Originalets titel: Manifesto of the International Left Opposition (i The Militant, New York, 1 oktober 1930).
�vers�ttning: Jesper Sydhagen (fr�n engelska)
Redigering: Martin Fahlgren
HTML: Martin Fahlgren
Under de senaste m�naderna har en bonder�relse av betydande omfattning �terigen dykt upp i vissa provinser i s�dra Kina. Inte bara proletariatets v�rldspress, utan ocks� dess fienders press, fylls av ekon fr�n denna kamp. Den kinesiska revolutionen, f�rr�dd, besegrad och utmattad, visar att den fortfarande �r vid liv. L�t oss hoppas att tidpunkten d� den �terigen lyfter sitt prolet�ra huvud inte �r l�ngt borta. Och f�r att f�rbereda oss inf�r detta m�ste vi s�tta den kinesiska revolutionens problem p� arbetarklassens dagordning i hela v�rlden.
Vi, den Internationella kommunistiska v�nsteroppositionen (bolsjevik-leninisterna), ser det som v�r plikt att nu h�ja v�ra r�ster f�r att rikta alla kommunisters, alla utvecklade revolution�ra arbetares uppm�rksamhet p� uppgiften att befria detta stora land i Ostasien och samtidigt varna f�r den falska politik som drivs av den Kommunistiska Internationalens h�rskande fraktion, vilken uppenbarligen hotar att undergr�va den kommande kinesiska revolutionen liksom den f�rd�rvade revolutionen 1925-1927.
Tecknen p� den kinesiska revolutionens �terf�delse p� landsbygden antyder dess inre krafter och enorma m�jligheter. Men uppgiften �r att omvandla dessa m�jligheter till verklighet. Den f�rsta f�ruts�ttningen f�r framg�ng �r att f�rst� vad som h�nder, dvs. g�ra en marxistisk analys av drivkrafterna och korrekt bed�ma kampens nuvarande stadium. P� b�da dessa punkter misstar sig Kominterns h�rskande krets.
Den stalinistiska pressen �r fylld med rapporter om en �sovjetregering� som uppr�ttats i stora omr�den p� landsbygden i Kina under skydd av en r�d arm�. Arbetare i m�nga l�nder h�lsar dessa nyheter med begeistring. Sj�lvklart! Uppr�ttandet av en sovjetregering i en stor del av Kina och skapandet av en kinesisk r�d arm� skulle inneb�ra en gigantisk framg�ng f�r den internationella revolutionen. Men vi m�ste s�ga �ppet och tydligt: detta �r �nnu inte sant.
Trots den knapph�ndiga information som n�r oss fr�n de stora omr�dena i Kina, g�r v�r marxistiska f�rst�else av utvecklingsprocessen det m�jligt f�r oss att med s�kerhet f�rkasta den stalinistiska synen p� de aktuella h�ndelserna. Den �r falskt och extremt farlig f�r revolutionens fortsatta utveckling.
I �rhundranden har Kinas historia kantats av imponerande uppror av utblottade och hungriga b�nder. Inte mindre �n fem g�nger under de senaste tv�tusen �ren har de kinesiska b�nderna lyckats �stadkomma en fullst�ndig omf�rdelning av jordegendomen. Varje g�ng b�rjade koncentrationsprocessen om p� nytt och fortsatte tills befolkningstillv�xten �terigen skapade en delvis eller allm�n explosion. Denna onda cirkel var ett uttryck f�r ekonomisk och samh�llelig stagnation.
Det var f�rst Kinas integration i v�rldsekonomin som f�rm�dde �ppna upp nya m�jligheter. Kapitalismen invaderade Kina utifr�n. Den bak�tstr�vande kinesiska bourgeoisien blev medlare mellan det utl�ndska kapitalet och de skoningsl�st exploaterade massorna i det egna landet. De utl�ndska imperialisterna och den kinesiska bourgeoisien kombinerar den kapitalistiska exploateringens metoder med det feodala f�rtryckets metoder och tr�ldom genom ocker.
Stalinisternas grundid� var att f�rvandla den kinesiska bourgeoisien till ledare f�r den nationella revolutionen mot feodalismen och imperialismen. Det var resultaten av denna politiska strategi som krossade revolutionen. Det kinesiska proletariatet betalade ett h�gt pris f�r att inse det faktum att deras bourgeoisie inte kan, inte vill och aldrig kommer att k�mpa vare sig mot den s� kallade feodalismen, som utg�r den viktigaste delen av dess eget exploateringssystem, eller mot imperialismen, vars representant den �r och under vars milit�ra beskydd den verkar.
