Skrivet: Fr�n omkring juni 1872 till februari 1873.
Publicerat: F�rsta g�ngen i "Der Volksstaat", Leipzig
1872, nr 51-53, 103 och 104, samt 1873, nr 2, 3, 12, 13, 15 och 16.
K�lla: Marx Engels Werke bd XVIII, s. 209-287; "Zur Wohnungsfrage".
Digitalisering: Jonas Holmgren
Efterf�ljande skrift �r ett nytryck av tre artiklar, som jag publicerade 1872 i leipzigtidningen "Volksstaat". Vid den tidpunkten str�mmade just den franska miljardv�lsignelsen �ver Tyskland[1]: Statsskulden betalades, f�stningar och kaserner byggdes, f�rr�den av vapen och milit�rpersedlar f�rnyades. Det disponibla kapitalet s�v�l som den cirkulerande penningm�ngden �kades pl�tsligt kolossalt. Och allt detta skedde just d� Tyskland upptr�dde p� v�rldsscenen inte bara som "enat rike" utan ocks� som stort industriland. Miljarderna �stadkom ett kraftigt uppsving f�r den unga storindustrin. Det var framf�r allt de som skapade den korta, illusionsrika blomstringsperioden efter kriget och strax efter�t 1873-1874, den stora krisen under vilken Tyskland bestod provet som industriland i v�rldsmarknadsklass.
Den tid, d� ett gammalt kulturland upplever en s�dan �verg�ng fr�n manufaktur och sm�drift till storindustri - till p� k�pet p�skyndad av s� gynnsamma omst�ndigheter - �r ocks� till �verv�gande del "bostadsn�dens" tid. � ena sidan dras massor av lantarbetare pl�tsligt till storst�derna, som utvecklas till industricentra. � andra sidan svarar dessa �ldre st�ders planl�ggning inte l�ngre mot de krav som st�lls av den nya storindustrin och av den d�rav betingade trafiken. Gator breddas och gamla kvarter genombrytes, j�rnv�gar dras fram tv�rs genom staden. I samma �gonblick som arbetare str�mmar till i massor rivs m�ngder av arbetarbost�der. D�rifr�n h�rleder sig den pl�tsliga bostadsn�den bland arbetarna och bland de sm�handlande och hantverkare som �r h�nvisade till en kundkrets av arbetare. I st�der som fr�n f�rsta b�rjan uppst�tt som industricentra �r denna bostadsn�d s� gott som ok�nd. S� f�rh�ller det sig med Manchester, Leeds, Bradford, Barmen-Elberfeld. I London, Paris, Berlin, Wien d�remot antog bostadsn�den p� sin tid akuta former och fortlever mestadels kroniskt.
Denna akuta bostadsn�d, detta symtom p� den industriella revolution som f�rsiggick i Tyskland, kom pressen att fyllas med avhandlingar i "bostadsfr�gan" och gav anledning till allehanda socialt kvacksalveri. En serie s�dana artiklar f�rirrade sig ocks� in i "Volksstaat". Den anonyme f�rfattaren, som senare gav sig tillk�nna som med. doktor A. M�lberger i W�rttemberg, fann tillf�llet gynnsamt att i denna fr�ga upplysa de tyska arbetarna om de underbara verkningarna av Proudhons sociala universalmedicin. D� jag f�r redaktionen uttryckte min f�rv�ning �ver att dessa besynnerliga artiklar inf�rts, uppmanade man mig att bem�ta dem, vilket jag ocks� gjorde. (Se f�rsta avdelningen: Hur Proudhon l�ser bostadsfr�gan.) Till denna artikelserie ankn�ts strax d�rp� en annan, d�r jag pr�vade den filantropiskt-borgerliga uppfattningen i fr�gan, representerad genom en skrift av doktor Emil Sax. (Andra avdelningen: Hur bourgeoisin l�ser bostadsfr�gan.) Efter ett l�ngre uppeh�ll hedrade mig sedan doktor M�lberger med ett svar p� mina artiklar, som tvingade mig till ett bem�tande. (Tredje avdelningen: Till�gg till Proudhon och bostadsfr�gan.) D�rmed sattes punkt f�r s�v�l polemiken som min speciella syssels�ttning med denna fr�ga. Detta �r tillkomsthistorien f�r f�religgande tre artikelserier, vilka �ven utkommit som s�rtryck i broschyrform. D� ett nytryck nu blir erforderligt, s� sker detta utan tvivel �terigen tack vare den v�lvilliga omsorgen hos den tyska riksregeringen, vilken som vanligt kraftigt befordrat avs�ttningen genom ett f�rbud och till vilken jag h�rmed uttalar mitt v�rdsamma tack.
F�r nytrycket har jag reviderat texten, infogat enstaka till�gg och anm�rkningar samt korrigerat ett litet nationalekonomiskt misstag i f�rsta avdelningen, eftersom min motst�ndare doktor M�lberger tyv�rr inte uppt�ckt det.
Vid denna genomsyn blir jag f�rst riktigt medveten om vilka j�ttelika framsteg den internationella arbetarr�relsen gjort under de sista fjorton �ren. D� f�r tiden var det �nnu ett faktum, att "de romanska l�ndernas arbetare i tjugo �rs tid inte haft n�gon annan andlig n�ring �n Proudhons verk" och i varje fall att proudhonismen utvecklats i allt mer ensidig riktning genom "anarkismens" fader, Bakunin, som i Proudhon s�g "allas v�r m�stare", notre ma�tre � nous tous. �ven om proudhonisterna i Frankrike bara utgjorde en liten sekt bland arbetarna, s� var de dock de enda som hade ett best�mt formulerat program och som under Kommunen kunde �verta ledningen p� det ekonomiska omr�det. I Belgien h�rskade proudhonismen utan n�gon medt�vlare bland de vallonska arbetarna, och i Spanien och Italien var med mycket f� undantag allt inom arbetarr�relsen, som inte var anarkistiskt, avgjort proudhonistiskt. Och i v�ra dagar? I Frankrike �r Proudhon fullst�ndigt avskaffad bland arbetarna och har numera anh�ngare endast bland den radikala bourgeoisin och bland sm�borgarna, som i sin egenskap av proudhonister ocks� kallar sig "socialister" men p� det h�ftigaste bek�mpas av de socialistiska arbetarna. I Belgien har flaml�ndarna tr�ngt undan vallonerna fr�n r�relsens ledning, f�rkastat proudhonismen och kraftigt befr�mjat socialismen. I Spanien liksom i Italien har sjuttiotalets anarkistiska flodv�g ebbat ut och sopat med sig resterna av proudhonismen. Om i Italien det nya partiet alltj�mt h�ller p� att utkristalliseras och skapas, s� har i Spanien den lilla k�rna, som under namnet Nueva Federacion Madrilena troget h�ll sig till Internationalens generalr�d, utvecklats till ett kraftigt parti vilket - det framg�r �ven av den republikanska pressen - p� ett vida mer verksamt s�tt tillintetg�r de borgerliga republikanernas inflytande p� arbetarna �n dess larmande anarkistiska f�reg�ngare n�gonsin f�rm�tt. F�r de flesta romanska arbetare har Proudhons bortgl�mda arbeten ersatts med Kapitalet, Kommunistiska manifestet och en rad andra skrifter av den marxska skolan, och Marx' huvudkrav: att proletariatet, sedan det tillk�mpat sig ensamt politiskt herrav�lde, i samh�llets namn tar samtliga produktionsmedel i besittning, �r i dag hela den revolution�ra arbetarklassens krav �ven i de romanska l�nderna.
Om emellertid proudhonismen p� detta s�tt slutgiltigt uttr�ngts �ven hos de romanska l�ndernas arbetare och numera - i �verensst�mmelse med sin egentliga mission - endast tj�nar som uttryck f�r de borgerliga och sm�borgerliga drifterna hos borgerliga franska, spanska, italienska och belgiska radikaler, vad finns det v�l f�r sk�l att h�r �terkomma till den? Varf�r skall man p� nytt bek�mpa en d�d motst�ndare genom att nytrycka dessa artiklar?
F�r det f�rsta d�rf�r att dessa artiklar inte inskr�nker sig till enbart polemik mot Proudhon och hans tyska anh�ngare. Till f�ljd av den arbetsf�rdelning som �gde rum mellan Marx och mig kom det p� min lott att upptr�da som representant f�r v�ra �sikter i den periodiska pressen, d.v.s. speciellt i kampen mot motst�ndarnas �sikter, f�r att Marx skulle f� tid f�r utarbetandet av sitt stora huvudverk. Jag kom d�rigenom i det l�get att jag f�r det mesta fick framl�gga v�ra uppfattningar i polemisk form, som motsats till andra uppfattningar. S� var det ocks� i detta fall. F�rsta och tredje avdelningarna inneh�ller inte bara en kritik av den proudhonska �sikten i fr�gan utan ocks� en framst�llning av v�r egen �sikt.
F�r det andra har emellertid Proudhon spelat en alltf�r betydande roll i den europeiska arbetarr�relsens historia f�r att han s� utan vidare skulle kunna falla i gl�mska. Avlivad vad teorin ang�r, �sidosatt n�r det g�ller praktiken, har han dock alltj�mt ett historiskt intresse. Den som n�gorlunda ing�ende sysslar med den moderna socialismen m�ste ocks� l�ra k�nna r�relsens "�vervunna st�ndpunkter". Marx' bok "Filosofins el�nde" utkom flera �r innan Proudhon framst�llde sina praktiska f�rslag till samh�llsreform. Marx kunde h�r endast uppt�cka och kritisera Proudhons bytesbank i dess embryonala form. Hans skrift kompletteras d�rf�r i detta avseende av den nu f�religgande, fast tyv�rr �tskilligt �r ofullst�ndigt. Marx skulle ha ombes�rjt allt detta mycket b�ttre och mer sl�ende.
Slutligen �r emellertid den borgerliga och sm�borgerliga socialismen starkt representerad i Tyskland �nnu denna dag. � ena sidan har vi katedersocialister och filantroper av alla slag, f�r vilka �nskan att f�rvandla arbetarna till �gare av sina bost�der alltj�mt spelar en stor roll och gentemot vilka mitt arbete s�ledes alltj�mt har sitt ber�ttigande. � andra sidan finner en viss sm�borgerlig socialism f�respr�kare inom sj�lva det socialdemokratiska partiet, �nda in i riksdagsgruppen. N�rmare best�mt yttrar sig denna s�, att man visserligen erk�nner ber�ttigandet av den moderna socialismens grundl�ggande �sikter och kravet p� att alla produktionsmedel f�rvandlas till samh�llelig egendom, men f�rklarar f�rverkligandet d�rav vara m�jligt f�rst i en avl�gsen, praktiskt taget o�versk�dlig framtid. I och med detta �r man f�r n�rvarande h�nvisad till blott och bart socialt lappverk och kan alltefter omst�ndigheterna sympatisera med t.o.m. de mest reaktion�ra str�vanden att som det heter "h�ja de arbetande klasserna". F�rekomsten av en s�dan riktning �r alldeles oundviklig i Tyskland, k�lkborgarnas land par excellens, s�rskilt vid en tidpunkt d� den industriella utvecklingen med v�ld och i stor skala hugger av den gamla inrotade k�lkborgerlighetens r�tter. Den �r ocks� alldeles ofarlig f�r r�relsen med h�nsyn till v�ra arbetares f�runderligt sunda instinkter, som s� gl�nsande best�tt provet under de senaste �tta �rens kamp mot socialistlag, polis och domstolar. Men det �r n�dv�ndigt att man g�r klart f�r sig att en s�dan riktning existerar. Och n�r denna riktning - vilket �r n�dv�ndigt och till och med �nskv�rt - en g�ng i framtiden tar fastare form och f�r skarpare konturer, d� blir den tvungen att g� tillbaka till sina f�reg�ngare f�r att formulera sitt program och d� kommer Proudhon n�ppeligen att bli f�rbig�ngen.
K�rnan i s�v�l den storborgerliga som den sm�borgerliga l�sningen av "bostadsfr�gan" �r arbetarens �gande av sin bostad. Detta �r emellertid en punkt som f�tt en alldeles s�regen belysning genom Tysklands industriella utveckling under de senaste tjugo �ren. I inget annat land finns det s� m�nga l�narbetare, som �ger inte bara sin bostad utan ocks� en tr�dg�rd eller en �kerlapp. Dessutom finns det �nnu fler som i egenskap av arrendatorer faktiskt �r i t�mligen s�ker besittning av hus och tr�dg�rd eller �ker. Landsbygdens hemindustri, som drives i f�rening med tr�dg�rdsodling eller �kerbruk i liten skala, utg�r den breda grundvalen f�r Tysklands unga storindustri; i landets v�stra delar �r arbetarna �verv�gande �gare, i de �stra �verv�gande arrendatorer av sina hem. Denna f�rening av hemindustri med tr�dg�rds- och �kerbruk och d�rigenom med tryggade bost�der finner vi inte endast �verallt d�r det hantverksm�ssiga v�veriet �nnu k�mpar mot den mekaniska v�vstolen, vid nedre Rhen och i Westfalen, i Erzgebirge i Sachsen och i Schlesien. Vi finner den �ven d�r hemindustri av n�got slag har tr�ngt in som n�ringsf�ng p� landet, t.ex. i Thuringerwald och Rh�n. Vid f�rhandlingarna om tobaksmonopolet visade det sig i vilken omfattning �ven cigarrfabrikationen drives som hemindustri p� landsbygden. Och s� snart n�got n�dl�ge intr�der f�r sm�b�nderna - som f�r n�gra �r sedan i Eifel - h�jer den borgerliga pressen genast rop om inf�randet av en l�mplig hemindustri som det enda botemedlet. S�v�l den v�xande n�den bland de tyska sm�b�nderna som den tyska industrins allm�nna l�ge pressar faktiskt till en allt st�rre utbredning av landsbygdens hemindustri. Detta �r en f�reteelse som �r s�regen f�r Tyskland. N�got liknande finner vi endast undantagsvis i Frankrike, t.ex. i silkesodlingsdistrikten. I England d�r det inte finns n�gra sm�b�nder grundar sig landsbygdens hemindustri p� statarhustrurnas och statarbarnens arbete. Endast i Irland bedrives kl�deskonfektionen som hemindustri i av riktiga bondfamiljer ungef�r som i Tyskland. Ryssland och andra l�nder som inte �r representerade p� den industriella v�rldsmarknaden talar vi naturligtvis inte om i detta sammanhang.
I stora delar av Tyskland r�der f�ljaktligen i v�ra dagar industriella f�rh�llanden som vid f�rsta p�seendet liknar det tillst�nd som h�rskade f�re maskinteknikens inf�rande. Men ocks� bara vid f�rsta p�seendet. G�ngna tiders med tr�dg�rds- och �kerbruk f�rknippade hemindustri utgjorde, �tminstone i de l�nder som utvecklades industriellt, grundvalen f�r den arbetande klassens materiellt dr�gliga och p� sina h�ll angen�ma l�ge, men ocks� f�r dess andliga och politiska betydelsel�shet. Hantverksprodukten och kostnaden f�r densamma var best�mmande f�r marknadspriset, och med arbetets i j�mf�relse med nuvarande f�rh�llanden f�rsvinnande ringa produktivitet v�xte avs�ttningsmarknaderna som regel snabbare �n tillg�ngen. S� var vid mitten av f�rra �rhundradet [1700-talet] fallet med England och delvis med Frankrike, speciellt vad textilindustrin ang�r. I Tyskland, som f�rst vid denna tid och under de mest ogynnsamma betingelser arbetade sig upp ur det trettio�riga krigets f�r�delse, s�g det d�remot helt annorlunda ut. Den enda hemindustri, som h�r arbetade f�r v�rldsmarknaden - linnev�vningen - pressades s� h�rt av skatter och feodala p�lagor att den inte kunde h�ja de v�vande b�nderna �ver det �vriga bondfolkets l�ga niv�. Men trots detta hade landsbygdens industriarbetare d� f�r tiden en i viss m�n tryggad existens.
Med inf�randet av maskinerna �ndrades allt detta. Priset best�mdes nu av maskinprodukten, och hemindustriarbetarens l�n sj�nk i samma takt som detta pris. Men arbetaren m�ste acceptera sin l�n eller ocks� s�ka annat arbete, och det kunde han inte utan att bli prolet�r, d.v.s. avst� fr�n sin - �gda eller arrenderade - stuga, tr�dg�rd och �kerlapp. Och det ville han endast i s�llsynta undantagsfall. S� blev de gamla landsbygdsv�varnas tr�dg�rds- och �kerbruk orsaken till att kampen mellan handv�vstolen och den mekaniska v�vstolen �verallt blev s� l�ngvarig och alltj�mt inte �r avslutad i Tyskland. Under denna kamp visade det sig f�r f�rsta g�ngen, framf�r allt i England, att samma omst�ndighet som tidigare hade legat till grund f�r ett relativt v�lst�nd bland arbetarna - arbetarens �gande av sina produktionsmedel - nu blivit till ett hinder och en olycka f�r dem. Inom industrin slog den mekaniska v�vstolen arbetarens handv�vstol ur br�det, inom �kerbruket tvingade storbruket (det enligt vetenskapliga principer och med tekniskt full�ndade redskap bedrivna �kerbruket) hans sm�bruk att rymma f�ltet. Men medan det kollektiva arbetet och anv�ndandet av maskiner och vetenskap blev det vanliga inom b�da produktionsgrenarna, s� fj�ttrades arbetaren genom sin stuga, sin tr�dg�rdst�ppa och �kerlapp och sin v�vstol vid de f�r�ldrade metoderna med individuell produktion och manuellt arbete. �gandet av hus och tr�dg�rd var nu l�ngt mindre v�rt �n m�jligheten att l�tt kunna flytta. Ingen fabriksarbetare skulle ha velat byta med handv�varen p� landet, som l�ngsamt men s�kert h�ll p� att sv�lta ihj�l.
Tyskland upptr�dde sent p� v�rldsmarknaden: v�r storindustri daterar sig fr�n 1840-talet, fick sin f�rsta uppsvingsperiod genom revolutionen �r 1848 och kunde fullt utvecklas f�rst sedan revolutionerna �r 1866 och 1870 undanr�jt �tminstone de v�rsta politiska hindren. Men den tyska industrin fann v�rldsmarknaden till stor del upptagen. Massartiklarna levererades av England, de smakfulla lyxartiklarna av Frankrike. De f�rra kunde Tyskland inte sl� ut ifr�ga om pris, de senare inte ifr�ga om kvalitet. S� �terstod ingenting annat �n att till en b�rjan i anslutning till den d�varande tyska produktionens niv� tr�nga in p� v�rldsmarknaden med artiklar som var f�r futtiga f�r engelsm�nnen och f�r tarvliga f�r fransm�nnen. Den omhuldade tyska skojarmetoden att f�rst s�nda fina prover och sedan d�liga varor straffade sig f�rvisso snart nog h�rt p� v�rldsmarknaden och avskaffades n�stan fullst�ndigt. � andra sidan drev �verproduktionens konkurrens s� sm�ningom ut t.o.m. de solida engelsm�nnen p� kvalitetsf�rs�mringens sluttande plan och gav s�lunda tyskarna, som p� detta omr�de �r ouppn�eliga, ett handtag. Och s� har vi d� slutligen kommit d�rh�n att vi har en storindustri och spelar en roll p� v�rldsmarknaden. Men v�r stora industri arbetar n�stan uteslutande f�r hemmamarknaden (med undantag f�r j�rnindustrin som producerar mycket mer �n f�r landets behov), och v�r rikliga export best�r av en oerh�rd m�ngd sm�artiklar, som storindustrin p� sin h�jd levererar halvfabrikaten till men de f�rdiga artiklarna levereras till st�rsta delen av landsbygdens hemindustri.
Och h�r framtr�der "v�lsignelsen" med hus- och jord�gande f�r nutidens arbetare i all sin glans - man betalar ingenstans, knappast ens med undantag f�r den irl�ndska hemindustrin, s� skamligt l�ga l�ner som inom den tyska hemindustrin. Det som familjen arbetar sig till p� sin egen tr�dg�rd och �kerlapp, det till�ter konkurrensen kapitalisten att dra av p� arbetskraftens pris. Arbetarna m�ste ta den l�n de blir erbjudna, eftersom de annars inte f�r n�gonting alls och inte kan leva bara p� produkterna fr�n sina lantbruk, och eftersom � andra sidan just dessa lantbruk och jordegendomar binder dem vid platsen och hindrar dem fr�n att se sig om efter annan syssels�ttning. Detta �r anledningen till att Tyskland kan upptr�da konkurrenskraftigt p� v�rldsmarknaden med en hel serie sm�artiklar. Man utvinner hela kapitalprofiten ur en minskning av den normala arbetsl�nen och kan sk�nka k�paren hela merv�rdet. Det �r hemligheten med att de flesta tyska exportartiklarna �r s� f�rv�nansv�rt billiga.
Det �r denna omst�ndighet som mer �n n�gon annan h�ller de tyska arbetarnas l�ner och levnadsstandard �ven inom andra industrigrenar under de v�steuropeiska l�ndernas niv�. S�dana arbetspriser, som av h�vd ligger l�ngt under arbetskraftens v�rde, pressar likt en blyvikt ner l�nerna �ven f�r st�dernas och t.o.m. storst�dernas arbetare under arbetskraftens v�rde, och detta s� mycket mer som den d�ligt avl�nade hemindustrin ocks� i st�derna har tr�tt i st�llet f�r det gamla hantverket och tryckt ner den allm�nna l�neniv�n.
H�r ser vi tydligt att det som i ett tidigare historiskt skede utgjorde grundvalen f�r ett relativt v�lst�nd bland arbetarna - f�rbindelsen mellan �kerbruk och industri, �gandet av hus, tr�dg�rd och �ker, tryggandet av bostaden - det blir i dag under storindustrins herrav�lde inte bara den tyngsta boja f�r arbetaren utan ocks� den st�rsta olycka f�r arbetarklassen i dess helhet - blir grundvalen f�r ett exempell�st nedpressande av arbetsl�nen under den normala niv�n, inte endast f�r enstaka industrigrenar och distrikt utan f�r hela nationen. Inte att undra p� att stor- och sm�borgarna, som lever och blir rika p� denna abnorma minskning av arbetsl�nen, sv�rmar f�r landsbygdsindustrin och f�r hus�gande arbetare och i inf�randet av nya hemindustrier ser det enda botemedlet f�r all n�d p� landsbygden.
Det �r sakens ena sida; men den har �ven en annan aspekt. Hemindustrin har blivit den breda grundvalen f�r den tyska exporthandeln och d�rmed f�r hela storindustrin. Den finns utbredd �ver stora delar av Tyskland och utvidgar sig allt mer f�r varje dag. Sm�b�ndernas underg�ng, som blivit oundviklig alltifr�n den tid, d� bondens hemindustriarbete f�r eget behov f�rd�rvades genom den billiga konfektions- och maskinprodukten och hans kreatursupps�ttning och d�rmed hans tillg�ng till g�dsel f�rst�rdes genom uppl�sningen av byalagen och allm�nningarna - denna underg�ng driver med v�ld de �t ockrare hemfallna sm�b�nderna till den moderna hemindustrin. De tyska inteckningsockrarnas r�ntor kan - lika v�l som de irl�ndska mark�garnas jordr�nta - inte t�ckas med jordens avkastning utan endast med industribondens arbetsl�n. Med hemindustrins utbredning dras emellertid det ena bondedistriktet efter det andra in i nutidens industriella r�relse. Det �r denna hemindustrins revolutionering av lantdistrikten som har utbrett den industriella revolutionen �ver ett l�ngt st�rre omr�de i Tyskland �n vad som �r fallet i England och Frankrike; det �r v�r industris relativt l�ga niv� som s� mycket mer n�dv�ndigg�r dess expansion p� bredden. Detta f�rklarar varf�r den revolution�ra arbetarr�relsen i Tyskland i motsats till i England och Frankrike n�tt en s� v�ldig utbredning �ver den st�rsta delen av landet i st�llet f�r att vara bunden uteslutande till st�derna. Och detta f�rklarar i sin tur r�relsens lugna, s�kra, oavbrutna fram�tskridande. I Tyskland �r det sj�lvklart att ett segerrikt uppror �r m�jligt i huvudstaden och de andra storst�derna f�rst d� �ven majoriteten av sm�st�derna och en stor del av lantdistrikten blivit mogna f�r omv�lvningen. Vid en n�got s� n�r normal utveckling kommer vi aldrig att kunna vinna s�dana arbetarsegrar som parisarna �r 1848 och 1871, men just d�rf�r kommer inte heller den revolution�ra huvudstaden att lida s�dana nederlag p� grund av den reaktion�ra landsbygden som Paris gjorde i b�gge fallen. I Frankrike har r�relsen alltid utg�tt fr�n huvudstaden, i Tyskland fr�n omr�dena f�r storindustri, manufaktur och hemindustri - huvudstaden er�vrades f�rst senare. D�rf�r kommer m�h�nda ocks� i framtiden initiativet att f�rbeh�llas fransm�nnen; men den avg�rande striden kan utk�mpas endast i Tyskland.
Nu �r emellertid denna landsbygdens hemindustri och manufaktur, som genom sin utbredning blivit Tysklands avg�rande produktionsgren och som i och med detta g�r de tyska b�nderna mer och mer revolution�ra, endast ett f�rstadium till en vidare omv�lvning. Som redan Marx p�visat (Kapitalet, f�rsta bandet, tredje upplagan, s. 484-495, svenska editionen s. 464) randas, p� grund av maskinteknik och fabriksdrift, p� ett visst stadium av utvecklingen underg�ngens timma ocks� f�r denna hemindustri. Och denna timma tycks vara n�ra f�rest�ende. Men f�rintelsen av landsbygdens hemindustri och manufaktur genom maskinteknik och fabriksdrift, betyder i Tyskland f�rintelse av existensen f�r miljoner landsbygdsproducenter, expropriering av inemot h�lften av de tyska sm�b�nderna, f�rvandling inte endast av hemindustrin till fabriksdrift utan ocks� av bondehush�llningen till storkapitalistiskt jordbruk och av sm�bruken till storgods - betyder industriell och agrikulturell revolution till f�rm�n f�r kapitalet och storbruket p� b�ndernas bekostnad. Om det skulle bli Tyskland besk�rt att g� igenom ocks� denna omvandling under samma samh�lleliga betingelser som tidigare, s� blir detta obetingat v�ndpunkten. Om inte arbetarklassen i n�got annat land dessf�rinnan tagit initiativet s� kommer Tyskland ovillkorligen att b�rja, och den "of�rlikneliga arm�ns" bonds�ner hj�lper tappert till.
Och d�rmed antar den borgerliga och sm�borgerliga utopin, som vill ge varje arbetare �gander�tten till en stuga och d�rigenom p� ett till h�lften feodalt s�tt fj�ttra honom vid hans kapitalist, en helt annan gestalt. Den f�r sitt f�rverkligande genom att alla sm� hus�gare p� landet f�rvandlas till hemindustriarbetare, den gamla isoleringen upph�ves och d�rmed sm�b�ndernas politiska betydelsel�shet, och de rycks med i den "sociala virveln", den industriella revolutionen sprides �ver den rena landsbygden varvid befolkningens mest stabila och konservativa klass omvandlas till en revolution�r plantskola, och som avslutning p� det hela exproprieras de hemindustriella b�nderna genom maskinerna som med v�ld driver dem till uppror.
Vi kan gott unna de borgerligt-socialistiska filantroperna att privat njuta av sina ideal s� l�nge de i sin offentliga funktion som kapitalister forts�tter med att f�rverkliga dem p� detta bakv�nda s�tt, till gl�dje och fromma f�r den sociala revolutionen.
London den 10 januari 1887.
Friedrich Engels.
I nummer 10 och f�ljande av "Volksstaat" �terfinnes en serie av sex artiklar om bostadsfr�gan, som f�rtj�nar att uppm�rksammas enbart av den anledningen att de - bortsett fr�n n�gra f�r l�ngesedan bortgl�mda vittra alster fr�n 40-talet - utg�r det f�rsta f�rs�ket att omplantera den proudhonska skolan i Tyskland. Detta inneb�r en s�dan enorm tillbakag�ng i hela den tyska socialismens utveckling, som redan f�r 25 �r sedan gav d�dsst�ten just �t de proudhonska f�rest�llningarna[1*], att det �r m�dan v�rt att genast bem�ta detta f�rs�k.
Den s� kallade bostadsn�den, som nu f�r tiden spelar en s� stor roll i pressen, best�r inte i att arbetarklassen �verhuvud taget lever i d�liga, �verbefolkade, osunda bost�der. Denna bostadsn�d �r inte n�got speciellt utm�rkande f�r v�r tid. Den �r inte ens ett av de lidanden som �r utm�rkande f�r det moderna proletariatet i motsats till alla tidigare undertryckta klasser. Den har tv�rtom i t�mligen lika m�n drabbat alla undertryckta klasser under alla tider. F�r att g�ra slut p� denna bostadsn�d finns det bara ett medel: att �verhuvud taget undanr�ja den h�rskande klassens utsugning och undertryckande av den arbetande klassen. - Det som man i dag avser med bostadsn�d, det �r den karakteristiska sk�rpning av arbetarnas d�liga bostadsf�rh�llanden som f�ranletts av befolkningens pl�tsliga anhopning i storst�derna: en kolossal hyresstegring, en alltmer �kad sammantr�ngning av inv�narna i de enskilda husen, f�r somliga om�jligheten att �verhuvud finna tak �ver huvudet. Och denna bostadsn�d l�ter s� mycket mer tala om sig d�rf�r att den inte begr�nsar sig till arbetarklassen utan ocks� har drabbat sm�borgarna.
