Karl Marx

Kapitalet. F�rsta boken.

Kapitalets produktionsprocess

1867

K�lla: Marx Engels Werke bd XXIII, s. 11-802; "Das Kapital. Band I. Kritik der politischen �konomie".
�vers�ttning: Ivan Bohman
Digitalisering: Jonas Holmgren
Korrektur: -

• FJ�RDE AVDELNINGEN. Produktionen av det relativa merv�rdet
  • TIONDE KAPITLET. Begreppet relativt merv�rde
  • ELFTE KAPITLET. Samverkan
  • TOLFTE KAPITLET. Arbetsdelning och manufaktur
    1. Manufakturens dubbla ursprung
    2. Delarbetaren och hans verktyg
    3. Manufakturens b�gge grundformer - likformig och olikformig manufaktur
    4. Arbetsdelning inom manufakturen och arbetsdelning i samh�llet
    5. Manufakturens kapitalistiska karakt�r
  • TRETTONDE KAPITLET. Maskineri och storindustri
    1. Maskineriets utveckling
    2. �verf�ring av v�rde fr�n maskineriet till produkten
    3. Maskindriftens direkta verkningar p� arbetaren
       1. Hur kapitalet skaffar sig tillskottsarbetskraft. Kvinno och barnarbete
       2. Arbetsdagens f�rl�ngning
       3. �kning av arbetets intensitet
    4. Fabriken
    5. Kampen mellan arbetare och maskin
    6. Kompensationsteorin betr�ffande de av maskineriet undantr�ngda arbetarna
    7. Hur maskindriften repellerar och attraherar arbetarna. Bomullsindustrins kriser
    8. Manufakturens, hantverkets och hemarbetets omv�lvning genom storindustrin
       1. Uppl�sning av den samverkan som grundas p� hantverk och manufakturm�ssig arbetsdelning
       2. Fabriksv�sendets �terverkan p� manufaktur och hemindustri
       3. Den moderna manufakturen
       4. Den moderna hemindustrin
       5. Den moderna manufakturens och hemindustrins �verg�ng till storindustri. Hur den industriella revolutionen p�skyndas av fabrikslagstiftningen
    9. Fabrikslagstiftningen med h�lso- och uppfostringsbest�mmelser blir g�llande f�r hela den engelska industrin
    10. Storindustri och jordbruk
• Noter

FJ�RDE AVDELNINGEN

Produktionen av det relativa merv�rdet

TIONDE KAPITLET

Begreppet relativt merv�rde

Den del av arbetsdagen, som endast producerar en ers�ttning f�r arbetskraftens v�rde eller f�r den arbetsl�n kapitalet redan har betalt, har vi hittills behandlat som en konstant storhet, vilket den i sj�lva verket ocks� �r under givna produktionsbetingelser och p� ett visst ekonomiskt utvecklingsstadium av samh�llet. Arbetaren kunde emellertid arbeta 2, 3, 4, 6 timmar o.s.v. ut�ver denna n�dv�ndiga arbetstid. Av storleken p� denna f�rl�ngning berodde merv�rdekvoten och arbetsdagens l�ngd. Om den n�dv�ndiga arbetstiden var konstant, s� var d�remot totalarbetsdagen variabel. Vi t�nker oss nu en arbetsdag, vars storlek och indelning i n�dv�ndigt arbete och merarbete �r givna. Linjen ac

f�rest�ller en 12 timmars arbetsdag, linjen ab 10 timmars n�dv�ndigt arbete, linjen bc 2 timmars merarbete. Hur kan nu produktionen av merv�rde �kas, d.v.s. merarbetet f�rl�ngas, utan f�rl�ngning av linjen ac eller oberoende av varje f�rl�ngning av ac?

Trots att arbetsdagen ac �r given och bc inte kan f�rl�ngas ut�ver sin avslutning c, kan dock bc f�rl�ngas genom att b flyttas i motsatt riktning, allts� i riktning mot a. Vi antar, att str�ckan b' b i linjen ac

�r likamed h�lften av bc eller likamed en arbetstimme. Om nu b flyttas till b' inom ramen f�r en 12 timmars arbetsdag ac, s� f�rl�nges bc till b'c, merarbetet �kar med h�lften, fr�n 2 till 3 timmar, trots att arbetsdagen fortfarande omfattar endast 12 timmar. Denna utstr�ckning av merarbetet fr�n bc till b'c, fr�n 2 till 3 timmar, �r dock uppenbarligen om�jlig, utan att samtidigt det n�dv�ndiga arbetet minskas fr�n ab till ab', fr�n 10 till 9 timmar. �kningen av merarbetet skulle motsvaras av en minskning av det n�dv�ndiga arbetet. En del av den arbetstid, som arbetaren hittills f�rbrukat f�r att producera livsmedel �t sig sj�lv, skulle f�rvandlas till arbetstid f�r kapitalisten. Vad som har f�r�ndrats, �r inte arbetsdagens l�ngd utan dess indelning i n�dv�ndigt arbete och merarbete.

� andra sidan �r merarbetets storlek uppenbarligen given, n�r arbetsdagens l�ngd och arbetskraftens v�rde �r givna. Arbetskraftens v�rde, d.v.s. den f�r dess produktion n�dv�ndiga arbetstiden, best�mmer den f�r ers�ttning av dess v�rde n�dv�ndiga arbetstiden. Om en arbetstimme representerar en guldm�ngd p� � shilling eller 6 d., och om arbetskraftens dagsv�rde �r 5 sh., s� m�ste arbetaren dagligen arbeta 10 timmar f�r att ers�tta det pris, som kapitalisten har betalat f�r hans arbetskraft f�r en dag, eller f�r att producera ett v�rde, som motsvarar v�rdet av hans n�dv�ndiga dagliga existensmedel. Med v�rdet av dessa existensmedel �r v�rdet av hans arbetskraft givet,[381*] och med v�rdet av hans arbetskraft �r den n�dv�ndiga arbetstidens l�ngd given. Men merarbetets storlek f�r man genom att dra den n�dv�ndiga arbetstiden fr�n totalarbetsdagen. 12 timmar minus 10 timmar = 2 timmar, och det �r sv�rt att inse, hur merarbetet under givna betingelser skall kunna f�rl�ngas ut�ver 2 timmar. Visserligen kan kapitalisten betala arbetaren 4� shillings eller �nnu mindre i st�llet f�r 5 sh. F�r att ers�tta v�rdet av 4� sh. skulle 9 arbetstimmar vara tillr�ckliga, och av arbetsdagens 12 timmar skulle 4 i st�llet f�r 2 timmar g� till merarbete, varvid merv�rdet skulle �ka fr�n 1 till 1� shilling. Men detta resultat skulle endast kunna uppn�s genom s�nkning av arbetarens l�n under v�rdet p� hans arbetskraft. Med en l�n p� 4� sh., som motsvarar 9 timmars arbete, skulle han f� n�ja sig med 1/10 mindre livsmedel �n f�rut, och d� bleve reproduktionen av hans arbetskraft f�rs�mrad. Merarbetet skulle �kas endast genom att �verskrida sina normala gr�nser, och det skulle expandera genom maktmissbruk och rov fr�n den n�dv�ndiga arbetstiden. Trots den viktiga roll, som denna metod spelar i praktiken, �r den ot�nkbar h�r p� grund av f�ruts�ttningen att varorna, allts� �ven arbetskraften, k�pes och s�ljes till sina fulla v�rden. Om detta �r underf�rst�tt, s� kan den arbetstid som �r n�dv�ndig f�r att producera arbetskraften eller f�r att reproducera dess v�rde inte minska p� grund av att arbetarens l�n sjunker under arbetskraftens v�rde, utan endast p� grund av att sj�lva v�rdet p� arbetskraften sjunker. N�r arbetsdagens l�ngd �r given, m�ste en �kning av merarbetet vara en f�ljd av en f�rkortning av den n�dv�ndiga arbetstiden, medan den n�dv�ndiga arbetstiden d�remot inte kan f�rkortas som f�ljd av att merarbetstiden f�rl�nges. I v�rt exempel m�ste arbetskraftens v�rde i verkligheten sjunka med 1/10, f�r att den n�dv�ndiga arbetstiden skall minska med 1/10, fr�n 10 till 9 timmar, och merarbetstiden d�rmed f�rl�ngas fr�n 2 till 3 timmar.

Men en s�dan s�nkning av arbetskraftens v�rde med 1/10 f�ruts�tter � sin sida, att samma m�ngd livsmedel, som tidigare producerades p� 10 timmar, nu produceras p� 9 timmar. Detta �r dock om�jligt utan en �kning av arbetets produktivkraft. Under givna omst�ndigheter kan t.ex. en skomakare g�ra ett par st�vlar p� en 12 timmars arbetsdag. Om han p� samma tid skall g�ra tv� par st�vlar, s� m�ste hans arbetes produktivkraft f�rdubblas, och den kan inte f�rdubblas utan en f�r�ndring i hans arbetsmedel eller hans arbetsmetod eller b�gge samtidigt. En revolution m�ste d�rf�r �ga rum i hans arbetes produktionsbetingelser, d.v.s. i hans produktionss�tt och d�rmed i sj�lva arbetsprocessen.

N�r vi i detta sammanhang talar om h�jning av arbetets produktivkraft, innefattar beteckningen varje f�r�ndring i arbetsprocessen �verhuvud, varigenom den arbetstid, som �r samh�lleligt n�dv�ndig f�r att producera en vara, f�rkortas, d.v.s. en mindre m�ngd arbete beh�vs f�r att framst�lla en st�rre m�ngd bruksv�rde.[382*] Hittills har vi vid v�r unders�kning av produktionen av merv�rde f�rutsatt, att produktionss�ttet f�rblir of�r�ndrat. Men n�r merv�rde skall produceras genom att n�dv�ndigt arbete f�rvandlas till merarbete, �r det inte tillr�ckligt, att kapitalet bem�ktigar sig arbetsprocessen, s�dan den f�religger och i den form som den historiska utvecklingen har gett den, f�r att d�rp� n�ja sig med att �ka arbetsdagens l�ngd. Kapitalet m�ste i grunden f�rvandla arbetsprocessens tekniska och samh�lleliga betingelser, allts� sj�lva produktionss�ttet, f�r att d�rigenom �ka arbetets produktivkraft och s�nka arbetskraftens v�rde samt d�rmed f�rkorta den del av arbetsdagen, som �r n�dv�ndig f�r att reproducera detta v�rde.

Det merv�rde, som produceras genom att arbetsdagen f�rl�nges, kallar jag absolut merv�rde. Det merv�rde d�remot, som frambringas genom f�rkortning av den n�dv�ndiga arbetstiden och motsvarande f�r�ndringar mellan arbetsdagens b�gge best�ndsdelar, kallar jag relativt merv�rde.

F�r att s�nka arbetskraftens v�rde m�ste man stegra produktivkraften i s�dana industrigrenar, vilkas produkter best�mmer arbetskraftens v�rde, allts� industrigrenar som producerar arbetarens vanliga existensmedel eller produkter som kan ers�tta dem. Men varans v�rde best�mmes inte endast av den m�ngd arbete, som kr�vs f�r att ge varan dess slutliga form, utan lika mycket av den arbetstid som �r nedlagd i produktionsmedlen. V�rdet av en st�vel t.ex. best�mmes inte bara av skomakarens arbete utan ocks� av v�rdet p� l�der, beck, tr�d o.s.v. Stegringen av produktivkraften och motsvarande priss�nkning p� varorna i de industrier, som levererar det konstanta kapitalets r�varor, arbetsmedlen och arbetsmaterialet f�r produktion av de n�dv�ndiga existensmedlen, s�nker f�ljaktligen ocks� arbetskraftens v�rde. D�remot p�verkas inte arbetskraftens v�rde, om produktivkraften �kar i de industrigrenar, som varken framst�ller n�dv�ndiga livsf�rn�denheter eller produktionsmedel som framst�ller s�dana.

Om en vara produceras billigare �n f�rut, sjunker naturligtvis arbetskraftens v�rde endast pro tanto, d.v.s. endast i f�rh�llande till denna varas andel i arbetskraftens reproduktion. En skjorta t.ex. �r en n�dv�ndig f�rn�denhet, men bara en bland m�nga. Billigare skjortor minskar endast arbetarens utgift just f�r skjortor. Men totalsumman av n�dv�ndiga existensmedel best�r endast av olika varor, allesammans produkter av speciella industrier, och v�rdet av varje s�dan vara utg�r alltid en alikvot del av arbetskraftens v�rde. Detta v�rde avtar med den f�r reproduktionen n�dv�ndiga arbetstiden, och dennas totala f�rkortning �r likamed summan av dess f�rkortning i alla dessa s�rskilda produktionsgrenar. Vi behandlar h�r detta allm�nna resultat, som om det vore ett omedelbart resultat och ett omedelbart syfte i varje enskilt fall. Om en enskild kapitalist genom att stegra arbetets produktivkraft f�rbilligar t.ex. skjortor, f�resv�var honom inte med n�dv�ndighet det syftet att s�nka arbetskraftens v�rde och d�rmed den n�dv�ndiga arbetstiden, men endast om han slutligen bidrar till detta resultat, bidrar han till h�jningen av den allm�nna merv�rdekvoten.[383*] Kapitalets allm�nna och n�dv�ndiga tendenser f�r inte f�rv�xlas med deras omedelbara manifestationsformer.

Hur den kapitalistiska produktionens inneboende lagar framtr�der i kapitalens yttre r�relse, hur de g�r sig g�llande som konkurrensens tv�ngslagar och d�rigenom n�r fram till den enskilde kapitalisten som drivande motiv, skall vi inte nu ta upp till unders�kning. Men s� mycket st�r klart fr�n b�rjan: vetenskaplig analys av konkurrensen �r m�jlig, endast om man f�rst�r kapitalets inre natur, p� samma s�tt som himlakropparnas skenbara r�relser endast �r begripliga f�r den som k�nner deras verkliga r�relser, vilka v�ra yttre sinnen inte kan uppfatta. Emellertid skall vi, p� grundvalen av de resultat vi redan har uppn�tt och f�r att underl�tta f�rst�elsen av det relativa merv�rdets produktion, h�r anm�rka f�ljande:

Om en guldm�ngd p� 6 d. eller � shilling representerar en arbetstimme, s� produceras under en 12 timmars arbetsdag ett v�rde p� 6 sh. Vi antar, att med en given arbetets produktivkraft tillverkas 12 stycken varor under dessa 12 arbetstimmar. V�rdet av de produktionsmedel, r�material o.d., som f�rbrukas p� varje stycke, �r t.ex. 6 d. Under dessa omst�ndigheter kostar den enskilda varan 1 shilling, n�mligen 6 d. f�r produktionsmedlens v�rde och 6 d. f�r det v�rde som tills�ttes under produktionen. Vi antar nu, att en kapitalist lyckas f�rdubbla arbetets produktivkraft och allts� under en 12 timmars arbetsdag producera 24 i st�llet f�r 12 stycken av detta varuslag. Om produktionsmedlens v�rde �r of�r�ndrat, sjunker nu den enskilda varans v�rde till 9 d., n�mligen 6 d. f�r produktionsmedlens v�rde och 3 d. f�r det vid bearbetningen nytillsatta v�rdet. Trots den f�rdubblade produktivkraften skapar arbetsdagen nu som f�rut endast ett nyv�rde p� 6 sh., vilket dock nu f�rdelas p� dubbelt s� m�nga varuexemplar som f�rut. P� varje enskild vara kommer d�rf�r nu endast 1/24 i st�llet f�r 1/12 av detta v�rde, 3 d. i st�llet f�r 6 d., eller, vilket �r samma sak, de produktionsmedel som ing�r i varje enskild vara tillf�res under bearbetningen � arbetstimme i st�llet f�r en hel. Det individuella v�rdet f�r denna vara ligger nu under dess samh�lleliga v�rde, d.v.s. varan kostar mindre arbetstid �n huvudmassan av samma varuslag, som produceras under samh�lleliga genomsnittsbetingelser. Varje stycke kostar i genomsnitt 1 shilling eller representerar 2 timmars samh�lleligt arbete, men med det f�r�ndrade produktionss�ttet kostar samma vara nu endast 9 d. eller representerar endast 1� arbetstimme.

En varas verkliga v�rde �r emellertid inte dess individuella v�rde utan dess samh�lleliga v�rde, d.v.s. v�rdet m�tes inte i den arbetstid som det i varje s�rskilt fall har kostat att framst�lla den, utan i den arbetstid som �r samh�lleligt n�dv�ndig f�r att producera den. Om kapitalisten, som anv�nder den nya metoden, s�ljer sin vara till dess samh�lleliga v�rde p� 1 shilling, s� s�ljer han den 1/4 shilling �ver dess individuella v�rde och tillgodog�r sig d�rmed ett extra merv�rde p� 1/4 shilling. � andra sidan f�religger nu resultatet av en 12-timmars arbetsdag i 24 st. varor i st�llet f�r tidigare 12. F�r att allts� kunna s�lja en arbetsdags produkter beh�ver han nu f�rdubblad avs�ttning eller dubbelt s� stor marknad. Under i �vrigt of�r�ndrade f�rh�llanden kan hans varor er�vra st�rre marknad endast genom s�nkta priser. Han kommer d�rf�r att s�lja dem till ett pris, som ligger �ver deras individuella men under deras samh�lleliga v�rde, t.ex. f�r 10 d. pr styck. P� s� s�tt f�r han alltj�mt ut ett extra merv�rde p� 1 penny av varje varustycke. Han uppn�r denna f�rm�n, vare sig hans vara tillh�r de n�dv�ndiga existensmedlen eller inte, antingen den har betydelse f�r arbetskraftens allm�nna v�rde eller inte. Bortsett fr�n detta sistn�mnda sp�rsm�l har allts� varje enskild kapitalist ett motiv f�r att framst�lla sina varor billigare genom att h�ja arbetets produktivkraft.

�kningen av merv�rdet �r f�r �vrigt ocks� i detta fall beroende av den n�dv�ndiga arbetstidens f�rkortning och en motsvarande f�rl�ngning av merarbetstiden. [383a*] Den n�dv�ndiga arbetstiden var 10 timmar och arbetskraftens dagsv�rde allts� 5 sh., merarbetet varade 2 timmar, och det dagliga merv�rdet var allts� 1 sh. Men v�r kapitalist producerar nu 24 exemplar av varan, vilka han s�ljer f�r 10 d. pr st. eller tillsammans 20 sh. D� v�rdet av produktionsmedlen �r likamed 12 sh., ers�tter 14²/₅ stycken varor det satsade konstanta kapitalet, medan de �vriga 9³/₅ styckena motsvarar 12 timmars arbetsdag. D� arbetskraften kostar 5 sh., motsvarar den n�dv�ndiga arbetstiden 6 exemplar av varan och merarbetet 3³/₅ ex. av varan. F�rh�llandet mellan n�dv�ndigt arbete och merarbete, vilket under samh�lleliga genomsnittsbetingelser utgjorde 5:1, utg�r nu endast 5:3.

Samma resultat f�r man p� detta s�tt: V�rdet av de produkter, som produceras under en 12-timmars arbetsdag, �r 20 sh. D�rav utg�r 12 sh. endast produktionsmedlens v�rde. �vriga 8 sh. �r det v�rde som representerar arbetsdagen, uttryckt i pengar. Detta �r mera �n penningv�rdet f�r samh�lleligt genomsnittsarbete av samma slag, varav 12 timmar endast �r v�rda 6 sh. Arbete med speciellt h�g produktivkraft verkar som arbete av h�gre v�rde eller skapar p� samma tid h�gre v�rden �n samh�lleligt genomsnittsarbete av samma slag. Men v�r kapitalist betalar alltj�mt endast 5 sh. f�r arbetskraftens dagsv�rde. Arbetaren beh�ver nu endast arbeta 7� timmar, i st�llet f�r tidigare 10, f�r att reproducera detta v�rde. Hans merarbete v�xer d�rf�r med 2� timmar, och det merv�rde han producerar �kar fr�n 1 till 3 sh. Den kapitalist, som anv�nder det f�rb�ttrade produktionss�ttet, till�gnar sig allts� en st�rre del av arbetsdagen som merarbete �n de �vriga kapitalisterna i samma bransch. Han g�r i det enskilda fallet, vad kapitalet i det stora hela alltid g�r, n�r relativt merv�rde produceras. � andra sidan f�rsvinner detta extra merv�rde, s� snart det nya produktionss�ttet blir vanligt i branschen, och d�rmed f�rsvinner skillnaden mellan det individuella v�rdet p� billigare producerade varor och deras samh�lleliga v�rde. Den ekonomiska lagen, att varans v�rde best�mmes genom arbetstiden, leder till att den kapitalist, som f�rst anv�nder den nya metoden, s�ljer varorna under deras samh�lleliga v�rde, samtidigt som den tvingar hans konkurrenter att inf�ra den nya produktionsmetoden.[384*] Hela denna process har d�rf�r varaktigt inflytande p� merv�rdekvoten, endast om arbetets produktivkraft �kar i s�dana industrigrenar, som producerar n�dv�ndiga existensmedel och allts� f�rbilligar de varor, som ing�r i arbetskraftens v�rde.

Varornas v�rde st�r i omv�nt f�rh�llande till arbetets produktivkraft. Samma g�ller arbetskraftens v�rde, en�r detta best�mmes av varuv�rdet. D�remot st�r det relativa merv�rdet i direkt f�rh�llande till arbetets produktivkraft. Det stiger med stigande och faller med fallande produktivkraft. Om vi f�ruts�tter ett of�r�ndrat penningv�rde, producerar en samh�llelig genomsnittsarbetsdag om 12 timmar alltid samma v�rde p� 6 sh., hur detta v�rde �n f�rdelas mellan arbetskraftens v�rde och merv�rdet. Men om v�rdet av de dagliga existensmedlen faller p� grund av stigande produktivkraft och arbetskraftens dagsv�rde d�rvid minskar fr�n 5 till 3 sh., s� �kar merv�rdet fr�n 1 till 3 sh. Medan 10 timmar f�rut beh�vdes f�r att reproducera arbetskraftens v�rde, �r nu 6 timmar tillr�ckliga. D�rvid frig�res 4 arbetstimmar, vilka kan anv�ndas till att �ka merarbetet. Kapitalet har s�ledes en inneboende drift och en st�ndig tendens att �ka arbetets produktivkraft, att f�rbilliga varan och med varan ocks� sj�lva arbetaren.[385*]

Varans absoluta v�rde �r i och f�r sig likgiltigt f�r den kapitalist, som producerar den. Han intresserar sig endast f�r det merv�rde, som den inneh�ller, och som han tillgodog�r sig genom att s�lja den. Det ligger i sakens natur, att merv�rde inte kan utvinnas, f�rr�n det v�rde har blivit ersatt som har satsats i varans produktion. D� nu det relativa merv�rdet �kar i direkt f�rh�llande till utvecklingen av arbetets produktivkraft, medan varornas v�rden minskar i omv�nt f�rh�llande till samma utveckling, d� allts� exakt samma process f�rbilligar varorna och stegrar deras merv�rde, l�ses den gamla g�tan, hur det kommer sig att kapitalisten, som endast �r intresserad av att producera bytesv�rden, alltid str�var att s�nka varornas bytesv�rde. Quesnay, en av den politiska ekonomins grundl�ggare, brukade pl�ga sina motst�ndare med denna mots�gelse, och de blev honom alltid svaret skyldiga.

"Ni medger", s�ger Quesnay, "att ju mer arbete och andra utgifter som kan inbesparas under tillverkningen av industriprodukter, utan att produktionen blir lidande, desto f�rdelaktigare �r det, eftersom produktens pris d�rigenom blir l�gre. Och �nd� tror ni, att den produktion av rikedom, som �r resultatet av industrins verksamhet, best�r i �kning av produktens bytesv�rde."[386*]

Inbesparing av arbete genom utveckling av arbetets produktivkraft[387*] har i den kapitalistiska produktionen inte alls till syfte att f�rkorta arbetsdagen. Avsikten �r endast att f�rkorta den f�r produktionen av en viss varum�ngd n�dv�ndiga arbetstiden. Att arbetaren, n�r hans produktivkraft �kar, blir i st�nd att framst�lla t.ex. 10 g�nger s� m�nga varor som f�rut p� en timme och allts� endast anv�nder 1/10 av den f�rut anv�nda arbetstiden f�r varje varustycke, hindrar inte alls att han kan h�llas i arbete 12 timmar pr dag och under dessa 12 timmar f�r producera 1.200 i st�llet f�r 120 exemplar av varan. Ja, hans arbetsdag kan samtidigt f�rl�ngas, s� att han nu f�r framst�lla 1.400 stycken varor p� 14 timmar o.s.v. Man kan d�rf�r hos ekonomer av typen MacCulloch, Ure, Senior och tutti quanti f�rst f� l�sa, att arbetaren �r kapitalet tack skyldig f�r produktivkraftens utveckling, och sedan, att han m�ste bevisa denna tacksamhet genom att h�danefter arbeta 15 timmar i st�llet f�r 10. �kningen av arbetets produktivkraft har i den kapitalistiska produktionen till �ndam�l att f�rkorta den del av arbetsdagen, d� arbetaren m�ste arbeta f�r egen del, s� att just d�rigenom den andra delen av arbetsdagen skall kunna f�rl�ngas, den delen d� arbetaren arbetar gratis �t kapitalisten. I vissa fall kan detta resultat uppn�s, utan att varorna blir billigare, som vi skall finna av den unders�kning av det relativa merv�rdets s�rskilda produktionsmetoder, som vi nu skall g� �ver till.

ELFTE KAPITLET

Samverkan

Som vi redan sett, b�rjar den kapitalistiska produktionen i sj�lva verket, f�rst d� samma individuella kapital samtidigt syssels�tter ett st�rre antal arbetare, d� allts� arbetsprocessen har f�tt ett visst omf�ng och varorna produceras i st�rre skala. Samarbete mellan ett st�rre antal arbetare p� samma tid och i samma lokal (eller, om man s� vill, inom samma arbetsomr�de) f�r att producera samma varuslag under ledning av samma kapitalist �r b�de historiskt och begreppsm�ssigt den kapitalistiska produktionens utg�ngspunkt. Betr�ffande sj�lva produktionss�ttet skiljer sig t.ex. den begynnande industrin fr�n det skr�m�ssiga hantverket knappast p� n�got annat s�tt �n genom det st�rre antal arbetare som samtidigt syssels�ttes av samma kapital. Skr�m�starens verkstad har endast blivit utvidgad.

Skillnaden �r allts� fr�n b�rjan rent kvantitativ. Vi har sett, att den m�ngd merv�rde, som produceras med hj�lp av ett givet kapital, �r likamed det merv�rde, som den enskilde arbetaren frambringar, multiplicerat med antalet samtidigt sysselsatta arbetare. Merv�rdekvoten eller arbetskraftens exploateringsgrad �r i och f�r sig helt oberoende av arbetarantalet, och varje kvalitativ f�r�ndring av arbetsprocessen synes sakna betydelse f�r produktionen av varuv�rde �verhuvud. Detta f�ljer av v�rdets natur. Om en 12-timmars arbetsdag representerar 6 sh., s� representerar 1.200 s�dana arbetsdagar 1.200 × 6 sh. I det ena fallet har 12 arbetstimmar, i det andra fallet 12 × 1.200 arbetstimmar inf�rlivats med produkten. Det v�rde som frambringas av m�nga arbetare, �r alltid endast summan av de v�rden som varje enskild arbetare frambringar. Det saknar d�rf�r betydelse f�r v�rdeproduktionen, om 1.200 arbetare arbetar var f�r sig eller f�renade under ledning av samma kapital.

Denna regel har emellertid inte obetingad giltighet. Det arbete, som f�rvandlas till v�rde, �r ett arbete av samh�llelig genomsnittskvalitet, allts� uttryck f�r en genomsnittlig arbetskraft. Men en genomsnittsstorhet �r ju alltid endast ett genomsnitt av flera olika individuella storheter av samma slag. I varje enskild industrigren avviker varje enskild arbetare, Per eller P�l, mer eller mindre fr�n genomsnittsarbetaren. Dessa individuella avvikelser, som i matematiken kallas "fel", upph�ver varandra och f�rsvinner, s� snart man r�knar med ett st�rre antal arbetare sammanlagt. Den ryktbare sofisten och sykofanten Edmund Burke anser t.o.m. p� grund av sina praktiska erfarenheter som jordbrukare, att redan "i en s� liten grupp"[CXVII*] som 5 lantarbetare f�rsvinner alla individuella olikheter i arbetet, s� att vilka fem engelska lantarbetare i mogen �lder som helst tillsammans utr�ttar precis lika mycket arbete, som fem andra slumpvis uttagna lantarbetare utf�r p� samma tid.[388*] Hur som helst med den saken, s� �r det klart, att totalarbetsdagen f�r ett st�rre antal samtidigt sysselsatta arbetare, dividerad med arbetarnas antal, i och f�r sig utg�r en dag av samh�lleligt genomsnittsarbete. Den enskildes arbetsdag �r t.ex. 12 timmar. D� utf�r 12 arbetare under en dag sammanlagt 144 arbetstimmar, och trots att varje enskilds arbetsinsats kan avvika mer eller mindre fr�n det samh�lleliga genomsnittet, s� att var och en kan anv�nda n�got l�ngre eller n�got kortare tid f�r samma arbete, s� motsvarar likv�l varje arbetsdag en samh�lleligt genomsnittlig arbetsdag, n�r den betraktas som 1/12 av totalarbetsdagen p� 144 timmar. Men kapitalisten, som syssels�tter ett dussin arbetare, r�knar endast arbetsdagen som dussinets totalarbetsdag. Varje enskild arbetares arbetsdag utg�r en alikvot del av totalarbetsdagen, alldeles oberoende av om de 12 arbetarna arbetar hand i hand med varandra, eller om hela sammanhanget i deras arbete inskr�nker sig till att de arbetar f�r samma kapitalist. Om de 12 arbetarna i st�llet syssels�ttes tv� och tv� av 6 mindre m�stare, s� beror det p� tillf�lligheter, om varje enskild m�stare skall producera samma v�rdem�ngd och allts� uppn� den allm�nna merv�rdekvoten. Individuella avvikelser skulle troligen f�rekomma. Om en arbetare f�rbrukade betydligt mera �n den samh�lleligt n�dv�ndiga arbetstiden f�r att framst�lla en vara, om den f�r honom individuellt n�dv�ndiga arbetstiden betydligt �verstege den samh�lleligt n�dv�ndiga eller genomsnittsarbetstiden, s� skulle hans arbete inte g�lla som genomsnittsarbete, hans arbetskraft inte anses som genomsnittsarbetskraft. Den skulle inte vara s�ljbar eller endast kunna s�ljas under arbetskraftens genomsnittsv�rde. Ett best�mt minimum av arbetsduglighet f�ruts�ttes allts�, och vi skall i forts�ttningen se, att den kapitalistiska produktionen har funnit medel att avg�ra var gr�nsen g�r. Inte desto mindre avviker den minst dugliga av de anv�nda arbetskrafterna fr�n genomsnittet, fast�n �ven denna arbetskraft m�ste betalas i enlighet med arbetskraftens genomsnittsv�rde. En del av de 6 sm�m�starna skulle d�rf�r uppn� mer, andra mindre �n den allm�nna merv�rdekvoten. Olikheterna skulle utj�mnas f�r samh�llet men inte f�r den enskilde m�staren. Lagen om v�rde�kning f�r d�rf�r full giltighet f�r den enskilde producenten, f�rst n�r han anv�nder m�nga arbetare samtidigt, allts� s�tter samh�lleligt genomsnittsarbete i r�relse,[389*] d.v.s. n�r han producerar som kapitalist.

De materiella betingelser, under vilka arbetsprocessen �ger rum, underg�r en v�sentlig f�r�ndring, n�r ett st�rre antal arbetare syssels�ttes i samma f�retag, �ven om arbetss�ttet f�rblir of�r�ndrat. M�nga arbetare anv�nder nu samtidigt eller omv�xlande samma lokaler, samma r�varulager o.s.v., samma f�rvaringsk�rl, instrument, apparater o.s.v., kort sagt, en del av produktionsmedlen f�rbrukas nu gemensamt i arbetsprocessen. � ena sidan �kar inte varornas bytesv�rde, allts� inte heller produktionsmedlens bytesv�rde, genom n�got som helst �kat utnyttjande av deras bruksv�rde. � andra sidan anv�ndes produktionsmedlen i st�rre skala, n�r de f�rbrukas av m�nga gemensamt. En lokal, d�r 20 v�vare arbetar med 20 v�vstolar, m�ste ha st�rre golvyta �n ett rum f�r en sj�lvst�ndig m�stare med tv� ges�ller. Men en verkstad f�r 20 personer kostar mindre att uppf�ra �n 10 verkst�der f�r vardera tv� personer, och d�rf�r �kar inte v�rdet av de produktionsmedel, som m�nga anv�nder gemensamt, i f�rh�llande till deras nyttighetseffekt. Produktionsmedel, som anv�ndes gemensamt, avger mindre v�rde till den enskilda produkten, dels emedan det totalv�rde som de avger f�rdelas p� en st�rre m�ngd produkter, dels emedan de i j�mf�relse med enstaka produktionsmedel g�r sin insats i produktionsprocessen med mindre v�rde i f�rh�llande till de uppn�dda resultaten, �ven om deras absoluta v�rde �r st�rre. D�rmed sjunker en v�rdebest�ndsdel i det konstanta kapitalet, och som f�ljd d�rav minskar ocks� varans totalv�rde i motsvarande grad. Verkan �r densamma, som om varans produktionsmedel skulle framst�llas billigare �n f�rut. Denna besparing i anv�ndningen av produktionsmedel beror endast p� att m�nga arbetare f�rbrukar dem samtidigt. Och denna f�rdel uppn�s p� grund av de samh�lleliga betingelser, varunder arbetet utf�res, genom att produktionsmedlen utnyttjas b�ttre och d�rf�r blir f�rh�llandevis billigare �n enskilda, sj�lvst�ndiga arbetares och sm�m�stares utspridda och relativt dyrbara utrustning. Detta g�ller, t.o.m. om det st�rre antalet arbetare endast arbetar i samma lokal utan att direkt samarbeta. En del av arbetsmedlen f�r denna samh�lleliga karakt�r, redan innan sj�lva arbetsprocessen f�rv�rvar den.

Hush�llningen med produktionsmedel b�r p� det hela taget betraktas fr�n tv� synpunkter. � ena sidan f�rbilligar den varorna och s�nker d�rmed arbetskraftens v�rde. � andra sidan f�r�ndrar den f�rh�llandet mellan merv�rdet och det satsade totalkapitalet, d.v.s. summan av konstant och variabelt kapital. Denna sistn�mnda punkt kommer att behandlas i f�rsta avsnittet av tredje boken, d�r vi med h�nsyn till sammanhanget ocks� behandlar en rad andra sp�rsm�l, vilka egentligen h�r hemma h�r. Det �r n�dv�ndigt att uppdela �mnet p� detta s�tt med h�nsyn till analysens naturliga utveckling, och denna uppdelning motsvarar f�r �vrigt ocks� den kapitalistiska produktionens anda. Arbetsbetingelserna upptr�der sj�lvst�ndigt gentemot arbetaren, varf�r ocks� hush�llningen med dem framst�r som en s�rskild angel�genhet, som inte ang�r honom, och som d�rf�r �r helt skild fr�n de metoder som �kar hans personliga produktivitet.

Den form av arbete, som best�r i att m�nga planm�ssigt arbetar vid sidan av och i samverkan med varandra i samma produktionsprocess eller i olika men sammanh�ngande arbetsprocesser, kallas samverkan.[390*][CXVIII*]

Liksom en kavalleriskvadrons angreppskraft eller ett infanteriregementes motst�ndskraft �r v�sentligt olika summan av varje enskild kavallerists och infanterists angrepps- och motst�ndskraft, s� �r ocks� summan av de enskilda arbetskrafterna n�got helt annat �n den samh�lleliga kraft, som utvecklas, n�r m�nga arbetare samtidigt deltar i samma odelade operation, t.ex. n�r en tyngd skall lyftas, en vev vridas runt eller ett hinder r�jas ur v�gen.[391*] Den enskilde kan antingen alls inte uppn� samma resultat, som n�r m�nga samverkar, eller i varje fall endast p� mycket l�ngre tid eller i mindre skala. H�r r�r det sig inte endast om �kning av den individuella produktivkraften genom samverkan utan om skapandet av en produktivkraft, som i och f�r sig m�ste vara en masskraft.[391a*]

Bortsett fr�n den nya kraftpotens, som uppst�r n�r m�nga krafter sammansm�lter till en totalkraft, �stadkommer redan den sociala kontakten i de flesta produktiva arbeten en t�vlan och en s�regen stimulering av livsandarna (animal spirits), som �kar den enskildes prestationsf�rm�ga, s� att 12 arbetare tillsammans presterar en st�rre totalprodukt under en samlad arbetsdag p� 144 timmar, �n 12 enskilda arbetare skulle �stadkomma, om de arbetade var f�r sig i 12 timmar, eller en arbetare kunde prestera, om han arbetade 12 dagar i str�ck.[392*] Detta beror p� att m�nniskan av naturen �r, om inte, som Aristoteles menar, ett politiskt djur,[393*] s� i varje fall ett socialt djur.

�ven om respektive arbetare utf�r samma slags eller liknande arbete, kan det arbete som var och en utf�r �nd� utg�ra ett sj�lvst�ndigt led i totalarbetet, och samverkan kan leda till att arbetsf�rem�let genoml�per de olika momenten i arbetsprocessen fortare, �n vad som annars skulle varit fallet. Om t.ex. murare bildar kedja f�r att langa tegel fr�n foten av en st�llning till toppen, s� utf�r var och en av dem samma sak, men �nd� utg�r de enskilda arbetsmomenten kontinuerliga delar av en totalf�rr�ttning, s�rskilda faser som varje tegelsten m�ste genoml�pa under arbetsprocessen, och varigenom de 12 arbetarna tillsammans fortare skickar upp stenarna till toppen, �n en enskild arbetare kunde g�ra genom att springa upp och ner p� st�llningen.[394*] Arbetsf�rem�let kommer fram p� kortare tid. � andra sidan �ger ett samarbete rum, n�r t.ex. mureriet samtidigt utf�res p� olika sidor av byggnaden, fast�n de samverkande arbetarna utf�r samma eller liknande arbete. Den kombinerade arbetsdagen p� 144 timmar, som samtidigt bearbetar arbetsf�rem�let fr�n olika sidor, frambringar totalprodukten snabbare �n 12 arbetare som arbetar mer eller mindre sj�lvst�ndigt och utf�r sitt arbete ensidigt, emedan den kombinerade arbetaren eller totalarbetaren har �gon och h�nder b�de fram och bak och p� s�tt och vis �r allest�des n�rvarande. Olika delar av produkten framv�xer samtidigt.

Vi har haft som f�ruts�ttning, att de m�nga som samarbetar utf�r samma eller liknande arbete, emedan detta �r den enklaste formen f�r samarbete, samtidigt som det ocks� spelar en stor roll i de h�gst utbildade formerna av samverkan. Om det g�ller en komplicerad arbetsprocess, s� m�jligg�r samarbetet dessutom, att uppgifterna kan f�rdelas mellan arbetarna, varigenom uppn�s att de olika arbetsmomenten kan utf�ras samtidigt och produkten allts� framst�llas p� kortare tid �n som annars vore m�jligt.[395*]

I m�nga produktionsgrenar �r arbetsprocessen av en s�dan art, att best�mda arbetsresultat m�ste uppn�s vid best�mda kritiska tidpunkter. Om t.ex. en f�rhjord skall klippas eller ett s�desf�lt sk�rdas, s� beror b�de produktens m�ngd och dess kvalitet av att arbetet b�rjar p� en viss tid och avslutas p� en viss tid. Den tidsperiod, d� arbetsprocessen f�r �ga rum, �r i s�dana fall best�md p� f�rhand, som t.ex. vid sillfiske. Den enskilde kan ur en dag inte f� ut mer �n en arbetsdag p�, l�t oss s�ga 12 timmar, men n�r 100 personer samarbetar, v�xer en 12-timmarsdag till en arbetsdag p� 1.200 timmar. Den begr�nsade arbetstiden kompenseras genom storleken av den arbetsm�ngd, som i det avg�rande �gonblicket kastas in i produktionen.[396*] Att resultatet kommer i r�tt tid, beror h�r p� att m�nga sammansatta arbetsdagar samtidigt anv�ndes, och nyttoeffektens storlek �r beroende av arbetarantalet, vilket dock alltid �r mindre �n det antal, som skulle beh�vas, om de arbetade var f�r sig och �nd� tillsammans skulle uppn� samma resultat. Emedan detta slags samverkan saknas, g�r varje �r en m�ngd spannm�l till spillo i USA:s v�ststater, och i de delar av Indien, d�r engelskt v�lde har f�rst�rt de gamla samh�llsformerna, �dslas �rligen en m�ngd bomull bort.[397*]

Det finns arbetsuppgifter, som endast kan l�sas genom samverkan, redan p� grund av arbetets utstr�ckning i rummet, en�r samverkan g�r det m�jligt att utvidga arbetsf�ltet. Detta �r t.ex. fallet, n�r det g�ller torrl�ggningsf�retag, dammbyggnader, bevattningssystem, kanaler, gator, j�rnv�gar o.s.v. Men samverkan ger ocks� betingelserna f�r att en verksamhet kan samlas p� ett mindre omr�de �n tidigare, i f�rh�llande till produktionens omfattning. Denna koncentration i rummet av produktionen, samtidigt som dess verkningskrets utvidgas, g�r det m�jligt att inbespara en m�ngd improduktiva kostnader (faux frais) genom att arbetarna bringas i n�rmare kontakt med varandra, de olika arbetsprocesserna sammanf�res och produktionsmedlen koncentreras.[398*]

J�mf�rt med en lika stor summa enstaka individuella arbetsdagar producerar den sammansatta arbetsdagen st�rre m�ngder bruksv�rden och minskar d�rigenom den arbetstid, som �r n�dv�ndig f�r att uppn� en best�md nyttoeffekt. �kningen av arbetets produktivkraft kan ha de mest skiftande orsaker. Den kan bero p� att arbetets mekaniska kraftverkan har �kat, eller att arbetsuppgifterna omfattar ett st�rre omr�de �n f�rut, eller att produktionsf�ltet minskas i f�rh�llande till de uppn�dda resultaten, eller att mycket arbete under kort tid s�ttes i r�relse p� den kritiska tidpunkten, eller att den enskildes t�vlingslust v�ckes och hans livsandar stimuleras, eller att arbetet blir kontinuerligt och m�ngsidigt genom att m�nga utf�r liknande arbete samtidigt, eller att olika arbeten utf�res samtidigt, eller att produktionsmedel inbesparas genom att anv�ndas gemensamt, eller att individuellt arbete f�r karakt�ren av samh�lleligt genomsnittsarbete. Vilka av dessa faktorer det �n �r, som omedelbart g�r sig g�llande, s� �r den �kade produktivkraften, som beror p� de m�ngas samarbete, under alla f�rh�llanden arbetets samh�lleliga produktivkraft eller det samh�lleliga arbetets produktivkraft. Denna uppst�r ur sj�lva samarbetet. I den planm�ssiga samverkan med andra frig�r sig arbetaren fr�n sin individuella begr�nsning och utvecklar sina artbest�mda egenskaper.[399*]

Om arbetare inte omedelbart kan samverka utan att vara tillsammans, om det allts� �r en betingelse f�r deras samarbete att de �r samlade p� ett st�lle, s� kan l�narbetare inte samarbeta, utan att samma kapital, samme kapitalist anv�nder dem, allts� samtidigt k�per deras arbetskrafter. Totalv�rdet av dessa arbetskrafter eller arbetsl�nen f�r en dag, en vecka o.s.v. m�ste d�rf�r vara samlat i kapitalistens ficka, innan arbetskrafterna sj�lva kan f�renas i produktionsprocessen. Att betala 300 arbetare p� en g�ng, om ocks� endast f�r en dag, kr�ver st�rre kapitalutl�gg �n att betala n�gra f� arbetare vecka efter vecka under hela �ret. Antalet samverkande arbetare eller samverkans utvecklingsstadium beror allts� f�rst och fr�mst p� storleken av det kapital, som den enskilde kapitalisten kan l�gga ut f�r ink�p av arbetskraft, d.v.s. av den omfattning i vilken varje kapitalist f�rfogar �ver m�nga arbetares existensmedel.

Det f�rh�ller sig p� liknande s�tt med det konstanta som med det variabla kapitalet. Utl�gget f�r r�material �r t.ex. 30 g�nger s� stort f�r den ende kapitalisten, som syssels�tter 300 arbetare, som f�r var och en av de 30 kapitalister, som syssels�tter vardera 10 arbetare. M�ngden och v�rdet av de arbetsmedel, som anv�ndes gemensamt, v�xer visserligen inte i samma grad som arbetarantalet, men de v�xer h�gst avsev�rt. Det �r allts� en materiell betingelse f�r samverkan mellan l�narbetare, att st�rre m�ngder produktionsmedel �r samlade i enskilda kapitalisters hand, och samverkans omf�ng eller produktionens utvecklingsgrad beror p� omf�nget av denna koncentration.

Vi har tidigare p�visat, att det individuella kapitalet m�ste ha n�tt en viss storlek, f�r att antalet arbetare som utnyttjas och d�rmed m�ngden av det merv�rde, som frambringas, skall bli tillr�ckligt f�r att befria kapitalisten fr�n kroppsarbete och d�rigenom f�rvandla sm�f�retagaren till kapitalist och s�lunda formellt etablera kapitalf�rh�llandet. Det visar sig nu, att kapitalet m�ste ha n�tt en best�md storlek, f�r att de m�nga splittrade och inb�rdes oberoende, individuella arbetsprocesserna skall kunna f�rvandlas till en kombinerad samh�llelig arbetsprocess.

P� liknande s�tt tycktes kapitalets herrad�me �ver arbetet ursprungligen endast vara en formell f�ljd av att arbetaren arbetar f�r och under kapitalisten i st�llet f�r att arbeta �t sig sj�lv. Genom m�nga l�narbetares samverkan utvecklas kapitalets herrav�lde till en n�dv�ndig betingelse, f�r att arbetsprocessen �verhuvud skall kunna utf�ras, allts� till en verklig produktionsbetingelse. Kapitalistens ledning av produktionen blir nu lika oundg�nglig som generalens bef�l p� slagf�ltet.

Allt direkt samh�lleligt eller kollektivt arbete i st�rre skala har i h�gre eller l�gre grad behov av en ledning, som f�rmedlar kontakten mellan de olika verksamheterna och ansvarar f�r de allm�nna funktioner, som uppst�r i en produktiv verksamhet som drives av m�nga gemensamt, i motsats till sj�lvst�ndigt individuellt arbete. En enskild violinist dirigerar sig sj�lv, men en orkester beh�ver en kapellm�stare. Denna funktion att leda, �vervaka och f�rmedla blir en kapitalets funktion, s� snart det underordnade arbetet blir en samverkan. N�r kapitalet utf�r denna funktion, f�r arbetsledningen specifika karakt�rsdrag.

Den kapitalistiska produktionsprocessens drivande motiv och best�mmande syfte �r f�rst och fr�mst st�rsta m�jliga v�rde�kning av kapitalet,[400*] d.v.s. st�rsta m�jliga produktion av merv�rde, allts� st�rsta m�jliga exploatering av arbetskraften genom kapitalisten. Med antalet arbetare, som samma kapital syssels�tter, v�xer deras motst�nd och d�rmed med n�dv�ndighet �ven det tryck, som kapitalet ut�var f�r att �vervinna detta motst�nd. Kapitalistens ledning av arbetsprocessen �r inte endast en speciell funktion, som tillfaller honom till f�ljd av den samh�lleliga arbetsprocessens beskaffenhet, utan hans ledning tj�nar samtidigt det syftet att exploatera den samh�lleliga arbetsprocessen och medf�r d�rf�r oundvikligen ett motsatsf�rh�llande mellan exploat�ren och de exploaterade. Med omf�nget av produktionsmedlen, denna fr�mmande egendom, som l�narbetaren st�lles inf�r, v�xer ocks� n�dv�ndigheten att kontrollera den fackm�ssiga anv�ndningen av produktionsmedlen.[401*] L�narbetarnas samverkan �r vidare ett verk av det kapital, som anv�nder dem samtidigt. Sammanhanget mellan deras funktioner och deras enhet som produktiv organism ligger utanf�r dem sj�lva, i kapitalet, som f�r dem tillsammans och h�ller dem tillsammans. Sammanhanget mellan deras arbeten m�ter dem d�rf�r ideellt som kapitalistens plan, praktiskt som hans auktoritet, som en fr�mmande viljas makt som underordnar deras verksamhet sina syften.

Medan den kapitalistiska ledningen har ett dubbelt inneh�ll, emedan den produktionsprocess som den leder �r dubbelsidig, � ena sidan en samh�llelig arbetsprocess f�r framst�llning av produkter och � andra sidan kapitalets v�rde�kningsprocess, s� �r den till formen despotisk. Med utveckling av samverkan i st�rre skala utvecklar denna despotism sina egenartade former. Liksom kapitalisten frig�res fr�n kroppsarbete, f�rst n�r hans kapital har n�tt den minimistorlek, som �r f�ruts�ttningen f�r att den egentliga kapitalistiska produktionen kan b�rja, frig�r han sig p� ett senare utvecklingsstadium �ven fr�n det arbete, som �r f�rknippat med att omedelbart �vervaka och leda den enskilde arbetaren och arbetargruppen, genom att han �verf�r denna funktion till en s�rskild sorts l�narbetare. Liksom en arm� m�ste ha officerare, beh�ver en arbetsstyrka, som samverkar under samma kapital, industriella officerare (direkt�rer, managers) och underofficerare (f�rm�n, foreman, overlookers, contremaitres), som under arbetsprocessen f�r bef�let i kapitalets namn. Kontrollantskapet utvecklas till att bli deras uteslutande funktion. Vid j�mf�relsen mellan sj�lv�gande b�nders eller sj�lvst�ndiga hantverkares produktionss�tt och den p� slaveri baserade plantagehush�llningen r�knar nationalekonomen detta kontrollarbete till produktionens faux frais[CXX*][401a*]. N�r han studerar den kapitalistiska produktionen, identifierar han d�remot den arbetsledning, som �r en n�dv�ndig f�ljd av arbetsprocessens samh�lleliga natur, med den arbetsledning, vars uppgift h�rledes fr�n arbetsprocessens motsatta sida, dess kapitalistiska karakt�r.[402*] Kapitalisten �r inte kapitalist, f�r att han �r industriell ledare, utan han blir industrichef, d�rf�r att han �r kapitalist, �verbef�let i industrin blir ett attribut till kapitalet, liksom under feodaltiden �verbef�let i krig och domsr�tten var attribut till jordegendomen.[402a*]

Arbetaren �r �gare av sin arbetskraft, s� l�nge han som dess s�ljare k�psl�r med kapitalisten, och han kan endast s�lja vad han �ger, sin egen personliga arbetskraft. Detta f�rh�llande �ndras inte p� n�got s�tt d�rav, att kapitalisten k�per 100 arbetskrafter i st�llet f�r en eller avslutar kontrakt med 100 inb�rdes oberoende arbetare i st�llet f�r med en enstaka. Han kan anv�nda de 100 arbetarna utan att l�ta dem samarbeta. Kapitalisten betalar d�rf�r v�rdet av de 100 sj�lvst�ndiga arbetskrafterna, men han betalar inte f�r dessa 100 arbetskrafters kombinerade arbetskraft. Som oberoende personer �r arbetarna isolerade fr�n varandra och tr�der i f�rh�llande till ett och samma kapital men inte till varandra. Deras samverkan b�rjar f�rst i arbetsprocessen, men d�r har de redan upph�rt att tillh�ra sig sj�lva. I och med intr�det d�ri �r de inf�rlivade med kapitalet. Som samverkande, som delar i en verksam organism, �r de sj�lva endast en kapitalets speciella existensform. Den produktivkraft, som arbetaren utvecklar som samh�llelig arbetare, �r d�rf�r kapitalets produktivkraft. Arbetets samh�lleliga produktivkraft utvecklas utan vederlag, s� snart arbetarna �r st�llda under best�mda betingelser, och kapitalet st�ller dem under dessa betingelser. D� arbetets samh�lleliga produktivkraft inte kostar kapitalet n�got, medan � andra sidan arbetaren inte kan utveckla den, innan hans arbete tillh�r kapitalet, f�refaller den att vara en produktivkraft, som kapitalet �ger av naturen, som dess inneboende produktivkraft.

Den enkla samverkans effekt visar sig i v�ldig skala i de monumentalverk, som de gamla asiaterna, egypterna, etruskerna m.fl. har skapat.

"Det h�nde i g�ngna tider, att dessa asiatiska stater, sedan de hade betalat sina civila och milit�ra utgifter, fann att de �gde ett �verskott av livsmedel, som de kunde anv�nda f�r att frambringa praktfulla och nyttiga verk. Deras makt �ver n�stan hela den befolkning, som inte var jordbrukare, och monarkens och pr�sterskapets uteslutande best�mmander�tt �ver livsmedels�verskottet satte dem i st�nd att bygga de m�ktiga monument, som de fyllde landet med ... Det var n�stan uteslutande genom �dslande anv�ndning av m�nsklig arbetskraft som de kolossala statyerna och de enorma stenblocken kunde flyttas, en transport som v�cker f�rundran - arbetarnas antal och arbetets koncentration var tillr�ckliga. P� samma s�tt ser vi m�ktiga korallrev v�xa upp till �ar fr�n oceandjupen och till slut bilda fast land, ehuru varje enskild avlagrare (depositary) �r f�rsvinnande liten, svag och anspr�ksl�s. Arbetarna i en asiatisk monarki har f�ga att s�tta till i arbetet utom sina individuella kroppsliga anstr�ngningar, men deras antal �r deras styrka, och makten att h�rska �ver dessa massor gav upphov till dessa j�tteverk. Det var koncentrationen p� en eller n�gra f� h�nder av de inkomster, varav arbetarna lever, som m�jliggjorde s�dana f�retag."[403*]

Denna makt, som asiatiska och egyptiska kungar eller etruskiska teokrater hade, har i det moderna samh�llet �verflyttats p� kapitalisten, antingen han nu upptr�der som enskild kapitalist eller, s�som i aktiebolagen, som kombinerad kapitalist.

Samverkan i arbetsprocessen, s� som den utformats i den m�nskliga kulturens begynnelse, hos j�garfolk[403a*] eller t.ex. i de indiska kommunernas jordbruk, beror � ena sidan p� kollektivt �gande av produktionsmedlen, � andra sidan p� det f�rh�llandet, att den enskilde individen �nnu inte har l�sslitit sig fr�n stammen och samh�llet, lika litet som det enskilda biet fr�n bisamh�llet. B�gge skiljer sig fr�n den kapitalistiska samverkan. Den sporadiska anv�ndningen av samverkan i stor skala i den antika v�rlden, under medeltiden och i v�r tids kolonier beror p� omedelbara herre- och slavf�rh�llanden. F�ruts�ttningen f�r den kapitalistiska formen �r d�remot den frie arbetaren, som s�ljer sin arbetskraft till kapitalet. Historiskt utvecklas den i mots�ttning till bondehush�llningen och det oavh�ngiga hantverket, oavsett om detta �r skr�m�ssigt organiserat eller inte.[404*] I f�rh�llande till dem ter sig den kapitalistiska samverkan inte som en best�md historisk form f�r samverkan, utan i st�llet synes samverkan sj�lv vara en s�regenhet f�r den kapitalistiska produktionsprocessen och ett av dess historiska k�nnetecken.

Liksom den samh�lleliga produktivkraft, som samverkan utvecklar, framtr�der som kapitalets produktivkraft, s� framtr�der ocks� samverkan sj�lv som en specifik form av den kapitalistiska produktionsprocessen i motsats till den enskilde, oavh�ngige arbetarens eller sm�f�retagarens produktionsprocess. Detta �r den f�rsta �ndring, som arbetsprocessen underg�r, n�r kapitalet tar makten �ver den. Denna f�r�ndring sker av sig sj�lv. Dess f�ruts�ttning, samtidig syssels�ttning av ett st�rre antal l�narbetare i samma arbetsprocess, �r utg�ngspunkten f�r den kapitalistiska produktionen och sammanfaller med sj�lva kapitalets uppkomst. � ena sidan framtr�der det kapitalistiska produktionss�ttet som en historiskt n�dv�ndig f�ruts�ttning f�r arbetsprocessens f�rvandling till en samh�llelig process. � andra sidan visar det sig, att arbetsprocessens samh�lleliga form, som �kar arbetets produktivkraft, �r en metod som kapitalet anv�nder f�r att kunna exploatera arbetsprocessen och utvinna st�rre profit.

I den element�ra form, som vi hittills har betraktat, sammanfaller samverkan med produktion i st�rre skala men bildar ingen fast, karakteristisk form f�r en best�md utvecklingsperiod i det kapitalistiska produktionss�ttet. P� sin h�jd synes det tilln�rmelsevis vara fallet i manufakturens �nnu hantverksm�ssiga begynnelse[405*] och f�r det slags storjordbruk, som motsvarar manufakturperioden och som skiljer sig fr�n bondehush�llningen v�sentligen d�rigenom, att arbetarantalet och m�ngden p� en hand samlade produktionsmedel �r st�rre. Den enkla samverkan �r �nnu f�rh�rskande i de produktionsgrenar, d�r kapitalet opererar i stor skala, men utan att arbetsdelning eller maskineri spelar n�gon betydande roll.

Samverkan f�rblir grundvalen f�r det kapitalistiska produktionss�ttet, �ven om det enkla samarbetet upptr�der som en speciell form av samarbete vid sidan av andra, mera utvecklade former.

TOLFTE KAPITLET

Arbetsdelning och manufaktur

1. Manufakturens dubbla ursprung

Den samverkan, som beror p� arbetsdelning, f�r sin klassiska form i manufakturen. Den �r den kapitalistiska produktionens f�rh�rskande och karakteristiska form under den egentliga manufakturperioden, som varar ungef�r fr�n mitten av 1500-talet till sista tredjedelen av 1700-talet.

Manufakturen uppst�r p� tv� olika s�tt.

Antingen samlas i en verkstad under ledning av en och samma kapitalist arbetare fr�n olikartade, sj�lvst�ndiga hantverk, vilka alla m�ste bearbeta samma produkt, innan den blir f�rdig. En droska var t.ex. samprodukten av ett stort antal oavh�ngiga hantverkares arbeten, vagnmakare, sadelmakare, skr�ddare, klensmed, g�rdelmakare, svarvare, sn�rmakare, glasm�stare, m�lare, lackerare, f�rgyllare etc. Vagnmanufakturen samlar alla dessa olika hantverkare i en arbetslokal, d�r de samtidigt arbetar hand i hand. Man kan visserligen inte f�rgylla en land�, f�rr�n den �r tillverkad, men om flera tillverkas samtidigt, kan en del st�ndigt underg� f�rgyllning, medan en annan del genoml�per ett tidigare stadium i produktionsprocessen. S� l�ngt st�r vi �nnu p� det enkla samarbetets grund, d�r man tar materialet och m�nniskorna som man finner dem. Emellertid intr�der snart en v�sentlig f�r�ndring. Klensmeder, skr�ddare, sadelmakare o.s.v., som endast sysslar med att tillverka vagnar, f�rlorar s� sm�ningom med vanan ocks� f�rdigheten att utf�ra sitt gamla hantverk i full utstr�ckning. � andra sidan f�r deras mera ensidiga arbete nu den �ndam�lsenligaste formen inom sitt begr�nsade omr�de. Vagnmanufakturen framtr�dde ursprungligen i en m�ngd specialarbeten, som vart och ett blev en arbetares uteslutande funktion, och vagnen som helhet framst�lldes nu i samarbete mellan dessa specialarbetare. P� liknande s�tt uppstod tygmanufakturen och en hel rad andra manufakturer ur kombinationen av olika hantverk under samma kapital.[406*]

Men manufakturen uppst�r ocks� p� rakt motsatta s�ttet. M�nga hantverkare, som utf�r samma eller likartat arbete, t.ex. framst�ller papper eller tryckstilar eller n�lar, hopsamlas nu av en kapitalist i en verkstad. Detta �r samverkan i dess enklaste form. Var och en av dessa hantverkare (kanske med en eller tv� ges�ller) framst�ller hela varan och utf�r allts� alla de arbetsmoment, som �r n�dv�ndiga f�r att g�ra den f�rdig. De forts�tter att arbeta p� det gamla hantverkm�ssiga s�ttet. Emellertid leder de yttre f�rh�llandena snart till att den omst�ndigheten, att arbetarna �r samlade i en fabrikslokal och utf�r sitt arbete samtidigt, utnyttjas p� ett annat s�tt �n f�rr. En st�rre m�ngd f�rdiga varor skall t.ex. levereras inom en best�md tid. F�rdenskull blir arbetet f�rdelat. I st�llet f�r att l�ta den enskilde hantverkaren utf�ra alla de olika arbetsmomenten efter varandra frig�r man de enskilda detaljarbetena fr�n varandra, och varje enskild arbetare utf�r endast en del av arbetet, medan varan genoml�per m�nga h�nder. Varje man f�r utf�ra ett best�mt detaljarbete, och alla dessa olika specialarbeten utf�res samtidigt av de samverkande arbetarna. Denna tillf�lliga arbetsf�rdelning upprepas, visar sina speciella f�rdelar och utformas s� sm�ningom slentrianm�ssigt till en systematisk arbetsf�rdelning. Fr�n att vara en sj�lvst�ndig hantverkares individuella produkt f�rvandlas varan till en samh�llelig produkt av samarbetande hantverkare, av vilka var och en oavbrutet endast utf�r en detaljoperation. I Tyskland framst�lldes papperet av hantverkare, som var och en utf�rde allt det arbete, som beh�vdes f�r att framst�lla den f�rdiga varan, medan den holl�ndska pappersmanufakturen utvecklades till en samverkan mellan m�nga delarbetare. Den skr�m�ssiga n�lfabrikationen i N�rnberg bildar grundvalen f�r den engelska n�lmanufakturen. Men i N�rnberg utf�rde samme hantverkare kanske 20 operationer efter varandra, medan i den engelska industrin 20 n�lmakare, som arbetade vid sidan av varandra, var och en endast utf�rde en av dessa 20 operationer. P� grundval av erfarenheterna uppdelades dessa ytterligare och isolerades som enskilda arbetares sj�lvst�ndiga funktioner.

Manufakturens ursprung, dess utveckling ur hantverket, har allts� f�ljt tv� linjer. � ena sidan har den sitt ursprung i en kombination av olikartade, sj�lvst�ndiga hantverk, som f�rlorar sin sj�lvst�ndighet och blir ensidiga till den grad, att de endast utg�r deloperationer, som kompletterar varandra, i en och samma varas produktionsprocess. � andra sidan uppst�r manufakturen ur samarbetet mellan hantverkare fr�n samma fack, varvid den uppl�ser det individuella hantverket i dess olika detaljmoment, isolerar dem och g�r dem sj�lvst�ndiga till den grad, att vart och ett av dem blir en s�rskild arbetares uteslutande funktion. Manufakturen inf�r s�ledes � ena sidan arbetsdelning i produktionsprocessen eller vidareutvecklar arbetsdelningen, � andra sidan kombinerar den hantverk, som tidigare var skilda. Men vilken utg�ngspunkten �n �r, s� �r slutresultatet det samma - en produktionsmekanism, vars organ �r m�nniskor.

F�r att kunna f�rst� arbetsdelningen i manufakturen �r det v�sentligt att fasth�lla f�ljande: Analysen av produktionsprocessens olika avsnitt sammanfaller h�r helt och h�llet med uppl�sningen av den motsvarande hantverksm�ssiga verksamheten i dess deloperationer. Men antingen den �r sammansatt eller enkel, f�rblir verksamheten hantverksm�ssig och d�rf�r beroende av den enskilde arbetarens kraft, skicklighet, snabbhet och s�kerhet i hanterandet av sina verktyg. Hantverket f�rblir grundvalen. Denna begr�nsade tekniska grundval utesluter en verkligt vetenskaplig analys av produktionsprocessen, d� varje enskild operation, som produkten genomg�r, m�ste kunna utf�ras som hantverksm�ssigt arbete. Just emedan den hantverksm�ssiga skickligheten s�lunda f�rblir produktionsprocessens grundval, blir h�r varje arbetare bunden till en specialfunktion, och hans arbetskraft blir, s� l�nge han lever, ett organ f�r denna specialfunktion. Slutligen �r denna arbetsdelning ett s�rskilt slags samverkan, och m�nga av dess f�rdelar beror p� samverkans allm�nna v�sen, inte p� den speciella form, som det f�r i manufakturen.

2. Delarbetaren och hans verktyg

Unders�ker vi saken n�rmare, s� st�r det f�r det f�rsta ganska klart, att en arbetare, som hela livet igenom utf�r samma enkla detaljarbete, d�rvid f�r hela sin kropp f�rvandlad till en ensidig, automatisk organism, samtidigt som han uppn�r en betydligt h�gre arbetstakt �n den hantverkare, som omv�xlande skall utf�ra en hel rad operationer. Men den sammansatte totalarbetaren, som �r manufakturens levande mekanism, best�r av idel s�dana ensidiga delarbetare. Produkterna framst�lles d�rf�r p� kortare tid �n i det sj�lvst�ndiga hantverket, d.v.s. arbetets produktivkraft stegras.[407*] Dessutom f�rb�ttras delarbetets metoder, sedan varje enskilt delarbete har blivit en mans sj�lvst�ndiga funktion. N�r samma begr�nsade verksamhet st�ndigt upprepas och uppm�rksamheten koncentreras p� detta begr�nsade arbete, blir f�ljden, att arbetaren av erfarenheten l�r sig att uppn� den �syftade nyttoeffekten med minsta m�jliga kraftanstr�ngning. D� emellertid olika arbetargenerationer alltid lever tillsammans och arbetar tillsammans i samma manufakturer, samlas, bevaras och vidarebefordras snart de tekniska konstgrepp, som man har l�rt sig.[408*]

Manufakturen skapar i sj�lva verket detaljarbetarens skicklighet genom att f�ra in i verkstaden den naturliga yrkesuppdelning, som redan fanns i samh�llet, reproducera den och systematiskt utveckla den till dess yttersta gr�ns. Delarbetets f�rvandling till den enskilda m�nniskans livsuppgift motsvarar � andra sidan �ldre samh�llsformers ben�genhet att g�ra alla yrken �rftliga, f�rstena dem i kaster eller sn�ra in dem i skr�n, n�r best�mda historiska f�rh�llanden hade medf�rt tendenser till ombytlighet hos de enskilda individerna, n�got som strider mot kastv�sendet. Kaster och skr�n uppkommer p� grund av samma naturlagar, som reglerar v�xternas och djurens uppdelning i arter och underarter, endast med den skillnaden, att kasternas �rftlighet och skr�nas isolering dekreteras som en samh�llelig lag p� ett best�mt historiskt utvecklingsstadium.[409*]

"Muslinet fr�n Dakka har aldrig �vertr�ffats i finhet, kattun och andra tyger fr�n Koromandel aldrig i fr�ga om elegans och varaktiga f�rger. Och �nd� framst�lles de utan kapital, maskineri, arbetsdelning eller n�got annat av de medel, som ger den europeiska fabrikationen s� m�nga f�rdelar. V�varen �r en ensamt arbetande man, som tillverkar v�ven p� best�llning av en kund, och hans v�vstol �r av enklaste konstruktion, ibland endast best�ende av grovt sammanfogade tr�st�nger. Han �ger inte ens n�gon anordning att rulla upp varpen p�, och d�rf�r m�ste v�ven utstr�ckas i hela sin l�ngd, varvid den blir s� ohanterlig och l�ng, att den inte rymmes i v�varens hydda. Han m�ste d�rf�r utf�ra sitt arbete i fria luften, d�r det avbrytes av varje v�derleksf�rs�mring."[410*]

Det �r den speciella skicklighet, som hopats och g�tt i arv fr�n far till son, fr�n generation till generation, som h�r kulminerar i hinduens virtuositet. Och �nd� �r den indiske v�varens arbete av mycket komplicerad art i j�mf�relse med de flesta manufakturarbetares.

En hantverkare, som utf�r alla de olika arbetsmoment, som �r n�dv�ndiga f�r att framst�lla en produkt, m�ste ibland byta plats, ibland byta verktyg. V�xlingen fr�n ett arbete till ett annat avbryter arbetets j�mna rytm och bildar liksom sprickor i hans arbetsdag. Dessa sprickor pressas ihop, s� snart han hela dagen utf�r samma arbete, eller de f�rsvinner, i den m�n ombyten av arbetsmoment blir s�llsyntare. Den stegrade produktiviteten beror h�r antingen p� st�rre f�rbrukning av arbetskraft pr tidsenhet, d.v.s. �kad arbetsintensitet, eller p� inskr�nkning i f�rbrukningen av improduktiv arbetskraft. Det �verskott av kraftf�rbrukning, som varje �verg�ng fr�n vila till arbete kr�ver, kompenseras genom att arbetet oavbrutet h�lles i g�ng under l�ngre tidsperioder. � andra sidan neds�tter det enformiga arbetet den andliga sp�nst, som endast kan finna vila och stimulans i en omv�xlande verksamhet.

Arbetets produktivitet �r inte endast beroende av arbetarens skicklighet utan ocks� av verktygens beskaffenhet. Verktyg av samma slag, t.ex. sk�r-, borr-, st�t- och slagverktyg, anv�ndes i olika arbetsprocesser, och i samma arbetsprocess kan samma verktyg tj�na olika �ndam�l. N�r de olika operationerna i en arbetsprocess blir skilda fr�n varandra och varje deloperation f�r en s� �ndam�lsenlig och d�rf�r s� speciell form som m�jligt i delarbetarens hand, blir dock f�r�ndringar n�dv�ndiga i de verktyg, som tidigare anv�ndes f�r olika �ndam�l. P� vilka s�tt verktygen b�r f�r�ndras, framg�r av de erfarenheter som gjorts betr�ffande den gamla formens speciella brister. Differentiering av verktygen, varvid redskap av samma slag f�r speciella, fasta former f�r varje s�rskild anv�ndning, och en specialisering, d�r varje enkelt redskap endast fyller en speciell uppgift i en best�md delarbetares hand, �r karakteristiska f�r manufakturen. Enbart i Birmingham tillverkar man omkring 500 slags hammare, av vilka var och en �r avsedd f�r en speciell produktionsprocess, medan flera olika typer dessutom ofta �r avsedda f�r olika operationer i samma produktionsprocess. Manufakturperioden f�renklar, f�rb�ttrar och m�ngfaldigar arbetsverktygen genom att anpassa dem till delarbetarens s�rskilda funktioner.[411*] Den skapar dessutom en av de materiella betingelserna f�r maskineriet, som best�r av en kombination av flera enkla arbetsredskap.

Detaljarbetaren och hans verktyg utg�r manufakturens enkla best�ndsdelar. Vi skall nu studera manufakturen som helhet.

3. Manufakturens b�gge grundformer - likformig och olikformig manufaktur

Manufakturen har tv� grundformer, vilka trots tillf�llig sammansm�ltning �r av tv� v�sentligt olika slag och i synnerhet spelar olika roller, d� manufakturen senare f�rvandlas till maskinellt bedriven storindustri. Denna dubbelkarakt�r bottnar i produktens egen natur. Antingen bildas den genom ett rent mekaniskt hopfogande av sj�lvst�ndiga delprodukter, eller ocks� har den f�tt sin f�rdiga gestalt genom en rad sammanh�ngande processer och arbetsmoment.

Ett lokomotiv t.ex. best�r av mer �n 5.000 olika delar. Det kan dock inte anv�ndas som exempel p� det f�rsta slaget av egentlig manufaktur, emedan det �r en produkt av storindustrin. Ett ur d�remot kan tj�na som exempel, och det anv�nde ocks� Wiliam Petty, n�r han ville �sk�dligg�ra den manufakturm�ssiga arbetsdelningen. Fr�n att ha varit en individuell produkt av en N�rnberghantverkare f�rvandlas uret till en samh�llelig produkt av en hel rad delarbetare, s�som r�verksmakare, urfj�dermakare, urtavelmakare, spiralfj�dermakare, sten- och rubinh�varmsmakare, visaremakare, boettmakare, skruvmakare, f�rgyllare, samt m�nga underavdelningar, som t.ex. hjulmakare (m�ssings- och st�lhjul skilda), drivmakare, acheveur de pignon (f�ster hjulen vid dreven, polerar stenarna o.s.v.), tappmakare, planteur de finissage (s�tter in olika hjul och driv i verket), finisseur de barillet (sk�r kugghjul, dimensionerar h�l, h�rdar st�ll- och sp�rranordning), g�nghaketillverkare, vid cylindersp�rrning cylindermakare, kuggkransmakare, oro-(balanshjul-)makare, requettemakare (g�r ruckningsanordningen), planteur d'�chappement (egentliga sp�rrhjulmakare); vidare repasseur de barillet (f�rdigg�r fj�derhus och ruckverk), st�lpolerare, hjulpolerare, skruvpolerare, siffermakare, bladmakare (kl�der kopparn med emalj), fabricant de pendants (g�r bara byglarna till fodralet), finisseur de charni�re (s�tter m�ssingsstiftet i boettens mitt), faiseur de secret (g�r de fj�drar som �ppnar boetten), grav�r, cisel�r, polisseur de boite (boettpolerare) o.s.v., o.s.v., och slutligen repasseuren som s�tter ihop hela uret och avlevererar det ig�ngsatt. Endast ett f�tal av urets delar l�per genom olika h�nder, och alla dessa membra disjecta samlas f�rst, n�r de n�tt fram till den man, som f�renar dem till en mekanisk helhet.

Det yttre f�rh�llandet mellan den f�rdiga produkten och de delar, varav den best�r, medf�r i detta fall, liksom i liknande handarbeten, att kombinationen av delarbetare i samma verkstad kommer att bero p� rena tillf�lligheter. Sj�lva detaljarbetena kan bedrivas som av varandra oberoende hantverk, s�som sker i kantonerna Waadt och Neuch�tel, medan det t.ex. i Gen�ve finns stora urmanufakturer, d�r de olika delarbetarna direkt samarbetar under ledning av en kapitalist. �ven i det senare fallet tillverkas s�llan urtavla, fj�der och boett i sj�lva manufakturen. Den kombinerade manufakturm�ssiga driften �r h�r endast undantagsvis profitabel, emedan konkurrensen �r st�rst mellan de arbetare, som vill arbeta hemma, och emedan arbetets uppdelning i en m�ngd oenhetliga processer ger f�ga utrymme f�r anv�ndning av gemensamma arbetsmedel, varj�mte kapitalisten inbesparar kostnader f�r arbetslokaler o.s.v., n�r tillverkningen p� detta s�tt �r decentraliserad.[412*] Dessa detaljarbetare, vilka arbetar hemma men f�r en kapitalists (fabrikants, �tablisseurs) r�kning, har emellertid en helt annan st�llning �n den sj�lvst�ndige hantverkaren, som arbetar f�r sina egna kunder.[413*]

Det andra slaget av manufaktur, dess full�ndade form, producerar artiklar som genoml�per sammanh�ngande utvecklingsfaser, en hel rad av olika processer, s�som t.ex. st�ltr�den i syn�lstillverkningen, som bearbetas av 72 och t.o.m. upp till 92 olika delarbetare.