S� snart det stod klart att det kinesiska proletariatet, trots alla hinder som Komintern satt l�ngs dess v�g, var redo att g� vidare l�ngs sin egen oberoende revolution�ra v�g krossade bourgeoisien arbetarr�relsen med hj�lp av de utl�ndska imperialisterna, f�rst av allt i Shanghai. S� snart det stod klart att ett v�nskapen med Moskva inte kunde lamsl� b�ndernas uppror, krossade bourgeoisien bonder�relsen. Under v�ren och sommaren 1927 begick den kinesiska bourgeoisien sina st�rsta brott.
Skr�md av konsekvenserna av sina misstag f�rs�kte den stalinistiska fraktionen i slutet av 1927 pl�tsligt kompensera f�r de senaste �rens fad�ser. Kantonupproret arrangerades. De stalinistiska ledarna antog att revolutionen fortfarande var p� uppg�ng; i sj�lva verket var den redan p� nedg�ng. F�rtruppsarbetarnas hj�ltemod kunde inte f�rhindra katastrofen som dessa ledares �ventyrspolitik orsakade. Kantonupproret dr�nktes i blod. Den andra kinesiska revolutionen krossades fullst�ndigt.
Vi, den Internationella V�nsteroppositionens representanter, bolsjevik-leninisterna, var fr�n allra f�rsta b�rjan emot att g� in i Guomindang och f�r en sj�lvst�ndig prolet�r politik. Redan under det revolution�ra uppsvingets inledning f�rordade vi att man skulle b�rja organisera arbetar-, soldat- och bondesovjeter; vi uppmanade arbetarna att st�lla sig i spetsen f�r bondeupproret och slutf�ra jordrevolutionen. V�r inriktning f�rkastades. V�ra anh�ngare f�rf�ljdes och utesl�ts ur Komintern; de som fanns i Sovjetunionen f�rf�ljdes och landsf�rvisades. I namn av vad? I namn av ett block med Chiang Kai-shek.
Efter den kontrarevolution�ra statskuppen i Shanghai och Wuhan varnade vi, den Kommunistiska V�nsteroppositionen, entr�get f�r att den andra kinesiska revolutionen var avslutad, att en tillf�llig triumf f�r kontrarevolutionen hade intr�ffat, och att ett upprorsf�rs�k fr�n de avancerade arbetarnas sida, inf�r massornas allm�nna demoralisering och utmattning, oundvikligen skulle medf�ra ytterligare brottsliga slag mot de revolution�ra krafterna. Vi f�respr�kade �verg�ng till defensiven, f�rst�rkning av partiets underjordiska organisation, deltagande i proletariatets ekonomiska kamp, och mobilisering av massorna under demokratiska paroller: Kinas sj�lvst�ndighet, de olika nationaliteternas r�tt till sj�lvbest�mmande, en konstituerande f�rsamling, konfiskering av jord, �tta timmars arbetsdag. En s�dan politik skulle ha f�tt den kommunistiska f�rtruppen att gradvist resa sig fr�n sitt nederlag, �teruppr�tta f�rbindelser med fackf�reningarna och de oorganiserade massorna i st�derna och p� landsbygden, och f�rbereda sig f�r att m�ta det nya revolution�ra uppsvinget fullt bev�pnade.
Den stalinistiska fraktionen f�rd�mde v�r politik som �likvidatorisk�, samtidigt som den, och det var inte f�rsta g�ngen, �vergick fr�n opportunism till �ventyrspolitik. I februari 1928, d� den kinesiska revolutionen hade n�tt sitt bottenl�ge, tillk�nnagav Kommunistiska Internationalens exekutivkommitt�s nionde plenum en politik av v�pnat uppror i Kina. F�ljderna av denna galenskap blev ytterligare ett nederlag f�r arbetarna, mord p� de b�sta revolution�rerna, partisplittring och demoralisering i arbetarnas led.
