Originalets titel: Stalin: a political biography (1949, expanded ed. 1961)
�vers�ttning: Aida T�rnell och H�kan Arvidsson (sista kapitlet)
Digitalisering/HTML: Martin Fahlgren
1:a svenska upplagan av Stalin kom 1951 (engelska originalet 1949). Denna 2:a (reviderade) svenska upplaga kom ut 1972.
Jag skrev denna biografi f�r tretton till fjorton �r sedan som en bok f�r genomsnittsl�saren snarare �n f�r experten, och jag gjorde mitt b�sta f�r att s� klart och okontroversiellt som m�jligt framl�gga de v�sentliga fakta om Stalin och hans karri�r. N�r jag p�b�rjade planeringen av arbetet hade allm�nheten och pressen �nnu inte �terh�mtat sig fr�n krigstidens kryperi f�r Stalin; n�r jag lade sista handen vid det, mullrade luftbron till Berlin och Stalin var skurken i det kalla kriget. Dessa v�ldsamma f�r�ndringar i det politiska klimatet inverkade inte, tror jag, p� min behandling av Stalin: jag har aldrig varit h�nfallen �t Stalin-kulten, och det kalla kriget var inte mitt krig. �nd� kunde en brittisk kritiker kort efter publicerandet skriva att �liksom dess huvudpersoner har boken kommit att bli br�nnpunken f�r en livlig och tidvis v�ldsam kontrovers ... ingen biografi p� senare tid har v�ckt s�dant intresse eller framkallat s�dan f�rbittring och fientlighet�. Jag borde kanske till�gga att de flesta brittiska kritiker mottog boken f�rdomsfritt och gener�st � icke desto mindre fortsatte den �v�ldsamma kontroversen� i �ratal, framf�rallt utomlands, p� b�da sidor om Atlanten.
Boken har ber�mts eller klandrats av de mest mots�gelsefulla sk�l, antingen som ett f�rd�mande av stalinismen eller som en urs�kt f�r den, eller ibland som b�de ett f�rd�mande och en urs�kt. S�lunda f�rklarade den bortg�ngne Moshe Pijade, marskalk Titos v�n och bundsf�rvant, en g�ng f�r mig varf�r regeringen som han var medlem av v�grade att till�ta en jugoslavisk utg�va av Stalin: �Du f�rst�r�, sade han, �problemet med din bok �r att varje g�ng vi har tvister med ryssarna �r den f�r prosovjetisk f�r oss, och varje g�ng vi f�rs�ker vara v�nligt inst�mda till dem �r den f�r antisovjetisk.� (�I vilket fall som helst�, tillade han, med en glimt i �gonvr�n, �kan vi inte till�ta att en jugoslavisk upplaga kommer ut eftersom alla i s� fall genast skulle kunna se fr�n vilken k�lla v�ra stora teoretiker har h�mtat det mesta av sin visdom.�)
Enligt en gammal gyllene regel f�r portr�ttm�lning �r ett bra portr�tt ett som ger s�dan r�ttvisa �t den m�nskliga karakt�rens sammansatta beskaffenhet att varje betraktare i det ser ett annat ansikte. N�got kan fortfarande s�gas i f�rsvar f�r den regeln; och bed�md efter den kan Stalin s�gas ha lyckats ganska v�l. N�stan varje kritiker, fientligt eller v�nligt inst�lld, har i detta portr�tt funnit vad han har �nskat finna och utl�st vad han har �nskat utl�sa. Det har varit f� som har uppm�rksammat den skildrade personen i hela sin sammansatthet och som har lagt m�rke till den invecklade beskaffenheten hos ett portr�tt som framifr�n visar Stalin som arvtagare till Lenin och i profil som arvtagare till Ivan den f�rskr�cklige. Jag medger att vad jag har str�vat efter i detta arbete �r gammaldags objektivitet; och jag m�ste ocks� medge att objektivitet inte infann sig med l�tthet, att jag m�ste str�va efter det. Ingenting skulle ha varit l�ttare f�r mig �n att producera en anklagande biografi �ver Stalin: jag hade varit motst�ndare till stalinismen alltsedan b�rjan av trettiotalet; jag hade f�rd�mt den forcerade kollektiviseringens grymheter medan dessa fortfarande f�r�vades (och inte, liksom n�gra av mina kritiker, tjugo eller tjugofem �r efter h�ndelsen); jag hade, �tminstone sedan 1931, varit en h�rd kritiker av den stalinistiska politiken, som underl�ttade nazismens uppg�ng; jag avsl�jade massterrorn, utrensningarna och Moskvar�tteg�ngarna n�r dessa iscensattes osv, osv.[1] Kort sagt, jag hade varit en �f�rtidig� antistalinist; och om jag hade valt att g�ra ett uppkok p� allt jag hade skrivit mot Stalin och stalinismen under loppet av n�rmare tv� �rtionden skulle resultatet ha blivit en bok som ingen skulle ha kunnat kritisera f�r att vara ett f�rsvar f�r Stalin.
Vad jag emellertid hade f�resatt mig att inte g�ra var att skriva denna bok med ett tr�gt intellekt. Jag beslutade att ha en frisk och kritisk blick p� det f�r mig s� v�lbekanta �mnet f�r mitt studium. N�gra kritiker har anm�rkt p� min �kalla och opersonliga� syn p� Stalin. �nd� var arbetet med denna bok en djupt personlig erfarenhet f�r mig, ett tillf�lle f�r m�nga djupa eftertankar och f�r en kritisk genomg�ng av mitt eget politiska f�rflutna. Jag hade tillh�rt dem som Stalin grymt hade besegrat; och en av de fr�gor som jag m�ste st�lla mig var varf�r han hade lyckats. F�r att besvara den fr�gan var politikern tvungen att bli historiker, att lidelsefritt unders�ka orsaker och effekter, att f�rdomsfritt betrakta motst�ndarens motiv och att se och erk�nna motst�ndarens styrka d�r den existerade. Den politiske k�mpen kan inte till�ta sig att f�r str�ngt begr�nsa sig till en deterministisk syn p� den situation i vilken han agerar, om det s� bara �r f�r att n�gra av situationens element och n�gra av dess m�jligheter fortfarande �r ok�nda och till och med obest�mda, och eftersom han aldrig kan vara riktigt s�ker p� vilken effekt hans eget agerande kan ha p� en given situation. Historikern � andra sidan kan inte undvika att vara determinist eller, om han inte �r det, bete sig som en s�dan: han har inte utf�rt sitt arbete fullst�ndigt om han inte har p�visat orsaker och effekter s� t�tt och naturligt inv�vda i h�ndelsernas m�nster att det inte finns n�gon lucka, det vill s�ga om han inte har demonstrerat oundvikligheten av den historiska process som han befattar sig med. Politikern har att g�ra med flytande f�rh�llanden: p� alla h�ll utvecklar m�nniskor fortfarande motsatta viljor, st�ller upp trupper, anv�nder vapen och uppn�r eller upph�ver beslut. Historikern sysslar med fixerade och irreversibla h�ndelsem�nster: alla vapen har redan avfyrats, alla viljor har redan f�rbrukats, alla beslut har redan fattats; och det som �r irreversibelt antar en karakt�r av oundviklighet.
Detta, n�rmandet fr�n historikerns utg�ngspunkt, svarar f�r den mycket omdebatterade undertonen av oundviklighet som genomsyrar denna bok. Som politiker hade jag f�rkastat de av min persons g�rningar som jag i egenskap av levnadstecknare demonstrerat som oundvikliga. Mots�gelsen �r emellertid skenbar. I b�da mina skepnader har jag argumenterat fr�n samma filosofiska-politiska premisser, men fr�n delvis motstridiga vinklar.
Inv�ndningarna mot min metod har varit nog s� uppenbara. N�r jag publicerade Stalin hade inte alla situationer som skildrades i den blivit till historia och s�lunda o�terkalleliga. Det var fortfarande m�jligt att v�nta sig, som till exempel ledande v�sterl�ndska statsm�n och kommentatorer gjorde, att Sovjetmakten skulle dra sig tillbaka fr�n �steuropa, att det industriella fram�tskridandet i Sovjetunionen skulle avstanna p� grund av ett misslyckande med planekonomin osv. Genom att behandla efterkrigsrevolutionerna i �steuropa, vilka vid tiden f�r f�rfattandet fortfarande var i full g�ng, som o�terkalleliga och genom att, alldeles efter kriget, n�r SSSR fortfarande till h�lften l�g i ruiner, ta f�r givet att detta land skulle forts�tta att vara industriellt inflytelserikt medger jag att jag inl�t mig p� de politiska bed�mningarnas och f�ruts�gelsernas omr�de, som m�ngen historiker skulle ha skyggat f�r. Jag litar p� att mina l�sare efter s� m�nga �r f�rl�ter mig denna �vertr�delse och att de, n�r de bed�mer mina explicita och implicita f�ruts�gelser, tar h�nsyn till i vilken utstr�ckning de har eller inte har motst�tt tidens pr�vning.
En annan kritik som fortfarande kan upprepas �r att jag, genom att visa att Stalins segrar var oundvikliga, n�r allt kommer omkring har r�ttf�rdigat hans f�rflutna. Kritiken implicerar att f�rnuftiga m�nniskor finner sig i eller alltid borde finna sig i det oundvikliga. Jag accepterar inte den implikationen. N�gra av de stoltaste �gonblicken i m�nniskans historia �r de n�r hon k�mpar mot det oundvikliga; och denna hennes kamp �r ocks� oundviklig. Den filosof som h�vdar att �det som �r verkligt �r f�rnuftigt� h�vdar ocks� att �det som �r f�rnuftigt �r verkligt�. Historien utspelas p� olika niv�er, ytliga och djupa, av verklighet och n�dv�ndighet. Den generation ryska revolution�rer som gick f�rlorad under motst�ndet mot Stalins env�lde representerade inte mindre �n vad han gjorde en historisk n�dv�ndighet, men av ett annat slag. Och jag f�r kanske p�minna kritikerna om att jag, n�r jag hade demonstrerat �stalinismens oundviklighet� och uppeh�llit mig vid s�v�l dess positiva som negativa aspekter, avslutade mitt arbete � n�ra �tta �r innan Chrusjtjovs ber�mda avsl�janden om Stalin � med denna best�mda f�ruts�gelse om avstaliniseringen: �... det torde fortfarande vara n�dv�ndigt f�r historien att rensa och omforma Stalins verk lika grundligt som den en g�ng rensade och omformade den engelska revolutionens verk efter Cromwell och den franska revolutionens efter Napoleon.� [2]
Denna upplaga av Stalin motsvarar den som ursprungligen publicerades (fr�nsett mindre �ndringar och det avslutande kapitlet som beskriver Stalins sista �r). Om jag skulle skriva boken p� nytt skulle jag f�rmodligen g�ra det i en n�got annorlunda stil. Men hur annorlunda i detalj och med vilka f�r�ndringar i betoning jag nu �n skulle ber�tta historien, tror jag att det p� det hela taget �r b�ttre att publicera den som den �r. Det faktum att boken under s� m�nga �r varit f�rem�l f�r en s� utbredd och livlig polemik har antagligen medf�rt att den ursprungliga texten har blivit n�got av ett dokument som inte ens dess f�rfattare borde tumma p�. Och p� det hela taget st�r jag verkligen f�r den f�rklaring av Stalin och stalinismen som ges h�r.
Denna biografi var ursprungligen t�nkt som en del av en trilogi som �ven skulle inkludera Lenins och Trotskijs liv. Mitt arbete p� trilogin p�g�r fortfarande; men tre volymer om Trotskij, Den v�pnade profeten, Den avv�pnade profeten och Den f�rvisade profeten har redan kommit ut. Det �r en egenskap hos sj�lva utformningen av ett s�dant att vissa f�rt�ljande och f�rklarande element endast utvecklas till h�lften i en del av trilogin och att de tas upp, utvidgas och aktualiseras i en annan del. S�lunda f�r l�saren, fast�n Stalin utg�r en sluten helhet som har kunnat och fortfarande kan l�sas separat, en l�ngt mer inneh�llsrik uppfattning om �mnet f�r detta arbete om han har kunskap om de andra delarna av trilogin.
Denna skildring av Stalins liv slutar n�got obest�mt med �ren 1945-46. L�ngre kan levnadstecknaren f�r n�rvarande inte f�ra fram sin ber�ttelse. Det finns inga dokumentariska vittnesm�l tillg�ngliga, p� vilka en skildring av Stalins roll under de senaste tv�tre �ren skulle kunna baseras. Jag hoppas emellertid, att slutkapitlet i denna bok �nd� kastar n�got ljus �ver Stalin under andra v�rldskrigets eftersk�rd. F�r helt kort tid sedan skulle det ha varit n�stan om�jligt att f�ra fram ber�ttelsen l�ngre �n till 1938 eller 1939. Emellertid har mitt arbete underl�ttats av officiella dokument och krigsmemoarer, som under den senaste tiden publicerats i v�sterlandet. N�gra ryska k�llor av j�mf�rligt slag har dock inte varit tillg�ngliga. Den f�rfattare som s�ker v�ga sk�len pro et contra i fallet Stalin finner � ena sidan vittnesm�l av Churchill, Hull och Byrnes, Harry L. Hopkins med flera. � andra sidan finner han s� gott som ingenting bortsett fr�n vissa fragmentariska och f�rgade avsl�janden, som originellt nog ing�r i manuskripten till ryska filmer s�dana som Virtas �Stalingradskaja Bitva�, ty detta har varit den enda v�g p� vilken Sovjetledarna ansett det l�mpligt att f�rmedla till sitt folk en o�ndligt liten del av dessa stora �rs ryska historia. Clio, historiens musa, har inte lyckats f� tilltr�de till Kreml.
Det �r verkligen en sorglig paradox, att den nation som bragte de st�rsta och mest heroiska offren under andra v�rldskriget skall vara den som f�r veta minst om dess diplomatiska, milit�ra och politiska bakgrund. V�sterl�ndska f�rfattare och memoarskrivare ber�ttar naturligt nog sin historia ur sin egen specifika nationella och politiska synvinkel, och jag hoppas att jag vid anv�ndandet av deras vittnesm�l har tagit tillb�rlig h�nsyn till en oundviklig partiskhet. Men sj�lva skiljaktigheten i utblick och omd�me hos dessa dokument �r i sig sj�lv en hj�lp vid bed�mandet av deras relativa trov�rdighet, och det �r f�rv�nande att konstatera hur samst�mmiga de hittills har varit betr�ffande avg�rande fakta och till och med detaljer som har betydelse f�r ett bed�mande av Stalins roll. Jag har dessutom s�kt utfylla en del av luckorna i den dokumentariska bevisningen genom att anv�nda mig av privata intryck och skildringar som jag f�tt av statsm�n, diplomater och politiker av m�nga nationaliteter och stridiga politiska riktningar, vilkas verksamhet vid ett eller annat tillf�lle har f�rt dem i ber�ring med Stalin. Till dessa personer, vilkas namn jag h�r inte kan n�mna, betygar jag min stora tacksamhet.
Jag f�rs�ker inte urskulda mig f�r att jag kallat mitt arbete en politisk biografi. Jag erk�nner att jag har st�rre intresse f�r politiken �n f�r officiella personers privata angel�genheter. Och alldeles bortsett h�rifr�n �r det om�jligt att ge en skildring av Stalins privatliv, eftersom endast ett enda privat brev av hans hand hittills har kommit till allm�n k�nnedom, och detta i hans sv�gerska A. S. Allilujevas konfiskerade memoarer.[3] S� gott som alla Stalinbiografier som behandlat denna sida av Stalins liv har haft f�ga av verkligt intresse att ber�tta eller har m�st n�ja sig med overifierbart skvaller. Inte ens en s� skarp iakttagare och framst�ende f�rfattare som Trotskij, som satt tillsammans med Stalin i politbyr�n under n�ra tio �r, �r n�got undantag fr�n denna regel.
Vad betr�ffar de tidigaste och mellersta perioderna av Stalins karri�r, �r det inte knappheten p� dokumentariska vittnesb�rd, utan deras �verfl�dande m�ngd och inb�rdes mots�gande inneh�ll som v�llat biografen sv�righeter. Stalins levnadshistoria liknar en ofantlig palimpsest, d�r en m�ngd texter �r pr�ntade den ena ovanp� den andra, alla h�rstammande fr�n olika perioder, alla skrivna av olika h�nder, alla meddelande olika versioner av h�ndelsef�rloppet. �ven anteckningarna med Stalins egen handstil mots�ger varandra p� ett i�gonenfallande s�tt. Jag hoppas och tror att denna boks l�sare i den skall finna en f�rklaring p� detta bisarra f�rh�llande. Under mer �n tjugu �r har jag iakttagit denna palimpsests tillblivelse, och nu har jag unders�kt den p� nytt, text efter text, och j�mf�rt, kontrollerat och �ter kontrollerat de mots�gande versionerna. Jag framl�gger h�r mina resultat. Jag har f�rs�kt undvika att on�digtvis belasta min skildring med en beskrivning av de invecklade textkritiska procedurer genom vilka jag kommit fram till mina slutsatser. Det skulle s�kert ha tr�ttat l�saren mer �n sk�ligt. Den intresserade finner emellertid de beh�vliga ledtr�darna i mina fotnoter, d�r h�nvisningar till mot Stalin fientliga och v�lvilliga k�llor ofta st�r sida vid sida.
Denna bok �r avsedd att vara f�rsta delen i en biografisk trilogi som kommer att forts�ttas och avslutas med �Lenins liv� och en studie �ver �Trotskij i landsflykten�. Det huvudsakliga studiet av bolsjevismen f�re 1917 samt utvecklingen av s�dana f�reteelser som proletariatets diktatur, sovjeterna, det �prolet�ra avantgardet etcetera har sin givna plats i Leninbiografin. I den f�religgande volymen har dess id�ers uppkomst och utveckling endast skisserats i den m�n det varit n�dv�ndigt f�r en f�rst�else av huvudpersonen. St�rre delen av �Stalin� behandlar helt naturligt bolsjevismens utveckling efter revolutionen och inb�rdeskriget.
Jag betygar min tacksamhetsskuld till v�nner och kolleger. Framf�r allt har jag anledning att tacka mr Donald Tyerman och miss Barbara Ward f�r v�nlig och outtr�ttlig uppmuntran och goda r�d, professor E. H. Carr f�r sakkunniga kritiska kommentarer samt mr D. M. Davin j�mte medlemmar av redaktionsstaben vid Oxford University Press f�r deras o�ndliga t�lmodiga granskning av mitt manuskript och ytterst v�rdefulla stilistiska p�pekanden. Mr Jon Kimche har mycket v�nligt hj�lpt mig med b�cker och dokument. Jag ensam b�r emellertid ansvaret f�r de synpunkter som kommer till uttryck i boken, samt f�r dess brister.
Mer �n n�gon annan har jag anledning att tacka min hustru, vars h�ngivna bist�nd har m�jliggjort detta arbete och vars kritiska omd�me har medverkat till utformandet av varje avsnitt d�ri.
KAPITEL 1
Stalins f�r�ldrar: Vissarion Dzjugasjvili och Jekaterina Gheladze. � Josef Dzjugasjvilis (Stalins) f�delse 1879, hans barndom och skoltid i Gori i Georgien (Kaukasien). � P�verkan av georgisk folklore. � Ryssar och georgier. � Stalin vid teologiska seminariet i Tiflis 1894-99. � Den georgiska kampen mot russifieringen. � Stalin publicerar poesi 1898 under pseudonymen �Soselo� (Lille Josef). � F�rbjuden lektyr. � Ansluter sig till Messame Dasi (Tredje gruppen) 1898. � Industriell revolt i Kaukasien. � Stalins l�rlingstid som socialistisk f�rel�sare. � Hans relegation fr�n seminariet. � Livegenskapens stigmata.
Kanske �r 1875, kanske ett eller ett par �r tidigare, flyttade en ung kaukasier, Vissarion Ivanovitj Dzjugasjvili, bort fr�n byn Didi-Lilo n�ra Kaukasiens huvudstad Tiflis och slog sig ner i den lilla georgiska staden Gori. H�r satte han upp en liten skomakarverkstad. Vissarion Dzjugasjvilis f�r�ldrar var georgiska b�nder och hade endast tio �r tidigare alltj�mt varit livegna. Sj�lv var han f�dd som livegen slav till n�gon georgisk godsherre. Hade han f�rblivit i denna st�llning under hela sitt liv, skulle han aldrig haft m�jlighet att l�mna sin f�delseby och bli en fri hantverkare. S�kert �r att ingen av hans f�rf�der skulle ha kunnat g�ra n�got s�dant. De hade varit bundna vid jorden, och �ven i b�sta fall kunde de endast �verg� ur den ene godsherrens h�nder i den andres. S� sent som under Vissarions barndom inneh�ll de georgiska tidningarna fortfarande annonser i vilka gods�gare utbj�d till salu eller f�rklarade sig vilja k�pa till exempel �500 eller 1 000 tunnland jord med 50 eller 150 sj�lar�. Handeln med livegna var ofta ett osunt gesch�ft, och i de georgiska domstolsarkiven kan man l�sa om fall d� samma jordarbetarfamilj blivit s�ld till tre eller flera k�pare samtidigt.[4]
Vissarion m�ste s�ledes ha l�mnat sin by i en st�mning av segerstolt optimism. Han hade blivit en fri man, och som sj�lvst�ndig hantverkare hoppades han nu kunna n� ett visst v�lst�nd. I Gori gifte han sig med en flicka av lika enkel h�rkomst som han sj�lv � Jekaterina, dotter till livegne Giorgij Gheladze i byn Gambareuelli. Liksom m�nga andra fattiga landsflickor kan hon ha kommit till staden f�r att bli tj�nsteflicka i en armenisk eller rysk medelklassfamilj. (Medelklassen i Kaukasien var ryssar, armenier eller judar. �nnu fanns det n�stan ingen georgisk bourgeoisie � georgierna var antingen adelsm�n eller livegna.) Jekaterina var bara femton �r n�r hon gifte sig med Vissarion Dzjugasjvili. S�dana tidiga gifterm�l var inte s�llsynta i ett land d�r m�nniskan mognar lika snabbt som druvan under en halvtropisk sol. Paret hyrde en torftig bostad i utkanten av Gori mot den blygsamma hyran av en och en halv rubel i m�naden. Den bestod av ett enda rum och ett k�k. Rummet hade en golvyta av knappt fem kvadratmeter och var st�ndigt halvm�rkt, ty mycket ljus kunde inte leta sig in genom det enda lilla f�nstret. D�rren f�rde direkt ut till en gyttjig g�rdsplan, fr�n vilken lervattnet fl�dade in n�r det regnade, ty golvet l�g i niv� med marken och� skildes inte fr�n den av n�gra trappsteg. Golvet var av kalt tegel, och ett litet bord, en stol, en soffa och en tr�s�ng med halmmadrass var familjens hela bohag.[5] Dzjugasjvilis hem �r numera f�rvandlat till museum och visas f�r skaror av turister som bes�ker orten. Detsamma g�ller Vissarions lilla skomakarverkstad med dess skr�pliga gamla stol, verktyg och l�ster.
Det var i detta m�rka kyffe som Jekaterina gav livet �t tre barn under �ren 1875-78. Alla tre dog kort efter f�delsen. Jekaterina var knappt tjugu �r, d� hon den 21 december 1879 f�dde sitt fj�rde barn. Genom en �dets nyck skulle denne son v�xa upp till en frisk, stark och sj�lvr�dig pojke. I dopet fick han namnet Josef, och s� kunde stadens grekisk-katolske pr�st, som �ven tj�nstgjorde som, mantalsskrivare, registrera ankomsten till denna v�rld av Josef Vissarionovitj Dzjugasjvili, som med tiden skulle bli v�rldsbekant under namnet Josef Stalin.
Om hans tidiga barndom vet man mycket litet. Vid sex eller sju �rs �lder sjuknade han i smittkoppor, som satte outpl�nliga �rr i hans ansikte. N�got senare ledde ett s�r p� hans v�nstra hand till en blodinfektion i arm�n. Han skulle under senare �r erinra sig att han d� var n�ra d�den. �Jag vet inte vad som r�ddade mig den g�ngen�, yttrade han till sin sv�gerska A.S. Allilujeva, �min starka fysik eller bykvackarens sm�rjelse.� Sedan han tillfrisknat, hade han sv�rt att b�ja v�nstra armb�gsleden. P� grund av detta l�tta lyte skulle Rysslands blivande generalissimus �r 1916 f�rklaras oduglig f�r krigstj�nst.[6]
Han v�xte upp i det gr� armod till vilket han blivit f�dd. Vissarion Dzjugasjvili gjorde ett f�rs�k att kl�ttra upp till den l�gre medelklassens niv� men misslyckades. Hans skomakeri gav inte familjen dess b�rgning, och d�rf�r �m�ste hustrun slava dag och natt f�r att h�lla hush�llet flytande och tvingades g� i hj�lp som tv�tterska�.[7] Till och med den blygsamma hyran betalades av hennes f�rtj�nster. Av detta drar n�gra av Stalins biografer den slutsatsen att Vissarion m�ste ha f�rsl�sat de slantar han verkligen fick in p� vodka, en slutledning som f�r ett visst st�d av Stalins skolkamraters minnen.[8] Dryckenskap var f�r �vrigt n�got av en yrkessjukdom bland skomakare � tales�ttet �full som en skoflickare� f�rekommer i de flesta �steuropeiska spr�k. Vidare ber�ttade man, att Vissarion misshandlade hustru och barn. �Of�rtj�nta och fruktansv�rda pryglingar�, skriveri Iremasjvili, en barndomsv�n till Stalin, �gjorde pojken lika h�rd och hj�rtl�s som fadern var.� Hans f�rsvarsmedel mot faderns brutalitet var misstro, vaksamhet, undanflykter, f�rst�llning och uth�llighet. Livet skulle tidigt l�ra honom l�xor � och inte minst en del krigslister � som skulle komma v�l till pass i senare �r.
Denna bild av en fyllbult och hustyrann g�r kanske inte Vissarion Dzjugasjvili full r�ttvisa. Han m�ste ocks� ha �gt b�ttre egenskaper, en anda av f�retagsamhet nyfikenhet p� v�rlden. I annat fall skulle n�ppeligen denna avkomling av och livegna b�nder ha bytt ut den sl�a tillvaron i sin f�delseby mot det os�kra livet i en stad. I �steuropa �r �skomakaren-filosofen� en lika st�ende figur som den �druckne skoflickaren�. De tv� tales�tten syftar p� yrkesdrag som ofta g�r hand i hand. Det var troligen fr�n sin far Stalin �rvde en spekulativ l�ggning, och han har sig sj�lv ovetande givit oss en antydan om den inre konflikten som gjorde fadern trumpen, bitter och h�rd mot de sina. Efter att ha misslyckats som egen f�retagare l�mnade Vissarion staden Gori och sin familj och for till Tiflis, d�r han blev arbetare i en skofabrik, tillh�rig en viss Adelchanov. Hans nya anst�llning k�ndes s�kerligen f�r�dmjukande; det hade varit hans str�van att bli sin egen herre, och nu hade han bytt ut livegenskapens tr�ldom mot l�neslaveriet. Han k�mpade mot sitt �de s� l�nge han f�rm�dde, �ven om han hade upph�rt att vara familjens f�rs�rjare. F�rmodligen gav detta upphov till hans retlighet och hans vredesutbrott. I en av sina f�rsta flygskrifter belyser Stalin en marxistisk tes med sin egen fars erfarenheter: �F�rest�ll er�, s�ger han, �en skomakare som hade en liten verkstad, men som inte kunde h�vda sig i konkurrensen med storfinansen. Denne skomakare slog igen butiken och lejde ut sin arbetskraft, l�t oss s�ga till Adelchanov i skofabriken i Tiflis. Han kom till Adelchanovs fabrik inte f�r att f�rbli arbetare i hela sitt liv utan f�r att spara ihop litet pengar, s�tta undan ett litet kapital och sedan �ter �ppna egen verkstad. Som ni ser �r denne skomakares st�llning redan nu en prolet�rs, men hans medvetande �r �nnu inte prolet�rt utan genuint sm�borgerligt.� [9] Det �r inget tvivel om vilken skomakare som tj�nade f�rfattaren som illustration f�r hans tes. Den lilla verkstaden, misslyckandet, till och med arbetsgivarens namn var samt och synnerligen h�mtat ur Vissarions levnadshistoria. Vad som hade snedvridit Vissarions sj�l var konflikten mellan hans sociala st�llning och hans �sm�borgerliga� �relystnad.
Vissarion lyckades aldrig �s�tta undan ett, litet kapital� och �ter �ppna sin verkstad. Han dog i Tiflis �r 1890, d� sonen var elva �r. Hans d�d medf�rde troligen ingen f�r�ndring i familjens materiella villkor, ty tv�tterskan som nu blivit �nka var van att f�rtj�na sitt eget och sonens levebr�d. F�r Josefs minne skulle den avlidnes bild med tiden bli suddig � han talade n�stan aldrig om sin far. H�gkomster av de �hj�rtl�sa pryglingarna� kan m�h�nda f�rklara Stalins och hans biografers ytterliga f�rtegenhet i fr�ga om Vissarion.[10]
Man vet betydligt mer om Jekaterina Dzjugasjvili. Det fanns f�ga som skilde henne fr�n den stora massan av hennes samtida, om vilka en rysk skald har skrivit:
�det har haft tre pl�gor i sitt sk�te,
Den f�rsta �r att bli gift med en slav,
Den andra att bli mor till slavens son,
Den tredje att lyda slaven intill d�den.
Och alla dessa fruktansv�rda pl�gor
Drabbar kvinnan i det ryska landet.
Jekaterina �gde den �steuropeiska bondkvinnans o�ndliga t�lamod och undergivenhet. Hon bar sitt �de med j�mnmod och hyste intet agg mot sin make. Hon sl�sade all sin �mhet p� sin ende kvarlevande son. Hon var djupt religi�s; i sina pr�vningar fann hon sin enda tr�st i religionen. Hon var vidare analfabet. F�rst p� gamla dagar skulle hon l�ra sig l�sa och s�lunda visa sig v�rdig sin ryktbare son. Alla som k�nt henne �r samst�mmiga i sin beundran f�r hennes �lugna, �terh�llsamma v�rdighet, av det slag en m�nniska f�rv�rvar efter ett l�ngt liv av bekymmer, vilkas bitterhet inte har gjort henne f�rgr�md�.[11] Babusjka Keke (Farmor Katrin) f�rblev en anspr�ksl�s bondkvinna �ven efter sonens upph�jelse. N�r hon n�gon tid hade varit p� bes�k hos honom i Kreml, l�ngtade hon tillbaka till sin mera hemvana omgivning i det soliga Kaukasien, och s� reste hon tillbaka. Emellertid s�kte hon p� sitt eget, litet komiska men r�rande s�tt fylla sin roll av den store mannens moder. Allilujeva ber�ttar hur hon en g�ng i Borzjom, den kaukasiska brunnsorten, tr�ffade gamla fru Dzjugasjvili, tungt och h�gtidligt svartkl�dd trots den outh�rdliga hettan. Tillfr�gad varf�r hon gick s� obekv�mt kl�dd, svarade den gamla: �Jag �r tvungen ... Du begriper v�l att alla m�nniskor vet vem jag �r?�[12]
Det var ett hj�ltemodigt beslut av Jekaterina att s�tta sin d� nio�riga son i kyrkskolan i Gori. Det var inte ovanligt att barn till fattiga f�r�ldrar blev skomakar- eller snickarl�rlingar vid denna �lder, men det var inte den framtid Jekaterina t�nkte sig f�r sin son, trots att det kunde ha l�ttat hennes egen b�rda. Hon ville att hennes Soso[13] skulle lyckas d�r Vissarion hade misslyckats och h�ja sig �ver f�r�ldrarnas anspr�ksl�sa samh�llsst�llning. I sina dj�rvare fantasier s�g hon honom s�kerligen som f�rsamlingspr�st, v�rdnadsfullt h�lsad av grannarna. Perspektivet var bl�ndande � endast n�gra �r tidigare hade pr�stskolorna varit st�ngda f�r bondeklassens barn.
Soso gick i Goriskolan i fem �r, mellan 1888 och 1893. Vanligen var han en av de b�sta eller till och med den b�ste eleven i sin klass. B�de l�rare och kamrater m�rkte snart att den fattige, kopp�rrige pojken hade ett alldeles enast�ende minne och l�rde sig sina l�xor n�stan utan anstr�ngning. De lade ocks� m�rke till ett drag av, sj�lvs�kerhet, en iver att briljera, som v�xte sig s� mycket starkare ju mer Soso blev medveten om att de flesta av hans kamrater kom fr�n mera v�lb�rgade hem �n hans eget, och att n�gra av dem ocks� hade lagt m�rke till skillnaden och s�g ner p� honom. Emellertid �vergl�nste han dem p� lektionerna, d� han kunde rabbla upp sina l�xor mera flytande �n vin- och spannm�lsgrossisternas bortklemade avkomma, och p� lekplanen var han dem s� �verl�gsen i smidighet och dj�rvhet att de l�t sig kujoneras och hunsas av skomakarens son. Det var i denna lilla obskyra byskola den blivande Stalin fick sin f�rsta k�nning av klasskillnad och klasshat.
H�r s�g han ocks� f�rsta skymten av ett problem som skulle syssels�tta honom under mognare �r � de nationella minoriteternas problem. Georgiskan var Dzjugasjvilis modersm�l. Jekaterina kunde ingen ryska alls, och det �r tvivelaktigt om Vissarion kunde mer �n n�gra f� ord. I skolan h�lls de flesta lektionerna p� ryska � schemat upptog bara ett f�tal lektioner p� georgiska i veckan. Soso s�g till sig det fr�mmande spr�ket med sin �lders naturliga l�tthet. Men utanf�r skolan och i hemmet fortfor han att tala georgiska. N�gra av hans klasskamrater hade antagligen armeniska, turkiska eller n�gon kaukasisk dialekt till sitt modersm�l. I skolan var alla dylika f�derne�rvda spr�k bannlysta, och ryskan h�rskade suver�nt. Den av regeringen p�tvingade russifieringen v�ckte bitterhet. Till och med pojkar i de f�rsta ton�ren organiserade skolstrejker och andra demonstrationer till f�rsvar f�r sitt modersm�l. P� sjuttiotalet var skolfejder vanliga i Georgien: ryska l�rare blev �verfallna och pryglade, och elever satte eld p� skolor.[14] Under de �r Dzjugasjvili bes�kte Goriskolan f�rekom inga s�dana upplopp, men det m�ste ha h�rskat ett starkt sjudande agg.
Bland de tidiga intrycken i hans liv spelade hans f�delsestads natur, traditioner och folklore sin givna roll. Gori ligger p� en punkt d�r tre b�rdiga vete- och vinodlande dalar st�ter samman. Bergen runt omkring, str�nderna l�ngs floden Kura och tv� andra floder, murarna i en gammal bysantinsk f�stning och f�lten mellan de slingrande, smala gatorna i sj�lva samh�llet, som var ett mellanting mellan by och stad, allt detta gav pojken gott om utrymme att leka fritt och slippa undan tristessen i hemmet. Sj�lva naturen gav den unge sluminnev�naren en viss gottg�relse f�r hans tr�nga och torftiga hem. Landskapet �verfl�dade av djur och f�glar, blommor och frukter � enligt s�gnen hade detta varit Det gyllene skinnets land. Dessa h�lsosamma omgivningar bidrog till den blivande Stalins starka kroppskonstitution. Trakten var ocks� legendariskt rik p� romantik och saga. Alexander den store och Djingis Khan hade k�mpat d�r. Ber�ttelser om persiska och turkiska invasioner stod att l�sa i skolb�ckerna. Folkvisor och sagor f�rtalde om de ryktbara kaukasiska str�tr�varna. I folktraditionen var dessa r�vare ofta popul�ra hj�ltar: georgiska adelsm�n, som k�mpade mot de ryska tsarerna, eller ledargestalter bland de livegna, r�ttf�rdiga h�mnare med �mmande hj�rta f�r de fattiga och f�rtrampade och f�rstulet hat mot de rika. De hade sina tillh�ll bland de sn�t�ckta bergen, varifr�n de sv�rmade ner till v�garna f�r att �verfalla och f�rg�ra sina fiender. Alla dessa folksagor l�g inte l�ngt fr�n verkligheten. Trakten kring Gori vimlade �nnu vid denna tid av str�tr�vare. Det satt en massa utarmad georgisk sm�adel p� landsbygden runt omkring, m�nniskor utan social st�llning och regelbundna inkomster, som i fantasin levde kvar i en v�rld av klaner och slaktfejder. De gav sig ofta ut p� vilda plundringst�g mot varandra eller mot andra personer som r�kade s�ra deras stolthet eller p� annat s�tt �draga sig deras fiendskap. Hela trakten brukade d� genljuda av ber�ttelser om raiderna, bedrifter som snuddade vid rena r�veriet men som inte saknade sin romantiska lockelse. Dessa lokala Robin Hood-gestalter var exempel som pojkarna s�kert var ivriga att efterlikna, n�r de lekte r�vare bland Goris berg och �ngar.