S�vitt s�dan manufaktur sammanbinder hantverk, som ursprungligen var �tskilda, f�rminskar den ocks� avst�nden mellan de olika produktionsfaserna. Det kostar mindre tid och arbete ett flytta produkten fr�n ett arbetsmoment i produktionsprocessen till ett annat.[414*] I j�mf�relse med hantverket �kas p� s� s�tt produktivkraften, och denna f�rdel beror p� manufakturens allm�nna samarbetskarakt�r. � andra sidan medf�r manufakturens s�regna princip f�r arbetsdelning, att de olika produktionsfaserna isoleras och blir sj�lvst�ndiga i f�rh�llande till varandra som lika m�nga hantverksm�ssiga detaljarbeten. Sammanhanget mellan de olika isolerade funktionerna g�r det n�dv�ndigt att st�ndigt f�rflytta produkten fr�n en arbetare till en annan, fr�n en arbetsprocess till en annan. Fr�n storindustrins st�ndpunkt ter sig detta som en karakteristisk, dyrbar och fr�n manufakturen oskiljbar begr�nsning.[415*]

Betraktar man en best�md m�ngd r�material, t.ex. lump i papperstillverkningen eller st�ltr�d i n�lmanufakturen, s� genoml�per r�varan en l�ng rad produktionsavsnitt i tidsf�ljd och bearbetas av olika delarbetare fram till det slutliga arbetsresultatet. Betraktar man d�remot verkstaden som en helhet, s� ser man att r�materialet samtidigt befinner sig i alla sina produktionsfaser. Den kombinerade totalarbetaren, som best�r av de m�nga delarbetarna, klipper av st�ltr�den med en av sina m�nga verktygsbev�pnade h�nder, medan han med andra h�nder och verktyg str�cker tr�den, spetsar den o.s.v. Produktionsprocessens olika faser f�ljer inte l�ngre efter varandra i tiden utan �ger rum samtidigt och vid sidan av varandra. Som f�ljd d�rav levereras st�rre m�ngd f�rdig vara pr tidsenhet.[416*] Denna samtidighet beror visserligen p� totalprocessens allm�nna samarbetande form, men manufakturen tar inte bara betingelserna f�r samarbete, som den finner dem, utan skapar dem delvis genom att uppl�sa den hantverksm�ssiga verksamheten. � andra sidan uppn�s denna samh�lleliga organisation av arbetsprocessen, endast genom att varje arbetare bindes vid ett och samma detaljarbete.

D� varje detaljarbetares delprodukt endast �r ett s�rskilt utvecklingsstadium av den gemensamma produkten, s� levererar den ene arbetaren eller arbetargruppen r�materiel till den andra. Den enes arbetsresultat bildar utg�ngspunkten f�r den andres arbete. Den ene arbetaren syssels�tter d�rf�r omedelbart den andre. Erfarenheten avg�r, hur l�ng arbetstid som �r n�dv�ndig, f�r att man skall uppn� den nyttighetseffekt som avses med varje detaljarbete, och manufakturens hela mekanism vilar p� f�ruts�ttningen att ett best�mt resultat skall �stadkommas p� en best�md arbetstid. Endast under denna f�ruts�ttning kan de olika arbetsprocesser, som kompletterar varandra, fortg� oavbrutet, samtidigt och vid sidan av varandra. Det �r klart, att det f�rh�llande av inb�rdes omedelbart beroende, som r�der mellan varje arbete och d�rf�r ocks� mellan varje arbetare, tvingar den enskilde att endast anv�nda den n�dv�ndiga tiden f�r att utf�ra arbetet. D�rvid �stadkommes en helt annan kontinuitet, likformighet, regelbundenhet och ordning[417*] och framf�rallt en betydligt h�gre arbetsintensitet �n i det oavh�ngiga hantverket eller t.o.m. i det enkla samarbetet. Att endast anv�nda s� mycken tid f�r framst�llning av en vara, som �r samh�lleligt n�dv�ndigt, ter sig i all varuproduktion som ett konkurrensens yttre tv�ng, eftersom varje enskild producent, ytligt uttryckt, m�ste s�lja sin vara till marknadspriset. Men i manufakturen har det ocks� blivit en teknisk n�dv�ndighet att leverera en best�md m�ngd produkter p� en given arbetstid.[418*]

Men olika operationer beh�ver olika tidsl�ngd och levererar d�rf�r p� samma tidsenhet olika m�ngder delprodukter. Om allts� samma arbetare dag efter dag ideligen skall utf�ra samma arbete, s� m�ste olika m�nga arbetare anv�ndas f�r olika operationer. Om t.ex. i ett stilgjuteri varje gjutare g�r 2.000 typer i timmen, varje avbrytare l�gger av 4.000 typer och sliparen polerar 8.000 typer i timmen, s� m�ste samtidigt 4 gjutare, 2 avbrytare och 1 slipare vara i arbete. H�r �terkommer samarbetets princip i dess enklaste form, m�nga samtidigt sysselsatta med likartat arbete, men nu som uttryck f�r ett organiskt f�rh�llande. Manufakturens arbetsdelning f�renklar och m�ngfaldigar inte endast de organ, som den samh�llelige totalarbetaren anv�nder sig av, utan skapar ocks� ett matematiskt fast f�rh�llande mellan storleken av dessa organ, d.v.s. ett fast f�rh�llande mellan antalet arbetare i var och en av de arbetargrupper, som �r sysselsatta med respektive specialarbeten. Samtidigt som den uppdelar arbetet i �verensst�mmelse med dess art, uppr�ttar den ocks� ett best�mt f�rh�llande mellan antalet arbetare, som syssels�ttes i de olika samh�lleliga arbetsprocesserna.

Om den l�mpligaste proportionen mellan delarbetarnas olika grupper �r erfarenhetsm�ssigt fastst�lld f�r produktion i en viss skala, s� kan man utvidga skalan endast genom att multiplicera varje arbetargrupp.[419*][CXXII*] H�rtill kommer, att samma person kan utf�ra vissa arbeten lika bra i st�rre som i mindre skala, t.ex. �vervakningsarbete, transport av delprodukter fr�n en produktionsfas till en annan o.s.v. Det blir d�rf�r f�rdelaktigt att frig�ra dessa funktioner eller f�rdela dem p� s�rskilda arbetare, f�rst n�r arbetarnas antal �kar till en viss punkt, men d� m�ste ocks� arbetarantalet �ka proportionellt i alla grupper samtidigt.

Den enskilda gruppen, eller de arbetare som utf�r samma delarbete, best�r av likartade best�ndsdelar och bildar ett s�rskilt organ f�r produktionsmekanismen som helhet. I �tskilliga manufakturer �r dock gruppen sj�lv en f�rgrenad arbetsorganism, medan totalmekanismen bildas genom upprepning eller m�ngfaldigande av denna produktiva grundorganism. Vi kan som exempel ta tillverkning av glasflaskor. Den s�nderfaller i tre v�sentligt olika faser. F�rst den f�rberedande fasen, beredning av glassatsen, blandning av sand, kalk o.s.v., och hopsm�ltningen av ingredienserna till en flytande glasmassa.[420*] P� detta f�rsta stadium i produktionen �r �tskilliga delarbetare sysselsatta, likas� i slutskedet, d� flaskorna tas ut ur torkugnarna, sorteras, packas o.s.v. Mellan dessa b�gge faser ligger den egentliga glasberedningen eller bearbetningen av den flytande glasmassan. Vid mynningen till en glasugn arbetar en grupp, som i England kallas "hole" (h�l) och best�r av en bottle maker (flaskmakare) eller finisher (tillredare), en blower (bl�sare), en gatherer (samlare), en putter up (uppl�ggare) eller whetter of f (avslipare) och en taker in (intagare). Dessa fem delarbetare bildar lika m�nga specialorgan i en arbetsorganism, som endast kan arbeta som en enhet, allts� endast kan fungera, n�r alla fem omedelbart samarbetar. Om ett led fattas i denna sammansatta organism, f�rlamas den. Samma glasugn har emellertid flera �ppningar, i England t.ex. 4-6, som var och en inneh�ller en sm�ltdegel med flytande glasmassa, och som var och en syssels�tter en arbetargrupp av samma femdelade sammans�ttning. Uppdelningen av varje enskild grupp beror h�r direkt p� arbetsdelningen, medan bandet mellan de respektive likartade grupperna �r enkelt samarbete i anv�ndningen av samma produktionsmedel, h�r glasugnen, som d�rmed utnyttjas p� ett mera ekonomiskt s�tt. En s�dan glasugn med sina 4-6 grupper bildar en glashytta, och ett glasbruk omfattar ett flertal s�dana hyttor j�mte anordningar och arbetare f�r de inledande och avslutande produktionsfaserna.

Medan manufakturen delvis uppkommer genom en f�rening av olika hantverk, kan den ocks� utvecklas till en f�rening av olika manufakturer. De st�rre engelska glasbruken t.ex. tillverkar sj�lva sina lersm�ltdeglar, eftersom det i h�g grad beror p� deras kvalitet, om produkten skall bli lyckad eller misslyckad. Tillverkningen av produktionsmedel kombineras h�r med tillverkningen av produkten. Omv�nt kan tillverkning av en produkt f�rbindas med manufakturer, d�r den sj�lv p� nytt tj�nstg�r som r�material, eller med vars produkter den senare sammans�ttes. S� finner man ibland tillverkning av flintglas kombinerad med glassliperi och gelbgjuteri, det sistn�mnda eftersom m�ssing ofta anv�ndes f�r infattning av �tskilliga slags glasvaror. De olika kombinerade manufakturerna bildar d� mer eller mindre �tskilda avdelningar av en samlad manufaktur, samtidigt som det i var och en av dem utf�res inb�rdes oavh�ngiga produktionsprocesser, var och en med sin egen arbetsdelning. Trots de m�nga f�rdelar, som den kombinerade manufakturen erbjuder, uppn�r den p� sin egen grundval ingen verklig teknisk enhet. Denna uppst�r f�rst vid dess f�rvandling till maskinm�ssig drift.

Manufakturperioden, som medvetet uppst�ller som sitt m�l att minska den arbetstid, som kr�vs i varuproduktionen,[421*] utvecklar ocks� sporadiskt anv�ndningen av maskiner, s�rskilt i vissa enkla grundprocesser, d�r massproduktion �r f�rbunden med stor kraftf�rbrukning. S� blev t.ex. p� ett tidigt stadium inom papperstillverkningen lumpen mald i papperskvarnar, och i gruvindustrin sker malmkrossningen i s.k. pochmuhlen (krosskvarnar).[422*] Vattenkvarnen, den element�ra formen f�r allt maskineri, har vi tagit i arv fr�n det romerska kejsarrikets dagar.[423*] Hantverksperioden gav oss de stora uppfinningarna av kompassen, krutet, boktryckarkonsten och det automatiska uret. I stort sett spelar dock maskinen den underordnade roll, som Adam Smith anvisar den vid sidan av arbetsdelningen.[424*] Den sporadiska anv�ndningen av maskiner i 17:e �rhundradet var �nd� av stor betydelse, emedan den gav tidens stora matematiker praktiska h�llpunkter och impulser att l�gga grundvalen f�r den moderna mekaniken.

Manufakturperiodens specifika maskineri �r och f�rblir den av m�nga delarbetare sammansatte totalarbetaren sj�lv. De olika arbetsmoment, som producenten av en vara omv�xlande utf�r, och som sammanfl�tas i arbetsprocessens helhet, tar honom i anspr�k p� olika s�tt. I det ena fallet m�ste han prestera mera kraft, i det andra mera h�ndighet, i det tredje mera psykisk uppm�rksamhet o.s.v., och samma individ �ger inte dessa egenskaper i lika h�g grad. Sedan man har skilt is�r, frigjort och isolerat de olika arbetsmomenten, blir arbetarna i sin tur i �verensst�mmelse med sina f�rh�rskande egenskaper indelade, klassificerade och grupperade. Liksom arbetarnas olika naturanlag bildar den grundval, varp� arbetsdelningen bygger, utvecklar manufakturen, n�r den en g�ng �r inf�rd, arbetskrafter som enligt sin natur endast �r anv�ndbara i ett ensidigt specialarbete. Alla arbetare i ett f�retag �ger nu gemensamt alla produktiva egenskaper i lika h�g grad och anv�nder dem samtidigt p� det mest ekonomiska s�ttet, genom att alla organ �r individualiserade i enskilda arbetare eller arbetargrupper, som uteslutande anv�ndes i enkla specialarbeten.[425*] Delarbetarens ensidighet och t.o.m. hans ofullkomlighet blir faktiskt hans nyttigaste egenskap i hans roll s�som ett element i totalarbetaren.[426*] Vanan vid att utf�ra ett ensidigt arbete f�rvandlar honom till ett s�kert fungerande organ, medan sammanhanget med totalmekanismen tvingar honom att verka med en maskindels regelbundenhet.[427*]

D� totalarbetarens olika funktioner �r enkla eller sammansatta, primitiva eller h�gt utvecklade, kr�ver hans organ, de individuella arbetskrafterna, mycket olika grad av utbildning och har d�rf�r mycket olika v�rde. Manufakturen utvecklar d�rf�r en hierarki av arbetskrafter med motsvarande rangskala i fr�ga om arbetsl�ner. Medan den enskilde arbetaren � ena sidan bindes vid ett ensidigt arbete f�r hela livet, s� anpassas de olika arbetsf�rr�ttningarna till den naturliga och f�rv�rvade skickligheten inom denna hierarki.[428*] Inom varje produktionsprocess f�rekommer emellertid vissa enkla handgrepp, som varje m�nniska duger till att utf�ra, som hon g�r och st�r. �ven dessa l�sg�res nu fr�n sammanhanget med verksamhetens mera inneh�llsrika moment och stelnar till renodlade specialfunktioner.

Manufakturen skapar d�rf�r inom varje hantverk, som den f�r makt �ver, en klass av s.k. ol�rda arbetare, som hantverket inte hade n�gon anv�ndning f�r. Om den ensidiga specialiteten utvecklas till virtuositet p� bekostnad av den totala arbetsf�rm�gan, b�rjar �ven sj�lva bristen p� utbildning att bli en specialitet. Vid sidan av den hierarkiska rangordningen upptr�der ocks� den enkla indelningen av arbetarna i kvalificerade och okvalificerade. F�r de senare bortfaller utbildningskostnaderna helt och h�llet, f�r de f�rstn�mnda sjunker de p� grund av det i j�mf�relse med hantverket f�renklade arbetet. I b�gge fallen sjunker arbetskraftens v�rde.[429*] Undantag f�rekommer, i den m�n arbetsprocessens uppdelning frambringar nya invecklade arbetsuppgifter, som inte alls eller inte i samma omfattning f�rekom i hantverksdriften. Arbetskraftens relativa v�rdeminskning, till f�ljd av att utbildningskostnaderna bortfaller eller minskar, medf�r omedelbart en snabbare v�rde�kning av kapitalet, ty allt som f�rkortar den tid, som �r n�dv�ndig f�r reproduktion av arbetskraften, vidgar utrymmet f�r merarbetet.

4. Arbetsdelning inom manufakturen och arbetsdelning i samh�llet

Vi unders�kte f�rst manufakturens ursprung, d�refter dess enkla element, delarbetaren och hans verktyg, och slutligen totalmekanismen. Vi skall nu i korthet ber�ra f�rh�llandet mellan arbetsdelningen i manufakturen och den samh�lleliga arbetsdelningen, som bildar den allm�nna grundvalen f�r all varuproduktion.

Riktar man endast uppm�rksamheten mot sj�lva arbetet, s� kan man beteckna den samh�lleliga produktionens uppdelning i dess stora huvuddelar, jordbruk, industri o.s.v., som allm�n arbetsdelning, uppdelningen av dessa produktionsgrenar i arter och underarter s�som speciell arbetsdelning och arbetsdelningen inom en verkstad som enskild arbetsdelning.[430*]

Arbetsdelningen inom samh�llet och individens motsvarande begr�nsning till speciella yrkesomr�den utvecklas liksom arbetsdelningen inom manufakturen fr�n motsatta utg�ngspunkter. Inom en familj,[430a*] i mera utvecklat skick inom en stam, uppkommer en organisk arbetsdelning, baserad p� k�ns- och �ldersskillnaderna, allts� p� en rent fysiologisk grundval. Denna arbetsdelning utvidgar sitt omr�de, i den m�n samh�llets befolkning �kar, och i synnerhet genom konflikten mellan olika stammar och den ena stammens underkuvande av den andra. � andra sidan uppst�r, som tidigare n�mnts, byte av arbetsprodukter, n�r olika familjer, stammar eller samh�llen kommer i kontakt med varandra, ty i kulturens begynnelse �r det inte privatpersoner utan familjer, stammar o.s.v. som tr�der i sj�lvst�ndiga relationer till varandra. Olika samh�llen finner olika slags produktionsmedel och olika slags existensmedel i den omgivande naturen, och deras produktionss�tt, levnadss�tt och produkter �r d�rf�r olika. Det �r denna organiskt framvuxna olikhet, som leder till att produkterna bytes och d�rvid f�rvandlas till varor, n�r samh�llena kommer i kontakt med varandra. Varubytet skapar inte produktionsomr�denas olikhet utan s�tter dem i f�rbindelse med varandra och omskapar dem d�rvid till mer eller mindre inb�rdes avh�ngiga led i en samh�llelig totalproduktion. H�r, � ena sidan, uppst�r den samh�lleliga arbetsdelningen genom varubytet mellan ursprungligen olika, men �msesidigt oavh�ngiga produktionsomr�den. D�r, � andra sidan, bildar den fysiologiska arbetsdelningen utg�ngspunkten, och d� lossnar fr�n varandra de s�rskilda organen i en omedelbart sammanh�ngande helhet - en l�sg�ringsprocess, d�r varubytet med fr�mmande samh�llen ger huvudimpulsen - och de frig�r sig till den punkt, d�r sammanhanget mellan olika arbeten f�rmedlas genom att produkterna bytes som varor. Det �r i ena fallet fr�ga om att g�ra det f�rut sj�lvst�ndiga osj�lvst�ndigt, i det andra fallet att g�ra det f�rut osj�lvst�ndiga sj�lvst�ndigt.

Grundvalen f�r all utvecklad arbetsdelning, som f�rmedlas genom varubyte, �r skillnaden mellan stad och landsbygd.[431*] Man kan s�ga, att hela samh�llets ekonomiska historia avspeglas i utvecklingen av detta motsatsf�rh�llande, som vi dock inte h�r vidare skall g� in p�.

Liksom f�ruts�ttningen f�r arbetsdelningen inom manufakturen �r, att ett visst antal arbetare samtidigt syssels�ttes av samma kapital, �r f�ruts�ttningen f�r arbetsdelningen i samh�llet, att befolkningen har n�tt en viss storlek och t�thet, vilket h�r motsvarar sammantr�ngningen av arbetare i samma verkstad.[432*] Emellertid �r denna befolkningst�thet n�got relativt. Ett glest befolkat land med h�gt utvecklade kommunikationsmedel har en t�tare befolkning �n ett land med st�rre folkm�ngd men outvecklade kommunikationer. I detta avseende �r t.ex. USA:s nordliga stater t�tare befolkade �n Indien.[433*]

D� varuproduktionen och varucirkulationen skapar de allm�nna f�ruts�ttningarna f�r den kapitalistiska produktionen, �r det en betingelse f�r manufakturm�ssig arbetsdelning, att arbetsdelningen i sj�lva samh�llet redan har n�tt en viss utvecklingsniv�. � andra sidan �terverkar den manufakturm�ssiga arbetsdelningen p� den samh�lleliga, utvecklar och m�ngfaldigar den. Med differentieringen av arbetsverktygen differentieras �ven mer och mer de yrken, som producerar dessa verktyg.[434*] Om den manufakturm�ssiga driften f�rst er�vrar en verksamhet, som tidigare var f�rbunden med andra som huvud- eller biyrke och utf�rdes av samma producent, blir de genast �tskilda och inb�rdes sj�lvst�ndiga. Om den er�vrar ett s�rskilt produktionsstadium av en vara, s� f�rvandlas dess olika produktionsstadier till skilda oberoende yrken. Det har redan antytts, att d�r artikeln endast �r en mekaniskt sammansatt helhet av delprodukter, kan delarbetena �terigen sj�lva bli sj�lvst�ndiga som egna hantverk. F�r att arbetsdelningen skall utvecklas till st�rre fullkomlighet inom en manufaktur, uppdelas ofta en produktionsgren i ett antal delvis helt nya manufakturer, i �verensst�mmelse med r��mnenas olikheter eller de olika s�tt, varp� samma r��mne kan bearbetas. S� v�vdes redan under f�rsta h�lften av 18:e �rhundradet enbart i Frankrike �ver 100 olika slags sidentyger, och i Avignon var det t.ex. best�mt i lag, att "varje l�rling alltid skulle �gna sig �t endast en tygsort och inte fick l�ra sig att f�rf�rdiga flera sorter samtidigt." Den geografiska arbetsdelningen, som binder vissa produktionsgrenar till vissa omr�den i ett land, fick en ny impuls genom manufakturen, som utnyttjar alla s�regenheter.[435*] V�rldsmarknadens utvidgning och kolonialsystem, som tillh�r manufakturperiodens allm�nna f�ruts�ttningar, gav den ocks� ett rikt material f�r vidare utveckling av arbetsdelningen inom samh�llet. H�r �r inte platsen att n�rmare p�visa, hur arbetsdelningen ocks� bredde ut sig till andra omr�den av samh�llslivet �n det ekonomiska och �verallt lade grunden till en utveckling av fackv�sen, specialisering och den gruppering av m�nniskorna, som f�ranledde redan A. Ferguson, Adam Smiths l�rare, att utropa: "Vi skapar en nation av heloter, och det finns inte l�ngre n�gra fria m�nniskor bland oss."[436*]

Trots de talrika likheterna och det n�ra sammanhanget mellan arbetsdelningen i samh�llet och arbetsdelningen inom en verkstad �r dessa b�gge olika, inte endast till graden utan ocks� till arten. Likheten synes mest p�taglig och ostridig i de fall, d� ett inre band f�renar olika produktionsgrenar. Kreatursuppf�daren producerar hudar, garvaren f�rvandlar hudarna till l�der och skomakaren l�dret till st�vlar. Var och en frambringar h�r en produkt, som utg�r ett led i en samlad produktionsprocess, och den sista f�rdiga produkten �r resultatet av de olika specialarbetena. H�rtill kommer de m�ngfaldiga arbetsgrenar, som levererar produktionsmedel �t boskapsuppf�daren, garvaren och skomakaren. Man kunde nu med Adam Smith inbilla sig, att denna samh�lleliga arbetsdelning endast subjektivt skiljer sig fr�n den manufakturm�ssiga, n�mligen f�r iakttagaren, som i senare fallet ser de m�ngfaldiga delarbetena samlade i rummet, medan i f�rra fallet deras utspridning �ver stora ytor och det stora arbetarantalet i varje specialgren f�rdunklar sammanhanget.[437*] Men vad �r det, som �stadkommer sambandet mellan kreatursuppf�darens, garvarens och skomakarens oavh�ngiga arbeten? Det �r, att deras respektive produkter f�rekommer som varor. Vad ar det d�remot, som karakteriserar den manufakturm�ssiga arbetsdelningen? Att delarbetaren inte producerar n�gon vara.[438*] Det �r f�rst delarbetarnas gemensamma produkt, som f�rvandlas till vara.[438a*] Arbetsdelningen inom samh�llet f�rmedlas genom k�p och f�rs�ljning av olika arbetsgrenars produkter, medan delarbetenas sammanhang i manufakturen f�rmedlas genom olika arbetskrafters f�rs�ljning till samme kapitalist, som anv�nder dem som kombinerad arbetskraft. Arbetsdelningen i manufakturen f�ruts�tter, att produktionsmedlen �r koncentrerade i en kapitalists hand, arbetsdelningen i samh�llet d�remot att produktionsmedlen �r splittrade mellan m�nga inb�rdes oavh�ngiga varuproducenter. I st�llet f�r den j�rnh�rda lag, som i manufakturen kr�ver proportionalitet mellan ett best�mt antal arbetare med best�mda funktioner, driver tillf�lligheter och slump sitt brokiga spel med varuproducenterna och deras produktionsmedels f�rdelning mellan de olika samh�lleliga arbetsgrenarna. De olika produktionsgrenarna s�ker visserligen st�ndigt att komma i j�mvikt. Varje varuproducent m�ste framst�lla bruksv�rden och allts� tillfredsst�lla ett speciellt samh�lleligt behov. D� storleken av dessa behov �r olika, f�renas behoven och d�rmed de olika produktionsgrenarna till ett naturligt system, medan � andra sidan varornas v�rdelag avg�r, hur stor del av den disponibla arbetstiden samh�llet kan anv�nda f�r produktionen av varje s�rskild varusort. Men denna tendens att st�ndigt bevara j�mvikten mellan de olika produktionsomr�dena �r ingenting annat �n en reaktion mot att j�mvikten oupph�rligen rubbas. Den vid arbetsdelningen inom verkstaden p� f�rhand och planm�ssigt f�ljda regeln verkar vid arbetsdelningen inom samh�llet endast erfarenhetsm�ssigt som en inre, blind naturlag, som g�r sig g�llande i marknadsprisernas barometerv�xlingar och som betingar varuproducenternas planl�sa godtycke. Arbetsdelningen i manufakturen f�ruts�tter, att kapitalisten har oinskr�nkt auktoritet �ver m�nniskorna, som endast utg�r delar av en produktionsmekanism, som tillh�r honom. Arbetsdelningen i samh�llet f�ruts�tter inb�rdes oavh�ngiga varuproducenter, som inte erk�nner n�gon annan auktoritet �n konkurrensen, det tv�ng som deras �msesidiga och stridiga intressen ut�var mot dem alla - liksom i djurriket allas kamp mot alla[CXXIII*][104] mer eller mindre bidrar till att bevara betingelserna f�r alla arters existens. Samma borgerliga medvetande, som lovprisar arbetsdelningen i manufakturen, arbetarens livsl�nga bundenhet vid ett detaljarbete och delarbetarens ovillkorliga underordnande under kapitalet - emedan denna arbetsorganisation stegrar dess produktivkraft - br�nnm�rker lika obetingat varje medveten samh�llelig kontroll och reglering av den samh�lleliga produktionsprocessen som ett ingrepp i den individuelle kapitalistens okr�nkbara egendomsr�ttigheter, som en begr�nsning av hans frihet och suver�na "genialitet". Det �r mycket karakteristiskt, att fabrikssystemets begeistrade apologeter inte vet n�got v�rre att s�ga om varje f�rslag, som tar sikte p� allm�n, planm�ssig organisation av det samh�lleliga arbetet, �n att hela samh�llet d�rigenom skulle f�rvandlas till en fabrik.

Den samh�lleliga arbetsdelningens anarki och den manufakturm�ssiga arbetsdelningens despoti betingar varandra i det kapitalistiska produktionss�ttets samh�lle. �ldre samh�llsformer uppvisar bilden av planm�ssig och auktoritetsm�ssig organisation av det samh�lleliga arbetet, d�r yrkenas specialisering utvecklats organiskt, sedan utkristalliserats och slutligen blivit lagf�st, medan � andra sidan arbetsdelningen inom verkstaden var helt ot�nkbar under dessa f�rh�llanden eller i varje fall endast kunde utvecklas tillf�lligt eller i mindre skala.[439*]

Dessa ur�ldriga, sm� indiska kommuner t.ex., som delvis �nnu existerar, vilar p� kollektivt �gande av jordarealen, p� direkt f�rbindelse mellan jordbruk och hantverk och p� en fast arbetsdelning, som tj�nar som plan och grundval, n�r nya samh�llen skall anl�ggas. De bildar produktionsenheter, som �r sig sj�lva nog, och vilkas produktionsomr�de omfattar fr�n 100 till n�gra tusen acres. Huvuddelen av produkterna framst�lles f�r kommunens omedelbara, egna behov, inte som varor, och produktionen �r d�rf�r oberoende av den arbetsdelning som h�r ihop med varubytet och som i det stora hela �r vanlig i det indiska samh�llet. Endast �verskottsprodukterna f�rvandlas till varor, delvis f�rst i statens hand, ty till staten g�r sedan urminnes tider en best�md m�ngd som naturar�nta. Olika delar av Indien har olika samh�llsformer. I den enklaste formen odlar kommunen jorden kollektivt och f�rdelar jordbruksprodukterna mellan sina medlemmar, medan varje familj spinner, v�ver o.s.v. som bisyssla i hemmet. Vid sidan av denna odefinierbara massa finner vi "huvudinv�naren", domare, polis och skatteindrivare i en person; bokh�llaren, som sk�ter jordbrukets r�kenskaper och taxerar jordarealen till beskattning; en tredje �mbetsman, som f�rf�ljer f�rbrytare och beskyddar fr�mmande resande samt eskorterar dem fr�n en by till en annan; gr�nsvakten, som bevakar kommunens gr�nser mot grannkommunerna; vattenuppsyningsmannen, som f�r jordbrukets r�kning f�rdelar vattnet ur de gemensamma cisternerna; braminen, som ombes�rjer den religi�sa kulten; skolm�staren, som l�r barnen att skriva i sand och l�sa; kalenderbraminen eller astrologen, som anger tiden f�r s�dd och sk�rd och de l�mpliga och ol�mpliga tiderna f�r alla slags jordbruksarbeten; en smed och en timmerman, som tillverkar och reparerar alla �kerbruksredskap; krukmakaren, som g�r alla k�rl som byn beh�ver; barberaren, tv�ttaren som h�ller kl�derna rena, silversmeden, h�r och d�r en poet som ibland ers�tter silversmeden, ibland skolm�staren. Alla dessa underh�lles p� kommunens bekostnad. Om befolkningen v�xer, s� grundas ett nytt samh�lle efter det gamlas m�nster p� tidigare obrukad mark. Samh�llsmekanismen uppvisar planm�ssig arbetsdelning, men arbetets manufakturm�ssiga delning �r ot�nkbar, emedan marknaden f�r smeder, timmerm�n o.s.v. f�rblir of�r�ndrad och det p� sin h�jd kan f�rekomma tv� eller tre smeder, krukmakare o.s.v. i st�llet f�r en, allt beroende p� byarnas storlek.[440*] Den lag, som reglerar kommunarbetets delning, verkar h�r med en naturlags orubbliga auktoritet, medan varje hantverkare, som utf�r sitt arbete p� traditionellt s�tt, g�r allt arbete som tillh�r hans fack, sj�lvst�ndigt och utan att erk�nna n�gon auktoritet i sin verkstad. Denna enkla produktionsorganism, dessa sj�lvtillr�ckliga samh�llen, som st�ndigt �teruppst�r i samma form och blir uppbyggda p� samma plats och med samma namn, om de tillf�lligt �del�gges,[441*] ger oss nyckeln till hemligheten med de asiatiska samh�llenas of�r�nderlighet, som st�r i s� skarp kontrast till de asiatiska staternas best�ndiga uppl�sning och omdaning och de oupph�rliga dynastiskiftena. Samh�llets ekonomiska grundstruktur f�rblir op�verkad av stormarna i den politiska atmosf�ren.

Genom en l�ngt g�ende begr�nsning av det till�tna antalet ges�ller f�rhindrade skr�f�rordningarna, som redan tidigare p�pekats, den enskilde hantverksm�staren att f�rvandlas till kapitalist. Likas� kunde han endast syssels�tta ges�ller i det fack, d�r han sj�lv var m�stare. Skr�na v�rjde sig svartsjukt mot varje �vergrepp fr�n k�pmanskapitalets sida, det enda fria kapital som de hade att m�ta. K�pmannen kunde k�pa alla varor, men han kunde inte k�pa arbetet som vara. Han tolererades endast som f�rl�ggare av hantverksprodukter. Om yttre f�rh�llanden framkallade en fortskridande arbetsdelning, s� uppdelades de best�ende skr�na i underavdelningar, eller ocks� bildades nya skr�n vid sidan av de gamla, dock utan att olika hantverk samlades i en verkstad. Trots att skr�v�sendet och utvecklingen av hantverksyrkenas sj�lvst�ndighet utg�r en del av manufakturperiodens materiella f�ruts�ttningar, s� utesluter d�rf�r skr�organisationen den manufakturm�ssiga arbetsdelningen. I det stora hela f�rblev arbetaren och hans produktionsmedel bundna vid varandra som snigeln vid sn�ckan, och d�rmed saknades manufakturens f�rsta f�ruts�ttning, n�mligen produktionsmedlens sj�lvst�ndighet som kapital i f�rh�llande till arbetaren.

Samh�llelig arbetsdelning f�rekommer i de mest olikartade samh�llsformer, antingen den f�rmedlas av varubyte eller inte, men den manufakturm�ssiga arbetsdelningen �r ett alldeles speciellt resultat av det kapitalistiska produktionss�ttet.

5. Manufakturens kapitalistiska karakt�r

Den ursprungliga utg�ngspunkten f�r manufakturen liksom f�r allt samarbete �r, att ett st�rre antal arbetare �r samlade under samma kapitals herrav�lde, medan � andra sidan arbetsdelningen i manufakturen g�r det till en teknisk n�dv�ndighet, att arbetarantalet �kar. Det minsta antal arbetare, som en enskild kapitalist m�ste anv�nda, �r nu helt beroende av den f�religgande arbetsdelningen. � andra sidan kan de f�rdelar, som �r f�rbundna med en vidare utveckling av arbetsdelningen, endast uppn�s genom �kning av arbetarantalet, och det kan endast ske p� s� s�tt, att alla arbetsgrupper ut�kas i samma proportioner. Men det konstanta kapitalet m�ste v�xa samtidigt med det variabla kapitalet. Omf�nget av de gemensamma produktionsmedlen, s�som byggnader, ugnar o.s.v., v�xer, men i synnerhet �kar behovet av r�material betydligt fortare �n behovet av arbetskraft. Den m�ngd r�material, som under en given tidsperiod f�rbrukas genom en best�md arbetsinsats, �kar i samma f�rh�llande som arbetets produktivkraft �kar p� grund av arbetsdelningen. Det �r d�rf�r en lag, som h�rr�r ur manufakturens teknik, att storleken av det kapital, som �r n�dv�ndigt i det enskilda f�retaget, st�ndigt m�ste ut�kas, vilket inneb�r att de samh�lleliga existensmedlen och produktionsmedlen i �kande omfattning f�rvandlas till kapital.[442*]

I manufakturen liksom i det enkla samarbetet �r den verksamma arbetsorganismen en existensform f�r kapitalet. Den samh�lleliga produktionsmekanismen, sammansatt av m�nga individuella delarbetare, tillh�r kapitalisten. Den produktivkraft, som uppst�r ur arbetenas kombination, upptr�der d�rf�r som en kapitalets produktivkraft. Den egentliga manufakturen tvingar in den f�rut sj�lvst�ndige arbetaren under kapitalets kommando och disciplin men �stadkommer dessutom en rangindelning bland arbetarna sj�lva. Medan det enkla samarbetet i stort sett l�ter den enskilde forts�tta att arbeta p� samma s�tt som f�rut, omskapar manufakturen arbetss�ttet fr�n grunden och angriper den individuella arbetskraften i roten. Den f�rkv�ver arbetarens normala utveckling genom att renodla hans detaljskicklighet och undertrycka en hel v�rld av produktiva krafter och anlag hos honom, liksom man i La Platastaterna slaktar ner ett helt djur bara f�r att komma �t dess hud eller dess talg. Det �r inte endast s�, att de olika delarbetena f�rdelas mellan olika individer, utan individen sj�lv blir uppdelad, f�rvandlad till ett automatiskt drivmedel f�r ett delarbete,[443*] och h�rmed f�rverkligas Menenius Agrippas vulg�ra fabel [105], som framst�ller m�nniskan som endast ett fragment av den egna kroppen.[444*] Medan arbetaren fr�n b�rjan s�lde sin arbetskraft till kapitalet, f�r att han saknade de materiella medlen f�r att producera varor, s� v�grar nu hans egen arbetskraft att g�ra tj�nst, om den inte s�ljes till kapitalet. Den fungerar nu endast i ett sammanhang, n�mligen i kapitalistens verkstad, och detta sammanhang existerar f�rst efter arbetskraftens f�rs�ljning. Emedan hans naturliga anlag har utvecklats p� ett s�dant s�tt, att han saknar f�rm�ga att utr�tta n�got p� egen hand, kan manufakturarbetaren endast utf�ra produktivt arbete, n�r han blir ett tillbeh�r till kapitalistens verkstad.[445*] Liksom det stod skrivet p� det utvalda folkets panna, att det var Jehovas egendom, s� s�tter arbetsdelningen sin st�mpel p� manufakturarbetaren och br�nnm�rker honom som kapitalets egendom.

Om ocks� i liten skala, utvecklar den sj�lvst�ndige bonden och hantverkaren kunskaper, insikter och viljestyrka, alldeles som vilden ut�var hela krigskonsten som personlig list. Denna energiutveckling har nu verkstaden som helhet lagt under sig. Produktionens andliga potenser framtr�der p� den ena sidan i st�rre skala, emedan de f�rsvinner p� m�nga andra punkter. Vad delarbetarna f�rlorar, samlas i st�llet hos kapitalet.[446*] Det �r ett av resultaten av arbetets manufakturm�ssiga delning, att den materiella produktionsprocessens andliga potenser st�lles gentemot den som fr�mmande egendom och beh�rskande makt. Denna differentieringsprocess b�rjar i det enkla samarbetet, d�r kapitalisten framtr�der gentemot den enskilde arbetaren som den samh�lleliga arbetsorganismens enhet och vilja. Den utvecklas vidare i manufakturen, som krymper arbetaren till delarbetare. Den full�ndas i storindustrin, som avskiljer vetenskapen som sj�lvst�ndig produktionspotens fr�n arbetet och tvingar in den i kapitalets tj�nst.[447*]

I manufakturen �r �kningen av totalarbetarens och d�rmed �ven kapitalets samh�lleliga produktivkraft betingad av att arbetarens individuella produktivkrafter ruineras.

"Okunnigheten �r industrins moder, liksom den �r vidskepelsens. Eftertanke och fantasi kan ta fel, men den vanem�ssiga r�relsen av handen eller foten �r oberoende av b�de tanken och fantasin. Manufakturer blomstrar d�rf�r b�st, d�r man mest lyckats befria sig fr�n intellektet, p� s� s�tt att verkstaden kan betraktas som en maskin, vars delar �r m�nniskor."[448*]

I sj�lva verket anv�nde n�gra manufakturer i mitten av 18:e �rhundradet med f�rk�rlek halvidioter f�r vissa enkla operationer, som dock inneh�ll fabrikshemligheter.[449*]

"Det stora flertalet m�nniskors intellekt", s�ger Adam Smith, "utvecklas n�dv�ndigtvis ur och i deras vardagsarbete. En person, som f�rn�ter hela sitt liv p� att utf�ra n�gra f� enkla handgrepp ... har inget tillf�lle att �va sitt f�rst�nd ... Han blir i allm�nhet s� f�rdummad och okunnig, som det �r m�jligt f�r ett m�nskligt kreatur."

Sedan Smith skildrat delarbetarens sl�het, forts�tter han:

"Enformigheten i hans inrutade tillvaro neds�tter naturligtvis ocks� hans andliga tillf�rsikt ... Den f�rst�r t.o.m. den fysiska energin och g�r honom oduglig att med sp�nst och uth�llighet anv�nda sina krafter utom i den detaljsyssla, som han �r utbildad f�r. Hans skicklighet i denna s�rskilda specialitet har s�lunda f�rv�rvats p� bekostnad av hans intellektuella, sociala och stridbara egenskaper. Men i varje industrialiserat och civiliserat samh�lle �r detta det tillst�nd, vari den fattige arbetaren (the labouring poor), d.v.s. folkets stora flertal, n�dv�ndigt m�ste sjunka ner."[450*]

F�r att motverka den fullst�ndiga f�rkrympning, som hotar folkmassan genom arbetsdelningen, rekommenderar Smith folkundervisning genom statens f�rsorg, dock i f�rsiktiga sm� doser. Hans franske �vers�ttare och kommentator, G. Garnier, polemiserar konsekvent mot denna uppfattning, och Garnier blev, som man ju kunde v�nta, senator under det f�rsta franska kejsard�met. Folkundervisning st�r i strid med arbetsdelningens viktigaste lagar och skulle inneb�ra "ett angrepp p� hela v�rt samh�llssystem".

"Liksom all annan arbetsdelning", s�ger han, "blir uppdelningen i kroppsarbete och f�rst�ndsarbete[451*] mer utpr�glad och avg�rande, i samma m�n som samh�llet" (han anv�nder fullt riktigt denna term som beteckning f�r kapitalets och jordegendomens stat) "blir rikare. Liksom varje annan arbetsdelning �r denna ett resultat av tidigare och en orsak till kommande framsteg ... Skulle regeringen d� motarbeta denna arbetsdelning och hejda den i dess naturliga utveckling? Skulle den sl�sa bort en del av statsinkomsten i ett f�rs�k att f�rvirra och blanda ihop tv� slags arbete, som str�var efter delning och skilsm�ssa?"[452*]

En viss andlig och lekamlig f�rkrympning �r oskiljbart f�rbunden med sj�lva den allm�nna arbetsdelningen inom samh�llet. Men d� manufakturperioden driver denna samh�lleliga uppdelning av arbetsgrenarna betydligt l�ngre, medan � andra sidan f�rst arbetsdelningen i manufakturen angriper individens livskraft i sj�lva roten, s� levererar den ocks� f�rst materialet och impulsen till studiet av industrisjukdomarna.[453*]

"Att uppdela en m�nniska �r att avr�tta henne, om hon f�rtj�nar d�dsdomen, och att l�nnm�rda henne, om hon inte f�rtj�nar den. Att uppdela arbetet �r att l�nnm�rda ett folk."[454*]

Det samarbete eller den manufaktur, som baseras p� arbetsdelning, �r fr�n b�rjan ett resultat av en j�mn utveckling. S� snart dess tillvaro har uppn�tt n�gon fasthet och bredd, f�r arbetsdelningen den medvetna, planm�ssiga och systematiska form, som �r typisk f�r det kapitalistiska produktionss�ttet. Den egentliga manufakturens historia visar, hur dess karakteristiska arbetsdelning till en b�rjan erfarenhetsm�ssigt, liksom bakom ryggen p� de handlande personerna, uppn�r sin fackm�ssiga form. N�r denna form en g�ng har stadgat sig, fasth�lles den genom traditionens makt, kanske i �rhundraden, liksom skr�hantverket bevarade sina gamla former. Om denna form �ndras, s� sker det alltid - utom betr�ffande sm�saker - endast som f�ljd av en genomgripande f�r�ndring ifr�ga om arbetsverktygen. Den moderna manufakturen - och jag talar h�r inte om storindustrin, som baseras p� maskineri - finner antingen, som t.ex. kl�dmanufakturen i de stora st�der, d�r den uppst�r, sina disjecta membra poetae, [108] redan f�rdiga och beh�ver endast samla ihop det kringspridda; eller ocks� faller delningsprincipen av sig sj�lv, i och med att den hantverksm�ssiga produktionens olika f�rr�ttningar (t.ex. vid bokbindning) helt enkelt har anf�rtrotts uteslutande �t s�rskilda arbetare. Det kostar inte ens en veckas erfarenhet att i dylika fall finna proportionstalet mellan de arbetare som beh�vs f�r varje funktion.[455*]

Genom att analysera den hantverksm�ssiga verksamheten, genom specialisering av arbetsverktygen, genom att utbilda delarbetare, gruppera dem och kombinera dem i en totalorganism skapar arbetsdelningen i manufakturen en samh�llelig produktionsprocess, delad i arbetsgrupper, som utf�r olika arbeten, och d�r de olika gruppernas arbetarantal st�r i ett planm�ssigt f�rh�llande till varandra. Manufakturens arbetsdelning skapar med andra ord en best�md organisation av det samh�lleliga arbetet, samtidigt som den utvecklar en ny samh�llelig produktivkraft i arbetet. Som specifikt kapitalistisk form f�r den samh�lleliga produktionsprocessen - och p� de existerande grundvalarna kunde den endast utvecklas i kapitalistisk form - �r manufakturen endast en s�rskild metod att frambringa relativt merv�rde eller en metod som �kar kapitalets m�jligheter till v�rde�kning p� arbetarnas bekostnad - vad man kallar samh�llelig rikedom, "Wealth of Nations" o.s.v. Den utvecklar inte endast arbetets samh�lleliga produktivkraft till kapitalistens i st�llet f�r arbetarens f�rdel, utan den g�r det ocks� genom att f�rkrympa den enskilde arbetaren. Den skapar nya betingelser f�r kapitalets herrav�lde �ver arbetet. Medan den d�rf�r � ena sidan framtr�der som ett historiskt framsteg och ett n�dv�ndigt stadium i samh�llets ekonomiska utveckling, �r den � andra sidan �ven ett medel f�r mer civiliserad och mer raffinerad exploatering.

Den politiska ekonomin, vilken uppkom som sj�lvst�ndig vetenskap f�rst under manufakturperioden, betraktar �verhuvud arbetets samh�lleliga delning endast fr�n den manufakturm�ssiga arbetsdelningens st�ndpunkt,[456*] som ett medel att framst�lla flera varor med samma m�ngd arbete, p� s� s�tt f�rbilliga varorna och p�skynda kapitalets ackumulation. I skarpaste motsats till denna betoning av m�ngd och bytesv�rde riktar den klassiska forntidens f�rfattare uppm�rksamheten uteslutande mot kvaliteten och bruksv�rdet.[457*] Genom att uppdela produktionen i samh�lleliga produktionsgrenar framst�ller man b�ttre varor, m�nniskornas olika anlag och talanger utv�ljer l�mpliga verksamhetsomr�den,[458*] och utan begr�nsning kan man aldrig utf�ra n�got betydande.[459*] Allts�: b�de produkten och producenten f�rb�ttras genom arbetsdelningen. N�r den �kade produktm�ngden tillf�lligtvis n�mnes, s� g�ller det alltid �kningen av bruksv�rden. Inte en enda stavelse �gnas �t bytesv�rdet, �t varornas f�rbilligande. Denna st�ndpunkt, som betonar bruksv�rdet, dominerar b�de hos Platon,[460*] som behandlar arbetsdelningen som grundval f�r klassindelningen i samh�llet, och hos Xenofon,[461*] som med sin karakteristiskt borgerliga instinkt redan kommer arbetsdelningen i en verkstad n�rmare. Platons republik [112] �r, i den m�n arbetsdelningen d�r utvecklas som statens gestaltande princip, endast en ateniensisk idealisering av det egyptiska kastv�sendet. F.�. g�ller Egypten �ven f�r andra av hans samtida, t.ex. Isokrates,[462*] som det industriella m�nsterlandet, en position som landet beh�ll �nnu hos den romerska kejsartidens greker.[463*]

Under den egentliga manufakturperioden, d.v.s. den period, d� manufakturen �r det kapitalistiska produktionss�ttets h�rskande form, st�ter den fullst�ndiga utvecklingen av dess s�regna tendenser p� m�nga slags hinder. Vi s�g visserligen, att manufakturen vid sidan av den hierarkiska uppdelningen av arbetarna ocks� skapar en enkel �tskillnad mellan fackl�rda och inte fackl�rda arbetare, men de senares antal begr�nsas �tskilligt genom de f�rstn�mndas �verv�gande inflytande. Trots att manufakturen anpassar specialarbetena efter sina levande arbetsorgans olika grad av mognad, kraft och utveckling och d�rf�r efterstr�var produktiv utsugning av kvinnor och barn, strandar denna tendens i det stora hela p� de manliga arbetarnas vanor och motst�nd. Fast�n den hantverksm�ssiga verksamhetens uppl�sning minskar utbildningskostnaderna och d�rmed arbetskraftens v�rde, beh�vs alltj�mt l�ngre utbildningstid f�r sv�rare specialarbete, en sak som arbetarna avundsjukt sl�r vakt om, �ven d�r den �r �verfl�dig. Vi finner t.ex. i England laws of apprenticeship[CXXVII*] med deras sju�riga l�rotid i full kraft �nda till slutet av manufakturperioden, och de upph�vdes f�rst genom storindustrin. D� hantverksskickligheten f�rblev manufakturens grundval, och d� den totalmekanism, med vars hj�lp den fungerar, inte best�r av n�got annat �n arbetarna sj�lva, k�mpar kapitalet oupph�rligt med arbetarnas insubordination.

"Den m�nskliga naturens svaghet �r s� stor", utropar v�nnen Ure, "att ju skickligare arbetaren �r, desto egensinnigare och sv�rare att behandla blir han, och f�ljaktligen tillfogar han totalmekanismen sv�r skada genom sitt nyckfulla lynne." [113][464*]

Hela manufakturperioden genljuder d�rf�r av klagan �ver arbetarnas brist p� disciplin.[465*] Och �ven om tidens f�rfattare inte hade skildrat f�rh�llandena, skulle vi �nd� f� tillr�ckligt besked genom s�dana enkla fakta, som att kapitalet fr�n 16:e �rhundradet och fram till storindustrins genombrott hade misslyckats att tvinga manufakturarbetarna att avst� hela sin disponibla arbetstid, och att manufakturerna inte �r l�nglivade utan m�ste flytta fr�n land till land med arbetarnas ut- och invandringar. "Ordning m�ste skapas p� ena eller andra s�ttet", utropar �r 1770 den flera g�nger citerade f�rfattaren till "Essay on Trade and Commerce". Ordning! genljuder det 66 �r senare fr�n dr Andrew Ure. Det var "ordning" som fattades i den manufaktur, som vilade p� "den skolastiska dogmen om arbetsdelningen", och "Arkwright skapade ordningen".

Samtidigt f�rm�dde manufakturen varken er�vra den samh�lleliga produktionen i hela dess omf�ng eller omforma dess grundval. Den v�xte upp som ett ekonomiskt konstverk p� det breda fundament, som utgjordes av st�dernas hantverk och den lantliga hemindustrin. P� ett best�mt utvecklingsstadium uppstod ett inre motsatsf�rh�llande mellan dess egen tr�nga ekonomiska bas och de produktionsbehov den sj�lv hade skapat.

En av dess mest full�ndade skapelser var verkstaden, d�r man producerade sj�lva arbetsverktygen, i synnerhet de redan d� anv�nda, mera komplicerade mekaniska apparaterna.

"En s�dan verkstad", s�ger Ure, "uppvisade arbetsdelningen i dess m�ngfaldiga stadier. Borr, mejsel, svarvstol hade var sina egna arbetare, ordnade hierarkiskt efter graden av skicklighet."

Denna produkt av den manufakturm�ssiga arbetsdelningen producerade � sin sida - maskiner. De upph�ver den hantverksm�ssiga verksamheten som den h�rskande principen f�r den samh�lleliga produktionen. S� undanr�jes � ena sidan den tekniska motiveringen f�r arbetarens livsl�nga bundenhet vid en delfunktion. � andra sidan bortfaller de hinder, som samma princip �nnu lade i v�gen f�r kapitalets herrav�lde.

TRETTONDE KAPITLET

Maskineri och storindustri

1. Maskineriets utveckling

John Stuart Mill s�ger i "Den politiska ekonomins principer":

"Det kan ifr�gas�ttas, om alla hittills gjorda mekaniska uppfinningar har l�ttat den dagliga m�dan f�r n�gon m�nsklig varelse."[466*]

N�got s�dant �r inte heller avsikten med det maskineri, som kapitalet anv�nder. Maskineriet skall, liksom varje annan �kning av arbetets produktivkraft, g�ra varorna billigare och f�rkorta den del av arbetsdagen, som �r n�dv�ndig f�r arbetarens underh�ll, samt f�rl�nga den del av arbetsdagen, som han utan vederlag ger kapitalisten. Maskineriet �r ett medel f�r att producera merv�rde.

Produktionss�ttets omv�lvning har i manufakturen arbetskraften, i storindustrin d�remot arbetsmedlet som utg�ngspunkt. Till en b�rjan g�ller det allts� att unders�ka, p� vad s�tt arbetsmedlet f�rvandlas fr�n verktyg till maskin, eller varigenom maskinen skiljer sig fr�n hantverksredskapet. Det r�r sig h�r endast om grova, allm�nna karakt�rsdrag, ty man kan lika litet dra n�gon skarp gr�ns mellan de olika avsnitten i samh�llets historia som i jordens geologiska utvecklingshistoria.

Matematiker och fysiker definierar verktyget som en enkel maskin och maskinen som ett sammansatt verktyg, och man finner h�r och d�r engelska ekonomer upprepa detsamma. Man ser inte n�gon v�sentlig skillnad och kallar t.o.m. de enkla mekaniska komponenterna, s�som h�vst�ng, lutande plan, skruv, kil o.s.v., f�r maskiner.[467*] I sj�lva verket best�r varje maskin av dessa enkla best�ndsdelar, hur de �n �r f�rkl�dda och kombinerade. Fr�n ekonomisk st�ndpunkt �r emellertid denna f�rklaring oduglig, ty det historiska elementet fattas. � andra sidan s�ker man f�rklara skillnaden mellan verktyg och maskin p� s� s�tt, att vid verktygets anv�ndning �r m�nniskan drivkraften, medan en annan naturkraft, s�som djur, vatten, vind o.s.v., driver maskinen.[468*] F�ljaktligen skulle en med oxar f�rsp�nd plog, som f�rekommer i de mest skilda produktionsepoker, vara en maskin, medan Claussens Circular Loom (rundv�vstol), som s�ttes i r�relse av en enda arbetarhand och tillverkar 96.000 maskor i minuten, bara vore ett verktyg. Ja, samma v�vstol vore ett verktyg, om den sattes i r�relse med handen, men en maskin, om den sattes i r�relse med �nga. D� anv�ndningen av djurkraft �r en av m�nsklighetens �ldsta uppfinningar, skulle i sj�lva verket maskinproduktionen g� f�re hantverksproduktionen. N�r John Wyatt �r 1735 konstruerade sin spinnmaskin och d�rmed inledde 18:e �rhundradets industriella revolution, n�mnde han inte med ett ord, att en �sna i st�llet f�r en m�nniska skulle driva maskinen, och �nd� fick �snan den rollen. En maskin "f�r att spinna utan fingrar", s� lydde hans program.[469*]

Allt utvecklat maskineri best�r av tre v�sentligt olika delar: kraftmaskinen, transmissionsanordningen och slutligen verktygsmaskinen eller arbetsmaskinen. Kraftmaskinen verkar som drivkraft f�r hela mekanismen. Den frambringar sin egen r�relsekraft, s�som �ngmaskinen, den kaloriska maskinen (varmluftmaskinen) [114], elektromagnetiska maskiner o.s.v., eller tar emot impulser fr�n n�gon redan f�rdig naturkraft, s�som vattenhjulet fr�n vattenfallet, v�derkvarnen fr�n vinden o.s.v. Transmissionsmekanismen, sammansatt av sv�nghjul, drivaxlar, kugghjul, st�nger, linor, remmar av de mest skilda slag, reglerar r�relsen, omvandlar den, n�r s� beh�vs, t.ex. fr�n pendel- till cirkelr�relse, f�rdelar den och �verf�r den till verktygsmaskineriet. De tv� f�rsta delarna av mekanismen �r till endast f�r att ge arbetsmaskinen den r�relse, varmed den skall gripa tag i arbetsf�rem�let och f�r�ndra det p� ett �ndam�lsenligt s�tt. Det �r fr�n denna sista del av maskineriet, fr�n arbetsmaskinen, som 18:e �rhundradets industriella revolution utg�r. Den utg�r �n i dag utg�ngspunkten, n�r hantverksdrift eller manufakturdrift omvandlas till maskindrift.

Om vi nu n�rmare betraktar verktygsmaskinen eller den egentliga arbetsmaskinen, s� �terfinner vi i det stora hela de apparater och verktyg, som hantverkaren eller manufakturarbetaren anv�nder, �ven om formen ofta �r mycket f�r�ndrad. Men nu �r det verktyg f�r en maskin eller ett mekaniskt verktyg i st�llet f�r ett verktyg f�r en m�nniska. Antingen �r hela maskinen endast en mer eller mindre f�r�ndrad upplaga av det gamla hantverksredskapet, som t.ex. den automatiska v�vstolen,[470*] eller ocks� �r de redskap, som har anbragts p� arbetsmaskinen, gamla bekanta, s�som spindlarna p� spinnmaskinen, n�larna i strumpstickningsmaskinen, s�gbladen i maskins�gen, knivarna i hackmaskinen o.s.v. Skillnaden mellan dessa verktyg och arbetsmaskinens verkliga konstruktion g�r tillbaka �nda till det s�tt, varp� de framst�lles. De produceras n�mligen �nnu i regel hantverksm�ssigt eller manufakturm�ssigt och placeras f�rst senare p� arbetsmaskinens stomme, som framst�lles maskinellt.[471*] Arbetsmaskinen �r allts� en mekanism, som d� den satts i r�relse utf�r samma operationer med sina verktyg, som arbetaren f�rr utf�rde med liknande verktyg. Det spelar ingen roll, om drivkraften nu utg�r fr�n m�nniskan eller i sin tur kommer fr�n en annan maskin. N�r det egentliga verktyget �verf�rts fr�n m�nniskan till en mekanism, har en maskin tr�tt i st�llet f�r det vanliga verktyget. �ven om m�nniskan sj�lv f�rblir den f�rn�msta motorn, s� �r skillnaden genast m�rkbar. Det antal arbetsredskap, som en arbetare samtidigt kan anv�nda, �r begr�nsat genom antalet av hans egna arbetsredskap, hans egna kroppsliga organ. I Tyskland f�rs�kte man f�rst l�ta en spinnare trampa tv� spinnrockar, allts� samtidigt arbeta med tv� h�nder och tv� f�tter. Detta blev f�r anstr�ngande. Senare konstruerade man en trampspinnrock med tv� spindlar, men de spinnvirtuoser, som kunde spinna tv� tr�dar samtidigt, var n�stan lika s�llsynta som m�nniskor med tv� huvuden. "Spinning Jenny" [115] d�remot arbetar med 12-18 spindlar, strumpstickningsmaskinen stickar med flera tusen n�lar p� en g�ng o.s.v. Det antal verktyg, varmed en arbetsmaskin samtidigt arbetar, �r fr�n b�rjan frigjort fr�n det organiska hinder, som begr�nsar en arbetares hantverksredskap.

M�nga hantverksredskap visar i sin yttre form skillnaden mellan m�nniskan som r�tt och sl�tt drivkraft och som arbetare, sysselsatt med den egentliga produktionen. P� spinnrocken t.ex. verkar foten endast som drivkraft, medan handen, som arbetar med spindeln, drar och tvinnar, utf�r det egentliga spinnarbetet. Den industriella revolutionen omdanar f�rst just denna sista del av hantverksredskapet och �verl�ter till en b�rjan �t m�nniskan den rent mekaniska rollen som drivkraft vid sidan av den nya arbetsuppgiften att �vervaka maskinen och reparera dess fel. S�dana verktyg d�remot, d�r m�nniskan fr�n b�rjan endast tj�nstg�r som enkel drivkraft, s�som t.ex. d� man drar en handkvarn, d� man pumpar, d� man drar en bl�sb�lg, d� man st�ter i en mortel o.s.v.,[472*] leder visserligen f�rst till att man anv�nder djur, vatten, vind[473*] som drivkrafter. Delvis b�rjar dylika verktyg att utvecklas till maskiner redan l�ngt f�re manufakturperioden, och utvecklingen fortfar �ven under denna period, men den medf�r ingen revolution av produktionss�ttet. Att dessa verktyg t.o.m. i sin hantverksm�ssiga form �r maskiner, visar sig under storindustrins period. Pumparna t.ex., som holl�ndarna anv�nde �ren 1836-37 f�r att t�mma Harlemsj�n, var konstruerade enligt samma princip som vanliga pumpar endast med den skillnaden, att deras kolvar drevs av j�ttestora �ngmaskiner i st�llet f�r av m�nniskoh�nder. Grovsmedens vanliga och mycket primitiva bl�sb�lg f�rvandlas alltj�mt ibland i England till mekanisk luftpump, endast genom att man kopplar ihop dess arm med en �ngmaskin. �ngmaskinen sj�lv, i den form den hade n�r den f�rst blev uppfunnen under manufakturperioden mot slutet av 17:e �rhundradet och fram till b�rjan av 80-talet i 18:e �rhundradet,[474*] �stadkom ingen industriell revolution. Det var snarare arbetsmaskinernas tillkomst, som n�dv�ndiggjorde en omdaning av �ngmaskinen. N�r m�nniskan endast verkar som drivkraft f�r en arbetsmaskin i st�llet f�r att sj�lv bearbeta arbetsf�rem�let med sina verktyg, �r det en ren tillf�llighet, att m�nskliga muskler svarar f�r drivkraften, och de kan ers�ttas av vind, vatten, �nga o.s.v. Detta utesluter givetvis inte, att en s�dan �verg�ng framtvingar stora tekniska f�r�ndringar i den mekanism, som ursprungligen endast var konstruerad f�r m�nsklig drivkraft. Nu f�r tiden konstrueras alla maskiner, som skall g�ra sig g�llande p� varumarknaden, s�som symaskiner, degberedningsmaskiner o.s.v., f�r b�de manuell och mekanisk drivkraft, om de inte fr�n b�rjan �r best�mda f�r en verksamhet som utesluter sm�driften.

Maskinen, som inleder den industriella revolutionen, ers�tter arbetaren, som hanterar ett enstaka verktyg, med en mekanism, som arbetar med en m�ngd av samma eller liknande verktyg samtidigt och h�lles i g�ng av en enda drivkraft, som kan vara av olika slag.[475*] H�r har vi maskinen men till att b�rja med endast som ett enkelt element i den maskinm�ssiga produktionen.

�kningen av arbetsmaskinernas storlek och antalet samtidigt fungerande verktyg medf�r behovet av en kraftigare r�relsemekanism och denna i sin tur en starkare drivkraft �n den m�nskliga muskelkraften, alldeles bortsett ifr�n att m�nniskan �r ett mycket ofullkomligt instrument f�r skapandet av likformig och kontinuerlig r�relse. F�rutsatt att arbetaren verkar endast som drivkraft, att en maskin allts� har ersatt hans verktyg, s� kan naturkrafter nu ocks� ers�tta honom som drivkraft. Av alla stora drivkrafter, som manufakturperioden l�mnade i arv, var h�sten den s�msta, dels emedan den har sitt huvud f�r sig, dels emedan den �r dyrbar och endast kan anv�ndas i begr�nsad omfattning i fabriker.[476*] �nd� nyttjades h�sten ofta under storindustrins barndom, vilket framg�r av samtida agronomers klagom�l liksom av det faktum, att termen h�stkraft �n idag anv�ndes som enhet f�r mekanisk effekt. Vinden var f�r ostadig och om�jlig att kontrollera, varf�r anv�ndningen av vattenkraft redan under manufakturperioden var betydligt vanligare i England, storindustrins hemland. Redan under 17:e �rhundradet hade man f�rs�kt att driva tv� par kvarnstenar med ett vattenhjul. Det visade sig nu, att vattenkraften inte f�rm�dde �vervinna friktionen i den mera komplicerade transmissionsmekanismen, en av de omst�ndigheter som framtvingade ett noggrannare studium av friktionslagarna. Str�vandena att minska oj�mnheten i r�relsen, n�r kvarnarna drevs med sv�nglar, ledde p� samma s�tt till teorin f�r och anv�ndningen av sv�nghjulet,[477*] som sedan kom att spela en s� viktig roll i storindustrin. P� detta s�tt utvecklade manufakturperioden de f�rsta vetenskapliga och tekniska f�ruts�ttningarna f�r storindustrin. Arkwrigths throstlespinnmaskin drevs fr�n b�rjan med vattenkraft. Emellertid var ocks� bruket av vattenkraft som den f�rh�rskande drivkraften f�rbundet med v�xande sv�righeter. Den kunde inte �kas vid behov, uppkommande brist kunde inte avhj�lpas, ibland tog den helt slut, och framf�rallt var den bunden till en viss plats.[478*] F�rst med Watts andra, s.k. dubbelverkande �ngmaskin var en kraftmaskin med allm�n industriell anv�ndbarhet uppfunnen. Den frambragte sin drivkraft genom att f�rt�ra kol och vatten, och dess kraftutveckling stod helt under m�nniskans kontroll. R�rlig och sj�lv ett medel till r�relse, hemmah�rande i st�derna och inte som vattenhjulet p� landsbygden, g�r �ngmaskinen det m�jligt att samla produktionen i st�derna i st�llet f�r att som under vattenhjulets tid sprida ut den �ver landet.[479*] Den kan anv�ndas till alla tekniska �ndam�l och �r relativt oberoende av f�rh�llandena p� den plats, d�r den skall anv�ndas. Watts stora geni visar sig i beskrivningen av det patent, som han tog ut i april 1784, vari han beskriver sin �ngmaskin inte bara som en uppfinning f�r ett speciellt �ndam�l utan som en storindustrins allm�nna drivkraft. Han pekar h�r p� anv�ndningar, av vilka m�nga, t.ex. �nghammaren, inte praktiserades f�rr�n mer �n ett halvt �rhundrade senare. Dock betvivlade han, att �ngmaskinen kunde anv�ndas f�r sj�farten. Hans efterf�ljare, Boulton och Watt, presenterade p� industriutst�llningen i London 1851 en j�ttelik �ngmaskin f�r ocean�ngare.

Sedan f�rst verktygen f�rvandlats fr�n verktyg �t den m�nskliga organismen till verktyg �t en mekanisk apparat, arbetsmaskinen, fick nu �ven kraftmaskinen en sj�lvst�ndig form, helt frigjord fr�n m�nniskokraftens begr�nsning. Den enskilda arbetsmaskinen, som vi hittills har betraktat, sjunker d�rvid ner till att vara endast ett led i den maskinm�ssiga produktionen. En kraftmaskin kunde nu samtidigt driva flera arbetsmaskiner. Kraftmaskinen v�xer med det stigande antalet arbetsmaskiner som drives p� en g�ng, och transmissionen utvecklas till en vidlyftig apparat.

I detta sammanhang �r det viktigt att skilja p� tv� helt olika saker, n�mligen samverkan mellan m�nga likartade arbetsmaskiner � ena sidan och � andra sidan det egentliga maskinsystemet.

I det ena fallet utf�r samma arbetsmaskin hela processen. Den utf�r alla de olika operationer, som hantverkaren utf�rde med sina verktyg, t.ex. v�varen med sin v�vstol, eller som olika hantverkare utf�rde med olika verktyg, antingen sj�lvst�ndigt eller som arbetare i en manufaktur.[480*] I den moderna brevkuvertmanufakturen t.ex. falsar en arbetare papperet med falsbenet, en annan l�gger p� gummeringen, en tredje viker klaffen d�r monogrammet skall tryckas, en fj�rde trycker monogrammet o.s.v., och vid var och en av dessa deloperationer m�ste varje kuvert g� fr�n en hand till en annan. En enda kuvertmaskin utf�r alla dessa operationer p� en g�ng och tillverkar 3.000 kuvert eller mer pr timme. En amerikansk maskin f�r tillverkning av pappersp�sar, utst�lld p� industriutst�llningen i London 1862, sk�r, klistrar, viker och g�r 300 stycken f�rdiga pr minut. Hela den process, som i manufakturen uppdelades och utf�rdes i en rad p� varandra f�ljande delprocesser, fullbordas h�r av en arbetsmaskin, som arbetar genom att kombinera olika verktyg. Antingen en s�dan arbetsmaskin endast �r en mekanisk upplaga av ett komplicerat hantverksredskap eller en kombination av olika slags specialinstrument, l�nade fr�n manufakturen - i fabriken, d.v.s. i den verkstad, som �r baserad p� maskindrift, visar sig alltid p� nytt det enkla samarbetet, och d� n�rmast (om vi bortser fr�n arbetaren) som en samling likartade och p� en g�ng samverkande arbetsmaskiner. S�ledes best�r en textilfabrik av ett stort antal v�vstolar och en konfektionsfabrik av en samling symaskiner, koncentrerade till samma arbetslokal. Men h�r existerar en teknisk enhet, genom att de m�nga likartade arbetsmaskinerna samtidigt och likformigt tar emot sin drivkraft fr�n en gemensam kraftmaskin, och denna drivkraft f�r de genom transmissionen, som ocks� delvis �r gemensam, ty endast s�rskilda utl�pare f�rgrenar sig till varje enskild arbetsmaskin. P� samma s�tt som de m�nga verktygen �r arbetsmaskinens organ, utg�r numera de m�nga arbetsmaskinerna endast likartade organ f�r en och samma r�relsemekanism.

Men ett egentligt maskinsystem �r utvecklat, f�rst n�r arbetsf�rem�let genoml�per en sammanh�ngande rad processer, som utf�res av olika arbetsmaskiner, vilka kompletterar varandra och avl�ser den enkla, sj�lvst�ndiga arbetsmaskinen. H�r �terfinnes det samarbete genom arbetsdelning, som �r ett manufakturens s�rm�rke, men nu som en kombination av specialmaskiner. De olika delarbetarnas specifika verktyg, t.ex. de redskap som anv�ndes vid rensning, kardning, spinning etc. i ullmanufakturen, f�rvandlas nu till verktyg i specialiserade arbetsmaskiner, av vilka var och en �r ett s�rskilt organ f�r en s�rskild funktion i den kombinerade verktygsmekanismens system. I de industrigrenar, d�r maskinsystemet f�rst inf�rdes, levererade manufakturen sj�lv i stort sett den ursprungliga grundvalen f�r arbetsdelningen och d�rmed ocks� f�r organisationen av produktionsprocessen.[481*] Emellertid framtr�der genast en v�sentlig skillnad. I manufakturen m�ste arbetarna, ensamma eller i grupper, utf�ra varje s�rskild delprocess med sina hantverksredskap. Om processen har tagit arbetaren i besittning, s� �r emellertid ocks� p� f�rhand processen anpassad f�r arbetaren. Denna subjektiva delningsprincip, vars grundval �r fackl�rda specialarbetare, bortfaller i maskinproduktionen. Totalprocessen uppl�ses h�r objektivt, i och f�r sig betraktat, i sina enkla delar, och problemet att utf�ra varje delprocess och kombinera delprocesserna l�ses genom teknisk till�mpning av mekanik, kemi o.s.v.,[482*] varvid naturligtvis nu som f�rr de teoretiska l�sningarna m�ste kompletteras med samlad praktisk erfarenhet i stor skala. Varje delmaskin l�mnar r�material till den n�rmast f�ljande, och d� alla maskinerna arbetar samtidigt, befinner sig produkten samtidigt b�de p� de olika stadierna i sin utvecklingsprocess och i �verg�ngen mellan dem. Liksom det omedelbara samarbetet mellan delarbetarna i manufakturen skapar best�mda f�rh�llanden mellan de olika arbetargruppernas storlek, s� skapar den st�ndiga anv�ndningen av delmaskiner i det specialiserade maskinsystemet ett best�mt f�rh�llande mellan deras antal, deras storlek och deras hastighet. Den sammansatta arbetsmaskinen, nu ett f�rgrenat system av specialmaskiner och grupper av specialmaskiner, �r desto mer full�ndad, ju mera oavbruten totalprocessen �r, d.v.s. ju f�rre avbrott det �r i r�materialets passage fr�n den f�rsta till den sista delprocessen. Mekanismen �r full�ndad i samma grad som den sj�lv utan m�nniskans medverkan befordrar arbetsf�rem�let fr�n den ena produktionsfasen till den andra. I manufakturen leder arbetsdelningens princip till att varje enskild process isoleras, medan d�remot den f�rh�rskande principen i den fullt utvecklade fabriken �r ett obrutet sammanhang mellan delprocesserna. N�r ett system, best�ende av flera maskiner, drives av en gemensam kraftmaskin, som sj�lv frambringar sin drivkraft, bildar de tillsammans en enda stor automat, oavsett huruvida det �r likartade arbetsmaskiner som samarbetar, som i v�veriet, eller olikartade maskiner, som i spinneriet. Emellertid kan systemet som helhet drivas t.ex. av en �ngmaskin, �ven om enskilda arbetsmaskiner �nnu kan beh�va arbetaren f�r vissa r�relser, s�som f�r ig�ngs�ttning av Jennymaskinen, innan denna maskin blev automatisk, och �nnu alltj�mt vid finspinneriet. Eller ocks� m�ste vissa delar av maskinen man�vreras som verktyg av arbetaren f�r att kunna fungera, s�som t.ex. vid ombyggnad av en svarvstol till en automatisk svarv. S� snart arbetsmaskinen utf�r alla r�relser, som �r n�dv�ndiga f�r att bearbeta r�materialet, utan att arbetaren beh�ver ingripa, har vi ett automatiskt system av maskiner, vars detaljer dock st�ndigt kan kompletteras. Den apparat, som av sig sj�lv stoppar spinnmaskinen, s� snart en enda tr�d avslites, och den automatiska broms, som stannar den f�rb�ttrade �ngv�vstolen, n�r v�ften g�r av eller �r slut i spolen, �r exempelvis helt moderna uppfinningar. Det moderna pappersbruket kan tj�na som exempel b�de p� produktionens kontinuitet och p� den automatiska principens fullst�ndiga genomf�rande. Papperstillverkningen ger p� det hela taget utm�rkta m�jligheter att studera skillnaden mellan olika produktionss�tt p� basis av olika produktionsmedel. Den �ldre tyska papperstillverkningen �r ett m�nster f�r hantverkm�ssig produktion, papperstillverkningen i Holland i 17:e och i Frankrike i 18:e �rhundradet kan tj�na som m�nster f�r den egentliga manufakturen och pappersfabrikationen i det moderna England som m�nster f�r automatisk produktion. Dessutom finns i Kina och Indien tv� olika gammalasiatiska former av samma industri.

Maskindriften �r i sin h�gst utvecklade gestalt ett f�rgrenat system av arbetsmaskiner, vilkas drivkraft �verf�res fr�n en central kraftmaskin med hj�lp av en transmissionsmekanism. I st�llet f�r enskilda, frist�ende maskiner har vi h�r ett mekaniskt vidunder, som fyller hela fabriksbyggnader, och vars demoniska kraft f�rst d�ljes under j�ttelemmarnas h�gtidligt avm�tta r�relser f�r att sedan f� utlopp i de otaliga arbetsmaskinernas vanvettiga virveldans.

Det fanns �ngmaskiner, spinnmaskiner o.s.v., innan det fanns arbetare som uteslutande hade till uppgift att tillverka spinnmaskiner, �ngmaskiner o.s.v., alldeles som m�nniskan bar kl�der, innan det fanns n�gon skr�ddare. Emellertid var de uppfinningar, som Vaucanson, Arkwright, Watt o.s.v. gjorde, m�jliga, endast emedan det redan fanns ett tillr�ckligt antal skickliga, mekaniskt utbildade arbetare fr�n manufakturperioden. En del av dessa arbetare var sj�lvst�ndiga hantverkare fr�n olika fack, medan andra var samlade i manufakturen, d�r arbetsdelningen, som tidigare n�mnts, var synnerligen h�gt utvecklad. Efterhand som uppfinningarnas antal �kade och efterfr�gan p� de nyuppfunna maskinerna steg, blev maskintillverkningen � ena sidan mer och mer uppdelad i en m�ngfald sj�lvst�ndiga grenar, medan � andra sidan arbetsdelningen utvecklades vidare i de manufakturer som byggde maskiner. H�r ser vi allts� i manufakturen den omedelbara tekniska grundvalen f�r storindustrin. Manufakturen framst�llde det maskineri, varmed storindustrin gjorde slut p� b�de hantverket och manufakturen i de produktionsgrenar, som den f�rst er�vrade. Maskindriften uppv�xte allts� ursprungligen p� en grundval, som inte passade f�r den. P� ett visst utvecklingsstadium m�ste den skapa sig en ny grundval som motsvarade dess eget produktionss�tt, i st�llet f�r den grundval som den hade �vertagit fr�n manufakturen, och som den till att b�rja med hade vidareutvecklat i dess gamla form.