Revolutionens nedg�ng och ett tillf�llig minskning av kampen mellan militaristerna till�t en begr�nsad ekonomisk �terh�mtning i landet. Strejker �gde �terigen rum. Men dessa genomf�rdes oberoende av partiet, som inte f�rstod situationen och var helt of�rm�get att l�gga fram ett nytt perspektiv till massorna och f�rena dem under �verg�ngsperiodens demokratiska paroller. Som ett resultat av nya misstag, opportunism och �ventyrspolitik kan kommunistpartiet nu bara r�kna n�gra tusen arbetare i sina led. Enligt partiets egna siffror finns c:a sextiotusen arbetare i de R�da fackf�reningarna. Under det revolution�ra uppsvingets m�nader fanns det c:a tre miljoner.
Kontrarevolutionen satte sina sp�r mer direkt och mycket mer h�nsynsl�st p� arbetarna �n p� b�nderna. Arbetarna i Kina �r f� till antalet och koncentrerade till industricentra. B�nderna skyddas till viss del av sitt antal och sin spridning �ver stora omr�den. De revolution�ra �ren innebar skolning f�r en hel del lokala ledare p� landsbygden, och kontrarevolutionen lyckades inte eliminera dem alla. Ett stort antal revolution�ra arbetare g�mde sig undan militaristerna p� landsbygden. Under det senaste �rtiondet spreds en stor m�ngd vapen vitt och brett. I konflikter med lokala administrat�rer eller milit�ra enheter er�vrades dessa vapen av b�nderna och r�da gerillaband organiserades. Agitation blossade upp i den borgerliga kontrarevolutionens arm�er och ledde ibland till �ppna revolter. Soldater deserterade till b�ndernas sida med sina vapen,, ibland i grupper, ibland i hela kompanier.
Det �r d�rf�r fullt naturligt att bonder�relsens v�g �ven efter revolutionens nederlag fortsatte att v�lla igenom landets olika provinser och nu str�mmar kraftfullt fram. V�pnade bondegrupper driver ut och tillintetg�r lokala gods�gare, alla som de p�tr�ffar i sina regioner, och i synnerhet de s k adeln och tuchunerna, den h�rskande klassens lokala f�retr�dare � de byr�kratiska innehavarna, ockrarna, de rika b�nderna.
N�r stalinisterna talar om att b�nderna har uppr�ttat en sovjetregering i en stor del av Kina avsl�jar de inte bara sin godtrogenhet och ytlighet; de skymmer och f�rvr�nger den kinesiska revolutionens grundl�ggande problem. Inte ens de mest revolution�ra b�nder kan skapa en oberoende regering; de kan bara st�dja en annan klass� regering, den dominerande klassen i st�derna. B�nderna f�ljer vid alla avg�rande �gonblick antingen bourgeoisien eller proletariatet. S� kallade bondepartier kanske d�ljer detta faktum, men de kan inte upph�va det. Sovjeter �r maktorganen f�r en revolution�r klass som st�r i opposition till bourgeoisien. Detta inneb�r att b�nderna inte kan organisera ett sovjetsystem p� egen hand. Detsamma g�ller f�r en arm�. Mer �n en g�ng har b�nderna i Kina, Ryssland och andra l�nder organiserat gerillaarm�er som har k�mpat med oj�mf�rligt mod och envishet. Men de f�rblev gerillaarm�er, knutna till en lokal provins och of�rm�gna till centraliserade strategiska operationer i stor skala. Endast proletariatets dominans i landets avg�rande industriella och politiska centra skapar den n�dv�ndiga grundvalen f�r att organisera en R�d arm� och f�r att utvidga ett sovjetsystem till landsbygden. F�r de som inte f�rm�r f�rst� detta f�rblir revolutionen en bok f�rseglad med sju insegel.
Det kinesiska proletariatet har just b�rjat �terh�mta sig fr�n den f�rlamning som kontrarevolutionen innebar. Bonder�relsen g�r f�r n�rvarande fram�t, till stor del oberoende av arbetarr�relsen, i enlighet med sina egna lagar och i sin egen takt. Men den kinesiska revolutionens huvudproblem best�r i att politiskt samordna och organisatoriskt f�rena arbetar- och bondeupproren. De som talar om seger f�r den sovjetiska revolutionen i Kina, trots att den �r begr�nsad till separata provinser i s�der och st�lls inf�r passivitet i det industriella norr, bortser fr�n det dubbla problemet som den kinesiska revolutionen st�r inf�r: problemet att uppr�tta en allians mellan arbetarna och b�nderna och problemet med arbetarnas ledande roll i denna allians.