De fem skol�ren i Gori var s�lunda inte enbart olyckliga f�r den unge Dzjugasjvili. Men redan d�r b�rjade inom honom spira ett medvetande om de sociala och nationella or�ttvisor som skulle g�ra honom till den rebell och revolution�r han senare blev. Det �r om�jligt att exakt s�ga hur stark denna k�nsla kan ha varit. Officiella Sovjetbiografer h�vdar att deras hj�lte redan i Gori l�ste Darwin och blev ateist. Man kan betvivla att han kunde l�sa Darwin vid s� tidiga �r. Men han kan ha f�tt en dunkel aning om den nya teorin fr�n popul�ra sammandrag, och han kan ha f�tt en religionsfientlig inst�llning. Hans br�dmogenhet �r ett bestyrkt faktum, ty �r 1895, endast ett �r efter det han g�tt ut skolan i Gori, publicerade han redan dikter i en ledande georgisk tidskrift. Han m�ste ha f�rs�kt sig p� versskrivning i Gori. Hans officiella biografer g�r ocks� g�llande att det var h�r han f�rst stiftade bekantskap med marxistiska id�er. Detta f�refaller h�gst osannolikt; vid den tiden hade marxismen vunnit blott ett f�tal anh�ngare i Tiflis, Transkaukasiens huvudstad, och dess inflytande kunde knappast �nnu ha spritt sig till skolan i Gori.[15] Stalins apologeter �r blott alltf�r ben�gna att projektera hans �marxistisk-leninistiska� ortodoxi tillbaka n�stan till hans barndom. De f�ljande h�ndelserna tycks inte ge fog f�r mer �n f�ljande hypotes: unge Dzjugasjvili l�mnade skolan i Gori i en l�tt upprorisk sinnesst�mning, i vilken protest mot sociala or�ttvisor blandade sig med halvt romantisk georgisk patriotism. I de h�gsta klasserna hade han varit vida mer p�verkad av den georgiska poesins vemodiga nationalism �n av n�gra sociologiska id�er. �I de h�gsta klasserna i Goriskolan�, skriver en av hans skolkamrater, Vano Ketskoveli, �fick vi g�ra bekantskap med den georgiska litteraturen, men vi hade ingen mentor som ledde v�r utveckling och gav en best�md inriktning �t v�ra tankar. Tjavtjavadzes dikt �R�varen Kako� gjorde ett starkt intryck p� oss. Kazbegis hj�ltar v�ckte i v�ra unga hj�rtan k�rlek till v�rt land, och vi l�mnade alla skolan eldade av iver att tj�na detta land. Men ingen av oss hade n�gon klar ide om vilken form denna tj�nst skulle f�.� [16] Eftersom Dzjugasjvili noggrant dolde sina rebelliska k�nslor f�r sina l�rare, betraktade de honom som en m�nsterelev och hj�lpte honom till n�sta stadium i hans karri�r.
Detta n�sta stadium var hans intr�de h�sten 1894 vid pr�stseminariet i Tiflis. Hans mors dr�m tycktes vara p� v�g att bli verklighet. D� den fattiga tv�tterskan var ur st�nd att bidraga till hans uppeh�lle vid seminariet, lyckades rektorn f�r Goriskolan samt f�rsamlingspr�sten utverka en friplats �t honom. Den lovande pojken m�ste ha k�nt sig uppmuntrad av de perspektiv som �ppnade sig f�r honom. Blotta f�rflyttningen fr�n en liten s�mnig landsortsh�la till Kaukasiens stora och larmande huvudstad m�ste ha varit en bl�ndande upplevelse. Vid femton �rs �lder var han tillr�ckligt mogen att f�rst� f�rdelarna med sin nya st�llning, f�rdelar som f�r inte l�nge sedan hade varit ouppn�eliga f�r bonds�ner. Han m�ste ha f�rdats de sjuttio kilometrarna till Tiflis i en upplivande k�nsla av sin egen sociala upph�jelse, oj�mf�rligt mycket mer ber�ttigad �n den som h�grat f�r hans far p� resan fr�n Didi-Lilo till Gori ett tjugotal �r tidigare.
*
Hans vistelse vid teologiska seminariet i Tiflis varade fr�n oktober 1894 till maj 1899. F�r hans intellektuella utveckling var detta avg�rande, formbildande �r. Vilka inflytelser skulle nu s�tta sin pr�gel p� hans sinne?
Under adertonhundratalets sista decennium var det tv� problem som uppr�rde det georgiska samh�llet: de georgisk-ryska relationerna och f�ljderna av livegenskapens avskaffande i Kaukasien.
Hela �rhundradet igenom hade Tsarryssland arbetat p� att er�vra Kaukasien och att konsolidera er�vringen. Georgien, som varit en rysk vasallstat sedan 1783, f�rlorade helt sitt oberoende. Georgiernas �de blev i vissa avseenden detsamma som polackernas. Men i olikhet mot polackerna, som f�r varje generation grep till vapen och k�mpade f�r sin sj�lvst�ndighet, gjorde georgierna inte n�got allvarligt f�rs�k att bryta sig loss fr�n Ryssland. Hos dem blandade sig de antiryska k�nslorna med en relativ likn�jdhet f�r nationella str�vanden. Deras agg mot Ryssland mildrades av vetskapen att Georgien under alla f�rh�llanden inte hade kunnat bevara sin sj�lvst�ndighet, och att bland alla dess presumtiva er�vrare Ryssland var den som var minst att frukta. De sista georgiska kungarna hade kapitulerat f�r ryske tsaren d� Turkiet och Persien hotade att er�vra deras land. Religi�sa h�nsyn avgjorde valet � liksom Ryssland tillh�rde Georgien den grekisk-ortodoxa kyrkan.[17] I ryska �gon var Kaukasien en place d�armes mot det ottomanska riket som i betydelse �vertr�ffades endast av Donaul�nderna. Ryssland byggde den georgiska milit�rv�gen och d�refter det kaukasiska j�rnv�gsn�tet och stimulerade d�rigenom den industriella utvecklingen i provinsen. Detta var ett f�rsonande drag hos det ryska herrav�ldet.
Ett annat var Rysslands kulturella inflytande p� Georgien. Trots att georgierna var stolta �ver sin gamla civilisation, som var betydligt �ldre �n den ryska, f�retedde de likv�l bilden av ett orientaliskt samh�lle, halvt stam- och halvt feodal-samh�lle. Gentemot Georgien representerade Ryssland Europa. �Under inflytande av v�steuropeisk och framf�r allt rysk kultur�, skriver historikern G. Chatjapuridze, �vann europeiska seder och bruk insteg i den georgiska �verklassens liv.�[18] Tsarernas politik var full av mots�gelser. � ena sidan str�vade de att russificera landet. � andra sidan s�kte de f�rs�kra sig om den georgiska gods�garklassens och pr�sterskapets lojalitet. De sista georgiska dynastierna deporterades antingen till Centralryssland eller till Sibirien, men de deporterade kungarnas s�ner till�ts utf�ra ett v�rdefullt kulturellt arbete f�r sitt folk � fr�n St. Petersburg. N�gra av dem, s�som br�derna Bagrationi, blev f�respr�kare f�r georgisk �upplysning�, �versatte flera europeiska litter�ra verk till georgiska och gjorde den ryska societeten bekant med georgisk litteratur och historia. Tsar Nikolaj I utn�mnde till och med Teimuraz Bagrationi till hedersledamot av Kejserliga Akademien.
Parallellt med dessa inflytelser spreds ryska revolution�ra id�er till Kaukasien. Den man som er�vrade provinsen �t tsarerna var general Jermolov, hj�lten fr�n slaget vid Borodino 1812. Denne �Kaukasiens prokonsul� visade vissa sympatier �r dekabristerna, ledarna f�r den liberala revolt som �gde rum i St. Petersburg 1 december 1825. Han gav skydd �t stora f�rfattare som haft samr�re med rebellerna: Pusjkin, Gribojedov, som var hans minister och politiske r�dgivare, Bestuzjev (Marlinskij) med flera. Ett helt milit�rregemente som deltagit i upproret blev deporterat till Kaukasien, och i det tj�nstgjorde m�nga degraderade officerare-intellektuella som meniga. De deporterade uppeh�ll kontakt med det lilla f�talet bildade georgier och �vade ett starkt inflytande p� dem. De sympatiserade sj�lvfallet med den georgiska patriotismen, och mer avancerade �n sina georgiska v�nner pl�derade de f�r de georgiska b�ndernas emancipation.
Dessa tidiga kontakter beredde jordm�nen f�r en fortl�pande p�verkan av ryska liberala och revolution�ra str�mningar. Tsarerna sj�lva bidrog, l�t vara omedvetet, i h�g grad till detta genom att v�lja Kaukasien till en av f�rvisningsorterna f�r politiska f�rbrytare. F�r var generation d�k nya ryska revolution�rer och nya id�er upp i Tiflis, Kutais och annorst�des i provinsen. De milit�ra rebellerna samt f�rfattarna fr�n �rhundradets f�rsta decennier avl�stes av �narodniki�, agrar-socialister, ur den ryska aristokratins och �mbetsmannak�rens led. D�refter kom polska insurgenter och ryska terrorister, f�r att mot slutet av �rhundradet eftertr�das av en helt ny revolution�r typ, marxistiska fabriksarbetare som deporterats fr�n Centralryssland. Bland dessa senare m�rktes Michail Kalinin, blivande president i Sovjetunionen, samt Sergo Allilujev, bolsjevikorganisat�r och Dzjugasjvili-Stalins sv�rfar.
Medan den ryska oppositionen s�lunda exporterade sina radikala id�er till Kaukasien, gjorde tsarerna sitt yttersta f�r att bibeh�lla landets sociala struktur s� efterbliven som syntes f�renligt med strategiska intressen.[19] I Ryssland avskaffades livegenskapen 1861. De georgiska b�ndernas frig�relse f�rdr�jdes till 1864-69, och �ven d�refter � i sj�lva verket �nda till 1912 � fanns livegenskapen kvar i Georgien i form av �legotj�nst�. Den ryska administrationen uppsk�t reformen i sin iver att beh�lla den georgiska gods�garklassens st�d. Den tvingades ta itu med den f�rst n�r nyheten om de ryska b�ndernas emancipation hade spritt sig p� den kaukasiska landsbygden. De livegna r�kade i upprorsst�mning, och med tanke p� deras l�nga syndaregister var det alltf�r farligt att s�la l�ngre med deras frig�relse.[20] Men reformen blev h�r mycket gynnsammare f�r gods�garna �n den var ens i Ryssland. B�nderna fick sin personliga frihet, men ber�vades ungef�r h�lften av den jord de innehaft som livegna. De fick erl�gga en l�sensumma som vida �verskred deras tillg�ngar f�r den jord de till�ts beh�lla. B�ndernas ekonomiska beroende av sina godsherrar tog sig sm�ningom uttryck antingen i andelsbruk, liksom i Sydstaterna efter slaveriets upph�vande i Amerika, eller ocks� i �verenskommelser om �legotj�nst�. S� sent som 1911 skriver en mot tsarv�ldet ingalunda fientlig auktoritet f�ljande: �I Ryssland minns man numera livegenskapen som en mardr�m, vilken f�r l�nge sedan �verg�tt till historien. Men i Transkaukasien, och framf�r allt i Georgien, har ingen lag �nnu stiftats som f�rbjuder tempor�r livegenskap ... V�ra b�nders ekonomiska beroende har under de senaste femtio �ren tilltagit och skapat en ny form av slaveri.� [21]
Livegenskapen genomtr�ngde s�lunda hela den atmosf�r i vilken den unge Dzjugasjvili levde. Den satte en stark pr�gel inte blott p� de b�nder som direkt ber�rdes av den utan ocks� p� de m�nskliga relationerna i allm�nhet, p� hela livsf�ringen.[22] Till en viss grad g�llde naturligtvis detta om hela tsarriket. Vid en j�mf�relse mellan livegenskapens upph�vande i Ryssland och de amerikanska negrernas frig�relse p�pekade Lenin, att den ryska reformen av 1861 hade varit mycket mindre genomgripande �n dess amerikanska motsvarighet: �D�rf�r�, slutade han, �visar ryssarna nu, ett halvt �rhundrade senare, m�nga fler �rr efter slaveriet �n negrerna.� [23] I dessa bittra ord gick Lenin utan tvivel till �verdrift. �verdriften f�ll sig naturlig f�r den revolution�re propagandisten, som var angel�gen att se det ryska samh�llet en g�ng f�r alla g�ra sig urarva fr�n sitt feodala f�rflutna. Men vad som inte var odelat sant i fr�ga om ryssarna, var likafullt sant ifr�ga om kaukasierna. Deras sociala existens f�retedde alltf�r m�nga och alltf�r f�rska ��rr efter slaveriet�. Barbariskt och oh�ljt beroende man av man, stel och of�rt�ckt social klasskillnad, primitivt v�ld och brist p� m�nsklig v�rdighet karakteriserade den livsform som vuxit fram ur livegenskapen. F�rst�llning, svek och v�ld var de f�rn�msta vapnen f�r de f�rtryckta, som h�llits nere i okunnighet och var ur st�nd att f�rsvara sig genom �ppen, organiserad strid.
*
Det teologiska seminariet i Tiflis var en egendomlig institution. Det var den f�rn�msta, om ocks� inte den enda, h�gskolan i Georgien och f�r �vrigt i hela Kaukasien. Det var den lokala intelligensens viktigaste plantskola. Det var samtidigt n�got av ett livegenskapens andliga reservat. Det var h�r de radikala sociala och politiska id�erna mest direkt sipprade in och kolliderade med feodalt-ecklesiastiska tankevanor.
Seminariet s�g ut som en kasern. Innanf�r dess murar var livet strikt reglementerat av str�nga munkar. Sedan d�rren v�l fallit igen bakom den intr�dande, f�rv�ntades han helt isolera sig fr�n ytterv�rlden. Seminaristerna m�ste h�lla sig inomhus dag och natt, l�t vara att tv� timmars permission kunde erh�llas efter h�nv�ndelse till munken-klassf�rest�ndaren. Dagsschemat var fyllt av lektioner i skolastisk teologi samt b�ner, �ndl�sa b�ner.[24] Elever fr�n fattiga hem f�rde en halvsv�ltande existens, och tjugu till trettio studerande var sammanf�sta i samma dormitorium. Till sin anda var skolan halvt kloster, halvt kasern. �Livet var dystert och enformigt�, s�ger en f�re detta elev. �Insp�rrade dag och natt innanf�r kasernmurarna k�nde vi oss som f�ngar, som tvingades avtj�na ett �rsl�ngt f�ngelsestraff utan att ha gjort sig skyldiga till n�got brott. Vi var alla betryckta och trumpna. F�rkv�vd i dessa salar och korridorer ... f�rm�dde en ungdomlig gl�dje n�stan aldrig g�ra sig g�llande. N�r det ungdomliga temperamentet n�gon g�ng br�t sig igenom f�rkv�vdes det omedelbart av munkar och ordningsm�n.� [25] Eleverna hade inte tillst�nd att l�na b�cker fr�n v�rldsliga bibliotek; endast av munkarna auktoriserad litteratur fick l�sas. Seminariet var givetvis ocks� ett instrument f�r russifikationen. Varje brott mot reglerna bestraffades med cellarrest.
Munkarna spionerade nitiskt p� sina elevers tankar och g�rningar och angav dem f�r f�rest�ndaren vid den svagaste misstanke.
Detta str�nga seminarium var emellertid ocks� en betydelsefull central f�r den politiska oppositionen. M�nga m�n som senare skulle bli nationella gestalter och ledare f�r folkmeningen, inte endast den georgiska utan den ryska folkmeningen, tillbragte sina formbildande �r innanf�r dess murar. �r 1930 publicerade historiska fakulteten vid Transkaukasiska kommunistiska universitetet utdrag ur Tiflispolisens arkiv, inneh�llande rapporter om yttringar av �politisk illojalitet� vid seminariet. Dessa rapporter, som omfattar en period av tjugu �r, fr�n 1873 fram till den tid d� Dzjugasjvili vann intr�de, ger en god inblick i �siktsj�sningen bland studenterna.[26]
S� tidigt som 1873 meddelade en gendarmeri�verste sina �verordnade, att uppsnappade brev visade att n�gra av eleverna hade l�st verk av Darwin, Buckle, Mill och Tjernysjevskij. Det beordrades unders�kning, och tv� mera �upproriska� verk kom i dagen, Renans �La Vie de J�sus� och Hugos �Napol�on le Petit�. Det blev utr�nt att tre l�rare f�rel�ste f�r sina klasser �i liberal anda�, ett brott f�r vilket f�rest�ndaren avskedade dem och angav dem f�r polisen. Ett antal personer blev straff�llda, n�gra f�r att de haft k�nnedom om f�rsyndelserna och underl�tit att ange de skyldiga.[27] Rapporten understryker att missd�darna besj�lades av georgisk patriotism.
J�sningen ledde till en dramatisk h�ndelse i juni 1886, d� Josef Lagijev, en student som blivit relegerad till f�ljd av sin antiryska inst�llning, m�rdade rektorn, Pavel Tjudetskij. M�rdaren var son till en pr�st i trakten av Gori. Chefen f�r Tiflispolisen rapporterade: �I j�mf�relse med de ryska seminarierna arbetar Tiflisseminariet under de mest ogynnsamma f�rh�llanden. Eleverna som kommer till seminariet ... visar ofta ... en antireligi�s inst�llning och �r fientliga mot det ryska elementet. Det �r ofta om�jligt att reformera s�dana elever p� grund av de inf�ddas extrema �verk�nslighet och sjukliga amour propre.� [28] Han till�gger att flera georgiska tidningar, som just blivit f�rbjudna, hade uppeggat folket mot Ryssland och gjort seminariet till ett b�lverk f�r georgisk patriotism. Seminariet st�ngdes f�r flera m�nader. En egendomlig roll spelades i detta sammanhang av hans h�gv�rdighet exarken av Georgien, Paul, som intalade gendarmerichefen att mordet var ett d�d inte av en enskild individ utan av en hemlig organisation. Han n�mnde som framf�r allt misst�nkt en viss Sylvester Djibladze, som sj�lv hade �verfallit och misshandlat rektorn ett �r tidigare. Djibladze blev senare en av grundarna av en socialdemokratisk organisation och en av Dzjugasjvilis politiska l�rom�stare. Bland de studenter som relegerades 1886 m�rktes ocks� Michail Tschakaja, pr�stson och senare en av Lenins v�nner, medlem av bolsjevikiska centralkommitt�n och Sovjet-Georgiens president.
En regelr�tt strejk bland samtliga georgiska seminarieelever utbr�t blott n�gra m�nader f�re Dzjugasjvilis intr�de. Den 4 december 1893 telegraferade general Jankovskij vid gendarmeriet i Tiflis till St. Petersburg: �Flertalet elever vid Ortodoxa seminariet har proklamerat strejk och kr�ver ett antal l�rares avl�gsnande samt uppr�ttandet av en l�rostol i georgisk litteratur.� [29] Exarken av Georgien tillbragte en hel dag tillsammans med elever under fruktl�sa f�rs�k att f� dem att avst� fr�n strejken. Rektorn beg�rde hj�lp hos polisen. Polisen st�ngde seminariet och tvingade eleverna att �terv�nda till sina hem. Men dess chef rapporterade �ngsligt att �m�nga intelligenta personer anser seminariets st�ngning vara en of�rr�tt mot eleverna, som f�rsvarat sina nationella intressen enligt b�sta f�rst�nd�. Innan studenterna l�mnade seminariet bekr�ftade de med ed sin solidaritet. �ttiosju av dem blev emellertid f�rvisade fr�n anstalten f�re utbildningstidens slut. Michail Tschakaja n�mnes �terigen som revoltens f�rn�msta arrang�r. Bland de relegerade var Lado Ketskoveli, tidigare elev i Goriskolan, endast tre �r �ldre �n Dzjugasjvili. Han skulle snart bli Dzjugasjvilis politiske mentor.[30] Inte i n�gon av dessa rapporter n�mnes ett ord om socialistisk propaganda. Kr�nkt georgisk patriotism var den fr�msta drivfj�dern till demonstrationen.
N�r den femton�rige Dzjugasjvili gjorde sitt intr�de vid seminariet, gav den senaste strejken alltj�mt ett mycket tydligt eko. Eleverna m�ste ha talat om h�ndelsen och kommenterat de �ttiosjus relegation, och nykomlingen kunde inte annat �n sympatisera med kravet p� undervisning i hans lands litteratur. Han blev s�lunda fr�n b�rjan anstucken av den politiska upprorsandan. Men liksom i Gori dolde han ocks� h�r sina k�nslor f�r l�rarna. Liksom i Gori var han ocks� h�r en m�nsterelev, beg�vad, flitig, uppm�rksam. Utan tvivel iakttog han sin nya milj� med glupsk nyfikenhet. Rektor var den georgiske munken Hermogenes; inspektor var georgiern Abasjidze, som just d�rf�r att han var georgier var angel�gen att st�lla sig in hos de ryska myndigheterna genom en krypande servilitet. H�r kunde unge Dzjugasjvili p� n�ra h�ll studera sj�lvh�rskard�mets funktioner i liten skala. De makthavande levde sj�lva i sp�nning och fruktan: den ryske rektorn mindes sin m�rdade f�retr�dare; den georgiske inspektorn var lika skr�ckslagen vid det ringaste tecken p� missn�je hos sina �verordnade som vid tanken p� de intriger som kanske smiddes i de l�nga, och m�rka korridorernas smygvr�r och i elevernas sovsalar. Men ju skarpare munkarna bevakade sina elever, ju tr�gnare de tjuvlyssnade p� dem, ju oftare de rotade igenom deras fickor och l�dor p� jakt efter f�rbjudna b�cker, dess effektivare spred sig k�tteriet innanf�r seminariets murar. De nyligen f�rvisade studenterna f�rv�rvade moralisk auktoritet i de yngre elevernas �gon, och de lyckades p� ett eller annat s�tt uppr�tth�lla kontakten med sina tidigare kamrater och g�ra sitt inflytande g�llande inne i den ecklesiastiska f�stningen.
Medan Dzjugasjvili fortfarande var i f�rsta klassen, m�ste han ha gjort t�ta, halvt f�rstulna utflykter i staden och kommit i ber�ring med medlemmar av oppositionen. Detta framg�r av att en av honom skriven dikt trycktes i den georgiska tidskriften �Iberia�, som utgavs av den liberale patrioten Ilja Tjavtjavadze, den 29 oktober 1895, n�stan j�mnt ett �r efter Dzjugasjvilis ankomst till Tiflis. Han dedicerade verserna, som var patriotiska till sin anda men f�rgade av social radikalism, till en k�nd georgisk poet, R. Eristavi. Den publicerades under signaturen �Soselo� (Lille Josef), ty f�rfattaren m�ste ha varit angel�gen att d�lja sin identitet f�r seminariemyndigheterna.[31] Hans n�sta f�rsyndelse var att l�na b�cker fr�n ett bibliotek i staden. F�rutom georgisk poesi var den ryska och europeiska litteraturens m�sterverk hans favoritlektyr. Framf�r allt fann han n�je i de tre stora ryska satiriska f�rfattarna Saltykov-Stjedrin, Gogol och Tjechov, som han senare ofta citerade i tal och artiklar. Victor Hugos romaner och Thackerays �F�f�ngans marknad� figurerar bland de utl�ndska b�cker han l�ste. Av st�rre betydelse f�r hans utveckling var popul�ra verk om darwinistisk biologi, om ekonomi och sociologi. Vid denna tid �vade en positivistisk och materialistisk uppfattning av naturen och samh�llet ett starkt inflytande p� unga liberaler och socialister.
S� gott som alla memoarf�rfattare, vare sig v�lvilligt eller fientligt inst�llda mot Stalin, bekr�ftar det intryck av honom som f�rmedlas av G. Glurdjidze, en av hans skolkamrater, som p� trettiotalet fortfarande var l�rare i Gori:
�Vi brukade ibland l�sa i kapellet under gudstj�nsterna med b�ckerna g�mda under b�nkarna. Naturligtvis fick vi vara ytterligt f�rsiktiga f�r att inte bli ertappade av l�rarna. B�ckerna var Josefs oskiljaktiga v�nner; han ville inte skiljas fr�n dem ens under m�ltiderna ... N�r Josef fick en fr�ga, tog han i regel god tid p� sig innan han svarade.
Ett av v�ra k�raste n�jen i den outh�rdligt tryckande atmosf�ren i seminariet var att sjunga. Vi var alltid �verf�rtjusta n�r Josef ordnade oss till en improviserad k�r och med sin klara och vackra r�st st�mde upp v�ra mest �lskade folks�nger.� [32]
En annan f�rfattare, Iremasjvili, framh�ller emellertid ett mindre tilltalande drag i Dzjugasjvilis karakt�r. �ven han skildrar Dzjugasjvili som en av de fr�msta debatt�rerna bland seminaristerna, b�ttre orienterad �n flertalet av kamraterna och med f�rm�ga att h�vda sina argument med stor envishet och polemisk sk�rpa. Men i sitt beg�r att vara den fr�mste kunde Dzjugasjvili illa f�rdra att se sig �vergl�nsas av andra. Han blev g�rna retlig n�r hans argument m�tte skarp opposition, och han blev f�rt�rnad och tjurig vid minsta motg�ng i debatten. Ibland, erinrar sig n�gra av hans klasskamrater, kunde han gripas av agg mot en framg�ngsrik opponent och s�ka ta h�mnd genom illvilligt skvaller och f�rtal. Ett s�dant beteende �r kanske inte ovanligt bland pojkar i den �ldern, men det gjorde honom besv�rlig att st� i stall med.
Det var f�rst i b�rjan av hans tredje �r vid seminariet som munkarna b�rjade observera att deras lovande l�rjunge r�kat p� villov�gar. I november 1896 gjorde en av dem f�ljande anteckning i uppf�randeboken: �Det har framkommit att Dzjugasjvili innehar l�nekort till billighetsbiblioteket, varifr�n han l�nar b�cker. I dag har jag konfiskerat Victor Hugos �Havets arbetare� i vilken jag fann sagda l�nekort.� Rektorn vidimerade anm�rkningen med till�gget: �Han �d�mes f�rl�ngd arrest. Jag har redan givit honom en varning f�r l�sning av den f�rbjudna boken ��r 1793� av Victor Hugo.� [33] Man m�ste medge att Hugos ber�mda roman fr�n franska revolutionen knappast kan ha bidragit till att bereda sin unge l�sare f�r pr�stkallet. Liknande anteckningar upptr�der allt oftare i klassjournalen:
�Klockan elva e.m. fr�ntog jag Josef Dzjugasjvili Letourneaus �Nationernas litter�ra evolution�, vilken han hade l�nat fr�n billighetsbiblioteket Dzjugasjvili p�tr�ffades l�sande sagda bok i kapelltrappan. Det �r nu trettonde g�ngen denne elev blivit ertappad under l�sning av b�cker som l�nats fr�n billighetsbiblioteket. Jag har �verl�mnat boken till fader �verinspekt�ren.� Detta �r skrivet i mars 1897, bara fyra m�nader efter den f�rsta anm�rkningen. Rektorn dekreterade ��d�mes f�rl�ngd straffarrest med en skarp varning.� [34] I anm�rkningarna omn�mnes inte att n�gra socialistiska, �n mindre marxistiska b�cker blivit antr�ffade hos delinkventen. Men att d�ma av hans samtidas erinringar och hans egen f�ljande verksamhet m�ste han ha stiftat sin f�rsta bekantskap med socialistiska och marxistiska teorier medan han gick i de h�gre klasserna. Det var ocks� d� han ansl�t sig till en hemlig diskussionscirkel inom sj�lva seminariet samt en underjordisk socialistisk organisation i staden, Messame Dasi. Han intr�dde i den senare i augusti 1898.[35] Det var tydligen alltf�r farligt att smuggla in socialistiska b�cker i seminariet. Inte var de heller l�tta att komma �ver. Jaroslavskij ber�ttar att bara ett enda exemplar av Marx� �Kapitalet� i rysk �vers�ttning vid denna tid fanns tillg�ngligt i staden, och de unga socialisterna gjorde utdrag ur boken f�r hand. Man kan ta f�r givet att Dzjugasjvili l�ste eller skummade b�cker och pamfletter av socialistf�rfattare under de f� timmar han lyckades tillbringa utanf�r seminariet.
Messame Dasi, den organisation han ansl�t sig till vid n�ra nitton �rs �lder, hade grundats �r 1893. Den var en av de f�rsta socialdemokratiska grupperna i Tiflis, �ven om dess id�er alltj�mt var f�rgade av georgisk patriotism. Den antog namnet Messame Dasi (Tredje gruppen) f�r att skilja sig fr�n Meori Dasi (Andra gruppen), en framstegsv�nlig liberal organisation, som gick i spetsen f�r den georgiska intelligensen p� �ttiotalet.[36] Bland Messame Dasis stiftare var Noa Jordaria, K. Tjcheidze och G. Tseretelli, vilka snart skulle bli v�l k�nda utanf�r Georgien som f�respr�kare f�r en moderat socialism. En av dess energiska befr�mjare var samme Sylvester Djibladze som blivit relegerad fr�n seminariet f�r ett �verfall p� rektorn. Messame Dasis ledare v�drade sina synpunkter i den liberala tidningen �Kvali� (Plogf�ran).
Mycket senare �terkallade Dzjugasjvili sj�lv motiven f�r sin anslutning till socialismen s�lunda: �Jag blev marxist p� grund av min samh�llsst�llning (min far var arbetare i en skofabrik och �ven min mor arbetade utom hemmet), men �ven ... p� grund av den k�rva intolerans och jesuitiska disciplin som s� skoningsl�st krossade mig vid seminariet ... Jag levde i en atmosf�r som var m�ttad med hat mot det tsaristiska f�rtrycket.� Yttre tilldragelser blev den slutliga sporren. Under dessa �r f�rekom stormiga strejker bland arbetarna i Tiflis, de f�rsta strejkerna i Kaukasiens huvudstad. Deras effekt p� arbetarklassen och den radikala intelligensen har man numera sv�rt att r�tt f�rest�lla sig. Under kommande �r skulle strejker bli vanliga; sj�lva deras t�ta frekvens skulle ber�va dem deras eggelse. Men de f�rsta strejkerna var en manifestation av oanad styrka hos arbetarklassen; de var ett nytt vapen i samh�llskampen; och som vanligen �r fallet med nya vapen, v�ckte de �verdrivna f�rhoppningar och farh�gor. H�rskare och beh�rskade i lika m�n s�g i dem varslet om stora stundande h�ndelser och dramatiska omv�lvningar � och s� vitt Ryssland betr�ffade, hade de inte or�tt.
Tiflis blev vid denna tid centrum f�r en industriell revolution i liten skala. Dess liv �terspeglade den industriella kapitalismens f�rska pr�gel p� det orientaliska, tribala och feodala Kaukasien. �Landet, som varit glest befolkat under �ren n�rmast efter reformen, bebott av bergsbor och isolerat fr�n den v�rldsekonomiska utvecklingen, isolerat fr�n sj�lva det historiska skeendet, b�rjade f�rvandlas till ett land av oljemagnater, vinhandlare, kvarn�gare och tobaksfabrikanter.� S� beskriver den alltj�mt ok�nde Lenin tillst�ndet i landet vid �rhundradets slut. Oljeindustrierna i Baku och Batum utbyggdes med hj�lp av engelskt och franskt kapital. Till de av Lenin uppr�knade industrierna skulle snart fogas brytningen av de rika manganmalmfyndigheterna vid Tjiaturi. Aren 1886-87 uppgick totalv�rdet av industriproduktionen i de b�da georgiska distrikten Tiflis och Kutais endast till tio miljoner rubel. 1891-92 bel�pte det sig till trettiotv� miljoner rubel.[37] Under samma period steg antalet industriarbetare fr�n 12 000 till 23 000, j�rnv�gsarbetare or�knade. Tiflis var den st�rsta knutpunkten p� den transkaukasiska banan, som f�rbinder Kaspiska havets kust med Svarta havet, Baku med Batum. J�rnv�gsverkst�derna blev huvudindustrin i sj�lva Tiflis, och den viktigaste nervknuten f�r den underjordiska kaukasiska arbetarr�relse som nu tog form. Dessa verkst�der och de stimmande asiatiska basarerna var tv� kontrasterande element i stadsbilden. Den unge Dzjugasjvili kan ha �gnat n�gra timmar �t att iakttaga de orientaliska handelsm�nnens metoder och vanor � de skulle otvivelaktigt s�tta sitt avtryck p� hans sj�l Lika fullt var denna orientaliska milj�, �isolerad fr�n sj�lva historien�, ingenting f�r honom. Han drogs mot ett nytt element i Kaukasiens liv.
Ett par-tre av de pr�stadepter som anslutit sig till den revolution�ra r�relsen hade redan blivit hans l�rom�stare. F�rutom Sylvester Djibladze, en ledande gestalt bland Messame Dasis anh�ngare och alltf�r framst�ende att vara novisens intime v�n, brukade han tr�ffa tv� andra, som blev p� en g�ng hans l�rare och v�nner. Det var Sasja Tsulukidze och Lado Ketskoveli. Tsulukidze, som endast var tre �r �ldre �n Dzjugasjvili, var redan en skribent med ett visst anseende inom gruppen. Han tj�nade saken med brinnande nit men f�rt�rdes redan av den tuberkulos som skulle bli hans d�d fem eller sex �r senare. De uppsatser och artiklar av hans hand som trycktes i lokala georgiska tidningar vittnade om hans omfattande kunskaper i sociologi och var skrivna med verklig talang och omd�mesf�rm�ga. Bland hans arbeten kan n�mnas en m�rklig popul�rframst�llning av Marx� ekonomiska teori.[38] Tillsammans med Sasja Tsulukidze bes�kte Dzjugasjvili ibland �Kvalis� redaktion och lyssnade, i b�rjan v�rdnadsfullt och senare med ett halvt ironiskt leende, till de visdomsord som uttalades av dess liberal-socialistiska utgivare.
Hans andre v�n och l�rare, Ketskoveli, var ingen litterat�r. Han var en i allo mera praktisk personlighet. Sedan han omfattat den nya trosl�ran, intresserade han sig huvudsakligen f�r de �tg�rder som kr�vdes f�r att f� andra att omfatta den. Han hade redan sett en skymt av v�rlden utanf�r Kaukasien. En av de �ttiosju f�rvisade fr�n seminariet 1894, reste han sedan till Kiev, ett gammalt kulturellt och politiskt centrum och mindre provinsiellt �n Tiflis. H�r tillbragte han flera �r och kom i ber�ring med hemliga socialistgrupper, vilka tagit kontakt med likasinnade i Petersburg och �ven med landsf�rvista ledare i Schweiz, Frankrike och England. Han hade �terv�nt till Kaukasien ivrig att utr�tta n�got, att hj�lpa r�relsen i hans f�delseprovins ur dess linda. Han unders�kte m�jligheterna f�r att uppr�tta ett hemligt tryckeri, enligt hans mening den f�rsta fasta grunden f�r varje revolution�r propagandaorganisation. De lokala halvt socialistiska, halvt liberala tidningarna var till ingen nytta: deras redakt�rer m�ste snegla �ver axeln f�r varje ord de skrev och underst�lla varje artikel den tsaristiska censuren. Den f�rsynta och tv�ttade propaganda de kunde �stadkomma �vertygade ingen och ledde ingen vart. De unga revolution�rerna m�ste till varje pris befria sig fr�n censuren. Det betydde en hemlig press. Det var p� s�dana praktiska problem Ketskoveli inriktade Dzjugasjvilis tankar n�r den senare blev medlem av Messame Dasi.
Ketskoveli och Tsulukidze s�g till att den nye revolution�rsl�rlingen fick sin speciella uppgift som ledare f�r n�gra studiecirklar f�r arbetare. Han skulle f�rel�sa om socialismen f�r en samling tobaksarbetare, murare, skomakare, v�vare, typografer samt kuskar p� stadens h�stsp�rvagnar. Arbetarna brukade samlas i sm� grupper, ett dussin eller h�gst ett tjugutal i varje. Alla studentvolont�rer fick liknande uppdrag, ty den unga organisationen var i stort behov av personer som var villiga att f�rmedla upplysning till s�dana medlemmar som inte hade r�d att l�sa de b�cker och broschyrer d�r dess doktriner klarlades. Cirklarna samlades i arbetarnas egna �verbefolkade slumbost�der och fyllde luften med den fr�na r�ken av �machorka� och lukten av svett och snusk, medan en av medlemmarna h�ll vakt p� gatan utanf�r f�r att tillse att de andras s�kerhet inte blev hotad av polisen. Den f�rel�sande seminaristen k�nde antagligen stor moralisk tillfredsst�llelse �ver sitt arbete. Han fick l�n f�r m�dan i den behagliga k�nslan av sin egen upph�jelse. H�r satt han, officiellt ett f�r i den fromma hjord som vallades av munken Abasjidze, och smusslade in andlig dynamit under tsard�mets och kyrkans grundvalar. Arbetare som ofta var betydligt �ldre �n han sj�lv lyssnade v�rdnadsfullt till hans ord och godtog honom som en auktoritet och v�gledare.
Efter ett s�dant m�te k�ndes det sv�rt, rent av f�rnedrande att beh�va skynda tillbaka till det dystra seminariet, att f�rklara sig f�r munkarna, att finna p� urs�kter f�r sin abnormt l�nga bortavaro, att anl�gga en from uppsyn och tillsammans med resten av hjorden sjunga m�ssor i kapellet. Det var ett dubbelliv i dubbel bem�rkelse. Inte nog med att ateisten m�ste hyckla ortodoxi; revolution�ren, som redan gjort sig ett namn i staden och b�rjat upptr�da som offentlig Person, m�ste sjunka tillbaka till rollen av omyndig elev, m�strad och hunsad av �verordnade. Hur l�nge skulle han kunna forts�tta?
