Originalets titel: Speech at the Seventh Enlarged Plenum of the ECCI. Ur International Press Correspondence, vol 7, nr 2, 6 januari 1927, s 23-31.
�vers�ttning: G�ran K�llqvist.
HTML: Martin Fahlgren
Kommunistiska Internationalens Exekutivkommitt�s sjunde utvidgade plenum h�lls i Moskva 22 november � 13 december 1926. M�tet sammankallades d�rf�r att Stalin & Co ville kn�cka den anti-stalinistiska oppositionen i Komintern. S�v�l Zinovjev, som Trotskij och Kamenev hade redan innan dess uteslutits ur kommunistpartiets politbyr�. Nu ville man f� Kominterns godk�nnande till detta och �ven kn�cka den antistalinistiska oppositionen i Komintern[1].
I Kominterntidskriften International Press Correspondence finns ett stort antal tal, resolutioner m m fr�n EKKI-m�tet, d�ribland � f�rutom tal av Zinovjev �ven Stalin, Trotskij och Bucharin, Togliatti (Ercoli) m fl.
Trotskijs tal: Tal vid EKKI:s 7:e (utvidgade) plenarm�te.
Stalins tv� inl�gg under EKKI-m�tet ans�gs vara s� viktiga att de i efterhand gavs ut i stora upplagor p� m�nga spr�k, inklusive svenska (under titeln �n en g�ng om den socialdemokratiska avvikelsen i v�rt parti�.[2]
F�r mer info om EKKI-m�tet och omst�ndigheterna kring detta, se l�stipsen allra sist.
Kamrater, det beslut som SUKP:s centralkommitt� [CK][3] tillk�nnagav h�r idag l�t mig avg�ra om jag skulle infinna mig h�r i den utvidgade exekutivkommitt�n. Efter moget �verv�gande beslutade jag mig f�r att komma.
Finns det verkligen risk f�r att mitt framtr�dande h�r kan ge impulser till fortsatt fraktionskamp? Jag anser att denna fara inte �r helt utesluten. Men i mitt framtr�dande ska jag undvika absolut allt som kan leda till ett s�dant resultat. Jag vill inte ha n�gon fraktionskamp, jag vill inte f�ra n�gon.
(Inpass av kamrat Th�lmann: �Men du har f�rt en!�)
Enligt det stenograferade protokollet fr�n m�tet den 4 december f�rklarade kamrat Th�lmann, i presidiets namn, att
Som medlemmar av exekutivkommitt�n har kamraterna Zinovjev och Trotskij r�tt och m�jlighet, att n�r som helst infinna sig h�r, och om de vill ocks� g� upp i talarstolen.
I ett svar p� kamrat Rieses oro f�r att mitt framtr�dande h�r skulle kunna tolkas som en forts�ttning av fraktionskampen f�rkunnade en annan av presidiets medlemmar, kamrat Ercoli, enligt protokollet f�ljande:
Jag anser att kamrat Riese argument inte �r giltiga. Det �r v�lk�nt att de ryska oppositionella kamraterna efter sin �Deklaration den 16 oktober� f�rsvarade sin uppfattning vid den fjortonde partikonferensen, och ingen dr�mde om att uppge att deras f�rsvar br�t mot l�ftena fr�n 16 oktober. Tv�rtom f�rest�llde sig ingen att dessa kamrater skulle underl�ta att yttra sig i det ryska partiets h�gsta organ, partikonferensen. F�r oss �r fr�gan exakt densamma. �ven efter deklarationen den 16 oktober har de (det vill s�ga de oppositionella kamraterna) r�tt att komma hit och f�rsvara sin st�ndpunkt.
Det �r tydligt och otvetydigt.
Detta rapporterades �ven i Pravda. Om jag efter allt detta skulle h�lla tyst, s� skulle Kommunistiska internationalen [KI] tvingas tolka det som om jag inte ville framtr�da inf�r KI.
I ett liknande fall (�ven om det �gde rum efter SUKP:s partikongress och inte en konferens) f�rd�mde KI:s femte v�rldskongress direkt en liknande tystnad. I den femte v�rldskongressens resolution st�r det:
Trots att Kommunistiska Internationalen uppmanat representanterna f�r oppositionen inom R. K. P. att framl�gga sin st�ndpunkt f�r kongressen och motivera densamma, och trots att R. K. P:s delegation gav sitt samtycke d�rtill, avstod de under en formell f�rev�ndning fr�n att framtr�da.[4]
P� grundval av alla dessa fakta m�ste jag d�rf�r tala inf�r den utvidgade exekutivkommitt�n. Som ni kommer att m�rka, kamrater, kommer jag att helt begr�nsa mig till att f�ra fram mina grundl�ggande uppfattningar. Jag sl�r med eftertryck fast: jag v�djar inte till Komintern mot mitt partis beslut. Jag underkastar mig dess beslut. Men det �r min plikt till Komintern, i vars ledande organ jag har deltagit �nda sedan dess bildande, att ge vissa f�rklaringar. Mitt parti har inte f�rbjudit detta.
Eftersom presidiet har begr�nsat min tid till en timme m�ste jag �ndra planen f�r mitt tal n�got.
F�rst av allt uppst�r fr�gan om Marx och Engels n�gonsin uttalade sig om detta tema: jag svarar, f�rvisso har de gjort det. Den viktigaste fr�gan �r fr�gan om teorin om socialism i ett land. N�r Marx f�rv�ntade sig en arbetarrevolution i Frankrike s� st�llde han fr�gan om hur den franska revolutionens internationella situation skulle se ut dagen efter sin seger.
Marx sa om arbetarklassens uppgift (det vill s�ga den socialistiska revolutionen)
I Frankrike blir den inte l�st, i Frankrike blir den bara proklamerad. Den blir ingenstans l�st innanf�r de nationella gr�nserna, �[5]
1. Marx ans�g att ett enda land kunde (och m�ste) b�rja; 2. att detta land inte n�dv�ndigtvis beh�vde vara det mest industrialiserade landet (d�tidens Frankrike var inte det); och 3. att den socialistiska revolutionen ocks� kunde �proklameras� i ett enda land men att den inte kunde �l�sas� i ett enda land. Med andra ord: den socialistiska revolutionen kan ocks� vinna sina f�rsta segrar i ett land och b�rja bygga socialismen, men den kan inte segra slutgiltigt i ett land.
Den blir ingenstans l�st innanf�r de nationella gr�nserna�
Som vi ska se senare var det just s� Lenin formulerade fr�gan i mer genomarbetad form under ett nytt historiskt skede.
I ett brev till Engels (8 oktober 1858) skrev Marx:
P� kontinenten �r revolutionen n�ra f�rest�ende, och den kommer genast att f� en socialistisk utformning. Men kommer den inte ganska s�kert att sl�s ner i den h�r lilla avkroken, vars borgerliga system alltj�mt vidareutvecklas inom s� mycket st�rre omr�den?[6]
S�ledes betraktade Marx till och med hela den europeiska kontinenten, dvs. utom England, som en �liten avkrok� och fruktade att en socialistisk revolution kunde kv�sas av kapitalismen i de territorier d�r den fortfarande vidareutvecklades.
Av detta drog Marx ingalunda �slutsatsen� att proletariatet p� kontinenten, eller ens i ett enda land, inte kunde gripa makten. Av detta drog inte Marx �slutsatsen� att proletariatet efter att ha gripit makten i ett land inte fick g� vidare och bygga socialismen i detta land. Men samtidigt visste Marx att den socialistiska revolutionen �ven p� hela kontinenten under vissa f�rh�llanden hotades att tryckas ner om �borgerliga system alltj�mt vidareutvecklas inom s� mycket st�rre omr�den�. (H�r handlar det uppenbarligen inte bara om v�pnade interventioner � Marx st�ller fr�gan bredare.)
De socialdemokratiska ledarna bed�mer v�rldskapitalismens nuvarande l�ge som en utveckling p� en upp�tstigande kurva. Det �r n�ra knutet till deras (f�r borgarklassen) optimistiska bed�mning av den kapitalistiska stabiliseringen. Av just denna orsak �r de s� beredda att utf�rda en d�dsdom f�r Sovjetunionen. Enligt deras uppfattning st�r Sovjetunionen inf�r ruin eller f�rfall.
Vi bolsjeviker grundar oss p� den leninistiska bed�mningen att dagens kapitalism �r en d�ende kapitalism, att den nuvarande perioden �r den socialistiska v�rldsrevolutionens gryning. Det h�nger samman med v�r syn p� stabiliseringen som en delvis, vacklande, inte l�ngvarig stabilisering. Det leder oss till en orubblig tro p� v�rldsrevolutionen och p� Sovjetunionens slutliga seger.
I sin kritik av Gothaprogrammet (1875) uttryckte sig Marx p� samma s�tt.
Engels var i denna fr�ga helt �verens med Marx. I �Kommunismens grundsatser� besvarade han fr�gan:
Kan denna revolution genomf�ras i ett enda land f�r sig?
Svar: Nej, storindustrin har redan d�rigenom att den har skapat en v�rldsmarknad f�rt samman all jordens folk framf�r allt de civiliserade, s� att varje enskilt folk �r beroende av vad som sker hos ett annat. Dessutom har den i dessa l�nder f�rt samh�llsutvecklingen till samma niv� s� att �verallt de avg�rande samh�llsklasserna utg�res av bourgeoisien och proletariatet, kampen mellan vilka b�da har blivit dagens huvudmots�ttning.[7]
Utifr�n Engels� hela framst�llning st�r det klart att det han menar inte �r om ett land kan inleda den socialistiska revolutionen. I detta avseende �r Engels tvekl�st helt ense med Marx.