Bostadsn�den bland arbetarna och en del av sm�borgarna i v�ra moderna storst�der �r ett av de otaliga sm�rre, sekund�ra missf�rh�llanden, som framg�r ur den kapitalistiska produktionsformen av i dag. Den �r ingalunda en direkt f�ljd av kapitalisternas utsugning av arbetarna i deras egenskap av arbetare. Denna utsugning �r det fundamentala fel, som den sociala revolutionen vill avskaffa genom att avskaffa den kapitalistiska produktionsformen. Men h�rnstenen i den kapitalistiska produktionsformen �r det faktum, att v�r nuvarande samh�llsordning s�tter kapitalisten i st�nd att k�pa arbetarens arbetskraft till dess v�rde men ur den utvinna mycket mer �n dess v�rde genom att l�ta arbetaren arbeta l�ngre �n som �r n�dv�ndigt f�r att ers�tta det f�r arbetskraften betalda priset. Det p� s� s�tt alstrade merv�rdet f�rdelas inom hela klassen av kapitalister och jord�gare j�mte deras avl�nade tj�nare, fr�n p�ven och kejsaren och ner till nattvakten och �nnu l�ngre. Hur denna f�rdelning tillg�r skall inte utredas i detta sammanhang; s� mycket �r s�kert, att alla som inte arbetar kan existera endast tack vare delar av detta merv�rde, som p� ett eller annat s�tt tillfaller dem. (J�mf�r Marx' Kapitalet, d�r detta f�r f�rsta g�ngen utredes.)
F�rdelningen bland de icke arbetande klasserna av det merv�rde, som produceras av arbetarklassen och ber�vas densamma utan betalning, f�rsigg�r under h�gst uppbyggliga tvister och �msesidiga bedr�gerier. I den m�n som f�rdelningen sker genom k�p och f�rs�ljning utg�r den detaljen att k�paren uppsk�rtas av s�ljaren en av dess huvudsakliga h�vst�nger, och denna uppsk�rtning har nu inom detaljhandeln, s�rskilt i storst�derna, blivit till ett fullkomligt livsvillkor f�r s�ljaren. Men n�r arbetaren blir lurad i fr�ga om varans pris eller kvalitet av sin specerihandlare eller bagare, s� uts�ttes han inte f�r detta i sin specifika egenskap av arbetare. S� snart som en genomsnittlig grad av uppsk�rtning blivit till samh�llelig regel i en ort m�ste denna tv�rtom i l�ngden utj�mnas genom en motsvarande l�nef�rh�jning. Arbetaren upptr�der som k�pare gentemot handlanden, d.v.s. som innehavare av pengar eller kredit, och f�ljaktligen ingalunda i sin egenskap av arbetare, d.v.s. som s�ljare av arbetskraft. Uppsk�rtningen m� drabba honom och den fattigare klassen �verhuvud h�rdare �n de rikare samh�llsklasserna, men den �r inte ett lidande som drabbar uteslutande honom, som �r typiskt f�r hans klass.
Precis likadant �r det med bostadsn�den. De moderna storst�dernas tillv�xt frambringar en konstlad, ofta kolossalt stor markv�rdesstegring inom vissa distrikt, framf�r allt de centralt bel�gna. De d�r uppf�rda byggnaderna �kar inte detta v�rde utan pressar tv�rtom ner det, eftersom de inte l�ngre svarar mot de f�r�ndrade f�rh�llandena; de rives och ers�ttes med andra. Detta sker framf�r allt med centralt bel�gna arbetarbost�der, d�r hyran �ven vid den st�rsta �verbefolkning aldrig, eller i varje fall endast ytterst l�ngsamt, kan �verskrida ett visst maximum. Man river dem och bygger butiker, lagerlokaler, offentliga byggnader i deras st�lle. Bonapartismen har i Paris genom sin Hausmann[2] utnyttjat denna tendens f�r kolossala svindlerier och �kning av privatf�rm�genheterna. Men Haussmanns ande har skridit ocks� genom London, Manchester och Liverpool, och i Berlin och Wien tycks den k�nna sig lika hemmastadd. Resultatet �r att arbetarna tr�ngs undan fr�n centrum av st�derna till periferin, att arbetarbost�derna och �verhuvud taget sm�bost�derna blir f� och dyra och ofta inte alls st�r att uppdriva. Ty under dessa f�rh�llanden kommer byggnadsindustrin, som har ett mycket b�ttre spekulationsf�lt i de dyrare bost�derna, endast i undantagsfall att bygga arbetarbost�der.
Denna hyresn�d drabbar s�lunda s�kerligen arbetaren h�rdare �n alla de mer v�lb�rgade klasserna, men den �r lika litet som uppsk�rtningen genom sm�handlarna ett missf�rh�llande som uteslutande riktar sig mot arbetarklassen, och i den m�n som den drabbar arbetarklassen m�ste den ocks� vid ett visst stadium och en viss varaktighet finna en ekonomisk utj�mning.
Det �r f�retr�desvis dessa f�r arbetarklassen och de andra klasserna, framf�r allt borgarklassen, gemensamma lidandena som den sm�borgerliga socialismen, till vilken ocks� Proudhon h�r, med f�rk�rlek sysslar med. Och d�rf�r �r det ingalunda n�gon tillf�llighet att v�r tyske proudhonist framf�r allt kastar sig �ver bostadsfr�gan, vilken som vi sett alls inte �r n�gon renodlad arbetarfr�ga men som han inte desto mindre f�rklarar vara en verklig, renodlad arbetarfr�ga.
"Vad l�narbetaren �r i f�rh�llande till kapitalisten, det �r hyresg�sten i f�rh�llande till hus�garen."
Detta �r alldeles felaktigt.
I bostadsfr�gan har vi tv� parter som st�r mot varandra, hyresg�sten och hyresv�rden eller hus�garen. Den f�rre vill av den senare k�pa en tids nyttjander�tt till en bostad. Han har pengar eller kredit - �ven om han m�ste k�pa denna kredit av hus�garen f�r ockerpris, f�r en �kad hyra. Det �r en enkel varutransaktion. Det �r inte en aff�r mellan prolet�r och bourgeois, mellan arbetare och kapitalist. Hyresg�sten upptr�der, �ven om han �r arbetare, som en person med pengar, han m�ste redan ha s�lt sin egen karakt�ristiska vara, arbetskraften, f�r att med f�rs�ljningssumman kunna upptr�da som k�pare av nyttjander�tten till en bostad, eller ocks� m�ste han kunna l�mna garanti f�r den f�rest�ende f�rs�ljningen av denna arbetskraft. De s�regna resultaten av arbetskraftens f�rs�ljning till kapitalisten saknas h�r totalt. Kapitalisten l�ter den k�pta arbetskraften f�r det f�rsta reproducera sitt v�rde men f�r det andra alstra ett merv�rde, som tills vidare stannar i hans h�nder f�r att f�rdelas inom kapitalistklassen. H�r alstras s�ledes ett �verskottsv�rde, totalsumman av de f�rhandenvarande v�rdena �kas. Helt annorlunda f�rh�ller det sig med hyrestransaktionen. Hur mycket hyresv�rden �n skor sig p� hyresg�stens bekostnad s� g�ller det i alla fall endast ett �verf�rande av redan existerande, tidigare producerade v�rden, och totalsumman av de v�rden, som hyresg�sten och hyresv�rden tillsammans �ger, �r alltj�mt densamma som f�re aff�ren. Arbetet m� av kapitalisten betalas under, �ver eller till sitt r�tta v�rde, arbetaren blir �nd� alltid lurad p� en del av sin arbetsprodukt. Hyresg�sten blir lurad endast om han m�ste betala �verpris f�r bostaden. Att vilja j�mst�lla f�rh�llandet mellan hyresg�st och hyresv�rd � ena sidan och f�rh�llandet mellan arbetare och kapitalist � den andra �r s�ledes alldeles bakv�nt. Vi har tv�rtom att g�ra med en helt vanlig varuaff�r mellan tv� medborgare, och denna aff�r avvecklas enligt de ekonomiska lagar som reglerar varuf�rs�ljningen �verhuvud och speciellt f�rs�ljningen av varan jordegendom. Byggnads- och underh�llskostnaderna f�r huset eller den ifr�gavarande delen av huset tas f�rst med i ber�kningen; d�rn�st det av husets mer eller mindre gynnsamma l�ge betingade markv�rdet; slutgiltigt avg�rande �r det f�r �gonblicket r�dande f�rh�llandet mellan efterfr�gan och tillg�ng. Detta enkla ekonomiska f�rh�llande uttryckes i v�r proudhonists hj�rna p� f�ljande s�tt:
"Det en g�ng uppf�rda huset fungerar som evigt r�ttsanspr�k p� en viss br�kdel av det samh�lleliga arbetet, �ven om husets verkliga v�rde och mer �n s� f�r l�nge sedan �terbetalats till �garen i form av hyra. S� kommer det sig att hyresavkastningen f�r ett hus, som byggdes f�r t.ex. 50 �r sedan, under denna tidrymd t�cker den ursprungliga kostnaden tv�, tre, fem, tio g�nger om."
H�r har vi genast Proudhon i ett n�tskal. F�r det f�rsta gl�mmer man, att hyran inte bara skall f�rr�nta byggnadskostnaderna utan ocks� t�cka reparationskostnaderna, det genomsnittliga beloppet av os�kra fordringar och obetalda hyror s�v�l som f�rlusten genom att bostaden ibland kan st� outhyrd, och slutligen amortera det i ett f�rg�ngligt, med tiden obeboeligt och v�rdel�st hus placerade byggnadskapitalet. F�r det andra gl�mmer man, att hyran ocks� skall f�rr�nta tomtv�rdestegringen, att en del av den f�ljaktligen best�r av jordr�nta. V�r proudhonist f�rklarar visserligen genast att denna v�rdestegring, som ju �stadkommes utan mark�garens �tg�rande, r�tteligen tillh�r samh�llet och inte mark�garen. Men han f�rbiser att han d�rmed i sj�lva verket kr�ver avskaffandet av jord�gander�tten, en punkt som det skulle f�ra oss f�r l�ngt att h�r g� n�rmare in p�. Slutligen f�rbiser han att det i hela transaktionen ingalunda �r fr�ga om att k�pa huset av �garen utan endast nyttjander�tten p� viss tid. Proudhon, som aldrig bekymrade sig om de verkliga, faktiska f�ruts�ttningarna f�r n�gon som helst ekonomisk f�reteelse, kan naturligtvis inte heller f�rklara hur den ursprungliga kostnaden f�r ett hus kan betalas tio g�nger om under 50 �r i form av hyresint�kter. I st�llet f�r att g�ra denna alls inte sv�ra fr�ga till f�rem�l f�r en ekonomisk unders�kning och fastst�lla om den verkligen strider mot de ekonomiska lagarna och i s� fall p� vad s�tt, hj�lper han sig ur ekonomin genom ett dj�rvt spr�ng �ver till juridiken: "det en g�ng uppf�rda huset fungerar som evigt r�ttsanspr�k" p� en viss �rlig betalning. Hur detta kommer till st�nd, hur huset blir till ett r�ttsanspr�k, det tiger Proudhon med. Och �nd� �r det just detta han hade m�st utreda. Om han hade unders�kt det, s� skulle han ha funnit att alla r�ttsanspr�k i v�rlden, de m� vara aldrig s� eviga, inte f�rl�nar makt �t ett hus att under 50 �r h�sta in byggnadskostnaden tio g�nger om i form av hyror, utan att detta kan �stadkommas endast genom ekonomiska f�rh�llanden (som b�r vara samh�lleligt erk�nda i form av r�ttsanspr�k). Och d�rmed hade han varit tillbaka vid utg�ngspunkten igen.
Hela Proudhons l�ra bygger p� detta r�ddande spr�ng fr�n den ekonomiska verkligheten till den juridiska frasen. S� snart v�r tappre Proudhon tappar bort det ekonomiska sammanhanget - och det h�nder honom vid varje allvarligt problem - s� flyr han in i r�ttens omr�de och v�djar till den eviga r�ttvisan. "Proudhon h�mtar sitt ideal av evig r�ttvisa n�rmast ur de r�ttsf�rh�llanden, som svarar mot varuproduktionen, varigenom han i f�rbig�ende sagt ocks� tillhandah�ller det f�r alla k�lkborgare s� tr�sterika beviset f�r att varuproduktionens form �r lika n�dv�ndig som r�ttvisan. Omv�nt vill han sedan omforma den verkliga varuproduktionen och den d�remot svarande verkliga r�tten efter detta ideal. Vad skulle man t�nka om en kemist som, i st�llet f�r att studera �mnesoms�ttningens verkliga lagar och p� grundval d�rav l�sa best�mda uppgifter, ville omforma �mnesoms�ttningen efter 'naturens och den kemiska fr�ndskapens' 'eviga id�er'? Vet man kanske mer om ockret, om man s�ger att det strider mot den 'eviga r�ttvisan' och den 'eviga billigheten' och den 'eviga �msesidigheten' och andra 'eviga sanningar', �n vad kyrkof�derna visste n�r de sade att ockret strider mot den 'eviga n�den', den 'eviga tron' och 'guds eviga vilja'?" (Marx Kapitalet, f�rsta bandet, Volksausgabe s. 48, svenska editionen s. 65.)
V�r proudhonist klarar sig inte b�ttre �n sin herre och m�stare:
"Hyreskontraktet �r en av de tusentals oms�ttningar som �r lika n�dv�ndiga f�r det moderna samh�llslivet som blodcirkulationen �r f�r djurens liv. Det vore naturligtvis i detta samh�lles intresse om alla dessa oms�ttningar vore genomsyrade av en r�ttsid�, d.v.s. alltid genomf�rdes i enlighet med r�ttvisans str�nga fordringar. Kort sagt, samh�llets ekonomiska liv m�ste, som Proudhon s�ger, svinga sig upp till en ekonomisk r�ttvisas niv�. I verkligheten �ger som bekant raka motsatsen rum."
Kan man tro att det �r m�jligt att s�dana virrigheter kan tryckas p� tyska spr�ket fem �r efter det Marx s� kort och tr�ffande karakt�riserat proudhonismen just ifr�ga om denna avg�rande sida? Vad betyder d� denna gallimatias? Ingenting annat �n att de praktiska verkningarna av de ekonomiska lagar, som reglerar det nutida samh�llet, sl�r f�rfattarens r�ttsk�nsla i ansiktet, och att han hyser den fromma �nskan att det skall g� att ordna saken s� att detta avhj�lpes. - Javisst, om paddorna hade svansar s� vore de n�mligen inga paddor l�ngre! Och �r d� inte det kapitalistiska produktionss�ttet "genomsyrat av en r�ttsid�", n�mligen av id�n om dess egen r�tt till utsugning av arbetarna? Och har vi kommit ett enda steg l�ngre d�rf�r att f�rfattaren s�ger att detta inte �r hans r�ttsid�?
Men l�t oss �terg� till bostadsfr�gan. V�r proudhonist l�mnar nu sin "r�ttsid�" l�sa tyglar och undf�gnar oss med denna r�rande tirad:
"Vi drar oss inte f�r att p�st�, att det inte existerar n�got mer fruktansv�rt h�n mot v�rt ber�mda �rhundrades hela kultur �n det faktum, att 90 procent och mer av storst�dernas befolkning inte har n�gon plats som de kan kalla sin egen. Det sedliga livets och familjelivets egentliga knutpunkt, hem och h�rd, rycks bort av den sociala virveln ... Vi st�r i detta avseende l�ngt under vildarna. Grottm�nniskan har sin h�la, australiern sin lerhydda, indianen sin egen h�rd - den moderna prolet�ren h�nger faktiskt i luften" o.s.v.
I denna jeremiad har vi proudhonismen i hela dess reaktion�ra gestalt. F�r skapandet av den moderna revolution�ra prolet�rklassen var det absolut n�dv�ndigt att avklippa den navelstr�ng som �nnu f�rband svunna tiders arbetare med jorden. Handv�varen som �gde sin stuga, sin tr�dg�rd och �kerlapp, var trots allt el�nde och trots allt politiskt f�rtryck en lugn, f�rn�jd man "i gudsfruktan och redbarhet". Han str�k av m�ssan f�r de rika, f�r pr�sterna och stats�mbetsm�nnen och var inv�rtes helt igenom en slav. Det �r just den moderna storindustrin som av den vid jorden fj�ttrade arbetaren gjort en f�gelfri prolet�r, utan n�gon som helst egendom och befriad fr�n alla tidigare bojor, det �r just denna ekonomiska revolution som skapat de enda betingelser under vilka utsugningen av arbetarklassen i dess sista form, i den kapitalistiska produktionen, kan omintetg�ras. Och nu kommer denne t�rdrypande proudhonist och j�mrar sig som �ver en stor tillbakag�ng, �ver att arbetarna drivits bort fr�n hem och h�rd, vilket just var den f�rn�msta betingelsen f�r deras andliga frig�relse.
F�r 27 �r sedan skildrade jag huvuddragen av just denna process, arbetarnas f�rdrivande fr�n hem och h�rd, s�dan den f�rsiggick i England under 1700-talet (i "De arbetande klassernas l�ge i England"). De sk�ndligheter som jord�garna och fabrikanterna d� gjorde sig skyldiga till och de materiellt och moraliskt skadliga verkningar, som denna f�rdrivning till en b�rjan m�ste ha p� de drabbade arbetarna, �r d�r likas� framst�llda s� som de f�rtj�nar. Men kunde det falla mig in att se en tillbakag�ng "l�ngt under vildarna" i denna under f�religgande omst�ndigheter alltigenom n�dv�ndiga historiska utvecklingsprocess? Om�jligen. Den engelske prolet�ren av �r 1872 st�r o�ndligt mycket h�gre �n v�varen p� landet med "hem och h�rd" av �r 1772. Och kommer grottm�nniskan med sin h�la, australiern med sin lerhydda, indianen med sin egna h�rd n�gonsin att �stadkomma ett juniuppror eller en Pariskommun? Att arbetarnas l�ge samtidigt p� det hela taget blivit s�mre i materiellt avseende efter genomf�randet i stor skala av den kapitalistiska produktionen, det betvivlar endast en bourgeois.
Men skall vi f�rdenskull l�ngtansfullt blicka tillbaka p� Egyptens (ocks� mycket magra) k�ttgrytor, p� landsbygdens sm�industri som endast fostrade slavsj�lar, eller p� "vildarna"? Tv�rtom. F�rst det av den moderna storindustrin skapade proletariatet, som �r befriat fr�n alla ned�rvda fj�ttrar - ocks� fr�n dem som kedjade det vid jorden - och som drivits samman i storst�derna, �r i st�nd att genomf�ra den stora sociala omv�lvning som skall g�ra slut p� all klassutsugning och allt klassherrav�lde. De gamla handv�varna p� landet med hem och h�rd skulle aldrig varit i st�nd till detta, de skulle aldrig kunnat fatta en s�dan tanke och �nnu mindre kunnat f�rverkliga den.
F�r Proudhon d�remot �r de senaste hundra �rens industriella revolution, �ngkraften, stordriften som ers�tter handarbetet med maskiner och g�r arbetets produktionskraft tusenfalt st�rre, en h�gst motbjudande tilldragelse som egentligen inte borde ha �gt rum. Sm�borgaren Proudhon fordrar en v�rld, d�r var och en f�rf�rdigar en s�rskild, sj�lvst�ndig produkt som genast kan anv�ndas och utbytas p� marknaden. Om sedan var och en bara f�r tillbaka det fulla v�rdet av sitt arbete i en annan produkt, s� �r den "eviga r�ttvisans" krav tillfredsst�llda och den b�sta av alla v�rldar f�rverkligad. Men denna Proudhons b�sta av alla v�rldar har trampats ner redan i sin knoppning av den fortskridande industriella utvecklingen, som f�r l�nge sedan f�rintat det enskilda arbetet i alla stora industrigrenar och dagligen ytterligare f�rintar det i de mindre och minsta grenarna; som i st�llet f�r handarbetet har det samh�lleliga arbetet, underst�tt av maskiner och tyglade naturkrafter, vars f�rdiga produkt - omedelbart m�jlig att utbyta eller anv�nda - �r det gemensamma verket av m�nga individer, genom vilkas h�nder den m�st passera. Och just genom denna industriella revolution har det m�nskliga arbetets produktionskraft n�tt en s� h�g niv� att det f�r f�rsta g�ngen under m�nniskans existens �r m�jligt att vid f�rnuftig f�rdelning av arbetet mellan alla inte bara producera tillr�ckligt mycket f�r alla samh�llsmedlemmars rikliga konsumtion och f�r uppl�ggandet av en rikhaltig reservfond utan ocks� sk�nka varje individ tillr�cklig fritid f�r att han skall kunna uppr�tth�lla det som verkligen �r n�got v�rt av den historiska bildningstraditionen - vetenskap, konst, umg�ngesformer o.s.v. - och inte bara uppr�tth�lla denna tradition utan f�rvandla den fr�n den h�rskande klassens monopol till hela samh�llets gemensamma egendom och vidareutveckla den. Och h�r har vi den avg�rande punkten. S� snart det m�nskliga arbetets produktionskraft har utvecklat sig till denna niv�, f�rsvinner varje f�rev�ndning f�r existensen av en h�rskande klass. Det sista sk�l som klasskillnaden f�rsvarats med har ju alltid varit detta, det m�ste finnas en klass, som inte beh�ver tr�tta ut sig med att producera sitt dagliga br�d, utan har tid att ombes�rja samh�llets andliga arbete. Denna fras, som tidigare haft sitt stora historiska ber�ttigande, har de senaste hundra �rens industriella revolution en g�ng f�r alla ryckt upp med r�tterna. Tillvaron av en h�rskande klass blir f�r varje dag ett allt st�rre hinder f�r utvecklingen av den industriella produktivkraften och i lika h�g grad f�r utvecklingen av vetenskapen, konsten och i synnerhet de bildade umg�ngesformerna. St�rre t�lpar �n v�ra moderna bourgeois har aldrig funnits.
Allt detta ang�r emellertid inte v�nnen Proudhon. Han vill den "eviga r�ttvisan" och ingenting annat. Var och en skall i utbyte f�r sin produkt erh�lla den fulla avkastningen, det fulla v�rdet av sitt arbete. Men att r�kna ut detta f�r en modern industriprodukt �r en invecklad historia. Den moderna industrin d�ljer n�mligen individens speciella andel i totalproduktionen, som i det gamla hantverket direkt representerades av den tillverkade produkten. Den moderna industrin undanr�jer vidare i allt st�rre utstr�ckning det individuella utbytet, som Proudhons hela system bygger p�, n�mligen det direkta utbytet mellan tv� producenter som �msesidigt utbyter sina produkter i konsumtionssyfte. D�rf�r genoml�pes hela proudhonismen av ett reaktion�rt drag, en motvilja mot den industriella revolutionen och en �n �ppet, �n i besl�jad form, uttalad �nskan att kasta hela den moderna industrin, �ngmaskinerna, spinnmaskinerna och hela surven p� porten och �terv�nda till det gamla solida hantverket. Att vi d� skulle f�rlora niohundranittionio tusendelar av produktionskraften, att hela m�nskligheten skulle d�mas till det h�rdaste slaveri, att hungersn�d skulle bli allm�n regel - vad spelar det f�r roll bara vi kan inr�tta utbytet s� att var och en f�r den "fulla avkastningen" och den "eviga r�ttvisan" genomf�res? Fiat justitia, pereat mundus!
R�ttvisan skall best� -
v�rlden m� �t pepparn g�!
Och v�rlden skulle verkligen g� �t pepparn vid denna proudhonska kontrarevolution, om den �verhuvud taget vore m�jlig att genomf�ra.
Det �r f�r �vrigt sj�lvklart att den "fulla arbetsavkastningen", s� l�ngt denna fras har n�gon mening, kan tryggas �t alla �ven vid den av den moderna storindustrin betingade samh�lleliga produktionen. N�gon mening har denna fras emellertid endast om den utvidgas d�rh�n, att varje individuell arbetare visserligen inte blir �gare till denna "fulla arbetsavkastning", men att hela det av idel arbetare best�ende samh�llet blir �gare till hela arbetsprodukten, som dels f�rdelas bland samh�llsmedlemmarna f�r konsumtion, dels anv�ndes till ers�ttande och ut�kande av produktionsmedlen samt dels lagras som reservfond f�r produktion och konsumtion.
*
I enlighet med ovanst�ende vet vi redan p� f�rhand hur v�r proudhonist skall l�sa den stora bostadsfr�gan. � ena sidan har vi kravet att varje arbetare m�ste ha sin egen, honom tillh�riga bostad f�r att vi inte skall st� l�gre �n vildarna. � andra sidan har vi p�st�endet att det tv�-, tre-, fem- eller tiofaldiga erl�ggandet av den ursprungliga kostnaden f�r ett hus, vilket faktiskt �ger rum vid inbetalningen av hyra, grundar sig p� ett r�ttsanspr�k, och att detta r�ttsanspr�k strider mot den "eviga r�ttvisan". L�sningen �r enkel. Vi avskaffar r�ttsanspr�ket och f�rklarar i kraft av den eviga r�ttvisan den erlagda hyran vara en avbetalning p� priset f�r sj�lva bostaden. N�r man har inr�ttat sina premisser s� att de redan inneh�ller slutsatsen, s� fordras det inte st�rre f�rdighet �n vad vilken som helst taskspelare besitter f�r att trolla fram det i f�rv�g iordningst�llda resultatet fixt och f�rdigt ur hatten och stoltsera med den oomkullrunkeliga logik som det �r produkten av.
S� g�r det ocks�. Avskaffandet av hyresbostaden proklameras som en n�dv�ndighet, n�rmare best�mt i form av kravet att varje hyresg�st f�rvandlas till �gare av sin bostad. Hur skall det g� till? Det �r mycket enkelt:
"Hyresbostaden inl�ses ... Den f�rre hus�garen f�r betalt f�r sitt hus �nda till sista koppar�ret. I st�llet f�r att som hittills hyran representerar den tribut, som hyresg�sten betalar �t kapitalets eviga privilegium, f�rvandlas fr�n och med den dag, d� inl�sandet av hyresbost�derna proklameras, den av hyresg�sten erlagda, noggrant fastst�llda summan till en �rlig avbetalning p� bostaden, som �verg�tt i hans �go ... Samh�llet ... omvandlas p� detta s�tt till en k�r av oavh�ngiga fria bostads�gare."
Proudhonisten finner en f�rbrytelse mot den eviga r�ttvisan i att hus�garen utan arbete kan utvinna jordr�nta och kapitalr�nta ur sitt i huset placerade kapital. Han dekreterar att detta m�ste upph�ra: att det i byggnader placerade kapitalet inte l�ngre skall ge n�gon r�nta och, f�rs�vitt det representerar �gda tomter, inte heller n�gon jordr�nta. Vi har nyss sett att den kapitalistiska produktionsformen, grundvalen f�r det nuvarande samh�llet, alls inte ber�res av detta. Det centrum som utsugningen av arbetaren kretsar omkring �r arbetskraftens f�rs�ljning till kapitalisten och det bruk som kapitalisten g�r av denna aff�r d� han tvingar arbetaren att producera l�ngt mer �n arbetskraftens betalda v�rde. Det �r denna aff�r mellan kapitalist och arbetare som alstrar allt det merv�rde, som sedan i form av jordr�nta, handelsprofit, kapitalr�nta, skatter o.s.v. f�rdelas p� olika grupper av kapitalister och deras tj�nare. Och nu kommer v�r proudhonist och tror att man skulle vinna n�got genom att f�rbjuda en enda kategori av kapitalisterna - n�mligen de kapitalister som alls inte k�per n�gon arbetskraft och s�ledes inte heller l�ter producera n�got merv�rde - att inh�sta profit eller r�nta! M�ngden av det obetalda arbete som ber�vas arbetarklassen skulle f�rbli exakt densamma, �ven om hus�garna i morgon dag skulle fr�nh�ndas m�jligheten att ta in jordr�nta och kapitalr�nta. Det hindrar inte v�r proudhonist fr�n att f�rklara:
"Avskaffandet av hyresbostaden �r f�ljaktligen ett av de mest fruktbara och storartade str�vanden, som framspringer ur den revolution�ra id�ns sk�te, och m�ste bli ett f�rsta rangens krav fr�n den sociala demokratins sida."
Precis samma humbug som hos m�ster Proudhon sj�lv, hos vilken kacklandet likaledes alltid st�r i omv�nd proportion till storleken av det v�rpta �gget.
Men t�nk er nu vilket h�rligt tillst�nd vi skulle f� om varenda arbetare, sm�borgare och bourgeois blir tvungen att genom �rliga avbetalningar bli �gare till f�rst en del av sin bostad och sedan hela bostaden! I Englands industriomr�den, d�r det finns storindustri men sm� hus f�r arbetarna och d�r varenda gift arbetare bebor en stuga f�r sig sj�lv, skulle det m�jligen vara n�gon mening med det hela. Men sm�industrin i Paris s�v�l som i kontinentens flesta storst�der kompletteras av stora hus d�r tio, tjugo, trettio familjer bor tillsammans. Vid tiden f�r det v�rldsbefriande dekretet som proklamerar hyresbostadens inl�sande arbetar Peter i en mekanisk verkstad i Berlin. Ett �r senare �ger han l�t oss s�ga femtondelen av sin bostad, som best�r av ett rum fem trappor upp n�gonstans i n�rheten av Hamburger Tor. Han mister sitt arbete och befinner sig strax efter�t i en liknande bostad, med storartad utsikt �ver g�rden, tre trappor upp i Pothof i Hannover, d�r han efter fem m�naders vistelse just har f�rv�rvat en trettiosj�ttedel av denna egendom n�r en strejk f�rpassar honom till M�nchen och tvingar honom att genom elva m�naders uppeh�ll belasta sig med precis elva etthundra�ttiondelar av �gander�tten till en t�mligen m�rk l�genhet p� nedre botten bakom Ober-Angergasse. Ytterligare flyttningar, som �r s� vanliga bland arbetarna av i dag, ger honom ett ytterligare p�h�ng av sju trehundrasextiondelar av en inte mindre f�rtr�fflig bostad i St. Gallen, tjugotre etthundra�ttiondelar av en annan i Leeds och trehundrafyrtiosju femtiosextusentv�hundratjugotredjedelar - noga r�knat s� att den "eviga r�ttvisan" inte skall ha n�got att beklaga sig �ver - av en tredje bostad i Seraing. Vad har nu v�r Peter f�r gl�dje av alla dessa bostadsandelar? Vem betalar honom det r�tta v�rdet f�r dem? Var skall han f� tag p� �garen eller �garna till de �vriga andelarna i hans olika f.d. bost�der? Och hur st�r det d� till med egendomsf�rh�llandena i vilket stort hus som helst med t.ex. tjugo bost�der i varje v�ning som, sedan inl�sningsfristen har utlupit och hyresbostaden �r avskaffad, tillh�r kanske trehundra del�gare som �r spridda i alla v�derstreck? V�r proudhonist kommer att svara, att vi d� kommer att ha den proudhonska bytesbanken, som n�r som helst till vem som helst betalar den fulla arbetsavkastningen av alla arbetsprodukter, s�ledes ocks� det fulla v�rdet av en bostadsandel. Men f�r det f�rsta ang�r oss den proudhonska bytesbanken inte ett dugg i detta sammanhang, eftersom den ingenstans n�mns i artiklarna om bostadsfr�gan; f�r det andra grundar den sig p� den besynnerliga villfarelsen att det alltid m�ste finnas en k�pare som vill betala fulla v�rdet s� snart n�gon vill s�lja en vara; och f�r det tredje har den redan innan Proudhon uppfann den mer �n en g�ng gjort bankrutt i England under namnet Labour exchange bazar[3].