Den stora m�ngden bondeuppror kan otvivelaktigt �teruppv�cka den politiska kampen i de industriella centra. Vi r�knar best�mt med det. Men det betyder inte att proletariatets revolution�ra uppvaknande omedelbart skulle leda till er�vring av makten eller ens till en kamp om makten. Proletariatets �teruppvaknande skulle till en b�rjan kunna anta en karakt�r av delvisa ekonomiska och politiska defensiva och offensiva kamper. Hur mycket tid skulle proletariatet, och i synnerhet den kommunistiska f�rtruppen, beh�va f�r att kunna ikl�da sig rollen som ledare f�r en revolution�r nation? I varje fall mer �n veckor eller m�nader. Byr�kratisk styrning �r inget substitut f�r klassens och dess partis oberoende utveckling.
I denna situation beh�ver de kinesiska kommunisterna en l�ngsiktig politik. De f�r inte sprida ut sina styrkor bland bonderevoltens isolerade l�gor. Svagt och litet till antalet kommer partiet inte att f� grepp om denna r�relse. Kommunisterna m�ste koncentrera sina krafter i fabrikerna och verkst�derna och i arbetardistrikten f�r att f�rklara f�r arbetarna inneb�rden av det som h�nder p� landsbygden, f�r att h�ja modet bland de tr�tta och modf�llda, f�r att organisera arbetargrupper till kamp f�r att f�rsvara sina ekonomiska intressen, och f�r att ta upp parollerna om den demokratiska och jordbruksrevolutionen. Endast genom att aktivera och f�rena arbetarna kommer det kommunistiska partiet att kunna ta ledningen f�r bondeupproret, dvs. f�r den nationella revolutionen som helhet.
F�r att uppr�tth�lla �ventyrspolitikens illusioner och d�lja den prolet�ra f�rtruppens brister, s�ger stalinisterna att det r�r sig om en demokratisk diktatur, inte en prolet�r. I denna centrala fr�ga baserar sig deras �ventyrspolitik helt p� opportunistiska utg�ngspunkter. �Stalinisterna, som inte �r n�jda med sitt Guomindang-experiment, utformar en ny formel f�r den kommande revolutionen f�r att kunna s�va och kedja arbetarklassen, den �demokratiska diktaturen�.
N�r f�rtruppsarbetarna i Kina f�rde fram sovjet-parollen sade de: vi vill g�ra vad de ryska arbetarna gjorde. S� sent som ig�r besvarade stalinisterna detta med: nej, det f�r ni inte, ni har Guomindang, och det kommer att g�ra vad som �r n�dv�ndigt. Idag svarar samma ledare mer f�rsiktigt: ni m�ste organisera sovjeter, inte f�r en prolet�r, utan f�r en demokratisk diktatur. D�rigenom s�ger de till proletariatet att diktaturen inte kommer att vara i deras h�nder, att det finns en annan � �nnu � ouppt�ckt kraft som kan uppr�tta den revolution�ra diktaturen i Kina. P� detta s�tt �ppnar formeln f�r den demokratiska diktaturen portarna till ett nytt borgerligt bedr�geri mot arbetarna och b�nderna.
F�r att r�ttf�rdiga parollen om �demokratisk diktatur� beskriver stalinisterna den kinesiska kontrarevolutionen som �feodalt militaristisk och imperialistisk�. Allts� utel�mnar de bourgeoisien fr�n kontrarevolutionen, dvs., de idealiserar bourgeoisien p� samma s�tt som de gjort tidigare. I sj�lva verket uttrycker militaristerna den kinesiska bourgeoisiens intressen, som �r oskiljaktiga fr�n feodala intressen och relationer. Den kinesiska bourgeoisien �r f�r fientlig mot folket, f�r n�ra knuten till de utl�ndska imperialisterna, och f�r r�dd f�r revolutionen f�r att vara angel�gen om att regera i eget namn genom parlamentariska metoder. Den militaristiska-fascistiska regimen i Kina �r ett uttryck f�r den kinesiska bourgeoisiens antinationella, antirevolution�ra natur. Den kinesiska kontrarevolutionen �r inte en de feodala baronernas och slav�garnas kontrarevolution mot det borgerliga samh�llet. Det �r en alla egendoms�gares � fr�mst borgerliga � kontrarevolution mot arbetarna och b�nderna.