Liksom den enskilda maskinen f�rblir en dv�rg, s� l�nge m�nniskor levererar drivkraften, liksom maskinsystemet hindrades i sin fria utveckling, tills �ngmaskinen ersatte de drivkrafter som redan fanns - djur, vind och vatten - s� f�rlamades ocks� storindustrin i hela sin utveckling, s� l�nge dess karakteristiska produktionsmedel, sj�lva maskinen, framst�lldes med hj�lp av arbetarnas personliga kraft och personliga duglighet, allts� var beroende av den muskelstyrka, den blickens sk�rpa och den fingerf�rdighet, varmed den sj�lvst�ndige hantverkaren och manufakturens delarbetare kunde hantera sina dv�rginstrument. Bortsett fr�n att maskinerna blev f�rdyrade till f�ljd av detta produktionss�tt - en omst�ndighet, som verkar som ett medvetet motiv f�r kapitalet - var maskinernas utbredning i de industrigrenar, d�r de redan hade tr�ngt in, och deras vidare intr�ngande i nya industrigrenar helt betingade av en motsvarande �kning av en arbetargrupp, som p� grund av sitt arbetes halvt konstn�rliga karakt�r endast sm�ningom och inte spr�ngvis kunde �kas. Men p� ett visst utvecklingsstadium r�kade storindustrin �ven tekniskt i konflikt med sin hantverks- och manufakturm�ssiga grundval. Efterhand som arbetsmaskinerna l�sgjorde sig fr�n sina ursprungliga hantverksm�ssiga f�rebilder och fick en sj�lvst�ndig form, uteslutande best�md av de uppgifter som skulle l�sas, �kade ocks� kraftmaskinerna, transmissionen och arbetsmaskinerna sj�lva i storlek, blev mera invecklade, m�ngsidiga och med best�ndsdelar som fungerade med st�rre precision, medan hela denna utveckling av det automatiska systemet framtvingade anv�ndningen av mera sv�rarbetat material, som t.ex. j�rn i st�llet f�r tr�.[483*] L�sningen av alla dessa uppgifter, som utvecklingen medf�rde, st�tte �verallt p� sv�righeter av rent personlig art, som t.o.m. manufakturens samarbetande personal endast kunde �vervinna till en viss grad, dock inte principiellt. Vissa maskiner, som t.ex. den moderna tryckpressen, den moderna �ngv�vstolen och den moderna kardmaskinen, kunde inte framst�llas av manufakturen.

Produktionss�ttets omv�lvning i en industrigren leder till en motsvarande omv�lvning i �vriga industrigrenar. Verkningarna g�r sig f�rst g�llande i industrigrenar, som visserligen �r skilda fr�n varandra genom den samh�lleliga arbetsdelningen, s� att var och en av dem producerar en sj�lvst�ndig vara, men som dock �r sammanfl�tade s�som delar av en helhetsprocess. Maskinspinneriet framkallade maskinv�veriet, och tillsammans �stadkom de den mekanisk-kemiska revolutionen i blekeriet, kattuntryckeriet och f�rgeriet. � andra sidan framkallade den industriella revolutionen i bomullsspinneriet uppfinningen av "the gin", bomullsrensningsmaskinen som skiljer bomullen fr�n fr�na och m�jligg�r bomullsproduktion i den stora skala, som nu erfordras.[484*] Men omv�lvningen i industrins och jordbrukets produktionss�tt framtvingade ocks� en omv�lvning i den samh�lleliga produktionsprocessens allm�nna betingelser, d.v.s. i kommunikations- och transportmedlen. I ett samh�lle, vars pivot - f�r att anv�nda ett uttryck av Fourier - var sm�bruket i kombination med hemindustri och hantverk, kunde kommunikations- och transportmedlen inte l�ngre vara tillr�ckliga f�r manufakturperiodens produktionsbehov med dess utvidgade samh�lleliga arbetsdelning, dess koncentration av arbetsmedel och arbetare och dess kolonialmarknader, f�rh�llanden som revolutionerade samh�llet. P� samma s�tt f�rvandlades snart de transport- och kommunikationsmedel, som manufakturperioden efterl�mnat, till en olidlig h�msko p� storindustrin med dess feberaktiga produktionshastighet, dess j�ttelika massproduktion, dess st�ndiga omflyttningar av kapital- och arbetarmassor fr�n ett produktionsomr�de till ett annat och dess nyskapade v�rldsmarknader. Bortsett fr�n det helt revolutionerade segelskeppsbyggeriet blev d�rf�r kommunikations- och transportv�sendet s� sm�ningom anpassat till storindustrins produktionss�tt genom ett system av flod�ngare, j�rnv�gar, ocean�ngare och telegrafanl�ggningar. Men de oerh�rda m�ngder j�rn, som nu skulle smidas, svetsas, sk�ras, borras och formas, kr�vde maskiner av s� j�ttelika m�tt, att det manufakturm�ssiga maskinbyggeriet inte f�rm�dde frambringa dem.

Storindustrin m�ste allts� g�ra sig till herre �ver sitt karakteristiska produktionsmedel, sj�lva maskinen, och producera maskiner med hj�lp av maskiner. F�rst p� detta s�tt skapade den sin egen tekniska grundval och kunde st� p� egna ben. Med den �kande maskindriften i b�rjan av 19:e �rhundradet �vertog maskineriet efterhand ocks� fabrikationen av arbetsmaskiner. Men f�rst under de senaste �rtiondena [f�re 1867] gav byggandet av j�rnv�gar och ocean�ngare i stor skala upphov till de j�ttelika maskiner, som anv�ndes vid tillverkning av kraftmaskiner.

Den v�sentligaste produktionsbetingelsen f�r tillverkning av maskiner med hj�lp av maskiner var en kraftmaskin, som kunde utveckla hur mycken energi som helst och samtidigt var helt under kontroll. Den fanns redan i �ngmaskinen. Men det g�llde ocks� att maskinm�ssigt producera de str�ngt geometriska former som beh�vdes f�r de enskilda maskindelarna, s�som r�t linje, plan yta, cirkel, cylinder, kon och klot. Detta problem l�ste Henry Maudsley i b�rjan av 19:e �rhundradet genom uppfinningen av the slide-rest, som snart gjordes automatisk och i modifierad form �verf�rdes fr�n svarvstolen, som den f�rst var avsedd f�r, till andra konstruktionsmaskiner. Denna mekaniska anordning ers�tter inte n�got speciellt verktyg utan sj�lva m�nniskohanden, som �stadkommer en best�md form genom att f�ra, passa och inrikta det verktyg som formar arbetsmaterialet, t.ex. j�rnet. S� lyckades det att f� fram de enskilda maskindelarnas geometriska former "med en l�tthet, noggrannhet och snabbhet, som ingen samlad erfarenhet kunde f�rl�na den skickligaste arbetares hand."[485*]

Om vi nu betraktar den del av det maskinbyggande maskineriet, som utg�r den egentliga verktygsmaskinen, s� finner vi h�r p� nytt de hantverksm�ssiga redskapen, men i j�ttelika dimensioner. Det verktyg, som borrmaskinen anv�nder, �r t.ex. en v�ldig borr, som drives av en �ngmaskin, och som �r en av f�ruts�ttningarna f�r att de stora �ngmaskinernas och hydrauliska pressarnas cylindrar skall kunna framst�llas. Den mekaniska svarven �r en j�ttelik upplaga av den vanliga svarvstolen, hyvelmaskinen �r en timmerman av j�rn som arbetar i j�rn med samma verktyg som timmermannen i tr�; det verktyg som man i Londons skeppsvarv sk�r faner med �r en j�tterakkniv; det verktyg varmed sk�rmaskinen sk�r j�rn liksom skr�ddarsaxen klipper tyg, �r ett saxmonstrum; och �nghammaren anv�nder ett vanligt hammarhuvud men av en s�dan tyngd, att inte sj�lvaste Tor skulle kunna hantera den.[486*] En av dessa �nghammare, som �r en uppfinning av Nasmyth, v�ger �ver 6 ton och faller lodr�tt 7 fot mot ett st�d som v�ger 36 ton. Den pulvriserar lekande l�tt ett granitblock men duger lika bra till att sl� in en spik i mjukt tr� med en rad l�tta slag.[487*]

Som maskineri f�r arbetsmedlet en sj�lvst�ndig materiell tillvaro, som f�ruts�tter att naturkrafter ers�tter m�nniskan som drivkraft och att medveten till�mpning av naturvetenskapen avl�ser den erfarenhetsm�ssiga rutinen. I manufakturen �r uppdelningen av den samh�lleliga arbetsprocessen rent subjektiv, en kombination av delarbetare; i maskinsystemet har storindustrin en rent objektiv produktionsorganism, som f�r arbetaren framst�r som de f�rdiga materiella produktionsbetingelserna. I det enkla och t.o.m. i det genom arbetsdelning specialiserade samarbetet framtr�der det alltj�mt s�som n�got mer eller mindre tillf�lligt, att den enskilde arbetaren blir undantr�ngd av de samarbetande. Med n�gra f� undantag, som senare skall behandlas, kan maskineriet d�remot endast fungera under f�ruts�ttning av att arbetet utf�res gemensamt eller i omedelbar samh�llelig form. Arbetsprocessens samverkande karakt�r blir nu en teknisk n�dv�ndighet, som dikteras av arbetsmedlens natur.

2. �verf�ring av v�rde fr�n maskineriet till produkten

Vi har sett, att de produktivkrafter, som uppkommer ur samverkan och arbetsdelning, ingenting kostar kapitalet. De �r det samh�lleliga arbetets naturkrafter. Inte heller naturkrafter som �nga, vatten o.s.v., som anv�ndes i produktionen, kostar n�got. Men liksom m�nniskan beh�ver lungor f�r att andas, beh�ver hon en "skapelse av m�nniskohand" f�r att kunna f�rbruka naturkrafter produktivt. Ett vattenhjul �r n�dv�ndigt f�r att utnyttja vattnets r�relseenergi och en �ngmaskin f�r att tillvarata vatten�ngans sp�nnkraft. P� samma s�tt som med naturkrafterna f�rh�ller det sig med vetenskapen. Lagen om magnetn�lens avvikelse i ett elektriskt kraftf�lt eller om magnetismens uppkomst i j�rn, som omkretsas av en elektrisk str�m, kostar inte ett �re, n�r uppt�ckten en g�ng �r gjord.[488*] Men f�r att utnyttja dessa lagar i telegrafins tj�nst o.s.v. beh�ver man en mycket dyrbar och vidlyftig apparat. Vi har sett, att verktyget inte undantr�nges av maskinen. Verktyget utvecklas i storlek och antal fr�n dv�rgverktyg f�r den m�nskliga organismen till verktyg f�r en mekanism, som m�nniskan har skapat. I st�llet f�r att l�ta arbetaren arbeta med verktyg l�ter kapitalet honom nu arbeta med en maskin, som sj�lv anv�nder verktyg. Medan det fr�n b�rjan �r klart, att storindustrin genom att inf�rliva naturkrafterna och naturvetenskapen med produktionsprocessen m�ste ha �kat arbetets produktivitet i utomordentlig grad, s� �r det � andra sidan inte lika sj�lvklart, att denna �kade produktivitet inte hade kunnat �stadkommas genom motsvarande st�rre arbetskostnader. I likhet med varje annan best�ndsdel av det konstanta kapitalet skapar maskineriet inget v�rde men avger sitt eget v�rde till produkten, som det bidrar till att alstra. I den m�n det har v�rde och d�rmed �verf�r v�rde till produkten, bildar det en av best�ndsdelarna i produktv�rdet. I st�llet f�r att g�ra den billigare f�rdyrar maskineriet produkten i f�rh�llande till sitt eget v�rde. Och det �r p�tagligt, att maskiner och systematiskt utvecklat maskineri, storindustrins karakteristiska arbetsmedel, sv�ller om�ttligt i v�rde i j�mf�relse med hantverks- och manufakturdriftens arbetsmedel.

N�rmast b�r man nu observera, att maskineriet alltid i sin helhet ing�r i arbetsprocessen men endast delvis i den v�rdeskapande processen. Det �verf�r aldrig mer v�rde till produkten, �n det i genomsnitt f�rlorar genom slitning. Det �r allts� stor skillnad mellan maskinens v�rde och det v�rde, som den periodiskt �verf�r till produkten. Det �r stor skillnad mellan maskinen som v�rdebildande och som produktskapande element. Ju l�ngre den period �r, under vilken samma maskineri oupph�rligt tj�nstg�r i samma arbetsprocess, desto st�rre blir denna skillnad. Visserligen har vi sett, att varje egentligt arbetsmedel eller produktionsredskap alltid ing�r helt i arbetsprocessen, medan det endast delvis och i proportion till sin dagliga genomsnittsslitning ing�r i den v�rdeskapande processen. Men denna skillnad mellan f�rbrukning och slitning �r betydligt st�rre f�r maskineriet �n f�r verktyget, emedan maskineriet �r byggt av varaktigare material och varar l�ngre, och emedan dess anv�ndning beh�rskas av str�ngt vetenskapliga lagar, som m�jligg�r ett fullst�ndigare utnyttjande b�de av sj�lva maskineriet och av r�materialet, och slutligen emedan dess verksamhetsf�lt �r oj�mf�rligt mycket st�rre �n verktygets. Om vi drar av de dagliga genomsnittskostnaderna f�r maskineriet och verktyget eller den del av v�rdet, som tills�ttes produkten genom den dagliga genomsnittsslitningen och genom f�rbrukningen av bi�mnen, s�som olja, kol o.s.v., s� arbetar de gratis alldeles som naturkrafter, vilka existerar utan m�nskligt �tg�rande. De tj�nster, som maskineriet ger gratis, �r st�rre �n de tj�nster som verktyget ger, i samma proportion som maskineriets produktiva verkningskrets �r st�rre �n verktygets. F�rst i storindustrin l�r sig m�nniskan att l�ta produkten av redan materialiserat arbete verka gratis i stor skala liksom en naturkraft.[489*]

Vid unders�kningen av samarbetet och manufakturen visade det sig, att vissa allm�nna produktionsmedel, s�som byggnader o.s.v., f�rbrukas mera ekonomiskt av m�nga i gemenskap �n de enstaka arbetarnas splittrade produktionsmedel, varf�r de ocks� verkar mindre f�rdyrande p� produkten. Vid maskindrift anv�ndes inte bara en arbetsmaskin av m�nga verktyg, utan en och samma kraftmaskin j�mte delar av transmissionen anv�ndes av m�nga arbetsmaskiner.

Om maskineriets v�rde och det v�rde, som dagligen �verf�res till produkten, �r givna, s� beror den h�rigenom �stadkomna produktf�rdyringen n�rmast av dagsproduktens samlade storlek, s� att s�ga av dess yta. I en avhandling av hr Baynes fr�n Blackburn, publicerad 1858, ber�knar han, att "varje effektiv mekanisk h�stkraft[489a*] driver 450 automatiska mulespindlar med tillbeh�r eller 200 throstlespindlar eller 15 v�vstolar f�r kl�de av 40 tums bredd j�mte apparatur f�r varpning, klistring m.m." [117] Den dagliga kostnaden f�r en �ngh�stkraft och slitaget p� det maskineri, som den s�tter i r�relse, f�rdelas i det f�rsta fallet p� den dagliga produkten av 450 mulespindlar, i andra fallet p� produkten av 200 throstlespindlar och i tredje fallet p� produkten av 15 mekaniska v�vstolar, varf�r endast en br�kdel v�rde �verf�res till varje ounce garn eller varje aln kl�de. P� samma s�tt i exemplet med �nghammaren, som n�mndes h�rovan. D� dess dagliga slitning, kolf�rbrukning o.s.v. f�rdelas p� de v�ldiga j�rnm�ngder, som den dagligen hamrar, blir det en mycket ringa v�rdedel p� varje centner j�rn. Motsvarande v�rde skulle d�remot bli mycket stort, om detta j�ttelika verktyg skulle anv�ndas f�r att sl� in sm� spikar.

Om arbetsmaskinens verkningskrets �r given, allts� antalet av dess verktyg eller, om det g�ller kraft, dennas storlek, blir produktionsm�ngden beroende av den hastighet varmed maskinen arbetar, allts� t.ex. av spindelns rotationshastighet eller antalet hammarslag pr minut. M�nga av dessa kolossala hammare g�r 70 slag i minuten, medan Ryders smidesmaskin, som anv�nder �nghamrar av mindre dimensioner f�r smidning av spindlar, g�r 700 slag pr minut.

Om den proportion �r given, vari maskineriet �verf�r v�rde till produkten, s� beror storleken av denna v�rdedel p� maskineriets egen v�rdestorlek.[490*] Ju mindre arbete det sj�lvt inneh�ller, desto mindre v�rde tillf�r det produkten. Ju mindre v�rde det avger, desto mer produktivt �r maskineriet, desto mer n�rmar det sig naturkraften, och maskinernas v�rde minskar i samma grad som de sj�lva produceras med hj�lp av maskiner.

En j�mf�rande analys av priserna p� hantverks- eller manufakturm�ssigt producerade varor och priserna p� samma varor, framst�llda med hj�lp av maskiner, ger i allm�nhet till resultat, att vid maskinproduktion det v�rde, som kommer p� arbetsmedlet, v�xer relativt men avtar absolut. D.v.s. dess absoluta storlek avtar, men dess storlek i f�rh�llande till produktens totalv�rde �kar.[491*]

Det �r klart, att endast en omflyttning av arbete �ger rum, att summan av det arbete som kr�vs f�r att framst�lla en vara inte minskar, och att arbetets produktivkraft inte �kar, n�r det kostar lika mycket att tillverka en maskin som man inbesparar genom att anv�nda den. Skillnaden mellan det arbete, som en maskin kostar, och det arbete, som den inbesparar, eller graden av dess produktivitet, beror tydligen inte p� skillnaden mellan dess eget v�rde och v�rdet av det verktyg, som den har ersatt. Skillnaden existerar, s� l�nge maskinens arbetskostnader och d�rmed den v�rdedel, som tills�ttes produkten, f�rblir mindre �n det v�rde, som arbetaren med sitt verktyg skulle tillf�ra arbetsf�rem�let. Maskinens produktivitet m�tes d�rf�r av den grad, i vilken den ers�tter m�nsklig arbetskraft. Enligt Baynes anv�ndes 2� arbetare till 450 mulespindlar med tillbeh�r, som drivs av en �ngh�stkraft,[492*] och med varje automatisk mulespindel tillverkas p� en 10 timmars arbetsdag 13 ounces garn (genomsnittsnummer), allts� pr vecka 365⁵/₈ pund garn av 2� arbetare. N�r bomullen f�rvandlas till garn med hj�lp av maskiner, absorberar ca 366 pund bomull (f�r enkelhetens skull bortser vi fr�n avfallet) allts� endast 150 arbetstimmar eller 15 tiotimmarsdagar, under det att samma bomullsm�ngd med hj�lp av spinnrock skulle, om handspinnaren levererar 13 ounces garn p� 60 timmar, absorbera 2.700 arbetsdagar � 10 timmar eller f�rbruka 27.000 arbetstimmar.[493*] D�r den gamla blockprintingmetoden eller handkattuntryckningen har undantr�ngts av maskintryck, trycker en enda maskin med hj�lp av en man eller pojke p� en timme lika mycket fyrf�rgat kattun som f�rut 200 man p� samma tid.[494*] Innan Eli Whitney �r 1793 uppfann sin bomullsrensningsmaskin, gick det i genomsnitt �t en arbetsdag f�r att rensa ett pund bomull. Med hj�lp av hans uppfinning kunde en negress rensa 100 pund bomull pr dag, och maskinens kapacitet �kades sedan betydligt. Ett pund bomullsfibrer, som det tidigare kostat 50 cent att producera, kunde senare s�ljas f�r 10 cent med st�rre profit, d.v.s. med mer obetalt arbete. I Indien anv�nder man ett maskinliknande instrument, churka, f�r att rensa bomullen, och en man och hans hustru rensar dagligen 28 pund med denna apparat. Med den f�rb�ttrade churka, som dr Forbes konstruerade f�r n�gra �r sedan, producerar en man och en pojke dagligen 250 pund. D�r man anv�nder oxar, vatten eller �nga som drivkraft, beh�vs bara n�gra f� flickor eller pojkar som hantlangare f�r att b�ra materialet till och fr�n maskinen. 16 s�dana maskiner, drivna med oxar, utf�r dagligen 750 personers dagliga genomsnittsarbete.[495*]

Som f�rut n�mnts, utf�r en �ngdriven plog p� 1 timme lika mycket arbete f�r 1/4 shilling som 66 m�nniskor f�r 15 shillings. Jag �terkommer till detta exempel f�r att r�tta en oriktig f�rest�llning. Dessa 15 sh. �r n�mligen ingalunda ett uttryck f�r det arbete, som de 66 m�nniskorna utf�rt under en timme. Om f�rh�llandet mellan merarbete och n�dv�ndigt arbete vore 100 %, s� producerade dessa 66 arbetare pr timme ett v�rde av 30 sh., trots att endast 33 av de 66 arbetstimmarna �r n�dv�ndiga f�r att ers�tta v�rdet av deras egen arbetskraft. Vi antar, att en maskin kostar lika mycket som �rsl�nen f�r de 150 arbetare, som den ers�tter, l�t oss s�ga 3.000 p.st. Dessa 3.000 p.st. motsvarar d� inte alls v�rdet av det arbete, som de 150 arbetarna utf�rt och nedlagt i arbetsf�rem�let, utan endast den del av deras �rsarbete som representeras av deras egen arbetsl�n. D�remot �r maskinens penningv�rde p� 3.000 p.st. ett uttryck f�r allt det arbete som f�rbrukats vid tillverkningen av maskinen sj�lv, oavsett hur detta arbete f�rdelas mellan arbetarnas arbetsl�n och kapitalistens merv�rde. Om maskinen allts� kostar lika mycket som den arbetskraft den ers�tter, s� �r det arbete, som f�rkroppsligats i maskinen, alltid mycket mindre �n det levande arbete som den ers�tter.[496*]

N�r en maskin endast betraktas som ett medel att s�nka produktens v�rde, kan den endast anv�ndas under f�ruts�ttning, att dess egen produktion kostar mindre arbete �n det arbete som den ers�tter. Men f�r kapitalet �r denna gr�ns sn�vare. D� kapitalet inte betalar det f�rbrukade arbetet utan v�rdet av den f�rbrukade arbetskraften, begr�nsas maskinens anv�ndning av skillnaden mellan maskinv�rdet och v�rdet av den ersatta arbetskraften. D� uppdelningen av arbetsdagen i n�dv�ndigt arbete och merarbete �r olika i olika l�nder och �r olika i samma land vid olika tidpunkter eller under samma tidsperiod i olika industrigrenar, och d� vidare arbetarens verkliga l�n ibland understiger, ibland �verstiger v�rdet av hans arbetskraft, kan differensen mellan maskineriets pris och priset p� den arbetskraft, som det ers�tter, variera kraftigt, �ven om differensen mellan den arbetsm�ngd som �r n�dv�ndig f�r att producera maskinen och den arbetsm�ngd som den ers�tter f�rblir of�r�ndrad.[496a*] Det �r emellertid endast differensen mellan maskinens v�rde och v�rdet av den arbetskraft den ers�tter, som har betydelse f�r varans produktionskostnader, och endast denna differens g�r sig d�rf�r g�llande gentemot kapitalisten genom konkurrensens tv�ngslagar. D�rf�r ser man nu f�r tiden maskiner, som uppfunnits i England men endast anv�ndes i Nordamerika, liksom man i Tyskland under 16:e och 17:e �rhundradet uppfann maskiner, som endast holl�ndarna anv�nde, och liksom �tskilliga franska uppfinningar fr�n 18:e �rhundradet endast utnyttjades i England.

I tidigare utvecklade l�nder frambringar maskinen sj�lv genom att anv�ndas i n�gra produktionsgrenar ett s�dant �verskott p� arbetare i andra grenar (redundancy of labour, som Ricardo s�ger), att arbetsl�nen sjunker under arbetskraftens v�rde och d�rigenom f�rhindrar bruket av maskineri, g�r det �verfl�digt, ja ofta om�jligt ur kapitalets synpunkt. Dess vinst beror n�mligen inte p� minskningen av det anv�nda utan av det betalda arbetet.

I n�gra grenar av den engelska ylleindustrin har barnarbetet minskat mycket under de senaste �ren, h�r och d�r n�stan f�rsvunnit. Varf�r?

Fabrikslagen tvingade f�retagen att anv�nda dubbla skift av barn, antingen ett 6- och ett 4-timmarsskift eller tv� 5-timmars. Men f�r�ldrarna ville inte s�lja half-times ("halvtidarna") billigare �n full-times ("heltidarna"). D�rf�r ersatte man halvtidarna med maskiner.[497*] Innan det blev f�rbjudet att anv�nda kvinnor och barn (under 10 �r) som gruvarbetare, fann kapitalet det helt �verensst�mmande med sin morall�ra och i synnerhet med sin kassabok att anv�nda nakna kvinnor och flickor, ofta sammanbundna med manliga arbetare, i kolgruvor och andra gruvor. Maskineri inf�rdes, f�rst sedan kvinnoarbetet hade f�rbjudits. Yankees har uppfunnit maskiner f�r stenknackning, men engelsm�nnen anv�nder dem inte, emedan "uslingen" ("wretch" �r den engelska politiska ekonomins vardagsben�mning p� jordbruksarbetaren), som utf�r detta arbete, f�r s� liten del av sitt arbete betald, att maskineri skulle f�rdyra produktionen f�r kapitalisterna.[498*] I England anv�ndes �nnu p� vissa h�ll kvinnor i st�llet f�r h�star f�r att dra kanalb�tar,[499*] ty det arbete, som beh�vs f�r att producera h�star och maskiner, �r en given matematisk storhet, medan underh�llskostnaderna f�r �verskottsbefolkningens kvinnor d�remot st�r utanf�r varje ber�kning. Ingenstans finner man d�rf�r ett skaml�sare sl�seri med m�nsklig arbetskraft f�r struntsysslor �n just i England, maskinernas land.

3. Maskindriftens direkta verkningar p� arbetaren

Som vi har sett, bildar arbetsmedlens fullst�ndiga omformning utg�ngspunkten f�r storindustrin, och det omskapade arbetsmedlet n�r sin h�gsta utveckling i fabrikens f�rgrenade maskinsystem. Innan vi unders�ker, hur m�nniskomaterialet inordnas i denna objektiva organism, skall vi betrakta n�gra allm�nna �terverkningar, som denna revolution ut�var p� arbetaren sj�lv.

a) Hur kapitalet skaffar sig tillskottsarbetskraft. Kvinno- och barnarbete

S�vida maskineriet g�r muskelkraften obeh�vlig, blir det ett medel att anv�nda arbetare utan st�rre muskelkraft eller m�nniskor med omogen kroppsutveckling men med smidiga lemmar. Kvinno- och barnarbete blev d�rf�r parollen vid maskineriets kapitalistiska anv�ndning! Detta v�ldiga medel att ers�tta arbete och arbetare f�rvandlades d�rmed genast till ett medel att �ka l�narbetarnas antal genom att inrangera arbetarfamiljens alla medlemmar under kapitalets omedelbara herrav�lde, utan h�nsyn till k�n och �lder. Tv�ngsarbete f�r kapitalisten inkr�ktade inte bara p� barnets lekar utan tr�ngde ocks� undan det fria arbete i familjekretsen, vilket enligt gammal sedv�nja utf�rdes f�r familjens egen r�kning.[500*]

Arbetskraftens v�rde best�mmes inte endast av den arbetstid, som �r n�dv�ndig f�r att underh�lla den enskilde vuxne arbetaren utan �ven av den arbetstid som beh�vs f�r att underh�lla hans familj. N�r maskineriet kastar ut alla familjens medlemmar p� arbetsmarknaden, f�rdelas v�rdet av familjefaderns arbetskraft p� hela hans familj, och d�rmed neds�ttes v�rdet av hans arbetskraft. Att k�pa fyra arbetskrafter fr�n samma familj kostar kanske mera, �n det f�rut kostade att k�pa familjefaderns arbetskraft, men i geng�ld f�r kapitalet fyra arbetsdagar i st�llet f�r en, och d�rf�r sjunker arbetskraftens pris. Det �r nu fyra m�nniskor, som m�ste leverera inte bara arbete utan merarbete till kapitalet, f�r att en familj skall kunna leva. S� ut�kar maskineriet omedelbart det m�nskliga exploateringsmaterialet, kapitalets egentliga exploateringsomr�de[501*] och samtidigt exploateringsgraden. Maskineriet revolutionerar ocks� fr�n grunden den formella f�rmedlingen av kapitalf�rh�llandet, kontraktet mellan arbetare och kapitalist. P� varubytets grundval var den f�rsta f�ruts�ttningen, att kapitalist och arbetare tr�dde i kontakt med varandra som fria personer, som oavh�ngiga varu�gare, den ene som �gare av pengar och produktionsmedel, den andre som �gare av arbetskraft. Men nu k�per kapitalet omyndiga eller halvmyndiga. Tidigare s�lde arbetaren sin egen arbetskraft, som han f�rfogade �ver s�som formellt fri person. Nu s�ljer han hustru och barn. Han blir slavhandlare.[502*] Efterfr�gan p� barnarbete f�r ocks� till formen likheter med den efterfr�gan p� negerslavar, som man �r van att se i amerikanska tidningsannonser. En engelsk fabriksinspekt�r s�ger t.ex.:

"Min uppm�rksamhet riktades p� en annons i ortstidningen i en av de st�rsta manufakturst�derna i mitt distrikt, en annons som hade f�ljande text: �nskas 12 till 20 pojkar, inte yngre �n att de kan g�lla f�r 13 �r. L�n 4 sh. pr vecka. H�nv�ndelse till etc."[503*]

Frasen "kan g�lla f�r 13 �r" syftar p� att barn under 13 �r enligt fabrikslagen endast f�r arbeta 6 timmar om dagen. En legitimerad l�kare (certifying surgeon) m�ste bestyrka �ldern. Fabrikanten vill allts� ha pojkar, som ser ut som om de redan vore 13 �r. N�r den engelska statistiken f�r de senaste 20 �ren visar, att antalet barn under 13 �r, som arbetar i fabrikerna, ofta avtar spr�ngvis p� ett �verraskande s�tt, s� �r orsaken enligt fabriksinspekt�rernas uttalanden, att de flesta certifying surgeons, som utst�llt attesterna, �ndrar barnens �lder i �verensst�mmelse med kapitalisternas exploateringslust och f�r�ldrarnas vinningslystnad. I det beryktade Londondistriktet Bethnal Green h�lles varje m�ndag och tisdag offentlig marknad, d� barn av b�gge k�nen fr�n 9 �rs �lder hyr ut sig sj�lva till Londons sidenmanufakturer. "De vanliga villkoren �r 1 shilling 8 pence i veckan (som f�r�ldrarna f�r) och 2 pence till mig sj�lv j�mte te", s�ger ett av barnen. Kontrakten g�ller endast f�r en vecka i taget. De scener som utspelas och det spr�k som f�res p� denna marknad �r i sanning chockerande.[504*]. Det f�rekommer �nnu i England, att kvinnor "tar barn fr�n arbetshuset och hyr ut dem till vilken k�pare som helst f�r 2 sh. 6 d. i veckan."[505*] Trots lagstiftningen s�ljes i Storbritannien �nnu �tminstone 2.000 pojkar av sina f�r�ldrar som levande skorstensfejarmaskiner (fast det finns maskiner som kunde ers�tta dem).[506*]

Den revolution, som maskineriet �stadkommit i r�ttsf�rh�llandet mellan k�pare och s�ljare av arbetskraft, s� att hela transaktionen f�rlorat till och med skenet av ett kontrakt mellan fria personer, sk�nkte senare det engelska parlamentet den juridiska f�rev�ndningen f�r statsinblandning i fabriksv�sendet. Varje g�ng fabrikslagen inskr�nker barnarbetet till 6 timmar i industrigrenar som tidigare g�tt fria, h�r man alltid p� nytt fabrikanternas klagan �ver att en del av f�r�ldrarna tar bort sina barn fr�n den tv�ngsreglerade industrin f�r att s�lja dem till s�dana industrigrenar, d�r "arbetets frihet" �nnu r�der, d.v.s. d�r barn under 13 �r tvingas att arbeta som vuxna och d�rf�r ocks� kan s�ljas dyrare. Men d� kapitalet till sin natur �r en leveller, d.v.s. i alla produktionsgrenar kr�ver likhet i arbetets exploateringsvillkor som sin ned�rvda r�ttighet, s� medf�r den lagliga inskr�nkningen av barnarbetet i en industrigren, att det begr�nsas �ven i andra.

Redan tidigare har p�pekats, vilket fysiskt f�rd�rv som drabbar barn, ungdomar och arbetarkvinnor, vilka kapitalet genom maskintekniken uts�tter f�r exploatering, f�rst direkt i fabriker som v�xer upp p� maskineriets grundval, och sedan indirekt i alla �vriga industrigrenar. H�r skall vi d�rf�r endast uppeh�lla oss vid en sida av saken, n�mligen den stora d�dligheten bland arbetarbarnen under de f�rsta levnads�ren. I 16 folkbokf�ringsdistrikt i England d�r i genomsnitt endast 9.000 pr �r av 100.000 barn under f�rsta levnads�ret (i ett distrikt endast 7.047). I 24 distrikt �r d�dstalet 10.000-11.000, i 39 distrikt 11.000-12.000, i 48 distrikt 12.000-13.000, i 22 distrikt �ver 20.000, i 25 distrikt �ver 21.000, i 17 distrikt �ver 22.000, i 16 distrikt �ver 23.000; i Hoo, Wolverhampton, Ashton-under-Lyne och Preston �ver 24.000, i Nottingham, Stockport och Bradford �ver 25.000, i Wisbeach 26.000 och i Manchester 26.125.[507*] S�som en officiell l�karunders�kning �r 1861 uppvisat, beror de h�ga d�dstalen, bortsett fr�n lokala f�rh�llanden, i f�rsta hand p� m�drarnas syssels�ttning utom hemmet och den f�rsummelse och vanv�rd av barnen, som detta medf�r, p� ol�mplig och bristande n�ring och bruk av opiater, vartill kommer att m�drarna f�rlorar sina naturliga k�nslor f�r barnen och i f�ljd d�rav med avsikt sv�lter och f�rgiftar dem.[508*] I s�dana jordbruksdistrikt, "d�r kvinnoarbetet �r minimalt, �r d�remot d�dstalet l�gst".[509*]

1861 �rs unders�kning medf�rde dock det ov�ntade resultatet, att d�dstalet f�r barn under 1 �r i n�gra rena jordbruksdistrikt, bel�gna vid Nordsj�kusten, var n�stan lika h�gt som i de s�mst beryktade fabriksdistrikten. Dr Julian Hunter fick d�rf�r i uppdrag att p� ort och st�lle utforska detta fenomen. Hans rapport ing�r i "Sixth Report on Public Health".[510*] Dittills hade man trott, att det var malaria och andra sjukdomar, typiska f�r l�gl�nta och sumpiga trakter, som hade h�rjat bland barnen. Unders�kningen uppvisade raka motsatsen, n�mligen

"att sp�dbarnens ovanligt h�ga d�dlighetsprocent framkallades av samma orsak, som f�rdrev malarian: markens f�rvandling fr�n moras p� vintern och mager �ng p� sommaren till b�rdig spannm�lsjord".[511*]

De 70 praktiserande l�kare, som dr Hunter f�rh�rde inom dessa distrikt, var "underbart samst�mmiga" p� denna punkt. I och med den intensivare brukningen av jorden inf�rdes n�mligen det industriella systemet.

"Gifta kvinnor, som arbetar i hopar tillsammans med pojkar och flickor, st�lles f�r en best�md summa till arrendatorns f�rfogande av en man, som kallas 'g�ngm�staren' och som hyr hopen i dess helhet. Ofta vandrar dessa skaror flera kilometer bort fr�n sina byar. Morgon och kv�ll kan man m�ta dem p� landsv�gen, kvinnorna kl�dda i korta underkjolar, jackor, st�vlar och emellan�t byxor, till utseendet mycket friska och kraftiga men f�rd�rvade genom vanem�ssig l�saktighet och h�nsynsl�sa i fr�ga om de oh�lsosamma f�ljder, som deras f�rk�rlek f�r detta flackande och ostadiga levnadss�tt medf�r f�r deras sm�ttingar, som �r l�mnade vind f�r v�g d�rhemma."[512*]

Alla fabriksdistriktens avigsidor dyker upp �ven h�r, barnamord i smyg och behandling av barn med opiat f�rekommer h�r i �nnu h�gre grad.[513*] Dr Simon, som �r Privy Councils [71] medicinske �mbetsman och huvudredakt�r f�r "Reports on Public Health", s�ger:

"Min k�nnedom om det onda det medf�r m� f�rklara den djupa avsky, varmed jag betraktar det f�rh�llandet, att vuxna kvinnor i stor utstr�ckning �r sysselsatta i industrin."[514*] "Det skulle i sj�lva verket vara en lycka f�r Englands industridistrikt", utbrister fabriksinspekt�r B. Baker i en officiell rapport, "om det bleve f�rbjudet f�r varje gift kvinna, som har familj, att �verhuvud arbeta i n�gon fabrik."[515*]

Det moraliska f�rfall, som den kapitalistiska exploateringen av kvinno- och barnarbetet medf�r, har s� utt�mmande beskrivits av F. Engels i hans "Die Lage der arbeitenden Klasse in England" och av andra f�rfattare, att jag h�r endast beh�ver erinra d�rom. Den intellektuella �del�ggelsen, som artificiellt �stadkoms genom att omogna m�nniskor f�rvandlades till maskiner f�r produktion av merv�rde, m�ste noga skiljas fr�n den primitiva okunnighet, som l�gger anden i tr�de utan att f�rst�ra dess utvecklingsf�rm�ga och naturliga fruktbarhet. Dessa fakta tvingade slutligen till och med det engelska parlamentet att g�ra elementarundervisningen till ett lagstadgat villkor f�r "produktiv" f�rbrukning av barn under 14 �r i de industrigrenar, som lyder under fabrikslagen. Den kapitalistiska produktionens anda lyste tydligt fram i den v�rdsl�sa redigeringen av fabrikslagarnas s.k. uppfostringsklausul, i bristen p� administrativ ledning, varigenom denna tv�ngsundervisning till stor del stannade p� papperet, i fabrikanternas opposition mot lagen och i deras knep och kryph�l f�r att kringg� den.

"Det �r parlamentet man m�ste klandra, f�r att det har utf�rdat en skenlag (delusive law), som ger sig ut f�r att s�rja f�r barnens uppfostran men inte inneh�ller en enda best�mmelse, som kan garantera att syftet uppn�s. Lagen best�mmer inget annat, �n att barnen ett visst antal timmar (3) pr dag skall st�ngas in bakom fyra v�ggar i ett hus, som kallas skola, och att deras exploat�r varje vecka m�ste f� ett intyg h�rom av en person, som kallar sig skoll�rare eller skoll�rarinna."[516*]

Innan den reviderade fabrikslagen utkom �r 1844, var det inte ovanligt, att skoll�raren eller l�rarinnan hade undertecknat skolbes�ksintyget med ett kors, en�r vederb�rande inte ens var skrivkunniga.

"Vid ett bes�k, som jag gjorde i en skola, som utf�rdade dylika certifikat, blev jag s� h�pen �ver skoll�rarens okunnighet, att jag fr�gade honom: 'F�rl�t, min herre, kan ni l�sa?' Han svarade: 'Ih jeh, ebbes summat' (ja, en liten smula). F�r att urs�kta sig tillade han: 'I varje fall �vervakar jag mina elever.' "

Under f�rberedelserna f�r 1844 �rs lag avsl�jade fabriksinspekt�rerna det bedr�vliga tillst�ndet i dessa s.k. skolor, vilkas attester de m�ste godk�nna s�som giltiga enligt lagen. Allt vad de lyckades genomdriva var, att fr�n 1844 "uppgifterna i skolcertifikatet m�ste vara ifyllda med skoll�rarens egen handstil och hans f�r- och efternamn undertecknade av honom sj�lv".[517*]

Sir John Kincaid, fabriksinspekt�r f�r Skottland, ber�ttar om liknande erfarenheter i tj�nsten.

"Den f�rsta skola som vi bes�kte h�lls av en mrs Ann Killin. D� jag uppmanade henne att stava sitt namn, gjorde hon genast ett fel genom att b�rja med bokstaven C, men hon �ndrade sig genast och sade att hennes namn b�rjade med K. N�r jag s�g hennes underskrift i attestb�ckerna, m�rkte jag dock att hon stavade namnet olika, liksom hennes skriftliga prestationer i �vrigt vittnade om hennes oduglighet att undervisa. Hon medgav ocks� sj�lv, att hon inte kunde f�ra elevregistret ... I en annan skola fann jag en skolsal, som var 15 fot l�ng och 10 fot bred, och d�r r�knade jag till 75 barn, som i korus skrek n�got obegripligt."[518*] "Det �r dock inte bara i s�dana j�mmerliga h�lor, som barnen f�r skolcertifikat men ingen undervisning, ty i m�nga skolor, d�r l�raren �r kompetent, strandar hans bem�danden n�stan helt p� att han skall ta hand om ett gytter av barn i alla �ldrar, fr�n 3 �r och upp�t. Hans utkomst, som �ven i b�sta fall �r el�ndig, �r helt och h�llet beroende av de slantar han kan f� av barnen, varf�r han tar emot dessa i s� stort antal, som det �verhuvud �r m�jligt att stoppa in i ett rum. D�rtill kommer, att skolan �r sparsamt m�blerad, det r�der brist p� b�de l�rob�cker och annan skolmateriel, och den inst�ngda och vidriga luften i lokalen verkar deprimerande p� de stackars barnen sj�lva. Jag bes�kte flera s�dana skolor, d�r jag s�g l�nga rader av barn, som absolut ingenting gjorde; men detta intygas vara skolg�ng, och dessa barn figurerar i den officiella statistiken s�som undervisade (educated)."[519*]

I Skottland s�ker fabrikanterna s� mycket som m�jligt utest�nga skolpliktiga barn.

"Detta �r tillr�ckligt f�r att bevisa fabrikanternas ovilja mot uppfostringsklausulerna."[520*]

Detta framtr�der p� ett groteskt och skakande s�tt i kattun- och andra tryckerier, som sorterar under en egen fabrikslag. Enligt lagens best�mmelser

"m�ste varje barn, innan det anst�lles i ett s�dant tryckeri, ha g�tt i skola �tminstone 30 dagar och minst 150 timmar under de 6 m�naderna n�rmast f�re anst�llningens f�rsta dag. Medan barnet arbetar i tryckeriet, m�ste det likas� bes�ka skolan under 30 dagar och 150 timmar under varje 6-m�nadersperiod ... Skolg�ngen m�ste ske mellan kl. 8 f.m. och 6 e.m., och om den varar mindre �n 2� eller mer �n 5 timmar samma dag, f�r den inte medr�knas i de 150 timmarna. I vanliga fall g�r barnen i skolan b�de f�rmiddag och eftermiddag, sammanlagt 5 timmar pr dag i 30 dagar. Efter dessa 30 dagar, d� de lagstadgade 150 timmarna �r avverkade, d� barnen - f�r att anv�nda deras eget spr�k - har klarat av boken, �terv�nder de till tryckeriet, d�r de nu �ter stannar i 6 m�nader, d� tiden �r mogen f�r en ny skoltermin, och s� g�r de i skolan, tills de har klarat av boken ... Ganska m�nga av dessa barn, som bes�ker skolan under de f�reskrivna 150 timmarna, kan lika litet, n�r de �terv�nder fr�n 6-m�nadersperioden i tryckeriet, som n�r de b�rjade skolan f�rsta g�ngen ... Allt vad de l�rde under den f�rra skolperioden, har de naturligtvis gl�mt bort. I andra kattuntryckerier blir skolg�ngen helt och h�llet beroende av i vilken utstr�ckning fabriken har behov av barnen. De lagstadgade timmarna avverkas under varje 6-m�nadersperiod genom avbetalningar p� 3-5 timmar i taget, kanske utstr�dda �ver 6 m�nader. En dag �r barnen i skolan t.ex. fr�n kl. 8 till 11 f.m., en annan dag kl. 1-4 e.m., och sedan de d�refter har blivit borta n�gra dagar, �terkommer de pl�tsligt fr�n 3 till 6 e.m. kanske 3, 4 dagar eller en hel vecka. Sedan f�rsvinner de igen f�r 3 veckor eller en m�nad och �terv�nder till skolan f�r n�gra 'spartimmar' n�gon 'avfallsdag', d� kapitalisten tillf�lligtvis inte har anv�ndning f�r dem. S� blir barnen knuffade (buffeted) hit och dit, fr�n skolan till fabriken, fr�n fabriken till skolan, tills de 150 skoltimmarna �r avklarade."[521*][CXXX*]

D� maskineriet medf�r, att kvinnor och barn kommer i �verv�gande flertal bland den kombinerade arbetspersonalen, brytes slutligen det motst�nd, som den manlige arbetaren i manufakturen �nnu f�rm�dde resa mot kapitalets despoti.[522*]

b) Arbetsdagens f�rl�ngning

Om maskineriet �r det mest verksamma medlet att �ka arbetets produktivitet, d.v.s. att f�rkorta den arbetstid som �r n�dv�ndig f�r att producera en vara, s� �r det � andra sidan som b�rare av kapitalet det mest verksamma medlet att f�rl�nga arbetsdagen ut�ver alla rimliga gr�nser. � ena sidan skapar maskineriet nya m�jligheter f�r kapitalet att f� fritt spelrum f�r sin tendens att f�rl�nga arbetsdagen, � andra sidan f�r kapitalet nya motiv, som �kar dess glupande aptit p� fr�mmande arbete.

Maskineriet leder till att arbetsmedlens verksamhet blir oberoende i sitt f�rh�llande till arbetaren. Maskineriet �r i och f�r sig ett industriellt perpe-tuum mobile, som skulle producera oavbrutet, om det inte st�tte p� vissa naturhinder hos sina m�nskliga medhj�lpare: deras kroppsliga svaghet och deras egensinne. S�som kapital f�r maskineriet med kapitalistens hj�lp b�de vilja och medvetande och �r d�rf�r besj�lat av en �nskan att tvinga den motsp�nstiga men elastiska m�nniskonaturen att uppge sitt motst�nd.[523*] Detta motst�nd �r i f�rv�g nedsatt, emedan arbetet vid maskinerna ser ut att vara l�tt, och emedan kvinnor och barn anpassar sig l�ttare.[524*]

Som vi har sett, st�r maskineriets produktivitet i omv�nt f�rh�llande till storleken av det v�rde, som det �verf�r till produkten. Ju l�ngre period maskinen fungerar, desto st�rre m�ngd produkter m�ste dela p� det v�rde, som maskinen tills�tter, och desto mindre blir den v�rdedel, som varje enskild vara erh�ller. Men maskineriets aktiva livsperiod best�mmes uppenbarligen av arbetsdagens l�ngd eller den dagliga arbetsprocessens l�ngd, multiplicerad med det antal dagar processen upprepas.

Maskinens f�rslitning motsvarar ingalunda exakt matematiskt den tid den anv�ndes.[524a*] Och �ven under denna f�ruts�ttning representerar en maskin, som dagligen tj�nstg�r 16 timmar i 7� �r, en lika l�ng produktionsperiod som en maskin, som tj�nstg�r endast 8 timmar om dagen i 15 �r, och den f�rra �verf�r inte mer v�rde till totalprodukten �n den senare. Men i f�rsta fallet skulle maskinens v�rde reproduceras dubbelt s� fort, och kapitalisten skulle med dess hj�lp sluka lika mycket merarbete p� 7� �r som annars p� 15 �r.

Maskinens materiella f�rslitning �r av dubbel art. Dels slites den genom anv�ndningen, p� samma s�tt som myntstycken slites genom cirkulationen. Men den slites ocks�, n�r den inte anv�ndes, liksom ett sv�rd kan h�nga och rosta i skidan. Det f�rt�res av luftfuktigheten. Det f�rsta slagets slitning st�r mer eller mindre i direkt proportion till anv�ndningen, slitning av det andra slaget i viss m�n i omv�nt f�rh�llande d�rtill.[525*]

Vid sidan av den materiella f�rslitningen �r maskinen emellertid ocks� f�rem�l f�r vad man kunde kalla moraliskt slitage. Den f�rlorar bytesv�rde, i samma utstr�ckning som samma slags maskiner kan produceras billigare �n f�rut, eller b�ttre maskiner konstrueras, som konkurrerar med de �ldre.[526*] I b�gge fallen best�mmes dess v�rde, hur ung och livskraftig den eljest �n m� vara, inte genom den arbetstid, som faktiskt �r f�rkroppsligad i den, utan genom den arbetstid som beh�vs f�r dess egen reproduktion eller f�r reproduktion av en b�ttre maskin. Den f�rlorar d�rf�r mer eller mindre i v�rde. Ju kortade period dess totalv�rde reproduceras p�, desto mindre risk f�r moralisk f�rslitning, och ju l�ngre arbetsdag, desto kortade s�dan period. S� snart maskineri inf�res i en produktionsgren, f�ljer nya metoder slag i slag, som g�r det m�jligt att framst�lla maskiner billigare �n f�rr,[527*] och f�rb�ttringar, inf�res, som inte bara f�rvandlar vissa delar av maskinen utan �ven maskinen i dess helhet. Detta speciella motiv att f�rl�nga arbetsdagen verkar d�rf�r starkast under tiden n�rmast efter maskineriets inf�rande.[528*]

Om ett dubbelt s� stort antal arbetare som f�rut skall exploateras under i �vrigt of�r�ndrade f�rh�llanden och utan att arbetsdagen f�rl�nges, m�ste inte endast den del av det konstanta kapitalet, som �r nedlagd i r�material och bi�mnen, f�rdubblas, utan ocks� den del som �r nedlagd i maskiner och byggnader. Om d�remot arbetsdagen f�rl�nges, v�xer produktionen, utan att det blir n�dv�ndigt att �ka det kapital som �r nedlagt i maskineri och byggnader.[529*] Inte nog med att merv�rdet v�xer, utan dessutom minskar de utl�gg som �r n�dv�ndiga f�r utbytet. Detta �r visserligen alltid fallet, n�r arbetsdagen f�rl�nges, men verkningarna �r mycket mera omfattande, n�r maskiner anv�ndes, emedan en mycket st�rre del av kapitalet d� �r nedlagt i arbetsmedel.[530*] Efterhand som maskindriften utvecklas, bindes en st�ndigt st�rre del av kapitalet i en s�dan form, att den alltid kan anv�ndas till att frambringa nya v�rden, samtidigt som den f�rlorar bruksv�rde och bytesv�rde, s� snart kontakten med det levande arbetet avbrytes. Herr Ashworth, en engelsk bomullsmagnat, gav professor Nassau W. Senior en lektion genom f�ljande uttalande:

"Om en jordbrukare l�gger ner sin spade, blir f�r denna period ett kapital p� 18 pence onyttigt. Om en av v�rt folk (d.v.s. fabriksarbetarna) l�mnar fabriken, blir ett kapital onyttigt, som har kostat 100.000 p.st."[531*]

T�nk er bara! G�ra ett kapital, som har kostat 100.000 p.st., "onyttigt", om ocks� bara f�r ett �gonblick! Det �r i sj�lva verket himmelsskriande, att v�ra arbetare �verhuvud n�gonsin l�mnar fabriken! Maskineriets v�xande omf�ng g�r en st�ndig f�rl�ngning av arbetsdagen "�nskv�rd", vilket professor Senior inser, sedan han undervisats av Ashworth.[532*]

Maskinen producerar relativt merv�rde, inte bara direkt, i det den s�nker arbetskraftens v�rde och indirekt genom att producera arbetarnas n�dv�ndiga existensmedel billigare �n f�rr. N�r maskineriet f�rst inf�res i enskilda fabriker, frambringar det ocks� merv�rde genom att �ka verkningarna av det arbete, som maskinens �gare f�rbrukar. Produktens samh�lleliga v�rde �verstiger dess individuella v�rde, och kapitalisten blir d�rigenom i st�nd att ers�tta arbetskraftens dagsv�rde med en mindre del av dagsproduktens v�rde �n f�rut. Under denna �verg�ngstid, d� maskindriften �r ett slags monopol, �r vinsten d�rf�r utomordentligt stor, och kapitalisten s�ker att s� grundligt som m�jligt utnyttja denna "den unga k�rlekens f�rsta tid" genom st�rsta m�jliga f�rl�ngning av arbetsdagen. Vinstens storlek retar den glupande aptiten efter mera vinst.

Efterhand som maskineriet blir vanligare i en produktionsgren, sjunker maskinproduktens samh�lleliga v�rde ner emot dess individuella v�rde, och den lag tr�der i kraft, som s�ger att merv�rdet inte frambringas av de arbetare, som kapitalisten har ersatt med maskiner, utan tv�rtom av de arbetare, som han syssels�tter vid maskinerna. Merv�rdet uppkommer endast ur kapitalets variabla del, och vi har ju sett att merv�rdem�ngden best�mmes av tv� faktorer, n�mligen merv�rdekvoten och antalet samtidigt sysselsatta arbetare. Om arbetsdagens l�ngd �r given, best�mmes merv�rdekvoten av den proportion, vari arbetsdagen indelas i n�dv�ndigt arbete och merarbete. Antalet samtidigt sysselsatta arbetare beror � sin sida p� f�rh�llandet mellan det variabla och det konstanta kapitalet. Det �r nu klart, att maskindriften, hur den �n genom att stegra arbetets produktivkraft �kar merarbetet p� det n�dv�ndiga arbetets bekostnad, endast kan frambringa detta resultat genom att minska det antal arbetare, som ett visst kapital syssels�tter. Maskindriften f�rvandlar en kapitaldel, som f�rut var variabel, d.v.s. omsattes i levande arbetskraft, till maskineri, allts� till konstant kapital, som inte producerar merv�rde. Det �r t.ex. om�jligt att pressa ut lika mycket merv�rde av 2 arbetare som av 24. �ven om var och en av de 24 arbetarna p� 12 timmar levererar endast en timmes merarbete, s� levererar de tillsammans 24 timmars merarbete, medan de tv� arbetarnas totalarbete endast utg�r 24 timmar. Att anv�nda maskineri f�r produktion av merv�rde inneb�r en inneboende mots�gelse, eftersom maskineriet endast kan f�rstora den ena av de tv� faktorer, varav merv�rdets storlek beror, n�mligen merv�rdekvoten, genom att samtidigt minska den andra faktorn, arbetarnas antal. Denna inre mots�ttning framtr�der, s� snart bruket av maskineri sl�r igenom i en industrigren, med p�f�ljd att v�rdet av de varor, som produceras med hj�lp av maskineri, best�mmer det samh�lleliga v�rdet f�r alla varor av samma slag. Och det �r ocks� denna inre mots�ttning, som driver kapitalisten, utan att han �r medveten d�rom,[533*] till en v�ldsam f�rl�ngning av arbetsdagen f�r att p� s� s�tt kompensera minskningen i det relativa antalet exploaterade arbetare genom att �ka inte endast det relativa utan �ven det absoluta merarbetet.

Den kapitalistiska anv�ndningen av maskineriet skapar nya, starka motiv f�r en om�ttlig f�rl�ngning av arbetsdagen. Den omskapar b�de sj�lva arbetss�ttet och den samh�lleliga organisationen av arbetet p� ett s�tt, som bryter ner arbetarnas motst�nd. Anv�ndningen av maskineri drar ocks� in nya grupper av arbetare i industrin, varvid de gamla arbetarna tr�nges undan, samtidigt som maskinerna direkt inbesparar arbetskraft. H�rigenom uppst�r en arbetsl�s befolkning,[534*] som �r tvingad att l�ta kapitalet ensidigt diktera arbetsvillkoren. Detta �r orsaken till det p�fallande draget i den moderna industrins historia, att maskinen bryter ner alla naturliga och moraliska gr�nser f�r arbetsdagen. Det �r ocks� orsaken till den ekonomiska paradoxen, att det v�ldigaste hj�lpmedlet f�r att f�rkorta arbetsdagen utnyttjas som det mest ofelbara medel att f�rvandla arbetarens och hans familjs hela livstid till arbetstid f�r kapitalets f�r�kning. "Om varje verktyg", s� dr�mde Aristoteles, antikens st�rsta t�nkare,

"kunde utf�ra sitt vederb�rliga arbete p� befallning eller efter egen instinkt, s�som Daidalos' konstverk r�rde sig av sig sj�lv eller som Hefaistos' tref�tter av egen drift gick till det heliga arbetet, om skyttlarna p� det s�ttet v�vde av sig sj�lva, s� beh�vde varken verkm�staren n�gra medhj�lpare eller herrarna n�gra slavar."[535*]

Och Antipatros, en grekisk diktare fr�n Ciceros tid, h�lsade uppfinningen av vattenkvarnen att mala spannm�l med, denna grundform f�r allt produktivt maskineri, s�som slavinnornas befriare och den gyllene tids�lderns skapare.[536*] "Dessa hedningar, ja dessa hedningar!" De begrep ingenting alls av politisk ekonomi och kristendom, vilket ju den klyftige Bastiat och redan f�re honom den �nnu skarpsinnigare MacCulloch hade uppt�ckt. De begrep bl.a. inte, att maskinen �r ett bepr�vat medel att f�rl�nga arbetsdagen, och de urs�ktade m�h�nda den enes slaveri som ett medel f�r den andres fulla m�nskliga utveckling. Men de saknade de speciellt kristliga k�nslor, som �r n�dv�ndiga f�r att predika massornas slaveri i syfte att g�ra n�gra r�a och halvbildade knoddar till "eminent spinners", "extensive sausage makers" och "influential shoe black dealers".[CXXXI*]

c) �kning av arbetets intensitet

Den kapitalistiska anv�ndningen av maskineri �tf�ljes av en h�nsynsl�s f�rl�ngning av arbetsdagen, n�got som angriper samh�llet i sj�lva livsr�tterna och som d�rf�r leder till en reaktion fr�n samh�llets sida och till inf�rande av normalarbetsdag. Normalarbetsdagen leder till intensifiering av arbetet, en utveckling som �r av avg�rande betydelse och som vi redan tidigare har ber�rt. Vid analysen av det absoluta merv�rdet handlade det n�rmast om arbetsdagens l�ngd, medan vi f�rutsatte att arbetets intensitet f�rblev of�r�ndrad. Vi skall nu se, hur den �kade arbetsintensiteten intr�der i st�llet f�r f�rl�ngning av arbetsdagen.

Med maskineriets utveckling uppkommer givetvis efterhand en s�rskild klass av maskinarbetare med samlad erfarenhet, som �r i st�nd att utf�ra sitt arbete snabbare, d.v.s. arbetets intensitet �kar. I England l�per s�lunda under ett halvt sekel arbetsdagens f�rl�ngning parallellt med fabriksarbetets v�xande intensitet. � andra sidan �r det sj�lvklart, att ett arbete som inte bara kr�ver en kraftutveckling f�r �gonblicket utan skall forts�tta dag efter dag med samma regelbundna likformighet, slutligen n�r en kritisk punkt, d�r f�rl�ngning av arbetsdagen och �kning av arbetets intensitet utesluter varandra. Detta har till f�ljd att arbetsdagen endast kan f�rl�ngas, n�r arbetsintensiteten avtar, medan � andra sidan �kad arbetsintensitet endast �r m�jlig, om arbetsdagen f�rkortas. S� snart arbetarklassens mer och mer v�xande f�rbittring tvingade staten att genom lagstiftning f�rkorta arbetsdagen, f�rst genom att p�bjuda normalarbetsdagen f�r de egentliga fabrikerna, fr�n det �gonblick allts�, d� m�jligheten att �ka merv�rdet genom att f�rl�nga arbetsdagen en g�ng f�r alla var st�ngd, kastade sig kapitalet med all makt och fullt medvetet �ver produktionen av relativt merv�rde genom forcerad utveckling av maskinsystemet. Samtidigt intr�dde en f�r�ndring i det relativa merv�rdets karakt�r. Metoden f�r produktion av relativt merv�rde best�r i allm�nhet d�ri, att arbetaren genom arbetets stegrade produktivkraft blir i st�nd att producera mera under samma tid och med samma arbetsinsats. Samma arbetstid tillf�r totalprodukten samma v�rde som f�rr, trots att detta of�r�ndrade bytesv�rde motsvarar mera bruksv�rde �n tidigare, medan den enskilda varans v�rde samtidigt sjunker. Annorlunda st�ller sig saken, d� arbetsdagen f�rkortas genom lagstiftning och kraftigt stimulerar produktivkrafternas utveckling och produktionsmedlens rationella anv�ndning, samtidigt som den leder till �kade arbetsprestationer, stegrad ansp�nning av arbetskraften, h�rdare komprimering av arbetstiden. Arbetaren tvingas till en f�rt�tad arbetsinsats, som �r m�jlig, endast n�r arbetsdagen f�rkortas. Denna sammanpressning av en st�rre arbetsm�ngd under en given tidsrymd g�ller nu f�r vad den �r: en st�rre arbetsm�ngd. Arbetet kan nu inte bara m�tas i tid, utan arbetets intensitet m�ste ocks� tas med i ber�kningen.[537*] Tiotimmarsdagens intensivare arbetstimmar inneh�ller nu lika mycket eller mera utgiven arbetskraft �n tolvtimmarsdagens mera "por�sa" timmar. Tiotimmarsdagens enskilda arbetstimme frambringar d�rf�r lika stort eller st�rre v�rde �n tolvtimmarsdagens mindre intensiva 1� timme. �ven om man bortser fr�n att det relativa merv�rdet �kar, n�r arbetets produktivkraft stiger, s� frambringar 3¹/₃ timmars merarbete under en 10 timmars arbetsdag nu lika stort v�rde som 4 timmars merarbete under en 12 timmars arbetsdag.

D�rmed uppst�r fr�gan: hur �kar arbetets intensitet?

Den f�rsta verkan av arbetsdagens f�rkortning beror p� det sj�lvklara faktum, att arbetskraftens verkningsf�rm�ga st�r i omv�nd proportion till dess verkningstid. Inom vissa gr�nser vinner man d�rf�r i kraftutveckling vad som f�rloras i tidrymd, och genom betalningss�ttet[538*] skaffar sig kapitalisten garanti f�r att arbetaren verkligen ocks� levererar mera arbete �n f�rut. I manufakturer som t.ex. krukmakeriet, d�r maskineriet spelar liten eller ingen roll, har fabrikslagens inf�rande sl�ende bevisat, att redan arbetsdagens f�rkortning i �verraskande grad har f�rb�ttrat arbetarnas energi, punktlighet, ordningssinne etc.[539*] Men det verkade os�kert, om samma verkningar skulle visa sig i den egentliga fabriken, d�r arbetarna �r beroende av maskinernas kontinuerliga och likformiga r�relse och den str�ngaste disciplin som f�ljd d�rav redan var genomf�rd. N�r man �r 1844 f�rhandlade om arbetsdagens avkortning till mindre �n 12 timmar, f�rklarade fabrikanterna d�rf�r n�stan enst�mmigt, att "f�rm�nnen i de olika avdelningarna s�g till, att ingen tid gick tillspillo", "att arbetarnas p�passlighet och uppm�rksamhet knappast kan �kas". Om man f�ruts�tter, att maskinernas tempo och alla andra f�rh�llanden f�rblir of�r�ndrade, "vore det d�rf�r orimligt att v�nta, att st�rre p�passlighet och uppm�rksamhet fr�n arbetarnas sida skulle medf�ra m�rkbara f�rdelar i v�lsk�tta fabriker."[540*] Detta p�st�ende blev vederlagt genom experiment. Den 20 april 1844 genomf�rde herr R. Gardner en f�rkortning av arbetsdagen fr�n 12 till 11 timmar i sina tv� fabriker i Preston. Efter ungef�r ett �rs f�rlopp visade det sig, att "samma m�ngd produkter framst�lldes med samma omkostnader som f�rut, och samtliga arbetare tj�nade lika mycket p� 11 timmar som tidigare p� 12."[541*] Jag f�rbig�r h�r experimenten i spinneri- och kardavdelningarna, emedan maskineriets hastighet d�r vid samma tid �kades (med 2 %). I v�veriet d�remot, d�r till p� k�pet m�nga olika slags l�tta, finare tyger v�vdes, skedde inte alls n�gra �ndringar i de objektiva produktionsbetingelserna. Resultatet var:

"Fr�n 6 januari till 20 april 1844 med 12 timmars arbetsdag var veckoinkomsten i genomsnitt 10 sh. 1� d. pr arbetare. Fr�n 20 april till 29 juni 1844 med 11 timmars arbetsdag var veckoinkomsten i genomsnitt 10 sh. 3� d. pr arbetare."[542*]

H�r producerades mera p� 11 timmar �n f�rut p� 12, uteslutande p� grund av mera regelbundet arbete och b�ttre anv�ndning av tiden. Medan arbetaren fick samma l�n som f�rut och vann en timmes fritid pr dag, fick kapitalisten samma m�ngd produkter och sparade samtidigt kol, gas o.s.v. f�r en timme. Liknande experiment utf�rdes med samma resultat i herrar Horrocks och Jacsons fabriker.[543*]

N�r arbetsdagen f�rkortas, skapas de subjektiva betingelserna f�r ett b�ttre utnyttjande av arbetstiden, en�r arbetarna blir i st�nd att utf�ra mera arbete �n f�rut under loppet av en given tid. S� snart lagstiftningen griper in och f�rkortar arbetsdagen, blir d�rf�r maskinen i kapitalistens hand ett objektivt medel att systematiskt utpressa mera arbete p� samma tid. Detta sker p� tv� olika s�tt: dels genom att maskinens hastighet �kas, dels genom att samma arbetare f�r flera maskiner �n f�rut att sk�ta, varigenom hans arbetsf�lt utvidgas. Den �kade arbetsintensiteten medf�r omedelbart ett behov av f�rb�ttrat maskineri, ty den kortare arbetsdagen tvingar kapitalisten att h�lla produktionskostnaderna nere s� mycket som m�jligt. Samtidigt �r den f�rb�ttrade konstruktionen av maskinerna en n�dv�ndig betingelse f�r att kunna ut�va ett starkare tryck p� arbetaren. F�rb�ttringar av �ngmaskinen �kar dess hastighet och g�r det m�jligt att driva ett mera omf�ngsrikt maskineri med hj�lp av samma motor med of�r�ndrad eller t.o.m. minskad kolf�rbrukning. F�rb�ttringar av transmissionsmekanismen minskar friktionen och samtidigt �ven hjulaxlarnas diameter och vikt, n�got som p�tagligt skiljer det moderna maskineriet fr�n det �ldre. F�rb�ttringarna i arbetsmaskineriet slutligen medf�r, att maskinen f�rminskas, samtidigt som dess produktivitet �kar p� grund av �kad hastighet (s�som i fr�ga om den moderna �ngv�vstolen), eller ocks� �kar antalet verktyg som den s�tter i r�relse, samtidigt som maskinen sj�lv blir st�rre (som i fr�ga om spinnmaskinen), eller ocks� �kas dessa verktygs r�rlighet genom obetydliga detalj�ndringar, som d� spindlarnas hastighet hos den automatiska mule-maskinen vid mitten av 50-talet �kades med 1/5.

Arbetsdagens f�rkortning till 12 timmar daterar sig i England fr�n 1832. Redan 1836 f�rklarade en engelsk fabrikant:

"Det utf�res betydligt mera arbete i fabrikerna nu �n f�rr, p� grund av den st�rre p�passlighet och energi som maskineriets starkt �kade hastighet kr�ver av arbetaren."[544*]

�r 1844 presenterade lord Ashley, numera earl of Shaftesbury, f�ljande dokumentariskt belagda redog�relse i underhuset:

"De arbetare, som �r sysselsatta i fabriker, utf�r nu tre g�nger s� mycket arbete som innan fabriker blev anlagda. Maskineriet har utan tvivel �vertagit arbete, som skulle ha kr�vt miljoner m�nniskors muskelkraft, men det har samtidigt i h�pnadsv�ckande (prodigiously) grad �kat arbetet f�r de m�nniskor, som beh�rskas av dess gigantiska r�relse ... �r 1815 m�ste en arbetare, som sk�tte tv� mule-maskiner, under spinningen av garn nr 40 g� 8 (engelska) mil under loppet av en 12 timmars arbetsdag. �r 1832 m�ste samma arbetare under spinningen av samma slags garn g� 20 mil och ofta mera. �r 1825 m�ste spinnaren varje dag g�ra 820 utdrag vid varje mule, totalt 1.640 utdrag p� 12 timmar. �r 1832 m�ste han dagligen g�ra 2.200 utdrag vid varje mule, totalt 4.400; �r 1844 2.400 (4.800); och i n�gra fall �r den fordrade arbetsm�ngden �nnu st�rre ... Jag har h�r ett annat dokument fr�n 1842, vari p�visas att arbetet �kar progressivt, inte endast emedan arbetaren m�ste g� en l�ngre str�cka �n f�rut, utan ocks� emedan den varum�ngd som produceras �kar, medan arbetarantalet �r proportionsvis mindre �n f�rr. Dessutom anv�ndes nu ofta bomull av d�lig kvalitet, som kr�ver mer arbete ... I kardavdelningen har arbetet ocks� �kat i h�g grad. H�r g�r nu en man det arbete, som f�rr var uppdelat p� tv� ... I v�veriet, d�r ett stort antal, mest kvinnliga arbetare �r sysselsatta, har arbetet under de senaste �ren �kat med gott och v�l 10% p� grund av maskineriets �kade hastighet. �r 1838 producerade spinneriet 18.000 h�rvor pr vecka, �r 1843 var antalet 21.000. �r 1819 gjorde �ngv�vstolens skyttel 60 slag i minuten, �r 1842 var hastigheten 140 slag pr minut, vilket inneb�r en stor arbets�kning."[545*]

I betraktande av den m�rkliga arbetsintensitet, som hade uppn�tts redan 1844 under 12-timmarsdagens herrav�lde, syntes det den g�ngen ber�ttigat, n�r de engelska fabrikanterna p�stod att varje ytterligare framsteg i denna riktning vore om�jligt, och att varje f�rkortning vore liktydig med minskning av produktionen. Tankeg�ngens skenbara riktighet framg�r b�st av ett samtida uttalande av fabrikanternas outtr�ttlige kritiker, fabriksinspekt�r Leonard Horner:

"D� den producerade varum�ngden huvudsakligen beror p� maskinernas hastighet, m�ste det ligga i fabrikanternas intresse att driva upp hastigheten till den yttersta gr�ns, som �r f�renlig med maskineriets bevarande och varornas kvalitet, och som inte �ventyrar arbetarens m�jlighet att kontinuerligt f�lja maskineriets g�ng. Det h�nder ofta, att fabrikanten i sin iver allt f�r mycket forcerar hastigheten. Men driftsavbrott och f�rs�mrad varukvalitet v�ger d� tyngre �n hastigheten, och han blir tvungen att moderera maskineriets g�ng. Jag kom d�rf�r till den slutsatsen, att d� en energisk och intelligent fabriksledare kunde fundera ut den l�nsamma maximihastigheten, skulle det inte vara m�jligt att producera lika mycket p� 11 som p� 12 timmar. Jag r�knade dessutom med att arbetare, som hade ackordsl�n, skulle anstr�nga sig till den yttersta gr�nsen f�r sin f�rm�ga."[546*]

Trots Gardners och andras experiment kom Horner d�rf�r till det resultatet, att en ytterligare f�rkortning av arbetsdagen under 12 timmar skulle medf�ra nedg�ng i produktionen.[547*] Han citerar sj�lv 10 �r senare sina bet�nkligheter fr�n 1845 som bevis f�r hur litet han den g�ngen f�rstod maskineriets och den m�nskliga arbetskraftens anpassningsf�rm�ga, som medger att b�gge samtidigt sp�nnes till det yttersta p� grund av arbetsdagens lagligen genomf�rda f�rkortning.

Vi kommer nu till tiden efter 1847, d� tiotimmarsdagen inf�rdes i de engelska bomulls-, ylle-, siden- och linnefabrikerna.

