inhemska och internationella problem?
Lenin gav en allm�n v�rdering av det nya stadium som d� inleddes i sina teser till Kommunistiska Internationalens tredje kongress: �D�rf�r best�r betydelsen av den epok som Ryssland genomg�r � sett fr�n synpunkten av den prolet�ra v�rldsrevolutionens utveckling som en enhetlig process � i att i praktiken pr�va och kontrollera det vid makten st�ende proletariatets politik gentemot den sm�borgerliga massan.� Redan hans definition av NEP:s ramar eliminerar effektivt fr�gan om socialism i ett land.
Inte mindre l�rorika ter sig de rader som Lenin skrev f�r eget bruk under den tid n�r de nya industriella metoderna diskuterades och utarbetades: �10 eller 20 �r av korrekta relationer med b�nderna och segern �r tryggad i v�rldsskala (till och med med f�rdr�jningen av de prolet�ra revolutionerna, vilka �r i tillv�xande).�
M�let �r fastst�llt: att anpassa oss till den nya, mer utdragna tidsperiod som kan bli n�dv�ndig f�r revolutionens mognande i v�st. Med den inneb�rden, och endast den, uttalade Lenin sin �vertygelse att: �NEP-Ryssland blir ett socialistiskt Ryssland�.
Det �r inte tillr�ckligt att s�ga att id�n om den internationella revolutionen inte reviderades h�r; i viss utstr�ckning erh�ll den ett djupare och mer distinkt uttryck: �I h�gt utvecklade kapitalistiska l�nder har en klass av l�nearbetare inom jordbruket formats under loppet av m�nga �rtionden�, p�pekade Lenin p� partiets tionde kongress, som f�rklaring till NEP:s historiska st�llning. �Endast en s�dan klass kan socialt, ekonomiskt och politiskt st�dja en direkt �verg�ng till socialism. Bara i l�nder d�r denna klass �r tillr�ckligt utvecklad �r det m�jligt att �verg� direkt fr�n kapitalism till socialism utan speciella landsomfattande �verg�ngs�tg�rder. I m�nga verk, i alla v�ra inl�gg, �verallt i pressen har vi understrukit att s� inte �r fallet i Ryssland, att industriarbetarna �r i minoritet och sm�jordbrukarna i �ver�v�ldigande majoritet. I ett s�dant land kan den socialistiska revolutionen segra endast under tv� betingelser. F�r det f�rsta m�ste den i tid st�djas av den socialistiska revolutionen i ett eller flera framskridna l�nder� Det andra villkoret �r f�rbundet mellan proletariatet, som ut�var sin diktatur, det vill s�ga, h�ller statsmakten, och majoriteten av bondebefolkningen� Vi vet att endast f�rbundet med b�nderna kan r�dda den socialistiska revolutionen i Ryssland s� l�nge revolutionen inte �gt rum i de andra l�nderna.� Alla problemets element f�renas h�r till ett. Ett f�rbund med b�nderna �r oundg�ngligt f�r sovjetmaktens sj�lva existens; men det ers�tter inte den internationella revolutionen som ensam f�rm�r skapa den ekonomiska grundvalen f�r ett socialistiskt samh�lle.
Vid samma kongress, den tionde, framlades en s�rskild rapport om Sovjetrepubliken i en kapitalistisk omgivning, f�ranledd av revolutionens f�rsening i v�st. Kamenev f�rdes fram som talesman f�r den centrala exekutivkommitt�n. �Vi f�resatte oss aldrig�, sade han, som g�llde det n�got som ingen alls hade ifr�gasatt, �uppgiften att skapa en kommunistisk ordning i ett enda isolerat land. Vi befinner oss emellertid i en situation, d�r det �r n�dv�ndigt att bibeh�lla grundvalen f�r den kommunistiska ordningen, den socialistiska statens grundval, den prolet�ra sovjetrepubliken, som p� alla sidor �r omgiven av kapitalistiska f�rh�llanden. Kan vi fullf�lja den uppgiften? Jag tror att den fr�gan �r skolastisk. I den nuvarande situationen b�r man inte ge n�got svar p� denna fr�ga. Fr�gan st�r s�ledes: Hur kan vi under de givna f�rh�llandena beh�lla sovjetmakten och h�lla den fram till det �gonblick n�r proletariatet i det ena eller andra landet kommer till v�r hj�lp?� Om talesmannens id�, som utan tvivel mer �n en g�ng hade g�tt igenom sitt utkast med Lenin, stod i mots�ttning till den bolsjevikiska traditionen, varf�r h�jde inte kongressen n�gon protest? Hur kunde det komma sig att inte en enda delegat p�pekade att Kamenev, i revolutionens grundl�ggande fr�ga, utvecklade st�ndpunkter som �inte har n�got gemensamt� med bolsjevismen. Hur kom det sig att ingen i hela partiet uppm�rksammade detta k�tteri?
�Enligt Lenin�, f�rs�krar Stalin, �h�mtar revolutionen framf�r allt sina krafter fr�n arbetarna och b�nderna i sj�lva Ryssland. Hos Trotskij d�remot blir det s� att de erforderliga krafterna endast kan h�mtas p� den prolet�ra v�rldsrevolutionens arena.� Mot denna p�hittade mots�ttning gav Lenin, som mot s� m�nga andra, sitt svar p� f�rhand: �Varje person som inte sluter sina �gon f�r fakta, som inte �r blind, vet att vi bara upprepar vad vi har sagt tidigare, och alltid har sagt � att vi inte gl�mmer den ryska arbetarklassens svaghet j�mf�rt med andra kontingenter av det internationella proletariatet�, sade han den 14 maj 1918, vid ett samman�tr�de med den centrala exekutivkommitt�n. �Vi m�ste stanna p� v�r post till dess v�ra allierade, det internationella proletariatet, kommer och oundvikligen kommer att komma� �. Vid oktoberrevolutionens tredje �rsdag bekr�ftade Lenin denna syn: �Vi visste vid den tiden, att v�r seger inte skulle bli en varaktig seger f�rr�n v�r sak hade segrat �ver hela v�rlden, och d� vi inledde v�rt verk r�knade vi uteslutande med v�rldsrevolutionen� vi satsade p� v�rldsrevolutionen och vi gjorde fullkomligt r�tt i att g�ra det� Om vi nu g�r en �verblick �ver de internationella f�rh�llandena � vi har alltid understrukit att vi st�r p� en internationell st�ndpunkt och att det �r om�jligt att i ett enda land fullborda ett s�dant f�retag som den socialistiska revolutionen� �. I februari 1921 deklarerade Lenin vid en kongress f�r arbetare i textilbranschen: ��nda sedan 1917, n�r vi bek�mpade den borgerligt-republikanska regeringen i Ryssland, och �nda sedan sovjetmakten uppr�ttades i slutet av 1917, har vi g�ng p� g�ng sagt arbetarna, att huvuduppgiften och det grundl�ggande villkoret f�r v�r seger �r att sprida revolutionen till �tminstone n�gra av de mest avancerade l�nderna.� Nej. Lenin �r alltf�r komprometterad genom sin h�rdnackade �nskan att finna krafter p� v�rldsarenan: han kan inte rentv�s!
Liksom Trotskij st�lls i mots�ttning till Lenin, placeras Lenin sj�lv i mots�ttning till Marx � och p� samma grund. Om Marx antog att den prolet�ra revolutionen skulle b�rja i Frankrike men fullbordas f�rst i England, f�rklaras detta, enligt Stalin, av det faktum att Marx �nnu inte k�nde till lagen om den oj�mna utvecklingen. I verkligheten grundades den marxistiska f�ruts�gelsen, som kontrasterade det revolution�ra initiativets land med det land d�r socialismen skulle uppn�s, helt och h�llet p� lagen om den oj�mna utvecklingen. I vilket fall registrerade Lenin, som inte till�t n�gon f�rtegenhet om stora problem, aldrig och ingenstans sin oenighet med Marx och Engels betr�ffande revolutionens internationella karakt�r. Precis tv�rtom! Om �saker och ting har utvecklats annorlunda �n Marx och Engels v�ntade sig�, sade Lenin vid den tredje sovjetkongressen, �r det bara i fr�ga om l�ndernas historiska ordningsf�ljd. H�ndelsernas g�ng har tilldelat det ryska proletariatet �den �rorika rollen som den internationella sociala revolutionens f�rtrupp, och ser nu klart hur revolutionen kommer att utvecklas vidare; ryssarna b�rjade � tyskarna, fransm�nnen och engelsm�nnen ska slutf�ra den, och socialismen kommer att segra.�
Vi tillr�ttavisas ytterligare genom ett argument utifr�n statsprestigens utg�ngspunkt. Ett f�rnekande av teorin om nationell socialism �leder till att v�rt land ber�vas �ran� � enligt Stalin. Redan denna fraseologi, som �r outh�rdlig f�r ett marxistiskt �ra, r�jer djupet av brottet med bolsjeviktraditionen. Det var inte ��rans ber�vande� som Lenin fruktade, utan nationell inskr�nkthet: �Vi �r en av arbetarklassens revolution�ra avdelningar�, f�rkunnade han i april 1918 vid ett sammantr�de med Moskvasovjeten, �som inte kommit i f�rgrunden d�rf�r att vi �r b�ttre �n andra, utan just d�rf�r att vi var ett av v�rldens mest efterblivna l�nder� Vi kan bara n� den fullst�ndiga segern tillsammans med andra l�nders alla arbetare, hela v�rldens arbetare.�
V�djan om nykter sj�lvrannsakan blir ett ledmotiv i Lenins tal. �Den ryska revolutionen�, sade han den 4 juni 1918, �berodde inte p� det ryska proletariatets speciella egenskaper, utan p� historiens allm�nna f�rlopp, och detta proletariat placerades tempor�rt i sin t�tposition av historiens vilja och gjordes f�r en tid till v�rldsrevolutionens f�rtrupp.� �Den ledande roll som intas av det ryska proletariatet i v�rldens arbetarr�relse�, sade Lenin vid en konferens f�r fabrikskommitt�er den 23 juli 1918, �beror inte p� landets ekonomiska utveckling. Tv�rtom beror den p� Rysslands efterblivenhet� det ryska proletariatet �r fullt medvetet om att ett samlat agerande av hela v�rldens arbetare, eller av arbetarna i de l�nder d�r utvecklade kapitalistiska f�rh�llanden r�der, �r ett n�dv�ndigt villkor och en grundl�ggande f�ruts�ttning f�r dess seger.� Oktoberrevolutionen frammanades inte bara av Rysslands efterblivenhet, och detta f�rstod Lenin mycket v�l. Men han b�jde medvetet k�ppen f�r l�ngt f�r att r�ta ut den.
Vid en kongress f�r folkhush�llningsr�den � de organ som speciellt var kallade att bygga socialismen � yttrade Lenin den 26 maj 1918: �Vi sluter inte v�ra �gon inf�r det faktum att vi inte ensamma, med v�ra egna krafter, skulle kunna fullborda den socialistiska revolutionen i ett land, �ven om detta land vore v�sentligt mindre efterblivet �n Ryssland.� H�r f�rklarade han, f�rutseende den byr�kratiska tr�ngsynthetens framtida r�st: �Detta kan inte ens orsaka den minsta pessimism, ty uppgiften vi har st�llt oss �r en uppgift av v�rldshistorisk sv�righet och betydelse.�
Vid den sj�tte sovjetkongressen den 8 november, sade han: �Den socialistiska revolutionens fullst�ndiga seger �r ot�nkbar i ett land. Den kr�ver det mest aktiva samarbete mellan �tminstone flera utvecklade l�nder och denna krets inber�knar inte Ryssland� �. Lenin f�rnekar inte bara Ryssland r�tten till sin egen socialism, utan ger det ocks� demonstrativt en andrarangsplats i andra l�nders socialistiska uppbygge. Vilken kriminell �f�rnedring� av v�rt land!
