Originalets titel: I Break with the Chinese Stalinists
�vers�ttning: B. Svensson
HTML: Martin Fahlgren
Annan version: I pdf-format p� marxistarkiv.se � direktl�nk
Harold Isaacs var en amerikansk kommunist och journalist som kom till Kina 1930 och blev d�r medlem Kinas Kommunistiska Parti. Han arbetade bl. a. med en engelskspr�kig tidskrift f�r kommunistpartiets r�kning. Efter hand blev han dock �vertygad om att den politik som f�rdes av Kommunistiska internationalen och det kinesiska kommunistpartiet var djupt felaktig och ej gick att korrigera, varf�r han br�t med kommunistpartiet. F�ljande text �r hans �brytningsdokument�, som bl a publicerades i tidskriften New International, Vol.1 No.3, september-oktober 1934. Isaacs gick senare med i den trotskistiska v�nsteroppositionen och skrev en klassisk bok om den kinesiska revolutionen � Den kinesiska revolutionens tragedi (vars f�rsta upplaga kom ut 1938).
Till Kinesiska Kommunistpartiets centralkommitt�:
Mitt tv��riga samarbete med kinesiska kommunistpartiet har avslutats och utgivningen av China Forum, som jag grundade och redigerade under denna tid, har tvingats upph�ra. I hela v�r r�relses intresse, liksom i mitt eget, anser jag det n�dv�ndigt att h�r �terge och offentligg�ra historien om China Forum och omst�ndigheterna kring dess indragning...
N�stan fr�n allra f�rsta b�rjan av mitt aktiva arbete � som jag daterar till tidpunkten d� jag b�rjade rapportera om h�ndelser i Kina p� ett kommunistiskt s�tt � st�lldes jag inf�r ett antal fr�gor som efterhand blev alltmer p�tr�ngande. Fr�gorna uppkom d� jag uppt�ckte att den kommunistiska propagandan i Kina och utomlands utm�rktes av grova f�rvr�ngningar och �verdrifter. Jag definierar propaganda som skicklig, tydlig, korrekt och helt sanningsenlig rapportering av fakta tillsammans med en intr�ngande och �ndam�lsenlig tolkning och en handlingsplan f�r att ta itu med fakta p� ett revolution�rt s�tt. Jag l�rde mig detta fr�n Lenins och hans bolsjevikkamraters liv och verk. De l�rde oss att sanningen kommer fr�n massorna sj�lva och att det bara kan sluta med katastrof om man ljuger f�r dem. Jag har aldrig f�rst�tt att det tv�rtom var min revolution�ra plikt att arbeta p� annat s�tt, men uppt�ckte snart att dagens kommunistiska partipress gjort det till en vana att skilja mellan propaganda och sanning.
De exempel p� �verdrifter och f�rvr�ngningar som var mest sl�ende f�r mig var naturligtvis de som g�llde Kina, eftersom jag h�r kunde kontrollera p�st�enden mot k�nda fakta. Till en b�rjan tillskrev jag dem enskilda individers okunnighet eller of�rm�ga. Jag antog att kommunistiska redakt�rer utomlands skulle publicera korrekta fakta om Kina om de fick s�dana. F�ljaktligen f�rs�kte jag tillsammans med en v�n uppr�tta en oberoende postbaserad nyhetstj�nst och skickade varje vecka bulletiner till tidningar �ver hela v�rlden med korta, vassa, sakliga rapporter om vad som p�gick. Detta var p� h�sten 1931, efter min �terkomst fr�n det omr�de i centrala Kina d�r det �gt rum stora �versv�mningar under sommaren. Jag f�rstod d� inte alls varf�r denna tj�nst inte fick n�got gensvar fr�n den kommunistiska pressen utomlands. Efter ungef�r tre m�nader var jag tvungen att avbryta rapporteringen i brist p� st�d. Ingenting blev helt enkelt publicerat, utom i n�gra f� organ som inte var officiella kommunistiska partitidningar, s�som Militant i New York.