Hela f�rest�llningen att arbetaren skall k�pa sin bostad grundar sig p� den redan p�pekade reaktion�ra grund�sk�dningen hos Proudhon, att de genom den moderna storindustrin skapade f�rh�llandena �r sjukliga utv�xter och att samh�llet med v�ld - d.v.s. mot de str�mningar som det f�ljt i hundra �r - m�ste drivas mot ett tillst�nd, d�r det gamla stabila individuella handarbetet �r regel, och vilket �verhuvud inte �r n�got annat �n ett idealiserat �terupplivande av sm�hantverket som g�tt under och som alltj�mt g�r under. Har arbetarna en g�ng tvingats tillbaka i dessa stabila f�rh�llanden, har den "sociala virveln" lyckligt och v�l likviderats, d� kan arbetaren naturligtvis ocks� ha anv�ndning f�r �gander�tten till "hem och h�rd" och d� f�refaller den ovann�mnda inl�sningsteorin mindre osmaklig. Felet �r bara att Proudhon gl�mmer att han f�r att �stadkomma detta f�rst m�ste vrida v�rldshistoriens klocka hundra �r tillbaka och att han d�rmed skulle g�ra de nutida arbetarna till precis samma inskr�nkta, krypande, inst�llsamma slavsj�lar som deras farfarsf�der var.
I den m�n den proudhonska l�sningen av bostadsfr�gan har ett rationellt, praktiskt anv�ndbart inneh�ll h�ller den emellertid redan p� att genomf�ras. N�rmare best�mt h�rstammar detta genomf�rande inte fr�n "den revolution�ra id�ns sk�te", utan fr�n - storbourgeoisin sj�lv. Vi citerar en f�rtr�fflig spansk tidning, "La Emancipacion" i Madrid f�r den 16 mars 1872:
"Det finns �nnu en metod att l�sa bostadsfr�gan, som f�reslagits av Proudhon och som vid f�rsta �gonkastet verkar bestickande men vid n�rmare pr�vning avsl�jar sin totala vanmakt. Proudhon f�reslog att hyresg�sterna skulle f�rvandlas till avbetalningsk�pare, s� att den erlagda hyran skulle r�knas som avbetalning p� bostadens v�rde och hyresg�sten efter en viss tids f�rlopp bli �gare till bostaden ifr�ga. Denna metod, som Proudhon ans�g vara mycket revolution�r, genomf�res numera i alla l�nder av spekulativa f�retag, som genom att h�ja hyran tar betalt f�r det dubbla eller tredubbla v�rdet av husen. Herr Dollfus och andra storfabrikanter i nord�stra Frankrike har f�rverkligat detta system, inte bara f�r att f�rtj�na pengar utan dessutom med en politisk baktanke.
Den h�rskande klassens slugaste ledare har alltid inriktat sina anstr�ngningar p� att �ka antalet sm�sparare f�r att skapa en arm� mot proletariatet. De borgerliga revolutionerna under f�rra �rhundradet styckade adelns och kyrkans stora gods och f�rvandlade dem till sm�bruk, p� samma s�tt som de spanska republikanerna i v�ra dagar vill g�ra med de �nnu existerande storgodsen, och skapade s� en klass av sm� jord�gare, som alltsedan dess varit samh�llets allra mest reaktion�ra element och utgjort det st�ndiga hindret f�r stadsproletariatets revolution�ra r�relse. Napoleon III avs�g att genom inf�randet av l�gre val�rer f�r statsobligationerna skapa en liknande klass i st�derna, och herr Dollfus och hans kolleger s�kte, genom att �t sina arbetare k�pa sm� bost�der som skulle amorteras genom �rliga avbetalningar kv�va all revolution�r anda hos arbetarna och samtidigt genom fastighets�gandet fj�ttra dem vid den fabrik d�r de b�rjat arbeta. Inte nog med att Proudhons plan inte �stadkom n�gon l�ttnad f�r arbetarklassen - den v�nde sig till och med direkt mot den."[2*]
Hur skall nu bostadsfr�gan l�sas? I det nuvarande samh�llet precis som alla andra sociala fr�gor: genom den s� sm�ningom skeende ekonomiska utj�mningen mellan efterfr�gan och utbud, en l�sning som st�ndigt p� nytt framskapar samma fr�ga och f�ljaktligen inte �r n�gon l�sning. Hur en social revolution skall l�sa denna fr�ga, det beror inte bara p� de f�rhandenvarande omst�ndigheterna utan ocks� av mer vittg�ende fr�gor, bland vilka upph�vandet av mots�ttningen mellan stad och land �r en av de v�sentligaste. Eftersom det inte �r v�r uppgift att g�ra upp n�got utopiskt system f�r framtidssamh�llets ordnande skulle det vara mer �n gagnl�st att g� in p� detta. S� mycket �r emellertid s�kert, att det redan nu finns tillr�ckligt med bostadshus i storst�derna f�r att all verklig "bostadsn�d" omedelbart skall kunna avhj�lpas genom ett rationellt utnyttjande. Detta kan naturligtvis endast ske genom expropriation av de nuvarande �garna och inkvartering av heml�sa eller alltf�r tr�ngbodda arbetare i deras hus. S� snart proletariatet er�vrat den politiska makten blir en s�dan f�r den allm�nna v�lf�rden n�dv�ndig �tg�rd lika l�tt att genomf�ra som andra expropriationer och inkvarteringar f�r den nuvarande staten.
*
V�r proudhonist l�ter sig emellertid inte n�ja med sina hittillsvarande prestationer i bostadsfr�gan. Han m�ste upph�ja den fr�n den gr� vardagen till den h�gre socialismens rike, s� att den ocks� h�r h�vdar sig som en v�sentlig "best�ndsdel av den sociala fr�gan":
"Vi antar nu att kapitalets produktivitet verkligen blir f�rem�l f�r en kraft�tg�rd - n�got som f�rr eller senare m�ste ske - t.ex. genom en �verg�ngslag som fastst�ller r�ntan p� allt kapital till en procent, v�l att m�rka i avsikt att j�mka �ven denna procentsats allt n�rmare nollpunkten, s� att slutligen endast det f�r oms�ttning av kapitalet n�dv�ndiga arbetet betalas. Liksom allt annat faller naturligtvis ocks� hus och bost�der inom ramen f�r denna lag ... �garen kommer sj�lv att vara den f�rste som erbjuder sig att s�lja, eftersom hans hus annars skulle bli outnyttjat och det d�ri placerade kapitalet helt enkelt onyttigt."
Denna tes utg�r en av den proudhonska katekesens viktigaste trosartiklar och ger ett sl�ende exempel p� den d�r r�dande f�rvirringen.
"Kapitalets produktivitet" �r ett oting som Proudhon obesett �vertar fr�n de borgerliga ekonomerna. De borgerliga ekonomerna b�rjar visserligen ocks� med tesen att arbetet �r k�llan till all rikedom och v�rdem�taren f�r alla varor. Men de m�ste ocks� f�rklara hur det kommer sig att kapitalisten, som satsar kapital i ett industri- eller hantverksf�retag, vid aff�rstransaktionens slut f�r tillbaka inte bara det satsade kapitalet utan dessutom en profit. De m�ste f�rdenskull inveckla sig i allehanda mots�gelser och �ven tillskriva kapitalet en viss produktivitet. I vilken grad Proudhon alltj�mt �r f�ngen i det borgerliga t�nkes�ttet framg�r b�st av att han till�gnat sig detta tales�tt om kapitalets produktivitet. Vi har redan fr�n b�rjan sett att kapitalets s� kallade produktivitet (under nuvarande samh�lleliga f�rh�llanden, utan vilka det n�mligen inte skulle vara n�got kapital) inte �r n�got annat �n dess inneboende egenskap att kunna till�gna sig l�nearbetarnas obetalda arbete.
Men Proudhon skiljer sig fr�n de borgerliga ekonomerna d�rigenom att han inte gillar denna "kapitalets produktivitet" utan tv�rtom i den uppt�cker en kr�nkning av den "eviga r�ttvisan". Det �r den som f�rhindrar att arbetaren f�r den fulla avkastningen av sitt arbete. Den m�ste allts� avskaffas. Men hur? Genom att med hj�lp av tv�ngslagar s�nka r�ntefoten och till sist reducera den till noll. D� upph�r enligt v�r proudhonist kapitalet att vara produktivt.
R�ntan p� utl�nat penningkapital �r endast en del av profiten. Profiten, den m� h�rstamma fr�n industri- eller handelskapitalet, �r endast en del av det merv�rde som i form av obetalt arbete ber�vas arbetarklassen av kapitalistklassen. De ekonomiska lagar som reglerar r�ntefoten �r s� oberoende av de lagar som reglerar merv�rdekvoten som tv� lagar inom en och samma samh�llsform kan vara. Vad ang�r f�rdelningen av detta merv�rde bland de olika kapitalisterna �r det emellertid klart, att profitkvoten f�r industrim�n och k�pm�n, i vilkas f�retag andra kapitalister satsat stora kapital, m�ste stiga i samma m�n som r�ntefoten - vid i �vrigt of�r�ndrade omst�ndigheter - faller. R�ntefotens s�nkning och slutliga avskaffande skulle allts� ingalunda bli en verklig "kraft�tg�rd" mot kapitalets s� kallade produktivitet. Det skulle bara f�r�ndra reglerna f�r f�rdelningen av det fr�n arbetarklassen tagna, obetalda merv�rdet bland de olika kapitalisterna och ge industrikapitalisten en f�rdel gentemot rentieren i st�llet f�r att ge arbetaren en f�rdel gentemot industrikapitalisten.
Utifr�n sin juridiska st�ndpunkt f�rklarar Proudhon r�ntefoten - liksom alla ekonomiska fakta - inte ur betingelserna f�r den samh�lleliga produktionen, utan ur de statliga lagar som �r ett allm�nt uttryck f�r dessa betingelser. Utifr�n denna st�ndpunkt, som �r renons p� varje aning om de statliga lagarnas sammanhang med samh�llets produktionsbetingelser, framtr�der dessa lagar med n�dv�ndighet som rent godtyckliga p�bud, som n�r som helst lika v�l kan ers�ttas med sin direkta motsats. Ingenting �r s�ledes enklare f�r Proudhon �n att - s� snart han kommit till makten - utf�rda ett dekret varigenom r�ntefoten neds�ttes till en procent. Och om alla andra samh�lleliga omst�ndigheter f�rblir of�r�ndrade, s� kommer detta proudhonska dekret att existera endast p� papperet. R�ntefoten kommer alltj�mt att regleras av samma ekonomiska lagar som den nu �r underkastad, trots alla dekret. Folk som har kredit kommer att alltefter omst�ndigheterna l�na pengar till tv�, tre, fyra procent eller mer, precis som f�rut. Den enda skillnaden blir att rentiererna noga ser upp och l�nar ut pengar endast till s�dana m�nniskor, fr�n vilka de inte har �tal att v�nta. Dessutom �r denna storartade plan att ber�va kapitalet dess "produktivitet" urgammal, lika gammal som - ockerlagarna som inte har n�got annat syfte �n att begr�nsa r�ntefoten och som nu �verallt avskaffats eftersom de i praktiken alltid nonchalerats eller kringg�tts och staten m�st erk�nna sin vanmakt gentemot lagarna f�r den samh�lleliga produktionen. Skulle �terinf�randet av dessa medeltida, ogenomf�rbara lagar vara "en kraft�tg�rd mot kapitalets produktivitet"? Som vi ser visar sig proudhonismen vara allt reaktion�rare ju n�rmare man kommer den inp� livet.
Och sedan r�ntefoten p� detta s�tt pressats ned till noll och kapitalr�ntan allts� �r avskaffad, d� "betalas endast det f�r oms�ttning av kapitalet n�dv�ndiga arbetet". Det skall betyda att avskaffandet av r�ntefoten �r detsamma som avskaffandet av profiten och t.o.m. merv�rdet. Men vad skulle bli resultatet om det vore m�jligt att verkligen avskaffa r�ntan genom dekret? Jo, att rentierklassen inte l�ngre hade anledning att l�na ut sitt kapital i form av l�n utan i st�llet som egna f�retagare eller genom aktiebolag skulle placera det i industrin. M�ngden av det merv�rde, som ber�vas arbetarklassen av kapitalistklassen, skulle f�rbli densamma, endast f�rdelningen skulle f�r�ndras och inte heller den avsev�rt.
I sj�lva verket f�rbiser v�r proudhonist att �ven nu i genomsnitt endast "det f�r oms�ttning av kapitalet (l�s: f�r produktion av respektive vara) n�dv�ndiga arbetet" betalas vid det borgerliga samh�llets varuk�p. Arbetet �r m�ttstocken f�r v�rdet av alla varor, och det �r i det nuvarande samh�llet - bortsett fr�n konjunktursv�ngningarna - fullst�ndigt om�jligt att den totalgenomsnittliga betalningen f�r varorna �verstiger det f�r deras framst�llning n�dv�ndiga arbetet. Nej, nej, min gode proudhonist, felet ligger p� helt annat h�ll, n�mligen d�ri att "det f�r oms�ttning av kapitalet (f�r att nu anv�nda ert virriga uttryckss�tt) n�dv�ndiga arbetet" inte betalas fullt! Hur det g�r till kan ni l�sa hos Marx (Kapitalet).
Inte nog med det. N�r kapitalavkastningen avskaffas, s� avskaffas d�rmed ocks� hyresavkastningen. Ty "liksom allt annat faller naturligtvis ocks� hus och bost�der inom ramen f�r denna lag". Detta �r helt och h�llet i stil med den gamle majoren, som skickar efter sin studentbev�ring: - S�g, ni l�r ju vara doktor - d� kan ni g�rna titta hem till mig ibland. N�r man har hustru och sju barn s� finns det alltid n�got att lappa ihop.
Studentbev�ringen: - F�rl�t herr major, men jag �r filosofie doktor.
Majoren: - Det �r mig totalt likgiltigt, doktor som doktor.
S� g�r det ocks� f�r v�r proudhonist: hyresavkastning eller kapitalavkastning, det �r totalt likgiltigt, r�nta som r�nta, doktor som doktor. - Vi har i det f�reg�ende sett att hyran best�r av: a) en del jordr�nta; b) en del r�nta p� byggnadskapitalet, byggm�starprofiten inr�knad; c) en del f�r reparations- och f�rs�kringskostnader; d) en del f�r amortering av byggnadskapitalet plus profiten alltefter husets gradvisa f�rslitning.
Och nu m�ste det st� klart �ven f�r den blindaste att "�garen kommer sj�lv att vara den f�rste som erbjuder sig att s�lja, eftersom hans hus annars skulle bli outnyttjat och det d�ri placerade kapitalet helt enkelt onyttigt". Naturligtvis. Om man avskaffar r�ntan p� det satsade kapitalet s� kan ingen hus�gare l�ngre f� ett �re i hyra f�r sitt hus, bara f�r att man i st�llet f�r hyra ocks� kan s�ga hyresavkastning och f�r att hyresavkastningen inbegriper en del som �r verklig kapitalr�nta. Doktor som doktor. Om ockerlagarna vad den vanliga kapitalr�ntan ang�r kunde s�ttas ur spel endast genom att kringg�s, s� har de aldrig ens avl�gset ber�rt hyresniv�n. Det blev Proudhon f�rbeh�llet att som den f�rste inbilla sig att hans nya ockerlag utan vidare skulle kunna reglera och sm�ningom avskaffa inte bara den enkla kapitalr�ntan utan ocks� den komplicerade hyresavkastningen. Varf�r man d� f�r dyra pengar skulle k�pa det "onyttiga" huset av �garen, och varf�r denne under s�dana omst�ndigheter inte dessutom skulle betala f�r att bli kvitt det "onyttiga" huset s� att han slipper undan reparationskostnaderna, det f�r vi sv�va i okunnighet om.
Efter denna triumferande prestation p� den h�gre socialismens omr�de (supersocialism kallade m�ster Proudhon den f�r) anser sig v�r proudhonist ber�ttigad att flyga �nnu litet h�gre. "Nu g�ller det endast att dra ytterligare n�gra slutsatser f�r att klart och allsidigt belysa v�rt s� betydande �mne". Och vilka �r dessa slutsatser? Det �r saker som lika litet f�ljer ur det f�reg�ende som bostadshusens v�rdel�shet f�ljer ur r�ntefotens avskaffande och som, sedan de befriats fr�n v�r f�rfattares pomp�sa och salvelsefulla fraser, inte betyder n�got annat �n det som �r �nskv�rt f�r en sm�rtfriare avveckling av hyreshusavskaffningsaff�ren: a) en noggrann statistik �ver objektet, b) god h�lsov�rdsinspektion och c) kooperativa byggnadsarbetarlag som kan �verta nybyggnadsverksamheten - alltihop saker och ting som utan tvivel �r mycket vackra och bra men som trots h�ljet av storordiga fraser ingalunda "klart belyser" den proudhonska tankef�rvirringens dunkel.
Den som presterat n�got s� storartat har nu ocks� r�tt att rikta sin allvarliga maning till de tyska arbetarna:
"Dessa och liknande fr�gor �r, synes det oss, v�l v�rda den sociala demokratins uppm�rksamhet ... M�tte den, p� samma s�tt som h�r med bostadsfr�gan, s�ka komma p� det klara med andra lika viktiga fr�gor som kredit, statsskulder, personliga skulder, skatter o.s.v."
H�r st�ller v�r proudhonist s�ledes i utsikt en hel serie artiklar i "liknande fr�gor", och om han behandlar alla lika utf�rligt som det nu aktuella "s� betydande �mnet" s� har "Volksstaat" tillr�ckligt med manuskript f�r ett �r. S� mycket kan vi emellertid antecipera - alltihop f�ljer ur vad som redan sagts: kapitalr�ntan avskaffas, d�rmed bortfaller r�ntan f�r statsskulder och personliga skulder, krediten blir kostnadsfri o.s.v. Samma trollformel till�mpas p� vilket objekt som helst och i varje s�rskilt fall vinnes med ob�nh�rlig logik samma f�rv�nande resultat: n�r kapitalr�ntan �r avskaffad beh�ver man inte l�ngre betala r�nta f�r l�nade pengar.
F�r �vrigt �r det just snygga fr�gor som v�r proudhonist hotar oss med: kredit! Vad beh�ver arbetaren f�r kredit annat �n fr�n den ena veckan till den andra eller pantl�narens kredit? Vad g�r det f�r skillnad f�r honom om denna l�mnas gratis eller mot r�nta, t.o.m. pantl�narens ockerr�nta? Och om han i det stora hela skulle ha n�gon f�rdel av detta och produktionskostnaderna f�r arbetskraften allts� skulle bli billigare, skulle inte d� arbetskraftens pris sjunka? - Men f�r bourgeoisin och s�rskilt f�r sm�borgerligheten �r krediten en viktig fr�ga, och framf�r allt f�r sm�borgaren vore det en sk�n sak att alltid kunna f� kredit, och till p� k�pet utan r�nta. - "Statsskulder"! Arbetarklassen vet att den inte har �dragit sig dessa skulder, och n�r den kommer till makten kommer den att �verl�ta betalningsskyldigheten till dem som har upptagit l�nen. - "Personliga skulder"! - se kredit. - "Skatter"! Det �r saker som bourgeoisin �r i h�g grad intresserad av men arbetarna endast obetydligt. Det som arbetaren betalar i skatt, det ing�r i l�ngden i produktionskostnaderna f�r arbetskraften och m�ste f�ljaktligen ers�ttas av kapitalisten. Alla dessa punkter, som h�r framh�lles som h�gviktiga fr�gor f�r arbetarklassen, �r i verkligheten av v�sentligt intresse endast f�r bourgeoisin och �nnu mer f�r sm�borgerligheten, och vi p�st�r, Proudhon till trots, att arbetarklassen inte har till uppgift att bevaka dessa klassers intressen.
Om den stora fr�gan som verkligen ang�r arbetarna - fr�gan om f�rh�llandet mellan kapitalist och l�narbetare, fr�gan hur det kommer sig att kapitalisten kan berika sig p� sina arbetares arbete - om den har v�r proudhonist inte ett ord att s�ga. Hans herre och m�stare har visserligen sysslat med saken men har ingalunda bragt n�gon klarhet i den och har inte heller i sina senaste skrifter kommit v�sentligt l�ngre �n i "El�ndets filosofi", som Marx redan �r 1847 p� ett s� sl�ende s�tt avsl�jade i hela dess intighet.
Det �r illa nog att de romanska l�ndernas arbetare i tjugofem �r knappast haft n�gon annan andlig socialistisk n�ring �n denne "det andra kejsard�mets socialists" skrifter. Det vore en dubbel olycka om den proudhonistiska teorin nu skulle �versv�mma �ven Tyskland. Det �r emellertid ingen fara f�r det. De tyska arbetarnas teoretiska st�ndpunkt �r femtio �r f�re den proudhonistiska, och man beh�ver bara statuera ett exempel med denna enda fr�ga - bostadsfr�gan - f�r att kunna bespara sig vidare bem�danden i detta avseende.
I avsnittet �ver den proudhonistiska l�sningen av bostadsfr�gan visades i hur h�g grad sm�borgerligheten �r direkt intresserad av denna fr�ga. Men �ven storborgerligheten har ett mycket betydande, om ocks� indirekt intresse av den. Den moderna naturvetenskapen har bevisat att de s� kallade "slumkvarteren", d�r arbetarna �r sammantr�ngda, utg�r alstringsh�rdar f�r alla de farsoter som tid efter annan hems�ker v�ra st�der. Kolera, nervfeber och paratyfus, smittkoppor och andra f�rh�rjande sjukdomar har spritt sina bakterier i dessa arbetarkvarters f�rpestade luft och f�rgiftade vatten. D�r d�r de n�stan aldrig ut, de utvecklar sig s� snart omst�ndigheterna till�ter det till epidemier och sprider sig d� ocks� fr�n smittoh�rdarna till de luftigare och sundare, av herrar kapitalister bebodda stadsdelarna. Kapitalistherrskapet kan inte ostraffat till�ta sig n�jet att alstra epidemiska sjukdomar bland arbetarna; f�ljderna �terfaller p� dem sj�lva, och mord�ngeln h�rjar lika h�nsynsl�st bland kapitalisterna som bland arbetarna.
S� snart detta en g�ng blivit vetenskapligt fastst�llt, startade den m�nniskov�nliga bourgeoisin en �del t�vlan f�r sina arbetares h�lsa. Man bildade f�reningar, skrev b�cker, uppgjorde f�rslag, diskuterade och dekreterade lagar f�r att kapsla in smittoh�rdarna f�r de st�ndigt �terkommande farsoterna. Man unders�kte arbetarnas bostadsbetingelser och f�rs�kte avhj�lpa de mest skriande missf�rh�llandena. Framf�r allt i England, d�r de flesta storst�derna fanns och storborgarna f�ljaktligen blivit mest br�nda, utvecklades en livlig verksamhet. Statliga kommitt�er tillsattes f�r att unders�ka de arbetande klassernas h�lsotillst�nd. Deras rapporter, som i noggrannhet, fullst�ndighet och opartiskhet p� ett ber�mv�rt s�tt utm�rkte sig framf�r all kontinental litteratur i �mnet, lades till grund f�r nya, mer eller mindre kraftigt ingripande lagar. Hur ofullkomliga dessa lagar �n �r, s� �vertr�ffar de dock o�ndligt allt som hittills gjorts i samma riktning p� kontinenten. Och trots detta framskapar den kapitalistiska samh�llsordningen st�ndigt p� nytt de missf�rh�llanden, som det g�ller att r�da bot p�, med en s�dan naturn�dv�ndighet att kuren knappast avancerat ett enda steg ens i England.
Tyskland beh�ver som vanligt mycket l�ngre tid innan de �ven h�r kroniskt existerande sjukdomsh�rdarna utvecklats till den akuta grad som var n�dv�ndig f�r att ruska upp den s�mniga storborgerligheten. Den som g�r l�ngsamt g�r emellertid s�kert, och s� uppstod slutligen ocks� hos oss en borgerlig litteratur r�rande den allm�nna h�lsov�rden och bostadsfr�gan, ett urvattnat sammandrag av de utl�ndska, speciellt engelska f�reg�ngsm�nnen vilket man med hj�lp av salvelsefulla br�sttoner falskeligen f�rl�nade ett sken av att representera en h�gre uppfattning. Till denna litteratur h�r doktor Emil Sax: "De arbetande klassernas bostadsf�rh�llanden och s�ttet att reformera dem", Wien 1869.
F�r en redog�relse om den borgerliga behandlingen av bostadsfr�gan v�ljer jag denna bok endast d�rf�r att den utg�r ett f�rs�k att i m�jligaste m�n sammanfatta den borgerliga litteraturen i �mnet. Och det �r en snygg litteratur som v�r f�rfattare anv�nder som "k�lla"! Av de engelska parlamentsrapporterna, de verkliga huvudk�llorna, n�mns endast rubrikerna p� tre av de allra �ldsta. Hela boken �r ett bevis f�r att f�rfattaren aldrig tittat p� ens en enda av dem. D�remot presenteras en hel rad av banala borgerliga, v�lmenande k�lkborgerliga och hycklande filantropiska skrifter: Ducp�ptiaux, Roberts, Hole, Huber, den engelska socialvetenskapliga (eller r�ttare kol-) kongressens f�rhandlingar, den preussiska f�reningens f�r de arbetande klassernas v�l tidskrift, den �sterrikiska officiella rapporten fr�n v�rldsutst�llningen i Paris, de officiella bonapartistiska rapporterna fr�n samma utst�llning, "Illustrierte Londoner Zeitung", "Ueber Land und Meer" och slutligen en "erk�nd auktoritet", en man med "skarpsinnig, praktisk uppfattning", med "�vertygande patos i framst�llningen", n�mligen - Julius Faucher[4]! I denna f�rteckning �ver k�llskrifter saknas faktiskt bara "Gartenlaube", "Kladderadatsch" och fysilj�ren Kutschke[5].
F�r att det inte skall uppst� n�got missf�rst�nd betr�ffande herr Sax' st�ndpunkt f�rklarar han p� sidan 22:
"Med socialekonomi avser vi l�ran om nationalekonomin till�mpad p� de sociala fr�gorna, n�rmare best�mt kontentan av de medel och v�gar som denna vetenskap erbjuder att p� grundval av dess orubbliga lagar inom ramen av den f�r n�rvarande h�rskande samh�llsordningen h�ja de s� kallade (!) egendomsl�sa klasserna till de besittande klassernas niv�."
Vi skall inte ing� p� den f�rvirrade f�rest�llningen att nationalekonomin eller den politiska ekonomin �verhuvud taget sysslar med andra �n "sociala" fr�gor. Vi tar omedelbart itu med den centrala punkten. Doktor Sax kr�ver att den borgerliga ekonomins "orubbliga lagar", "ramen av den f�r n�rvarande h�rskande samh�llsordningen", med andra ord, den kapitalistiska produktionsformen skall bli best�ende of�r�ndrad men �nd� skall de "s� kallade egendomsl�sa klasserna" h�jas till "de besittande klassernas niv�". Nu �r det emellertid en oundg�nglig f�ruts�ttning f�r den kapitalistiska produktionsformen att det existerar en inte bara s� kallad utan faktiskt egendomsl�s klass, som inte har n�got annat att s�lja �n sin arbetskraft och som d�rf�r ocks� �r tvungen att s�lja sin arbetskraft till industrikapitalismen. Uppgiften f�r den av herr Sax uppfunna nya socialekonomiska vetenskapen best�r allts� i att finna medel och v�gar f�r att inom ett samh�llssystem, som grundar sig p� mots�ttningen mellan � ena sidan kapitalister, som �ger alla r�varor, produktionsmedel och livsmedel, och � den andra sidan egendomsl�sa l�narbetare, som inte har n�got att kalla f�r sitt �n sin arbetskraft, att inom detta samh�lle f�rvandla alla l�narbetare till kapitalister utan att de upph�r att vara l�narbetare. Herr Sax anser sig ha l�st denna fr�ga. Han kanske vill vara v�nlig och visa oss hur man skall f�rvandla alla soldater inom den franska arm�n, vilka samtliga ju sedan gamle Napoleons tid b�r en marskalkstav i r�nseln, till f�ltmarskalkar utan att de upph�r att vara vanliga soldater. Eller hur man skall kunna g�ra det tyska rikets alla fyrtio miljoner unders�tar till tyska kejsare.