I mars 1919, vid en partikongress, gr�lar Lenin p� de �vermodiga: �Vi har praktisk erfarenhet av hur man tar de f�rsta stegen i att krossa kapitalismen i ett land med speciella relationer mellan proletariat och bondeklass. Inget mer. Om vi upptr�der likt grodan i fabeln och blir uppbl�sta av inbilskhet, kommer vi bara att g�ra oss till �tl�je inf�r hela v�rlden, vi blir simpla skrythalsar.� �r det n�gon som k�nner sig f�rol�mpad av detta? Den 19 maj 1921 utropade Lenin: �Har n�gon bolsjevik n�gonsin f�rnekat att revolutionen endast kan segra slutgiltigt n�r den innefattar alla eller �tminstone ett flertal av de h�gre utvecklade l�nderna!� Vid en partikonferens f�r Moskvadistriktet i november 1920 p�minde han �ter sina �h�rare om att bolsjevikerna varken hade lovat eller dr�mt om att �g�ra om hela v�rlden enbart med Rysslands krafter� N�r allt kommer omkring har vi aldrig f�rfallit till s�dana galenskaper, och vi har alltid sagt att v�r revolution kommer att segra n�r alla l�nders arbetare st�djer den.�
�Vi har inte ens f�rdigst�llt grundvalen f�r en socialistisk ekonomi�, skriver han i b�rjan av 1922. �Den kan fortfarande ryckas undan av den d�ende kapitalismens fientliga krafter. Vi m�ste vara fullt medvetna h�rom och �ppet erk�nna detta. F�r det finns inget farligare �n illusioner och f�rvridna hj�rnor, s�rskilt i h�ga positioner. Att erk�nna denna bittra sanning, d�ri finns absolut inget �fruktansv�rt�, ingenting som ger en legitim orsak till n�gon som helst missmodighet; ty vi har alltid l�rt ut och upprepat denna marxismens element�ra sanning, att samf�llda anstr�ngningar fr�n arbetarna i ett flertal utvecklade l�nder �r n�dv�ndiga f�r att socialismen skall segra.�
N�got mer �n tv� �r senare kommer Stalin att kr�va ett avst�ndstagande fr�n marxismen i denna grundl�ggande fr�ga. P� vilka grunder? Av den anledningen att Marx skulle ha varit okunnig om utvecklingens oj�mnhet � dvs. okunnig om den mest element�ra lagen f�r dialektiken s�v�l i naturen som i samh�llet. Vad skall man s�ga om Lenin sj�lv, som enligt Stalin p�st�s vara den som f�rst �uppt�ckte� denna oj�mnhetens lag, som ett resultat av erfarenheterna av imperialismen, och som �nd� envist h�ll fast vid �marxismens ABC�? Vi f�r s�ka f�rg�ves efter en f�rklaring till detta.
�Trotskismen h�rstammade och h�rstammar alltj�mt� � enligt Kommunistiska Internationalens anklagelse och dom � �ur p�st�endet att v�r revolution varken i eller f�r sig sj�lv [!] �r socialistisk till sitt v�sen, att oktoberrevolutionen bara �r signalen, kraftk�llan och startpunkten f�r en socialistisk revolution i v�st.� Nationalistisk urartning maskeras h�r med ren skolastik. Oktoberrevolutionen �i och f�r sig sj�lv� existerar inte. Den skulle ha varit om�jlig utan Europas hela f�reg�ende historia och den skulle vara hoppl�s utan sin forts�ttning i Europa och hela v�rlden. �Den ryska revolutionen �r endast en l�nk i den internationella revolutionens kedja� (Lenin). Dess styrka finns exakt d�r epigonerna ser dess f�rnedring. Just d�rf�r, och bara d�rf�r, att den inte �r en sj�lvtillr�cklig storhet, utan en �signal�, �kraftk�lla�, �startpunkt� och �l�nk� � just p� grund av denna orsak erh�ller den en socialistisk karakt�r.
�Naturligtvis �r en slutlig seger f�r socialismen i ett land om�jlig�, sade Lenin vid den tredje sovjetkongressen i januari 1918, �men en annan m�jlighet finns: ett levande exempel, att ta itu med jobbet i n�got land �r mer effektivt �n vilka proklamationer och konferenser som helst; det �r s�dant som inspirerar de arbetande massorna i alla l�nder.� I juli vid ett sammantr�de med den centrala exekutivkommitt�n: �V�r omedelbara uppgift �r� att beh�lla� denna socialismens fackla, s� att den kan sprida s� m�nga gnistor som m�jligt f�r att bidra till den socialistiska revolutionens v�xande flammor.� En m�nad senare vid ett arbetarm�te: �Revolutionen [den europeiska] v�xer� och m�ste komma. Vi m�ste h�lla sovjetmakten tills den b�rjar. V�ra misstag m�ste tj�na som en lektion f�r proletariatet i v�st, f�r den socialistiska revolutionen i v�rlden.� N�gra dagar senare vid en kongress f�r utbildningsarbetare: �Vi kan vara �vertygade om att den ryska revolutionen endast �r ett exempel, bara det f�rsta steget i en rad revolutioner.� I mars 1919 vid en partikongress: �Den ryska revolutionen var i grunden en generalrepetition� f�r den v�rldsomsp�nnande prolet�ra revolutionen.� Inte en revolution �i och f�r sig sj�lv�, utan en fackla, en lektion, endast ett exempel, ett f�rsta steg bara, bara en l�nk! Ett s�dant envist och skoningsl�st �ber�vande av �ran�!
Men inte ens h�r stannade Lenin: �Om vi pl�tsligt skulle sopas bort�, sade han den 8 november 1918, �skulle vi ha r�tt att s�ga, utan att d�lja v�ra misstag, att vi anv�nde den tid �det gav oss helt och h�llet f�r den socialistiska v�rldsrevolutionen.� Hur avl�gset �r inte detta, b�de till tankemetod och till politisk psykologi, fr�n epigonernas tr�ngsynta sj�lvgodhet, de som inbillar sig vara jordens eviga navel.
Om politiska intressen f�rm�r en att h�nga fast vid en l�gn i en grundl�ggande fr�ga, leder detta som konsekvens till otaliga misstag och till att ens t�nkande gradvis f�r�ndras. �V�rt parti har ingen r�tt att bedra arbetarklassen�, sade Stalin vid ett plenarsammantr�de med Kommunistiska Internationalens exekutivkommitt� 1926. �Det borde �ppet s�ga att bristande tilltro till m�jligheten att bygga socialismen i v�rt land kommer att leda till ett avst�ende fr�n makten, och v�rt partis f�rflyttning fr�n dess regerande position till en st�llning som oppositionsparti.� Kommunistiska Internationalen har kanoniserat denna syn i sin resolution: �Oppositionens f�rnekande av denna m�jlighet [m�jligheten av ett socialistiskt samh�lle i ett enda land], �r inget annat �n ett f�rnekande av f�ruts�ttningarna f�r en socialistisk revolution i Ryssland.� �F�ruts�ttningarna� �r inte v�rldsekonomins allm�nna l�ge, inte imperialismens inre mots�ttningar, inte klassf�rh�llandena i Ryssland, utan en garanti utf�rdad p� f�rhand om m�jligheten att f�rverkliga socialismen i ett enda land!
Gentemot detta teologiska argument, som framf�rdes av epigonerna h�sten 1926, kan vi svara med samma resonemang som vi svarade mensjevikerna med v�ren 1905. �N�r klasskampens objektiva utveckling i ett givet �gonblick konfronterar proletariatet med alternativet att antingen ta p� sig statsmaktens r�ttigheter och f�rpliktelser, eller att ge upp sin klassposition � d� kommer socialdemokratin att st�lla er�vrandet av statsmakten p� dagordningen. Genom att g�ra detta kommer den inte p� minsta s�tt att ignorera utvecklingsprocesser av djupare slag, processer som produktionens tillv�xt och koncentration. Men det betyder: N�r klasskampens logik, som i den slutliga analysen vilar p� den ekonomiska utvecklingens riktning, driver proletariatet till diktatur innan bourgeoisien har fullgjort sin historiska mission� detta betyder bara att historien har p�lagt proletariatet en uppgift som �r kolossal i sin sv�righet. Kanske kommer proletariatet till och med att utmattas under kampen och falla under dess tryck � kanske. Men det kan inte v�nda sig bort fr�n dessa uppgifter p� grund av r�dsla f�r klassens degenerering och f�r att f�rs�nka hela landet i barbari.� Till detta finns det f�r n�rvarande ingenting vi skulle kunna till�gga.
�Det skulle vara ett fatalt misstag�, skrev Lenin i maj 1918, �om vi deklarerade att eftersom v�ra ekonomiska och politiska krafter inte st�mmer �verens, s� �f�ljer d�rur� att vi inte skulle ha gripit makten. Ett s�dant argument kan endast f�ras fram av �m�nniskor i glasbur�, som gl�mmer att det alltid m�ste finnas en s�dan bristande �verensst�mmelse, att det alltid existerar i naturens eller samh�llets utveckling, att den fullbordade socialismen lider av ensidighet, dras med en viss bristande �verensst�mmelse � av hela v�rldens prolet�rer i revolution�rt samarbete.� Den internationella revolutionens sv�righeter kommer inte att �vervinnas genom passiv anpassning, inte genom att avst� fr�n makten, inte genom ett nationellt vaktande och v�ntande p� det universella upproret, utan genom levande handling, genom att �vervinna mots�ttningar, genom kampens dynamik och genom att dess radie vidgas.
Om man tar epigonernas historiefilosofi p� allvar borde bolsjevikerna redan innan oktoberrevolutionen �gt rum ha vetat b�de att de skulle h�lla ut mot en legion av fiender och att de skulle �verg� fr�n krigskommunism till NEP; och �ven att de skulle komma att bygga en egen nationell socialism vid behov. Med ett ord skulle de, innan de grep makten, ha gjort upp en noggrann balansr�kning och f�rs�krat sig om en balanserad kredit. Vad som i verkligheten skedde hade ringa likhet med denna fromma karikatyr.
I en rapport inf�r partikongressen i mars 1919, sade Lenin: �Vi m�ste ofta treva oss fram. Detta kommer kraftigt att understrykas av varje historiker, som �r f�rm�gen att presentera en helhetsbild av aktiviteten i partiets centralkommitt� och sovjetregeringen under det g�ngna �ret. Detta faktum blir alltmer sl�ende n�r vi f�rs�ker f� en helhetsbild av vad vi g�tt igenom. Men s�dant bekymrade oss inte det minsta den 10 oktober 1917, n�r vi besl�t gripa makten. Vi k�nde inget tvivel om att vi skulle tvingas att experimentera, som kamrat Trotskij uttryckte det. Vi tog p� oss en uppgift, som ingen i hela v�rlden f�re oss hade f�rs�kt sig p� i en s�dan stor skala.� Vidare: �Det fanns givetvis massor av m�nniskor, som anklagade oss � och alla socialister och socialdemokrater anklagar oss i dag � f�r att ha tagit p� oss denna uppgift utan att veta hur vi ska slutf�ra den. Men dessa anklagelser �r l�jliga, framf�rda av folk som saknar livets gnista. Som om man skulle kunna best�mma sig f�r att g�ra en stor revolution och p� f�rhand veta hur den ska slutf�ras! S�dan kunskap kan inte erh�llas ur b�cker och v�rt beslut kunde endast v�xa fram ur massornas erfarenheter.�
Bolsjevikerna letade inte efter n�gon f�rs�kran om att Ryssland skulle ha f�rm�gan att skapa ett socialistiskt samh�lle. De hade inget behov av det. De hade ingen anv�ndning f�r det. Det motsade allt de l�rt i marxismens skola. �Bolsjevikernas taktik�, skrev Lenin mot Kautsky, �var riktig, den var den enda internationalistiska taktiken, ty den baserade sig inte p� feg fruktan f�r v�rldsrevolutionen, inte p� k�lkborgerlig �misstro� gentemot den� �. Bolsjevikerna �gjorde det mesta m�jliga av det som kunde genomf�ras i ett land f�r att fr�mja, underst�dja och framkalla revolutionen i alla l�nder.� Med en s�dan taktik var det om�jligt att i f�rv�g m�rka ut en ofelbar marschv�g och �nnu om�jligare att garantera en nationell seger. Men bolsjevikerna var medvetna om att fara var en best�ndsdel i revolutionen, liksom i krig. De gick ut f�r att med �ppna �gon m�ta denna fara.
N�r Lenin inf�r v�rldsproletariatet, som exempel och f�rebr�else, framh�ll bourgeoisiens s�tt att kallblodigt riskera krig f�r sina intressen, br�nnm�rkte han med avsky de socialister som ��r r�dda f�r att inleda kampen tills de kan �garanteras� en l�tt seger� Den internationella socialismens st�velslickare, den borgerliga moralens lakejer, som t�nker p� detta s�tt, f�rtj�nar trefaldigt f�rakt.� Lenin skr�dde som bekant inte orden n�r han storknade av indignation.