Engels r�knar upp 12 av de viktigaste �tg�rder som det segerrika proletariatet m�ste genomf�ra alldeles i b�rjan.
N�r allt kapital, all produktion och all handel slutligen har f�rts �ver i h�nderna p� staten, d� har privategendomen fallit bort av sig sj�lv; pengar kommer att ha blivit �verfl�diga, produktionen kommer att till den grad ha ut�kats och m�nniskorna till den grad ha f�r�ndrats att ocks� de sista l�nkarna med det gamla samh�llet kan falla.[8]
Fr�n dessa Engels� ord anser jag det �r uppenbart hur felaktigt det �r att s�ga att vi i Sovjetunionen � under NEP[9] � redan antas ha genomf�rt nio tiondelar av Engels� program. NEP �r �nnu inte socialism. Lenin sa att NEP-Ryssland �nnu m�ste omvandlas till ett socialistiskt Ryssland. Tyv�rr �r denna uppgift l�ngtifr�n genomf�rd till nio tiondelar detta �r 1926. Efter dessa ord av Engels f�ljer fr�gan: �Kan denna revolution forts�tta bara i ett enda land?� Och svaret � �Nej�, etc. Detta f�r inte gl�mmas bort.
Av allt detta g�r det att inse, att n�r Engels talade om en samtidig socialistisk revolution i England, Amerika, Frankrike och Tyskland ingalunda t�nkte sig att proletariatets er�vring av makten absolut m�ste �ga rum p� en och samma g�ng i dessa fyra l�nder. Engels ans�g p� intet s�tt att ett av dessa l�nder inte kunde �b�rja�. S� absolut st�llde bara Andra internationalens �rev�rdiga �ledare� fr�gan, som med ordet �internationalism� f�rs�kte r�ttf�rdiga sitt eget f�rr�deri, sin of�rm�ga att handla, och att de gick �ver p� �sitt� borgerliga fosterlands sida.
� andra sidan ville Engels s�ga att den socialistiska samh�llsordningens seger �ver kapitalismen bara kunde ske om socialismen hade bef�st sig i de fyra d� ledande l�nderna, n�got som, betraktat i ett historiskt perspektiv, kommer att ske under en och samma period.
1885 skrev Engels att:
� varje revolution f�r att segra m�ste vara europeisk.[10]
F�ljaktligen betraktade Engels fr�gan 1885 p� precis samma s�tt som han hade gjort 1847.
Det var den st�ndpunkt Marx och Engels f�respr�kade i Kommunistiska manifestet.
�r Marx� och Engels� �sikter ang�ende den prolet�ra revolutionens internationella karakt�r f�rlegade?
Enligt min �sikt �r det helt fel att h�vda att Marx� och Engels� ovan �beropade uppfattningar om den socialistiska revolutionens internationella karakt�r �r f�rlegade, bara f�r att Marx och Engels inte levde under den imperialistiska perioden.
Lenin skrev en g�ng:
Varken Marx eller Engels levde fram till v�rldskapitalismens imperialistiska epok, som b�rjade tidigast 1898-1900. Men det s�regna med England var, att redan fr�n mitten av 1800-talet �tminstone tv� av de f�r imperialismen mest utm�rkande huvuddragen var f�rhanden i detta land: 1) ofantliga kolonier och 2) monopolprofit (till f�ljd av monopolst�llningen p� v�rldsmarknaden). I b�da avseendena utgjorde England d� ett undantag bland de kapitalistiska l�nderna, och Engels och Marx p�visade i sin analys av denna undantagsst�llning alldeles klart och best�mt dess samband med opportunismens (tempor�ra) seger inom den engelska arbetarr�relsen.[11]
Lenin karakteriserade inte �lagen om en oj�mn utveckling�, fr�n vilken s� m�nga felaktiga slutsatser nu dras, som bara en lag f�r imperialismen utan f�r kapitalismen i sin helhet.
Olikm�ssig ekonomisk och politisk utveckling �r en ovillkorlig lag f�r kapitalismen.[12]
Givetvis k�nde Marx och Engels mycket v�l till denna lag. (Inpass: �Vem ifr�gas�tter det?�) Att h�vda att den vetenskapliga socialismens grundare inte k�nde till denna lag om den kapitalistiska utvecklingens oj�mnhet �r helt felaktigt.
Lagen om en oj�mn utveckling, ja, �nnu tydligare: om en mots�gelsefull, antagonistisk utveckling, h�rr�r oundvikligen ur produktionens verkliga anarki, ur det konkurrerande systemet. Marx har en hel rad direkta formuleringar ang�ende kapitalismens oj�mna utveckling ( se t ex Kapitalet, tredje bandet, del I.)
N�r Marx analyserar fr�gan om �verproduktion i Teorier om merv�rdet, i kapitlet om Ricardos ackumulationsteori, och som ett exempel tar �brittisk och italiensk produktion�, �brittiskt utbud och italiensk efterfr�gan�, s� skriver han:
Men d� den kapitalistiska produktionen kan ge sig fria tyglar endast inom vissa sf�rer och under vissa f�rh�llanden, s� skulle n�gon kapitalistisk produktion �verhuvudtaget inte vara m�jlig om den vore tvungen att utveckla sig samtidigt och proportionerligt i alla sf�rer.[13]
Under den imperialistiska epoken skapas alla objektiva f�ruts�ttningar f�r en socialisering av produktionen i vissa utvecklade l�nder, som i detta avseende n�rmar sig varandra. Dessa utvecklade l�nder spelar en avg�rande roll i v�rldsekonomin, s� efter att den prolet�ra makten har bef�st sig i dem kommer de s�kert och oreserverat att befinna sig i en st�llning f�r att leda de �terst�ende l�nderna i socialismen, det vill s�ga uppr�tta socialismens slutgiltiga seger i hela v�rlden.
Lenin avsl�jade p� ett korrekt s�tt den kautskyanska �Teorin om ultraimperialism� som en antirevolution�r teori, som ett vilseledande av arbetarna.
Och p� samma g�ng tog Lenin Hilferding (Kautskys elev) �p� orden�, n�r denne i Finanskapitalet skrev att v�rldsrevolutionens seger hade blivit ekonomiskt mycket enklare under monopolkapitalismen, eftersom det efter st�rtandet av borgarklassen r�ckte att expropriera ett litet antal av de m�ktigaste bankerna och d�rmed inleda �verg�ngen till socialismen.
Just i Lenins grundl�ggande verk, Imperialismen som kapitalismens h�gsta stadium, kan vi l�sa:
Hur stark v�rldens nivellering och utj�mningen av de ekonomiska f�rh�llandena och levnadsf�rh�llandena i de olika l�nderna �n varit de senaste �rtiondena under storindustrins, varuutbytets och finanskapitalets tryck, s� best�r dock en betydande olikhet; bland de ovann�mnda sex l�nderna finner vi � ena sidan unga kapitalistiska l�nder med ovanligt snabbt fram�tskridande (Amerika, Tyskland, Japan) och � andra sidan l�nder med gammal kapitalistisk utveckling (Frankrike och Storbritannien), vilkas fram�tskridande under senare tid f�rsigg�tt betydligt l�ngsammare �n de f�reg�endes, och slutligen ett land (Ryssland), som i ekonomiskt h�nseende �r det mest efterblivna och d�r den moderna kapitalistiska imperialismen s� att s�ga �r omspunnen av ett synnerligen t�tt n�t av f�rkapitalistiska f�rh�llanden.[14]
Samtidigt skrev Lenin:
Tre till fem av de st�rsta bankerna inom vilken som helst av de mest avancerade kapitalistiska nationerna har genomf�rt en �personalunion� mellan industri- och bankkapitalet, i sina h�nder koncentrerat f�rfogander�tten �ver miljarder och �ter miljarder, som utg�r st�rre delen av hela landets kapital och penninginkomster. Finansoligarkin, som sp�nner ett t�tt n�t av beroendef�rh�llanden �ver det moderna borgerliga samh�llets alla ekonomiska och politiska institutioner utan undantag � det �r detta monopols mest markanta yttring.[15]
Det g�r bara att dra riktiga slutsatser fr�n �Kapitalismens lag� (om oj�mn utveckling) om man inte f�r ett �gonblick gl�mmer denna andra sida av processen, n�mligen att imperialism inneb�r monopolkapitalism, att den imperialistiska epoken inte bara inneb�r koncentration, utan ocks� centralisering, att finanskapitalets epok �r finansoligarkins epok, en epok med koncentration av kapital och int�kter i h�nderna p� en mycket liten grupp.
De monopolkapitalistiska, imperialistiska f�rh�llandena g�r det l�ttare f�r proletariatet i ett land att kunna bryta igenom till socialismen, och g�r det (och inte n�dv�ndigtvis i det mest industriellt utvecklade landet) ocks� l�ttare f�r dem att k�mpa sig fram till makten och till att b�rja med den socialistiska revolutionen.
Imperialismen har gjort att ett st�rre antal l�nder f�r n�rvarande har blivit ekonomiskt mogna f�r socialismen �n vad som var fallet p� Marx� och Engels� tid, och av just denna orsak utg�r imperialismen i det stora hela den socialistiska v�rldsrevolutionens gryning.