"Spindlarnas hastighet har �kat, i fr�ga om throstles med 500 och i fr�ga om mules med 1.000 varv i minuten, d.v.s. trostlespindeln som 1839 gjorde 4.500 varv i minuten g�r nu (1862) 5.000, och mulespindeln har �kat fr�n 5.000 till 6.000 pr minut. Hastigheten �kade allts� i f�rsta fallet med 10 % och i andra fallet med 20 % ."[548*]

James Nasmyth, den ber�mde civilingenj�ren fr�n Patricroft vid Manchester, gav �r 1852 i ett brev till Leonard Horner en �versikt �ver de f�rb�ttringar, som hade gjorts p� �ngmaskinen under tiden 1848-1852. Sedan han har p�pekat, att �ngh�stkraften, som i den officiella statistiken �nnu ber�knas p� grundval av �ngmaskinens effekt �r 1828,[549*] numera endast �r nominell och endast kan tj�na som index f�r den verkliga kraften, s�ger han bl.a.:

"Det r�der inget tvivel om att �ngmaskiner av samma vikt, ofta identiskt samma maskiner, som endast blivit f�rsedda med moderna f�rb�ttringar, nu i genomsnitt utf�r 50 % mera arbete �n f�rut, och att samma �ngmaskiner som p� den tiden, d� hastigheten var begr�nsad till 220 fot pr minut, levererade 50 h�stkrafter, nu ofta l�mnar inemot 100 h�stkrafter ... Den moderna �ngmaskinen p� lika m�nga nominella h�stkrafter kan ge betydligt st�rre kraftverkan �n f�rr p� grund av f�rb�ttrad konstruktion, minskade dimensioner och andra f�r�ndringar p� �ngpannan o.s.v. ... Trots att samma antal arbetare syssels�ttes i f�rh�llande till antalet h�stkrafter, s� anv�ndes i verkligheten f�rre arbetare �n f�rut i f�rh�llande till arbetsmaskineriet."[550*]

�r 1850 anv�nde fabrikerna i det f�renade konungariket 134.217 nominella h�stkrafter f�r att driva 25.638.716 spindlar och 301.495 v�vstolar. �r 1856 utgjorde antalet spindlar och v�vstolar resp. 33.503.580 och 369.205. Om h�stkraften hade haft samma effekt 1856 som 1850, s� hade 175.000 h�stkrafter varit n�dv�ndiga. Enligt den officiella statistiken anv�ndes emellertid endast 161.435 h�stkrafter, allts� drygt 10.000 mindre �n ber�kningarna p� basis av 1850 �rs f�rh�llanden visar.[551*]

"De statistiska resultaten fr�n �r 1856 visar, att fabrikssystemet raskt griper omkring sig, att fast�n arbetarantalet i f�rh�llande till antalet h�stkrafter �r detsamma som f�rr, s� �r ett mindre antal sysselsatta i f�rh�llande till det anv�nda maskineriet, att �ngmaskinen f�rm�r driva en st�rre m�ngd maskineri genom b�ttre utnyttjande av kraften och av andra orsaker, och att en st�rre produktm�ngd erh�lles p� grund av f�rb�ttrat maskineri, f�r�ndrade fabrikationsmetoder, maskineriets �kade hastighet och en rad andra orsaker."[552*] "De stora f�rb�ttringar, som har genomf�rts i maskiner av alla slag, har i h�g grad �kat deras produktivkraft. Det var otvivelaktigt arbetsdagens f�rkortning ... som gav impulsen till dessa f�rb�ttringar. Sistn�mnda f�rh�llande i kombination med en �kad press p� arbetarna medf�rde, att det producerades minst lika mycket under den" (med tv� timmar eller 1/6) "f�rkortade arbetsdagen som f�rut under den l�ngre."[553*]

Redan det faktum, att antalet engelska textilfabriker �kade med 32 % fr�n 1838 till 1850, medan �kningen var 86 % fr�n 1850 till 1856, �r tillr�ckligt f�r att visa, att fabrikanternas profit �kade med den intensivare exploateringen av arbetskraften.[553a*][118]

Hur stora �n den engelska industrins landvinningar var under de �tta �ren fr�n 1848 till 1856, under 10-timmarsdagens herrav�lde, s� blev framstegen betydligt �vertr�ffade under den f�ljande sex�rsperioden 1856-1862. I sidenfabrikerna t.ex. 1856: 1.093.799 spindlar, 1862: 1.388.544. 1856: 9.260 v�vstolar, 1862: 10.709. Arbetarantalet d�remot 1856: 56.131, 1862: 52.429. Detta inneb�r en �kning av antalet spindlar med 26,9 % och av v�vstolarna med 15,6 %, samtidigt som arbetarantalet minskat med 7 %. �r 1850 anv�ndes i kamgarnsfabrikerna 875.830 spindlar, 1856: 1.324.549 (�kning 21,2 %), 1862: 1.289.172 (minskning 2,7 %). Men r�knar man bort dubbelspindlarna, som figurerar i 1856 �rs statistik, s� f�rblev spindelantalet efter 1856 t�mligen of�r�ndrat. D�remot f�rdubblades fr�n 1850 i m�nga fall spindlarnas och v�vstolarnas hastighet. Antalet �ngdrivna v�vstolar i kamgarnsfabrikerna 1850: 32.617, 1856: 38.956, 1862: 43.048. Antalet arbetare var d�r 1850: 79.737, 1856: 87.794, 1862: 86.063. D�rav barn under 14 �r 1850: 9.956, 1856: 11.228, 1862: 13.178. Trots stark �kning av antalet v�vstolar fr�n 1856 till 1862 minskade allts� totalantalet anst�llda arbetare men �kade antalet exploaterade barn.[554*]

Den 27 april 1863 f�rklarade parlamentsledamoten Ferrand i underhuset:

"Arbetardelegerade fr�n 16 distrikt i Lancashire och Cheshire, p� vilkas v�gnar jag talar, har meddelat mig att arbetsintensiteten i fabrikerna p� grund av maskineriets f�rb�ttring st�ndigt �kar. Medan tidigare en arbetare med medhj�lpare sk�tte tv� v�vstolar, sk�ter nu en arbetare utan hj�lp tre v�vstolar, och det �r inte ovanligt att en man kan f� sk�ta fyra o.s.v. Framlagda fakta visar tydligt, att 12 timmars arbete nu pressas in p� mindre �n 10 timmar. Det �r d�rf�r uppenbart, att fabriksarbetarnas arbetsb�rda har �kat oerh�rt under de senaste 10 �ren."[555*]

Trots att fabriksinspekt�rerna outtr�ttligt och med full r�tt lovprisar de gynnsamma verkningarna av 1844 och 1850 �rs fabrikslagar, medger de dock att f�rkortningen av arbetsdagen redan har framkallat en s�dan stegring av arbetsintensiteten, att arbetarnas h�lsa och d�rmed arbetskraften sj�lv skadas.

"I de flesta bomulls-, kamgarns- och sidenfabriker uts�ttes arbetarna f�r en tr�ttande ansp�nning, f�r att de p� ett tillfredsst�llande s�tt skall kunna passa maskinerna, vilkas hastighet har �kat utomordentligt under de senaste �ren. Detta �r sannolikt en av orsakerna till den �kade d�dligheten i lungsjukdomar, som dr Greenhow har p�visat i sin senaste utm�rkta rapport."[556*]

Det r�der inte minsta tvivel om att kapitalets tendens att skaffa sig kompensation genom att �ka arbetets intensitet, n�r lagstiftningen avsk�r m�jligheterna att f�rl�nga arbetsdagen, och genom att missbruka varje f�rb�ttring i maskineriet som ett medel till �kad utsugning av arbetskraften, snart �ter m�ste leda till en kris, d� en ny f�rkortning av arbetsdagen blir oundviklig.[557*] � andra sidan �vertr�ffar den engelska industrins frammarsch under tiden efter 1848, d.v.s. under 10-timmarsdagens period, i betydligt h�gre grad perioden 1838-1847, d.v.s. 12-timmarsdagens period, �n den sistn�mnda �vertr�ffade det halva seklet fr�n fabrikssystemets inf�rande, d.v.s. den obegr�nsade arbetsdagens epok.[558*]

4. Fabriken

I b�rjan av detta kapitel behandlade vi fabrikens materiella grundval, det f�rgrenade maskinsystemet. Vi s�g d�, att maskineriet �kar kapitalets m�nskliga exploateringsmaterial genom att till�gna sig kvinno- och barnarbete. Vi s�g, hur maskineriet l�gger beslag p� arbetarens hela livstid genom om�ttlig f�rl�ngning av arbetsdagen, och hur dess utveckling, som g�r det m�jligt att framst�lla en v�ldsamt �kande produktm�ngd p� st�ndigt kortare tid, slutligen tj�nstg�r som ett systematiskt medel att hela arbetsdagen oupph�rligt avpressa arbetaren en st�ndigt �kande arbetsinsats. Vi skall nu analysera fabriken som helhet och d� i synnerhet dess h�gst utvecklade form.

Dr Ure, det automatiska fabrikssystemets Pindaros, beskriver fabriken � ena sidan som "samarbete mellan olika klasser av arbetare, gamla och unga, som med skicklighet och flit �vervakar ett system av produktivt maskineri, som oavbrutet h�lles i r�relse av en centralkraft (den f�rsta motorn)", � andra sidan som "en oerh�rd automat, sammansatt av otaliga organ, utrustade med eget medvetande, vilka arbetar i samf�rst�nd och utan avbrott f�r att producera ett och samma f�rem�l, s� att alla dessa organ �r underordnade en r�relsekraft som r�r sig av sig sj�lv." Dessa b�gge definitioner �r ingalunda identiska. I den ena fungerar den kombinerade totalarbetaren eller den samh�lleliga arbetsorganismen som subjekt och den mekaniska automaten som objekt. I den andra �r sj�lva automaten subjektet, och arbetarna �r endast som medvetna organ fogade till automatens medvetsl�sa organ och tillsammans med dem underordnade den centrala r�relsekraften. Det f�rra uttrycket g�ller om varje t�nkbar anv�ndning av maskineriet i stor skala, medan det andra karakteriserar dess kapitalistiska anv�ndning och d�rmed det moderna fabrikssystemet. Ure �lskar d�rf�r ocks� att framst�lla centralmaskinen, fr�n vilken r�relsen utg�r, inte bara som automat utan som autokrat. "I dessa stora verkst�der samlar �ngans v�lg�rande makt sina myriader av unders�tar omkring sig."[559*]

Konsten att anv�nda verktyget g�r nu �ver fr�n arbetaren till maskinen samtidigt med verktyget sj�lvt. Verktyget frig�res fr�n den m�nskliga arbetskraftens begr�nsningar. D�rmed f�rsvinner den tekniska grundvalen f�r manufakturens arbetsdelning. I st�llet f�r den specialiserade arbetarhierarkin, som k�nnetecknar manufakturen, framtr�der d�rf�r i den automatiska fabriken en tendens att nivellera eller standardisera de arbeten, som utf�res av maskineriets bitr�den;[560*] och de naturliga skillnaderna mellan �lder och k�n ers�tter i v�sentlig grad de konstlade skillnaderna mellan specialarbetarna.

I den m�n arbetsdelningen �ter dyker upp i den automatiska fabriken, framtr�der den v�sentligen som en uppdelning av arbetarna mellan de specialiserade maskinerna och mellan fabrikens olika avdelningar, i det alla arbetare i samma avdelning arbetar med likartade, bredvid varandra uppradade arbetsmaskiner, utan att dessa arbetare bildar speciella grupper. Fackarbetaren och hans f� bitr�den avl�ser manufakturens f�rgrenade arbetargrupper. Den v�sentliga skiljelinjen g�r mellan de arbetare, som �r direkt sysselsatta vid arbetsmaskinerna (plus dessa som eldar och �vervakar �ngmaskinen) och � andra sidan maskinarbetarnas hantlangare (n�stan uteslutande barn). Till hantlangarna r�knas ocks� i stort sett alla "feeders", d.v.s. de arbetare som transporterar material till och fr�n maskinerna. F�rutom dessa huvudgrupper finns en mindre personalgrupp, som �r sysselsatt med att kontrollera och reparera maskineriet, s�som ingenj�rer, mekaniker, snickare o.s.v. Detta �r en arbetarklass p� h�gre niv�, dels vetenskapligt skolad, dels hantverksm�ssigt utbildad, som st�r utanf�r fabriksarbetarnas klass och endast har kontakter med dem i arbetet.[561*] Denna arbetsdelning �r rent teknisk.

Allt maskinarbete kr�ver, att arbetaren blir tidigt uppl�rd i sina arbetsuppgifter, s� att han l�r sig att anpassa sina egna r�relser till en automats oavbrutna, likformiga r�relser. F�rs�vitt maskineriet som helhet bildar ett system av m�nga slags maskiner, kombinerade med varandra och i r�relse samtidigt, kr�ver ocks� det samarbete, som beror p� detta maskinsystem, att de olika arbetargrupperna f�rdelas mellan de olika maskinerna. Men vid maskinell drift �r det inte l�ngre n�dv�ndigt att bef�sta denna arbetsdelning genom att st�ndigt binda samma arbetare vid samma funktion,[562*] som fallet �r i manufakturen. D� totalr�relsen i fabriken inte utg�r fr�n arbetaren utan fr�n maskinen, kan utbyte av personal alltid ske utan avbrott i arbetsprocessen. Det mest sl�ende beviset h�rp� l�mnar det relaissystem, som praktiserades under den engelska fabrikantrevolten 1848-1850. Den l�tthet, varmed en ung arbetare l�r sig arbetet vid maskinen, eliminerar fullst�ndigt n�dv�ndigheten att utbilda en s�rskild klass arbetare uteslutande som maskinarbetare.[563*] Och hantlangarnas arbete i fabriken kan dels ers�ttas av maskiner, dels �r arbetet s� enkelt, att det kan utf�ras av ganska o�vat folk.[564*]

Den gamla arbetsdelningen, som maskineriet tekniskt kastar p� skr�ph�gen, sl�par dock till en b�rjan med in i fabriken som en tradition fr�n manufakturen och blir sedan systematiskt utnyttjad av kapitalet som ett medel att exploatera arbetskraften p� ett �nnu vidrigare s�tt �r f�rut. Den livsl�nga specialiteten att sk�ta ett delverktyg f�rvandlas till den livsl�nga specialiteten att betj�na en delmaskin. Maskineriet missbrukas till att redan fr�n barna�ren f�rvandla arbetaren till en del av en delmaskin.[565*] Kostnaderna f�r arbetarens egen reproduktion minskar p� s� s�tt avsev�rt, medan arbetaren samtidigt blir fullst�ndigt och hj�lpl�st beroende av fabriken och kapitalisten. H�r som �verallt annars m�ste man skilja mellan den �kade produktivitet, som beror p� utvecklingen av den samh�lleliga produktionsprocessen, och den produktivitets�kning som beror p� den kapitalistiska exploateringen.

I manufaktur och hantverk betj�nar sig arbetaren av verktyget. I fabriken tj�nar han maskinen. I manufakturen utg�r arbetsmedlens r�relse fr�n honom, men i fabriken m�ste han f�lja deras r�relser. I manufakturen �r arbetarna lemmar i en levande mekanism. I fabriken existerar, oberoende av arbetarna, en d�d mekanism, och de inf�rlivas med den s�som levande bihang. "Den trista upprepningen av ett �ndl�st arbete, d�r samma mekaniska process st�ndigt p� nytt m�ste genomg�s, det liknar Sisyfos' arbete. Arbetets b�rda faller liksom klippblocket om och om igen tillbaka p� den utmattade arbetaren."[566*] Medan maskinarbetet till det yttersta angriper nervsystemet, hindrar det musklernas m�ngsidiga spel och undertrycker all fri kroppslig och andlig verksamhet.[567*] T.o.m. �tg�rder f�r att underl�tta arbetet blir tortyrmedel, ty maskinen befriar inte arbetaren fr�n arbete utan arbetet fr�n allt inneh�ll. Det �r gemensamt f�r all kapitalistisk produktion, f�rs�vitt den inte endast �r en arbetsprocess utan samtidigt en kapitalets v�rde�kningsprocess, att det inte �r arbetaren som anv�nder arbetsmedlet, utan tv�rtom arbetsmedlet som anv�nder arbetaren. Men f�rst med maskineriets inf�rande blir denna upp- och nerv�nda ordning en tekniskt handgriplig verklighet. Genom att arbetsmedlet f�rvandlas till automat, upptr�der det i arbetsprocessen som kapital gentemot arbetaren, som d�tt arbete som beh�rskar och utsuger den levande arbetskraften. S�som redan tidigare antytts, fullbordas skilsm�ssan mellan produktionsprocessens andliga potenser och kroppsarbetet samt deras f�rvandling till kapitalmakter �ver arbetet i den p� maskineriets grundval uppbyggda storindustrin. Den enskilde, fackl�rde maskinarbetarens detaljskicklighet f�rsvinner som en obetydlig bisak f�r vetenskapen, de oerh�rda naturkrafterna och det samh�lleliga massarbetet, som alltsammans �r f�rkroppsligat i maskinsystemet och med detta utg�r underlaget f�r kapitalets, "m�starens", makt. Denne m�stare, i vars hj�rna maskineriet �r oskiljaktigt sammanvuxet med hans eget monopol p� dess anv�ndning, kan d�rf�r vid konflikttillf�llen f�raktfullt ropa till sina arbetare:

"Det vore h�lsosamt f�r fabriksarbetarna, om de lade p� minnet, att deras arbete i sj�lva verket �r en mycket enkel sorts yrkesarbete, att inget �r l�ttare att l�ra sig och med h�nsyn till kvaliteten b�ttre avl�nat, att inget kan p� s� kort tid och i s�dan m�ngd erh�llas genom kort undervisning av t.o.m. en oerfaren person. M�starens maskineri spelar i sj�lva verket en betydligt viktigare roll i produktionen �n arbetarens arbete och skicklighet, som inte �r m�rkv�rdigare, �n att en bonddr�ng kan l�ra sig den p� 6 m�nader."[568*]

Arbetarens tekniska underordnande under arbetsmedlets likformiga g�ng och den egendomliga sammans�ttningen av arbetsstyrkan i individer av b�gge k�nen och alla �ldersstadier skapar en kasernm�ssig disciplin, som utbildas till fullst�ndig fabriksregim, fullt utvecklar det redan f�rut omn�mnda �vervakningssystemet och delar upp arbetarna i kroppsarbetare och f�rm�n, i meniga industrisoldater och industriunderofficerare.

"Huvudsv�righeten i den automatiska fabriken bestod i att skapa den n�dv�ndiga disciplinen f�r att f� m�nniskorna att l�gga bort sina oregelbundna arbetsvanor och omforma dem i �verensst�mmelse med den stora automatens of�r�nderliga regelbundenhet. Men att fundera ut och framg�ngsrikt genomf�ra ett f�r det automatiska systemets behov och hastighet avpassat disciplinsystem, ett f�retag v�rdigt Herkules - det �r Arkwrights �dla verk! Till och med nu f�r tiden, d� systemet �r organiserat i hela sin full�ndning, �r det n�stan om�jligt att bland arbetare, som �r �ver medel�ldern, finna anv�ndbara bitr�den f�r det automatiska systemet."[569*]

Det fabriksreglemente, vari kapitalet som sj�lvh�rskare formulerar sin autokratiska makt �ver arbetarna, utan den ber�mda maktf�rdelning och det �nnu mer lovprisade representativa system, som borgerskapet eljest anv�nder, �r endast en kapitalistisk karikatyr av arbetsprocessens samh�lleliga reglering, som blir n�dv�ndig vid samarbete i stor skala och med anv�ndningen av gemensamma arbetsmedel, framf�rallt av maskineri. Slavdrivarens piska ers�ttes av f�rmannens straffregister. Alla straff f�rvandlas naturligtvis till penningstraff och l�neavdrag, och fabrikslagstiftarnas skarpsinne g�r, att det om m�jligt blir mera inbringande, att lagarna �vertr�des �n att de respekteras.[570*]

Vi ber�r h�r endast antydningsvis de yttre f�rh�llanden, varunder fabriksarbetet utf�res. Alla sinnesorgan skadas i lika h�g grad av den onaturligt h�ga temperaturen, av atmosf�ren i arbetslokalen d�r partiklar fr�n arbetsmaterialet ryker omkring, av det bed�vande ov�sendet o.s.v., vartill kommer livsfaran bland de t�tt hopade maskinerna, som man med �rstidernas regelbundenhet kan l�sa om i industrins bulletiner �ver d�dade och skadade.[570a*] Det hela och fulla utnyttjandet av de samh�lleliga produktionsmedlen, som f�rst under fabrikssystemet drives till full mognad, f�rvandlas i kapitalets hand till ett systematiskt rov fr�n arbetarna av alla normala livsbetingelser under arbetet, luft, ljus, utrymme och personliga skyddsmedel mot livsfarliga eller h�lsov�dliga f�rh�llanden under produktionsprocessen, att nu inte tala om inr�ttningar till arbetarnas bekv�mlighet.[571*] �r det med or�tt Fourier kallar fabrikerna "humanare bagnos"?[CXXXII*][572*][120]

5. Kampen mellan arbetare och maskin

Kampen mellan kapitalist och l�narbetare b�rjar med sj�lva kapitalf�rh�llandet, och den forts�tter att rasa under hela manufakturperioden.[573*] Men f�rst efter maskineriets inf�rande b�rjar arbetaren bek�mpa sj�lva arbetsmedlet, den form vari kapitalet materiellt existerar. Han g�r uppror mot denna s�rskilda produktionsform i dess egenskap av materiell grundval f�r det kapitalistiska produktionss�ttet.

S� gott som hela Europa upplevde under 17:e �rhundradet arbetarrevolter mot de s.k. bandkvarnarna (�ven kallade remkvarnar eller kvarnstolar), maskiner att v�va band och b�rder p�.[574*] I b�rjan av 17:e �rhundradet f�rst�rdes genom p�belexcesser ett vinds�gverk, som hade anlagts i Londons n�rhet av en holl�ndare. �nnu i b�rjan av 18:e �rhundradet kunde man endast med sv�righet �vervinna det allm�nna motst�ndet fr�n befolkningens och parlamentets sida mot vattendrivna s�gverk. N�r Everet �r 1758 hade byggt den f�rsta vattendrivna maskinen f�r ullklippning, stacks den i brand av 100.000 m�nniskor, som blivit arbetsl�sa. 50.000 arbetare, som f�rut hade f�rs�rjt sig med ullkardning, uppvaktade parlamentet med protestskrivelser mot Arkwrights grovkardverk och kardmaskiner. Under det 19:e �rhundradets f�rsta 15-�rsperiod drabbades de engelska manufakturdistrikten av en formlig massf�rst�ring av maskiner, i synnerhet som en f�ljd av �ngv�vstolens inf�rande. Dessa oroligheter, som fick namnet ludditr�relsen, gav Sidmouths och Castlereaghs antijakobinska regering en f�rev�ndning att praktisera de mest reaktion�ra v�ldsmetoder. Det beh�vdes tid och erfarenhet, innan arbetarna l�rde sig att g�ra �tskillnad mellan maskinerna och deras kapitalistiska anv�ndning och d�rmed ocks� att rikta sina angrepp mot den samh�lleliga exploateringsformen i st�llet f�r att angripa de materiella produktionsmedlen.[575*]

Manufakturens fortbest�nd utgjorde f�ruts�ttningen f�r de l�nekonflikter som �gde rum, men arbetarna s�g inte som sin uppgift att bek�mpa denna driftsform. Det var skr�m�stare och privilegierade st�der, inte l�narbetarna, som motarbetade inr�ttandet av manufakturer. Manufakturperiodens skriftst�llare uppfattade d�rf�r arbetsdelningen f�retr�desvis som ett medel att ers�tta fiktiva arbetare, inte att tr�nga undan verkliga arbetare. Denna skillnad �r sj�lvklar. Om man t.ex. s�ger, att det skulle beh�vas 100 miljoner m�nniskor i England f�r att med den gamla sortens spinnrockar spinna den bomull, som nu spinnes med maskin av 500.000 arbetare, s� betyder det naturligtvis inte, att maskinen skulle inta dessa aldrig existerande miljoners plats. Det betyder bara, att det skulle beh�vas flera miljoner arbetare f�r att ers�tta spinnmaskineriet. Om man d�remot s�ger, att �ngv�vstolen kastade ut 800.000 engelska v�vare p� gatan, s� talar man inte om ett nu befintligt maskineri, som skulle beh�va ers�ttas med ett visst antal arbetare, utan om ett existerande arbetarantal, som faktiskt har ersatts eller uttr�ngts av maskineri. Under manufakturperioden f�rblev den hantverksm�ssiga driften grundvalen, �ven om den var uppspaltad i specialfunktioner. De nya kolonialmarknadernas behov kunde inte t�ckas med hj�lp av det relativt begr�nsade antalet stadsarbetare, som h�rstammade fr�n medeltiden, och de egentliga manufakturerna skapade samtidigt nya arbetsm�jligheter f�r den lantbefolkning, som jagades fr�n g�rd och grund till f�ljd av feodalv�sendets uppl�sning. P� den tiden var det allts� den positiva sidan av arbetsdelningen och samarbetet, arbetarnas �kade produktivitet, som tr�dde i f�rgrunden.[576*]

Samarbete i f�rening med koncentrationen av jordbrukets arbetsmedel p� ett f�tal h�nder framkallar visserligen redan l�ngt f�re storindustrins tid pl�tsliga och v�ldsamma omv�lvningar i den jordbrukande befolkningens produktionss�tt och d�rmed ocks� i dess livsbetingelser och arbetsvillkor. Men denna kamp utk�mpas fr�n b�rjan mera mellan stora och sm� jord�gare �n mellan kapital och l�narbetare. N�r � andra sidan arbetare undantr�nges av arbetsmedel, f�r, h�star o.s.v., �r det direkta v�ldshandlingar som skapar f�ruts�ttningar f�r den industriella revolutionen. F�rst jagas arbetarna fr�n g�rd och grund, och sedan kommer f�ren. Jordst�ld i stor skala, s�som i England, �r det f�rsta som inleder storjordbruket.[576a*] I b�rjan ter sig d�rf�r denna omv�lvning av jordbruket mera som en politisk �n en ekonomisk revolution.

Som maskin blir arbetsmedlet omedelbart en konkurrent till arbetaren sj�lv.[577*] Kapitalets egen v�rde�kning genom maskinen st�r i direkt proportion till det antal arbetare, vars existensbetingelser maskinen tillintetg�r. Hela det kapitalistiska produktionssystemet beror p� att arbetaren s�ljer sin arbetskraft som vara. Arbetsdelningen har till f�ljd, att denna arbetskraft ensidigt utvecklas, tills den endast yttrar sig som en f�rm�ga att sk�ta ett enkelt delverktyg. Denna arbetskrafts bruksv�rde och d�rmed ocks� dess bytesv�rde f�rsvinner, s� snart delverktyget �verf�res till en maskin. Arbetaren blir os�ljbar liksom icke-kurserande papperspengar. Den del av arbetarklassen, som maskineriet g�r �verfl�dig eller som inte l�ngre beh�vs f�r kapitalets v�rde�kning, g�r dels under i den oj�mna kampen mellan det gamla hantverket, den manufakturm�ssiga driften och den moderna industrin, medan �terstoden �versv�mmar alla l�ttare tillg�ngliga industrigrenar, �verfyller arbetsmarknaden och s�nker d�rmed arbetskraftens pris under dess v�rde.

Det framst�lles nu som en stor tr�st f�r de utarmade arbetarna, dels att deras lidanden endast �r "av tillf�llig natur" ("a temporary inconvenience"), dels att maskinerna endast s� sm�ningom er�vrar ett helt produktionsf�lt, varigenom de �del�ggande verkningarna d�mpas och endast gradvis g�r sig g�llande. Den ena tr�sten sl�r ihj�l den andra. N�r maskinen gradvis tr�nger in i en industrigren, f�rorsakar den kroniskt el�nde bland de arbetare som konkurrerar med den. N�r �verg�ngen sker snabbt, verkar den akut och massvis.

V�rldshistorien kan knappast uppvisa n�got f�rf�rligare sk�despel �n de engelska handbomullsv�varnas gradvisa underg�ng, som str�ckte sig �ver fyra decennier och slutligen beseglades 1838. M�nga av dem svalt ihj�l, medan andra l�nge halvsvalt med sina familjer p� en inkomst av 2� pence om dagen.[578*] Det engelska bomullsmaskineriet fick d�remot akuta f�ljder i Ostindien, vars generalguvern�s �r 1834-35 kunde konstatera: "El�ndet har knappast n�got motstycke i handelns historia. Bomullsv�varnas knotor ligger och vitnar p� Indiens sl�tter." D� maskinerna s�nde dessa v�vare in i evigheten,[578a*] g�llde det f�rst�s bara lidanden "av tillf�llig natur". F�r �vrigt �r maskinteknikens "tillf�lliga" verkan av permanent natur, eftersom den st�ndigt tr�nger in p� nya produktionsomr�den.

Den sj�lvst�ndiga och oavh�ngiga st�llning, som b�de arbetsmedlet och arbetsproduktionen intar i f�rh�llande till arbetaren under det kapitalistiska produktionss�ttet, utvecklas genom maskineriet till en of�rsonlig mots�ttning.[579*] Inf�randet av maskiner blir d�rf�r signalen till arbetarnas v�ldsamma uppror mot arbetsmedlen.

Arbetsmedlet sl�r ihj�l arbetaren. Mots�ttningen mellan arbetsmedlet och arbetaren framtr�der visserligen mest handgripligt, n�r nyinf�rt maskineri konkurrerar med gammal hantverks- eller manufakturdrift. Men inom sj�lva storindustrin verkar den fortsatta f�rb�ttringen av maskineriet och utvecklingen av automatsystemet p� precis samma s�tt.

"Det permanenta syftet med f�rb�ttrade maskiner �r att minska kroppsarbetet eller att inf�ra ett nytt led i den automatiska produktionen genom att ers�tta m�nskliga apparater med apparater av j�rn."[580*] "Det h�nder dagligen, att �nga och vattenkraft b�rjar anv�ndas i maskinerier, som hittills h�llits i g�ng med handkraft ... Oupph�rligt genomf�res sm� f�rb�ttringar i maskineriet i syfte att spara drivkraft, f�rb�ttra produkten och �ka produktionen eller att g�ra en arbetare - barn, kvinna eller man - �verfl�dig, och trots att varje detalj kan verka obetydlig, �r dock summan av resultaten viktig."[581*] "�verallt, d�r arbetet kr�ver stor skicklighet och s�ker hand, kopplar man snarast m�jligt bort den skicklige men oregelbundet arbetande arbetaren f�r att ers�tta honom med en speciell mekanism, s� fint konstruerad att ett bara kan sk�ta den."[582*] "Det automatiska systemet tr�nger mer och mer undan det kvalificerade arbetet."[583*] "F�ljden av maskineriets f�rb�ttring �r inte bara, att resultatet uppn�s med hj�lp av mindre arbetarantal �n tidigare, utan skickliga arbetare ersattes med mindre skickliga, vuxna av barn, m�n av kvinnor. Alla dessa f�r�ndringar medf�r st�ndiga fluktuationer i arbetsl�nen."[584*] "Maskinerna kastar oupph�rligt ut vuxna ur fabriken."[585*]

Maskineriets v�ldsamma utveckling under trycket av den f�rkortade arbetsdagen visar, vilken utomordentlig anpassningsf�rm�ga maskinsystemet har som f�ljd av den samlade praktiska erfarenheten, den stora m�ngden mekaniska arbetsmedel, som redan finns, och teknikens oupph�rliga framsteg. Men vem hade kunnat ana �r 1860, under den engelska bomullsindustrins h�gkonjunktur, vilka snabba mekaniska f�rb�ttringar och motsvarande undantr�ngande av handarbetet som de tre f�ljande �ren skulle medf�ra under inflytande av det amerikanska inb�rdeskriget? I detta sammanhang m� det vara tillr�ckligt att h�r �terge ett par exempel ur de engelska fabriksinspekt�rernas officiella rapporter. En fabrik�r i Manchester f�rklarar:

"I st�llet f�r 75 kardmaskiner, som vi hade f�rut, beh�ver vi nu endast 12, vilka levererar samma produktm�ngd av samma, om inte rentav b�ttre kvalitet ... Besparingen utg�r 10 p.st. pr vecka i arbetsl�n och 10 % i bomullsavfall."

I ett finspinneri i Manchester blev "p� grund av �kad hastighet och inf�randet av diverse automatiska processer arbetarantalet i en avdelning minskat med en fj�rdedel, i en annan avdelning med h�lften, medan en modern kardmaskin kraftigt minskat behovet av arbetskraft i kardavdelningen." I ett annat spinneri uppskattas besparingen av arbetskraft till 10 %. Herrarna Gilmore, spinneri�gare i Manchester, s�ger:

"I v�rt renseri uppskattar vi den besparing vi gjort i arbetskraft och arbetsl�ner genom att inf�ra nya maskiner, till gott och v�l en tredjedel ..." I tv� andra f�rberedande arbetsmoment (spolning och str�ckning) "har l�ner och arbetskraft minskat med ungef�r en tredjedel, likas� i spinneriet. Men detta �r inte allt. N�r garnet kommer till v�varen, visar det sig att kvaliteten �r s� avsev�rt f�rb�ttrad genom det nya maskineriets anv�ndning, att det tillverkas mera och b�ttre tyg �n av motsvarande m�ngd garn fr�n de gamla spinnmaskinerna."[586*]

Fabriksinspekt�r A. Redgrave anm�rker h�rtill:

"Arbetarantalet minskar stadigt, samtidigt som produktionen �kar. I yllev�verierna b�rjade nedg�ngen redan f�r en tid sedan, och den forts�tter. Helt nyligen n�mnde en skoll�rare i Rochdale till mig, att den kraftiga minskningen i flickskolornas elevantal inte bara beror p� den ekonomiska krisen utan har ocks� samband med inf�randet av nya maskiner i yllefabrikerna, varigenom 70 halvtidsarbetande flickor blivit avskedade."[587*]

F�ljande tabeller visar totalresultatet av de tekniska f�rb�ttringarna i den engelska bomullsindustrin under det amerikanska inb�rdeskriget: [122]

Fr�n 1861 till 1868 f�rsvann allts� 338 bomullsfabriker, d.v.s. ett mera produktivt och mera omf�ngsrikt maskineri koncentrerades i h�nderna p� ett mindre antal kapitalister. Antalet �ngdrivna v�vstolar minskade med 20.663, men deras kapacitet hade samtidigt �kat, s� att en f�rb�ttrad v�vstol nu presterade mer �n en gammal. Slutligen �kade spindlarnas antal med 1.612.520, medan antalet sysselsatta arbetare minskade med 50.505. Det el�nde "av �verg�ende natur", som bomullskrisen tryckte ner arbetarna i, stegrades och permanentades allts� genom maskineriets snabba och oavbrutna framsteg.

Maskineriet verkar dock inte endast som �verm�ktig konkurrent, st�ndigt p� spr�ng f�r att g�ra l�narbetaren "�verfl�dig". Det utnyttjas av kapitalet b�de agitatoriskt och avsiktligt som en mot arbetarna fientlig makt. Det blir det starkaste vapnet, n�r det g�ller att sl� ner arbetaroroligheter, strejker o.s.v., som �r riktade mot kapitalets env�ldsmakt.[588*] Enligt Gaskell var just �ngmaskinen en "m�nniskokraftens" fiende, som gjorde det m�jligt f�r kapitalisten att sl� ner arbetarnas �kande krav, vilka hotade att driva det nystartade fabrikssystemet till en kris.[589*] Man kunde skriva en hel historik �ver de uppfinningar som gjordes efter 1830 och som endast hade till uppgift att tj�na som kapitalets vapen mot arbetarnas revolter. Vi t�nker framf�rallt p� de automatiska spinnmaskinerna, eftersom de kom att inleda en ny epok i det automatiska systemet.[590*]

I ett vittnesm�l inf�r Trades Unions Commission ber�ttar Nasmyth, �nghammarens uppfinnare, f�ljande om de tekniska f�rb�ttringar han inf�rde som f�ljd av maskinarbetarnas omfattande och l�ngvariga strejk �r 1851:

"Det karakteristiska draget i v�ra moderna mekaniska f�rb�ttringar �r inf�randet av automatiska arbetsmaskiner. Vad varje mekaniker nu har att g�ra och som varje pojke kan klara av, �r inte att sj�lv arbeta utan att �vervaka maskinens f�rn�mliga arbete. Hela den arbetargrupp, som uteslutande levde p� sin yrkesskicklighet, �r nu tr�ngd �t sidan. F�rr sysselsatte jag fyra pojkar p� varje mekaniker. Tack vare de nya tekniska f�rb�ttringarna har jag reducerat antalet vuxna arbetare fr�n 1.500 till 750. Resultatet blev en betydande �kning av min profit." [123]

Ure s�ger om en maskin f�r f�rgtryck i kattuntryckerierna:

"Slutligen s�kte kapitalisterna befria sig fr�n detta odr�gliga slaveri" (n�mligen arbetarnas avtalsenliga r�ttigheter, som besv�rade kapitalisterna) "genom att anlita vetenskapens hj�lpk�llor, och snart var de �terinsatta i sina legitima r�ttigheter s�som huvudet �ver de andra kroppsdelarna."

Om en uppfinning f�r att gl�tta varpen, vartill en strejk var den direkta orsaken, s�ger Ure:

"De missn�jdas skaror, som k�nde sig s�kra bakom arbetsdelningens gamla f�rskansningar, blev nu angripna i flanken och deras f�rsvarsmedel f�rintades genom den moderna mekaniska taktiken. De m�ste ge sig p� n�d och on�d."

Om den automatiska spinnmaskinen ("self-acting mule") s�ger han:

"Denna skapelse, 'mannen av j�rn', som arbetarna med r�tta kallar den, blev den som �terst�llde ordningen bland industriarbetarklassen ... Denna uppfinning bekr�ftar den av oss redan f�rut framf�rda �sikten, att kapitalet, d� det tar vetenskapen i sin tj�nst, alltid tvingar de rebelliska arbetarna till lydnad."[591*]

Ehuru Ures skrift publicerades 1835, vid en tidpunkt d� fabrikssystemet var f�rh�llandevis svagt utvecklat, �r den alltj�mt det klassiska uttrycket f�r fabriksandan, inte endast p� grund av sin oh�ljda cynism utan ocks� p� grund av den naivitet, varmed den hasplar ur sig kapitalhj�rnans tankl�sa sj�lvmots�gelser. Sedan han t.ex. utvecklat "doktrinen", att kapitalet med hj�lp av vetenskapen, som den tagit i sin tj�nst, "alltid tvingar de rebelliska arbetarna till lydnad", blir han uppr�rd �ver

"att man fr�n visst h�ll anklagar den mekanisk-fysiska vetenskapen f�r att l�na sig �t rika kapitalisters despotism och l�ta sig utnyttjas som ett medel att undertrycka de fattiga klasserna."

Sedan han vitt och brett predikat om hur f�rdelaktigt det �r f�r arbetarna, att den mekaniska utvecklingen g�r fort, varnar han dem, f�r att de genom sin motsp�nstighet, strejker o.s.v., p�skyndar den tekniska utvecklingen.

"Detta slags v�ldsamma revolter", s�ger han, "avsl�jar den m�nskliga kortsyntheten i dess mest f�raktliga gestalt, en m�nniska som blir sin egen b�del."

N�gra f� sidor tidigare heter det tv�rtom:

"Utan de h�ftiga sammanst�tningar och avbrott, som f�rorsakats genom arbetarnas felaktiga inst�llning, hade fabrikssystemet utvecklats �nnu mycket raskare och till �nnu st�rre nytta f�r alla ber�rda parter."

Sedan utbrister han �ter:

"Till lycka f�r befolkningen i de brittiska fabriksdistrikten sker de mekaniska f�rb�ttringarna blott successivt. Med or�tt anklagar man maskinteknikens f�rb�ttring, f�r att den s�nker de vuxnas arbetsl�ner genom att undantr�nga en del av dem, s� att ett �verskott av arbetare uppkommer. Men den �kar efterfr�gan p� barnarbetare och h�jer d�rmed deras l�neniv�."

Samme omt�nksamme tr�stare f�rsvarar � andra sidan de l�ga barnl�nerna med det argumentet, att de "avh�ller f�r�ldrarna fr�n att f�r tidigt skicka sina barn till fabrikerna". Hela hans bok �r ett f�rsvar f�r den obegr�nsade arbetsdagen, och hans liberala sj�l erinrar sig den m�rkaste medeltiden, d� lagstiftningen inneh�ll f�rbud mot att l�ta barn i 13-�rs�ldern arbeta mer �n 12 timmar om dagen. Detta hindrar honom inte fr�n att uppmana fabriksarbetarna att upps�nda en tacksamhetens suck till f�rsynen, som genom maskinerna "har skaffat dem den n�dv�ndiga fritiden f�r att t�nka p� sin od�dliga sj�l."[592*]

6. Kompensationsteorin betr�ffande de av maskineriet undantr�ngda arbetarna

En hel rad borgerliga ekonomer, s�som James Mill, MacCulloch, Torrens, Senior, J. St. Mill o.s.v., h�vdar att allt maskineri, som tr�nger undan arbetare, samtidigt med n�dv�ndighet ocks� frig�r ett kapital, som �r tillr�ckligt stort f�r att skaffa samma arbetare annan syssels�ttning.[593*]

Vi antar, att en kapitalist anv�nder 100 arbetare, t.ex. i en tapetfabrik, och att han betalar var och en av dem en �rsl�n p� 30 p.st. Han utbetalar allts� �rligen ett variabelt kapital p� 3.000 p.st. S� anskaffar han nytt maskineri f�r 1.500 p.st. och klarar sig nu med 50 arbetare, varf�r han avskedar de �vriga 50. F�r enkelhetens skulle bortser vi fr�n fabriksbyggnader, kol o.s.v. och f�ruts�tter, att r�materialet kostar 3.000 p.st. om �ret som f�rut.[594*]

Har nu n�got kapital "frigjorts" genom denna f�r�ndring? Under den gamla driftsmetoden var den investerade totalsumman 6.000 p.st., h�lften konstant och h�lften variabelt kapital. Beloppet �r nu 4.500 p.st. konstant kapital (3.000 p.st. f�r r�material och 1.500 p.st. f�r maskiner) och 1.500 p.st. variabelt kapital. Den variabla kapitaldelen, allts� i levande arbetskraft omsatt kapital, utg�r nu 1/4, av totalkapitalet i st�llet f�r tidigare h�lften. I detta fall frig�res inget kapital. Tv�rtom, kapital bindes p� ett s�dant s�tt, att det inte kan anv�ndas f�r ink�p av arbetskraft. Det f�rvandlas fr�n variabelt till konstant kapital. Detta kapital p� 6.000 p.st. kan nu under i �vrigt of�r�ndrade f�rh�llanden aldrig syssels�tta mer �n 50 arbetare. Med varje f�rb�ttring i maskineriet syssels�tter det ett �nnu mindre antal arbetare.

F�r att tillm�tesg� kompensationsteoretikerna kan vi anta, att det nyanskaffade maskineriet kostar mindre �n summan av undantr�ngd arbetskraft och dess arbetsverktyg, allts� t.ex. endast 1.000 p.st. i st�llet f�r 1.500.

Under dessa f�ruts�ttningar bleve ett variabelt kapital p� 1.000 p.st. f�rvandlat till konstant eller bundet, medan ett kapital p� 500 p.st. bleve frigjort. Denna sistn�mnda summa bildar en syssels�ttningsfond - under f�ruts�ttning av samma arbetsl�n - f�r ungef�r 16 arbetare, medan 50 avskedats. Ja, i verkligheten f�r mindre �n 16 arbetare, eftersom en del av de 500 p.st. som skall fungera som kapital delvis m�ste anv�ndas som konstant kapital, varf�r endast en del kan anv�ndas f�r ink�p av arbetskraft.

L�t oss emellertid anta, att produktionen av det nya maskineriet ger arbete �t ett st�rre antal mekaniker. Skall detta vara en kompensation f�r de tapetmakare, som har kastats p� gatan? I varje fall syssels�tter maskinernas f�rf�rdigande ett mindre antal arbetare �n deras anv�ndning undantr�nger. De 1.500 p.st., som motsvarar de avskedade tapetmakarnas l�n, f�rdelas nu p� f�ljande s�tt: 1) till betalning av de produktionsmedel som f�rbrukas vid tillverkningen av maskineriet, 2) arbetsl�ner till de mekaniker som tillverkar dem, 3) det merv�rde som tillfaller deras "m�stare". Vidare: sedan den en g�ng �r f�rdig, beh�ver maskinen inte tillverkas p� nytt, f�rr�n den �r utsliten. F�r att varaktigt syssels�tta de nyanst�llda mekanikerna m�ste allts� den ena tapetfabriken efter den andra anskaffa maskiner och avskeda arbetare.

Dessa kapitalets apologeter menar i sj�lva verket inte heller, att kapitalet skall frig�ras p� detta s�tt. Det �r de "frigjorda" arbetarnas existensmedel de t�nker p�. Det kan inte f�rnekas, att i det ovann�mnda fallet maskineriet inte endast frig�r 50 arbetare, som allts� kan anv�ndas p� andra s�tt, utan ocks� upph�ver deras sammanhang med existensmedel till ett v�rde av 1.500 p.st. och s�lunda "frig�r" dessa existensmedel. Det enkla och ingalunda nya faktum, att maskineriet frig�r arbetaren fr�n hans existensmedel, heter allts� i politiskt-ekonomiskt spr�kbruk, att maskineriet frig�r existensmedel f�r arbetaren eller f�rvandlar existensmedel till kapital som han kan anv�nda. Man ser, att allt beror p� uttryckss�ttet. Nominibus mollire licet mala.[CXXXIV*][124]

Enligt denna teori skulle allts� dessa existensmedel, vilkas v�rde �r 1.500 p.st., utg�ra ett kapital, som kan anv�ndas f�r att syssels�tta de 50 avskedade arbetarna. Detta kapital blir med andra ord overksamt, n�r de 50 tapetmakarna blir arbetsl�sa, och det f�r varken rast eller ro, innan det finner en utv�g som g�r det m�jligt f�r de 50 arbetarna att produktivt f�rbruka det. F�rr eller senare m�ste allts� kapital och arbetare �terigen finna varandra, och d� �r j�mvikten �terst�lld. De lidanden, som maskineriet �samkar de arbetare, som blir arbetsl�sa, �r allts� lika f�rg�ngliga som denna v�rldens rikedom.

De existensmedel, som arbetarna k�pte f�r de 1.500 p.st., fungerade inte vid n�gon tidpunkt som kapital gentemot dessa arbetare. Det var, n�r de 1.500 p.st. placerades i det nya maskineriet, som de kom att tj�nstg�ra som kapital i f�rh�llande till dem. Om vi unders�ker saken n�rmare, visar det sig att de 1.500 p.st., som arbetarna anv�nde till att k�pa existensmedel f�r, i verkligheten inte var n�got annat �n en del av de tapeter, som �rligen tillverkades av samma 50 arbetare, genom att de tog emot sin l�n i form av pengar i st�llet f�r i tapeter. Med de tapeter, som f�rvandlats till 1.500 p.st., k�pte de existensmedel till samma belopp. Fr�n arbetarnas st�ndpunkt �r dessa existensmedel inte kapital utan varor, och i f�rh�llande till dessa varor �r de k�pare och inte l�narbetare. Den omst�ndigheten, att maskineriet har "frigjort" dem fr�n k�pmedel, f�rvandlar dem fr�n k�pare till icke-k�pare. D�rigenom minskar efterfr�gan p� dessa varor. Voil� tout.[CXXXV*]

Om denna minskade efterfr�gan inte uppv�ges av �kad efterfr�gan fr�n annat h�ll, s� sjunker varornas marknadspris. Om detta varar under l�ngre tid och i st�rre omfattning, s� blir f�ljden att en del av de arbetare, som producerar arbetarnas existensmedel, �verflyttas till annan verksamhet. En del av det kapital, som tidigare producerade n�dv�ndiga existensmedel, blir nu reproducerat i andra former. Medan marknadspriserna faller och kapitalet �verflyttas till andra omr�den, blir ocks� de arbetare, som producerar n�dv�ndiga existensmedel, "frigjorda" fr�n en del av sin l�n. I st�llet f�r att bevisa, att maskineriet genom att frig�ra arbetaren fr�n hans existensmedel ocks� samtidigt f�rvandlar hans existensmedel till kapital, bevisar herrar apologeter med hj�lp av den bepr�vade lagen om tillg�ng och efterfr�gan det rakt motsatta, n�mligen att maskinerna inte bara kastar ut arbetarna p� gatan i de produktionsgrenar, d�r maskiner inf�res, utan ocks� �stadkommer arbetsl�shet i produktionsgrenar, d�r maskiner inte inf�res.

De verkliga fakta, som den ekonomiska optimismen endast ger en vr�ngbild av, ser ut s� h�r: De av maskineriet uttr�ngda arbetarna kastas ut fr�n verkstaden och ut p� arbetsmarknaden, d�r de �kar antalet av de arbetskrafter, som utg�r reserven f�r den kapitalistiska exploateringen. Denna f�ljd av att maskineriet inf�res framst�ller ekonomerna som en f�rdel f�r arbetarklassen. I v�rt arbetes sjunde avsnitt skall vi visa, att maskinerna tv�rtom av denna orsak drabbar arbetaren som ett fruktansv�rt gissel. H�r n�jer vi oss med att sl� fast: De arbetare, som kastas ut fr�n en industrigren, kan visserligen s�ka arbete i en annan gren. Om de finner en s�dan och bandet d�rmed �terknytes mellan dem och de samtidigt med dem "frigjorda" existensmedlen, s� sker detta med hj�lp av ett nytillkommet kapital, som s�ker placering, men ingalunda medelst det f�rut fungerande kapitalet, som nu har f�rvandlats till maskineri.

Men deras utsikter att reda sig �r mycket sm� t.o.m. i detta fall. F�rkrympta genom arbetsdelningen �r dessa arma satar s� litet v�rda utanf�r sitt gamla arbetsomr�de, att de bara kan f� syssels�ttning i n�gra f� l�gt st�ende och p� grund av sin enkla beskaffenhet alltid �verfyllda och underbetalda branscher.[595*]

Dessutom drar alla industrigrenar �rligen till sig en str�m av m�nniskor, som levererar de rekryter som beh�vs f�r den regelbundna ers�ttningen och tillv�xten. S� snart maskineriet frig�r en del av de arbetare, som f�rut var sysselsatta i en best�md industrigren, tar ocks� den str�m av nya arbetare, som skulle ha s�kt sig till denna industrigren, en annan riktning och hamnar i andra industrier, medan de ursprungliga offren till st�rsta delen g�r under eller f�rslummas under �verg�ngstiden.

Det �r visserligen ett odiskutabelt faktum, att maskineriet i och f�r sig inte �r ansvarigt f�r de lidanden det f�r med sig. Det har inte ansvaret f�r att arbetaren "frig�res" och skiljes fr�n sina existensmedel. Maskinerna �kar produktiviteten och s�nker varupriserna i de industrigrenar, d�r de anv�ndes, och har inget direkt inflytande p� den m�ngd existensmedel som produceras i andra industrigrenar. Efter maskineriets inf�rande har allts� samh�llet en lika stor eller st�rre m�ngd existensmedel till �vers f�r de undantr�ngda arbetarna, alldeles bortsett fr�n den enorma del av �rsproduktionen, som f�rsl�sas av samh�llets parasiter. Och detta �r po�ngen i den ekonomiska apologetiken! Orsakerna till de mots�gelser, som �r oskiljaktiga fr�n maskineriets kapitalistiska anv�ndning, ligger inte i sj�lva maskineriet utan i dess kapitalistiska anv�ndning. D� maskineriet allts� i och f�r sig f�rkortar arbetstiden, medan det i sin kapitalistiska anv�ndning f�rl�nger arbetsdagen, i och f�r sig underl�ttar arbetet men kapitalistiskt anv�nt stegrar dess intensitet, i och f�r sig �r en m�nniskans seger �ver naturkrafterna men kapitalistiskt anv�nt tvingar in m�nniskorna under naturkrafternas ok, i och f�r sig �kar producentens rikedom men kapitalistiskt anv�nt g�r honom fattigare o.s.v., f�rklarar den borgerlige ekonomen helt enkelt, att detta i-och-f�r-sig-betraktande av maskineriet med knivskarp logik bevisar, att alla dessa p�tagliga mots�gelser endast �r skenbilder av verkligheten, som i och f�r sig, allts� �ven i teorin, inte alls existerar. D�rmed besparar han sig sj�lv allt ytterligare huvudbry och kan dessutom beskylla sin motst�ndare f�r dumheten att inte bek�mpa maskineriets kapitalistiska anv�ndning utan sj�lva maskineriet.

Den borgerlige ekonomen f�rnekar ingalunda, att tillf�lliga obehagligheter kan f�lja med inf�randet av maskiner, men var finns v�l en medalj utan fr�nsida! Fr�n hans synpunkt �r det kapitalistiska utnyttjandet av maskineriet det enda rimliga. Att utnyttja arbetaren genom maskinen �r f�r honom samma sak som att utnyttja maskinen genom arbetaren. Den som avsl�jar hur det i verkligheten �r st�llt med maskineriets kapitalistiska anv�ndning, han vill �verhuvud inte veta av dess anv�ndning, han r�knas som en fiende till socialt fram�tskridande![596*] Precis samma resonemang anv�nde den beryktade strupavsk�raren Bill Sykes:

"Herrar jurym�n! Denne handelsresande har visserligen f�tt halsen avskuren. Men det �r inte mitt fel utan knivens. Ska vi avskaffa anv�ndningen av kniv p� grund av s�na tillf�lliga obehagligheter? Bet�nk er noga, mina herrar! Vad skulle �kerbruk och hantverk vara utan kniv? �r den inte lika h�lsobringande i kirurgin som upplysande i anatomin? D�rtill en villig medhj�lpare vid en angen�m m�ltid? Om ni avskaffar kniven, slungar ni oss tillbaka ner i det djupaste barbari."[596a*]

Fast�n maskineriet n�dv�ndigtvis uttr�nger arbetare i de branscher, d�r det inf�res, s� kan det dock �stadkomma en �kning av arbetstillf�llen inom andra branscher. Denna inverkan har emellertid ingenting att g�ra med den s.k. kompensationsteorin.

D� varje maskintillverkad produkt, t.ex. en aln maskinv�vt tyg, �r billigare �n motsvarande, uttr�ngda hantverksprodukt, s� uppkommer f�ljande lag: Om maskinerna framst�ller samma varum�ngd, som f�rut framst�lldes hantverks- eller manufakturm�ssigt, s� minskar totalsumman f�rbrukat arbete. Den arbetsm�ngd, som kr�ves f�r att producera arbetsmedlen, maskiner, kol o.s.v., m�ste alltid vara mindre �n den arbetsm�ngd som inbesparas genom anv�ndningen av maskineriet. I annat fall bleve maskinprodukten lika dyr eller dyrare �n den hantverksm�ssiga produkten. Men i st�llet f�r att f�rbli of�r�ndrad v�xer i verkligheten totalm�ngden av de produkter, som det minskade arbetarantalet producerar med hj�lp av maskiner, l�ngt ut�ver den m�ngd som hantverket tidigare framst�llt. Vi antar, att 400.000 alnar maskinv�vt tyg tillverkas av ett mindre antal arbetare �n 100.000 alnar handv�vt tyg. I den fyrdubblade produkten ing�r fyra g�nger s� mycket r�material, varf�r produktionen av r�material allts� m�ste fyrdubblas. Den arbetsm�ngd, som �tg�r f�r att producera de nya erforderliga arbetsmedlen, byggnader, kol, maskiner o.s.v., varierar inom de gr�nser, som best�mmes av skillnaden mellan den produktm�ngd, som ett visst antal arbetare kan framst�lla med hj�lp av maskiner, och den produktm�ngd, som samma antal arbetare kan framst�lla hantverksm�ssigt.

N�r maskindriften utvidgas i en industrigren, �kas allts� produktionen i de industrier, som levererar dess produktionsmedel. I hur h�g grad arbetarantalet �kar i dessa f�retag, beror p� kapitalets sammans�ttning, d.v.s. av f�rh�llandet mellan den konstanta och den variabla kapitaldelen, allt under f�ruts�ttning att arbetsdagens l�ngd och arbetets intensitet �r givna. Proportionerna mellan konstant och variabelt kapital beror i sin tur p� i vilken utstr�ckning maskiner anv�ndes i de industrier som framst�ller produktionsmedel.

Antalet m�nniskor, som h�nvisats till att slita i kol- och malmgruvor, sv�llde ut oerh�rt i och med den engelska maskindriftens utveckling, �ven om �kningen har minskat under de senaste decennierna p� grund av att maskineriet b�rjat spela en st�rre roll i bergsbruket.[597*] Samtidigt med maskinerna uppkommer ett nytt slags arbetare, n�mligen maskinbyggare. Vi har redan sett, att maskindriften i st�ndigt �kande omfattning l�gger under sig denna produktionsgren.[598*] Vad betr�ffar maskineriets inverkan p� produktionen av r�material,[599*] s� r�der ju t.ex. inget tvivel om att bomullsindustrins snabba utveckling �kade F�renta Staternas bomullsodling i rask takt. Samtidigt �kade den afrikanska slavhandeln, varigenom uppf�dningen av negrer blev ett huvudgesch�ft i de s.k. gr�nsstaterna. Vid den f�rsta slavr�kningen i F�renta Staterna �r 1790 var antalet slavar 697.000. �r 1861 hade antalet stigit till ungef�r 4 miljoner. � andra sidan kan med s�kerhet konstateras, att de mekaniska yllefabrikernas uppblomstring ledde till att stora omr�den odlad jord lades om till f�rbeten, varigenom en m�ngd lantarbetare blev arbetsl�sa. Irland genomg�r just nu denna process. Landets inv�narantal, som redan �r 1845 hade minskat med n�stan h�lften, reduceras ytterligare f�r att exakt �verensst�mma med lantlordernas och de engelska yllefabrikanternas intressen.

Om maskinerna tr�nger in i n�got av de arbetsstadier, som levererar r�varor eller halvfabrikat f�r andra arbetsstadier, men d�remot inte f�rdiga bruksf�rem�l, s� �kar efterfr�gan p� arbetare p� grund av en rikligare tillg�ng p� r�material till de arbetsmoment, d�r den slutliga bearbetningen sker, och d�r hantverk eller manufakturdrift alltj�mt �r f�rh�rskande. Maskinspinnerierna levererade t.ex. garnet s� billigt och i s� riklig m�ngd, att handv�varna till en b�rjan kunde arbeta full tid utan �kade utgifter f�r r�varan. Som f�ljd d�rav steg deras inkomster.[600*] En str�m av m�nniskor drogs till bomullsv�verierna, tills de 800.000 bomullsv�vare, som Jenny-, throstle- och mule-uppfinningarna hade lockat fram i England, �ter jagades bort av den �ngdrivna v�vstolen. P� samma s�tt �kar �verfl�det p� maskinm�ssigt producerade tyger antalet skr�ddare och s�mmerskor, tills symaskinen dyker upp och minskar behovet av manuell arbetskraft.

Efterhand som r�varor, halvfabrikat, arbetsmedel o.s.v., som maskinerna framst�ller med ett relativt litet arbetarantal, �kar i m�ngd, uppdelas bearbetningen av dessa r�material och halvfabrikat i otaliga sj�lvst�ndiga fack, och de samh�lleliga produktionsgrenarna differentieras mer och mer. Maskindriften driver den samh�lleliga arbetsdelningen betydligt l�ngre �n manufakturen, emedan den i betydligt h�gre grad �kar produktivkraften i de yrken, d�r den tr�nger in.

Det omedelbara resultatet av maskineriets inf�rande �r, att merv�rdet och de produkter, som motsvarar det, �kar, och medan m�ngden av de materiella ting, varav kapitalistklassen och dess medl�pare lever, f�r�kas, tillv�xer ocks� dessa samh�llsklasser. Kapitalistklassens st�ndigt v�xande rikedom och det relativt minskande antal arbetare som beh�vs f�r att frambringa de n�dv�ndiga existensmedlen, skapar nya lyxbehov men samtidigt ocks� medel att tillfredsst�lla dem. En st�rre del av den samh�lleliga produkten f�rvandlas till merprodukt (surplusprodukt), och en st�rre del av denna �verskottsprodukt reproduceras och f�rbrukas i f�rfinade, mer och mer varierande former. Med andra ord: lyxproduktionen �kar.[601*]

Produkternas variationer och f�rfining beror �ven p� de nya v�rldsmarknadsf�rh�llanden, som skapats av storindustrin. Det �r inte bara utl�ndska njutningsmedel, som bytes mot inhemska produkter, utan stora m�ngder fr�mmande r�material, halvfabrikat o.s.v. ing�r som produktionsmedel i den inhemska industrin. Denna nya situation p� v�rldsmarknaden �kar efterfr�gan p� arbetskraft inom transportv�sendet, vilket ocks� uppdelas i ett flertal nya underavdelningar.[602*]

�kningen av produktions- och existensmedel, samtidigt som antalet arbetare som producerar dem st�ndigt minskas, leder till att arbetet utvidgas i s�dana industrigrenar vilkas produkter f�rst i en avl�gsen framtid kan b�ra frukt, s�som t.ex. kanaler, skeppsdockor, tunnlar, broar o.s.v. Det uppst�r helt nya produktionsgrenar och d�rmed nya arbetsomr�den, antingen direkt p� grundval av maskineriet eller som resultat av den allm�nna industriella omv�lvning, som maskinerna f�rorsakar. Produktion av denna art utg�r dock t.o.m. i de mest utvecklade l�nderna en j�mf�relsevis obetydlig del av hela produktionen. Det antal arbetare, som anv�ndes i dylika arbetsgrenar, st�r i direkt proportion till i vilken utstr�ckning arbetet utf�res som grovt kroppsarbete och utan maskiner. Som huvudindustrier av detta slag kan man nu f�r tiden r�kna gasverk, telegraf, �ngsj�fart och j�rnv�gar. 1861 �rs folkr�kning (f�r England och Wales) visar, att i gasindustrin (gasverk, produktion av gasverksapparater, gasverkens tj�nstem�n o.s.v.) arbetade 15.211 personer, i telegrafv�sendet 2.399, i �ngsj�farten 3.570 och vid j�rnv�garna 70.599, i vilken siffra ing�r ungef�r 28.000 mer eller mindre permanent sysselsatta, "okvalificerade" jordarbetare j�mte hela den administrativa och merkantila personalen. Allt som allt var i dessa fyra arbetsomr�den 91.779 personer anst�llda.

Den utomordentligt �kade produktiviteten i storindustrin, som �tf�ljes av �kad exploatering av arbetskraften i alla andra produktionsgrenar, g�r det m�jligt att anv�nda en st�ndigt st�rre del av arbetarklassen improduktivt, speciellt att �ka antalet av den gamla tidens husslavar under nya ben�mningar, s�som betj�nter, pigor, lakejer o.s.v. Enligt 1861 �rs folkr�kning var inv�narantalet i England och Wales 20.066.244, varav 9.776.259 m�n och 10.289.965 kvinnor. R�knar man bort alla som var f�r unga eller f�r gamla f�r att arbeta, alla "improduktiva" kvinnor, ungdomar och barn, vidare de "intellektuella", s�som �mbetsm�n, pr�ster, jurister, milit�rer o.s.v., vidare alla som uteslutande lever p� andras arbete i form av jordr�nta, kapitalr�nta o.s.v., slutligen fattighjon, vagabonder, f�rbrytare o.s.v., s� �terst�r i runt tal 8 miljoner av de b�gge k�nen och i olika �ldersgrupper, inklusive de kapitalister som p� ett eller annat s�tt deltar i produktionen, handeln, finansv�sendet o.s.v. Dessa 8 miljoner f�rdelas s�lunda:

Om vi l�gger ihop de i textilindustrin sysselsatta med personalen i kol- och malmgruvorna, s� f�r vi siffran 1.208.442; om vi i st�llet l�gger ihop textilarbetarna med metallarbetarna, blir siffran 1.039.605. B�gge dessa siffror �r mindre �n antalet moderna husslavar. Vilket storslaget resultat av den kapitalistiskt exploaterade maskintekniken!

7. Hur maskindriften repellerar och attraherar arbetarna.
Bomullsindustrins kriser

Alla representativa f�retr�dare f�r den politiska ekonomin medger, att nyinf�rande av maskineri verkar som en farsot p� arbetarna i de gammalmodiga hantverk och manufakturer, som drabbas av konkurrensen. N�stan alla beklagar fabriksarbetarnas slaveri. Och vad �r det f�r en fin trumf, som de alla spelar ut? Att maskineriet efter skr�ckperioden, d� det inf�res och utvecklas, till slut �kar arbetsslavarnas antal i st�llet f�r att minska det! Ja, den politiska ekonomin utbrister jublande i den osmakliga teorin - osmaklig f�r varje "filantrop", som tror p� det kapitalistiska produktionss�ttets eviga naturn�dv�ndighet - att ocks� de fabriker, som har inf�rt maskindrift, efter en best�md utvecklingsperiod, efter en kortare eller l�ngre "�verg�ngstid" kommer att exploatera flera arbetare �n som ursprungligen kastades p� gatan.[606*] Visserligen visade det sig snart, t.ex. i de engelska kamgarns- och sidenfabrikerna, att p� ett visst utvecklingsstadium en exceptionell utvidgning av dylika industrigrenar kan medf�ra inte endast en relativ utan ocks� en absolut minskning av arbetarantalet. �r 1860, d� enligt parlamentsbeslut en statistisk unders�kning f�retogs �ver alla fabriker i Det f�renade kungariket, unders�kte fabriksinspekt�r R. Baker, som hade f�tt fabriksdistrikten Lancashire, Cheshire och Yorkshire p� sin lott, inalles 652 fabriker. 570 av dessa fabriker hade 85.622 �ngdrivna v�vstolar. 6.819.146 spindlar (bortsett fr�n dubbelspindlar), 27.439 �ngh�stkrafter, 1.390 vattenh�stkrafter samt 94.119 anst�llda personer. �r 1865 hade samma fabriker 95.163 v�vstolar, 7.025.031 spindlar, 28.925 �ngh�stkrafter, 1.445 vattenh�stkrafter samt 88.913 anst�llda. Fr�n 1860 till 1865 �kade allts� antalet v�vstolar i dessa fabriker med 11%, spindlarna med 3 %, �ngh�stkrafterna med 5 %, medan arbetarantalet samtidigt minskade med 5� %.[607*] Under �ren 1852-1862 �kade den engelska yllefabrikationen h�gst avsev�rt, medan arbetarantalet f�rblev n�stan konstant. "Detta visar, i huru h�g grad nyinf�rt maskineri har tr�ngt undan f�reg�ende perioders arbete."[608*] Erfarenheten kan uppvisa m�nga fall, d�r �kningen av antalet fabriksarbetare endast �r skenbar, d.v.s. inte beroende p� utvidgning av den redan p� maskindrift baserade r�relsen utan orsakad av att f�retaget undan f�r undan har inf�rlivat n�rliggande underavdelningar.

"�kningen av antalet mekaniska v�vstolar och motsvarande �kning av arbetarantalet under �ren 1838-1858 berodde i" (den brittiska) "bomullsindustrin helt enkelt p� denna industrigrens utvidgning. I de �vriga textilfabrikerna d�remot var orsaken den, att man �vergick till �ngkraft vid v�vning av band, mattor och linnev�v m.m., som f�rut utf�rts av m�nsklig muskelkraft."[609*]

�kningen av dessa fabriksarbetares antal var allts� i verkligheten ett uttryck f�r en minskning av det totala arbetarantalet. H�r bortses slutligen helt och h�llet fr�n att unga arbetare (under 18 �r), kvinnor och barn �verallt utom i metallindustrin utg�r huvuddelen av fabrikspersonalen.

Trots att maskinerna ers�tter m�nsklig arbetskraft och faktiskt undantr�nger ett stort antal arbetare, kan dock maskineriets utveckling leda till att fabrikernas antal �kar och att redan existerande fabriker utvidgas. Resultatet h�rav kan slutligen bli, att antalet fabriksarbetare blir st�rre �n antalet hantverkare och manufakturarbetare, som maskineriet hade undantr�ngt. L�t oss anta, att det kapital p� 500 p.st. pr vecka, som anv�ndes under den gamla driftsmetoden, bestod av 2/5 konstant och 3/5 variabelt kapital, d.v.s. 200 p.st. var placerade i produktionsmedel och 300 p.st. anv�ndes f�r ink�p av arbetskraft, l�t oss s�ga 1 p.st. pr arbetare. N�r maskineri inf�res, f�r�ndras kapitalets sammans�ttning. Det delas t.ex. i 4/5 konstant och 1/5 variabelt kapital. 100 p.st. anv�ndes nu till ink�p av arbetskraft, och 2/3 av de f�rut sysselsatta arbetarna blir avskedade. Om fabriksdriften utvidgas och det insatta totalkapitalet under i �vrigt of�r�ndrade produktionsbetingelser �kas fr�n 500 till 1.500 p.st., s� blir nu 300 arbetare sysselsatta, allts� lika m�nga som f�re den industriella revolutionen. V�xer det anv�nda kapitalet ytterligare till 2.000 p.st., f�r 400 arbetare syssels�ttning, d.v.s. 1/3 mera �n under den gamla driftsmetoden. Absolut har antalet sysselsatta arbetare �kat med 100, men relativt, d.v.s. i proportion till det satsade totalkapitalet, har det minskat med 800, ty ett kapital p� 2.000 p.st. hade under den gamla driftsmetoden sysselsatt 1.200 i st�llet f�r 400 arbetare. Arbetarantalet kan allts� minska relativt, �ven om det �kar absolut.[CXXXVIII*]

Vi antog h�r ovan, att totalkapitalets sammans�ttning vid tillv�xt f�rblir konstant, emedan produktionsbetingelserna inte �ndras. Varje framsteg i den maskinella driften medf�r emellertid, att det konstanta kapitalet, d.v.s. den del av kapitalet som placerats i maskineri, r�material o.s.v., v�xer, medan det variabla kapitalet, den del som anv�ndes f�r ink�p av arbetskraft, minskar. Vi har ocks� sett, att utvecklingen g�r betydligt fortare i denna driftsmetod �n i n�gon annan, och att kapitalets sammans�ttning d�rf�r �r oerh�rt f�r�nderlig. Men dessa v�xlingar i kapitalets sammans�ttning avl�ses ofta av perioder, d� en j�mn kvantitativ utveckling �ger rum p� en given teknisk grundval. D�rvid �kar antalet sysselsatta arbetare. �r 1835 var s�ledes antalet arbetare i bomulls-, ylle-, kamgarns-, linne- och sidenfabrikerna i Det f�renade kungariket endast 354.684, medan �r 1861 enbart antalet �ngv�vare (av b�gge k�nen och alla �ldersgrupper fr�n 8 �r och upp�t) utgjorde 230.654. Visserligen verkar denna �kning ganska blygsam, n�r man tar i betraktande, att de engelska handbomullsv�varna, inklusive de familjemedlemmar som deltog i arbetet, �nnu �r 1838 utgjorde 800.000,[610*] alldeles bortsett fr�n att den engelska bomullsindustrin hade undantr�ngt ett stort antal v�vare b�de i Asien och p� den europeiska kontinenten.

I efterf�ljande kortfattade anm�rkningar kommer vi delvis att ber�ra vissa rent faktiska f�rh�llanden, som v�r teoretiska framst�llning �nnu inte har n�tt fram till.

S� l�nge maskindriften utvecklas inom en industrigren p� bekostnad av det gamla hantverket eller manufakturen, �r dess framg�ng lika s�ker som t.ex. en med eldvapen utrustad arm�s seger �ver en skara b�gskyttar. Den f�rsta tiden, sedan maskineri inf�rts i en industri, �r av avg�rande betydelse p� grund av de utomordentliga profiter, som maskineriet medverkar till att producera. Denna profit p�skyndar inte bara direkt kapitalackumulationen[CXXXIX*] utan drar ocks� en stor del av det best�ndigt nybildade samh�lleliga tillskottskapitalet, som s�ker en f�rdelaktig placering, in i den aktuella industrigrenen. De s�rskilda f�rdelar, som �r f�rknippade med den f�rsta "Sturm-und-Drang"-perioden, upprepas st�ndigt, varje g�ng maskineri f�r f�rsta g�ngen inf�res i en industrigren. Men s� snart maskindriften har n�tt en viss bredd och mognad, s� snart dess eget tekniska underlag, maskinen sj�lv, framst�lles med hj�lp av maskiner, s� snart kol- och j�rnutvinningen liksom �ven bearbetningen av metallerna samt transportv�sendet omdanas, s� snart �verhuvud storindustrins allm�nna produktionsbetingelser f�religger, f�r denna driftsmetod en anpassningsf�rm�ga, en f�rm�ga till spr�ngvis utvidgning, som begr�nsas endast av tillg�ngen p� r�varor och avs�ttningsmarknader.

Maskineriet �stadkommer � ena sidan en direkt �kning av r�materialet, s�som t.ex. bomullsrensningsmaskinen (cotton gin) �kade bomullsproduktionen.[611*] � andra sidan �r maskinproduktens prisbillighet och det moderna transport- och kommunikationsv�sendet vapen, som kan anv�ndas f�r er�vring av fr�mmande marknader. Genom att utkonkurrera dessa l�nders hantverksm�ssiga produkter tvingar maskindriften dem till att �verg� till r�varuproduktion. S� tvingades Indien till att producera bomull, ull, hampa, jute, indigo o.s.v. f�r Storbritanniens r�kning.[612*] Genom att arbetare st�ndigt blir "�vertaliga" i storindustrins l�nder, tvingas de att utvandra och kolonisera fr�mmande l�nder, som f�rvandlas till r�varuleverant�rer �t moderlandet, som t.ex. n�r Australien har blivit ett produktionsomr�de f�r ull.[613*] Det uppst�r en ny internationell arbetsdelning, som motsvarar de krav som st�lles av maskindriftens stormakter och som leder till att en del av jordklotet �verv�gande producerar jordbruksprodukter. Denna industriella revolution har samband med en motsvarande omv�lvning i jordbruket, som vi h�r �nnu inte skall g� in p�.[614*]

P� Gladstones initiativ besl�t underhuset den 17 febr. 1867, att en statistik skulle uppr�ttas �ver all import till och export fr�n Storbritannien f�r perioden 1831-1866 av spannm�l och mj�l av alla slag. Mj�let �r omr�knat i quarter spannm�l. [125] Se hith�rande helsidestabell.

Fabriksdriftens oerh�rda spr�ngvisa expansion och dess beroende av v�rldsmarknaden leder oundvikligen till en hektisk produktion och d�rav f�ljande �verfyllda marknader, som �terigen medf�r f�rlamning av produktionen. Industrins livslopp k�nnetecknas av perioder av j�mn drift, h�gkonjunktur, �verproduktion, kriser och stagnation. Den os�kerhet och otrygghet, som maskindriften �stadkommer i arbetarnas arbetsvillkor och levnadsf�rh�llanden, blir ett "normalt" tillst�nd p� grund av det industriella kretsloppets periodiska sv�ngningar. Med undantag f�r perioderna av h�gkonjunktur rasar en h�ftig kamp mellan kapitalisterna inb�rdes om vars och ens individuella andel av marknaderna. Denna andel st�r i direkt proportion till produktens prisbillighet. Konkurrensen leder inte endast till en t�vlan om inf�randet av arbetsbesparande maskineri och nya produktionsmetoder utan ocks� till att man st�ndigt p� nytt s�ker pressa ner varupriserna genom att s�nka arbetsl�nerna under arbetskraftens v�rde.[615*]

�kningen av antalet fabriksarbetare �r allts� betingad av en f�rh�llandevis snabbare �kning av det kapital, som �r nedlagt i fabrikerna. Denna process �r emellertid beroende av det industriella kretsloppet med dess uppg�ngs- och nedg�ngsperioder. Den avbrytes dessutom st�ndigt genom tekniska framsteg, som �n skenbart ers�tter arbetarens arbete, �n faktiskt uttr�nger arbetaren. Dessa kvalitativa f�r�ndringar i maskindriften kastar st�ndigt ut arbetare ur fabriken eller st�nger d�rren f�r de nya rekryter som str�mmar till, medan fabrikernas rent kvantitativa utvidgning � andra sidan absorberar b�de de arbetsl�sa och nya rekryter. S�lunda repelleras och attraheras arbetarna oupph�rligt och kastas hit och dit, emedan industrins krav v�xlar med h�nsyn till arbetarnas duglighet, �lder och k�n.

Fabriksarbetarnas �den kan b�st �sk�dligg�ras genom en kort �verblick �ver den engelska bomullsindustrins utveckling.