Det ligger i den borgerliga socialismens v�sen att vilja vidmakth�lla grundvalarna f�r det nutida samh�llets alla brister och samtidigt avskaffa samma brister. De borgerliga socialisterna vill, som redan Kommunistiska manifestet s�ger, "avhj�lpa de sociala missf�rh�llandena f�r att s�kra det borgerliga samh�llets best�nd", de vill ha "bourgeoisin utan proletariatet". Vi har sett att herr Sax st�ller fr�gan precis likadant. L�sningen finner han i l�sningen av bostadsfr�gan. Han �r av den �sikten att "man genom att f�rb�ttra de arbetande klassernas bost�der med framg�ng skulle kunna avhj�lpa det skildrade fysiska och psykiska el�ndet och d�rigenom - genom en omfattande f�rb�ttring enbart av bostadsf�rh�llandena - h�ja st�rsta delen av dessa klasser ur deras ofta knappast m�nniskov�rdiga tillvaros tr�sk till det materiella och andliga v�lbefinnandets rena h�jder". (Sidan 14.) Inom parentes sagt ligger det i bourgeoisins intresse att d�lja att det existerar ett proletariat, som skapats av de borgerliga produktionsf�rh�llandena och utg�r betingelsen f�r deras fortbest�nd. D�rf�r ber�ttar herr Sax (sidan 21) att man med de arbetande klasserna vid sidan av de egentliga arbetarna f�rst�r alla "obemedlade samh�llsklasser", "sm�folk �verhuvud taget, s�som hantverkare, �nkor, pension�rer (!), l�gre tj�nstem�n o.s.v.". Bourgeois-socialism r�cker handen �t den sm�borgerliga socialismen.
Varifr�n kommer nu bostadsn�den? Hur uppstod den? Herr Sax f�r som god bourgeois inte k�nna till att den �r en ofr�nkomlig produkt av den borgerliga samh�llsformen, att det samh�lle inte kan best� utan bostadsn�d, d�r den stora arbetande massan uteslutande �r h�nvisad till sin arbetsl�n, allts� till den f�r deras existens och fortplantning n�dv�ndiga m�ngden av livsf�rn�denheter - d�r nya f�rb�ttringar i maskintekniken o.s.v. oupph�rligt g�r m�ngder av arbetare arbetsl�sa - d�r h�ftiga, regelbundet �terkommande industriella konjunktursv�ngningar � ena sidan f�ruts�tter existensen av en talrik reservarm� av sysslol�sa arbetare och � den andra periodvis g�r den stora massan av arbetare arbetsl�sa och kastar ut dem p� gatan - d�r arbetare massvis tr�ngs ihop i storst�derna och till p� k�pet i snabbare takt �n det under nuvarande f�rh�llanden uppf�res bost�der �t dem och det f�ljaktligen alltid m�ste finnas hyresg�ster till de mest skandal�sa kyffen - d�r slutligen husv�rden i sin egenskap av kapitalist inte endast har r�tt utan till f�ljd av konkurrensen ocks� i viss mening skyldighet att h�nsynsl�st pressa ut s� h�ga hyror som m�jligt. I ett s�dant samh�lle �r bostadsn�den ingen tillf�llighet, den �r en n�dv�ndig institution, den kan tillika med sina �terverkningar p� h�lsotillst�ndet o.s.v. undanr�jas endast om hela den samh�llsordning, ur vilken den framsprungit, omv�lves fr�n grunden. Men det f�r bourgeois-socialismen inte k�nna till. Den f�r inte f�rklara bostadsn�den ur f�rh�llandena. Den har allts� ingen annan utv�g �n att med hj�lp av moraliska fraser f�rklara den med m�nniskornas gemenhet, s� att s�ga med arvsynden.
"Och d� kan man inte ta miste p� - och f�ljaktligen inte f�rneka (dj�rv slutsats!) - att skulden ... dels ligger hos arbetarna sj�lva, hos de bostadss�kande, men dels, och f�rvisso till st�rsta delen, hos dem som �tar sig att tillfredsst�lla bostadsbehovet eller som, trots att de f�rfogar �ver de erforderliga medlen, inte �tar sig detta - hos de besittande, h�gre samh�llsklasserna. De senares skuld ... ligger i att de inte l�ter sig angel�get vara att s�rja f�r tillr�cklig tillg�ng p� goda bost�der."
Liksom Proudhon f�rflyttar oss fr�n ekonomin till juristeriet, f�rflyttar oss h�r v�r bourgeois-socialist fr�n ekonomin till moralen. Och ingenting �r mer naturligt. Den som f�rklarar den kapitalistiska produktionsformen, det nutida borgerliga samh�llets "orubbliga lagar" f�r oantastliga och �nd� vill avskaffa deras misshagliga men ofr�nkomliga f�ljder, den �terst�r ingenting annat �n att h�lla moralpredikningar f�r kapitalisterna, moralpredikningar vilkas gripande verkan genast avdunstar p� grund av privatintresset och i v�rsta fall genom konkurrensen. Dessa moralpredikningar liknar p� ett h�r h�nans f�rmaningar till de av henne sj�lv kl�ckta ankungarna, n�r dessa muntert simmar omkring i dammen. Ankungarna ger sig ner i vattnet fast det inte �r att lita p�, och kapitalisterna kastar sig �ver profiten fast den inte har n�got hj�rta. "I pennings�ckar finns det ingen plats f�r hj�rtlighet", sade redan gamle Hansemann[3*], som k�nde till detta b�ttre �n herr Sax.
"De goda bost�derna betingar s� h�ga priser att det �r totalt om�jligt f�r den stora massan av arbetare att begagna sig av dem. Storkapitalet ... h�ller sig skyggt tillbaka fr�n bostadsbyggande f�r de arbetande klasserna ... d�rf�r faller dessa klasser med sina bostadsbehov till st�rsta delen offer f�r spekulationen."
Avskyv�rda spekulation - storkapitalet spekulerar naturligtvis aldrig! Men det �r inte den onda viljan utan bara okunnigheten som hindrar storkapitalet fr�n att spekulera i arbetarbost�der:
"Hus�garna vet alls inte vilken stor och viktig roll ett normalt tillfredsst�llande av bostadsbehovet ... spelar, de vet inte vad de g�r m�nniskorna n�r de, som i regel sker, erbjuder folk s� of�rsvarligt d�liga, skadliga bost�der, och de vet slutligen inte hur de d�rmed skadar sig sj�lva." (Sidan 27.)
Kapitalisternas okunnighet beh�ver emellertid arbetarnas okunnighet f�r att tillsammans med denna alstra bostadsn�den. Sedan herr Sax medgivit, att de "allra l�gsta skikten" bland arbetarna "f�r att inte vara alldeles utan tak �ver huvudet f�ranl�tes (!) att s�ka nattl�ger var och hur som helst och i detta avseende �r fullst�ndigt v�rn- och hj�lpl�sa", ber�ttar han:
"Ty det �r ett allbekant faktum att m�nga arbetare av l�ttsinne, men till �verv�gande delen av okunnighet, p� ett man frestas att s�ga virtuost s�tt undandrar sina kroppar villkoren f�r en naturenlig utveckling och sund tillvaro, d�rf�r att de inte har det ringaste begrepp om en rationell h�lsov�rd och framf�r allt inte om vilken enorm betydelse som d�rvid tillkommer bostaden." (Sidan 27.)
Nu sticker emellertid den borgerliga bockfoten fram. Medan f�r kapitalisterna "skulden" f�rflyktigas i okunnighet, s� �r f�r arbetarna okunnigheten endast en anledning till skuld. H�r bara:
"Den (n�mligen okunnigheten) �r anledningen till att de bara f�r att spara in lite p� hyran flyttar till m�rka, fuktiga, alltf�r sm� bost�der som kort sagt utg�r ett h�n mot alla hygieniska krav ... att flera familjer ofta hyr en enda l�genhet, ja ett enda rum tillsammans - allt f�r att ge ut s� litet som m�jligt f�r bostaden p� samma g�ng som de p� ett i sanning syndigt s�tt f�rsl�sar sin inkomst p� dryckenskap och allsk�ns tomma n�jen."
De pengar som arbetarna "sl�sar bort p� br�nnvin och tobak" (sidan 28), det "krogliv med alla dess beklagliga f�ljder, vilket som en blytyngd st�ndigt p� nytt drar ner arbetarklassen i dyn", de ligger faktiskt som en blytyngd i magen p� herr Sax. Att vid de givna f�rh�llandena dryckenskapen bland arbetarna �r en lika ofr�nkomlig produkt av deras levnadsbetingelser som tyfus, brottslighet, ohyra, exekutionsbetj�nter och andra samh�lleliga sjukdomar, s� ofr�nkomlig att man p� f�rhand kan ber�kna medeltalet av dem som hemfaller �t dryckenskap, det f�r herr Sax inte heller k�nna till. F�rresten sade redan min gamle l�rare: "Gemene man g�r p� krogen och fint folk g�r p� klubben", och eftersom jag har varit p� b�da st�llena kan jag intyga riktigheten av detta p�st�ende.
Hela svamlet om b�da parternas "okunnighet" framspringer ur de gamla fraserna om harmonin mellan kapitalets och arbetets intressen. Om kapitalisterna k�nde sitt sanna intresse s� skulle de ge goda bost�der �t arbetarna och �verhuvud ordna det b�ttre f�r dem, och om arbetarna f�rstod sitt sanna intresse s� skulle de inte strejka, inte syssla med socialdemokrati och inte politisera, utan sn�llt lyda sina �verordnade, kapitalisterna. Tyv�rr finner b�da parterna sina intressen p� helt andra st�llen �n i herr Sax' och hans otaliga f�reg�ngares predikningar. Evangeliet om harmonin mellan kapital och arbete har nu predikats i n�ra femtio �r, den borgerliga filantropin har givit ut mycket pengar p� att med hj�lp av m�nsterinr�ttningar bevisa denna harmoni, och som vi l�ngre fram skall se st�r vi i dag p� precis samma fl�ck som f�r femtio �r sedan.
V�r f�rfattare g�r nu till problemets l�sning i praktiken. Hur f�ga revolution�rt Proudhons f�rslag att g�ra arbetarna till �gare av sina bost�der var, det framg�r redan av att den borgerliga socialismen redan f�re honom f�rs�kt och alltj�mt f�rs�ker att i praktiken genomf�ra detta f�rslag. �ven herr Sax f�rklarar att bostadsfr�gan helt kan l�sas enbart genom att �gander�tten till bostaden �verf�res p� arbetarna. (Sidorna 58 och 59.) �n mer, han faller i poetisk h�nryckning vid denna tanke och finner utlopp i f�ljande entusiastiska tirad:
"Det �r n�got m�rkligt med m�nniskans inneboende l�ngtan efter fastighetsbesittande, en drift som inte ens nutidens febrilt pulserande varuutbyte f�rm�tt f�rsvaga. Det �r den omedvetna k�nslan f�r betydelsen av de ekonomiska landvinningar som fastighetsbesittandet representerar. I denna drift f�r m�nniskan en s�ker grund, hon sl�r s� att s�ga rot i jorden, och varje hush�ll (!) har i densamma sin starkaste grundval. Men fastighetsbesittandets v�lsignelsebringande kraft n�r vida ut�ver dessa materiella f�rdelar. Den som �r lycklig nog att vara fastighets�gare har uppn�tt det h�gsta t�nkbara stadiet av ekonomiskt oberoende. Han har ett omr�de d�r han kan styra och st�lla env�ldigt, han �r sin egen herre, han har en viss makt och ett s�kert h�gn i n�dtider. Hans sj�lvk�nsla v�xer och med den hans moraliska styrka. Det �r anledningen till besittandets djupa betydelse f�r den f�religgande fr�gan ... Arbetaren, i dag ett hj�lpl�st offer f�r konjunkturv�xlingarna och st�ndigt beroende av arbetsgivaren, skulle d�rigenom i viss utstr�ckning undandragas detta prek�ra l�ge, han skulle bli kapitalist och s�kerst�llas mot arbetsl�shetens eller arbetsof�rm�gans faror tack vare den realkredit som skulle st� �ppen f�r honom. Han skulle d�rigenom h�jas fr�n den egendomsl�sa till den besittande klassen." (Sidan 63.)
Herr Sax tycks f�ruts�tta att m�nniskan till sitt v�sen �r bonde, annars skulle han inte p�dikta v�ra storst�ders arbetare en l�ngtan efter fastighetsbesittande som ingen annan har uppt�ckt hos dem. F�r v�ra storstadsarbetare �r r�relsefriheten den f�rsta livsbetingelsen, och fastighetsbesittande kan endast bli en boja f�r dem. Skaffa dem egna hus, fj�ttra dem �ter vid torvan, och ni bryter deras motst�ndskraft mot fabrikanternas l�nes�nkningar. Enstaka arbetare kan kanske under vissa omst�ndigheter k�pa sig en stuga; men vid en allvarlig strejk eller en allm�n industrikris skulle samtliga hus som tillh�r de ber�rda arbetarna utbjudas till f�rs�ljning p� marknaden och s�ledes inte finna k�pare eller slumpas bort l�ngt under ink�pspriset. Och om alla fann k�pare s� skulle ju hela herr Sax' stora bostadsfr�ga �ter ha uppl�sts i det tomma intet, och han m�ste b�rja om fr�n b�rjan. Diktarna lever emellertid i fantasins v�rld, och det g�r ocks� herr Sax som inbillar sig att fastighets�garen har "uppn�tt det h�gsta stadiet av ekonomiskt oberoende", att han har "ett s�kert h�gn: att han blir kapitalist och s�kerst�lles mot arbetsl�shetens och arbetsof�rm�gans faror tack vare den realkredit som skulle st� �ppen f�r honom" o.s.v. Herr Sax b�r se p� de franska och rhenl�ndska sm�b�nderna. Deras byggnader och �krar �r intecknade upp till skorstenarna, deras gr�da tillh�r fordrings�garna innan den ens b�rgats, och inte de sj�lva utan ockraren, advokaten och exekutionsbetj�nten styr och st�ller env�ldigt p� deras "omr�de". Det �r otvivelaktigt det h�gsta t�nkbara stadiet av ekonomiskt oberoende - f�r ockraren! Och f�r att arbetarna s� snabbt som m�jligt skall f� sina stugor under detta ockrarens env�lde h�nvisar den v�lvilliga herr Sax dem omt�nksamt till den realkredit som st�r �ppen f�r dem och som de kan begagna sig av vid arbetsl�shet och arbetsof�rm�ga i st�llet f�r att falla fattigv�rden till last.
I varje fall har herr Sax nu l�st det f�rst st�llda problemet: arbetaren "blir kapitalist" genom f�rv�rvet av en egen stuga.
Kapital �r best�mmander�tten �ver andras obetalda arbete. Arbetarens stuga blir s�ledes till kapital s� snart han hyr ut den till en tredje part och i form av hyra till�gnar sig en del av denna tredje parts arbetsprodukt. Genom att han sj�lv bor i huset f�rhindras att detta blir till kapital, precis som rocken upph�r att vara kapital i samma �gonblick som jag k�per den av skr�ddaren och tar p� mig den. En arbetare som �ger en stuga v�rd tusen taler[6] �r visserligen inte l�ngre prolet�r, men det tarvas en herr Sax f�r att kalla honom kapitalist.
Det kapitalistiska hos v�ra arbetare har emellertid �ven en annan sida. L�t oss anta att det i ett visst industridistrikt blivit regel att varje arbetare �ger sin egen stuga. I s� fall bor detta distrikts arbetarklass gratis; omkostnaderna f�r bostad ing�r inte l�ngre i deras arbetskrafts v�rde. Varje minskning av arbetskraftens reproduktionskostnader, d.v.s. varje varaktig priss�nkning f�r arbetarens livsf�rn�denheter �r emellertid "p� grund av nationalekonomins orubbliga lagar" ekvivalent med en s�nkning av arbetskraftens v�rde och resulterar d�rf�r till sist i en motsvarande s�nkning av arbetsl�nen. Arbetsl�nen skulle f�ljaktligen s�nkas med i genomsnitt samma belopp som den inbesparade medelhyran, d.v.s. arbetaren skulle betala hyra f�r sitt egna hem, men inte som tidigare med pengar till hus�garen utan med obetalt arbete till den fabrikant han arbetar �t. P� s� s�tt skulle arbetarens i stugan placerade besparingar visserligen i viss mening bli till kapital, men inte hans kapital utan kapitalisten-arbetsgivarens.
Herr Sax kan allts� inte ens p� papperet f�rvandla sin arbetare till kapitalist.
Inom parentes sagt g�ller ovanst�ende om alla s� kallade sociala reformer som g�r ut p� sparande eller f�rbilligande av arbetarens livsf�rn�denheter. Antingen blir de allm�nna, och d� �tf�ljs de av en motsvarande l�neneds�ttning, eller ocks� blir de bara enstaka experiment, och d� bevisar redan deras blotta existens som enstaka undantag att deras genomf�rande i stort �r of�renligt med den best�ende kapitalistiska produktionsformen. L�t oss anta att det i en trakt skulle lyckas att genom allm�nt inf�rande av konsumtionsf�reningar g�ra arbetarnas livsmedel 20 procent billigare, d� skulle arbetsl�nen i l�ngden s�nkas med n�rap� 20 procent, d.v.s. i samma proportion som de ifr�gavarande livsmedlen ing�r i arbetarens uppeh�lle. Om arbetaren t.ex. f�rbrukar tre fj�rdedelar av sin veckol�n p� dessa livsmedel, s� sjunker arbetsl�nen till sist med tre fj�rdedelar av 20, vilket g�r 15 proc. Kort sagt: s� snart en dylik sparreform blivit allm�n f�r arbetaren en l�n som �r lika mycket l�gre som hans besparingar till�ter honom att leva billigare. Ge varje arbetare en inbesparad stabil inkomst p� 52 taler om �ret, och hans veckol�n m�ste till sist sjunka med en taler. Allts�: ju mer han spar in desto mindre l�n f�r han. Han spar f�ljaktligen inte i sitt eget intresse utan i kapitalistens. Vad beh�ves det mer f�r att hos honom "p� det kraftigaste sporra den f�rn�msta ekonomiska dygden, sparandet"? (Sidan 64.)
F�r �vrigt s�ger herr Sax ocks� strax efter�t att arbetarna b�r bli hus�gare inte bara i sitt eget och i kapitalisternas intresse:
"Men inte bara arbetarklassen utan ocks� samh�llet som helhet har det st�rsta intresse av att se s� m�nga av sina medlemmar som m�jligt f�rknippade (!) med jorden (jag skulle vilja se herr Sax i denna st�llning) ... Alla de hemliga krafter som flammar upp fr�n den vulkan - �ven kallad den sociala fr�gan - som gl�der under v�ra f�tter, den prolet�ra f�rbittringen, hatet ... de farliga begreppsf�rvirringarna ... de m�ste uppl�sas som dimman f�r morgonsolen, n�r ... arbetarna sj�lva p� detta s�tt intr�der i de besittandes klass." (Sidan 65.)
Med andra ord: herr Sax hoppas att arbetarna genom en s�dan f�rskjutning av sin prolet�ra st�llning, som husf�rv�rvet borde medf�ra, ocks� skulle f�rlora sin prolet�ra karakt�r och �ter bli lydiga lakejsj�lar liksom sina �venledes hus�gande f�rf�der. Det b�r ge proudhonisterna n�got att t�nka p�.
H�rmed tror sig herr Sax ha l�st den sociala fr�gan.
"Den r�ttvisare egendomsf�rdelningen, den sfinxg�ta som s� m�nga f�rg�ves s�kt l�sa, ligger den inte framf�r oss som ett gripbart faktum, har den inte d�rmed ryckts fr�n idealens v�rld och tr�tt in i verklighetens rike? Och d� den realiserats, har vi inte d�rmed uppn�tt ett av de h�gsta m�l som t.o.m. de mest extrema socialisterna st�ller som sina teoriers klimax?" (Sidan 66.)
Det �r verkligen tur att vi har arbetat oss fram till denna punkt. Detta jubelrop utg�r n�mligen den saxska bokens klimax, och fr�n och med nu b�r det �ter sakta ner�t igen, fr�n "idealens v�rld" till den triviala verkligheten, och n�r vi kommit ner skall vi finna att ingenting, absolut ingenting f�r�ndrats under v�r fr�nvaro.
Det f�rsta steget ner�t l�ter oss v�r ledare ta n�r han upplyser om att det finns tv� system f�r arbetarbost�der: egnahemssystemet (cottagesystemet) d�r varje arbetarfamilj har sin egen stuga och om m�jligt en liten tr�dg�rd, som i England, och kasernsystemet med stora byggnader som inrymmer m�nga arbetarbost�der, som i Paris, Wien o.s.v. Ett mellanting utg�r det i norra Tyskland vanliga systemet. Nu �r visserligen egnahemssystemet det enda riktiga, och det enda d�r arbetaren kan f�rv�rva �gander�tten till sitt hus, och vidare har kasernsystemet ocks� mycket stora ol�genheter f�r h�lsa, moral och husfrid - men tyv�rr, tyv�rr �r egnahemssystemet p� grund av de h�ga tomtpriserna om�jligt att genomf�ra just i bostadsn�dens centra, storst�derna, och man finge vara glad om man d�r kunde bygga hus med fyra till sex l�genheter i st�llet f�r stora kaserner eller avhj�lpa kasernsystemets v�rsta brister genom allehanda byggnadstekniska konstgrepp. (Sidorna 71-92.)
Vi har redan glidit ett gott stycke ned�t, inte sant? Arbetarnas f�rvandling till kapitalister, den sociala fr�gans l�sning, varje arbetares �gander�tt till sitt hus - allt detta har stannat kvar d�r uppe i "idealens v�rld", och allt vi har kvar att syssla med �r att inf�ra egnahemssystemet p� landet och inr�tta arbetarkasernerna i st�derna s� dr�gligt som m�jligt.
D�rmed �r allts� erk�nt att den borgerliga l�sningen av bostadsfr�gan har strandat - strandat p� mots�ttningen mellan stad och land. Och h�r har vi kommit till pudelns k�rna. Bostadsfr�gan kan l�sas f�rst n�r samh�llet har omv�lvts tillr�ckligt mycket f�r att gripa sig an med upph�vandet av den mellan stad och land r�dande mots�ttningen, som st�llts p� sin spets av det nuvarande kapitalistiska samh�llet. Det kapitalistiska samh�llet, l�ngt ifr�n att kunna upph�va denna mots�ttning, m�ste tv�rtom dagligen sk�rpa den ytterligare. D�remot har redan de f�rsta moderna utopiska socialisterna Owen och Fourier mycket riktigt insett detta. I deras m�nsterkolonier existerar inte l�ngre mots�ttningen mellan stad och land. Det f�rh�ller sig allts� tv�rt emot vad herr Sax p�st�r: bostadsfr�gans l�sning l�ser inte samtidigt den sociala fr�gan utan f�rst genom l�sningen av den sociala fr�gan, d.v.s. genom avskaffandet av den kapitalistiska produktionsformen, m�jligg�res samtidigt bostadsfr�gans l�sning. Att vilja l�sa bostadsfr�gan och bibeh�lla de moderna storst�derna �r absurt. De moderna storst�derna undanr�jes emellertid f�rst genom avskaffandet av den kapitalistiska produktionsformen, och n�r denna process v�l kommit i g�ng kommer vi att f� annat att t�nka p� �n att skaffa varje arbetare ett eget hem.
Alla sociala revolutioner m�ste emellertid i b�rjan ta tingen som de finner dem och avhj�lpa de mest skriande missf�rh�llandena med f�rhandenvarande medel. Och d� har vi redan sett att bostadsn�den omedelbart kan avhj�lpas genom att man exproprierar en del av de besittande klassernas lyxv�ningar och utnyttjar den andra delen f�r inkvartering.
N�r nu herr Sax i forts�ttningen �terigen l�mnar storst�derna och talar vitt och brett om arbetarkolonier som skall anl�ggas utanf�r st�derna, n�r han skildrar sk�nheten i dessa kolonier med deras centrala anordningar f�r "vattenf�rs�rjning, gasbelysning, varmluft- eller varmvattenuppv�rmning, tv�ttstugor, torkrum, badrum etc", med "barnkrubba, skola, b�nsal (!), l�srum, bibliotek ... vin- och �lrestaurang, dans- och musiklokal i all �ra", med �nga som ledes in i alla hus och p� s� s�tt "i viss utstr�ckning kan flytta produktionen fr�n fabriken och �ter till verkstaden i hemmet" - s� �ndrar det ingenting i sak. Den koloni som han skildrar har herr Huber direkt l�nat fr�n socialisterna Owen och Fourier och totalt f�rborgerligat genom att ta bort allt socialistiskt. Men d�rigenom blir den f�rst riktigt utopisk. Ingen kapitalist har intresse av att anl�gga s�dana kolonier. Ingen s�dan koloni har heller n�gonst�des kommit till utf�rande med undantag f�r Guise i Frankrike, och den �r byggd av en fourierist, inte som en r�ntabel spekulation utan som ett socialistiskt experiment[4*]. Herr Sax hade likav�l kunnat anf�ra den i b�rjan av fyrtiotalet av Owen grundade och f�r l�ngesedan uppl�sta kommunistiska kolonin "Harmony hall" i Hampshire som argument f�r sitt borgerliga projektmakeri.
Allt detta prat om kolonier �r emellertid endast ett lamt f�rs�k att �ter h�ja sig till "idealens v�rld", varvid �ven detta genast f�r falla igen. Nu b�r det �terigen av ner�t. Den enklaste l�sningen �r nu "att arbetsgivarna, fabriks�garna, hj�lper arbetarna till l�mpliga bost�der, antingen genom att sj�lva l�ta bygga dem eller genom att uppmuntra arbetarna till egen byggnadsverksamhet och underst�dja densamma med att st�lla mark till f�rfogande, f�rskottera byggnadskapital o.s.v.". (Sidan 106.) - D�rmed har vi �ter l�mnat storst�derna, d�r det inte kan bli tal om n�gonting dylikt, och hamnat p� landet igen. Herr Sax bevisar nu att det ligger i fabrikanternas eget intresse att hj�lpa sina arbetare till dr�gliga bost�der, � ena sidan som god kapitalplacering, � andra sidan d�rf�r att den ofelbart "f�ljande h�jningen av arbetarna ... m�ste medf�ra en stegring av deras kroppsliga och andliga arbetskraft, n�got som naturligtvis ... inte minst ... kommer arbetsgivaren till godo. Men d�rmed �r ocks� den r�tta synpunkten p� de senares intresse av bostadsfr�gan given. Det framtr�der som uttryck f�r den latenta samh�righeten, arbetsgivarnas oftast med humanit�ra str�vanden maskerade omsorg om sina arbetares kroppsliga och ekonomiska, andliga och sedliga v�l, vilken automatiskt f�r sin pekuni�ra bel�ning genom resultaten, uppfostrandet och s�kerst�llandet av en duktig, kompetent, villig, n�jd och tillgiven arbetarstam". (Sidan 108.)
Frasen om den "latenta samh�righeten" med vilken Huber s�ker ge det borgerligt-filantropiska svamlet ett sken av "h�gre mening", �ndrar ingenting i sak. �ven utan denna fras har landsbygdens storfabrikanter, framf�r allt i England, f�r l�nge sedan insett att byggandet av arbetarbost�der inte bara �r en n�dv�ndig del av sj�lva fabriksanl�ggningen utan att det ocks� �r mycket r�ntabelt. I England har hela byar uppst�tt p� detta s�tt, och m�nga av dem har senare utvecklats till st�der. Men i st�llet f�r att vara tacksamma mot de m�nniskov�nliga kapitalisterna har arbetarna i alla tider haft tungt v�gande inv�ndningar mot detta "cottagesystem". Inte nog med att de m�ste betala monopolpris f�r husen eftersom fabrikanten inte har n�gra konkurrenter; de blir ocks� omedelbart heml�sa vid varje strejk, d� fabrikanten utan vidare vr�ker dem och d�rmed f�rsv�rar varje motst�nd.
Detta kan n�rmare studeras i min bok "De arbetande klassernas l�ge i England", sidorna 224 och 228. Men herr Sax anser att s�dant "f�rtj�nar knappast ens att vederl�ggas". (Sidan 111.) Och vill han kanske inte skaffa arbetaren �gander�tten till sin stuga? Visserligen, men eftersom "arbetsgivarna m�ste vara i tillf�lle att alltid f�rfoga �ver bostaden f�r att ha utrymme �t en ers�ttare om de avskedar en arbetare", s� - n�ja, s� m�ste "�terkallandet av �gander�tten genom �verenskommelse f�rutses f�r s�dana fall"! (Sidan 113.)[5*]
Denna g�ng rutschade vi ner ov�ntat snabbt. F�rst hette det: arbetarens �gander�tt till sin stuga. S� f�r vi veta att det �r om�jligt i st�derna och kan genomf�ras endast p� landet. Nu f�rklarar man att denna �gander�tt p� landet skall "genom �verenskommelse kunna �terkallas"! Med denna av herr Sax nyuppt�ckta sort av �gander�tt f�r arbetarna, med denna deras f�rvandling till kapitalister som "genom �verenskommelse kan �terkallas", har vi lyckligt och v�l hamnat p� jorden igen och har nu att unders�ka vad kapitalisterna och andra filantroper verkligen har gjort f�r att l�sa bostadsfr�gan.
Om vi f�r tro v�r doktor Sax, s� har fr�n herrar kapitalisters sida betydande ting redan utr�ttats f�r avhj�lpande av bostadsn�den och bevis l�mnats f�r att bostadsfr�gan kan l�sas p� den kapitalistiska produktionsformens grund.
F�rst av allt f�r oss herr Sax till - det bonapartistiska Frankrike! Louis Bonaparte tillsatte som bekant vid tiden f�r v�rldsutst�llningen i Paris en kommitt�, skenbart f�r att avge utl�tande om de arbetande klassernas l�ge i Frankrike, men i sj�lva verket f�r att till kejsard�mets �ra och ber�mmelse skildra detta l�ge som ett sannskyldigt paradis. Och p� utl�tandet fr�n denna av bonapartismens mest korrupta verktyg sammansatta kommitt� �beropar sig herr Sax, och i synnerhet d�rf�r att arbetsresultaten "enligt den d�rmed betrodda kommitt�ns egen utsago f�r Frankrikes vidkommande �r t�mligen fullst�ndiga"! Och vad �r det f�r resultat? Av 89 storindustrier och aktiebolag, som l�mnat uppgifter, har 31 inte byggt n�gra arbetarbost�der. De uppf�rda bost�derna rymmer enligt herr Sax' egen uppskattning h�gst 50.000 till 60.000 personer, och bost�derna best�r n�stan uteslutande av endast tv� rum f�r varje familj.