Proletariatet i ett land inte bara kan utan m�ste gripa makten, ty vi �r �vetenskapligt �vertygade� (Lenin) att segern bara kan s�kras i internationell skala, att de objektiva f�ruts�ttningarna f�r socialismen i huvudsak �r mogna, att den tunga industrin och den tekniska utvecklingen i v�rldsskala redan �r tillr�cklig f�r att vi kan ta ledningen f�r bondeekonomin, och att tiden nu �r alltf�r l�ngt g�ngen f�r att proletariatet skulle kunna ta makten f�r tidigt.
Nu kommer vi till fr�gan: �r Marx och Engels i sj�lva verket �omoderna� om dessa fr�gor?
Marxismen �r givetvis ingen dogm utan en v�gledning till handling. Men Marx� och Engels� l�ror som citeras ovan �r inte bara slumpartade ord, utan grundl�ggande marxistiska uppfattningar. H�r har vi marxismens (dvs. ocks� leninismens) revolution�ra k�rna.
Det �r v�lk�nt att Bernstein och andra revisionister och �anh�ngare�, t ex Charles Andler, p�b�rjade sitt �arbete� genom att f�rs�ka �bevisa� att Kommunistiska manifestet var f�r�ldrat. De ortodoxa marxisterna, speciellt Lenin, k�mpade ytterst beslutsamt mot detta. Vi m�ste g�ra detsamma.
Det �r sj�lvklart att varje verklig �tg�rd som faktiskt fr�mjar ett bevarande av den prolet�ra revolutionens landvinningar �r v�rt mer �n dussintals teser och program om att v�rldsrevolutionen �r �nskv�rd �i allm�nhet�. I detta avseende m�ste det internationella proletariatet f�rst och fr�mst l�ra av Lenin, fr�n den segerrika prolet�ra revolutionens f�rsta ledare. Lenin f�respr�kar oreserverat Marx� och Engels� grundl�ggande uppfattningar.
Efter bolsjevikernas makt�vertagande �terkom Lenin upprepade g�nger till fr�gan om socialism i ett land. Jag ska h�r bara n�mna de viktigaste yttrandena.
En fullst�ndig och definitiv seger i v�rldsm�ttstock kan inte n�s enbart i Ryssland; den blir m�jlig f�rst d� proletariatet segrar i alla n�gots�n�r avancerade l�nder eller i varje fall i n�gra av de st�rsta avancerade l�nderna.[16]
Jag har redan vid flera tillf�llen haft anledning att framh�lla: i j�mf�relse med de framskridna l�nderna var det l�ttare f�r ryssarna att b�rja den stora prolet�ra revolutionen, men det blir sv�rare f�r dem att forts�tta den och f�ra den till slutgiltig seger i meningen fullst�ndig organisering av ett socialistiskt samh�lle.[17] [V�r kursivering.]
Har n�gon bolsjevik n�gonsin f�rnekat, att revolutionen kan segra definitivt f�rst d� den griper kring sig till alla eller �tminstone n�gra av de mest betydande avancerade l�nderna?[18] [V�r kursivering.]
I ett s�dant land kan en socialistisk revolution segra slutgiltigt endast om tv� villkor �r f�rhanden. Det f�rsta �r att den i tid st�ds av en socialistisk revolution i ett eller flera framskridna l�nder... Det andra villkoret �r en �verenskommelse mellan proletariatet, som ut�var sin diktatur eller h�ller statsmakten i sina h�nder, och b�ndernas flertal.[19]
S�ledes anser Lenin att det �r helt n�dv�ndigt med inte en utan tv� f�ruts�ttningar f�r seger, inte bara en �verenskommelse med b�nderna, utan ocks� en internationell revolution.
Den ber�mda artikeln �Om kooperationen� slutar med f�ljande ord:
Jag vore beredd att s�ga att tyngdpunkten hos oss f�rskjutits till upplysningsarbetet, om inte de internationella f�rh�llandena spelade in, om vi inte vore skyldiga att k�mpa f�r v�r st�ndpunkt i internationell skala.[20]
�� Ni vet alla vilken internationell makt kapitalet utg�r, hur de stora kapitalistiska fabrikerna, f�retagen, handelsbolagen i hela v�rlden �r knutna till varandra. Av detta blir det givetvis helt klart att kapitalismen p� ett grundl�ggande s�tt inte slutgiltigt kan besegras i ett enda land.[21]
Vi har alltid med visshet deklarerat att denna seger inte kan bli en s�ker seger om den inte i sitt innersta v�sen st�ds av den prolet�ra revolutionen; att en korrekt bed�mning av v�r revolution bara �r m�jlig ur internationell synvinkel.[22]
Men vi har inte ens fullbordat grunden till en socialistisk ekonomi. Den kan den d�ende kapitalismens mot oss fientliga krafter �nnu ta ifr�n oss. Vi m�ste klart inse och �ppet erk�nna detta, ty det finns inget farligare �n illusioner (och yrsel, s�rskilt p� h�ga h�jder). Och det finns absolut inget �farligt�, inget som ger ber�ttigad anledning till minsta modl�shet i att erk�nna denna bittra sanning, ty vi har alltid f�rkunnat och upprepat denna marxismens element�ra sanning att socialismens seger kr�ver gemensamma anstr�ngningar av arbetarna i flera framskridna l�nder.[23] [V�r kursivering.]
Detta skrev Lenin i mars 1922.
Jag kan ge dussintals fler citat av denna sort fr�n Lenin. Vad �r socialism?
Socialismen inneb�r att klasserna avskaffas. F�r att klasserna skall avskaffas m�ste man f�r det f�rsta st�rta gods�garna och kapitalisterna. Denna del av uppgiften har vi fullgjort, men det �r endast en del och dessutom inte den allra sv�raste. F�r att klasserna skall avskaffas m�ste man f�r det andra utpl�na skillnaden mellan arbetaren och bonden, g�ra alla till arbetande.[24]
Ang�ende den tid som kr�vdes f�r att f�rverkliga den socialistiska samh�llsordningen i Ryssland sa Lenin f�ljande:
Organiseringens v�g �r en l�ng v�g, och uppgiften att bygga socialismen kr�ver l�ngvarigt envist arbete och verkliga kunskaper som vi inte har i tillr�cklig grad�. Inte heller n�sta generation, som kommer att ha utvecklats �nnu mer, kommer knappast att uppn� en fullst�ndig �verg�ng till socialismen.[25]
Kommunismen �r socialismens h�gsta utvecklingsstadium, d�r m�nniskorna arbetar p� grund av att de �r medvetna om n�dv�ndigheten av att arbeta f�r det allm�nnas b�sta. Vi vet att vi inte kan inf�ra en socialistisk ordning nu � gud give att den kan uppr�ttas h�r i v�ra barns eller kanske rentav f�rst v�ra barnbarns livstid.[26]
P� andra st�llen (till exempel i sitt tal vid ungdomskongressen) n�mnde Lenin, med de olika stadierna i utvecklingen och konsolideringen av socialismen i �tanke, ocks� kortare tidsperioder. F�ljande uttalande �r ytterst viktigt:
S� l�nge som v�r sovjetrepublik f�rblir ett ensamt gr�nsland till hela den kapitalistiska v�rlden skulle det vara absolut l�jligt, fantastiskt och utopiskt att hoppas att vi kan uppn� fullst�ndigt ekonomiskt oberoende och att alla faror kommer att f�rsvinna.[27]
Kamrat Stalin citerade detta stycke i sitt tal vid den femtonde partikonferensen och utel�mnade d� de ord som jag har betonat ovan. Men i dessa ord finns sakens hela k�rna, och dessa Lenins ord visar helt klart att det inte bara handlar om v�pnad intervention, utan ocks� den ekonomiska omringningen, det vill s�ga att vi m�ste vara r�dda f�r att v�rt �fullst�ndiga ekonomiska oberoende� tas ifr�n oss med hj�lp fr�n v�rldsmarknadens h�rskare.
Mot Marx�, Engels� och Lenins v�l etablerade system av uppfattningar, som utm�rks av de m�nga citaten fr�n klassikerna som n�mns ovan, st�lls vanligtvis en liten del av en kort artikel av Lenin, som skrevs 25 augusti 1915. L�t oss fundera �ver detta stycke. I artikeln, som har rubriken �Om parollen Europas f�renta stater� skriver Lenin:
Olikm�ssig ekonomisk och politisk utveckling �r en ovillkorlig lag f�r kapitalismen. H�rav f�ljer, att socialismen till en b�rjan kan segra i n�gra f� eller rentav i ett enda, enskilt kapitalistiskt land. Det segerrika proletariatet i detta land skulle, efter att ha exproprierat kapitalisterna och organiserat en socialistisk produktion i det egna landet, st�lla sig mot den 3 �vriga, kapitalistiska v�rlden, vinna de undertryckta klasserna i andra l�nder �ver p� sin sida, resa dem till uppror mot kapitalisterna och om det blev n�dv�ndigt rentav upptr�da med krigsmakt mot utsugarklasserna och deras stater. Den politiska formen f�r det samh�lle d�r proletariatet segrat och st�rtat bourgeoisien blir den demokratiska republiken, som i allt h�gre grad centraliserar proletariatets krafter i ifr�gavarande nation eller nationer f�r kamp mot stater som �nnu inte g�tt �ver till socialismen. Det g�r inte att avskaffa klasserna utan den f�rtryckta klassens diktatur, proletariatets diktatur. Det g�r inte att f� till st�nd en nationernas fria f�rening i socialismen utan de socialistiska republikernas mer eller mindre l�ngvariga och sega kamp mot de efterblivna staterna.[28]
Ur detta stycke plockar de orden �att socialismen till en b�rjan kan segra i n�gra f� eller rentav i ett enda, enskilt kapitalistiskt land�, och av det drar de slutsatsen att Lenins l�ra �r l�ran om en seger i ett land.
