Digitaliserat av Adam Buick f�r Marxists Internet Archive.
Marx och Engels �r de mest aktuella f�rfattare man kan t�nka sig. N�r man l�ser deras arbeten, som skrevs f�r mer �n 100 �r sedan, sl�s man g�ng p� g�ng av deras starka till�mplighet p� dagens situation. Den nyligen publicerade Grundrisse borde s�ttas i h�nderna p� varje sociolog som stampar omkring i sin egen lilla vattenpuss; h�r f�rklaras sj�lva den sociala oceanen. Dagens problem f�rutses g�ng p� g�ng - och de enda h�llbara slutsatserna dras genom att relatera dem till den ekonomiska grundvalen, som hela den m�nskliga samh�llsorganisationen �r uppbyggd p�.
V�r bild av civilisationen �r st�der och vi betraktar den moderna m�nniskan som stadsbo, av uppenbara sk�l. Men mellan st�derna ligger landsbygden och en stor del av Sveriges befolkning �r fortfarande landsortsbor.
Hur �r det med landsbygden? Milj�v�nnerna har riktat uppm�rksamheten p� problemen som finns d�r idag: de l�ngsiktiga f�ljderna av jordbrukets kemikaliedrivna jakt p� kortsiktiga vinster, skador som orsakas av "utveckling" och bilismen. Om vi bortser fr�n dystra domedagsprofetior m�ste vi �nd� st�lla oss fr�gan om landsbygdens framtid. Har den fortfarande en organisk funktion i samh�llet eller ska den, som den nuvarande tendensen kan tyckas ge vid handen, bara bli ett rekreationsomr�de f�r stadsborna.
Marx och Engels granskade landsbygdens f�rflutna, nutid och framtid. "Den f�rsta stora arbetsdelningen", skrev Engels i Anti-D�hring "�r stadens skiljande fr�n landet." I Familjens, privategendomens och statens ursprung skrev han:
"Civilisationen k�nnetecknas ocks� av en st�ndig mots�ttning mellan stad och land som grunden f�r hela den samh�lleliga arbetsdelningen."
P� andra st�llen talade b�de han och Marx om "antitesen" och "antagonismen" mellan de b�da omr�dena. Den �r, s�ger Marx i Den tyska ideologin
"... det mest krassa uttrycket f�r individens underordnande under arbetsdelningen, under en best�md aktivitet som p�tvingas henne - en underkastelse som g�r den ena m�nniskan till ett inskr�nkt stadsdjur, den andra till ett inskr�nkt lantdjur, och dagligen nyskapar intresse konflikten mellan dem."
H�r s�gs att stads- och lantarbete skapar tv� sorters m�nniskor, som praktiskt taget �r varandras motsats i sina betingade krav fr�n samh�llet. Om man s� vill, tv� sorters m�nsklig natur - och bakom dem och deras betingning finns arbetsdelningen som produceras av och f�rst�rks under egendomssamh�llet. Marx observerade att den b�rjar "i det �gonblick d� en delning mellan materiellt och andligt arbete skapas" och fortsatte:
"F�r s� snart som arbetet f�rdelas har varje m�nniska ett best�mt exklusivt verksamhetsomr�de, som p�tvingas henne och som hon inte kan frig�ra sig fr�n. Hon �r j�gare, fiskare, herde eller kritisk kritiker och m�ste f�rbli det om hon inte vill f�rlora sin f�rs�rjning." (Den tyska ideologin)
Och om slutresultatet av specialiserad arbetsdelning p� m�nniskan s�ger han: "Den g�r arbetaren till en andlig krympling" (Kapitalet, f�rsta boken).
S�ledes betraktar landsortsbon stadsbon som en �verbetald snobb med d�liga lungor och den motsvarande �sikten �r en kretin med halm i h�ret. Bakom stadsbons uppfattning ligger ett medvetet eller omedvetet godtagande av teorin om urval genom migration; de mer dynamiska flyttar medan de mindre skickliga stannar kvar. Trots attraktiva exempel som perserna och judarna h�ller inte teorin. Den kan t.ex. inte till�mpas p� zigenare och uppenbarligen skulle det, med annorlunda arbets- och levnadsf�rh�llanden, vara de "dugligare" som stannade och de "svagare" som emigrerade. Vi kommer d�rf�r tillbaka till arbetsdelningen. Den verkliga skillnaden - de tv� sorternas m�nskliga natur - f�rklaras av Engels i Anti-D�hring:
"Hantverkarna i st�derna m�ste visserligen redan fr�n b�rjan producera f�r utbyte. Redan den f�rsta stora arbetsdelningen ... d�mde landsbygdens befolkning till tusen�rig f�rdumning och varje stadsbo till slaveri under sitt hantverk. Den upph�vde grundvalen f�r den enes andliga utveckling och den andres kroppsliga."
Detta t�cker in en hel del, bl.a. att stadsbons id� om landsortsbon som enkel och okomplicerad �r rakt motsatt verkligheten. "Utveckling" betyder lantarbetares sv�righeter att organisera sig p.g.a. sin utspridda situation, vilket f�rst�rker deras skenbara efterblivenhet och brist p� f�rm�ga att f�rb�ttra sina levnadsf�rh�llanden i j�mf�relse med industriarbetare. Man b�r ocks� beakta att ett stort antal landsortsbor fr�n medeltiden tills helt nyligen sysselsatts i tr�laktigt improduktivt arbete som tj�nstefolk, tr�dg�rdsm�stare etc.
�nd� har industritekniken oundvikligen tr�ngt in p� landsbygden. Dagens pigge expert kan ber�tta f�r oss att jordbruket blivit en industri. Marx ber�ttade det f�r 120 �r sedan:
"Men �r t.ex. jordbruket sj�lvt beroende av vetenskaplig drift - beh�ver det maskiner, kemisk via handel f�rmedlad g�dning, s�d fr�n fr�mmande l�nder etc. - och har den lantliga patriarkaliska manufakturen f�rsvunnit (vilket redan ligger i f�ruts�ttningen) s� framst�r maskinfabriker, handel, hantverk etc. som behov f�r jordbruket." (Grundrisse)
Engels talar om kapitalistisk industri som s�ker sig ut fr�n storstadskoncentrationerna och "skapar nya storst�der" p� landsbygden. Det inneb�r inte att arbetsdelningen mellan stad och land bryts, men i detta sammanhang g�r Engels n�gra h�pnadsv�ckande f�rut seende anm�rkningar. Hans kommentar p� milj�f�rst�ring skulle kunna tillfredsst�lla vem som helst av dagens ekologers:
"Men fabriksstaden f�rvandlar allt vatten till stinkande kloaker... Endast genom att sammansm�lta staden med landet kan man undanr�ja den nuvarande f�rgiftningen av luften, vattnet och marken, endast d�rigenom kan de massor, som nu avtynar av sjukdom i st�derna, komma i den situationen att deras g�dsel anv�ndes f�r v�xtodling i st�llet f�r att alstra sjukdomar." (Anti-D�hring)
Oavsett vad Engels kan ha haft i tankarna n�r han skrev slutet av stycket g�ller det nu "gyttjereningsverk" som f�rvandlar kloakvatten till rent vatten och ett kex som kan anv�ndas som ett l�gv�rdigt g�dnings�mne. De kan bara betj�na befolkningar p� 20.000 personer eller mindre och kan inte ta itu med den m�ngd av rent avfall som f�ljer med st�dernas kloakvatten; men detta st�der bara Engels argument f�r ett samh�lle med sm� enheter.
Samtidigt som han angrep f�roreningarna pekade Engels p� de verkliga m�jligheterna att decentralisera industrins:
"I och med att storindustrin l�rt oss att f�rvandla den mer eller mindre spontant uppkommande molekylr�relsen till en massr�relse f�r tekniska �ndam�l har den samtidigt i h�g grad befriat den industriella produktionen fr�n dess lokala skrankor. Vattenkraften var lokal, �ngkraften �r fri... Det �r dess kapitalistiska utnyttjande som �verv�gande koncentrerar den till st�derna och skapar om fabriksbyar till fabriksst�der." (Anti-D�hring)
�ngkraft m�ste nu till stor del utbytas mot elkraft, men Engels anm�rkning f�rblir �nd� riktig. Det �r kapitalismens ekonomi som lett till en allt st�rre koncentration av industrin till och kring storst�der. Statliga f�rs�k att f� den utlokaliserad har varit p�fallande misslyckade. Det finns exempel p� att decentralisering passat f�retag, men de utg�r undantag.
Engels s�g att kapitalismen redan p� hans tid m�jliggjort uppl�sningen av stadsagglomeraten men inte kunde f�rverkliga den f�r sina egna syften. F�r att genomf�ra den och g�ra slut p� ett or�kneligt antal existerande problem m�ste samh�llet omorganiseras:
"Att upph�va denna nya form av �desdigert kretslopp, denna mots�ttning som st�ndigt skapas p� nytt i den moderna industrin, �r i sin tur m�jligt endast genom att upph�va dess kapitalistiska karakt�r. Endast ett samh�lle som l�ter sina produktivkrafter harmoniskt gripa in i varandra efter en enda stor plan kan till�ta industrin att sprida ut sig �ver hela landet p� det s�tt som det b�st passar dess egen utveckling och utvecklingen av �vriga element i produktionen." (Anti-D�hring)
Speciellt viktigt med dessa stycken �r att de framst�ller utspridningen av industrin och storstaden och avskaffandet av f�roreningarna, inte som en dr�m om det enkla livet, utan som en teori om social organisering - grundad p� kapitalismens egna prestationer. "Den tekniska grunden f�r den moderna industrin �r revolution�r", sade Engels. P� samma s�tt �r avskaffandet av arbetsdelningen inte bara ett rop om m�nsklighet utan ett spr�ng till en ofantligt mycket mer passande samh�llsorganisation. Marx uttryckte det s� h�r:
"Storindustrins natur f�ruts�tter d�rf�r, att arbetet st�ndigt v�xlar, att arbetarna sj�lva och deras funktioner har allsidig r�rlighet... Vi har sett hur dessa mots�ttningar ... l�per linan ut i periodisk masslakt av arbetarklassen, i om�ttligt f�r�dande av arbetskraft och i en samh�llelig anarki, som omvandlar varje ekonomiskt framsteg till ett �ppet n�dtillst�nd." (Kapitalet, f�rsta boken)
Med avskaffandet av arbetsdelningen ger "mots�ttningen" mellan stad och land plats f�r deras sammansm�ltning De tv� sorternas m�nsklig natur blir en, Marx "specialindivid" ers�tts av hans "fullt utvecklade totalindivid, f�r vilken olika samh�lleliga funktioner �r verksamhetsformer, som avl�ser varandra".
Engels fortsatte med att skissera, utifr�n sin egen analys och planerna som gjordes av Fourier och Owen (som b�da var medvetna om arbetsdelningens f�ljder), hur livet och arbetet kunde vara i socialismen. Han uttryckte sitt gillande f�r id�n om samh�llsgrupper p� mellan 1.600 och 3.000 individer - stora byar. Det n�rmaste en stad man kunde komma var fyra eller fem av dessa i n�rheten av varandra. Varje person skulle arbeta i b�de jordbruket och industrin och ungdomen skulle ges en allsidig utbildning f�r att m�jligg�ra "st�rsta m�jliga variation i varje individs syssels�ttning". P� s� s�tt skulle landsbygden bli en integrerad del av allas verksamhet - inte som lekplats och ett annorlunda st�lle, utan som p� samma g�ng b�de en produktivkraft och en k�lla till n�je.
F�r Marx och Engels var detta b�da praktiskt m�jligt och n�dv�ndigt. Dagens problem �r inte nya, utan granskades av dem i deras �sikter om samh�llet. I Om bostadsfr�gan visar Engels hur antitesen mellan stad och land blockerar f�rs�k att ta itu med detta kroniska sociala el�nde. L�sningarna han och Marx gav f�rblir de enda anv�ndbara - och behovet av dem �r allt mer tr�ngande idag.
Marxismen �r inte en dogm. Den �r ingen uppteckning av allt som Karl Marx sade och gjorde, som man aktsamt m�ste b�r bevara och okritiskt till�mpa oberoende av omst�ndigheterna. Marxismen �r en metod f�r att avg�ra vad som, vid varje enskild tidpunkt, ligger i arbetarklassens b�sta intresse och b�r g�ras f�r att p�skynda att socialismen genomf�rande.
Marx f�ddes 1818 och dog 1883. Han blev socialist kring slutet av 1843. Det betyder att hans period av socialistiskt politiskt aktivitet t�ckte n�ra fyrtio �r mellan 1843 och 1883. Oundvikligen, och i �verensst�mmelse med hans egna teorier, formades Marx politiska aktivitet f�r att befr�mja socialismens sak av f�rh�llandens som d� r�dde. L�t oss erinra om hur de s�g ut.
Kapitalismen var ett j�mf�relsevis nytt samh�llssystem, fortfarande i sin expansionsfas. J�mf�rt med dagens teknologi var dess teknologi - �ven om den var ofantligt produktiv j�mf�rt med som fanns tidigare - efterbliven, grundad p� kol och j�rn. El- och dieselmotorn var ok�nda, transporterna skedde med �nglok eller med h�st och vagn, bost�derna och gator upplystes med gas, m�nga - nej, de flesta - arbetare sysselsattes fortfarande i sm� verkst�der, inte v�r tids stora fabriker.
Ocks� politiskt befann sig kapitalismen �nnu i sin barndom. Kapitalistiska politiska former - parlamentarisk kontroll, en bred r�str�tt, en yrkesm�ssig civilf�rvaltning - fanns bara i n�gra f� l�nder, och d� i ofullst�ndig form. St�rre delen av Europa styrdes av �ppet antidemokratiska regimer under arvsh�rskare som st�ddes av en jordaristokrati. De tre m�ktigaste av dem - Tsarryssland, �sterrike och kungariket Preussen - utgjorde ett st�ndigt hot mot kapitalistiska politiska former d�r de b�rjade att uppr�ttas.