Det dr�jde inte l�nge f�rr�n jag, efter att ha gjort en djupare studie av internationella h�ndelser och den kinesiska revolutionens historia, b�rjade f�rst� att det l�pte en konsekvent linje genom de f�rvr�ngningar och �verdrifter som jag fann, inte bara i korta str�rapporter om aktuella h�ndelser utan �ven i h�gtidliga uttalanden av delegater vid EKKI:s[1] plenum. Jag uppt�ckte att dessa avvikelser fr�n sanningen n�dv�ndiggjordes av att den officiella historieskrivningen h�vdade att alltsedan katastrofen 1927 en m�ktig framv�llande revolution�r r�relse marscherat fram�t i Kina till randen av att gripa makten under ledning av Kinas Kommunistiska parti. Jag uppt�ckte att dessa �verdrifter var n�dv�ndiga eftersom f�ruts�ttningarna var felaktiga och s� �ven grunderna f�r den politik som f�rts av Kommunistiska Internationalen och kommunistpartiet i Kina. Jag kan inte nu h�r ge en sammanfattning av dessa f�rvanskningar (jag har muntligen redovisat dussinvis f�r er), allt fr�n enskilda incidenter (den avsiktligt falska bild som gavs av strejken i Shanghais bomullspinnerier i januari 1932, d�r man gick s� l�ngt att man f�rflyttade den till februari f�r att �ka intrycket av arbetarnas roll i Shanghai-striderna) till h�gtravande generaliseringar, som i det uttalande som nyligen gjordes inf�r EKKI:s plenum om att KKP[2] har �vunnit �ver st�rre delen av den kinesiska arbetarklassen och b�nderna�...
N�r jag f�rnekar f�rekomsten av en m�ktig revolution�r v�g (dvs. en v�ldig organiserad marsch mot makt�vertagandet), beaktar jag fakta som kanske blir �nnu tydligare vid en j�mf�relse med de v�ldiga massr�relserna 1926-27. Den kommunistiska ledningens tragiska misstag 1927 var huvudorsak till att den m�ktiga r�relsen halsh�ggs, och eftersom �n i dag inga l�rdomar har dragits fr�n dessa h�ndelser, �r dessa misstag, ackumulerade i m�ngder, fortfarande ansvariga f�r dagens tragedier. Men l�t oss f�r j�mf�relsens skull n�mna att det 1926 i Stor-Shanghai f�rekom 267 strejker. 1932 var det 82. L�t oss erinra oss att inf�r arbetarnas makt�vertagande i Shanghai i mars 1927 fanns det ute p� gatorna �ver 800 000 arbetare, hantverkare och sm�handlare som slogs med vapen i hand f�r krav av l�ngtg�ende politisk karakt�r. En n�rmare kontroll av andra halv�ret 1933, visade att f�r hela landet var antalet engagerade i strejker och andra tvister under samtliga m�nader mindre �n en trettiondel av detta och det handlade n�stan undantagsl�st om defensiva krav mot l�nes�nkningar och lockout. Dessutom har avsaknaden av ett sammansvetsat ledarskap � �ven i samma fabriksenheter eller i en eller flera fabriksgrupper � och ibland avsaknad av ens den mest element�ra organisation � i n�stan samtliga fall lett till d�dsbringande misstag och relativt enkla f�rr�derier fr�n gula �fackledare� och �f�rlikningsm�n� fr�n Guomindang. Den brittiska polisens d�dsskjutning av tretton elever i Shanghai 1925 blev startskottet f�r en generalstrejk som lamslog staden och f�ljdes av en flodv�g av stora sympatistrejker �ver hela landet. I januari 1932, n�r de japanska imperialisterna anv�nde Shanghais internationella kvarter som bas f�r operationer som kostade tiotusentals kinesiska liv, st�rde inte en enda strejk den offentliga eller annan service i dessa kvarter. I fabrikerna f�rekom inga strejker, men d�remot en storskalig lockout som den �verv�ldigande majoriteten av Shanghais arbetare fann sig i utan protester....