Under tiden 1770-1815 hade bomullsindustrin endast fem �r av nedg�ng eller stagnation. Under denna f�rsta 45-�rsperiod hade de engelska fabrikanterna monopol p� b�de maskineriet och v�rldsmarknaden. Under perioden 1815-1821 var l�get tryckt. 1822-1823 r�dde h�gkonjunktur. �r 1824 upph�vdes antifackf�reningslagen, och vid samma tid b�rjade en v�ldig expansion av fabrikssystemet. [126] �r 1825 utbr�t en kris, som kulminerade 1826 med n�d, el�nde och oroligheter bland bomullsarbetarna fram till 1827, d� situationen blev en smula f�rb�ttrad. 1828 uppvisar stor �kning av antalet �ngv�vstolar och �kad export. 1829 �vertr�ffar exporten, i synnerhet till Indien, alla tidigare �r. 1830 �verm�ttad marknad och stor n�d. 1831-1833 forts�tter depressionen, och Ostindiska Kompaniet f�rlorar monopolet p� handeln med Ostasien (Indien och Kina). 1834 stor utvidgning av fabriker och maskindrift, brist p� arbetare. Den nya fattigv�rdslagen fr�mjade utflyttningen av lantarbetare till fabriksdistrikten, och massor av barn drevs in i industrin - vit slavhandel. 1835 h�gkonjunktur, men bomullshandv�varna sv�lter ihj�l. H�gkonjunkturen forts�tter 1836 men �verg�r 1837 och 1838 i ett tryckt aff�rsl�ge och kris. Ett nytt uppsving 1839. �ren 1840-43 sv�r depression med oroligheter, milit�ringripanden och fruktansv�rda lidanden bland fabriksarbetarna. 1842 kastar fabrikanterna ut arbetarna fr�n fabrikerna f�r att framtvinga spannm�lslagarnas upph�vande. Arbetarna str�mmar i tusental till Yorkshire men drives tillbaka av milit�r, och arbetarledarna st�lles inf�r r�tta i Lancaster. 1844 b�rjar situationen ljusna, och 1845 r�der h�gkonjunktur, som forts�tter i b�rjan av 1846 men f�ljes av dystrare symtom. Spannm�lslagarna upph�ves. 1847 bryter krisen ut igen, och l�nerna s�nkes med 10 % och mer f�r att fira "big loaf" [87].[615a*] 1848 �r l�get fortfarande tryckt, och Manchester f�r milit�rskydd. 1849 ett nytt uppsving och 1850 h�gkonjunktur. 1851 �terigen fallande varupriser, l�ga l�ner, talrika strejker. 1852 n�gon f�rb�ttring men fortsatta strejker, och fabrikanterna hotar med att importera fr�mmande arbetskraft. 1853 �kande export, 8 m�naders strejk och sv�r n�d i Preston. 1854 h�gkonjunktur och �verfyllda marknader. 1855 str�mmar rapporter in om ekonomiska krascher i F�renta Staterna, Kanada och Indien. 1856 h�gkonjunktur, 1857 kris, 1858 f�rb�ttring, 1859 kraftig h�gkonjunktur, nya fabriksanl�ggningar. 1869 n�r den engelska bomullsindustrin sin h�jdpunkt, och indiska, australiska och andra marknader blir s� �verfyllda, att de �nnu 1863 knappast har hunnit absorbera �verfl�det. Handelstraktat med Frankrike, enorm utveckling av fabriker och maskineri. Uppsvinget varar ett stycke in p� 1861 men f�ljes av bakslag: amerikanskt inb�rdeskrig, bomullsbrist. 1862-63 fullst�ndigt sammanbrott. Bomullsbristens historia �r s� karakteristisk, att vi skall dr�ja vid den ett �gonblick. Av uppgifterna om tillst�ndet p� v�rldsmarknaden 1860-61 m�rker man, att bomullsbristen kom l�gligt f�r fabrikanterna och delvis var till stor f�rdel, ett faktum, som erk�ndes i Manchesters handelskammares rapporter, �ppet uttalades i parlamentet av Palmerston och Derby och bekr�ftades av h�ndelseutvecklingen.[616*] Bland de 2.887 bomullsfabriker, som �r 1861 fanns i Storbritannien, var visserligen m�nga ganska sm�. Enligt fabriksinspekt�r A. Redgraves rapport - och hans f�rvaltningsomr�de omfattar 2.109 av dessa 2.887 fabriker - anv�nde 392 st. eller 19 % mindre �n 10 h�stkrafter, 345 st. eller 16 % anv�nde 10-20 h�stkrafter, medan 1.372 st. anv�nde mer �n 20 h�stkrafter.[617*] Flertalet av de sm� fabrikerna var v�verier, som hade tillkommit under h�gkonjunkturen efter 1858, mestadels genom spekulanter, av vilka i regel en levererade garnet, den andre maskineriet, den tredje fabrikslokalerna, och f�retaget sk�ttes av f�re detta f�rm�n och andra obemedlade personer. Dessa sm� fabriker gick f�r det mesta under, och samma �de skulle ha drabbat dem genom den handelskris, som bomullsbristen f�rdr�jde. Ehuru dessa sm�f�retag utgjorde en tredjedel av fabrikanternas antal, omsatte deras fabriker en oj�mf�rligt mindre del av det kapital, som var investerat i bomullsindustrin. Vad l�gkonjunkturens omfattning betr�ffar, s� stod enligt p�litliga uppgifter 60,3 % av spindlarna och 58 % av v�vstolarna stilla �r 1862. Siffrorna g�ller textilindustrin som helhet, och f�rh�llandena varierade givetvis mycket i de olika distrikten. Endast ett f�tal fabriker arbetade full tid (60 timmar i veckan), de �vriga med f�rkortad arbetsvecka. �ven det f�tal arbetare, som arbetade full tid och hade ackordsl�n, tj�nade s�mre, p� grund av att bomull av god kvalitet utbyttes mot s�mre, v�stindisk bomull mot egyptisk, amerikansk och egyptisk mot Surat-bomull[CXLI*] och ren bomull mot en blandning av bomullsavfall och Surat-bomull. Den senares kortare fibrer, smutsiga beskaffenhet och st�rre spr�dhet samt bruket att ers�tta mj�let med diverse surrogat vid klistringen av varpen o.s.v. medf�rde, att maskineriets hastighet m�ste minskas och att v�varen inte kunde sk�ta s� m�nga v�vstolar som f�rut. �kningen av maskinfelen och minskningen av produktm�ngden medverkade ocks� till f�rs�mring av ackordsl�nen. N�r Surat-bomull anv�ndes, gick l�nen ner med 20-30 % eller mer, trots full arbetstid. Men de flesta fabrikanter s�nkte dessutom ackordsl�nen med 5, 7� och 10 %. Man kan d� l�tt t�nka sig, hur l�get var f�r de arbetare, som endast arbetade 3, 3� eller 4 dagar i veckan eller endast 6 timmar om dagen. T.o.m. sedan en relativ f�rb�ttring hade intr�tt 1863, kunde v�vare, spinnare m.fl. ha veckol�ner p� endast 3 sh. 4 d., 3 sh. 10 d., 4 sh. 6 d., 5 sh. 1 d. o.s.v.[618*] Inte ens under dessa el�ndiga f�rh�llanden klickade fabrikanternas uppfinningsf�rm�ga, n�r det g�llde motiveringar f�r l�neavdrag. S�dana kunde utd�mas som straff f�r fel i produkten, �ven om felen berodde p� underhaltig r�vara, ol�mpligt maskineri o.s.v. Men d�r fabrikanten ocks� �gde arbetarnas bost�der, var han m�n om att f� ut hyran genom avdrag p� den nominella arbetsl�nen. Fabriksinspekt�r Redgrave ber�ttar om selfacting minders (arbetare som �vervakar de automatiska spinnmaskinerna), att de

"vid slutet av en 14-dagarsperiod med full arbetstid f�rtj�nat 8 sh. 11 d., och fr�n denna summa drogs hyran, av vilken fabrikanten dock l�mnade tillbaka h�lften som g�va, varf�r dessa 'minders' fick 6 sh. 11 d. �ver. P� m�nga orter varierade veckol�nen f�r selfacting minders mellan 5 och 9 sh. pr vecka, medan v�varnas veckol�n mot slutet av �r 1862 utgjorde fr�n 2 sh. 6 d. och upp�t."[619*]

Hyran drogs fr�n l�nen, �ven d� arbetaren endast arbetade deltid.[620*] Det �r inte att undra p� att ett slags hungerpest utbr�t i vissa distrikt i Lancashire. Mer typiskt �n allt detta �r emellertid, att produktionsprocessens omvandling f�rsiggick p� arbetarnas bekostnad. Man experimenterade med arbetarna, ungef�r som anatomerna experimenterar med grodor.

"Trots att jag har uppgett arbetarnas verkliga inkomster i m�nga fabriker", s�ger fabriksinspekt�r Redgrave, "f�r man inte tro, att de f�r samma belopp vecka efter vecka. Arbetsl�nerna varierar oavbrutet p� grund av fabrikanternas st�ndiga experimenterande (experimentalizing) ... deras f�rtj�nst stiger och sjunker med bomullsblandningens kvalitet; ibland uppn�r de en l�n p� inemot 85 % av den tidigare l�nen, varp� l�nen n�gon vecka senare kan minska med 50 eller 60 %."[621*]

Dessa experiment skedde inte bara p� bekostnad av arbetarens existensmedel. Han fick betala dem med alla sina fem sinnen.

"De som sysslar med att f�rarbeta Surat-bomull, framst�ller m�nga klagom�l. De s�ger, att s� snart bomullsbalarna �ppnas, uppst�r en odr�glig stank, som de blir illam�ende av ... I blandnings- och kardningsrummen irriteras arbetarna av kringflygande damm och smuts, varav de f�r hosta och andn�d ... D� fibrerna �r mycket korta, anv�ndes vid gl�ttningen mycket klister, vilket uppblandas med en del surrogat f�r det tidigare anv�nda mj�let. H�rav blir v�varna illam�ende och f�r dyspepsi, varj�mte dammet �stadkommer bronchitis och halsfluss. En speciell hudsjukdom f�rekommer ocks�, beroende p� hudirritation av smutsen i Surat-bomullen."

� andra sidan var surrogaten f�r mj�l en k�lla till extraprofit f�r fabrikanterna, eftersom garnvikten �kades. Det gjorde, att "15 pund r�material efter v�vningen v�ger 26 pund."[622*]

I fabriksinspekt�rernas rapport av den 30 april 1864 kan man l�sa:

"Industrin utnyttjar nu dessa resurser p� ett i sanning oanst�ndigt s�tt. Jag vet fr�n s�ker k�lla, att tyg som v�ger 8 pund har tillverkats av 5¹/₄ pund bomull och 2³/₄ pund klister. I ett annat fall var det 2 pund klister i ett tygstycke som v�gde 5¹/₄ pund. Detta var vanlig shirting,[CXLII*] avsedd f�r export. I andra tygsorter utgjorde klistret upp till 50 % av vikten, s� att fabrikanterna verkligen kunde ber�mma sig av att de blev rika genom att s�lja tyg f�r ett l�gre pris pr pund, �n de hade betalat f�r garnet som tyget v�vts av."[623*]

Men arbetarna fick inte bara finna sig i fabrikanternas experiment inom fabriken och kommunalmyndigheternas utanf�r densamma, inte bara i l�nes�nkningar och arbetsl�shet, i fattigdom och allmosor, i f�rljugna h�gtidstal i �verhus och underhus.

"Olyckliga kvinnor, arbetsl�sa p� grund av bomullsbristen, utst�ttes ur samh�llslivet och f�rblev utst�tta. Nu �r aff�rslivet �ter ig�ng och det finns arbete i m�ngd, men de har blivit medlemmar av denna olyckliga yrkesgrupp och kommer sannolikt att f�rbli det. Antalet unga prostituerade i staden �r nu d�rf�r st�rre �n n�gon g�ng under de senaste 25 �ren."[624*]

Under den brittiska bomullsindustrins f�rsta 45-�rsperiod, 1770-1815, var det endast 5 �rs stagnation och kriser, men under denna tid hade ju England v�rldsmonopol p� textilvaror. Under n�sta epok, 48-�rsperioden 1815-1863, var det uppsving och h�gkonjunktur endast under 20 �r, medan det r�dde stagnation och kriser i 28 �r. Under tiden 1815-1830 b�rjade konkurrensen fr�n den europeiska kontinenten och F�renta Staterna. Fr�n 1833 framtvingas utvidgningen av de asiatiska marknaderna genom "m�nniskorasens f�rst�ring" [127]. Efter spannm�lslagarnas upph�vande kommer under �ren 1846-1863 p� 8 �r av m�ttligt v�lst�nd och h�gkonjunktur 9 �r av d�liga tider och stagnation. Bifogade fotnot ger en bild av de vuxna manliga bomullsarbetarnas l�ge t.o.m. under h�gkonjunkturen.[625*]

8. Manufakturens, hantverkets och hemarbetets omv�lvning genom storindustrin

a) Uppl�sning av den samverkan som grundas p� hantverk och manufakturm�ssig arbetsdelning

Vi har sett, hur maskineriet uppl�ser s�v�l det hantverksm�ssiga samarbetet som manufakturen, vars grundval �r den hantverksm�ssiga arbetsdelningen. Ett exempel p� det f�rstn�mnda �r sl�ttermaskinen, som gjorde slut p� sl�tterkarlarnas samarbete. Den maskin, som framst�ller syn�lar, ger ett sl�ende exempel p� manufakturens underg�ng. Enligt Adam Smith tillverkade 10 man p� hans tid genom arbetsdelning �ver 48.000 syn�lar pr dag. En enda maskin levererar nu 145.000 syn�lar p� en 11 timmars arbetsdag. En kvinna eller en flicka sk�ter i genomsnitt fyra s�dana maskiner och producerar allts� dagligen med maskineriets hj�lp 600.000 syn�lar, vilket g�r �ver 3.000.000 i veckan.[626*] Om en enstaka maskin tr�der i st�llet f�r samarbete eller manufaktur, kan den i sin tur bilda underlag f�r en hantverksm�ssig drift. Denna reproduktion av hantverksdriften, som maskineriet ibland kan f�ra med sig, utg�r emellertid endast en �verg�ng till fabriksdrift, som i regel avl�ser hantverksdriften, s� snart mekanisk drivkraft, �nga eller vatten, i st�llet f�r handkraft anv�ndes f�r att driva maskinen. Tillf�lligtvis och likas� endast �verg�ende kan sm�f�retag anv�nda mekanisk drivkraft genom att k�pa �nga, som i n�gra manufakturer i Birmingham, eller genom att anv�nda sm� varmluftsmaskiner [114], som skett i vissa grenar av v�veriet o.s.v.[627*] I sidenindustrin i Coventry �stadkom utvecklingen, att ett f�rs�k gjordes med s.k. "fabrikshyddor." Rader av sm� arbetshus placerades i kvadrat, och i mitten byggdes ett maskinhus med en �ngmaskin, som medelst axelledningar f�rbands med v�vstolarna i stugorna. �ngan k�ptes till ett fast pris, t.ex. 2� shilling pr vecka och v�vstol, och denna avgift m�ste betalas, oavsett om v�vstolarna var i g�ng eller inte. Varje stuga inneh�ll 2-6 v�vstolar, som tillh�rde arbetarna eller var k�pta p� kredit eller hyrda. Kampen mellan denna "stugfabrik" och den egentliga fabriken p�gick i mer �n 12 �r, och den slutade med fullst�ndig ruin f�r de 300 "stugfabrikerna" (cottage factories).[628*]

D�r arbetsprocessens natur inte i och f�r sig n�dv�ndiggjorde produktion i stor skala, genoml�pte de industrier, som uppkommit under de senaste decennierna, f�rst hantverksdriften och sedan manufakturdriften som kortvariga �verg�ngsstadier till fabriksdriften. Detta var t.ex. fallet med kuvert- och st�lpennindustrin. Denna utveckling �r som sv�rast, d�r den manufakturm�ssiga produktionen inte omfattar stadier i en sammanh�ngande utvecklingsprocess utan ett st�rre antal olikartade processer. Detta utgjorde t.ex. ett besv�rligt hinder f�r st�lpennindustrin, men f�r cirka 15 �r sedan uppfanns en automat, som utf�r 6 olika arbetsmoment p� en g�ng. �r 1820 levererade hantverket de f�rsta 12 dussinen st�lpennor till ett pris av 7 p.st. 4 sh., manufakturen levererade dem �r 1830 till ett pris av 8 shillings, och fabriken s�ljer dem idag till grossisterna f�r 2 � 6 pence pr 12 dussin.[629*]

b) Fabriksv�sendets �terverkan p� manufaktur och hemindustri

Fabriksdriftens utveckling och den omv�lvning inom jordbruket, som sammanh�nger d�rmed, leder inte bara till att produktionen utvidgas i alla andra industrigrenar, utan dessa industrigrenar �ndrar ocks� karakt�r. Maskindriftens grundl�ggande princip, att dela upp produktionsprocessen i dess grundelement och att l�sa de s�lunda uppkomna problemen med hj�lp av naturvetenskaperna, fysik, kemi o.s.v., blir �verallt dominerande. Maskineriet tr�nger d�rf�r in i �n den ena, �n den andra delprocessen i manufakturen. Den gamla arbetsdelningen och den d�rifr�n h�rstammande fasta och of�r�nderliga organisationen av arbetet uppl�ses och f�r l�mna plats f�r st�ndiga v�xlingar. Bortsett h�rifr�n blir ocks� totalarbetarens eller den kombinerade arbetspersonalens sammans�ttning i grunden f�r�ndrad. I motsats till manufakturperioden blir underlaget f�r den planm�ssiga arbetsdelningen nu best�mt av att industrin �verallt, d�r det l�ter sig g�ra, anv�nder kvinnor och barn i alla �ldrar samt okvalificerade arbetare, kort sagt: kvalificerat arbete ers�ttes av "cheap labour", billigt arbete, som engelsm�nnen s� tr�ffande kallar det. Detta g�ller inte endast f�r den produktion, som drives i stor skala, med eller utan maskiner, utan ocks� f�r den s� kallade hemindustrin, antingen arbetet utf�res i arbetarens bostad eller i sm� verkst�der. V�r tids hemindustri har inget annat �n namnet gemensamt med den gamla hemindustrin, som f�rutsatte ett oavh�ngigt stadshantverk, en sj�lvst�ndig bondehush�llning och framf�rallt, att arbetarfamiljen �gde sitt eget hem. Hemindustrin �r nu ingenting annat �n ett tillbeh�r till en fabrik, en manufaktur eller ett varumagasin. Vid sidan av fabriksarbetarna, manufakturarbetarna och hantverkarna, som samlas i de stora kapitalistiska f�retagen och som kapitalet direkt beh�rskar, har det nu ocks� med osynliga tr�dar knutit till sig en annan arm� av hemarbetare, utspridda i storst�derna och p� landsbygden. Herrarna Tillies skjortfabrik i Londonderry, Irland, kan n�mnas som exempel. Den syssels�tter 1.000 fabriksarbetare och dessutom 9.000 hemarbetare, kringspridda p� landsbygden.[630*]

Exploateringen av billig och omogen arbetskraft �r �nnu skaml�sare i den moderna manufakturen �n i den egentliga fabriken. Fabriksdriftens teknik, som ers�tter kroppsarbetet med maskiner och d�rigenom underl�ttar arbetet, saknas praktiskt taget i manufakturen, samtidigt som kvinnor och minder�riga p� det samvetsl�saste s�tt blir prisgivna �t giftiga substansers �del�ggande verkningar o.s.v. Exploateringen blir �nnu mera skaml�s i hemindustrin �n i manufakturen, emedan arbetarnas motst�ndskraft avtar p� grund av deras splittring, medan en m�ngd rovgiriga parasiter tr�nger sig in mellan den egentliga arbetsgivaren och arbetarna, samtidigt som hemindustrin �verallt m�ste konkurrera med maskindrift eller i varje fall med manufakturdrift. Arbetarnas fattigdom ber�var dem de n�dv�ndigaste arbetsbetingelserna, arbetslokal, ljus, ventilation o.s.v. Arbetet blir st�ndigt mer och mer oregelbundet, och den inb�rdes konkurrensen mellan arbetarna kulminerar i dessa sista tillflyktsorter f�r de arbetare, som den moderna storindustrin och storjordbruket har gjort "�vertaliga".

Det planm�ssiga och fullst�ndiga utnyttjandet av produktionsmedlen, som f�rst har systematiskt utformats i samband med maskindriften, och som f�ljdriktigt leder till ett h�nsynsl�st sl�seri med arbetskraft och utplundring av arbetarnas normala arbetsf�rm�ga, visar sig vara mera m�nniskof�raktande och mordisk, ju svagare det tekniska underlaget f�r arbetsprocessen och ju mindre utvecklad arbetets samh�lleliga produktivitet �r.

c) Den moderna manufakturen

Jag vill nu med n�gra exempel belysa de satser, som jag h�r ovan har uppst�llt. L�saren k�nner f�r �vrigt redan massor av bel�gg fr�n kapitlet om arbetsdagen. Metallmanufakturerna i Birmingham med omnejd anv�nder 30.000 barn och ungdomar samt 10.000 kvinnor i arbete, som genomg�ende �r mycket tungt. Man kan h�r finna dem i de h�lsov�dliga m�ssingsgjuterierna, knappfabrikerna, glasyr-, galvaniserings- och lackeringsverkst�derna.[631*] Den h�rda hetsen i b�de de vuxnas och de minder�rigas arbete har gett vissa tidnings- och boktryckerier i London det betecknande namnet "slakthuset".[631a*] Samma �verdrifter �r vanliga i bokbinderierna, d�r offren mestadels �r kvinnor, flickor och barn. Tungt arbete f�r barn �r vanligt i repslagerierna, nattarbete i saltverken, stearinfabrikerna och andra kemiska manufakturer. I de sidenv�verier, som inte har maskineri, utan v�vstolarna drivs med handkraft, f�rekommer en m�rdande f�rbrukning av pojkar.[632*] Ett av de vidrigaste, smutsigaste och s�mst betalda arbetena �r lumpsorteringen, och h�rtill anv�ndes f�retr�desvis flickor och unga kvinnor. Som bekant �r Storbritannien en stor producent av lump,[CXLIII*] men landet utg�r ocks� en central uppsamlingsplats f�r lump fr�n hela v�rlden. Hit str�mmar lump fr�n Japan, fr�n Sydamerikas mest avl�gsna stater och fr�n Kanarie�arna. De st�rsta m�ngderna kommer dock fr�n Tyskland, Frankrike, Ryssland, Italien, Egypten, Turkiet, Belgien och Holland. Lumpen anv�ndes vid framst�llning av g�dningsmedel, till flock (i s�ngbolstrar), shoddy (lumpull) och som r�vara f�r papper. De kvinnliga lumpsorterarna sprider koppor och andra smittosamma sjukdomar, som de sj�lva blir de f�rsta offren f�r.[633*]

Tegelbruken, som i England �nnu (1866) endast i obetydlig utstr�ckning har inf�rt det nyuppfunna maskineriet, kan, vid sidan av metall- och kolgruvorna, n�mnas som det typiska exemplet p� �verarbete, tungt och ol�mpligt arbete, som brutaliserar de m�nniskor, som fr�n sin tidiga barndom f�rbrukas d�ri. Under tiden maj-september varar arbetet fr�n kl. 5 p� morgonen till 8 p� kv�llen och, d�r torkning i fria luften f�rekommer, fr�n kl. 4 p� morgonen till 9 p� kv�llen. En arbetsdag fr�n 5 p� morgonen till 7 p� kv�llen r�knas som "reducerad", "m�ttlig". Barn av b�gge k�nen anv�ndes fr�n 6-, ja t.o.m. fr�n 4-�rs�ldern. De har samma arbetstid som de vuxna, ibland t.o.m. l�ngre. Arbetet �r h�rt, och sommarhettan �kar utmattningen ytterligare. I ett tegelbruk i Mosley gjorde t.ex. en 24-�rig flicka 2.000 tegel om dagen med hj�lp av tv� halvvuxna flickor, som bar lera och staplade upp teglet. Dessa flickor bar dagligen 10 ton uppf�r den slippriga sl�nten av lergropen, som var 30 fot djup och l�g 210 fot fr�n tegelverket.

"Det �r om�jligt f�r ett barn att utan moraliskt f�rd�rv passera genom ett tegelbruks helvete ... Det snuskiga spr�k, som de f�r h�ra fr�n sin tidiga barndom, all den oanst�ndighet och skaml�shet, som de f�r v�xa upp i, okunniga och f�rvildade, m�rker dem f�r hela livet som lagl�sa, f�rtappade, liderliga ... Bostadsf�rh�llandena medf�r en f�rf�rlig demoralisering. Varje moulder (formare, den yrkesutbildade ledaren f�r ett arbetslag) skall h�lla lagets 7 medlemmar med kost och logi i sin hydda (cottage). De sover alla i hyddan, antingen de tillh�r hans familj eller inte, m�n, barn och kvinnor om varandra. Hyddan har i allm�nhet tv�, undantagsvis tre rum, alla med jordgolv och n�stan utan ventilation. Alla �r s� utmattade av dagens svettiga slit, att varken h�lsoregler, renlighet eller anst�ndighet p� n�got s�tt iakttas. M�nga av dessa hyddor �r sannskyldiga typexempel p� oreda, damm och smuts ... De v�rsta f�ljderna av detta system �r, att de unga flickor som anv�ndes i detta arbete i regel fr�n den tidigaste barndomen och hela livet igenom hamnar bland samh�llets v�rsta dr�gg. De blir liksom r�a, grovkorniga slynglar ('rough, foul-mouthed boys'), innan naturen har l�rt dem, att de �r kvinnor. Kl�dda i n�gra smutsiga kl�dtrasor, med benen nakna l�ngt upp p� l�ren, struntar de fullst�ndigt i alla anst�ndiga och hyfsade fasoner. Under middagsrasten ligger de utstr�ckta p� marken eller kikar p� pojkarna, som badar i kanalen strax intill. N�r det tunga dagsverket �ntligen �r slut, s�tter de p� sig lite snyggare kl�der och f�ljer med karlarna till �lstugan."

Att den st�rsta sl�het �nda fr�n barndomen beh�rskar hela denna samh�llsklass, �r endast alltf�r naturligt.

"Det v�rsta �r, att tegelarbetarna har f�rlorat tron p� sig sj�lva", sade en av de b�sta av dem till kaplanen i Southallfield. "Ni kunde lika g�rna f�rs�ka fr�lsa dj�vulen som f�rb�ttra en tegelarbetare." ("You might as well try to raise and improve the devil as a brickie, Sir!")[634*]

I "Public Health Report" del IV (1861) och VI (1864) finner man rikligt officiellt material till fr�gan om det kapitalistiska utnyttjandet av arbetsbetingelserna i den moderna manufakturen. (Med manufaktur menas h�r alla st�rre verkst�der, utom de egentliga fabrikerna.) Beskrivningen av arbetslokalerna (workshops), s�rskilt Londons tryckerier och skr�ddarverkst�der, �vertr�ffar v�ra romanf�rfattares v�rsta fantasier. Det s�ger sig sj�lvt, hur dessa f�rh�llanden m�ste p�verka arbetarnas h�lsotillst�nd. Dr Simon, Privy Councils [71] medicinske chefstj�nsteman och officiell utgivare av "Public Health Report", s�ger bl.a.:

"I min fj�rde rapport" (1863) "p�visade jag, hur om�jligt det var f�r arbetarna att h�vda sin prim�ra r�tt till h�lsa, n�mligen den att arbetsgivaren, vilket arbete det �n g�ller, s� l�ngt det �r honom m�jligt, skall avl�gsna alla h�lsov�dliga f�rh�llanden i arbetslokalerna. Jag p�visade, att arbetarna, som praktiskt taget saknar m�jlighet att sj�lva tilltvinga sig denna r�tt, inte f�r n�got verkligt bist�nd fr�n h�lsov�rdspolisens sida ... Otaliga arbetares och arbeterskors liv �del�gges och f�rkortas nu i on�dan genom de �ndl�sa fysiska lidanden, som deras arbete som s�dant medf�r."[635*]

F�r att p�visa arbetslokalernas roll i fr�ga om arbetarnas h�lsotillst�nd l�mnar dr Simon f�ljande d�dlighetstabell:[636*]

d) Den moderna hemindustrin

Vi skall nu kasta en blick p� den s.k. hemindustrin. F�r att f� ett begrepp om ohyggligheterna i detta exploateringsomr�de, som kapitalet organiserat i storindustrins bakgrund, kan man t.ex. betrakta det skenbart s� idylliska spiksmide, som bedrives i en del avsides bel�gna engelska byar.[637*]. H�r skall vi emellertid n�ja oss med att ge exempel fr�n ett par arbetsomr�den, som �nnu inte alls bedrives maskinm�ssigt och som inte konkurrerar med maskin- och manufakturdrift, n�mligen spetstillverkning och halmfl�tning.

Av de 150.000 arbetarna i den engelska spetsindustrin �r ungef�r 10.000 underst�llda 1861 �rs fabrikslag. Det �verv�gande flertalet av de �terst�ende 140.000 �r kvinnor, ungdomar och barn av b�gge k�nen, de flesta dock flickor. H�lsotillst�ndet bland detta "billiga" exploateringsmaterial framg�r av f�ljande sammanst�llning, som gjorts av dr Trueman, l�kare vid polikliniken i Nottingham. Av 686 spetsarbeterskor, mestadels i �ldern 17-24 �r, var tbc-sjuka:[638*]

Detta "framsteg" (Fortschritt) betr�ffande tbc-procenten b�r vara tillr�ckligt �ven f�r den mest optimistiske "framstegsman' (Fortschrittler) och den mest l�gnaktige handelsresande i tyska frihandelsprinciper.

1861 �rs fabrikslag g�ller den egentliga spetsfabrikationen, s�vitt den sker med hj�lp av maskiner, och detta �r vanligast i England. De grenar, som vi h�r skall behandla - men endast i den m�n arbetarna �r s.k. hemarbetare, inte d� de �r samlade i manufakturer, varuhus o.s.v. - �r 1) "lace finishing" (slutbehandlingen av de maskinellt framst�llda spetsarna, ett arbete som f.�. kan uppdelas i ett flertal specialmoment); 2) spetsknyppling.

Lace finishing bedrives som hemindustri, antingen i s.k. "mistresses houses" eller av kvinnor, som arbetar ensamma eller tillsammans med sina barn i sina egna hem. De kvinnor, som �r innehavare av "mistresses houses", �r sj�lva fattiga. Arbetslokalen utg�r en del av deras privata bostad. De tar emot best�llningar av fabrikanter, varuhus�gare o.s.v. och anlitar kvinnor, flickor och sm� barn i en utstr�ckning som beror p� arbetslokalens storlek och v�xlingarna i efterfr�gan. Antalet sysselsatta personer v�xlar fr�n 20 till 40 i st�rre lokaler, 10 till 20 i mindre. Barnen b�rjar i allm�nhet detta arbete i 6-�rs�ldern men m�nga ocks� innan de �r 5 �r gamla. Den vanliga arbetstiden �r fr�n kl. 8 p� morgonen till kl. 8 p� kv�llen med 1� timmes ledighet f�r m�ltider, som intas p� ganska olika tider och oftast i de stinkande arbetskyffena. Om det �r stor tillstr�mning p� best�llningar, varar arbetsdagen ofta fr�n kl. 8 f.m. (ibland fr�n kl. 6) till kl. 10, 11 eller 12 p� natten.

I engelska kaserner utg�r den f�reskrivna luftkubiken pr soldat 500-600 kubikfot, i milit�rlasaretten 1.200. Men i dessa arbetskyffen �r det bara 67-100 kubikfot luft pr person. Dessutom f�rbrukar gaslamporna en del av luftens syre. F�r att undvika, att spetsarna blir nersmutsade, m�ste barnen ofta ta av sig skorna, �ven p� vintern, fast�n golvet best�r av gatsten eller tegel.

"Det �r inte alls ovanligt att i Nottingham finna 15-20 barn hoppackade som sillar i ett litet rum, som kanske inte m�ter mer �n 12 fot i kvadrat, och h�r �r barnen sysselsatta 15 av dygnets 24 timmar med ett arbete, som i sig sj�lvt �r tr�ttande p� grund av sin enformighet, samtidigt som de lokala f�rh�llandena �r s� oh�lsosamma som t�nkas kan ... T.o.m. de yngsta barnen arbetar i ett tempo och med en sp�nd uppm�rksamhet, som �r f�rbluffande - fingrarna vilar aldrig, och l�ngsamhet �r inte till�ten. St�ller man en fr�ga till dem, s� lyfter de inte blicken fr�n arbetet av fruktan f�r att f�rlora ett �gonblicks arbetstid."

Den "l�nga k�ppen" �r den stimulans, som "mistresses" m�ste tillgripa, n�r arbetstiden f�rl�nges.

"Barnen utmattas s� sm�ningom och blir oroliga framp� kv�llen, d� de s� l�nge suttit fastl�nkade vid ett arbete, s� ytterligt enformigt, skadligt f�r �gonen och tr�ttande, emedan kroppen oavbrutet m�ste inta samma st�llning. Det �r ett sannskyldigt slavarbete." ("Their work is like slavery.")[639*]

D�r kvinnor arbetar med sina egna barn "hemma", d.v.s. i modern mening i ett hyrt rum, ofta en vindskupa, �r f�rh�llandena om m�jligt �nnu s�mre. Detta slags arbete �r vanligt inom 80 miles' omkrets runt Nottingham. N�r ett barn, som arbetar i ett varuhus, g�r hem vid 9-10-tiden p� kv�llen, skickar man ofta med ett paket spetsar, som skall g�ras f�rdiga hemma. Den kapitalistiske faris�n, representerad av n�gon av sina lakejer, g�r det naturligtvis med den salvelsefulla frasen: "Det h�r skall vara f�r mor", men han vet mycket v�l, att det arma barnet m�ste sitta uppe och hj�lpa till.[640*]

Spetsknypplingsindustrin f�rekommer huvudsakligen i tv� engelska jordbruksdistrikt, Honitondistriktet, som str�cker sig 20 � 30 miles l�ngs sydkusten av Devonshire och �ven omfattar n�gra platser i North-Devon, samt i ett annat distrikt, som omfattar st�rsta delen av grevskapen Buckingham, Bedford, Northampton samt angr�nsande delar av Oxfordshire och Huntingdonshire. Lantarbetarnas tr�nga bost�der tj�nstg�r i regel som arbetslokaler. M�nga manufakturherrar anv�nder �ver 3.000 s�dana hemarbetare, huvudsakligen barn och ungdomar, samtliga av kvinnligt k�n. Tillst�ndet h�r �r detsamma som i "lace finishing". I st�llet f�r "mistresses houses" finner man h�r de s.k. "lace schools" (knyppelskolor), som drivs av fattiga kvinnor i deras egna tr�nga kojor. Barnen b�rjar i dessa skolor i 5-�rs�ldern, ofta �nnu tidigare, och arbetar d�r, tills de blir 12-15 �r gamla. Under den f�rsta tiden arbetar de yngsta barnen 4 till 8 timmar om dagen, senare fr�n kl. 6 p� morgonen till 8-10 p� kv�llen.

"Arbetslokalerna �r i allm�nhet vanliga boningsrum i de sm� k�karna. Kaminen �r igenstoppad, f�r att rummet skall bli mindre dragigt, och de inneboende f�r ofta �ven vintertid klara sig med sin egen kroppsv�rme. I andra fall liknar dessa s.k. skolrum mest uthuslokaler utan eldstad ... Orimligt m�nga barn stuvas ihop i dessa kyffen, med p�f�ljd att luften i regel �r alldeles f�rpestad. D�rtill kommer de skadliga verkningarna av avloppsdiken, avtr�den, sopor och annat skr�p, allm�nt f�rekommande bredvid ing�ngen till dessa hyddor."

Exempel p� utrymmet:

"I en knyppelskola 18 flickor plus en kvinnlig m�stare, 35 kubikfot luft pr person; i en annan, d�r stanken var odr�glig, 18 personer, 24� kubikfot luft pr person. I denna industri kan man finna barn p� 2 till 2� �r satta i arbete."[641*]

I grevskapen Buckingham och Bedford upph�r spetsknypplingen, och d�r kommer halmfl�tningen som ers�ttare. Denna hemindustri breder ut sig �ver stora delar av Hertfordshire och de v�stra och norra delarna av Essex. �r 1861 var 40.043 personer sysselsatta med halmfl�tning och tillverkning av halmhattar, d�rav 3.815 m�n i alla �ldrar, �terstoden kvinnor, varav 14.913 under 20 �r och av dessa c:a 7.000 barn.

I st�llet f�r knyppelskolor har man h�r s.k. "straw plait schools" (halmfl�tningsskolor). Barnen b�rjar i dessa skolor i 4-�rs�ldern, ofta t.o.m. �nnu tidigare, men n�gon uppfostran f�r de naturligtvis inte. Barnen sj�lva kallar folkskolorna f�r "natural schools" (naturliga skolor) i motsats till dessa utsugningsanstalter, d�r de helt enkelt blir satta att arbeta f�r att producera den arbetsm�ngd, som �lagts deras halvt uthungrade m�drar, i regel 30 yards pr dag. Dessa m�drar l�ter dem sedan ofta arbeta �ven i hemmet till kl. 10, 11 eller 12 p� natten. Av halmen f�r de sk�rs�r i fingrarna och �ven p� l�pparna, eftersom de st�ndigt m�ste fukta den med saliv. Enligt dr Ballard �r alla medicinska auktoriteter i London eniga om att 300 kubikfot pr person �r minimum i ett sovrum eller en arbetslokal. Men i halmfl�tningsskolorna �r utrymmet ofta �nnu knappare tilltaget �n i knyppelskolorna, 12²/₃, 17, 18� och aldrig �ver 22 kubikfot pr person.

"Det minsta av dessa tal", s�ger inspekt�r White, "motsvarar mindre �n h�lften av det utrymme ett barn skulle uppta, om det f�rpackades i en l�da med dimensionerna 3 × 3 × 3 fot."

Detta �r, vad barnen f�r ut av sitt liv upp till 12-14-�rs�ldern. De utfattiga, f�rkomna f�r�ldrarna t�nker inte p� n�got annat �n att f� ut s� mycket pengar som m�jligt av barnens arbete. Sedan barnen har v�xt upp, fr�gar de naturligtvis inte ett dyft efter f�r�ldrarna utan ger sig av hemifr�n snarast m�jligt.

"Det �r inte alls underligt, att okunnighet och laster dominerar bland en befolkning, som har m�st v�xa upp under dylika f�rh�llanden ... Dess moral st�r p� l�gsta t�nkbara plan ... Ett stort antal kvinnor har illegitima barn, och m�nga blir m�drar i s� omogen �lder, att kriminalstatistikens experter blir chockerade."[642*]

Och dessa m�nsterfamiljers hemland �r Europas kristliga m�nsterland, s�ger greve Montalembert, som utan tvivel �r v�l bevandrad i kristendomen.

Arbetsl�nen i dessa industrier �r i det stora hela urusel - undantagsvis kan maximil�nen f�r barnen i halmfl�tningsskolorna uppg� till 3 shillings - och reall�nen blir i sj�lva verket �nnu l�gre, p� grund av att trucksystemet[CXLIV*] fortfarande �r vanligt, speciellt i spetsindustridistrikten.[643*]

e) Den moderna manufakturens och hemindustrins �verg�ng till storindustri. Hur den industriella revolutionen p�skyndas av fabrikslagstiftningen

Nerprutningen av priset p� arbetskraften genom brutalt missbruk av kvinnors och barns arbetskraft, genom sk�vling av alla normala arbetsbetingelser och livsvillkor och genom h�nsynsl�st �verarbete och nattarbete st�ter slutligen p� vissa naturhinder, som inte kan �vervinnas. D�rmed �r faktiskt ocks� gr�nsen n�dd b�de f�r s�nkningen av varupriserna, i den m�n den beror p� nyssn�mnda f�ruts�ttningar, liksom ocks� f�r exploateringen �verhuvud. S� snart utvecklingen har kommit s� l�ngt - och det dr�jer l�nge - �r tiden mogen f�r inf�rande av maskineri, varp� den splittrade hemindustrin och manufakturen hastigt f�rvandlas till fabriksdrift.

Det b�sta exemplet p� denna utveckling erbjuder produktionen av "wearing apparel" ("g�ngkl�der"). Enligt den klassificering, som till�mpas av "Children's Employment Commission", omfattar denna industri f�ljande grenar: halmhatt- och damhattmakare, kapps�mmerskor, skr�ddare, milliners och dressmakers,[644*] skjortmakare och s�mmerskor, korsett-, handsk- och skomakare j�mte ett antal mindre grupper, s�som tillverkare av slipsar, halsdukar o.s.v. I England och Wales arbetade �r 1861 586.298 kvinnor i dessa industrigrenar, av vilka minst 115.242 var under 20 �r och 16.650 under 15 �r. I hela F�renade kungariket var antalet samma �r 750.334. I England och Wales arbetade samtidigt i handsk- och hattmakerierna och i sko- och skr�dderibranschen 437.969 manliga arbetare, av vilka 14.964 var under 15 �r, 89.285 mellan 15 och 20 �r och 333.117 �ver 20 �r. I denna statistik saknas flera hith�rande mindre branscher. Men om vi tar siffrorna som de st�r, s� blir resultatet enbart f�r Englands och Wales' vidkommande, att 1.024.277 personer enligt 1861 �rs statistik arbetade i dessa branscher, d.v.s. ungef�r lika m�nga som arbetade i �kerbruk och boskapssk�tsel. Man b�rjar f�rst�, till vilka �ndam�l maskinerna kan framtrolla s�dana oerh�rda produktm�ngder och hj�lpa till att "frig�ra" s� stora skaror arbetare.

De manufakturer, som framst�ller "wearing apparel", anv�nder samma arbetsdelning, som redan existerade fullt utvecklad i de gamla hantverksyrkena. Men de sm� hantverksm�starna arbetar inte som f�rr �t individuella konsumenter utan �t manufakturer och varumagasin, medan hela st�der och lands�ndar ofta g�r vissa yrkesgrenar, som skomakeri o.s.v., till sin specialitet. Dessutom baseras denna manufaktur till stor del p� den s� kallade hemindustrin, som �r helt beroende av manufakturer, varumagasin och t.o.m. av sm� hantverksm�stare.[645*]

Storindustrin levererar huvuddelen av r�materialet, halvfabrikaten o.s.v., medan st�rsta delen av det billiga m�nniskomaterialet (taillable � merci et mis�ricorde[CXLV*]) best�r av arbetare, som storindustrin och storjordbruket har "frigjort". Manufakturerna inom detta hade f�r sin existens att tacka kapitalisternas behov av en reservarm�, som kunde rycka in, n�r den �kade efterfr�gan s� kr�vde.[646*] Likv�l bildade det sj�lvst�ndiga hantverket och den sj�lvst�ndiga hemindustrin alltj�mt det breda fundament, varp� dessa manufakturer vilade.

� ena sidan en stor merv�rdeproduktion inom dessa fack, � andra sidan en fortskridande priss�nkning av deras artiklar - dessa tv� till synes motstridiga f�rh�llanden har sin f�rklaring i arbetsl�ner s� l�ga, att de ligger intill existensminimum, och samtidigt en arbetstid, s� l�ng som det �r fysiskt m�jligt. Det var just det otroligt l�ga priset p� m�nniskosvetten och m�nniskoblodet, omvandlade till vara, som st�ndigt utvidgade Englands marknader, och som alltj�mt dagligen utvidgar dem, i synnerhet de koloniala marknaderna, d�r f�r �vrigt engelska vanor och engelsk smak h�rskar. Slutligen intr�dde en kris. Den gamla metoden, som endast byggde p� brutal utsugning av arbetarna, mer eller mindre kombinerad med systematiskt utvecklad arbetsdelning, kunde inte l�ngre tillfredsst�lla den v�xande marknaden och den st�ndigt sk�rpta konkurrensen mellan kapitalisterna inb�rdes. Maskineriet gjorde sitt int�g. Den revolutionerande maskin, den maskin, som samtidigt tr�ngde in �verallt i alla de otaliga avdelningarna av bekl�dnadsindustrin, i dams�mmeriet, skr�dderiet, skomakeriet, hattmakeriet o.s.v., �r - symaskinen.

Symaskinen p�verkar omedelbart arbetarnas livsvillkor, p� ungef�r samma s�tt som allt annat maskineri, som i storindustrins tids�lder er�vrar nya arbetsomr�den. De allra minsta barnen f�rsvinner fr�n arbetsplatserna. Maskinarbetarna f�r b�ttre l�ner i j�mf�relse med arbetarna i hemindustrin, av vilka m�nga tillh�r "de fattigaste bland de fattiga" ("the poorest of the poor"). De b�ttre st�llda hantverkarnas l�ner sjunker, genom att maskinerna konkurrerar ut dem. De nya maskinarbetarna �r uteslutande flickor och unga kvinnor. Med den mekaniska kraftens hj�lp g�r de slut p� de manliga arbetarnas monopol p� det tyngre arbetet och jagar med l�tthet undan m�ngder av �ldre kvinnor och sm� barn. Den �verm�ktiga konkurrensen tar k�l p� de svagaste kroppsarbetarna. Den f�rf�rliga �kningen av antalet personer, som under det sista decenniet d�tt av sv�lt (death from starvation) i London, l�per parallellt med symaskinens �kande anv�ndning.[647*] De nya arbeterskorna vid symaskinen, som de driver med hand och fot eller med endast handen, i sittande eller st�ende st�llning, beroende p� maskinens tyngd, storlek och speciella anv�ndning, f�rbrukar mycken arbetskraft. �ven om arbetstiden �r kortare �n under det gamla systemet, �r den s� pass l�ng, att syssels�ttningen blir h�lsov�dlig. �verallt, d�r symaskinen tr�nger in i redan tr�nga och �verfyllda verkstadslokaler, s�som i sko-, korsett- och hattmakerierna, f�rs�mras de hygieniska f�rh�llandena. Fabriksinspekt�r Lord skriver:

"Det �r outh�rdligt att vistas i de lokaler, d�r det �r tr�ngt och l�gt i tak, och d�r 30-40 maskins�mmerskor arbetar ... Hettan, som delvis kommer fr�n gasugnen, d�r pressj�rnen uppv�rmes, �r odr�glig ... T.o.m. i de lokaler, d�r man till�mpar s.k. m�ttlig arbetstid, d.v.s. fr�n 8 f.m. till 6 e.m., h�nder det regelbundet, att 3-4 personer om dagen svimmar."[648*]

Omv�lvningen i den samh�lleliga produktionsmetoden, detta ofr�nkomliga resultat av produktionsmedlens omdaning, fullbordas i ett brokigt virrvarr av �verg�ngsformer. Dessa former v�xlar med den omfattning, i vilken symaskinen ingripit i den ena eller andra industrigrenen, och med detta f�rh�llandes l�ngvarighet, med arbetarnas tidigare arbets- och livsvillkor, med manufaktur-, hantverks- eller hemindustrins �vervikt, med hyrespriserna p� arbetslokaler[649*] o.s.v. I modistyrket t.ex., d�r arbetet i huvudsak redan var organiserat som enkelt samarbete, g�r sig symaskinen i b�rjan g�llande endast som en ny faktor i manufakturdriften. I skr�dderiet, skjorts�mmeriet, skomakeriet o.s.v. finner vi en blandning av de mest skiftande �verg�ngsformer. P� en plats r�der egentlig fabriksdrift. P� ett annat st�lle f�r underentrepren�rerna r�varan fr�n en �verkapitalist och organiserar grupper p� 10-15 arbetare kring symaskinerna i kammare eller vindskupor. Liksom alla andra maskiner, som inte ing�r i ett system och �r anv�ndbara i mindre skala, anv�ndes symaskiner av hantverkare eller hemarbetare, som med hj�lp av de egna familjemedlemmarna eller ett f�tal anlitade fr�mmande arbetare utnyttjar symaskiner, som de sj�lva �ger.[650*] Faktiskt dominerar nu i England det systemet, att kapitalisterna koncentrerar ett st�rre antal maskiner i sina verkst�der och sedan f�rdelar maskinprodukterna bland hemarbetarna f�r vidare bearbetning.[651*]

�verg�ngsformernas m�ngfald kan dock inte d�lja tendensen till utveckling i riktning mot egentlig fabriksdrift. Symaskinens anv�ndbarhet i de mest skiftande verksamheter p�skyndar denna utveckling, ty det �r f�rdelaktigt att samla tidigare skilda arbetsmoment i samma lokal och under samme kapitalist. Dessutom �r det alltid mest f�rdelaktigt att utf�ra allt f�rberedande arbete i samma verkstad, d�r ocks� det efterf�ljande s�mnadsarbetet skall utf�ras. Slutligen kommer de hantverkare och hemarbetare, som nu producerar med egna symaskiner, oundvikligen att exproprieras i konkurrensen med fabriksdriften. Detta �de har delvis redan drabbat dem. Den st�ndigt v�xande m�ngden av kapital, nedlagt i symaskiner,[652*] leder till st�ndigt �kande produktion och �verfyllda marknader. Hemarbetarna blir till sist tvungna att s�lja sina symaskiner, emedan �verproduktionen tvingar producenterna att hyra ut symaskiner f�r en vecka i taget, vilket i sin tur �stadkommer en konkurrens, som ruinerar de sm� maskin�garna.[653*] De st�ndiga konstruktionsf�rb�ttringarna och fallande priserna minskar oupph�rligt v�rdet av de gamla symaskinerna, vilket medf�r att de med f�rdel kan anv�ndas endast av de stora kapitalisterna, som k�pt dem billigt i stora partier.

Slutligen f�ller �ngmaskinen, som ers�tter den m�nskliga arbetskraften, h�r liksom i liknande omv�lvningsprocesser det definitiva utslaget. �ngkraftens anv�ndning st�ter i b�rjan p� rent tekniska hinder: maskinerna vibrerar v�ldsamt, det �r sv�rt att reglera hastigheten, sm� maskiner blir fort nerslitna o.s.v., alltsammans s�dana hinder som erfarenheten snart l�r sig �vervinna.[654*] Medan � ena sidan koncentrationen av ett stort antal maskiner i stora manufakturer leder till inf�randet av �ngkraft, bidrar � andra sidan konkurrensen mellan �nga och muskelkraft till att b�de maskiner och arbetare samlas i stora fabriker. S�lunda upplever England i v�r tid inom "wearing apparel's" kolossala produktionsomr�de, liksom i de flesta andra industrigrenar, att manufaktur, hantverk och hemindustri omdanas till fabriksdrift, sedan storindustrin redan helt har f�r�ndrat, undergr�vt och halvv�gs tillintetgjort alla dessa driftsformer, med den p�f�ljd att de har till�gnat sig och t.o.m. �verdrivit fabrikssystemets alla avigsidor utan att �ga n�got av dess positiva utvecklingsmoment.[655*]

Denna naturligt framsprungna industriella omv�lvning p�skyndas artificiellt, genom att fabrikslagarna utstr�ckes till alla industrigrenar, d�r kvinnor, ungdomar och barn arbetar. Tv�ngsregleringen av arbetsdagens l�ngd, matraster, arbetets b�rjan och slut, systemet f�r barnens avl�sning, f�rbud mot barnarbete i vissa �ldrar o.s.v. - allt detta kr�ver � ena sidan mera maskineri[656*] och inf�rande av �ngan som ers�ttning f�r muskelarbetet.[657*] � andra sidan: f�r att �tervinna i rum, vad som f�rloras i tid, s�ker kapitalisterna b�ttre utnyttja de gemensamt anv�nda produktionsmedlen, ugnar, byggnader o.s.v., allts� med ett ord st�rre koncentration av produktionsmedel och motsvarande st�rre hopgyttring av arbetare. Varje manufaktur, som hotas av fabrikslagarna, upprepar ivrigt som huvudinv�ndning, att dessa lagar n�dv�ndigg�r st�rre kapitalinvesteringar, om driften skall kunna forts�tta i samma skala som f�rut. Grundvalen f�r hemindustri och manufaktur och f�r alla �verg�ngsformer d�remellan blir underminerad, s� snart arbetsdagen regleras och barnarbetet begr�nsas. Dessa produktionsmetoders konkurrensduglighet �r helt betingad av obegr�nsad utsugning av billig arbetskraft.

Det �r en av huvudbetingelserna f�r all fabriksdrift, att ett best�mt resultat med n�gorlunda s�kerhet kan p�r�knas, att en best�md m�ngd varor eller en best�md nyttoverkan kan erh�llas under en best�md tidsrymd, och detta g�ller i synnerhet n�r arbetsdagen �r i lag reglerad. De lagstadgade uppeh�llen under loppet av den reglerade arbetsdagen f�ruts�tter dessutom, att arbetet pl�tsligt och periodiskt kan avstanna utan skada f�r den produkt, som genoml�per produktionsprocessen. Det �r naturligtvis l�ttare att utan risk f�r skador avbryta arbetet i rent mekaniska arbetsgrenar, �n n�r fysikaliska eller kemiska processer spelar in, som t.ex. i krukmakerier, blekerier, f�rgerier, bagerier och de flesta metallmanufakturer. S� l�nge arbetsdagen �r obegr�nsad, med nattarbete och oh�mmad m�nniskof�rst�ring som f�ljd, betraktas varje naturligt hinder som en evig "naturskranka" f�r produktionen. Inget gift kan utrota ohyra s�krare �n fabrikslagarna tar k�l p� dylika "naturskrankor". Ingen har v�l skriat h�gre om "ogenomf�rbarhet" �n herrarna i krukmakarindustrin. �r 1864 drabbades de av fabrikslagen, och redan efter 16 m�nader hade "ogenomf�rbarheten" �vervunnits.

Den genom fabrikslagen framtvingade

"f�rb�ttrade metoden att bereda krukmakarleran genom tryck i st�llet f�r avdunstning, de nykonstruerade ugnarna f�r torkning av den obr�nda varan o.s.v. �r viktiga h�ndelser inom krukmakarkonsten och inneb�r framsteg, som det senaste �rhundradet inte kan uppvisa maken till ... Man har t.o.m. lyckats att s�nka temperaturen i ugnarna ganska avsev�rt, varigenom �tskilligt med br�nsle inbesparas, samtidigt som produkten blir fortare f�rdig."[658*]

Trots alla olycksprofetior �kade inte lervarornas produktionskostnader men d�remot produktm�ngden, med p�f�ljd att exporten under tiden dec. 1864-dec. 1865 l�g 138.628 p.st. h�gre �n genomsnittet f�r de tre f�reg�ende �ren.

Inom t�ndstickstillverkningen g�llde det som en naturlag, att pojkarna - t.o.m. medan de sv�ljde ner sin middagsmat - m�ste sitta och doppa tr�stickorna i varm fosforblandning, vars giftiga �ngor steg rakt upp i ansiktet. Fabrikslagen framtvingade en tidsbesparing, och s� konstruerades (1864) en dipping machine" (doppningsmaskin), som ocks� medf�rde att arbetarna slapp att inandas de giftiga �ngorna.[659*]

P� samma s�tt p�st�s nu fr�n de omr�den inom spetsmanufakturen, som �nnu inte lagts under fabrikslagen, att man inte kan ha regelbundna m�ltidsraster, p� grund av att olika spetsmaterial beh�ver olika tid f�r torkning, en tid som kan variera mellan 3 minuter och en timme.

"Children's Employment Commission" svarade, "Det �r alldeles samma f�rh�llanden som i tapetfabrikerna, som vi behandlade i v�r f�rsta rapport. N�gra storfabrikanter i denna bransch s�kte g�ra g�llande, att r�materialets natur och den komplicerade arbetsprocessen inte utan risk f�r betydande f�rluster medger arbetets pl�tsliga avbrytande f�r m�ltider ... Genom 6:e paragrafen i 6:e avdelningen av 'Factory act's extension act' av �r 1864 fick de en frist p� 18 m�nader f�r att inr�tta sig efter de best�mmelser, som lagen inneh�ll ang�ende m�ltidsraster."[660*]

Lagen var knappast definitivt beslutad av parlamentet, f�rr�n fabrikanterna gjorde en uppt�ckt:

"De sv�righeter, som vi fruktade som f�ljd av fabrikslagens inf�rande, har inte gjort sig g�llande. Vi kan inte finna, att produktionen p� n�got s�tt f�rlamats. I sj�lva verket producerar vi nu mera p� samma tid."[661*]

Man ser, att det engelska parlamentet, som s�kerligen ingen vill beskylla f�r genialitet, p� erfarenhetens v�g kommit fram till att man genom en tv�ngslag helt enkelt kan trolla bort alla produktionens s.k. naturhinder mot begr�nsning och reglering av arbetsdagen. D� fabrikslagen skall till�mpas inom en industrigren, fastst�lles d�rf�r en viss tidsfrist p� 6 till 18 m�nader, inom vilken det f�r bli fabrikanternas sak att undanr�ja de tekniska hindren. Mirabeaus ord: "Impossible? Ne me dites jamais ce bete de mot!"[CXLVI*] g�ller i h�g grad f�r den moderna tekniken. Men om fabrikslagen s�lunda p�skyndar mognaden av de materiella f�ruts�ttningarna f�r manufakturdriftens omvandling till fabriksdrift, s� p�skyndar den samtidigt sm�f�retagarnas underg�ng och kapitalets koncentration, genom att det blir n�dv�ndigt att investera st�rre kapital i varje enskilt f�retag.[662*]

Bortsett fr�n de rent tekniska hindren, som kan �vervinnas med teknikens hj�lp, kommer regleringen av arbetsdagen ocks� i konflikt med en del arbetargruppers oregelbundna vanor, i synnerhet ackordsarbetarna, som kan g� och "fira" under en dag eller en vecka och sedan ta igen det f�rlorade genom �vertids- eller nattarbete, en metod som f�rr�ar de vuxna arbetarna och menligt inverkar p� deras kvinnliga och minder�riga kamraters ekonomi.[663*] Dessa oregelbundna arbetsvanor �r i f�rsta hand en direkt och naturlig reaktion mot det monotona och enformiga arbetet, men de djupare liggande orsakerna kan s�kas i sj�lva produktionens anarki, som i sin tur beror p� kapitalets otyglade exploatering av arbetskraften. I detta sammanhang �r inte endast de periodiska sv�ngningarna i det industriella kretsloppet och alla produktionsgrenars speciella marknadsv�xlingar av betydelse, utan �ven s�songarbetet spelar en stor roll, antingen detta beror p� �rstidernas skiftningar, skeppsfartens oregelbundenhet, modenycker eller stora best�llningar, som br�dskar och skall levereras p� mycket kort tid. Detta sistn�mnda blir allt vanligare p� grund av j�rnv�garnas och telegrafens utveckling.

"J�rnv�gsn�tets utbredning", s�ger t.ex. en Londonfabrikant, "har i hela landet utbildat en vana, att best�llningarna ges med kort tidsfrist. Ungef�r var 14:e dag kommer nu uppk�pare fr�n Glasgow, Manchester, Edinburgh etc. till de stora varumagasinen i City, dit vi levererar v�ra varor. D�r g�r k�pm�nnen best�llningar, som omedelbart m�ste expedieras, i st�llet f�r att k�pa varorna fr�n lager, som f�rr var vanligt. D� kunde vi alltid under den d�da tiden arbeta p� f�rr�d f�r n�sta s�songs efterfr�gan, men numera kan ingen f�ruts�ga, vad som skall komma att efterfr�gas."[664*]

I de fabriker och manufakturer, som inte �r underst�llda fabrikslagen, h�rskar periodiskt det mest fruktansv�rda �vertidsarbete p� grund av de br�dskande best�llningar, som kommer in under den s.k. s�songen. I den hemindustri, som �r beroende av fabrikerna, manufakturerna eller varumagasinen, uppkommer en industriell reservarm�, som alltid �r disponibel, som decimeras under en del av �ret genom om�nskligt arbetstv�ng, medan den en annan del av �ret hotas av underg�ng p� grund av arbetsl�shet. Hemindustrin arbetar helt oregelbundet, emedan den �r totalt beroende av kapitalisternas godtycke med h�nsyn till b�de best�llningar och tillf�rsel av r�varor, medan kapitalisterna � andra sidan inte beh�ver ta h�nsyn till amorteringar av fabriksbyggnader, maskiner o.s.v. och p� det hela taget inte riskerar n�got annat �n arbetarnas eget skinn.

"Arbetsgivarna drar nytta av", s�ger "Children's Employment Commission", "att hemarbetarna �r vana vid oregelbundna arbetsf�rh�llanden, s� snart det g�ller extraarbete. Arbetet p�g�r ofta till kl. 11,12 eller t.o.m. till 2 p� natten eller, som den st�ende frasen lyder, 'upp till alla dygnets timmar'," och detta i lokaler, "d�r stanken �r tillr�cklig f�r att knocka en man (the stench is enough to knock you down). Ni g�r kanh�nda till d�rren och �ppnar men ryggar tillbaka f�r att g� in igen."[665*] "V�ra arbetsgivare �r ena lustiga kurrar", s�ger ett av de f�rh�rda vittnena, "de tror, att en pojke inte tar n�gon skada av att under h�lften av �ret slita och arbeta sig n�stan till d�ds f�r att sedan g� arbetsl�s den andra h�lften av �ret."[666*]

Liksom de tekniska hindren s� har dessa s.k. yrkesvanor ("usages which have grown with the growth of the trade") av de engagerade kapitalisterna betecknats och betecknas alltj�mt som "naturskrankor" f�r produktionen, detta som var bomullslordernas �lsklingsargument p� den tiden, d� fabrikslagen f�rst hotade dem. Trots att deras industri �r mer beroende av v�rldsmarknaden och d�rmed ocks� av sj�farten �n n�gon annan, s� visade erfarenheten, att deras argumentation var oh�llbar. Sedan den tiden behandlar de engelska fabriksinspekt�rerna varje p�st�tt "yrkeshinder" som tomma fraser.[667*] De grundliga och samvetsgranna unders�kningar, som "Children's Employment Commission" utf�rt, bevisar, att i en del industrier den tidigare anv�nda arbetsm�ngden genom arbetsdagens reglering endast f�rdelats likformigare �ver hela �ret,[668*] att lagen rationellt satte stopp f�r modets m�nniskom�rdande, meningsl�sa och ombytliga nycker - i och f�r sig of�renliga med storindustrins system -,[669*] att utvecklingen av oceansj�farten och kommunikationerna i allm�nhet �verhuvud har upph�vt s�songarbetets egentliga tekniska orsaker,[670*] och att alla andra p�st�dda okontrollerbara omst�ndigheter kan undanr�jas genom st�rre byggnader, ut�kning av maskineriet, �kning av antalet samtidigt sysselsatta arbetare[671*] samt genom de verkningar, som dessa f�r�ndrade f�rh�llanden omedelbart skulle f� f�r grosshandeln.[672*] �nd� skulle kapitalet, som dess representanter g�ng p� g�ng f�rklarar, inte finna sig i en s�dan f�r�ndring, om man inte bleve tvingad d�rtill av en allm�n lagstiftning,[673*] som med tv�ng reglerar arbetsdagen.

9. Fabrikslagstiftningen med h�lso- och uppfostringsbest�mmelser blir g�llande f�r hela den engelska industrin

Fabrikslagstiftningen, samh�llets f�rsta medvetna och planm�ssiga reaktion mot de former, som produktionsprocessen antar n�r den f�r utvecklas p� egen hand, �r, som vi sett, en lika n�dv�ndig f�ljd av storindustrin som bomullsgarn, automatiska maskiner och den elektriska telegrafen. Innan vi behandlar den utveckling, som ledde till att de engelska fabrikslagarna blev g�llande f�r hela arbetsmarknaden, skall vi i korthet ber�ra n�gra av de best�mmelser i lagen, som inte g�ller arbetsdagens l�ngd

Bortsett fr�n sj�lva formuleringen, som underl�ttar f�r kapitalisterna att kringg� dem, �r de hygieniska best�mmelserna ytterligt torftiga och inskr�nkes i sj�lva verket till f�reskrifter om tv�ttning av v�ggarna och n�gra andra renlighets�tg�rder samt om ventilation och om skydd mot farliga maskiner. I tredje boken skall vi �terkomma till fabrikanternas fantastiska kamp mot dessa paragrafer, som �l�gger dem en obetydlig penningutgift f�r att skydda arbetarna till liv och lem. H�r avsl�jar sig i all sin glans frihandlarnas id�, att i ett samh�lle med antagonistiska intressen var och en gynnar det allm�nna b�sta genom att str�va efter egen f�rdel. Ett exempel m� vara tillr�ckligt. Som bekant har linneindustrin expanderat betydligt p� Irland under de senaste 25 �ren och med den �ven de s.k. scutching milis (linbr�kningsmaskiner). �r 1864 fanns d�r inemot 1.800 s�dana maskiner. Periodvis under h�sten och vintern tas huvudsakligen minder�riga och kvinnor, barn och hustrur till traktens sm�arrendatorer, fr�n lantarbetet f�r att i st�llet arbeta med att mata linbr�kningsmaskinerna, och samtliga dessa m�nniskor �r alldeles ovana vid maskiner. S� �r ocks� antalet olycksfall i f�rh�llande till denna industris omfattning utan motstycke i maskineriets historia. I en enda linbr�kningsfabrik i Kildinan (i n�rheten av Cork) intr�ffade fr�n 1852 till 1856 sex d�dsfall och 60 sv�ra fall av leml�stning, vilka alla hade kunnat f�rebyggas genom enkla skydds�tg�rder utan n�gra st�rre kostnader. Dr W. White, fabriksl�kare vid Downpatrickindustrin, s�ger i en officiell rapport av den 15 dec. 1865:

"Olycksfallen i scutching milis �r av det mest fruktansv�rda slag. I m�nga fall blir en fj�rdedel av kroppen alldeles s�ndersliten. D�den eller en el�ndig tillvaro i invaliditet och lidanden �r vanliga f�ljder. �kningen av antalet fabriker i detta land kommer naturligtvis att g�ra s�dana rysliga olyckor �nnu vanligare. Jag �r �vertygad om att genom effektiv statskontroll �ver scutching milis skulle stora offer i liv och lem kunna undvikas."[674*]

Ingenting kan v�l b�ttre karakterisera det kapitalistiska produktionss�ttet �n n�dv�ndigheten av att staten genom tv�ngslagar m�ste tvinga fram de enklaste och naturligaste renlighets- och skyddsf�reskrifter.

"Fabrikslagen av 1864 har skurat och rengjort �ver 200 verkst�der inom krukmakarindustrin efter en period av 'avh�llsamhet' fr�n varje dylik reng�ring, som i m�nga fall hade varat i 20 �r och i flera fall i alla tider." (S�dan �r den kapitalistiska "avh�llsamheten"!) "I dessa verkst�der arbetar 27.800 arbetare, som hittills under en l�ng arbetsdag och ofta under nattarbete har f�tt andas in en helt och h�llet f�rgiftad atmosf�r, som f�rvandlat en j�mf�relsevis riskfri syssels�ttning till ett arbete, d�r sjukdom och d�d st�ndigt st�r p� lur. Lagen har avsev�rt f�rb�ttrat f�rh�llandena genom en �kad ventilation av fabrikslokalerna."[675*]

Samtidigt visar just denna sida av fabrikslagstiftningen p� ett sl�ende s�tt, att den kapitalistiska produktionen p� grund av sitt eget v�sen f�rhindrar varje rationell f�rb�ttring ut�ver en viss punkt. Vi har tidigare n�mnt, att de engelska l�karna �r eniga om att 500 kubikfot luft pr person �r i knappaste laget vid ih�llande arbete. N�v�l! Om fabrikslagen genom sina tv�ngsbest�mmelser indirekt p�skyndar de sm� verkst�dernas omdaning till fabriker och d�rmed indirekt ingriper i de mindre kapitalisternas egendomsr�tt och s�krar storkapitalisternas monopolst�llning, s� skulle den lag, som framtvingar n�dv�ndigt luftutrymme �t varje fabriksarbetare, med ett slag g�ra slut p� tusentals sm�kapitalister! Den skulle angripa det kapitalistiska produktionss�ttet i sj�lva r�tterna, angripa den r�tt, som kapitalet har, antingen det �r stort eller litet, till sj�lvf�r�kning genom "fritt" ink�p och "fri" konsumtion av arbetskraft. Dessa 500 kubikfot luft g�r, att luften g�r ur fabrikslagstiftningen! H�lsov�rdsmyndigheterna, de industriella unders�kningskommissionerna och fabriksinspekt�rerna upprepar g�ng p� g�ng, hur n�dv�ndiga dessa 500 kubikfot luft �r och hur om�jligt det �r att framtvinga dem med lagens hj�lp. De f�rklarar i verkligheten, att lungsot och andra lungsjukdomar hos arbetarna �r en livsbetingelse f�r kapitalet.[676*]

Hur torftiga fabrikslagens undervisningskrav i det stora hela �n kan te sig, s� fastsl�r de dock som ett villkor, att de barn som arbetar ocks� skall erh�lla en viss element�r undervisning.[677*] Resultaten visade f�rst och fr�mst, att det var m�jligt att f�rena undervisning och gymnastik[678*] med kroppsarbete, allts� ocks� att det var m�jligt att f�rena kroppsarbete med undervisning och gymnastik. Fabriksinspekt�rerna kom snart genom vittnesf�rh�r med skoll�rarna underfund med att fabriksbarnen, trots att de endast fick �tnjuta h�lften s� l�ng undervisning som de vanliga skolbarnen, �nd� l�rde sig lika mycket och ofta mera.

"Saken �r ganska enkel. De barn, som sitter p� skolb�nken bara halva dagen, �r alltid mottagliga och villiga att ta emot undervisning. Systemet med halva dagen skola och halva dagen arbete leder till att de b�gge syssels�ttningarna uppv�ger varandra, den ena �r en omv�xling med den andra, och f�ljaktligen �r detta roligare f�r barnen �n att oavbrutet h�lla p� med endera. Det �r ganska klart, att en pojke, som har suttit p� skolb�nken hela dagen, i synnerhet d� det �r soligt och varmt, inte kan t�vla med den, som kommer frisk och munter fr�n sitt arbete."[679*]

Ytterligare exempel finner man i Seniors tal p� sociologkongressen i Edinburgh 1863. Han p�visar h�r bl.a., hur den ensidiga, improduktiva och f�rl�ngda skoldagen f�r �verklassens och medelklassens barn inneb�r ett sl�seri med l�rarnas arbetskraft, "medan barnens tid, h�lsa och energi bortsl�sas inte bara meningsl�st utan absolut till skada".[680*] Som Robert Owen redan utf�rligt har p�visat, lade fabrikssystemet grunden till framtidens barnuppfostran genom att f�r alla barn �ver en viss �lder kombinera produktivt arbete med undervisning och gymnastik, inte bara som en metod att stegra den samh�lleliga produktionen utan �ven som den enda metoden att producera allsidigt utvecklade m�nniskor.

Vi har sett, att storindustrin tekniskt upph�ver manufakturens arbetsdelning, som fastkedjar en m�nniska vid ett specialarbete hela livet igenom. Men samtidigt genomf�r storindustrin i sin kapitalistiska form en �nnu mera �del�ggande arbetsdelning genom att f�rvandla arbetaren till ett medvetet tillbeh�r till en specialmaskin, medan en liknande utveckling ocks� �ger rum �verallt i arbetslivet, dels emedan maskiner i enstaka fall anv�ndes �ven utanf�r fabriken,[681*] dels f�r att kvinnor, barn och outbildad arbetskraft f�r utg�ra det nya underlaget f�r arbetsdelningen. Mots�ttningen mellan den manufakturm�ssiga arbetsdelningen och storindustrins karakt�r g�r sig v�ldsamt g�llande. Den framtr�der bl.a. i det fruktansv�rda faktum, att en stor del av de barn, som arbetar i moderna fabriker och manufakturer och fr�n sp�daste �lder �r fastkedjade vid de enklaste handgrepp, exploateras i �ratal utan att f� l�ra sig n�got slags yrke, inte ens ett arbete som kunde g�ra dem anv�ndbara i samma manufaktur eller fabrik. I de engelska boktryckerierna t.ex. anv�ndes tidigare ett l�rlingssystem, som motsvarade det gamla hantverkets och den gamla manufakturens behov, ett system med �verg�ng fr�n enklare till mera kr�vande verksamhet. L�rlingarna genomgick en l�rotid, tills de var f�rdiga boktryckare. Att kunna l�sa och skriva var f�r dem alla ett sj�lvklart yrkeskrav. Allt detta �ndrades, n�r tryckpressen inf�rdes. Till den anv�nder man tv� slags arbetare: en vuxen arbetare, maskinsk�taren, samt maskinpojkar, de flesta i �ldern 11-17 �r, och deras hela syssels�ttning best�r i att mata maskinen med pappersark samt avl�gsna de tryckta arken. Speciellt i London h�ller de p� med detta sj�lsd�dande slit 14, 15, 16 timmar utan avbrott flera dagar i veckan och ibland t.o.m. 36 timmar i str�ck med endast 2 timmars paus f�r mat och s�mn![682*] En stor del av dem kan inte l�sa, och de �r i regel alldeles f�rvildade, snedvridna varelser.

"De beh�ver ingen intellektuell fostran f�r att l�ra sig det arbete som de skall utf�ra. D�r finns ingen anv�ndning f�r duglighet och �nnu mindre f�r omd�mesf�rm�ga. L�nen, som �r j�mf�relsevis h�g f�r pojkar i den �ldern, �kar inte, efterhand som de sj�lva v�xer upp. De flesta har n�mligen ingen som helst chans att n� upp till maskinsk�tarens mera inkomstbringande och ansvarsfulla st�llning, ty p� varje maskin g�r bara en maskinsk�tare men ofta �nda till 4 pojkar."[683*]

S� snart de blir f�r gamla f�r detta barnarbete, allts� senast i 17-�rs�ldern, avskedas de fr�n tryckeriet - och g�r d� ut f�r att rekrytera f�rbrytarv�rlden. Varje f�rs�k att skaffa dem annat arbete strandar i regel p� deras okunnighet, busaktighet, kroppsliga och andliga f�rfall. Vad som g�ller den manufakturm�ssiga arbetsdelningen inom verkstaden, g�ller ocks� arbetsdelningen inom samh�llet som helhet. S� l�nge hantverk och manufaktur �r den allm�nna grundvalen f�r den samh�lleliga produktionen, leder utvecklingen med n�dv�ndighet till att producenten bindes vid en enda produktionsgren och att hans ursprungliga sammansatta arbete efter hand uppl�ses i st�ndigt enklare specialarbeten.[684*] Varje enskild produktionsgren n�r erfarenhetsm�ssigt fram till den arbetsordning, som passar den b�st, och dess arbetsmetoder f�rb�ttras l�ngsamt och fixeras, n�r de n�tt en viss utvecklingsniv�. Det internationella handelsutbytet kan framkalla f�r�ndringar genom att leverera nya r�varor, men bortsett h�rifr�n f�r�ndras arbetsmetoderna endast p� grund av den gradvisa f�rb�ttringen av arbetsredskapen. S� snart dessa har funnit en form, som motsvarar erfarenhetens krav, fixeras ocks� de och f�rblir of�r�ndrade fr�n generation till generation, ofta genom ett helt �rtusende.

Det �r karakteristiskt, att man l�ngt in i det 18:e �rhundradet uppfattade de olika yrkena som mysterier (myst�res),[685*] i vilka endast den erfarenhets- och yrkesm�ssigt invigde kunde tr�nga in. Storindustrin rev s�nder den sl�ja av mystik, som dolde m�nniskornas samh�lleliga produktionsprocess f�r dem sj�lva och gjorde de sj�lvst�ndiga, naturligt �tskilda produktionsgrenarna till g�tor f�r varandra och t.o.m. omgav det yrke, som man sj�lv ut�vade, med ett skimmer av mystik. Storindustrins b�rande princip, uppl�sningen av varje produktionsprocess i dess konstituerande element utan h�nsyn till den m�nskliga handen, skapade hela den moderna tekniska vetenskapen. Den brokiga, skenbart osammanh�ngande och f�rstenade produktionsprocessen uppl�stes i medveten, planm�ssig anv�ndning av naturvetenskaperna, alltefter den nyttoeffekt som man �syftade.