Det prolet�ra upproret i Kina kan och kommer att utvecklas endast som en direkt och omedelbar revolution mot bourgeoisien. Bonderevolten i Kina �r i h�gre grad �n den var i Ryssland en revolt mot bourgeoisien. Det finns ingen gods�garklass som utg�r en separat klass i Kina. Gods�garna och bourgeoisien �r en och samma. Adeln och tuchunerna, som bonder�relsen direkt riktar sig mot, representerar den mest grundl�ggande l�nken till bourgeoisien och �ven till de imperialistiska exploat�rerna. Oktoberrevolutionen i Ryssland satte under sitt f�rsta stadium alla b�nder som klass mot alla gods�gare som klass, och b�rjade f�rst efter flera m�nader inf�ra inb�rdeskriget inom bondeklassen. I Kina �r varje bondeuppror �nda fr�n b�rjan de fattiga b�ndernas inb�rdeskrig mot de rika b�nderna, dvs. mot bourgeoisien i byarna.
Mellanb�nderna saknar betydelse i Kina. N�stan 80 procent av b�nderna �r fattiga. Endast dessa spelar en revolution�r roll. Problemet �r inte att f�rena arbetarna med b�nderna som helhet, utan med byarnas fattiga. De har en gemensam fiende: bourgeoisien. Inga utom arbetarna kan leda fattigb�nderna till seger. Deras gemensamma seger kan inte leda till n�gon annan regim �n proletariatets diktatur. Endast en s�dan regim kan uppr�tta ett sovjetsystem och organisera en r�d arm�, vilken kommer att vara det milit�ra uttrycket f�r proletariatets diktatur med st�d av fattigb�nderna.
Stalinisterna s�ger att den demokratiska diktaturen, som revolutionens n�sta stadium, kommer att v�xa �ver till en prolet�r diktatur i ett senare stadium. Detta �r Kominterns nuvarande doktrin, inte bara f�r Kina utan ocks� f�r alla orientaliska l�nder. Det �r ett fullst�ndigt avsteg fr�n Marx� l�ra om staten och Lenins slutsatser om statens funktion under en revolution. Den demokratiska diktaturen skiljer sig fr�n den prolet�ra i det att den �r en borgerligt demokratisk diktatur. �verg�ngen fr�n en borgerlig till en prolet�r diktatur kan inte ske som en fredlig process av ��verv�xande� fr�n den ena till den andra. Proletariatets diktatur kan endast ers�tta en demokratisk, eller fascistisk, borgerlig diktatur genom v�pnat uppror.
Det fredliga ��verv�xandet� av en demokratisk revolution till en socialistisk revolution �r m�jlig endast under en klassdiktatur � proletariatets. �verg�ngen fr�n demokratiska �tg�rder till socialistiska �tg�rder skedde i Sovjetunionen under den prolet�ra diktaturens regim. Denna �verg�ng kommer att ske mycket snabbare i Kina, eftersom dess mest element�ra demokratiska problem har mycket mer av en antikapitalistisk och antiborgerlig karakt�r �n de hade i Ryssland. Stalinisterna beh�ver uppenbarligen ytterligare ett nederlag, till en kostnad av arbetarblod, innan de kan f�rm� sig att s�ga: �Revolutionen har n�tt det h�gsta stadiet, vars paroll �r proletariatets diktatur.�
I nul�get kan ingen s�ga i vilken utstr�ckning �terskenet fr�n den andra revolutionen kombineras med den tredjes avl�gsna blixtar i det aktuella bondeupproret. Ingen kan nu f�ruts�ga om bonderevoltens h�rdar kan h�lla en eld brinnande under hela den l�nga tid som den prolet�ra f�rtruppen beh�ver f�r att samla styrka, f� med arbetarklassen i kampen och samordna dess kamp med b�ndernas allm�nna offensiv mot deras mest omedelbara fiender.
Det som idag utm�rker denna r�relse p� landsbygden �r b�ndernas �nskan att ge den en sovjetform, �tminstone till namnet, och gestalta sina egna gerillaarm�er s� mycket som m�jligt efter R�da arm�ns modell. Detta visar hur intensivt b�nderna s�ker en politisk form som skulle g�ra det m�jligt f�r dem att f� bukt med sin spridning och kraftl�shet. Fr�n denna utg�ngspunkt kan kommunisterna framg�ngsrikt forts�tta vidare.