Under sina sista �r vid seminariet m�ste Dzjugasjvili ofta ha gjort sig den fr�gan. Han f�rde munkarna bakom ljuset p� det fr�ckaste och mest skenheliga s�tt, men �ver det gjorde han sig inga skrupler. Han m�tte bara svek med svek. Spionerade de inte p� honom, s�kte de inte igenom hans tillh�righeter i hans fr�nvaro? Var inte deras undervisning ett enda monstru�st bedr�geri? Hans eget skrymteri var bara ett svar p� deras. I denna duell med l�gner och bluffmakeri hade han utan tvekan �vertaget, och hans framg�ng och det n�je den sk�nkte honom hj�lpte honom s�kert att uth�rda en situation som var n�stan outh�rdlig. Han kunde naturligtvis packa ihop en vacker dag och s�ga farv�l till munkarna. Men sedan? Han hade inget levebr�d utanf�r seminariet. Organisationen var utfattig och kunde inte hj�lpa honom. Han ville inte ligga sin mor till last. Inte var heller utsikten att bli fabriksarbetare eller kontorist det minsta lockande. Hur vederv�rdigt seminariet �n var, fanns d�r �nd� tid f�r diskussioner, framtidsdr�mmar och l�sning, och det ville han inte avst� fr�n i f�rsta taget. En impulsivare eller mer idealistiskt lagd yngling skulle ha sm�llt igen d�rren efter sig och tagit konsekvenserna. Men han var son till frigivna livegna, och �ven om han nu arbetade p� att omskapa ett helt folks liv, hade han �rvt n�got av den bondska or�rlighet och tr�ghet som bottnar i fruktan f�r f�r�ndring. Att stanna kvar vid seminariet kr�vde visserligen oavl�tligt hemlighetsmakeri och f�rst�llning, men det var metoder som han m�st praktisera alltifr�n barndomen, och de hade nu n�stan blivit hans andra natur.
Detta till trots b�rjade hans st�llning bli alltmer prek�r. Anteckningarna i klassjournalen under de sista m�naderna av hans seminarietid talar inte om n�gon socialistagitation fr�n hans sida. Han lyckades tydligen d�lja den sidan av sin verksamhet. Men hans sammanst�tningar med de makthavande blir allt h�rdare. En rapport fr�n den 29 september 1898 meddelar: Klockan nio e.m. samlades en grupp elever i refektoriet kring Josef Dzjugasjvili, som l�ste h�gt f�r dem ur f�rbjudna b�cker, av vilken anledning eleverna visiterades.� Ett par veckor senare noteras att �under en visitation bland eleverna ... s�kte Josef Dzjugasjvili upprepade g�nger opponera sig ... och gav uttryck �t sitt missn�je �ver de upprepade visitationerna ... samt gjorde g�llande att s�dana visitationer aldrig f�rekom vid andra seminarier. Dzjugasjvili �r �verhuvudtaget uppstudsig och fr�ck mot myndighetspersoner...� [39]
Blott n�gra m�nader efter sin anslutning till Messame Dasi befriades han ur sitt dilemma av munkarna. Den 29 maj 1899 blev han relegerad fr�n seminariet f�r att han av �ok�nda sk�l� underl�tit att bevista ett examensf�rh�r.[40] Sj�lv f�rklarade han senare att han blev f�rvisad f�r att han bedrivit �marxistisk propaganda�. Detta var inte det sk�l som angavs av seminariemyndigheterna, men de v�drade utan tvivel politiska upprorsid�er. Den utst�tte k�nde inte stor saknad d� han l�mnade den kombination av kloster och kasern d�r han hade tillbragt fem betydelsefulla �r.
*
Den omst�ndigheten att Dzjugasjvilis f�r�ldrar var f�dda som livegna skilde honom fr�n n�stan alla de �vriga ledande revolutionsgestalterna. Det stora flertalet av dem kom fr�n helt andra samh�llsskikt, lantadeln, medelklassen och intelligensen. Som student s�g Lenin, med livlig intellektuell nyfikenhet, f�r f�rsta g�ngen b�ndernas liv p� n�ra h�ll. Men som son till en adlad skolinspekt�r hade han sj�lv ingen del i detta liv. Trotskij s�g f�rsta g�ngen fattigdom och exploatering fr�n f�nstren i ett hem tillh�rigt en judisk uppkomling och jord�gare, vars son han var. Zinovjev, Kamenev, , Rakovskij, Radek, Lunatjarskij, Tjitjerin och tjogtals andra k�nde de missf�rh�llanden de bek�mpade fr�n ett vida st�rre avst�nd. F�r de flesta av dem var redan den kapitalistiska exploateringen, f�r att inte tala om livegenskapen, sociologiska formler i vilka de forskade mer eller mindre grundligt; verkligheten bakom formlerna hade ingen plats i deras personliga erfarenhet. N�gra framst�ende bolsjeviker, s�som Kalinin, Tomskij och Sjljapnikov, var sj�lva arbetare, och liksom de flesta ryska arbetare hade de alltj�mt sina r�tter i jorden. Men knappast heller bland dem hade n�gon i sin ungdom inandats slaveriets luft s� direkt och pl�gsamt som Dzjugasjvili-Stalin.
Den tjugo�rige Dzjugasjvili hade onekligen stigit h�gt �ver sin ursprungliga milj�. Han tillh�rde nu intelligensen, naturligtvis inte det rotfasta och respektabla skikt som v�l visste sin plats och sin betydelse i samh�llet, men den halvt nomadiska periferin av �d�class�s�. Ingenting kunde emellertid ber�va honom en n�stan fysisk k�nsla av samh�righet med dem som befann sig vid sj�lva basen av den sociala pyramiden. Revolution�rerna ur �verklassen k�nde genom personlig kontakt endast en elit ur arbetarklassen, intelligenta arbetare som var mottagliga f�r socialistpropaganda och angel�gna att g�ra sig till v�nner med idealistiska intellektuella. De betraktade g�rna den stora, tr�ga massa som inte var lika tillg�nglig f�r socialistiska id�er som proletariatets efterblivna och sovande fraktioner. De marxistiska revolution�rerna hade ett visst begrepp om den latenta kraften i denna tr�ga massa. De mindes de stora skaror �verklassrevolution�rer ur en tidigare generation som idealistiskt �gick ut bland folket� f�r att arbeta f�r dess v�l i dess egna led, endast f�r att bli bestialiskt m�rdade av misstrogna b�nder eller angivna av dem f�r gendarmerna. Men marxisterna hoppades att upplysning och politisk erfarenhet sm�ningom skulle f�ra �ver till socialismen �ven de bak�tstr�vande och de likn�jda. Dessf�rinnan hade de, teoretikerna och agitatorerna, egentligen intet spr�k gemensamt med de �nnu ov�ckta massorna. � andra sidan var de f�rsta impulser som drev ungdomar ur de h�gre klasserna mot socialismen vanligen en humanit�r medk�nsla, blandad med skuldmedvetande. Dessa k�nslor kom dem att betrakta de f�rtryckta klasserna som ett konglomerat av dygd och h�gsinthet.
Den unge Dzjugasjvili m�ste ha haft en exceptionell, en n�stan instinktiv k�nslighet f�r detta tr�ghetselement i ryskt liv och politik, en k�nslighet som skulle v�xa sig �n starkare under kommande �r. �ven om ocks� han f�r n�rvarande huvudsakligen intresserade sig f�r de avancerade arbetarna, eftersom det endast var genom dem man kunde n� fram till den stora eftertruppen och skaka upp den ur dess undergivenhet och sl�het, h�ngav han sig innerst inne inte �t n�gra sangviniska f�rhoppningar eller idealistiska generaliseringar om arbetarklassen. Han behandlade med skeptisk misstro inte bara f�rtryckarna, gods�garna, kapitalisterna, munkarna och tsaristgendarmerna, utan ocks� de f�rtryckta arbetarna och b�nderna, vilkas sak han hade omfattat. Det fanns inte den ringaste skymt av skuldk�nsla i hans socialism. S�kert k�nde han en viss sympati med den klass i vilken han blivit f�dd, men hans hat till de besittande och h�rskande klasserna m�ste ha varit mycket starkare. Det klasshat som n�rdes och predikades av revolution�rerna ur de h�gre klasserna var ett slags sekund�r k�nsla, som v�xte fram och fick sin n�ring ur en teoretisk �vertygelse. Hos Dzjugasjvili var klasshat inte en andra natur � det var hans f�rsta. De socialistiska doktrinerna appellerade till honom d�rf�r att de tycktes ge moralisk sanktion �t hans egna k�nslor. Det fanns inte ett uns sentimentalitet i hans �sk�dning. Hans socialism var kall, nykter och brutal.
Dessa drag i hans karakt�r skulle komma honom v�l till pass i framtiden. Men de var ocks� f�rknippade med betydande handicaps. �verklassrevolution�rerna kom in i socialistr�relsen med ned�rvda kulturella traditioner. De gjorde uppror mot sin f�delsemilj�s �sikter och f�rdomar, men de f�rde ocks� med sig till revolutionsmilj�n n�got av sin egen milj�s v�rden och egenskaper � inte bara kunskaper, utan ocks� f�rfining i tankar, spr�k och upptr�dande. I sj�lva verket var deras socialistiska uppror i sig sj�lvt en produkt av moralisk k�nslighet och intellektuell f�rfining. Detta var just de egenskaper livet inte varit nog v�nligt att uppodla hos Dzjugasjvili. Tv�rtom hade det hopat nog mycket fysisk och andlig dy p� hans v�g f�r att avtrubba hans k�nslighet och hans smak. F� av de andra ledarna led av n�gra sociala minderv�rdesk�nslor. De flesta kunde, om de valt fredligare och tryggare v�gar, ha brutit sig en lysande och respektabel levnadsbana. En man med Lenins geni kunde ha blivit en stor nationell ledargestalt under vilken regim som helst. Trotskij var en l�rd personlighet med det allra h�gsta anseende. En Kamenev, en Lunatjarskij eller en hade kunnat n� en framskjuten st�llning inom den akademiska v�rlden. De var alla h�gt beg�vade v�ltalare eller f�rfattare, t�nkare med stor �lan, fantasi och originalitet, vilket de visade vid f�rv�nande unga �r. Unge Dzjugasjvili �gde en stor portion skarpsinnighet och sunt f�rnuft, men fantasi och originalitet var inte hans karakteristika. Han kunde h�lla flytande socialistiska f�rel�sningar f�r sm� arbetarcirklar, men han var ingen v�ltalare. Framtiden skulle visa att han inte heller var n�gon lysande skribent. I det kastbundna, officiella Ryssland kunde den georgiske bondsonen inte kl�ttra s�rskilt h�gt p� samh�llsstegen ens med stor �relystnad, ih�rdighet och tur. Inom kyrkan skulle han i b�sta fall ha blivit en ny Abasjidze. Omst�ndigheterna alstrade oundvikligen hos honom en viss minderv�rdesk�nsla, fr�n vilken han inte skulle befria sig ens inom den illegala socialistr�relsen.
KAPITEL 2
Revolutionens pionj�rer. � Marxister contra narodniker (agrarsocialister). � Plechanov och Lenin: deras inflytande i Kaukasien. � Stalin blir tj�nsteman vid Tiflis� observatorium 1899. � Hans revolution�ra verksamhet driver honom under jorden, 1901. � Utger �Brdzola� (Kampen). � Hans f�rsta politiska prosaarbete. � Hans inst�llning till bourgeoisien. � �Folkets nyfikenhet� som vapen mot tyranniet. � Stalin flyttar till Batum 1901. � B�rjar anv�nda pseudonymen �Koba� (Den okuvlige). � Uppr�ttar ett hemligt tryckeri. � Sammanst�tning mellan arbetare och milit�r. � Stalin h�ktas 1902.
Dzjugasjvili gick in i Messame Dasi i augusti 1898. Tidigare samma �r i mars, hade n�gra socialister, allra h�gst ett dussin, sammantr�tt till hemlig konferens i staden Minsk f�r att proklamera stiftandet av Ryska socialdemokratiska arbetarpartiet. Dessa data visar att Dzjugasjvili ansl�t sig till socialisternas led i ett betydelsefullt �gonblick, d� r�relsen n�rmade sig en v�ndpunkt. N�got landsomfattande socialdemokratiskt parti existerade inte i Ryssland vid denna tid. Det fanns bara sm� propagandistgrupper, som mest bestod av intellektuella. De �siktsbrytningar och diskussioner som p�gick bland dessa sm� grupper observerades knappast av utomst�ende, och av ytliga iakttagare betraktades de fortfarande g�rna som doktrin�r dialektik. Men de �sekteristiska� agitatorerna skrev i sj�lva verket historia, var den kommande revolutionens banbrytande vetenskapsm�n eller skapande konstn�rer.
Hela �rhundradet igenom hade de dj�rvare andarna bland den ryska intelligensen varit i revolt mot tsarernas despotiska env�lde, men det var f�rst mot �rhundradets slut som den marxistiska socialismen blev den dominerande riktningen inom den revolution�ra oppositionen. �nda till slutet av �ttiotalet hade en agrar-socialistisk riktning, f�retr�dd av narodnikerna eller populisterna, varit den f�rh�rskande. Narodnikerna h�ll f�re, att ett agrariskt och feodalt Ryssland skulle undg� den moderna profitlystna industrialismens v�dor, och att landet skulle kunna �stadkomma ett alldeles eget socialistiskt system, baserat p� miren eller obstjinan, det ur�ldriga jordkollektiv som levat kvar p� landsbygden. Det enda som kr�vdes f�r skapandet av social och andlig frihet var enligt deras �sikt livegenskapens och env�ldets avskaffande. Var dessa m�l hunna, skulle Rysslands socialistiska fr�lsning vara s�krad, och bondeklassen, inte n�got industriellt proletariat, skulle d� bli den ledande klassen, nationens skapande kraft. Flertalet narodniker var revolution�ra slavofiler, motst�ndare till europeiska id�ers utbredande i deras land.
Men ur deras egna led framgick en ny falang, p�verkad av v�steuropeiska socialistiska teorier. Samma �r Dzjugasjvili f�ddes splittrades en hemlig narodnikerkongress i Voronezj i tv� grupper; den ena h�ll fast vid de traditionella agrariska �sikterna; den andra, som leddes av Georg Plechanov, b�rjade snart inympa den v�sterl�ndska industriella socialismens id�er p� den ryska revolutionsr�relsen. Plechanov framtr�dde sj�lv som den skarpaste utl�ggaren av marxistisk filosofi och sociologi i Ryssland, l�rom�staren f�r Lenin och en hel generation ryska revolution�rer. Plechanov f�rutsp�dde dj�rvt att den kapitalistiska industrialismen stod i begrepp att invadera Ryssland och rasera dess patriarkaliskt-feodala struktur och de primitiva jordkollektiv p� vilka narodnikerna ville basera sin socialism. En urban industriell arbetarklass, h�vdade han, var p� v�g att v�xa fram i Ryssland och skulle komma att k�mpa f�r industriell demokrati i stort sett efter v�sterl�ndskt m�nster. Bilden av en specifikt slavisk agrarsocialism, direkt framsprungen ur den rena feodalismen, var utopisk och skulle snart g� upp i r�k. Plechanov sl�t h�rav att revolution�rerna nu m�ste b�rja organisera den industriella arbetarklassen.
Han var ett gott stycke f�re sin tid. Den moderna industrin hade just b�rjat sl� sina f�rsta svaga r�tter i Ryssland. Endast en mycket dj�rv t�nkare kunde se en st�rre betydelse i dess blygsamma upprinnelse och f�sta hela sitt sociala och politiska hopp vid ett s� gott som obefintligt industriellt proletariat. Det var marxisterna och inte narodnikerna som tycktes predika ett Utopien.[41]
Den ursprungliga dispyten utvidgades av en kontrovers om taktiken. Narodnikerna str�vade att antingen hetsa b�nderna till uppror mot sj�lvh�rskard�met, ett f�rs�k som inte lyckades, eller att st�rta regimen genom attentat mot tsarens, hans ministrars och guvern�rers liv. Eftersom de trodde att deras agrarsocialism redan faktiskt existerade under den feodala autokratins h�rda skal, var det ur deras synpunkt helt naturligt att de f�rs�kte krossa skalet. De vann en skenbar seger �r 1881, d� de lyckades m�rda tsar Alexander II. Nihilisterna var m�n och kvinnor med de h�gsta moraliska och intellektuella egenskaper � �en falang av hj�ltar, likt Romulus och Remus uppf�dda p� vilddjursmj�lk�. Till st�rsta delen var det avkomlingar av aristokratiska eller i varje fall f�rn�ma familjer som offrade sitt liv f�r folkets sak � en av centralgestalterna i konspirationen var Sofia Perovskaja, dotter till St. Petersburgs generalguvern�r. Emellertid blev just deras triumf � mordet p� tsaren � k�llan till deras desillusion och nedg�ng. De hade v�ntat att den hatade regimen skulle st�rta samman f�r slaget. I verkligheten lyckades de d�da en env�ldsh�rskare, men inte env�ldet. Alexander II eftertr�ddes av Alexander III, vars tyranni var vida grymmare. Marxisterna v�grade att ta n�gon befattning med de terroristiska metoderna. Mord p� individer, eller �individuell terror�, som de kallade det, var till ingen nytta. Vad det enligt deras mening g�llde var att st�rta ett system, och ett system var inte beroende av en handfull individer. De satte sitt hopp till det industriella proletariatet, som skulle g� till attack mot env�ldet en masse; men alldenstund detta proletariat alltj�mt numer�rt var f�r svagt f�r en strid, �terstod dem inte annat �n att v�nta tills industrins tillv�xt frambragte de stora arbetarlegionerna. Under v�ntetiden kunde de bara agitera, enrollera konvertiter till socialismen och s�tta upp l�sryckta grupper av likasinnade.
Tiden skulle utvisa att marxisternas ber�kningar h�ll streck. Allt eftersom �ren gick, tillv�xte industrin och med den arbetarklassen i numer�r och styrka, och arbetskonflikterna m�ngfaldigades. P� nittiotalet tedde sig narodnikernas doktriner f�rlegade och tama i de unga revolution�rernas �gon. N�r Lenin 1894, samma �r Dzjugasjvili vann intr�de vid seminariet, publicerade sin broschyr �Vilka �ro folkets v�nner?�, i vilken han gick till anfall mot narodnikerna, blev detta en spik i deras likkista, l�t vara att en ny och tidsenligare version av agrarsocialismen skulle uppst� n�gra �r senare.
Det fanns en besynnerlig paradox i de ryska marxisternas program. I sin polemik mot narodnikerna f�rf�ktade de, att om socialismen skulle kunna genomf�ras i Ryssland, m�ste kapitalismen f�rst komma till utveckling. F�r dem var socialism utan modern industri en contradictio in adjecto. I V�steuropa kunde socialisterna med fog arbeta p� kapitalismens st�rtande, men i Ryssland grundade sig alltj�mt alla f�rhoppningar p� dess tillv�xt och utveckling. Eftersom marxisterna i kapitalismen s�g en oundg�nglig etappstation halvv�gs mellan feodalism och socialism, betonade de denna etappstations f�rdelar, dess progressiva drag, dess civiliserande inflytande och s� vidare. M�nga av de ryska marxisternas tidigare skrifter, d�ribland Plechanovs och Lenins samt i mindre utstr�ckning till och med Stalins, framst�r n�stan som apologier f�r liberal v�steuropeisk kapitalism. Paradoxen ledde oundvikligen till dubbeltolkning. Bland propagandisterna lade n�gra den starkaste tonvikten p� ena delen av det marxistiska argumentet, n�gra p� den andra. Somliga s�g till slutm�let � socialismen; andra hade �gonen f�sta p� kapitalismens etappstation. Med andra ord, n�gra var socialister, medan andra var borgerliga liberaler som begagnade marxismens spr�k f�r att pl�dera f�r reformv�nlig kapitalism. Under det att i V�steuropa socialismen sj�lv var den illegitima avkomman till liberalismen, var i Ryssland liberalismen delvis en produkt av socialismen. Ju n�rmare reskamraterna kom etappstationen, dess tydligare tr�dde skiljaktigheterna i dagen.
Vid sekelskiftet blev klyftan mellan marxisterna och de s� kallade legala marxisterna om�jlig att �verbrygga. De �legala marxisterna� (s� kallade emedan de predikade l�ran endast i den abstrakta form i vilken den kunde godk�nnas av tsaristiska censuren) grupperade sig kring n�gra framst�ende nationalekonomer och sociologer � Struve, Tugan-Baranovskij, Bulgakov med flera � som nyttjade den marxistiska metoden f�r sociologisk och ekonomisk analys, men som ignorerade eller direkt f�rkastade marxismens revolution�ra sidor[42] Brytningen v�llade f�rvirring bland marxismens anh�ngare, s� mycket mer som marxismen under en l�ng tid utan tvivel drog till sig t�mligen moderata element.[43] Dess f�rd�mande av �individuell terror� och dess avst�ndstagande fr�n anstiftarna till mord och mordf�rs�k hade kommit den att framst� som den mera moderata av d�tidens revolution�ra riktningar. Plechanov och Lenin (samt deras mindre namnkunniga v�nner � Akselrod, Zasulitj, Martov) fick arbeta h�rt f�r att bringa reda i f�rvirringen, �ter framh�va de revolution�ra slutledningarna av sina teser och sortera bort liberalerna fr�n socialisterna.
Striden rasade i b�cker, broschyrer och tidskrifter. Den spred sig till varje politiskt oppositionscentrum i Ryssland, och �ven Tiflis fick k�nning av den. Messame Dasi var en isolerad grupp bland alla andra som svor vid marxistiska principer, men dess moderata medlemmars program var f�rgat av �legal marxism�. Kontroversen befann sig i t�mligen framskridet stadium n�r Dzjugasjvili ansl�t sig till Messame Dasi. Den h�gra flygeln dominerade under Noa Jordanias ledning. Dzjugasjvili ansl�t sig till minoriteten p� v�nstra flygeln.[44]
Kontroversen var knappast �ver, f�rr�n det uppstod en ny. De f�rsta strejkerna och arbetskonflikterna stimulerade till en ny riktning, kallad �ekonomism�. Denna speciella etikett anv�ndes av ryska socialister f�r att beteckna vad fransm�nnen kallade syndikalism, det vill s�ga icke-politisk fackf�reningsr�relse. Ekonomisterna ville begr�nsa sin verksamhet till att st�dja arbetarnas krav p� h�gre l�ner och b�ttre arbetsf�rh�llanden utan att bekymra sig om politiken. De fruktade att �tygell�s� politisk agitation mot tsaren och propaganda f�r socialismen skulle v�cka motst�nd hos arbetarklassen, som de antog var intresserad av livsuppeh�llets problem, men f�ga d�rut�ver. De politiskt sinnade socialisterna genm�lde att �ekonomisterna� hyste en bra nog l�g och f�raktfull �sikt om arbetarklassen. Framtiden skulle utvisa, menade de, att arbetarna kunde bli den mest politiskt sinnade klassen, f�rutsatt att socialistpropagandan hos dem insk�rpte politikens betydelse. S�kert skulle de aldrig h�ja sig �ver den dagliga br�df�dans niv� om deras ledare sj�lva var r�dda f�r att tala politik.
S� sent som 1901 var �ekonomisterna� fortfarande i majoritet vid socialistkongresser i utlandet. Men politikerna tappade inte modet, och de grep sig an med att s�ka vinna de tveksamma som anh�ngare mot majoriteten. Vad betr�ffar Kaukasien, hade �ekonomisterna� f�r en kort tid �verhand �ver politikerna. Agenter som skickats till Tiflis av Plechanov och Lenin utf�rde emellertid en del r�jningsarbete d�r, och �ekonomisternas� inflytande b�rjade avta. De personer unge Dzjugasjvili umgicks med, Tsulukidze, Ketskoveli med flera, st�dde liksom han sj�lv en politisk revolution�r r�relse gentemot �ekonomisterna�.
Slutligen var det ytterligare tv� med varandra sammanh�ngande fakta som kr�vde de unga socialisternas uppm�rksamhet. Deras antal v�xte nu ganska hastigt. Omkring 1900 var de flera hundra bara i Tiflis. Och vad som var �nnu viktigare, inom de underjordiska grupperna fanns det flera arbetare �n intellektuella; grupperna hade fasta f�rbindelser med fabrikerna och kunde nu n�rma sig den stora massan av arbetare. Tiden var klart mogen att �verg� fr�n f�rel�sningar om socialistiska principer f�r n�gra dussin utvalda individer till systematiskt organiseringsarbete och politisk verksamhet bland massorna. I den ryska terminologin kallas detta ��verg�ngen fr�n propaganda till agitation�. Ordet propaganda hade p� den tiden en helt annan inneb�rd �n det har f�tt i dag. Det betydde inte att dupera den stora allm�nheten med sluga politiska reklamtricks eller att �s�lja en id� till de godtrogna, och det betydde inte det systematiska glorifierandet av ledargestalter. Det betydde raka motsatsen, den hovsamma och allvarliga principdiskussionen i sm� studiegrupper, en handel med id�er snarare �n med slagord. Nu, omkring sekelskiftet, ans�g de flesta ryska socialister att denna propaganda inte l�ngre var tillfyllest. Men f�r ett systematiskt politiskt arbete i stor skala beh�vde de ett organiserat parti med en erk�nd central ledning, som m�ste ha till sitt f�rfogande tillr�ckliga andliga och materiella resurser f�r att kunna leda, instruera och samordna de olika lokala gruppernas verksamhet. Vad som h�vdes var med andra ord ett landsomfattande parti med n�gon sammanh�llning och slagkraft.
Under mer �n tjugu �r efter det Plechanov splittrade narodnikerkongressen i Voronezj hade intet s�dant parti kommit till st�nd. Det fanns bara lokala grupper, styrda av lokala ledare, och s�dan var fortfarande st�llningen n�r Dzjugasjvili blev socialist. Den konferens som h�lls i Minsk 1898 var det f�rsta f�rs�ket att grunda partiet. Men n�stan alla deltagarna blev inf�ngade av polisen, och deras beslut skulle stanna p� papperet under n�gon tid efter�t. Marxismens fr�mste talesman, Plechanov, levde i landsflykt i V�steuropa, och han b�rjade f�rlora kontakten med Ryssland. Behovet av en sammanslutning mellan de spridda grupperna gjorde sig starkt k�nnbart bland de yngre socialisterna. L�ngt borta i nord�stra Sibirien, i en by n�gonstans i guvernementet Jenisej, femhundra kilometer fr�n n�rmaste j�rnv�gsstation, inv�ntade den nu trettio�rige Lenin ot�ligt det annalkande slutet p� sin tre �rs f�rvisning. I Sibirien hade han skrivit �tskilliga uppsatser samt ett stort och tungt v�gande arbete om �Kapitalismens utveckling i Ryssland�, vilket med ens f�rskaffade honom rykte som ledande marxistisk skriftst�llare. Men landsflyktingen var inte tillfreds med sin litter�ra framg�ng. Han brann av ot�lighet att f� medverka vid uppbyggandet av ett verkligt socialistiskt parti.
Efter sin frigivning fr�n Sibirien kom Lenin i f�rbindelse med sina v�nner i Petersburg och Moskva. De h�ll f�re att de borde konsultera den �store gamle mannen� Plechanov och hans medhj�lpare och samarbeta med dem. Lenin var blott alltf�r villig till detta. Efter n�gra m�nader reste han utrikes och uppr�ttade kontakt mellan de gamla och de unga marxisterna. Resultatet blev �nnu inte ett parti, men ett f�retag som, fast�n till synes mycket blygsammare, skulle f� sin plats i Rysslands, f�r att inte s�ga v�rldens historia. N�gon av de sista dagarna �r 1900 utkom i Stuttgart f�rsta numret av en ny tidning med namnet �Iskra� (Gnistan). Namnet var symboliskt menat � ur denna gnista skulle den ryska revolutionens brand fl�ktas fram. Redaktionens medlemmar inskr�nkte sig inte bara till journalistiska kommentarer �ver dagsh�ndelserna. De s�g till att deras tidning regelbundet n�dde fram till l�sare i Ryssland; exemplar smugglades �ver gr�nsen av den underjordiska r�relsens medlemmar. Det var ingenting uppseendev�ckande eller nytt i detta; alla de m�nga ryska tidningar som under decennier hade utgivits av landsflyktiga fann v�g in i Ryssland p� ungef�r samma s�tt, fast�n kanske inte s� regelbundet. Det verkligt nya med �Iskra�, n�got som skulle g�ra tidningen till ett unikt f�retag i journalistikens historia, var att den samtidigt var organisationscentralen f�r det underjordiska partiet innanf�r Rysslands gr�nser. Redaktionsstaben uts�g ett antal v�rvare och agenter, som i hemlighet reste omkring �ver hela landet, s�kte kontakt med de lokala grupperna eller bildade grupper d�r inga fanns, samt s�g till att dessa grupper uppr�tth�ll regelbunden korrespondens med redaktionen i utlandet och �ven handlade enligt dess r�d. P� s� s�tt skulle den alltj�mt ocentraliserade illegala r�relsens alla tr�dar snart l�pa samman p� �Iskras� redaktion, vilken flyttades fr�n M�nchen till Gen�ve och d�rifr�n till London, utom r�ckh�ll f�r tsarpolisen. Tidningens redakt�rer fick snart en god inblick i de �ver hela det ryska kejsard�met utspridda gruppernas styrka och inre liv, och fr�n att ha varit ett lag ledarskribenter och journalister blev de snart praktiskt taget en exekutivkommitt� f�r den illegala oppositionen. Nu hade de m�jlighet att ge fast gestalt �t den utbredda och �nnu forml�sa r�relsen, att sammansvetsa den till ett landsparti. Alla socialister i Ryssland som delade deras �sikter kallade sig Iskrovitsi eller �Iskra�-m�n. Den anspr�ksl�sa tidningen blev p� s� s�tt en h�vst�ng f�r revolutionen.
Kaukasien f�rbis�gs inte av �Iskras� agenter. I Tiflis skyndade en skara unga socialister att kalla sig �Iskra�-m�n, och Dzjugasjvili var en av dem. Han liksom andra v�ntade nu ot�ligt p� de successiva numren av tidningen, vilka anl�nde p� hemliga v�gar med t�mligen l�nga mellanrum. Ankomsten av ett nytt nummer var en stor h�ndelse. H�r fanns den intellektuella auktoritet p� vilken han f�rtroendefullt kunde st�dja sig, ty varje nummer av �Iskra� bar med sig tankestoff och gott om solida argument, som kunde komma mycket v�l till pass vid debatter med motst�ndare. Tidningen styrkte p� s� s�tt ynglingens sj�lvf�rtroende. Han kunde nu �br�cka� sina opponenter med spetsiga argument och skarpa fraser, smidda av de ledande teoretikerna i utlandet, och bland folk p� orten f� en sl�ng med av �ran som tillkom dem som instruerat honom. Han var givetvis f�r ung och obildad, om ocks� bel�st enligt lokal m�ttstock, f�r att komma med n�gra egna bidrag till �Iskra�. Men hans intellekt var tillr�ckligt tr�nat f�r att absorbera och sm�lta huvuddragen, om �n inte de subtila nyanserna, i de synpunkter tidningen utvecklade. F�r de arbetare han gav politisk duvning kunde han nu utl�gga inte bara socialismens allm�nna principer och sk�len till att tsarv�ldet och den kapitalistiska exploateringen borde bek�mpas; han kunde ocks� framl�gga de speciella argumenten mot agrarsocialism, legal marxism och ekonomism. Hela hans tankeverksamhet baserades nu p� denna bevisf�ring, och den bildade k�rnan i hans f�rsta skrifter p� georgiska.
De tv� �ren n�rmast efter hans f�rvisning fr�n seminariet blev s�lunda en ytterst viktig fas i hans intellektuella och politiska utveckling. N�r han l�mnade seminariet var hans socialistiska �sikter fortfarande vaga. Han k�nde sig dragen till den marxistiska l�ran. Men han hade knappast varit f�rtrogen med den, �n mindre assimilerat den. Hans georgiska patriotism b�rjade ge vika f�r en mera vidfamnande lojalitet, f�r tron att den internationella socialismen skulle g�ra slut p� statstyranni och rasf�rtryck lika v�l som p� ekonomisk exploatering. Men hans patriotiska inst�llning m�ste ha varit seglivad. Omkring tv� �r senare, utan tvivel under inflytande av Plechanovs, Lenins och deras medhj�lpares skrifter, hade han slutgiltigt valt sin v�g, om man f�r d�ma av hans f�rsta politiska artiklar, publicerade 1901. Han var nu helt inriktad p� det �sociala� problemet, till skillnad fr�n det �nationella�, och han talade redan den �vertygade och �omedg�rlige� marxistens spr�k.
*
Under flera m�nader efter relegationen fr�n seminariet, fr�n maj till slutet av �r 1899, kunde Dzjugasjvili inte f� n�gon anst�llning och hade ingen fast bostad. Han tillbragte n�gon tid hos sin mor i Gori men �terv�nde sedan till Tiflis, d�r han f�rmodligen bodde hos n�gon av de klassmedvetna arbetare som deltog i hans studiecirklar. Med hj�lp av v�nner lyckades han f�rtj�na en smula pengar p� att ge lektioner i medelklassfamiljer. Mot �rets slut fick han arbete som bitr�de vid Tiflis� observatorium. Hans l�n var en ren spottstyver, men platsen hade betydande f�rdelar. Han var inte alltf�r bunden av sitt arbete, och han fick ett eget rum p� observatoriet, hans f�rsta privata tillflyktsort. Nu kunde han d� och d� h�lla m�ten i sitt rum och hoppas att observatoriets respektabla fasad f�r en tid skulle skydda honom f�r polisens �gon. Det hade sin betydelse, ty under de n�rmast f�ljande m�naderna arresterade polisen flera medlemmar av Messame Dasi. Han var inte med bland dem. Han f�rstod att h�lla sig i skymundan. F�rsiktig, tystl�ten, iakttagande och utrustad med stor sinnesn�rvaro var han redan i m�ngt och mycket den idealiske underjordiske arbetaren.
Under sina f�rsta m�nader vid observatoriet var han, tillsammans med andra, sysselsatt med att f�rbereda den f�rsta f�rstamajdemonstrationen i Kaukasien. Den var lika mycket en utmaning mot myndigheterna som ett tecken p� solidaritet med arbetarna ute i Europa. Utmaningen var emellertid n�got f�rsagd. P� den utsatta dagen sm�g sig fyra- till femhundra arbetare ut ur staden och samlades vid Salta sj�n i den yttersta utkanten av Tiflis, d�r det inte var stor risk f�r att polisen h�ll vakt. H�r formerade demonstranterna sina led och h�jde de r�da fanorna. Hemgjorda portr�tt av Marx och Engels bars som baner. Det blygsamma t�get p�minde inte s� litet om en ortodox religi�s procession med de heliga ikonerna ersatta av Marx� och Engels� portr�tt. Dzjugasjvili talade vid m�tet � det var hans f�rsta offentliga tal. Det h�lls ytterligare n�gra tal, man sj�ng socialistiska kamps�nger, varefter den lilla flocken hastigt skingrade sig. N�r man ser tillbaka p� h�ndelsen, kan den verka fullkomligt betydelsel�s; demonstranternas upptr�dande kan f�refalla till ytterlighet f�rsynt. Men i den tidens atmosf�r tedde det sig helt annorlunda. P� detta s�tt b�rjade socialismen inm�nstra sina styrkor; n�sta f�rsta maj skulle demonstranterna trotsa ochranan mitt i hj�rtat av staden.[45]
Tv� andra h�ndelser av en viss betydelse under ett i �vrigt h�ndelsel�st �r var en strejk vid j�rnv�gsverkst�derna samt ankomsten till Tiflis av en v�n till Lenin, Viktor Kurnatovskij. Till en viss grad var Dzjugasjvili inblandad i strejken. S�kert diskuterade han med sina kamrater j�rnv�gsm�nnens strejkmetoder och hj�lpte till att trycka flygblad. Men sj�lva strejken leddes av de tr�nade j�rnv�gsarbetarna sj�lva, av de deporterade ryssarna Kalinin, Allilujev med flera.[46] Kurnatovskijs ankomst medf�rde en uppryckning av socialismen i Tiflis. Lenins v�n och beundrare m�ste ha ber�ttat n�got om sj�lve mannen och om hans tankar och planer. Lenins emissarie var sj�lv enligt allm�n utsago en vinnande personlighet. Senare blev han en legendarisk hj�lte fr�n revolutionen 1905. Han gjorde ett mycket starkt intryck p� Dzjugasjvili. F�r Kurnatovskij var denne en av de lokala ledare han kunde lita p�, men det kn�ts ingen n�rmare kontakt mellan de b�gge m�nnen.[47]
�r 1901 skulle bli h�ndelserikt. F�rsta maj var socialisternas stora v�gspel; det skulle bli betydligt allvarligare �n �ret f�rut. Myndigheterna skulle utmanas skarpare och mera direkt. �Arbetarna i hela Ryssland�, f�rkunnade ett flygblad som sl�pptes ut i Tiflis, �har beslutat �ppet h�gtidligh�lla F�rsta Maj p� sina st�ders f�rn�msta gator. De proklamerar med stolthet f�r de makt�gande, att kosackpiskor och sablar, polisens och gendarmeriets tortyr inte kan avskr�cka dem�.[48] Ochranan i Tiflis besl�t sl� till f�rst. Ungef�r en m�nad tidigare, den 21 mars, blev Kurnatovskij och de mera aktiva unga socialisterna i staden f�ngslade. Det gjordes razzia i Dzjugasjvilis rum p� observatoriet; polisen hade �ntligen genomsk�dat den obetydlige tj�nstemannens verksamhet. Dzjugasjvili var inte hemma och undgick p� s� s�tt arrestering. Men han kunde inte �terv�nda till observatoriet. Han tvingades ta farv�l av sitt fridfulla jobb. Inte kunde han heller uppeh�lla sig annorst�des under sitt eget namn, polisen skulle d� �gonblickligen sp�ra upp honom. I sj�lva verket kunde han inte l�ngre f�ra en legal existens. Han m�ste byta identitet. Redan tidigare hade inte m�nga av hans kamrater k�nt till hans verkliga namn; de flesta hade kallat honom vid diverse t�cknamn. Fr�n och med nu skulle hans hela tillvaro bli omg�rdad av falska pass och t�cknamn, varav han skulle anv�nda n�ra tjugo under de f�ljande femton �ren. Hittills hade han levat p� gr�nsen mellan konspiration och legalitet. Nu steg han ned i den verkliga underjord ur vilken han slutgiltigt skulle uppstiga f�rst 1917, kort innan han blev medlem av den f�rsta sovjetregeringen. F�r sitt uppeh�lle skulle han helt bli beroende av det underst�d som organisationen � rik p� energi och entusiasm men fattig p� mynt � kunde ge honom, samt av sina kamraters privata hj�lp. Beslutet att f�lja denna v�g var ett informellt fattigdomsl�fte, som p� s�tt och vis avslutade hans noviciat inom socialismen. Den f�rre pr�stseminaristen blev nu upptagen i revolutionens profana orden av korsriddare och pilgrimer, f�r vilket livet �gde f�ga eller intet av intresse eller lockelse utanf�r deras tj�nst.