�Men hur g�r det�, har Stalin fortsatt att fr�ga, �om v�rldsrevolutionen �r d�md att intr�ffa med f�rsening? Har v�r revolution d� alls n�gon utsikt? Trotskij ger alls ingen utsikt� �. Epigonerna kr�ver historiska privilegier f�r det ryska proletariatet: det m�ste ha en f�rdiglagd v�g f�r en oavbruten r�relse mot socialismen, oberoende av vad som h�nder med resten av m�nskligheten. Historien har tyv�rr inte f�rdigst�llt n�gon s�dan v�g. �Fr�n v�rldshistorisk st�ndpunkt sett�, sade Lenin vid den sjunde partikongressen, �finns det utan tvivel inget hopp om en slutgiltig seger f�r v�r revolution om den f�rblir ensam, utan den revolution�ra r�relsen i andra l�nder.�
Men �ven om s� vore fallet, skulle den inte ha varit fruktl�s. ��ven om imperialisterna i morgon skulle st�rta den bolsjevikiska regeringen�, sade Lenin vid en l�rarkongress i maj 1919, �skulle vi inte f�r ett �gonblick �ngra att vi grep makten. Inte en enda klassmedveten arbetare� skulle gripas av �nger eller tveka om att v�r revolution �nd� hade segrat.� Ty Lenin t�nkte sig seger endast som en f�ljd av kampens internationella forts�ttning. �Det nya samh�llet� �r en abstraktion som inte kan ta levande form annat �n genom en rad olika, ofullkomliga konkreta f�rs�k att skapa den eller den socialistiska staten.� Denna skarpa �tskillnad, och i viss betydelse kontrast, mellan �socialistisk stat� och �nytt samh�lle� erbjuder en nyckel till det omfattande missbruk av Lenins texter som epigonerna gjort sig skyldiga till.
Lenin f�rklarade p� ett ytterst enkelt s�tt inneb�rden av bolsjevikernas strategi mot slutet av det femte �ret efter makter�vrandet. �N�r vi inledde den internationella revolutionen, gjorde vi det inte d�rf�r att vi var �vertygade om att vi kunde f�regripa dess utveckling, utan d�rf�r att en hel rad omst�ndigheter drev oss att inleda den. Vi t�nkte: antingen kommer den internationella revolutionen till v�r hj�lp och i s� fall kommer v�r seger att vara helt s�krad, eller ocks� kommer vi att fullg�ra v�rt blygsamma revolution�ra arbete med f�rvissningen om att vi i h�ndelse av nederlag �nd� har tj�nat revolutionens sak och att v�r erfarenhet ska bli till hj�lp f�r andra revolutioner. Det stod klart f�r oss, att utan st�d av den internationella revolutionen var en seger f�r den prolet�ra omv�lvningen en om�jlighet. Innan revolutionen och likas� efter den t�nkte vi: antingen bryter revolutionen ut i de andra l�nderna omedelbart eller �tminstone mycket snart, i de kapitalistiska, h�gre utvecklade l�nderna, eller s� kommer vi med n�dv�ndighet att g� under. Trots denna f�rvissning gjorde vi allt vi f�rm�dde f�r att under alla omst�ndigheter bevara sovjetsystemet, eftersom vi visste att vi inte endast arbetade f�r v�r egen sak, utan ocks� f�r den internationella revolutionen. Vi visste detta, vi uttryckte g�ng p� g�ng denna �vertygelse f�re oktoberrevolutionen, liksom omedelbart efter den och vid tidpunkten f�r slutandet av freden i Brest-Litovsk. Allm�nt sett var detta riktigt.� Tiderna har f�r�ndrats, h�ndelsernas m�nster har i m�nga avseenden formats p� ett ov�ntat s�tt, men den grundl�ggande inriktningen f�rblir of�r�ndrad.
Vilka till�gg kan g�ras till dessa ord? �Vi inledde den internationella revolutionen.� Om en revolution i v�st inte b�rjar �omedelbart eller �tminstone mycket snart� � antog bolsjevikerna att � �vi med n�dv�ndighet g�r under�. Men �ven i detta fall kommer makter�vrandet att vara r�ttf�rdigat: andra kommer att l�ra av erfarenheterna fr�n dem som g�r under. �Vi arbetar inte bara f�r v�r egen sak, utan ocks� f�r den internationella revolutionen.� Dessa id�er, som helt genomsyras av internationalism, utvecklade Lenin inf�r Kommunistiska Internationalen. Var det n�gon som opponerade sig mot honom? Var det n�gon som gav en antydan om m�jligheten av ett nationellt socialistiskt samh�lle? Ingen! Inte ett enda ord!
Fem �r senare, vid Kommunistiska Internationalens exekutivkommitt�s sjunde plenum, utvecklade Stalin helt motsatta id�er. Vi k�nner redan till dem: Om �tillf�rsikten betr�ffande m�jligheten att bygga upp socialismen i v�rt land� saknas, d� m�ste partiet �verg� �fr�n det styrande partiets st�llning till ett oppositionspartis st�llning� �. Vi m�ste allts� ha en prelimin�r garanti om framg�ng innan vi griper makten: det �r endast till�tet att s�ka denna garanti i nationella f�rh�llanden; vi m�ste ha tilltro till m�jligheten att bygga socialismen i Bonderyssland; d� kan vi klara oss ganska bra utan tilltro till v�rldsproletariatets seger. Var och en av dessa l�nkar i resonemangskedjan utg�r ett slag i ansiktet p� bolsjevismens traditioner.
I syfte att d�lja sin brytning med det f�rflutna har Stalinskolan f�rs�kt anv�nda sig av rader hos Lenin som verkar minst opassande. En artikel fr�n 1915, Om parollen Europas F�renta Stater, kastar h�ndelsevis fram anm�rkningen att arbetarklassen i varje enskilt land b�r gripa makten och ge sig i kast med det socialistiska uppbyggandet utan att v�nta p� de andra. Om det bakom dessa odisputabla rader d�ljer sig en tanke om ett nationellt socialistiskt samh�lle, hur kunde d� Lenin s� grundligt ha gl�mt detta under de f�ljande �ren och s� envist ha motsagt det vid varje steg? Men vi beh�ver inte ta till s�dana indirekta slutsatser n�r vi har direkta uttalanden. De programmatiska teser, som skrevs av Lenin samma �r, 1915, besvarar fr�gan precist och direkt: �Rysslands proletariat har till uppgift att slutf�ra den borgerligt demokratiska revolutionen i Ryssland f�r att utl�sa den socialistiska revolutionen i Europa. Denna andra uppgift har nu i utomordentligt h�g grad n�rmat sig den f�rsta, men den f�rblir likv�l en s�rskild och andrahandsuppgift, ty det g�ller den f�rsta uppgiften � Rysslands sm�borgerliga bondebefolkning; n�r det g�ller den andra uppgiften � proletariatet i de �vriga l�nderna.� St�rre klarhet kan man inte beg�ra.
Det andra f�rs�ket att citera Lenin �r inte b�ttre grundat. Hans oavslutade artikel om kooperationen s�ger att vi i sovjetrepubliken har �allt som �r n�dv�ndigt och tillr�ckligt� f�r att utan nya revolutioner �stadkomma �verg�ngen till socialismen. H�r �r det fr�ga om, vilket fullst�ndigt klart framg�r av texten, socialismens politiska och legala f�ruts�ttningar. F�rfattaren underl�ter inte att p�minna sina l�sare om de produktivitetsm�ssiga och kulturella f�ruts�ttningarnas otillr�cklighet. Lenin �terkom till denna tanke m�nga g�nger. �Vi har ocks� f�r litet civilisation f�r att omedelbart kunna g� �ver till socialismen�, skrev han i en artikel fr�n samma period, i b�rjan av 1923, �fast de politiska f�ruts�ttningarna h�rf�r �r f�rhanden�. I detta fall, liksom i alla andra, utgick Lenin fr�n antagandet att proletariatet i v�st skulle n� fram till socialismen tillsammans med det ryska proletariatet och f�re det. Artikeln om kooperationen inneh�ller ingen antydan med inneb�rden att sovjetrepubliken harmoniskt och med reformistiska �tg�rder skulle kunna skapa sin egen nationella socialism, i st�llet f�r att inta sin plats i det globala socialistiska samh�llet genom en process med antagonistisk och revolution�r utveckling. B�da citaten, som till och med inf�rlivats med texten i Kommunistiska Internationalens program, f�rklarade vi f�r l�nge sedan i v�r kritik av pro�grammet,[18] och v�ra motst�ndare har inte en enda g�ng f�rs�kt f�rsvara sina f�rvr�ngningar och misstag. Ett s�dant f�rs�k skulle vara alltf�r utsiktsl�st.
I mars 1923 � under densamma sista perioden av skapande arbete � skrev Lenin: �Vi st�r allts� f�r n�rvarande inf�r fr�gan: skall vi med v�ra mindre och mycket sm� bondejordbruk, med det f�r�delsens tillst�nd som r�der hos oss kunna h�lla ut tills de v�steuropeiska kapitalistiska l�nderna slutf�rt sin utveckling till socialism?� Vi ser �terigen: tiderna har f�r�ndrats, h�ndelsernas g�ng har f�r�ndrats, men den internationella grundvalen f�r politiken f�rblir orubbad. Denna tilltro till den internationella revolutionen � som enligt Stalin �r ett �misstroende mot den ryska revolutionens inre kraft� � f�ljde den store internationalisten �nda till graven. F�rst sedan de gr�vt ner Lenin under ett mausoleum, kunde epigonerna nationalisera hans �sikter.
Av den v�rldsomsp�nnande arbetsdelningen, den oj�mna utvecklingen i olika l�nder, deras �msesidiga ekonomiska beroende, oj�mnheten av olika kulturella aspekter i olika l�nder och de nuvarande produktivkrafternas dynamik, f�ljer att den socialistiska strukturen endast kan byggas med ett ekonomiskt spiralsystem, endast genom att f�ra ut ett enskilt lands inre sv�righeter till en hel grupp av l�nder, endast genom �msesidiga tj�nster mellan olika l�nder och �msesidigt st�d mellan de olika branscherna av deras industrier och kultur � dvs. i den slutliga analysen, endast p� v�rldsarenan.
Partiets gamla program, som antogs 1903, b�rjar med orden: �Utvecklingen av utbytet har uppr�ttat ett s�dant n�ra samband mellan alla den civiliserade v�rldens nationer, att proletariatets stora frig�relsekamp m�ste bli � och sedan l�nge har blivit � internationell.� F�rberedandet av proletariatet f�r den kommande sociala revolutionen definieras som �den internationella socialdemokratins� uppgift. Men �p� v�gen mot deras gemensamma slutliga m�l� m�ste de olika l�ndernas socialdemokrater st�lla sig olika omedelbara uppgifter.� I Ryssland �r tsarismens st�rtande en s�dan uppgift. Den demokratiska revolutionen s�gs allts� i f�rv�g som ett nationellt steg mot en internationell socialistisk revolution.
Samma uppfattning ligger till grund f�r v�rt program, som antogs av partiet efter makt�er�vrandet. I en f�rberedande diskussion om utkastet till detta program vid den sjunde kongressen f�reslog Miljutin en redaktionell r�ttelse i Lenins resolution: �Jag f�resl�r�, sade han, �att vi s�tter in orden �internationell socialistisk revolution� d�r det st�r �den era av social revolution som nu b�rjat�� Jag finner det on�digt att diskutera den saken� V�r sociala revolution kan bara segra som en internationell revolution. Den kan inte segra i Ryssland ensamt, med den borgerliga ordningen kvar i de omgivande l�nderna. Jag f�resl�r att detta infogas f�r att undvika missf�rst�nd.� Ordf�randen Sverdlov: �Kamrat Lenin accepterar denna f�rb�ttring, r�stning �r d�rf�r on�dig.� En liten episod med parlamentarisk teknik (�on�digt att diskutera� och �r�stning �r on�dig�) vederl�gger epigonernas falska historie�skrivning kanske mer �vertygande �n den m�dosammaste unders�kning! Omst�ndigheten att Miljutin sj�lv, liksom Skvortsov-Stepanov som vi citerade ovan, i likhet med hundratals och tusentals andra, strax efter�t f�rd�mde sina egna �sikter under beteck�ningen �trotskism� f�r�ndrar inte fakta. Stora historiska str�mningar �r starkare �n m�nskliga ryggrader. Flodv�gen lyfter upp och ebben sopar bort hela politiska generationer. Id�er �r � andra sidan f�rm�gna att fortleva �ven efter sina b�rares fysiska och andliga d�d. Ett �r senare, vid partiets �ttonde kongress, som godk�nde det nya programmet, belystes �ter samma fr�ga i en skarp ordv�xling mellan Lenin och Podbelskij. Moskvadelegaten protesterade mot det faktum att programmet, trots oktoberomv�lvningen, fortfarande talade om den sociala revolutionen i futurum. �Podbelskij klandrade skarpt det faktum att en av klausulerna talar om den f�rest�ende sociala revolutionen� Hans argument �r uppenbarligen grundl�st, f�r den revolution vi talar om i v�rt program �r den socialistiska v�rldsrevolutionen.� Partiets historia har sannerligen inte l�mnat epigonerna en enda obelyst h�rna att g�mma sig i!