L�t oss unders�ka det citerade stycket. Det st�r utom allt tvivel att orden �socialismens seger� h�r ska f�rst�s i meningen att proletariatet er�vrar den politiska makten. I detta stycke talar Lenin inte ens om sovjetrepubliken, utan om den demokratiska republiken.
Men Lenin s�ger ju: �efter att ha � organiserat en socialistisk produktion�, etc.! H�r uppst�r fr�gan: �r det d�rmed inte klart att han h�r inte bara talar om proletariatets makt�vertagande, utan ocks� uttryckligen innefattar den socialistiska produktionen? � Nej, det just det som inte �r klart.
N�got annat �r klart! �Efter att ha exproprierat kapitalisterna och organiserat en socialistisk produktion� betyder h�r: efter att ha tagit makten fr�n kapitalisterna och ordnat s� att fabrikerna och verkst�derna arbetar under proletariatets ledning, med andra ord n�r grunden �r lagd f�r en organisering av socialistisk produktion. S� fort man griper den politiska makten m�ste kapitalisterna exproprieras och organiseringen av det socialistiska samh�llet inledas, och samtidigt m�ste man f�rbereda sig f�r krig (eller f�ra krig) mot de kapitalistiska staterna, och f�rs�ka vinna de f�rtryckta klasserna i andra l�nder till v�r sida � det �r Lenins verkliga id�.
�r det verkligen m�jligt att tillskriva Lenin �id�n� att han f�rslog att man f�rst exproprierar kapitalisterna, d�refter under n�gra decennier organiserar socialistisk produktion, och f�rst d�refter g�r vidare med vapen mot de utsugande klasserna och deras stater och vinner andra l�nders f�rtryckta klasser till v�r sida? Det vore ren nonsens, det vore liktydigt med en pacifistisk, apatisk, k�lkborgerlig tro att kapitalisterna och deras stater skulle g� med p� att v�nta ett �rtionde tills proletariatet som har gripit makten i ett land har organiserat och utvecklat produktionen och f�rst d�refter n�rmade sig krig med borgarklassen. Annars �terst�r bara att Lenin tillskrivs �id�n� att utifr�n en f�rst�sigp�ares recept ha ansett det m�jligt �att organisera socialistisk produktion� under loppet av n�gra veckor eller m�nader. Det finns inga andra alternativ f�r v�ra motst�ndare. Det �r en felaktig �f�rklaring� av Lenin.
F�r att b�ttre begripa hur kamrat Lenin formulerade fr�gan om en revolution i Ryssland 1915, m�ste vi v�nda oss till de viktiga programmatiska dokument som Lenin skrev strax innan och strax efter artikeln �Om parollen Europas f�renta stater�.
S�ledes skrev Lenin exempelvis i CK:s ber�mda manifest fr�n b�rjan av det imperialistiska kriget 1914:
I Ryssland, ett ytterligt efterblivet land som �nnu inte full bordat sin borgerliga revolution, m�ste socialdemokraternas uppgifter som f�rut best� i de tre huvudvillkoren f�r en konsekvent demokratisk omdaning: demokratisk republik (med fullst�ndig j�mlikhet och sj�lvbest�mmander�tt f�r alla nationer), konfiskation av gods�garjorden och 8-timmarsdag. Men i alla utvecklade l�nder st�ller kriget parollen om den socialistiska revolutionen p� dagordningen.[29]
Detta skrevs i oktober 1914. Artikeln �Om parollen Europas f�renta stater� skrevs i augusti 1915, och i oktober 1915 skrev Lenin de ber�mda teserna f�r v�rt d�varande centrala organ:
6. det �r det prolet�ra Rysslands uppgift att slutf�ra den borgerligt demokratiska revolutionen f�r att frig�ra den socialistiska revolutionen i Europa.[30]
I mars 1917, efter februarirevolutionens seger i Ryssland, skrev Lenin
att dessa teser p� ett storartat s�tt bekr�ftades ordagrant av revolutionen.
N�r Lenin l�mnade Schweiz efter februarirevolutionen riktade han ett brev till de schweiziska arbetarna, men det var uppenbarligen avsett f�r hela internationalen. I brevet skrev han:
Det ryska proletariatet kan inte enbart med egna krafter f�ra den socialistiska revolutionen till ett segerrikt slut. Men det kan ge den ryska revolutionen en slagkraft, som kommer att skapa de b�sta betingelser f�r en socialistisk revolution och som i viss mening kommer att inleda denna. Det kan underl�tta uppkomsten av en situation, d�r dess viktigaste, trognaste, p�litligaste medarbetare, det europeiska och det amerikanska socialistiska proletariatet, kan ansluta sig till de avg�rande drabbningarna.[31]
Det betyder ingalunda att Lenin f�r ett enda �gonblick t�nkte begr�nsa den ryska revolutionen till en borgerligt demokratisk revolution.
(Inpass: �Som du g�r!�).
Redan i min bok Leninismen (s 54) p�minde jag kamraterna om att Lenin hade sagt:
� fr�n den demokratiska revolutionen skall vi omedelbart b�rja �verg� till den socialistiska revolutionen, just i den m�n v�ra krafter, det medvetna och organiserade proletariatets krafter det medger.[32]
Fr�gan uppst�r varf�r Lenin sj�lv inte vid n�got enda tillf�lle, varken 1916 eller 1917, eller 1917-1923 tolkar sin artikel (�Om parollen Europas f�renta stater�) p� det s�tt som den nu tolkas? Fr�gan uppst�r varf�r kamrat Stalin sj�lv, fram till 1924 (se hans bok Lenin och leninismen), inte uppm�rksammade denna artikel och varf�r han fram tills dess tolkade Lenins uppfattningar om revolutionens internationella karakt�r precis som alla oss andra?
Fr�gan uppst�r varf�r det i Kominterns programf�rslag, som Bucharin skrev 1922, inte finns ett enda ord om �teorin om socialism i ett enda land�[33] (eller om antagandet att Marx och Engels inte k�nde till lagen om oj�mn utveckling)? Det kan nu inte finnas n�gon tvekan om att anh�ngarna av kamrat Stalins st�ndpunkt inte kan skriva Kominterns program annat �n utifr�n teorin om socialism i ett land. Just denna teori skulle utg�ra hela programmets centrala punkt. Och 1923 � medan Lenin levde � uppt�cker vi att programmet inte inneh�ller ett enda ord om det, inte en stavelse, inte ett ljud! Fr�gan uppst�r: �r det en slump? Och slutligen uppst�r fr�gan varf�r det �r f�rst 1926 som det i Komintern f�resl�s ett nytt begrepp om socialismens seger i ett enda land? Varf�r uppstod denna teori om socialism i ett enda land f�rst efter Lenins d�d?
Vi har h�r tolkat Lenins verkliga uppfattningar. Har de inneh�llit n�gon pessimism?
Nej! Det fanns ingen som helst pessimism i dem, �n mindre bristande tilltro till socialismen. Pessimism och brist p� tilltro uppst�r bara om n�gon av oss skulle anta att den nuvarande kapitalistiska �stabiliseringen� skulle h�lla p� i �rtionden, att v�r epok inte l�ngre �r v�rldsrevolutionens epok, att den prolet�ra revolutionens seger har blivit problematisk. Men det skulle vara just en total ompr�vning av Lenins �sikter, i synnerhet hans l�ra om imperialismen. Vi har f�rvisso inte sj�lva gjort oss skyldiga till detta.
Brist p� perspektiv, passivitet skulle bli resultatet om vi tvivlade p� att man med all energi och entusiasm, och trots det kapitalistiska omringandet, kan och m�ste bygga socialismen i v�rt land. Men det kan inte finnas n�gra som helst tankar p� det. Vi bygger socialismen och vi kommer att bygga upp den � med hj�lp av den prolet�ra revolutionen i de andra l�nderna.
(Inpass: �Men om revolutionen dr�jer?�)
Vi har talat om detta i detalj i v�r bok Leninismen. Utifr�n just denna synvinkel k�mpar vi i v�rt parti f�r att skynda p� industrialiseringen av v�rt land.
Bland olika utl�ndska kommunister har vi lagt m�rke till f�ljande st�mningar: �Bland oss (i Tyskland eller Tjeckoslovakien) �r inte den prolet�ra revolutionen p� v�g �n � s� ryssarna borde �tminstone bygga upp socialismen i sitt land, �ven utan v�r hj�lp.� Detta �r egentligen st�mningar av passivitet och pessimism. M�nga socialdemokrater skulle h�lla med om samma tankeg�ngar. Hos vissa ryska kommunister �r detta i sj�lva verket ett uttryck f�r pessimism avseende den prolet�ra v�rldsrevolutionen, vilket framkallar en omedveten �nskan att pracka p� andra NEP som socialism. Just d�ri ligger faran f�r en revidering av Lenins uppfattningar r�rande den prolet�ra revolutionens internationella karakt�r.
V�ra f�rslag �r v�ldigt enkla vi f�resl�r: 1) Att Marx� och Engels� �sikter i denna fr�ga inte ska f�rklaras f�r omoderna; 2) att vi ska beh�lla den uppfattning om Lenins �sikter i denna fr�ga som var vanlig bland oss fram till 1924. Det �r det enda vi f�resl�r.