Hans f�rsta v�rv efter arresteringarna blev att parera ochranans slag. F�rstamajf�retaget m�ste genomf�ras i full utstr�ckning. Ochranan skulle inte f� tillfredsst�llelsen av en total framg�ng. Bortsett fr�n detta, var de andra ledande medlemmarnas arrestering hans eget goda tillf�lle. Han beh�vde nu bara visa sitt goda gry f�r att bli befordrad till en h�gre post inom r�relsen. Utmaningen som framf�rts i flygbladen m�ste infrias till varje pris. P� f�rsta maj samlades omkring 2 000 arbetare � fyra till fem g�nger s� m�nga som �ret f�rut � p� Soldatskij Bazar n�ra Alexanderparken i stadens centrum. Polis och kosacker var redan p� platsen. I sammanst�tningen som f�ljde blev fjorton demonstranter s�rade och femton arresterade. N�gra veckor senare omn�mnde �Iskra� demonstrationen som ett f�rebud om kommande stora ting: �Den h�ndelse som tilldrog sig i Tiflis s�ndagen den 22 april �r av historisk betydelse f�r hela Kaukasien � detta datum betecknar f�delsen av en �ppen revolution�r r�relse i Kaukasien.� [49]
Hittills hade Dzjugasjvili skrivit korta flygblad och proklamationer allteftersom behovet hade yppat sig. Han pr�vade nu sin penna p� revolution�r journalistik. Ketskoveli hade flyttat till Baku och d�r �ntligen lyckats s�tta upp det hemliga tryckeri han s� l�nge hade dr�mt om.[50] Han kunde nu ta itu med utgivandet av en illegal tidning p� georgiska spr�ket. F�rsta numret av tidningen �Brdzola� (Kampen) kom ut i september 1901.
Tidningens program framlades i en proklamation �Fr�n redaktionen�, till vilken Stalin skulle g�ra anspr�k p� f�rfattarskapet s� sent som 1946, d� han tog den med i f�rsta upplagan av sina samlade skrifter. Stilistiskt visar artikeln inte stor likhet med hans senare arbeten. Troligen skrevs den kollektivt av ett flertal pennor, och Dzjugasjvili l�mnade bara ett v�sentligt bidrag till den. Proklamationen, som �r klar och enkel utan n�gra retoriska fraser, framlade inte socialismens grundid�er; dem tog f�rfattarna f�r sj�lvklara. I st�llet slog de fr�n f�rsta b�rjan in p� indirekt polemik mot den moderata majoriteten i Messame Dasi. De f�rklarade sk�len som tvingade dem till illegal utgivning: �Vi skulle betrakta det som ett stort misstag fr�n varje arbetares sida att tro en legal tidning ... skulle kunna verka f�r hans, arbetarens, intressen. Regeringen har i sin �omtanke� om arbetarna effektivt t�ppt till munnen p� de legalt utgivna tidningarna. En hel skock tj�nstem�n, kallade censorer har sl�ppts l�sa p� alla s�dana tidningar ... Den ena ordern efter den andra g�r ut till censorskommitt�n: �ingenting f�r s�gas om arbetarna, ingenting f�r tryckas om den eller den h�ndelsen� och s� vidare.� [51]
�Brdzola� var den f�rsta fria tidningen, eftersom den lyckats g�ra sig fri fr�n censuren. Vad som var �nnu mer karakteristiskt var redakt�rernas politiska anspr�ksl�shet. De f�rklarade uttryckligen att de inte hyste n�gon str�van att bedriva en egen politik, ty den georgiska arbetarr�relsen borde utg�ra en del av arbetarr�relsen i hela Ryssland. Deras politik skulle s�ledes oundvikligen bli underordnad de socialistiska ledarnas i tsarriket. Detta var �terigen en tydlig pik �t Messame Dasis majoritet, som var ben�gen att gynna ett eget georgiskt parti, f�rbundet med det ryska partiet men inte underordnat detta.
N�sta nummer av �Brdzola� utkom tre m�nader senare, i december 1901. Det inneh�ll en l�ng, osignerad artikel om �Det ryska socialdemokratiska partiet och dess n�rmaste uppgifter�. F�rfattare var Dzjugasjvili. Artikeln var en �versikt �ver �Iskras� synpunkter och alldeles speciellt Lenins egna; men den blivande Stalin kan omissk�nnligt sp�ras i stilen och framst�llningss�ttet, i vokabul�ren och till och med i de favoritmetaforer som f�rfattaren skulle komma att upprepa tid efter annan under helt andra f�rh�llanden, d� de skulle �terges �ver hela v�rlden och g�ra historia. Det l�g en egendomlig slagkraft i hans understrykande av de v�sentliga punkterna i argumenteringen; han hade en n�got tr�ttande b�jelse f�r upprepning, som �r karakteristisk ocks� f�r Lenins stil � samt en svag het f�r dystra hyperboliska bilder med bismak av ortodox s�ndagspredikan. �M�nga stormar, m�nga forsar av blod har svept fram �ver V�steuropa f�r att det m�tte bli ett slut p� folkmajoritetens f�rtryck under en minoritet, men lidandet �r �nnu inte �ver, s�ren har f�rblivit lika pl�gsamma som n�gonsin, och sm�rtan blir allt outh�rdligare f�r varje dag.� [52] F�rfattaren �verger sedan det otympliga bildspr�ket och ger ett kortfattat och popul�rt sammandrag av socialismens historia i Europa och Ryssland, av det slag som de flesta socialistpropagandister vid denna tid hade kunnat �stadkomma p� basis av Engels� �Socialismens utveckling fr�n utopi till vetenskap och Plechanovs eller Lenins skrifter. Han begagnar konkreta exempel, h�mtade fr�n aktuella lokala h�ndelser, f�r att styrka slutsatsen att Kaukasien l�g efter det �vriga Ryssland i fr�ga om socialistisk mognad. Han riktar d�refter ett hugg mot ekonomisterna, som ville att arbetarna skulle k�mpa endast f�r det dagliga br�det och inte f�r socialism contra autokrati. Ekonomisterna var lika sn�la i sm�tt och sl�saktiga i stort som de moderata socialisterna i V�steuropa, exempelvis anh�ngarna till Eduard Bernstein i Tyskland, som ivrade f�r sm�reformer men avstod fr�n socialismens h�ga ideal. H�nsyftningarna p� schismer bland socialisterna i Tyskland grundade sig p� rapporter i �Iskra�, ty f�rfattaren kunde inte tyska, men de visade att han h�ll sig � jour med riktningar och str�mningar i den v�steuropeiska socialismen, �ven om han fick sitt material i andra hand. I V�steuropa, h�vdade han vidare, kunde de reformistiska socialisterna �tminstone skylla p� att de levde under en civiliserad kapitalism, �d�r m�nskliga r�ttigheter redan blivit f�rv�rvade�; men hur kunde n�gon tro p� ett stegvis fram�tskridande under det despotiska tsarv�ldet? �Endast stora syften kan v�cka stora krafter till liv.� D�rmed ville han inte s�ga att socialisterna skulle v�gra att befatta sig med arbetarnas kamp f�r ett b�ttre levebr�d. Tv�rtom, socialisterna m�ste delta i denna kamp, ty hur obetydliga dess n�rmaste m�l �n kunde vara, m�ste arbetarna under dess g�ng samla sina styrkor och sm�ningom drabba samman med staten, som inte representerade annat �n de besittande klassernas organiserade stridskrafter.
Andra avsnittet i artikeln b�rjar med en bitter och harmsen bild av det f�rtryckta Ryssland:
�Det �r inte bara de arbetande klasserna som har suckat under tsarv�ldets ok. �ven andra samh�llsklasser f�rkv�vs i sj�lvh�rskard�mets struptag. Suckar g�r de hungersvullna ryska b�nderna ... Suckar g�r sm�folket i st�derna, obetydliga tj�nstem�n och kontorister, med ett ord, den otaliga m�ngd enkla m�nniskor vilkas tillvaro �r exakt lika os�ker som arbetarklassens och som har anledning nog att vara missn�jda med sin sociala st�llning. Suckar g�r ocks� det l�gre och till och med det mellersta skiktet inom borgarklassen, som inte kan f�rlika sig med den tsaristiska knutpiskan och batongen, i synnerhet den bildade delen av bourgeoisien ... Suckar g�r de f�rtryckta nationaliteterna och trosbek�nnarna i Ryssland, bland dem de polacker och finnar som f�rdrives fr�n sitt fosterland och s�ras i sina heligaste k�nslor. Tsarv�ldet har brutalt trampat under f�tterna de r�ttigheter och den frihet som deras g�ngna historia hade f�rl�nat dem. Suckar g�r de oavbrutet f�rf�ljda och f�r�dmjukade judarna, ber�vade till och med de �mkliga privilegier som andra ryska unders�tar �tnjuter � r�tten att bos�tta sig var de vill, r�tten att g� i skola etc. Suckar g�r georgierna, armenierna och andra folk, som varken f�r ha sina egna skolor eller bli anst�llda i statstj�nst och som tvingas underkasta sig russifikationens sk�ndliga och nedtryckande politik. Suckar g�r de m�nga miljonerna medlemmar av ryska religi�sa sekter, som �nskar ut�va sin religion efter sitt eget samvetes bud och ej efter de ryska ortodoxa pr�sternas:[53]
Bilden av detta �andra�, f�rtryckta Ryssland, f�rst�rkt av klumpiga men effektiva upprepningar, var avsedd att hos l�sarna insk�rpa den annalkande revolutionens stora m�jligheter. Arbetarklassen, den mest revolution�ra av alla klasser, hade vapenbr�der i alla dessa skikt av samh�llet.
H�r ansl�r f�rfattaren emellertid en nykter varningston: �Men ack, den ryska bondeklassen �r alltj�mt f�rsl�ad av ur�ldrigt slaveri, armod och m�rk okunnighet; den har just som f�rst b�rjat vakna, den har �nnu inte fattat var den har sin fiende. Rysslands f�rtryckta nationaliteter kan inte ens t�nka p� att frig�ra sig av egen kraft, s� l�nge de har emot sig inte endast den ryska staten, utan �ven de folklager som �nnu inte har insett att env�ldet �r deras gemensamma fiende.� Men hans mest eftertryckliga varning g�llde den tveeggade karakt�ren hos den borgerliga oppositionen mot tsarv�ldet: �Bourgeoisien i alla l�nder och nationer f�rst�r endast alltf�r v�l att tillgodog�ra sig de segerns frukter som er�vrats av andra; de f�rst�r endast alltf�r v�l att r�ra om i elden med andras h�nder. De har aldrig velat riskera sin egen relativt privilegierade st�llning i en kamp mot en m�ktig fiende, i en kamp som �nnu inte kan vinnas med l�tthet. �ven om de �r missn�jda, har de �nd� sin goda b�rgning och avst�r d�rf�r villigt �t arbetarklassen och sm�folket �verhuvudtaget privilegiet att uts�tta ryggen f�r kosackernas piskor, att sl�ss p� barrikader och s� vidare.� Den industriella arbetarklassen borde d�rf�r p�taga sig ledarskapet. En seger �ver autokratin kunde aldrig bli annat �n skenbar om den vunnes under borgerligt ledarskap, ty borgerskapet skulle trampa arbetarnas och b�ndernas r�ttigheter under f�tterna, sedan de f�rst l�tit dessa �kratsa kastanjerna ur elden� �t bourgeoisien.[54] Om env�ldet st�rtades av folket under ledning av den prolet�ra socialismen, skulle resultatet bli �en brett demokratisk statsf�rfattning, som sk�nker lika r�ttigheter �t arbetarna, de f�rtryckta b�nderna och kapitalisterna�.
L�st n�ra ett halvt �rhundrade efter det den skrevs, m�ste denna hovsamma demokratiska slutkl�m (lika r�ttigheter �ven �t kapitalisterna) tyckas rimma illa med f�rfattarens bittra beskyllningar mot bourgeoisien. Men denna �inkonsekvens� var d� gemensam f�r alla ryska socialister. De utgick samf�llt ifr�n att Ryssland inte var moget f�r socialismen, och att det enda revolutionen skulle kunna uppn� inom en �versk�dlig framtid var det feodala env�ldets ers�ttande med demokratisk kapitalism.[55] Detta var den nu v�lbekanta paradoxen i de socialisters st�ndpunkt vilka som motst�ndare mot kapitalismen likv�l tvingades k�mpa f�r en kapitalistisk demokratis seger i sitt land. N�gra �r senare skulle en fundamental splittring uppst� i deras led i samband med denna paradox. De moderata socialisterna, eller mensjevikerna, skulle f�rf�kta att i en revolution som endast skulle ers�tta feodalism med kapitalism m�ste den liberala medelklassen oundvikligen spela f�rsta fiolen, och att socialisterna, sedan de hj�lpt liberalerna att besegra env�ldet och tillv�lla sig makten, i forts�ttningen m�ste ikl�da sig rollen av en vanlig socialistisk opposition i en parlamentarisk kapitalistrepublik. Bolsjevikerna skulle h�vda, alldeles som Dzjugasjvili h�vdade det 1901, att man inte kunde f�rlita sig p� att den borgerliga liberalismen skulle st�rta env�ldet, och att socialisterna m�ste ikl�da sig ledarskapet i den antifeodala revolutionen, �ven om de d�rvid endast banade v�g f�r en demokratisk styrelseform som skulle f�rbli kapitalistisk till sin ekonomiska struktur. Denna politiska debatt skulle bryta ut f�r fullt f�rst d� revolutionen 1905 stod f�r d�rren. I forts�ttningen skulle bolsjevikernas standardargument f�rbli of�r�ndrat i sina huvuddrag allt intill 1917.
S�lunda var Dzjugasjvili i den �moderation� och demokratiska ortodoxi som kom honom att ivra f�r lika r�ttigheter f�r arbetare, b�nder och kapitalister trogen den ryska socialismens anda vid denna tid. Vad som kanske �verraskar �r att p� detta tidiga stadium, flera �r f�re brytningen mellan bolsjeviker och mensjeviker, d� han sj�lv bara var tjugotv� �r, hans program redan var den blivande bolsjevikens. Han talade redan det spr�k som leninismen skulle tala �nda till 1917. Hans politiska teorier var redan s� tydligt utkristalliserade att de n�rmaste tio eller femton �ren skulle f�r�ndra dem f�ga. Lenins inflytande p� honom hade redan nu varit avg�rande, trots att bolsjevismens grundare endast hade utgivit sina tidigaste skrifter och hans inflytande alltj�mt huvudsakligen var anonymt, eftersom flertalet av hans uppsatser och artiklar hade offentliggjorts under pseudonymer eller helt osignerade. D�rmed �r inte sagt att den unge kaukasiern var lika mottaglig f�r alla faser av Lenins sammansatta och m�ngsidiga personlighet. N�gra av l�rarens principer och tankar, och �n mer, n�gra av understr�mmarna i hans ingenium l�g helt utanf�r l�rjungens intellektuella synkrets, och de skulle s� f�rbli. Men de grunddrag i Lenins id�er som han kunde f�rst� omfattade han med iver fr�n f�rsta stund.
Den unge skribenten var inte bara propagandist; han visade sig ocks� vara en revolutionens tekniker, ivrigt intresserad av de specifika metoder som skulle f�ra partiet till det eftertraktade m�let. Han analyserade de olika stridsmetoderna, deras f�rtj�nster och nackdelar, och j�mf�rde den relativa effektiviteten hos strejker, illegala tidningar och gatudemonstrationer. Den illegala pressen kunde n� endast en tr�ng l�sekrets; d�ri l�g dess begr�nsning. Strejker var effektivare men riskabla; de hade en ben�genhet att studsa tillbaka p� de strejkande arbetarna sj�lva. Gatudemonstrationer var den mest effektiva stridsformen dittills. Dzjugasjvili hade tydligen i tankarna den f�rsta lyckade f�rstamajdemonstrationen i Kaukasien, som han just hj�lpt till att organisera. Sm�tt berusad av framg�ngen kan han ha �verskattat dess betydelse. Men i hans analys fanns det en glimt av skarp insikt i masspsykologi och �ven i mekaniken hos tsard�mets sj�lvm�rdande f�rsvar. Demonstrationer iscensatta av en handfull revolution�rer, resonerade han, v�ckte en likgiltig allm�nhets nyfikenhet; och �ingenting �r farligare f�r ett tyrannv�lde �n folkets nyfikenhet.� [56] En gatudemonstration f�ngar den likgiltige �sk�darens uppm�rksamhet, och han kan inte f�rbli likgiltig i l�ngden. Polisen skingrar brutalt demonstranterna, och n�gra av �sk�darna kommer att k�nna sympati f�r f�rtryckets offer. I sitt blinda ursinne kan polisen inte skilja mellan demonstranter och �sk�dare; b�da parter f�r smaka p� knutpiskan. Vid n�sta socialistdemonstration kommer leden att f�rst�rkas av n�gra som bara stod och gapade vid den f�rra. Sj�lva knutpiskan b�rjar bli v�r bundsf�rvant, kommenterade Dzjugasjvili. Vid v�gens slut, profeterade han, v�ntar �sp�ket av en folkets revolution�. P� detta var han s� s�ker att han v�gade sig p� en mycket preciserad f�ruts�gelse: det skulle inte dr�ja mer �n tv� eller tre �r innan �sp�ket� uppenbarade sig.[57] S�llan har en politisk sp�dom slagit in mera exakt �n denna. Det gick precis tre �r, och sedan f�ljde utbrottet av revolutionen 1905.
Vad uppsatsen �n kunde ha f�r politiska f�rtj�nster, var den inte n�got litter�rt m�sterverk. Den saknade all vetenskaplig grundlighet. Vid Dzjugasjvilis d�varande �lder, tjugotv� �r, hade Lenin skrivit nationalekonomiska och statistiska avhandlingar som m�ngen docent, f�r att inte s�ga professor i nationalekonomi inte hade beh�vt sk�mmas f�r. Trotskij, som var �rsbarn med Dzjugasjvili, f�rv�rvade tidigt anseende som en av �Iskras� fr�msta bidragsgivare. En essay som Dzjugasjvilis skulle n�ppeligen ha funnit v�gen till �Iskras� spalter, �n mindre till den mera h�gintellektuella tidskriften �Zarja� (Gryningen), som �ven utgavs av Plechanov och Lenin. M�tt med en s�dan m�ttstock, var hans uppsats i alltf�r h�g grad ett verk av en discipel och efters�gare; hans sociologiska tankeg�ngar var oslipade, hans stil var visserligen slagkraftig p� sitt speciella s�tt, men alltf�r haltande och tr�g. �Iskras� redakt�rer, och framf�r allt Lenin, skulle genast ha kunnat s�ga vilken av deras egna artiklar den provinsielle f�rfattaren hade tuggat p�, och de skulle ha uppt�ckt vilka avsnitt han hade l�nat fr�n dem ord f�r ord. Men det skulle vara or�ttvist att bed�ma Dzjugasjvilis f�rsta alster efter den ryska socialismens h�glitter�ra elits m�ttstock, i synnerhet sedan �Brdzola� blygsamt hade presenterat sig f�r sin l�sekrets som denna elits georgiska spr�kr�r. Enligt lokal kaukasisk standard var Dzjugasjvilis essay ett kraftprov. En forskare som l�ser den nu, med f�rfattarens senare arbeten i tankarna, kan inte annat �n f�rundra sig �ver den relativa mogenheten i dess stil. Uppsatsen i �Brdzola� tillh�r de b�sta saker dess f�rfattare skulle skriva under n�ra ett halvt �rhundrade; f� skulle bli b�ttre, och m�nga skulle bli mycket s�mre b�de till inneh�ll och stil.
En detaljerad skildring av Dzjugasjvilis liv och verksamhet under de n�rmaste f�ljande m�naderna eller till och med �ren skulle bli en enformig ber�ttelse. Han f�rde nu den existens som var typisk f�r en jagad socialistisk agitator och organisat�r; huvudinneh�llet i hans liv bestod av strejker, gatudemonstrationer, hemliga m�ten, konferenser etc. Hans handlingar var s� typiska f�r personer av hans slag att de till st�rsta delen gick of�rm�rkta f�rbi. F�rst trettio till fyrtio �r senare skulle forskningens str�lkastarljus riktas mot dem. D� grep s�v�l v�n som fiende beg�rligt efter varje detalj i samband med hans tidigare verksamhet, den f�rre ivrig att visa att redan den store ledarens ungdom lyste av s�llspord glans, den senare lika besluten att sp�ra tillbaka n�stan till vaggan den onde mannens laster. Alla de apologetiska och f�rd�mande volymer som skrivits under �rens lopp ha f�ga bidragit till en verklig kunskap om Stalin. Blott helt f� obestridliga fakta kan plockas fram ur den grumliga floden av ovederh�ftig polemik.
I november 1901 valdes han formellt till medlem av Socialdemokratiska kommitt�n i Tiflis. Denna f�rsamling, som bestod av nio personer, dirigerade de socialistiska grupperna i den kaukasiska huvudstaden och var under en tid i praktiken det exekutiva organet f�r hela Kaukasien. Dzjugasjvilis nya position gav honom allts� goda m�jligheter att kontrollera r�relsen i hela provinsen. Blott tv� veckor efter sin utn�mning flyttade han emellertid fr�n Tiflis till Batum, den nya centralen f�r oljeindustrin vid turkiska gr�nsen, vilken helt nyligen f�rbundits med Baku genom en oljeledning. Centralfiguren i Tifliskommitt�n var Sylvester Djibladze, samme man som en g�ng i tiden hade �rfilat upp en rektor vid teologiska seminariet och som senare blev Dzjugasjvilis socialistiske l�rom�stare. De b�da m�nnen stod inte p� god fot med varandra. Det kan t�nkas att Djibladze behandlade sin l�rjunge en smula beskyddande och s�rade hans stolthet. D�rtill kom att han tillh�rde den moderata flygeln av Messame Dasi. B�de politiska och personliga mots�ttningar gjorde samarbetet t�mligen vanskligt. Dzjugasjvilis f�rflyttning till Batum var troligen den bekv�maste utv�gen f�r alla parter � f�r Djibladze, f�r Dzjugasjvili och f�r Tifliskommitt�n. Batum beh�vde en energisk socialistorganisat�r, och den yngre av de b�gge rivalerna m�ste d�r finna utlopp f�r sin energi och �relystnad.[58] Det var f�r �vrigt under sin vistelse i denna stad p� turkiska gr�nsen som Dzjugasjvili b�rjade begagna pseudonymen �Koba�, som p� turkiska betyder �Den okuvlige�. Koba var ocks� namnet p� en lagl�s hj�lte, en folkets f�rk�mpe i en dikt av den georgiske poeten Kazbegi, en av Dzjugasjvilis �lsklingsf�rfattare under pojk�ren. Som �Koba� skulle revolution�ren bli mest k�nd bland sina kamrater innan han antog den ryktbarare pseudonymen Stalin, och gamla kaukasiska bolsjeviker skulle kalla honom Koba �nnu l�ngt senare.[59]
Batum var en betydligt mindre stad �n Tiflis; dess befolkning uppgick endast till 25 000, medan Tiflis hade 150 000. Men som industricentrum tillv�xte den snabbt i betydelse, till stor del p� grund av tillfl�det av utl�ndskt kapital. De f�rn�msta oljeverken var redan i Rotschildkoncernens �go, och mer �n tjugofem procent av alla Kaukasiens industriarbetare bodde i Batum. Trots att staden f�tt sin anpart av socialistpropaganda, kunde den �nnu inte ber�mma sig av att ha en samordnad underjordisk organisation. Koba var besluten att gottg�ra denna brist. N�gra veckor efter sin ankomst sammankallade han ett socialistiskt m�te � officiellt var sammankomsten bara en munter och oskyldig ny�rsfest � vid vilket Batums Socialdemokratiska kommitt� blev utsedd. Hans n�sta �tg�rd var att s�tta upp ett hemligt tryckeri efter m�nster av Ketskovelis i Baku. Tryckeriet inr�ttades i ett enda litet rum, som samtidigt tj�nade honom som privatbostad. �Stilen var placerad i t�ndsticks- och cigarrettaskar och p� pappersremsor�, ber�ttar i sina minnesanteckningar en av tryckarna, vilka givetvis ocks� de var socialister. �gonvittnet skulle erinra sig hur Koba satt vid ett bord mitt i rummet och skrev sina flygblad och l�mnade �ver dem till s�ttarna.[60] D� och d� gjorde Koba en tripp till Tiflis, s�kte upp kommitt�medlemmarna d�r, deltog i deras r�dpl�gningar och avgav rapport �ver sitt eget arbete. Flygbladen som han skrev och l�t trycka i sin egen bostad fann v�gen till oljeverken, godsstationerna och faktorierna, och deras effekt gjorde sig snart f�rnimbar i form av politisk j�sning och arbetsoroligheter. En konfidentiell rapport fr�n hemliga polisen meddelade: �H�sten 1901 skickade socialdemokratiska kommitt�n i Tiflis en av sina medlemmar, Josef Vissarionovitj Dzjugasjvili, tidigare elev i sj�tte klassen vid Tiflis� seminarium, till Batum med uppdrag att bedriva propaganda bland fabriksarbetarna. Till f�ljd av Dzjugasjvilis verksamhet ... b�rjade socialdemokratiska organisationer uppst� i alla Batums fabriker. Resultaten av den socialdemokratiska propagandan kunde f�rm�rkas redan 1902 i form av den utdragna strejken vid Rotschildverken samt gatudemonstrationer.�[61]� Under en s�dan demonstration �ppnade den kaukasiska gev�rsbataljonen eld mot m�ngden, och femton arbetare blev d�dade och m�nga s�rade. Ochranan f�rdubblade nu sina anstr�ngningar att sp�ra upp det hemliga tryckeriet och socialistagitatorerna. Den 5 april 1902 blev Koba arresterad vid ett m�te med Batumkommitt�n. Tryckeriet blev inte uppt�ckt.
Hans vistelse i Batum hade inte r�ckt mer �n fyra och en halv m�nad, men det var m�nader av intensiv verksamhet. En episod f�rtj�nar att omn�mnas, d�rf�r att den visar fram�t p� kommande h�ndelser. Kobas handlande i Batum v�ckte en del skarp kritik bland de mera moderata socialisterna p� platsen, vilka leddes av Nikolai Tjcheidze. Tjcheidze, liksom Koba en f�re detta seminarist, hade f�rsiktigt uts�tt de f�rsta socialistiska fr�na p� Svartahavskusten och varit h�gt aktad f�r sin stora bildning och sin v�ltalighet. Tydligen blev propagandisten senare bet�nksam r�rande m�jligheterna att uppr�tta en effektiv illegal organisation. Han trodde inte att en s�dan organisation hade en chans att �verleva p� en liten ort som Batum, d�r det skulle bli sv�rt att h�lla den hemlig och d�r ochranan kunde komma att kv�va den illegala verksamheten i dess linda. Han ans�g Kobas planer v�ghalsiga och besvor honom, personligen och genom v�nner, att avst� och l�ta de lokala socialisterna g� sina egna v�gar. Men Koba l�t sig inte �vertalas. Fast�n hans motst�ndare sk�llde honom f�r �desorganisat�r� och �galning�, genomdrev han sina planer och ondgjorde sig �ver Tjcheidzes �klenmodighet�.[62] De b�da georgierna skulle med tiden m�tas i st�rre drabbningar. Tio �r senare, 1912, var Tjcheidze den store mensjevikiske folktalaren i Petersburg och ordf�rande i den parlamentariska socialistrepresentationen i duman (det tsaristiska kvasiparlamentet), medan Koba var en av ledarna f�r den illegala bolsjevismen och ryckte i tr�darna bakom bolsjevikrepresentanterna i duman. 1917 blev Tjcheidze den mensjevikiske presidenten i Petrograds sovjet (en post p� vilken han eftertr�ddes av Trotskij d� den bolsjevikiska flodv�gen b�rjade stiga), medan Stalin var medlem av bolsjevikiska centralkommitt�n. Under detta revolutionens �r sammandrabbade de b�da georgiska exseminaristerna i tsarernas huvudstad till ackompanjemang av epitet som inte skilde sig mycket fr�n dem de utbytte i Batum.
KAPITEL 3
Stalin i f�ngelse i Batum. � De tsaristiska f�ngelserna som revolution�ra utbildningscentraler. � Lenin: paragraf 1 i partistadgarna. � Stalin deporteras till Sibirien 1903. � Flyr och �terv�nder till Tiflis 1904. � Konflikt mellan bolsjeviker och mensjeviker. � Stalin ansluter sig till bolsjevismen mot slutet av 1904. � Revolutionen 1905. � Petersburgs sovjet. � Bondeuppror och milit�rrevolter i Kaukasien. � Stalin som Lenins l�rjunge. � Framtr�dandet ur underjorden. � Stalin bevistar under t�cknamnet Ivanovitj partiets rikskongress i Tammerfors 1905 och tr�ffar Lenin f�r f�rsta g�ngen. � Stalin g�r sin f�rsta utrikesresa till Stockholmskongressen 1906. � Opponerar sig mot Lenin i fr�ga om jordreformen. � Kampgrupperna. � Trotskij uttalar sig f�rd�mande om bolsjevismen.
N�r porten till Batums f�ngelse en av de f�rsta dagarna i april 1902 f�ll igen bakom Koba-Dzjugasjvili, beh�vde han inte ha n�gon utpr�glad beg�vning f�r martyrskapet f�r att kunna uth�rda sitt �de. De tsaristiska f�ngelserna, hur illa beryktade de �n var, framst�r som milda, n�stan m�nniskov�nliga f�r en generation som k�nner en Himmlers eller Jezjovs grymheter och d�dsl�gren i Belsen och Auschwitz. Regimen i tsard�mets f�ngelser och deportationscentraler var en blandning av brutalitet och �frisinnad� ineffektivitet. D�r fanns nog mycket brutalitet f�r att bef�sta f�ngarna i deras hat till den best�ende ordningen, och nog mycket f�rvirrad ineffektivitet f�r att till�ta att det revolution�ra arbetet framg�ngsrikt fortsattes bakom f�ngelsegallren. F�r m�nga unga socialister blev f�ngelset ett �universitet�, d�r de hade m�jlighet att f� en gedigen revolution�r utbildning, ofta under erfarna l�rares ledning. De politiska f�ngarna, som �tnj�t vissa �privilegier� som inte beviljades kriminella f�rbrytare, organiserade i regel sitt gemensamma liv i en anda av solidaritet och �msesidig hj�lpsamhet. F�ngelset var mestadels en stor diskussionsf�rening. Inte underligt att n�gra f�re detta f�ngar i sina memoarer erinrar sig det l�tta vemod de k�nde n�r de utbytte sina celler mot friheten.
Koba �lade sig en str�ng disciplin, steg tidigt upp, arbetade h�rt, l�ste mycket och var en av de fr�msta debatt�rerna i f�ngelsekommunen. M�nga �r senare mindes hans f�ngelsekamrater hur han gick till storms mot agrarsocialisterna och andra motst�ndare till �Iskra�. I debatten var han logisk, skarp och h�nfull. Bortsett fr�n s�dana diskussioner var han sluten, sj�lvupptagen och h�gdragen. S� l�ngt �r s� gott som alla memoarf�rfattare �verens, men de skiljer sig p� andra punkter. V�nnerna minns honom som en t�lig, k�nslig och hj�lpsam kamrat, motst�ndarna beskriver den sj�lvs�kre debatt�ren som en skum intrigmakare, begiven p� att sm�da sina kritiker och vigla upp sina fanatiska anh�ngare mot dem.[63]
Fr�n Batum �verf�rdes Koba till ett annat f�ngelse i Kutais, och d�rifr�n flyttades han tillbaka till Batum. Allt som allt tillbragte han drygt ett och ett halvt �r i kaukasiska f�ngelser, fram till slutet av november 1903. �klagarmakten hade inga klara bevis mot honom, bortsett fr�n rapporter av hemliga polisagenter, vilka ingen ordinarie domare skulle ha godtagit som giltig grund f�r en f�llande dom. Liksom de flesta misst�nkta som inte kunde s�ttas fast f�r n�got brott d�mdes Koba �administrativt� till tre �rs f�rvisning. Han skulle deporteras till byn Novaja Uda i departementet Irkutsk i �stra Sibirien. F�ngen kunde inte �beropa n�gon habeas-corpus-akt; ingen som helst lag skyddade honom mot myndigheternas godtyckliga maktut�vning.
Medan Koba satt i f�ngelse intr�ffade tv� h�ndelser; den ena var lokal till sin karakt�r och kastade ett visst ljus �ver hans st�llning inom konspirationen; den andra var av vida st�rre betydelse f�r Rysslands framtid, v�rldssocialismen � och Kobas karri�r. I mars 1903 hade de socialdemokratiska grupperna i Kaukasien bildat en allkaukasisk federation. Koba valdes i sin fr�nvaro till medlem av dess exekutivkommitt�. Det var ytterligt s�llsynt att en sammanslutning valde in en insp�rrad medlem i ett verks�llande utskott, s�vida inte hans roll inom den underjordiska r�relsen var s� eminent att det l�nade m�dan att konsultera honom i hans f�ngelse r�rande en h�gviktig fr�ga. Mycket har sedan dess blivit skrivet i syfte att f�rringa eller �verdriva Kobas roll vid denna tid. Det tyder p� att han vid tjugotv� �rs �lder redan var ett slags �gr� eminens� i sin f�delseprovins� illegala r�relse. Han var f�rvisso inte den obetydlige man i ledet, den nolla som skildras av Trotskij. Inte var han heller �Kaukasiens Lenin�, s�som hans hagiografer ser honom; d�rtill var hans personlighet fortfarande alltf�r gr�, �ven om den var eminent.
Den andra och vida betydelsefullare h�ndelsen b�rjade i juli 1903 i ett g�rdsrum i det socialistiska �Maison du Peuple� i Bryssel � ett rum belamrat med ull-balar och fullt av loppor � och slutade i London under senare h�lften av augusti. I Bryssel samlades slutligen den allryska socialdemokratiska partikongress som f�rberetts av �Iskra�-m�nnen. Det var de facto den f�rsta regelr�tta ryska socialistkongressen, fast�n historikerna av artighet mot den misslyckade sammankomsten i Minsk 1898 har kallat den Andra kongressen. Efter ett par dagar uppt�ckte delegaterna att deras r�relser n�rg�nget bevakades av tsaristspioner, och kongressen �verflyttades i hast fr�n Bryssel till London. Delegaterna hoppades kunna s�tta kronan p� �Iskras� verk och genomf�ra bildandet av ett allryskt parti. S� skulle emellertid inte ske, ty under denna kongress begynte den ryska socialismens klyvning i tv� fraktioner, bolsjeviker och mensjeviker, revolution�rer och moderata eller de �h�rda� och de �milda�, som de kallades i b�rjan. Vid det m�te mellan �Iskra�-m�n vid vilket de f�rsta sammanst�tningarna intr�ffade presiderade den tjugotre�rige Trotskij, en�r de �ldre ledarna inte hade kunnat ena sig om n�gon annan ordf�rande. Fjorton eller femton �r efter sin uppkomst skulle schismen skaka Europa och v�rlden inte mindre h�ftigt �n en annan schism, inledd av Martin Luther, hade gjort fyrahundra �r tidigare. �nd� f�ref�ll dess upprinnelse till ytterlighet trivial. Katedralen i Wittenberg utgjorde oveders�gligen en mindre grotesk inramning f�r reformationens f�delse �n de loppmyllrande ulls�ckarna i �Maison du Peuple� i Bryssel f�r bolsjevismens. Luther utslungade sin utmaning mot p�ved�met i de nittiofem teser han spikade upp p� kyrkd�rren. Lenins utmaning var i b�rjan inrymd i en enda liten klausul i en enda kort paragraf. Om Luther blev �verraskad men styrkt av den kraftiga oppositionen mot hans id�er, blev Lenin s� uppr�rd �ver splittringen han v�llat att han omedelbart efter kongressen fick ett nerv�st sammanbrott.[64] Luthers teser s�ges ha varit k�nda �ver hela Tyskland inom fjorton dagar efter offentligg�randet � Lenins f�rsta paragraf i partistadgan skulle f�rbli ok�nd f�r n�gon st�rre allm�nhet. Lika fullt �r det klot han rullade in i historien juli�augusti 1903 fortfarande i r�relse.