I programmet f�r den kommunistiska ungdomen, antaget 1921, framst�lls samma fr�ga i en s�rskilt popul�r och enkel form. �Ryssland�, s�ger en paragraf, ��r trots att det besitter enorma naturrikedomar �nd� vad betr�ffar industrin ett efterblivet land, som domineras av en sm�borgerlig befolkning. Det kan endast n� socialismen genom den socialistiska v�rlds�revolutionen, vars epok vi nu intr�tt i.� Detta program, som p� sin tid godk�ndes av politbyr�n under medverkan inte bara av Lenin och Trotskij utan ocks� av Stalin, var i full kraft h�sten 1926, n�r Kommunistiska Internationalens exekutivkommitt� f�rvandlade v�gran att acceptera socialism i ett enda land till en d�dssynd.
Under de f�ljande tv� �ren tvingades dock epigonerna att stoppa undan programdokumenten fr�n Leninepoken i arkiven. Deras nya dokument, som plockats ihop av fragment, kallade de f�r Kommunistiska Internationalens program. Medan det under Lenins tid talades om den internationella revolutionen i det �ryska� programmet, talas det under epigonerna om �rysk� socialism i det internationella programmet.
Exakt n�r och hur kom brytningen f�r f�rsta g�ngen i dagen? Det historiska datumet �r l�tt att ange, eftersom det sammanfaller med en v�ndpunkt i Stalins biografi. S� sent som i april 1924, tre m�nader efter Lenins d�d, uttryckte Stalin blygsamt partiets traditionella �sikter. �Men att st�rta bourgeoisiens makt och uppr�tta proletariatets makt i ett land�, skrev han i sin Leninismens problem, �det inneb�r inte att fullst�ndigt trygga socialismens seger. Socialismens viktigaste uppgift � att organisera den socialistiska produktionen � �r �nnu ol�st. Kan man l�sa denna uppgift, kan man uppn� socialismens slutgiltiga seger i ett land utan gemensamma anstr�ngningar av prolet�rerna i flera framskridna l�nder? Nej, det kan man inte. F�r att st�rta bourgeoisien �r ett lands anstr�ngningar tillr�ckliga � om detta vittnar v�r revolutions historia. F�r socialismens slutgiltiga seger, f�r organiserandet av den socialistiska produktionen �r ett lands anstr�ngningar, i synnerhet d� det �r fr�ga om ett bondeland s�dant som Ryssland, inte tillr�ckliga, f�r detta kr�vs anstr�ngningar av prolet�rerna i flera framskridna l�nder.� Stalin avslutar sin framst�llning av dessa tankar med orden: �Detta �r i stort sett de karakteristiska dragen f�r den leninska teorin om den prolet�ra revolutionen.�
P� h�sten samma �r, under p�verkan av kampen mot trotskismen, uppt�cktes det pl�tsligt att Ryssland �r just det land, som till skillnad fr�n andra, kommer att kunna bygga upp det socialistiska samh�llet med sina egna krafter, om det inte hindras av intervention. I en ny upplaga av samma verk skrev Stalin: �N�r det segerrika proletariatet i ett land konsoliderat sin makt och dragit b�nderna med sig, kan och m�ste det bygga upp det socialistiska samh�llet.� Kan och m�ste! Endast f�r att �helt garantera landet mot intervention� kr�vs att revolutionen segrar �tminstone i n�gra l�nder.� Proklamerandet av denna nya f�rest�llning, som tilldelar v�rldsproletariatet rollen som gr�nspolis, slutar med samma ord: �Detta �r i stort sett de karakteristiska dragen f�r den leninska teorin om den prolet�ra revolutionen.� Under loppet av ett �r har Stalin p�dyvlat Lenin tv� direkt motsatta �sikter i ett f�r socialismen grund�l�ggande problem.
Vid ett plenarsammantr�de med centralkommitt�n 1927 sade Trotskij ang�ende dessa tv� motstridiga �sikter hos Stalin. �Ni kan s�ga att Stalin gjorde ett misstag och sedan korrigerade sig. Men hur kunde han g�ra ett s�dant misstag i en s�dan fr�ga? Om det vore sant att Lenin redan 1915 formulerade teorin om socialism i ett enda land (vilket �r fullst�ndigt osant), om det vore sant att Lenin senare endast f�rst�rkte och utvecklade denna �sikt (vilket �r full�st�ndigt osant) � hur kunde d� Stalin, m�ste vi fr�ga oss, under Lenins livstid, under den sista perioden av hans liv, av sig sj�lv hitta p� denna �sikt i denna ytterligt viktiga fr�ga, som kommer till uttryck i det stalinska citatet fr�n v�ren 1924? Det ser ut som om Stalin i denna grundl�ggande fr�ga alltid varit trotskist och f�rst efter 1924 upph�rde att vara det. Det skulle vara bra om Stalin �tminstone kunde hitta ett citat ur sina egna skrifter, som visar att han f�re 1924 sagt n�got om byggandet av socialismen i ett enda land. Han kommer inte att finna n�got!� Denna utmaning f�rblev obesvarad.
Vi b�r emellertid inte �verdriva djupet i den f�r�ndring som gjordes av Stalin. Precis som i fr�gan om kriget, v�ra relationer till den provisoriska regeringen eller den nationella fr�gan, hade Stalin ocks� tv� st�ndpunkter om revolutionens allm�nna perspektiv: en sj�lvst�ndig, organisk, inte alltid helt uttalad, och den andra avh�ngig, fraseologisk och l�nad fr�n Lenin. Det �r om�jligt att t�nka sig en djupare klyfta mellan tv� personer tillh�rande samma parti �n den som skilde Stalin och Lenin �t, b�de i grundl�ggande fr�gor om revolution�r uppfattning och om politisk psykologi. Stalins opportunistiska karakt�r d�ljs nu av det faktum att hans makt vilar p� en segerrik prolet�r revolution. Men vi har sett Stalins sj�lvst�ndiga h�llning i mars 1917. N�r han hade en genomf�rd borgerlig revolution bakom sig, st�llde han partiet inf�r uppgiften att �s�tta bromsar p� bourgeoisiens m�jligheter att dra sig ur� � dvs. att faktiskt mots�tta sig den prolet�ra revolutionen. Om den revolutionen genomf�rdes �r det inte hans fel. Men tillsammans med hela byr�kratin har Stalin tagit st�llning p� grundval av fullbordade fakta. N�r v�l proletariatets diktatur existerar, m�ste d�r ocks� finnas socialism. Genom att v�nda ut och in p� mensjevikernas argument mot den prolet�ra revolutionen i Ryssland, b�rjade Stalin, med sin teori om socialism i ett land, att barrikadera sig mot den internationella revolutionen. Eftersom han aldrig har t�nkt igenom en principfr�ga till slutet, m�ste det f�r honom synas som om han �i stort sett� alltid t�nkt som han t�nkte h�sten 1924. Eftersom han till yttermera visso aldrig kom i mots�ttning till den r�dande partimeningen, m�ste det f�r honom synas som om ocks� partiet �i stort sett� t�nkt som han gjorde.
Den f�rsta f�r�ndringen var omedveten. Det var inte fr�ga om f�rfalskning, utan om en ideologisk utsp�dning. Men allt eftersom doktrinen om nationell socialism konfronterades med en v�l bev�pnad kritik, beh�vdes en organiserad, och framf�r allt kirurgisk, inblandning av apparaten. Teorin om nationell socialism dekreterades s�ledes. Den bevisades genom motsatsernas metod � genom att arrestera de som inte inst�mde. Vid samma tid inleddes tidsperioden med systematiskt omarbetande av partiets f�rflutna. Partihistorien f�rvandlades till en palimpsest. Denna utpl�ning av manuskript fortg�r �nnu och dessutom med st�ndigt �kande raseri.
Den avg�rande faktorn var emellertid varken f�rtryck eller f�rfalskningar. De nya �sikternas seger, som svarade mot byr�kratins st�llning och intressen, har vilat p� objektiva omst�ndigheter � tempor�ra men ytterst kraftfulla. F�r sovjetrepubliken har m�jligheten yppat sig att s�v�l i utrikes- som inrikespolitiken spela en vida mer betydelsefull roll �n n�gon kunde ha gissat innan revolutionen. Den isolerade arbetarstaten har inte bara h�llit sig vid liv bland en h�rskara av fiender, utan ocks� gjort ekonomiska framsteg. Detta tunga faktum har format den sociala meningen hos den yngre generationen, som �nnu inte l�rt sig att t�nka historiskt � dvs. att j�mf�ra och f�rutse.
Den europeiska bourgeoisien br�nde sig alltf�r sv�rt i det senaste kriget f�r att l�ttf�rdigt gripa sig an med ett nytt. Fruktan f�r revolution�ra f�ljder har �n s� l�nge paralyserat planerna p� milit�r intervention. Men r�dslan som faktor �r instabil. Hotet om en revolution har �nnu aldrig ersatt sj�lva revolutionen. En fara som l�nge f�rblir orealiserad f�rlorar sin verkan. Samtidigt stiger den of�rsonliga mots�ttningen mellan arbetarstaten och den imperialistiska v�rlden till ytan. Nyligen timade h�ndelser har varit s� v�ltaliga att f�rhoppningen om v�rldsbourgeoisiens �neutralisering� �nda fram till den socialistiska ordningens fullbordan har �vergivits av den nuvarande styrande fraktionen; i viss utstr�ckning har den till och med f�rvandlats till sin motsats.
De industriella framg�ngar som uppn�tts under dessa fredliga �r �r en of�rg�nglig demonstration av en planekonomis oj�mf�rliga f�rdelar. Detta faktum mots�ger p� intet s�tt revolutionens internationella karakt�r: Socialismen skulle inte f�rverkligas i v�rldsskala om inte dess element och st�djepunkter f�rbereddes i olika l�nder. Det �r ingen tillf�llighet att fienderna till teorin om nationell socialism var de verkliga f�respr�karna f�r industrialisering, planeringsprincipen, fem�rsplanen och kollektiviseringen. Rakovskij och med honom tusentals andra bolsjeviker f�r betala f�r sin kamp f�r ett dj�rvt industriellt initiativ med �ratals exil och f�ngelse. Men � andra sidan har de ocks� varit de f�rsta att resa sig mot en �verv�rdering av uppn�dda resultat mot nationell sj�lvbel�tenhet. � andra sidan har de misstrogna och kortsynta �praktikerna�, som tidigare trodde att Rysslands proletariat inte kunde er�vra makten, och som efter maktens er�vring f�rnekade m�jligheten av en bred industrialisering och kollektivisering, fortsatt att inta exakt motsatt st�ndpunkt. De fram�g�ngar som uppn�tts mot deras egna f�rv�ntningar har de helt enkelt m�ngfaldigat till en hel rad fem�rsplaner och ersatt det historiska perspektivet med multiplikationstabellen. S�dan �r teorin om socialism i ett land.
I verkligheten f�rblir den nuvarande sovjetekonomins tillv�xt en mots�gelsefull process. �ven om arbetarstaten st�rks leder ingalunda de ekonomiska framg�ngarna automatiskt till att ett nytt harmoniskt samh�lle skapas. Tv�rtom f�rbereder de en sk�rpning av mots�ttningarna p� en h�gre niv� i en isolerad socialistisk ordning. Bonderyssland beh�ver, liksom tidigare, en gemensam industriell plan med det urbaniserade Europa. Den v�rldsomfattande arbetsdel�ningen st�r �ver ett enskilt lands prolet�ra diktatur och f�reskriver med n�dv�ndighet dess framtida v�g. Oktoberrevolutionen utesl�t inte Ryssland fr�n den �vriga m�nsklighetens utveckling utan band tv�rtom landet �nnu n�rmare sig. Ryssland �r inte ett barbariskt ghetto och �nnu heller inte n�got socialistiskt Arkadien. Det �r det l�ngst komna �verg�ngslandet i v�r �verg�ngsepok. �Den ryska revolutionen �r bara en l�nk i den internationella revolu�tionens kedja.� V�rldsekonomins nuvarande tillst�nd g�r det m�jligt att tvekl�st s�ga: Kapita�lismen har kommit mycket n�rmare den prolet�ra revolutionen �n Sovjetunionen till socialis�men. Den f�rsta arbetarstatens �de �r ouppl�sligt f�rbundet med befrielser�relsens �de i v�st och �st. Men detta stora �mne kr�ver en egen unders�kning. Vi hoppas �terkomma till detta.