S� att kamraterna l�ttare ska f�rst� hur kamrat Stalins uppfattningar har f�r�ndrat l�gger vi fram en parallell framst�llning av hans gamla och nya st�ndpunkter i fr�gan om socialismens seger i ett land:
| Men att st�rta bourgeoisiens makt och uppr�tta proletariatets makt i ett land det inneb�r likv�l inte att fullst�ndigt trygga socialismens seger. Socialismens viktigaste uppgift � att organisera den socialistiska produktionen � �r �nnu ol�st. Kan man l�sa denna uppgift, kan man uppn� socialismens slutgiltiga seger i ett land utan gemensamma anstr�ngningar av prolet�rerna i flera framskridna l�nder? Nej, det kan man inte. F�r att st�rta bourgeoisien �r ett lands anstr�ngningar tillr�ckliga � om detta vittnar v�r revolutions historia. F�r socialismens slutgiltiga seger, f�r organiserandet av den socialistiska produktionen �r ett lands anstr�ngningar, i synnerhet d� det �r fr�ga om ett bondeland som Ryssland, inte tillr�ckliga, f�r detta kr�ves anstr�ngningar av prolet�rerna i flera framskridna l�nder. (Leninismens problem, s 204. Ursprunglig formulering i �Om leninismens grunder�) | Men att st�rta bourgeoisiens makt och uppr�tta proletariatets makt i ett land � det inneb�r likv�l inte att helt trygga socialismens seger. N�r det segerrika proletariatet i ett land konsoliderat sin makt och dragit b�nderna med sig, kan och m�ste det bygga upp det socialistiska samh�llet. Men betyder d� det, att proletariatet h�rmed kommer att uppn� socialismens fullst�ndiga, definitiva seger, dvs inneb�r det att proletariatet enbart med ett enda lands krafter �r i st�nd att slutgiltigt bef�sta socialismen och helt garantera landet mot intervention och f�ljaktligen ocks� mot restaurering? Nej, ingalunda. F�r detta kr�ves att revolutionen segrar �tminstone i n�gra l�nder. D�rf�r �r det v�sentligt att utveckla och underst�dja revolutionen i andra l�nder. (J. Stalin, �Om Leninismens grunder�, ny version, i Leninismens problem, s 42) |
Den kursiverade delen visar utvecklingen av kamrat Stalins uppfattning.
Det nuvarande s�ttet att st�lla fr�gan ang�ende �socialismens seger i ett enda land� uppstod f�rst i slutet av 1924. Inte ens under den fjortonde partikongressen st�llde majoritetens talesm�n fr�gan p� ett tydligt s�tt. Den fjortonde kongressen tog inget beslut om detta.
Ibland s�gs det: �ven om teorin om socialism i ett land mots�ger Marx� och Lenins l�ror, s� �r den �nd� politiskt l�mplig eftersom den ger det ryska proletariatet ett perspektiv.
Att st�lla fr�gan s� �r ytterst farligt. Det �r den v�rsta sortens opportunism. Ur den vetenskapliga socialismens synvinkel kan inget som �r teoretiskt fel vara politiskt l�mpligt. Det �r utan tvivel n�dv�ndigt med ett perspektiv f�r det socialistiska bygget. Men varf�r ska detta perspektiv vara nationellt och inte internationellt? H�ri ligger fr�gans k�rna.
Om v�rt proletariat inser att fr�gan om v�rldsrevolutionen �r en fr�ga om liv och d�d f�r oss, d� �r det n�got helt annat �n om det skolas i att tro att det �r att bygga socialismen oberoende av v�rldsrevolutionens f�rlopp.
V�rt perspektiv �r d�rf�r perspektivet p� en v�rldsrevolution. Sovjetmakten kommer inte att krossas och den kommer att leda det socialistiska arbetet, eftersom f�r det f�rsta alliansen mellan arbetarklassen och b�nderna kan s�kerst�llas i Sovjetunionen, och f�r det andra eftersom revolutionen i de andra l�nderna oundvikligen kommer att komma, och �ven om de �r f�rsenade s� kommer de �nd� att komma i tid.
Som ni ser �r jag ingen pessimist. I min bok Leninismen fr�n 1925 har jag talat omfattande om detta.
Vi var optimistiska p� RKP:s 13:e kongress 1923.[34] 1925 har vi �n mer anledning att vara det.
Jag �f�rnekar� givetvis inte de stora framg�ngar som sovjetmakten har uppn�tt, �speciellt p� det ekonomiska omr�det�. Tv�rtom �r jag stolt �ver dem, precis som alla bolsjeviker �r. Vi var inte de som arbetade minst f�r dessa framg�ngar. Och trots meningsskillnaderna hoppas vi f� forts�tta att arbeta energiskt f�r att st�rka den socialistiska ekonomin och h�ja den socialistiska kulturen i Sovjetunionen.
De �msesidiga f�rh�llandena mellan proletariatet och b�nderna i v�rldsm�ttstock. Detta argument dras fram som ett av de �mest avg�rande� argumenten mot v�r st�ndpunkt om socialism i ett land. Och att de �msesidiga f�rh�llandena mellan proletariatet och b�nderna �r ungef�r desamma i v�rldsm�ttstock som i Ryssland, dvs. att b�nderna utg�r en �verv�ldigande majoritet.
Detta argument bortser fr�n �tminstone f�ljande fyra omst�ndigheter:
1. I v�rldsskala �r den tunga industrin och den tekniska utvecklingen redan tillr�cklig f�r att proletariatet ska ta ledningen �ver b�nderna. Lenin sa:
�nd� �r vi ber�ttigade att s�ga att en s�dan industri finns tillhanda i v�rldsskala. P� jorden finns det l�nder med en s� utvecklad tung industri att de omedelbart kan tillgodose hundratals miljontals underutvecklade b�nder. Vi grundar v�ra ber�kningar p� detta.[35]
2. F�r att bli segerrika �r det inte n�dv�ndigt att ha majoritet �verallt. Det r�cker att ha det p� det avg�rande st�llet i det avg�rande �gonblicket. Vi erinrar om Lenins v�lk�nda arbete om resultaten fr�n valen till Konstituerande f�rsamlingen (1918), d�r Lenin med utomordentlig klarhet f�rklarade hur bolsjevikerna vann segern, eftersom de var i majoritet i det avg�rande �gonblicket och p� de avg�rande st�llena � i Petrograd, Moskva, p� de st�rsta arm�centrumen och bland fattigb�nderna � trots att, som valen visade, socialistrevolution�rerna hade en avsev�rd majoritet i Ryssland.
3. Om man talar om majoriteten av b�nder i hela v�rlden, s� t�nker man ocks� p� bondebefolkningen i kolonierna och halvkolonierna, �verhuvudtaget de beroende l�nderna. Bland dessa m�ste man ocks� ta med de hundratals miljonerna b�nder i Kina, Indien, Egypten etc. Det s�ger sig sj�lv, att om man v�ger in dessa hundratalsmiljoner b�nder som lider under imperialismens ok, s� g�r det inte att likna den roll de st�r inf�r under den prolet�ra revolutionens epok med den situation och roll som europeiska eller amerikanska jordbruksbefolkningen har. Lenin t�nkte p� just detta n�r han talade om att de stora nationellt revolution�ra r�relserna sm�lte samman med den prolet�ra revolutionen. � andra sidan kommer koloniernas frig�relse som ett resultat av de prolet�ra revolutionera i de h�rskande l�nderna att skapa en helt ny situation. De viktigaste koloniala l�ndernas befrielse har som f�ruts�ttning helt enkelt att den socialistiska revolutionen segrar i tv� eller tre av de starkaste imperialistiska l�nderna.
4. Efter proletariatets er�vring av makten i Sovjetunionen �r f�rh�llandet mellan proletariatet och b�nderna mycket speciellt. I resten av v�rlden ser vi fortfarande tre klasser: proletariatet, b�nderna och borgarklassen, som h�rskar och utnyttjar b�de arbetarna och b�nderna och som med hj�lp av bedr�geri har vunnit �ver en del av arbetarna och b�nderna till sin sida. Vi (Sovjetunionen) omges nu p� alla sidor av borgerliga stater, dvs. av stater d�r borgarklassen best�mmer politiken, och d�r de kontrollerar arm�n och flottan, fabriker och verkst�der.
Samma sak som kommer ingalunda att existera imorgon, allts� n�r hela v�rlden (eller �tminstone de avg�rande l�nderna) kommer att ha st�rtat borgarklassen och bara tv� klasser kommer att �terst� � proletariatet och b�nderna. Om l�t oss s�ga den tyska prolet�ra revolutionen skulle ansluta sig till oss, och i �vermorgon den brittiska, s� skulle det genast f�r�ndra hela situationen. D� skulle vi ha satt stopp f�r borgarklassens styre i de tv� l�nder som �r avg�rande f�r Europa. Det verkliga f�rh�llandet mellan proletariatet och b�nderna i dessa l�nder skulle omedelbart f�r�ndras, �ven om det statistiska f�rh�llandet skulle vara som tidigare. Och det skulle ocks� ske en avg�rande f�r�ndring i v�rldsskala i f�rh�llandena mellan proletariatet och b�nderna. �ven om b�nderna i hela v�rlden skulle forts�tta att utg�ra en statistisk majoritet, och �ven om borgarklassen i resten av v�rlden skulle forts�tta att dominera b�de arbetarna och b�nderna � s� skulle situationen �nd� ha f�r�ndrats i grunden.