Paragraf 1 i partistadgarna skulle ange vilka som skulle betraktas som medlemmar av partiet. Till synes ber�rdes i den inga principiella eller ens taktiska fr�gor. Kongressen b�rjade ocks� diskutera punkten som en ren organisationsfr�ga, sedan man enat sig om ett allm�nt program och vissa taktiska resolutioner. Tv� utkast till klausulen l�g framf�r delegaterna. Lenins utkast lydde som f�ljer: �Medlem av Ryska socialdemokratiska arbetarpartiet �r varje person som godk�nner dess program, st�der partiet med materiella medel och personligen deltager i n�gon av dess organisationer.� I det andra f�rslaget, som framlades av Martov, var orden �personligen deltager i n�gon av dess organisationer� utbytta mot �personligen och regelbundet samarbetar under ledning av n�gon av dess organisationer�.[65] Ytligt sett var de tv� formuleringarna s� gott som identiska, och kontroversen tedde sig som en v�lrepeterad uppvisning i h�rklyveri. Under k�bblet dolde sig emellertid tv� skilda och till och med stridiga �sikter om partiets karakt�r och organisation. Lenin vidh�ll att endast personer som regelbundet deltog i den illegala r�relsen borde betraktas som medlemmar och �ga formell r�tt att �va inflytande p� partiets politik. Han ville inte inom partiets ram innefatta den v�xande trossen av sympatis�rer och medjamare, vare sig intellektuella eller arbetare. Den konspirativa organisationens medlemmar m�ste vara revolutionens soldater, villiga att underkasta sig dess disciplin och beredda att lyda den centrala ledningens order och direktiv. P� sympatis�rerna kunde man inte r�kna som fasta och p�litliga revolutionstrupper � de var dess forml�sa och os�kra civila reserv. Partiet s�dant Lenin s�g det skulle vara en samordnad, starkt centraliserad k�rntrupp, utrustad med osviklig slagkraft. Dess styrka skulle f�rsvagas och dess slagkraft avtrubbas om den l�sa �svansen� av nyckfulla sympatis�rer upptogs i den. Lenin h�vdade att detta just var den fara som lurade i Martovs vaga formulering, som av medlemmarna endast kr�vde �samarbete under organisationens ledning� i st�llet f�r disciplinerat arbete inom sj�lva organisationen.
Partiet skulle vara revolutionens verktyg. Hittills var det bara formen p� detta verktyg som var en tvistefr�ga. B�da sidor tog f�r givet att de var eniga om sj�lva revolutionens natur. Visserligen hade redan f�re kongressen �Iskras� redakt�rer varit dunkelt medvetna om ideologiska meningsskiftningar. Halvt p� sk�mt brukade de beteckna varandra som �h�rda� eller �milda�. Lenins �h�rdhet� var odiskutabel. �Detta �r det virke varav Robespierrenaturer skapas�, sade Plechanov om sin forne l�rjunge, som nu �ppet str�vade efter ledarskapet i trots av det gamla gardet. Lika odisputabel var Martovs �mildhet�. Men �nda till nu hade s�dana meningsskiljaktigheter betraktats som olikheter i individuell l�ggning och temperament, naturliga inom varje sammanslutning som arbetade f�r ett gemensamt syfte; dessa olikheter i skaplynnet hade �nnu inte hunnit �verg� till tydliga politiska meningsbrytningar. Vid kongressen hade de stridande sj�lva varit �verraskade och f�rf�rade �ver hetsigheten i dispyten. De hade en k�nsla av att de l�t sitt temperament driva dem mycket l�ngre �n som vid nykter eftertanke var f�rsvarligt. De tr�stade sig med tanken att den ov�ntade stormbyn skulle f�ljas av lugnare v�der, och att den lilla sprickan i deras endr�kt l�tt skulle kunna kittas igen. I den n�rmast aktuella stridsfr�gan � paragraf 1 i stadgarna � blev Lenin slagen. Martovs f�rslag gick igenom med 28 r�ster mot 23. Lenin tog motg�ngen med yttre j�mnmod. �Jag tror inte�, yttrade han, att v�ra divergenser �r s� stora att det g�ller liv eller d�d f�r partiet. Vi kommer knappast att stupa p� en futtig paragraf i v�ra stadgar.� [66] Alla akt�rerna tycktes skygga f�r sina egna roller och ta prologen till dramat f�r dess epilog.
Ett nytt �skv�der br�t ut mot slutet av kongressen, d� delegaterna skulle utse partistyrelsen samt �Iskras� redaktionsstab. Helt ov�ntat blev Lenins kandidater valda och Martovs f�ll igenom. Valutg�ngen berodde till stor del p� en slump. N�gra av de �mildare� delegaterna hade l�mnat kongressen, s� att nu blott tv� tredjedelar av det ursprungliga antalet delegater avgav sina r�ster. Lenins kandidater valdes med endast tv� r�sters majoritet (19 mot 17, 3 nedlagda r�ster). Lenin h�ll h�rdnackat p� valets giltighet, vilket han formellt var i sin fulla r�tt att g�ra. Men �minoriteten� v�grade att erk�nna sig slagen. Fr�n och med nu skulle Lenins anh�ngare komma att kallas majoritetsm�nnen, �bolsjeviki�. Den vanskapliga termen bolsjevism, vars internationella suffix s� illa anpassar sig till den ryska stammen, kom h�rifr�n in i den politiska vokabul�ren. Martovs anh�ngare var minoritetsm�nnen � �mensjeviki�. De nya �ismerna�, som inte avspeglade n�gra principiella meningsbrytningar utan den slumpartade utg�ngen av en enstaka omr�stning, tycktes vara skapade f�r att beteckna en ytlig och �verg�ende oenighet. I sj�lva verket betecknade de en r�mna som skulle splittra r�relsen fr�n huvud till fot.
Efter kongressen v�grade mensjevikerna att erk�nna den bolsjevikinka centralkommitt�ns �verh�ghet och proklamerade bojkott mot dem. Lenin h�nvisade h�rdnackat till det formella beslut som fattats av kongressen. Majoritet hade i laga ordning valt hans kandidater, f�rklarade han, och centralkommitt�n var partiets legitima h�gsta myndighet; mensjevikernas bojkott var en handling av otill�tlig individualism och anarkism som inte kunde tolereras. Ur detta utvecklade sig p� nytt � och med �kad kraft � dispyten om partiets karakt�r och struktur.
Mensjevikerna protesterade mot det �bel�gringstillst�nd� som Lenin h�ll p� att inf�ra i partiet samt mot hans teori om vad partiet borde vara. De anklagade honom f�r att pracka p� socialismen en d�d kaserndisciplin. Undan f�r undan utbredde sig striden, �ven om det dr�jde m�nga �r innan ens Lenin fick ett klart begrepp om dess omfattning.
En sak blev i varje fall snart tydlig: de skilda meningarna om partiets organisation avspeglade skilda st�ndpunkter till fr�gor som var av vital betydelse f�r revolutionen. Mensjevikerna s�g partiet som en ansenligt stor och d�rf�r n�got l�slig organisation som skulle str�va att omfatta arbetarklassen och den socialistiska intelligensen samt att slutligen bli identiskt med dem. Denna id� grundade sig p� uppfattningen att socialismen var s� kongenial med proletariatet att hela proletariatet kunde betraktas som det potentiella socialdemokratiska partiet. Enligt Lenins �sikt var detta naivt. Han s�g arbetarklassen som en v�ldig heterogen massa, s�ndrad av olikheter i ursprung och �sk�dning och splittrad av lokala intressen. Inte alla skikt inom proletariatet kunde, enligt hans �sikt, uppn� en h�gre grad av socialistisk upplysning. N�gra var djupt sjunkna i okunnighet och vidskepelse. Om partiet s�kte omfatta hela, eller ens st�rsta delen av proletariatet, skulle det bli lika heterogent som proletariatet sj�lvt � det skulle med sig inf�rliva dess svaghet lika v�l som dess styrka, dess okunnighet lika v�l som dess socialistiska dr�mmar, dess bak�tstr�van lika v�l som dess fram�tanda. Det skulle bli en d�d bild av arbetarklassen i st�llet f�r att vara dess besj�lare, ledare och organisat�r.[67] Det var i Lenins tanke d�rskap att f�rlita sig p� arbetarnas spontana str�van mot socialismen, ty av egen drift skulle de aldrig komma l�ngre �n till enkel fackf�reningsr�relse, vilken i och f�r sig var f�renlig med det kapitalistiska systemet. Citerande den erk�nde auktoriteten p� de marxistiska doktrinerna Karl Kautsky p�pekade Lenin ih�rdigt att socialismen hade blivit inf�rd i arbetarr�relsen utifr�n av borgerliga intellektuella, av Marx, Engels och andra. Det visade att det inte var v�rt att f�rlita sig p� massornas �medf�dda� socialism. Partiet m�ste vara en elitk�r, som endast omfattade de mest upplysta och of�rskr�ckta elementen inom arbetarklassen, dess regulj�ra avantgarde, som inte skulle rygga tillbaka f�r beslutsam och disciplinerad strid. I mensjevikernas �ron l�t detta som ett omin�st eko av blanquismen, den l�ra som omfattats av Pariskommunens ledare, vilka ansett att enda metoden att genomf�ra en revolution var en �verrumplande kupp av en liten konspiratorisk minoritet utan h�nsyn till majoritetens vilja. Blanquismen var anatema f�r alla marxister, och Lenin var angel�gen att rentv� sig fr�n anklagelsen. Han f�rklarade, att enligt hans mening kunde revolutionen segra endast om den var �nskad och st�dd av en folkmajoritet � p� den punkten skilde han sig fr�n Blanqui. Men majoriteten m�ste ledas av en aktiv och v�lorganiserad minoritet � p� den punkten skilde han sig fr�n mensjevikerna och de v�steuropeiska socialister vilka i likhet med Kautsky Och Rosa Luxemburg intog samma st�ndpunkt som mensjevikerna.
Mensjevikerna, och i synnerhet Trotskij, som i b�rjan var deras mest energiska talman, bl�ddrade nu l�ngre tillbaka i historien efter en annan analogi och sk�ndade Lenin f�r hans �jakobinism�. Lenin blev inte st�tt �ver etiketten. Han accepterade den inte utan stolthet och anm�rkte blott, att jakobinerna hade varit den l�gre medelklassen, sm�borgarnas, parti, under det att han var revolution�r socialist. Men var inte jakobinerna i grund och botten franska revolutionens skapare? Och var det inte besynnerligt, att revolution�rer kunde anse titeln jakobin vara en f�rol�mpning? Han drog den slutsatsen att hans motst�ndare inte var annat �n sin tids girondister, arvtagare till dessa f�rsiktiga parlament�rer som revolutionen tvingades r�ja ur v�gen f�r att kunna stiga till sin jakobinska klimax.[68] P� denna punkt tycktes historien sv�va �ver debatten som rasade i sm� broschyrer och obskyra �sekteristiska� tidskrifter. Trotskij t�vade inte att p�minna Lenin om att den jakobinska sagan inte slutade med revolutionens genombrott, och att dess epilog var de jakobinska ledarnas �msesidiga slaktande. Jakobinerna, skrev Trotskij 1903, �h�gg huvudet av folk � vi str�var att upplysa m�nniskohj�rnan med socialismen�. � �Jakobinsk-bolsjevikiska metoder kommer med tiden att resultera i att hela den internationella prolet�ra r�relsen sl�pas inf�r ett revolutionstribunal och anklagas f�r koncilians. Marx� lejonhuvud skulle bli det f�rsta som rullade f�r giljotinens klinga.� I Lenins �ron l�t detta som tom och uppbl�st retorik. Han l�t sig inte p�verkas av spekulativa sneglingar in i en avl�gsen postrevolution�r epok. Hans dynamiska intellekt och vilja var nu helt inst�llda p� det mera �verh�ngande v�rvet att f�rbereda sj�lva revolutionen och smida verktygen till arbetet. Trotskij och de andra mensjevikerna kunde inte framl�gga n�got tillfredsst�llande alternativ till hans schema f�r partiet � det parti som enligt deras mening aldrig skulle lyckas genomf�ra revolutionen.
Under loppet av n�sta �r, 1904, kunde de f�rsta skalven i en politisk jordb�vning f�rnimmas �ver hela Ryssland. Tsarriket led sina f�rsta nederlag i kriget mot Japan, vilket hade b�rjat i februari. Medelklassliberalismen fattade nytt mod inf�r h�ndelseutvecklingen och b�rjade �ppet kr�va env�ldets avskaffande och uppr�ttandet av en konstitutionell monarki. Vad skulle socialdemokraterna g�ra.[69] Mensjevikerna ans�g att det var deras plikt att st�da medelklassliberalismen mot autokratin, ty i en borgerlig (det vill s�ga antifeodal, men inte antikapitalistisk) revolution var medelklassen under alla f�rh�llanden den sj�lvskrivna ledaren. Lenin motsatte sig varje slag av allians med medelklassliberalismen, s� mycket mer ett erk�nnande av dess hegemoni. Liberalernas nyvunna mod var bedr�gligt. Han sp�dde att deras motst�nd mot env�ldet varken skulle bli effektivt eller l�ngvarigt, ty de var lika r�dda f�r en revolution som tsarismen sj�lv. Arbetarklassen, det vill s�ga socialisterna, m�ste p�taga sig ledarskapet, �ven om revolutionen inte skulle resultera i socialism? Vid denna tidpunkt kastades alla taktiska och till och med principiella fr�gor i sm�ltdegeln. Splittringen blev djupare, bredare och bittrare.
Vid andra kongressen hade Lenin vunnit f�rsta ronden, men han f�rlorade snart den n�sta. Han h�ll fast vid sina synpunkter med s� fanatisk ih�rdighet och bek�mpade sina motst�ndare s� h�nsynsl�st att han inte lyckades rycka sina allierade eller ens sina anh�ngare med sig. Mensjevikrebellerna v�grade att g� till Canossa och fortsatte att bojkotta den bolsjevikinka centralkommitt�n samt �Iskras� redaktionsstab. Plechanov, som hade underst�tt Lenin p� kongressen, var nu ivrig att m�ta mensjevikerna p� halva v�gen. Den bojkottade centralkommitt�n var sj�lv besv�rad �ver sin formella myndighet och v�grade att tvinga den p� en motstr�vig medlemsk�r. Lenin fann sig n�stan isolerad. Han avgick ur �Iskras� redaktionsstab och �verl�mnade tidningen i mensjevikernas h�nder. Han tillintetgjorde d�rmed en viktig del av sin f�rsta framg�ng, ty de flesta tr�darna till motst�ndsr�relsen i Ryssland l�pte samman hos �Iskra�. Men trots att han f�rsuttit sitt tillf�lle omedelbart efter kongressen, d� han skenbarligen intog en stark position, l�t sig Lenin inte avskr�ckas av sin isolering. Tv�rtom m�ngdubblades hans energi, och han tycktes �terf� hela sin taktiska slagf�rdighet, trots att han nu stod s� gott som ensam, �vergiven av v�nner och h�nad av motst�ndare. Han flyttade �ver kampens tyngdpunkt till den underjordiska r�relsen i Ryssland. Han uppfordrade de lokala kommitt�erna till strid mot mensjevikerna och de bolsjeviker som str�vade efter en f�rsoning med dessa.
*
Medan de ryska emigrantkolonierna i v�stra Europa sj�d av den nya kontroversen, flyttades Koba-Dzjugasjvili fr�n f�ngelse till f�ngelse, tills han i november 1903 deporterades till Novaja Uda. Det �r ovisst om han, innan f�ngtransporten under eskort av gendarmer br�t upp fr�n Svartahavskusten f�r att antr�da den l�nga och dystra f�rden in i den sibiriska vintern, hade h�rt de f�rsta vaga ryktena om brytningen. Det dr�jde mer �n en m�nad innan Koba kom fram till Novaja Uda. Under v�gen stannade konvojen ofta f�r att ta upp nya deporterade. Allt eftersom landsflyktingarna kom l�ngre �sterut, fick de en allt starkare k�nning av det hotande rysk-japanska kriget. Det l�g alldeles f�r mycket sp�nning och feber i luften f�r att Koba skulle kunna finna sig i tanken att vara avskuren fr�n politiken under tre l�nga �r. Han hade inte v�l kommit fram till sin best�mmelseort, f�rr�n han b�rjade f�rbereda sin flykt. Under f�rvirringen f�re krigsutbrottet hade myndigheternas vaksamhet slappnat i trakten av den manchuriska gr�nsen. Den underjordiska r�relsen kunde organisera rymningar i stor skala. Den 5 januari 1904 antr�dde Koba sin resa tillbaka �ver de sn�t�ckta tundror som i dag �r det v�ldiga industridistriktet kring Kuznetsk men som d� var en livl�s �demark. En bondk�rra f�rde honom v�sterut mot Ural. Under v�gen led han av frostskador, men i slutet av januari eller b�rjan av februari 1904 var han �ter tillbaka i Tiflis.
Vid det laget hade ryktet om vad som tilldragit sig p� kongressen sipprat fram till den kaukasiska organisationen. Tre kaukasiska delegater hade �terv�nt fr�n London, d�r de hade st�llt sig p� Lenins sida. Naturligt nog framstod bolsjevikerna i deras ber�ttelser i en gynnsam dager. Leonid Krasin, den blivande diplomaten, hade ocks� anslutit sig till Lenin. Hans inflytande var mycket stort i Kaukasien, d�r han som framst�ende tekniker med h�g st�llning inom industrin kunde g�ra den illegala r�relsen diskreta men v�rdefulla tj�nster. Strax innan Koba �terv�nde fr�n Sibirien, fick Tiflis ocks� bes�k av en av Lenins yngsta vapendragare, Leon Kamenev, som �ven han gjorde sin del av v�rvningsarbetet. Men bolsjevismens f�rsta framg�ngar i Kaukasien gick snart till spillo. I sj�lva verket var det Krasin sj�lv som f�rde de mera f�rsonliga bolsjevikerna bort fr�n Lenin. Han var angel�gen att inte l�ta brytningen �del�gga den unga organisationen, och han ledde dess dagliga verksamhet som om ingen splittring hade intr�tt. Till Lenins stora f�rtrytelse �verl�mnade han det stora och effektiva hemliga tryckeriet i Baku, d�r �Iskra� hade tryckts, till mensjevikerna, som nu hade ledningen av tidningen. Ocks� inom mensjevikernas led l�g f�rsonliga och of�rsonliga element i luven p� varandra.
Den hemv�nde Koba hamnade allts� mitt i en f�rvirrad och brokig samling fraktioner och underfraktioner. Stridslinjerna fl�t ihop genom dessa f�rvirrade klyvningsprocesser. Hans f�rsta intryck av bolsjevismen kunde inte vara annat �n vagt. M�nga �r senare skulle hans officiella biografer g�ra g�llande, att han i sin apostoliska klarsyn hade st�llt sig p� Lenins sida redan innan han blev deporterad till Sibirien. Denna version bestreds av Trotskij, som f�rs�krade att Koba i b�rjan var mensjevik.[70] I sj�lva verket finns det ingenting som tyder p� vare sig att Koba n�gonsin var mensjevik eller att han proklamerade sig som bolsjevik omedelbart efter klyvningen. F�rmodligen avh�ll han sig i b�rjan fr�n att f�rsv�ra sig �t n�gon som helst grupp, medan han f�rs�kte leta fram fakta och deras inneb�rd mitt i ett r�kmoln av mots�gande rykten. Hans tvekan, om nu det �r r�tta ordet f�r hans sinnestillst�nd, varade inte l�nge. Ett par m�nader efter sin flykt fr�n Sibirien besl�t han sig f�r att gynna Lenin. Mot slutet av �r 1904 agiterade han redan nitiskt f�r bolsjevismen.
Hans f�rsta journalistiska uttalande om schismen var hans artikel �Den prolet�ra klassen och det prolet�ra partiet�, skriven p� georgiska i slutet av �ret och publicerad ny�rsdagen 1905 i �Proletariatis Brdzola� (Prolet�r kamp).[71] Tidskriften, som utkom med �tskilligt mer �n kvartalsl�nga mellanrum, hade eftertr�tt �Brdzola�, i vilken han gjort sin debut tre �r tidigare. Artikeln var ett sammandrag av Lenins ber�mda broschyr �Ett steg fram�t, tv� steg tillbaka�. Partiet �r, fastsl�r Koba, �den stridande ledargruppen�. F�ljaktligen m�ste det vara a) numer�rt mindre �n arbetarklassen; b) �verl�gset i kunskaper och erfarenhet; samt c) mera samordnat �n n�gon annan arbetarsammanslutning. �De k�mpande prolet�rernas parti f�r inte vara en slumpm�ssig hopgyttring av individer � det m�ste vara en samordnad centraliserad organisation.� � �Enighet i fr�ga om program, metoder och organisation bildar den grund p� vilken v�rt parti h�ller p� att byggas. Om enigheten brister, st�rtar ocks� partiet samman.� Passivt inst�mmande i partiets id�er var inte tillr�ckligt. Det var ingen brist p� jollrande efters�gare som var villiga att skriva under p� f�rsta b�sta program. Inte kunde heller arbetarklassens bataljer vinnas av amat�rer. �Hitintills har v�rt parti liknat en g�stfri patriarkalisk familj, som v�lkomnar alla meningsfr�nder i sin krets. Nu h�ller vi emellertid p� att f�rvandlas till en f�stning, vars portar kommer att uppl�tas endast f�r den v�rdige.� Koba l�nade hela resonemanget �nda till liknelserna fr�n Lenin. Bara p� en enda punkt var han mera sj�lvst�ndig, n�mligen i sitt best�mda krav, redan bekant fr�n hans f�rsta artiklar, p� absolut �sikts�verensst�mmelse inom partiet. Han visste med sig att han p� den punkten var mera emfatisk och utf�rlig �n Lenin sj�lv, men han f�rlitade sig p� att han lade ut texten i Lenins anda. Mensjevikerna, f�rklarar han, �talar bara om ett godtagande av programmet [som villkor f�r medlemskap]. De s�ger inte ett ord om metoder och organisation. Emellertid �r samst�mmiga synpunkter i fr�ga om metoder och organisation precis lika oundg�ngliga f�r enigheten inom partiet som samst�mmiga �sikter i principfr�gor. Vi kommer att f� h�ra att Lenins formulering inte heller n�mner n�got om detta. Det �r riktigt. Men det var inte n�dv�ndigt f�r Lenin att ta upp detta i sin formulering. �r det inte sj�lvklart, att den som arbetar i en av partiets organisationer, den som k�mpar tillsammans med partiet och underkastar sig dess organisation, inte kan f�lja andra metoder eller organisationsprinciper �n dem som godtas av partiet?� [72]
Det f�ll aldrig f�rfattaren in att n�gon m�nniska kunde vara medlem av ett parti, godta dess program och disciplin och �nd� ha sin egen mening i andrahandsfr�gor r�rande taktik och organisation. Det ideal han uppst�llde smakade av den �monolitiska� ortodoxi som bolsjevismen skulle f�rvandlas till efter sin seger, till stor del under Kobas egen egid. Men denna �monolitism� h�rde alltj�mt framtiden till. Inte ens Lenin trodde att splittringen var irreparabel. Han hoppades fortfarande p� en framtida sammansm�ltning mellan fraktionerna och ans�g att det inom partiets vida ram fanns plats f�r olika �siktsskiftningar, f�rutsatt att de enande faktorerna � gemensamma principer, centralisering och sj�lvp�tagen disciplin � var tillr�ckligt starka att h�lla dem samman.
Sommaren 1904 �terv�nde Lenins unge adjutant Kamenev till Tiflis, just frigiven ur ett f�ngelse i Moskva. Kamenev hade redan sett och l�rt mer �n Koba, trots att han var tre �r yngre. Han hade bakom sig revolution�rt arbete vid Moskvas universitet, resor till Gen�ve, Paris och London, arbete i utlandet under Lenins personliga ledning och debatter med de andra ledfyrarna i �Iskra�. Han kunde inte undg� att �va ett viss inflytande p� Koba. Hans aktuella uppdrag var att f�rbereda en regional konferens med kaukasiska bolsjeviker � liknande konferenser anordnades ocks� i norra och s�dra Ryssland. Av ok�nda sk�l deltog inte Koba i den kaukasiska konferensen, som h�lls i november. De tre regionalkonferenserna valde en allrysk bolsjevikisk byr� under ledning av den blivande ordf�randen i folkkommissarier�det Aleksander Rykov samt den blivande folkkommissarien f�r utrikes �renden Maksim Litvinov. Byr�n var Lenins st�tta f�r den vacklande centralkommitt�n. Han kunde nu med fog p�st�, att hans of�rsonliga h�llning vis-�-vis mensjevikerna st�ddes av de underjordiska arbetarna i Ryssland. Han f�reslog sammankallandet av en ny kongress, som skulle g�ra slut P� den oklara situationen som hittills varit r�dande. De bolsjevikiska fredsivrarna gick med p� f�rslaget. Koba drogs in i kampanjen f�r kongressen, och den upptog slutet av detta och b�rjan av n�sta �r.
De allm�nna sk�len till att bolsjeviktaktiken appellerade till Koba ligger n�ra till hands. Av naturen tillh�rde han den �h�rda� typen revolution�rer � mildhet i n�gon form var inte ett av hans karakt�rsdrag. Lenins id�er v�djade till honom genom sina egna f�rtj�nster. De var precisa och skarpslipade, i h�g grad i hans smak. Bortsett fr�n detta, var det en sida av leninismen som redan i dessa tidiga dagar hade en v�lg�rande inverkan p� hans egna intellektuella och emotionella sp�nningar. Mensjevismen tycktes f�rringa eller t.o.m. f�rnedra den roll som spelades av m�n som han sj�lv, medan bolsjevismen tycktes upph�ja den. Enligt Lenins uppfattning var den professionelle revolution�ren, den jagade och fattige heltidsagitatorn och organisat�ren �jordens salt�. Det var han som oavbrutet ing�t den sanna socialismen i den spontana arbetarr�relsen. Kommitt�m�n av Kobas typ var revolutionens utvalda. Det �r inte sv�rt att f�rest�lla sig hur mycket sj�lvf�rtroende och stolthet Lenins tes m�ste ha sk�nkt Koba, som inte hade n�gon erk�nd st�llning i det officiella samh�llet, som inte kunde spela en lysande roll ens inom konspirationen. Han m�ste ha k�nt beg�r efter n�got slags psykologisk kompensation. Och h�r var nu en teori, enligt vilken han representerade ingenting mindre �n organisationens h�ga princip som motsats till ett alltomfattande kaos. 1 den leninistiska id�ns spegel kunde han se sig sj�lv som den Atlas p� vars skuldror m�nniskosl�ktets framtid vilade.
Konspirationen b�rjade frambringa sin caucus, sin hierarki, sin byr�krati. Varken mensjeviker eller bolsjeviker kunde avvara dem. Hierarkin var p� intet s�tt underl�gsen officiantk�ren i n�got regelr�tt, respektabelt v�steuropeiskt parti. I vissa avseenden � i idealism, h�ngivenhet f�r saken och till och med i bildning � var den tv�rtom �verl�sen. P� det mensjevikiska partischemat hade den ingen preciserad plats eller roll. I teorin, ehuru ingalunda i praktiken, stod den p� j�rnlik fot med alla andra, �med varje strejkare och socialistsinnad intellektuell�. Martov var en ideolog och bokl�rd, inte toppfiguren i en hierarki. Med Lenin var det annorlunda. Fast�n han som idealist och propagandist inte stod efter f�r n�gon av sina medt�vlare, var han redan under dessa tidiga �r �ven fr�mste mannen i en revolution�r administration. Han k�nde sig och upptr�dde som en s�dan utan blyghet och h�mningar. Han preciserade tydligt resningen f�r denna administrations uppbyggnad och lyfte dess verksamhet till det ideellas plan.[73] I Kobas ivriga inst�mmande i Lenins betraktelses�tt fanns det d�rf�r ett st�nk av omedveten tacksamhet f�r en moralisk upph�jelse.
*
Medan den socialistiska r�relsen s�nderslets av partistriden och medlemmarna var rusiga av polemisk yra, lade de knappast m�rke till utbrottet av den f�rsta ryska revolutionen. Bolsjevikerna f�rberedde en ny kongress, som skulle samlas i London i april 1905. Lenin hade, sedan han dragit sig tillbaka fr�n �Iskra�, slutligen lyckats starta en ny tidning i Gen�ve � �Vperjod� (Fram�t). Mensjevikerna f�rkunnade att de �mnade bojkotta kongressen och h�lla en egen konferens. Under tiden slutade det rysk-japanska kriget med Port Arthurs fall och Rysslands nederlag. Den 9 januari 1905, gamla tider�kningen, t�gade en v�ldig arbetarmassa under ledning av pr�sten Gapon upp mot Vinterpalatset i Petersburg f�r att �verl�mna en petition till tsaren. Processionen var ute i fredliga �renden. Deltagarna var fyllda av f�rtr�stan p� tsaren; de trodde att d�liga r�dgivare h�ll honom i okunnighet om folkets n�d. Demonstrationens lojala karakt�r understr�ks av de m�nga kyrkliga ikoner och portr�tt av tsaren som demonstranterna bar med sig. Det kejserliga gardet m�tte dem med kulor. Salvorna som avlossades mot m�ngden blev signalen till revolution. Strejker spred sig �ver hela landet. Revolution�rer m�rdade storfurst Sergej, en av hovkamarillans ledare.
Den f�rsta strejkv�gen hade knappast lagt sig, f�rr�n bondeuppror utbr�t i olika delar av landet. Febern spred sig till tsarrikets randomr�den. Strejker i den polska staden Lodz ledde till ett v�pnat uppror, som varade n�ra en vecka. Barrikader sp�rrade gator och torg i Warszawa och Odessa. I Odessas hamn deltog bes�ttningen p� kryssaren �Potemkin� i upploppet. I en del st�der valde de strejkande arbetarr�d � de f�rsta sovjeter som d�k upp ur folkr�relsens malstr�m. Skakad i sitt sj�lvf�rtroende f�ll tsaren undan och lovade sammankalla en duma, en r�dgivande f�rsamling, i vilken arbetarna emellertid inte skulle bli representerade. Samtliga oppositionspartier, fr�n liberaler till bolsjeviker, protesterade mot hans manifest. 1 oktober utbredde sig en generalstrejk fr�n Moskva och Petersburg �ver hela landet. J�rnv�gstrafiken f�rlamades. De strejkande i Petersburg uts�g ett r�d av arbetsdelegater, Petersburgs sovjet, som snart blev den mest framtr�dande revolutionscentralen. Under en kort tid t�vlade Petersburgs sovjet framg�ngsrikt om makten med de officiella myndigheterna � dess order och instruktioner �tnj�t allm�n lydnad. Sovjeten uppmanade folket att v�gra betala skatt till tsaren. Dess medlemmar h�ktades tillika med dess unge ordf�rande Leon Trotskij. Nya strejker utbr�t och kulminerade i decemberupproret i Moskva, den f�rsta revolutionens egentliga klimax. Resningen nedslogs, och d�refter b�rjade revolutionsr�relsen mattas. �ven om den fortfarande f�rm�dde samla sig till angrepp, blev den efter varje uppblossande allt svagare, tills dess krafter slutligen var f�rbrukade. Under hela �r 1906 och �nda in p� 1907 var j�sningen alltj�mt s� stark att det var f� politiska ledare som observerade att r�relsen i sj�lva verket var i ebbande. Socialisterna s�g n�stan allm�nt fram mot en ny klimax. Men tsaren hade gradvis �tervunnit sj�lvf�rtroendet och �tertog de halvliberala medgivanden han gjort i sin f�rsta panik. Statskuppen den 3 juni 1907 betecknade revolutionens slut. Denna dag uppl�ste den nyutn�mnde premi�rministern Stolypin den andra duman� och l�t arrestera femtiofem av dess medlemmar, samtliga socialdemokrater.
L�ngre fram betecknade Lenin revolutionen 1905 som �generalrepetitionen� till resningen 1917. Det ligger d� n�ra till hands att fr�ga, hur de m�n som spelade huvudrollerna 1917 upptr�dde vid denna generalrepetition. Hur och med vilken effekt spelade de sina roller? Svaret �r �verraskande: de flesta premi�rakt�rerna framtr�dde �ver huvud taget inte p� scenen. Den blivande huvudrollsinnehavaren, Lenin sj�lv, n�jde sig med att fungera som suffl�r s� l�ngt ute i kulisserna att de verkliga rollinnehavarna knappt kunde h�ra hans r�st. Medan revolutionens tidvatten var i stigande, stannade han kvar i sin exil i Gen�ve. F�rst mot slutet av oktober 1905, n�ra tio l�nga m�nader efter Petersburgsprocessionen, l�mnade han verkligen Schweiz. N�r han �ntligen kom fram till Petersburg, var den stora generalstrejken �ver och utg�ngen var given � revolutionen var p� v�g mot sin sista och hoppl�sa klimax, upproret i Moskva. Det fanns inte mycket f�r den store revolutionsarkitekten att g�ra.
Vad var det som h�ll Lenin borta fr�n Ryssland under �rets avg�rande m�nader? Han hade all anledning v�nta sig att tsarpolisen skulle vara ute efter honom n�r han kom tillbaka, som den ocks� mycket riktigt var n�r han i november d�k upp i Petersburg. Men det kan inte ha varit d�rf�r han dr�jde med att l�mna Schweiz. Han visste sitt v�rde f�r revolutionen, och han kan inte ha hyst n�gon tvekan om vikten av att han befann sig n�ra krigssk�deplatsen. N�r han �ntligen kom tillbaka, dirigerade han sina anh�ngare fr�n ett hemligt g�mst�lle; han kunde ha gjort detsamma mycket tidigare. Fattade han d� inte den fulla inneb�rden av de h�ndelser han sj�lv s� l�nge hade v�ntat och f�rutsp�tt? Vad han tydligen �nnu inte klart ins�g var tidens betydelse i en revolution. Han m�ste ha trott att processen skulle bli mera utdragen �n den blev; att kulmen inte var �verh�ngande; att str�mkantringen fr�n flod till ebb inte skulle bli s� abrupt som den sm�ningom visade sig vara. Han framh�rdade i denna sin villfarelse �nnu sedan ebben definitivt hade satt in.
Under tiden var det honom angel�get att utnyttja fristen till att utarbeta sin revolution�ra taktik, insk�rpa den i sina medhj�lpare, undervisa dem i insurrektionens konst etc. Han h�ll fortfarande p� med att experimentera i revolutionspolitikens laboratorium d� revolutionen, utan att v�nta p� resultaten av hans arbete knackade p� hans d�rr. Vilket dilemma f�r vetenskapsmannen och revolutionsexperten! � andra sidan ins�g han att hela r�relsen i Ryssland var spontan, framdriven av allehanda slumpartade impulser, illa samordnad, forml�s och utan effektiv ledning. Han hade inget f�rtroende f�r det spontana. Han ville f�rbereda partiet f�r att p�taga sig ledarskapet; och d�rmed kunde han enligt sin �sikt lyckas endast om han f�rm�dde det att f�rkasta de mensjevikiska id�erna. Men trots detta skulle han nog ha haft st�rre m�jlighet att inverka p� h�ndelsef�rloppet, om han hade tr�tt fram ur sin schweiziska undang�mdhet tidigare under �ret. Den unge Trotskij, den ende bland de landsflyktiga ledarna som verkligen skyndade till slagf�ltet s� fort han kunde, blev den f�rsta revolutionens fr�mste ledare. D� Lenin satte foten p� rysk mark, stod Trotskij i begrepp att bli ordf�rande i Petersburgs sovjet. Efter 1905 m�ste Lenin mer �n en g�ng ha grubblat �ver sina f�rsummade tillf�llen. N�r n�sta tillf�lle kom, var han besluten att inte f�rsitta det, och 1917 tvekade han inte att f�reta resan tv�rs igenom det kejserliga Tyskland, som d� var i krig med Ryssland, f�r att kunna upptr�da i den ryska huvudstaden i en tidig fas av den andra revolutionen.
Lenins relativa fiasko p� �generalrepetitionen� var inte n�got s�rfall. Inte en enda av mensjevismens stora ledare och bolsjevismens mindre solar spelade n�gon lysande roll. Den m�ktiga flodv�gen av 1905 forsade vidare och l�mnade Plechanov, Martov, Akselrod och andra uppkastade p� sk�ren. Bortsett fr�n Trotskij, var ledarna fr�n 1905 namnl�sa m�n ur ledet, som sveptes fram av massornas entusiasm eller indignation men som �gde f�ga av revolution�r utbildning och teknik. Trotskijs prestation kom n�rmast den roll han skulle spela �r 1917, �ven d� som ordf�rande i Petersburgs sovjet. Men ingenting kastar ett skarpare ljus �ver f�rsta revolutionens �omogenhet� �n kontrasten mellan hans roller 1905 och 1917. Under f�rsta revolutionen satte han sin pr�gel p� h�ndelseutvecklingen som en s� gott som isolerad individ. �r 1917 st�ddes hans enorma personliga f�r-f�rm�ga av den solida kraften hos bolsjevikpartiet, till vilket han anslutit sig under mellantiden. 1905 f�rbrukade han sina krafter p� gnistrande oratoriska fyrverkerier och n�got teatraliska gester av revolution�rt trots, som inte hade n�gon omedelbar praktisk effekt, �ven om de v�djade till massornas fantasi och d�rigenom fr�mjade saken. N�r kosacker och gendarmer omringade Petersburgs f�rsamlade sovjet, var det Trotskij som befallde dess bev�pnade medlemmar att sl� s�nder l�sen p� sina revolvrar och kapitulera, eftersom allt bev�pnat motst�nd var l�nl�st. Hans inspirerade tal inf�r den kejserliga domstolen, vari han lovprisade revolutionen och f�rf�ktade dess r�tt till v�pnat uppror f�ste sig i m�nga arbetares minne och blev ett av fr�na till n�sta revolution. Men i allt detta fanns det alltj�mt en stor portion inspirerad dilettantism, en dilettantism som inte skulle �terfinnas hos Trotskij av 1917, d� Petrograds sovjet under hans ordf�randeskap l�ngt ifr�n att symboliskt sl� s�nder sina vapen gick i spetsen f�r den segerrika oktoberrevolutionen.