I appendixet till denna historiks f�rsta del �tergav vi utf�rliga utdrag ur en serie artiklar som skrevs av oss i mars 1917 i New York, och ur v�ra betydligt senare polemiska artiklar mot professor Pokrovskij. I b�da fallen r�rde det sig om en analys av den ryska och delvis ocks� den internationella revolutionens drivkrafter. Det var p� grundval av detta problem som de grundl�ggande principiella grupperingarna hade utkristalliserat sig i det revolution�ra l�gret i Ryssland �nda sedan �rhundradets b�rjan. I samma utstr�ckning som den revolution�ra v�gen steg, antog de alltmer karakt�ren av ett strategiskt problem och sedan slutligen en direkt taktisk natur. �ren 1903 till 1906 var en period med intensiv utkristallisering av politiska tendenser i den ryska socialdemokratin. Det var vid den tiden som v�rt arbete Resultat och framtidsutsikter skrevs. Det skrevs i avdelningar och f�r olika syften. En f�ngelsevistelse i december 1905 till�t f�rfattaren att mer systematiskt �n tidigare utveckla sina �sikter om den ryska revolutionens karakt�r och framtidsutsikter. Detta samlade arbete utkom p� ryska 1906. F�r att utdragen ur det, som ges nedan, skall kunna inta sin riktiga plats i l�sarens med�vetande, m�ste vi �n en g�ng p�minna honom om att ingen av de ryska marxisterna 1904�05 f�rsvarade, eller ens gav uttryck �t tanken om m�jligheten av att bygga ett socialistiskt sam�h�lle i ett enda land i allm�nhet och s�rskilt inte i Ryssland. Detta begrepp uttrycktes f�rst i tryck tjugo �r senare p� h�sten 1924. Under den f�rsta revolutionens period, liksom under �ren mellan de tv� revolutionerna, r�rde sig dispyten om den borgerliga revolutionens dynamik och inte chanserna och m�jligheterna f�r en socialistisk revolution. Alla de nuvarande anh�ngarna till teorin om socialism i ett land begr�nsade, utan undantag, under denna period den ryska revolutionens framtidsutsikter till en borgerligt demokratisk republik, och fram till i april 1917 betraktade de inte bara byggandet av nationell socialism, utan ocks� proletariatets makter�vring i Ryssland som om�jligt innan proletariatets diktatur inf�rdes i de mer framskridna l�nderna.
Med �trotskism� avs�gs under perioden 1905 till 1917 den revolution�ra uppfattning enligt vilken den borgerliga revolutionen i Ryssland inte skulle vara f�rm�gen att l�sa sina problem utan att placera proletariatet vid makten. F�rst under h�sten 1924 b�rjade �trotskism� avse uppfattningen enligt vilken det ryska proletariatet, efter att ha kommit till makten, inte skulle vara f�rm�get att bygga ett nationellt socialistiskt samh�lle enbart med sina egna krafter.
F�r l�sarens bekv�mlighet ska vi presentera dispyten schematiskt i form av en dialog, i vilken bokstaven T betecknar en representant f�r den �trotskistiska� uppfattningen och bokstaven S avser en av dessa ryska �praktiker�, som nu st�r i spetsen f�r den sovjetiska byr�kratin.
1905�1917
T. Den ryska revolutionen kan inte l�sa sina demokratiska problem, framf�r allt inte jordproblemet, utan att placera arbetarklassen vid makten.
S. Men inneb�r inte det proletariatets diktatur?
T. Odisputabelt.
S. I det efterblivna Ryssland? Innan det intr�ffar i de framskridna kapitalistiska l�nderna?
T. Precis s�.
S. Men du ignorerar den ryska byn � dvs. de efterblivna b�nderna som sitter fast i halvslaveriets gyttja.
T. Det �r tv�rtom enbart jordproblemets djup som �ppnar det omedelbara perspektivet f�r en prolet�r diktatur i Ryssland.
S. Du avvisar allts� den borgerliga revolutionen?
T. Nej, jag f�rs�ker bara visa att dess dynamik leder till proletariatets diktatur.
S. Men det inneb�r att Ryssland �r moget f�r byggandet av socialismen?
T. Nej, det g�r det inte. Den historiska utvecklingen har inte n�gon s�dan planerad och harmonisk karakt�r. Proletariatets er�vrande av makten i det efterblivna Ryssland f�ljer oundvikligen ur styrkef�rh�llandena i den borgerliga revolutionen. Vilka vidare ekonomiska framtidsutsikter som kommer att �ppnas av proletariatets diktatur �r avh�ngigt de inhemska och internationella f�rh�llanden under vilka den inleds. Det beh�ver inte p�pekas att Ryssland inte sj�lvst�ndigt kan uppn� socialismen. Efter att ha �ppnat en tids�lder av socialistisk omvandling kan Ryssland tillhandah�lla impulsen f�r en socialistisk utveckling i Europa och s�ledes uppn� socialismen i k�lvattnet p� de framskridna l�nderna.
1917�1923
S. Vi m�ste erk�nna att Trotskij ��ven innan revolutionen 1905 f�rde fram den originella och s�rskilt nu ber�mda teorin om den permanenta revolutionen, som h�vdade att den borgerliga revolutionen 1905 direkt skulle �verg� i en socialistisk revolution och visa sig vara den f�rsta i en rad nationella revolutioner.� (Citatet �r ur noterna till Lenins samlade verk, som publicerades under hans livstid.)
1924�1932
S. Du f�rnekar allts� att v�r revolution kan uppn� socialismen?
T. Jag anser, som tidigare, att v�r revolution kan och kommer att leda till socialismen efter att ha antagit internationell karakt�r.
S. Du tror allts� inte p� den ryska revolutionens inre krafter?
T. Det �r underligt att det inte f�rhindrade mig fr�n att f�rutse och predika proletariatets diktatur n�r du avvisade det som utopiskt!
S. Men du f�rnekar �nd� den socialistiska revolutionen i Ryssland?
T. Fram till april 1917 anklagade ni mig f�r att avvisa den borgerliga revolutionen. Hemligheten med dina teoretiska mots�ttningar ligger i det faktum att du kom efter den historiska processen och nu f�rs�ker hinna ifatt och passera den. F�r att tala sanning, �r det ocks� hemligheten med dina industriella misstag.
L�saren m�ste hela tiden ha framf�r sig dessa tre historiska stadier i utvecklingen av revolution�ra f�rest�llningar i Ryssland, om han vill bed�ma de verkliga fr�gorna i den nuvarande kampen mellan fraktioner och grupper inom den ryska kommunismen.
Kapitel 4. Proletariatet och revolutionen
Proletariatet v�xer och blir starkare genom kapitalismens tillv�xt. I denna betydelse �r kapitalismens utveckling ocks� proletariatets v�g mot diktaturen. Men dagen och tidpunkten n�r makten �verg�r i proletariatets h�nder beror inte direkt p� produktivkrafternas utvecklingsniv� utan p� relationerna i klasskampen, p� den internationella situationen och slutligen p� ett antal subjektiva faktorer: arbetarnas traditioner, initiativf�rm�ga och beredvillighet att k�mpa.
Det �r m�jligt f�r arbetarna att komma till makten i ett ekonomiskt efterblivet land tidigare �n i ett utvecklat land�
Att h�vda att proletariatets diktatur p� n�got s�tt skulle vara automatiskt beroende av ett lands tekniska utveckling och resurser �r en f�rdom hos den �ekonomiska� materialismen, f�renklad till en absurditet. Detta syns�tt har ingenting gemensamt med marxismen.
Enligt v�r �sikt, kommer den ryska revolutionen att skapa villkor, d�r makten kan �verg� i arbetarnas h�nder � och i h�ndelse av en seger f�r revolutionen m�ste detta ske � innan den borgerliga liberalismens politiker har f�tt n�gon m�jlighet att visa fram hela sin regeringstalang�
Marxismen �r framf�r allt en metod f�r analys � men inte en analys av texter, utan av sociala f�rh�llanden. �r det sant att den kapitalistiska liberalismens svaghet i Ryssland oundvikligen inneb�r arbetarr�relsens svaghet?�
Det r�der ingen tvekan om att det industriella proletariatets antal, koncentration, kultur och politiska betydelse beror p� utvecklingsniv�n inom den kapitalistiska industrin. Men detta beroende �r inte direkt. Mellan ett lands produktivkrafter och klassernas politiska styrka finns i ett givet �gonblick olika sociala och politiska faktorer av nationell och internationell karakt�r, och dessa rubbar och �ndrar ibland t.o.m. totalt de ekonomiska f�rh�llandenas politiska uttryck. Trots det faktum att USA:s produktivkrafter �r tio g�nger s� stora som Rysslands, �r det ryska proletariatets politiska roll, dess inflytande p� sitt lands politik och dess m�jligheter att p�verka v�rldspolitiken under den n�rmaste framtiden oj�mf�rligt mycket st�rre �n vad fallet �r f�r USA:s proletariat.
Kapitel 5. Proletariatet vid makten och b�nderna
I h�ndelse av en avg�rande seger f�r revolutionen, kommer makten att hamna i. h�nderna p� den klass som spelar en ledande roll i kampen, med andra ord, i proletariatets h�nder. L�t oss genast s�ga att detta inte p� n�got s�tt utesluter att revolution�ra representanter f�r icke-prolet�ra sociala grupper tr�der in i regeringen� Hela fr�gan best�r i detta: vem kommer att best�mma regeringspolitikens inneh�ll, vem kommer inom regeringen att bilda en solid majoritet?
Det �r en sak n�r representanter f�r demokratiska skikt hos folket tr�der in i en regering med en arbetarmajoritet, och en helt annan sak n�r representanter f�r proletariatet deltar i en avgjort borgerligt-demokratisk regering som mer eller mindre v�rdad gisslan�
Proletariatet m�ste f�r att konsolidera sin makt vidga revolutionens bas. M�nga sektioner av arbetarmassorna, s�rskilt p� landsbygden, kommer att dras in i revolutionen och bli politiskt organiserade f�rst efter det att revolutionens avantgarde, stadsproletariatet, st�r vid maktens roder� V�ra socialhistoriska f�rh�llanden, som l�gger hela den borgerliga revolutionens b�rdor p� proletariatets rygg, kommer inte bara att skapa oerh�rda sv�righeter f�r arbetar�regeringen, utan �ven ov�rderliga f�rdelar � �tminstone under den f�rsta perioden av dess existens. Detta kommer att inverka p� relationerna mellan proletariatet och b�nderna.
Den ryska revolutionen kommer under en l�ng tid inte att till�ta uppr�ttandet av n�gon slags borgerligt-konstitutionell ordning som skulle kunna l�sa demokratins mest element�ra problem� F�ljaktligen �r b�ndernas mest element�ra revolution�ra intressen � t.o.m. bondeskapet i helhet, som st�nd � sammanknutet med hela revolutionens �de, dvs. med proletariatets �de.
Proletariatet vid makten kommer att framst� f�r b�nderna som den klass som har befriat dem�
Men �r det inte m�jligt att b�nderna kommer att tr�nga undan proletariatet och ta dess plats? Detta �r om�jligt. All historisk erfarenhet talar emot detta antagande. Den historiska erfarenheten visar att b�nderna �r absolut of�rm�gna att spela en sj�lvst�ndig politisk roll�
Den ryska bourgeoisien kommer att ge upp sina revolution�ra positioner till proletariatet. Den m�ste ocks� �verl�mna den revolution�ra hegemonin �ver b�nderna. I en s�dan situation d�r makten �verf�rts till proletariatet, �terst�r inget annat f�r b�nderna �n att sluta upp bakom arbetardemokratins regering. Det kvittar t.o.m. om b�nderna g�r detta lika omedvetet som de tidigare slutit upp bakom den borgerliga regimen. Men medan varje borgerligt parti som kontrollerar b�ndernas r�ster, utnyttjar sin makt f�r att bedra och lura b�nderna och sedan, i v�rsta fall, l�mnar plats �t ett annat kapitalistiskt parti, kommer proletariatet, som st�der sig p� b�nderna, att nyttja all kraft f�r att h�ja landsbygdens kulturella niv� och utveckla b�ndernas politiska medvetenhet.