Kort sagt var Marx politiskt aktiv i ett skede n�r kapitalismen �nnu inte blivit det dominerande v�rldssystemet, ekonomiskt eller politiskt. Det formade p� ett avg�rande s�tt hans politiska taktik. Eftersom han trodde att kapitalismen banade v�gen f�r socialismen och att den �nnu inte helt fullgjort detta arbete, f�respr�kade han, under dessa f�rh�llanden, att socialister inte bara skulle arbeta f�r socialismen, utan ocks� f�r kapitalismen utveckling p� bekostnad av reaktion�ra politiska och sociala former. Det drog in Marx i st�d kampanjer f�r att uppr�tta politisk demokrati eller som han trodde skulle stabilisera och skydda den. Han gav sitt st�d f�r Irlands oberoende f�r att f�rsvaga den engelska jord�gararistokratin, som var ett hinder f�r utvecklingen av politisk demokrati i Storbritannien. Han st�dde ocks� Polens oberoende f�r att skapa en buffertstat mellan Tsarryssland och �vriga Europa f�r att ge den politiska demokratin en m�jlighet utvecklas d�r.
Marx var en mycket stark motst�ndare till Tsarryssland. Det ledde honom att st�dja den brittisk-franska sidan i Krimkriget (ett klart misstag enligt v�rt syns�tt) och st�llde honom kallsinnig till de slaviska r�relserna f�r oberoende fr�n �sterrike eller Turkiet (vilket �tminstone visar att Marx aldrig st�dde sj�lvst�ndighetsr�relser p� grund av att han trodde p� n�gon mystisk abstrakt "sj�lvbest�mmander�tt f�r sm� nationer"). Marx st�dde uppr�ttandet av centraliserade stater i Tyskland och Italien eftersom han ans�g att det skulle m�jligg�ra en snabbare kapitalistisk utveckling dessa l�nder. Han st�dde ocks� nordsidan i det amerikanska inb�rdeskriget eftersom han ans�g att en seger f�r den slav�gande s�dern skulle bromsa kapitalismens utveckling i Amerika.
Denna politik hade en viss mening vid en tidpunkt n�r kapitalismen �nnu inte helt skapat den materiella grundvalen f�r socialismen, som ett medel att p�skynda detta. Men n�r v�l kapitalismen gjort det - och det gjorde den inom trettio �r efter Marx d�d - blev den, i �verensst�mmelse med Marx egen teori, f�r�ldrad och reaktion�r.
Under de trettio �ren efter Marx d�d elektrifierades industrin, explosionsmotorn uppfanns, liksom radion och andra tekniska uppfinningar. Det visade klart att produktionsproblemet var l�st, att knappheten slutligen �vervunnits och att m�nskligheten till slut kunde b�rja dra nytta av tidigare generationers tv�ngsarbete - f�rutsatt att kapitalismen avskaffades och socialismen uppr�ttades. 1914 startade s� det f�rsta v�rldskriget och markerade kapitalismens utveckling till det obestridda och dominerande v�rldssystemet och slutade med uppl�sningen av de tre reaktion�ra v�ldena som Marx uppfattat som hot mot demokratiskt och socialistiskt fram�tskridande under sin livstid.
Under dessa f�r�ndrade f�rh�llanden visade en till�mpning av den marxistiska metoden att socialister inte l�ngre beh�vde hj�lpa kapitalismen att bana v�g f�r socialismen - den hade nu gjort det och d�rigenom blivit ett fullst�ndigt reaktion�rt samh�llssystem - ut i st�llet skulle koncentrera socialister uteslutande p� att befr�mja socialistisk medvetenhet och organisering bland arbetarklassen.
Det fanns ett annat problem som bekymrade Marx men som kapitalismens fortsatta utveckling sedan dess l�st: �verg�ngen till socialismen. Som vi redan sett hade kapitalismen d� �nnu inte skapat den materiella basen f�r socialismen. N�r han avkr�vdes att svar p� fr�gan f�rklarade Marx, att om arbetarklassen vunnit politisk makt vid den tidpunkten (vilket vi kan se var h�gst osannolikt med tanke p� dess politiska omogenhet, faktiskt med tanke p� att de flesta arbetare fortfarande sysselsattes i sm�industrin) skulle en l�ngre period beh�vas under vilken f�rst kontrollen av de �nnu inte helt "f�rsamh�lleligade" produktionsmedlen centraliserades i samh�llets h�nder och sedan snabbt utvecklades mot det stadium d�r de kunde tillhandah�lla ett �verfl�d f�r alla. Under tiden, till och med p� grundval av gemensamt �gande och demokratisk kontroll av produktionsmedlen, m�ste konsumtionen begr�nsas (Marx n�mnde arbetstidskvitton som ett m�jligt s�tt att g�ra detta).
Fri tillg�ng efter individuella behov kunde inte f�rverkligas f�rr�n produktionsmedlen utvecklats ytterligare. Marx n�mnde inte hur l�ng tid han trodde det skulle ta, men om man d�mer efter kapitalismens senare teknologiska utveckling kunde det dr�jt upp till trettio �r.
Ocks� n�r det g�ller den fr�gan hade detta perspektiv en viss mening under Marx tid, men inte nu l�ngre. Idag �r "�verg�ngsperioder", "f�rsta faserna av socialismen", "arbetstidskvitton", och "revolution�ra diktaturer" irrelevanta artonhundratalsbegrepp. Full fri tillg�ng till produkter och tj�nster kan inf�ras n�stan omedelbart sedan den socialistiska arbetarklassen vunnit politisk makt. Det �r vad marxismen inneb�r idag och det �r d�rf�r vi anser oss fullt ber�ttigade att kalla oss det tjugonde �rhundradets marxister.
Den ryska statskapitalismen p�st�r att den ansluter sig till Marx ekonomiska teorier. Det �r ett p�st�ende som vi f�rkastar. En j�mf�relse mellan marxistisk- och rysk statsekonomi visar att Marx teorier i Ryssland f�rvanskats till oigenk�nnlighet.
I Kapitalet unders�kte Marx i detalj hur kapitalismen fungerar. Han utgick fr�n varan, den kapitalistiska ekonomins grundenhet. En vara �r ett stycke rikedom som producerats f�r f�rs�ljning. Det �r bara n�r produkter tillverkats f�r f�rs�ljning som de har ett v�rde. V�rdelagen verkar bara d�r det finns varuproduktion. Under tusentals �r utbyttes produkter som tillverkats f�r f�rs�ljning mer eller mindre till sina v�rden. Kapitalismen, som �r ett system med produktion f�r vinst s�v�l som f�r f�rs�ljning, �r mer komplicerad och det �r bara i undantagsfall som varor byts till sina v�rden. �nd� verkar v�rdelagen fortfarande. I sj�lva verket �r alla kategorier som h�r till utbytet - pengar, priser, handel, banker, r�kningar, obligationer, kredit - h�gt utvecklade under kapitalismen.
F�r Marx var det klassl�sa samh�lle som skulle ers�tta kapitalismen - som han kallade antingen socialism eller kommunism - inte en bytesekonomi. Rikedom skulle produceras f�r social nytta, inte f�r vinst eller f�rs�ljning. D�rf�r skulle inte v�rdelagen verka i det socialistiska samh�llet. Det skulle inte finnas n�gra varor, pengar, priser, handel, banker och liknande.
S� uppfattade ocks� alla socialdemokrater som skrev om marxistisk ekonomi det, t.ex. Kautsky, Luxemburg, Boudin, och Untermann. Standardverket om marxistisk ekonomi som anv�ndes av alla delar av den ryska socialdemokratin, ocks� bolsjevikerna, var A. Bogdanovs En kort kurs i ekonomisk vetenskap, f�rsta g�ngen publicerad 1897. Bogdanov var inte bolsjevik (i sj�lva verket kom han senare att betrakta Ryssland som statskapitalistiskt), men hans bok anv�ndes fortfarande efter 1917. Ur den citerar vi:
"Det nya samh�llet kommer inte att vara grundat p� utbyte utan p� naturlig sj�lvst�ndig ekonomi. Det kommer inte att finnas marknad, k�p och f�rs�ljning, mellan produktionen och konsumtionen, utan medveten och systematiskt organiserad distribution."
Efter 1917 k�nde bolsjevikerna behovet av en egen l�robok om sitt partis' teori. Bucharin och Preobrazjenskij fick uppdraget att skriva den. Detta arbete, Kommunismens ABCD, utkom i Ryssland 1919 och �versattes till svenska 1921. S� h�r skrev Bucharin om socialismen (som han av politiska sk�l kallade kommunismen):
"Det kommunistiska produktionss�ttet f�ruts�tter heller inte produktion f�r marknaden utan f�r det egna behovet. Men med den skillnaden, att h�r producerar inte varje enskild f�r sig sj�lv, utan hela den j�ttestora gemenskapen producerar f�r alla. F�ljaktligen finns det h�r inga varor, utan bara produkter. Dessa tillverkade produkter byts inte mot varann, de varken k�ps eller s�ljs. De kommer helt enkelt till de gemensamma magasinen och l�mnas ut �t dem som beh�ver dem. Pengarna blir allts� h�r on�diga." (Sidorna 87-88, deras kursiv.)
S� s�g allts� teorin ut som de bolsjevikiska h�rskarna �rvde och den �verensst�mde faktiskt med den marxistiska st�ndpunkten. Efter att ha trott att de inf�rde socialismen i Ryssland omedelbart tvingades bolsjevikerna se fakta i �gonen: �verg�ngen fr�n kapitalism till socialism, som de s�g som sin uppgift, skulle ta l�ng tid. Deras experter p� marxistisk ekonomi h�vdade att v�rdelagen, tillsammans med pengar, priser, l�ner och vinster, under �verg�ngsperioden skulle forts�tta att verka, men gradvis d� ut allteftersom �verg�ngsperioden n�rmade sig sitt slut.
Men n�r Stalin 1936 proklamerade att socialismen nu existerade i Ryssland var en s�dan radikal avvikelse fr�n bolsjevismen, och i �nnu h�gre grad marxismen, d�md att leda till sv�righeter. F�r Marx var socialismen inte en bytesekonomi; �nd� fanns utbytets alla kategorier kvar i Ryssland, som p�stods vara socialistiskt. Hur skulle denna mots�ttning f�rklaras? Stalins filosofer byggde upp en falsk distinktion mellan socialism och kommunism (som Marx anv�nt omv�xlande f�r att beteckna det framtida klassl�sa samh�llet) och sade att socialismen var ett stadium f�re "full" kommunism, d�r det inte skulle finnas n�got utbyte. Men det r�ckte inte som f�rklaring f�r tidigare hade bolsjevikerna inte heller betraktat sitt "kommunismens l�gre stadium" som en bytesekonomi. Efter mycket tankegymnastik hade statsekonomerna inget annat val �n att f�rs�ka g�ra det om�jliga. En artikel om "Undervisningen i ekonomi i Sovjetunionen" publicerades 1943 (�versatt till engelska och publicerad i American Economic Review i september 1944). F�rfattarna var fullkomligt uppriktiga:
"Den tidigare undervisningens misstag att f�rneka v�rdelagens verkan i det socialistiska samh�llet skapade o�verstigliga sv�righeter n�r det g�llde att f�rklara existensen av s�dana kategorier som pengar, banker, krediter etc. under socialismen. En f�rst�else av v�rdelagens roll och betydelse under socialismen g�r det m�jligt att p� ett korrekt s�tt kasta ljus �ver alla dessa problem, p� ett strikt logiskt s�tt, genom att utg� fr�n premissen att v�rdelagen fungerar ocks� under socialismen, och vidare att fastst�lla med vilka grundl�ggande s�rdrag den fungerar i socialismen." (Sidan 523)
De �vervann sv�righeterna helt enkelt genom att p�st� att v�rdelagen fortfarande verkar under socialismen och hade fr�ckheten att l�gga till att "�sikten att v�rdelagen inte spelar n�gon roll i socialismen �r fr�mmande f�r hela den marxistiska politiska ekonomins anda".
Enligt dem verkade v�rdelagen blint under kapitalismen, medan den under "socialismen" kontrollerades av staten i hela samh�llets intresse. Det ledde dem till att g�ra n�gra egendomliga uttalanden som ser ut som parodier p� den marxistiska st�ndpunkten:
"Arbetet av det socialistiska samh�llets medlemmar producerar varor.
V�rdet p� en vara i det socialistiska samh�llet best�ms inte av antalet arbetsenheter som verkligen lagts ned p� dess produktion, utan av kvantiteten samh�lleligt n�dv�ndigt arbete som beh�vs f�r dess produktion och reproduktion.
I det socialistiska samh�llet �r arbetsprodukten en vara; den har bruksv�rde och bytesv�rde."
Det fanns dock en slutsats som de ryggade tillbaka inf�r; att l�ner i Ryssland var priset p� arbetskraft. Det skulle ha st�tt i strid med p�st�endet att m�nniskans exploatering av m�nniskan avskaffats i Ryssland och ersatts med fritt arbete av medlemmarna i ett klassl�st samh�lle. F�r om l�ner finns m�ste hela exploateringsmekanismen finnas d�r. Detta f�rblir �n idag en mots�gelse i den ryska statsekonomin. Om n�gon i Ryssland ska p�visa detta �r det arbetarna d�r, inte statsfilosoferna.
Efter kriget ingrep den Store Ledaren sj�lv. I sin Socialismens ekonomiska problem i SSRU diskuterade Stalin "varuproduktionen under socialismen" och "v�rdelagen under socialismen". Fortfarande g�ller st�ndpunkten som fastst�lldes 1943. En popul�r pamflett som utgavs av Novosti Press 1965, Den marxistiska politiska ekonomins grunder, st�llde fr�gan "Hur verkar v�rdelagen under socialismen?"
"Under socialismen verkar denna lag som en kontrollerad kraft, men den �r fortfarande en objektiv ekonomisk lag." (Sid. 122)
I verkligheten f�rs�ker den ryska staten planera kapitalismen genom att kr�ngla med v�rdelagen. Ers�tt "socialism" med "statskapitalism" och den ryska statsekonomin b�rjar bli begriplig. Det som p�st�s vara marxistisk ekonomi �r i verkligheten den (felaktiga) statskapitalistiska ekonomiska teorin. Den har inget annat �n en del av terminologin gemensam med vad Marx skrev.