Vilken var Koba-Dzjugasjvilis roll under detta ��r av revolution�r d�rskap�? Under hela denna period spelade han ingen nationell roll. Han f�rblev en av de provinsiella, kaukasiska ledarna. Kaukasien var emellertid ett mycket betydande centrum f�r denna revolution. Det fanns tillf�llen d� provinsen gav ett f�red�me �t det �vriga tsarriket, och den var den sista att erk�nna sig slagen d� motrevolutionen satte in och det �vriga Ryssland sj�nk ner i apati. I december 1904, n�gra veckor f�re processionen till Vinterpalatset i Petersburg, hade en h�rdnackad och l�ngdragen strejk bland oljearbetarna i Baku utmynnat i avslutandet av ett kollektivavtal mellan arbetare och arbetsgivare. Det var det f�rsta kollektivavtal som undertecknades i Ryssland. Industri�garna tvingades underhandla med en kommitt� av veritabla fredl�sa, strejkens illegala ledare. I viss m�n var dessa h�ndelser i Baku den verkliga upptakten till revolutionen. Koba reste just omkring i provinsen och agiterade mot mensjeviker, anarkister, federalister, armeniska dasjnaker (halvt nationalister och halvt socialister) med flera, n�r strejken br�t ut. Han avbr�t sin turn� och skyndade till Baku. Han kan inte ha dirigerat strejken sj�lv, ty han stannade inte mer �n ett par dagar i staden. Men hans r�d m�ste utan tvivel ha varit av vikt f�r dess ledare. I Baku och under sina resor i provinsen, d�r tv�ngsutskrivna till arm�n protesterade mot sin enrollering, fick han en stark f�rk�nsla av de ting som var i g�rningen.
Med �rat s� n�ra sin f�dernejord kunde han inte undg� att h�ra revolutionens f�rsta �skmuller. S� tidigt som den 8 januari 1905, dagen f�re �den blodiga s�ndagen� i huvudstaden, utf�rdade det kaukasiska socialdemokratiska f�rbundet en proklamation med titeln: �Kaukasiens arbetare� h�mndens timma �r slagen.� [74] Dess f�rfattare var Koba. Han f�rs�krade att �det tsaristiska env�ldet �r p� v�g att f�rlora sitt viktigaste st�d � sina p�litliga krigare�, det vill s�ga arm�n, som han ans�g h�ll p� att v�nda sig mot statsmakten. Han �verskattade r�relsens styrka. Ett av sk�len till att tsard�met f�rm�dde motst� och �verleva revolutionens angrepp var just dess �krigares� p�litlighet. I stort sett l�t sig arm�n fortfarande anv�ndas mot det revolution�ra folket. �tta � nio soldater av tio var musjiker, och arm�ns h�llning �terspeglade detta f�rh�llande, ty bondeklassen stod inte helhj�rtat bakom revolutionen. Kobas misstag kan l�tt f�rklaras med de s�regna f�rh�llanden som r�dde i Kaukasien. I hans f�delseprovins Georgien hade b�nderna det l�ngt s�mre st�llt �n i det �vriga Ryssland. Jordhungern var mera akut h�r, och bonderesningar och soldatupplopp var mera utbredda h�r �n annorst�des.[75]
Ocks� i andra avseenden hade Koba en ben�genhet att �verskatta de motg�ngar tsarismen hade att k�mpa med. Han sp�dde att staten snart skulle g�ra bankrutt, en�r den var p� v�g att f�rlora sin kredit i V�steuropa. I sj�lva verket var det republikanska Frankrikes b�rs frikostig med l�n som hj�lpte tsaren att bringa en viss reda i sina finanser. Koba p�pekade varnande f�r sina l�sare att tsard�met �bytte skinn som ormen�, att det i sin skr�ck skulle komma att l�gga undan knutpiskan f�r omv�xlings skull och t�ppa till munnen p� folket med n�gra br�dkanter; men �tiden �r inne att f�rg�ra det tsaristiska v�ldet, och f�rg�ra det skall vi ... Ryssland liknar ett laddat gev�r med sp�nd hane, redo att brinna av vid minsta st�t.� � �L�t oss d�rf�r fatta varandras h�nder och sluta upp kring partikommitt�erna! Vi f�r inte f�r ett enda �gonblick gl�mma att endast partikommitt�erna kan leda oss p� ett v�rdigt s�tt, att de ensamma kan visa oss v�gen till det f�rlovade land som kallas en socialistisk v�rld. Det parti som har �ppnat v�ra �gon och f�r oss utpekat v�ra fiender, organiserat oss till en respektingivande arm� och f�rt oss in i striden, det parti som aldrig har svikit oss, vare sig i gl�dje eller i sorg, och som st�ndigt har marscherat framf�r oss � �r det ryska socialdemokratiska partiet.� Hur seglivad var inte den forne pr�stl�rlingen inom den h�rdgarvade kommitt�mannen! I hans visioner vandrade folket genom �knen mot socialismens f�rlovade land, och partiet gick f�re och visade v�gen liksom den bibliska eldstoden. Vilka andra skulle d� leda folket, �s�v�l i gl�dje som i sorg�, om inte partikommitt�ernas pr�ster och leviter? Proklamationen slutade med slagorden: �Ned med det tsaristiska env�ldet! L�nge leve en folkets konstituerande f�rsamling! L�nge leve den demokratiska republiken! L�nge leve det ryska socialdemokratiska arbetarepartiet!�
F�r att parera revolutionshotet sl�ppte det tsaristiska inrikesministeriet l�st �De svarta hundradenas� ligor p� socialister av alla kul�rer, liberaler och judar. I Baku b�rjade �De svarta hundradena� operera strax efter oljestrejken. Vad judarna var i andra delar av riket, syndabockar mot vilka tsarismen f�rs�kte avleda folkets missn�je, det var armenierna i Kaukasien. D�r sj�d n�mligen oavbrutet ras- och religionsfejden mellan turkar och armenier och h�lls vid liv dels av harmen �ver massakrerna p� armenier innanf�r den turkiska gr�nsen, dels av hatet mot den armeniska medelklassen p� platsen. Ingenting var l�ttare f�r �De svarta hundradena� �n att hetsa en muhammedansk p�bel till att slakta armenier och s�lunda �versv�mma Kaukasien med blodiga rasfejder. Sergo Allilujev, Stalins sv�rfar, ger i sina minnen en m�lande skildring av de sv�ra oroligheterna vid denna tid: [76]
�Aktivt st�dda av tj�nstem�n av alla fack och grader, vilka var medlemmar av �De svarta hundradena� i Baku, samt av stads- och lantpolisen, bev�pnade myndigheterna m�rdarna i �Den ryska folkunionen�. F�rst hetsade banden armeniska och turkiska barn p� varandra. De skadade barnen gav sedan upphov till vilda sammanst�tningar mellan de vuxna. �De svarta hundradena� m�rdade armenier och turkar ur bakh�ll och satte eld p� bostadshus. Myndigheterna underbl�ste oroligheterna med allehanda tricks och vann sitt efterl�ngtade m�l: i augusti inledde armenier och turkar en ursinnig massaker p� varandra. Staden ekade av skott. Armeniska butiker plundrades och bost�der sk�vlades. Lik l�g kringstr�dda p� v�gar och gator, och �verallt h�rde man de s�rades j�mmer. H�r och var stod milit�rer och polisen lugnt och �s�g blodbadet. �De svarta hundradena� satte sedan eld p� fabriker och oljebrunnar och utspridde falska rykten att det gjorts av de strejkande. Under f�rev�ndning att �bek�mpa mordbr�nnarna� jagade banditer och m�rdare v�ra fr�msta partiarbetare ... Livet blev f�r oss alla ett inferno. Br�nderna p� oljef�lten blev alltmer hotande. Runt omkring oss fanns det rasande elementet, de skr�ckinjagande, vilda och ot�mjeliga l�gorna, och d�d och f�r�delse h�rskade �verallt.�
Under flera m�nader var revolutionen s� gott som slagen eller f�rlamad i Kaukasiens ur rassynpunkt heterogena st�der. Koba skrev flygblad p� flygblad, i vilka han varnade arbetarklassen f�r br�drastrid och manade till internationell solidaritet. Han prisade de f�taliga fall d� skaror av turkar, armenier, perser och ryssar t�gade i broderlig s�mja fr�n kyrkor till mosk�er och kyrkog�rdar f�r att �sv�ra en h�gtidlig ed att �lska varandra�.[77] Han manade partiet att uppmuntra s�dana demonstrationer och f�rordade samarbete med alla partier och grupper som var beredda att g� till gemensam aktion mot blodbad och pogromer.
J�msides med detta fortgick kontroversen mellan mensjeviker och bolsjeviker. I maj uts�nde Koba en broschyr, �Meningsskiljaktigheterna i v�rt parti i kort f framst�llning�,[78] �terigen, en omtuggning av Lenins argument, sp�ckad med de st�ende metaforerna om socialismens f�rlovade land. Broschyren, liksom hans �vriga artiklar, l�mnade intet tvivel �vrigt om att Koba var en of�rsonlig leninist. Bolsjevikerna fick endast med sig en liten minoritet av den kaukasiska underjordiska r�relsen. Kobas f�delseprovins Georgien var den mensjevikiska h�gborgen par excellence. Den st�ndpunkt han intog var en minoritets inom minoriteten, eftersom de flesta bolsjevikledarna i provinsen efterstr�vade ett n�rmande till mensjevikerna. Vid denna tidpunkt f�ngade Koba oundvikligen Lenins uppm�rksamhet. Lenin hade n�mligen misst�nkt att hans l�ra inte predikades med tillr�cklig kraft och �vertygelse i Kaukasien, och det var med angen�m �verraskning han h�rde av Maksim Litvinov om Kobas broschyr, som trycktes p� ryska, georgiska och armeniska. Nadezjda Krupskaja, Lenins hustru och medhj�lperska, skrev och bad om ett exemplar av broschyren samt av det georgiska tidningsblad i vilket Koba utvecklade Lenins synpunkter. Detta var den f�rsta obestridliga, om ocks� �nnu indirekta kontakten mellan Lenin och hans blivande eftertr�dare. Det �r tvivelaktigt huruvida Koba skulle ha f�ngat Lenins �ga p� detta stadium, om de mera bem�rkta bolsjevikerna i provinsen hade underst�tt Lenin helhj�rtat. Det var karakteristiskt f�r Lenin, att n�rhelst han k�nde att han inte kunde lita p� de andra bolsjevikledarna, s�kte han etablera direkt kontakt med m�n av l�gre rang, som var fastare beslutna att st�dja honom och vilka han d� uppmuntrade, invigde i sitt f�rtroende och befordrade till h�gre st�llning inom deras fraktion. De f�rsta tecknen p� v�nligt intresse fr�n Lenins sida gav Koba en v�lkommen kompensation f�r bristen p� framg�ng p� platsen. Tonen i hans polemik mot mensjevismens lokala koryf�er blev allt bittrare och mera fanatisk. De avspeglade b�de hans k�nsla av isolering bland kamraterna p� orten och det sj�lvf�rtroende som v�cktes hos honom genom medvetandet att han marscherade i takt med Lenin sj�lv. Hans k�nsla av isolering m�ste ytterligare ha f�rst�rkts genom tv� av hans v�nners och l�rom�stares d�d � Tsulukidze och Ketskoveli. B�da dessa ledare av minoriteten inom Messame Dasi kunde gott ha blivit lika �vertygade bolsjeviker som han sj�lv om de hade f�tt leva. Men Ketskoveli blev skjuten av sina f�ngvaktare i Metechykastellet, den fruktade f�ngelsef�stningen i Tiflis, och Tsulukidze dog i lungsot.
*
Under tiden s�g Koba sin m�stare utforma nya varianter av revolution�r teknik. Redan p� aprilkongressen i London hade Lenin f�relagt sina anh�ngare fr�gan om ett v�pnat uppror.[79] �terkommen till Gen�ve fortsatte han att sondera detta problem. Tsarismen, resonerade han, skulle aldrig abdikera frivilligt; den m�ste st�rtas genom en v�pnad resning. Detta var en truism som accepterades av alla socialister. Men m�nga t�nkte sig upproret som en folkets spontana revolt, som ett revolutionens naturfenomen som var lika ofr�nkomligt och som lika litet kunde f�rberedas och planeras som solens uppg�ng och nedg�ng. Lenin avf�rdade f�raktfullt s�dana socialister som revolutionens romantiska Micawbers. Han h�vdade att upproret var en konst som m�ste l�ras och in�vas. Han p�minde partiet om s�dana element�ra maximer som att ett uppror kan segra endast om det konstant �r p� offensiven, och att f�rsvarsstrid �r dess d�d. Han uppmanade entr�get sina anh�ngare att uppr�tta specialiserade kampgrupper inom partiet.
Koba rekapitulerade tankeg�ngen i �Proletariatis Brdzola�:
�M�nga av v�ra organisationer har redan i praktiken l�st problemet och inriktat en del av sin kraft och sina resurser p� att bev�pna proletariatet. V�r kamp mot sj�lvh�rskard�met har nu n�tt den fas d�r var och en erk�nner n�dv�ndigheten av att vi bev�pnar oss. Men det �r inte nog med att erk�nna denna n�dv�ndighet � det praktiska arbetet m�ste utan krus f�rel�ggas partiet. V�ra kommitt�er m�ste of�rdr�jligen gripa sig an med att bev�pna befolkningen p� platsen, bilda specialgrupper f�r uppgiften, uppr�tta distriktscentraler f�r insamling av vapen, organisera laboratorier f�r tillverkning av allehanda spr�ng�mnen, och utarbeta planer f�r beslagtagandet av statliga och privata vapenlager och arsenaler ... Tvister mellan de olika partigrupperna borde minst av allt f� st� i v�gen f�r ett alla socialdemokratiska krafters enande kring detta m�l.� [80]
Koba n�jde sig inte med att �vers�tta Lenins direktiv till georgiska, han omsatte dem ocks� i handling. Han deltog i arbetet med att organisera och leda den kaukasiska kamporganisationen, som hade till sitt f�rfogande ett mycket v�lutrustat spr�ng�mneslaboratorium, uppr�ttat av Krasin. Visserligen skulle Lenins dr�m om en centralt planlagd och dirigerad resning inte bli verklighet under den f�rsta revolutionen. Inte desto mindre gjorde stridsf�rbanden sin insats i de talrika spridda revolterna under detta �r. I Kaukasien bek�mpade de �De svarta hundradena�, skyddade arbetarkvarteren mot rasupplopp och uppeh�ll kontakt med bondepartisaner. Kobas roll inom partiets nya avdelning var inte den stridande officerens utan organisat�rens, f�rvaltningstj�nstemannens och agitatorns.
Partiets nya avdelning m�ste organiseras p� en basis av utomordentligt str�ng sekretess. Dess staber och medlemmar var insvepta i �nnu tjockare skikt av camouflage �n det �vriga partiet. Kontakterna mellan den krigstekniska detaljen och andra detaljer inskr�nktes i sj�lva verket till ett minimum.
D� revolutionen tycktes f� vind i seglen, sv�llde partiets led av nya och opr�vade medlemmar. Allt eftersom den tsaristiska terrorn avtog, sl�ppte partiet efter p� sina konspirativa regler och vanor. F�re 1905 hade kommitt�er, exekutivutskott och partichefer som regel blivit tillsatta av h�gre kommitt�er efter dessas gottfinnande � organisationen var uppbyggd uppifr�n, och de djupa leden visste inte vilka som var medlemmar av de olika bef�lsk�rerna. Under f�rsta revolutionens lopp f�r�ndrades organisationsmetoden; kommitt�erna blev underkastade demokratisk kontroll av gemene man. Tills�ttandet av kommitt�er uppifr�n ersattes med valprocedurer underifr�n.[81] Valprincipen kunde emellertid inte utstr�ckas till den krigstekniska avdelningen. En betydande anpart av Kobas verksamhet under f�rsta revolutionen, i synnerhet under dess ebbtid, f�rsiggick inne i partiets hemligaste kammare utom synh�ll och utom kontroll f�r dess meniga medlemmar.
Det v�pnade upproret skulle, om det segrade, resultera i tills�ttandet av en provisorisk revolutionsregering. Denna regerings karakt�r och funktioner blev Kobas n�sta tema. �ven h�r f�ljde han troget Lenin: Ryssland var inte moget f�r socialismen, och den provisoriska revolutionsregeringen skulle s�ledes inte vara en �prolet�r diktatur�. Inte skulle den heller vara en parlamentarisk regering, ty n�got s�dant var inte m�jligt mitt under en revolution. Lenins formel f�r den provisoriska regeringen var �en proletariatets och bondest�ndets demokratiska diktatur�. Denna otympliga och sj�lvmots�gande formel blev aldrig tydligt f�rklarad av vare sig dess upphovsman eller hans disciplar, trots att den l�g till grund f�r all bolsjevikisk propaganda mellan 1905 och 1917, och 1917 ledde bristen p� klarhet p� denna punkt till en av de sv�raste kriserna i bolsjevismens historia, s� rik p� interna kontroverser och kriser.
Den provisoriska revolutionsregeringens uppgifter, s�dana Koba s�g dem, var f�ljande: den skulle avv�pna kontrarevolutionens �m�rka krafter�; den skulle f�ra bef�l i inb�rdeskriget; den skulle d�refter sammankalla en konstituerande f�rsamling p� grundval av allm�nna val. Under det n�dtvungna provisoriet med denna regering, som inte h�mtade sin makt ur n�gon konstitutionell k�lla, skulle regeringen genomf�ra en serie radikala reformer, av vilka ingen finge g� utanf�r gr�nserna f�r en borgerlig demokrati. Reformerna skulle innefatta: proklamation av tryckfrihet och f�rsamlingsfrihet, avskaffande av indirekta skatter, inf�randet av progressiv inkomstskatt och arvsskatt, tills�ttande av revolution�ra bondekommitt�er f�r genomf�rande av jordreformer, kyrkans skiljande fr�n staten, inf�rande av �ttatimmars arbetsdag, uppr�ttande av socialv�rdsorgan och arbetsf�rmedling etc. I sin helhet var programmet inte p� l�ngt n�r s� genomgripande som det skulle framl�ggas exakt fyrtio �r senare av den moderata labourregeringen i Storbritannien. I Ryssland vid seklets b�rjan, knappt fyrtio �r efter livegenskapens upph�vande, innebar det emellertid en genomgripande omv�lvning.[82]
Liksom alla bolsjeviker h�vdade Koba att det nyss uppskisserade programmet kunde genomf�ras endast av en allians mellan den socialistiska arbetarklassen och det individualistiska bondest�ndet, eftersom den liberala medelklassen i st�derna inte skulle komma att st�dja revolutionen. Han ins�g att arbetarklassen och b�nderna i det l�nga loppet str�vade mot skilda m�l och att deras intressen och metoder med tiden m�ste komma i kollision. Men kollisionen skulle f�rst intr�ffa om och n�r socialisterna f�rs�kte st�rta kapitalismen, och detta var inte revolutionens uppgift i Ryssland. �Proletariatets och bondest�ndets demokratiska diktatur� skulle s�lunda bli rent demokratisk, eftersom det i dess program inte fanns �s� mycket som ett uns� genuin socialism, och den skulle bli en diktatur emedan redan en s� begr�nsad m�ls�ttning som inf�randet av en icke-socialistisk parlamentarisk republik skulle p�fordra ett undertryckande av l�ancien r�gime med hj�lp av diktatoriska v�ldsmedel; den skulle vara baserad p� en koalition mellan tv� klasser, och det betydde att representanter f�r olika partier skulle ha s�te i regeringen. Av detta f�ljde, att det socialdemokratiska partiet var f�rpliktat intr�da i regeringen f�r att d�r tillvarata arbetarklassens intressen och s�lunda �s�kra proletariatets hegemoni�. Med andra ord, socialisterna skulle tj�na som v�gledare f�r representanterna f�r bondest�ndet, vilket a priori var mindre avancerat, mindre klarsynt och m�lmedvetet �n proletariatets parti.
Mensjevikerna h�ll fast vid sin premiss att den liberala medelklassen skulle komma att g� i spetsen f�r revolutionen. D�rav drog de den slutsatsen att det socialdemokratiska partiet inte borde vara representerat i den provisoriska revolutionsregeringen, eftersom det inte var socialdemokraternas sak att befatta sig med en icke-socialistisk administration. Vid denna tid betraktade fortfarande den �verv�ldigande majoriteten av socialister �ver hela v�rlden, och �ven de moderata elementen, varje socialistiskt deltagande i en samlingsregering som brottslig opportunism, om inte direkt f�rr�deri mot socialismen. N�r den franske socialisten Millerand accepterade en portf�lj i en borgerlig minist�r st�llde han sig automatiskt utanf�r den socialistiska gemenskapen. Mensjevikerna anklagade nu Lenin f�r Millerandism. I deras �gon kom hans yrkande p� ett socialistiskt med-g�ende i en icke socialistisk regering mycket n�ra den rena opportunismen. Koba genm�lde att mensjevikerna f�rv�xlade olika typer av regeringar. En provisorisk regering, framsprungen ur en revolution och f�rpliktad till radikala reformer, var n�got helt annat �n en regulj�r administration, vars uppgift endast var att bevara den best�ende ordningen. �Vad �r ett ministerkabinett?� fr�gade han. �Resultatet av en traditionell styrelseforms existens. Och vad �r en provisorisk revolutionsregering? Resultatet av den traditionella styrelseformens avlivande. Den f�rra uppr�tth�ller den best�ende ordningen med hj�lp av en regulj�r arm�. Den senare sl�r s�nder den best�ende ordningen och promulgerar revolutionens lag med hj�lp av ett folk i uppror. Det �r f�rv�nande att mensjevikerna har gl�mt revolutionens ABC. Lenin var, s� som han tolkade honom, avgjort inte n�gon svassande lakej, n�gon f�raktlig Millerand.
Ett annat mensjevikiskt kritikargument � och ett som mera troget �terspeglade kritikernas verkliga farh�gor � var att Lenins program var ett h�n mot den konstitutionella principen. Den provisoriska regeringen, s�dan han t�nkte sig den, skulle ju besluta en serie genomgripande reformer redan innan en konstituant sammankallades. Den konstituerande f�rsamlingen, sp�dde kritikerna � och deras sp�dom besannades 1918 � skulle ha att v�lja mellan att godta dessa reformer som fullbordade fakta eller bli uppl�st av den diktatoriska regeringen. Enligt Kobas mening var dylika konstitutionella skrupler skrattretande.[83] Han kunde inte se n�gon orsak varf�r f�rsamlingen skulle mots�tta sig reformer som beslutats av en provisorisk revolutionsregering under ett konstitutionellt interregnum: dessa reformer, radikalt demokratiska men inte socialistiska, m�ste oundvikligen ha st�d hos en �verv�ldigande folkmajoritet. Vad tj�nade det till att tvista om huruvida den provisoriska revolutionsregeringen borde eller inte borde uppskjuta sina reformer tills den konstituerande f�rsamlingen hade sammantr�tt, n�r det var klart som dagen att ett oundvikligt inb�rdeskrig skulle f�rdr�ja valen till f�rsamlingen och att den provisoriska regeringen under tiden av folkst�mningen i landet skulle tvingas ge jord �t b�nderna, p�bjuda �ttatimmars arbetsdag och s� vidare? Revolutionens sj�lvbevarelsedrift skulle framtvinga ett s�dant f�rfaringss�tt. �Smakar inte det mensjevikiska resonemanget av rutten liberalism?� fr�gade Koba. ��r det inte besynnerligt att h�ra det ur en revolution�rs mun? Kommer inte mensjevikerna en att t�nka p� den d�dsd�mde, som n�r han skulle sticka huvudet i snaran bad b�deln akta finnen som han hade i nacken?�
B�de bolsjeviker och mensjeviker hade fortfarande samma uppfattning om revolutionens stora allm�nna m�l � den skulle vara �borgerligt demokratisk� och inte mera. Skillnaden l�g i taktiken. Mensjevikerna anpassade sin taktik efter det begr�nsade strategiska anfallsm�let, medan Lenins oh�mmade revolution�ra taktik gick stick i st�v med det. Det var l�tt f�r bolsjevikerna att visa att den �bourgeois-demokratiska� ortodoxi deras motst�ndare h�ll fast vid innebar ett avst�ende fr�n revolutionen. Det var �nnu l�ttare f�r mensjevikerna att visa att bolsjevikernas program var en contradictio in adjecto. Kritiken var fr�n b�gge h�ll lika sl�ende och oantastlig i sin logik. Mensjevikernas anklagelseakt var obestridligen solidare, men i denna soliditet fanns en oroande underton av apatisk resignation, som b�dade ont f�r partiet om det blev indraget i revolutionens str�mvirvlar. Lenins argument var oklara; i Kobas grova sammandrag var de ibland direkt osammanh�ngande; men deras ton genlj�d av revolution�r maktvilja. S� sm�ningom � sp�dde n�gra av Lenins kritiker � skulle Lenin bli tvingad att bringa sin strategi och sin taktik i linje med varandra. Han skulle antingen f� uppge sin extrema taktik eller bryta sig ut ur ramen f�r en rent demokratisk, icke-socialistisk revolution och pr�va p� ett experiment i socialism. Lenin upprepade att ett s�dant experiment i Ryssland skulle vara ett donquijotiskt v�gspel. Den ende socialist som 1905 ans�g att revolutionen, om den segrade, inte skulle kunna undvika att sl� in p� v�gen till prolet�r diktatur och socialism var Trotskij, vars prognoser behandlades som f�rryckta fantasier av b�de mensjeviker och bolsjeviker.[84] Vid �generalrepetitionen� var det inte nog med att huvudakt�rerna underl�t att upptr�da i de viktigaste akterna � sj�lva deras roller var andra �n de roller de skulle spela vid sj�lva framf�randet. Det g�llde naturligtvis ocks� om Koba.
I oktober utf�rdade tsaren sitt manifest med l�fte om konstitutionell frihet. Liberalerna triumferade. De hoppades kunna f�rvandla tsard�met till en konstitutionell monarki, och de s�g i duman, det nyligen inr�ttade parlamentet, redskapet f�r denna f�rvandling. De flesta mensjeviker och �ven en del bolsjeviker ans�g att de borde delta i valet. Visserligen skulle r�str�tten vara begr�nsad, arbetarklassen skulle bli ytterst svagt representerad, och duman skulle f�rdenskull komma att domineras av de moderata liberalerna. Mensjevikerna ans�g att detta egentligen inte spelade n�gon roll. Under franska revolutionen hade den moderata nationalf�rsamlingen av folkr�relsen tvingats l�mna plats f�r det mera radikala nationalkonventet. Liknande omsv�ngningar i Ryssland skulle sopa bort duman och ers�tta den med ett konvent. Koba delade inte denna �sikt. Han yrkade p� en bojkott mot valet, eftersom varje slags val nu, �omedelbart f�re en allrysk folkresning�, endast skulle avleda folkets uppm�rksamhet fr�n den direkta revolution�ra kampen. I en appell som han skrev p� uppdrag av Tifliskommitt�n f�rklarade han: �Proletariatet ber inte regeringen om sm� futtiga medgivanden, som st�ndsr�ttens avskaffande och ett slut p� avr�ttningarna i n�gra st�der och byar ... Den som nu beg�r s�dana medgivanden av regeringen tror inte p� dess d�d, medan folket andas denna tro.� � �Blott p� f�rtryckarnas ben kan man bygga upp folkets frihet, blott f�rtryckarnas blod kan g�da folkv�ldets mark.� [85] Lenin, som ibland gillade dylika plebejiska raseriutbrott, den ryska varianten av �les aristos aux poteaux�, h�ngav sig aldrig sj�lv �t dem. Han hade alltf�r f�rfinad smak. I bondsonen Kobas mun fick orden en naturlig klang. I ett annat av sina upprop yrkade han p� �strid utan pardon mot de liberala folkfienderna�, d�rf�r att liberalerna k�pslog med tsarismen. H�rifr�n var steget inte l�ngt till ett anfall ocks� mot mensjevikerna, trots att bolsjeviker och mensjeviker alltj�mt tillh�rde samma parti. �Antingen har de borgerliga liberalerna blivit mensjeviker�, anm�rkte Koba, �eller ocks� har de kaukasiska mensjevikerna f�rvandlats till borgerliga liberaler.�
Tsarens manifest framkallade en storm av protester. Det var f�r halvhj�rtat f�r att tillfredsst�lla oppositionen, och det var ett s� tydligt svaghetssymtom att det m�ste uppmuntra till nya krav. Protesterna f�ljdes av storstrejker och lokala uppror. Tv� m�nader efter det tsaren hade gjort sin halvliberala gest rapporterade polischefen i Kaukasien till sin f�rman i Petersburg: �I provinsen Kutais �r tillst�ndet kritiskt ... Upprorsm�nnen har avv�pnat gendarmerna, gjort sig till herrar �ver den v�stra j�rnv�gslinjen och s�ljer sj�lva biljetter och uppr�tth�ller ordningen ... Jag f�r inga rapporter fr�n Kutais; gendarmerna har dragits tillbaka fr�n linjen och koncentrerats i Tiflis. Revolution�rer visiterar de uts�nda kurirerna och l�gger beslag p� rapporterna: situationen d�r �r grotesk ... Guvern�ren har f�tt ett nerv�st sammanbrott; tillst�ndet �r �nnu inte hoppl�st. Greven tar del av viktigare �renden men �r mycket matt. Om m�jligt s�nder jag detaljer per post; om icke med kurir.� [86]
Partierna hade stigit upp ur underjorden. Socialisttidningar trycktes och s�ldes �ppet. I Petersburg utgav Litvinov och Krasin �Novaja Zjizn� (Det nya livet). Trotskij utgav �Natjalo� (Starten), den f�rsta revolutionens mest gl�nsande journalistiska bedrift med en upplaga av omkring en halv miljon. I Tiflis utgav Koba-Dzjugasjvili och S. Sjaumian gemensamt en bolsjevikisk dagstidning med ett mindre symboliskt namn �Kavkazkij Rabotjij Listok� (Kaukasiska arbetarbladet).[87] Tidningarna blev kortlivade � de f�rbj�ds av polisen s� fort upproren rann ut i sanden. Koba delade sin tid mellan den legalt publicerade tidningens redaktion, de halvt illegala socialdemokratiska kommitt�erna f�r Tiflis och Kaukasien samt den helt illegala krigstekniska avdelningen av partiet. J�msides med allt detta m�ngskiftande arbete f�rberedde han ocks� de kaukasiska bolsjevikernas fj�rde konferens, vid vilken han sj�lv valdes till delegat vid partiets rikskongress, sammankallad av Lenin f�r f�rsta g�ngen innanf�r Rysslands gr�nser. I sj�lva verket kom kongressen att h�llas i den finska staden Tammerfors, emedan Finland �tnj�t autonomi och st�rre frihet �n det �vriga tsarriket och delegaterna k�nde sig S�krare d�r.
Det var f�rsta g�ngen Koba f�rflyttades fr�n det halvt asiatiska Kaukasien till det europeiska Ryssland, fr�n Tiflis� bakvatten till en verklig rikskongress. I Tammerfors tr�ffade han ocks� Lenin f�r f�rsta g�ngen. M�nga �r senare beskrev han med karakteristisk livfull plumphet det intryck hans m�stare gjorde p� honom:[88]
�Jag hade hoppats f� se v�rt partis bergs�rn, den store mannen, stor inte bara politiskt utan ocks� fysiskt. Jag hade f�rest�llt mig Lenin som en j�tte, st�tlig och v�rdnadsbjudande. Hur stor blev inte min besvikelse, n�r jag fick se en h�gst alldaglig man, under medell�ngd, som inte p� n�got s�tt, bokstavligen inte p� n�got s�tt skilde sig fr�n vanliga d�dliga ... Vanligen kommer ju en stor man sent till ett m�te, f�r att man skall v�nta p� honom med �terh�llen andedr�kt. Sedan, just innan den store mannen g�r sin entr�, flyger varningen runt: �Tss � tysta � han kommer.� Ceremonien tyckes mig inte �verfl�dig, ty den imponerar och inger respekt. Hur stor var inte min besvikelse, d� jag erfor att Lenin anl�nt till m�tet f�re de andra delegaterna och slagit sig ner i en undang�md vr�, d�r han helt anspr�ksl�st f�rde ett samtal, ett h�gst alldagligt samtal, med �n�gra av de mest oansenliga delegaterna. Jag vill inte f�rd�lja att detta d� f�ref�ll mig vara ett brott mot vissa obligatoriska regler.�
Ingenting kan ge ett b�ttre begrepp om Kobas tr�nga, traditionsbundna vyer vid denna tid �n hans egna ord. Avkomlingen av jordtr�lar hade visserligen l�rt sig att anv�nda en element�r marxistisk jargong och att polemisera om revolutionens mekanik. Men han blev fortfarande f�rv�nad �ver att denna revolutionsledare saknade alla h�gdragna later. Den forne pr�stseminaristen som v�nt kyrkan ryggen f�rest�llde sig alltj�mt Lenin som socialismens �verstepr�st eller mandarin.
Han stirrade p� Lenin, lyssnade girigt till hans ord och iakttog varje r�relse och gest. Det fanns egenskaper nog hos mannen som gjorde Tiflisdelegaten djupt imponerad: den oemotst�ndliga logiken i hans tal, hans politiska or�ddhet, det vida historiska perspektivet i hans vyer, den skarpsinniga enkelheten i hans slutledningar och � sist men inte minst � hans nyktra praktiska f�rst�nd. Kongressdeltagarna hade anl�nt till Tammerfors i upprymd st�mning, yra av hoppet om tsarismens snara st�rtande, ett hopp som underbl�stes av de f�rsta underr�ttelserna om Moskvaupproret.[89] Till och med Lenin smittades av den allm�nna optimismen, och det f�rekom s�dana r�varromantiska inslag i kongressen som n�r deltagarna i pauserna mellan m�tena t�gade ut med Lenin i spetsen f�r att tr�na revolverskjutning i skogen. Den f�rsiktige Lenin tappade emellertid inte besinningen. Vid �ppningsm�tet f�reslog han att deltagarna, trots allt som h�nde i dessa �frihetens dagar�, skulle anv�nda pseudonymer i st�llet f�r sina verkliga namn. Ochranan var �nnu inte besegrad, sade han, och det var f�r tidigt att helt slopa sekretessen. Koba valde t�cknamnet Ivanovitj. Hans roll vid kongressen var lika enkel och anspr�ksl�s som hans t�cknamn. Ingen n�rmare bekantskap, �n mindre v�nskap uppstod �nnu mellan honom och Lenin. Men han tr�ffade en rad personer som skulle g�ra sig bem�rkta med tiden: Lozovskij, den blivande ledaren f�r R�da professionella internationalen (Profintern) och regeringens fr�msta spr�kr�r under rysk-tyska kriget 1941-45; Jaroslavskij, blivande ledare f�r De gudl�sas s�llskap; Borodin som skulle bli Stalins s�ndebud och milit�r r�dgivare hos general Chiang Kai-shek j�mnt tjugo �r senare; Nadezjda Krupskaja, Lenins hustru, och �tskilliga andra.
Det b�r ha varit med en viss �verraskning Koba erfor att en fusion mellan mensjeviker och bolsjeviker var huvudpunkten p� kongressens dagordning. H�ndelserna hade f�rt de b�da fraktionerna n�rmare varandra. Opinionen f�r en sammanj�mkning var starkare i det centrala Ryssland �n i Kaukasien, d�r splittringen inte var av st�rre praktisk betydelse till f�ljd av bolsjevikernas ringa inflytande. B�gge fraktionerna ins�g att splittringen f�rsvagade dem och var angel�gna att f� ett slut p� den. I Tammerfors f�reslog Lozovskij att de lokala organisationerna omedelbart skulle g� upp i varandra, utan att v�nta p� en formell �verenskommelse mellan ledarna. F�rslaget blev antaget. Samtidigt med bolsjevikerna h�ll �ven mensjevikerna en kongress och fattade ett parallellt beslut till f�rm�n f�r en fusion. De b�da kongresserna skulle f�ljas av f�rhandlingar i Petersburg mellan ledarna.
N�sta fr�ga som diskuterades i Tammerfors var valen till duman. Skulle socialdemokraterna delta i dem eller ej? Vid den kaukasiska bolsjevikkonferensen hade Koba talat f�r en bojkott. Arbetarklassens plats var p� barrikaderna och inte vid valurnorna. Till hans stora �verraskning uttalade sig emellertid Lenin i Tammerfors till f�rm�n f�r ett deltagande i valet, eller �tminstone i n�gra av dess etapper, eftersom valet skulle bli indirekt. Bojkottaktiken tycktes Lenin negativ och ofruktbar och barrikader och valurnor var alltf�r oj�mf�rliga begrepp f�r att anv�ndas som motpoler i ett argument. Det fanns ett visst fog f�r den mensjevikiska synpunkten att en moderat duma under folkopinionens press kunde komma att ers�ttas av ett radikalt konvent, och han trodde p� maximen �les absents ont toujours tort�. Den regelr�tta parlamentarismen med sin retorik och sin ben�genhet f�r j�mkningar och k�pslagan �gde ingen lockelse f�r honom, men han s�g intet sk�l varf�r revolutionens sak inte skulle kunna fr�mjas fr�n den parlamentariska plattformen. Vid en senare tidpunkt skulle han yttra att revolutionen kunde predikas till och med fr�n en dyngh�g eller en svinstia � varf�r d� inte predika den i den tsaristiska dumans �svinstia�? F�r de flesta delegaterna i Tammerfors, f�r konspirationens f�ltarbetare, som kommit till konferensen med �ronen ekande av strejkernas och upprorens furioso, l�t Lenins resonemang som renodlad mensjevikisk opportunism. Tillika med andra provinsdelegater opponerade sig Koba kraftigt mot m�starens f�rslag. Tillika med andra m�ste han ha trott att den store ledaren, som s� m�nga andra emigranter, f�rlorat kontakten med livet i Ryssland och underskattade st�tkraften i de senaste h�ndelserna. De, revolutionens praktiska yrkesm�n, som studerat dess dynamik inte i biblioteken i Gen�ve, London eller Paris utan i slumkvarteren i Moskva, Kazan eller Baku, de visste b�ttre. Lenin vacklade inf�r den ov�ntade styrkan i motst�ndet. Kanske de praktiska arbetarna �nd� hade r�tt, sade han, och f�rkunnade jovialiskt att han �drog sig tillbaka fr�n sin st�llning i god ordning�. Koba-Ivanovitj blev invald i det utskott som skulle s�tta upp f�rslag till en resolution i �mnet. Det var hans f�rsta framg�ng vid ett landsomfattande partim�te. Att han vann den i strid med Lenin kunde inte undg� att st�rka hans sj�lvf�rtroende.[90]
Kongressen slutade p� den sista dagen av detta h�ndelserika �r. Enligt en rapport fr�n hemliga polisen, som hade en agent bland deltagarna, sammantr�ffade dagen efter kongressen �den socialdemokratiska centralkommitt�n och ett antal mensjevikiska och bolsjevikiska delegater i no 9 Zagorodnij Prospekt i Petersburg f�r att diskutera en fusion�. Rapporten omn�mnde Ivanovitj, delegaten fr�n Tiflis, som en av de n�rvarande. Koba fick bevittna en s�llsam scen: Lenin och Martov dryftade de l�pande �rendena i den mest f�rsonliga anda. Martov gick till och med s� l�ngt att han godk�nde Lenins ryktbara paragraf 1 i parti-stadgarna, samma paragraf som hade v�llat brytningen. Lenin hade all anledning att triumfera. Socialdemokratin tycktes �ntligen f�rena sina styrkor och g�ra det p� hans villkor.