Kapitel 6. Den prolet�ra regimen
Proletariatet kan endast n� makten genom att st�dja sig p� ett nationellt uppsving och en nationell h�nf�relse. Proletariatet kommer att tr�da in i regeringen som nationens revolution�ra representant, som den erk�nda nationella ledaren i kampen mot absolutism och feodalt barbari. Men genom att ta makten, kommer det att inleda en ny epok, en epok av revolution�r lagstiftning, av positiv politik, och i detta sammanhang kommer det inte att kunna vara s�kert p� att bibeh�lla rollen som det erk�nda spr�kr�ret f�r nationens vilja�
Varje dag som g�r kommer att f�rdjupa proletariatets maktpolitik och mer och mer definiera dess klasskarakt�r. Sida vid sida med detta, kommer de revolution�ra banden mellan proletariatet och nationen att brytas, b�ndernas uppl�sning i klasser kommer att anta en politisk form, och antagonismen mellan de olika sektionerna kommer att v�xa i f�rh�llande till att arbetarregeringens politik definieras, upph�r att vara allm�nt-demokratisk och blir klassm�ssig�
Feodalismens avskaffande kommer att f� st�d fr�n hela bondeskapet, som ju �r nedtyngt av olika p�lagor� Men varje lag�ndring som inf�rs f�r att skydda jordbruksproletariatet kommer inte bara att f� en aktiv sympati fr�n majoriteten utan �ven att m�tas av en aktiv opposition fr�n en minoritet av b�nderna.
Proletariatet kommer att tvingas f�ra ut klasskampen i byarna och p� detta s�tt f�rst�ra den intressegemenskap som otvivelaktigt kommer att finnas bland b�nderna, om �n inom relativt tr�nga gr�nser. Fr�n f�rsta stunden av sitt makt�vertagande, kommer proletariatet att tvingas s�ka st�d i antagonismen mellan de fattiga och rika i byarna, mellan jordbruksproletariatet och jordbruksbourgeoisien�
Men s� snart makten �verf�rts i h�nderna p� en revolution�r regering med en socialistisk majoritet f�rlorar uppspaltningen av v�rt program i maximi- och minimiprogram all betydelse, b�de i princip och i den direkta praktiken. En prolet�r regering kan under inga omst�ndigheter begr�nsa sig inom s�dana ramar�
� Sj�lva det faktum att proletariatets representanter tr�der in i regeringen, inte som en maktl�s gisslan, utan som den ledande kraften, f�rst�r gr�nslinjen mellan maximi- och minimiprogrammet, dvs. den st�ller kollektivismen p� dagordningen. Den punkt d�r proletariatet kommer att hejdas i sin frammarsch i denna riktning beror p� styrkef�rh�llandena, men inte alls p� det prolet�ra partiets ursprungliga intentioner.
Av detta sk�l kan det inte vara tal om n�gon speciell form av prolet�r diktatur inom den borgerliga revolutionen, om den demokratiska prolet�ra diktaturen (eller proletariatets och b�ndernas diktatur). Arbetarklassen kan inte bevara den demokratiska karakt�ren i sin diktatur utan att avst� fr�n att �verskrida gr�nserna i sitt demokratiska program. Illusioner p� denna punkt vore fatalt�
N�r proletariatet v�l en g�ng har tagit makten, kommer det att k�mpa �nda till slutet. Medan ett av vapnen i denna kamp f�r att uppr�tth�lla och konsolidera makten kommer att vara agitation och organisation, s�rskilt p� landsbygden, �r ett annat vapen kollektivismens politik. Kollektivismen kommer inte endast att bli den oundvikliga v�gen fram�t fr�n den position som partiet kommer att f� genom sin maktut�vning, utan �ven ett medel f�r att bevara denna position med proletariatets st�d.
*
N�r tanken p� den oavbrutna revolutionen formulerades inom den socialistiska pressen � en tanke som f�rband likvideringen av absolutismen och feodalismen med en socialistisk revolution, med v�xande sociala konflikter, uppror fr�n nya sektioner av massan, oavbrutna attacker av proletariatet p� de h�rskande klassernas ekonomiska och politiska privilegier � h�jde v�r �progressiva� press ett enh�lligt vr�l av indignation�
De mer radikala representanterna f�r denna demokrati� betraktar inte bara tanken p� en arbetarregering i Ryssland som fantastisk, utan de f�rnekar t.o.m. m�jligheten av en socialistisk revolution i Europa under den historiska epok som nu f�rest�r. �Revolutionens f�ruts�ttningar�, s�ger de, ��r �nnu inte f�r handen�. �r detta sant? Naturligtvis �r det inte tal om att fastst�lla ett datum f�r den socialistiska revolutionen, men det �r n�dv�ndigt att visa fram dess verkliga historiska framtidsutsikter.
(H�r f�ljer en analys av de allm�nna f�ruts�ttningarna f�r en socialistisk ekonomi och beviset f�r att dess f�ruts�ttningar vid den nuvarande tidpunkten � b�rjan av det 20 �rhundradet � om man betraktar fr�gan i europeisk och v�rldsskala, redan �r f�r handen.)
� Inom �tskilda staters st�ngda gr�nser kan i varje fall inte en socialistisk produktion inf�ras � b�de av ekonomiska och politiska orsaker.
Kapitel 8. En arbetarregering i Ryssland och socialismen[19]
Vi har visat ovan att de objektiva f�ruts�ttningarna f�r en socialistisk revolution redan har skapats av den ekonomiska utvecklingen i de avancerade kapitalistiska l�nderna. Men vad kan vi i detta sammanhang s�ga om Ryssland?
Kan vi v�nta oss att maktens �verf�ring i det ryska proletariatets h�nder kommer att f�rvandla v�r nationella ekonomi till en socialistisk?�
Parisarbetarna, ber�ttar Marx f�r oss, beg�rde inte mirakel fr�n sin Kommun. Vi f�r inte heller v�nta oss omedelbara underverk fr�n en prolet�r diktatur av idag. Den politiska makten �r inte allsm�ktig. Det vore absurt att anta att det endast �r n�dv�ndigt f�r proletariatet att ta makten och att sedan utf�rda n�gra f� dekret f�r att ers�tta kapitalismen med socialism. Ett ekonomiskt system �r inte en produkt av regeringshandlingar. Allt som proletariatet kan g�ra �r att utnyttja sin politiska makt med all t�nkbar energi f�r att l�tta och f�rkorta den eko�nomiska utvecklingens v�g mot kollektivism�
Produktionens socialisering kommer att b�rja med de industrigrenar som erbjuder minst sv�righeter. Under den f�rsta perioden kommer den socialiserade produktionen att vara ett antal oaser, som sammanknyts med de privata f�retagen genom varucirkulationens lagar. Ju mer f�ltet f�r en social produktion utstr�cks, desto mer uppenbara blir dess f�rdelar, desto fastare kommer den politiska regimen att sitta i sadeln, och desto dj�rvare kommer proletariatets fortsatta ekonomiska �tg�rder att bli. Genom dessa �tg�rder kan det inte och vill det inte enbart lita till de nationella produktivkrafterna, utan ocks� till hela v�rldstekniken, liksom det i sin revolution�ra politik kommer att lita till inte endast klassrelationerna inom landet utan ocks� till det internationella proletariatets historiska erfarenheter�
Det f�rsta en prolet�r regim m�ste behandla efter makt�vertagandet �r en l�sning av jordbruksfr�gan, varav �det f�r de stora folkmassorna i Ryssland �r beroende. I l�sningen av denna fr�ga, kommer proletariatet, liksom i andra, att ledas av det grundl�ggande m�let i sin ekonomiska politik, dvs. att kontrollera ett s� stort omr�de som m�jligt f�r att kunna utf�ra den socialistiska ekonomins organisation. Formen och utf�randet av jordbrukspolitiken m�ste emellertid best�mmas av de materiella resurser som finns till proletariatets f�rfogande, liksom av omsorg f�r att inte kasta m�jliga allierade in i kontrarevolution�rernas led�
Men hur l�ngt kan arbetarklassens socialistiska politik anv�ndas p� Rysslands ekonomiska f�rh�llanden? Vi kan med s�kerhet s�ga en sak att den kommer att st�ta p� politiska hinder mycket snabbare �n den kommer att snubbla �ver landets tekniska efterblivenhet. Utan ett direkt statsst�d fr�n det europeiska proletariatet kan Rysslands arbetarklass inte beh�lla makten och f�rvandla sin tempor�ra dominans till en l�ngvarig socialistisk diktatur.
Det kan finnas tv� former av politisk optimism. Vi kan �verdriva v�r styrka och v�ra f�rdelar i en revolution�r situation och utf�ra uppgifter som inte r�ttf�rdigas av de givna styrkerelationerna. � andra sidan, kan vi optimistiskt s�tta en gr�ns f�r v�ra revolution�ra uppgifter � men vi kommer oundvikligen genom logiken i v�r st�llning att drivas bortom denna gr�ns.
Det �r m�jligt att begr�nsa vidden i alla revolutionens fr�gor genom att h�vda att v�r revolution �r borgerlig i sina objektiva m�l och d�rigenom i sina oundvikliga resultat, och vi m�ste d� sluta �gonen f�r det faktum att den borgerliga revolutionens huvudroll kommer att innehas av proletariatet, som genom hela revolutionens kurs drivs mot makten�
Vi kan lugna oss sj�lva med att Rysslands sociala f�rh�llanden �nnu inte �r mogna f�r en socialistisk ekonomi, utan att ta i beaktande att proletariatet efter makt�vertagandet, genom sj�lva logiken i sin st�llning, oundvikligen tvingas mot inf�randet av en f�rstatligad industri. Den allm�nna sociologiska termen borgerlig revolution l�ser inte p� n�got s�tt de politiskt-taktiska problemen, mots�ttningarna och sv�righeterna, som mekaniken i en given borgerlig revolution kastar fram.
Inom ramarna f�r den borgerliga revolutionen i slutet av 1700-talet, vars objektiva uppgift var att uppr�tta kapitalets dominans, var det m�jligt att inf�ra sansculotternas diktatur� I revolutionen i b�rjan av 1900-talet, vars direkta objektiva uppgifter ocks� �r borgerliga, framtr�der som ett snart framtidsm�l, proletariatets oundvikliga, eller �tminstone m�jliga, politiska dominans. Proletariatet kommer sj�lvt att se till att denna dominans inte bara blir en flyktig �episod�, som n�gra realistiska sm�borgare hoppas. Men vi m�ste �ven nu fr�ga oss sj�lva: �r det oundvikligt att den prolet�ra diktaturen m�ste krossas emot den borgerliga revolutionens barri�rer, eller �r det m�jligt att det, under de givna v�rldshistoriska f�rh�llandena, skall �ppna sig en m�jlighet att bryta igenom dessa inh�gnader? [20]
(H�r f�ljer ett utvecklande av tankeg�ngen att den ryska revolutionen kan, och med all sannolikhet kommer, att ig�ngs�tta en prolet�r revolution i v�st, som i sin tur kommer att garantera Rysslands socialistiska utveckling.)
*
Det b�r till�ggas att under de f�rsta fem �ren av Kommunistiska Internationalens existens publicerades det ovan citerade arbetet officiellt p� fr�mmande spr�k, som en teoretisk tolkning av oktoberrevolutionen.
Schemat f�r oktoberomv�lvningen har i de officiella framst�llningarna, vilket �r v�lk�nt, genomg�tt �ndl�sa f�r�ndringar i enlighet med den h�rskande gruppens politiska behov. Den slutliga version som nu fastst�llts kan kortfattat formuleras med f�ljande ord: Lenin kr�vde att upproret p�skyndades p� varje m�jligt s�tt. Zinovjev och Kamenev motsatte sig upproret. Trotskij f�rs�kte skjuta upp fr�gan om upproret till sovjetkongressen den 25 oktober (7 november). Lenin k�mpade of�rsonligt mot Trotskijs �konstitutionella illusioner� som gjorde fr�gan om det materiella makter�vrandet avh�ngigt sovjetkongressen. Centralkommitt�n st�dde, under Stalins ledning, Lenins st�ndpunkt och endast s� s�krades oktobersegern.
Framst�llningen av h�ndelsernas faktiska g�ng i min Ryska revolutionens historia l�mnade inte, dristar jag mig att tro, n�got or�rt i avsl�jandet av denna historiska f�rfalskning. Jag �r nu tvungen att s�ga att jag kunde ha varit mer sparsam med bevis, om jag under arbetet med Historien haft tillg�ng till det dokument som jag endast senare lyckades lokalisera.
Den 23 april 1920 firade Moskvaorganisationen Lenins femtio�rsdag, visserligen i fr�nvaro av hedersg�sten, som inte var f�rtjust i s�dana f�retag. En av talarna vid firandet var Stalin som, vilket vi senare skall se, missade ett underbart tillf�lle att f�rbli tyst. Moskvakommitt�n publicerade jubileumstalen i en liten bok p� gr�tt papper (�ret, 1920!) som sedan har blivit en bibliografisk raritet. Denna lilla bok har gl�mts bort av alla och de som k�nner till den v�gar inte n�mna den: En ol�glig p�minnelse om historiska fakta kan i v�ra dagar kosta en man hans huvud.