Det �r sj�lvklart att varje kapitalist, som av betingelserna f�r sin industrigren - vattenkraft, l�ge f�r kolgruvor, j�rnmalmslager och andra bergverk o.s.v. - �r bunden till en best�md plats p� landet, m�ste bygga bost�der �t sina arbetare om det inte finns s�dana. F�r att d�ri se ett bevis f�r existensen av den "latenta samh�righeten", "ett talande vittnesb�rd om den tilltagande f�rst�elsen f�r saken och dess stora betydelse", en "mycket lovande ansats" (sidan 115) fordras en starkt utvecklad vana att lura sig sj�lv. F�r �vrigt skiljer sig �ven h�r olika l�nders industrim�n fr�n varandra allt efter respektive nationalkarakt�rer. Herr Sax ber�ttar t.ex. (sidan 117):
"I England kan man f�rst p� senaste tiden iaktta en stegrad verksamhet fr�n arbetsgivarna i detta avseende. Framf�r allt g�ller det de avsides bel�gna samh�llena p� landet ... Det �r fr�mst den omst�ndigheten, att arbetarna i annat fall ofta m�ste tillryggal�gga l�nga str�ckor fr�n n�rmaste ort till fabriken, anl�nder dit uttr�ttade och presterar otillfredsst�llande arbete, som utg�r arbetsgivarnas bevekelsegrund f�r att bygga bost�der �t arbetskraften. Emellertid v�xer ocks� antalet personer som, i djupare uppfattning av f�rh�llandena, �ven mer eller mindre f�rbinder den latenta samh�righetens alla �vriga element med bostadsreformen, och det �r dessa personer som de blomstrande kolonierna har att tacka f�r sin tillkomst ... Namnen Ashton i Hyde, Ashworth i Tuxton, Grant i Bury, Greg i Bollington, Marshall i Leeds, Strutt i Belper, Salt i Saltaire, Ackroid i Copley m.fl. �r v�lk�nda h�rf�r i det f�renade konungariket."
Heliga enfald och �nnu heligare okunnighet! F�rst p� "senaste tiden" har de engelska landsbygdsfabrikanterna byggt arbetarbost�der! Nej, k�re herr Sax, de engelska kapitalisterna �r verkliga storindustriella, inte bara vad penningpungen utan ocks� vad huvudet ang�r. L�ngt innan man i Tyskland �gde en verklig storindustri hade de insett att utgiften f�r arbetarbost�der vid fabrikation p� landsbygden �r en n�dv�ndig, direkt och indirekt h�gst r�ntabel del av det totala anl�ggningskapitalet. L�ngt innan kampen mellan Bismarck och den tyska bourgeoisin givit de tyska arbetarna koalitionsfrihet hade de engelska fabrikanterna, gruv�garna och brukspatronerna vunnit praktisk erfarenhet av vilken press de kan ut�va p� strejkande arbetare om de samtidigt �r dessa arbetares hyresv�rdar. En Gregs, en Ashtons, en Ashworths "blomstrande kolonier" tillh�r i s� h�g grad den "senaste tiden" att de redan f�r 40 �r sedan av bourgeoisin utbasunerades som m�nsteranl�ggningar, vilket jag sj�lv f�r 28 sedan har beskrivit ("De arbetande klassernas l�ge", sidorna 228-230). Ungef�r lika gamla �r Marshalls och Akroyds (s� stavar karlen sitt namn) kolonier, och �nnu �ldre �r Strutts, vars ursprung str�cker sig tillbaka till f�rra �rhundradet. Och d� den genomsnittliga livsl�ngden f�r en arbetarbostad i England anses vara 40 �r kan herr Sax sj�lv r�kna ut p� fingrarna hur f�rfallna dessa "blomstrande kolonier" nu �r. D�rtill ligger flertalet av dessa kolonier inte l�ngre p� landet. Genom industrins kolossala expansion har de flesta av dem omgivits med s� m�nga fabriker och byggnader att de ligger mitt i smutsiga och nedr�kta st�der med 20.000 till 30.000 inv�nare eller mer. Vilket inte hindrar den av herr Sax representerade tyska bourgeoisivetenskapen att �n i dag troget �terge de gamla engelska lovs�ngerna fr�n 1840-talet vilka inte alls �r till�mpliga l�ngre. Och s� till p� k�pet gamle Akroyd! Denne hedersman var f�rvisso en filantrop av renaste vatten. Han �lskade sina arbetare och s�rskilt sina arbeterskor s� mycket att hans mindre m�nniskov�nliga konkurrenter i Yorkshire brukade s�ga om honom att han drev sin fabrik uteslutande med sina egna barn! Visserligen p�st�r herr Sax att "o�kta barn blir alltmer s�llsynta" i dessa blomstrande kolonier. (Sidan 118.) Javisst, o�kta barn utom �ktenskapet; de s�ta flickorna i de engelska fabriksdistrikten gifter sig n�mligen mycket unga.
I England har uppf�randet av arbetarbost�der t�tt invid alla stora landsbygdsfabriker - och samtidigt med fabriken - varit regel i mer �n 60 �r. Som redan n�mnts har m�nga s�dana fabriksbyar blivit den k�rna som senare en hel fabriksstad vuxit upp omkring med alla de ol�genheter som en fabriksstad drar med sig. Dessa kolonier har s�ledes inte l�st bostadsfr�gan, de har i sin v�lmening tv�rtom skapat den. D�remot f�rh�ller det sig annorlunda i de l�nder, som endast traskat efter England p� storindustrins omr�de och egentligen f�rst efter 1848 l�rt k�nna vad storindustri �r, i Frankrike och framf�r allt i Tyskland. H�r �r det endast kolossala j�rnverk och fabriker som efter l�ng tvekan beslutat bygga n�gra arbetarbost�der - som Schneiderverken i Creusot och Kruppverken i Essen. Det stora flertalet av landsbygdens industrim�n l�ter sina arbetare trava miltals till fabriken p� morgonen och hem igen p� kv�llen, i hetta, sn� eller regn. S� �r fallet framf�r allt i bergstrakter, i franska och elsassiska Vogeserna s�v�l som vid Wupper, Sieg, Agger, Lenne och andra rhen-westfaliska floder. I Erzgebirge f�rh�ller det sig inte stort b�ttre. Det �r samma sm�aktiga knussel hos tyskarna som hos fransm�nnen.
Herr Sax vet mycket v�l att b�de den lovande ansatsen och de blomstrande kolonierna betyder mindre �n intet. Han f�rs�ker s�ledes nu bevisa f�r kapitalisterna vilka pr�ktiga r�ntor de kan dra ur placeringar i arbetarbost�der. Han f�rs�ker med andra ord visa dem ett nytt s�tt att sk�rta upp arbetarna.
F�rst framh�ller han som exempel en rad av byggnadsf�retag i London av dels filantropisk, dels spekulativ karakt�r, som ern�tt en nettovinst av fyra till sex och fler procent. Att kapital som placeras i arbetarbost�der f�rr�ntar sig bra beh�ver herr Sax inte bevisa. Anledningen till att inte mer kapital placeras i s�dana �r att dyrare bost�der l�nar sig �nd� b�ttre f�r �garen. Herr Sax' maning till kapitalisterna mynnar allts� �terigen ut i rena moralpredikningar.
Vad nu ang�r dessa byggnadsf�retag i London, vilkas gl�nsande framg�ng herr Sax s� h�gt f�rkunnar, s� har de enligt hans egen uppr�kning - och d�r har vilket spekulationsbygge som helst tagits med - �stadkommit tak �ver huvudet f�r sammanlagt 2.132 familjer och 706 ungkarlar, allts� f�r mindre �n 15.000 personer! Och s�dana barnsligheter v�gar man i Tyskland p� allvar framst�lla som stora landvinningar, medan enbart i �stra London en halv miljon arbetare lever i de el�ndigaste bostadsf�rh�llanden? Samtliga dessa filantropiska str�vanden �r faktiskt s� erbarmligt betydelsel�sa att de aldrig ens n�mns i de engelska parlamentsrapporter som befattar sig med arbetarnas l�ge.
Vi skall h�r inte tala om den l�jliga okunnighet om London som g�r sig bred i hela detta avsnitt. Bara ett p�pekande. Herr Sax menar att ungkarlshotellet i Soho gick omkull d�rf�r att man i denna trakt "inte kunde r�kna med en talrik kundkrets". Herr Sax f�rest�ller sig n�mligen hela Londons Westend som en enda lyxstad och vet inte att de smutsigaste arbetarkvarteren, d�ribland Soho, ligger t�tt bakom de flottaste gatufasaderna. M�nsterhotellet i Soho, som han talar om och som jag k�nde till redan f�r 23 �r sedan, anlitades f�rst mycket men gick omkull d�rf�r att ingen m�nniska kunde st� ut d�r. Och d� var det �nd� ett av de b�ttre.
Men arbetarstaden i M�lhausen i Elsass - den �r v�l �nd� ett framsteg?
Arbetarstaden i M�lhausen �r den kontinentala bourgeoisins stora paradnummer, precis som Ashtons, Ashworths, Gregs et consortes f�re detta blomstrande kolonier �r engelsm�nnens. Tyv�rr �r den ingen produkt av den "latenta samh�righeten" utan av den �ppna samh�righeten mellan det andra franska kejsard�met och kapitalisterna i Elsass. Den var ett av Louis Bonapartes socialistiska experiment d�r staten f�rskotterade en tredjedel av kapitalet. Den omfattar efter fjorton �r (till 1857) 800 sm�stugor enligt ett bristf�lligt system - som anses om�jligt i England d�r man b�ttre f�rst�r saken - vilka mot m�natliga inbetalningar av ett f�rh�jt hyresbelopp efter 13 till 15 �r �verl�tes till arbetarna med �gander�tt. Detta slags egendomsf�rv�rv, vilket som vi skall se f�r l�nge sedan inf�rts i de engelska kooperativa byggnadsf�reningarna, beh�vde de elsassiska bonapartisterna inte uppfinna. Hyresh�jningen f�r husk�pet �r t�mligen stor i f�rh�llande till den engelska. Arbetaren f�r t.ex., sedan han i 15 �r successivt erlagt 4.500 francs, ett hus som 15 �r tidigare var v�rt 3.300 francs. Om arbetaren vill flytta eller blir efter med bara en enda m�nads inbetalning (i vilket fall han kan vr�kas), ber�knas �rshyran efter 62/3 procent av husets ursprungliga v�rde (t.ex. 17 francs i m�naden vid ett husv�rde av 3.000 francs). Resten �terbetalas, men utan ett �res r�nta. Att bolaget d� bortsett fr�n den "statliga hj�lpen" kan tj�na pengar �r l�tt att f�rst�. Lika l�ttf�rst�eligt �r att de under dessa omst�ndigheter tillhandah�llna bost�derna redan d�rf�r att de anlagts utanf�r staden, n�stan p� landet, �r b�ttre �n de gamla kasernl�genheterna i sj�lva staden.
Om de f� erbarmliga experimenten i Tyskland, vilkas �mklighet t.o.m. herr Sax erk�nner, p� sidan 157, skall vi inte s�ga ett ord.
Vad bevisar nu alla dessa exempel? Helt enkelt att uppf�randet av arbetarbost�der f�rr�ntar sig �ven om inte alla h�lsov�rdens lagar trampas under f�tterna. Men det har ingen bestritt, det har vi alla vetat l�nge. Alla kapitalplaceringar som tillfredsst�ller ett behov f�rr�ntar sig vid rationell drift. Fr�gan �r just varf�r bostadsn�den trots detta alltj�mt existerar, varf�r kapitalisterna trots detta inte s�rjer f�r tillr�ckligt m�nga sunda bost�der �t arbetarna. Och d� har herr Sax �terigen endast f�rmaningar att rikta till kapitalet och blir oss svaret skyldig. Det verkliga svaret p� denna fr�ga har vi redan ovan givit.
Kapitalet - det �r nu slutgiltigt fastst�llt - vill inte avskaffa bostadsn�den �ven om det kunde. �terst�r endast tv� andra hj�lpmedel: arbetarnas sj�lvhj�lp och den statliga hj�lpen.
Herr Sax, en h�nf�rd beundrare av sj�lvhj�lpen, har ocks� p� bostadsfr�gans omr�de underbara ting att ber�tta om densamma. Tyv�rr m�ste han redan fr�n b�rjan medge att den kan utr�tta n�got endast d�r egnahemssystemet antingen finns eller �tminstone g�r att genomf�ra, allts� �terigen bara p� landet. I storst�derna, �ven i England, hj�lper den endast i mycket begr�nsad utstr�ckning. D�, suckar herr Sax, "kan reformen genom sj�lvhj�lp endast verkst�llas p� en omv�g och d�rf�r st�dse endast ofullst�ndigt, n�mligen endast s�tillvida som �gander�ttens princip har en p� bostadens kvalitet �terverkande kraft". �ven detta kan betvivlas; i varje fall har "�gander�ttens princip" ingalunda verkat reformerande p� "kvaliteten" av v�r f�rfattares stil. Trots allt har sj�lvhj�lpen i England �stadkommit s�dana underverk "att allt som d�r i andra riktningar utr�ttats f�r bostadsfr�gans l�sning vida �vertr�ffats". Det g�ller de engelska "building societies", som herr Sax behandlar utf�rligare �ven d�rf�r att "man i allm�nhet hyser mycket vaga eller felaktiga f�rest�llningar om deras karakt�r och verksamhet".
De engelska building societies �r ingalunda byggnadsbolag eller kooperativa byggnadsf�reningar, de kan snarare betecknas som 'f�reningar f�r husf�rv�rv'. De �r f�reningar med syfte att genom medlemmarnas periodiska bidrag bilda en fond och, alltefter tillg�ng p� medel, bevilja medlemmarna l�n ur denna f�r ink�p av egna hem ... Building societies �r f�ljaktligen sparkassor f�r en del av medlemmarna och l�nekassor f�r de andra. De �r f�r arbetarens behov avsedda inteckningskreditanstalter, som huvudsakligen dirigerar arbetarnas besparingar till ins�ttarnas st�ndsbr�der f�r ink�p eller byggande av egna hem. Som man kan f�ruts�tta l�mnas dessa l�n mot inteckning i f�rhandenvarande realv�rden p� s� s�tt att amorteringen �r kortfristig och verkst�lles genom inbetalningar som inkluderar b�de r�nta och amortering. R�ntan utbetalas inte till ins�ttarna utan l�gges alltid till kapitalet. �terbetalning av insatsen j�mte r�ntorna p� densamma sker efter en m�nads upps�gning". (Sidorna 170 till 172.) "Det finns i England mer �n 2.000 s�dana f�reningar - det i dem samlade kapitalet bel�per sig till ungef�r 15.000.000 pund sterling, och 100.000 arbetarfamiljer har p� detta s�tt redan kommit i besittning av egen h�rd, en social landvinning som det s�kerligen inte �r l�tt att finna en motsvarighet till." (Sidan 174.)
Tyv�rr kommer ett "men" �ven h�r traskande omedelbart efter:
"En fullst�ndig l�sning av fr�gan har emellertid d�rmed �nnu l�ngt ifr�n uppn�tts, redan av den anledningen att fastighetsf�rv�rvet st�r �ppet endast f�r de b�ttre situerade arbetarna. S�rskilt de sanit�ra h�nsynen har ofta inte tillr�ckligt beaktats." (Sidan 176.)
P� kontinenten finner "s�dana f�reningar endast f�ga utrymme f�r sin utveckling". De f�ruts�tter egnahemssystemet, som h�r existerar endast p� landet; men p� landet �r arbetarna �nnu inte tillr�ckligt avancerade f�r sj�lvhj�lp. I st�derna � andra sidan, d�r egentliga byggnadsf�reningar skulle kunna bildas, st�r "mycket avsev�rda och allvarliga sv�righeter av m�ngfaldiga slag i v�gen". (Sidan 179.) De skulle bara kunna bygga egnahem och det g�r inte i storst�derna. Kort sagt, "denna form av kooperativ sj�lvhj�lp" kan v�l inte "under nuvarande f�rh�llanden - och knappast heller inom en n�ra framtid - spela huvudrollen f�r l�sningen av den f�religgande fr�gan". Dessa byggnadsf�reningar befinner sig n�mligen �nnu "i de f�rsta, outvecklade ansatsernas stadium". "Detta g�ller �ven f�r England." (Sidan 181.)
Allts�: kapitalisterna vill inte och arbetarna kan inte. Och d�rmed kunde vi avsluta denna avdelning om det inte varit obetingat n�dv�ndigt att l�mna n�gra upplysningar om de engelska building societies, som bourgeoisin av typen Schultze-Delitzsch[7] st�dse framh�ller som m�nster f�r v�ra arbetare.
Dessa building societies �r inte arbetarf�reningar och deras huvud�ndam�l �r inte heller att skaffa egnahem �t arbetare. Vi skall tv�rtom se att detta f�rekommer endast i f� undantagsfall. Building societies �r till sin natur v�sentligen spekulationsf�retag, de sm� - som �r de ursprungliga - lika v�l som deras stora efterf�ljare. P� ett v�rdshus sammansluter sig - vanligen p� f�ranstaltande av v�rden, hos vilken sammantr�dena sedan h�lles en g�ng i m�naden - ett antal stamg�ster och deras v�nner, kr�mare, bokh�llare, handelsresande, hantverksm�stare och andra sm�borgare, h�r och var ocks� en maskinarbetare eller annan arbetare som tillh�r aristokratin inom sin klass, till en byggnadsf�rening. Den n�rmaste anledningen �r vanligen att v�rden har sp�rat upp ett relativt billigt tomtomr�de i grannskapet eller n�gon annanstans. De flesta av medlemmarna �r inte av sin syssels�ttning bundna till ett visst distrikt, och �ven m�nga av kr�marna och hantverkarna har bara sin aff�rslokal i staden men ingen bostad - den som p� n�got vis kan bor hellre utanf�r �n inom den r�kiga staden. Tomtomr�det ink�pes, och ett l�mpligt antal egnahem uppf�res p� det. De mer v�lsituerade medlemmarnas kredit m�jligg�r ink�pet, de inbetalade veckobidragen t�cker j�mte n�gra sm� l�n utgifterna f�r bygget vecka f�r vecka. De medlemmar som reflekterar p� ett eget hus tilldelas genom lottning de f�rdiga egnahemmen och k�pesumman amorteras genom motsvarande hyresf�rh�jning. De resterande stugorna uthyres eller f�rs�ljes. Men byggnadsf�reningen samlar, om den g�r goda aff�rer, en st�rre eller mindre f�rm�genhet, som tillh�r medlemmarna s� l�nge de betalar sina bidrag och som f�rdelas mellan dem tid efter annan eller d� f�reningen uppl�ses. Detta �r levnadshistorien f�r nio engelska byggnadsf�reningar av tio. De �vriga �r st�rre, ibland under politiska eller filantropiska f�rev�ndningar bildade f�reningar, men deras slutliga huvudsyfte �r alltid att placera sm�borgerlighetens besparingar i f�rm�nligare inteckningar med god f�rr�ntning och med utsikt till utdelningar tack vare tomtspekulation.
Vilket slags kunder dessa f�reningar inriktar sig p� framg�r av prospektet fr�n en av de st�rsta av dem, kanske rentav den allra st�rsta. Birckbeck Building Society, 29 and 30, Southampton Buildings, Chancery Lane, London, som under den tid den existerat inkasserat �ver 10,5 miljoner pund sterling, placerat �ver 416.000 pund i banker och statsobligationer och f�r n�rvarande r�knar 21.441 medlemmar och ins�ttare, presenterar sig f�r allm�nheten p� f�ljande s�tt:
"De flesta m�nniskor k�nner till pianofabrikanternas s� kallade tre�rssystem, enligt vilket var och en som hyr ett piano p� tre �r blir �gare till detsamma efter denna tids f�rlopp. Innan detta system inf�rdes var det n�stan lika sv�rt f�r folk med begr�nsade inkomster att skaffa sig ett bra piano som ett eget hus. Man betalade hyra f�r pianot �r ut och �r in och gav ut tv� eller tre g�nger s� mycket pengar som pianot var v�rt. Det som �r m�jligt n�r det g�ller ett piano �r ocks� m�jligt n�r det g�ller ett hus. D� ett hus emellertid kostar mer �n ett piano, beh�vs det l�ngre tid f�r att avbetala k�pesumman i form av hyra. Av denna anledning har styrelsen tr�ffat avtal med hus�gare i olika delar av London och dess f�rst�der, varigenom den satts i st�nd att erbjuda medlemmarna av Birckbeck Building Society och andra ett stort urval av hus i olika stadsdelar. Det system som styrelsen avser att till�mpa �r att hyra ut husen p� tolv och ett halvt �r, efter vilken tid huset, om hyran erl�gges regelbundet, utan ytterligare avgifter av n�got slag blir hyresg�stens absoluta egendom. Hyresg�sten kan ocks� sluta avtal om kortare amorteringstid med h�gre hyra eller l�ngre amorteringstid med l�gre hyra. Folk med begr�nsade inkomster, handels- och butiksbitr�den m.fl. kan omedelbart g�ra sig oberoende av alla hyresv�rdar genom att bli medlemmar av Birckbeck Building Society."
Det �r rent spr�k. Arbetarna �r det inte tal om, men v�l om folk med begr�nsade inkomster, butiks- och handelsbitr�den o.s.v.; och d�rtill f�ruts�ttes ytterligare att reflektanterna som regel redan har piano. I sj�lva verket r�r det sig h�r ingalunda om arbetare utan om sm�borgare och folk som vill och kan bli sm�borgare; folk vars inkomster sm�ningom �kas, �ven om detta sker inom vissa gr�nser, t.ex. handelsanst�llda och liknande yrken, under det att arbetarens inkomst, som till beloppet i b�sta fall f�rblir konstant, i verkligheten sjunker i f�rh�llande till familjens tillv�xt och v�xande behov. Arbetarna kan faktiskt endast i undantagsfall deltaga i s�dana f�reningar. Deras inkomster �r � ena sidan f�r sm� och � andra sidan av alltf�r os�ker natur f�r att de skall kunna ikl�da sig f�rpliktelser f�r tolv och ett halvt �r fram�t. De f� undantag som detta inte g�ller f�r, �r antingen f�rm�n eller h�gt betalda arbetare.[6*]
F�r �vrigt ser var och en att bonapartisterna i arbetarstaden M�lhausen inte �r n�got annat �n el�ndiga efterapare av dessa sm�borgerliga engelska byggnadsf�reningar. Bara med den skillnaden att de f�rra trots den beviljade statssubventionen lurar sina kunder mycket mer �n byggnadsf�reningarna. Deras villkor �r i det stora hela mindre gener�sa �n vad genomsnittligt �r fallet i England, och medan man i England alltid p� varje inbetalning ber�knar r�nta och r�nta p� r�nta och �ven �terbetalar dessa efter en m�nads upps�gning, stoppar M�lhausenfabrikanterna b�da delarna i sin ficka och �terbetalar bara det i klingande mynt inbetalda beloppet. Och ingen kommer att visa st�rre f�rv�ning �ver denna skillnad �n herr Sax, som har alltihop tryckt i sin bok utan att veta om det.
Arbetarnas sj�lvhj�lp �r det s�ledes heller ingenting bev�nt med. �terst�r den statliga hj�lpen. Vad kan herr Sax erbjuda oss i detta avseende? Tre ting:
"F�r det f�rsta: staten b�r vara uppm�rksam p� att i sin lagstiftning och f�rvaltningen utpl�na eller beh�rigen r�tta till allt som p� n�got s�tt f�r�kar de arbetande klassernas bostadsn�d." (Sidan 187.)
Allts�: revision av byggnadslagstiftningen och fria tyglar �t byggnadsindustrin, s� att det kan byggas billigare. Men i England �r byggnadslagstiftningen inskr�nkt till ett minimum, byggnadsindustrin �r fri som f�geln i skyn, och �nd� r�der det bostadsn�d. Under dessa f�rh�llanden bygges nu s� billigt i England att husen skakar n�r en k�rra k�r f�rbi och husras intr�ffar dagligen. S� sent som i g�r, den 25 oktober 1872, st�rtade sex hus in p� en g�ng i Manchester och skadade sv�rt sex arbetare. Det hj�lper s�ledes inte.
"F�r det andra: statsmakten b�r f�rhindra att den enskilde i sin tr�nga individualism utbreder missf�rh�llandena eller framkallar dem p� nytt."
Allts�: besiktning av arbetarbost�derna genom h�lsov�rds- och byggnadsinspektion, befogenhet �t myndigheterna att f�rbjuda h�lsov�dliga och f�rfallna bost�der p� s�tt som varit fallet i England sedan �r 1857. Men hur gick det till d�r? Den f�rsta lagen (Nuisances removal act) f�rblev, som herr Sax sj�lv medger, "en d�d bokstav", likas� den andra (Local governement act). (Sidan 197.) D�remot tror herr Sax att den tredje, Artisans' dwelling act, som endast g�ller f�r st�der med �ver 10.000 inv�nare, "s�kerligen utg�r ett gynnsamt vittnesb�rd om det brittiska parlamentets djupa insikt i sociala ting" (sidan 199), medan detta p�st�ende �terigen inte utg�r n�got annat �n "ett gynnsamt vittnesb�rd om herr Sax' totala okunnighet om engelska ting". Att England �verhuvud taget �r l�ngt f�re kontinenten i "sociala ting" �r sj�lvklart. England �r den moderna storindustrins moderland. Den kapitalistiska produktionsformen har d�r utvecklats friast och n�tt l�ngst, dess konsekvenser framtr�der d�r bj�rtast och framkallar d�rf�r ocks� f�rst en reaktion i lagstiftningen. Det b�sta beviset p� detta �r fabrikslagstiftningen. Men om herr Sax tror att en parlamentsakt bara beh�ver f� laga kraft f�r att ocks� omedelbart bli genomf�rd i praktiken s� misstar han sig grundligt. Och det finns ingen parlamentsakt (m�jligen med undantag f�r Workshops' act) som detta g�ller i h�gre grad �n just Local governement act. Verkst�lligheten av lagen �verl�ts �t st�dernas kommunala myndigheter, som n�stan �verallt i England �r erk�nda centra f�r all slags korruption, simoni och "jobbery"[7*].
Dessa kommunala myndighetspersoner, som har allsk�ns familjeh�nsyn att tacka f�r sina platser, �r antingen inte kompetenta eller inte h�gade att i praktiken oms�tta s�dana sociallagar, medan just i England de statstj�nstem�n som har i uppdrag att f�rbereda och genomf�ra sociallagstiftningen f�r det mesta utm�rkes av str�ng pliktk�nsla - �ven om detta nu g�ller i mindre utstr�ckning �n f�r tjugo, trettio �r sedan. I stadsfullm�ktige �r �garna till osunda och f�rfallna bost�der n�stan �verallt direkt eller indirekt starkt representerade. Det f�rh�llandet att stadsfullm�ktigevalen �ger rum sm� valkretsar g�r ledam�terna beroende av de mest sm�skurna lokala intressen och inflytanden. Ingen stadsfullm�ktigeledamot som vill bli omvald f�r drista sig att r�sta f�r till�mpningen av denna lag inom sin valkrets. Man f�rst�r s�ledes med vilken motvilja denna lag n�stan �verallt mottagits av de lokala myndigheterna och att den hittills till�mpats endast vid de allra mest skandal�sa fallen - och t.o.m. d�r endast i f�ljd av en redan utbruten epidemi, s�som vid smittkoppsepidemin i fjol i Manchester och Salford. V�djan till inrikesministern har hittills haft n�gon verkan endast i dylika fall. Det �r n�mligen en princip hos alla liberala regeringar i England att bara av n�dtv�ng f�resl� sociala reformlagar och att om m�jligt alls inte till�mpa de redan existerande. Den ifr�gavarande lagen har som m�nga andra engelska lagar endast den betydelsen att den i h�nderna p� en av arbetarna beh�rskad eller pressad regering, som �ntligen verkligen till�mpar den, kommer att bli ett m�ktigt vapen f�r att sl� en br�sch i de nuvarande sociala f�rh�llandena.
"F�r det tredje skall statsmakten" enligt herr Sax "i st�rsta omfattning tillgripa alla till buds st�ende positiva �tg�rder f�r avhj�lpande av den befintliga bostadsn�den."
Det betyder att statsmakten skall uppf�ra kaserner, "verkliga m�nsterbyggnader" f�r sina "l�gre tj�nstem�n och anst�llda" (men de �r ju inga arbetare) och "bevilja l�n till kommuner, bolag och �ven privatpersoner i syfte att f�rb�ttra de arbetande klassernas bost�der" (sidan 203), p� s�tt som sker i England enligt Public works loan act och som Louis Bonaparte har gjort i Paris och M�lhausen. Men Public works loan act existerar n�mligen bara p� papperet, regeringen st�ller inte mer �n h�gst 50.000 pund sterling om �ret till kommitt�ernas f�rfogande, s�ledes medel till byggande av h�gst 400 sm�stugor, allts� p� 40 �r 16.000 sm�stugor eller bost�der f�r h�gst 80.000 personer - en droppe i havet! �ven om vi antar att kommitt�ns medel efter 20 �r f�rdubblas genom �terbetalningen och att s�ledes bost�der f�r ytterligare 40.000 personer kan uppf�ras under de sista tjugo �ren, s� blir det �nd� bara en droppe i havet. Och d� sm�stugorna inte har st�rre livsl�ngd �n i medeltal 40 �r, s� m�ste efter 40 �r de varje �r tillg�ngliga 50.000 eller 100.000 punden anv�ndas till att ers�tta de �ldsta, f�rfallna stugorna med nya.