Det var d�rf�r Lenin sa att den socialistiska revolutionens seger i praktiken skulle ha varit s�ker i samma �gonblick som den har segrat i �tminstone n�gra av de viktigaste l�nderna.
Ju starkare den officiella socialdemokratin �r i ett land, desto v�rre har proletariatet det i det landet. Det kan nu anses vara en fullt ut bevisad grundprincip. Om allt annat �r lika s� �r det otvivelaktigt s�.
Detta skrev jag omedelbart efter Kominterns f�rsta kongress, i artikeln �Socialdemokratin som reaktionens verktyg�. (Kommunistische Internationale, 1919, s 181-182.)[36]
Vid Kominterns femte kongress betecknade vi den officiella socialdemokratins �vre skikt som borgarklassens �tredje parti�, som �borgarklassens v�nsterflygel�, som en �del av fascismen�. I stora drag vidmakth�ller vi �n idag denna bed�mning. Det f�rklarar varf�r de socialdemokratiska ledarna och de socialdemokratiska tidningarna, inklusive de ryska mensjevikerna � som givetvis f�rs�ker utnyttja v�ra meningsmots�ttningar f�r sina egna syften � forts�tter att angripa oss med maximal vrede och hat, precis p� samma s�tt som den internationella borgarklassens och de vita emigranternas viktigaste tidningar.
Det p�st�s att Levi och andra socialdemokrater sympatiserar med mig. Jag skulle vilja p�peka f�ljande fakta.
Vid det �sterrikiska socialdemokratiska partiets partikongress nyligen i Linz, framtr�dde K�te Leichter i namn av det socialdemokratiska partiets lokalorganisation i Wien och f�reslog en f�r�ndring i det programf�rslag som Otto Bauer hade utarbetat. �ndringsf�rslaget kr�vde: kamp f�r en sammanslagning av arbetarpartierna i internationell skala. N�r hon talade f�r sitt f�rslag sa denna socialdemokrat:
Vi anser ocks� att den utveckling som p� senare tid har �gt rum i Ryssland kommer att bidra v�ldigt mycket till detta. Oavsett hur vi ser p� stalinismens metoder s� �r en sak s�ker, n�mligen att om den tendens som har segrat i Ryssland forts�tter p� ett konsekvent s�tt, s� kommer det att leda till ett allt starkare n�rmande till socialdemokratin.
Praktiskt taget hela socialdemokratin bed�mer v�ra meningsskiljaktigheter i denna anda. Och v�rldens alla borgerliga tidningar, och de borgerliga politikerna i hela Europa och Amerika g�r �nnu l�ngre.
KI:s �vergripande inst�llning till ultrav�nsterns och h�gerns misstag m�ste, enligt min �sikt, avg�ras av f�ljande instruktioner fr�n Lenin.
I �Barnsjukdomar� skriver Lenin: �I kamp mot vilka fiender inom arbetarr�relsen v�xte bolsjevismen fram, st�rktes och h�rdades?� Lenin svarar:
F�r det f�rsta och framf�r allt gjorde den det i kampen mot opportunismen, som 1914 slutgiltigt v�xte �ver i socialchauvinism och definitivt st�llde sig p� bourgeoisiens sida mot proletariatet. Det var naturligtvis bolsjevismens huvudfiende inom arbetarr�relsen. Denna fiende f�rblir �ven huvudfienden i internationell skala.[37]
I rapporten till KI:s andra kongress sa Lenin:
Opportunismen �r v�r huvudfiende� H�r har vi v�r huvudfiende, och vi m�ste besegra denna fiende. Vi m�ste l�mna kongressen fast beslutna att slutf�ra denna kamp i alla partier. Det �r v�r viktigaste uppgift. J�mf�rt med detta blir det en l�tt uppgift att r�tta till de fel som �v�nster�str�mningen i kommunismen g�r.[38]
Om man tar upp praktiken i Kominterns viktigaste sektioner under de senaste m�naderna blir det uppenbart att det gentemot �v�nstern� inte har f�rts en politik av att r�tta till utan av uteslutningar, medan det mot h�gern (Polen, Storbritannien) har f�rts en alltf�r mjuk politik.
Perioden av relativ kapitalistisk stabilisering kommer oundvikligen att bli en period av tillv�xt f�r opportunismen i vissa kommunistpartier, en period d�r h�gergrupper och �-ledare� st�rks. Om vi gl�mmer detta och kastar oss med all kraft mot ultrav�nstern s� kommer det att g�ra sv�r skada p� Komintern.
Inom b�de h�gern och ultrav�nstern finns element som verkligen bryter med Komintern. Det �r on�digt att s�ga att de som inte agiterar f�r Sovjetunionen inte �r kommunister. Var och en som viskar n�gon sorts misstro mot Sovjetunionen till de socialdemokratiska arbetare som reser med delegationer till Sovjetunionen beg�r ett brott mot den prolet�ra revolutionen. S�dana personer �r fiender till kommunismen. Mot dem m�ste vi k�mpa som mot v�ra v�rsta fiender.
De som har slagit in p� denna v�g �r inte l�ngre varken �h�ger� eller �ultrav�nster� � de har helt enkelt g�tt �ver till andra sidan barrikaden.
H�gertendenser spelar otvivelaktigt en mycket stor roll, t ex i det tjeckoslovakiska kommunistpartiet (i partiets centrala organ publiceras �pl�tsligt� en artikel som solidariserar sig med Otto Bauer i fr�gan om proletariatets diktatur, v�ld, etc.). Artiklar som inneh�ller socialdemokratiska avvikelser � i fr�gan om presidentval � �r inte s�llsynta. I Norge (en tendens f�r att avveckla partiet); i Nederl�nderna (vid tiden f�r upproret p� Java f�reslog det nederl�ndska kommunistpartiet gemensamt med socialdemokraterna � att skicka en blandad kommission f�r att unders�ka h�ndelsen); i Polen (taktiken vid tiden f�r Pilsudskis revolt); i Storbritannien (under de senaste h�ndelserna utvecklades en partigrupp d�r det finns en envis h�geravvikelse, och i synnerhet i England kan denna h�ger bli v�ldigt skadlig). �ven i Tyskland �r �h�gerfaran� ett obestridligt faktum.
Jag hoppas att ingen kommer att s�ga att jag har n�gon sorts sj�lslig eller politisk medk�nsla med n�gon av dessa verkliga h�gertendenser och -grupper som n�mns h�r, eller med deras ledare. Alla dessa grupper �r obevekliga fiender till oppositionen i SUKP.
Vad g�ller Souvarine st�mmer det bara att kamrat Humbert Droz diskuterade fr�gan om den fortsatta inst�llningen till Souvarine med mig strax innan han avreste till det franska kommunistpartiets femte kongress. Jag uttryckte uppfattningen, att om Souvarine l�gger ner sitt fraktionella organ som det sj�tte utvidgade plenarm�tet kr�vde, s� kanske det kan vara bra f�r partiet att ge honom m�jlighet att resa till Kina eller Amerika i ett �r, och � eftersom han utesl�ts i ett �r � sedan ta upp fr�gan om �terintr�de om han agerar p� ett disciplinerat s�tt. Jag har absolut ingenting gemensamt med Souvarines specifika uppfattningar och jag har, och har inte haft, n�gon kontakt med honom.
(Inpass: �Varf�r vill du d� sl�ppa in honom i partiet igen?�)
H�r handlar det givetvis bara om faror, tendenser, och inte fullbordade fakta.
Fr�gan om faran f�r f�rfall kan st�llas p� det s�tt som herr Korsch st�ller den, eller som Martov st�llde den 1920-1921, dvs. i avsikt att misskreditera och f�rtala Sovjetunionen. Men man kan och m�ste ocks� st�lla den � p� det s�tt som Lenin st�llde den.
Vad �r bolsjevikernas Nya ekonomiska politik � evolution eller taktik?
Lenin st�llde denna fr�ga efter professor Ustrjalovs attack p� v�ren 1922.
Andra bolsjeviker skrev ocks� om detta, speciellt kamrat Bucharin i sin bok Attack (s 237-239) d�r han talade om faran f�r att omvandlas till ett bihang till NEP-oligarkin, etc.
Dessa faror har allts� inte f�rsvunnit. De f�r inte �verdrivas men inte heller gl�mmas bort.
Vad best�r dessa faror av?
1) Av den internationella kapitalistiska omringningen, av kapitalismens relativa stabilisering. Det vore l�jlig att f�rneka att en s�dan situation oundvikligen framkallar �stabiliseringsst�mningar�, �verskattning av den internationella kapitalismens styrka.
2) Av NEP:s negativa sidor. NEP �r n�dv�ndig. Vi i Sovjetunionen kan inte n� socialismen p� n�gon annan v�g �n med NEP. Men det vore l�jligt att f�rneka att detta delvisa �terupplivande av kapitalismen som vi har till�tit inte inneh�ller faror. Lenin p�minde oss st�ndigt om det.
3) Av den sm�borgerliga omgivningen. Arbetarklassen har makten i ett land d�r den stora majoriteten av befolkningen best�r av b�nder. Lenin p�minde oss oupph�rligt f�r farorna som finns i en sm�borgerlig omgivning.