N�r det g�ller de utbredda men isolerade och enstaka fall av bondeuppror, och det inkluderar de R�da arm�erna i Jiangxi, v�ntar dessa strider p� ledning fr�n en stark arbetarr�relse innan de kan n� n�gon framg�ng. I sina begr�nsade och omringade omr�den och med sina magra resurser har de R�da arm�erna k�mpat heroiskt mot attackerna fr�n Guomindang. Men fram tills dess Guomindang har k�rts bort fr�n sina b�lverk i de imperialistkontrollerade arbetarcentren, kommer utsikterna f�r en revolution�r seger sj�lvfallet att f�rbli ovissa. Inget revolution�rt �ndam�l tj�nas av att man tar sin tillflykt till fantasier om att dessa arm�er har ett prolet�rt ledarskap, bara f�r att enskilda arbetare, tvekl�st ledare av h�g kvalitet och med stort mod, har slitits bort fr�n fabriker och arbetskamrater och s�nts ut f�r att inta poster inom R�da arm�-distrikten eller R�da arm�n sj�lvt. I sj�lva verket �r denna rutinm�ssiga praktik att f�ra bort de mest medvetna och progressiva arbetarna fr�n deras arbetarmilj� och s�nda ut dem till de R�da distrikten ett bra tecken p� den kriminella tyngdpunktsf�rskjutning som bidragit till att paralysera arbetarr�relsen i st�derna. Om den vita terrorn inte lyckas rensa bort arbetarledarna n�r de stiger fram s� g�r KP det, och har gjort s� i hundratals fall. Detta bidrar inte s� lite till att f�rklara varf�r det ocks� har varit s� sv�rt att mobilisera en genuin anti-japansk r�relse mot den milit�ra aggressionen och varf�r Guomindangs vita terror har fyllt massgravar och or�kneliga f�ngelser med levande och d�da martyrer, och har p� s� s�tt lyckats strypa den anti-imperialistiska r�relsen och f�rs�ken att organisera en s�dan r�relse och berett v�gen f�r de allt mer omfattande imperialistiska �vergreppen. Partiet har �nnu inte tagit fasta p� och lett massornas djupa, bittra och ofta oartikulerade hat mot f�rtryckarna, och detta inbegriper stora sektorer av den l�gre sm�borgerligheten som kunde ha vunnits genom framg�ngsrikt masstryck underifr�n. Detta �r en f�ljd av att partiet har misslyckats med att �vers�tta vardagens realiteter till program och taktik�
Men just f�r att jag till varje pris ville forts�tta Forums �ppna kamp mot den gemensamma fienden � mot Guomindang och imperialisterna � undvek jag of�rtrutet att ta upp dessa fr�gor i tidningen, mot mitt allt b�ttre vetande. Jag sl�pade efter utvecklingen i detta avseende, n�got som kom till uttryck i m�nga av de aktuella fr�gor som vi behandlade.
Jag ber er att p�minna er den m�dosamma kamp som Forum f�rde f�r Paul och Gertrud R�egg under v�ren och sommaren 1932, d� jag upprepade g�nger varnade f�r den vikt man lade vid �lagliga� aspekter i �rendet och �f�rhandlingar� med Guomindang, till f�rf�ng f�r masstryck och att utnyttja �rendet politiskt. Ni gav en l�pparnas bek�nnelse till behovet av masstryck � speciellt h�r i Kina � men i verkligheten st�dde sig f�rsvaret hela tiden p� juridiska spetsfundigheter och meningsl�sa f�rhandlingar. �nda tills jag i allra sista stund revolterade, till�ts jag inte ens ange R�eggs f�rtj�nta och r�ttm�tiga titel � sekreterare i Pan-Pacifics fackf�reningssekretariat! �ven om jag m�rkte att kampen f�r R�egg-paret allvarligt f�rsv�rades av den taktik man till�mpade, fortsatte jag att k�mpa med all den energi jag kunde uppbringa � och ni ska komma ih�g att det var jag som skapade den lokala f�rsvarskommitt�n och var huvudansvarig f�r den breda propagandakampanjen i pressen och den omfattande sympati som vi v�ckte. Dock var den strikt icke-politiska attityd som R�egg tvingades inta vid r�tteg�ngen (i kontrast till hans �klagares starkt politiska!) i min mening ett av de viktigaste sk�len till det �de som han och hans hustru m�tte.