Den marxistiska synen p� RysslandDe som f�rst�r den marxistiska teorin om samh�llets utveckling hyser inga illusioner om Ryssland. Redan 1918 stod det klart att socialismen, som ett demokratiskt klassl�st samh�lle, inte kunde genomf�ras d�r. Ekonomiskt var Ryssland alltf�r efterblivet. Politiskt var massan av befolkningen antingen okunnig om eller motst�ndare till socialismen. Ryssland var med andra ord inte moget f�r socialismen. Marx hade kommit fram till att det inte var m�jligt f�r ett land att "hoppa �ver eller dekretera bort naturenliga utvecklingsfaser". Bolsjevikernas f�rs�k att g�ra detta, att undvika kapitalismen genom ett spr�ng fr�n efterbliven tsarism direkt till socialism, var d�mt att misslyckas. Det ledde inte till socialismen utan till en brutal statskapitalism i vilken de tidigare yrkesrevolution�rerna omvandlades till en ny privilegierad och exploaterande klass. Ryssland har ingenting att g�ra med marxismen. Men det g�r naturligtvis att g�ra en marxistisk analys av klassamh�llet d�r. M�nga fr�n Lenin till Mao och Guevara, st�r f�r minoritetsuppror som leder till minoritetsstyre. Detta uppfattas av m�nga, b�de anh�ngare och motst�ndare, som "marxism". Men det var inte Marx egen syn p� den socialistiska revolutionen. Marx ans�g att socialismen bara kunde genomf�ras n�r den �verv�ldigande majoriteten av arbetarna �nskade den. Denna socialistiska majoritet m�ste vinna politisk makt (med r�stsedelns hj�lp d�r det var m�jligt) och anv�nda den f�r att genomf�ra den socialistiska revolutionen. Det �r riktigt att Marx n�gra g�nger talar om "proletariatets diktatur", men av sammanhanget �r det uppenbart att han bara menade "styre av arbetarna", vilket Marx betonade bara kunde baseras p� demokrati. Det �r Lenin som �r ansvarig f�r f�rvr�ngningen av detta uttryck till att betyda diktatur �ver proletariatet, f�r det �r vad hans "avant garde parti" uppr�ttade i Ryssland. |
Marx blev socialist n�gon g�ng i slutet av 1843 eller b�rjan av 1844, Engels n�got tidigare. Tidigare hade de varit "unghegelianer", d.v.s. anh�ngare av Hegels filosofi som gav den en ateistisk eller radikal-demokratisk tolkning.
Den hegelianska filosofin, som var den dominerande filosofiska skolan i Tyskland vid den tidpunkten, var alltigenom idealistisk. Den ans�g att id�er, eller till och med Id�n, skapar historien.
Under 1845 och 1846 skrev Marx och Engels en kritik av den �sk�dningen, som de kallade Den tyska ideologin. Boken, som de inte kunde hitta n�gon f�rl�ggare till, �r viktig p� grund av att Marx och Engels d�r framl�gger sitt alternativ, den materialistiska historieuppfattningen, p� ett mer detaljerat s�tt �n i n�gon annan av sina skrifter.
H�r kan ett varningsord vara p� sin plats. M�nga �r senare f�ste Marx, och speciellt Engels, inte s�rskilt stor vikt vid dessa tidiga manuskript och ans�g dem inte v�rda att publicera. Det �r knappast f�rv�nande eftersom �tminstone tv� tredjedelar av Den tyska ideologin best�r av en rad-f�r-rad polemik mot Max Stirner, den individuella anarkismens fader.
Men den f�rsta delen, som �r en kritik av filosofen Ludwig Feuerbach, inneh�ller vad Engels 1888 beskrev som "en framst�llning av den materialistiska historieuppfattningen, vilken endast visar hur ofullst�ndiga v�ra kunskaper p� den ekonomiska historiens omr�de vid denna tid �nnu var". Det �r en rimlig kritik eftersom argumenten delvis �r fragmentariska och outvecklade. Men det �r framst�llningen av den allm�nna teorin snarare �n f�rs�ken att till�mpa den som �r av intresse idag.
Marx och Engels kallade sin historieuppfattning materialistisk i motsats till den idealistiska �sk�dning de kritiserade, enligt vilken id�er �r de dominerande krafterna i historien. Tv�rtom, sade Marx och Engels, uppkommer id�erna ur materiella sociala f�rh�llanden. Det �r d�rf�r som all historisk forskning m�ste b�rja med en unders�kning av dessa f�rh�llanden.
"De f�ruts�ttningar vi utg�r fr�n �r inte tillf�lliga och inte n�gra dogmer; de �r verkliga f�ruts�ttningar fr�n vilka abstraktioner bara kan g�ras i tanken. Vi b�rjar med m�nniskorna av k�tt och blod, med deras handlingar och deras materiella levnadsbetingelser, b�de s�dana som formats av naturen och s�dana de skapat sj�lva genom sin aktivitet. Dessa utg�ngspunkter kan som synes konstateras p� rent empirisk v�g."
Och
"Det �r allts� ett faktum att best�mda individer, som �r produktivt verksamma p� ett best�mt s�tt, frambringar dessa best�mda sociala och politiska f�rh�llanden. Den empiriska iakttagelsen m�ste i varje enskilt fall uppvisa sammanhanget mellan � ena sidan den sociala och politiska strukturen och � andra sidan produktionen, utan att h�nge sig �t mystifikation och spekulation."
M�nga som kallar sig sj�lva marxister har ibland gl�mt bort att den materialistiska historieuppfattningen betonar unders�kning av vad verkliga m�nniskor verkligen g�r. De har felaktigt ansett att den materialistiska historieuppfattningen �r en f�gelv�g till historisk kunskap, som g�r behovet av att studera resultaten av den historiska forskningen �verfl�digt.
Den tyska ideologin inneh�ller sj�lv historisk grundforskning. Den �r snarare en prelimin�r utarbetning av n�gra allm�nna teoretiska slutsatser som framkallats genom andras forskning.
Det finns inte, s�ger Marx och Engels, n�gon abstrakt m�nsklig natur, vad de tyska filosoferna kallade "m�nniskans v�sen". De summerade sin kritik av Feuerbach med orden "han s�ger 'm�nniskan' i st�llet f�r 'verklig historisk m�nniska'." Senare fram fortsatte de:
"Eftersom han f�rblir i teorins rike och inte betraktar m�nniskorna i deras givna samh�lleliga f�rh�llanden, under deras g�llande livsbetingelser, som gjort dem till vad de �r, n�r han aldrig fram till de verkliga, aktiva m�nniskorna utan stannar vid abstraktionen 'm�nniskan'."
F�r att f� reda p� vad den "m�nskliga naturen" kan vara m�ste vi allts� studera vad m�nniskor g�r, d.v.s. m�nskligt beteende. Vi ser d� snart att det inte finns n�gon fast m�nsklig natur i betydelsen ett fast m�nskligt beteendem�nster. I st�llet finns det ett stort antal beteendem�nster som �r beroende av olika samh�llsmilj�er. M�nskligt beteende �r med andra ord samh�llsbest�mt och f�r�ndras tillsammans med f�r�ndringar i samh�llsmilj�n.
Men Marx och Engels betraktade inte m�nniskorna som passiva produkter av sin milj�. De p�visade att m�nniskorna, till skillnad fr�n andra djur, spelar en aktiv roll i formandet av sin milj�. I sj�lva verket �r det just detta som skiljer dem fr�n andra djur:
"Man kan s�ga att m�nniskorna skiljer sig fr�n djuren genom medvetandet, genom religionen eller genom vad som helst annat. I verkligheten upph�r de att vara djur s� snart de b�rjar producera sina livsf�rn�denheter, ett steg som betingas av deras kroppsliga organisation. Genom att m�nniskorna producerar sina livsf�rn�denheter producerar de indirekt sj�lva sina materiella liv."
De fortsatte:
"Det s�tt p� vilket m�nniskorna producerar sina livsf�rn�denheter beror f�rst av allt p� vilka tillg�ngar som finns i naturen och som de kan bearbeta. Produktionss�ttet skall inte bara betraktas fr�n den sidan att det uppeh�ller de enskilda individernas fysiska existens. Det inneb�r ett best�mt slags livsyttring, ett best�mt levnadss�tt hos dessa individer. S� som individerna lever sina liv, s�dana �r de. De �r allts� s�dana som deras produktion �r, beroende av s�v�l vad de producerar som hur de producerar det. Vad individerna �r �r allts� avh�ngigt av deras materiella produktionsbetingelser."
Grovt uttryckt kan man s�ga att m�nniskan �r det hon g�r. M�nniskorna skapar faktiskt sig sj�lva i det att deras beteende best�ms av f�rh�llanden som de st�ndigt sj�lva skapar och omskapar. Dessa f�rh�llanden m�ste tas som givna, som en del av milj�n, av dem som f�ds in i dem. Det inneb�r att det i varje historiskt skede "finns ett best�mt materiellt resultat", n�mligen:
"En summa av produktivkrafter, ett historiskt betingat f�rh�llande till naturen och mellan individerna inb�rdes - att varje generation f�r en m�ngd produktivkrafter, kapital och omst�ndigheter i arv fr�n f�reg�ende generation, varvid den visserligen modifierar dessa betingelser, men ocks� betingelserna f�reskriver generationen dess egen livsstil och ger den en best�md utveckling, en speciell karakt�r - att det allts� i lika stor utstr�ckning �r omst�ndigheterna som skapar m�nniskan som m�nniskan omst�ndigheterna. Summan av produktivkrafter, kapital och sociala kommunikationsformer, som varje generation finner som n�got givet, �r den reella grund f�r vad filosoferna f�rest�ller sig som 'substans' och 'm�nniskans v�sen'."
M�nniskan modifierar st�ndigt, inom vissa gr�nser, sitt beteende. Eller, f�r att uttrycka det annorlunda, deras "natur" f�r�ndras st�ndigt.
Det anm�rkningsv�rt med denna �sikt �r att den formulerades redan 1846. Med n�ra hundra �r f�regrep de den moderna antropologins teorier, enligt vilka m�nniskan �r ett "kulturb�rande djur". Kultur �r d� det tekniska namnet f�r den konstgjorda delen av samh�llsmilj�n - produktionsinstrument, beteendem�nster, id�er - som �verf�rs fr�n generation till generation med icke-biologiska medel.
Enligt den moderna antropologin �r allt m�nskligt beteende inl�rt och kulturellt best�mt, men kulturen �r sj�lv m�nsklig skapelse. D�rf�r �r det helt befogat att s�ga att m�nniskan skapar sig sj�lv. Vilket var Marx och Engels po�ng och grundvalen f�r deras materialistiska historieuppfattning. Marx och Engels skiljer sig dock fr�n de flesta moderna antropologer genom att de tillskrev en best�md del av kulturen, produktionss�ttet, nyckelrollen i best�mningen av dessa m�nskliga beteendem�nster.
Den tyska idealistiska filosofin betraktade id�er som historiens drivkraft. Marx och Engels f�rnekade inte att de verkliga m�nniskor som g�r historien �r medvetna varelser, som har id�er om vad de sysslar med. Deras po�ng var att dessa id�er inte kommer fr�n ingenstans och inte �r godtyckliga.
Id�er, sade de, uppst�r ur materiella sociala f�rh�llanden, s� att m�nniskornas id�er �terspeglar deras materiella levnadsf�rh�llanden, deras aktivitet i samh�llet. N�gon abstrakt medvetenhet finns inte: "Medvetandet kan aldrig vara n�gonting annat �n det medvetna varat, och m�nniskans vara �r hennes verkliga livsprocess" och "det �r inte medvetandet som best�mmer livet, utan livet som best�mmer medvetandet".
Teorin som framl�ggs h�r �r inte en teori om varseblivningens eller tankens fysiologi (b�de Marx och Engels visste att de inte var kvalificerade att formulera en s�dan). Tal om att id�er "�terspeglar" sociala processer skall inte missf�rst�s som en teori om att hj�rnan �r en slags kamera som fotograferar v�rlden. Den �r en teori om id�ernas ursprung. Fast Marx och Engels gick l�ngre �n att bara s�ga att de s�rskilda id�er som m�nniskorna har vid en viss tidpunkt �r beroende av det samh�lle de lever i. De h�vdade ocks� att "medvetande" (i betydelsen f�rm�ga att t�nka abstrakt, �verv�ga och planera framtida beteende och vara medveten om sin existens som en separat organism) som empiriskt fenomen �r en social produkt:
"Spr�ket �r lika gammalt som medvetandet - spr�ket �r det praktiska, �ven f�r andra m�nniskor existerande, allts� �ven f�r mig sj�lv f�rst existerande verkliga medvetandet, och spr�ket uppst�r liksom medvetandet f�rst ur behovet, n�dtv�nget att komma i kontakt med andra m�nniskor... Medvetandet �r allts� redan fr�n b�rjan en social produkt och f�rblir det s� l�nge m�nniskor existerar."
Det �r uppenbart att spr�ket �r en social produkt, ett resultat av att m�nniskor lever tillsammans och kommunicerar med varandra f�r gemensam aktivitet. Spr�ket �r inte den enda kommunikationsmetoden, men det �r en h�gt utvecklad och specialiserad metod som ensam m�jligg�r abstrakt t�nkande.
Spr�k kan definieras som ett organiserat system av meningsfulla symboler (ord), som st�r f�r abstraktioner och tankekonstruktioner fr�n en verklig v�rld som hela tiden f�r�ndras. Andra djur kan bara reagera p� sin omedelbart uppfattade milj�. De kan inte abstrahera delar av den f�r att �verv�ga, uppskjuta och planera sitt svar. Det �r bara m�nniskan som kan g�ra detta och hon g�r det med hj�lp av spr�ket (det f�ruts�tter naturligtvis ocks� en utveckling av hj�rnan och nervsystemet som m�jligg�r abstrakt t�nkande).
Eftersom abstrakt t�nkande - "medvetande" i den mening Marx och Engels h�r anv�nder det - �r om�jligt utan ett spr�k, eftersom i sj�lva verket spr�k och abstrakt t�nkande �r tv� sidor av samma sak, och eftersom spr�ket �r en social produkt, m�ste t�nkande, medvetande, "sj�l" ocks� vara sociala produkter.
Ocks� denna �sikt �r f�rv�nansv�rt modern. Det dr�jde n�stan ett sekel innan den utvecklades p� ett mer systematiskt s�tt av Georg Herbert Mead i hans f�rel�sningar vid Chicago-universitetet (publicerade 1934, efter hans d�d, under titeln Mind, self and society). Den vederl�gger inte bara idealistiska teorier, som betraktar sj�len som n�gon sorts mystisk, ofattbar substans som m�nniskor utrustas med vid f�delsen eller tidigare, utan ocks� grovt materialistiska teorier som f�rs�ker reducera t�nkande till ett rent biologiskt, fysiskt eller kemiskt fenomen.