D� Koba de f�rsta dagarna i januari 1906 reste tillbaka till Tiflis hade revolutionsv�gen redan b�rjat dra sig tillbaka. Moskvaupproret var undertryckt. Oroligheterna i Georgien pyrde bara under askan. Guvern�ren, som vid det laget hade h�mtat sig efter sitt nervsammanbrott, utf�rdade order om indragning av �Kaukasiska arbetarbladet�. Men den f�r�ndrade situationen gjorde sig endast gradvis m�rkbar. Revolutionens motg�ngar betraktades av ledarna som tillf�lliga hack i en komplicerad kurva. I en broschyr, �Tv� sk�rmytslingar�, analyserade Koba �rets h�ndelser fr�n Petersburgprocessionen till Moskvaupprorets nederlag:[91] Upproret misslyckades d�rf�r att det var p� defensiven, d� det i st�llet borde ha g�tt till oavbrutna anfall. Det hade brustit i ledningen, och det berodde p� splittringen inom socialdemokratin. H�ndelserna visade det tr�ngande behovet av enighet, och den skulle snart vara lyckligt uppn�dd.
Men enigheten, denna h�lsobringande medicin, sattes in vid en ganska framskriden timma, och det �r tvivelaktigt i vad m�n dess ingredienser st�mde med etiketten. Mensjevikerna, som l�tit sig ryckas med av den radikala vinden under �rets sista m�nader, sj�nk nu tillbaka till sin tidigare, mera m�ttfulla eller f�rsiktiga attityd. Bolsjevikerna f�rs�krade sig mot risken f�r en fusion och bildade en hemlig kaukasisk bolsjevikbyr�, ett slags parti inom �enhetspartiet�. Efter dessa inledningsdrag skickade fraktionerna sina ombud till den fj�rde kongressen, som samlades i Stockholm i april 1906 f�r att sanktionera fusionen. Elva delegater representerade Kaukasien vid kongressen � tio mensjeviker och en bolsjevik. Denne ende bolsjevik var Koba-Ivanovitj.
Under denna sin f�rsta utlandsresa fick han inte mycket tid att studera livet utanf�r Ryssland. Kongressen sl�pade sig fram i en kedja av l�nga m�ten och �ndl�sa debatter och tr�tor. Han uttalade sig flera g�nger till f�rm�n f�r Lenins synpunkter. I fr�ga om sj�lva k�rnpunkten i debatten � jordreformen � intog han emellertid en frist�ende st�llning.[92] Mensjevikerna pl�derade f�r expropriation av storgodsen och jordens �verf�ring i kommunal �go. Lenin f�rordade jordens nationalisering. Mensjevikerna s�g som vanligt den framtida ryska republiken dominerad av den liberala medelklassen och var ivriga att bef�sta den mera folkliga lokala sj�lvstyrelsen gentemot den centrala statsf�rvaltningen. Lenin, som utgick fr�n �arbetarnas och b�ndernas demokratiska diktatur�, ans�g att �gander�tten till all jord borde tillfalla den centrala regeringen. Koba-Ivanovitj var motst�ndare till b�gge systemen. Den jordreform han yrkade p� var helt enkelt de stora egendomarnas styckning och f�rdelning bland b�nderna. Redan f�re kongressen framlade han sina synpunkter i den georgiska tidskriften �Elva� (Storm).[93] Mot Lenins nationaliseringsprogram reste han tv� argument, ett som l�t som om det vore l�nat fr�n mensjevikerna och det andra typiskt hans eget. Den framtida regeringen skulle bli borgerlig, sade han, och det vore ett missgrepp att otillb�rligt st�rka den genom att g�ra den till herre �ver hela landets jord. Koba gjorde inte ens ett f�rs�k att f�rklara hur detta rimmade med den �arbetarnas och b�ndernas demokratiska diktatur� som han sj�lv propagerade f�r. Men hans viktigaste inv�ndning mot b�de nationalisering och kommunalisering var att ingendera utv�gen skulle tillfredsst�lla b�nderna. Han, revolution�ren av bondestam, k�nde b�ttre �n de flesta musjikens glupande hunger efter jord. �Till och med i dr�mmen�, skrev han, �ser b�nderna gods�garens �krar som sina egna.� �Distributismen�, som denna princip kom att kallas, st�mplades av de flesta socialister som en reaktion�r eftergift �t bondeindividualismen. Lenin dundrade mot �partiets praktikusar�, som f�rs�kte st�lla sig in hos den efterblivne musjiken och utan h�nsyn till socialismens grundsatser samvetsl�st retade hans aptit p� privat egendom. Ivanovitjs svar var att den jordreform han f�rordade givetvis skulle uppamma kapitalism p� landsbygden, men detta var just vad revolutionens vedertagna program innebar. Sm� jordbruk och lantlig kapitalism m�ste avgjort vara att f�redra framf�r feodalism. Eftersom mensjevikerna var i majoritet, r�stade Lenin till sist med den bondev�nliga gruppen i sin egen fraktion, i hopp att d�rigenom motverka mensjevikerna, men han fortsatte att v�dra sin irritation �ver de tr�ngsynta �realisterna� av Kobas typ.
Episoden var ett signifikativt, om �n svagt preludium till den agrara revolutionen i Ryssland 1917 och de jordreformer som skulle komma att genomf�ras i �sttyskland och annorst�des i �steuropa under R�da armens auspicier 1945. �r 1917 f�rdelade bolsjevikerna i praktiken jorden bland b�nderna, �ven om den p� papperet f�rstatligades. 1945 blev de preussiska junkrarnas och de polska och ungerska magnaternas egendomar utportionerade till b�nderna utan ens det teoretiska skenet av en nationalisering. I Stockholm 1906 blev den kurs dessa agrara revolutioner skulle f�lja klarare utstakad av Ivanovitj �n av Lenin, �ven om detta inte hindrade Ivanovitj-Stalin fr�n att 1930 krossa den �lantliga kapitalism� han hade f�rsvarat och ers�tta den med kollektivbruk. Fyrtio �r efter kongressen i Stockholm, i f�rordet till sina �Samlade skrifter� 1946, s�kte Ivanovitj-Stalin f�rklara sin kontrovers med Lenin, och sj�lvkritiskt tillskrev han den tr�ngsynthet och bristen p� teoretiska kunskaper hos de �praktikusar�, av vilka han var en. Vi praktici�, erk�nde han, kunde inte f�rst� att Lenin redan d� blickade fram�t p� den ryska revolutionen s�dan den skulle vara d� den hade �verg�tt fr�n sin �borgerligt demokratiska� fas till sin socialistiska.[94] Han, Stalin, trodde att de b�da faserna skulle �tskiljas av en l�ng period av kapitalistisk utveckling, ty han kunde inte dr�mma om att en socialistisk revolution skulle kunna genomf�ras innan arbetarklassen vuxit till en majoritet inom nationen. En underlig sj�lvbek�nnelse: enligt den principen skulle Ryssland ha f�rblivit ett kapitalistiskt land allt intill denna dag. Bek�nnelsen ger en glimt b�de av bolsjevismens slingrande utveckling och av det trevande s�tt p� vilket dess ledare, allt efter h�ndelsernas g�ng, s�kte l�gga om kursen f�r sin revolution�ra seglats.
�terkommen fr�n Stockholm l�mnade Ivanovitj en rapport fr�n �enhetskongressen� i en speciell broschyr, signerad av �Kamrat K.�.[95] Kongressen var i hans �gon ett fiasko. Dess beslut avspeglade den opportunistiska andan inom mensjevikmajoriteten. Inte underligt att medelklassliberalerna jublade �ver utg�ngen.
*
Bland de m�nga resolutioner som antogs p� Stockholmskongressen fanns det en som stod i n�ra samband med Kobas diskreta f�rehavanden i den krigstekniska gruppen. P� f�rslag av mensjevikerna uttalade kongressen sitt br�nnm�rkande av kampgruppernas raider mot banker, penningtransporter och regeringstrupper. Lenin, som trodde att revolutionen fortfarande befann sig i uppf�rsbacken och ans�g partisanraider vara en bra metod att tr�na kampgrupperna till det v�ntande landsomfattande upproret, motsatte sig h�ftigt resolutionen. Mensjevikerna hade inte alls k�nt sig i sitt r�tta element s� l�nge upprorsbr�nderna rasade. De var snabbare �n bolsjevikerna att inse att revolutionen nu var p� retr�tt, fast�n ingen �nnu v�gade s�ga det h�gt. Plechanov sammanfattade sina bet�nkligheter med orden: �Vi borde aldrig ha gripit till vapen.� I Lenins �ron var detta ren h�delse � han var alls inte h�gad att lova bot och b�ttring efter �d�rskaperna� 1905. M�nga mensjeviker v�gade �nnu inte skriva under p� Plechanovs syndabek�nnelse, men hans yttrande ger ett koncentrat av st�mningen som b�rjade f� makt �ver dem.
I b�rjan var kontroversen om kampgrupperna ett led i den st�rre striden. Om decemberupproret hade varit ett sv�rt missgrepp, s� var kampgruppernas raider �nnu gr�vre bockar. Men om revolutionen skulle forts�tta sin framryckning, hade kampgrupperna en vital roll att fylla. Stockholmskongressen f�rd�mde �partisankriget� i princip, men den kunde inte besluta sig f�r en kategorisk dom.[96] Den f�rbj�d alla slags v�pnade r�nkupper, undantagandes tillgrepp av vapen och ammunition. De krigstekniska grupperna utnyttjade detta kryph�l till det yttersta och fortsatte att organisera kupper mot h�ga tsaristiska �mbetsm�n, banker och penningtransporter lika v�l som mot vapenupplag. Detta var det minst k�nda och kanske ocks� det mest romantiska kapitlet i den f�rsta revolutionen. Det �verfl�dade av dramatiska episoder och obesjungna bedrifter. Dess hj�ltar var of�rf�rade idealister, helgon och f�rgrika �ventyrare, men d�r f�rekom ocks� provokat�rer och gangsters, som drev sitt spel under revolutionens t�ckmantel. Det var inte l�tt att skilja den ena typen fr�n den andra och att s�lla bort de personliga bevekelsegrunderna. Det var l�nge skick och sed i V�steuropa att tala och skriva om denna episod i Rysslands historia som n�got specifikt ryskt, n�got som avspeglade mysterierna i den slaviska folksj�len. Allt efter tycke och smak uttryckte v�steurop�erna sin beundran eller sin avsky f�r terrord�den, �ven om de v�steuropeiska liberalerna i allm�nhet sk�nkte sin sympati �t de �okuvliga k�mparna mot tsarismens tyranni�. Men b�de de som lovprisade och de som f�rd�mde dessa handlingar t�nkte p� dem som n�got avl�gset och exotiskt, som aldrig skulle kunna intr�ffa i en civiliserad v�steuropeisk milj�. Olyckligtvis eller kanske lyckligtvis, skulle V�steuropa inte bli f�rskonat fr�n denna �exotiska� f�reteelse under de �r det �versv�mmades av nazistockupationen. Vad de olika motst�ndsr�relserna, maquin och guerillan, gjorde i Frankrike och Italien. Belgien och Norge, var exakt detsamma som ryssarna hade gjort n�ra fyrtio �r tidigare, endast med den skillnaden att den europeiska motst�ndsr�relsen var mycket mera utbredd, b�ttre finansierad, vida mer �terroristisk� och likgiltig f�r m�nniskoliv. De ryska revolution�rerna ans�g sig vara i krig med sitt eget sj�lvh�rskard�me, och de s�g d�ri ett moraliskt ber�ttigande f�r vad de gjorde. Liksom i det nazist-ockuperade Europa var ocks� i Tsarryssland r�relsens heroiska och idealistiska k�rna omgiven av tvivelaktiga element. De olika grundtyperna � k�mpar, idealister, �ventyrare, hj�ltar och banditer � f�rekom i ungef�r samma proportioner i b�gge r�relserna, och m�nga av den ryska folksj�lens ber�mda mysterier avsl�jade sig helt ov�ntat i franska, italienska, belgiska och danska sj�lar.
Trots det moraliska f�rsvar som revolution�rerna ans�g sig ha f�r denna speciella kampmetod, var m�nga av bolsjevikerna illa till mods. Guerillakriget kunde aldrig spela mer �n en underst�djande roll i revolutionen, alldeles som det fyrtio �r senare st�dde de regulj�ra stridskrafternas avg�rande operationer. Den �regulj�ra arm� under vilken de bolsjevikiska kampgrupperna m�ste lyda var i Lenins �gon hela det ryska folket i uppror. Utan st�d av en allm�n resning, l�mnat �t sig sj�lvt och isolerat, m�ste partisankriget oundvikligen urarta till ett hoppl�st och demoraliserande f�retag. Logiskt sett hade man kunnat v�nta sig att Lenin skulle avbl�sa partisankriget och uppl�sa kampgrupperna, s� snart det blev tydligt att revolutionens ebb inte var tillf�llig och att det skulle dr�ja �r innan n�sta flod b�rjade stiga. I b�rjan, under hela �r 1906, klamrade sig Lenin fast vid hoppet att revolutionen �nnu inte hade utt�mt sina krafter, och det kan f�rklara den h�rdnackade envishet med vilken han f�rsvarade sina kampgrupper, till och med d� det f�renade partiets centralkommitt�, i vilken mensjevikerna dominerade, Yrkade p� deras uppl�sning.
Men det l�g mera i det �n s�. Nederlaget f�rsatte bolsjevikerna, liksom �ven andra partigrupper, i stora ekonomiska sv�righeter. Under 1905 hade partiets Medlemssiffra vuxit med stormsteg och j�msides med den inkomsterna av medlemmarnas finansiella st�d. Rika sympatis�rer hade l�mnat stora bidrag till partikassan. Sedan motrevolutionen hade satt in, under 1907 och 1908, krympte medlemsantalet �nnu snabbare �n det vuxit; de forna sympatis�rerna v�nde den slagna revolutionen ryggen, och partiet, vars apparat under tiden blivit utvidgad till v�ldiga dimensioner, stod s�lunda utan ekonomiska medel till en fortsatt verksamhet. Lenin, revolutionsstyrets faktiska �verhuvud, var den siste att l�ta administrationen falla s�nder av brist p� pengar. �ven om denna revolution var underkuvad, resonerade han, m�ste n�sta revolution f�rberedas, och han var besluten att skaffa de n�dv�ndiga fonderna. Vilka om inte kampgrupperna kunde f�rse partiet med de medel det beh�vde f�r att hanka sig fram den karga d�dperioden och marschera ut med flygande fanor i den andra revolutionen? Lenin brukade ofta s�ga att en revolution�r i n�dfall m�ste kunna kr�la fram mot sitt m�l p� magen genom dyn � han befallde nu sina kampgrupper att kr�la i dyn f�r att f�rs�rja revolutionen. V�l medveten om den moraliska risken, f�reslog han att s�tta kampgrupperna under partiets str�nga kontroll, s� att de kunde rensas fr�n tvivelaktiga och op�litliga element.[97]
Kaukasien blev den f�rn�msta sk�deplatsen f�r kampgruppernas operationer. De omgavs till en b�rjan med ett skimmer av romantik, som endast alltf�r v�l passade i stycke med de lokala traditionerna om �delt str�tr�veri. Allt som allt registrerades 1 150 terroristkupper i Kaukasien mellan 1905 och 1908.[98] Det mest ber�mda tillgreppet av statsmedel (eller �expropriation�, som det kom att kallas), �gde rum p� ett av Tiflis� f�rn�msta torg den 23 juni 1907. Ett annat utspelades ombord p� �ngaren �Nikolaj I� i Bakus hamn. Tiflisraiden inbringade en kvarts miljon rubel, som i laga ordning �verf�rdes till den bolsjevikiska partikassan i utlandet. Eftersom rovet bestod i sedlar av mycket h�g val�r, var det inte l�tt att v�xla in dem i de utl�ndska bankerna, som f�tt meddelande om deras ursprung. Flera framst�ende bolsjeviker, bland dem den blivande folkkommissarien f�r utrikes �renden Litvinov, h�ktades i V�steuropa vid f�rs�k att oms�tta sedlarna. Aff�ren v�ckte storm i den ryska och europeiska pressen. Mensjevikerna h�jde ett ramaskri mot Lenin och drog saken inf�r en partijury, vars ordf�rande var en annan blivande sovjetrysk utrikesminister, Litvinovs framtida chef och medt�vlare, Tjitjerin, som d� fortfarande var mensjevik. Trotskij formulerade anklagelserna mot Lenin i de tyska socialdemokratiska tidningarna och pekade p� faran f�r den ryska socialismens s�nderfall och demoralisering.[99]
Kobas roll i allt detta var betydande, �ven om den aldrig har blivit klart definierad. Han fungerade som ett slags f�rbindelseofficer mellan den kaukasiska bolsjevikbyr�n och kampgrupperna. I denna sin egenskap var han aldrig direkt engagerad i raiderna. Han hade att ogilla eller sanktionera de kupper grupperna planerade, r�da dem, leda det f�rberedande stabsarbetet f�r en st�rre operation och f�lja dess utf�rande fr�n beh�rigt avst�nd. Under sin jakt p� f�r�varna misst�nkte tsarpolisen aldrig Koba f�r n�got samr�re med dem. Hans camoufleringsteknik var s� perfekt att denna hans roll var skymd �ven f�r partiets �gon. De b�da legendariska partisanledarna var hans l�rjungar och hejdukar � Ter Petrosian (�Kamo�) och Kote Tsintsadze, b�de stora och helhj�rtade, romantiska, r�diga och outtr�ttliga revolution�rer, som undergick om�nsklig tortyr sedan de inf�ngats av ochranan utan att f�rr�da en enda av sina hemligheter.[100] Koba, som hade skarp blick f�r sina kamraters egenskaper, visste att han kunde lita p� dessa tv�, och han anf�rtrodde tydligen sina kontakter �t dem, de s�kraste av de s�kra. Detta oaktat m�tte de kaukasiska mensjevikerna ha f�tt nys om hans verkliga roll, ty de f�rs�kte f� honom st�lld till ansvar inf�r en partijury f�r �vertr�delse av den senaste kongressens f�rbud mot v�pnade �verfall. Men han slingrade sig p� ett eller annat s�tt undan r�tteg�ngen och f�rflyttade sig fr�n Tiflis till Baku.
I oljestaden var bolsjevikerna starkare �n i Kaukasiens huvudstad, och d�r kunde han, som Bakukommitt�ns ledare, trotsa sina anklagare. Till f�ljd av hans kulissverksamhet bakom kampgrupperna blev hans anseende bland hans politiska motst�ndare, vilket aldrig varit s�rdeles h�gt, nu om m�jligt �nnu l�gre. De gamla v�lbekanta epiteten �galning� och �desorganisat�r� slungades honom nu i ansiktet med ofelbar regelbundenhet. Koba bekymrade sig inte om sitt anseende bland politiska motst�ndare � han visste att det han gjorde hade Lenins gillande. De lokala mensjevikerna fick g�rna hota honom med utst�tande ur det �f�renade� partiet. Enligt hans tanke var den d�r �enheten� i alla h�ndelser halvt en chim�r. Inte l�t han sig heller st�ras av den bedr�vliga inverkan partisankriget hade p� den politiska atmosf�ren i Kaukasien. I m�ngas �gon blev revolutionen ouppl�sligt f�rbunden med vanligt simpelt r�veri. Kupperna drev myndigheterna till v�ldsamma repressalie�tg�rder, som satte skr�ck i folket och som, �ven om de f�rst�rkte det allm�nna hatet mot tsarismen, f�rdjupade den apati i vilken reaktionen frodades. Kampgruppernas h�nsynsl�sa metoder var ett sl�seri med m�nniskoliv och m�nsklig energi. I sina memoarer ger S. Allilujev en dyster bild av detta heroiska �dslande, vilken l�ter som en oavsiktlig anklagelse mot det politiska ledarskap �ver grupperna som ut�vades, �tminstone lokalt, av Koba, hans blivande sv�rson.[101] Alla de partisankrigets sv�ra problem med vilka en alleuropeisk motst�ndsr�relse skulle brottas under andra v�rldskriget uppreste sig f�r de ryska socialisterna i dessa tidiga �r. Vare sig man granskar det s�tt varp� problemen l�stes fyra eller fyrtio �r efter den kritiska tidpunkten �r det lika sv�rt att f�lla en dom, att kritikl�st lovprisa eller att f�rd�ma de ledare som, under h�ndelsernas tryck och mitt ibland tusen ovissa faktorer, fattade sina slumpm�ssiga och riskfyllda beslut.
Bolsjevikerna var inte ensamma om att praktisera guerillakrig och �expropriationer�. I Kaukasien begagnade en mycket moderatare grupp, de armeniska federalisterna, samma metoder, och inte ens de mensjevikiska georgierna, som var h�gljudda i sitt f�rd�mande av bolsjevikernas v�ldsd�d, drog sig f�r att beg� likartade v�ldsd�d p� egen hand eller att dela rovet fr�n bolsjevikiska plundringstag. I Polen var det snarare den h�gra �n den v�nstra flygeln bland socialisterna som specialiserade sig p� revolution�r terror. Den mest ber�mde polske terroristen var den blivande marskalken och diktatorn Pilsudski. En av Pilsudskis fr�mste medhj�lpare vid arrangerande av kupperna var en polsk arbetare, Arciszewski, som skulle bli premi�rminister i den polska antisovjetryska emigrantregeringen i London 1945. Koba och Pilsudski var s�lunda skenbart inne p� samma v�g. Men deras metoder, och �nnu mer deras motiv, gick starkt is�r. Pilsudski med sin romantiska patriotism, som endast var tunt fernissad med socialism, s�g tillbaka p� den donquijotiskt tappra polska adelns uppror under sjutton- och adertonhundratalen och s�g sig sj�lv som arvtagare till en l�ng rad polska nationalhj�ltar � Kosciuszko, Mieroslawski och andra. Han satte inte mycket hopp till en folklig och �nnu mindre till en socialistisk revolution, men han hoppades uppriktigt kunna befria Polen fr�n det ryska v�ldet genom ett guerillakrig. Koba gjorde sig inga liknande illusioner. Hans kampgrupper skulle blott och bart f�rbli redskapen, och p� intet s�tt de avg�rande redskapen, i en stor folklig revolution.
Inom parentes sagt ger detta f�rklaringen till de b�da m�nnens olika s�tt att behandla sina forna partisanbragder sedan de blivit sina l�nders h�rskare. I Pilsudskis Polen var kampgruppernas bedrifter f�rem�l f�r officiell kult. �rsdagen av varje st�rre raid firades med pompa och ceremonier. Varenda historisk detalj i samband med Pilsudskis bedrifter gr�vdes fram och skildrades i or�kneliga b�cker och artiklar � och mer �n en detalj fabricerades av tillm�tesg�ende historiker. I Ryssland har diskret officiell tystnad omgivit Stalins insats i guerillakriget. Alla hans officiella biografer har undvikit att ens s� mycket som h�nsyfta p� den, och Stalin sj�lv har aldrig yttrat ett enda ord f�r att vare sig bekr�fta eller f�rneka de g�ngse framst�llningarna av denna fas i hans karri�r. Till och med den mycket utf�rliga biografiska kr�nika som �r fogad till hans �Samlade skrifter�, i vilken han sj�lv har uppskisserat sin revolution�ra verksamhet m�nad f�r m�nad och vecka f�r vecka, inneh�ller inte ett ord om guerillakampanjen.[102] Allt som har blivit k�nt om den har avsl�jats av hans motst�ndare eller utvalts av dem som var hans kaukasiska underlydande l�ngt f�re hans uppstigande till en oinskr�nkt maktst�llning. Enligt den leninistiska traditionens betraktelses�tt var hans samr�re med kampgrupperna inte nog respektabelt att f�ras fram i rampljuset. Det m�ste r�knas n�stan som ett snedsteg eller en f�rirrelse p� Stalins eller till och med Lenins levnadsbanor. Vad som tycks vara fastslaget �r att Koba under sitt f�rsta kvasimilit�ra uppdrag visade tydlig b�jelse f�r en h�nsynsl�s, sl�saktig krigsmetod, ett karakt�rsdrag som skulle framtr�da skarpare och i en gigantisk skala i framtiden.
I maj 1907 antog Koba �terigen t�cknamnet Ivanovitj och reste till London f�r att bevista en ny partikongress. Hans mandats giltighet bestreds av mensjevikerna. Slutligen fick han tilltr�de till kongressen, men endast med konsultativ r�str�tt. Hans f�delseprovins var nu i s� h�g grad en mensjevismens h�gborg att han hade sv�rt att utverka kreditivbrev av n�gon erk�nd kaukasisk partigrupp. Han tr�stade sig med tanken att bolsjevikerna f�rde spiran i andra delar av Ryssland, i Petersburg, Moskva och annorst�des.[103] P� kongressen hade bolsjevikerna en knapp majoritet och lyckades s�tta sin pr�gel p� dess beslut och resolutioner. Partisankrigf�ringen kom sj�lvfallet upp till debatt. Martov gjorde ett h�ftigt utfall mot Lenin, som denna g�ng avstod fr�n att parera angreppet. Oppositionen mot kampgrupperna hade spritt sig till bolsjevikernas egna led. Flertalet av Lenins anh�ngare ville s�tta stopp f�r deras verksamhet. I denna fr�ga fick mensjevikerna utan sv�righet kongressen med sig och genomdrev en resolution som skarpt f�rd�mde alla v�pnade �verfall och �expropriationer�. Hela kongressen igenom iakttog Koba-Ivanovitj en f�rsiktig tystnad, f�rmodligen d�rf�r att Lenin varnat honom f�r att exponera sig. Lenin nedlade sin r�st vid voteringen om resolutionen, trots att m�nga delegater harmset uppmanade honom att visa sina kort. Utan tvivel var han beredd att bryta mot f�rbudet och f�rs�ka sig p� ytterligare n�gra �expropriationer�. F�r �vrigt var debatterna t�mligen verklighetsfr�mmande, i det b�de mensjeviker och bolsjeviker alltj�mt profeterade om en omedelbart f�rest�ende �ny revolution�r explosion�, �ven om mensjevikerna redan b�rjade anpassa sina metoder efter f�rh�llandena under den kontrarevolution�ra eran.[104]
Efter sin �terkomst till Baku skildrade Koba-Ivanovitj kongressen i den nya illegala tidningen �Bakinski Proletarij� (Bakuprolet�ren). Bolsjevismen, f�rklarade han, f�retr�dde str�vandena bland de radikala arbetarna i Centralryssland, vilka huvudsakligen var sysselsatta inom den tunga industrin. Mensjevikernas �vervikt i hans eget land f�rklarade han med provinsens �efterblivna och sm�borgerliga� karakt�r. Mensjevikerna rackade ned p� den bolsjevikiska byr�kratismen, men vid kongressen hade de flera partifunktion�rer och f�rre praktiker �n Lenins fraktion. D�rtill kom att det fanns f� verkliga ryssar bland de moderata socialisterna � de flesta var judar eller georgier, medan det �verv�ldigande flertalet av bolsjevikerna var tv�tt�kta ryssar. �N�gon av bolsjevikerna framkastade p� sk�mt, att eftersom mensjevikerna var judarnas fraktion och bolsjevikerna de genuina ryssarnas, vore det inte ur v�gen att anst�lla en pogrom inom partiet.� N�gon antisemitism kan knappast utl�sas ur denna grovt sk�mtsamma sidoreplik, ty ingen hade varit mera uttrycklig �n Koba i sitt f�rd�mande av allt rashat. Men sk�mtet var tvetydigt nog att skorra i �ronen p� de flesta socialister.
Kobas rapport inneh�ll �nnu en karakteristisk anm�rkning. Han ber�ttade att kongressen hade varit skarpt delad i fraktioner. Trotskij, som inte ansl�t sig till n�gondera, hade visat sig vara �vackert onyttig�. Det var vid Londonkongressen Koba f�r f�rsta g�ngen tr�ffade sin blivande store medt�vlare. F�re detta ordf�randen i Petersburgs sovjet hade d�mts till livstids landsflykt i Sibirien men lyckats fly ur sin f�rvisning i lagom tid till kongressen. Han var mycket h�gljudd i sitt f�rd�mande av Lenins partisankrig. De b�da framtida rivalerna stod s�ledes redan vid sitt f�rsta m�te i bitter opposition till varandra, �ven om de inte direkt v�xlade ett enda ord under de m�nga m�tena i Br�drakyrkan i London, d�r kongressen sammantr�dde under n�ra tre veckor. Vad som f�r Koba stod p� spel vid denna kontrovers var hans egen st�llning inom partiet. Han kunde inte undg� att k�nna sig kr�nkt �ver vad Trotskij hade att s�ga om �expropriationer�. Frasen om Trotskijs �vackra onyttighet� avspeglade det rent estetiska intrycket av Trotskijs stora v�ltalighet och troligen �ven Lenins irritation �ver den, ty Koba tycks ha citerat uttrycket efter Lenin, De b�da m�nnen, Koba och Trotskij, var vid denna tid stj�rnor av helt olika storleksordning och glans. Det skulle knappast ha kunnat falla n�gon in att de en dag skulle st� som motst�ndare i den v�ldigaste kampen i Rysslands hela historia. Trotskij �tnj�t redan nationell och europeisk ryktbarhet, medan Kobas stj�rna endast tindrade mycket svagt vid den kaukasiska horisonten. Men redan fr�n detta f�rsta m�te i en Londonkyrka kunde Koba knappast ha undg�tt att b�ra med sig i sinnet det f�rsta fr�et av agg mot f�re detta ordf�randen i Petersburgs sovjet.
KAPITEL 4
Kontrarevolutionens glanstid (1907-12). � �Likvidatorer� och �bojkott�rer�. � Stalins verksamhet i Baku (1907-10). � Hans h�ktning och f�rvisning till Solvytjegodsk. � Flykt och �terkomst till Baku 1909. � Stalin beskyller emigrerade partiledare, bland dem Lenin, f�r att �st� utanf�r den ryska verkligheten�. � Stalin g�mmer sig bland tatariska oljearbetare. � Stalins medarbetarskap i den ryska socialistpressen. � Hans andra f�rvisning till Solvytjegodsk (1910-11) och slutet p� hans verksamhet i Kaukasien. � Slutgiltig brytning mellan bolsjeviker och mensjeviker. � Stalin blir medlem av den bolsjevikiska centralkommitt�n och utger f�rsta numret av �Pravda� (april 1912). � Stalins roll vid valen till fj�rde duman. � Hans resa till Krak�w och Wien. � �Nationalitetsproblemet och socialdemokratin.� � Stalin tr�ffar och Trotskij i Wien. � Blir vid �terkomsten till Ryssland f�rr�dd av en �agent provocateur� och h�ktas. � F�rvisning till nordliga Sibirien (1913-17). � F�rsta v�rldskriget. � Lenins �revolution�ra defaitism�. � Stalins overksamhet under kriget.
�En kontrarevolution�r era har b�rjat, och den kommer att vara ett tjugotal �r, s�vida inte Ryssland under tiden skakas av ett stort krig.� [105] Med dessa ord tog Lenin avsked fr�n en av sina v�nner, d� han i december 1907 hade beslutat sig f�r att �terv�nda till Gen�ve. Stolypinregeringens skr�ckv�lde, �tredjejuniregimen�, rasade i landet, och Lenin k�nde sig inte trygg ens p� sitt g�mst�lle i Finland. Nio �r senare trodde han alltj�mt inte att den andra revolutionen var n�ra. I januari 1917, ett par veckor f�re tsard�mets fall och n�gra m�nader f�re hans eget makt�vertagande, h�ll han ett minnestal �ver den f�rsta ryska revolutionen inf�r unga schweiziska socialister och avslutade det med att uttala sin f�rvissning om, att �ven om hans generation inte skulle f� uppleva den andra revolutionen, skulle de, ungdomen, s�kerligen f� bevittna dess seger.[106] Mellantiden mellan de b�da revolutionerna blev i sj�lva verket kortare �n tio �r, och av dem kunde endast de f�rsta fem kallas en direkt motrevolution�r era. Omkring 1912 kom ett nytt uppsving f�r den revolution�ra r�relsen.
Vid slutet av 1907 tycktes Lenins pessimism endast alltf�r ber�ttigad. Tsard�met stod �ter p� stadiga f�tter. Arbetarklassen var slagen av tr�tthet och besvikelse. Vid revolutionens h�jdpunkt deltog mer �n tv� miljoner arbetare i strejker, av vilka de flesta avs�g att fr�mja politiska syften. Under 1908 gick endast 174 000 arbetare i strejk, 1909 endast 64 000 och 1910 46 000. Den kringskurna yttrande-, m�tes och tryckfriheten f�rsvann n�stan helt. Oppositionspartierna var utmattade och demoraliserade. Nederlaget avlade cynism och skepticism bland deras Medlemmar och meningsfr�nder. Intelligensens f�rlorade s�ner avsvor sig sin radikalism och s�kte nytt tilltr�de till respektablare kretsar. Den litter�ra bohem som levat i dr�mmar vid �underjordens� rand sj�nk nu ner i modstulen mysticism, sexualism eller konst f�r konstens egen skull. De illegala organisationerna liknade prickade ballonger. Deras spillror myllrade av provokat�rer, som gav ochranan f�rstahandsinformationer om de olika fraktionernas medlemmar och verksamhet. Ochranans spioner tr�ngde �nda in i de olika gruppernas ledarcentraler och gjorde sitt yttersta f�r att underbl�sa deras inre stridigheter och f�rvandla konspirationen till ett tr�sk av l�mska intriger, fruktan och misstankar.
En motvilja mot illegalt arbete blev den naturliga f�ljden av dessa f�rh�llanden. Den upph�jdes till politisk princip av mensjevikerna, som kr�vde att partiet skulle avveckla sin konspiratoriska verksamhet, l�gga bort sina gamla vanor och f�rvandla sig till ett ordin�rt oppositionsparti, som �ppet arbetade f�r sitt program innanf�r lagens r�m�rken � efter m�nster av de europeiska socialistpartierna. De som predikade denna �omv�rdering av v�rden� etiketterades av Lenin h�nfullt som �likvidat�rerna�, partiets d�dgr�vare. Revolutionens mullvad, h�vdade Lenin, m�ste forts�tta att gr�va sig fram i underjorden, trots korruptionen inom de illegala grupperna. I dessa dagar s�g alltj�mt b�de bolsjeviker och mensjeviker med beundran upp till den v�steuropeiska och framf�r allt den tyska socialismen med dess starka fackf�reningsorganisationer, dess inflytelserika folkliga press, dess effektiva valkampanjer och parlamentsrepresentationer. Ju starkare avskyn blev �ver uppl�sningen inom den ryska underjordiska organisationen, dess starkare v�xte sig �nskan att europeisera r�relsen i hemlandet.
�nd� var hela det ryska samh�llets struktur oeuropeisk. Tsard�met var och f�rblev en halvt asiatisk autokrati. Visserligen f�rm�dde inte ens tredjejuniregimen helt utpl�na allt som vunnits under den f�rsta revolutionen. N�r den v�ldsammaste terrorv�gen var �ver, �terstod sm� ostadiga �ar h�r och var. Oppositionspartierna b�rjade �ter �ppet ge ut tidningar, men �vervakade av en str�ng och illvillig censur kunde de endast framl�gga sina synpunkter i utsp�dd form och tvingades ta sin tillflykt till esopiska vinkar och anspelningar. I regel blev pressalstren kortlivade. Ochranans knytn�ve dunsade ner p� dem vid minsta f�rev�ndning. Detsamma g�llde de f� legalt existerande fackf�reningarna och v�nsterbetonade folkbildningsklubbarna och f�reningarna. Skuggparlamentets, dumans, st�llning var inte mycket b�ttre. De fyra dumor som valdes mellan de tv� revolutionerna uppl�stes eller uppsk�ts egenm�ktigt av tsaren, och i ingen av dem �tnj�t de socialistiska ombuden immunitet � de flesta tillbragte sin mandatsperiod i Sibirien. De som under s�dana f�rh�llanden s�kte inympa ett europeiskt arbetarparti p� den ryska stammen kunde lika g�rna ha f�rs�kt odla tropiska frukter i polartrakterna. �tskilliga mensjevikledare ville fortfarande h�lla illegala organisationer vid liv, men hoppades kunna �verflytta st�rsta delen av partiets arbete till legala verksamhetsformer. Endast Plechanov, i m�nga avseenden den mest moderate av alla mensjeviker, tillskrev fortfarande den underjordiska r�relsen samma betydelse som f�rut. Detta blev basen f�r den sista politiska alliansen mellan Lenin och Plechanov, en allians som inte uppl�stes f�rr�n vid det f�rsta v�rldskrigets utbrott.