I ett mycket kort och osammanh�ngande tal har Stalin st�llt sig uppgiften att p�peka �ett drag [hos Lenin] om vilket ingen �nnu har talat; n�mligen, anspr�ksl�shet och medgivandet av sina misstag!�. Talaren anf�r tv� exempel: det f�rsta r�r bojkotten av riksduman 1905 och det andra oktoberupprorets metod och datum. L�t oss bokstavligen citera Stalins historia om detta Lenins andra �misstag�:
�Under 1917, i juli, under Kerenskij, i det �gonblick som den demokratiska konferensen sammankallades och n�r mensjevikerna och socialistrevolution�rerna byggde upp den nya institutionen � det f�rparlament som skulle ha lagt r�lsen f�r en avfart till den konstituerande f�rsamlingen nu, i just detta �gonblick, beslutades det bland oss sj�lva i centralkommitt�n att g� vidare p� v�gen att st�rka sovjeterna, sammankalla sovjetkongressen, s�tta ig�ng upproret och utropa sovjetkongressen som statsmaktens organ. Iljitj, som d� h�ll sig g�md, inst�mde inte och skrev att detta skr�p [den demokratiska konferensen] m�ste skingras och arresteras. Vi ins�g att saken inte var riktigt s� enkel, v�l vetande att konferensen till h�lften eller �tminstone en tredjedel bestod av delegater fr�n fronten, och genom att arrestera och skingra skulle vi endast f�rst�ra hela f�retaget och f�rs�mra relationerna med fronten. Alla diken, gropar och raviner i v�r v�g s�gs l�ttare av oss. Men Iljitj �r stor [?]; han �r varken r�dd [?!] f�r gropar, h�ligheter eller raviner p� sin v�g; han fruktar inte hot [?] och s�ger: �B�rja och g� rakt fram�t.� V�r fraktion s�g dock att det inte var till v�r f�rdel vid denna tid att handla p� det s�ttet; att det var n�dv�ndigt att kringg� dessa hinder f�r att ta tjuren vid hornen och trots alla Iljitjs krav fortsatte vi l�ngs v�gen med f�rst�rkning och kom den 25 oktober fram [?] inf�r bilden [?] av upproret. Iljitj sade, leende och tittande p� oss illmarigt: �Ja, ni hade r�tt.� Detta f�rundrade oss �ter. Ibland erk�nde kamrat Lenin, i fr�gor av oerh�rd vikt, sina misstag [?].� (V.I. Uljanov-Lenins femtio�rsdag, 1920, s. 27ff)[22]
Stalins tal har inte inf�rts i n�gon samling med hans �arbeten�. �nd� �r det i h�gsta grad upplysande. F�r det f�rsta smular det s�nder den moderna legend som p�st�r att central�kommitt�n, under Lenins ledning, krossade Trotskijs �konstitutionella illusioner� betr�ffande upprorets datum och metod. Enligt Stalin � dvs. enligt Stalin 1920 � f�ljer det tv�rtom att centralkommitt�n i den h�r fr�gan st�dde Trotskij mot Lenin.
I mina minnen av Lenin, som publicerades 1924, �tergav jag hur Lenin, n�r han anl�nde till Smolnyj p� natten den 25, sade till mig: �Ja, ja, det kan g�ras p� det s�ttet ocks�. Bara ta makten.� �Historikern� Jaroslavskij f�rnekade 1930 uppr�rt trov�rdigheten i denna historia. F�r omv�lvningen, f�rst�r ni, hade genomf�rts av centralkommitt�n i enlighet med Lenin � och mot Trotskij; hur kunde d� Lenin ha sagt: �Det kan g�ras p� det s�ttet ocks�? �nd� f�r vi av Stalin veta att centralkommitt�n �trots alla Iljitjs krav� fortsatte sin linje, som var inriktad p� sovjetkongressen, och �kom den 25 oktober fram inf�r bilden av upproret�, medan Lenin, n�r han anl�nde till Smolnyj tillk�nnagav: �Ja, ni hade r�tt.� �r det m�jligt att f�rest�lla sig en mer �vertygande, �ven om den �r ofrivillig, bekr�ftelse av min historia och ett mer f�rkrossande f�rnekande av alla de moderna p�hitten?
Centralkommitt�ns verkliga plan framst�lldes emellertid oriktigt av Stalin �ven 1920: �att g� vidare p� v�gen med att st�rka sovjeterna, sammankalla sovjetkongressen, s�tta ig�ng upproret och utropa sovjetkongressen som statsmaktens organ� � detta utg�r, n�r allt kommer omkring, precis samma mekanistiska schema som inte utan r�tt br�nnm�rktes av Lenin p� grund av dess �konstitutionella illusioner�. Att i f�rv�g inkalla sovjetkongressen f�r att f�rst senare mana till upproret, skulle ha inneburit att tillhandah�lla tillf�llet f�r v�ra motst�ndare att utdela ett slag p� sovjetkongressen f�re upproret. Ofrivilligt uppst�r fr�gan: Var inte Lenins r�dsla resultatet av ett av hans m�ten med Stalin? Den plan som dirigerades och f�rverkligades i handling av mig bestod faktiskt i f�ljande: att under processen med att mobilisera massorna under parollen om sovjetkongressen som landets h�gsta organ, och under skydd av denna legala kampanj, f�rbereder vi upproret och utdelar slaget vid ett gynnsamt �gonblick, n�ra sovjetkongressen men inte p� n�got vis av n�dv�ndighet efter �ppnandet av kongressen.
Vem som �n noggrant l�ser kapitlen i min Ryska revolutionens historia, vilka behandlar meningsskiljaktigheterna i partiet vid tr�skeln till oktoberomv�lvningen, kommer utan sv�righet att f�rvissa sig om att Stalin i sitt tal �terger �siktsskillnaden mellan central�kommitt�n och Lenin mycket skarpare �n vad jag gjorde och det av just den anledningen att meningsskiljaktigheter och kontroverser under den perioden bara delvis �terspeglades, dessutom indirekt, i brev och andra dokument. I min framst�llning undvek jag nogsamt personliga h�gkomster, s� vitt jag inte kunde underbygga dem genom andra k�llor. Jag var dubbelt f�rsiktig i den utstr�ckning som det var fr�ga om en taktisk meningsskiljaktighet med Lenin, i vilken den f�ljande h�ndelseutvecklingen bekr�ftade riktigheten av min egen st�ndpunkt. Jag skulle kunna p�peka att Stalins tal vid jubileumsm�tet 1920 inte blev och inte kunde ha blivit motsagt av n�gon annan n�rvarande. Om talet, i enlighet med talarens allm�nna mentala utrustning, tenderar att f�renkla fr�gan, s� tillbakavisar det med �nnu mer tyngd den version som kokats ihop med Stalins medverkan under den allra senaste perioden.
3 mars 1937
Trotskij har, som framg�r av hans egna l�pande kommentarer, f�rs�kt att undvika kr�ngliga k�ll- och litteraturh�nvisningar i sin framst�llning av den ryska revolutionens historia. Den specialintresserades vetgirighet och l�ngtan efter detaljer har f�tt ge vika f�r den ber�ttande, episka formen.
S�rskilt i den tredje delen, och speciellt i dess appendix, �r dock citat av Lenin eller andra p�fallande m�nga. Detta skapar naturligtvis vissa problem vid �vers�ttningen. Problemen har l�sts p� f�ljande s�tt: I alla de fall d�r det har varit m�jligt att �terfinna citat av Lenin, Trotskij, Stalin, Luxemburg etc., s� har dessa �tergivits i enlighet med redan existerande svenska �vers�ttningar. Exempelvis har m�nga av Lenincitaten �terfunnits i Valda verk i tre band (Moskva/G�teborg 1979). Av den anledningen kan vissa citat avvika n�got fr�n de som Eastman �terger i den amerikanska utg�va som ligger till grund f�r den svenska �vers�tt�ningen av Ryska revolutionens historia. En tidigare �vers�ttning av Appendix II, utf�rd av Martin Fahlgren 1973, har d�rvid varit till stor hj�lp (stencilerat h�fte � Socialism i ett land?, Revolution�ra Marxisters F�rbund 1973).
Per-Olof Mattsson
Under fem �rs tid har arbetet med den svenska utg�van av Trotskijs Ryska revolutionens historia p�g�tt. Arbetet slutf�rs samtidigt som den statsbildning som uppr�ttades efter revolutionen upph�rt att existera. Det �r en h�ndelse som ser ut som en tanke. Marxismen har dock ingenting till �vers f�r fatalistiska slutsatser. Situationen �r mycket allvarlig i �steuropa och de l�nder som tidigare utgjorde Sovjetunionen, men arbetarklassen har �nnu inte p� allvar gett sig in i striden. D�rifr�n kan �nnu r�ddningen komma f�r de landvinningar som �terst�r fr�n den revolution som Trotskijs verk �r �gnat �t.
Den urartade sovjetiska arbetarstaten utg�r inte l�ngre n�gon motvikt till den amerikanska och europeiska imperialismen i v�rldspolitiken. Dess sj�lvgoda och sj�lvf�rh�rligande h�rskare, fr�n Stalin till Gorbatjov, har dragit med sig hela staten i sin egen urartning fr�n internationalistisk bolsjevism till en allt mer tr�ngsynt och nationalistisk stalinism, vars enda ideologiska syfte var f�rsvaret av de egna privilegierna.
I denna byr�kratis namn krossades de som h�ll fast vid bolsjevismen, fr�mst V�nsteroppositionen, liksom arbetarnas organisationer och b�nderna. Det intellektuella livet stagnerade och upph�rde slutligen att alstra n�got som �ver huvud kunde intressera en kritiskt t�nkande m�nniska. Vidare krossades det som p� sikt var sovjetstatens enda r�ddning: revolutionens utbredning till de mest framskridna l�nderna i Europa och Nordamerika. Fr�n den kinesiska revolutionens nederlag i mitten av 1920-talet, �ver den tyska arbetarr�relsens handfallenhet inf�r nazismen, stalinisternas definitiva �verg�ng till den borgerliga sidan under det spanska inb�rdeskriget, f�rgiftandet av Europas arbetare med nationalistiskt gift under och efter det andra v�rldskriget och fram till uppr�ttandet av stalinistiska stater i ett stort antal l�nder under efterkrigstiden, har stalinismens sp�r inom v�rldens arbetarr�relse varit f�rskr�ckande.
Stalinismen kunde enbart �verleva d�rf�r att den vilade p� den sovjetiska byr�kratins ekonomiska och milit�ra styrka. N�r den nu �r ett minne blott i Sovjetunionen, s� faller de stalinistiska partierna s�nder och samman. Ingen �rlig marxist kommer att begr�ta dessa partier. De har l�nge varit mogna f�r graven. Tyv�rr kommer arbetarklassen i de l�nder d�r stalinisterna tidigare h�rskade att dyrt f� betala f�r deras f�rbrytelser. N�r kapitalismen skall �teruppr�ttas, �terfinns en del av det stalinistiska avskrapet bland de nyrika entrepren�rerna. Arbetarna kan inte fly n�gonstans, de m�ste stanna kvar och k�mpa f�r sina intressen. L�t oss hoppas att de �terh�mtar sig s� snart som m�jligt fr�n den stalinistiska mardr�mmen.
Trotskijs kvaliteter som historiker har l�nge varit erk�nda. Isaac Deutscher �gnar ett helt kapitel i sin biografi �t �Revolution�ren som historiker� (The Prophet Outcast 1963, sv. �vers. Den f�rvisade profeten, G�teborg 1972).
Deutschers bed�mning �r saklig och inte utan reservationer, men emellan�t blir ordvalet sm�tt lyriskt. �Som revolutionsskildring, gjord av en av dramats huvudakt�rer, �r boken unik i v�rldslitteraturen�, skriver han. Trotskij j�mf�rs med m�nga av historieskrivningens och litteraturens storheter, alltifr�n Thukydides till Churchill. F�r Deutscher framst�r Trotskijs revolutionsskildring som en muralm�lning. Verk av Marx, som Klasstriderna i Frankrike 1848�1850, Louis Bonapartes Adertonde brumaire eller Pariskommunen, framst�r vid j�mf�relse n�rmast som miniatyrer. L�rom�staren Marx �r �verl�gsen i �abstrakt t�nkande och gotisk fantasi�, men eleven �vergl�nser l�raren som epiker.