4) Av v�rt partis monopolst�llning. Proletariatets diktatur �r inte m�jlig utan kommunistpartiets diktatur. Vid KI:s andra kongress sa v�r nuvarande motst�ndare kamrat Bucharin ang�ende denna nu omdiskuterade fr�ga:
Som marxister och ortodoxa kommunister �r vi alla �vertygade om att en klass� diktatur bara �r m�jlig som denna klass� f�rtrupps diktatur, och det betyder att arbetarklassens diktatur bara kan f�rverkligas med hj�lp av kommunistpartiets diktatur. Vi har f�r l�ngesedan avvisat den vansinniga teori som st�ller klassens diktatur mot partiets diktatur.
Proletariatets diktatur kan inte tolerera existensen av andra partier. V�rt partis monopolst�llning �r helt n�dv�ndig. Men det �r om�jligt att inte inse att v�rt partis monopolst�llning ocks� har negativa sidor. Det p�pekade vi i ett antal resolutioner vid v�ra partikongresser, t ex vid den elfte partikongressen medan Lenin levde och i fullst�ndig enhet med honom. Speciellt vid den elfte kongressen pekade vi p� att v�rt partis monopolst�llning ledde till att stora grupper av politiska funktion�rer, som under andra omst�ndigheter skulle ansluta sig till mensjevikerna och socialistrevolution�rerna, nu oundvikligen n�rmar sig och omger v�rt parti, eller helt enkelt g�r med i partiet och d�rmed f�r in icke bolsjevikiska st�mningar och �sikter i partiet.
5) Av statsapparaten. Vi beh�ver inte tala om hur om�jligt det �r att p� kort tid f�r�ndra den i en verkligt prolet�r anda. Vi m�ste vara medvetna om det faktum att det inte bara �r partiet som p�verkar statsapparaten, utan statsapparaten p�verkar ocks� partiet. D�rf�r �r den negativa inneb�rden av byr�kratismen i statsapparaten desto st�rre.
6) Av medl�parna. �Specialisterna� (experterna), den h�gre kategorin anst�llda och intelligentsian �r n�dv�ndiga f�r v�r sak. Men utan tvekan tr�nger icke prolet�rt inflytande via denna grupp arbetare in i v�r stat och ekonomiska apparat, och ibland ocks� v�r partiapparat.
Vi m�ste inse alla dessa faror � inte f�r att kapitulera f�r dem, eller �verdriva dem, utan f�r att bek�mpa dem med l�mpliga �tg�rder, som Lenin l�rde oss.
Under den period d� det privata kapitalet v�xer i st�derna och kulakerna i byarna, m�ste partiet bevaka dessa faror s�rskilt noggrant, f�r att inleda kampen mot dem med alla t�nkbara medel. Med en riktig politik kommer partiet att bli fullst�ndigt framg�ngsrikt med detta, eftersom de krafter som motverkar de tendenser och faror som har n�mnts �r mycket starka. Den prolet�ra revolutionen har v�ckt enorma styrkor. Det finns enorma krafter i v�r revolution, i v�rt parti.
Nu ang�ende fr�gan om tv� partier: jag anklagas f�r viss tolerans mot tanken p� tv� partier i v�rt land. Det �r fel. Det g�r inte att bevisa med n�gonting. Jag var den f�rsta att k�mpa mot att formuleringen om partiets diktatur skulle f�r�ndras. Det �r f�rvisso helt uppenbart att var och en som �r f�r SUKP(b):s diktatur inte kan ha en tolerant inst�llning till tanken p� ett andra parti.
Vid SUKP:s tolfte partikongress (1923) antogs en resolution om min rapport d�r en av leninismens grundl�ggande l�rosatser upprepades, n�mligen meningen att proletariatets diktatur inte kan f�rverkligas p� n�got annat s�tt �n genom kommunistpartiets diktatur. Vid den trettonde partikongressen ett �r senare gick kamrat Stalin mot denna formulering, och h�vdade att Lenin f�rmodades ha talat om �proletariatets diktatur� och inte kommunistpartiets diktatur.
Stycket ifr�ga i den tolfte partikongressens resolution lyder:
Arbetarklassens diktatur kan inte s�kerst�llas p� annat s�tt �n i form av sin avancerade f�rtrupps, det vill s�ga kommunistpartiets, diktatur.
Kamrat Stalin svarade p� detta:
Jag minns att ett s�dant yttrande togs med i en av v�r kongress� resolutioner, det verkar till och med ha varit en av tolfte partikongressens resolutioner � givetvis genom ett f�rbiseende�
Ty hade inte Lenin r�tt n�r han inte talade om partiets diktatur utan proletariatets diktatur.[39]
Detta �r naturligtvis inte en leninistisk formulering av fr�gan. Lenin sa: Vi har proletariatets diktatur och just av denna orsak kommunistpartiets diktatur. Hela k�rnan i v�r CK var enh�lligt av �sikten att kamrat Stalin i denna fr�ga gjorde ett stort grundl�ggande misstag.
P� basis av detta felaktiga uttalande av kamrat Stalin skrev jag en artikel (�Om proletariatets diktatur och partiets diktatur�) som publicerades som en ledare i Pravda, nr 190, 1924. Innan dess �gde det rum en konferens med 25 av CK:s medlemmar � leninister (bland dem alla politbyr�ns medlemmar med undantag f�r kamrat Trotskij) � som med �verv�ldigande majoritet avvisade kamrat Stalins grundl�ggande misstag och bekr�ftade min artikel. Kamrat Trotskij uttryckte sig heller aldrig i sina verk i den meningen att proletariatets diktatur i sj�lva verket bara �r t�nkbar i form av sin f�rtrupps, det vill s�ga partiets, diktatur. Givetvis vidh�ller jag fullst�ndigt denna st�ndpunkt �ven nu, att proletariatets segerrika diktatur bara �r m�jlig under kommunistpartiets diktatur. Om s� bara av detta sk�l ska jag med alla tillg�ngliga medel alltid k�mpa mot minsta tendens till tv� partier, mot minsta f�rs�k att f�rsvaga bolsjevikpartiets diktatur.
Jag tar inte tillbaka ett enda ord av det jag under loppet av m�nga �r har skrivit om det skadliga och farliga med fraktionspolitik, speciellt f�r ett kommunistparti vid makten. Om den �vergripande utvecklingen av kampen i SUKP har lett till att f�respr�kandet av v�ra grundl�ggande uppfattningar tog karakt�ren av fraktionskamp, s� har vi i v�r deklaration fr�n den 16 oktober 1926 �ppet medgivit v�rt misstag, och uppmanat alla v�ra anh�ngare att avst� fr�n fraktionspolitik. Men vi p�minner er om beslutet vid SUKP:s trettonde partikongress:
Bara ett st�ndigt pulserande ideologiskt liv kan bevara partiet p� det s�tt som det utkristalliserades f�re och under revolutionen, inklusive st�ndiga kritiska studier av v�rt f�rflutna, korrigering av v�ra misstag och gemensam diskussion om de viktigaste fr�gorna.
�� F�r att s�kerst�lla detta �r det �nskv�rt att de ledande partiorganen beaktar de breda partiledens r�st, och inte ser all kritik som ett uttryck f�r en fraktionell anda, och d�rmed pressar plikttrogna och disciplinerade partimedlemmar p� v�gen till uteslutning och fraktionalism.
De l�ften vi tog p� oss i deklarationen den 16 oktober ska vi uppfylla i varje avseende. Detta f�rkunnar vi �ven i Kominterns forum.
SUKP(b):s och hela Kominterns enhet m�ste s�kras till varje pris.
Lenin ans�g att block var till�tna, Vid den nionde partikongressen 1920 sa Lenin:
Om vi ska ha ett block s� l�t det bli ett riktigt block! Vi borde inte vara r�dda f�r det, utan borde v�lkomna det och praktisera det mer energiskt och mer omfattande r�tt i partiets centrala institutioner.[40]
Lenin kanske bildade ett block med kamrat Trotskij mot andra medlemmar i CK just innan oktoberupproret 1917, i fr�gan om R�da arm�ns struktur, om den ekonomiska organiseringen, den nationella fr�gan och om monopolet p� utrikeshandeln.
Kominterns exekutivkommitt� st�dde och organiserade ocks� block mellan tv� (och fler) grupper i kommunistpartierna i olika l�nder, t ex Tyskland, Frankrike, Tjeckoslovakien, Italien och Amerika.
Under en period efter den fjortonde partikongressen f�rs�kte den nuvarande majoritetens representanter ocks� bilda ett block med Trotskij.
Meningsskiljaktigheter om det f�rflutna har stor betydelse. Men ett block m�ste bed�mas utifr�n de teoretiska id�er och politiska uppgifter som det grundar sig p�, och utan f�rvanskning analyseras utifr�n sina egna dokument. Ur denna synvinkel l�mnar vi det lugnt till framtiden att d�ma om de id�er och paroller som vi f�rsvarar p� det s�tt och med de medel som v�rt parti till�ter.