Teknologin blev inte imponerad av de anv�nda redskapens m�ngfald. Den uppt�ckte, att alla de ting, som m�nniskorna g�r, kan uppl�sas i ett litet antal grundformer f�r r�relse, alldeles som mekaniken inte l�ter lura sig av det mest invecklade maskineri utan klart inser, att dess prestationer i verkligheten endast �r en st�ndig upprepning av enkla tekniska r�relser.

Den moderna industrin betraktar och behandlar aldrig den form, som produktionsprocessen f�r �gonblicket har, s�som n�got evigt och of�r�nderligt. Dess tekniska grundval �r d�rf�r revolution�r, medan alla tidigare produktionss�tt i allt v�sentligt var konservativa.[686*] Med hj�lp av maskineri, kemiska processer och andra metoder revolutionerar den st�ndigt produktionens tekniska grundval och d�rmed �ven arbetarnas funktioner och arbetsprocessens samh�lleliga kombinationer. Den revolutionerar d�rf�r st�ndigt ocks� arbetsdelningen i samh�llet som helhet och sl�nger oupph�rligt omkring kapital- och arbetsmassor fr�n den ena produktionsgrenen till den andra.

Storindustrins natur f�ruts�tter d�rf�r, att arbetet st�ndigt v�xlar, att arbetarna sj�lva och deras funktioner har allsidig r�rlighet. Men i sin kapitalistiska form bevarar den � andra sidan den gamla arbetsdelningen med dess stelnade s�regenheter. Vi har sett, hur dessa of�rsonliga mots�ttningar tillintetg�r all trygghet, fasthet och s�kerhet i arbetarens livsvillkor, hotar att samtidigt sl� b�de existensmedlen och arbetsmedlen ur hans h�nder[687*] och att g�ra honom sj�lv �verfl�dig, samtidigt som hans detaljfunktion blir �verfl�dig. Vi har ocks� sett, hur dessa mots�ttningar frambringar den industriella reservarm�ns vidunder, en arm� som h�lles p� sv�ltgr�nsen f�r att vara disponibel f�r den kapitalistiska efterfr�gan. Mots�ttningarna l�per linan ut i periodisk masslakt av arbetarklassen, i om�ttligt f�r�dande av arbetskraft och i en samh�llelig anarki, som omvandlar varje ekonomiskt framsteg till ett �ppet n�dtillst�nd. Detta �r storindustrins negativa sida.

Medan �verf�ring av arbetare fr�n en verksamhet till en annan nu endast genomf�res, som om en �verm�ktig naturlag verkade, och med de blint �del�ggande verkningar som en naturlag har, n�r den �verallt st�ter p� hinder,[688*] g�r storindustrin genom sina katastrofer, att det blir en fr�ga om liv eller d�d att erk�nna arbetsv�xlingen och d�rmed st�rsta m�jliga m�ngsidighet hos arbetaren som en allm�n samh�llelig produktionslag och att anpassa f�rh�llandena efter denna lags normala verkningar. Det blir en fr�ga om liv och d�d att s�tta m�nniskans absoluta anv�ndbarhet f�r skiftande arbetsuppgifter i st�llet f�r det ohyggliga tillst�ndet, att en arbetarbefolkning, nedtryckt i el�nde, h�lles i reserv f�r kapitalets skiftande exploateringsbehov. Det blir n�dv�ndigt att ers�tta specialindividen, som bara har en samh�llelig specialfunktion, med den fullt utvecklade totalindividen, f�r vilken olika samh�lleliga funktioner �r verksamhetsformer, som avl�ser varandra.

En naturlig f�ljd av den omv�lvning, som storindustrin f�r med sig, �r att det inr�ttas polytekniska skolor och lantbruksskolor. En annan skolform �r de "�coles d'enseignement professionnel",[CXLVII*] d�r arbetarbarnen f�r en smula teoretisk och praktisk undervisning i handhavandet av olika verktyg. Fabrikslagen tvingade kapitalet till den ytterligt n�dtorftiga eftergiften, att barnens fabriksarbete skall f�renas med element�r skolundervisning. Men det kan inte r�da n�got som helst tvivel om att arbetarklassens ofr�nkomliga er�vring av den politiska makten skall leda till att teoretisk och praktisk yrkesundervisning er�vrar sin plats i skolorna. � andra sidan �r det uppenbart, att den kapitalistiska produktionsmetoden och de motsvarande ekonomiska arbetarf�rh�llandena st�r i diametralt motsatsf�rh�llande till dessa omv�lvningstendenser och till deras m�ls�ttning - att upph�va den gamla arbetsdelningen. Men den fulla utvecklingen av motsatserna hos en historiskt utvecklad produktionsform �r den enda v�g historien k�nner till deras uppl�sning och nygestaltning. "Ne sutor ultra crepidam!"[CXLVIII*][129] Denna h�jdpunkt av hantverksm�ssig visdom f�rvandlades till en otrolig l�jlighet fr�n det �gonblick, d� urmakare Watt hade uppfunnit �ngmaskinen, barberare Arkwright spinnmaskinen och guldsmedsarbetare Fulton �ngb�ten.[689*]

N�r fabrikslagstiftningen reglerar arbetet i fabriker, manufakturer o.s.v., f�refaller detta i f�rsta hand endast som en inblandning i kapitalets exploateringsr�tt. Varje reglering av hemindustrin[690*] framst�r d�remot genast som ett direkt ingrepp i patria potestas,[CXLIX*] d.v.s., modernt uttryckt, i f�r�ldraauktoriteten, ett steg, inf�r vilket det k�nsliga engelska parlamentet l�nge tvekade. Fakta inneb�r emellertid makt, och denna makt tvingade slutligen parlamentet att erk�nna, att storindustrin, samtidigt som den uppl�ser den gamla familjens ekonomiska grundval och d�remot svarande familjearbete, ocks� uppl�ser sj�lva de gamla familjef�rh�llandena. Det blir n�dv�ndigt att skydda barnens r�ttigheter.

"Olyckligtvis", heter det i 'Children's Employment Commission's' slutrapport �r 1866, "framg�r det av de samst�mmiga vittnesutsagorna, att barnen av b�gge k�nen beh�ver skydd mot sina egna f�r�ldrar b�ttre �n mot n�gon annan." Systemet med obegr�nsad exploatering av barnarbete �verhuvud och hemindustri i synnerhet har kunnat forts�tta, "emedan f�r�ldrarna uts�tter sin avkomma f�r ett godtyckligt och oh�mmat tv�ng utan kontroll ... F�r�ldrarna b�r inte ha obegr�nsad makt att anv�nda sina barn som rena maskiner f�r att f� ut s� stor veckoinkomst som m�jligt av dem ... Barn och ungdomar har r�tt till det allm�nnas skydd mot ett missbruk av f�r�ldramakten, som bryter ner deras fysiska styrka i f�rtid och degraderar dem till moraliskt och intellektuellt minderv�rdiga varelser."[691*]

Det �r emellertid inte missbruket av f�r�ldramakten, som �stadkommit kapitalets direkta eller indirekta exploatering av den omogna arbetskraften, utan det �r tv�rtom den kapitalistiska exploateringsmetoden, som har f�rorsakat f�r�ldramaktens missbruk genom att rasera familjens motsvariga ekonomiska grundval.[CL*]

Hur ryslig och motbjudande uppl�sningen av de gamla familjef�rh�llandena inom det kapitalistiska systemet �n kan te sig, s� skapar dock storindustrin den nya ekonomiska grundvalen f�r en h�gre form av familjeliv och f�r ett b�ttre f�rh�llande mellan k�nen, genom att den tilldelar kvinnor, barn och ungdomar avg�rande roller i den samh�lleliga produktionsprocessen utanf�r hemmet. Det �r naturligtvis lika enfaldigt att tro, att familjens kristligt-germanska form �r evig och of�r�nderlig, som att anse att den gammalromerska eller den gammalgrekiska eller den orientaliska var det. Alla dessa former �r f�r �vrigt led i en sammanh�ngande historisk utveckling. Det �r ocks� uppenbart, att samarbete mellan m�nniskor av b�gge k�nen och ur olika �ldersstadier i samma produktionsprocess under l�mpliga samh�llsf�rh�llanden b�r kunna bilda grundvalen f�r en human utveckling.[692*] Under de brutala kapitalistiska formerna �r detta samarbete i st�llet en k�lla till f�rd�rv och slaveri, emedan arbetaren �r till f�r produktionsprocessen, inte omv�nt produktionsprocessen f�r arbetaren.

Storindustrins historiska utveckling n�dv�ndiggjorde, som vi redan har sett, att fabrikslagarna, som ursprungligen var undantagslagar f�r storindustrins f�rsta arbetsomr�den, spinnerierna och v�verierna, utvidgades till att omfatta hela den samh�lleliga produktionen. De utlevade formerna f�r manufaktur, hantverk och hemindustri omdanas fullst�ndigt som f�ljd av en motsvarande historisk utveckling. Manufakturerna ombildas till fabriker, hantverket till manufaktur, medan de �terst�ende omr�den, d�r hantverk och hemindustri lever kvar, p� fantastiskt kort tid f�rvandlas till rena helveten, d�r den kapitalistiska exploateringen fritt driver sitt spel i de vildaste former. Det �r tv� omst�ndigheter, som till sist f�ller utslaget: f�r det f�rsta den st�ndigt upprepade erfarenheten, att n�r kapitalet p� enstaka punkter blir underst�llt statlig kontroll, tar det s� mycket h�nsynsl�sare igen skadan p� andra punkter;[693*] f�r det andra kapitalisternas eget krav p� likst�lldhet i konkurrensvillkoren, d.v.s. samma r�tt att exploatera arbetarna.[694*]

L�t oss lyssna p� tv� n�drop fr�n fabrikanterna. Herrarna W. Cooksley (tillverkare av spik, k�tting m.m. i Bristol) inf�rde frivilligt fabrikslagens normer i sitt f�retag.

"D� den gamla, oreglerade arbetstiden alltj�mt till�mpas av fabriker i grannskapet, �r vi utsatta f�r den ol�genheten, att de pojkar som �r anst�llda hos oss lockas (enticed) att arbeta p� annat h�ll efter kl. 6 e.m. Detta �r", s�ger de naturligtvis, "en or�tt mot oss och en f�rlust, d� pojkarnas arbetskraft till en del f�rbrukas av andra, s� att vi inte f�r hela f�rdelen av den."[695*]

Herr J. Simpson (pappers- och kartongfabrikant i London) f�rklarar f�r "Children's Employment Commission":

"Han vore villig att underteckna varje petition om fabrikslagens inf�rande. Som det nu var, k�nde han sig utan rast och ro nattetid (he always felt restless at night), sedan hans verkstad st�ngts, d� han t�nkte p� att andra l�te arbetet forts�tta l�ngre och snappade bort best�llningar mitt f�r n�san p� honom."[696*] "Det skulle vara or�tt mot de st�rre arbetsgivarna", s�ger "Children's Employment Commission" sammanfattningsvis, "att underkasta deras f�retag fabrikslagens best�mmelser utan att samtidigt begr�nsa arbetstiden f�r de mindre f�retagen i samma bransch. F�rutom den or�ttvisa, som det innebure att skapa olikartade konkurrensvillkor med h�nsyn till arbetstiden, skulle de st�rre f�retagen ocks� lida skada p� s� s�tt, att ungdomar och kvinnor i f�rsta hand s�kte sig till de arbetsplatser, som undantagits fr�n lagstiftningen. F�ljden h�rav skulle kunna bli en �kning av antalet mindre verkst�der, och dessa �r n�stan undantagsl�st s�mre �n de st�rre arbetsplatserna, n�r det g�ller hygien, komfort, uppfostran och moral."[697*]

I sin slutrapport f�resl�r "Children's Employment Commission", att fabrikslagen skall utstr�ckas att g�lla �ver 1.400.000 barn, ungdomar och kvinnor, varav ungef�r h�lften exploateras av sm�f�retagen och hemindustrin.[698*]

"Om parlamentet", s�ger kommissionen, "antar v�rt f�rslag i hela dess omfattning, s� skulle utan tvivel en s�dan lagstiftning ut�va det mest v�lg�rande inflytande, inte endast p� de unga och svaga, som lagen i f�rsta hand g�ller, utan ocks� p� den �nnu st�rre massan av vuxna arbetare, vilka direkt" (kvinnorna) "eller indirekt" (m�nnen) "skulle komma under dess inflytande. Den skulle p�tvinga dem en regelbunden och rimlig arbetstid, och den skulle bevara och �ka det f�rr�d av fysisk kraft, varav b�de arbetarnas och nationens v�lst�nd i s� h�g grad beror. Den skulle skydda det uppv�xande sl�ktet mot den �veranstr�ngning i unga �r, som undergr�ver de ungas konstitution och leder till avtynande i f�rtid. Den skulle slutligen tillf�rs�kra barnen en element�r undervisning, i varje fall till 13-�rs�ldern, som skulle g�ra slut p� den otroliga okunnighet, som s� realistiskt skildrats i kommissionens rapporter, och som man endast kan konstatera med st�rsta sorg och en stark k�nsla av nationell f�rnedring."[699*]

Torykabinettet beb�dade i trontalet den 5 febr. 1867, att man �mnade l�gga fram den industriella unders�kningskommissionens f�rslag som "bill" (lagf�rslag).[699a*] Tjugu �rs experiment p� arbetarklassens bekostnad hade varit n�dv�ndiga, f�r att man skulle uppn� detta resultat! Redan 1840 hade en parlamentarisk kommission blivit tillsatt f�r att unders�ka barnarbetet. N. W. Senior s�ger, att kommissionens rapport av �r 1842 rullar upp

"den f�rf�rligaste tavla v�rlden sk�dat av arbetsk�parnas och f�r�ldrarnas snikenhet, egoism och grymhet och av en tillvaro i el�nde, f�rnedring och f�rfall f�r barn och ungdomar ... Man tror kanske, att ber�ttelsen beskriver en f�rg�ngen tids�lders ohyggligheter. Men tyv�rr f�religger bevis f�r att dessa gr�sligheter fortfarande existerar, lika intensivt som tidigare. En broschyr, som Hardwicke publicerade f�r ett par �r sedan, fastsl�r, att de missf�rh�llanden som klandrades �r 1842 �n i dag (1863) blomstrar f�r fullt ... Denna rapport" (av 1842) "fick ligga obeaktad i tjugu �rs tid, och under tiden till�t man dessa barn, uppv�xta utan den ringaste aning om det vi kallar moral eller om skolbildning, religion eller naturlig familjek�rlek, att bli den nuvarande generationens f�r�ldrar."[700*]

Under tiden hade det samh�lleliga l�get f�r�ndrats. Parlamentet v�gade inte avvisa kraven fr�n kommissionen 1863 p� samma s�tt som man hade gjort �r 1842. Redan 1864, d� kommissionen endast hade publicerat en del av sitt bet�nkande, st�lldes d�rf�r lervaruindustrin (inklusive krukmakeriet), tillverkningen av tapeter, t�ndstickor, patroner och knallhattar �vensom sammetssk�rning under de lagar, som g�llde f�r textilindustrin. I trontalet den 5 febr. 1867 varslade det d�varande torykabinettet om ytterligare lagf�rslag, grundade p� slutbet�nkandet fr�n kommissionen, som under tiden, 1866, hade avslutat sitt arbete.

Den 15 aug. 1867 fick Factory Act's Extension Act och den 21 aug. Workshops' Regulation Act kunglig sanktion. Den f�rstn�mnda lagen reglerar de stora, den senare de sm� yrkesgrenarna.

Factory Act' s Extension Act reglerar masugnar, j�rn- och kopparverk, gjuterier, maskinfabriker, metallverkst�der, fabriker f�r guttaperka, papper, glas, tobak, vidare tryckerier och bokbinderier och �verhuvud alla industrianl�ggningar inom dessa omr�den, d�r minst 50 personer arbetar minst 100 dagar om �ret.

F�r att ge en f�rest�llning om denna lags omfattning �terger vi h�r n�gra av de definitioner, som lagen r�r sig med:

"Hantverk (handicraft) betyder (i denna lag): allt handarbete, som bedrives yrkesm�ssigt eller i f�rv�rvssyfte f�r att f�rf�rdiga, f�r�ndra, dekorera, reparera eller f�rdigst�lla n�gon artikel eller del d�rav, som �r avsedd f�r f�rs�ljning."

"Verkstad betyder: varje lokal eller plats, under tak eller under bar himmel, d�r ett 'hantverk' bedrives av barn, ungdom eller kvinna, och �ver vilken den som syssels�tter barn eller ungdom eller kvinna har tilltr�des- och kontrollr�tt."

"Sysselsatt betyder: verksam i ett 'hantverk' mot l�n eller ej, under en m�stare eller n�gon av f�r�ldrarna, s�som n�rmare best�mmes h�r nedan."

"F�r�ldrar (parents) betyder: fader, moder, m�lsman eller annan person, som har f�rmyndarskap eller kontroll �ver n�got ... barn eller n�gon minder�rig arbetare."

Lagens 7:e paragraf, som inneh�ller straffbest�mmelser f�r anv�ndning av barn, ungdomar och kvinnor i strid med lagens best�mmelser, stadgar b�tesstraff inte endast f�r verkstadens innehavare, antingen det �r n�gon av f�r�ldrarna eller inte, utan ocks� f�r "f�r�ldrarna eller annan person, som har barnet, den minder�rige eller kvinnan i sin v�rd, eller som drar direkt f�rdel av deras arbete".

Factory Act's Extension Act", som g�ller de stora f�retagen, �r s�mre �n fabrikslagen - "Factory Act" - p� grund av en m�ngd el�ndiga undantagsbest�mmelser och fega kompromisser med kapitalisterna.

Workshops' Regulation Act, urusel i alla sina detaljer, blev en d�d bokstav i h�nderna p� de myndigheter i staden och p� landet, som skulle �vervaka dess efterlevnad. N�r parlamentet �r 1871 tog ifr�n dem dessa befogenheter och �verl�mnade dem �t fabriksinspekt�rerna, ut�kades dessas arbetsf�lt p� en g�ng med mer �n 100.000 verkst�der, varav enbart 300 tegelbruk. Parlamentets ekonomiska omt�nksamhet tog sig uttryck i att fabriksinspektionens personal endast �kades med �tta underinspekt�rer, trots att personalstyrkan redan f�rut var i minsta laget.[701*]

Det uppseendev�ckande med den engelska lagstiftningen av 1867 �r � ena sidan, att parlamentet tvingas utf�rda s� pass vittg�ende lagar, riktade mot den h�rskande klassen, f�r att principiellt skydda arbetarna mot den kapitalistiska exploateringens �vergrepp, � andra sidan den halvhet, den motvilja och det hyckleri, som k�nnetecknade dessa �tg�rders f�rverkligande ute i levande livet.

Unders�kningskommissionen av 1862 f�reslog ocks� nya best�mmelser f�r gruvindustrin, en industri som skiljer sig fr�n alla andra p� s� s�tt, att jord�garnas och industrikapitalisternas intressen sammanfaller. Mots�ttningarna mellan dessa b�gge intressegrupper hade underl�ttat fabrikslagstiftningen, och fr�nvaron av dessa mots�ttningar �r den troligaste orsaken till att gruvlagstiftningen f�rhalades och f�rfuskades.

1840 �rs unders�kningskommission hade kommit med en m�ngd fruktansv�rda och uppr�rande avsl�janden, och dessa hade framkallat en s�dan skandal inf�r hela Europa, att parlamentet m�ste r�dda ansiktet genom 1842 �rs gruvlag (Mining Act), vari man dock n�jde sig med att f�rbjuda arbete under jord f�r barn under 10 �r samt f�r kvinnor.

S� kom 1860 lagen om gruvinspektion (Mines Inspection Act), enligt vilken gruvorna skulle inspekteras av d�rtill speciellt utsedda tj�nstem�n. Denna lag stadgade �ven, att pojkar i �ldern 10-12 �r inte skulle f� anv�ndas i gruvarbete, utom i de fall de hade skolbetyg eller bes�kte skolan ett visst antal timmar. Lagen blev alltigenom en d�d bokstav p� grund av det l�jligt ringa antalet inspekt�rer, deras obetydliga befogenheter och en rad andra orsaker, som vi n�rmare skall ber�ra l�ngre fram.

En av de nyaste bl�b�ckerna [4] om gruvdriften har titeln "Report from the Select Committees on Mines, together with ... Evidence, 23 July 1866". Den �r utgiven av en parlamentarisk kommitt�, som hade bemyndigande att inkalla och f�rh�ra vittnen. Resultatet �r ett tjockt folioband, vari sj�lva "rapporten" endast omfattar fem rader, som meddelar, att utskottet inte har n�got uttalande att komma med, och att �nnu flera vittnen m�ste h�ras. Resten best�r av vittnesutsagor.[CLI*]

Vittnesf�rh�ren p�minner om korsf�rh�ren vid de engelska domstolarna, d�r advokaten genom of�rsynta, f�rvirrande kors- och tv�rsfr�gor s�ker f� vittnena ur balans och vr�nga till deras ord. H�r �r advokaterna de parlamentariska korsf�rh�rarna sj�lva, d�ribland gruv�gare och exploat�rer, medan vittnena �r gruvarbetare, de flesta fr�n kolgruvor. Hela farsen �r s� karakteristisk f�r kapitalets mentalitet, att vi inte kan underl�ta att h�r ge n�gra exempel. Jag erinrar om att fr�gan och det ofr�nkomliga svaret �r numrerade i de engelska bl�b�ckerna, och att de vittnen, vilkas utsagor citeras h�r, �r arbetare i kolgruvor.

1. Anv�ndning av pojkar fr�n 10-�rs�ldern i gruvorna. Arbetet inklusive f�rden till och fr�n gruvan varar i regel 14 � 15 timmar, ibland l�ngre, fr�n kl. 3, 4 eller 5 p� morgonen till kl. 4 eller 5 p� e.m. (nr 6, 452, 83). De vuxna arbetarna arbetar i tv� 8-timmarsskift, men av kostnadssk�l f�rekommer ingen s�dan avl�sning f�r pojkarna (nr 80, 203, 204). De yngsta pojkarna anv�ndes huvudsakligen f�r att �ppna och st�nga d�rrar i gruvans olika avdelningar, medan de �ldre pojkarna har tyngre arbete, koltransporter o.s.v. (nr 122, 739, 1.747). De l�nga arbetsdagarna under jorden r�cker till 18:e eller 22:a �ret, d� de �verflyttas till det egentliga gruvarbetet (nr 161). Barn och ungdomar blir nu f�r tiden h�rdare utnyttjade �n n�gonsin tidigare (nr 1.663 -1.667). Gruvarbetarna kr�ver n�stan samst�mmigt en lag, som f�rbjuder gruvarbete f�r ungdom under 14 �r. Och nu fr�gar Hussey Vivian (som sj�lv �r gruvexploat�r):

"�r inte denna fordran beroende av f�r�ldrarnas st�rre eller mindre fattigdom?" - Och mr Bruce s�ger: "Vore det inte h�rt, om fadern �r d�d eller invalid o.s.v., att ber�va familjen denna enda chans? Och det m�ste dock finnas en allm�n regel. Vill ni under alla f�rh�llanden f�rbjuda barn under 14 �r att arbeta under jorden?" Svar: "Under alla f�rh�llanden" (nr 107-110). Vivian: "Om arbete i gruvorna f�re 14-�rs�ldern vore f�rbjudet, skulle inte f�r�ldrarna d� i st�llet skicka barnen till fabriker o.s.v.?" - "I regel inte." (Nr 174.) En arbetare: "Att �ppna och st�nga d�rrar ser l�tt ut. Men det �r en mycket pl�gsam syssla. Bortsett fr�n det st�ndiga draget s� �r pojken f�ngslad precis som i en m�rk f�ngelsecell." Borgare Vivian: "Kan inte pojken l�sa under d�rrvakten, om han har ett ljus?" - "F�r det f�rsta m�ste han d� sj�lv bekosta ljusen. Men dessutom skulle det inte vara till�tet. Han �r d�r f�r att sk�ta sin syssla, han har en plikt att fylla. Jag har aldrig sett en pojke l�sa i gruvan." (Nr 139, 141-160.)[CLII*]

2. Uppfostran. Gruvarbetarna kr�ver en lag om tv�ngsundervisning f�r barnen i gruvorna, liksom fallet �r i fabrikerna. De f�rklarar, att den paragraf i 1860 �rs lag, som stipulerar skolbetyg som villkor f�r att f� anv�nda 10-12-�ringar, �r rent illusorisk. I denna fr�ga blir de kapitalistiska unders�kningsdomarnas "noggranna" f�rh�rsmetoder genoml�jliga.

(Nr 115.) "Beh�vs lagen mest som skydd gentemot gruv�garna eller mot f�r�ldrarna?" - "Mot b�gge." (Nr 116.) - "Mer mot den ene eller den andre?" - "Hur ska jag kunna svara p� det?" (Nr 137.) - "Visar arbetsgivarna n�gon lust att anpassa arbetstimmarna efter skolundervisningen?" - "Nej, arbetstiden f�rkortas aldrig i detta syfte." (Nr 211.) - Mr Kinard: "Anser ni, att gruvarbetarna i allm�nhet f�rb�ttrar sin utbildning senare? K�nner ni till n�got exempel p� att arbetare har s�kt skaffa sig utbildning, sedan de har b�rjat arbeta, eller �r det inte snarare s�, att det g�r bakl�nges, och att de gl�mmer vad de en g�ng har l�rt sig?" - "De blir i allm�nhet s�mre, f�r d�liga vanor, b�rjar med dryckenskap och spel och blir fullst�ndiga vrak." (Nr 109.) - "Varf�r inte skicka barnen till aftonskolor?" - "I de flesta koldistrikten finns inga s�na. D�r det finns n�gon, �r det en del barn som g�r dit, men efter den l�nga arbetsdagen �r de s� slutk�rda, att �gonen faller ihop av tr�tthet." - "Allts�", avslutar borgaren, "�r ni emot uppfostran?" - "Nej, absolut inte, men o.s.v." (Nr 443.) - "Men �r inte gruv�garna enligt lagen av 1860 tvungna att beg�ra skolbetyg, om de anv�nder barn i �ldern 10-12 �r?" - "Jo, enligt lagen, men arbetsgivarna g�r det inte." (Nr 444.) - "Enligt er �sikt �r allts� inte denna lagparagraf allm�nt genomf�rd?" - "Den �r inte alls genomf�rd." (Nr 717.) - "�r gruvarbetarna intresserade f�r denna fr�ga (uppfostringsfr�gan)?" - "Det stora flertalet." (Nr 718.) - "�r de angel�gna, att lagen skall genomf�ras?" - "Det stora flertalet." (Nr 720.) - "Men varf�r framtvingar de inte dess genomf�rande?" - "M�ngen arbetare �nskar, att tilltr�de v�gras �t minder�riga utan skolbetyg, men han kan bli en m�rkt man (a marked man)." (Nr 721.) - "M�rkt av vem?" - "Av sin arbetsgivare." (Nr 722.) - "Men ni tror v�l inte, att arbetsgivarna skulle f�rf�lja en person p� grund av laglydnad?" - "Jag tror, att de skulle g�ra det." (Nr 723.) - "Har ni n�gonsin h�rt talas om n�gon arbetare, som v�grat att l�ta ett barn i 10-12-�rs�ldern arbeta, som inte kunnat l�sa och skriva?" - "Det �r inte �verl�mnat �t arbetarens val." (Nr 1.634.) - "Ni kr�ver allts�, att parlamentet skall ingripa?" - "Om n�got verkligen ska g�ras, f�r att gruvarbetarnas barn skall f� n�gon uppfostran, s� m�ste det ske tv�ngsvis genom en lag, utf�rdad av parlamentet." (Nr 1.636.) - "Skulle den g�lla alla arbetarbarn i Storbritannien eller endast gruvarbetarbarn?" - "Jag �r h�r f�r att tala � gruvarbetarnas v�gnar." (Nr 1.638.) - "Varf�r skulle det vara n�gon skillnad mellan pojkar i gruvorna och andra pojkar?" - "F�r att jag menar, att de utg�r ett undantag fr�n regeln." (Nr 1.639.) - "I vilket h�nseende?" - "I fysiskt h�nseende." (Nr 1.640.) - "Varf�r skulle undervisning vara v�rdefullare f�r dem �n f�r pojkar i andra klasser?" - "Jag s�ger inte, att den skulle vara v�rdefullare f�r dem, men p� grund av sin l�nga arbetsdag i gruvorna har de mindre chanser att f� g� i dag- och s�ndagsskolor." (Nr 1.644.) - "Det �r om�jligt, eller hur, att behandla s�dana fr�gor i renodlad form?" (Nr 1.646.) - "Finns det tillr�ckligt antal skolor i distrikten?" - "Nej." (Nr 1.647.) - "Om staten fordrade, att alla barn skulle g� i skola, varifr�n skulle vi d� f� skolor �t alla dessa barn?" - "Jag tror, att om omst�ndigheterna kr�vde det, s� skulle ocks� skolor bli inr�ttade. Det stora flertalet, inte bara barn utan ocks� vuxna gruvarbetare, kan varken l�sa eller skriva." (Nr 705, 726.)

3. Kvinnoarbete. Efter 1842 arbetar kvinnorna inte l�ngre under jorden, men de arbetar i det fria med att lasta kol, sl�pa korgar till kanalb�tar och j�rnv�gsvagnar, sortera kol o.s.v. Antalet kvinnliga arbetare i gruvindustrin har �kat �tskilligt de senaste 3-4 �ren. (Nr 1.727.) Det �r mest gruvarbetarnas hustrur, d�ttrar och �nkor, i �lder fr�n 12 till 50 � 60 �r.

(Nr 645, 1.779, 648.) - "Vad anser gruvarbetarna om kvinnors arbete i gruvor?" - "Jag tror, att de i allm�nhet ogillar det." (Nr 649.) "Varf�r?" - "De betraktar det som en nedv�rdering av kvinnok�net." (Nr 649.) - "Har de n�gon s�rskild arbetsdr�kt?" - "Ja, de har ett slags karlkl�der. I m�nga fall f�rsvinner p� s� s�tt all anst�ndighetsk�nsla. M�nga kvinnor r�ker. Arbetet �r lika smutsigt som nere i gruvorna. M�nga av dessa kvinnor �r gifta och har barn och kan inte sk�ta sina husliga plikter." (Nr 651 f, 709.) - "Kan �nkorna p� annat h�ll f� ett arbete med samma inkomst (8-10 sh. i veckan)?" - "Det kan jag inte uttala mig om." (Nr 710.) "Men i alla fall" (stenhj�rta!) "�r ni beslutna att ta ifr�n dem detta livsuppeh�lle?" - "S�kert." (Nr 1.715.) - "Vilken �r den allm�nna uppfattningen i distriktet betr�ffande kvinnoarbetet?" - "Den k�nslan �r allm�n, att gruvarbetet degraderar kvinnorna, och vi �nskar, att gruvarbetarna ska ha s� stor respekt f�r sina kvinnor, att de inte vill se dem arbeta i gruvorna ... Arbetet �r vanligen mycket tungt. M�nga av dessa flickor kan f� lyfta 10 ton om dagen." (Nr 1.732.) - "Tror ni, att de kvinnor, som arbetar i gruvor, �r mera omoraliska �n de, som arbetar i fabriker?" - "Procentsatsen 'd�liga' flickor l�r vara h�gre �n bland fabriksflickorna." (Nr 1.733.) - "Men ni �r inte heller n�jd med det moraliska tillst�ndet i fabrikerna?" - "Nej." (Nr 1.734.) - "Vill ni d� f�rbjuda kvinnoarbetet �ven i fabrikerna?" - "Nej, det vill jag inte." (Nr 1.735.) - "Varf�r inte?" - "Jag anser det som ett mera passande och anst�ndigt kvinnoarbete �n arbetet i gruvorna." (Nr 1.736.) - "�nd� menar ni, att det �r skadligt f�r deras moral?" - "Nej, inte i samma grad som arbetet i gruvorna, men min uppfattning vilar inte bara p� moraliska grunder, - jag t�nker mera p� deras sociala st�llning. Flickornas sociala f�rnedring �r i h�gsta grad beklaglig. Om dessa 400-500 flickor blir gifta med gruvarbetare, lider m�nnen mycket av deras f�rnedring, och det bidrar ofta till att de h�ller sig borta fr�n hemmet och hamnar p� krogen." (Nr 1.737.) - "Men g�ller inte samma sak f�r de kvinnor, som arbetar i j�rnverk?" - "Jag kan inte uttala mig om andra yrkesgrenar." (Nr. 1.740.) - "Men vilken skillnad �r det d� mellan de kvinnor som arbetar i j�rnverk och de kvinnliga gruvarbetarna?" - "Den fr�gan har jag inte satt mig in i." (Nr 1.741.) - "Kan ni se n�gon skillnad mellan den ena och den andra klassen?" - "Jag har inte satt mig in i fr�gan, men genom bes�k i hus efter hus vet jag, att det st�r illa till i v�rt distrikt." (Nr 1.750.) - "Skulle ni inte ha lust att avskaffa kvinnoarbetet �verallt, d�r det �r f�rnedrande?" - "Jo ... engelsm�nnen f�r sina b�sta egenskaper genom den moderliga undervisningen." (Nr 1.751.) - "Det g�ller v�l i lika h�g grad f�r dem, som arbetar i jordbruket, eller hur?" - "Ja, men det arbetet p�g�r bara under sommarhalv�ret, och h�r arbetar vi hela �ret. De arbetar ibland b�de dag och natt, genombl�ta av svett, och riskerar h�lsan." (Nr 1.753.) - "Ni har kanske inte s� noga studerat fr�gan om kvinnoarbetet?" - "Jag har sett mig omkring en hel del, och s� mycket kan jag s�ga, som att jag ingenstans har sett n�got, som kan j�mf�ras med kvinnoarbetet i gruvorna. Det �r jobb f�r karlar - f�r starka karlar." (Nr 1.753, 1.793, 1.794.) "Den mera m�lmedvetna delen av gruvarbetarna, som s�ker f�rkovra sig och f�rb�ttra sin kulturella st�llning, f�r ingen uppmuntran av sina hustrur utan dras i st�llet ner av dem."

Sedan den borgerlige utfr�garen ytterligare fr�gat kors och tv�rs, kryper s� sm�ningom sanningen fram, vad betr�ffar arbetsgivarnas "medlidande" med �nkor, fattiga familjer o.s.v.

"Gruv�garen utser vissa tj�nstem�n f�r att kontrollera arbetet, och deras uppgift �r att se till, att arbetet blir utf�rt s� billigt som m�jligt, och de sysselsatta flickorna f�r fr�n 1 shilling till 1 sh. 6 pence om dagen, medan en manlig arbetare kostar 2 sh. 6 pence om dagen." (Nr 1.816.)

4. Likbesiktningsjury.

(Nr 360.) "�r arbetarna i era distrikt tillfredsst�llda med likbesiktningsmannens unders�kning (coroner's inquest) och r�ttsf�rfarandet vid olycksfall i gruvorna?" - "Nej, det �r de inte." (Nr 360.) "Varf�r inte?" - "S�rskilt d�rf�r att man v�ljer in folk i juryn, som inte vet ett dugg om gruvarbetet. Arbetare f�r aldrig vara med annat �n som inkallade vittnen. I allm�nhet best�r juryn av sm�handlare fr�n trakten, och de st�r under inflytande av sina kunder gruv�garna och har inte det ringaste begrepp om de tekniska termer, som anv�ndes vid f�rh�ret. Vi kr�ver, att juryn till en del ska best� av gruvarbetare. Vi har m�rkt, att juryns utslag i allm�nhet inte alls �verensst�mmer med de avgivna vittnesm�len." (Nr 361, 364, 366, 368, 371, 375.) - "Skall inte en jury vara opartisk?" - "Jo, det vill jag mena." (Nr 379.) - "Tror ni, att utslaget skulle bli opartiskt, om det f�lldes av arbetare?" - "Jag kan inte se n�got sk�l, varf�r de skulle vara partiska. De vet absolut mest om arbetet i gruvorna." (Nr 380.) - "Men skulle det inte l�tt kunna bli s�, att de i arbetarnas intresse f�llde or�ttvist h�rda utslag? - "Nej, det tror jag inte." (Nr 378, 379, 380.)

5. F�rfalskade m�tt och vikter m.m. Arbetarna kr�ver att f� avl�ning varje vecka i st�llet f�r var fjortonde dag, och de vill ha betalt efter kolets vikt i stallet f�r efter korgens kubikutrymme, skydd mot falsk vikt o.s.v.

(Nr 1.071.) -. "Om det fuskas med korgarnas storlek, s� kan ju en arbetare l�mna gruvan med 14 dagars upps�gning, eller hur?" - "Jovisst, men om han kommer till en annan arbetsplats, s� finner han samma f�rh�llande d�r." (Nr 1.072.) - "Men en arbetare kan l�mna sin plats med 14 dagars varsel?" - "Ja." -

Str� sand �ver![CLIII*]

6. Gruvinspektion. Exploderande gaser �r inte de enda olycksriskerna i gruvan.

(Nr 234 ff.) - "Vi har stor orsak att klaga �ver den d�liga ventilationen i gruvorna. Den �r i allm�nhet s� d�lig, att arbetarna knappast kan andas d�r nere, och de blir d�rigenom helt odugliga till arbete. S� har t.ex. just nu m�nga av mina n�rmaste arbetskamrater hamnat p� sjukb�dden p� grund av den d�liga luften i gruvan. I huvudg�ngarna �r det i regel tillr�ckligt med luft, men inte i sidog�ngarna, och det �r d�r vi arbetar." - "Varf�r v�nder ni er inte till inspekt�ren?" - "Tyv�rr �r det m�nga, som inte v�gar. Det har n�mligen h�nt, att arbetare har blivit avskedade, f�r att de v�nt sig till inspekt�ren?" - "Varf�r? �r han en m�rkt man, f�r att han v�nt sig till inspekt�ren?" - "Ja." - "Och har sv�rt att f� arbete p� annat h�ll?" - "Ja." - "Tror ni, att gruvorna h�r i trakten inspekteras tillr�ckligt ofta, s� att lagbest�mmelsernas genomf�rande �r s�kerst�llt?" - "Nej, de blir �verhuvud inte alls inspekterade ... Under de sista sju �ren har den h�r gruvan inspekterats en enda g�ng, och antalet inspekt�rer i distriktet �r f�r litet. Vi har en gamling h�r p� �ver 70 �r, som skall inspektera �ver 130 kolgruvor." - "Ni �nskar att f� underinspekt�rer anst�llda?" - "Ja." (Nr 234, 241, 251, 254, 274, 275, 276, 293.) - "Men menar ni, att det skulle vara m�jligt f�r regeringen att tills�tta hela den arm� av inspekt�rer, som skulle beh�vas, om alla era �nskningar skulle uppfyllas, utan att arbetarna hj�lpte till?" - "Nej, det anser jag vore om�jligt, men de skulle komma oftare och utan att det s�ndes bud efter dem." - "Tror ni inte, att ansvaret f�r ventilation o.s.v. p� det s�ttet v�ltrades �ver (!) fr�n gruv�garna p� regeringstj�nstem�nnen?" - "Inte alls! Det �r ju deras uppgift att framtvinga efterlevnaden av de redan existerande lagarna." (Nr 277, 280, 285.) - "D� ni talar om underinspekt�rer, menar ni d� tj�nstem�n med l�gre l�n och s�mre utbildning �n de nuvarande inspekt�rerna?" - "Jag skulle inte �nska, att det bleve folk med s�mre utbildning, om det kunde undvikas." (Nr 294.) - "Vill ni ha flera inspekt�rer, eller �nskar ni inspekt�rer av en l�gre klass?" - "Vi beh�ver folk, som �r villiga att sj�lva g� ner i gruvorna och se, hur det f�rh�ller sig, folk som inte �r r�dda om sitt eget skinn." (Nr 295.) - "Om ni finge er �nskan uppfylld och en l�gre klass inspekt�rer tillsattes, tror ni d� inte, att det vore risk f�r att de saknade den n�dv�ndiga dugligheten?" - "Det tror jag inte. Jag �r av den uppfattningen, att regeringen skulle vara i st�nd att skaffa l�mpliga karlar till den arbetsuppgiften." (Nr 297.)

Detta slags korsf�rh�r blir till sist f�r mycket till och med f�r unders�kningskommissionens president.

"Ni vill ha", s�ger han, "praktiskt folk, som sedan skulle bearbeta de framlagda fakta." (Nr 298, 299.) - "Skulle det inte bli dyrbart att f�rse alla dessa gamla gruvg�ngar med ventilationsanordningar?" - "Jovisst, omkostnaderna skulle stiga, men m�nniskoliv skulle r�ddas." (Nr 531.) - En kolarbetare kritiserar � 17 i 1860 �rs lag: "F�r n�rvarande �r det s�, att om gruvinspekt�ren finner n�gon del av gruvan vara riskabel att arbeta i, s� skall han rapportera det till gruv�garen och inrikesministern. Gruv�garen har d� 20 dagars bet�nketid. D�refter kan han v�gra att f�reta n�gra f�r�ndringar i gruvan, men i s� fall ska han v�nda sig till inrikesministern och f�resl� 5 gruvingenj�rer, bland vilka inrikesministern har att utse en som skiljedomare i �rendet. Vi anser, att det faktiskt �r gruv�garen som utser sin egen skiljedomare."

(Nr 581.) F�rh�rsledaren, sj�lv gruv�gare:

"Men det �r ju en rent uppkonstruerad inv�ndning." (Nr 586.) "Ni har allts� mycket l�ga tankar om gruvingenj�rernas redbarhet?" - "Jag menar, att metoden �r or�ttf�rdig och orimlig." (Nr 588.) "Har inte gruvingenj�rerna ett slags offentlig auktoritet, som h�jer deras utl�tanden �ver den partiskhet, som ni befarar?" - "Jag v�grar att uttala mig om dessa personers karakt�r. Jag tror, att de i m�nga fall handlar mycket partiskt, och att dessa befogenheter borde tas ifr�n dem, d� m�nniskoliv st�r p� spel." (Nr 589.)

Samme borgare �r of�rsk�md nog att fr�ga:

"Tror ni inte, att �ven gruv�garna �samkas f�rluster genom explosionerna?" -

Och slutligen (nr 1.042):

"Kan ni arbetare inte bevaka era intressen sj�lva utan att beh�va anropa regeringen om hj�lp?" - "Nej."

�r 1865 fanns i Storbritannien 3.217 kolgruvor och 12 (tolv!) inspekt�rer. En gruv�gare i Yorkshire (Times 26 jan. 1867) ber�knar sj�lv, att bortsett fr�n inspekt�rernas rent administrativa arbetsuppgifter, som upptar hela deras tid, skulle varje gruva kunna inspekteras endast en g�ng vart tionde �r. Inte att undra p� att olyckorna under de senaste �ren (s�rskilt 1866 och 1867) stadigt har �kat i b�de antal och omf�ng (ofta med 200-300 arbetare som offer). Detta �r den "fria" kapitalistiska produktionen i sin prydno!

Trots alla bristf�lligheter �r lagen av 1872 den f�rsta som reglerar arbetstiden f�r de barn, som arbetar i gruvorna, och g�r exploat�rer och gruv�gare i n�gon m�n ansvariga f�r de s.k. olycksfallen.

En kunglig kommission, som blev tillsatt 1867, f�r att unders�ka barns, ungdomars och kvinnors arbetsf�rh�llanden i jordbruket, har publicerat n�gra mycket viktiga rapporter. Olika f�rs�k har gjorts att till�mpa fabrikslagstiftningens principer i modifierad form p� jordbruket, men hittills har dessa f�rs�k fullst�ndigt misslyckats. Jag f�ster likv�l uppm�rksamheten p� saken, emedan den visar, att en oemotst�ndlig tendens g�r sig g�llande till att ge fabrikslagens principer allm�n giltighet.

Medan fabrikslagstiftningen oundvikligen f�r allm�n giltighet som ett fysiskt och andligt skyddsmedel f�r arbetarklassen, p�skyndar den, som vi redan tidigare har antytt, f�rvandlingen av splittrade arbetsprocesser i litet format till storf�retag, som producerar i samh�llelig skala. Den bidrar allts� till kapitalets koncentration och fabrikssystemets allenar�dande herrav�lde. Den f�rintar alla �lderdomliga produktionsformer och alla �verg�ngsformer, bakom vilka kapitalets herrav�lde �nnu delvis d�ljer sig, och ers�tter dem med kapitalets direkta, oh�ljda herrav�lde. D�rmed bidrar den ocks� till att g�ra kampen mot detta herrav�lde total och allm�n. Medan den framtvingar standardisering, regelbundenhet, ordning och ekonomi i de enskilda verkst�derna, bidrar den � andra sidan ocks� till att f�rv�rra anarkin och �ka katastroferna i den kapitalistiska produktionen i det stora hela genom regleringen och begr�nsningen av arbetsdagen samt genom stegringen av arbetets intensitet och konkurrensen mellan maskin och arbetare. I det att sm�f�retagen och hemindustrin f�rintas, f�rsvinner ocks� de "�vertaligas" sista tillflykt och d�rmed hela samh�llsmekanismens hittillsvarande s�kerhetsventil. Tillsammans med produktionsprocessens materiella betingelser och det samh�lleliga samarbetet mognar ocks� de inre mots�ttningar, som �r karakteristiska f�r produktionsprocessens kapitalistiska form, och d�rf�r ocks� samtidigt de krafter, som skall omst�rta det gamla samh�llet och skapa en ny samh�llsform.[702*]

10. Storindustri och jordbruk

Den revolution, som storindustrin framkallar i jordbruket och i den jordbrukande befolkningens sociala f�rh�llanden, kan vi inte behandla f�rr�n i ett senare avsnitt av v�r framst�llning. H�r skall vi n�ja oss med att i korthet relatera en del k�nda resultat. Inf�randet av maskineri i jordbruket har inte samma skadliga f�ljder f�r arbetarnas h�lsa som i industrin,[703*] men n�r det g�ller att g�ra arbetarna "�verfl�diga", s� verkar det h�r �nnu intensivare och n�stan motst�ndsl�st, som vi senare skall visa i detalj. I grevskapen Cambridge och Suffolk har t.ex. den odlade jordens areal betydligt ut�kats under de senaste tjugu �ren, medan lantbefolkningen under samma period minskat, inte endast relativt utan ocks� absolut. I F�renta Staterna ers�tter jordbruksmaskinerna endast skenbart arbetarna, d.v.s. farmarna kan odla mera jord, men lantarbetarna blir inte "�verfl�diga". �r 1861 var 1.034 arbetare i England och Wales sysselsatta med tillverkning av lantbruksmaskiner, medan endast 1.205 lantarbetare hade syssels�ttning med �ngmaskiner och arbetsmaskiner i jordbruket.

P� landsbygden verkar storindustrin mest revolutionerande p� s� s�tt, att den eliminerar det gamla samh�llets b�lverk, "bonden", och ers�tter honom med l�narbetaren. D�rvid uppst�r samma mots�ttningar och samma sociala behov av nydaning p� landet som i st�derna. Medvetet tekniskt utnyttjande av vetenskapen tr�der i st�llet f�r gamla slentrianm�ssiga och irrationella metoder. De gamla familjeband, som f�renade jordbruk och manufaktur under de tidigaste utvecklingsstadierna, blir fullst�ndigt s�nderslitna av det kapitalistiska produktionss�ttet. Men samtidigt skapar storindustrin de materiella f�ruts�ttningarna f�r en ny och h�gre syntes: f�reningen av jordbruk och industri p� grundval av deras i mots�ttning utvecklade gestalter. Samtidigt som stadsbefolkningen hopas i stora befolkningscentra, koncentrerar den kapitalistiska produktionen � ena sidan samh�llets historiska r�relsekraft men st�r � andra sidan �mnesutbytet mellan m�nniskan och jorden genom att f�rhindra, att de �mnen, som m�nniskan f�rbrukat i form av n�ringsmedel och kl�der, �terg�r till jorden, f�rst�r allts� den naturliga betingelsen f�r jordens varaktiga fruktbarhet. Den skadar samtidigt stadsbornas fysiska h�lsa och lantarbetarnas andliga liv.[704*] Men i det den �del�gger de omedelbara, naturliga betingelserna f�r detta �mnesutbyte, �stadkommer den, att det systematiskt �teruppr�ttas som en h�rskande lag f�r den samh�lleliga produktionen och i en form, som motsvarar den h�gsta m�nskliga utvecklingen. I jordbruket liksom i manufakturen verkar den kapitalistiska omdaningen samtidigt som ett lidande f�r producenterna. Arbetsmedlen blir medel f�r undertryckning, exploatering och utarmning av arbetarna, och den samh�lleliga organisationen av arbetsprocessen fungerar som en organiserad undertryckning av arbetarnas individuella liv, frihet och sj�lvst�ndighet. Lantarbetarnas utspridning �ver st�rre omr�den f�rsvagar deras motst�ndskraft, medan koncentrationen st�rker stadsarbetarnas. Liksom i stadsindustrin utvinner man i det moderna jordbruket en st�rre r�rlighet och stegrad produktivkraft i arbetet genom att sj�lva arbetskraften �del�gges och avtynar. Och varje framsteg i det kapitalistiska jordbruket �r inte endast ett framsteg i konsten att utsuga arbetarna utan ocks� i konsten att utsuga jorden, ty varje framsteg som �kar dess fruktbarhet f�r en begr�nsad tidsperiod �r samtidigt ett framsteg som f�rst�r k�llorna till denna fruktbarhet. Ju mera ett land, s�som t.ex. F�renta Staterna, utg�r fr�n storindustrin som grundval f�r sin utveckling, desto fortare g�r denna f�rst�relseprocess.[705*] Den kapitalistiska produktionen kan endast utveckla produktionstekniken och den samh�lleliga organisationen genom att samtidigt f�rst�ra all rikedoms urk�llor: jorden och arbetaren.

Avd. 5 =>

Noter:

[381*] V�rdet av den dagliga genomsnittsl�nen best�mmes av vad arbetaren beh�ver "f�r att leva, arbeta och fortplanta sig". (William Petty: "Political Anatomy of Ireland", 1672, s. 64.) "Priset p� arbetet best�mmes alltid av priset p� livsf�rn�denheter." Arbetaren f�r inte en sk�lig l�n, "s�vida ... hans arbetsl�n inte r�cker till f�r att underh�lla en s� stor familj, som arbetare brukar ha, efter sina egna enkla villkor". (J. Vanderlint: "Money answers all things", s. 15.) "Den vanlige arbetaren, som bara �ger sina egna h�nder och sin arbetsamhet, har ingen annan utv�g �n att s�lja sitt arbete till andra ... Vid varje slags arbete m�ste det allts� bli s� och blir i verkligheten s�, att arbetarens l�n begr�nsas till vad som �r n�dv�ndigt f�r att uppeh�lla livet p� honom." (Turgot: "R�flexions etc.", "Oeuvres", ed. Daire, del I, s� 10.) "Priset p� existensmedel utg�r faktiskt arbetets produktionskostnader." (Malthus: "Inquiry into etc. Rent", London 1815, s. 48, not.)

[382*] "N�r tekniken utvecklas, betyder det inget annat �n att nya f�rfaringss�tt blir uppt�ckta, som g�r det m�jligt att framst�lla en produkt med mindre antal arbetskrafter eller (vilket �r samma sak) p� kortare tid." (Galiani: "Della Moneta", s. 158, 159.) "Att spara produktionskostnader kan inte betyda n�got annat �n att spara p� den i produktionen anv�nda arbetsm�ngden." (Sismondi: "�tudes etc.", vol. I, s. 22.)

[383*] "Om fabrikanten genom att f�rb�ttra maskineriet f�rdubblar sin produktion ... tj�nar han (slutligen) d�rp�, endast f�r s� vitt han d�rmed blir i st�nd att kl�da arbetaren billigare ... med den f�ljd att en mindre del av totalproduktionen tillfaller arbetaren." (Ramsay: "An Essay etc.", s. 168, 169.)

[383a*] "En mans profit beror inte p� hans herrav�lde �ver produkterna av andras arbete utan p� hans herrav�lde �ver sj�lva arbetet. Om han kan s�lja sina varor till h�gre pris, medan hans arbetares l�ner f�rblir of�r�ndrade, tj�nar han uppenbarligen p� det ... En mindre del av vad han producerar �r tillr�ckligt f�r att h�lla arbetet ig�ng, och f�ljaktligen blir en st�rre del �ver �t honom sj�lv." ([J. Cazenove], "Outlines of Political Economy", London 1832, s. 49-50.)

[384*] "Om min granne kan s�lja billigt genom att utr�tta mycket med litet arbete, s� m�ste jag f�rs�ka s�lja lika billigt som han. Varje arbetsmetod eller maskin, som utf�r arbetet med mindre antal arbetare �n f�rut och allts� billigare, framtvingar hos andra ett slags n�dv�ndighet att t�vla, antingen genom att anv�nda samma arbetsmetod eller maskin eller att uppfinna n�got liknande, s� att alla kommer p� samma niv� och ingen kan bjuda under sin granne." ("The Advantages of the East-India Trade to England", London 1720, s. 67.)

[385*] "I samma f�rh�llande som arbetarens utgifter minskades, skulle ocks� hans l�n minska, om restriktionerna gentemot industrin samtidigt toges bort." ("Considerations concerning taking off the Bounty on Corn exported etc.", London 1753, s. 7.) Industrins och handelns intresse kr�ver, att spannm�l och alla livsmedel �r s� billiga som m�jligt, ty det som f�rdyrar dem f�rdyrar ocks� l�nerna ... I alla l�nder, d�r industrins frihet inte �r begr�nsad, m�ste livsmedelspriserna p�verka arbetets pris." (ibid. s. 3.) "L�nerna sjunker i f�rh�llande till produktivkrafternas �kning. Maskinen g�r visserligen livsmedlen billigare, men den g�r ocks� arbetaren billigare." ("A Prize Essay on the comparative merits of Competition and Cooperation", London 1834, s. 27.)

[386*] "Ils conviennent que on peut, sans pr�judice, �pargner de frais ou de travaux dispendieux dans la fabrication des ouvrages des artisans, plus cette �pargne ets profitable par la diminution des prix de ces ouvrages. Cependant ils croient que la production de richesse que r�sulte des travaux des artisans consiste dans l'augmentation de la valeur v�nale de leurs ouvrages." (Quesnay: "Dialogues sur le Commerce et sur les Travaux des Artisans", s. 188, 189.)

[387*] "Dessa spekulanter, som s�ker spara s� mycket som m�jligt p� arbetarnas arbete, n�r de m�ste betala f�r det." (J. N. Bidault: "Du Monopole que s'�tablit dans les arts industriels et le commerce", Paris 1828, s. 13.) "F�retagaren kommer alltid att g�ra sitt b�sta f�r att spara p� tid och arbete." (Dugald Stewart: "Works", ed. av Sir W. Hamilton, Edinburgh 1855, vol. III, "Lectures on Political Economy", s. 318.) "Deras" (kapitalisternas) "intresse g�r ut p� att deras arbetares produktivkraft �r s� h�g som m�jligt. Hela deras uppm�rksamhet �r n�stan uteslutande inriktad p� att stegra denna kraft." (R. Jones: "Textbook of Lectures on the Political Economy of Nations", Hertford 1852, f�rel�sn. III.)

[388*] "Otvivelaktigt r�der stor skillnad mellan v�rdet av olika m�nniskors arbete p� grund av olikheter i styrka, skicklighet och noggrannhet. Men mina egna omsorgsfulla iakttagelser har �vertygat mig om att varje godtyckligt utvald grupp av 5 m�n av en best�md �lder utr�ttar lika mycket arbete som vilken annan grupp som helst. Det inneb�r, att av dessa 5 har en alla en god arbetares egenskaper, en annan har en d�lig arbetares egenskaper, medan de �vriga 3 befinner sig d�remellan och mer eller mindre n�rmar sig den ene eller den andre. Redan i en s� liten grupp som 5 arbetare finner man allts� det r�tta genomsnittet f�r 5 m�n vilka som helst." (E. Burke: "Thoughts and Details on Scarcity", London 1800, s. 16.) Jfr Qu�telet om genomsnittsindividen.

[389*] Herr professor Roscher tror sig ha uppt�ckt, att 1 s�mmerska, som arbetade 2 dagar hos professorskan, �stadkom mer arbete �n 2 s�mmerskor, som arbetade tillsammans en dag hos professorskan. [102] Herr professorn borde helst inte f�reta sina unders�kningar av den kapitalistiska produktionsprocessen i barnkammaren och inte heller under s�dana omst�ndigheter att huvudpersonen, kapitalisten, kommer bort.

[390*] "Concours de forces" (krafternas samverkan). (Destutt de Tracy: a.a. s. 80.)

[391*] "Det finns m�nga arbetsmoment av s� enkelt slag, att de inte kan delas upp i olika avsnitt, men som �nd� endast kan utf�ras genom m�nga armars samverkan. S� t.ex. att lyfta upp en stor timmerstock p� en vagn ... kort sagt varje arbete, som inte kan utf�ras utan att m�nga par h�nder �msesidigt och samtidigt underst�der varann i samma odelbara arbetsmoment." (E. G. Wakefield: "A View of the Art of Colonisation", London 1849, s. 168.)

[391a*] "Medan 1 man �verhuvud inte �r i st�nd att lyfta en last p� 1 ton, och 10 man m�ste anstr�nga sig f�r att klara det, beh�ver 100 man bara lyfta ett finger var." (John Bellers: "Proposals for raising a colledge of industry", London 1696, s. 21.)

[392*] "Det ligger ocks�" (om samma antal arbetare anv�ndes av en arrendator p� 300 acres i st�llet f�r av 10 arrendatorer p� vardera 30 acres) "en f�rdel i antalet samarbetande arbetare, en f�rdel som v�l endast praktikern inser. Det verkar sj�lvklart, att 1 f�rh�ller sig till 4 som 3:12. Men s� �r det inte i praktiken. Ty vid sk�rdearbetet liksom vid andra br�dskande sysslor blir arbetet b�ttre och snabbare utf�rt, om m�nga arbetskrafter sammanf�res. I sk�rden t.ex. utf�r 2 k�rare, 2 lastare, 2 langare, 2 r�fsare och de �vriga vid stacken eller ladan tillsammans dubbelt s� mycket, som samma antal arbetskrafter skulle utr�tta, om de vore f�rdelade i olika arbetsgrupper p� olika g�rdar." ([J. Arbuthnot], "An Enquiry into the Connection between the present price of provisions and the size of farms, by a farmer", London 1773, s. 7, 8.)

[393*] Aristoteles' definition inneb�r egentligen, att m�nniskan av naturen �r stadsborgare. Denna definition �r lika typisk f�r den klassiska forntiden, som Franklins definition, att m�nniskan av naturen �r en verktygsarbetare, �r typisk f�r yankees' kulturkrets.

[394*] "Vidare m�ste man l�gga m�rke till att denna arbetsf�rdelning �ven kan f�rekomma, d�r alla arbetare h�ller p� med samma arbete. Murare t.ex., som l�ter teglet g� ur hand i hand upp till en h�gre v�ning, utf�r alla samma slags arbete, men �nd� finns det d�r ett slags arbetsf�rdelning, som best�r i att var och en befordrar teglet en viss str�cka, och att alla tillsammans fortare transporterar det till m�let, �n om var och en skulle b�ra sitt tegel till den h�gre v�ningen." (F. Skarbek: "Th�orie des richesses sociales", 2:a ed. Paris 1839, vol. I, s. 97, 98.)

[395*] "N�r ett komplicerat arbete skall utf�ras, m�ste flera saker g�ras samtidigt. Den ene utf�r den ena, medan den andra samtidigt g�r en annan sak, och alla bidrar till ett resultat, som var och en inte kunnat uppn�. Den ene ror, medan den andre styr och den tredje kastar ut n�tet eller harpunerar fisken, och s� ger fisket ett resultat, som hade varit om�jligt utan denna samverkan." (Destutt de Tracy: a.a. s. 78.)

[396*] "Att det" (arbetet i jordbruket) "blir utf�rt i det avg�rande �gonblicket, �r av sa mycket st�rre betydelse." ([J. Arbuthnot], "An Enquiry into the Connection between the present price etc.", s. 7.) "I jordbruket finns ingen viktigare faktor �n tiden." (Liebig: "�ber Theorie und Praxis in der Landwirtschaft", 1856, s. 23.)

[397*] "En ytterligare ol�genhet, som man knappast skulle v�nta att p�tr�ffa i ett land, som exporterar mera arbete �n n�got annat i v�rlden, kanske med undantag f�r Kina och England, �r om�jligheten att vid tiden f�r bomullssk�rden uppbringa en tillr�cklig m�ngd arbetskraft. F�ljden blir, att stora m�ngder bomull inte blir avplockad, medan en del samlas upp fr�n marken, n�r den fallit ner och naturligtvis blivit missf�rgad och delvis f�rst�rd, s� att plantage�garen p� grund av bristen p� arbetskraft f�r finna sig i f�rlusten av en stor del av den bomullssk�rd, som England v�ntar s� ivrigt p�." ("Bengal Hurkaru. Bi-Monthly Overland Summary of News", 22nd July 1861.)

[398*] "Till f�ljd av odlingsarbetets utveckling blir nu allt det kapital och allt det arbete, som f�rut varit splittrat p� 500 acres jord och kanske mer, utnyttjat till bearbetning av 100 acres." Ehuru "arealen av den uppodlade jorden har minskat i f�rh�llande till det anv�nda kapitalet och arbetet, representerar den dock en utvidgad produktion, j�mf�rt med vad en enskild sj�lv�gande producent tidigare �gde och bearbetade." (R. Jones: "An Essay on the Distribution of Wealth", "On Rent", London 1831, s. 191, 199.)

[399*] "Den enskildes kraft �r obetydlig, men i f�rening bildar dessa ringa krafter en totalkraft, som �r st�rre �n summan av de enskilda krafterna. N�r dessa f�renas, kan d�rf�r arbetet g�ras p� kortare tid och deras verkningsomr�de utvidgas." (G. R. Carli, not till P. Verri: "Meditazioni sulla Economia Politica" (f�rst tryckt 1773) i Custodis ed. av de italienska ekonomerna, Parte Moderna, vol. XV, s. 196.) - Till�gg till franska upplagan: "Det gemensamma arbetet uppn�r resultat, som den enskildes arbete aldrig skulle kunna �stadkomma. I den m�n m�nskligheten �kar i antal, kommer produkterna av den samlade yrkesfliten att betydligt �verstiga den summa, som man f�r endast genom addition p� grundval av denna �kning ... I mekanisk skicklighet liksom i vetenskapligt arbete kan en m�nniska faktiskt p� en dag utr�tta mer �n en enstaka individ under hela sitt liv. Den matematiska satsen, att det hela �r likamed summan av sina delar, st�mmer inte l�ngre, om den till�mpas p� v�rt �mne. Betr�ffande arbetet, denna stora grundsten f�r m�nsklighetens best�nd, kan man s�ga, att produkten av f�renade anstr�ngningar betydligt �verstiger allt det, som enskilda individers anstr�ngningar n�gonsin skulle kunna frambringa." (Th. Sadler: "The Law of Population", London 1850.)

[400*] "Profiten ... �r aff�rsverksamhetens enda syfte." (Vanderlint: "Money answers all Things", London 1734, s. 11.)

[401*] En engelsk borgarblaska "Spectator" f�r den 26 maj[CXIX*] 1866, ber�ttar om inf�rande av ett slags kompanjonskap mellan kapitalist och arbetare i "Manchester Wirework Co.", att "f�rsta resultatet var en snabb minskning av materialsl�seriet, eftersom arbetarna inte s�g n�gon orsak till att sl�sa mera med sin egendom, �n andra �gare gjorde, och materialsl�seri �r v�l n�st efter os�kra fordringar den st�rsta f�rlustk�llan inom industrin." Samma pressalster uppt�cker grundfelet i de kooperativa Rochdalef�rs�ken [103]: "De bevisade, att arbetarorganisationer med framg�ng kan sk�ta diverseaff�rer, fabriker och n�stan alla former av industri, och de har i h�g grad f�rb�ttrat l�get f�r dessa m�nniskor sj�lva, men! det blir ingen plats �ver �t kapitalisten." Quelle horreur! (Hur hemskt!)

[401a*] Sedan professor Cairnes betecknat "superintendence of labour" [�vervakning av arbetet] som ett huvudkarakt�rsdrag p� slavarbetet i de amerikanska sydstaterna, forts�tter han: "Den sj�lv�gande bonden" (i norr) "erh�ller hela produkten av sin jord,[CXXI*] och han beh�ver d�rf�r ingen annan sporre f�r att anstr�nga sig. �vervakning �r h�r fullst�ndigt �verfl�dig." (Cairnes: a.a. s. 48, 49.)

[402*] Sir James Steuart, som �verhuvud utm�rker sig f�r sin �ppna blick f�r de karakteristiska sociala olikheterna i olika produktionss�tt, anm�rker: "Varf�r tar stora manufakturf�retag k�l p� de sm� f�retagen, om inte d�rf�r att de stora i fr�ga om enkelhet n�rmar sig slavhush�llningen?" ("Principles of Political Economy", London 1767, vol. I, s. 167, 168.)

[402a*] Auguste Comte och hans l�rjungar skulle d�rf�r ha kunnat bevisa feodalherrarnas eviga n�dv�ndighet, p� samma s�tt som de har gjort f�r kapitalisternas vidkommande.

[403*] R. Jones: "Text-book of Lectures etc.", Hertford 1852, s. 77, 78. De gammal-assyriska, egyptiska m.fl. samlingarna i London och andra huvudst�der g�r oss till �gonvittnen till detta samarbete.

[403a*] Linguet i sin "Th�orie des Lois civiles" har kanske inte s� or�tt, n�r han f�rklarar jakten vara den �ldsta formen av samarbete och m�nniskojakten (kriget) vara en av jaktens f�rsta former.

[404*] De sm� jordbruken och det oberoende hantverket, som b�gge dels utg�r underlaget f�r det feodala produktionss�ttet, dels upptr�der vid sidan av de kapitalistiska f�retagen efter feodalv�sendets uppl�sning, bildar ocks� det ekonomiska underlaget f�r det klassiska samh�llet i dess b�sta tid, sedan det ursprungliga orientaliska sam�gandet hade uppl�sts och innan slaveriet p� allvar hade f�tt herrav�ldet �ver produktionen.

[405*] "�r inte kombinationen av skicklighet, flit och t�vlan av m�nga i samma verksamhet metoden att f�ra den fram�t? Och hade det varit m�jligt f�r England att p� annat s�tt f�ra fram sin ylleindustri till en s�dan full�ndning?" (Berkeley: "The Querist", London 1750, s. 56, � 521.)

[406*] F�ljande citat ger ett modernare exempel p� detta uppkomsts�tt f�r manufakturen. Sidenspinneriet och -v�veriet i Lyon och Nimes "�r rent patriarkaliska. De syssels�tter m�nga kvinnor och barn utan att �veranstr�nga dem eller skada deras halsa. De f�r bo i sina sk�na dalar, i Dr�me, Var, Is�re och Vaucluse, och d�r odla silkeslarverna och bearbeta kokongerna, och ingenstans �r det fr�ga om egentlig fabriksdrift. Vid n�rmare p�seende visar arbetsdelningens princip h�r ett s�reget drag. Det finns hasplerskor, sidentvinnare, f�rgare, k�ttingsk�rare och �ven v�vare, men de �r inte samlade i samma verkstad och inte beroende av samme m�stare. Alla �r sj�lvst�ndiga." (A. Blanqui: "Cours d'�conomie industrielie", saml. av A. Blaise, Paris 1838-39, s. 79.) Sedan Blanqui skrev detta, har en del av de oberoende arbetarna sammanf�rts i fabriker. [Och sedan Marx skrev detta, "har den mekaniska v�vstolen inf�rts i dessa fabriker och undantr�nger snabbt handv�vstolen. Sidenindustrin i Krefeld kan ocks� sjunga en visa d�rom". F. E. i 4:e uppl.]

[407*] "I en m�ngsidig manufakturgren g�r produktionen fortare och �r f�rbunden med mindre f�rluster i tid och arbete, ju mer arbetet f�rdelas och tilldelas olika delarbetare, varigenom produktionen ocks� f�rb�ttras." ("The Advantages of the East India Trade", London 1720, s. 71.)

[408*] "Arbete, som g�r l�tt, �r ned�rvd skicklighet" (Th. Hodgskin: "Popular Political Economy", London 1827, s. 48.)

[409*] "�ven konstf�rdigheten har ... i Egypten utvecklats till erforderlig grad av fullkomning. Ty endast i detta land �r det s�, att hantverkarna absolut inte f�r blanda sig i sysslor, som tillh�r n�gon annan borgarklass, utan f�r bara driva det yrke, som enligt lag tillkommer deras stam ... Hos andra folk finner man, att yrkesut�varna delar sin uppm�rksamhet p� alltf�r m�nga saker ... �n f�rs�ker de sig p� jordbruk, �n ger de sig in p� aff�rsf�retag, �n tar de itu med tv�-tre yrken samtidigt. I fristater h�ller de f�r det mesta till i folkf�rsamlingarna ... I Egypten d�remot straffas den hantverkare h�rt, som blandar sig i politik eller bedriver flera yrken samtidigt. P� det s�ttet kan ingenting st�ra deras yrkesflit ... Och liksom de har �rvt m�nga regler fr�n sina f�rf�der, �r de ocks� ivriga att uppfinna nya l�ttnader i arbetet." (Diodorus Siculus: "Historische Bibliothek", bd I, s. 74.)

[410*] "Historical and descriptive Account of British India etc.", by Hugh Murray, James Wilson etc., Edinburgh 1832, vol. II, s. 449, 450. Den indiska v�vstolen �r h�gskaftad, d.v.s. varpen �r sp�nd lodr�tt.

[411*] Darwin s�ger i sitt epokg�rande verk "Om arternas uppkomst" betr�ffande v�xternas och djurens naturliga organ: "S� l�nge ett och samma organ skall utf�ra olika slags uppgifter, beror kanske dess f�r�nderlighet delvis d�rp�, att varje liten avvikelse i formen mindre noggrant bevaras eller undertryckes, �n om organet vore avsett f�r ett enda �ndam�l. Knivar, som man skall sk�ra olika saker med, har ju i stort sett samma form, medan ett verktyg som �r avsett f�r ett speciellt �ndam�l m�ste ha en speciell utformning f�r varje s�rskild anv�ndning."

[412*] �r 1954 producerade Gen�ve 80.000 ur, mindre �n en femtedel av urproduktionen i kantonen Neuch�tel. Chaux-de-Fonds, som man kan betrakta som en enda urmanufaktur, levererar ensamt dubbelt s� m�nga ur pr �r som Gen�ve. Fr�n 1850 till 1861 levererade Gen�ve 750.000 ur. Se "Report from Geneva on the Watch Trade" i "Reports by H. M.'s Secretaries of Embassy and Legation on the Manufactures, Commerce etc.", nr 6, 1863. Samtidigt som det bristande sammanhanget mellan de arbetsprocesser, av vilka sammansatta produkters tillverkning best�r, i och f�r sig f�rsv�rar s�dana manufakturers f�rvandling till storindustriell maskindrift, tillkommer dessutom f�r urtillverkningen ytterligare tv� hinder, n�mligen delarnas litenhet och �mt�lighet samt produktens lyxkarakt�r och exklusiva utf�rande, s� att t.ex. i de finaste Londonaff�rerna p� hela �ret knappast tillverkas ett dussin likadana ur. Urfabriken Vacheron & Constantin, som med framg�ng anv�nder maskiner, tillverkar ocks� h�gst tre-fyra sorter, som �r olika till storlek och form.

[413*] I urmakeriet, detta klassiska exempel p� mekanisk manufaktur, kan man mycket v�l studera den ovan n�mnda differentieringen och specialiseringen av arbetsverktygen, som beror p� den hantverksm�ssiga verksamhetens uppl�sning.

[414*] N�r m�nniskor arbetar s� n�ra varandra, m�ste transporterna n�dv�ndigtvis kr�va mindre arbete." ("The Advantages of the East India Trade", s. 106.)

[415*] "�tskiljandet av de olika produktionsfaser, som produkten genoml�per i manufakturen, p� grund av att handarbete anv�ndes, �kar produktionskostnaderna oerh�rt. F�rlusten beror huvudsakligen p� arbetsprocessernas avst�nd fr�n varandra." ("The Industri of Nations", London 1855, del II, s. 200.)

[416*] "Den" (arbetsdelningen) "medf�r ocks� en tidsbesparing genom att den s�nderdelar arbetet i olika avsnitt, som alla kan utf�ras samtidigt ... Genom att alla de olika arbetsmoment, som en enskild hade m�st utf�ra efter varandra, sker samtidigt, blir det t.ex. m�jligt att g�ra en stor m�ngd n�lar f�rdiga p� samma tid, som f�rut beh�vdes f�r att kapa eller slipa en enstaka n�l." (Dugald Stewart: a.a. s. 319.)

[417*] "Ju flera specialarbetare i varje manufaktur ... desto b�ttre ordning och regelbundenhet blir det i arbetet, som d�rf�r kan utf�ras p� kortare tid och med mindre m�da." ("The Advantages etc.", s. 68.)

[418*] I �tskilliga branscher uppn�r emellertid den manufakturm�ssiga driften endast i mindre omfattning detta resultat, emedan den inte f�rm�r att med s�kerhet kontrollera produktionsprocessens allm�nna kemiska och fysikaliska betingelser.

[419*] "S� snart erfarenheten har visat, hur fabrikationen b�r uppdelas i specialarbeten p� det f�rdelaktigaste s�ttet, allt efter produktens speciella karakt�r, liksom man utr�nt det l�mpligaste antalet arbetare, s� kommer alla f�retag, som inte anv�nder en exakt multipel av detta antal, att f� vidk�nnas �kade produktionskostnader ... Detta �r en av orsakerna till den kolossala expansionen av industrif�retag." (C. Babbage: "On the Economy of Machinery", London 1832, kap. XXI, s. 172, 173.)

[420*] I England �r sm�ltugnen skild fr�n glasugnen, vari glaset bearbetas, medan t.ex. i Belgien samma ugn tj�nar b�gge processerna.

[421*] Detta kan man finna bl.a. hos W. Petty, John Bellers, Andrew Yarranton, "The Advantages of the East-India Trade" och J. Vanderlint.

[422*] I Frankrike anv�nde man �nda mot slutet av 16:e �rhundradet mortel och s�ll f�r att krossa och vaska malmen.

[423*] Maskinteknikens hela utveckling kan f�ljas i kvarnarnas historia. Fabrik heter p� engelska fortfarande mill (kvarn). I tyska teknologiska skrifter fr�n det 19:e �rhundradets f�rsta decennier finner man �nnu termen M�hle (kvarn) inte bara f�r allt maskineri som drivs med naturkraft, utan t.o.m. f�r alla manufakturer, som anv�nder maskinella hj�lpmedel.

[424*] Som man n�rmare skall se av detta arbetes fj�rde bok, har A. Smith inte uppst�llt en enda ny tes om arbetsdelningen. Men det som g�r honom till manufakturperiodens sammanfattande politiske ekonom, �r hans betoning av arbetsdelningen. Den underordnade roll han anvisar maskineriet framkallade i storindustrins b�rjan Polemik fr�n Lauderdale och senare fr�n Ure. A. Smith f�rv�xlar ocks� verktygens differentiering, som manufakturens delarbetare i h�g grad tog del i, med maskinuppfinning. Det �r inte manufakturarbetarna utan vetenskapsm�n, hantverkare och t.o.m. b�nder (Brindley) o.s.v., som h�r spelar den viktigaste rollen.