T�nkande inneb�r naturligtvis hj�rnaktivitet, men ocks� mycket mer �n detta. Marx f�rklarade "sj�len" utifr�n materiella sociala f�rh�llanden i st�llet f�r n�gon sorts mystisk fysisk substans kallad "materia".
M�nniskor f�ds med hj�rnor men inte med "sj�lar". De till�gnar sig "sj�len" i och genom samh�llet. Deras "sj�lar" �terspeglar deras sociala liv och erfarenhet. En m�nniska utanf�r samh�llet skulle, f�rutsatt att hon kunde �verleva, ha en hj�rna men inte en "sj�l". Det �r d�rf�r som fysiska teorier om sj�len �r otillr�ckliga.
Att den m�nskliga naturen �r variabel och samh�lleligt best�md �r bara tv� av teorierna som f�rs fram i Den tyska ideologin. Marx och Engels skisserade ocks� kapitalismens uppkomst ur feodalismen (efter samma linjer som i Kommunistiska Manifestet tv� �r senare) och framl�gger det allm�nna f�rh�llandet mellan produktivkrafterna, samh�llssystemet och ideologin mer detaljerat �n i Marx ber�mda F�rord till Till kritiken av den politiska ekonomin. Och den inneh�ller ocks� n�gra bra kommentarer om socialismens (d� kallad kommunismen) natur och behovet av att er�vra den politiska makten f�r att f�r�ndra samh�llet.
I det stora hela �r Den tyska ideologin en mycket bra introduktion till den materialistiska historieuppfattningen och ett av den socialistiska teorins nyckelarbeten.
Enligt den ryska staten �r "dialektisk materialism" dess officiella ideologi. Dess syns�tt har dock inget gemensamt med Joseph Dietzgens id�er. Det var han som f�rst anv�nde termen. Den ryska statsfilosofins grundtext �r Lenins Materialism och Empiriokriticism, en stridsskrift f�rfattad 1908. Trettio �r senare skrev en holl�ndsk marxist och v�rldsbekant astronom, Anton Pannekoek, en kritik av Lenins arbete. Han kallade det Lenin som filosof.[1]
Det finns, h�vdar Pannekoek, tv� sorters materialism: medelklassmaterialism och historisk materialism. Medelklassmaterialismen var den �sk�dning som omfattades av den upp�tstigande borgarklassen n�r den k�mpade mot jord�gararistokratin om kontrollen av den politiska makten. Religionen var ett viktigt ideologiskt st�d f�r dess motst�ndare och borgarklassen utnyttjade naturvetenskapens d�tida uppt�ckter f�r att undergr�va religi�s vidskepelse. 1800-talets naturvetenskap hade en mekanisk materialistisk v�rldssyn: den ans�g att verkligheten bestod av pyttesm� fysiska materiepartiklar, vars r�relse styrdes av naturlagar som det var naturvetenskapens uppgift att uppt�cka. Den ans�g att medvetande var ett rent biologiskt fenomen, som i sista hand kunde ges en fysisk-kemisk f�rklaring.
Den historiska materialismen, � andra sidan, s�ger Pannekoek, �r baserad p� studiet av samh�llet och social f�r�ndring. Medvetande har f�rst�s en biologisk sida, men dess ursprung och inneh�ll �r en social produkt. Marx och Engels ans�g att id�er uppkommer ur samh�llet. Dietzgen behandlade en annan sida av detta: hur v�ra sinnesintryck omvandlas till id�er. Dietzgens materialism var dialektisk: den materiella v�rlden var den st�ndigt f�r�nderliga v�rlden av iakttagna f�reteelser, vare sig direkt gripbara eller inte, sedda som en enda helhet. M�nniskor �r ensamma bland djuren om att kunna t�nka abstrakt, d.v.s. uppskjuta och planera sina svar p� stimuli fr�n den yttre milj�n.
Abstrakt t�nkande sker med hj�lp av tankebegrepp som h�mtats fr�n f�reteelsernas verkliga v�rld s� som den uppfattats av sinnena genom att de s�rskiljs och namnges. Varje f�rem�l f�r abstrakt t�nkande �r en tankekonstruktion, inbegripet s�dant vi betraktar som fysiska objekt. Det beror p� att verkligheten hela tiden f�r�ndras och bara existerar som en helhet. Ett bord, som den grupp av f�reteelser som getts detta namn, finns inte separat f�r sig - det finns bara som en del av hela f�reteelsev�rlden. Denna dialektiska �sikt f�rklaras p� ett bra s�tt av Pannekoek.
Naturligtvis m�ste vi f�r v�rt dagliga liv anta att sakerna vi anv�nder har en separat existens, men den dialektiska materialismen l�r oss att det som duger f�r vardagslivet inte duger f�r riktig vetenskaplig f�rst�else.
Inte bara bord och stolar �r abstraktioner fr�n den verkliga v�rlden, det g�ller ocks� atomer och fysisk materia. F�reteelsernas v�rld best�r i verkligheten inte av pyttesm� partiklar av fysisk materia: det �r bara ett m�jligt s�tt att beskriva olika fysiska fenomen f�rmedlade av sinnena. Det kullkastar inte alls materialismen eftersom "materia" f�r den dialektiska materialismen �r n�gonting annat:
"Om ... materien betecknar det filosofiska begreppet f�r den objektiva verkligheten, str�cker det sig betydligt l�ngre �n till den fysiska materien. D� bekr�ftas den uppfattning som flera g�nger upprepats i tidigare kapitel d�r den materiella v�rlden fick beteckna hela den iakttagna verkligheten. Det �r ocks� betydelsen av ordet materia i den historiska materialismen, beteckningen f�r allt som verkligen existerar i v�rlden, 'ocks� tankar och fantasier', som Dietzgen sade."
Mach och Avenarius, som Lenin angrep i sin bok, ans�g ocks� att fysisk materia var en abstraktion, men de betraktade detta som en vederl�ggning av materialismen. Deras �sikter delades av flera, tyska socialdemokratiska revisionister och till och med en del av Lenins bolsjeviker. F�r att bevara sitt partis ideologiska enhet tog sig Lenin an uppgiften att tillbakavisa dessa id�er, men - och det �r den r�da tr�den i Pannekoeks kritik av honom - utifr�n den borgerliga materialismens st�ndpunkt i st�llet f�r den dialektiska. I Materialism och Empiriokriticism f�rsvarar Lenin �sikten att v�rlden best�r av partiklar av fysisk materia och h�vdar att varje avsteg fr�n den �sikten �ppnar d�rren f�r religi�sa id�er. Pannekoek p�visade att Lenin i sj�lva verket, i likhet med den upp�tstigande borgarklassen, betonade en militant ateism. Han gick s� l�ngt som att s�ga att huvudkampen inom id�ernas omr�de st�r mellan materialism och religion (i st�llet f�r mellan kapitalistiska och socialistiska id�er).
Det var ingen slump att Lenin f�respr�kade en borgerlig materialism, f�rklarar Pannekoek. Rysslands anti-tsaristiska revolution�rer stod inf�r samma uppgift som de borgerliga revolution�rerna i v�st gjort 100 �r tidigare: att st�rta en reaktion�r jord�gande h�rskarklass, f�r att p� s� s�tt bana v�gen for industrialiseringen av landet.
I Ryssland var borgarklassen mycket svag. D�rf�r f�ll uppgiften att genomf�ra Rysslands borgerliga revolution p� en annan grupp, intelligentian. Det var en del av intelligentian, organiserad i ett "avant garde" parti av yrkesrevolution�rer och bev�pnad med en militant ateistisk ideologi, som er�vrade makten i Ryssland 1917. Den utvecklades s� sm�ningom till en ny h�rskande klass p� i statskapitalismens grundval.
"Det ryska ekonomiska systemet �r statskapitalism, d�r kallad statssocialism eller till och med kommunism, med produktionen styrd av en statsbyr�krati under kommunistpartiets ledning. Statsfunktion�rerna, som utg�r den nya h�rskande klassen, f�rfogar �ver merprodukten, f�ljaktligen �ver merv�rdet, medan arbetarna bara mottar l�ner och p� s� s�tt bildar en exploaterad klass."
Men Pannekoek g�r l�ngre �n s�: "Lenins och bolsjevikpartiets p�st�dda marxism �r inget annat �n en myt", skriver han. Leninismen �r "en teori f�r en medelklassrevolution, som installerar en ny h�rskande klass".
Till sist kan n�mnas att Pannekoek k�nde till den v�rldssocialistiska r�relsen. Trots viktiga �siktsskillnader var han sympatiskt inst�lld till oss. The Western Socialist erinrade sig i sin d�dsruna �ver honom 1960 att han 1938 - n�r han var i Boston f�r att motta ett hedersdoktorat i samband med Harvarduniversitetets 300-�rsjubileum - fick tid �ver att f�rel�sa f�r ett partim�te och tala med socialister. Han skrev ocks� tv� artiklar f�r The Western Socialist efter kriget (Public Ownership and Common Ownership i november 1947 och i januari 1948 Strikes). Av artiklarna kan man se p� vilka punkter hans �sikter avvek fr�n v�ra.
�ven om b�de Pannekoek och socialister betonar behovet av att arbetarklassen organiserar sig demokratiskt, utan ledare, f�r att genomf�ra socialismen, var Pannekoek under hela sitt liv anti-parlamentariker och sade att arbetarna skulle g�ra detta genom "arbetarr�d". Vi har, � andra sidan, alltid betonat att arbetarna ska organisera sig demokratiskt i ett socialistiskt parti och anv�nda r�stsedeln f�r att vinna politisk makt (se Socialist Standard, maj 1942 f�r en kritik av detta).
Pannekoeks Lenin som filosof har en plats i varje socialists bokhylla, inte bara p� grund av dess kritik av Lenin utan ocks� f�r dess klara redog�relse f�r den dialektiska materialismen.
[1] Pannekoeks Lenin som filosof har faktiskt utkommit p� svenska en g�ng p� Arbetarpress 1973. Den utg�van hade dock m�nga brister i �vers�ttningen. Dessutom �r den sedan l�nge uts�ld. P� engelska utkom den i Pannekoeks egen �vers�ttning p� Merlin Press f�r ett par �r sedan.
Vi upph�r aldrig att f�rv�na oss �ver hur m�nga "marxister" som dyker upp omkring oss, ofta p� de mest respektabla platser. Tyv�rr m�ste vi i regel konstatera att deras "marxism" �r en falsk, varubeteckning; under det stiliga omslaget hittar vi st�d f�r samma gamla kapitalism i en eller annan form.
I en artikel i LO-TIDNINGEN nyligen (23 mars 1978) ansl�t sig f.d. svenske statsministern Tage Erlander till den v�xande skaran av falska marxister. Under rubriken "Idag beh�ver vi mer �n n�gonsin Marx' framtidstro" skrev Tage Erlander bl.a.: "Om vi handlar i Marx' anda, s� kan det d�dl�ge som liberalismen v�llat brytas". I artikeln f�r vi veta att Marx' "sinne var �ppet f�r de nya tekniska framstegen, d�rf�r att han var �vertygad om att i ett socialistiskt samh�lle skulle tekniken bli ett instrument, f�r att g�ra livet rikare f�r m�nniskorna".
Det �r riktigt att Marx s�g hur kapitalismen skapade den materiella grundvalen f�r en ny, h�gre samh�llsform, grundad p� hela samh�llets gemensamma �gande av produktionsmedlen och med fri tillg�ng till produktionsresultatet. I den meningen var han positiv till teknisk utveckling. Men samtidigt visste Marx att tekniken under kapitalismen utnyttjades och utvecklades f�r att �ka exploateringen av arbetarna, f�r att g�ra livet rikare f�r ett f�tal och fattigare f�r ett flertal.
Det hade varit logiskt om Tage Erlander med att "handla i Marx' anda" menat att frig�ra tekniken som kapitalismen skapat genom en �verg�ng till socialismen. Men av detta finns inte ett sp�r i hans artikel. Tv�rtom. Att "handla i Marx' anda" visar sig i st�llet vara att p� nytt pr�va ett antal gamla keynesianska (fast Tage Erlander kallar dem en "nyorientering") och n�gra nya kapitalistiska patentmediciner i hopp om att patienten (den svenska kapitalismen) snabbt ska tillfriskna, "bryta nolltillv�xtens, f�rlamning och �terigen komma upp i den snabba tillv�xt i v�r ekonomi som vi vant oss vid under efterkrigstiden".
Det �r enligt Tage Erlander "ingen orimlig m�ls�ttning" f�r "visst har vi avs�ttning f�r en �kad produktm�ngd":
"En kraftig �kning av bostadsbyggandet skulle ge syssels�ttning inte bara �t byggnadsarbetarna. Och en planm�ssig utbyggnad av k�rnkraft och ett st�d f�r k�rnkraftsindustrin i dess str�vanden att vinna marknader utomlands f�r sina produkter skulle snabbt f�r�ndra det ekonomiska klimatet inte bara f�r verkstadsindustrin."
"L�ntagarfonder" och en "kraftfull satsning p� teknik och forskning" ing�r ocks� i Tage Erlanders krisrecept.
Det �r tydligt att Tage Erlander, till skillnad fr�n Marx, inte har n�got begrepp om vilka faktorer som framkallar kriser i kapitalismen. Visserligen �r han medveten om att "alla v�sterns industril�nder upplever sv�ra ekonomiska kriser", oberoende av politisk f�rg p� det eller de partier som innehar regeringsmakten, men samtidigt tror han att det �r "den borgerliga regeringens politik /som/ visat vad nolltillv�xt inneb�r". Det �r inte sant, f�r det st�r lika litet i regeringarnas som i de enskilda kapitalisternas makt att kontrollera systemet de st�ttar.
Tage Erlander gl�mmer bort eller l�tsas inte om att de "produkter" han talar om ocks� �r varor - produkter som tillverkats av m�nskligt arbete f�r vinstgivande f�rs�ljning p� marknaden. Produktionen i kapitalismen sker inte f�r att "g�ra livet rikare f�r m�nniskorna", utan �ger bara rum n�r den �r vinstgivande. I sista hand m�ste varorna kunna s�ljas till vinst; det g�ller bost�der, k�rnkraft och alla andra varor. Utan vinst ingen produktion.