Detta kallar herr Sax p� sidan 203 att praktiskt genomf�ra principen p� ett riktigt s�tt och "�ven i obegr�nsad utstr�ckning"! Och med detta erk�nnande att staten t.o.m. i England "i obegr�nsad utstr�ckning" har utr�ttat s� gott som ingenting alls avslutar herr Sax sin bok i det han endast l�ter den f�rnyade moralpredikningen till alla parter g� av stapeln �n en g�ng.[8*]
Det �r klart att staten av i dag varken kan eller vill avhj�lpa bostadsn�den. Staten �r ingenting annat �n de besittande klassernas, jord�garnas och kapitalisternas, samf�llda makt �ver de utsugna klasserna, b�nderna och arbetarna. Vad de individuella kapitalisterna inte vill, det vill inte heller deras stat. (Och det �r endast dessa som h�r kommer i fr�ga, d� ocks� vederb�rande jord�gare h�rvidlag upptr�der f�rst och fr�mst i egenskap av kapitalist.) N�r s�ledes de individuella kapitalisterna visserligen beklagar bostadsn�den men knappast kan f�rm�s att ytligt bemantla dess mest avskr�ckande f�ljder, s� kommer inte heller den kollektiva kapitalisten, staten, att g�ra mycket mer. Den s�rjer p� sin h�jd f�r att den ytliga bemantling, som en g�ng blivit bruklig, �verallt genomf�res likm�ssigt. Och vi har sett att s� �r fallet.
Men - kan man inv�nda - i Tyskland h�rskar �nnu inte bourgeoisin, i Tyskland �r staten �nnu en i viss m�n oavh�ngig, �ver samh�llet sv�vande makt, som just d�rf�r representerar hela samh�llets intressen och inte n�got enskilt klassintresse. En s�dan stat kan f�rvisso mycket som en bourgeoisstat inte kan; av den f�r man �ven p� det sociala omr�det v�nta sig helt andra saker.
Detta �r ett reaktion�rt tal. I verkligheten �r �ven i Tyskland staten, s�dan den best�r, den n�dv�ndiga produkten av det sociala underlag som den vuxit upp ur. I Preussen - och Preussen �r numera utslagsgivande - existerar, vid sidan av en alltj�mt stark adel med stora jordegendomar, en relativt ung och framf�r allt mycket feg bourgeoisi, som hittills varken har tillk�mpat sig det direkta politiska herrav�ldet som i Frankrike eller det mer eller mindre indirekta som i England. Men vid sidan av dessa tv� klasser finns det ett snabbt v�xande, intellektuellt h�gt utvecklat och f�r varje dag alltmer organiserat proletariat. Vi finner allts� vid sidan av den gamla absoluta monarkins grundbetingelse: j�mvikten mellan jordadel och bourgeoisi, den moderna bonapartismens grundbetingelse: j�mvikten mellan bourgeoisi och proletariat.
S�v�l i den gamla absoluta som i den moderna bonapartistiska monarkin ligger emellertid den ut�vande regeringsr�tten i h�nderna p� en s�rskild officers- och �mbetsmannakast, som i Preussen rekryteras delvis ur sina egna led, delvis ur l�gadeln, mera s�llan ur h�gadeln och till minsta delen ur bourgeoisin. Sj�lvst�ndigheten hos denna kast, som f�refaller att st� utanf�r och s� att s�ga �ver samh�llet, ger staten ett sken av sj�lvst�ndighet gentemot samh�llet.
Den statsform, som i Preussen (och efter m�nster d�rifr�n i Tysklands nya f�rfattning) med n�dv�ndig f�ljdriktighet har utvecklats ur dessa mots�gelsefulla samh�llsf�rh�llanden, �r skenkonstitutionalismen - en form som utg�r s�v�l den nutida avl�sningsformen f�r den gamla absoluta monarkin som den bonapartistiska monarkins existensform. I Preussen dolde och f�rmedlade skenkonstitutionalismen mellan �ren 1848 och 1866 endast den absoluta monarkins l�ngsamma f�rruttnelse. Sedan 1866 och framf�r allt sedan 1870 f�rsigg�r emellertid omv�lvningen av de samh�lleliga f�rh�llandena och d�rmed uppl�sningen av den gamla staten inf�r �ppen rid� och i kolossalt stegrad skala. Industrins och s�rskilt b�rssvindelns snabba utveckling har ryckt in alla h�rskande klasser i spekulationens str�mvirvel. Den �r 1870 fr�n Frankrike importerade korruptionen i stor skala utvecklas med oerh�rd hastighet, Stroussberg och Pereire[8] tar varandra i hand. Ministrar, generaler, furstar och grevar jobbar i aktier lika bra som de mest durkdrivna b�rsjudar, och staten erk�nner likheten i det att den g�r massor av b�rsjudar till baroner. Lantadeln, som l�nge �gnat sig �t industrin som betsockerfabrikanter och br�nnvinsbr�nnare, har f�r l�ngesen l�mnat de gamla solida tidenderna bakom sig och berikar med sina namn f�rteckningarna �ver styrelseledam�ter i alla solida och osolida aktiebolag. Byr�kratin f�raktar allt mer f�rskingringen av offentliga medel som enda utv�g att b�ttra p� l�nen. Den ger staten tusan och etablerar jakt p� de mycket mer inbringande posterna inom industrif�retagens f�rvaltning. De som stannar kvar i tj�nst f�ljer sina �verordnades exempel, spekulerar i aktier eller l�ter sig "intresseras" i j�rnv�gar o.s.v. Man �r till och med ber�ttigad att anta att ocks� l�jtnanterna har sina fingrar med i m�ngen spekulation. Kort sagt, uppl�sningen av den gamla statens alla element, �verg�ngen fr�n den absoluta monarkin till den bonapartistiska �r i full g�ng, och med n�sta stora handels- och industrikris st�rtar inte bara den nuvarande svindeln utan ocks� den gamla preussiska staten samman.[9*]
Och denna stat, d�r icke-borgerliga element dagligen allt mer f�rborgerligas, skulle l�sa "den sociala fr�gan" eller ens bostadsfr�gan? Tv�rtom. I alla ekonomiska fr�gor hemfaller den preussiska staten alltmer �t bourgeoisin. Och vems �r skulden att lagstiftningen p� det ekonomiska omr�det sedan 1866 inte anpassats mer efter bourgeoisins intressen �n vad som faktiskt skett? Huvudsakligen bourgeoisins egen, som f�r det f�rsta �r f�r feg att energiskt bevaka sina fordringar och f�r det andra spj�rnar emot varje koncession s� snart denna koncession p� samma g�ng ger det hotande proletariatet ett nytt vapen i h�nderna. Och n�r statsmakten, d.v.s. Bismarck, f�rs�ker organisera ett eget livproletariat f�r att d�rigenom tygla bourgeoisins politiska verksamhet, vad �r detta om inte ett n�dv�ndigt och v�lk�nt bonapartistiskt medel som inte f�rpliktar till n�gonting gentemot arbetarna utom n�gra v�lvilliga fraser och p� sin h�jd ett minimum av statlig hj�lp med byggnadsf�reningar � la Louis Bonaparte?
Det b�sta beviset f�r vad arbetarna har att v�nta av den preussiska staten ger anv�ndandet av de franska miljarderna[1], som givit det preussiska statsmaskineriets sj�lvst�ndighet gentemot samh�llet en ny, kort galgenfrist. Har s� mycket som en taler av dessa miljarder anv�nts till att ge tak �ver huvudet �t de arbetarfamiljer i Berlin som kastats ut p� gatan? Tv�rtom. Vid h�stens inbrott l�t staten t.o.m. riva de par el�ndiga baracker som under sommaren hade fungerat som n�dbost�der. De fem miljarderna g�r raskt nog sin f�rg�ngelse till m�tes i form av bef�stningar, kanoner och soldater. Och trots Wagner von Pundhuvud[9] trots Stieberkonferenser med �sterrike kommer inte ens s� mycket av miljarderna att tillfalla de tyska arbetarna som Louis Bonaparte l�t tillfalla de franska av de miljoner som han stulit fr�n Frankrike.
I verkligheten har bourgeoisin bara en metod att l�sa bostadsfr�gan p� sitt s�tt - det vill s�ga att l�sa den s� att l�sningen alltid p� nytt g�r fr�gan aktuell. Denna metod heter "Haussmann".
Jag f�rst�r h�r med "Haussmann" inte bara parisaren Haussmanns specifikt bonapartiska maner att bryta igenom de t�ttbebyggda arbetarkvarteren med l�nga, raka och breda gator som p� b�gge sidor inramas med stora lyxbyggnader, varvid avsikten, bortsett fr�n det strategiska syftet att f�rsv�ra barrikadkampen, �ven var att dana ett av regeringen beroende, specifikt bonapartistiskt byggnadsarbetarproletariat och att f�rvandla staden till en renodlad lyxstad. Jag f�rst�r med "Haussmann" den numera allm�nna sedvanan att �ppna br�scher i v�ra storst�ders arbetardistrikt, framf�r allt de centralt bel�gna, det m� motiveras med h�nsyn till det allm�nna h�lsotillst�ndet och estetiska synpunkter, med efterfr�gan p� stora centralt bel�gna aff�rslokaler eller med trafikbehov som j�rnv�gsanl�ggningar, gator o.s.v. Resultatet blir �verallt detsamma, hur skiftande anledningen �n m� vara: de mest skandal�sa gatorna och gr�nderna f�rsvinner under stort sj�lvf�rh�rligande fr�n bourgeoisins sida i anledning av denna oerh�rda framg�ng, men de �teruppst�r genast n�gon annanstans, och ofta i det omedelbara grannskapet.
I "De arbetande klassernas l�ge i England" har jag gett en skildring av Manchester som det s�g ut 1843 och 1844. Sedan dess har genom anl�ggande av j�rnv�gar tv�rs igenom staden, genom anl�ggande av nya gator och genom uppf�rande av stora offentliga och privata byggnader m�nga av de v�rsta d�r beskrivna distrikten genombrutits, �ppnats och sanerats och andra helt avl�gsnats, fast�n alltj�mt m�nga - utan h�nsyn till den sedan dess sk�rpta h�lsov�rdsinspektionen - befinner sig i samma bostadsel�nde som f�rut eller t.o.m. ett �nnu v�rre. Men i geng�ld �r nu, tack vare den enorma tillv�xten av staden - vars befolkning sedan dess �kat med �ver 50 procent - omr�den, som p� den tiden �nnu var luftiga och hygieniska, lika t�ttbebyggda, smutsiga och �verfyllda med m�nniskor som de s�mst beryktade stadsdelarna var f�rr. H�r skall bara anf�ras ett exempel: I min bok skildrar jag p� sidan 80 och f�ljande en i floden Medlocks dals�nka bel�gen husgrupp, som under namnet Lilla Irland (Little Ireland) redan i �ratal hade varit en skamfl�ck f�r Manchester. Lilla Irland har nu f�r l�nge sedan f�rsvunnit. I dess st�lle reser sig en bang�rd p� h�g grund, och bourgeoisin h�nvisade skrytsamt till det slutgiltiga lyckliga undanr�jandet av Lilla Irland som till en stor triumf. Nu �gde f�rra sommaren en v�ldig �versv�mning rum av det slag som de uppd�mda floderna i v�ra storst�der av l�ttf�rklarliga orsaker �verhuvud taget f�rorsakar det ena �ret efter det andra. D� befinnes Lilla Irland ingalunda undanr�jt utan bara flyttat fr�n sydsidan av Oxford Road till nordsidan d�r det alltj�mt frodas. D�rvid skrev manchestertidningen "Weekly Times", den radikala manchesterbourgeoisins organ, den 20 juli 1872:
"Den olycka som f�rra l�rdagen drabbade inv�narna i Medlocks dals�nka skall som vi hoppas f� en god verkan: att den offentliga uppm�rksamheten riktas p� det p�tagliga trotsande av h�lsov�rdens alla lagar som nu s� l�nge tolererats d�r mitt f�r n�san p� de kommunala myndigheterna och h�lsov�rdsn�mnden. En skarp artikel i v�rt g�rdagsnummer har i endast alltf�r milda ordalag avsl�jat det sk�ndliga tillst�ndet inom n�gra av de k�llarv�ningar vid Charles Street och Brookstreet som n�ddes av �versv�mningen. En n�rmare unders�kning av en i denna artikel n�mnd g�rd s�tter oss i st�nd att bekr�fta alla de d�r l�mnade uppgifterna och att f�rklara, att k�llarv�ningarna vid denna g�rd f�r l�nge sedan borde ha f�rbjudits: r�ttare sagt, de borde aldrig ha tolererats som bost�der f�r m�nniskor. Squire's Court best�r av sju eller �tta bostadshus i h�rnet av Charles Street och Brookstreet. Fotg�ngaren kan passera �ver dem dag efter dag, t.o.m. vid Brookstreets l�gsta del under j�rnv�gsbron, utan att ana att m�nskliga varelser bor i h�lor i djupet under honom. G�rden �r dold f�r allm�nhetens blickar och �r tillg�nglig endast f�r dem som av n�den tvingas att s�ka tak �ver huvudet i dess gravlika avskildhet. Till och med n�r Medlocks f�r det mesta tr�ga, medels p�lverk uppd�mda vatten inte �verstiger sin normala niv� m�ste golvet i dessa bost�der befinna sig endast n�gra tum �ver vattenytan. En ordentlig regnskur kan driva upp v�mjeligt ruttet vatten ur kloaker eller avloppsr�r och f�rgifta bost�derna med de pestgaser som allt �versv�mningsvatten l�mnar som minne efter sig ...
Squire's Court ligger �nnu djupare �n de obebodda k�llarna i husen vid Brookstreet, tjugo fot l�gre �n gatan, och det f�rpestade vatten som i l�rdags drevs upp ur avloppsr�ren n�dde �nda till taken. Vi visste om detta och v�ntade d�rf�r att finna g�rden obebodd eller tagen i besittning av folk fr�n h�lsov�rdsn�mnden f�r avtv�ttning och desinfektion av de stinkande v�ggarna. I st�llet s�g vi en man sysselsatt med att skyffla en h�g ruttnande avskr�de fr�n ett h�rn i en barberares k�llarbostad p� en skottk�rra. Barberaren, vilkens k�llare redan var t�mligen uppr�jd, skickade oss �nd� l�ngre ner till n�gra bost�der, som han sade sig ha lust att skriva till pressen om - om han kunnat skriva - f�r att p�fordra att de f�rbj�ds. S� kom vi slutligen till Squire's Court, d�r vi fann en vacker irl�ndska med friskt utseende som hade fullt upp att g�ra med tv�tt. Hon och hennes man, en nattvakt, hade bott i sex �r vid g�rden, de hade en stor familj ... I det hus som de just l�mnat hade vattnet stigit n�stan till taken, f�nstren var krossade, m�blerna en h�g av spillror. Inv�narna, sade hon, hade kunnat h�lla lukten i huset dr�glig endast genom att kalkstryka det varannan m�nad ... Vid den inre g�rden, dit v�r reporter f�rst nu kom fram, fann han tre hus som byggts med bakmuren mot de nyss beskrivna och av vilka tv� var bebodda. Stanken var d�r s� avskyv�rd att �ven den friskaste m�nniska m�ste bli sj�sjuk efter ett par minuter ... Detta vederv�rdiga kyffe beboddes av en familj p� sju personer, som p� torsdagskv�llen (dagen f�r den f�rsta �versv�mningen) alla hade sovit i huset. Eller r�ttare sagt, som frun korrigerade sig, inte sovit, ty hon och hennes man hade p� grund av stanken kr�kts st�rre delen av natten. P� l�rdagen m�ste de vada genom vattnet som stod dem till br�stet f�r att b�ra ut sina barn. Hon tyckte ocks� att kyffet var f�r uselt f�r att duga ens till svinstia, men d� hennes man under sista tiden p� grund av sjukdom ofta varit utan inkomst hade de tagit det f�r den billiga hyrans skull - 11/2 shilling i veckan. Denna g�rd och dess som i en f�rtidig grav sammanf�sta inv�nare g�r ett intryck av yttersta hj�lpl�shet. Vi m�ste f�r �vrigt s�ga, att Squire's Court enligt gjorda iakttagelser endast �r en - m�h�nda �verdimensionerad - avbild av m�nga andra st�llen i denna trakt, vars existens v�r h�lsov�rdsn�mnd inte kan st� till svars med. Och om man till�ter att dessa st�llen i forts�ttningen f�r bebos s� �drager sig n�mnden ansvaret och grannskapet risken f�r smittosamma sjukdomar. Betydelsen av detta skall vi inte n�rmare g� in p�."
Detta �r ett sl�ende exempel p� hur bourgeoisin i praktiken l�ser bostadsfr�gan. Smittoh�rdarna f�r epidemier, de mest sk�ndliga kyffen och h�l som det kapitalistiska produktionss�ttet natt efter natt sp�rrar in v�ra arbetare i, de undanr�jes inte, de bara - flyttas! Samma ekonomiska n�dv�ndighet som alstrade dem p� det f�rsta st�llet alstrar dem ocks� p� det andra. Och s� l�nge som den kapitalistiska produktionsformen best�r, s� l�nge �r det en d�rskap att separat vilja l�sa bostadsfr�gan eller n�gon som helst samh�llelig fr�ga som r�r arbetarnas �de. L�sningen ligger emellertid i avskaffandet av den kapitalistiska produktionsformen, i att arbetarklassen sj�lv till�gnar sig alla livs- och arbetsmedel.
I nummer 86 av "Volksstaat" ger sig A. M�lberger till k�nna som f�rfattare till de av mig i nummer 51 och f�ljande kritiserade artiklarna. Han �verhopar mig i sitt svar med en s�dan m�ngd av f�rebr�elser och f�rrycker d�rvid i s� h�g grad alla synpunkter som det r�r sig om att jag med eller mot min vilja m�ste bem�ta honom. Jag skall f�rs�ka ge ett allm�nt intresse �t mitt svar - som med M�lbergers uppl�ggning av �mnet tyv�rr till stor del m�ste r�ra sig p� den personliga polemikens omr�de - genom att �n en g�ng och om m�jligt tydligare �n f�rut utveckla de punkter som det framf�r allt kommer an p�, �ven med risk att M�lberger �terigen talar om att allt detta "i det v�sentliga inte inneh�ller n�got nytt varken f�r honom eller f�r 'Volksstaats' �vriga l�sare".
M�lberger beklagar sig �ver formen och inneh�llet i min kritik. Vad formen betr�ffar, s� �r det tillr�ckligt att svara att jag p� den tiden alls inte visste vem de ifr�gavarande artiklarna h�rr�rde ifr�n. Det kunde s�ledes inte vara tal om n�gon personlig "f�rutfattad mening" om f�rfattaren. Om den i artiklarna framst�llda l�sningen av bostadsfr�gan hade jag visserligen s�tillvida en "f�rutfattad mening" som jag sedan l�nge k�nde till den fr�n Proudhon och fasth�ll vid min uppfattning om den.
Om "tonen" i min kritik vill jag inte tvista med v�nnen M�lberger. N�r man har varit med s� l�nge i r�relsen som jag blir man t�mligen tjockhudad mot angrepp och f�ruts�tter d�rf�r ocks� l�tt samma egenskaper hos andra. F�r att gottg�ra M�lberger skall jag denna g�ng f�rs�ka uppn� ett riktigt f�rh�llande mellan min "ton" och k�nsligheten i hans epidermis.
M�lberger beklagar sig s�rskilt bittert �ver att jag kallat honom proudhonist och bedyrar att han inte �r n�gon s�dan. Jag m�ste naturligtvis tro honom p� hans ord men skall leda i bevis att de ifr�gavarande artiklarna - och det var bara dem jag hade att g�ra med - inte inneh�ller n�got annat �n rena proudhonismen.
Men �ven Proudhon kritiserar jag enligt M�lberger "l�ttsinnigt" och g�r honom stor or�tt: "L�ran om sm�borgaren Proudhon har h�r i Tyskland blivit en st�ende dogm, som m�nga t.o.m. f�rkunnar utan att ha l�st en rad av honom." N�r jag beklagar att de romanska l�ndernas arbetare i tjugo �rs tid inte haft n�gon annan andlig n�ring �n Proudhons verk, s� svarar M�lberger att "principerna s�dana de formulerats av Proudhon f�r de romanska arbetarna n�stan �verallt utg�r r�relsens drivande kraft". Detta m�ste jag bestrida. F�r det f�rsta ligger arbetarr�relsens "drivande kraft" ingenst�des i "principerna", utan �verallt i storindustrins utveckling och verkningarna d�rav, ackumulationen och koncentrationen av kapitalet � den ena och av proletariatet � den andra sidan. F�r det andra �r det inte riktigt att de proudhonska s.k. "principerna" spelar den avg�rande roll f�r de romanska folken som M�lberger tillskriver dem, att "principerna f�r anarkismen, organisation des forces �conomiques, liquidation sociale[10] o.s.v. d�r ... blivit de verkliga b�rarna av den revolution�ra r�relsen". Det �r f�r var och en som k�nner den internationella arbetarr�relsen ett notoriskt faktum att proudhonisterna bildar en f�ga talrik sekt i Frankrike och att massan av arbetare inte vill veta av den samh�lleliga reformplan som Proudhon utarbetat under ben�mningen liquidation sociale och organisation des forces �conomiques. (Vi skall inte ens n�mna Spanien och Italien, d�r det proudhonska universall�kemedlet vunnit n�got inflytande endast i den av Bakunin ytterligare f�rs�mrade formen.) Det visade sig bland annat under Kommunen. Fast�n proudhonisterna d�r var starkt representerade gjorde man inte det ringaste f�rs�k att utj�mna mots�ttningarna i det gamla samh�llet eller organisera de ekonomiska krafterna enligt Proudhons f�rslag, tv�rtom. Det l�nder Kommunen till stor heder att inga slags principer, utan det enkla praktiska behovet utgjorde den "drivande kraften" f�r alla dess ekonomiska �tg�rder. Och d�rf�r var dessa �tg�rder - avskaffandet av nattarbetet i bagerierna, f�rbudet mot b�tesstraff i fabrikerna, konfiskeringen av st�ngda fabriker och verkst�der och deras �verl�tande p� arbetarkorporationer - ingalunda i Proudhons anda men v�l i den vetenskapliga tyska socialismens. Den enda sociala �tg�rd som proudhonisterna genomdrev var - att inte l�gga beslag p� den franska statsbanken, och delvis av denna anledning gick Kommunen under. Och de s� kallade blanquisterna proklamerade vid sitt f�rs�k att f�rvandla sig fr�n blott och bart politiska revolution�rer till en socialistisk arbetarfraktion med best�mt program - vilket skett i det av blanquistiska flyktingar i London utgivna manifestet Internationale et R�volution - inte heller "principerna" i den proudhonska planen f�r samh�llets r�ddning, men v�l, och det n�stan ordagrant, den vetenskapliga tyska socialismens �sikter om n�dv�ndigheten av proletariatets politiska aktion och proletariatets diktatur som en �verg�ng till avskaffandet av klasserna och d�rmed �ven av staten - �sikter som uttalats redan i Kommunistiska manifestet och sedan dess otaliga g�nger. Och n�r M�lberger ur tyskarnas ringaktning f�r Proudhon t.o.m. h�rleder en bristande f�rst�else f�r den romanska r�relsen "som str�cker sig �nda till Pariskommunen", s� borde han som bevis f�r denna bristande f�rst�else n�mna n�gon romansk skrift som ens tilln�rmelsevis f�rst�tt och skildrat Kommunen s� riktigt som Internationalens generalr�ds rapport �ver borgarkriget i Frankrike, skriven av tysken Marx.
Det enda land d�r arbetarr�relsen st�r direkt under de proudhonska "principernas" inflytande �r Belgien, och den belgiska r�relsen kommer just d�rf�r, som Hegel s�ger, "fr�n intet genom intet till intet".
N�r jag h�ller det f�r en olycka att de romanska arbetarna direkt eller indirekt i tjugo �r f�tt sin andliga n�ring endast genom Proudhon, s� beror detta inte p� det proudhonska reformreceptets - som M�lberger kallar de proudhonska "principernas" - helt igenom uppdiktade inflytande utan p� att de romanska arbetarnas ekonomiska kritik av det best�ende samh�llet �r infekterad av de totalt felaktiga proudhonska formuleringarna och att deras politiska aktion f�rfuskats genom proudhonistiskt inflytande. Vilka som sedan "mest har revolutionen", de "proudhoniserade romanska arbetarna" eller de tyska, som i varje fall begriper den vetenskapliga tyska socialismen o�ndligt mycket b�ttre �n romanerna begriper sin Proudhon, det skall vi svara p� n�r vi f�r veta vad det betyder "att ha revolutionen". Man har h�rt talas om folk som "har Kristus, den sanna tron, guds n�d" o.s.v. Men att "ha" revolutionen, den v�ldsammast t�nkbara r�relse? �r d� "revolutionen" en dogmatisk religion som man m�ste tro p�?
Vidare f�rebr�r mig M�lberger att jag, tv�rt emot vad han uttryckligen skrivit, p�st�tt att han f�rklarat bostadsfr�gan vara en renodlad arbetarfr�ga.
Denna g�ng har M�lberger faktiskt r�tt. Jag hade f�rbisett det ifr�gavarande avsnittet. F�rbisett det p� ett of�rsvarligt s�tt, ty det �r ett av de mest karakteristiska f�r hela tendensen i hans avhandling. M�lberger s�ger verkligen med klara ord:
"D� man s� ofta och s� h�ftigt mot oss riktar den l�jliga f�rebr�elsen att vi bedriver klasspolitik, efterstr�var ett klassherrav�lde och dylika ting, s� vill vi f�rst och fr�mst uttryckligen betona, att bostadsfr�gan ingalunda uteslutande ber�r proletariatet utan tv�rtom - den intresserar i alldeles utomordentlig omfattning den egentliga medelklassen, hantverkarna, sm�bourgeoisin, hela tj�nstemannak�ren ... bostadsfr�gan �r rent av den sociala reform som mer �n alla andra synes �gnad att avsl�ja den absoluta inre identiteten mellan proletariatets intressen � ena sidan och den egentliga medelklassens inom samh�llet � den andra. Medelklassen lider lika mycket, kanske �nnu mer under hyresbostadens tryckande boja �n proletariatet ... Den egentliga medelklassen inom samh�llet st�r i dag inf�r fr�gan om den ... skall finna kraft ... att i f�rbund med det unga och energiska arbetarpartiet ingripa i denna samh�llets omgestaltningsprocess vars v�lsignelser kommer just medelklassen till godo framf�r alla andra."
V�nnen M�lberger konstaterar s�ledes f�ljande:
a) "Vi" bedriver ingen "klasspolitik" och efterstr�var inget "klassherrav�lde". Men det tyska socialdemokratiska arbetarpartiet bedriver, just d�rf�r att det �r ett arbetarparti, n�dv�ndigtvis "klasspolitik", arbetarklassens politik. D� varje politiskt parti har till syfte att er�vra herrav�ldet i staten, efterstr�var det tyska socialdemokratiska arbetarpartiet med n�dv�ndighet sitt herrav�lde, arbetarklassens herrav�lde, s�ledes ett "klassherrav�lde". F�r �vrigt har varje verkligt prolet�rt parti, alltifr�n de engelska chartisterna, alltid uppst�llt klasspolitiken, organiserandet av proletariatet som sj�lvst�ndigt politiskt parti, som f�rsta villkor och proletariatets diktatur som n�rmaste m�l f�r kampen. I och med att M�lberger f�rklarar detta vara "l�jligt" st�ller han sig utanf�r den prolet�ra r�relsen och inom den sm�borgerliga socialismen.
b) Bostadsfr�gan har den f�rdelen att den inte �r n�gon renodlad arbetarfr�ga utan "i alldeles utomordentlig omfattning" intresserar sm�borgerligheten, i det att "den egentliga medelklassen lider lika mycket, kanske �nnu mer" av bostadsf�rh�llandena �n proletariatet. Om en person f�rklarar att sm�borgerligheten i bara ett enda avseende lider "kanske �nnu mer �n proletariatet" s� kan han s�kert inte beklaga sig om man r�knar honom till de sm�borgerliga socialisterna. Har d� M�lberger anledning till missn�je n�r jag s�ger:
"Det �r f�retr�desvis detta f�r arbetarklassen och de andra klasserna, framf�r allt borgarklassen, gemensamma lidande som den sm�borgerliga socialismen, till vilken ocks� Proudhon h�r, med f�rk�rlek sysslar med. Och d�rf�r �r det ingalunda n�gon tillf�llighet att v�r tyske proudhonist framf�r allt kastar sig �ver bostadsfr�gan."
c) Mellan den "egentliga medelklassens" och proletariatets intressen r�der en "absolut inre identitet", och det �r inte proletariatet utan "just" denna egentliga medelklass som "v�lsignelserna" i samh�llets f�rest�ende omgestaltningsprocess "kommer till godo framf�r alla andra".
Arbetarna skall allts� g�ra den f�rest�ende sociala revolutionen "just" i sm�borgarnas intresse "framf�r alla andra". Vidare r�der det en absolut inre identitet mellan sm�borgarnas och proletariatets intressen. Om sm�borgarnas intressen innerst �r identiska med arbetarnas s� �r arbetarnas intressen identiska med sm�borgarnas. Den sm�borgerliga st�ndpunkten �r s�ledes lika ber�ttigad i r�relsen som den prolet�ra. Och h�vdandet av detta likaber�ttigande �r just vad man kallar sm�borgerlig socialism.
Det �r d�rf�r ocks� helt f�ljdriktigt n�r M�lberger p� sidan 25 i s�rtrycket hyllar "hantverket" som "samh�llets egentliga st�ttepelare", "emedan det i enlighet med sin natur i sig f�renar de tre faktorerna arbete - f�rv�rv - besittande, emedan det i sitt f�renande av dessa tre faktorer inte s�tter n�gra skrankor f�r individens m�jlighet att utvecklas". Likas� n�r han s�rskilt f�rebr�r den moderna industrin att den f�rintar denna plantskola f�r normalm�nniskor och "G�r en livskraftig klass, som st�ndigt reproducerar sig p� nytt, till en omedveten m�nniskohop som inte vet vart den skall v�nda sina �ngestfyllda blickar". Sm�borgaren �r allts� M�lbergers idealm�nniska och hantverket hans idealiska produktionsform. Har jag d� f�rtalat honom n�r jag f�rvisade honom till de sm�borgerliga socialisterna?