Till grund f�r hela framst�llningen ligger den av Trotskij formulerade lagen om den oj�mna och sammansatta utvecklingen. (Se s�rskilt kapitel 1 i f�rsta delen: �S�rdrag i Rysslands utveckling�.) Redan Marx hade uppt�ckt den oj�mna utvecklingen, men analysen av dess sammansatta karakt�r m�ste tillskrivas Trotskij. George Novack skriver i en uppsats om �lagens� framv�xt: �I sin klassiska analys [dvs Ryska revolutionens historia] av denna betydelsefulla h�ndelse, gav Trotskij den f�rsta uttryckliga formuleringen av denna lag �t den marxistiska r�relsen.� (G. Novack, Understanding History, NY 1972).
Utan den f�rst�else f�r Rysslands s�rdrag som Trotskij utvecklade efter den f�rsta ryska revo�lutionen 1905, skulle Ryska revolutionens historia vara ot�nkbar. Redan 1906 formu�lerade Trotskij i den lilla boken Resultat och framtidsutsikter (sv. �vers. 1972) grunddragen i sin teori om den permanenta revolutionen, dvs de politiska slutsatserna av lagen om den oj�mna och sammansatta utvecklingen. Deutscher noterar vid sin behandling av revolutions�historien, att �det syns genast att kapitlet [f�rsta delens f�rsta kapitel] �r en mer fulltonig och avklarnad version av den avhandling om den permanenta revolutionen, som han skrev redan 1906.�
Tanken att den f�taliga arbetarklassen i Ryssland skulle kunna gripa statsmakten med st�d fr�n de breda bondemassorna, �den revolution�ra tankens dj�rvaste slutsats�, som Trotskij kallar den, stred mot hela den marxistiska ortodoxin inom arbetarr�relsen. Inte ens den framsynte Lenin ins�g k�rnan i Trotskijs teori f�rr�n 1917.
Samtidigt som f�rfattaren ger oss ett otal fakta, en o�ndlig rad med gripande eller sp�nnande h�ndelsef�rlopp, eller utreder den inre striden inom bolsjevikpartiet, s� passerar en l�ng rad teoretiska och politiska fr�gor revy och Trotskij l�ter inget tillf�lle g� f�rlorat att ge sin syn p� respektive fr�ga. F�r honom �r historieskrivningen inget opartiskt �tergivande av g�ngna tiders h�ndelser, utan en strid f�r den revolution�ra k�rnan i historien. Den materialistiska historieuppfattningen utg�r ifr�n att kampen mellan klasserna �r historiens drivkraft och att arbetarklassen �r den enda klass i det moderna samh�llet som, genom sin st�llning i produktionsprocessen, �r f�rm�gen att befria hela det borgerliga samh�llet. Proletariatet kan inte frig�ra sig som klass utan att befria hela m�nskligheten.
Ryska revolutionens historia �r inte Trotskijs enda verk i den historiska genren, eller det enda han skrev om oktoberrevolutionens och sovjetstatens historia. Det tidigaste f�rs�ket att i st�rre format analysera s�rdragen i den ryska utvecklingen, Resultat och framtidsutsikter fr�n 1906, har redan n�mnts.
�ret efter den f�rsta revolutionen 1905, utkom en bok i S:t Petersburg, redigerad av Trotskij, med titeln Historik �ver arbetardeputerades sovjeter i staden S:t Petersburg. 1922 samman�st�lldes Trotskijs bidrag till den f�rsta ryska revolutionens historia i boken 1905. En del av bokens inneh�ll finns �versatt till svenska (i antologin Arbetarkontroll, arbetarr�d, arbetarstyre, 1971, Deutschers antologi med Trotskijtexter Den permanenta revolutionens epok, 1969, Trotskijs Min flykt fr�n Sibirien, 1924, samt tidskriften Fj�rde Internationalen nr 1 1980).
I samband med fredsf�rhandlingarna i Brest-Litovsk i b�rjan av 1918, skrev Trotskij boken Oktoberrevolutionens historia (sv. �vers. Den ryska arbetarerevolutionen, 1918), som tar vid d�r Ryska revolutionens historia slutar. Den utg�r allts� en utm�rkt forts�ttning f�r den som vill forts�tta att l�sa om revolutionens vidare �den.
N�r Trotskij drevs i landsflykt 1928 blev han delvis tvungen att skriva f�r sin f�rs�rjning. Ett av resultaten blev det �f�rs�k till en sj�lvbiografi� som Mitt liv kallas f�r. Den publicerades p� ryska 1930 och �versattes delvis till svenska 1937 [finns nu oavkortad p� MIA i ny�vers�ttning: Mitt liv � f�rs�k till en sj�lvbiografi].
Tv� �r senare, 1932, inbj�ds Trotskij att tala inf�r studenterna i K�penhamn. Talet �Till ryska revolutionens f�rsvar� finns p� svenska i Fj�rde Internationalen nr 41987. Den som s�ker efter Trotskijs slutgiltiga st�ndpunkt ifr�ga om revolutionen och Sovjetunionen, finner detta i boken Den f�rr�dda revolutionen fr�n 1936 (sv. �vers. 1969).
�ven n�r det �vergripande �mnet inte var historiskt, utan snarare av polemisk och politisk karakt�r, f�retog Trotskij utflykter i det f�rg�ngna. I b�cker som Kommunismen och terrorn 1920 (sv. �vers. 1921), Den nya kursen 1924 (sv. �vers. 1972), Oktoberrevolutionens l�rdomar 1924 (äldre sv. �vers. Revolutionens l�rdomar, ny�vers�ttning finns p� marxistarkiv.se (i PDF-format): Oktoberrevolutionens l�rdomar), Brevet till den partihistoriska byr�n 1927 (sv. �vers. i Trotskijs Det verkliga l�get i Ryssland, 1929 [Ny�vers�ttning Stalins f�rfalskarskola]), Den permanenta revolutionen 1929 (sv. �vers. 1973) eller i andra sm�rre skrifter, �terkommer han g�ng p� g�ng till revolutionens historiska f�rlopp. Vid sin d�d, mordet f�r�vades i augusti 1940, var Trotskij sysselsatt med ett stort upplagt historiskt verk om Stalin (eng. �vers. Stalin, 1941).
F�r den marxistiska r�relsen ligger den djupaste betydelsen i den ryska oktoberrevolutionen, att den �nnu idag utg�r det mest avancerade exemplet p� en prolet�r revolution. F�rsvaret av den ryska revolutionen har nu delvis flyttats �ver p� historiens och teorins omr�de. Men det �r fortfarande en oundg�nglig del av varje revolution�r r�relses verksamhet.
Deutscher anm�rker, att Trotskij �f�r oss att k�nna att m�nniskor h�r och nu skapar sin egen historia, och att de g�r det i enlighet med �historiens lagar�, men ocks� av medveten och fri vilja.� F�r Trotskij �r revolutionen �det korta men laddade �gonblick n�r de arma och f�rtryckta �ntligen f�r sitt ord med i laget.�
Stockholm i maj 1992
Per-Olof Mattsson
[1] B�nder som hade l�mnat kommunen och tagit privat jord enligt Stolypins lag av den 9 november 1906. ME.
[2] Ordet �mir�, anv�nt om byn som kommun, betyder bokstavligen �v�rlden� � dvs. alla. ME.
[3] Armjaki �r en hemmagjord bomullsrock och lapti �r skor tillverkade av fl�tade barkremsor. ME.
[4] Sekterister betecknar olika folkliga religi�sa sekter, som bek�mpades av den rysk-ortodoxa kyrkan. Not till sv. �vers.
[5] Det ryska ord som �versatts med �spontan� betyder bokstavligen element�r och kontrasteras vanligen i revolution�r litteratur mot klassmedvetna r�relser, som leds av en organisation med b�de teori och program. ME.
[6] Anspelar p� en rysk saga. ME.
[7] Trotskij. ME.
[8] Ukokosjit. ME.
[9] Tjervonets. Guldrubeln. Not till sv. �vers.
[10] I centralkommitt�ns protokoll f�r 1917, publicerade 1929, s�gs det att Trotskij f�rklarade sin deklaration inf�r sovjeten p� grundval av att �den var framtvingad av Kamenev�. H�r finns det uppenbarligen ett felaktigt protokoll, eller ocks� redigerades protokollet senare p� ett felaktigt s�tt. Trotskijs f�rklaring beh�vde ingen speciell f�rklaring, den f�ljde ur omst�ndigheterna. Genom en m�rklig tillf�llighet fann sig regionalkommitt�n i Moskva, som helt och h�llet st�dde Lenin, f�rpliktad att i partitidningen i Moskva samma dag, den 18 oktober, publicera en f�rklaring som var n�stan ordagrant identisk med Trotskijs formel: �Vi �r inte ett konspirativt parti och vi fastst�ller inte datumet f�r v�ra aktioner i hemlighet� N�r vi beslutar att g� ut, kommer vi att s�ga s� i v�rt tryckta organ� �. Det var om�jligt att svara annorlunda p� fiendens direkta f�rfr�gningar. Men �ven om Trotskijs f�rklaring inte var, och inte kunde ha varit, framtvingad av Kamenev, komprometterades den medvetet av Kamenevs falska solidaritet och detta dessutom under omst�ndigheter som ber�vade Trotskij m�jligheten att s�tta de saknade prickarna �ver i:na.
[11] Otrjad. ME.
[12] Trotskij syftar p� sin egen Oktoberrevolutionens historia, 1918. Svensk �vers�ttning under titeln Den ryska arbetarerevolutionen Stockholm 1918: Frams f�rlag. Se: Den ryska arbetarrevolutionen � fr�n novemberrevolutionen till Brestfreden. Not till den sv. �vers.
[13] H�ga filthattar. ME.
[14] Uppenbarligen skall namnet h�r vara Martov, som Trotskij svarade. ME.
[15] Piatiletka betyder fem�rsplan. Not till sv. �vers.
[16] Under Kommunistiska Internationalens tredje kongress h�nvisade Lenin, f�r att mildra sina slag mot vissa �ultrav�nsterister�, till det faktum att han sj�lv hade gjort �ultrav�nstermisstag�, s�rskilt som emigrant, inklusive hans sista �emigration� i Finland 1917, n�r han f�rsvarade en mindre l�mplig upprorsplan �n den som i verkligheten genomf�rdes. Denna h�nvisning till sitt eget misstag gjordes av Lenin, om v�rt minne inte bedrar oss, �ven i ett brev till kongresskommissionen om tyska angel�genheter. Olyckligtvis �r Kommunistiska Internationalens arkiv inte tillg�ngliga f�r oss och Lenins f�rklaring har uppenbarligen inte publicerats.
[17] Ej kursiverat i sv. �vers. av Lenins verk.
[18] Se Leon Trotsky, The Third International After Lenin, New York 1936 och senare. Svensk �vers�ttning Tredje internationalen efter Lenin. Not till sv. �vers.
[19] Det ryska originalet anger att detta avsnitt �r ur kapitel 7. Rubriken och texten st�mmer dock �verens med den svenska �vers�ttningens kapitel 8. Detsamma g�ller f�r Brian Pearces revidering av John G. Wrigths �vers. till engelska fr�n det ryska originalet, Itogy i Perspektivy fr�n 1906 (i The Permanent Revolution. Results and Prospects, London: New Park 1971; 1962). Eftersom det ryska originalet inte �r l�ttillg�ngligt och d�rf�r inte kan kontrolleras f�r detta tillf�lle, b�r slutsatsen vara att den ryska upplagan har en felaktig kapitelnumrering i detta fall. Sv. �vers. anm.
[20] De fyra sista styckena �r inte ur kapitel 8, utan ur kapitel 4. Eastmans �vers. anger kapitel 8, det ryska originalet kapitel 7 (se f�reg�ende not). Enligt den svenska �vers. och Wrights och Pearces �vers. �r dessa fyra stycken ur kapitel 4. Sv. �vers. anm.
[21] Detta appendix tillfogades Monadutg�van (New York 1980). Det best�r av Trotskijs kommentarer till ett dokument, som kom i hans besittning efter det att han skrev Ryska revolutionens historia.
�� Trotskij rapporterade om detta dokument i december 1933 i sin �Not om Ryska revolutionens historia�, som �terfinns i Trotskijarkivet vid Harvarduniversitetet. Senare bearbetade han 1936 detta material till ovanst�ende artikel och beg�rde att den skulle tillfogas framtida upplagor av Ryska revolutionens historia. Engelska ö�vers�ttningen till engelska �r fr�n The Stalin School of Falsification (New York 1972: Pathfinder).
[22] Detta tal finns i engelsk �vers�ttning i Stalins Works, Moskva 1953, vol. 4, sid 328-330. Sv. �vers. anm.