Men man m�ste p� f�rhand f�rst� att i den kinesiska bondens medvetande betyder inte den allm�nna parollen om sovjeter p� n�got s�tt proletariatets diktatur. B�nderna kan inte tala f�r den prolet�ra diktaturen p� f�rhand. De kan bara ledas till den genom erfarenhet av en kamp som i praktiken kommer att visa f�r dem att deras demokratiska problem inte kan l�sas p� n�got annat s�tt �n genom proletariatets diktatur. Detta �r den grundl�ggande orsaken till att det kommunistiska partiet inte kan leda proletariatet till en kamp om makten annat �n under demokratiska paroller.
�ven om den �r pryds med sovjeternas namn f�rblir bonder�relsen utspridd, lokal, provinsiell. Den kan endast upph�jas till en nationell r�relse genom att f�rena kampen f�r jord och mot f�rtryckande skatter och militarismens b�rdor med idealen om ett oberoende Kina och folkets suver�nitet. Ett demokratiskt uttryck f�r denna f�rening �r den suver�na konstituerande f�rsamlingen. Under en s�dan paroll kan den kommunistiska f�rtruppen ena de stora arbetarmassorna, det f�rtryckta sm�folket i st�derna och de hundratals miljoner fattigb�nderna kring sig i ett uppror mot utl�ndska och inhemska f�rtryckare.
Organisering av arbetarsovjeter kan man endast f�rs�ka sig p� under en stigande revolutionsv�g i st�derna. Under tiden kan vi f�rbereda oss inf�r det. Att f�rbereda sig inneb�r att samla styrka. F�r n�rvarande kan vi endast g�ra det under konsekventa och rakryggat revolution�ra demokratiska paroller.
Och vi m�ste f�rklara f�r arbetarklassens f�rtruppselement att en konstituerande f�rsamling bara �r ett steg p� den revolution�ra v�gen. Vi s�tter v�r kurs mot proletariatets diktatur i form av en sovjetregim.
Vi blundar inte f�r det faktum att en s�dan diktatur kommer att st�lla det kinesiska folket inf�r de allra sv�raste ekonomiska och internationella problem. Proletariatet i Kina utg�r en mindre andel av befolkningen �n proletariatet i Ryssland utgjorde vid tiden f�r oktoberrevolutionen. Den kinesiska kapitalismen �r mer efterbliven �n Rysslands var. Men sv�righeter �vervinns inte genom illusioner, inte genom �ventyrspolitik, inte genom att s�tta sitt hopp till n�gon Chiang Kai-shek eller till en �demokratisk diktatur�. Sv�righeter �vervinns genom klart t�nkande och revolution�r vilja.
Det kinesiska proletariatet kommer inte att ta makten f�r att ge nytt liv �t den Kinesiska muren och under dess beskydd bygga en nationell socialism. Genom att gripa makten kommer det kinesiska proletariatet att vinna en av den internationella revolutionens viktigaste strategiska st�llningar. Kinas �de �r liksom Sovjetunionens �de f�rbundet med v�rldsproletariatets revolution�ra r�relses �de. Detta �r k�llan till det st�rsta hopp och r�ttf�rdigar den h�gsta revolution�ra tapperhet.
Den internationella revolutionens sak �r den kinesiska revolutionens sak. Den kinesiska revolutionens sak �r den internationella revolutionens sak.
[1] Detta manifest, som skrevs av Trotskij, undertecknades av Alfred Rosmer, Kurt Landau och Markin (Leon Sedov) f�r Internationella V�nsteroppositionens provisoriska internationella sekretariats r�kning, och av f�ljande representanter f�r dess sektioner: L. Trotskij f�r ryska oppositionen; A. Rosmer, Frankrikes Kommunistiska F�rbund; K. Landau, Tyska Kommunistpartiets f�renade v�nsteropposition; J. Andrade och J. Gorkin, spanska oppositionen; A. Hennaut, belgiska oppositionen; M. Shachtman, Amerikas Kommunistiska F�rbund; D. Karl och C. Mayer, �sterrikes Kommunistiska V�nster; J. Frey, �sterrikes Kommunistparti (oppositionen); Frank, �interna gruppen� i �sterrikiska KP; W. Krieger, tjeckoslovakiska oppositionen; Candiani, Italienska v�nsterfraktionen; Santini och Blasco (Pietro Tresso), Nya italienska oppositionen; R. Negrete, Mexikanska oppositionen. Internationella V�nsteroppositionen bildades i april 1930 som en utv�xt av den ryska V�nsteroppositionen. Dess medlemmar kallades �trotskister� av stalinisterna och andra � Trotskij undvek att anv�nda denna term.