Eftersom M�lberger fr�ns�ger sig allt ansvar f�r Proudhon �r det �verfl�digt att h�r n�rmare utreda hur Proudhons reformplaner syftar till att f�rvandla alla samh�llsmedlemmar till sm�borgare och sm�b�nder. Lika on�digt �r det att ing� p� den f�regivna identiteten mellan sm�borgarnas och arbetarnas intressen. Det som beh�ver s�gas �terfinnes redan i Kommunistiska manifestet. (Leipzigupplagan 1872, sidorna 12 och 21.)
Resultatet av v�r unders�kning �r s�ledes att "sagan om sm�borgaren Proudhon" kompletteras med den sanna ber�ttelsen om sm�borgaren M�lberger. -
Vi kommer nu till en central punkt. Jag f�rebr�dde de m�lbergerska artiklarna att de p� proudhonskt maner f�rfalskade ekonomiska f�rh�llanden genom att �vers�tta dem till juridiskt spr�k. Som exempel p� detta citerade jag f�ljande m�lbergerska sats:
"Det en g�ng uppf�rda huset fungerar som evigt r�ttsanspr�k p� en viss br�kdel av det samh�lleliga arbetet, �ven om husets verkliga v�rde och mer f�r l�nge sedan �terbetalats till �garen i form av hyra. S� kommer det sig att hyresavkastningen f�r ett hus, som t.ex. byggdes f�r 50 �r sedan, under denna tid t�cker den ursprungliga kostnaden tv�, tre, fem, tio g�nger om."
M�lberger besv�rar sig nu:
"Detta enkla, nyktra konstaterande av ett faktum f�ranleder Engels att f�reh�lla mig att jag borde ha f�rklarat hur huset blir till ett 'r�ttsanspr�k' - n�got som l�g helt utanf�r min uppgift ... En sak �r att beskriva, en annan att f�rklara. Om jag med Proudhon s�ger att samh�llets ekonomiska liv skall genomtr�ngas av en r�ttsid�, s� beskriver jag d�rmed det nuvarande samh�llet som ett samh�lle d�r visserligen inte varje r�ttsid�, men revolutionens r�ttsid� saknas, ett faktum som Engels sj�lv m�ste medge."
L�t oss till en b�rjan stanna vid det en g�ng uppf�rda huset. N�r huset hyres ut inbringar det byggherren jordr�nta, reparationskostnader och r�nta p� byggnadskapitalet, byggm�starprofiten inr�knad, i form av hyresint�kter, och allt efter omst�ndigheterna kan det undan f�r undan erlagda hyresbeloppet uppg� till tv�, tre, fem, tio g�nger den ursprungliga kostnaden. Detta, broder M�lberger, �r det "enkla, nyktra konstaterandet" av "faktum", som �r ett ekonomiskt s�dant. Och om vi vill veta hur "det kommer sig" att detta faktum existerar, s� m�ste vi f�rl�gga unders�kningen till det ekonomiska planet. L�t oss allts� se litet n�rmare p� detta faktum, s� att inte ens ett barn skall kunna r�ka ut f�r n�got missf�rst�nd. F�rs�ljningen av en vara best�r som bekant av att �garen ger bort varans bruksv�rde och stoppar p� sig dess bytesv�rde. Varornas bruksv�rden skiljer sig bland annat �ven d�rigenom att deras konsumtion tar olika l�ng tid. En br�dkaka �ter man upp p� en dag, ett par byxor f�rslits p� ett �r, ett hus p� l�t oss s�ga hundra �r. Vid varor med l�ng f�rslitningstid intr�der m�jligheten att s�lja bruksv�rdet styckevis, varje g�ng p� best�md tid, d.v.s. att hyra ut det. F�rs�ljningen styckevis f�rvandlar s�ledes endast s� sm�ningom bytesv�rdet till pengar. F�rs�ljaren gottg�res f�r detta avst�ende fr�n omedelbar �terbetalning av det satsade kapitalet och den d�rigenom vunna profiten genom ett pristill�gg, en f�rr�ntning, vilkens storlek enligt lagarna f�r den politiska ekonomin ingalunda best�mmes godtyckligt. Efter de hundra �rens f�rlopp har huset blivit utn�tt, f�rslitet, obeboeligt. Om vi d� fr�n totalsumman av inbetalda hyror subtraherar: a) jordr�ntan j�mte den eventuella stegring som den underg�tt under tiden, och b) de erlagda l�pande reparationskostnaderna, s� skall vi finna, att �terstoden i genomsnitt best�r av f�ljande: a) det ursprungliga byggnadskapitalet, b) profiten p� detta, och c) r�ntan p� det undan f�r undan f�rfallande kapitalet j�mte profiten. Nu har visserligen hyresg�sten inget hus efter denna tids f�rlopp, men det har inte hus�garen heller. Han har bara tomten (n�mligen om den tillh�r honom) och det d�r befintliga byggnadsmaterialet som emellertid inte l�ngre �r n�got hus. Och om huset under tiden "t�ckt den ursprungliga kostnaden fem eller tio g�nger om", s� skall vi se att det �r stegringen av jordr�ntan som helt och h�llet b�r skulden d�rtill. Detta �r ingen hemlighet n�r det g�ller st�der som London, d�r tomt�gare och hus�gare f�r det mesta �r tv� skilda personer. S�dana kolossala hyrestill�gg f�rekommer i snabbt v�xande st�der men inte i en lantby, d�r jordr�ntan f�r tomter f�rblir n�stan konstant. Det �r ju ett notoriskt faktum att - bortsett fr�n stegringar av jordr�ntan - hyran i genomsnitt inte inbringar hus�garen mer �n sju procent av det satsade kapitalet (inklusive profit), och d�rav skall dessutom reparationskostnader o.s.v. bestridas. Kort sagt, hyreskontraktet �r en helt vanlig varuaff�r, som varken har st�rre eller mindre intresse f�r arbetarna �n vilken annan varutransaktion som helst med undantag f�r den som r�r k�p och f�rs�ljning av arbetskraft, medan den i praktiken m�ter honom som en av de tusen formerna f�r borgerlig uppsk�rtning, som jag behandlar p� sidan 4 i s�rtrycket, men som ocks� - vilket jag d�r p�visat - �r underkastad en ekonomisk reglering.
M�lberger d�remot ser i hyreskontraktet ingenting annat �n rent "godtycke" (sidan 19 i s�rtrycket), och n�r jag bevisar motsatsen f�r honom s� beklagar han sig �ver att jag s�ger "idel s�dana ting som han tyv�rr visste sj�lv".
Med alla ekonomiska utredningar av hyran kommer vi emellertid inte d�rh�n att hyresbostadens avskaffande f�rvandlas till "ett av de mest fruktb�rande och storartade str�vanden som framspringer ur den revolution�ra id�ns sk�te". F�r att �stadkomma n�got s�dant m�ste man �vers�tta det enkla faktum fr�n den nyktra ekonomin till den redan mycket mer ideologiska juridiken. "Huset fungerar som evigt r�ttsanspr�k" p� hyra - "s� kommer det sig" att husets v�rde kan betalas tv�, tre, fem, tio g�nger om i form av hyror. F�r att f� reda p� hur det "kommer sig" blir vi inte hj�lpta ur fl�cken av "r�ttsanspr�ket". D�rf�r sade jag att M�lberger f�rst genom att unders�ka hur huset blir till ett r�ttsanspr�k kan f� reda p� hur det "kommer sig". Det f�r vi reda p� f�rst n�r vi unders�ker hyrans ekonomiska natur, som jag gjorde, i st�llet f�r att ondg�ra oss �ver det juridiska uttryck under vilket den h�rskande klassen sanktionerar den. - Den som f�resl�r ekonomiska �tg�rder f�r hyrans avskaffande �r v�l �nd� f�rpliktad att veta n�got mer om hyran �n att den "representerar den tribut, som hyresg�sten erl�gger till kapitalets eviga r�tt". P� detta svarar M�lberger: "En sak �r att beskriva, en annan att f�rklara."
Vi har s�ledes f�rvandlat huset - fast det ingalunda �r evigt - till ett evigt r�ttsanspr�k p� hyra. Vi finner, p� enahanda s�tt som vi fann hur det "kommer sig", att huset i kraft av detta r�ttsanspr�k inbringar flera g�nger sitt eget v�rde i form av hyresint�kter. Vi har genom �vers�ttningen till juridiskt spr�k lyckligt och v�l avl�gsnat oss s� l�ngt fr�n ekonomin att vi nu bara ser den f�reteelsen att ett hus s� sm�ningom betalar sig m�nga g�nger om i bruttohyresint�kter. Eftersom vi t�nker och talar juridiskt, s� anl�gger vi r�ttens, r�ttvisans m�ttstock p� denna f�reteelse och finner att den �r or�tt, att den inte motsvarar "revolutionens r�ttsid�", vad det nu kan vara f�r n�got, och att r�ttsanspr�ket d�rf�r inte duger n�got till. Vi finner vidare att samma sak g�ller f�r r�nteb�rande kapital och utarrenderad �kerjord och har nu en f�rev�ndning att avskilja dessa slag av egendom fr�n de �vriga och underkasta dem en s�rbehandling. Denna best�r av kravet att a) ta ifr�n �garen upps�gningsr�tten, r�tten att �terfordra sin egendom; b) �t hyresg�sten, l�ntagaren eller arrendatorn gratis avtr�da nyttjander�tten till det p� honom �verl�tna men honom icke tillh�riga f�rem�let, och c) gottg�ra �garen genom avbetalningar under en l�ngre tid utan erl�ggande av r�nta. Och d�rmed har vi utt�mt de proudhonska "principerna" i denna sak. Detta �r Proudhons "sociala utj�mning".
Inom parentes ligger det i �ppen dag att hela denna reformplan n�stan uteslutande m�ste komma sm�borgarna och sm�b�nderna till godo p� s� s�tt att den bef�ster dem i deras st�llning som sm�borgare och sm�b�nder. "Sm�borgaren Proudhons" sagogestalt, f�r att tala med M�lberger, f�r s�ledes pl�tsligt en mycket p�taglig historisk existens.
M�lberger forts�tter:
"Om jag med Proudhon s�ger att samh�llets ekonomiska liv skall genomtr�ngas av en r�ttsid�, s� beskriver jag d�rmed det nuvarande samh�llet som ett samh�lle, d�r visserligen inte varje r�ttsid�, men revolutionens r�ttsid� saknas, ett faktum som t.o.m. Engels m�ste medge."
Tyv�rr �r jag ur st�nd att g�ra M�lberger denna tj�nst. M�lberger fordrar att samh�llet skall genomtr�ngas av en r�ttsid� och kallar detta f�r en beskrivning. Om en domstol genom exekutionsbetj�nten tillst�ller mig en anmaning att betala en skuld, s� g�r den enligt M�lberger ingenting annat �n beskriver mig som en m�nniska som inte betalar sina skulder! En sak �r att beskriva, en annan att kr�va. Och just h�r ligger den v�sentliga skillnaden mellan den vetenskapliga tyska socialismen och Proudhon. Vi beskriver - och varje verklig beskrivning �r, M�lberger till trots, samtidigt en f�rklaring av saken - de ekonomiska f�rh�llandena, som de �r och som de utvecklas, och leder str�ngt nationalekonomiskt i bevis att denna utveckling samtidigt inneb�r utvecklandet av elementen till en social revolution: en utveckling med � ena sidan en klass som av sitt l�ge med n�dv�ndighet drives till social revolution, proletariatet, och � andra sidan produktivkrafter som vuxit ur det kapitalistiska samh�llets ram och med n�dv�ndighet m�ste spr�nga den och som samtidigt erbjuder medlet att en g�ng f�r alla i det samh�lleliga fram�tskridandets intresse avskaffa klasskillnaderna. Proudhon d�remot fordrar av det nuvarande samh�llet att det skall omgestalta sig, inte enligt lagarna f�r dess egen ekonomiska utveckling utan enligt r�ttvisans f�reskrifter ("r�ttsid�n" �r inte Proudhons utan M�lbergers). D�r vi bevisar, d�r predikar och lamenterar Proudhon, och M�lberger med honom.
Vad "revolutionens r�ttsid�" �r f�r n�gonting kan jag absolut inte gissa. Proudhon g�r visserligen "revolutionen" till ett slags avgud, b�raren och verkst�llaren av hans "r�ttvisa", varvid han sedan hemfaller �t den egendomliga villfarelsen att blanda ihop den borgerliga revolutionen 1789-94 med framtidens prolet�ra revolution. Detta g�r han i n�stan alla sina verk, framf�r allt efter �r 1848. Som exempel anf�r jag endast id�e g�n�rale de la R�volution[11], 1868 �rs upplaga, sidorna 39 och 40. Men eftersom M�lberger fr�ns�ger sig varje som helst ansvar f�r Proudhon s� f�rmenas det mig att f�rklara "revolutionens r�ttsid�" med Proudhon och jag m�ste irra omkring i egyptiskt m�rker.
M�lberger s�ger vidare:
"Men varken Proudhon eller jag v�djar till n�gon 'evig r�ttvisa' f�r att d�rigenom f�rklara de f�rhandenvarande or�ttvisa f�rh�llandena eller ens, som Engels p�dyvlar mig, f�rv�ntar att desamma f�rb�ttras genom att v�dja till denna r�ttvisa."
M�lberger m�tte f�rlita sig p� att "Proudhon �verhuvud taget �r s� gott som ok�nd i Tyskland". I alla sina skrifter m�ter Proudhon alla samh�lleliga, r�ttsliga, politiska och religi�sa teser med "r�ttvisans" m�ttstock och f�rkastar eller accepterar dem allt eftersom de st�mmer eller inte st�mmer med vad han kallar "r�ttvisa". I Contradictions �conomiques[12] kallas denna r�ttvisa �nnu "evig r�ttvisa", justice �ternelle. Senare blir det tyst om evigheten, men begreppet �r kvar. I De la Justice dans la R�volution et dans l'Eglise[13], 1858 �rs upplaga, t.ex. utg�r f�ljande citat utg�ngstext f�r hela den tre band tjocka predikan (f�rsta bandet, sidan 42):
"Vilken �r grundprincipen, den organiska, reglerande, suver�na principen f�r alla samh�llen, den princip som alla de andra �r underordnade, som styr, skyddar, tr�nger undan, tuktar och i n�dfall t.o.m. undertrycker alla upproriska element? �r det religionen, idealet, intresset? ... Denna princip �r enligt min �sikt r�ttvisan. - Vad �r r�ttvisan? M�nsklighetens eget v�sen. Vad har den varit alltsedan v�rldens begynnelse? Intet. - Vad borde den vara? Allt."
En r�ttvisa som �r m�nsklighetens eget v�sen, vad �r den om inte den eviga r�ttvisan? En r�ttvisa som �r den organiska, reglerande, suver�na grundprincipen f�r alla samh�llen, som trots detta hittills varit intet men som b�r vara allt - vad �r den om inte m�ttstocken f�r m�tandet av allt m�nskligt, domaren som man har att v�dja till i alla tvister? Och har jag p�st�tt n�got annat �n att Proudhon d�ljer sin okunnighet och hj�lpl�shet i ekonomiska ting genom att bed�ma alla ekonomiska f�rh�llanden, inte efter de ekonomiska lagarna utan efter om de st�mmer med hans f�rest�llning om denna eviga r�ttvisa eller ej? Och p� vad s�tt skiljer sig M�lberger fr�n Proudhon n�r han fordrar att "alla oms�ttningar i det moderna samh�llets liv" skall "genomtr�ngas av en r�ttsid�, d.v.s. alltid genomf�ras i enlighet med r�ttvisans str�nga fordringar". �r det jag som inte kan l�sa eller M�lberger som inte kan skriva?
Vidare s�ger M�lberger:
"Proudhon vet lika bra som Marx och Engels att den egentliga drivkraften i det m�nskliga samh�llet �r de ekonomiska, inte de juridiska f�rh�llandena. Ocks� han vet att de f�r tillf�llet h�rskande r�ttsid�erna hos ett folk endast �r uttrycket, kopian, produkten av de ekonomiska f�rh�llandena, framf�r allt produktionsf�rh�llandena ... R�tten �r f�r Proudhon med ett ord - en ekonomisk produkt som blivit historisk."
Vi skall inte uppeh�lla oss vid det oklara uttryckss�ttet utan ta fasta p� det goda upps�tet. Om Proudhon vet allt detta "lika bra som Marx och Engels", vad finns det d� f�r anledning att tvista? Men nu r�kar det f�rh�lla sig litet annorlunda med Proudhons vetenskap. De ekonomiska f�rh�llandena inom ett visst samh�lle framtr�der i f�rsta hand som intressen. Nu s�ger Proudhon uttryckligen i det nyss citerade avsnittet av sitt huvudverk, att "den reglerande, organiska, suver�na grundprincipen f�r alla samh�llen, som alla de andra �r underordnade" inte �r intresset utan r�ttvisan. Och han upprepar samma sak i alla sina skrifter vid alla avg�rande avsnitt. Vilket inte hindrar M�lberger att forts�tta med:
"... att den ekonomiska r�ttens id�, s�dan den djupast utvecklas av Proudhon i La Guerre et la Paix[14], fullst�ndigt sammanfaller med den lassalleska grundtanken som �r s� vackert uttryckt i hans f�rord till 'De f�rv�rvade r�ttigheternas system'."
La Guerre et la Paix �r kanske det mest dilettantm�ssiga av Proudhons m�nga dilettantm�ssiga verk, men att det skulle anf�ras som bevis f�r hans f�regivna insikt i den tyska materialistiska historieuppfattningen, som f�rklarar alla historiska tilldragelser och f�rest�llningar, all politik, filosofi och religion ur den ifr�gavarande historiska periodens materiella, ekonomiska levnadsbetingelser, det hade jag inte v�ntat. Boken �r s� f�ga materialistisk att den inte ens kan rekonstruera kriget utan att anropa skaparen om hj�lp:
"Emellertid hade skaparen, som valt detta levnadss�tt �t oss, sina best�mda syften" (andra bandet, sidan 100 i 1869 �rs upplaga).
Vilken historiekunskap boken bygger p� framg�r av att den tror p� den gyllene tids�lderns historiska existens:
"I begynnelsen, d� m�nskligheten �nnu var glest spridd �ver jordklotet, s�rjde naturen utan m�da f�r dess behov. Det var den gyllene tids�ldern, �verfl�dets och fredens tids�lder" (sidan 102 i samma bok).
Dess ekonomiska �sk�dning andas den krassaste malthusianism:
"Om produktionen f�rdubblas, kommer befolkningen ocks� snart att vara f�rdubblad" (sidan 105).
Och var ligger d� bokens materialism? I p�st�endet att orsaken till krig alltid har varit och alltj�mt �r "pauperismen" (t.ex. sidan 143). Onkel Br�sig var en lika f�rtr�fflig materialist n�r han i sitt tal �r 1848 med bibeh�llet allvar uttalade den stora sanningen: "Orsaken till det stora armodet �r den stora fattigdomen."[15]
Lassalles bok "De f�rv�rvade r�ttigheternas system" �r f�ngen inte bara i juristens illusioner utan ocks� i gammalhegelianens. Lassalle f�rklarar uttryckligen p� sidan VII, att "det f�rv�rvade r�ttsbegreppet �ven p� det ekonomiska omr�det �r drivfj�dern f�r all vidare utveckling". Han vill "bevisa att r�tten �r en f�rnuftig, sig sj�lv utvecklande organism" (sidan IV), och s�ledes inte betingad av ekonomiska fakta. Det g�ller f�r honom att h�rleda r�tten inte ur ekonomiska f�rh�llanden utan ur "sj�lva viljebegreppet - r�ttsfilosofin �r inte n�got annat �n utvecklingen och framst�llningen av detta" (sidan X). Vad har allts� den boken i detta sammanhang att g�ra? Skillnaden mellan Proudhon och Lassalle �r bara att Lassalle verkligen var jurist och hegelian medan Proudhon �r en ren dilettant i juridik och filosofi s�v�l som i alla andra �mnen.
Att Proudhon, vilken som bekant st�ndigt mots�ger sig sj�lv, �ven n�gon enstaka g�ng kan f�lla ett yttrande som ger honom ett sken av att f�rklara id�er ur fakta, det vet jag mycket v�l. S�dana yttranden �r emellertid utan n�gon som helst betydelse i betraktande av mannens genomg�ende t�nkes�tt, och d�r de f�rekommer �r de dessutom synnerligen f�rvirrade och sj�lvmots�gande.
P� ett visst, mycket primitivt stadium av samh�llelig utveckling inst�ller sig behovet att sammanfatta de dagligen �terkommande produktions-, f�rdelnings- och utbytesakterna under en gemensam reglering, att s�rja f�r att individen underkastar sig de gemensamma villkoren f�r produktion och utbyte. Denna regel, som till en b�rjan �r sedv�nja, blir snart till lag. Med lagen uppst�r n�dv�ndigtvis organ som f�r sig dess uppr�tth�llande anf�rtrott - den offentliga makten, staten. Under den fortsatta samh�lleliga utvecklingen utbildas lagen till en mer eller mindre omf�ngsrik lagstiftning. Ju mer invecklad denna lagstiftning blir, desto mer avl�gsnar sig dess uttryckss�tt fr�n uttrycket f�r samh�llets vanliga ekonomiska livsbetingelser. Den f�r sken av att vara ett sj�lvst�ndigt element, som h�mtar sitt existensber�ttigande och grunden f�r sin vidare utveckling inte ur de ekonomiska f�rh�llandena utan ur egna, inre grundvalar, l�t oss s�ga ur "viljebegreppet". M�nniskorna gl�mmer att r�tten h�rstammar fr�n deras ekonomiska livsbetingelser liksom de gl�mt att de sj�lva h�rstammar fr�n djurriket. Med lagstiftningens utbildning till en invecklad, omf�ngsrik helhet framtr�der n�dv�ndigheten av en ny samh�llelig arbetsdelning. Ett st�nd av yrkesjurister utbildas, och med detta uppst�r r�ttsvetenskapen. Denna j�mf�r i sin vidare utveckling r�ttssystemen hos olika folk och f�r olika tider med varandra, inte som avbilder av de olika ekonomiska f�rh�llandena utan som system vilka h�rleder sina grundvalar ur sig sj�lva. J�mf�relsen f�ruts�tter n�got gemensamt: detta finner juristerna genom att i begreppet naturr�tt sammanfatta det f�r alla dessa r�ttssystem mer eller mindre gemensamma. Men den m�ttstock, med vilken man m�ter vad som �r eller inte �r naturr�tt, �r just det mest abstrakta uttrycket f�r r�tten sj�lv: r�ttvisan. D�rigenom blir r�ttens utveckling f�r juristerna och f�r folk som tror p� dem endast bem�dandet att n�rma de m�nskliga f�rh�llandena, f�r s� vitt de l�ter sig uttrycka i juridisk form, till r�ttvisans ideal, den eviga r�ttvisan. Och denna r�ttvisa �r alltid endast det ideologiska, transcendenta uttrycket f�r de best�ende ekonomiska f�rh�llandena, �n ur konservativ, �n ur revolution�r synpunkt. Grekernas och romarnas r�ttvisa fann slaveriet vara r�tt. Bourgeoisins r�ttvisa kr�vde �r 1789 upph�vandet av feodalismen d�rf�r att den var or�tt. F�r de preussiska junkrarna �r t.o.m. den ruttna distriktsf�rfattningen[16] en f�rbrytelse mot den eviga r�ttvisan.
F�rest�llningen om den eviga r�ttvisan v�xlar s�ledes inte bara med tid och plats utan t.o.m. med personerna och h�r till de ting som "alla har olika uppfattning om", som M�lberger riktigt anm�rker. �ven om man i vardagslivet med de enkla f�rh�llanden som det d�r r�r sig om utan att bli missf�rst�dd kan anv�nda uttryck som r�tt, or�tt, r�ttvisa, r�ttsk�nsla �ven f�r samh�lleliga f�reteelser, s� anstiftar de - som vi sett - i vetenskapliga unders�kningar av ekonomiska f�rh�llanden samma ohj�lpliga f�rvirring som t.ex. skulle uppst� i den moderna kemin om man ville bibeh�lla termerna fr�n flogistonteorin. �nnu v�rre blir f�rvirringen om man som Proudhon tror p� detta sociala flogiston, "r�ttvisan", eller som M�lberger bedyrar att det har sin fullst�ndiga riktighet med flogistonet lika v�l som med syret[10*].
M�lberger besv�rar sig vidare �ver att jag karakt�riserar hans "emfatiska" yttrande "att det inte existerar n�got mer fruktansv�rt h�n mot v�rt ber�mda �rhundrades hela kultur �n det faktum, att 90 procent och mer av storst�dernas befolkning inte har n�gon plats som de kan kalla sin egen" - som en reaktion�r jeremiad. Ja, hade M�lberger bara - som han l�ter p�skina - n�jt sig med att skildra "nutidens fasor", s� skulle jag s�kert inte ha sagt ett ont ord om "honom och hans anspr�ksl�sa inl�gg". Nu g�r han emellertid n�got helt annat. Han skildrar dessa "fasor" som resultat av att arbetarna "inte har n�gon plats som de kan kalla sin egen". Man m� beklaga "nutidens fasor" av den anledningen att arbetarnas egna bost�der �r avskaffade eller, som junkrarna g�r, d�rf�r att feodalismen och skr�na �r avskaffade - i b�da fallen blir resultatet ingenting annat �n en reaktion�r jeremiad, en klagovisa �ver att det oundvikliga, det historiskt n�dv�ndiga tr�nger fram. Det reaktion�ra ligger just i att M�lberger vill �teruppr�tta arbetarnas hus�gande, n�got som historien f�r l�nge sedan har gjort slut p�. Det reaktion�ra ligger i att han inte kan t�nka sig arbetarnas befrielse p� annat s�tt �n genom att de alla �ter blir �gare till sina hus.
Vidare:
"Jag s�ger p� det uttryckligaste: Den egentliga kampen g�ller den kapitalistiska produktionsformen, och endast utifr�n f�r�ndringen av denna kan man hoppas p� en f�rb�ttring av bostadsf�rh�llandena. Engels ser ingenting av allt detta ... f�r att kunna skrida till inl�sen av hyresbostaden f�ruts�tter jag att den sociala fr�gan �r l�st."
Tyv�rr ser jag fortfarande ingenting av allt detta. Det �r dock om�jligt f�r mig att veta vad n�gon, som jag inte ens k�nner namnet p�, f�ruts�tter i sina innersta hj�rnvindlingar. Jag kan bara h�lla mig till M�lbergers tryckta artiklar. Och d�r finner jag fortfarande att M�lberger (sidan 15 och 16 i s�rtrycket) inte f�ruts�tter n�gonting annat �n - hyresbostaden f�r att kunna skrida till inl�sen av hyresbostaden. F�rst p� sidan 17 l�ter han "kapitalets produktivitet bli f�rem�l f�r en kraft�tg�rd", n�got som vi skall �terkomma till senare. Och t.o.m. i sitt svar bekr�ftar han detta n�r han s�ger: "Det g�llde snarare att visa hur en fullst�ndig reform i bostadsfr�gan kan genomf�ras utifr�n de best�ende f�rh�llandena." Utifr�n de best�ende f�rh�llandena, och utifr�n f�r�ndringen (l�s: avskaffandet) av den kapitalistiska produktionsformen, det �r v�l �nd� rakt motsatta saker.
Inte underligt att M�lberger beklagar sig n�r jag i herrarna Dollfus' och andra fabrikanters filantropiska bem�danden att hj�lpa arbetarna till egna hem finner det enda praktiskt m�jliga f�rverkligandet av hans proudhonistiska projekt. Om han ins�g att Proudhons plan f�r samh�llets r�ddning �r en fantasi som helt och h�llet r�r sig p� det borgerliga samh�llets grund, s� skulle han sj�lvfallet inte tro p� den. Hans goda vilja har jag ju aldrig betvivlat. Men varf�r ber�mmer han d� doktor Reschauer f�r att denne f�resl�r stadsfullm�ktige i Wien att apa efter de dollfuska projekten?
Vidare f�rklarar M�lberger:
"Vad speciellt ang�r mots�ttningen mellan stad och land, s� �r det en utopi att vilja upph�va densamma. Denna mots�ttning �r naturlig, eller r�ttare sagt, den har blivit historisk ... Det g�ller inte att upph�va denna mots�ttning utan att finna politiska och sociala former som g�r den oskadlig, ja, till och med fruktb�rande. P� detta s�tt kan man v�nta sig en fredlig utj�mning, en sm�ningom intr�dande j�mvikt mellan intressena."
Upph�vandet av mots�ttningen mellan stad och land �r s�ledes en utopi, d�rf�r att denna mots�ttning �r naturlig, eller r�ttare sagt, har blivit historisk. L�t oss till�mpa denna logik p� andra mots�ttningar inom det moderna samh�llet och se vart vi d� kommer. T.ex.:
"Vad speciellt ang�r mots�ttningen mellan kapitalister och l�narbetare, s� �r det en utopi att vilja upph�va densamma. Denna mots�ttning �r naturlig, eller r�ttare sagt, den har blivit historisk. Det g�ller inte att upph�va denna mots�ttning utan att finna politiska och sociala former som g�r den oskadlig, ja, till och med fruktb�rande. P� detta s�tt kan man v�nta en fredlig utj�mning, en sm�ningom intr�dande j�mvikt mellan intressena." D�rmed �r vi �ter framme hos Schulze-Delitzsch[7].