Jag ber er erinra er den l�nga perioden av organisering av Kinas f�rbund f�r m�nskliga r�ttigheter och dess aktiviteter, fr�n december 1932 till juni 1933, i vilka jag deltog aktivt. Jag gav fritt utrymme �t detta hybrid-f�rbund och dess arbete utan att n�gon g�ng publicera den grundl�ggande kritik som jag ofta gav uttryck f�r inf�r er och som i slut�ndan helt bekr�ftades av det som h�nde efter Guomindangs mord p� Yang Qian i juni detta �r. Jag ber er erinra er de �sikter jag framf�rde i augusti och september 1933 ifr�ga om antikrigskongressen, som jag p� er inr�dan inte publicerade. Ist�llet, vilket jag �ngrar, publicerade jag Marley & Co:s stinkande s�rja, inte de sanna fakta om det farsartade spektakel som hade �vertygat mig om att den politik som var dess upphov inte p� n�got s�tt befordrar den internationella kampen mot det imperialistiska kriget.
Vid ett tillf�lle � och detta kan jag �tminstone tr�sta mig med � motsatte jag mig passivt n�r ni bad mig att skriva och publicera en f�rtalande attack p� Chen Duxiu efter att han d�mts till 13 �rs f�ngelse av Guomindang. Er �nskan var specifik. Jag skulle inte behandla de fr�gor som hade f�rt Chen Duxiu fr�n att vara ledare f�r KP 1927 till ledare f�r den kinesiska oppositionen 1933. Jag skulle bara foga samman en neslig serie etiketter f�r att f�rklara varf�r Guomindang t o m f�ngslade ledaren f�r v�nsteroppositionen. Som ni vet varken skrevs eller publicerades denna attack.
Efter min �terkomst fr�n Fujian i december 1933, kr�vde ni �ter best�mt att jag skulle l�gga �t sidan resultaten av mina egna efterforskningar i Fuzhou [Foochow], f�r att p� er �nskan (men med min signatur under!) skriva och publicera ett helt grundl�st och kr�nkande angrepp p� v�nsteroppositionen. Ni kommer s�kert ih�g att ni vid den tiden anklagade �trotskisterna� f�r att ha samr�re med den nya regering som satts upp i Fujian av Chen Mingshu och Cai Ting-kai [Ts�ai T�ing-k�ai]. Ni klumpade ihop v�nsteroppositionen med Tredje partiet och de s� kallade socialdemokraterna bland Fujian-militaristernas sm�borgerliga utskott. Det var lika mycket f�r att �vertyga mig sj�lv p� just denna punkt, som att utf�ra ett uppdrag f�r er, som jag reste ner till Fuzhou och tillbringade tv� veckor d�r och genom direkt kontakt med dussintals m�nniskor �vertygades om att v�nsteroppositionen starkt och tydligt var emot Fuzhou-regimen. Jag har inte plats h�r f�r att diskutera KP:s relationer med den kortlivade Fujian-regeringen eller karakt�ren av de �f�rhandlingar� som drevs d�r nere. Det viktiga h�r �r att n�r jag �terv�nt, bad ni mig att skriva f�rtal som var motsatsen till allt jag sj�lv f�tt veta. Det �r intressant, som en sidoblick p� era metoder i fraktionskampen, som ni uppfattar den, att er representant i Fuzhou s�nde hem en rapport, genom mig ironiskt nog, om att en av de mest v�lk�nda unga pseudo-radikala i Fuzhou, Wu Cui-yuen f�r att vara exakt, var en ledande �trotskist�. Som en h�ndelse hade jag tr�ffat och gjort flera l�nga intervjuer med Wu, och n�r jag l�mnade Fuzhou f�rstod jag hans st�llning och hans personlighet utomordentligt v�l. Han var lika mycket �trotskist� som Mei Lanfang! �nd� kr�ver ni att jag ska ignorera min egen kunskap om denne man och i min artikel om Fujian framst�lla honom som �trotskist�. Jag st�lldes � ena sidan inf�r era krav p� att skriva osanningar f�r att passa er politik och � andra sidan inf�r min djupa �nskan att f�ra fram sanna fakta om oppositionens inst�llning till Fujian-regimen. Men �terigen, f�r att bevara resterna av v�r relation, valde jag en medelv�g och gjorde varken eller och l�mnade hela fr�gan utanf�r min artikel�.