"Planm�ssig utbyggnad" f�r att "vinna marknader utomlands" har ingenting gemensamt med socialismens demokratiska planering f�r att direkt m�ta m�nskliga behov. "Planering" under kapitalismen kan aldrig bli n�got annat �n f�rs�k att m�ta marknadstrender - den leder oundvikligen till bakslag eftersom kapitalismen �r ett instabilt och of�ruts�gbart system.
Tage Erlander har mycket att l�ra av Marx innan han kan b�rja "handla i Marx' anda". En utg�ngspunkt f�r honom kunde vara att �verge Keynes och b�rja studera marxistisk ekonomi i st�llet.
Inf�r detta specialnummer av V�RLDSSOCIALISM om Marxismens betydelse idag skrev vi till ett antal motst�ndare till marxismen och bad dem medverka i tidningen med sin kritik.
Syndikalisten Britta Gr�ndal liksom ekonomiprofessorerna Assar Lindbeck och Bertil Olin brydde sig inte om att svara p� v�r f�rfr�gan.
Sven Stolpe tackade f�r v�rt brev men svarade:
"F�rbereder (sen flera �r) en generalkritik av marxismen och leninismen. Hinner inte skriva en artikel - �r dels krank, dels �verhopad med arbete. �terkommer i bokform."
Sammankopplingen av marxism och leninism l�ter orov�ckande, men vi f�r tillf�lle att �terkomma till Sven Stolpe n�r hans kritik utkommer som bok.
Ocks� professor Gunnar Adler-Karlsson, bl.a. k�nd f�r anti-marxistiska teorier om "funktionssocialism" tackade nej p� grund av "f�r m�nga ouppfyllda l�ften", men �nskade oss "tycka till".
Av Nils-Eric Sandberg, k�nd debatt�r i ekonomiska fr�gor och ledarskribent p� DAGENS NYHETER, fick vi ett brev d�r han f�rklarade att han m�ste tacka nej p� grund av tidsbrist. Vi tyckte �nd� brevet var s� pass intressant att vi publicerar det tillsammans med en kommentar.
Slutligen vill vi tacka Tage Lindbom och Sven Rydenfelt som skrev en l�ngre och en kortare artikel. Dem publicerar vi tillsammans med v�ra kommentarer.
Den moderna socialismen har framtr�tt i m�nga uppenbarelseformer. Vi har haft den spekulativa socialismen, den som f�raktfullt och ej utan sk�l kallats utopisk: en statisk, p� papperet f�rdigritad samh�llsordning, helt oanv�ndbar i det dynamiska samh�lle som den industriella ordningen frambragt. Vi har haft kooperativa samh�llsritningar, i vilka v�ldiga produktionskooperativa f�retag inarbetats, f�retag, som varit ett l�tt byte f�r de privata storindustriella f�retagen. Vi har haft r�relser som p� religi�s och folkligt-sentimental grund s�kt skapa en moralisk ordning, helt utan verkningskraft i det alltmer sekulariserade V�sterlandet. Vi har slutligen haft starka anarkistiska r�relser, som f�rlitat sig p� de prolet�ra massornas revolution�ra "�lan" men samtidigt ocks� p� de enskilda m�nniskornas och de sm� sj�lvf�rvaltande gruppernas f�rm�ga att styra en samh�llsutveckling med p� en g�ng bevarad personlig sj�lvst�ndig v�rdighet och broderlig samverkan. Den anarkistiska r�relsen, som spelat en tidvis betydande roll i latinska l�nder och i samh�llen med sm� f�retagsenheter, har obarmh�rtigt krossats i de h�gindustriella samh�llena med sina byr�kratiska maktstrukturer.
Den idag helt dominerande socialistiska ideologin �r marxismen. Den �r dominerande i kraft av framf�r allt tre egenskaper. Karl Marx har som ingen annan i sin socialistiska samtid underkastat det borgerligt-kapitalistiska samh�llet en intr�ngande analys. Det �r en prestation s� mycket m�rkligare, som det g�llde ett ekonomiskt system, varav han blott kunde se de allra f�rste tendenserna. F�r det andra mytologiserar han sitt system genom att inf�ra Hegels dialektiska metod och dialektiska historiefilosofi i att materialistiskt klasskampsdrama. Men med den hegelianska dialektiken som sitt trollsp� ger han liv och r�relse och sp�nning �t den sociala tillvaron och ger hela den m�nskliga historien en m�linriktning, som slutar med m�nsklighetens totala befrielse i en konfliktl�s kommunistisk ordning.
Slutligen l�ter Marx den enskilda m�nniskan tr�da fram i historien i allm�nhet och i den kapitalistiska epoken i synnerhet som en f�rslavad, alienerad, f�rtvivlad varelse. Den socialistiska eller kommunistiska produktionsgemenskapen blir det spontana uttrycket f�r av det verkligt m�nskliga, denna produktionsordning blir det full�ndade socialtekniska uttrycket f�r det m�nskliga "sj�lvf�rverkligandet". Socialismen eller kommunismen �r ej ett konstruktivt, spekulativt bygge, det �r ett �terst�llande av det som ber�vats m�nniskan genom alienationen. Detta inneb�r en stor psykisk l�ttnad: Marx befriar proletariatet fr�n den b�rda, som anh�ngarna av alla andra socialistiska system haft att b�ra, att engagera sig i ett intellektuellt kr�vande uppbyggande samh�llsarbete.
Genom analysen av det kapitalistiska systemet f�r marxismen ett drag av vetenskaplighet. Genom den dialektiska materialismen, makrokosmiskt till�mpad p� samh�llet, frammanas bilden av en v�rld, som �r stadd i utveckling h�n mot social frihet och harmoni. Genom att mikrokosmiskt till�mpa den dialektiska materialismen p� individen framtr�der marxismen med anspr�k p� att vara den enda v�gen fram till en verklig personlig frihet och lycka. Vi m�ter allts� marxismen som p� en g�ng vetenskaplig teori och social och individuell fr�lsningsl�ra. Vi m�ter marxismen som l�ran om en utveckling fram till ett m�l, som samh�lleligt inneb�r ett fullkomligt upph�vande av tillvarons motsatsspel och som individuellt inneb�r att m�nniskan n�r fram ej blott till en total harmoni med sig sj�lv och sin omv�rld utan ocks� framst�r som tillvarons absoluta h�rskare.
Det grundl�ggande i marxismen �r dess m�nniskouppfattning. Den kontroversialitet, den of�rsonliga klassmots�ttning, som enligt marxismens ekonomiska doktrin r�der mellan exempelvis kapitalisten och prolet�ren liksom det of�rsonliga sociala drama, som utspelas enligt historiefilosofin, har sin yttersta grund i den marxistiska antropologin. Med denna st�r och faller hela marxismen. M�nniskan har ett ursprung, ett "Urwesen", f�rklarar Marx, hon �r en substantiell enhet av fysiska och psykiska krafter och det �r i denna sin egenskap, som m�nniskan tr�der fram p� jorden som producent. Hon producerar sina egna livsmedel - till skillnad fr�n djuren - hon producerar sitt eget sl�kte genom sexuell alstring och hon forts�tter att producera s�v�l i materiell som andlig mening p� allt h�gre niv�er och i allt mer komplicerade sociala strukturer. I denna paradisiska ursprunglighet h�rskade, tror sig Marx veta, egendomskommunismen, och det �r f�rst genom privat egendom och d�rmed alla former av f�rtryck, som m�nniskan blir alienerad: hon ber�vas i yttre mening besittningen av arbetsredskapen och d�rmed upph�r hon att vara producent. D�rmed ber�vas hon samtidigt ocks� i inre mening sin m�nskliga v�rdighet, n�r hon inte l�ngre �r en skapande varelse.
Det �r historiens stora drama, som Karl Marx i breda penseldrag tecknar. I begynnelsen �r det paradisiska tillst�ndet, d� m�nniskan �nnu lever som "Urwesen" i sin ursprungliga best�mmelse, i harmoni med sig sj�lv och med sin egendomskommunistiska omv�rld. "Syndafallet" kommer, n�r enskilda m�nniskor f�rv�rvar sig makt och egendom och d�rmed ut�var makt �ver andra. Detta g�ller p� livets alla omr�den, inte minst i familjen d�r husfaderns v�lde inneb�r f�rtryck och alienation. P� det andliga omr�det svarar religionen f�r ber�vandet av den paradisiska m�nskliga v�rdigheten: att underkasta sig en h�gre gudomlig makt har samma katastrofala verkan som det ekonomiska, sociala, �ktenskapliga slaveriet.
Tage Lindbomf�dd 1909, disputerade 1938 p� en avhandling om "Den svenska fackf�reningsr�relsens uppkomst". Under �ren 1938-1965 var han chef f�r Arbetarr�relsens arkiv i Stockholm. D�refter har han varit skriftst�llare. Hans senaste bok "Myt i verkligheten - En studie i marxism" utkom 1977. |
Genom �rtusendena har s�lunda flertalet m�nniskor levat i djup personlig mis�r. Under f�rtrycket i v�xlande former har det m�nskliga f�rkrympts, f�rtvinat, och de skapande krafter, som m�nniskan i sitt ursprungliga "Urwesen" besitter, har ber�vats henne. M�nniskans h�gsta best�mmelse, att vara producent, att skapa, andligt och materiellt, har f�rmenats henne. D�rf�r framst�r den hittillsvarande historien som en fruktansv�rd f�rbrytelse mot det sant m�nskliga. F�rbrytaren �r innehavaren av makt, i f�rsta hand ekonomisk, social, politisk, �ktenskaplig, religi�s makt. Det �r d�rf�r den historiska strid, som dialektiskt utk�mpas mellan kapitalism och proletariat, �r den sista striden, ty, s�ger marxismen, efter proletariatet finns ingenting att f�rtrycka. Kapitalismen �r de m�nskliga samh�llsbildningarnas sista antagonistiska form.
Efter denna sista strid �terst�lls den ursprungliga paradisiska ordningen. All makt �r borta, m�nniskan �r befriad fr�n sin alienation och hon �terst�lls i sin ursprungliga, sant m�nskliga status s�v�l andligt som materiellt. Det �r i denna fullkomliga j�mlikhet, som m�nniskan som "Urwesen" �terintr�der som samh�llsvarelse och som universell varelse. Ty m�nniskan �r till sitt v�sen dels en individ, dels en samh�llsvarelse, dels en del av kosmos, allts� universell. Allt detta bildar en dialektisk enhet, som Marx s�ger i trogen hegeliansk efterf�ljd. N�gon mots�ttning mellan v�rlden, samh�llet och den enskilda individen finns ej, n�r den ursprungliga naturliga m�nniskan �terst�lla.
I denna fullkomliga harmoni tr�der s� m�nniskan fram f�r att utf�ra sitt verk: hon �r producent, hon �r skapare och i denna sin skaparst�llning �r hon allsm�ktig. Att vara allsm�ktig skapare betyder att m�nniskan tr�der i Guds st�lle. Det �r denna M�nniskans totala herrav�lde, som �r marxismens slutm�l. I sin fullkomliga, j�mlikhet �r hon p� en g�ng individuellt fri, socialt broderlig och universellt allsm�ktig.
V�r tids socialism, som alltmer kommit att bli synonym med marxismen, �r den ledande fr�lsningsl�ran f�r den sekulariserade nutidsm�nniskan. Den utf�rdar l�ftet om att den sinnliga m�nniskan till slut skall bli h�rskare i sin sinnliga v�rld och att denna v�rld skall bli en harmonisk enhet, l�mnande alla tillvarons mots�ttningar bakom sig. Det �r visserligen sant att mycket av den h�nf�relse, med vilken de socialistiska id�erna omfattades, blivit grus och aska. Men st�ndigt nya skaror fylkar sig kring fanorna. Ty idag �r socialismen i allm�nhet och marxismen i synnerhet det enda religionssurrogatet, som inger den sekulariserade m�nniskan hopp om att det stora undret skall ske: att den skapade v�rlden skall f�rvandlas till en konfliktl�s fridens boning f�r m�nskligheten.
V�r skapade v�rld �r en v�rld av former. D�rf�r �r den relaterad, separativ och d�rmed mots�gelsefull. Det �r denna ofullkomliga, mots�gelsefyllda v�rld, som genom det marxistiska miraklet skall f�rvandlas till fullkomlig, befriad fr�n alla tillvarons nots�ttningar. Till denna mirakul�sa f�rvandling fogar marxismen �nnu ett underverk: ur materiev�rlden stiger det icke-materiella, ur den sinnliga v�rlden stiger den andliga. Marxisten h�nar den religi�sa tron p� Guds ingripande i v�rlden, p� sj�lens od�dlighet och p� ett evigt liv, men samtidigt f�rkunnar marxisten en materialistisk uppst�ndelsel�ra: att liv uppst�r ur den livl�sa materian, att det materiella frambringar det andliga.
Men inte nog d�rmed. Marxisten f�rkunnar en antropologi, en l�ra om m�nniskan, vilket inneb�r att denna m�nniska �r alltigenom sinnlig, k�mpande genom �rtusendena f�r sina sinnliga, "verkliga" intressen. Samtidigt f�rkunnar den marxistiska antropologin att denna m�nniska har ett ursprungligt v�sen, ett "Ursprungswesen", som g�r henne till en fullkomligt deimorf varelse, en m�nniska, som, n�r de sociala striderna k�mpats till slut, skall tr�da fram, befriad fr�n sin alienation, i ett tillst�nd av fullkomlig j�mlikhet och individuell frihet, socialt broderskap och universell allmakt.
Vi st�r h�r inf�r en av marxismens djupaste sj�lvmots�gelser. Hur skall den sinnliga m�nniskovarelse, som ih�rdigt predikas av marxisten, samtidigt vara b�rare av ett primordialt v�sen, som genom �rtusendena lever som en of�rst�rbar andlig substans i det m�nskliga livet?