Upph�vandet av mots�ttningen mellan stad och land �r varken mer eller mindre utopiskt �n upph�vandet av mots�ttningen mellan kapitalister och l�narbetare. Det blir f�r var dag i allt h�gre grad ett praktiskt krav f�r industri- och jordbruksproduktionen. Ingen har p�yrkat det kraftigare �n vad Leibig g�r i sina skrifter om jordbrukets kemi, d�r hans fr�msta krav alltid �r att m�nniskan skall �terl�mna till jorden vad hon f�tt fr�n den, och d�r han bevisar att detta f�rhindras enbart genom tillvaron av st�derna, framf�r allt storst�derna. N�r man ser hur bara h�r i London en st�rre g�dselm�ngd �n hela konungariket Sachsen producerar med enorma kostnader dagligen - vr�kes i sj�n, och vilka kolossala anl�ggningar som varit n�dv�ndiga f�r f�rhindrande av att denna g�dsel skall f�rgifta hela London, s� f�r utopin om avskaffandet av mots�ttningen mellan stad och land en anm�rkningsv�rt praktisk grundval. Och t.o.m. det relativt obetydliga Berlin stinker sedan minst trettio �r tillbaka av sin egen tr�ck. � andra sidan �r det rent utopiskt att som Proudhon vilja omst�rta det nuvarande borgerliga samh�llet och bibeh�lla bonden som s�dan. Endast genom en s� j�mn f�rdelning av befolkningen som m�jligt �ver hela landet, endast genom en intim f�rbindelse mellan industri- och jordbruksproduktionen j�mte den d�rvid erforderliga utvecklingen av kommunikationsmedlen - varvid avskaffandet av den kapitalistiska produktionsformen f�ruts�ttes - �r man i st�nd att frig�ra lantbefolkningen ur den isolering och f�rdumning som den under �rtusenden n�stan konstant vegeterar i. Det �r ingen utopi att h�vda, att m�nniskornas befrielse fr�n de av deras historiska f�rflutna smidda fj�ttrarna kan bli fullst�ndig f�rst n�r mots�ttningen mellan stad och land avskaffats. Utopi blir det f�rst n�r man tar sig f�re att "utifr�n de best�ende f�rh�llandena" f�reskriva i vilken form denna eller n�gon annan mots�ttning inom det best�ende samh�llet skall l�sas. Och det g�r M�lberger n�r han till�mpar den proudhonska formeln f�r bostadsfr�gans l�sande.
D�refter besv�rar sig M�lberger �ver att jag i viss m�n g�r honom medansvarig f�r "Proudhons vidunderliga �sikter om kapital och r�nta", och s�ger:
"Jag f�ruts�tter f�r�ndringen av produktionsf�rh�llandena som given, och den r�ntefotsreglerande �verg�ngslagen �syftar inte produktionsf�rh�llandena utan de samh�lleliga oms�ttningarna, cirkulationsf�rh�llandena ... F�r�ndringen av produktionsf�rh�llandena eller, som den tyska skolan mer exakt uttrycker sig, avskaffandet av den kapitalistiska produktionsformen, f�ljer f�rvisso inte som Engels p�diktar mig genom en �verg�ngslag som avskaffar r�ntan, utan genom det arbetande folkets faktiska besittningstagande av samtliga arbetsinstrument, genom dess besittningstagande av hela industrin. Om det arbetande folket d�rvid skall hylla (!) inl�sen eller den direkta exproprieringen, det �r varken Engels' eller min sak att avg�ra."
Jag gnuggar mig h�pen i �gonen. Jag l�ser �n en g�ng igenom M�lbergers avhandling fr�n b�rjan till slut f�r att finna det st�lle d�r han f�rklarar att genomf�randet av "det arbetande folkets faktiska besittningstagande av samtliga arbetsinstrument, dess besittningstagande av hela industrin" �r f�ruts�ttningen f�r hans inl�sen av hyresbostaden. Jag finner inte st�llet. Det existerar inte. Ingenstans talas om "faktiskt besittningstagande" o.s.v. D�remot heter det p� sidan 17:
"Vi antar nu att kapitalets produktivitet verkligen blir f�rem�l f�r en kraft�tg�rd - n�got som f�rr eller senare m�ste ske - t.ex. genom en �verg�ngslag d�r r�ntan p� allt kapital fastst�lles till en procent, v�l att m�rka i avsikt att j�mka �ven denna procentsats allt n�rmare nollpunkten ... Liksom allt annat faller naturligtvis ocks� hus och bost�der inom ramen f�r denna lag ... Vi ser s�ledes utifr�n denna synpunkt att inl�sen av hyresbostaden med n�dv�ndighet framg�r som en f�ljd ur avskaffandet av kapitalets produktivitet �verhuvud."
H�r s�gs allts� uttryckligen, direkt i strid med M�lbergers nya formulering, att kapitalets produktivitet - med vilken f�rvirrade fras han erk�nner sig avse den kapitalistiska produktionsformen - faktiskt "blir f�rem�l f�r en kraft�tg�rd" just genom lagen om avskaffandet av r�ntan, och att just till f�ljd av denna lag "inl�sen av hyresbostaden med n�dv�ndighet framg�r som en f�ljd ur avskaffandet av kapitalets produktivitet �verhuvud". Visst inte, s�ger M�lberger nu. Ifr�gavarande �verg�ngslag "�syftar inte produktionsf�rh�llandena, utan cirkulationsf�rh�llandena". Vid denna fullst�ndiga mots�gelse, vilken som Goethe s�ger �r "lika outgrundlig f�r kloka som f�r d�rar", kan jag endast anta att jag har att g�ra med tv� helt olika herrar M�lberger, av vilka den ene med r�tta besv�rar sig �ver att jag har "p�diktat" honom n�got som den andre l�tit trycka.
Att det arbetande folket varken kommer att fr�ga mig eller M�lberger om det vid det faktiska besittningstagandet "skall hylla inl�sen eller den direkta expropriationen", det �r s�kert riktigt. Man kommer med st�rsta sannolikhet att f�redra att �verhuvud inte "hylla". Men det var ju alls inte tal om det arbetande folkets faktiska besittningstagande av samtliga arbetsinstrument utan endast om M�lbergers p�st�ende (sidan 17) att "hela inneh�llet i bostadsfr�gans l�sning �r givet i ordet inl�sen". Om han nu f�rklarar denna inl�sen vara ytterst tvivelaktig, varf�r har han d� gjort oss b�da och l�sarna allt detta gagnl�sa besv�r?
F�r �vrigt m�ste det fastsl�s att det arbetande folkets "faktiska besittningstagande" av samtliga arbetsinstrument, dess besittningstagande av hela industrin, �r raka motsatsen till Proudhons "inl�sen". I det senare fallet blir den individuelle arbetaren �gare till bostaden, bondg�rden, arbetsinstrumentet. I det f�rra fallet blir det "arbetande folket" den kollektiva �garen till husen, fabrikerna och arbetsinstrumenten och kommer n�ppeligen - �tminstone inte under en �verg�ngstid - att utan gottg�relse �verl�ta nyttjander�tten p� individer eller korporationer. P� enahanda s�tt �r avskaffandet av jord�gander�tten inte detsamma som avskaffandet av jordr�ntan, utan betyder att r�ntan �verf�res till samh�llet, om ocks� i modifierad form. Det arbetande folkets faktiska besittningstagande av samtliga arbetsinstrument utesluter allts� ingalunda bibeh�llandet av hyresformen.
�verhuvud tj�nar det inte mycket till att diskutera huruvida proletariatet, n�r det kommer till makten, skall ta produktionsinstrumenten, r�varorna och livsf�rn�denheterna i besittning med v�ld, om det omedelbart skall utbetala gottg�relse f�r dem eller om det skall k�pa till sig �gander�tten till dem medels successiva avbetalningar. Att vilja besvara en s�dan fr�ga p� f�rhand och f�r alla olika fall skulle vara att fabricera utopier, och det �verl�ter jag �t andra.
Alla dessa skriverier har varit n�dv�ndiga f�r att tv�rs igenom M�lbergers m�ngfaldiga undanflykter och slingerbultar �ntligen komma till sj�lva saken, som M�lberger i sitt svar sorgf�lligt undviker att ber�ra.
Vilka positiva synpunkter hade M�lberger att komma med i sin avhandling?
F�r det f�rsta att "skillnaden mellan den ursprungliga kostnaden f�r ett hus, en tomt o.s.v. och dess nuvarande v�rde" med r�tta borde tillfalla samh�llet. Denna skillnad kallas inom nationalekonomin jordr�nta, och den vill Proudhon likas� till�gna samh�llet, vilket man kan l�sa i Id�e g�n�rale de la R�volution, 1868 �rs upplaga, sidan 219.
F�r det andra att l�sningen av bostadsfr�gan ligger i att envar i st�llet f�r att vara hyresg�st blir �gare till sin bostad.
F�r det tredje att denna l�sning verkst�lles p� s� s�tt att man genom en lag f�rmedlar erl�ggandet av hyra till avbetalningar p� bostadens k�pesumma. - Den andra och tredje punkten har b�da l�nats fr�n Proudhon, vilket alla kan se i Id�e g�n�rale de la R�volution p� sidan 199 och f�ljande, och d�r p� sidan 203 det ifr�gavarande lagf�rslaget t.o.m. �terfinnes i utredigerat skick.
F�r det fj�rde att kapitalets produktivitet blir f�rem�l f�r en kraft�tg�rd genom en �verg�ngslag som prelimin�rt neds�tter r�ntefoten till en procent med f�rbeh�ll f�r ytterligare s�nkningar i framtiden. Detta �r likaledes l�nat fr�n Proudhon, vilket utf�rligt kan studeras i Id�e g�n�rale, sidorna 182-186.
F�r var och en av dessa punkter har jag citerat de avsnitt hos Proudhon d�r originalet till den m�lbergska kopian f�rekommer, och jag fr�gar nu om jag inte var ber�ttigad att kalla f�rfattaren till en alltigenom proudhonistisk artikel, som inte inneh�ller n�got annat �n proudhonistiska �sikter, f�r proudhonist? Och �nd� �r det M�lbergers bittraste klagom�l att jag kallar honom s� emedan jag "r�kat finna n�gra formuleringar som �r karakteristiska f�r Proudhon"! Det f�rh�ller sig emellertid alldeles tv�rtom. "Formuleringarna" �r alla M�lbergers, inneh�llet �r Proudhons. Och n�r jag sedan kompletterar den proudhonistiska avhandlingen med Proudhon, klagar M�lberger �ver att jag p�dyvlar honom Proudhons "vidunderliga �sikter"!
Vad har jag nu anf�rt mot denna proudhonistiska plan?
F�r det f�rsta att jordr�ntans �verl�tande p� staten �r liktydigt med avskaffandet av det individuella jord�gandet.
F�r det andra att inl�sen av hyresbostaden och �gander�ttens �verl�telse p� hyresg�sten alls inte ber�r den kapitalistiska produktionsformen.
F�r det tredje att detta f�rslag vid storindustrins och st�dernas nuvarande utvecklingsstadium �r lika meningsl�st som reaktion�rt, och att �terinf�randet av det individuella bostads�gandet skulle inneb�ra ett steg bak�t.
F�r det fj�rde att tv�ngsneds�ttningen av kapitalr�ntan ingalunda angriper den kapitalistiska produktionsformen utan tv�rtom �r lika urgammal som om�jlig, vilket bevisas av ockerlagarna.
F�r det femte att hyran ingalunda avskaffas genom avskaffandet av kapitalr�ntan.
Den andra och fj�rde punkten har M�lberger nu medgivit. De andra punkterna svarade han inte ett ord p�. Och �nd� �r det just dessa punkter som debatten r�r sig om. Men M�lbergers svar utg�r ingen vederl�ggning. Det undviker sorgf�lligt alla ekonomiska fr�gor, som dock �r de avg�rande. Det �r en personlig besv�rsskrift, ingenting annat. S� beklagar han sig n�r jag anteciperar hans beb�dade l�sning av andra fr�gor, t.ex. statsskulder, personliga skulder och kredit och s�ger att l�sningen �verallt �r den att - som i bostadsfr�gan - r�ntan avskaffas, r�nteinbetalningarna f�rvandlas till avbetalningar p� kapitalbeloppet och krediten blir kostnadsfri. Trots detta skulle jag fortfarande kunna sl� vad om att dessa m�lbergerska artiklar, n�r de sk�dar dagens ljus, till sitt huvudinneh�ll kommer att st�mma lika bra med Proudhons Id�e g�n�rale - kredit sidan 182, statsskulder sidan 186, personliga skulder sidan 196 - som artiklarna i bostadsfr�gan st�mmer med de citerade avsnitten ur samma bok.
I detta sammanhang upplyser M�lberger mig att dessa fr�gor om skatter, statsskulder, personliga skulder och kredit, vartill nu �ven kommer kommunernas sj�lvstyrelse, �r av st�rsta betydelse f�r b�nderna och f�r propagandan p� landsbygden. Jag �r till stor del ense med honom om detta, men f�r det f�rsta har det hittills alls inte varit tal om b�nderna, och f�r det andra �r de proudhonska "l�sningarna" av alla dessa fr�gor i ekonomiskt avseende lika absurda och i det v�sentliga lika borgerliga som hans l�sning av bostadsfr�gan. Mot M�lbergers antydan att jag inte inser n�dv�ndigheten att dra med b�nderna i r�relsen beh�ver jag inte f�rsvara mig. Men jag h�ller det f�rvisso f�r en d�rskap att i detta syfte pracka p� b�nderna Proudhons kvacksalveri. I Tyskland finns det alltj�mt m�nga storgods. Enligt den proudhonska teorin skulle alla dessa styckas till sm� bondg�rdar, vilket vid agrikulturens nuvarande l�ge och efter de erfarenheter av sm�bruk, som gjorts i Frankrike och v�stra Tyskland, skulle vara direkt reaktion�rt. De alltj�mt existerande storgodsen kommer tv�rtom att ge oss en v�lkommen m�jlighet att driva jordbruk i stor skala - vilket �r f�ruts�ttningen f�r att alla de moderna hj�lpmedlen, maskiner o.s.v. skall kunna anv�ndas - genom arbetarsammanslutningar, och d�rigenom �sk�dligg�ra f�r b�nderna f�rdelarna med stordrift medels kooperation. De danska socialisterna, som i detta avseende �r f�re alla andra, har f�r l�nge sedan insett detta.
Lika litet beh�ver jag f�rsvara mig mot beskyllningen att jag skulle betrakta arbetarnas nuvarande sk�ndliga bostadsf�rh�llanden som en "oviktig bagatell". Jag �r s� vitt jag vet den f�rste som p� tyska spr�ket har skildrat dessa f�rh�llanden i deras klassiska form, s�dana de existerar i England. Inte d�rf�r att de som M�lberger menar "�r ett slag i ansiktet p� min r�ttsk�nsla" - skulle man skriva b�cker om alla fakta som �r ett slag i ansiktet p� ens r�ttsk�nsla fick man mycket att g�ra - utan, som man kan l�sa i f�retalet till min bok, f�r att genom beskrivningen av de genom den moderna storindustrin skapade samh�llsf�rh�llandena ge ett underlag av fakta �t den tyska socialismen, som d� h�ll p� att uppst� och som r�rde sig med tomma fraser. Men att vilja l�sa den s� kallade bostadsfr�gan faller mig faktiskt inte in, lika litet som jag befattar mig med detaljerna till l�sningen av den �nnu viktigare matfr�gan. Jag �r n�jd om jag kan bevisa att produktionen inom v�rt moderna samh�lle �r tillfyllest f�r att skaffa alla samh�llsmedlemmar tillr�ckligt med mat, och att det finns tillr�ckligt m�nga hus f�r att provisoriskt ge rymliga och sunda bost�der �t de arbetande massorna. Att spekulera �ver hur ett framtidssamh�lle skall reglera f�rdelningen av livsmedlen och bost�derna leder direkt in i utopin. Vi kan p� sin h�jd utifr�n insikten i grundbetingelserna f�r samtliga hittillsvarande produktionsformer konstatera, att vissa av det hittillsvarande samh�llets till�gnelseformer om�jligg�res med den kapitalistiska produktionens underg�ng. �ven �verg�ngs�tg�rderna m�ste �verallt r�tta sig efter de f�r �gonblicket r�dande f�rh�llandena och vara v�sentligt annorlunda i l�nder med sm�bruk �n i l�nder med storgods o.s.v. Var man hamnar om man s�ker detaljl�sningarna till dessa s� kallade praktiska fr�gor, som bostadsfr�gan o.s.v., det visar M�lberger b�st sj�lv, n�r han f�rst p� 28 sidor f�rklarar hur "hela inneh�llet i bostadsfr�gans l�sning �r givet i ordet inl�sen" f�r att sedan, s� snart man g�r honom in p� livet, f�rl�get stamma att det i sj�lva verket �r mycket diskutabelt om "det arbetande folket kommer att hylla inl�sen" eller n�gon annan form av expropriation vid det faktiska besittningstagandet av husen.
M�lberger fordrar att vi skall bli praktiska, vi skall "inte endast med d�da, abstrakta formler dra i f�lt mot de verkliga, konkreta f�rh�llandena", vi skall "fr�n den abstrakta socialismen ta itu med de best�mda, konkreta samh�lleliga f�rh�llandena". Om M�lberger verkligen hade gjort detta s� skulle han kanske ha gjort r�relsen stora tj�nster. Men det f�rsta steget till att ta itu med de best�mda, konkreta samh�lleliga f�rh�llandena �r v�l �nd� att man l�r k�nna dem, att man unders�ker dem i deras best�ende ekonomiska sammanhang. Och vad finner vi i detta avseende hos M�lberger? Tv� hela satser, n�mligen f�ljande:
a) "Vad l�narbetaren �r i f�rh�llande till kapitalisten, det �r hyresg�sten i f�rh�llande till hus�garen."
Jag har p� sidan 6 i mitt s�rtryck bevisat att detta �r totalt felaktigt, och M�lberger har inte ett ord till svar.
b) "Den tjur som (vid den sociala reformen) m�ste tas vid hornen �r emellertid kapitalets produktivitet - som den liberala skolan inom nationalekonomin kallar den - ett begrepp som inte existerar i verkligheten men som i sin skenbara existens tj�nar som t�ckmantel f�r alla missf�rh�llanden som tynger det nuvarande samh�llet."
Tjuren som m�ste tas vid hornen existerar allts� "inte i verkligheten" och har f�ljaktligen inte heller n�gra "horn". Det �r inte han sj�lv, utan hans skenbara existens som �r av ondo. Trots detta �r "kapitalets s� kallade produktivitet i st�nd att stampa hus och st�der ur marken", vilkas existens �r allt annat �n "skenbar". (Sidan 12.) Och en man som p� detta hj�lpl�st f�rvirrade s�tt r�dbr�kar f�rh�llandet mellan kapital och arbete - trots att �ven han "�r v�l f�rtrogen med" Marx' Kapitalet - underst�r sig att vilja visa de tyska arbetarna en ny och b�ttre v�g och utger sig vara den "byggm�stare" som "�tminstone i stora drag" �r "p� det klara med det framtida samh�llets arkitektoniska form".
Ingen har "tagit itu med de best�mda, konkreta samh�lleliga f�rh�llandena" i h�gre grad �n Marx i Kapitalet. Han har anv�nt 25 �r p� att unders�ka dem i alla aspekter, och resultatet av hans kritik innesluter �verallt �ven embryot till de s� kallade l�sningarna, s� l�ngt s�dana �verhuvud �r m�jliga i dag. Men det r�cker inte f�r v�nnen M�lberger. Det �r samt och synnerligen abstrakt socialism, d�da abstrakta formler. I st�llet f�r att studera de "best�mda, konkreta samh�lleliga f�rh�llandena" n�jer sig v�nnen M�lberger med att l�sa n�gra band Proudhon, som visserligen erbjuder s� gott som ingenting om de best�mda, konkreta samh�lleliga f�rh�llandena men i geng�ld anvisar mycket best�mda, konkreta underkurer f�r alla samh�lleliga missf�rh�llanden, och kommer s� med denna f�rdiga sociala r�ddningsplan, detta proudhonska system, till de tyska arbetarna under f�rev�ndning att han vill "s�ga farv�l till systemen", medan jag "v�ljer den motsatta v�gen"! F�r att fatta detta m�ste jag f�ruts�tta att jag �r blind och M�lberger d�v, s� att n�gon som helst f�rst�else oss emellan �r en ren om�jlighet.
Det kan vara nog. Om denna polemik inte tj�nat till n�got annat s� har den i alla fall det goda med sig, att den l�mnat beviset f�r hur mycket det �r bev�nt med dessa sig s� kallande "praktiska" socialisters praxis. Dessa praktiska f�rslag till undanr�jande av alla sociala missf�rh�llanden, dessa samh�lleliga universalmediciner har alltid och �verallt fabricerats av sekterister som upptr�tt under en tid d� den prolet�ra r�relsen �nnu l�g i sin linda. �ven Proudhon h�r till dem. Proletariatets fortsatta utveckling kastar undan dessa bl�jor och alstrar hos arbetarklassen insikten att ingenting �r mer opraktiskt �n s�dana p� f�rhand utspekulerade, p� alla f�rh�llanden till�mpliga "praktiska l�sningar", och att den praktiska socialismen mycket mer best�r i en riktig uppfattning om den kapitalistiska produktionsformen i dess olika aspekter. En arbetarklass som vet besked om den saken kommer i en given situation aldrig att vara i f�rl�genhet om vilka sociala institutioner den har att rikta sina huvudangrepp mot och p� vilket s�tt detta skall ske.
[1] H�r �syftas det skadest�nd p� 5 miljarder francs som Frankrike �lades att betala till Tyskland genom freden i Frankfurt am Main 1871. => =>
[2] Haussmann, som under �ren 1853-70 var prefekt f�r Seinedepartementet, genomf�rde i bourgeoisins intresse stora ombyggnader i Paris. Sj�lv f�rlorade han inte p� verksamheten. Se Engels' karakt�ristik av hans byggnadsverksamhet, sidan 93 och f�ljande.
[3] V�xelbank f�r arbete.
[4] Julius Faucher (1820-1878), tysk nationalekonom, anh�ngare av frihandelsdoktrinen.
[5] Fysilj�ren August Kutschke, pseudonym f�r Gotthelf Hoffman (1844-1924), k�nd som f�rfattaren till krigsvisan "Kutschkelied".
[6] 1 taler = 3 mark.
[7] Schulze-Delitzsch (1808-1883), k�nd borgerlig socialpolitiker, stiftade l�ne- och kooperativa kassor, skrev en bok "L�ne- och kreditf�reningar som folkbanker", var riksdagsman f�r framstegspartiet. => =>
[8] Stroussberg (1823-1889), journalist, korrupt svindlare och bankrutter, startade i Berlin "Das kleine Journal". Pereire (1800-1880), tv� br�der, beryktade franska bankirer, direkt�rer f�r Cr�dit mobilier, som m�ste uppl�sas.
[9] H�r �syftas A. H. G. Wagner (1835-1917), tysk nationalekonom, professor i statsvetenskap i Berlin, ledare f�r den s.k. katedersocialistiska skolan.
[10] organisationen av de ekonomiska krafterna, den sociala utj�mningen.
[11] Revolutionens grundl�ggande id�.
[12] Ekonomiska mots�gelser.
[13] Om r�ttvisan enligt revolutionen och kyrkan.
[14] Kriget och freden.
[15] Onkel Br�sig - huvudpersonen i Fritz Reuters roman "Livet p� landet".
[16] Distriktsf�rfattningen av �r 1872 �syftade en decentraliseringen av statsf�rvaltningen genom �verf�randet av vissa statliga angel�genheter till distriktsmyndigheterna.
[1*] I Marx' Mis�re de la philosophie etc, Bruxelles et Paris, 1847. ["Filosofins el�nde", svaret p� Proudhons El�ndets filosofi.]
[2*] Hur denna l�sning av bostadsfr�gan genom att arbetarna bindes vid ett eget "hem" praktiseras i n�rheten av stora eller snabbt v�xande amerikanska st�der kan man se av f�ljande avsnitt ur ett brev fr�n Eleanor Marx-Aveling, daterat Indianapolis den 28 november 1886: "I eller snarare utanf�r Kansas City s�g vi �mkliga sm� tr�skjul med omkring tre rum, i rena vildmarken. Tomten kostade 600 dollars och var precis s� stor att det lilla huset fick plats p� den. Huset sj�lvt kostade ytterligare 600 dollars, s�ledes sammanlagt 4.800 mark f�r en el�ndig liten k�k en timmes resa fr�n staden i en gyttjig �demark." F�ljaktligen m�ste arbetarna ta upp stora inteckningsl�n redan f�r att kunna skaffa sig dessa bost�der och har nu riktigt blivit slavar under sina arbetsgivare: de �r bundna vid sina hus, de kan inte komma bort och m�ste l�ta sig n�ja, vilka arbetsf�rh�llanden som �n erbjuds dem. (Anm�rkning av Engels till andra upplagan.)
[3*] Hansemann, D. J. L., preussisk skriftst�llare och "framstegsv�nlig" finanspolitiker, var finansminister �r 1848, blev sedan chef f�r den preussiska banken och stiftade Diskontobolaget.
[4*] Och �ven denna koloni har slutligen blivit en fristad endast f�r utsugning av arbetare. (Se paristidningen "Socialiste", �rg�ng 1886. - Anm�rkning av Engels till andra upplagan.)
[5*] �ven i detta fall har de engelska kapitalisterna f�r l�nge sedan inte bara uppfyllt utan vida �vertr�ffat alla herr Sax' k�raste �nskningar. M�ndagen den 14 oktober 1872 skulle domstolen i Morpeth f�r fastst�llande av listan �ver r�stber�ttigade till parlamentsvalet tr�ffa avg�rande betr�ffande 2.000 gruvarbetares ans�kan om uppf�rande p� listan. Det visade sig att st�rsta delen av dessa m�nniskor enligt reglementet vid gruvan inte betraktades som hyresg�ster till husen d�r de bodde utan endast fick bo d�r p� n�der och kunde vr�kas n�r som helst utan upps�gning. (Tomt�gare och hus�gare var naturligtvis en och samma person.) Domaren resolverade, att dessa m�nniskor inte var hyresg�ster utan tj�nstehjon och som s�dana inte ber�ttigade att uppf�ras p� listan. ("Daily News" 15 oktober 1872. - Anm�rkning av Engels.)
[6*] H�r �nnu ett litet bidrag r�rande aff�rsverksamheten speciellt f�r byggnadsf�reningarna i London! Som bekant tillh�r jorden i n�stan hela London ungef�r ett dussin aristokrater, d�ribland de f�rn�msta, hertigarna av Westminster, Bedford, Portland o.s.v. Dessa hade ursprungligen utarrenderat de skilda tomterna p� 99 �r och kommer efter denna tids f�rlopp i besittning av omr�det inklusive alla byggnader som �r uppf�rda p� det. De hyr nu ut husen p� kortare tid, t.ex. 39 �r, efter en s� kallad repairing clause [reparationsklausul]. I kraft av denna m�ste hyresg�sten s�tta huset i beboeligt skick och underh�lla det. S� snart kontraktet �r klart skickar jord�garen sin arkitekt och distriktets byggnadsinspekt�r (surveyor) f�r att besiktiga huset och fastst�lla de n�dv�ndiga reparationerna. Dessa �r ofta mycket omfattande, och det kan t.o.m. bli fr�ga om ny fasad, nytt tak o.s.v. Hyresg�sten deponerar nu hyreskontraktet som s�kerhet hos en byggnadsf�rening och f�r av denna l�na det erforderliga beloppet - upp till 1.000 pund sterling och mer vid en �rshyra av 130 till 150 pund - f�r de byggnadsarbeten som skall utf�ras p� hans bekostnad. Dessa byggnadsf�reningar har s�ledes blivit ett viktigt mellanled i ett system med syfte att st�ndigt p� nytt bygga och underh�lla de stora jordaristokraternas londonhus, utan m�da f�r �garna och p� allm�nhetens bekostnad. Och det skall f�rest�lla en l�sning av bostadsfr�gan f�r arbetarna! (Anm�rkning av Engels.)
[7*] Med "jobbery" menas utnyttjande av en offentlig tj�nst till privata f�rdelar f�r �mbetsmannen eller hans familj. Om t.ex. chefen f�r ett lands telegrafverk i smyg blir del�gare i ett pappersbruk, levererar tr� ur sina skogar till detta bruk och l�ter det f� alla best�llningar p� pappersleveranserna till telegrafstationerna, s� �r det visserligen ett "job" av t�mligen liten skala men s�tillvida mycket vackert som det �dagal�gger en fullst�ndig f�rst�else f�r "jobbery"-principerna; vilket f�r �vrigt var sj�lvklart och vad man hade att v�nta n�r det g�llde Bismarck. (Anm�rkning av Engels.)
[8*] P� senaste tiden har de engelska parlamentsakter, som ger byggnadsmyndigheterna i London r�tt till expropriation i samband med nyanl�ggning av gator, i n�gon m�n tagit h�nsyn till de av denna anledning heml�sa arbetarna. Man har ryckt in en best�mmelse att de nyuppf�rda byggnaderna m�ste vara �gnade att hysa de befolkningsklasser som tidigare varit bosatta p� platsen. Man bygger s�ledes p� de billigaste tomterna stora, fem till sex v�ningar h�ga hyreskaserner f�r arbetare och tillfredsst�ller s� lagens bokstav. Det �terst�r att se hur denna anordning, som arbetarna �r helt ovana vid och som �r alldeles fr�mmande f�r de gamla londonf�rh�llandena, skall best� provet. I b�sta fall f�r emellertid knappt en fj�rdedel av de genom nyanl�ggningen bortdrivna arbetarna tak �ver huvudet. (Anm�rkning av Engels till andra upplagan.)
[9*] Det som �n i dag, 1886, h�ller ihop den preussiska staten och dess fundament, den i skyddstullarna beseglade alliansen mellan storgods�gare och industriellt kapital, �r uteslutande r�dslan f�r det sedan 1872 till antal och klassmedvetande enormt v�xande proletariatet. (Anm�rkning av Engels till andra upplagan.)
[10*] F�re uppt�ckten av syret f�rklarade kemisterna f�rbr�nningen av �mnen i atmosf�risk luft genom hypotesen om ett s�rskilt br�nn�mne, flogistonet, som f�rflyktigas vid f�rbr�nningen. D� de fann att f�rbr�nda grund�mnen v�ger mer efter f�rbr�nningen �n f�re, f�rklarade de att flogistonet hade negativ tyngd, s� att ett �mne v�ger mer utan flogiston �n med. P� detta s�tt p�diktades flogistonet s� sm�ningom syrets huvudsakliga egenskaper, fast i omv�nd riktning. Uppt�ckten att f�rbr�nningen best�r i det brinnande �mnets f�rening med ett annat �mne, syret, och framst�llandet av detta syre gjorde slut p� denna hypotes - men f�rst efter l�ngvarigt motst�nd fr�n de �ldre kemisterna.