[425*] "I det man uppdelar arbetet i flera olika specialfunktioner, som var och en kr�ver olika grad av h�ndighet och kraft, kan fabriks�garen skaffa sig just den m�ngd kraft och h�ndighet som beh�vs f�r varje arbetsmoment. Skulle d�remot hela arbetet utf�ras av en och samma arbetare, s� m�ste denne ha nog h�ndighet f�r de finaste och tillr�cklig styrka f�r de tyngsta f�rr�ttningarna." (Ch. Babbage: a.a. kap. XIX.

[426*] T.ex. ensidig muskelutveckling, krokig benbyggnad o.s.v.

[427*] Herr Wm. Marshall, chef f�r en glasmanufaktur, svarar alldeles riktigt p� unders�kningskommissariens fr�ga, hur arbetslusten skall bevaras hos de anst�llda ungdomarna: "De kan inte g�rna f�rsumma sitt arbete. S� snart de v�l har b�rjat, m�ste de forts�tta, de �r ju inte l�ngre n�got annat �n maskindelar." ("Children's Employment Commission, 4th Report 1865", s. 247.)

[428*] Dr Ure har i sina lovs�nger �ver storindustrin klarare blick f�r manufakturens egendomliga s�rm�rken �n �ldre ekonomer, som saknade hans polemiska intresse, t.o.m. mera �n hans samtida, t.ex. Babbage, som visserligen var honom �verl�gsen som matematiker och mekaniker men �nd� betraktar storindustrin egentligen endast fr�n manufakturens st�ndpunkt. Ure s�ger: "Arbetarens bundenhet till ett best�mt specialarbete �r arbetsdelningens k�rna." � andra sidan betecknar han arbetsdelningen som "anpassning av arbetet till m�nniskans olika individuella anlag" och karakteriserar slutligen hela manufaktursystemet som "ett system av arbetsgradering efter skicklighet" eller "en delning av arbetet efter olika grad av kunnighet" o.s.v. (Ure: "Philosophy of Manufacture", s. 19-23, passim.)

[429*] "Varje hantverkare, som ... fick tillf�lle att genom �vning fullkomna sig i en speciell arbetsuppgift ... blev en billigare arbetare." (Ure: a.a. s. 19.)

[430*] "Arbetsdelningen str�cker sig fr�n uppdelningen i de mest olikartade yrkesgrenar till den uppdelning, d�r flera arbetare delar framst�llningen av samma produkt mellan sig, s�som i manufakturen." (Storch: "Cours d'�conomie Politique", Parisuppl., bd I, s. 173.) "Hos alla folk, som n�tt en viss grad av civilisation, m�ter vi tre slags arbetsdelning: den f�rsta, som vi kallar arbetsdelning i allm�nhet, leder till producenternas uppdelning i lantbrukare, industrifolk och k�pm�n och motsvarar det nationella arbetets tre huvudgrenar. Det andra slaget, som man kunde kalla speciell arbetsdelning, �r varje yrkes f�rgrening i olika arter ... Det tredje slaget, som kan betecknas som en uppdelning av verksamheten eller en arbetsdelning i sn�vare mening, �r den som sker inom de s�rskilda hantverken och yrkesgrenarna ... och som d�r f�tt fast fot." (Skarbek: a.a., s. 84, 85.)

[430a*] [Not till 3:e uppl.: Vid senare, mycket grundliga studier av det m�nskliga urtillst�ndet kom Marx till den slutsatsen, att det ursprungligen inte �r familjen, som utvecklats till stam, utan att stammen tv�rtom var den primitiva och omedelbara formen f�r m�nsklig samh�llsbildning, medan familjens olika former senare har utvecklats som f�ljd av stamgemenskapens uppl�sning. - F. E.]

[431*] Den b�sta behandlingen av denna punkt kommer fr�n Sir James Steuart. Hur litet hans verk, som utkom 10 �r f�re Adam Smiths "Wealth of Nations", �r k�nt idag, ser man d�rav att Malthusbeundrarna inte ens vet, att Malthus i f�rsta upplagan av sin bok "Principles of Population" (lagen om befolkningstillv�xten), bortsett fr�n den rent deklamatoriska delen, n�stan bara har skrivit av Steuart - tillsammans med svartrockarna Wallace och Townsend.

[432*] "En viss folkt�thet �r �ndam�lsenlig s�v�l f�r samf�rdseln inom samh�llet som f�r detta samspel av krafter, varigenom arbetets produktivitet h�jes." (James Mill: a.a. s. 50.) "Efterhand som arbetarnas antal v�xer, �kar samh�llets produktivkraft i samma proportion, multiplicerad med arbetsdelningens verkningar." (Th. Hodgskin: a.a., s. 120.)

[433*] P� grund av den stora efterfr�gan p� bomull efter 1861 utvidgades bomullsproduktionen i n�gra t�ttbefolkade distrikt i Ostindien p� bekostnad av risproduktionen. D�rigenom uppstod hungersn�d p� m�nga h�ll, d� till f�ljd av bristf�lliga samf�rdsmedel och �ven i �vrigt d�liga kontakter bristen p� ris i ett omr�de inte kunde fyllas genom tillf�rsel fr�n andra distrikt.

[434*] S� utgjorde fabrikationen av v�vskyttlar redan under 17:e �rhundradet en s�rskild industrigren i Holland.

[435*] "�r inte Englands ylleindustri uppdelad i olika delar eller grupper, bundna vid best�mda platser, d�r bara en eller huvudsakligen en specialprodukt framst�lles: fint kl�de i Somersetshire, grova tyger i Yorkshire, dubbelbredd i Exeter, kr�pp i Norwich, halvylle i Kendal, t�cken i Whitney o.s.v.!" (Berkeley: "The Querist", 1750, � 520.)

[436*] A. Ferguson: "History of Civil Society", Edinburgh 1767, del IV, avd. II, s. 285.

[437*] I den egentliga manufakturen, s�ger han, verkar arbetsdelningen st�rre, emedan "de i olika arbetsgrenar sysselsatta ofta �r tillsammans i samma verkstad och kan samtidigt betraktas av en iakttagare. I dessa stora manufakturer (!) d�remot, som skall tillgodose den stora massans v�sentliga behov, syssels�tter varje arbetsgren s� m�nga arbetare, att det �r om�jligt att samla dem i samma arbetslokal ... Delningen �r inte p� l�ngt n�r s� i�gonenfallande." (A. Smith: "Wealth of Nations", bd I, kap. 1.) Den ber�mda passus i samma kapitel, som b�rjar med orden: "Man betrakte den vanligaste hantverkares eller dagl�nares �godelar i ett civiliserat och blomstrande land o.s.v." och som sedan utm�lar hur ett otal m�ngskiftande yrkesgrenar samverkar f�r att tillgodose en vanlig arbetares behov, �r t�mligen ordagrant kopierad ur B. de Mandevilles kommentarer till hans "Fable of the Bees, or Private Vices, Public Benefits." (F�rsta uppl. utan kommentarer 1706, med kommentarer 1714.)

[438*] "S� finns det d� ingenting, som vi kan beteckna som den naturliga l�nen f�r en enskilds arbete. Varje arbetare producerar endast en del av ett helt, och d� varje del f�r sig �r utan v�rde och nytta, s� finns ingenting som arbetaren kunde l�gga sig till med och s�ga: detta �r frukten av mitt arbete, detta vill jag beh�lla f�r mig sj�lv." ("Labour defended against the claims of Capital", London 1825, s. 25.) F�rfattare till denna f�rtr�ffliga skrift �r den f�rut citerade Th. Hodgskin. [Jfr Thomas Hodgskin: "Verteidigung der Arbeit gegen die Anspr�che des Kapitals" i "Hauptwerke des Socialismus und der Sozialpolitik", 10 h�ft. Leipzig 1909, s. 61 f. - K/RS.]

[438a*] Not till 2:a upplagan: Denna skillnad mellan samh�llelig och manufakturm�ssig arbetsdelning blev praktiskt illustrerad f�r yankees. En av de nya skatter som man hittade p� i Washington under inb�rdeskriget var en 6-procentig avgift p� "alla industriprodukter". Man fr�gade d�: Vad �r en industriprodukt? Lagstiftaren svarade: En sak �r producerad "d� den �r f�rf�rdigad" (when it is made), och den �r f�rf�rdigad, d� den �r f�rdig att anv�ndas. Ett exempel ur h�gen: Manufakturer i New York och Philadelphia hade tidigare "f�rf�rdigat" paraplyer med alla tillbeh�r. Men ett paraply �r ett mixtum compositum av helt olikartade best�ndsdelar, och dessa blev s� sm�ningom frist�ende fabrikat och tillverkades p� olika platser. Delprodukterna ingick nu som sj�lvst�ndiga varor i paraplymanufakturen, som endast satte ihop delarna. Yankees har d�pt s�dana artiklar till "assembled articles" (hopsamlade artiklar), ett namn som de s�rskilt gjorde sk�l f�r genom att samla upp skatter. S�lunda uppsamlade paraplyt f�rst 6 % p�l�gg p� var och en av sina sm�delar och dessutom 6 % p� sitt eget totalpris.

[439*] "Man kan uppst�lla som allm�n regel: ju mindre auktoriteten f�rst�r arbetsdelningen inom samh�llet, desto mer utvecklar den sig i verkstadens inre och desto mer �r den underkastad en enskilds auktoritet. Allts� st�r auktoriteten i verkstaden och den i samh�llet betr�ffande arbetsdelningen i omv�nt f�rh�llande till varandra." (Karl Marx: "Filosofins el�nde", sv. uppl. Sthlm 1949, s. 144.)

[440*] �verstel�jtnant Mark Wilks: "Historical Sketches of the South of India", London 1810-1817, vol. I, s. 118-120. En god beskrivning av den indiska samf�llighetens olika former finner man i George Campbell: "Modern India", London 1852.

[441*] "Under dessa enkla former ... har landets inv�nare levat sedan urminnes tider. Byomr�denas gr�nser har endast s�llan �ndrats, och trots att byarna upprepade g�nger har drabbats av krig, hungersn�d och farsoter och t.o.m. f�rintats, har samma namn, samma gr�nser, samma intressen och t.o.m. samma familjer fortlevat genom generationerna. Inv�narna bekymrar sig inte om kungarikens underg�ng eller delning. S� l�nge byn best�r odelad, �r det dem likgiltigt till vilken makt den avtr�des eller vilken h�rskare den tillh�r. Byns inre liv f�rblir of�r�ndrat." (Th. Stamford Raffles, viceguvern�r p� Java: "The History of Java", London 1817, vol. I, s. 285.)

[442*] "Det �r inte nog, att det f�r hantverkets ytterligare uppdelning beh�vliga kapitalet" (borde heta: de beh�vliga livs- och produktionsmedlen) "finns i samh�llet; det kr�vs ocks�, att det �r ackumulerat i tillr�cklig m�ngd i f�retagarnas h�nder, sa att de kan bedriva arbetet i st�rre skala ... Ju mer arbetsdelningen tilltar, kr�ver den st�ndiga syssels�ttningen av samma antal arbetare allt st�rre kapital i form av verktyg, r�varor o.s.v." (Storch: "Cours d'�conomie Politique", Parisuppl. bd I, s. 250, 251.) "Produktionsredskapens koncentration och arbetsdelningen �r lika oskiljaktiga fr�n varandra som centralisationen av de offentliga myndigheterna och privatintressenas f�rdelning �r p� politikens omr�de." (Karl Marx: "Filosofins el�nde", sv. uppl. Sthlm 1949, s. 147.)

[443*] Dugald Stewart kallar manufakturarbetarna "levande automater ... anv�nda som delarbetare". (a.a. s. 318.)

[444*] Hos korallerna utg�r varje individ i sj�lva verket en mage f�r hela gruppen. Men den producerar n�ring i st�llet f�r att - som den romerske �verklassaren - bara konsumera n�ring.

[445*] "Den arbetare, som beh�rskar ett fack, kan g� vart som helst f�r att ut�va sitt yrke och finna utkomst. Den andre" (manufakturarbetaren) "�r bara ett tillbeh�r och har, skild fr�n sina arbetskamrater, ingen anv�ndning och ingen sj�lvst�ndighet. Han m�ste d�rf�r foga sig i de lagar som f�reskrives honom." (Storch: a.a. Petersb.-uppl. 1815, vol. I, s. 204.)

[446*] A. Ferguson: a.a., s. 281: "Den f�rste kan ha vunnit, vad den andre f�rlorat."

[447*] "Vetenskapsmannen och den produktive arbetaren �r vitt skilda fr�n varandra, och vetenskapen har n�stan �verallt v�nt sig emot arbetaren i st�llet f�r att i hans egen hand �ka hans egna produktivkrafter f�r hans egen r�kning ... Kunskapen blir ett verktyg, som kan skiljas fr�n arbetet och st�llas emot det." (W. Thompson: "An Inquiry into the Principles of the Distribution of Wealth", London 1824, s. 274.)

[448*] A. Ferguson: a.a. s. 280.

[449*] J. D. Tuckett: "A History of the Past and Present State of the Labouring Population", London 1846, vol. I, s. 149.

[450*] A. Smith: "Wealth of Nations", bd V, kap. 1, avd. II. Som l�rjunge till A. Ferguson, som hade p�visat de skadliga f�ljderna av arbetsdelningen, var Smith fullt medveten i denna sak. I b�rjan av hans verk, d�r arbetsdelningen ex professo lovprisas, ger han endast i f�rbig�ende en antydan om densamma s�som en k�lla till sociala olikheter. F�rst i femte boken, som behandlar statsinkomsterna, citerar han Ferguson. Jag har i "Filosofins el�nde" sammanst�llt det historiska f�rh�llandet mellan Ferguson, A. Smith, Lemontey och Say i fr�ga om deras kritik av arbetsdelningen och p� samma st�lle ocks� f�rst framst�llt den manufakturm�ssiga arbetsdelningen som en specifik form av kapitalistiskt produktionss�tt. (Sv. uppl. s. 134 ff.)

[451*] Ferguson s�ger redan i "History of Civil Society", del IV, avd. I, s. 281: "... och sj�lva t�nkandet kan i denna arbetsdelningens tids�lder bli ett s�rskilt yrke."

[452*] G. Garnier: bd V i hans �vers�ttning, s. 4-5.

[453*] Ramazzini, professor i praktisk medicin i Padua, publicerade 1713 sitt verk: "De morbis artificum", �r 1781 �versatt till franska, vidare avtryckt 1841 i "Encyclop�die des Sciences M�dicales, 7�me Discours: Auteurs Classiques." Storindustrins period har givetvis ut�kat hans katalog �ver arbetarsjukdomar. Se bl.a. "Hygi�ne physique et morale de l'ouvrier dans les grandes villes en g�n�ral, et dans la ville de Lyon en particulier", par le Dr. A. L. Fonterel, Paris 1858, och "Die Krankheiten, welche verschiedenen St�nden, Altern und Geschlechten eigent�mlich sind", 6 delar, Ulm 1860. �r 1854 tillsatte Society of Arts [106] en kommission, som skulle unders�ka industrisjukdomarna. Listan �ver de dokument som denna kommission hopsamlat finner man i katalog fr�n "Twickenham Economic Museum". Mycket viktiga �r de officiella "Reports on Public Health". Se �ven Eduard Reich, M. D.: "�ber die Entartung des Menschen", Erlangen 1868.

[454*] "To subdivide a man is to execute him, if he deserves the sentence, to assassinate him, if he does not ... the subdivision of labour is the assassination of a people. (D. Urquhart: "Familiar Words", London 1855, s. 119.) Hegel hade mycket k�tterska �sikter om arbetsdelningen. I sin "Rechtsphilosophie" s�ger han: "Med bildade m�nniskor menar man n�rmast s�dana, som kan g�ra allt det som andra g�r." [107]

[455*] Den barnsliga tron p� det uppfinnargeni, som den enskilde kapitalisten a priori| �dagal�gger i arbetsdelningen, finner man nu endast hos tyska professorer, s�som t.ex. herr Roscher, som tillerk�nner kapitalisten "diverse Arbeitsl�hne", som erk�nsla f�r att arbetsdelningen fullt f�rdig springer fram ur dennes Jupiterhuvud. Den st�rre eller mindre anv�ndningen av arbetsdelningen beror p� b�rsens djup, inte p� geniets.

[456*] Flera �ldre skriftst�llare, s�som Petty och den anonyme f�rfattaren till "Advantages of the East-India Trade" m.fl., har klarare �n Smith insett den manufakturm�ssiga arbetsdelningens kapitalistiska karakt�r.

[457*] Enstaka f�rfattare fr�n 18:e �rhundradet, s�som Beccaria och James Harris, vilka i behandlingen av arbetsdelningen endast upprepar forntidens f�rfattare, utg�r undantag inom den moderna politiska ekonomin. S�lunda s�ger Beccaria: "Var och en ser av egen erfarenhet, att den som alltid anv�nder sin skicklighet och intelligens till samma slags arbete och till framst�llning av samma slags produkter, uppn�r ett rikare och b�ttre resultat med mindre arbete, �n om var och en skulle vara tvungen att framst�lla alla de ting han beh�ver ... P� s� s�tt uppdelas m�nniskorna i olika klasser och yrken, till nytta f�r b�de samh�llet och den enskilde." (Cesare Beccaria: "Elementi di Ecconomia Publica", ed. Custodi, Parte Moderna, vol. XI, s. 28.) James Harris, senare Earl of Malmesbury, ber�md f�r sina "Diaries" fr�n sin ambassad�rstid i Petersburg, s�ger t.o.m. i en not till sin "Dialogue concerning Happiness", [109] London 1741, senare avtryckt i "Three Treatises etc.", 3 ed. London 1772: "Hela (den fr�n arbetsdelningen utg�ende) bevisf�ringen f�r att samh�llet �r n�got naturligt, �r l�nad fr�n andra delen av Platons Staten."

[458*] S� i Odyss�en, 14:e s�ngen, vers 228: "... efter den ene ju gl�des av ett och en annan av annat" (Lagerl�fs �vers. - IB.), och Archilochos hos Sextus Empiricus: "Var och en vederkvicker sin sj�l genom andra arbeten." [110]

[459*] "M�nga arbeten kunde han, dock kunde han alla d�ligt"[CXXIV*] [om den komiske Margites i en dikt, som tillskrivs Homeros - K/RS]. - Som varuproducenter k�nde sig atenarna �verl�gsna spartanerna, emedan dessa i krig v�l kunde skaffa fram m�nniskor men inte pengar - som Thukydides l�ter Perikles s�ga i det tal vari han uppeggar atenarna till peloponnesiska kriget: "De som producerar f�r eget bruk f�r hellre krig med sina kroppar �n med pengar." (Thukydides: Peloponnesiska krigets historia, bok I, avd. 141.) Likv�l f�rblev deras ideal, �ven i den materiella produktionen, αύταρκεία [autarki, "sj�lvtillr�cklig produktion"], som �r raka motsatsen till arbetsdelning, "ty genom den senare garanteras v�lst�ndet men genom den f�rra �ven sj�lvst�ndigheten". H�rvid f�r man komma ih�g, att �nnu vid tiden f�r de 30 tyrannernas st�rtande [111] fanns det inte 5.000 atenare som saknade jordegendom.

[460*] Platon analyserar arbetsdelningen inom samh�llet ur behovens m�ngsidighet och de individuella anlagens ensidighet. Hans huvudsynpunkt �r, att arbetaren skall r�tta sig efter arbetet, inte arbetet efter arbetaren, vilket vore oundvikligt, om han samtidigt skulle bedriva flera yrken, allts� n�got av dem som bisyssla. "Det arbete, som skall utf�ras, brukar inte v�nta, �ven om den som skall utf�ra det ger sig god tid, utan arbetaren m�ste h�lla sig till arbetet och inte utf�ra det p� en slump." - "Otvivelaktigt." - "Allt kommer d� att frambringas b�ttre, sk�nare och med mindre m�da, om var och en endast utf�r det som motsvarar hans anlag och g�r det i r�tt tid, ost�rd av andra arbeten." ("Respublica", lib. II, cap. 12.) Likas� hos Thukydides: Peloponnesiska krigets historia, bok I, avd. 142: "Sj�farten �r en konst likav�l som n�gon annan och kan under inga omst�ndigheter drivas som en bihantering, och inte heller f�r n�got annat vara bihantering till sj�farten." Om verket m�ste v�nta p� arbetaren, s�ger Platon, s� passeras ofta produktionens kritiska tidpunkt och arbetet f�rd�rvas, "den r�tta tidpunkten f�r arbetet g�r f�rlorad".[CXXV*] Samma platonska id� m�ter man i de engelska blekeri�garnas protest mot den klausul i fabrikslagen, som fastst�ller en best�md m�ltidsrast f�r alla arbetarna. Deras f�retag kan inte r�tta sig efter arbetarna, ty "inget av de olika arbetsmomenten tv�ttning, blekning, mangling, pressning och f�rgning kan utan risk f�r skada avbrytas i ett best�mt �gonblick ... Tv�nget att ha samma m�ltidsrast f�r alla arbetare kan eventuellt medf�ra, att v�rdefulla tygstycken lider skada genom ofullst�ndig bearbetning." Le platonisme o� va-t-il se nicher![CXXVI*]

[461*] Xenofon ber�ttar, att det inte bara �r �rofullt att f� �ta vid perserkungens bord, utan r�tterna d�r smakar ocks� b�ttre �n andra. "Och detta �r inte alls m�rkligt, ty liksom �vriga konster �r s�rskilt fullkomnade i de stora st�derna, s� blir ocks� de kungliga r�tterna tillredda p� ett s�rskilt s�tt. I de mindre st�derna tillverkar samma hantverkare s�ngar, d�rrar, plogar och bord; ofta bygger han dessutom hus och �r n�jd, om han t.o.m. p� detta s�tt kan finna en f�r sitt uppeh�lle tillr�ckligt stor kundkrets. En m�nniska, som sysslar med s� m�nga ting, kan om�jligen g�ra allt bra. Men i de stora st�derna, d�r det finns m�nga k�pare, �r ett enda hantverk tillr�ckligt f�r att f�da sin man. Ja, ofta beh�vs inte ens ett helt hantverk, utan en kan tillverka mansskodon, en annan kvinnoskodon. En hantverkare lever av att sy skor, en annan av att sk�ra till l�dret. En person sk�r till kl�derna, en annan syr ihop styckena. Givetvis �r det s�, att den som har det enklaste arbetet ocks� g�r det b�st. P� samma s�tt �r det med kokkonsten." (Xenofon: "Cyropaedie", lib. VIII, c. 2.) Det �r h�r uteslutande fr�ga om att f�rb�ttra bruksv�rdena, ehuru redan Xenofon vet, att arbetsdelningens omfattning �r beroende av marknadens omf�ng.

[462*] "Han" (Busiris) "delade in alla i s�rskilda kaster ... befallde, att m�nniskor med samma ben�mning alltid skulle bedriva samma yrke, emedan han visste att de som v�xlar arbete inte blir grundliga i n�got fack, medan de som st�ndigt sk�ter samma syssla utf�r allt p� ett full�ndat s�tt. Vi skall verkligen ocks� finna, att p� konstens och hantverkets omr�de �r egypterna sina rivaler �nnu mer �verl�gsna, �n den erfarne m�staren vanligen �r �verl�gsen fuskmakaren. Och det s�tt varp� de bevarar kungad�met och f�rfattningen i �vrigt �r s� f�rtr�ffligt, att de mest ber�mda filosofer, som behandlar denna sak, ber�mmer Egyptens statsf�rfattning framf�r alla andra." (Isokrates: "Busiris", c. 8.)

[463*] Jfr Diodorus Siculus.

[464*] Ure: "Philosophy of Manufacture", s. 20.

[465*] Det i texten sagda g�ller mer f�r England �n f�r Frankrike och mer f�r Frankrike �n f�r Holland.

[466*] "It is questionable, if all the mechanical inventions yet made have lightened the day's toil of any human being." Mill borde ha sagt "f�r n�gon m�nniska som inte lever p� andras arbete", ty maskinerna har otvivelaktigt i h�g grad �kat antalet f�rn�ma dagdrivare.

[467*] Se t.ex. Hutton: "Course of Mathematics."

[468*] "Fr�n denna synpunkt kan ocks� en skarp gr�ns dras upp mellan verktyg och maskin: spade, hammare, mejsel o.s.v., h�v- och skruvverktyg, vilka m� vara aldrig s� fint konstruerade men �nd� drives av m�nsklig kraft ... allt detta faller under begreppet verktyg, medan plogen som s�ttes i r�relse av djurens kraft, v�der- och vattenkvarnar r�knas till maskinerna." (Wilhelm Schulz: "Die Bewegung der Produktion", Z�rich 1843, s. 38.) En i m�nga h�nseenden ber�mv�rd skrift.

[469*] Redan f�re Wyatt blev maskiner, om ocks� mycket primitiva, anv�nda f�r spinning, troligen f�rst i Italien. En kritisk teknologins historia skulle �verhuvud visa, hur s�llan n�gon uppfinning i det 18:e �rhundradet kan tillskrivas en enskild individ. Hittills existerar inget s�dant verk. Darwin har riktat uppm�rksamheten p� naturens teknologi, d.v.s. p� hur v�xt- och djurorgan utvecklas till produktionsinstrument f�r v�xternas och djurens liv. F�rtj�nar inte historien om utvecklingen av samh�llsm�nniskans produktiva organ, den materiella basen f�r varje s�rskild samh�llsorganisation, samma uppm�rksamhet? Och skulle den inte vara l�ttare att �stadkomma, d� ju - som Vico s�ger - m�nniskans historia skiljer sig fr�n naturhistorien d�ri, att vi har frambragt den ena men inte den andra? Teknologin avsl�jar m�nniskans aktiva f�rh�llande till naturen, hennes livs omedelbara produktionsprocess och d�rmed ocks� hennes samh�lleliga levnadsf�rh�llanden och de ur dessa emanerande (entquellend) andliga f�rest�llningarna. �ven religionshistorien �r okritisk, n�r den bortser fr�n denna materiella grundval. Det �r i sj�lva verket mycket l�ttare att analysera fram den jordiska k�rnan i de religi�sa dimbildningarna �n att omv�nt ur tidens verkliga livsf�rh�llanden f� fram deras i �verjordisk dr�kt skrudade (verhimmelten) former. Men den sistn�mnda �r den enda materialistiska och d�rmed vetenskapliga metoden. Bristerna i den abstrakt naturvetenskapliga materialismen, som ignorerar den historiska utvecklingsprocessen, m�rker man redan av dess f�respr�kares abstrakta och ideologiska f�rest�llningar, s� snart de v�gar sig utanf�r sitt specialomr�de.

[470*] S�rskilt i den mekaniska v�vstolens f�rsta former k�nner man genast igen den gamla handv�vstolen. I sina modernare former har den f�tt ett v�sentligt f�r�ndrat utseende.

[471*] F�rst fr�n ungef�r 1850 b�rjar en st�ndigt v�xande del av verktygen till arbetsmaskinerna att fabriceras maskinm�ssigt i England, dock inte av samma fabrikanter som tillverkar sj�lva maskinerna. Maskiner f�r tillverkning av s�dana mekaniska verktyg[CXXVIII*] �r t.ex. den automatiska bobbin-maskinen, card-setting-maskinen, maskiner f�r tillverkning av v�vstol och f�r att smida mule- och throstlespindlar.

[472*] Moses i Egypten s�ger: "Du skall icke binda munnen till p� oxen som tr�skar." [116] De kristliga germanska filantroperna lade d�remot en stor tr�skiva kring halsen p� den livegne, som anv�ndes som drivkraft i kvarnen, s� att han inte skulle kunna f�ra n�got mj�l till munnen med handen.

[473*] Dels bristen p� naturliga vattenfall, dels kampen mot vatten�verfl�det fr�n havet tvang holl�ndarna att anv�nda vinden som drivkraft. Sj�lva v�derkvarnen fick de fr�n Tyskland, d�r denna uppfinning �stadkom ett stilla slagsm�l mellan adeln, kyrkan och kejsaren, som g�llde vem av de tre som egentligen "�gde" vinden. "Luft macht eigen", hette det i Tyskland, medan vinden gjorde Holland fritt. Vad vinden f�ngade i Holland, var inte holl�ndarna utan jord och grund f�r holl�ndarna. �nnu �r 1836 anv�ndes i Holland 12.000 v�derkvarnar p� 6.000 h�stkrafter f�r att skydda tv� tredjedelar av landet fr�n att �ter f�rvandlas till tr�sk.

[474*] Den blev visserligen mycket f�rb�ttrad redan genom Watts f�rsta s.k. enkelverkande �ngmaskin, men i denna form f�rblev den endast pumpmaskin f�r vattenverk och saliner.

[475*] "Kombinationen av alla dessa enkla instrument, satta i r�relse av en enda motor, utg�r en maskin." (Babbage: a.a. [s. 136].)

[476*] John C. Morton presenterade i jan. 1861 i Society of Arts en avhandling �ver �mnet "De krafter som anv�ndes i jordbruket". Det heter d�ri bl.a.: "Varje f�rb�ttring, som g�r marken mer likformig, �kar �ngmaskinens anv�ndbarhet f�r alstring av rent mekanisk kraft ... H�star beh�vs, d�r busksn�r och andra hinder s�tter stopp f�r ett likformigt arbete. Dessa hinder f�rsvinner allt mer f�r varje dag. F�r arbeten, som kr�ver mera uppm�rksamhet och vilja �n materiell kraft, kan endast de krafter anv�ndas, som varje �gonblick beh�rskas av m�nniskoanden, med andra ord den m�nskliga kraften." Hr Morton omr�knar sedan �ngkraft, h�stkraft och m�nniskokraft till den enhet som �r vanlig f�r �ngmaskiner, n�mligen den kraft som beh�vs f�r att lyfta 75 kg 1 meter p� 1 sekund, samt ber�knar kostnaden f�r en �ngh�stkraft betr�ffande �ngmaskinen till 3 pence och betr�ffande h�sten till 5� pence i timmen. Dessutom kan h�sten, om dess h�lsa skall bevaras, endast anv�ndas 8 timmar om dagen. Minst 3/7 av h�starna skulle kunna inbesparas p� den odlade jorden �ret runt, utan st�rre utgifter f�r �ngmaskiner �n vad h�starna kostar i drift de 3-4 m�nader om �ret, d� de verkligen kommer till anv�ndning. I de jordbruksarbeten, d�r �ngkraft kan anv�ndas, f�rb�ttras dessutom arbetsprodukternas kvalitet i j�mf�relse med h�stkraftens resultat. F�r att utf�ra �ngmaskinens arbete m�ste man anv�nda 66 arbetare som tillsammans kostar 15 shillings i timmen, och f�r att utf�ra h�stens arbete beh�vs 32 man, som tillsammans kostar 8 sh. pr timme.

[477*] Faulhaber 1625, De Cous 1618.

[478*] Den moderna uppfinningen av turbinen frig�r den industriella exploateringen av vattenkraften fr�n m�nga tidigare begr�nsningar.

[479*] "I textilmanufakturens barndom m�ste varje fabrik anl�ggas intill en fors, som kunde leverera tillr�cklig kraft f�r att driva ett vattenhjul. Trots att vattenkvarnarna var b�rjan till hemindustrins underg�ng, h�rde de dock snarare hemma p� landsbygden �n i st�derna, eftersom de m�ste vara bel�gna vid ett vattenfall och ofta l�g p� l�nga avst�nd fr�n varandra. Det var f�rst n�r �ngkraften avl�ste forsen, som fabrikerna koncentrerades till st�der och andra orter, d�r det kol och vatten fanns i tillr�cklig m�ngd, som beh�vdes f�r att alstra �nga. �ngmaskinen �r industrist�dernas moder." (A. Redgrave i "Reports of Insp. of Fact. 30th April 1860", s. 36.)

[480*] Fr�n den manufakturm�ssiga arbetsdelningens st�ndpunkt var v�vningen inte n�got enkelt arbete utan tv�rtom en komplicerad hantverksm�ssig procedur. D�rf�r �r den mekaniska v�vstolen en maskin, som utf�r en hel m�ngd saker. Det ar �verhuvud en falsk f�rest�llning, att den moderna maskintekniken har er�vrat s�dana arbeten, som den manufakturm�ssiga arbetsdelningen hade f�renklat. Spinning och v�vning uppdelades under manufakturperioden i nya kategorier, och deras verktyg �ndrades och f�rb�ttrades, men sj�lva arbetsprocessen delades inte utan f�rblev hantverksm�ssig. Det �r inte fr�n arbetet utan fr�n arbetsmedlet, som maskinen har sitt ursprung.

[481*] F�re storindustrins epok var yllemanufakturen Englands dominerande manufaktur. P� det omr�det gjordes d�rf�r under 18:e �rhundradets f�rsta h�lft de flesta experimenten. Bomullen, vars mekaniska f�rarbetning kr�ver mindre m�dosam f�rberedelse, drog f�rdel av dessa erfarenheter, liksom senare den mekaniska ylleindustrin utvecklas p� grundvalen av den mekaniska bomullsindustrin. Enskilda arbetsmoment i yllemanufakturen har f�rst under de senaste �rtiondena inf�rlivats med fabrikssystemet, t.ex. ullkardningen. "Anv�ndningen av mekanisk kraft vid ullkardningen ... som medf�r att kardningsmaskiner, s�rskilt Listers, i stor utstr�ckning inf�res ... �stadkom otvivelaktigt arbetsl�shet f�r ett stort antal arbetare. Ullkardningen var f�rut ett handarbete, som mest utf�rdes i ullkardarens hem. Nu kardas ullen i allm�nhet i fabrik, och handarbetet har blivit �verfl�digt, med undantag f�r n�gra speciella arbetsmetoder, d�r man f�redrar handkardad ull. M�nga av handkardarna fick arbete i fabrikerna, men handkardarens produkt �r i j�mf�relse med maskinens s� obetydlig, att ett mycket stort antal kardare f�rblivit arbetsl�sa." ("Reports of Insp. of Fact. 31st Oct. 1856", s. 16.)

[482*] "Fabrikssystemets princip best�r i att uppdela arbetsprocessen i dess enkla best�ndsdelar i st�llet f�r att f�rdela arbetet mellan olika hantverkare." (Ure: a.a. s. 20.)

[483*] Den mekaniska v�vstolen i sin f�rsta form var huvudsakligen tillverkad av tr�, medan den f�rb�ttrade, moderna �r av j�rn. I hur h�g grad produktionsmedlets gamla form i b�rjan beh�rskar den nya formen, visar bl.a. en flyktig j�mf�relse mellan den moderna �ngv�vstolen och den gamla, mellan den moderna bl�stern i ett st�lgjuteri och den f�rsta klumpiga mekaniska omvandlingen av den vanliga bl�sb�lgen, och det kanske mest sl�ende av allt: det lokomotiv som f�rs�ksvis konstruerades, innan de nutida lokomotiven kom till, ett lokomotiv som hade tv� f�tter som det lyfte v�xelvis liksom en h�st. F�rst efter en l�ngvarig mekanisk utveckling och samlad praktisk erfarenhet blev formen helt best�md av mekaniska principer och d�rmed helt frigjord fr�n det verktyg, som ursprungligen f�rvandlats till maskin.

[484*] Yankeen Eli Whitneys cotton-gin [bomullsrensningsmaskin] har intill allra sista tiden varit mindre f�r�ndrad �n n�gon annan maskin fr�n 18:e �rhundradet. F�rst under det senaste decenniet (f�re 1867) har en annan amerikan, hr Emery fr�n Albany, Newyork, f�rb�ttrat Whitneys maskin genom en lika enkel som effektiv f�r�ndring.

[485*] "The Industry of Nations", London 1885, avd. II, s. 239. D�r heter det just: "Detta tillbeh�r till svarvstolen m� synas enkelt och anspr�ksl�st, men vi tror inte att man �verdriver, om man s�ger att dess inflytande p� maskinens f�rb�ttring och utveckling av dess anv�ndning har varit lika stort som verkan av Watts f�rb�ttring av �ngmaskinen. Dess inf�rande tj�nade samtidigt till att f�rb�ttra alla maskiner, g�ra dem billigare och stimulera till nya uppfinningar och f�rb�ttringar."

[486*] En av dessa maskiner, som i London anv�ndes f�r att smida axlar till skovelhjul, kallas "Thor". Maskinen smider en hjulaxel av 16� tons vikt lika l�tt som smeden g�r en h�stsko.

[487*] De maskiner, som arbetar i tr� och som ocks� kan anv�ndas i liten skala, �r f�r det mesta amerikanska uppfinningar.

[488*] Vetenskapen kostar kapitalisten �verhuvud "ingenting", vilket dock inte hindrar honom fr�n att exploatera den. Den "fr�mmande" vetenskapen inf�rlivas med kapitalet liksom den fr�mmande arbetskraften. "Kapitalistiskt" till�gnande och "personligt" till�gnande, det m� g�lla vetenskap eller materiell rikedom, �r emellertid vitt skilda ting, som ingenting har att g�ra med varandra. Dr Ure sj�lv klagade �ver den grova okunnighet i mekanik, som hans k�ra fabrikanter visade, trots att de sj�lva anv�nde maskiner, och Liebig kan ber�tta om de engelska kemiska fabrikanternas h�rresande okunnighet i kemi.

[489*] Ricardo f�ster ofta i s� �verv�gande grad uppm�rksamheten vid detta f�rh�llande - som han f�r �vrigt har utvecklat lika litet som skillnaden mellan arbetsprocess och v�rdeskapande process i allm�nhet - att han ibland gl�mmer det v�rde som maskinerna avger till produkten och helt och h�llet blandar ihop det med naturkrafterna. S� t.ex.: "Adam Smith underskattar aldrig de tj�nster, som maskinerna och naturkrafterna g�r oss, men han urskiljer alldeles riktigt naturen av det v�rde, som de tillf�r nyttigheterna ... D� de utf�r sitt verk gratis, �kar deras bist�nd inte alls bytesv�rdet." (Ricardo: a.a. s. 336, 337.) Ricardos anm�rkning �r givetvis riktig som polemik mot J. B. Say, som inbillar sig att maskinerna presterar den "tj�nsten" att skapa v�rde, som bildar en del av "profiten".

[489a*] [Not till 3:e upplagan: En "h�stkraft" �r likamed kraften av 33.000 fotpund i minuten, d.v.s. den kraft som lyfter 33.000 pund p� en minut 1 (engelsk) fot eller 1 pund 33.000 fot. Det �r den h�stkraft som �syftas h�rovan. I det vanliga aff�rsspr�ket och �ven h�r och d�r i citat i detta arbete skiljes emellertid mellan "nominella" och "kommersiella" eller "indikerade" h�stkrafter f�r samma maskin. Den gamla eller nominella h�stkraften ber�knas uteslutande ur kolvens h�jd och cylinderns diameter och tar inga h�nsyn till �ngtryck och kolvhastighet. Det betyder i sj�lva verket: Denna �ngmaskin har t.ex. 50 h�stkrafter, och den drivs med samma l�ga �ngtryck och samma ringa kolvhastighet som p� Boultons och Watts tid. Kolvhastighet och �ngtryck har emellertid �kat enormt sedan dess. F�r att m�ta den kraft, som en maskin nu f�r tiden verkligen levererar, uppfann man indikatorn, som visar �ngtrycket. Kolvhastigheten �r l�tt att fastst�lla. S�lunda �r m�ttet p� en maskins "indikerade" eller "kommersiella" h�stkrafter en matematisk formel, som p� en g�ng tar h�nsyn till cylinderns diameter, kolvslagens l�ngd, kolvhastigheten och �ngtrycket och d�rmed anger, hur m�nga g�nger i minuten maskinen verkligen presterar 33.000 fotpund. En nominell h�stkraft kan d�rf�r i verkligheten betyda 3, 4 t.o.m. 5 indikerade eller verkliga h�stkrafter. Detta som f�rklaring till flera senare citat. - FE] Engels anv�nder h�r det engelska ber�kningss�ttet. I l�nder med metersystem g�ller som h�stkraft en kraft, som p� en sekund lyfter 75 kg 1 meter. Den indikerade h�stkraften m�ste skiljas inte bara fr�n den nominella utan ocks� fr�n den verkliga, effektiva. Den indikerade �r, som Engels p�pekar, den ber�knade kraftprestationen, den effektiva d�remot den som presteras av maskinen, sedan inre friktion och andra hinder �vervunnits. - K/RS.

[490*] Den l�sare som �r f�ngen i kapitalistiska f�rest�llningar saknar naturligtvis h�r den "r�nta", som maskineriet tills�tter produktv�rdet i f�rh�llande till sitt eget kapitalv�rde. Det inses dock l�tt, att d� maskineriet lika litet som n�gon annan best�ndsdel av det konstanta kapitalet kan skapa v�rde, s� kan det inte heller tills�tta v�rde under namn av "r�nta". Det �r vidare klart, att d� det h�r �r fr�ga om hur merv�rdet produceras, kan man inte f�ruts�tta en del d�rav som givet under namn av "r�nta". Det kapitalistiska ber�kningss�ttet, som vid f�rsta p�seendet synes absurt och stridande mot v�rdebildningens lagar, skall f� sin f�rklaring i tredje delen av detta arbete.

[491*] Denna v�rdebest�ndsdel, som maskinen tillsatt, faller absolut och relativt, d� den ers�tter h�star och �verhuvud arbetsdjur, som endast kan anv�ndas som r�relsekraft och inte samtidigt i k�tt- och g�dselproduktionen. I f�rbig�ende sagt, s� ser Descartes p� djuren med manufakturperiodens �gon, och han definierar dem ocks� som endast maskiner, i motsats till medeltiden som betraktade djuren som m�nniskornas medhj�lpare, liksom senare ocks� hr v. Haller i hans "Restauration der Staatswissenschaften". Att Descartes, liksom �ven Bacon, betraktar varje f�r�ndring i produktionss�ttet och i m�nniskans praktiska herrav�lde �ver naturen som resultat av det f�r�ndrade s�ttet att t�nka, visar hans "Discours sur la M�thode", d�r det bl.a. heter: "Det �r m�jligt" (genom den metod han inf�rt i filosofin) "att n� fram till en kunskap som �r mycket nyttig f�r livet och som det g�r att dra praktiska f�rdelar av, i motsats till den spekulativa filosofi som man l�r i skolorna. Om man k�nner krafterna och verksamheten hos elden, vattnet, luften, stj�rnorna och alla andra f�rem�l som omger oss, lika noggrant som vi k�nner v�ra hantverkares syssels�ttningar, skulle vi kunna anv�nda dessa forskningsresultat f�r att fr�mja de syften som de �r �gnade att tj�na och g�ra oss till herrar och �gare av naturen" och p� s� s�tt "bidra till att g�ra det m�nskliga livet fullkomligt." I f�retalet till Sir Dudley North: "Discourses upon Trade" (1961) heter det, att Descartes' metod, till�mpad p� den politiska ekonomin, har b�rjat befria den fr�n gamla sagor och vidskepliga f�rest�llningar om pengar, handel o.s.v. I allm�nhet ansluter sig dock de �ldre engelska ekonomerna till Bacon och Hobbes som sina filosofer, medan Locke senare r�tt och sl�tt blev den politiska ekonomins "filosof" f�r England, Frankrike och Italien.

[492*] Enligt en �rsber�ttelse fr�n Handelskammaren i Essen producerade det Kruppska st�lgjuteriet �r 1862 13 miljoner pund gjutst�l med hj�lp av 161 sm�lt-, gl�d- och cementugnar, 32 �ngmaskiner (vilket �r 1800 var det ungef�rliga totalantalet av de �ngmaskiner som anv�ndes i Manchester) och 14 �nghammare om tillsammans 1.236 h�stkrafter, 49 smidesh�rdar, 203 verktygsmaskiner och ca 2.400 arbetare. H�r anv�ndes mindre �n 2 arbetare p� varje h�stkraft.

[493*] Babbage ber�knar, att p� Java �kas bomullens v�rde med 117 % n�stan endast genom spinnarbetet. Samtidigt (1832) utgjorde i England det totalv�rde, som maskineri och arbete tillf�rde bomullen i finspinneriet, ungef�r 33 % av r�materialets v�rde. ("On the Economy of Machinery", s. 165, 166.)

[494*] Vid maskintryckning sparas dessutom f�rg.

[495*] Jfr "Paper read by Dr. Watson, Reporter on Products to the Government of India, before the Society of Arts", 17 april 1860.

[496*] "Dessa stumma medhj�lpare" (maskinerna) "�r alltid resultatet av mycket mindre arbete �n det de ers�tter, t.o.m. om de har samma penningv�rde." (Ricardo: a.a. s. 40.)

[496a*] Not till 2:a upplagan: I ett kommunistiskt samh�lle skulle d�rf�r maskintekniken ha ett helt annat spelrum �n i det borgerliga samh�llet. [Noten finns inte i den franska upplagan. - RS]

[497*] "Arbetsk�parna ville inte i on�dan beh�lla tv� skift med barn under 13 �r ... En fabrikantgrupp, de som har ullspinnerier, anv�nder nu faktiskt s�llan barn under 13 �r, d.v.s. halvtidare. Man har inf�rt f�rb�ttrade och nya maskiner, varigenom anv�ndningen av barn (under 13 �r) blir �verfl�dig. Som ett exempel vill jag n�mna en arbetsprocess, d�r en apparat, ben�mnd piecing machine (skarvmaskin), anknytes till arbetsmaskinen, varigenom en pojke (�ver 13 �r) kunde utf�ra 6 eller 4 halvtidares arbete, alltefter arbetsmaskinens beskaffenhet ... 'Halvtidssystemet' stimulerade uppfinningen av skarvmaskinen." ("Reports of Insp. of Fact. for 31st Oct.

[498*] "Maskiner ... kan ofta inte anv�ndas, f�rr�n arbetet" (han menar l�nen) "stiger." (Ricardo: a.a. s. 479.)

[499*] Se "Report of the Social Science Congress at Edinburgh. Oct. 1863."

[500*] Dr Edward Smith skickades under den bomullskris, som f�ljde i det amerikanska inb�rdeskrigets k�lvatten, av engelska regeringen till Lancashire, Cheshire o.s.v. f�r att uppr�tta en rapport �ver bomullsarbetarnas h�lsotillst�nd. Han ber�ttar bl.a.: I hygieniskt avseende har krisen, bortsett fr�n att arbetarna har blivit kvitt fabriksluften, m�nga andra f�rdelar. Arbetarhustrurna har f�tt lugn och ro att ge sina barn br�stet i st�llet f�r att f�rgifta dem med Godfrey's Cordial[CXXIX*] (ett opiat). De har f�tt tid att l�ra sig laga mat. Tyv�rr tillkom denna kokkonst i en tid, d� de ingenting hade att �ta. Men man ser hur kapitalet har lagt beslag p� det f�r konsumtionen beh�vliga familjearbetet f�r sin egen v�rde�kning. Krisperioden utnyttjades ocks� f�r att arbetarflickorna i s�rskilda skolor skulle f� l�ra sig s�mnad. Det beh�vdes en amerikansk revolution och en v�rldskris, f�r att arbetarflickor, som spinner �t hela v�rlden, skulle f� l�ra sig sy!

[501*] "Antalet arbetare har �kat starkt, emedan kvinnor mer och mer ers�tter m�n, men speciellt �kar antalet barn. Tre flickor i 13-�rs�ldern med veckol�ner fr�n 6 till 8 sh. ers�tter en vuxen man som har 18-45 sh. i veckan." (Th. de Quincey: "The Logic of Political Economy", London 1845, s. 147 not.) D� vissa av familjelivets funktioner, t.ex. barnens v�rd, digivning o.s.v., inte kan helt f�rsummas, m�ste den familj, som kapitalet har makten �ver, i st�rre eller mindre utstr�ckning leja st�llf�retr�dare. De arbeten, som familjens konsumtion medf�r, s�som s�mnad, lappning o.s.v., m�ste ers�ttas genom k�p av f�rdiga varor. Det minskade hemarbetet medf�r allts� �kade penningutgifter. Arbetarfamiljens produktionskostnader �kas s�lunda och slukar merinkomsterna. D�rtill kommer, att �ndam�lsenlig anv�ndning och tillredning av livsmedlen blir om�jliga. Om dessa fakta, som den officiella politiska ekonomin d�ljer, finner man rikligt material i fabriksinspekt�rernas "Reports", i "Children's Employment Commission" och dessutom speciellt i "Reports on Public Health".

[502*] Som kontrast till det v�sentliga faktum, att begr�nsningen av kvinno- och barnarbetet i de engelska fabrikerna p�tvingades kapitalisterna av den vuxna manliga befolkningen, finner man �nnu i de senaste rapporterna fr�n "Children's Employment Commission" rent uppr�rande fall, d� arbetarf�r�ldrar bedrivit slavhandel med sina barn. Av samma rapport ser man, hur kapitalisterna f�rd�mer denna brutalitet, som de sj�lva har frambragt, som de sj�lva bevarar och exploaterar och kallar "arbetets frihet". "De har anv�nt sm�barns arbete ... t.o.m. f�r att f�rtj�na sitt eget dagliga br�d. Utan kraft att uth�rda ett s� om�ttligt slit, utan v�gledning f�r sitt framtida liv kastas de ut i en fysiskt och moraliskt f�rgiftad milj�. Den judiske historiker, som ber�ttar om Jerusalems f�rst�ring genom Titus, s�ger att det inte var n�got under, att f�rst�relsen blev s� fruktansv�rd, eftersom en om�nsklig moder offrade sitt eget sp�dbarn f�r att stilla sin gnagande hunger." ("Public Economy Concentrated", Carlisle 1833, s. 66.) [- I "Bulletin de la Soci�t� industrielle de Mulhouse" (31 maj 1837) s�ger dr Perrot: "El�ndet f�der emellan�t hos familjef�derna en ot�ck lust att spekulera i sina barn, och f�retagens ledare blir ofta anmodade att i sina fabriker ta emot barn under den ordin�ra �ldern." - Detta citat endast i den franska upplagan. - RS]

[503*] A. Redgrave i "Reports of Insp. of Fact. for 31st Oct. 1858", s. 40, 41.

[504*] "Children's Employment Commission, 5th Report", London 1866, s. 81, n. 31. [Till 4:e upplagan: Sidenindustrin i Bethnal Green �r numera n�stan helt nedlagd. - FE]

[505*] "Children's Employment Commission, 3rd Report", London 1864, s. 53, n. 15.

[506*] Ibid. 5th Report, s. XXIII, n. 137.

[507*] "Sixth Report on Public Health", London 1864, s. 34.

I franska arbetarst�der �r d�dligheten bland arbetarbarn under 1 �r 20-22 % (siffran �r f�r Roubaix). I Mulhouse hade den �r 1863 n�tt 33 %. Den ligger alltj�mt �ver 30 %.

I en rapport, framlagd f�r medicinska akademin, visar M. Devilliers, att medan d�dligheten bland barn i v�lb�rgade familjer �r 10 %, s� �r den f�r spinneriarbetares barn �tminstone 35 %. (Discours de M. Moudet � l'Acad�mie de M�decine, s�ance du 27 nov. 1866.) - I sin 28:e bulletin konstaterar "Soci�t� Industrielie de Mulhouse" det f�rf�rande f�rfallet hos den uppv�xande generationen.

B�gge dessa stycken tillfogade i franska upplagan. - RS.

[508*] "Den" (unders�kningen av 1861) "... visade f�r �vrigt, att samtidigt som sp�dbarn omkom under de f�rh�llanden som vi har beskrivit p� grund av den vanv�rd som berodde p� m�drarnas f�rv�rvsarbete, blev ocks� m�drarna � sin sida i f�rf�rande utstr�ckning likgiltiga f�r sina barn. Vanligen bekymrar de sig inte om att barnen d�r, och ibland h�nder det ... att de t.o.m. tillgriper �tg�rder f�r att p�skynda utg�ngen." (ibid.)

[509*] ibid. s. 454.

[510*] ibid. s. 454-463. "Reports by Dr Henry Julian Hunter on the excessive mortality of infants in some rural districts of England."

[511*] ibid. s. 35, 455, 456.

[512*] ibid. s. 456.

[513*] Liksom i de engelska fabriksdistrikten s� breder �ven i jordbruksomr�dena opiumf�rbrukningen dagligen ut sig bland de vuxna arbetarna av b�gge k�nen. "Att fr�mja avs�ttningen av opiat ... �r m�let f�r f�retagsamma aff�rsm�n. Opiat �r droghandlarnas mest g�ngbara artikel." (Ibid. s. 459.) Sp�dbarn, som fick opiat, krympte ihop till sm� dv�rgar eller till sm� apor." (Ibid. s. 460.) Man ser, hur Indien och Kina h�mnas p� England.

[514*] ibid. s. 37.

[515*] "Reports of Insp. of Fact. for 31st Oct. 1862", s. 59. Denna fabriksinspekt�r hade tidigare varit l�kare.

[516*] Leonard Horner i "Reports of Insp. of Fact. for 30th June" (?) 1857, s. 17.

[517*] id. i "Reports of Insp. of Fact. for 31st Oct. 1855", s. 18, 19.

[518*] Sir John Kincaid i "Reports of Insp. of Fact. for 31st Oct. 1858", s. 31, 32.

[519*] Leonard Horner i "Reports etc. for 31st Oct. 1857", s. 17, 18.

[520*] Sir J. Kincaid i "Reports etc. for 31st Oct. 1856", s. 66.

[521*] A. Redgrave i "Reports of Insp. of Fact. for 31st Oct. 1857", s. 41, 42. I de industrigrenar, d�r den egentliga fabrikslagen (allts� inte den h�r ovan citerade Printworks' Act) sedan l�ngre tid h�rskar, har motst�ndet mot den lagstadgade skolg�ngen n�gorlunda �vervunnits under de sista �ren. I de industrier, som inte �r underst�llda fabrikslagen, r�der �nnu i h�g grad glasfabrikanten J. Geddes �sikter, som han redovisade f�r unders�kningskommissarien White s�lunda: "S� l�ngt jag kan se, �r den ut�kade undervisning, som de senaste �ren kommit arbetarklassen till del, till skada. Den �r farlig, d�rf�r att den g�r dem sj�lvst�ndiga." ("Children's Employment Commission, 4th Report", London 1865, s. 253.)

[522*] "Herr E., en fabrikant, omtalade f�r mig, att han uteslutande anst�ller kvinnor f�r sina mekaniska v�vstolar. Han ger f�retr�de �t gifta kvinnor, i synnerhet s�dana som har stor familj att dra f�rsorg om, ty de �r mycket mer uppm�rksamma och l�raktiga �n de ogifta och dessutom tvingade att till det yttersta anstr�nga sina krafter f�r att tj�na ihop till de n�dv�ndiga existensmedlen. S� blir dygderna, de finaste kvinnliga dygderna, utnyttjade till hennes skada - s� blir hennes etiska kvaliteter och vekheten i hennes natur f�rvandlade till medel att f�rslava och undertrycka henne." ("Ten Hours' Factory Bill. The Speech of Lord Ashley, 15th March", London 1844, s. 20.)

[523*] "Sedan dyrbara maskiner mera allm�nt har inf�rts, tas den m�nskliga kraften i anspr�k l�ngt ut�ver sin genomsnittliga prestationsf�rm�ga." (Robert Owen: "Observations on the effects of the manufacturing system", 2:a ed. London 1817.)

[524*] Engelsm�nnen, som g�rna tror, att det s�tt, varp� ett fenomen f�rst erfarenhetsm�ssigt framtr�der, ocks� �r fenomenets orsak, s�ger ofta att orsaken till fabrikernas l�nga arbetstid �r, att kapitalisterna, n�r fabrikssystemet inf�rdes, satte sig i besittning av ett totalt viljel�st m�nniskomaterial genom ett stort herodiskt barnarov fr�n fattighusen och barnhemmen. S� t.ex. Fielden, sj�lv en engelsk fabrikant: "Utan tvivel beror arbetstidens f�rl�ngning p� att v�rnl�sa barn fr�n landets alla delar st�lldes till f�retagarnas f�rfogande i en utstr�ckning som gjorde dessa oberoende av arbetarna. Och n�r den l�nga arbetstiden en g�ng var inf�rd med hj�lp av detta olyckliga m�nniskomaterial, blev det s� mycket l�ttare att ocks� p�tvinga andra samma arbetstid." (J. Fielden: "The Curse of the Factory System", London 1836, s. 11.) Betr�ffande kvinnoarbetet s�ger fabriksinspekt�r Saunders i fabriksrapporten 1844: "Bland arbeterskorna finns det hustrur som flera veckor i f�ljd, med undantag f�r n�gra f� dagar, arbetar fr�n 6 f.m. till 12 p� natten med mindre �n 2 timmars m�ltidsraster, s� att under 5 dagar i veckan blir endast 6 av dygnets 24 timmar �ver att g� fr�n och till hemmet och vila ut i s�ngen."

[524a*] I Marx' eget exemplar av 1:a upplagan st�r h�r f�ljande marginalanm�rkning: Detta g�ller ocks� om andra utgifter, som tillh�r den maskinella utrustningen. Till exempel: "Varje fabrikant vet, att om han skall elda upp �ngmaskinen, s� kostar det lika mycket att frambringa �nga f�r 3 som f�r 4 timmar ... D�rav f�ljer (i fr�ga om j�rnv�gar) en liten inbesparing av br�nsle, om stora avst�nd tillryggal�gges." ("Royal Commission on Railways", London 1867. Evidence, n. 175). - K.

[525*] "Skador p� k�nsliga, r�rliga delar i ett metallmaskineri kan bero p� overksamhet." (Ure: a.a. s. 281.)

[526*] Den redan tidigare omn�mnde "Manchester Spinner" r�knar upp kostnader f�r maskineriet och n�mner bl.a. ("Times" 26 nov. 1862): "Den" (n�mligen avskrivningen f�r maskineriets f�rslitning) "skall ocks� t�cka den f�rlust, som st�ndigt uppst�r d�rigenom att maskiner, innan de �nnu faktiskt �r f�rbrukade, blir utkonkurrerade av nya och b�ttre konstruktioner."

[527*] "Man ber�knar i stort sett s�, att det kostar ungef�r fem g�nger s� mycket att bygga det f�rsta exemplaret av en nyuppfunnen maskin som att bygga det andra." (Babbage: a.a. s. 211, 212.)

[528*] "Sedan n�gra �r har s� m�nga och betydande f�rb�ttringar gjorts i tyllfabrikationen, att en maskin i gott skick, som kostat 1.200 p.st., n�gra �r senare s�ldes f�r 60 p.st. ... F�rb�ttringarna f�ljde p� varandra s� hastigt, att maskiner som var under arbete fick stanna kvar hos tillverkaren, emedan de genom b�ttre konstruktioner redan blivit f�r�ldrade." I denna Sturm- und Drangperiod ut�kade d�rf�r tyllfabrikanterna snart den ursprungliga arbetstidens 8-timmarsdag med dubbla skift till 24 timmar. (ibid. s. 233.)

[529*] "Det �r sj�lvklart, att i marknadsf�rh�llandenas ebb och flod, d�r efterfr�gan st�ndigt �kar och minskar, alltid erbjudes tillf�llen d� fabrikanten kan anv�nda tillskott till det r�rliga kapitalet utan att beh�va anv�nda tillskott till det fasta kapitalet ... om nya tillskott av r�material kan f�rarbetas utan extra utl�gg f�r byggnader och maskinutrustning." R. Torrens: "On Wages and Combination", London 1834, s. 63.)

[530*] Det f�rh�llande, som ber�res i texten, �r h�r omn�mnt endast f�r fullst�ndighetens skull, eftersom jag f�rst i tredje boken behandlar profitkvoten, d.v.s. f�rh�llandet mellan merv�rde och tillskjutet totalkapital.

[531*] Senior: "Letters on the Factory Act", London 1837, s. 13, 14.

[532*] "Det fasta kapitalets stora �vervikt i f�rh�llande till det r�rliga kapitalet ... g�r en l�ng arbetstid �nskv�rd." Med den v�xande omfattningen av maskineri o.s.v. "blir motiven f�r att f�rl�nga arbetstiden allt starkare, ty f�rl�ngd arbetstid �r det enda medlet att g�ra det fasta kapitalets stora massa vinstgivande." (ibid. s. 11-13.) "En fabrik har �tskilliga utgifter som f�rblir of�r�ndrade, antingen fabriken arbetar l�ngre eller kortare tid, t.ex. r�ntekostnader f�r byggnaderna, lokala och allm�nna skatter, f�rs�kringspremier, arbetsl�ner till diverse st�ndiga arbetare, f�rs�mring av maskineriet och en del andra omkostnader, vilkas proportion till profiten avtar i samma f�rh�llande som produktionens omf�ng tilltar." ("Reports of Insp. of Fact. for 31st Oct. 1862", s. 19.)

[533*] Varf�r denna inneboende mots�gelse inte n�r fram till den enskilde kapitalistens medvetande och d�rf�r inte heller till de politiska ekonomer, som �r f�ngna i hans �sk�dningar, skall vi se av de f�rsta avdelningarna i tredje boken.

[534*] Det �r en av Ricardos stora f�rtj�nster, att han ins�g, att maskineriet inte bara producerar varor utan ocks� "redundant population" [�verskottsbefolkning].

[535*] F. Biese: "Die Philosophie des Aristoteles", Berlin 1842, bd II, s. 408.

[536*] Jag �terger h�r den Stolbergska �vers�ttningen av dikten, emedan den alldeles som de tidigare citaten om arbetsdelningen karakteriserar motsatsen mellan antik och modern �sk�dning:

"Schonet der mahlenden Hand, o M�llerinnen, und schlafet Sanft! es verk�nde der Hahn euch den Morgen umsonst! D�o hat die Arbeit der M�dchen den Nymphen befohlen, Und itzt h�pfen sie leicht �ber die R�der dahin, Dass die ersch�tterten Achsen mit ihren Speichen sich w�lzen, Und im Kreise die Last drehen des w�lzenden Steins, Lasst uns leben das Leben der V�ter, und lasst uns der Gaben Arbeitslos uns freun, welche die G�ttin uns schenkt."

("Gedichte aus dem Griechischen �bersetzt von Christian Graf zu Stolberg", Hamburg 1782.)

"Mj�lnerskor, spar era malande h�nder och slumra i st�llet! Morgonstunden ger ro, tuppen v�cker ej er. Deo befallde att flickornas m�dor blev sk�tta av nymfer. Lekfullt hoppar de nu fram �ver hjul efter hjul s� att axlar och ekrar skakar och dansar med gl�dje dragande runt bara runt kvarnstenars tyngande last. S� som f�rf�dren lever vi nu och njuter av h�vor: arbetsl�shetens behag - det �r gudinnans present."

[Den svenska texten publicerad med v�nligt tillst�nd av �vers�ttaren, docent Teddy Brunius, Uppsala, som ocks� ger f�ljande, politiskt och historiskt viktiga kommentar: "Kanske skall jag s�ga att slutraden tillspetsar dikten, eftersom arbetsl�shet nu och p� Antipaters tid var olika s�ker." - Ett av det kapitalistiska systemets stora problem i ett n�tskal! - IB.]

[537*] Arbetets intensitet �r naturligtvis i det stora hela olika i olika produktionsgrenar. Detta utj�mnas, som redan A. Smith har p�visat, delvis genom andra s�regenheter inom varje arbetsomr�de. Detta f�rh�llande har emellertid ocks� h�r endast betydelse f�r arbetstiden som v�rdem�tt, i den m�n arbetets intensitet och arbetstiden upptr�der som motsatta och varandra uteslutande uttryck f�r samma arbetsm�ngd.

[538*] S�rskilt genom ackordsl�nen, en avl�ningsform som behandlas i sj�tte avdelningen.

[539*] Se "Reports of Insp. of Fact. for 31st Oct. 1865".

[540*] "Reports of Insp. of Fact. for 1844 and the quarter ending 30th April 1845", s. 20, 21.

[541*] ibid. s. 19. D� ackordsl�nen f�rblev of�r�ndrad, berodde veckol�nens storlek p� produktm�ngden.

[542*] ibid. s. 22.

[543*] ibid. s. 21. Det moraliska elementet spelade en betydande roll i de ovann�mnda experimenten. "Vi arbetar", f�rklarade arbetarna f�r fabriksinspekt�ren, "med st�rre iver, f�r vi har alltid den bel�ningen i minnet, att vi kan g� h�rifr�n tidigare p� kv�llen, och genom hela fabriken g�r en anda av d�dkraft och arbetsgl�dje, fr�n den yngste hantlangaren till den �ldste arbetaren, och vi kan hj�lpa varandra mycket i arbetet." (ibid.)

[544*] John Fielden: a.a. s. 32.

[545*] Lord Ashley: "The Ten Hours' Factory Bill. Speech of the 15th March", London 1844, s. 6-9 f.

[546*] "Reports of Insp. of Fact. for quarter ending 30th Sept. 1844, and from 1st Oct. 1844 to 30th April 1845", s. 20.

[547*] ibid. s. 22.

[548*] "Reports of Insp. of Fact. for 31st Oct. 1862", s. 62.

[549*] Detta har f�r�ndrats genom "Parliamentary Return" av 1862. H�r tr�der de moderna �ngmaskinernas och vattenhjulens verkliga �ngh�stkrafter i st�llet f�r de nominella. Dessutom �r dublierspindlarna inte l�ngre hopblandade med de egentliga spinnspindlarna (s�som i "Returns" av 1839, 1850 och 1856); dessutom anges antalet "gigs" [ruggningsmaskiner - IB], och man skiljer mellan jute- och hampfabriker � ena sidan, linnefabriker � andra sidan. Slutligen �r trikotfabrikerna f�r f�rsta g�ngen upptagna i rapporten.

[550*] "Reports of Insp. of Fact. for 31st Oct. 1856", s. 11.

[551*] ibid. s. 14, 15.

[552*] ibid. s. 20.

[553*] "Reports etc. for 31st Oct. 1858", s. 9, 10. Jfr "Reports etc. for 30th April 1860", s. 30 f.

[553a*] De h�r ovan angivna procenttalen �r avgjort felaktiga och a priori om�jliga. Det m�ste f�religga ett tryckfel. Det absoluta antalet aktuella textilfabriker utgjorde enligt inspekt�rsrapporten av 1862:

[554*] "Reports of Insp. of Fact. for 31st Oct. 1862", s. 100, 130.

[555*] Med den moderna �ngv�vstolen tillverkar en v�vare nu under en 60-timmarsvecka p� 2 stolar 26 stycken av ett visst slags tyg med best�md l�ngd och bredd, medan han p� den gamla �ngv�vstolen endast kunde tillverka 4. Arbetskostnaden f�r ett s�dant v�vstycke hade redan i b�rjan av 1850-talet sjunkit fr�n 2 shillings 9 pence till 5¹/₈ pence.

Till�gg till 2:a upplagan: "F�r 30 �r sedan" (1841) "kr�vde man, att en bomullsspinnare med 3 bitr�den skulle sk�ta endast ett mule-par med 300 till 324 spindlar. Nu" (slutet av 1871) "skall han med 5 bitr�den �vervaka ett antal mules, vilkas spindelantal utg�r 2.200, och han producerar nu �tminstone 7 g�nger s� mycket garn som 1841." (Alexander Redgrave, fabriksinspekt�r, i "Journal of the Soc. of Arts", 5 jan. 1872.

[556*] "Reports of Insp. of Fact. for 31st Oct. 1861", s. 25, 26.

[557*] Agitationen f�r �ttatimmarsdagen har nu (1867) b�rjat bland fabriksarbetarna i Lancashire.

[558*] F�ljande tabell visar de egentliga "factories" utveckling i Storbritannien och Irland sedan 1848:

I Lancashire �kades antalet fabriker 1839-1850 med endast 4 %, 1850-1856 med 19 %, 1856-1862 med 33 %, medan arbetarantalet �kade absolut och minskade relativt under b�gge 11-�rsperioderna. Jfr "Reports of Insp. of Fact. for 31st Oct. 1862", s. 63. I Lancashire dominerar bomullsfabrikerna. Men deras proportionella st�llning i fabrikationen av garn och v�vnader ser man d�rav, att bomullsfabrikerna ensamma utg�r 45,2 % av alla textilfabriker i England, Wales, Skottland och Irland, medan de har 83,3 % av alla spindlar, 81,4 % av alla �ngv�vstolar, 72,6 % av �ngkraften och 58,2 % av arbetarantalet. (ibid. s. 62, 63.)

[559*] Ure: a.a. s. 18.

[560*] ibid. s. 31. Jfr Karl Marx: "Filosofins el�nde", sv. uppl. Sthlm 1949, s. 139-141.

[561*] Det �r typiskt f�r det statistiska bedr�geriet, vilket �ven p� m�nga andra s�tt kan i detalj p�visas, n�r den engelska fabrikslagstiftningen uttryckligen utesluter de i texten sist n�mnda arbetarna fr�n deras arbetsf�lt s�som inte fabriksarbetare, medan � andra sidan de rapporter som publiceras av parlamentet lika uttryckligt innefattar inte endast ingenj�rer, mekaniker o.s.v. utan ocks� fabriksledare, kontorister, springpojkar, vaktm�stare, lagerarbetare o.s.v., kort sagt alla utom fabriks�garen sj�lv, i kategorin fabriksarbetare.

[562*] Ure medger detta. Han s�ger, att "i n�dfall" kan arbetarna p� chefens order flyttas fr�n den ena maskinen till den andra, och utbrister triumferande: "En s�dan v�xling st�r i direkt motsats till den gamla rutinen, som delar arbetet och ger den ene uppgiften att forma huvudet p� knappn�len, den andre att slipa spetsen." [119] Ure borde snarare ha fr�gat sig, varf�r denna gamla rutin "i n�dfall" kan fr�ng�s i den automatiska fabriken.

[563*] I en krissituation, som t.ex. under det amerikanska inb�rdeskriget, anv�ndes fabriksarbetaren undantagsvis av bourgeoisin till de gr�vsta arbeten, v�gbyggen o.dyl. De engelska "nationalverkst�derna" fr�n �r 1862 f�r de arbetsl�sa bomullsarbetarna skiljer sig fr�n de franska av 1848 d�ri, att de sistn�mnda utf�rde improduktivt arbete p� statens bekostnad, medan de engelska arbetarna utf�rde produktivt kommunalt arbete till nytta f�r bourgeoisin, och det dessutom billigare �n de vanliga arbetarna, med vilka de arbetsl�sa i sj�lva verket konkurrerade. "Bomullsarbetarens fysiska utseende har utan tvivel f�rb�ttrats. Detta tillskriver jag - s�vitt det g�ller m�nnen - syssels�ttningen i friska luften vid offentliga arbeten. - Det g�ller h�r fabriksarbetare fr�n Preston, som sysselsattes vid "Preston Moor". ("Reports of Insp. of Fact. for Oct. 1863", s. 59.)

[564*] T.ex. de olika mekaniska apparater, som skulle ers�tta barnarbetet, sedan lagen av 1844 inf�rts i yllefabrikerna. Om herrar fabrikanters egna barn ocks� m�ste genomg� "sin l�rotid" som hantlangare i fabriken, skulle detta n�stan helt or�rda omr�de av mekaniken snart f� ett m�rkligt uppsving. "Den automatiska mulen �r kanske en av de farligaste maskiner som finns. De flesta olycksfallen drabbar sm� barn, n�r de kryper under maskinerna f�r att sopa golvet, medan maskinerna �r i g�ng. Flera maskinsk�tare blev" (av fabriksinspekt�rerna) "st�llda inf�r r�tta och d�mda till b�ter f�r denna f�rseelse, men n�gon m�rkbar f�rb�ttring blev det inte. Om maskinfabrikanterna ville konstruera en automatisk borste, s� att barnen sluppe att krypa under maskinerna, s� vore detta ett v�rdefullt bidrag till v�ra skydds�tg�rder." ("Reports of Insp. of Fact. for 31st Oct. 1866", s. 63.)

[565*] Ur denna synpunkt m� man bed�ma Proudhons fantastiska teori, han som konstruerar" maskintekniken inte som en syntes av arbetsmedel utan som en syntes av delarbeten f�r arbetarna sj�lva. [F�r �vrigt g�r han den b�de historiska och underbara uppt�ckten, att "maskinernas period utm�rkes genom ett s�rskilt k�nnetecken, n�mligen l�narbetet."] (Meningen inom klammer fr�n Kautsky - IB.)

[566*] F. Engels: "Die Lage der arbeitenden Klasse in England", Berlin 1864, ("B�cherei des Marxismus-Leninismus"), s. 245, not. T.o.m. en helt vanlig, optimistisk frihandlare, herr Molinari, s�ger: "En man blir fortare uttr�ttad, om han 15 timmar om dagen skall �vervaka en maskins likformiga r�relse, �n om han under samma tid anv�nder sin fysiska kraft. Denna verksamhet, som kanske kunde vara en nyttig andlig gymnastik, om den inte drar ut f�r l�ngt p� tiden, f�rst�r p� l�ng sikt, genom sitt �verm�tt b�de kropp och sj�l samtidigt." (G. de Molinari: "�tudes �conomiques", Paris 1846.)

[567*] Engels: "Die Lage etc.", s. 244.

[568*] "The Master Spinners' and Manufacturers' Defence Fund. Report of the Committee", Manchester 1854, s. 17. Vi kommer senare att m�rka, att "m�staren" sjunger en annan visa, d� han riskerar att f�rlora sin "levande" automat.

[569*] Ure: a.a. s. 15. Den som k�nner Arkwrights levnadshistoria anv�nder aldrig ordet "�del" om denne p�hittige barberare. Av alla stora uppfinnare under det 18:e �rhundradet var han utan tvivel den st�rste tjuven av andras uppfinningar och den gemenaste kanaljen.