Som alla ideologier m�ste marxismen dessutom st�dja sig p� en rad postulat. Fr�n 1700-talets ekonomister �vertager Marx doktrinen om de ekonomiska faktorernas avg�rande betydelse i den samh�lleliga utvecklingen. "Ytterst" �r det de ekonomiska faktorerna, som best�mmer handlandet. Ett annat postulat h�mtat fr�n samma �rhundrade �r f�rest�llningen om det st�ndiga framsteget: en �terg�ng till ett tidigare stadium, materiellt och andligt, anses fullkomligt uteslutet. M�nniskan stiger i sina dialektiska processer liksom upp f�r en v�ldig trappa, hon uppn�r i all sin str�van st�ndigt h�gre niv�er. Att falla offer f�r det vegetativa nervsystemets frestelser att sl� sig till ro, att vara stilla och n�jd med sin jordiska lott - detta kan f�r marxisten endast framst� som en tillf�llig sjuklig avvikelse.
Till detta fogas postulatet om de �ndl�sa m�nskliga behoven. M�nniskan �r f�r marxisten en rastl�s verksam varelse, hon �r styrd av sina intressen och dessa intressen �r alltid inriktade p� st�ndigt ny behovstillfredsst�llelse. H�r finns ingen �vre gr�ns. Och med detta �r f�rbundet �nnu ett postulat: de of�rsonliga antagonismerna. M�nsklighetens historia �r en historia av dialektiskt-kontroversiella m�ten, fr�mst med socialklasser, och dessa socialklasser s�som b�rare av skilda intressen befinner sig i st�ndig kamp med varandra. Att socialklasser liksom de i dessa klasser ing�ende individerna skulle kunna f�rsona sig med varandra �r endast m�jligt under tre f�ruts�ttningar: att den ena parten �r korrumperad, �r intellektuellt efterbliven - vilket avhj�lps genom skolningsarbete - eller �r psykiskt defekt.
S� vandrar d� m�nskligheten sin v�g genom tillvaron. Hennes m�l �r f�r marxismen f�rutbest�mt. Att alla de postulat, varp� denna l�ra vilar, �r obevisade, bekymrar ej. Att den hegelianska dialektiken �r en hyperromantisk konstruktion, att vi m�ter uppenbara mots�gelser i doktrinen l�mnar ocks� marxisten ober�rd. Marxismen �r en tankev�rld, d�r verklighet och dr�m lever i ett eggande v�xelspel. Det �r i denna v�rld som M�nniskorikets profeter tror sig kunna f�ra sina skaror till den slutliga fr�lsningen.
TAGE LINDBOM
Att kommentera Tage Lindboms kritik av "marxismen" �r inte n�gon enkel uppgift. Det beror dock inte p� n�gon defekt i sj�lva marxismen, utan p� Tage Lindboms eget framst�llningss�tt: det tunga "filosofiska" spr�ket, bristen p� konkretion, fr�nvaron av k�llh�nvisningar och - inte minst - sv�righeten att avg�ra vad han egentligen kritiserar.
F�rst n�gra ord om vad vi menar med marxism. Historiskt har marxismen betytt den materialistiska historieuppfattningen, marxistisk ekonomi och teorin om klasskampen.
Vi ansluter oss till den materialistiska historieuppfattningen, den enda metod som g�r det m�jligt att unders�ka och vinna verklig kunskap om historiska h�ndelser och f�r�ndringar. Vi anser att Kapitalet �r en briljant analys av kapitalismens funktionss�tt och historiska tendens, och f�rklaring av hur arbetarklassen exploateras. Vi ansluter oss till Marx teori att arbetarklassen kan befrias fr�n exploatering bara genom sin egen, klassmedvetna demokratiska politiska aktion f�r socialismen.
Det �r detta vi menar n�r vi kallar oss marxister. Vi skriver allts� inte under p� allt som Karl Marx sade och gjorde under sin livstid. Marxismen sprang inte fram fix och f�rdig ur den unge Karl Marx hj�rna. Den utvecklades gradvis med Karl Marx som den fr�mste bidragsgivaren till teorin.
N�r vi l�ser Tage Lindboms artikel hittar vi egentligen bara fyra punkter som vi uppfattar som direkt kritik:
1. "Med denna /den marxistiska antropologin/ st�r och faller hela marxismen".
2. "Att liv uppst�r ur den livl�sa materien, att det materiella frambringar det andliga".
3. "Hur skall den sinnliga m�nniskovarelse ... samtidigt vara b�rare av ett primordialt /ursprungligt/ v�sen, som genom �rtusendena lever som en of�rst�rbar andlig substans i det m�nskliga livet?".
4. "Hennes /m�nsklighetens/ m�l �r f�r marxismen f�rutbest�mt".
Vi b�rjar med den f�rsta och den tredje punkten eftersom de h�nger ihop.
Det �r sant att den unge Marx i sin f�rsta framst�llning av argumentet f�r socialismen (de s.k. Parismanuskripten fr�n 1844) grundade det p� en filosofisk humanism, som liknar (om �n inte exakt) den Tage Lindbom beskriver. Vi har inte kunnat sp�ra begreppet "Urwesen", som Lindbom bygger sin argumentation p�, men det �r riktigt att Marx anv�nde sig av liknande begrepp ("m�nskligt v�sen", "m�nniskans alienation fr�n sitt artv�sen", "m�nniskans �terv�ndo ... till hennes m�nskliga existens") /Om Tage Lindbom kan ange k�llan f�r begreppet "Urwesen" �r han v�lkommen att g�ra det./
Senare kom dock Marx att grunda argumentet f�r socialismen p� arbetarklassens intresse under kapitalismen, inte p� n�gon filosofisk �sikt om den m�nskliga naturen. I Kommunistiska Manifestet, skriven bara n�gra �r efter Parismanuskripten, kommenterade han ironiskt de tyska filosoferna som ans�g att "socialismen" representerade:
"i st�llet f�r proletariatets intressen det m�nskliga v�sendets intressen, m�nniskan i allm�nhet, som inte tillh�r n�gon klass, �verhuvud taget inte verkligheten utan endast den tyska filosofiska fantasins dr�mv�rld."
Men helt oavsett vad den unge Marx tyckte st�r det klart att marxismen inte st�r eller faller med detta. Marx tidiga manuskript fanns till st�rsta delen inte tillg�ngliga f�rr�n i b�rjan av trettiotalet, men d� hade marxismen - som vi inledningsvis beskrev den - redan existerat i ett halvsekel. Ingen av Marx tre huvudteorier st�r eller faller med Marx tiga filosofiska id�er.
Det betyder inte att marxismen saknar en m�nniskouppfattning. M�nniskan �r genom hela historien en samh�llsvarelse - aldrig en ensamvarg - och bara i f�rh�llande till andra m�nniskor �r hon m�nsklig. Det �r den enda grundl�ggande m�nskliga natur som finns, i �vrigt �r "hela historien blott den fortskridande omvandlingen av den m�nskliga naturen" (Marx, Filosofins el�nde).
Vi skulle kunna avf�rda den tredje punkten i Tage Lindboms kritik med samma argument, men fr�gan kan vara v�rd att g� in p� litet n�rmare. Det Tage Lindbom betraktar som en mots�gelse var det inte f�r den unge Marx, som i sina tidiga Parismanuskript skrev hur arbetare redan i kampen f�r sina "sinnliga intressen" b�rjade bryta "alienationen" (termer vi sj�lva inte anv�nder):
"N�r de kommunistiska hantverkarna f�renar sig, s� framst�r l�ran, propagandan o.s.v. som ett m�l f�r dem. Men samtidigt till�gnar de sig ett nytt behov, behovet av sammanh�llning, och det som tidigare framstod som medel blir �ndam�l... Att r�ka, dricka o.s.v. framst�r inte l�ngre som medel till deras sammanh�llning. Sammanslutningen, f�reningen, samvaron, som har sj�lva sammanh�llningen till �ndam�l, �r tillr�cklig f�r dem, m�nniskornas broderskap �r ingen tom fras utan verklighet f�r dem ..."
Den andra punkten som Tage Lindbom kritiserar - "att liv uppst�r ur den livl�sa materien" - �r ingenting specifikt f�r marxismen, det �r den allm�nna vetenskapliga st�ndpunkten idag. Hur "det materiella frambringar det andliga" f�rklaras i artikeln M�nniskor, Id�er och Samh�lle i detta nummer av V�RLDSSOCIALISM. Om Tage Lindbom anser n�got annat �r han v�lkommen med ett nytt inl�gg d�r han f�rklarar vad han menar.
N�r det g�ller den fj�rde punkten, att marxismen betraktar m�nsklighetens m�l som f�rutbest�mt, har Tage Lindbom fel - den f�rkastar det uttryckligen. I ett brev till en rysk tidskrift i november 1877 tog Marx sj�lv upp fr�gan och f�rklarade att hans "analys av den v�steuropeiska kapitalismens uppkomst" inte var "en historisk filosofisk teori r�rande den v�g varje folk m�ste f�lja - helt oavsett vilka historiska omst�ndigheter det r�kar befinna sig i - f�r att till sist n� fram till den ekonomiska uppbyggnad, som s�kerst�ller den mest omfattande utvecklingen av m�nsklighetens m�jligheter och den st�rsta m�jliga, expansionen av samh�llsarbetets produktivkrafter".
Marx analys av kapitalismen pekar p� socialismen som n�sta, h�gre steg i samh�llsutvecklingen, man det ligger ingenting av f�rutbest�mmelse i detta. Med dagens j�ttelager av k�rn- och biologiska vapen och massiva milj�f�rst�ring �r det gamla socialistiska slagordet "Socialism eller barbari?" mer aktuellt �n n�gonsin. Socialismen kommer inte att vara oundviklig f�rr�n arbetarklassen best�mmer sig f�r att genomf�ra den.
Det leder oss till en annan inv�ndning mot Tage Lindboms framst�llning av "marxismen", d�r fakta blandas med fantasier. En s�dan fantasi �r: "Marx befriar proletariatet fr�n den b�rda, som anh�ngarna av alla andra /sic!/ socialistiska system haft att b�ra, att engagera sig i ett intellektuellt kr�vande uppbyggande samh�llsarbete".
Det �r sant att den unge Marx ibland s�g den socialistiska revolutionen som en mer eller mindre spontan process. Men den mogne Marx - "marxisten Marx" - betonade att �verg�ngen till socialismen m�ste vara en medveten handling, "den medvetna reorganiseringen av det m�nskliga samh�llet" (Kapitalet, band 3). Inte heller var det fr�ga om "medvetenhet" hos en liten minoritet som ledde den stora majoriteten (som i den leninistiska teorin). Som Friedrich Engels uttryckte det i sitt f�rord till Marx Klasstriderna i Frankrike:
"�verrumplingarnas tid �r f�rbi och revolutioner genomf�res inte numera av sm� medvetna minoriteter i spetsen f�r stora, omedvetna massor. N�r det g�ller en fullst�ndig omgestaltning av samh�llets organisation, m�ste massorna sj�lva vara med, m�ste de sj�lva redan ha fattat vad det r�r sig om... f�r att massorna skall f�rst�, vad som m�ste g�ras, kr�vs det l�ngvarigt, uth�lligt arbete."
Slutligen �r det en smula ironiskt att Tage Lindbom, som tydligen f�rkastar materialismen, sj�lv m�ste f�rlita sig p� en materialistisk-social metod n�r han ska f�rklara varf�r "den spekulativa socialismen", "kooperativa samh�llsritningar" och anarkismen misslyckats. De utopiska samh�llsritningarna var "helt oanv�ndbara i det dynamiska samh�lle som den industriella ordningen frambragt", de kooperativa f�retagen blev "ett l�tt byte f�r de privata storindustriella f�retagen" och anarkismen kopplas till "samh�llen med sm� f�retagsenheter". Marxister kan inte g�ra annat �n inst�mma i detta. Det �r d�rf�r som vi f�respr�kar ett samh�llsalternativ som ligger i �verensst�mmelse med samh�llets egen utveckling och ocks� �r b�st anpassat till m�nniskans sociala natur.
REDAKTIONSKOMMITT�N
F�r brev och tidning, som jag med intresse l�st. Mycket information och dokumentation.
Jag bifogar ett s�rtryck av en artikel jag ganska nyligen skrivit i vilken Marx spelar en ganska v�sentlig roll.
Min syn p� Marx i �vrigt. Det M. kallar kapitalism var n�ringsliv i en ohelig allians med den politiska makten och d�rf�r i st�nd att anv�nda den statliga tv�ngs- och maktapparaten till att f�rtrycka och utsuga arbetarna. Hade jag levt p� M:s tid hade jag slutit upp vid hans sida. Adam Smith i slutet av 1700-talet var helt positiv till marknadshush�llning men negativ till alla de privilegier och monopol - skr�v�sendets - som n�ringslivet tack vare sin allians kunnat utverka �t sig. Ungef�r som M.
Men n�gon s�dan allians existerar inte idag och d�rf�r inte heller i Sverige n�gon s�dan kapitalism. All kapitalism i M:s mening �r jag motst�ndare till. Men marknadshush�llning �r n�got helt annat. Det �r fri konkurrens och fritt val p� det ekonomiska omr�det.
P� det politiska omr�det blir det vad vi kallar politisk frihet och demokrati.
P� det religi�sa omr�det betyder fri konkurrens och fritt val - mellan olika kyrkor, samfund och sekter fri konkurrens och f�r medborgarna fritt val - vad vi kallar religionsfrihet.
P� M:s tid var f�retagare och politisk makt f�renade, och f�retagarna kunde utnyttja den politiska makt- och v�ldsapparaten (polis, lagar, domstolar, f�ngelser, b�dlar) till att f�rtrycka arbetare och l�ntagare.
Idag �r situationen - som s� ofta i historien - omkastad. Idag �r det arbetare och l�ntagare som kan utnyttja den politiska maktapparaten till att f�rtrycka och utsuga f�retagarna. Med de konsekvenser vi ser f�r syssels�ttning och produktion.
SVEN RYDENFELT
De relevanta avsnitten i Sven Rydenfelts bifogade artikel "Marx dr�m om arbetsgl�dje och effektivitet - N�got verkligheten bakom japanernas fruktansv�rda konkurrenskraft (Marknaden 12/77) - �r f�ljande:
"Innan jag f�rs�ker f�rklara den japanska �verl�gsenheten m�ste jag skjuta in en parentes om Marx. K�rnan i hans budskap kan s�gas vara en uppr�rd protest mot k�rleksl�sheten i 1800-talets kapitalistiska produktionssystem. Framf�r allt den k�nslokalla cynismen i f�rh�llandet mellan arbetsgivare och arbetare i de privata f�retagen.