Hur som helst, i januari detta �r st�llde ni mig pl�tsligt inf�r ett ultimatum och tvingade d�refter fram ett brott i v�r relation eftersom jag inte, som ni kr�vde, kunde anv�nda China Forum f�r en politik som jag inte tror tj�nar den kinesiska och internationella prolet�ra revolutionen. Jag kunde inte, som ni kr�vde, �sidos�tta de �vertygelser som jag bokstavligen drivits till av de katastrofala h�ndelsernas svidande piskrapp i Kina, Tyskland och v�rlden �ver. Speciellt gjorde min djupa inblandning i de kinesiska h�ndelserna under de senaste tre �ren det till slut om�jligt f�r mig att aktivt st�dja en politik och taktik vars f�r�dande effekter tusenfalt bekr�ftats genom dagliga tragiska h�ndelser. Jag kunde inte ignorera fr�gor som ber�r v�rt arbetes r�tter och hela underlaget f�r v�rt hopp om en revolution�r framtid.
Trots att dessa fr�gor idag skakar hela Internationalen, f�rnekade ni mig r�tten att s�tta dem p� pr�nt. Ni kr�vde mer. Ni kr�vde att jag skulle angripa var och en som gjorde s� � i f�rsta hand de ni kallar �kontrarevolution�ra trotskister� � de enda som idag m�ter problemen p� ett modigt, revolution�rt s�tt! Ni kr�vde att China Forum skulle vara en megafon f�r en politik och ett vulg�rt fraktionellt f�rtal som jag varken d� eller nu kan vara delaktig i. Som svar p� mina fr�gor om Kina citerade ni helt enkelt de l�gner och halvl�gner som jag blivit s� van att l�sa i Inprecorr. Ni deklarerade ocks� att �av propagandistiska sk�l �r det n�dv�ndigt med vissa �verdrifter�� och h�pnadsv�ckande fortsatte ni: �men vi k�nner till de riktiga fakta, och vi grundar v�r politik p� dem, inte p� dessa �verdrifter!� En nymodig variant av underr�ttelsetj�nstens taktik! Fakta, s�ger ni, �r underliga saker. De m�ste man v�nda och vrida p� och noga unders�ka tills deras sanna natur uppenbarar sig. Problemet �r att ni vrider p� dem s� mycket och s� fort att de omvandlas till n�got som liknar fantasifulla �nskesnurror � eller som b�st �nskeuppfyllande vanf�rest�llningar.
P� mina fr�gor om Tyskland citerade ni Heckerts, Piatnitskijs och EKKI:s ber�mda resolution som deklarerar att det tyska partiets kollaps och slakten p� de tyska arbetarna hade sin grund i KPD:s[3] tidigare, nuvarande och framtida korrekta politik! Ni f�rklarade att jag inte hade r�tt att framf�ra kritiska kommentarer om Sovjetunionens farligt opportunistiska utrikes- och inrikespolitik, i synnerhet n�r det g�ller Sovjets intr�de, p� en helt nationalistisk grund, i de imperialistiska intrigernas smutsiga korridorer. Tv�rtom m�ste jag k�rleksfullt och tillgivet omfamna och hylla den politik som medf�rt katastrof i Kina, Tyskland och �verallt och som snabbt leder till att Sovjetunionen nationellt isoleras och avsk�rmas fr�n den v�rldsomsp�nnande prolet�ra r�relsen. Detta skulle jag g�ra, till en b�rjan, genom att publicera Stalins ansikte p� framsidan och i spalterna framf�ra den vanliga panegyriken om hans ofelbarhet. F�rst och fr�mst skulle jag ta till kn�lp�ken mot den �kontrarevolution�ra trotskismen�. Detta skulle bli huvudpunkten i min reformation � att inte sj�lv st�lla fr�gor och f�rtala alla som gjorde det.