Det som skiljer den historiska trotskismen fr�n leninismen f�re 1917 f�rsvaras inte av kamrat Trotskij sj�lv, och var p� intet vis en del av blocket, och jag kommer givetvis alltid att g�ra motst�nd mot det. I synnerhet �r jag starkt mot teorin om permanent revolution, och jag har vid m�nga tillf�llen k�mpat mot denna felaktiga teori. Kamrat Trotskij har sj�lv sagt:
Vi utg�r fr�n det faktum att, som erfarenheterna har visat p� ett obestridligt s�tt, Vladimir Iljitj hade helt r�tt i alla de mer eller mindre grundl�ggande fr�gor d�r n�gon av oss skilde sig fr�n Lenin�
I fr�gan om f�rh�llandet mellan proletariatet och b�nderna st�r vi helt och h�llet p� den grundval som Lenins teoretiska och taktiska l�rdomar utg�r, vilka grundar sig erfarenheterna fr�n revolutionerna 1905 och 1917, liksom erfarenheterna fr�n det socialistiska uppbygget, som kan sammanfattas i begreppet smytjka [band].[41]
Om vi idag vill syssels�tta oss med diskussioner i efterhand om alla mots�ttningar, s� skulle det bli mycket allvarliga meningsmots�ttningar om olika avg�rande fr�gor om det f�rflutna. Men det �r i grunden felaktigt att tro att varenda t�nkbar fr�ga som handlar om bed�mningen av revolutionens drivkrafter kan h�nvisa till den gamla striden om teorin om permanent revolution, etc. Revolutionens (och kontrarevolutionens) drivkrafter i alla nya stater underkastas en konkret marxistisk bed�mning p� basis av hela summan av tidigare erfarenheter.
Som hittills baserar sig den ocks� p� leninismen.
Jag har l�ngtifr�n tagit upp alla anklagelser som har riktats mot mig � och det av uppenbara sk�l. Jag har bara plockat ut n�gra av de viktigaste principfr�gorna.
Jag har inte sagt n�got om v�ra �siktsskillnader r�rande: 1) tempot p� industrialiseringen i Sovjetunionen; 2) behovet av st�rre restriktioner och st�rre b�rdor p� det privata kapitalet; 3) samma sak avseende kulakerna; 4) behovet att vidmakth�lla och gradvis �ka arbetarnas reall�ner; 5) behovet att f�rverkliga den interna partidemokratins grunder; 6) behovet av en mer allvarligt menad kamp mot byr�kratismen; 7) behovet av ett mer beslutsamt motst�nd mot utvidgandet av r�str�tten och �gander�tten f�r byarnas �vre skikt, liksom arrendeavtalen och v�rt f�rslag att befria 40% av fattigb�nderna fr�n skatteb�rdan; 8) prispolitiken (jag har aldrig f�reslagit och f�resl�r inte en politik av prish�jningar); 9) NEP och statskapitalismen; 10) v�rt partis sociala sammans�ttning.
Det jag har sagt r�cker f�r att visa att jag ingalunda har varit skyldig till �socialdemokratiska� avvikelser.
Eftersom jag har skiljt mig fr�n majoriteten i SUKP:s CK, och eftersom jag har varit med i minoriteten, kan jag inte l�ngre delta i Kominterns ledning. Det stod klart f�r mig redan efter den fjortonde partikongressen. Jag sa detta redan i mitt tal vid den fjortonde partikongressen. Redan vid SUKP:s CK:s f�rsta plenarm�te efter den fjortonde kongressen l�mnade jag in en skriven beg�ran att befrias fr�n min post som Kominterns ordf�rande.
N�r jag som ett resultat av den r�dande situationen l�mnar Kominterns direkta arbete, ropar jag med er:
L�nge leve Komintern!
L�nge leve Kominterns och kommunistpartiernas enhet!
L�nge leve Sovjetunionen!
L�nge leve leninismen!
L�nge leve v�rldsrevolutionen!
Om EKKI:s sjunde utvidgade plenarm�te i december 1926:
Detta finns v�l dokumenterat via Komintern-tidskriften International Press Correspondence. Flera nummer av tidskriften �gnas �t m�tet. Bevakningen b�rjade i Inprecor Vol 6, No. 83 (1 december 1926) och fortsatte �nda t o m Vol 7, No. 11 (3 februari), d�r 13 av numren handlar om detta EKKI-m�te. Den som �r intresserad kan d�r f� en ordentlig insyn i vad som d�r f�regick. Det d� l�mpligt att utg� fr�n f�ljande sida: Inprecorr 1926. Bl�ddra sedan ned till slutet av sidan d�r december-numren �terfinns. D�rifr�n kan man klicka sig vidare.
Om socialism i ett land:
Trotskij:
1926: Tal inf�r 15:e partikonferensen (2:a h�lften av talet) och Teorin om socialismen i ett land
1928: Tredje internationalen efter Lenin (kap. 1: Den internationella revolutionens program eller ett program f�r socialismen i ett land?)
1929: Den permanenta revolutionen (inledningarna, kapitlen 8 och 10)
1930: Ryska revolutionens historia del 3. Appendix: Socialism i ett enda land?(
1936: Den f�rr�dda revolutionen. Appendix om �Socialism, i ett land�)
1939: Om Lenins program
Zinovjev: Om leninismen (1925)
Historiska arbeten:
Kenth-�ke Andersson: Utvecklingen i Sovjet
Pierre Brou�: Trotskij � En biografi. 15:e partikonferensen och EKKI-m�tet behandlas i kapitel 31, �En kamp i dunklet�.
E H Carr: Oktobers l�rdomar och Debatten om "socialism i ett land".
I. Deutscher: Den avv�pnade profeten (kapitlet �Den avg�rande drabbningen: 1926-1927�)
[1] Zinovjev, som hade varit Kominterns generalsekreterare, hade redan avsatts fr�n denna post innan EKKI-m�tet. Han ersattes av Bucharin.
[2] Stalins 2 tal (rapport och svar p� diskussionen) ans�gs s� viktiga att de gavs ut som en separat skrift p� ett stort antal spr�k, inklusive svenska.
[3] SUKP = Sovjetunionens kommunistiska parti.
[4] Kominterns femte kongress 1924, �Resolution i ryska fr�gan�, s 64.
[5] Karl Marx, Klasstriderna i Frankrike 1848-1850.
[6] Marx, Brev till Engels, 8 oktober 1858.
[7] Friedrich Engels, Kommunismens grundsatser, fr�ga 19.
[8] Ibid, fr�ga 18.
[9]�Nya ekonomiska politiken.
[10] Engels, Till kommunistiska f�rbundets historia.
[11] V I Lenin, Imperialismen och splittringen inom socialismen
[12] Lenin, Om parollen Europas f�renta stater.
[13] Marx, Ur "Teorier om merv�rdet", kapitel 17, avdelning 14.
[14] Lenin, Imperialismen som kapitalismens h�gsta stadium.
[15] Ibid.
[16] Lenin, Sovjetmaktens framg�ngar och sv�righeter.
[17] Lenin, Tredje Internationalen och dess plats i historien.
[18] Lenin, Tal om hur folket bedras med paroller om frihet och j�mlikhet. (p� marxistarkiv.se)
[19] Lenin, Rysslands kommunistiska partis (bolsjevikerna) tionde kongress.
[20] Lenin, Om kooperationen.
[21] Lenin, Speech Delivered at the Fourth All-Russia Congress Of Garment Workers.
[22] Lenin, Our Foreign and Domestic Position and Party Tasks, p� marxists.org.
[23] Lenin, En publicists anteckningar.
[24] Lenin, Ekonomi och politik under den prolet�ra diktaturens epok. s. 3-4.
[25] Lenin, Report On The Immediate Tasks Of The Soviet Government.
[26] Lenin, Tal p� jordbrukskommunernas och lantbruksartelernas f�rsta kongress (p� marxistarkiv.se).
[27] Lenin, �ttonde allryska sovjetkongressen, p� marxistarkiv.se, s 16.
[28] Lenin, Om parollen Europas f�renta stater.
[29] Lenin, Kriget och Rysslands socialdemokrati, p� marxistarkiv.se, s 4.
[30] Lenin, Several Theses
[31] Lenin, Avskedsbrev till de schweiziska arbetarna.
[32] Lenin, Socialdemokratins f�rh�llande till bonder�relsen. (p� marxistarkiv.se)
[33] Bucharin, Program of the Communist International (Draft).
[34] Ryska kommunistpartiet
[35] Lenin, Ninth All-Russia Congress of Soviets, 27 december 1921.
[36] Finns �ven i engelska upplagan av tidskriften. Se Communist International No. 2, June 1919, d�r artikeln, som har rubriken � Social Democracy as an Instrument of Reaction�, b�rjar i spalten 183.
[37] Lenin, �Radikalismen� � kommunismens barnsjukdom.
[38] Lenin, Kommunistiska internationalens andra kongress, �Tal om villkoren f�r intr�de i Kommunistiska internationalen�.
[39] Stalin, The Results of the Thirteen Congress of the R.C.P.(B.). OBS: I Stalins Works �r ordalydelsen n�got annorlunda än i Inprecor-versionen:
�Someone will say: I am for the dictatorship of the Party. I recall that the expression figured in one of our congress resolutions, in fact, I believe, in a resolution of the Twelfth Congress. This, of course, was an oversight. Apparently, some comrades think that ours is a dictatorship of the Party, not of the working class. But that is sheer nonsense, comrades. If that contention were right, then Lenin was wrong, for he taught us that the Soviets implement the dictatorship, while the Party guides the Soviets. Then Lenin was wrong, for he spoke of the dictatorship of the proletariat, not of the dictatorship of the Party."
Dvs Stalin sade (sista meningen): �I s� fall hade Lenin fel, ty han talade om proletariatets diktatur, inte partiets diktatur.� � �a.
[40] Lenin, Speech On Economic Development,
[41] Trotskij, Tal vid EKKI:s 7:e (utvidgade) plenarm�te.