Arbetet s�ldes och k�ptes som en vara bland andra varor p� en marknad. Och eftersom arbetsgivarna p� 1800-talet levde i en ohelig allians med de politiska makthavarna, var deras m�jligheter stora att f�rtrycka och utsuga arbetarna med den statliga v�ldsapparatens (polis, lagar, domstolar, f�ngelser) hj�lp.
I ett n�ringsliv d�r arbetsgivarna enligt Marx 'icke kvarl�mnat n�got annat band mellan m�nniska och m�nniska �n det nakna intresset, den blotta penningen', m�ste arbetaren uppleva sig sj�lv som en fr�mling i fiendeland - 'alienerad' - som ett ting, ett 'bihang till maskinen'.
I ett s�dant system kommer den anst�llde - liksom gatflickan - att leverera sina tj�nster uteslutande f�r betalningens skull. Arbetet blir en form av prostitution, ov�rdigt och f�rnedrande f�r arbetaren. Jobbaren i ett s�dant system kallar vi idag f�r knegare.
Marx syn p� arbetet ter sig idag f�rv�nansv�rt modern. Det viktigaste f�r honom var inte arbetets konkreta resultat, de producerade varorna. Utan den upplevelse av gl�dje, sj�lvk�nsla och meningsfullhet som arbetet i sin r�tta milj� kan ge arbetaren. Han varnar till och med f�r den 'varufetischism' som tenderar att skymma denna djupare mening med arbetet...
Marx syn p� det kapitalistiska systemet var s� pessimistisk och fientlig, att han ans�g det uteslutet att hans dr�m om goda m�nskliga relationer skulle kunna realiseras i ett system med privata f�retag. Endast i ett helt annorlunda system, det socialistiska, skulle dr�mmen enligt hans �vertygelse kunna bli verklighet. Och han ins�g klart, att ett f�rverkligande av dr�mmen skulle medf�ra en oerh�rd �kning av produktionens effektivitet.
Idag vet vi att Marx �vertygelse om det socialistiska samh�llets m�jligheter att f�rverkliga hans dr�m, byggde p� en illusion. Varken i Sovjet eller i n�got annat socialistiskt land har hans dr�m blivit verklighet. H�rf�r talar rapporterna om de m�nskliga relationerna i de socialistiska f�retagen, om den synnerligen l�ga produktionen per anst�lld och den d�rmed sammanh�ngande l�ga levnadsstandarden.
Historiens fl�de tar ofta helt ov�ntade v�gar. Den dr�m som inte f�rverkligats i de socialistiska l�nderna, har i st�llet tagit gestalt i att 'kapitalistiskt' land, Japan, och d�r n�rmast givit mirakul�sa resultat ifr�ga om produktion och konkurrenskraft."
Sven Rydenfeltf�dd 1911, fil. dr. 1952 genom en avhandling om "Kommunismen i Sverige". Har ocks� skrivit bl.a. b�ckerna "Bakom folkhemmets fasader" och "S�kerhetspolisens hemliga arkiv". V�lk�nd som ekonomisk debatt�r bl.a. genom artiklar i Dagens Nyheter. |
P� ett mycket litet utrymme har Sven Rydenfelt lyckats producera ett mycket stort antal felaktiga, f�rvirrade, fantastiska och bitvis obegripliga p�st�enden:
1. F�r Marx var kapitalismen ett samh�llssystem i vilket produkter och tj�nster produceras i f�rsta hand f�r vinstgivande f�rs�ljning p� marknaden, inte f�r att tillfredsst�lla m�nskliga behov. De som producerar dem �r arbetarna, de som s�ljer dem och h�star in vinsten �r produktionsmedlens �gare, kapitalisterna.
Arbetarklassen best�r av alla dem som saknar egna produktionsmedel och d�rf�r av ekonomiskt tv�ng m�ste s�lja sin arbetskraft, f�rm�ga att arbeta, till kapitalisterna.
2. Priset p� en m�nniskas arbetskraft, l�nen, best�ms ungef�r p� samma s�tt som skopriset eller bilpriset - eller priset p� vilken annan vara som helst - f�renklat uttryckt genom den arbetsm�ngd som beh�vs f�r att producera och bevara den, av dess v�rde.
Arbetskraften har en unik egenskap: den producerar nya v�rden n�r den f�rbrukas. Skillnaden mellan arbetskraftens v�rde (inte arbetets v�rde, arbetet �r v�rde) och de nya v�rden den producerar �r merv�rde eller obetalt arbete. Det �r k�llan till all f�retagsvinst, r�ntor, jordr�ntor och skatter.
3. Marx tyckte inte "ungef�r" som Adam Smith. Den kapitalism Marx unders�kte var den "fria konkurrensen", inte feodalismens skr�v�sen. Marx var motst�ndare till alla former av kapitalism och propagerade f�r ett alternativt samh�llssystem utan l�ner, k�p och f�rs�ljning, pengar, vinster etc., socialismen.
4. Marknadshush�llning �r kapitalism. Genom att avskaffa klassmonopolet p� produktionsmedlen avskaffar socialismen ocks� marknadshush�llningen. Produkter kommer inte l�ngre att tillverkas f�r utbyte utan f�r direkt bruk.
5. Politisk demokrati, i de l�nder d�r den existerar, utvecklades av kapitalisterna f�r deras egna behov (ofta i kamp mot en jord�gande aristokrati). F�r arbetarna utg�r den politiska demokratin ett potentiellt v�rdefullt vapen. N�gon verklig nytta av den f�r arbetarna inte f�rr�n de blir klassmedvetna och anv�nder den f�r att vinna kontroll �ver statsmakten och genomf�ra socialismen.
6. P� Marx tid, liksom idag, var det genom sin kontroll av den politiska makten som kapitalistklassen uppr�tth�ll sitt monopol p� produktionsmedlen. Varje regering som tar makten i kapitalismen, oavsett politisk f�rg, m�ste f�rs�ka driva den p� det enda s�tt som �r m�jligt: som ett profitskapande system i den privilegierade klassens intresse. Kapitalismen kan inte drivas p� ett s�tt som �r fr�mmande f�r dess egen natur.
7. Att l�ntagarna utnyttjar den politiska makten f�r att "f�rtrycka och utsuga f�retagarna" �r ett fantastiskt p�st�ende. Motsatsen �r sann. Eftersom det �r arbetarklassen som producerar all rikedom i samh�llet kan den inte "utsuga" en samh�llsklass som k�nnetecknas av improduktivitet och allm�n social onyttighet.
F�rmodligen syftar Sven Rydenfelt p� n�got (av oss tidigare inte citerat) som han tar upp i sin Japan-artikel. D�r skriver han: "Som en f�ljd av den negativa attityden /i Sverige/ l�gger samh�llet /l�s staten/ p� sina privata f�retagare skatter och avgifter som tappar dem p� n�dv�ndiga investeringsmedel. Till r�ga p� alla sn�rjer man in dem i en tv�ngstr�ja av regleringar som hindrar dem att fungera. Och som ber�var den arbetsgl�dje, framtidstro och investeringslust".
Skatter �r inte en f�ljd av n�gon negativ syn p� privata f�retagare - de anv�nds f�r att uppr�tth�lla statsmaskineriet i hela kapitalistklassens intresse. Med kapitalismens tilltagande komplexitet har ocks� skatterna �kat. Olika kapitalistiska grupper har alltid klagat �ver skatteb�rdan (det �r i sista hand de som m�ste b�ra den, se V�RLDSSOCIALISM nr. 11) och f�rs�kt flytta �ver den fr�n en grupp till en annan.
8. De "konsekvenser f�r syssels�ttning och produktion" som Sven Rydenfelt skriver om �r den nuvarande l�gkonjunkturen. Konjunkturcykeln �r inbyggd i kapitalismen och har ingenting att g�ra med h�ga eller l�ga skatter. Den fanns redan d� skatterna var en br�kdel av vad de �r idag. Det �r inte brist p� investeringsmedel som hindrar nyinvesteringar, det �r brist p� vinstutsikter. N�r vinstutsikterna �kar igen - och det g�r de s� sm�ningom - kommer ocks� investeringarna att �ka. Konjunkturcykeln �r bara ett exempel p� kapitalismens irrationalitet: produktionen upph�r eller sk�rs ner helt oberoende av m�nniskornas behov.
9. Japan har ungef�r lika mycket att g�ra med "Marx dr�m" som falukorv med rymdraketer. Om resonemanget var riktigt skulle t.ex. de engelska arbetarna aldrig varit s� lyckliga som under den tid d� Sven Rydenfelt, enligt vad han sj�lv p�st�r, skulle "slutit upp vid Marx sida" - f�r det var d� som England upplevde "mirakul�sa resultat ifr�ga om produktion och konkurrenskraft". Den japanska ekonomins "mirakul�sa resultat" �r ingen j�mn process, ocks� kriser och tillbakag�ng �r inbyggda i den japanska kapitalismen (utan citationstecken). Och vad g�ller konkurrenskraft har Japan under senare tid p� flera omr�den m�tt v�xande konkurrens fr�n andra l�nder, t.ex. Sydkorea, ett land som knappast �r k�nt som n�gon "politisk demokrati" eller f�r "m�nskliga f�rh�llanden i f�retagen".
10. "Socialismen" i Sovjet �r naturligtvis en myt. I Sovjet och andra "socialistiska" l�nder r�der kapitalism i statlig form.
REDAKTIONSKOMMITT�N
NILS-ERIC SANDBERGS BREV:
Tack f�r invitationen. Jag har funderat p� att st�lla upp, men det g�r nog inte: ett par heliga l�ften till ett par f�rlag i h�stas, plus ett antal mindre heliga l�ften p� annat h�ll, har intecknat ca 250 procent av min lediga tid det n�rmaste kvartalet. Och jag vill inte lova l�mna �nnu ett manus om jag inte �r s�ker p� att l�mna h�lla l�mningstiden.
S� jag f�r tacka nej. I annat fall hade jag g�rna st�llt upp. Jag gillar n�mligen tanken att olika syns�tt och argumentationer bryts i ett och samma nummer. Det ligger en intellektuell stimulans och hederlighet i ett s�dant arrangemang. Och med det �r ni nog i ett gott men mycket litet s�llskap p� den svenska tidskriftsmarknaden (urs�kta termen).
Bara ett konkret f�rslag: det ex av V�RLDSSOCIALISM som bifogades brevet till mej inneh�ller n�gra p�st�enden om utsugningen av l�ntagare/arbetare. Jag tycker att Marx p� den punkten b�r kompletteras med lite siffror ur nationalr�kenskaperna �ver l�neandelen av f�r�dlingsv�rdet (ca 75 procent) och den utdelade vinsten (2 proc. f�re skatt, ca 0,5 proc. efter skatt). Lycka till med detta!
B�sta h�lsningar
Nils-Eric Sandberg
V�RT SVAR:
I det nummer av V�RLDSSOCIALISM (nr 15) som vi skickade till Nils-Eric Sandberg n�mndes exploatering (sj�lva anv�nder vi inte termen utsugning) direkt bara tv� g�nger. I en artikel om "Maos betydelse" skrev vi att "Marx unika analys av det kapitalistiska systemet har i de s� kallade kommunistiska l�nderna anv�nts som v�gvisare till exploatering" och i en bokrecension skrev vi att "v�rldens arbetarklass... underkastas en intensivare exploatering, risker och p�tryckningar i den vansinniga jakten efter rikedomarna under havet". Vi erk�nner villigt att vi inte riktigt begriper varf�r Nils-Eric Sandberg tycker att n�got av dessa p�st�enden b�r kompletteras med uppgifter ur de svenska nationalr�kenskaperna.
Vi skrev ocks� allm�nt om exploatering i artikeln "Socialism betyder: Gemensamt �gande av produktionsmedlen". D�r f�rklarade vi att "k�llan till vinsten �r de arbetandes obetalda arbete". Nils-Eric Sandberg tycks inte - vilket faktiskt f�rv�nar oss - ifr�gas�tta detta. D�rf�r �r det en smula oklart vad han egentligen vill s�ga med sina siffror; kanske menar han i likhet med professor Gunnar Adler-Karlsson att man inte "kan tala om n�gon grov exploatering fr�n v�ra kapitalisters sida" (Funktionssocialism, sidan 39, Prisma 1967).
Fr�gan blir allts�: visar siffror �ver l�nemedlen av f�r�dlingsv�rdet och utdelad vinst exploateringen av arbetarklassen?
I Ekonomisk Uppslagsbok (Rab�n & Sj�gren 1968) definieras f�r�dlingsv�rde som "den v�rde�kning som uppkommer vid f�r�dling av en f�rdig vara (slutprodukt). F. ber�knas f�r ett givet f�retag som v�rdet av slutprodukterna minus ink�p fr�n, andra f�retag (r�varor, halvfabrikat etc.)".
Det �r dock inte detsamma som nyproducerat v�rde i marxistisk ekonomi. I f�r�dlingsv�rdet ing�r n�mligen en del av det konstanta kapitalet (f�rslitning av maskineri etc.). En l�neandel p� 75 proc. av f�r�dlingsv�rdet betyder allts� inte att exploateringsgraden �r 33 1/3 procent (att tre fj�rdedelar av de nya v�rden som arbetare producerar g�r tillbaka till arbetarklassen i dess helhet, medan en fj�rdedel g�r till kapitalisterna). I sj�lva verket tycks siffrorna tyda p� en n�got l�gre exploateringsgrad.
Men � andra sidan �r inte allt som redovisas som l�ner i nationalr�kenskaperna (bruttol�ner + sociala avgifter) l�ner i marxistisk mening. L�ner �r den del av de nya v�rdena som t�cker arbetskraftens v�rde - vad som beh�vs f�r att producera och reproducera arbetskraften i en f�r�nderlig v�rld. Det intressanta �r inte ett fiktivt bruttobelopp, utan vad arbetaren verkligen mottar, d.v.s. nettol�nen efter skatter etc. + mindre bidrag. Det inneb�r att den verkliga l�neandelen �r l�gre �n den nationalr�kenskaperna anger.