[570*] "Slaveriet, vari bourgeoisin h�ller proletariatet f�ngslat, kommer aldrig tydligare fram �n i fabrikssystemet. H�r upph�r all frihet, juridiskt och faktiskt. Arbetaren m�ste vara i fabriken kl. � 6 p� morgonen. Kommer han ett par minuter f�r sent, blir han bestraffad, och kommer han 10 minuter f�r sent, blir han inte alls insl�ppt f�rr�n efter frukostrasten och f�rlorar d� en fj�rdedel av sin dagl�n. Han m�ste �ta, dricka och sova p� kommando ... Den tyranniska fabriksklockan tvingar upp honom ur s�ngen, driver honom fr�n frukost- och middagsbord. Och hur g�r det sedan till i fabriken? H�r �r fabrikanten env�ldig lagstiftare. Han utf�rdar de fabriksbest�mmelser som han sj�lv vill, han �ndrar dem och g�r till�gg till reglerna som det behagar honom, och �ven om best�mmelserna �r aldrig s� tokiga, s�ger domstolarna i alla fall till arbetarna: D� ni frivilligt har godk�nt kontraktet, m�ste ni ocks� f�lja det ... Dessa arbetare �r d�mda att fr�n sitt nionde �r och intill d�den leva under andligt och lekamligt f�rtryck." (Engels: "Die Lage etc.", s. 245 f.) "Vad domstolarna s�ger", vill jag belysa med tv� exempel. Den ena h�ndelsen utspelas i Sheffield i slutet av 1866. D�r hade en arbetare tagit plats f�r 2 �r i en metallfabrik. P� grund av en tvist med fabrikanten l�mnade han fabriken och f�rklarade, att han absolut inte ville arbeta mer f�r honom. Han �talades f�r kontraktsbrott och d�mdes till 2 m�naders f�ngelse. (Om d�remot fabrikanten bryter kontraktet, kan han endast anklagas civilr�ttsligt och riskerar endast b�ter.) N�r arbetaren hade avtj�nat de 2 m�naderna, blev han av fabrikanten beordrad att enligt det gamla kontraktet �terv�nda till fabriken. Han v�grar, ty kontraktsbrottet har han redan sonat. Fabrikanten st�mmer honom p� nytt, och domstolen d�mer honom �n en g�ng. En av domarna, mr Shee, tar dock avst�nd fr�n domen, som han offentligt betecknar som en juridisk orimlighet, d� den leder till att en man hela sitt liv igenom g�ng p� g�ng skulle kunna bestraffas f�r en och samma f�rseelse resp. f�rbrytelse. Denna dom f�lldes inte av n�gon av "de stora obetalda" provinsiella fredsdomarna utan av en av de h�gsta domstolarna i London. [Till 4:e upplagan: Dessa lagar �r nu avskaffade. Bortsett fr�n enstaka fall - t.ex. i de offentliga gasverken - �r de engelska arbetarna i fr�ga om kontraktsbrott nu j�mst�llda med f�retagarna och kan endast civilr�ttsligt st�llas till ansvar. - FE.] Det andra fallet �r fr�n Wiltshire, slutet av november 1863. Ett 30-tal v�verskor, anst�llda hos en viss Harrupp, textilfabrik�r fr�n Leower's Mill, Westbury Leigh, strejkade, emedan denne Harrupp hade den trevliga vanan att g�ra avdrag p� l�nen f�r f�rsening om morgnarna, 6 pence f�r 2 minuter, 1 shilling f�r 3 minuter och 1 shilling 6 pence f�r 10 minuter. Detta g�r, efter 9 shillings pr timme, 4 p.st. 10 sh. pr dag, medan deras genomsnittsl�n f�r �ret aldrig �verstiger 10 till 12 sh. pr vecka. Harrupp har dessutom en pojke anst�lld, som skall signalera fabrikstiden, vilket han ibland g�r sj�lv f�re kl. 6 p� morgonen, och om arbetarna inte �r d�r, just d� han slutar bl�sa i fabrikspipan, st�ngs portarna och de som �r utanf�r f�r b�ta. Eftersom det inte finns n�gon klocka i byggnaden, �r de stackars arbetarna i den av Harrupp instruerade ungdomlige tidv�ktarens v�ld. - De strejkande, dels m�drar, dels unga flickor, f�rklarade att de skulle �terg� till arbetet, d� tidv�ktaren ersattes av en klocka och en rimligare straffskala inf�rdes. Harrupp st�mde 19 kvinnor och flickor till magistraten f�r kontraktsbrott. De d�mdes var och en till 6 pence i b�ter och 2 sh. 6 pence i r�tteg�ngskostnader, och domen bevittnades av en uppr�rd �h�rarmassa. Harrupp f�ljdes fr�n r�ttssalen av en visslande folkhop. - En av fabrikanternas favoritmetoder �r att straffa arbetarna med l�neavdrag f�r fel i det arbetsmaterial som de tilldelats. Denna metod framkallade �r 1866 allm�n strejk i de engelska krukmakeridistrikten. Rapporterna fr�n "Children's Employment Commission" (1863 till 1866) anger fall, d� arbetaren kom i skuld till sin h�gborne "m�stare" p� grund av straffreglementet i st�llet f�r att f� l�n. Den senaste bomullskrisen ger m�nga uppbyggliga exempel p� fabriksautokraternas skarpsinne, n�r det g�ller att finna svepsk�l f�r l�neavdrag. "Jag fick sj�lv", s�ger fabriksinspekt�r R. Baker, "f�r kort tid sedan anst�lla r�tteg�ng mot en bomullsfabrikant, f�r att han under dessa sv�ra och el�ndiga tider drog av 10 pence f�r n�gra av sina anst�llda minder�riga arbetare (�ver 13 �r) f�r �ldersbetyget fr�n l�karen, vilket kostar bara 6 pence, varf�r lagen endast till�ter honom att dra av 3 pence och praxis ingenting alls ... En annan fabrikant fann ett s�tt att n� resultat utan konflikt med r�ttvisan, i det han av vart och ett av de arma barn, som arbetade �t honom, tog 1 shilling som ers�ttning f�r att de fick l�ra sig den mystiska konsten att spinna, s� snart l�karintyget f�rklarade dem mogna f�r denna syssels�ttning. Det finns allts� understr�mmar, som man m�ste k�nna till f�r att kunna f�rst� hur strejker kunde uppst� vid denna tid." (Det r�rde sig om en strejk bland maskinv�varna i fabriken vid Darwen i juni 1863.) ("Reports of Insp. of Fact. for 30th April 1863", s. 50, 51.) - Fabriksrapporterna str�cker sig alltid ett stycke l�ngre �n deras officiella datum.

[570a*] Lagarna till skydd mot farliga maskiner har haft goda verkningar. "Men ... i synnerhet maskinernas �kade hastighet har skapat nya olycksrisker, som inte fanns f�r 20 �r sedan. Hjul, valsar, spindlar och v�vstolar drivs nu med st�ndigt �kande hastighet och kraft. Fingrarna m�ste gripa tag i brustna tr�dar fortare och s�krare, ty vid tvekan eller of�rsiktighet kan det g� illa ... Ett stort antal olycksfall f�rorsakas av arbetarnas iver att raskt utf�ra sitt arbete. Man m�ste komma ih�g, att det �r av st�rsta betydelse f�r fabrikanterna att oavbrutet h�lla maskineriet i g�ng, d.v.s. producera garn och v�vnader. Varje minuts stillest�nd betyder inte bara en f�rlust i drivkraft utan ocks� en f�rlust i produktion. F�rmannen, som �r intresserad f�r produktm�ngden, hetsar d�rf�r arbetarna att h�lla maskinerna i g�ng, och detta �r �nnu viktigare f�r de arbetare som arbetar p� ackord. I de flesta fabriker �r det formellt f�rbjudet att reng�ra maskinerna under g�ng, men detta praktiseras �nd� allm�nt. Enbart denna orsak har under det senaste halv�ret f�ranlett 906 olycksfall ... Reng�ringsarbetet f�rsigg�r varje dag, men p� l�rdagen sker i regel ett mera grundligt reng�ringsarbete, till stor del medan maskineriet �r i g�ng ... Eftersom detta �r ett obetalt arbete, s�ker arbetarna f� det undangjort s� fort som m�jligt. Antalet olycksfall �r d�rf�r mycket st�rre p� fredagar och i synnerhet p� l�rdagar �n under veckans �vriga dagar. F�r fredagen �verskrides genomsnittet f�r de fyra f�rsta veckodagarna med ungef�r 12 %, f�r l�rdagen genomsnittet f�r de fem f�reg�ende dagarna med 25 %; men om man tar med i ber�kningen, att l�rdagen har endast 7� arbetstimmar, �vriga veckodagar 10�, s� �kar det �verskjutande antalet med mer �n 65 %." ("Reports of Insp. of Fact. for 31st Oct. 1866", London 1867, s. 9, 15, 16, 17).

[571*] I tredje bokens f�rsta avdelning skall jag ber�tta om ett f�ltt�g, som de engelska fabrikanterna nyligen har f�retagit mot fabrikslagens best�mmelser, som �r avsedda att skydda arbetarnas lemmar gentemot livsfarliga maskiner. H�r n�jer jag mig med ett citat ur en officiell rapport av fabriksinspekt�r Leonard Horner: "Jag har h�rt fabrikanter tala med of�rl�tligt l�ttsinne om n�gra s�dana olycksfall, som t.ex. att f�rlusten av ett finger �r en bagatell. En arbetares liv och utkomstm�jligheter beror i s� h�g grad p� hans fingrar, att en s�dan f�rlust f�r honom �r en ytterst allvarlig sak. D� jag h�r s�dant tankl�st prat, st�ller jag fr�gan: 'Vi antar, att ni beh�ver anst�lla en arbetare till, och tv� anm�ler sig, b�gge i alla andra h�nseenden lika bra, men den ene saknar en tumme eller ett pekfinger - vem skulle ni v�lja? Ni skulle inte tveka ett �gonblick att best�mma er f�r den med alla fingrar i beh�ll ...' Dessa herrar fabrikanter har falska f�rdomar mot vad de kallar pseudo-filantropisk lagstiftning." ("Reports of Insp. of Fact. for 31st Oct. 1855.") Dessa herrar �r "f�rst�ndiga m�nniskor", och det var inte utan sk�l de sv�rmade f�r slav�garnas uppror! [15]

[572*] I de fabriker, som l�ngsta tiden varit underst�llda fabrikslagen med dess tv�ngsbegr�nsning av arbetstiden och �vriga stadganden, har m�nga �ldre missf�rh�llanden f�rsvunnit. Sj�lva f�rb�ttringen av maskineriet kr�ver p� ett visst stadium "en f�rb�ttrad konstruktion av fabriksbyggnaderna", en sak som kommer arbetarna till godo. (Jfr "Reports etc. for 31st Oct. 1863", s. 109.)

[573*] Se bl.a. John Houghton: "Husbandry and Trade improved", London, 1727, "The Advantages of the East-India Trade", 1720; John Bellers, a.a. "M�starna och arbetarna befinner sig tyv�rr i ett st�ndigt krigstillst�nd med varandra. De f�rras best�ndiga syfte �r att erh�lla arbetet s� billigt som m�jligt, och de skyr inga medel f�r att n� detta m�l, medan de senare med samma iver vaktar p� varje tillf�lle att tvinga sina m�stare att g� med p� deras h�gre fordringar." ("An Inquiry into the causes of the Present High Prices of Provisions", 1767, s. 61, 62. - F�rfattare Reverend Nathaniel Forster, helt p� arbetarnas sida.)

[574*] Bandkvarnen uppfanns i Tyskland. Den italienske abb�n Lancellotti ber�ttar i en skrift, som utkom 1636 i Venedig: "Anton Muller fr�n Danzig skall f�r ungef�r 50 �r sen" (detta skrevs 1629) "ha sett en mycket konstig maskin i Danzig, som f�rf�rdigade 4-6 v�var p� en g�ng; d� stadens r�dm�n emellertid fruktade att uppfinningen skulle g�ra en massa arbetare till tiggare, s� hade man undertryckt uppfinningen och i hemlighet l�tit sticka ner eller dr�nka uppfinnaren." [121] I Leyden anv�ndes samma maskin f�rsta g�ngen �r 1629. Bandmakarnas upplopp tvingade f�rst magistraten att f�rbjuda den; olika f�rordningar av 1623, 1639 o.s.v., utf�rdade av st�nderna, skulle begr�nsa dess anv�ndning; genom en f�rordning 16 dec. 1661 gavs den slutligen fri. "I denna stad", s�ger Boxhorn om bandkvarnens inf�rande i Leyden, "uppfann n�gra m�nniskor f�r ungef�r 20 �r sen ett v�vredskap, varmed en enda arbetare kan framst�lla mer v�v och med mindre arbete, �n eljest flera f�rm�r p� samma tid. D�rav uppstod oroligheter och klagom�l bland v�varna, tills anv�ndningen av detta redskap slutligen f�rbj�ds av �verheten." (Boxhorn: "Institutiones politicae", Leyden 1663.) Samma maskin f�rbj�ds i K�ln 1676, samtidigt som dess inf�rande i England framkallade arbetaroroligheter. Ett kejserligt edikt av 19 febr. 1685 f�rbj�d dess anv�ndning i hela Tyskland. I Hamburg br�ndes maskinen offentligt p� magistratens order. Karl VI f�rnyade 9 febr. 1719 ediktet av 1685 och i Kursachsen blev maskinen till�ten f�rst 1765. Denna maskin, som st�llt till s� mycket ov�sen, var i sj�lva verket en f�rel�pare till spinn- och v�vmaskinerna, allts� till 18:e �rhundradets industriella revolution. En i v�vning alldeles oerfaren pojke kunde med hj�lp av en drivst�ng s�tta hela v�vstolen med alla dess skyttlar i r�relse, och den levererade i sin f�rb�ttrade form 40 � 50 styck p� en g�ng.

[575*] I gammalmodiga manufakturer yttrar sig n�gon g�ng �n i dag denna primitiva form av arbetaruppror mot maskinerna. S� t.ex. i Sheffields filfabriker 1865.

[576*] Sir James Steuart uppfattar ocks� maskinteknikens verkningar p� detta s�tt. "Jag betraktar allts� maskinerna som en metod, varmed man i realiteten �kar de arbetandes antal utan att beh�va bekosta uppeh�lle �t flera ... Vilken skillnad �r det mellan verkningarna av en ny maskin och av nya inv�nare?" ("Principles of Political Economy", franska uppl. bd I, bok 1, kap. XIX.) Petty �r betydligt naivare, d� han s�ger att maskineriet ers�tter "polygamin". Denna synpunkt kan p� sin h�jd passa f�r n�gra omr�den i F�renta staterna. D�remot skriver Piercy Ravenstone i "Thoughts on the Funding System and its Effects" (London 1824, s. 15): "En maskin kan s�llan med f�rdel anv�ndas f�r att underl�tta en enskild mans arbete. Det g�r �t mera tid f�r att framst�lla den �n som inbesparas vid anv�ndningen. Maskineriet �r bara till verklig nytta, n�r det anv�ndes av m�nga, n�r en enda maskin kan underst�dja tusendens arbete. D�rf�r finns det mest maskiner i de folkt�taste omr�dena, d�r arbetsl�sheten �r st�rst. Maskiner anv�ndes inte, f�r att det �r ont om arbetskraft, utan just p� grund av den l�tthet varmed de kan f�s att utf�ra massor av arbete."

[576a*] [Not till 4:e upplagan: Detta g�ller ocks� Tyskland. D�r det f�rekommer storbruk hos oss, allts� i synnerhet i �ster, har detta f�rst m�jliggjorts genom "Bauernlegen",[CXXXIII*] som gripit omkring sig s�rskilt sedan 1648. - FE.]

[577*] "Maskineri och arbete konkurrerar st�ndigt med varandra." (Ricardo: a.a. s. 479.)

[578*] Konkurrensen mellan hand- och maskinv�ven f�rl�ngdes i England f�re 1833 �rs fattigv�rdslag p� s� s�tt, att man medelst kyrkliga underst�d b�ttrade p� de l�ngt under existensminimum liggande l�nerna. "Pastor Turner var �r 1827 pr�st i Wilmslow i fabriksdistriktet Cheshire. Emigrationskommitt�ns fr�gor och pastor Turners svar visar, p� vad s�tt det m�nskliga arbetet s�ttes i st�nd att konkurrera med maskineriet. Fr�ga: 'Har inte maskinv�vstolen tr�ngt undan handv�vstolen?' Svar: Utan tvivel, och det hade skett i �nnu st�rre utstr�ckning, om inte handv�varna hade varit i st�nd att finna sig i l�nes�nkningar.' Fr�ga: 'Men har inte handv�varen i s� fall accepterat en l�nesats, som �r otillr�cklig f�r hans uppeh�lle, och m�ste han inte lita till fattigunderst�d f�r att klara livsuppeh�llet?' Svar: 'Jo, i sj�lva verket uppeh�lles hans konkurrensf�rm�ga gentemot maskinv�varen endast genom fattigunderst�det.' S� best�r de f�rdelar, som de arbetande kan tacka maskinerna f�r, i en f�rnedrande fattigdom eller ocks� tvingas de att emigrera. De f�rvandlas fr�n respektabla och i viss m�n oberoende hantverkare till krypande fattiga satar, som lever p� v�lg�renhetens bittra br�d. Detta �r, vad man kallar ett missf�rh�llande 'av tillf�llig natur'." ("A Prize Essay on the comparative merits of Competition and Cooperation", London 1834, s. 29.)

[578a*] "Att �nda n�gon in i evigheten" - to launch somebody into eternity - �r det eufemistiska uttrycket i engelska tidningar f�r b�delns h�ga v�rv. (Ur franska upplagan.) - RS.

[579*] "Samma orsak, som kan h�ja landets nettoinkomst" (d.v.s. Ricardo menar jord�garnas och kapitalisternas inkomst, vars rikedom nationalekonomiskt sett �r likamed nationens rikedom) "kan samtidigt �stadkomma en befolknings�kning och f�rs�mra arbetarnas villkor." (Ricardo: a.a. s. 469.) "Meningen med varje f�rb�ttring av mekanismen �r i sj�lva verket att g�ra sig oberoende av m�nskligt arbete eller att minska dess pris genom att ers�tta vuxna manliga arbetare med kvinno- och barnarbete eller yrkesskickliga arbetare med grovarbetare." (Ure: a.a. s. 23.)

[580*] "Reports of Insp. of Fact. for 31st Oct. 1858", s. 43.

[581*] "Reports etc. for 31st Oct. 1856", s. 15.

[582*] Ure: "Philosophy of Manufacture", s. 19. "Den stora f�rdelen med att anv�nda maskiner i tegelbruken ligger d�ri, att f�retagaren blir oberoende av yrkesskickliga arbetare." ("Children's Empolyment Commission, 5th Report", London 1866, s. 180, n. 46.)

Till�gg till 2:a upplagan: Herr A. Sturrock, chef f�r Great Northern Railway's maskinavdelning, f�rklarar i fr�ga om byggande av maskiner (lokomotiv o.s.v.): "Dyrbara (expensive) engelska arbetare anv�ndes mindre f�r var dag som g�r. Produktionen �kas genom anv�ndningen av b�ttre instrument, och dessa instrument betj�nas i sin tur av en billigare sorts arbete (a low class of labour) ... Tidigare var det n�dv�ndigt med skickliga arbetare f�r att producera �ngmaskinens alla delar. Samma delar produceras nu medelst mindre skickligt arbete - men med goda instrument ... Med instrument menar jag de maskiner, som anv�nds vid maskinbyggeriet." ("Royal Commission on Railways. Minutes of Evidence", n. 17862 och 17863, London 1867.)

[583*] Ure: a.a. s. 20.

[584*] ibid. s. 321.

[585*] ibid. s. 23.

[586*] "Reports of Insp. of Fact. for 31st Oct. 1863", s. 108 f.

[587*] ibid. s. 109. De snabba f�rb�ttringarna av maskineriet under bomullskrisen satte de engelska fabrikanterna i st�nd att omedelbart efter det amerikanska inb�rdeskrigets slut �ter �versv�mma v�rldsmarknaden. Redan under andra halv�ret 1866 blev tygerna n�stan os�ljbara. D�rmed b�rjade konsignationsaff�rer p� Kina och Indien, som ytterligare bidrog till att �verfylla marknaden. I b�rjan av 1867 tog fabrikanterna sin tillflykt till den vanliga utv�gen att klara sig: neds�ttning av arbetsl�nerna med 5 %. Arbetarna satte sig emot detta och p�pekade, teoretiskt helt riktigt, att enda botemedlet vore f�rkortad arbetstid, 4 dagar pr vecka. Efter en tids motstr�vighet m�ste de sj�lvutn�mnda industrikaptenerna g� med p� detta, p� vissa platser med, p� andra platser utan en l�neminskning med 5 %.

[588*] "F�rh�llandet mellan m�stare och arbetare i flask- och flintglasbruken �r den permanenta strejkens." Detta �r orsaken till uppsvinget i tillverkningen av pressat glas, d�r det mesta arbetet utf�res av maskiner. En firma i Newcastle, som tidigare producerade 350.000 pund bl�st flintglas pr �r, producerar nu 3.000.500 pd pressat glas �rligen. ("Children's Employment Commission, 4th Report 1865", s. 262, 263.)

[589*] Gaskell: "The Manufacturing Population of England", London 1833, s. 3, 4.

[590*] N�gra mycket betydelsefulla konstruktioner av verktygsmaskiner uppfann hr Fairbairn till f�ljd av strejker i hans egen maskinfabrik.

[591*] Ure: a.a. s. 367-370.

[592*] Ure: a.a. s. 368, 7, 370, 280, 321, 281, 475.

[593*] Ricardo delade ursprungligen denna �sikt, men med den vetenskapliga f�rdomsfrihet och sanningsk�rlek, som var karakteristisk f�r honom, �terkallade han den senare. Se Ricardo: "Principles of Political Economy", kap. 31.

[594*] M�rk v�l, att jag �terger exemplen p� precis samma s�tt som de ovann�mnda ekonomerna.

[595*] En av Ricardos anh�ngare anm�rker h�rtill gentemot J. B. Says plattityder: "Vid utvecklad arbetsdelning �r arbetarens skicklighet endast anv�ndbar i den speciella gren, d�r den f�rv�rvats, och arbetarna �r sj�lva ett slags maskiner. Det �r d�rf�r absolut meningsl�st att pladdra som en papegoja om tingens tendens att finna sin naturliga niv�. Om vi ser oss omkring, m�rker vi, att de p� l�ng tid inte utj�mnas, och att, om s� sker, niv�n �r l�gre �n vid processens b�rjan." ("An Inquiry into those Principles respecting the Nature of Demand etc.", London 1821, s. 72.)

[596*] MacCulloch �r en m�stare i detta slags pretenti�sa idioti. "Om det �r f�rdelaktigt", s�ger han t.ex. med tillgjord barnslighet, som kunde passa en 8-�ring, "att mer och mer utveckla arbetarens skicklighet, s� att han blir i st�nd att producera en alltj�mt �kande varum�ngd med samma eller mindre arbetsinsats, s� m�ste det ocks� vara till f�rdel f�r honom att till sin hj�lp anv�nda s�dant maskineri, som mest verksamt underst�der honom i uppn�endet av detta resultat." (MacCulloch: "Principles of Political Economy", London 1830, s. 182.)

[596a*] "Spinnmaskinens uppfinnare har ruinerat Indien, vilket emellertid f�ga ang�r oss." (A. Thiers: "De la Propri�t�", Paris 1848). Den store statsmannen f�rv�xlar h�r spinnmaskinen med den mekaniska v�vstolen, "vilket emellertid f�ga ang�r oss".

[597*] Enligt 1861 �rs folkr�kning (London 1863, bd II) utgjorde antalet i engelska och walesiska kolgruvor sysselsatta arbetare 246.613, varav 73.546 under och 173.067 �ver 20 �r. Bland de f�rra var 835 i �ldern 5-10 �r, 30.701 i �ldern 10-15 �r, 42.010 i �ldern 15-19 �r. Antalet arbetare i j�rn-, koppar-, bly-, tenn- och andra metallgruvor var 319.222.

[598*] �r 1861 var i England och Wales 60.807 personer sysselsatta i maskinproduktionen, h�ri medr�knade fabrikanterna sj�lva, deras kontorister, agenter och handelsresande. Uteslutna �r d�remot producenter av mindre maskiner, s�som symaskiner etc., likas� producenter av verktyg f�r arbetsmaskiner, s�som spindlar o.d. Antalet civilingenj�rer var 3.329.

[599*] D� j�rn �r en av de viktigaste r�varorna, kan h�r n�mnas, att �r 1861 i England och Wales fanns 125.771 gjutare, varav 123.430 m�n och 2.341 kvinnor. Av de f�rra var 30.810 under och 92.620 �ver 20 �r.

[600*] "En bomullsv�varfamilj p� 4 vuxna personer med 2 barn som hasplare tj�nade i slutet av f�rra och b�rjan av detta �rhundrade 4 p.st. i veckan med 10 timmars arbetsdag. Om arbetet var mycket br�dskande, kunde de tj�na mer ... Tidigare hade de alltid hindrats i arbetet av bristande tillg�ng p� garn." (Gaskell: "The Manufacturing Population of England", London 1833, s. 25-27.)

[601*] F. Engels p�visar i "Die Lage der arbeitenden Klasse in England", under vilka el�ndiga f�rh�llanden en stor del av dessa lyxindustrins arbetare levde. Massor av nya bel�gg finns i rapporterna fr�n "Children's Employment Commission".

[602*] �r 1861 var 94.665 sj�m�n sysselsatta i Englands och Wales' handelsflotta.

[603*] D�rav endast 177.596 mank�n �ver 13 �r.

[604*] D�rav 30.501 kvinnok�n.

[605*] D�rav mank�n 137.447. Samtliga dessa 1.208.648 tj�nar i privathus. Till�gg till 2:a upplagan: Fr�n 1861 till 1870 har antalet manliga tj�nare n�stan f�rdubblats. Det hade �kat till 267.671. �r 1847 fanns det 2.694 skogvaktare (f�r aristokraternas jaktmarker), �r 1869 d�remot 4.921. - De unga flickor, som var pigor hos Londons borgarbrackor, kallades i folkmun "little slaveys", sm� slavar. [I Marx' handexemplar av f�rsta upplagan �r f�ljande citat ur Evening Star f�r den 11 sept. 1868 inf�rt: "Det s�tt varp� helt unga tj�nsteflickor �veranstr�nges �r en skam f�r deras husm�drar. H�ndelsevis k�nner jag flera av dessa 'slavinnor', som m�nga kallar dem, och jag beklagar dem av hela mitt hj�rta. De m�ste stiga upp tidigt och vara uppe till l�ngt in p� natten. De sover i k�llarrum med ohyra eller i kalla vindskamrar tillsammans med r�ttorna. De lever av k�ksavfall. De blir utsk�llda och skymfade, f�rf�ljda av n�rg�ngna hemmas�ner och pinade av 4-5 barn. De skickas ut i regnet efter �l, m�ngen g�ng slagna av sina argsinta husm�drar. P� hela veckan f�r de inte till�telse att g� i kyrkan. De har uselt betalt, och om de blir sjuka, skickar man dem till deras anh�riga, om de har n�gra, i annat fall till sjukhuset eller fattighuset. Det �r inte att undra p� att de rentav f�r avsmak och avsky f�r anst�ndigt arbete och beslutar sig f�r att g� 'vart tusan som helst', och att de ocks� ofta g�r det, dessa stackars sm� slavinnor. Hur har jag inte sett dem gr�ta, d� de ber�ttat f�r mig om sina lidanden, om slagen, om hungern, om k�lden, hur de jagades bort fr�n sina 'platser', s� snart de blev sjuka, hur de sen levde p� att s�lja sina kl�der, och hur de slutligen, n�r allt hopp var ute, hamnade i smutsen och sen sj�nk allt djupare. Och tyv�rr �r det endast ett f�tal, som har medlidande med dem." - K/RS.]

[606*] Ganilh anser d�remot, att maskindriftens slutresultat blir en absolut minskning av antalet arbetsslavar, p� vilkas bekostnad d� ett �kat antal "gens honn�tes"[CXXXVI*] kunde parasitera och utveckla sin bekanta "perfectibilit� perfectible",[CXXXVII*] som Fourier s� h�nsynsl�st begabbade. Hur f�ga Ganilh f�rst�r produktionsutvecklingen, k�nner han �tminstone, att maskintekniken �r en skickelsediger inr�ttning, vars inf�rande f�rvandlar arbetande m�nniskor till fattighjon, medan dess utveckling bl�ser liv i flera arbetsslavar �n den slagit ner. Fnoskigheten i hans egen st�ndpunkt uttryckes b�st i hans egna ord: "De klasser, som �r d�mda att producera och konsumera, f�rminskas, medan de klasser, som leder arbetet, som bringar hela befolkningen hj�lp, tr�st och upplysning, f�r�kas ... och till�gnar sig alla f�rdelar, som beror p� arbetskostnadernas minskning, �verfl�det p� varor och konsumtionsvarornas l�ga pris. Genom denna utveckling h�jer sig m�nniskosl�ktet till geniets h�gsta skapelser, tr�nger in i religionens hemlighetsfulla djup, f�rverkligar moralens h�lsosamma grundsatser" (som best�r i att 'till�gna sig alla f�rdelar etc.'), "lagarna till skydd f�r friheten" (friheten f�r 'de klasser, som �r d�mda att producera'?), "till makt, laglydnad, r�ttf�rdighet, pliktuppfyllelse och humanitet." - Denna rappa-kalja st�r att l�sa i "Des Syst�mes d'�conomie Politique etc." 2:a uppl., Paris 1821, vol. n, s. 224. Jfr ibid. s. 212.

[607*] "Reports of Insp. of Fact. for 31st Oct. 1865", s. 58 f. Men samtidigt fanns ocks� resurser f�r att syssels�tta ett st�rre antal arbetare i 110 nya fabriker med 11.625 �ngv�vstolar, 628.756 spindlar, 2.695 h�stkrafter. (ibid.)

[608*] "Reports etc. for 31st Oct. 1862", s. 79.

Till�gg till 2:a upplagan: I slutet av december 1871 yttrade fabriksinspekt�r A. Redgrave i ett f�redrag i Bradford, i "New Mechanics' Institution", "En sak, som frapperat mig sedan en tid tillbaka, �r yllefabrikernas f�r�ndrade utseende. F�rr var de fyllda med kvinnor och barn, nu ser det ut som om maskinerna gjorde allt arbete. N�r jag fr�gade en fabrikant, fick jag f�ljande f�rklaring: 'Under det gamle systemet sysselsatte jag 63 personer. Efter inf�randet av f�rb�ttrat maskineri reducerades mina anst�llda till 33, och nyligen har jag till f�ljd av nya stora f�r�ndringar sett mig i st�nd att klara mig med 13 arbetare.' "

[609*] "Reports etc. for 31st Oct. 1856", s. 16.

[610*] "Handv�varnas sjukledighet (p� grund av bomullsdamm och d�ri blandade �mnen) var f�rem�l f�r unders�kning genom en kungl. kommission, men fast�n deras lidande konstaterades och beklagades, �verl�mnade man f�rb�ttringen (!) i deras l�ge �t slumpen och tidens v�xlingar, och man f�r hoppas, att dessa lidanden nu" (20 �r senare) "n�stan (nearly) har upph�rt, vartill det omfattande inf�randet av �ngv�vstolar utan tvivel har bidragit." ("Reports of Insp. of Fact. for 31st Oct. 1856", s. 15.)

[611*] Andra metoder, varigenom maskintekniken p�verkar r�varuproduktionen, kommer att behandlas i tredje boken.

[612*] Bomullsexport fr�n Indien till Storbritannien: 1846: 34.540.143 pund, 1860: 204.141.168 pund, 1865: 445.947.600 pund. Ullexport fr�n Indien till Storbritannien: 1846: 4.570.581 pund, 1860: 20.214.173 pund, 1865: 20.679.111 pund.

[613*] Ullexport fr�n Godahoppsudden (Kaplandet) till Storbritannien: 1846: 2.958.457 pund, 1860: 16.574.345 pund, 1865: 29.920.623 pund. Ullexport fr�n Australien till Storbritannien: 1846: 21.789.346 pund, 1860: 59.166.616 pund, 1865: 109.734.261 pund.

[614*] F�renta Staternas ekonomiska utveckling �r sj�lv en produkt av den europeiska, i synnerhet den engelska storindustrins. I sin nuvarande gestalt (1866) m�ste USA alltj�mt betraktas som ett kolonialland i f�rh�llande till Europa. [Till 4:e upplagan: "Sedermera har landet utvecklats till v�rldens andra industriland utan att d�rf�r helt ha f�rlorat sin karakt�r av kolonialland." - FE.] - [�ven denna not �r numera f�r�ldrad. F�renta Staterna har blivit v�rldens f�rsta industriland och har i s� h�g grad f�rlorat sin kolonialkarakt�r, att landet nu sj�lvt bedriver kolonial expansionspolitik. - K/RS.]

Bomullsexport fr�n F�renta Staterna till Storbritannien: 1846: 401.949.393 pd, 1852: 765.630.544 pd, 1859: 961.707.264 pd, 1860: 1.115.890.608 pd. Export av spannm�l o.s.v. fr�n F�renta Staterna till Storbritannien (i engelska centner):

[615*] I ett upprop till "Trade Societies of England" fr�n de arbetare, som skofabrikanterna i Leicester kastat ut p� gatan i en lockout, heter det (juli 1866): "Under de senaste 20 �ren har en stor f�r�ndring skett inom Leicesters skotillverkning, i det att man b�rjade pligga skorna i st�llet f�r att sy ihop dem. P� den tiden kunde man tj�na ihop goda l�ner. Snart bredde det nya systemet ut sig. Det blev h�rd konkurrens mellan de olika f�retagen, n�r det g�llde att leverera de smakfullaste artiklarna. Men sedan uppstod en s�mre sorts konkurrens, n�mligen den att underbjuda varandra i fr�ga om priset (undersell). De skadliga f�ljderna visade sig snart i form av l�nes�nkningar, och l�nerna sj�nk s� fort att m�nga skofabrikanter nu endast betalar h�lften av de ursprungliga l�nerna. Medan l�nerna sjunker allt djupare, verkar det d�remot som om profiterna �kade med varje l�nes�nkning." - T.o.m. d�liga tider f�r industrin utnyttjas av fabrikanterna f�r att inh�sta stora profiter genom osk�liga l�nes�nkningar, med andra ord genom direkt st�ld av n�dv�ndiga existensmedel fr�n arbetarna. Ett exempel. Det �r fr�n krisen i sidenv�veriet i Coventry: "Av uppgifter, som jag erh�llit fr�n s�v�l fabrikanter som arbetare, framg�r utan tvivel, att l�nerna s�nkts betydligt mer, �n den utl�ndska konkurrensen eller andra omst�ndigheter motiverar. Flertalet v�vare arbetar f�r l�ner, som har minskats med 30-40 %. Ett stycke sidenband, som v�varen f�r 5 �r sen fick 6 � 7 shillings f�r, betalas nu bara med 3 sh. 3 d. eller 3 sh. 6 d.; annat arbete som f�rut inbringade 4 sh. eller 4 sh. 3 d., inbringar nu 2 sh. eller 2 sh. 3 d. L�nes�nkningen �r st�rre �n vad som motiveras av minskad efterfr�gan. I flera fall medf�rde inte l�nes�nkningen n�gon motsvarande priss�nkning p� varan." (Rapport fr�n kommissarien F. D. Longe i "Children's Employment Commission, 5th Report 1866, s. 114, n. 1.)

[615a*] Den "stora br�dkakan", som frihandlarna hade f�respeglat arbetarna som resultatet av spannm�lstullarnas upph�vande. - K/RS.

[616*] Jfr "Reports of Insp. of Fact. for 31st Oct. 1862", s. 30.

[617*] ibid. s. 19.

[618*] "Reports etc. for 31st Oct. 1865", s. 41-45.

[619*] "Reports etc. for 31st Oct. 1863", s. 41, 42.

[620*] ibid. s. 51.

[621*] ibid. s. 50, 51.

[622*] ibid. s. 62, 63.

[623*] "Reports etc. for 30th April 1864", s. 27.

[624*] Ur ett brev fr�n Harris, polism�stare i Bolton, i "Reports of Insp. of Fact. for 31st Oct. 1865", s. 61, 62.

[625*] I ett upprop fr�n bomullsarbetarna, v�ren 1863, ang�ende bildandet av en emigrationsf�rening heter det bl.a.: "Att en stor utvandring av fabriksarbetare nu �r absolut n�dv�ndig, f�rnekas endast av ett f�tal. Men det beh�vs en kontinuerlig utvandringsstr�m, f�r att vi under vanliga f�rh�llanden skall kunna bevara v�r st�llning, och detta bevisas av f�ljande fakta: �r 1814 utgjorde det officiella v�rdet (som endast �r en index p� kvantiteten) av de exporterade bomullsvarorna 17.665.378 p.st., deras verkliga marknadsv�rde 20.070.824 p.st. �r 1858 utgjorde de exporterade bomullsvarornas officiella v�rde 182.221.681 p.st., deras verkliga marknadsv�rde endast 43.001.322 p.st., d.v.s. kvantiteten var tiodubblad, medan marknadsv�rdet i stort sett endast var f�rdubblat. Detta resultat, s� ogynnsamt f�r landet i allm�nhet och f�r fabriksarbetarna i synnerhet, beror p� �tskilliga samverkande orsaker. En av de mest framtr�dande �r det permanenta �verfl�det p� arbetskraft, oumb�rlig f�r denna bransch, vilken hotas av underg�ng, om inte avs�ttningsmarknaden st�ndigt utvidgas. V�ra bomullsfabriker kan stoppas genom den periodiska stagnationen inom aff�rsv�rlden, en stagnation som under nuvarande f�rh�llanden �r lika oundviklig som d�den sj�lv. Men den m�nskliga uppfinningsf�rm�gan bromsas inte av dylika orsaker. Trots att, l�gt r�knat, 6 miljoner m�nniskor har emigrerat fr�n detta land under de senaste 25 �ren, �r �nd� p� grund av den m�nskliga arbetskraftens uttr�ngande i syfte att f�rbilliga produkterna en stor procent av vuxna m�n ur st�nd att f� syssels�ttning av n�got slag och p� n�gra villkor i fabrikerna, inte ens under den mest utpr�glade h�gkonjunktur." ("Reports of Insp. of Fact. for 30th April 1863", s. 51, 52.) Vi skall i ett senare kapitel se, hur herrar fabrikanter under bomullskrisen p� alla s�tt s�kte hindra fabriksarbetarnas emigration, t.o.m. genom statliga ingripanden.

[626*] "Children's Employment Commission, 4th Report 1864", s. 108, n. 447.

[627*] I F�renta Staterna �r ett s�dant �terupplivande av hantverket p� maskinteknikens grundval mycket vanligt. Just d�rf�r kommer koncentrationen av kapitalet i samband med den oundvikliga �verg�ngen till fabriksdrift att d�r ske i oerh�rt mycket snabbare tempo �n i Europa, t.o.m. snabbare �n i England.

[628*] Jfr "Reports of Insp. of Fact. for 31st Oct. 1865", s. 64.

[629*] Herr Gillot startade i Birmingham den f�rsta st�lpennmanufakturen i stor skala. Den levererade redan 1851 �ver 180 miljoner pennor och f�rbrukade �rligen 120 ton st�lpl�t. Birmingham, som nu monopoliserat denna industri i landet, producerar nu �rligen miljarder st�lpennor. Antalet sysselsatta utgjorde enligt 1861 �rs statistiska unders�kning 1.428, varav 1.268 arbeterskor, som arbetat sedan 5-�rs�ldern.

[630*] "Children's Employment Commission, 2nd Report 1864", s. LXVIII, n. 415.

[631*] F�r att inte tala om barnen i Sheffields filfabriker!

[631a*] "Children's Employment Commission, 5th Report 1866", s. 3, n. 24, s. 6, n. 55, 56, s. 7, nr. 59, 60.

[632*] ibid. s. 114, 115, n. 6, 7. Kommissarien anm�rker med r�tta, att om det i vanliga fall �r maskinen, som ers�tter m�nniskan, s� �r det h�r bokstavligen pojken som ers�tter maskinen.

[633*] Se rapport �ver lumphandeln och andra bel�gg: "Public Health, 8th Report', London 1866, till�gg s. 196-208.

[634*] "Children's Employment Commission, 5th Report 1866", s. XVI, n. 96, 97; s. 130, n. 39, 61. Jfr ocks� ibid. 3rd Report 1864, s. 48, 56.

[635*] "Public Health, 6th Report", London 1864, s. 31.

[636*] ibid. s. 30. Dr Simon p�pekar, att d�dligheten bland Londons skr�ddare och typografer i �ldern 25-35 �r egentligen �r mycket st�rre. M�starna f�r ett stort antal ungdomar upp till 30 �r fr�n landet som "l�rlingar". Dessa figurerar i statistiken som Londonbor och s�nker d�dlighetskvoten f�r London p� s� s�tt, att en stor del av dem �terv�nder till hemorten - och detta i synnerhet om de blir sv�rt sjuka. (ibid.)

[637*] Det g�ller h�r hamrad spik, inte maskinm�ssigt skuren spik. Se "Children's Employment Commission", 3rd Rep., s. XI, XIX, n. 125-130; s. 53, n. 11; s. 114, n. 487; s. 137, n. 674.

[638*] "Children's Employment Commission, 2nd Rep." s. XXII, n. 166.

[639*] "Children's Employment Commission, 2nd Report 1864", s. XIX, XX, XXI.

[640*] ibid. s. XXI, XXVI.

[641*] ibid. s. XXIX, XXX.

[642*] ibid. s. XL, XLI.

[643*] "Children's Employment Commission, 1st Report 1863", s. 185.

[644*] Millinery har egentligen endast att g�ra med damhattar, dock �ven med damkappor och sjalar, medan dressmakers �r identiska med v�ra damskr�ddare eller s�mmerskor.

[645*] Det engelska millinery och dressmaking bedrives mest i f�retagarnas lokaler, dels av d�r boende anst�llda arbeterskor, dels av utanf�r f�retaget bosatta kvinnliga dagl�nare.

[646*] Inspekt�r White bes�kte en manufaktur, som tillverkade milit�rpersedlar, och som sysselsatte 1.000 till 1.200 personer, n�stan alla kvinnor, samt en skomanufaktur med 1.300 arbetare, varav n�stan h�lften var barn och ungdomar o.s.v. ("Children's Employment Commission, 2nd Report", s. XVII, n. 319).

[647*] Ett exempel: Den 26 febr. 1864 upptog veckorapporten om d�dligheten fr�n Registrar General [128] 5 fall av sv�ltd�d. Samma dag har Times en notis om �nnu ett fall av hungerd�d. Sex d�dsfall av sv�lt under loppet av en vecka!

[648*] "Children's Employment Commissions, 2nd Report 1863", s. LXVII, n. 406-409; s. 84, n. 124; s. LXXIII, n. 441; s. 66, n. 6; s. 84, n. 126; s. 78, n. 85; s. 76, n. 69; s. LXXII, n. 483.

[649*] "Hyran f�r arbetslokalerna synes vara i sista hand avg�rande, och d�rf�r har det gamla systemet att l�mna ut arbete till sm�f�retagare och familjer h�llit sig l�ngst kvar i London, och d�r �terv�nder man ocks� l�ttast till denna metod." (ibid. s. 83, n. 123.) Den sista satsen har uteslutande till�mpning p� skomakeriet.

[650*] I handskmakerierna, d�r arbetarnas l�ge knappast var b�ttre �n fattighjonens, f�rekom inte detta.

[651*] "Children's Employment Commission, 2nd Rep. 1864", s. 2, nr. 122.

[652*] Enbart i st�vel- och skomakarverkst�derna i Leicester, som producerar f�r grossisternas r�kning, var 800 symaskiner i bruk redan 1864.

[653*] "Children's Employment Commission, 2nd Report, 1864", s. 84, n. 124.

[654*] S� har skett t.ex. i arm�ns persedeldep� i Pimlico i London, i Tillie & Hendersons skjortfabrik i Londonderry, i firman Taits bekl�dnadsfabrik i Limerick, som anv�nder inemot 1.200 arbetare.

[655*] "Tendensen till fabriksdrift." ("Ch. Empl. Comm. 2nd Rep. 1864", s. LXVII.) "Hela branschen befinner sig nu i ett �verg�ngsstadium och underg�r samma f�r�ndring som f�rut skett i spetsindustrin, textilbranschen o.s.v." (ibid. n. 405.) "En fullst�ndig revolution." (ibid. s. XLVI, n. 318.) P� "Children's Employment Commission's" tid, �r 1840, var all strumptillverkning �nnu handarbete. Efter 1846 har flera slags maskiner inf�rts, som nu drivs med �nga. �r 1862 var inalles omkring 129.000 personer av b�gge k�nen och i alla �ldrar, fr�n 3 �r och upp�t, sysselsatta i den engelska strumpfabrikationen. Av dessa sorterade dock, enligt en parlamentsrapport av den 11 febr. 1862, endast 4.063 under fabrikslagen.

[656*] Betr�ffande lergodsindustrin rapporterar firman Cochrane, tillh�rande "Britain Pottery", Glasgow: "F�r att vidmakth�lla v�r produktionsf�rm�ga har vi i stor utstr�ckning �verg�tt till att anv�nda maskiner, som kan sk�tas av outbildade arbetare, och dagligen m�rker vi att vi p� s� s�tt kan producera mer �n med den gamla metoden." ("Reports of Insp. of Fact. for 31st Oct. 1865", s. 13.) "Fabrikslagen stimulerar till ytterligare inf�rande av maskiner." (ibid. s. 13, 14.)

[657*] S� blev det efter fabrikslagens till�mpning p� krukmakeriet vanligt att inf�ra "power jiggers" i st�llet f�r "handmoved jiggers" (maskindrivna drejskivor i st�llet f�r handdrivna).

[658*] "Reports of Insp. of Fact. for 31st Oct. 1865", s. 96, 127.

[659*] Inf�randet av denna och andra maskiner i t�ndstickstillverkningen har i ett fall medf�rt, att 230 unga arbetare ersatts med 32 pojkar och flickor i �ldern 14-17 �r. Denna inbesparing av arbetskraft fortsattes ytterligare 1865 genom anv�ndning av �ngkraft.

[660*] "Children's Employment Commission, 2nd Report 1864", s. IX, n. 50.

[661*] "Reports of Insp. of Fact. for 31st Oct. 1865", s. 22.

[662*] "Dessa n�dv�ndiga f�rb�ttringar ... kan i m�nga �ldre f�retag inte genomf�ras utan kapitalutl�gg, som �verstiger de nuvarande �garnas resurser ... En viss oreda �r oundviklig i samband med fabrikslagens inf�rande. Denna oreda st�r i direkt proportion till de missf�rh�llanden, som lagen skall undanr�ja." (ibid. s. 96, 97.)

[663*] I masugnarna t.ex. "blir arbetsdagen i allm�nhet mycket l�ngre mot slutet av veckan, beroende p� arbetarnas vana att ta ledigt p� m�ndagen och ibland �ven tisdagen helt eller delvis". ("Children's Empl. Comm. 3rd Rep.", s. VI.) "De sm� f�retagen har vanligen en mycket oregelbunden arbetstid. De f�rlorar 2 eller 3 dagar, och sen tar de igen f�rlusten genom nattarbete ... �garna anv�nder alltid sina egna barn, om de har n�gra." (ibid. s. VII.) "Oregelbundenheten i arbetstiden uppmuntras av m�jligheten och vanan att ta igen det f�rlorade genom �vertid." (ibid. s. XVIII.) "Oerh�rd f�rlust av arbetstid i Birmingham ... omv�xlande sysslol�shet och slaveri." (ibid. s. XI.)

[664*] "Children's Employment Commission, 4th Report", s. XXXII, XXXIII.

[665*] ibid. s. XXXV, n. 235, 237

[666*] ibid. s. 127, n. 56.

[667*] "Betr�ffande de f�rluster, som uppkommer f�r handeln genom att best�llningar som skall skeppas inte levereras i r�tt tid, s� erinrar jag mig att detta var fabriksherrarnas huvudargument �ren 1832 och 1833. Ingenting, som nu s�ges i denna fr�ga, kan spela s� stor roll som det gjorde p� den tiden, d� �ngan �nnu inte hade minskat alla avst�nd till h�lften och omskapat hela transportv�sendet. Detta argument visade sig redan d� vid praktisk pr�vning sakna all betydelse, och s�kerligen skall det g� p� samma s�tt nu, om det st�lles p� prov." ("Reports of Insp. of Fact. for 31st Oct. 1862", s. 54, 55.)

[668*] "Children's Employment Commission, 4th Report", s. XVIII, n. 118.

[669*] John Bellers s�ger redan 1699: "Modets v�xlingar �kar med n�dv�ndighet de fattigas lidanden. Dessa v�xlingar har tv� stora ol�genheter: 1. Arbetarna har det hela vintern el�ndigt p� grund av bristen p� arbete, eftersom tyghandlarna och v�vm�starna inte v�gar satsa kapital p� arbetskraft, f�rr�n v�ren kommer och de f�r veta, hur det nya modet blir; 2. P� v�ren �r det ont om arbetskraft, och v�vm�starna m�ste d� anst�lla flera l�rlingar f�r att p� n�gra m�nader t�cka landets behov. D�rigenom dras arbetskraft fr�n jordbruket, st�derna fylles med bettlare, och m�nga som sk�ms f�r att tigga, sv�lter ihj�l under vintern, d� inget arbete finns." ("Essays about the Poor, Manufactures etc.", s. 9.)

[670*] "Children's Employment Commission, 5th Report", s. 171, n. 31.

[671*] S� heter det t.ex. i en vittnesutsaga fr�n Bradfordexport�rerna: "Under dessa f�rh�llanden �r det klart, att det inte �r n�dv�ndigt att l�ta pojkarna arbeta l�ngre �n fr�n 8 f.m. till 7 eller � 8 e.m. i varuhusen. Det �r bara en fr�ga om extra utl�gg och extra arbetskraft. Pojkarna skulle inte beh�va arbeta s� l�ngt in p� n�tterna, om inte vissa f�retagare vore s� profithungriga; en extramaskin kostar bara 16 eller 18 p.st. Till stor del beror �vertidsarbetet p� otillfredsst�llande anordningar j�mte lokalbrist." (ibid. s. 171, n. 31, 36, 38).

[672*] Ibid. En Londonfabrikant, som f.�. betraktar den tv�ngsm�ssiga regleringen av arbetsdagen som ett skydd f�r arbetarna mot fabrikanterna och f�r fabrikanterna sj�lva gentemot grosshandeln, s�ger: "Det tryckta l�get i v�r bransch f�rorsakas av export�rerna, som t.ex. f�redrar att s�nda de varor, som skall fram till best�mmelseorten f�re s�songens b�rjan, med segelfartyg och tillgodog�ra sig fraktskillnaden mellan segel- och �ngfartyg, eller som f�rs�ker f� varorna s�nda med �ngfartyg s� tidigt som m�jligt f�r att komma f�re sina konkurrenter p� den utl�ndska marknaden."

[673*] "... som hade kunnat f�rhindras", s�ger en fabrikant, "till priset av en utvidgning av anl�ggningarna under hotet om en allm�n fabrikslagstiftning." (ibid. s. X, n. 38.)

[674*] Ibid. s. XV, n. 72 f.

[675*] "Reports of Insp. of Fact. for 31st Oct. 1865", s. 127.

[676*] Det har erfarenhetsm�ssigt visat sig, att en sund genomsnittsm�nniska f�rbrukar i medeltal 25 kubiktum luft i varje andetag, och att han andas 20 g�nger i minuten. Han f�rbrukar allts� omkring 720.000 kubiktum eller 416 kubikfot luft p� 24 timmar. Som bekant kan den utandade luften inte anv�ndas p� nytt, f�rr�n den renats i naturens stora verkstad. Enligt Valentins och Brunners experiment synes en frisk man utandas ungef�r 1.300 kubiktum kolsyra pr timme, vilket motsvarar ungef�r 8 ounces kol i fast form pr dygn. "Varje man skulle ha �tminstone 800 kubikfot luft." (Huxley.)

[677*] Enligt den engelska fabrikslagen kan f�r�ldrarna inte skicka barn under 14 �r ull de "kontrollerade" fabrikerna utan att samtidigt l�ta dem f� element�r undervisning. Fabrikanten ansvarar f�r lagens efterlevnad. "Fabriksundervisning �r obligatorisk och en betingelse f�r arbetet." ("Reports of Insp. of Fact. for 31st Oct. 1863", s. 111.

[678*] Om de nyttiga f�ljderna av att kombinera gymnastik (f�r pojkar �ven milit�r�vningar) med obligatorisk undervisning av fabriksbarn och barnhusbarn se N. W. Seniors tal vid den 7:e �rliga kongressen med "National Association for the Promotion of Social Science" i "Report of Proceedings etc.", London 1863, s. 63, 64, likas� fabriksinspekt�rernas rapport f�r 31 okt. 1865, s. 118, 119, 120, 126 f.

[679*] "Reports of Insp. of Fact. for 31st Oct. 1865", s. 118. En naiv sidenfabrikant f�rklarar inf�r "Children's Employment Commission": "Jag �r alldeles �vertygad, att den riktiga metoden, n�r det g�ller att f� fram duktiga arbetare, �r kombinationen av arbete och undervisning i de tidiga barna�ren. Naturligtvis f�r dock arbetet vara varken f�r anstr�ngande eller obehagligt och osunt. Jag skulle �nska, att mina egna barn hade arbete och lek som omv�xling med skolan." ("Children's Employment Commission, 5th Report", s. 82, n. 36.)

[680*] Senior i "Report of Proceedings" (se not 298). Hur storindustrin p� ett visst utvecklingsstadium genom att omskapa det materiella produktionss�ttet och de samh�lleliga produktionsf�rh�llandena ocks� kan omskapa t�nkes�tten, ser man tydligt vid en j�mf�relse mellan N. W. Seniors uttalande av 1863 och hans angrepp mot fabrikslagen av 1833. Eller man kan j�mf�ra den n�mnda kongressens �sikter med det faktum, att i vissa lantliga avkrokar i England straffas fattiga f�r�ldrar med hot om sv�ltd�d, om de f�rs�ker s�nda sina barn till skolan. S� ber�ttar t.ex. hr Snell, att det �r praxis i Somersetshire, att om n�gon beg�r fattigv�rd, s� m�ste han ta sina barn ur skolan. Och hr Wollaston, pr�st i Feltham, n�mner fall, d� vissa familjer blivit v�grade allt underst�d, "emedan de s�nder sina pojkar till skolan"!

[681*] D�r hantverksmaskiner, drivna med handkraft, direkt eller indirekt konkurrerar med mera utvecklat maskineri, som drivs mekaniskt, sker en v�sentlig f�rvandling av den arbetare som driver maskinen. Ursprungligen ersatte �ngmaskinen denne arbetare, men nu skall han ers�tta �ngmaskinen. Anstr�ngningen och f�rbrukningen av hans arbetskraft blir d�rf�r ohygglig, och nu �r det t.o.m. minder�riga, som d�ms till denna tortyr! S� fann kommissarien Longe i Coventry och trakten d�r omkring, att man anv�nde barn p� 10 till 15 �r till att driva bandv�vstolarna, och att �nnu mindre barn anv�ndes f�r att driva mindre v�vstolar. "Detta �r ett utomordentligt h�rt arbete. Pojken �r en ren ers�ttning f�r �ngkraften." ("Children's Employment Commission, 5th Report 1866", s. 114, n. 6.) Om de m�rdande f�ljderna av detta "slaverisystem", som den officiella rapporten kallar det, ber�ttar rapporten p� samma och f�ljande sidor.

[682*] ibid. s. 3, n. 24.

[683*] ibid. s. 7, n. 70.

[684*] "I n�gra byar p� skotska h�glandet ... s�g man enligt statistiken m�nga f�rherdar och torpare med hustru och barn g� i skor, som de sj�lva gjort av l�der, som de sj�lva garvat, i kl�der, som de helt tillverkat sj�lva av material, som de klippt av f�ren eller f�tt av lin som de sj�lva odlat. Knappast n�gra k�pta artiklar f�rekom, med undantag av syl, n�l, fingerborg och n�gon metalldel i v�vstolen. F�rgerna gjorde de sj�lva av v�xt�mnen o.s.v." (Dugald Stewart i "Works, ed. Hamilton", vol. VIII, s. 327-328.)

[685*] I den ber�mda "Livre des m�tiers" (Hantverkets bok) av Etienne Boileau f�reskrivs bl.a., att en ges�ll vid sitt upptagande bland m�starna m�ste avl�gga en ed "att �lska sina br�der med broderlig k�rlek, st�dja dem i deras yrken och inte frivilligt f�rr�da yrkeshemligheter." Han m�ste t.o.m. g� ed p� "att i allas intresse, inte f�r att anbefalla sina egna varor, g�ra k�paren uppm�rksam p� fel i andras arbete."

[686*] "Bourgeoisin kan icke existera utan att alltj�mt revolutionera produktionsinstrumenten, d.v.s. produktionsf�rh�llandena, s�ledes samtliga samh�llsf�rh�llanden. Ett of�r�ndrat bibeh�llande av det gamla produktionss�ttet var d�remot den f�rsta existensbetingelsen f�r alla tidigare industriella klasser. Den fortg�ende omv�lvningen i produktionen, det oavbrutna skakandet av alla samh�lleliga f�rh�llanden, den eviga os�kerheten och r�relsen k�nnetecknar bourgeoisins epok gentemot alla andra. Alla fasta inrotade f�rh�llanden och dem �tf�ljande gamla �rev�rdiga f�rest�llningar och �sk�dningar uppl�ses, alla nybildade f�r�ldras innan de hinner bli f�rbenade. Allt fast och best�ndigt f�rflyktigas, allt heligt profaneras, och m�nniskorna blir slutligen tvungna att betrakta sin levnadsst�llning och sina �msesidiga f�rbindelser med nyktra �gon." (F. Engels och Karl Marx: "Det kommunistiska partiets manifest", sv. uppl. Sthlm 1941, s. 26.)

[687*]
"Ni tar mitt liv, n�r ni tar bort den grund,
som b�r mitt hus; ni tar ifr�n mig livet,
n�r ni tar medlen, som jag lever av."
(Shakespeare: K�pmannen i Venedig, IV: 1, K. A. Hagbergs �vers.) [90]

[688*] En fransk arbetare skriver vid sin �terkomst fr�n San Francisco: "Jag hade aldrig trott, att jag skulle duga till att arbeta i alla de yrken, som jag pr�vat p� i Kalifornien. Jag var fast �vertygad om att jag bara dugde till typograf ... N�r jag nu hamnat i denna v�rld av �ventyrare, vilka byter jobb l�ttare �n man byter skjorta, gjorde jag, min sj�l, p� samma s�tt som alla andra. D� gruvarbetet gav d�ligt utbyte, l�mnade jag det och flyttade till stan, d�r jag i tur och ordning jobbade som typograf, takt�ckare, blygjutare o.s.v. Som f�ljd av denna erfarenhet att duga till alla slags arbeten k�nner jag mig nu mindre som mollusk och mer som en m�nniska." (A. Corbon: "De l'enseignement professionnel", 2�me �d. s. 50.)

[689*] John Bellers, ett verkligt fenomen i den politiska ekonomins historia, ins�g redan i slutet av 17:e �rhundradet fullst�ndigt klart n�dv�ndigheten att avskaffa nutidens uppfostran och arbetsdelning, vilka �stadkommer hypertrofi och atrofi i samh�llets b�gge poler, om ocks� i motsatt riktning. Han s�ger bl.a. s� vackert: "Ett l�ttjefullt l�rande �r f�ga b�ttre �n l�rande av l�ttja ... Kroppsarbetet har Gud sj�lv ursprungligen inr�ttat ... Arbete �r lika nyttigt f�r kroppens h�lsa som mat f�r dess uppeh�lle, ty vad man genom sysslol�shet inbesparar i m�da, det f�r man igen i sjukdom ... Arbetet �r oljan i livets lampa, tanken t�nder den ... En barnsligt enfaldig syssels�ttning" (ett varsel om Basedow'are och deras moderna efterapare) "g�r barnen enfaldiga." ("Proposals for raising a Colledge of Industry of all useful Trades and Husbandry", London 1696, s. 12, 14, 16, 18.)

[690*] Detta sker f.�. till stor del �ven i mindre verkst�der, som vi sett i fr�ga om spetstillverkning och halmfl�tning, och kunde ocks� visas i metallmanufakturer i Sheffield, Birmingham o.s.v.

[691*] "Children's Employment Commission, 5th Report", s. XXV, n. 162, och 2nd Rep. s. XXXVIII, n. 285, 289; s. XXXV, n. 191.

[692*] "Fabriksarbete skulle kunna vara lika renligt och trevligt som husligt arbete, ja kanske i �nnu h�gre grad." ("Reports of Insp. of Fact. for 31st Oct. 1865", s. 127.)

[693*] ibid. s. 27, 32.

[694*] Massor av bel�gg finns i "Reports of Insp. of Fact."

[695*] "Children's Employment Commission, 5th Report", s. X, n. 35.

[696*] ibid. s. IX, n. 28.

[697*] ibid. s. XXV, n. 165-167. Betr. stordriftens f�rdelar j�mf. med sm�f�retagen, se "Child. Empl. Comm. 3rd Rep.", s. 13, n. 144; s. 25, n. 121; s. 26, n. 125; s. 27, n. 140 o.s.v.

[698*] De industrier som skulle regleras var: spetstillverkning, trik�industri, halmfl�tning, bekl�dnadskonfektion (flera olika slag), tillv. av konstgjorda blommor, sko-, hatt- och handskmakeri, skr�dderi, alla metallfabriker fr�n masugnar till n�lfabriker o.s.v., pappersbruk, glasbruk, India-Rubber Work (gummi), repslagerier, n�sduksv�verier, paraply- och parasolltillverkning, fabrikation av spindlar och spolar, boktryckerier, bokbinderier, stationery (skrivmateriel j�mte kartonger, kort m.m.), tillv. av gagatsmycken, tegelbruk, handsidenmanufaktur, coventry-v�veri, salt-, talgljus- och cementverk, sockerbruk, skorpbagerier, olika tr�- och diverse arbeten.

[699*] "Child. Empl. Comm., 5th Rep.", s. XXV, n. 169.

[699a*] "Factory Act's Extension Act" och "Hours of Labour Regulation Act" genomf�rdes b�gge i aug. 1867. I band II �terkommer jag till b�gge dessa lagar i samband med behandlingen av den nya gruvlagen av 1872 o.s.v.

[700*] Senior: "Social Science Congress", s. 55-58.

[701*] Fabriksinspektionens personal bestod av 2 inspekt�rer, 2 assistenter och 41 underinspekt�rer. �r 1871 tillsattes ytterligare 8 underinspekt�rer. Totalkostnaderna f�r genomf�randet av fabrikslagarna i England, Skottland och Irland uppgick 1871-72 till endast 25.347 p.st., ett belopp som ocks� inkluderar r�tteg�ngskostnaderna vid processer mot �vertr�delser av fabrikslagarna.

[702*] Robert Owen, kooperationens fader, tog fabrikssystemet till utg�ngspunkt inte endast f�r sina praktiska f�rs�k utan ocks� teoretiskt, i det han betraktade fabrikssystemet som den sociala revolutionens utg�ngspunkt. Han hade dock inte, som redan tidigare har p�pekats, samma illusioner som sina efterf�ljare betr�ffande dessa isolerade omvandlingselements r�ckvidd. Hr Vissering, professor i politisk ekonomi vid Leydens universitet, synes ocks� ha sina aningar i den riktningen, d� han i sin "Handboek van Praktische Staathuishoudkunde", 1860-1862, som p� ett typiskt s�tt �terger vulg�rekonomins plattheter, agiterar f�r hantverksdriften och mot storindustrin.

[Till 4:e upplagan: Den "nya juridiska r�ttkungen", som den engelska lagstiftningen varit upphovsman till genom de inb�rdes mots�gande Factory Acts, Factory Act's Extension Act och Workshops' Act, blev till sist outh�rdlig, och s� kom i Factory and Workshops' Act �r 1878 en sammanslagning till st�nd av hela det hith�rande lagkomplexet. En utf�rlig kritik av denna nu g�llande engelska industrilagstiftning kan givetvis inte ges h�r. D�rf�r f�r vi n�ja oss med f�ljande notiser: Lagen omfattar 1. Textilfabrikerna. H�r f�rblir allting ungef�r vid det gamla: arbetstiden f�r barn �ver 10 �r h�gst 5� timmar om dagen eller 6 timmar och fria l�rdagar; ungdomar och kvinnor 10 timmar pr dag under 5 dagar, h�gst 6� p� l�rdagen. - 2. Andra �n textilfabriker. H�r har best�mmelserna reviderats till st�rre likheter med dem f�r nr 1, men alltj�mt finns m�nga undantag, som gynnar kapitalisterna, och i m�nga fall kan dessa ytterligare gynnas genom specialtillst�nd fr�n inrikesministern. 3. Verkst�der (workshops), definierade ungef�r som i den f�rra lagen; n�r det g�ller d�r sysselsatta barn, ungdomar och kvinnor, �r workshops ganska likst�llda med icke-textilfabriker, dock med ytterligare l�ttnader f�r kapitalisterna i enskilda fall. - 4. Workshops, d�r inga barn eller ungdomar �r sysselsatta, utan personer �ver 18 �r av b�gge k�nen; f�r denna kategori g�ller ytterligare l�ttnader. - 5. Hemindustri (domestic workshops), d�r endast familjens medlemmar arbetar i familjens bostad. H�r �r best�mmelserna �nnu mer elastiska och begr�nsas dessutom av att inspekt�ren inte utan specialtillst�nd fr�n regering eller domstol f�r inspektera s�dana lokaler, som inte ocks� begagnas som bostadsrum. Halmfl�tning, spetsknyppling och handskmakeri inom familjen �r helt undantagna fr�n inspektionen. Med alla sina brister �r denna lag alltj�mt, vid sidan av den schweiziska fabrikslagen av 23 mars 1877, den oj�mf�rligt b�sta lagen p� detta omr�de. En j�mf�relse mellan den engelska och den schweiziska lagen �r av speciellt intresse, emedan den s� klart visar f�r- och nackdelar i de tv� lagstiftningsmetoderna - den engelska, "historiska", som ingriper fr�n fall till fall, och den kontinentala, mera generaliserande metoden, som bygger p� franska revolutionens traditioner. Tyv�rr �r den engelska lagstiftningen vad betr�ffar workshops till stor del fortfarande endast en d�d bokstav - p� grund av otillr�cklig inspektionspersonal. - FE.]

[Sedan Engels skrev detta, har ytterligare en rad arbetarskyddslagar utf�rdats 1 England, bland vilka den viktigaste �r lagen av 1901, som f�rbjuder syssels�ttning av barn under 12 �r i fabriker och verkst�der och f�rkortar textilfabrikernas arbetstid med 1 timme, s� att den totala veckoarbetstiden utg�r 55� timmar. - K/RS.]

[703*] Utf�rligare framst�llning av den i Englands jordbruk anv�nda maskintekniken finner man i dr W. Hamm: "Die landwirtschaftlichen Ger�te und Maschinen Englands", 2:a uppl. 1856. I denna framst�llning av det engelska jordbrukets utveckling f�ljer hr Hamm alltf�r okritiskt M. Leonce de Lavergne. [Till 4:e upplagan: Denna anm�rkning numera givetvis f�r�ldrad. - FE.]

[704*] "Ni delar folket i tv� fientliga l�ger: ett av t�lpaktiga b�nder och ett av f�rvekligade dv�rgar. Gode Gud! En nation, som �r uppdelad i jordbruksintressen och handelsintressen, r�knar sig sj�lv s�som sund, ja framst�ller sig som upplyst och civiliserad, inte bara trots denna ohyggliga och onaturliga uppdelning utan rentav p� grund av densamma." (David Urquhart: "Familiar Words", London 1855, s. 119.) Detta st�lle visar p� en g�ng styrkan och svagheten hos den kritik, som kan b�de bed�ma och f�rd�ma nutiden men inte f�rst� den.

[705*] J�mf�r Liebig: "Die Chemie in ihrer Anwendung auf Agrikultur und Physiologie", 7:e uppl. 1862, s�rskilt f�rsta bandet, "Einleitung in die Naturgesetze des Feldbaues". Det �r en av Liebigs od�dliga f�rtj�nster, att han har p�visat det moderna jordbrukets negativa sida fr�n naturvetenskaplig st�ndpunkt. �ven hans kommentarer till agrikulturens historia, vilka inte saknar en del grova misstag, inneh�ller m�nga snilleblixtar. Det �r att beklaga, att han p� m�f� kan kasta fram p�st�enden som f�ljande: "Genom en intensivare uppluckring och pl�jning blir luftv�xlingen i det inre av jordens por�sa delar befordrad, och ytan av de delar av jorden, p� vilka luften skulle inverka, f�rstorad och ombytt, men det �r l�ttbegripligt, att jordens avkastning inte �kar i proportion till det nedlagda arbetet utan i betydligt mindre omfattning. Denna lag", till�gger Liebig, "�r f�rst av J. St. Mill i hans 'Principles of Political Economy', bd I, s. 17, uttryckt p� f�ljande s�tt: 'Att jordbrukets produktion vid i �vrigt lika f�rh�llanden �kar mindre �n antalet anv�nda arbetare' " (Mill �terger t.o.m. Ricardos elementarlag i en falsk formel, ty d� 'the decrease of the labourers employed', minskningen av antalet anv�nda arbetare, i England alltid h�llit j�mna steg med jordbrukets framsteg, skulle ju den f�r och i England konstruerade lagen �tminstone i England inte finna n�gon till�mpning) " '�r den allm�nna lagen f�r jordbruket' - "m�rkv�rdigt nog, d� dess grund var honom obekant." (Liebig i det citerade verket, bd I, s. 143 och not.) Bortsett fr�n den oriktiga tolkningen av ordet "arbetare", varmed Liebig menar n�got helt annat �n den politiska ekonomin, �r i varje fall "m�rkv�rdigt nog", att han g�r J. St. Mill till f�rste f�rkunnare av en teori, som James Anderson publicerade p� Adam Smiths tid och i olika skrifter upprepade in p� b�rjan av 19:e �rhundradet. Teorin annekterades 1815 av Malthus, en m�stare i plagiat (hela hans befolkningsteori �r ett skaml�st plagiat). Samma teori utvecklades av West samtidigt med och oberoende av Anderson, och Ricardo bragte den �r 1817 i �verensst�mmelse med den allm�nna v�rdeteorin, varp� den under Ricardos namn gick ut kring v�rlden. Teorin vulgariserades 1820 av James Mill (J. St. Mills fader) och �tergavs slutligen av bl.a. J. St. Mill som en redan v�lk�nd skoldogm. Det �r obestridligt, att J. St. Mill n�stan uteslutande har dylika villfarelser att tacka f�r sin i varje fall "m�rkv�rdiga auktoritet.

Kommentarer:

[CXVII*] Originalet har h�r "Peloton" = pluton - IB.

[CXVIII*] Marx anv�nder den engelska termen kooperation, men d� denna numera helt dominerar spr�kbruket i ett annat sammanhang, har vi ansett l�mpligt att h�r �vers�tta den till svenska. - IB.

[CXIX*] Hos Kautsky (och Sandler): den 3 juni.

[CXX*] "falska utgifter" h�r = improduktiva utgifter - IB.

[CXXI*] Hos Cairnes: "produkten av sitt arbete"

[CXXII*] Det ovann�mnda stilgjuteriet kan tj�na som �vningsexempel med sina 4 gjutare, 2 avbrytare och 1 slipare. Om man vill t.ex. tredubbla produktionen, b�r man h�r anst�lla ytterligare 8 gjutare, 4 avbrytare och 2 slipare. - IB.

[CXXIII*] "bellum omnium contra omnes"

[CXXIV*] "Πολλ' ήπίστατο έργα, κακώς δ'ήπίστατο πάντα".

[CXXV*] "έργον καιρόν διόλλνται"

[CXXVI*] Var skall platonismen hamna n�sta g�ng?

[CXXVII*] lagar om l�rlingstid

[CXXVIII*] allts� verktygsmaskiner i ordets egentliga mening - IB.

[CXXIX*] Ett "hj�rtstillande" medel, som s�vde ner skrikande barnungar. En svensk parallell: P� 1800-talet gav man sm�barn en bomullstuss, bl�tt i br�nnvin, att suga p�. Effektivt! Skriken tystnade, ungen somnade ... - IB.

[CXXX*] Svenska paralleller finns i m�ngd fr�n 1800-talets senare h�lft. N�r man beh�vde mer folk i bruket, skickade brukspatronen bud till skolan, och d� var det bara f�r skolm�ster att skicka iv�g det beg�rda antalet pojkar att g�ra dagsverken i smedjan, i skogen eller p� �kern. - IB.

[CXXXI*] "framst�ende (bomulls)spinnare", "betydande korvmakare" och "inflytelserika grosshandlare i skosm�rja". - IB.

[CXXXII*] bagno, plur. bagnos, f�rst slavf�ngelse i Konstantinopel, senare namn p� de franska f�ngelser, som p� 1700-talet ersatte gal�rerna som straffanstalter f�r grova f�rbrytare - IB.

[CXXXIII*] Indragning av bondehemman - IB.

[CXXXIV*] Det �r p� sin plats att mildra det onda med ord.

[CXXXV*] Det �r allt.

[CXXXVI*] "anst�ndiga m�nniskor" (d.v.s. "fint" folk!)

[CXXXVII*] "fullkomningsduglig fullkomningsduglighet" (!)

[CXXXVIII*] Den franska upplagan har h�r f�ljande till�gg: "... och i maskindriftens system v�xer aldrig antalet absolut utan att avta relativt till storleken av det anv�nda kapitalet och till den producerade varum�ngden." - RS/IB.

[CXXXIX*] ackumulation = hopande, uppsamlande. - Kapitalets ackumulationsprocess behandlas ing�ende i 7:e avd. av detta band. - IB.

[CXL*] 0.501 enl. franska uppl. Siffrorna f.�. olika p� flera st�llen. - RS.

[CXLI*] Denna indiska bomull fick sitt namn av staden Surat, som f�rr hade stora bomullsfabriker och var Indiens viktigaste handelsstad. Det brittiska v�ldet i Indien b�rjade faktiskt med att ett handelsfaktori anlades i Surat �r 1612. - IB.

[CXLII*] vanl. sv. uttal: sk�rting, ett f�rr mycket vanligt, tv�skaft. bomullstyg, som anv�ndes till sport- och arbetsskjortor samt till rock- och kappfoder. - IB.

[CXLIII*] Uttrycket inneb�r givetvis ingen betygss�ttning av landets hygieniska f�rh�llanden. Det �r den dominerande textilindustrin, som levererar v�ldiga m�ngder avfall - lump. - IB.

[CXLIV*] Trucksystemet innebar, att l�nen utbetalades i varor, vilka anskaffades och prissattes av arbetsgivaren! Systemet hade sin motsvarighet p� vissa h�ll i Sverige i de s.k. bruksbodarna, som levde kvar l�nge, i synnerhet i brukssamh�llena i Bergslagen. - IB. => =>

[CXLV*] "utl�mnad �t n�d och barmh�rtighet"

[CXLVI*] "Om�jligt? L�t mig aldrig beh�va h�ra detta dumma ord!"

[CXLVII*] Yrkesskolor

[CXLVIII*] "Skomakare, bli vid din l�st!"

[CXLIX*] Fadersmakt, faderlig myndighet

[CL*] En n�got l�ngre utveckling av detta stycke finns i franska upplagan. - RS.

[CLI*] Styckets sista mening ur Kautskys utg�va. - IB.

[CLII*] I v�r ungdom h�rde vi en frireligi�s schlager, som p� sitt naivt-realistiska s�tt ger bel�gg f�r uttrycket "religionen - ett opium f�r folket". Vi �terger ur minnet: "I m�rka stenkolsgruvan satt hela dagen l�ng den lille Alfred troget f�r att vakta en d�rr, som skulle �ppnas och slutas, varje g�ng en stenkolsvagn drog fram s� tyst och sakta. Han hela dagen satt d�r s� n�jd uti sitt sinn', och att sin lott beklaga f�ll honom aldrig in, ty frid med Gud han �gde i sitt hj�rta." - IB

[CLIII*] Tyska: "Streusand drauf!" Uttrycket har ungef�r samma betydelse som det ur op. Tiggarstudenten h�mtade "Svampen p�!", d�r det syftar p� kritskrift p� skiffertavlor. "Streusand" anv�ndes att str� �ver bl�ckskrift f�re uppfinningen av l�skpapperet. - IB.

Cross-Language Marx/Engels Index - verk p� andra spr�k
Marx/Engels Archive - verk p� engelska | Svensk avdelning | MIA