Som svar p� ert krav p� att jag m�ste underst�lla mig en redaktionsstab f�r att denna redaktionspolitik effektivt skulle oms�ttas i praktiken, erbj�d jag mig
1. att forts�tta publicera lika strikt som tidigare, men under tiden reda ut mina meningsskillnader med er i diskussioner vid sidan om;
att �ppna spalterna i Forum f�r en allm�n diskussion om alla grundl�ggande revolution�ra fr�gor, med fritt spelrum f�r oortodoxa s�v�l som ortodoxa synpunkter. Om era st�ndpunkter var korrekta, menade jag, skulle det vara en avg�rande f�rdel f�r er att f� ett s�dant tillf�lle att visa fram deras briljans j�msides med era kritikers ynkliga prestationer.
att publicera ortodoxa nyheter och st�ndpunkter, men f�rbeh�lla mig r�tten att kommentera och kritisera.
Dessa upprepade erbjudanden har ni g�ng p� g�ng avvisat. Ni erbj�d er att diskutera dessa fr�gor med mig muntligt om jag samtidigt l�mnade Forum �ppet f�r er redaktionsstab. Mina andra f�rslag var ot�nkbara! Ge Forums l�sare en chans att h�ra �kontrarevolution�ra� st�ndpunkter? Aldrig! Jag kunde bara bevisa min revolution�ra renhet genom att g� med p� era krav. Vi skulle prata igenom sakerna till v�ren, och om allt gick v�l (dvs. om jag uppvisade en godtagbar anpassning till era st�ndpunkter) kunde jag packa mina v�skor f�r en studieresa till Sovjetunionen, d�r jag med s�kerhet skulle bli �vertygad om mitt felaktiga v�gval. Med andra ord, ni ville ha min underskrift p� en skuldsedel med summan utel�mnad, vilken ni sedan kunde fylla i. Ni framst�llde detta som ett ultimatum och ni meddelade mig att om jag gjorde n�got annat �n accepterade, skulle jag h�refter intr�da i �kontrarevolutionens� l�ger.
Jag m�ste avvisa dessa villkor. Jag v�grar att l�na mig till en f�rtalande och grundl�s strid mot den internationella V�nsteroppositionen. Jag v�grar att l�mna utrymme till en v�mjelig lismande hyllning av Stalin och okritiskt l�mna plats f�r den stalinistiska politik som karakteriserar kommunistpartiernas press v�rlden �ver. Jag v�grar ta skydd i den kalla och dragiga tomhet som str�cker sig bakom Kommunistiska Internationalens imponerande fasad och tidiga tradition. Jag skulle g�rna �ka till Sovjetunionen p� bes�k n�gon g�ng � men jag m�ste avvisa ett erbjudande som sker p� era villkor. Jag v�grar, helt enkelt, att bli en villig prostituerad i revolutionens namn.
Till slut m�ste jag ocks� v�gra att �verl�mna tryckeriet som jag byggt upp med s� mycket sm�rta och kamp, eftersom jag inte anser det vara er utan arbetarr�relsens egendom. D� jag inte kan driva Forum vidare p� egen hand, eftersom jag saknar finansiella resurser och har tunga kontrakterade skulder, har jag gjort mig av med tryckeriet och skickat varje �re av beh�llningen dit jag nu anser v�r r�relses sanna intresse ligger. Det var med djup och varaktig bitterhet som jag tvingades se Forum g� under av slagen fr�n dem som jag betraktade som kamrater, n�r vi under tv� �r hade avv�rjt alla v�ra m�nga fiender utifr�n.
Men med detta kom insikten att vi m�ste bygga nytt p� de ruiner ni har �stadkommit. Revolutionen och uppbygget av v�r framtid g�r vidare, och n�r vi raserat f�rsvarsverken ska vi under v�ra f�tter krossa allt fientligt och alla som st�r i v�r v�g. Ingen lismande, blind lojalitet med ett namn, en tom fasad, en s�ndertrasad prestige kan leda oss fram�t. Endast orubblig trohet mot v�rt m�l och v�r aktiva kamp f�r detta, bev�pnade med en korrekt och bepr�vad politisk linje, kommer att f�ra oss fr�n nederlag till slutlig seger. Till denna kamp skall jag forts�tta att �gna all min energi.
Peiping, KINA, 20 maj, 1934.
[1] EKKI st�r f�r Kommunistiska Internationalens Exekutivkommitt� � Red
[2] KKP �r en f�rkortning av Kinas Kommunistiska Parti � Red
[3] KPD = Kommunistische Partei Deutschlands � Red