Dessutom g�r en del av "l�nerna" till kapitalister, som av skattesk�l v�ljer att uppr�tth�lla nominella syssels�ttningar ("direkt�rer"). De �r inte l�ner utan merv�rde.
Man b�r komma ih�g ytterligare ett par saker n�r det g�ller statistik �ver f�r�dlingsv�rde, l�neandel etc. Statistiken �r aldrig exakt, bl.a. beroende p� brister vid sj�lva materialinsamlingen. Slutresultatet p�verkas ocks� av vilken metod som anv�nds. Dessutom grundar sig statistiken p� r�dande prisf�rh�llanden, medan marxistisk ekonomi handlar om v�rden. Priser pendlar kring v�rde - den samh�lleligt n�dv�ndiga arbetstid som �tg�r f�r att producera en vara - alltefter tillg�ng och efterfr�gan p� marknaden.
L�neandelen av f�r�dlingsv�rdet har allts� bara ett indirekt samband med exploateringsgraden och kan i b�sta fall s�gas vara ett mycket grovt och ofullst�ndigt m�tt p� den. �ven om vi sj�lva inte kan producera n�gra exakta siffror - och naturligtvis skulle vi f�redra empiriska data framf�r allm�nna p�st�enden - tror vi att vi med ganska stor s�kerhet kan s�ga att den verkliga exploateringsgraden �r h�gre �n vad Nils-Eric Sandbergs siffror anger.
N�r det g�ller statistiken �ver utdelning f�re och efter skatt kan vi omedelbart s�ga att den inte visar exploateringsgraden och inte ens �r ett m�tt p� kapitalisternas privata konsumtion. Samtidigt som alla utdelningar kommer fr�n merv�rde utg�r de bara en br�kdel av det totala merv�rdet.
Siffror �ver utdelningar brukar anv�ndas p� tv� s�tt: antingen f�r att visa att arbetarnas levnadsstandard skulle kunna h�jas om kapitalisterna undanr�jdes och utdelningarna omf�rdelades bland arbetarna, eller ocks�, f�r att visa att utdelningarna �r ett mycket l�gt pris f�r de ov�rderliga tj�nster kapitalisterna sk�nker samh�llet.
Vi �r medvetna om att det bara skulle leda till en h�jning f�r oss alla med n�gra f� kronor om kapitalisternas konsumtion f�rdelades bland arbetarna - men vi ser detta som ett argument f�r socialismen.
Det �r ett faktum att kapitalister i allm�nhet lever livets goda dagar, men �ven om de svalt i unkna k�llarv�ningar skulle vi fortfarande vara slavar. Till skillnad fr�n vulg�ra moralister och f�respr�karna f�r "rent spel" skjuter vi inte in oss p� Wallenbergs lustjakter eller kaviar, utan snarare p� produktionens felinriktning; att konsumtionen underordnas ackumulationen och den enorma m�ngden organiserat sl�seri och f�rst�relse.
I det nummer av V�RLDSSOCIALISM vi skickade till Nils-Eric Sandberg visade vi t.ex. att "Grovt r�knat skulle det ... vara m�jligt att f�rdubbla nyttoproduktionen helt enkelt genom att revolutionera samh�llssystemets grundval" - genom att avskaffa alla de syssels�ttningar som bara �r n�dv�ndiga i kapitalismen och �verf�ra dem till nyttig produktion. Det g�ller t.ex. alla de arbetare som syssels�tts i varucirkulationen och varken producerar rikedom eller v�rde. (I likhet med de produktiva arbetarna �r ocks� dessa arbetare exploaterade och levererar obetalt arbete till kapitalistklassen. Den fr�gan kan vi dock inte g� n�rmare in p� h�r, utan h�nvisar bara v�ra l�sare till Kapitalet, andra boken, sj�tte kapitlet, d�r 'Marx' tar upp just detta).
Att arbetarna exploateras i kapitalismen �r bara ett av argumenten f�r socialism. Exploatering har existerat under tidigare samh�llssystem utan att socialism varit m�jlig. Kapitalismen har b�da skapat den materiella grundvalen f�r socialismen och en exploaterad klass vars intresse �r att genomf�ra den.
REDAKTIONSKOMMITT�N
F�rbundet Arbetarmakt heter en liten men h�gr�stad v�nstergrupp som envisas med att kalla sig marxistisk. I deras tidning ARBETARMAKT kan man g�ng p� g�ng l�sa om deras missuppfattningar av marxismen. I den h�r artikeln ska vi ta upp en av dem utifr�n vad de skrev om "Den sociala revolutionen och arbetarr�den" i ARBETARMAKT nr 5.1977.
I inledningen till artikeln skriver ARBETARMAKTs redaktion att "med risk f�r att beskyllas f�r att vara 'marxortodoxa' �mnar vi �ven framledes bek�mpa f�rflackningen av det revolution�ra t�nkandet. F�ljande artikel f�r ses som ett litet bidrag till denna (till synes) hoppl�sa kamp".
FAM kan k�nna sig lugna. Vi kommer inte att "beskylla" dem f�r att vara "marxortodoxa". Vi kommer bara att visa att de ansluter sig till icke-marxistiska, antikverade id�er, som saknar all till�mpning i den moderna v�rlden.
I b�rjan av artikeln f�r vi veta att "arbetarklassens (proletariatets) historiska uppgift �r att kasta undan alla andra klasser, krossa den borgerliga staten och uppr�tta arbetarklassens stat, proletariatets diktatur, och kommunismen".
Detta �r f�rvirring fr�n b�rjan till slut. Id�n om att "krossa staten" har FAM h�mtat fr�n Lenins f�rfalskning av Marx i Staten och Revolutionen, inte fr�n Marx sj�lv. Tv�rtom betonade Marx alltid att staten, den offentliga tv�ngsmakten, m�ste er�vras innan den kunde utnyttjas av arbetarklassen f�r att genomf�ra socialismen. Och revolutionen kunde inte b�rja med att "kasta undan alla andra klasser"; innan det var m�jligt m�ste arbetarna f�rst ha vunnit kontroll �ver statsmakten.
Den socialistiska revolutionen var f�r Marx en period under vilken arbetarklassen (l�narbetarna) anv�nde statsmakten f�r att �verf�ra produktionsmedlen till hela samh�llets gemensamma egendom. N�r detta var gjort skulle behovet av en offentlig tv�ngsmakt f�rsvinna -staten skulle ers�ttas av en socialistisk "f�rvaltning av ting".
Till en b�rjan trodde Marx att det enda s�ttet f�r arbetarna att vinna makt var genom ett v�ldsamt uppror. Det var inget of�rnuftigt antagande under 1840-talet. Allm�n r�str�tt fanns �nnu inte och upproret - barrikader, gatustrider och er�vrandet av offentliga byggnader - var en metod som anv�ndes ocks� av kapitalistiska politiker.
Senare ins�g Marx att allm�nna val var en alternativ metod som arbetarna kunde anv�nda i sin kamp f�r att vinna statsmakten. Vid f�rsta internationalens kongress i Haag 1872 t.ex. sade Marx att han trodde att arbetarna i Amerika, Storbritannien och m�jligen ocks� Holland, kanske kunde er�vra makten med fredliga medel - de var alla l�nder d�r arbetarna utgjorde en majoritet av de r�stber�ttigade.
I sitt f�rord till Marx' Klasstriderna i Frankrike 1895 f�rklarade Engels hur han och Marx kom att betrakta en resning bakom barrikader som ett f�r�ldrat vapen f�r arbetarklassen och fortsatte med att visa hur den allm�nna r�str�tten kunde vara mycket effektivare.
FAM k�nner till att Marx kunde t�nka sig att arbetarklassen kunde er�vra den politiska makten med fredliga medel, men de g�r tv� misstag i det sammanhanget. F�r det f�rsta tror de att det var en st�ndpunkt som Marx senare �vergav. F�r det andra tror de att den innebar "reformism".
De citerar en artikel som Marx skrev f�r New York Daily Tribune 1852 (men anger inte k�llan):
"Allm�n r�str�tt �r lika med politisk makt f�r Englands arbetarklass... Dess oundvikliga resultat �r arbetarklassens politiska �verh�ghet."
Det kallar FAM f�r "klart reformistiska rader", men p�st�r sedan att "nu f�r detta n�rmast betraktas sort tillf�lliga teoretiska snedsteg, beroende p� arbetarklassens �n s� l�nge bristande erfarenheter (j�mf�rt med vad vi idag vet om parlamentarism och reformism), ty i senare skrifter och i praktiken var Marx en h�ngiven revolution�r".
Men det enda "snedsteg" Marx gjorde var att han �verskattade den engelska arbetarklassens medvetenhet 1852. FAM utel�mnar den del av stycket d�r Marx p�st�r att arbetarna uppn�tt "en klar medvetenhet om sin st�llning som klass" och d�rf�r trodde att de skulle utnyttja den allm�nna r�str�tten f�r socialistiska syften. Att arbetarklassen inte gjorde det n�r den s� sm�ningom fick r�str�tt kan inte skyllas p� den allm�nna r�str�tten och parlamentarismen utan p� arbetarnas egen klassomedvetenhet.
N�r FAM kallar Marx-citatet "klart reformistiska rader" g�r de ett vanligt misstag, som visar att de inte inser vad det inneb�r att vara revolution�r. Vi �r revolution�ra d�rf�r att vart syfte �r en fullst�ndig, revolution�r, f�r�ndring i samh�llets struktur, att ers�tta kapitalismen med socialism. Aktioner f�r att �stadkomma f�r�ndringar av lagen inom kapitalismen, eller f�r att f� h�gre l�ner, �r inte revolution�ra och blir det inte heller om man f�rs�ker uppn� dem med hj�lp av v�ld eller lagbrott. N�r t.ex. FAM propagerar f�r reformer med hj�lp av utomparlamentariska aktioner (hur tror de att de ska f� dem om inte via lagstiftning i riksdagen?) �r de inte revolution�ra utan reformistiska.
FAM har dock �nnu ett argument f�r sin anti-parlamentariska st�ndpunkt, "den historiska erfarenheten":
"Arbetarklassens historiska erfarenheter alltifr�n Pariskommunen �ver r�dsupproren i Ryssland 1905, revolutionen 1917, revolutionsf�rs�ken i Tyskland 1913-19, Ungern 1921-22 och 1956, 'anarkisternas' uppror under 30-talet i Spanien till den franska revolten i maj -68, har givit betydligt st�rre m�jligheter att f�rutsp� den sociala revolutionens uttrycksformer. Det genomg�ende draget i dessa revolutionsf�rs�k har varit bildandet av r�d; arbetar-, bonde- och soldatr�d (�ven studentr�d i maj -68)... Vi kan se den sociala revolutionen som en r�dsrevolution med hela arbetarklassen verksam." (Deras kursiv)
Det finns en rad inv�ndningar att rikts mot detta:
- F�r det f�rsta visar inget av exemplen "hela arbetarklassen verksam". Tv�rtom var det bara en minoritet av arbetarna som deltog i dem.
- Men inte heller de arbetare som deltog var medvetna socialister. De drevs i de flesta fallen av missn�je i ett l�ge d�r det kapitalistiska statsmaskineriet (av andra orsaker, t.ex. krig) helt eller delvis brutit samman.
- Med undantag f�r Ryssland 1917, d�r bolsjevikerna kunde er�vra den politiska makten och uppr�tta en brutal statskapitalistisk diktatur bland annat p� grund av sin kontroll av sovjeterna, var alla dessa uppror misslyckade. De slogs samtliga ner med hj�lp av den befintliga staten. S� i st�llet f�r att visa att arbetarr�d �r en v�g till socialismen visar de p� behovet av att f�rst kontrollera staten innan n�got steg kan tas mot socialismen.
N�r FAM uppmanar till uppr�ttandet av "arbetarr�d" och konfrontation med staten uppmanar de i verkligheten arbetarna att ge sig in p� en hoppl�s v�g, som bara kan leda till blodsutgjutelse och on�digt lidande.
Hittills har riksdagen bara anv�nts av socialdemokraterna f�r att f� reformer, men det �r en felaktig tro att den d�rf�r bara kan anv�ndas f�r detta syfte. Riksdagen kontrollerar statsapparaten och det �r d�rf�r - inte f�r att vi �lskar parlamentarismen - som vi s�ger att den m�ste er�vras. Om i st�llet "arbetarr�den" som FAM f�respr�kar verkligen kontrollerat statsapparaten skulle vi s�ga att det var n�dv�ndigt att er�vra dem f�r en socialistisk majoritet.
B�de reformism och v�pnat uppror kan undvikas genom att bygga upp ett socialistiskt parti som enbart best�r och st�ds av �vertygade socialister. N�r en majoritet av arbetarna �r socialistiskt sinnade och organiserade kan de anv�nda sina r�stsedlar f�r att s�nda delegater till riksdag, landsting och kommunfullm�ktige (vi �r inte intresserade av kyrkofullm�ktige som saknar politisk makt), som f�rbundit sig att anv�nda politisk makt f�r en enda revolution�r handling, n�mligen att �verf�ra produktions- och distributionsmedlen till hela samh�llets gemensamma egendom.
Det �r vad revolution betyder under moderna industriella f�rh�llanden. FAM lever kvar i 1830-talet. Vi har kritiserat dem i v�ra spalter tidigare i andra fr�gor men aldrig f�tt svar p� v�r kritik. Vi tror inte att vi f�r det nu heller. FAM kan inte besvara den. Deras organisation �r politiskt bankrutt.
Nedanst�ende artikel om Marx och Keynes publicerades f�rsta g�ngen i the Western Socialist, nr 6 1955.
Artikelf�rfattaren, den amerikanske marxisten Paul Mattick, var aldrig medlem av den V�rldssocialistiska R�relsen, men medverkade �nd� med m�nga artiklar i v�r press under 1940- och 1950-talet.
Vi h�ller inte med Mattick i alla hans slutsatser, men tycker �nd� att artikeln �r v�rd publicering. F�r den som �r intresserad av att veta mer om Marx och Keynes h�nvisar vi till Matticks bok om Marx och Keynes, som utkom p� engelska 1969. D�r vidareutvecklar han samma id�er som i den h�r artikeln. Boken finns ocks� i en svensk utg�va, "Marx och Keynes - blandekonomins gr�nser", som utgavs av R�da Bokf�rlaget 1975.
Last updated on: 2.4.2011