M�nga �r senare skrev Lenin om denna period: �De revolution�ra partierna m�ste fullborda sin uppfostran. De hade l�rt sig att g� till anfall ... Det �terstod dem �nnu att l�ra sig ... att en seger var om�jlig ... om de inte visste b�de att anfalla och retirera p� r�tt s�tt. Bland alla de slagna oppositionspartierna och revolution�ra grupperna verkst�llde bolsjevikerna den mest ordnade retr�tten ...�[107] N�gra av Lenins kolleger och anh�ngare v�grade att l�ra sig den �ordnade retr�ttens� konst. Lenins taktik var att undvika hoppl�sa sammanst�tningar med tsarismen och att ekonomisera med revolutionens styrkor. Han f�rsvarade det underjordiska partiet mot �likvidat�rerna�, men han ville att partiet skulle begagna lagliga lika v�l som illegala stridsmedel. Redan innan motrevolutionen satte in hade han uppgivit taktiken att bojkotta parlamentariska val; och n�r han s�g att hans anh�ngare framh�rdade i bojkottmetoden, tvekade han inte att l�gga sin r�st med mensjevikernas mot hela sin egen fraktion f�r att skicka socialismen till valurnorna.[108] Han yrkade ocks� p� att hans anh�ngare skulle publicera alla de tidningar, b�cker och broschyrer som censuren till�t och att de skulle arbeta i de lokalt existerande fackf�reningarna och folkbildningsorganen. Endast p� s� s�tt skulle partiet kunna f�rmedla sina tankar och �sikter till en mycket bredare publik �n den som var �tkomlig f�r illegal propaganda. Den �ppna propagandan m�ste givetvis l�mna mycket osagt, men den skulle kompletteras av en oh�mmad illegal propaganda. De hemliga kommitt�erna skulle dirigera och kontrollera alla verksamhetsformer, vare sig legala eller illegala.
Medan motvilja mot konspirationen var den f�rh�rskande st�mningen bland mensjevikerna, var d�remot bolsjevikerna oben�gna att g� �ppet fram. Under hela �r 1907 och �nnu 1908 beh�rskade �bojkottismen� deras tankar. Lunatjarskij, Bogdanov, Krasin, Gorkij, de yppersta f�rfattare, propagandister och organisat�rer, ledde den bolsjevikiska �ultrav�nstern�.
Socialistr�relsens inneh�ll likav�l som dess, form l�g �ter i st�psleven. De som tog avst�nd fr�n konspirationen predikade med eller mot sin vilja en viss f�rsonlighet mot den best�ende ordningen. Det var ju exempelvis om�jligt att yrka p� tsarismens st�rtande i publikationer som m�ste godk�nnas av den tsaristiska censuren. D�rf�r, framh�ll Lenin, hade de som r�stade f�r att partiet skulle inskr�nka sig till auktoriserade stridsmetoder i sj�lva verket �vergivit den republikanska principen. I likhet med medelklassliberalerna, i vilka de s�g oppositionens legitima ledare, satte mensjevikerna nu sitt hopp till tsard�mets gradvisa f�rvandling till en konstitutionell monarki. I Lenins �gon var s�dana f�rhoppningar lika ov�rdiga en socialdemokrat som de var bedr�gliga. Bojkott�rerna � andra sidan var revolutionens sektmakare, inte dess praktici. Genom att g�ra en fetisch av den underjordiska r�relsen och skygga f�r alla tillf�llen till �ppen strid hotade de att bringa revolutionen till vanmakt. De var likvidatorer � rebours.[109]
*
Det var under intervallen mellan de b�da revolutionerna som Koba blev Stalin och fr�n att ha varit en relativt ok�nd georgisk underjordisk arbetare avancerade till en av bolsjevismens nationella ledare. Hans upph�jelse ter sig s� mycket g�tfullare som han av de tio �ren mellan 1907 och 1917 tillbragte n�ra sju i f�ngelse, p� v�g till Sibirien, i den sibiriska landsflykten och p� flykt fr�n sina deportationsorter. Hans sorgf�lligt samlade politiska skriverier fr�n denna period fyller inte ens en enda, tunn volym i hans �Skrifter�. Den mest �verseende l�sare av denna volym skulle knappast i den finna n�gra prov p� markant intellektuell eller politisk beg�vning. Den man som i b�rjan av 1917 skyndade tillbaka fr�n Sibirien till Petersburg f�r att leda bolsjevikerna f�re Lenins �terkomst fr�n Schweiz var inte mycket l�ngre hunnen �n den ungdomliga f�rfattaren till artiklarna i Brdzola�. Nyckeln till hans framg�ngar var mera att s�ka i hans praktiska verksamhet �n i n�gon talang f�r skriftst�lleri eller journalistik.
Han stannade kvar i Baku, medan Lenin och de andra partispetsarna �ter slog upp sina t�lt i V�steuropa. Han h�rde inte till de ledare partiet beh�vde i utlandet och kunde inte f�rflytta sig utom r�ckh�ll f�r ochranan. Inte var han heller en av de lovande medarbetare som skickades ut att fullkomna sin revolution�ra uppfostran vid de olika partiskolorna utomlands. I Lenins privata rullor klassificerades han som kapabel att sk�ta sin uppfostran sj�lv. Bortsett fr�n tv� korta resor till Krak�w och Wien tillbragte han alla dessa �r i Ryssland, nergr�vd i underjorden, �verhopad med det trista slitg�rat under revolutionens s�ckendagar, som var s� olika dess stormiga, berusande fester. Detta skulle bli till stor styrka f�r honom, men ocks� till stor svaghet. Han hade inget begrepp om de vidstr�ckta internationella perspektiv som livet i V�steuropa �ppnade f�r de landsflyktiga ledarna. Liksom alla andra bolsjeviker var han naturligtvis internationalist, �ven om hans internationalism mera var en fr�ga om dogmer �n om levande erfarenhet. Dess r�ckvidd var provinsiell. Han hade sett de blodiga fejderna mellan de kaukasiska stammarna och minoriteterna i vilka den egocentriska nationalismen producerade sig. Vad hans internationalism saknade, var varje sp�r av intim f�rst�else f�r de stora utvecklingslinjerna i det europeiska livet, varje sp�r av k�nslighet f�r f�rgerna och nyanserna i den skimrande regnb�ge som kallades den europeiska kulturen. � andra sidan s�g han kraft ur sin f�dernejord. I den var han rotad, f�rst genom f�delse och uppfostran och nu genom sina politiska �den.
Den 25 oktober 1907 valdes han till medlem av Bakukommitt�n. �Tv� �rs revolution�rt arbete bland oljearbetarna i Baku�, skrev han senare, �h�rdade mig som aktiv k�mpe och som en av de aktiva ledarna. Genom kontakten med upp lysta arbetare i Baku ... i stridslarmet under de sv�raste konflikter mellan oljearbetare och industrichefer ... l�rde jag mig f�r f�rsta g�ngen vad det ville s�ga att leda stora arbetarmassor. D�r i Baku fick jag s�lunda mitt andra revolution�ra elddop.� [110] I Baku m�ttes och sammansm�lte Europa och Asien �nnu intimare �n i Tiflis. Den snabbt tillv�xande oljeindustrin representerade europeiska metoder f�r teknisk och ekonomisk organisation. Transitohandeln med Persien var orientalisk till sin karakt�r. Av de arbetare som vid denna tid sysselsattes i Baku var fyrtio�tta procent ryssar och armenier. Fyrtiotv� procent var perser, lesger och tatarer � de persiska arbetarna var mestadels kringvandrande. Tio procent var turkar. Det var ett ytterligt dj�rvt tilltag att s�ka sammanf�ra alla dessa brokiga element, skilda till ras, nationalitet och religion och med var sina specifika seder och bruk, inom ramen f�r en enda marxistisk organisation. Ryssarna var de fackutbildade arbetarna, pionj�rer f�r en modern livsform. Mohammedanerna var det okunniga, utarmade proletariatet. Tatarerna praktiserade sj�lvgissling under sin h�gtid �Sjachsscy-Vachssey�. Blodsfejdstraditionen var endast obetydligt mindre livskraftig �n i Arabiens �knar. I stadens muselmanska kvarter f�rde varje familj ett isolerat, stagnerat liv, totalt blottad p� den febrila nyfikenhet p� v�rlden som besj�lade de ryska och armeniska kolonierna. Den mohammedanska stadsdelen l�mpade sig d�rf�r v�l f�r illegalt arbete. H�r hade bolsjevikerna sitt hemliga tryckeri. H�r g�mde sig ocks� Koba f�r polisen under t�cknamnet Gajoz Nisjaradze.
Men den s�ndersmulade massan av muhammedanska arbetare var f�ga �tkomlig f�r propaganda eller organisering. Och det asiatiska grunddraget avspeglade sig inte bara i arbetarklassens sammans�ttning; det f�rgade ocks� oljebolagens driftsystem, trots att aktie�garna var europ�er. Avl�ningssystemet var en s�llsam kombination av trucksystem och bakshish, eller beshkesh, som Koba kallade det i sina tidningsartiklar. Alla de exploateringsknep som i V�steuropa florerat endast under de f�rsta etapperna av det industriella genombrottet, och alla de skojar-metoder den orientaliska slugheten kunde utfundera kom till anv�ndning vid avl�nandet av oljef�ltens arbetare. I de mekaniska verkst�derna, d�r ryssarna och armenierna sysselsattes, var l�nesystemet mera europeiskt. Men detta splittrade i sin tur arbetarna och gjorde det sv�rt f�r fackf�reningsm�nnen att samordna deras krav. Trucksystemet gjorde till och med ryssarna s� beroende av arbetsgivarna att Kaspiska oljebolaget 1909 kunde till�ta sig f�rbjuda sina arbetare att gifta sig utan bolagets samtycke. Inte underligt att arbetskonflikterna h�r g�ng efter annan fick en akut och explosiv karakt�r, trots den arbetande befolkningens heterogenitet och efterblivenhet.
Som redan n�mnts, f�regicks �den blodiga s�ndagen� i Petersburg av revolution�ra upplopp i Baku mot slutet av �r 1904. Senare drunknade det politiska livet h�r i blodiga rasfejder. Baku genomlevde ett nytt revolution�rt uppblossande mot slutet av 1907, sedan j�sningen redan ebbat ut i det �vriga Ryssland. Den underjordiska r�relsen f�ll h�r inte s�nder lika tidigt som annorst�des. I slutet av september, vid de f�rberedande valen till duman, d� varje st�nd valde sina elektorer separat, valde arbetarnas curia bolsjeviker till sina representanter, och Koba skrev Bakus arbetares instruktion till sin deputerade�.[111] Enligt denna skulle deputeraden vara medlem av partiet och utf�ra dess centralkommitt�s order och instruktioner. Han finge betrakta sitt uppdrag som en lagstiftares. Han m�ste i duman �ppet f�rklara att ingen framstegsv�nlig lagstiftning och inga fredliga reformer kunde vara till n�gon nytta s� l�nge tsarregimen existerade. Han skulle f�rbli en revolutionens agitator. Denna instruktion skulle komma att bli ett m�nster f�r bolsjevikernas parlamentariska taktik.
Efter valet v�nde Koba sin uppm�rksamhet mot arbetskonflikterna inom oljeindustrin. Arbetarna p� sj�lva oljef�lten tillh�rde en fackf�rening som stod under bolsjevikiskt inflytande, under det att verkstadsarbetarna var organiserade separat och anf�rdes av mensjevikerna. Vad Koba nu pl�derade f�r kom mycket n�ra kartellprincipen � industrif�rbundet som motsats till fack- eller yrkesf�rbunden. Han ans�g att oljebolagen m�ste f�rhandla med delegater f�r hela industrin. Den ena yrkesgrenen fick inte l�ta sig mutas p� den andras bekostnad. L�nesystemet m�ste l�ggas om. Vad arbetarna beh�vde var inte st�rre allmosor utan ett europeiskt l�nesystem. Arbetarna f�rf�ktade europeiska metoder contra arbetsgivarnas asiatiska praxis. I �Gudok� (Signalen), de bolsjevikiska fackf�reningsm�nnens legala tidning, utvecklade han dessa id�er i en serie korta artiklar under pseudonymen K. Cato.[112] Sedan industriidkarna hade samtyckt till att f�rhandla med representanter f�r hela industrins arbetare, uppmanade han �Bakus 50 000 arbetare� att v�lja sina delegater. Myndigheterna garanterade immunitet f�r delegatkonferensen. Detta var en framg�ng f�r bolsjevikerna, ty mensjevikerna hade rekommenderat att inleda f�rhandlingar med oljebolagen utan att uppst�lla n�gra f�rhandsvillkor, under det att socialistrevolution�rerna och de armeniska dasjnakerna hade utlyst obetingad bojkott mot f�rhandlingarna.
Ombudskonferensen var samlad under flera m�nader, diskuterade varje punkt i kollektivavtalen, dirigerade strejker och v�drade sina politiska synpunkter. �Medan i hela Ryssland den m�rka reaktionen h�rskade, var ett verkligt arbetarparlament samlat i Baku, skrev senare Sergo Ordzjonikidze, den blivande folkkommissarien f�r den tunga industrin, en av Kobas n�rmaste v�nner vid denna tid. Det l�g dj�rvhet och trots i Bakus utmaning mot tredjejuniregimen. Lenin f�ljde h�ndelsernas g�ng med vemodig beundran: �Detta �r den politiska masstrejkens sista mohikaner.� [113] Han visste att Baku inte f�rm�dde hetsa det �vriga Ryssland till kamp. Revolutionen utk�mpade bara en arri�rgardesstrid i Kaukasien. Men bolsjevikledarna i Baku, denna strids bef�lhavare, f�ngade hans uppm�rksamhet. Vad var d� detta f�r m�n, som alltj�mt h�ll st�nd mot den allt uppslukande apatin och resignationen? Jo, det var den d�r Ivanovitj-Koba, som han hade sett i Tammerfors, Stockholm och London, den d�r mannen som hade att g�ra med kampgrupperna och vars r�tta namn �nnu inte stod antecknat ens i Lenins hemliga kartotek; det var Ordzjonikidze, Vorosjilov (sekreteraren i oljearbetarnas fackf�rbund � den framtida marskalken), br�derna Jenukidze (av vilka den ene skulle bli Sovjetunionens vicepresident), Spandarian, Djaparidze och Sjaumian, med tiden folkkommissarie i Baku. D�dstystnaden i det �vriga Ryssland blev en resonansbotten mot vilken �signalen� fr�n Baku �terklingade med s�llsynt styrka. �nnu en annan omst�ndighet gjorde s� sm�ningom Kobas signatur mera bekant f�r Lenin. Han hade upph�rt att skriva p� sitt modersm�l, georgiskan. Det fanns inte m�nga georgier i Baku. Det ryska spr�ket var i viss m�n den sammanh�llande l�nken i det virrvarr av spr�k och dialekter som talades d�r. �Gudok� och den illegala �Bakinski Proletarij�, vilka Koba utgav respektive medarbetade i, var b�da ryska tidningar. De expedierades regelbundet till det bolsjevikiska h�gkvarteret i utlandet, d�r Lenin str�ngt nagelfor varje artikel och notis som trycktes av hans anh�ngare. Kobas bidrag var varken m�nga eller intellektuellt m�rkliga, men de pr�glades av en fanatisk h�ngivenhet f�r den bolsjevikiska meningsriktningen och dessutom av en aff�rsm�ssigt praktisk ton, som i h�g grad uppskattades av Lenin. N�r Koba flyttade fr�n Tiflis till oljestaden vid gr�nsen till Persien, f�rflyttade han sig d�rf�r i sj�lva verket fr�n sitt fosterlands d�dvatten till rikspolitikens breda str�mf�ra.
Efter �tta eller nio m�naders arbete i Bakukommitt�n och ett flertal strejker vid oljef�lten inf�ngades Koba-Nisjaradze och hans v�n Sergo Ordzjonikidze av ochranan och sattes in i Bailovf�ngelset. L�nga m�nader av v�ntan p� deportationsordern f�rdrevs med f�ngelsepolitik, debatter med f�ngar ur andra politiska l�ger, utbyte av hemliga budskap och trycksaker med kamrater utanf�r f�ngelset, skriverier till illegala tidningar, utsmuggling av manuskripten ur f�ngelset etc. Debatterna mellan de olika partiklickarna var bittra av nederlagets galla. Av de b�da f�respr�karna f�r de bolsjevikiska f�ngarna var Koba kall, h�nsynsl�s och beh�rskad. Ordzjonikidze l�ttretlig, �versvallande och snar att brusa upp och gripa till v�ld. Diskussionerna f�rgiftades av misstro � ochranan hade planterat ut sina provokat�rer till och med i f�ngelsecellerna. Tid efter annan steg f�ngarnas misst�nksamhet till kokpunkten, de st�llde till en spionrazzia, och det h�nde ibland att de slog ihj�l en misst�nkt, eftersom underjordens lag till�t och till och med kr�vde avlivandet av provokat�rer som en �tg�rd av sj�lvf�rsvar. Oskyldiga personer som varit nog olyckliga att v�cka misstankar fick nog ibland s�tta livet till vid dessa razzior, som beredde ett utlopp f�r spionskr�cken och �ven m�jlighet att g�ra upp privata tvister. Varje fraktion var snar att uppt�cka �agents provocateurs� bland sina motst�ndare och tr�g med att demaskera dem i sina egna led. Fientligt inst�llda memoarf�rfattare, som delade cell med Koba i Bailov-f�ngelset, har ber�ttat en del historier om hur Koba f�rstulet hetsade andra till h�xjakt och sv�rtade ner oskyldiga f�ngar som �dragit sig hans on�d.[114] Det �r om�jligt att avg�ra hur mycket som �r sanning eller dikt i s�dana historier; de ber�ttas om m�nga av den underjordiska r�relsens m�n, och de avspeglar den genomg�ende misst�nksamheten i dessa dagar.
�ven i andra avseenden skilde sig Bakuf�ngelset sl�ende fr�n det mera lugna och gemytliga f�ngelset i Batum, d�r Koba hade suttit inhyst n�gra �r tidigare. D�dsd�mda som v�ntade p� sin avr�ttning blev ofta sammanf�rda med de andra. Avr�ttningarna f�rsiggick p� f�ngelseg�rden. Nerverna sp�ndes till bristningsgr�nsen n�r m�nnen s�g sina kamrater, som kanske nyss hade deltagit i en debatt, f�ras till galgen. Under s�dana sp�nda �gonblick brukade Koba, om man f�r tro ett �gonvittne, f�rbluffa kamraterna med sina starka nerver och lugnt falla i s�mn, eller ocks� fortsatte han med sina fruktl�sa f�rs�k att pejla den tyska grammatikens irrg�ngar. Mitt i smutsen och f�rnedringen lyckades han alltj�mt h�lla ett �ga p� konflikten inom oljeindustrin och f�ra en l�pande kommentar i �Gudok� och �Bakinski Proletarij�.[115] Men tonen i hans kommentarer var inte l�ngre s� tillitsfull. Han r�dde sina kamrater att inte r�kna med en storstrejk. �Strejker i individuella f�retag �r den tj�nligaste formen f�r retr�tt, den form som b�st l�mpar sig i dagens l�ge�. Han manade entr�get arbetarna att vara p� sin vakt mot �ekonomisk terror� � de f�rtvivlade g�rningar, �verfall av enskilda arbetare p� arbetsgivare eller f�rm�n, som b�rjade bli allt vanligare � ty den skulle studsa tillbaka p� de organiserade arbetarna. Men n�r stadens liberala tidning � �oljemagnaternas spr�kr�r� � b�rjade predika moral f�r de socialistiska fackf�reningsm�nnen och beskylla dem f�r likgiltighet vis-�-vis den ekonomiska terrorn, svarade Koba med ett dundrande strafftal om oljeproletariatets usla villkor, som var orsaken till dess desperation och v�ldshandlingar. Han avvisade f�raktfullt ett mensjevikiskt f�rslag att socialisterna i viss utstr�ckning skulle samarbeta med myndigheterna f�r att f�rhindra den ekonomiska terrorn. Med egna medel och i sitt eget intresse, slutade Koba, m�ste den organiserade arbetarr�relsen kuva desperation och v�ldsd�d, men den skulle inte ange de skyldiga f�r myndigheterna. Inte skulle den heller underbl�sa oljemagnaternas egenr�ttf�rdiga �liberalism�,
I november fick han deportationsorder till en ort vid namn Solvytjegodsk, d�r han skulle vistas under polis�vervakning i tv� �r. Solvytjegodsk, ett litet samh�lle som grundats p� trettonhundratalet av ryska handelsm�n som ett centrum f�r handeln med salt och p�lsverk, ligger i norra delen av Vologdaguvernementet i det europeiska Ryssland. Klimatet �r d�r inte lika str�ngt som p� de nordsibiriska f�rvisningsorterna. Kobas f�rvisningsstraff var s�ledes t�mligen milt. Han hade alltj�mt lyckats spela en underordnad roll i ochranans �gon och undvikit att bli gripen p� bar g�rning. Under f�rden norrut fr�n Vologda till Solvytjegodsk insjuknade han i tyfus, men i slutet av februari 1909 var han framme vid sin best�mmelseort. Efter fyra m�nader rymde han. Han f�rdades till Kaukasien via Petersburg, d�r han upps�kte sin blivande sv�rfar Allilujev och genom honom kom i kontakt med partiets hemliga h�gkvarter. Han utrustades med ett nytt falskt pass � i juli d�k han �ter upp i Baku under namnet Zachar Gregorian Melikjants. Han fick ett hj�rtligt v�lkomnande i h�gkvarteret i Petersburg � partiarbetarna s�g fortfarande upp till den �okuvliga f�stningen� Baku. Han utverkade ocks� ett informellt uppdrag att vara kaukasisk korrespondent till partiets �centrala� tidskrifter i utlandet. I denna sin roll skulle han i h�gre grad �n tidigare tilldra sig Lenins uppm�rksamhet.
Under resan fr�n Petersburg till Baku m�ste han ha h�ngivit sig �t olustiga reflexioner �ver vad han f�tt se och h�ra i huvudstaden. Organisationen d�r, som 1907 alltj�mt r�knade 8 000 medlemmar, hade nu krympt ihop till futtiga 300. Det tycktes vila ert air av ineffektivitet �ver partih�gkvarteret. Han hade ivrigt fr�gat efter nyheter fr�n Kaukasien, men p� h�gkvarteret hade man inga informationer. Kontakten mellan Petersburg och de emigrerade ledarna var bristf�llig. Den illegala pressens distribution var klen. Det m�ste ha kliat i fingrarna p� honom av lust att sj�lv gripa in i arbetet i Petersburg.
Det tillst�nd i vilket han �terfann �f�stningen Baku� efter ett och ett halvt �rs f�ngelsevistelse var heller inte uppmuntrande. Ocks� h�r hade organisationen krympt ihop till n�gra hundra medlemmar, tv�trehundra bolsjeviker och hundra mensjeviker. Anslutningen till fackf�reningarna var inte mycket st�rre. Folkbildningsklubbarna (�Vetenskap� och �Kunskap �r makt�) gav f� livstecken ifr�n sig. P� oljef�lten hade arbetsdagen f�rl�ngts fr�n �tta timmar till tolv, och fast�n det var h�gkonjunktur i oljeindustrin, utnyttjade arbetarna inte sin nyckelst�llning till f�rhandlingar. Organisationen hade v�nt ryggen �t det tatariska proletariatet. Den hade upph�rt att bearbeta det med flygblad och tidningar p� dess eget spr�k. Partiets kassor var bottenskrapade � inte ett enda nummer av den illegala ryska tidningen �Bakinski Proletarij� hade utkommit under det �r som g�tt sedan hans deportation. Det allm�nna l�get var fortfarande b�ttre h�r �n p� andra h�ll, men det var inte det forna trotsiga Baku.
Det f�rsta Koba-Melikjants f�retog sig, sedan han installerat sig p� ett g�mst�lle inom Balachlanaf�ltets omr�de, var att �teruppliva �Bakinski Proletarij�. Tre veckor efter hans �terkomst utgavs ett nummer av tidningen med hans osignerade ledare �Partikrisen och v�ra uppgifter.�[116] Han skr�dde inte orden n�r han st�llde diagnos p� krisen, och han gjorde sin analys med ena �gat p� partiledningen i utlandet och det andra p� l�sekretsen d�r hemma. �Partiet har inga r�tter i arbetarmassorna�, f�rklarade han p� tal om de informationer han medf�rt fr�n huvudstaden. �Petersburg vet inte vad som h�nder i Kaukasien, Kaukasien vet inte vad som f�rsigg�r i Ural � varje lands�nda lever sitt eget isolerade liv. Rent ut sagt, det samordnade parti som levde ett enda gemensamt liv, det parti vi var s� stolta �ver 1905, 1906 och 1907, existerar inte l�ngre.� De mensjevikiska och bolsjevikinka emigrantcentralerna hade lika stor andel av skulden, ty deras tidningar � h�r n�mnde han s�v�l Lenins �Proletarij� som den mensjevikiska �Golos� � �kan inte sammanl�nka de spridda organisationerna hemma i Ryssland, kan inte i dem inbl�sa ett gemensamt partiliv. Det skulle vara rent barockt att f�ruts�tta att de utl�ndska organen, l�sryckta som de �r ur den ryska verkligheten, skulle kunna samordna verksamheten inom ett parti som f�r l�nge sedan har vuxit �ver de sm� propagandacirklarnas stadium.� [117] Den sista meningen var ett �vertramp. Enligt f�rfattarens egen framst�llning var den underjordiska r�relsen inte starkare nu �n p� den tiden d� gamla �Iskra� samlade de sm� grupperna pionj�rpropagandisterna till ett parti. Men Koba luftade hemmarevolution�rens irritation �ver emigrantledarna med deras �l�sryckthet ur den ryska verkligheten�, och han t�nkte inte l�ta Lenin slippa undan en gliring. Diverse botemedel hade f�reslagits, fortsatte han, som till exempel att avveckla den konspirativa r�relsen eller att �verflytta alla dess funktioner p� ordin�ra partiarbetare. Det f�rra skulle i praktiken inneb�ra partiets likvidering, det senare skulle inte medf�ra en f�rb�ttring, s� l�nge det gamla systemet �gde best�nd med �sina gamla arbetsmetoder och sitt �ledarskap� fr�n utlandet�. Han satte ordet ledarskap inom f�raktfulla citationstecken.
I sin sammanfattning gick han emellertid f�rsiktigare fram, ty han kr�vde inte ledarskapets �verflyttning till Ryssland. Vad som beh�vdes var en nationell partitidning, utgiven i Ryssland, som kunde h�lla sig i kontakt med livet d�r och samordna partiets spridda element. Det var centralkommitt�ns sak att starta och sk�ta en s�dan tidning. �Det �r centralkommitt�n som under alla f�rh�llanden �r f�rpliktad att dirigera partiets verksamhet. Men f�r n�rvarande fyller den sin plikt d�ligt ...� Vid denna tid bestod fortfarande en sorts fusion mellan de b�da partigrupperna. Inom centralkommitt�n var samarbetet mellan bolsjeviker och mensjeviker kroniskt i bakl�s. Koba r�rde inte alls vid den punkten. Hans anklagelse mot centralkommitt�n som helhet var �l�sryckthet ur den ryska verkligheten�. Hans id� med en nationell tidning var ett praktiskt f�rslag, men det dr�jde ytterligare tre �r innan �Pravda� (Sanningen) startades i Petersburg med Koba som en av dess redakt�rer. Under tiden erbj�d Bakinski Proletarijs� utgivare indirekt sina tj�nster f�r arbetet vid h�gkvarteret i Petersburg. I en avsidesreplik anm�rkte han, att till skillnad fr�n de flesta andra avdelningar hade partiets Bakuavdelning �hitintills bevarat sin kontakt med massorna�.
I samma �Bakinski Proletarij� tryckte han en resolution fr�n Bakukommitt�n, skriven av honom sj�lv, r�rande oenigheten mellan partiledarna i utlandet. Resolutionen anklagade �ppet Lenin f�r att splittra fraktionen p� grund av vad Koba ans�g vara ov�sentliga meningsskiljaktigheter.[118] Vid denna tid hade n�mligen bolsjevismens grundare separerat fr�n radikalerna och bojkott�rerna, filosofen och ekonomen Bogdanov, f�rfattaren Lunatjarskij, journalisten Manuilskij, med flera andra. Radikalerna anklagade Lenin f�r att ha svikit bolsjevismen. D� Lenin uppmanade sina anh�ngare att kombinera det underjordiska arbetet med legal verksamhet, uppmuntrade han dem, enligt kritikernas mening, att vattna ur principerna och att bedriva en f�rvekligad, mensjevikisk propaganda.
De taktiska meningsbrytningarna komplicerades ytterligare av en kuri�s filosofisk dispyt. V�nsterbolsjevikerna ifr�gasatte vissa begrepp i den marxistiska filosofin och s�kte revidera den dialektiska materialismen i ljuset av den nykantianska eller empiri-kriticistiska filosofin. Lenin slet sig f�r en tid l�s fr�n dagspolitiken, och till sina l�rjungars stora f�rf�ran gr�vde han ner sig i Paris� bibliotek f�r att producera sitt filosofiska magnum opus, �Empirio-kriticism och materialism�, i vilket han gisslade nykantianerna, gudss�karna och alla de andra avf�llingarna fr�n den marxistiska filosofin.[119] Motst�ndarna grundade konkurrerande skolor f�r partiarbetare som blev indragna i dispyten. Lenins skola l�g i Longjumeau n�ra Paris. Radikalerna och gudss�karna, vilkas skola beskyddades av Maksim Gorkij, predikade sina l�ror p� den italienska �n Capri. Skolorna t�vlade med varandra om l�rjungar och penningmedel. Partiarbetarna som med stora personliga risker anl�nde fr�n Ryssland, ivriga att f� l�ra sig praktisk politik, politisk ekonomi och det illegala arbetets teknik, fann sig underkastade en intensiv kurs i filosofi, uppfordrade att v�lja mellan stridiga gnostiska teorier samt att r�sta f�r eller emot utst�tande av k�ttare som ocks� r�kade ha sin egen uppfattning om politisk taktik.
Bakukommitt�ns ledare i sitt g�mst�lle bland turkotatarerna p� oljef�ltet hade inte mycket f�rdrag med dispyten mellan Longjumeau och Capri. Han m�ste ha gjort den reflexionen, att emigranternas l�sryckthet fr�n den ryska verkligheten nu tycktes ha n�tt gr�nsen till f�rryckthet. Det var Bakukommitt�ns plikt att f�rs�ka f� dem att ta f�rnuft. Hans resolution uttryckte inst�mmande med Lenins taktiska och politiska synpunkter i motsats mot radikalerna, men den protesterade s�v�l mot Lenins bannlysande av Bogdanov som mot Bogdanovs �sidos�ttande av partidisciplinen. Eftersom underfraktionerna var eniga i alla viktigare politiska fr�gor borde de samarbeta, och Lenin borde upph�ra att trampa minoritetens r�ttigheter under f�tterna. Baku v�grade att ta parti i striden mellan Longjumeau och Capri, i vilken det inte var tillr�ckligt insatt.
Lenin tog reprimanden ad notam. I sin tidning s�kte han v�nligt f�rklara f�r sin kaukasiske kritiker att han inte hade hemfallit �t h�xf�rf�ljelser, men att han sett sig n�dsakad bannlysa de radikala elementen uteslutande d�rf�r att de v�grat uppf�ra sig p� ett disciplinerat s�tt.[120]
Sedan Koba l�st lagen f�r h�gkvarteret i utlandet, tog han sig noga i akt f�r att st�ta sig med Lenin. I november och december 1909 skrev han en serie �Brev fr�n Kaukasien� i �Socialdemokraten�, en tidning som utgavs i Paris och Gen�ve som organ f�r den f�renade bolsjevikisk-mensjevikiska centralkommitt�n. Redaktionen bestod av Lenin, Zinovjev, Kamenev, Martov och Dan. �Breven� gav en upplysande och vederh�ftig �versikt �ver f�rh�llandena i Kaukasien. F�rfattaren behandlade l�get inom oljeindustrin, den lokala regimen, fackf�reningarna, f�rh�llandet mellan kaukasiska folkgrupper, det underjordiska arbetet, den legala socialistiska verksamheten, kontrasterna mellan Tiflis och Baku � allt i samma aff�rsm�ssiga och konkreta, om ocks� tungrodda stil. N�gra brev, i vilka han skarpt kritiserade de kaukasiska mensjevikerna och deras ledare, Noa Jordania, v�ckte protester fr�n Martov och Dan och publicerades i det diskussionsblad till vilket s�dana stridsfr�gor vanligen f�rvisades, och ett brev undertrycktes helt och h�llet. Den kaukasiske korrespondenten visade sig vara en st�ndaktig leninist. Han avh�ll sig fr�n varje skymt av den kritik mot Lenin han anonymt hade gett luft via Bakukommitt�n och �Bakinskij Proletarij�. Lenin blev glad att f� ett s�dant st�d fr�n den kaukasiske korrespondenten. Snar att uppm�rksamma st�mningen bland sina anh�ngare i Ryssland, upptog han ocks� kravet p� uppr�ttande av operativa nationella h�gkvarter i Ryssland och tvingade det p� de motstr�viga mensjevikerna. Under tiden sl�ppte Baku p� mera �nga. I en ny resolution, f�rfattad av Koba i b�rjan av 1910, p�yrkade Baku �den ledande (praktiska) centralens �verflyttande till Ryssland�. Kravet motiverades med en sp�dom, uttalad i revolutionens inledande fas, att �det tillst�nd av depression och sl�het som h�llit den ryska revolutionens drivande krafter i sitt grepp nu b�rjar f�rsvinna�.[121] H�r l�g Koba, liksom vid ett par tidigare tillf�llen, f�re de flesta landsflyktiga skribenterna, �ven om en liknande f�ruts�gelse uttalades av Leon Trotskij i Wien ungef�r vid samma tid. Bakukommitt�n, som nu tydligen arbetade i intimt samband med Lenin, kr�vde ocks� slutgiltigt bannlysande av �likvidat�rerna� samt en fusion mellan de bolsjeviker och mensjeviker vilka, likt Plechanov, gynnade den underjordiska r�relsen.
I mars, mitt under f�rberedelserna f�r en totalstrejk inom oljeindustrin, blev Koba-Melikjants �terigen h�ktad. Samma dag han f�ngslades sl�ppte det hemliga tryckeriet ut en broschyr, som han skrivit till �ra f�r arbetaren August Bebel, den tyska socialdemokratins ber�mde sjuttio�riga ledare �vars ord kom Europas kr�nta huvuden att darra�. Efter �tta m�naders intensivt arbete fick han nu �ter v�nta sex m�nader i f�ngelset p� n�sta �administrativa� dom. Inte heller denna g�ng blev den h�rd. Han d�mdes att fullg�ra sin f�rvisningstid i Solvytjegodsk. D�refter skulle han under fem �rs tid vara f�rbjuden uppeh�lla sig i Kaukasien och i Rysslands st�rre st�der. S� f�ljde den nu v�lbekanta f�rden mot norr. Denna g�ng stannade han omkring nio m�nader, till strafftidens utg�ng den 27 juni 1911, utan n�got f�rs�k att fly. Denna g�ng hade han dessutom l�mnat Kaukasien f�r gott. I framtiden skulle han d� och d� g�ra korta resor till sin f�delseprovins, men endast f�r att inspektera de lokala grupperna � centralkommitt�ns v�gnar. Det kaukasiska kapitlet i hans liv var avslutat.
*
Revolutionsr�relsens f�reb�dade �teruppvaknande gjorde sig snart m�rkbart. Gatudemonstrationer vid Leo Tolstojs begravning 1910 markerade dess begynnelse. R�relsen tog verklig fart under 1912, d� arbetare med utbredda strejker protesterade mot arkebuseringen av flera hundra strejkande vid guldgruvorna i Lena i Sibirien. Samtidigt b�rjade det socialdemokratiska partiets illusoriska enhet att ohj�lpligt splittras. I januari 1912 sammankallade Lenin i Prag en konferens mellan bolsjeviker och n�gra f� Plechanoviter i syfte att proklamera sin fraktion som ett separat parti, eller, r�ttare sagt, i syfte att proklamera sin fraktion som partiet. Detta skulle bli den slutliga brytningen mellan honom och huvudparten av mensjevikerna. Liksom kongressen i Bryssel 1903 sammantr�dde ocks� denna konferens i ett Folkets hus. De tjeckiska socialisterna agerade v�rdar f�r de ryska revolution�rerna. Det var vid Pragkonferensen som Lenin satte Kobas namn p� den lista �ver kandidater till centralkommitt�n som han f�relade delegaterna. Koba blev emellertid inte vald. Hans namn hade fortfarande f�ga eller intet att s�ga de flesta delegaterna, som sj�lva k�nde varandra fr�n de olika emigrantkolonierna. Ordzjonikidze, Kobas tidigare medhj�lpare och hetlevrade f�ngelsekamrat i Baku, blev vald, troligen d�rf�r att han kom raka v�gen fr�n Lenins skola i Longjumeau, d�r han alltj�mt var elev. Men Lenin l�t inte saken falla. Enligt partiets stadgar hade den valda centralkommitt�n r�tt att adjungera andra medlemmar. P� Lenins f�rslag utnyttjade kommitt�n denna r�tt till f�rm�n f�r Koba. Centralkommitt�ns �vriga medlemmar blev Lenin, Zinovjev, Ordzjonikidze, samt den russifierade polacken Malinovskij, som var ochranans agent provocateur.
Vad var orsaken till Lenins f�rk�rlek f�r Koba? D� det politiska �teruppvaknandet b�rjade, hade Lenin varit angel�gen att skaffa sig st�rsta m�jliga armb�gsrum. Han befriade sig fr�n den h�mmande sammankopplingen med mensjevikerna, f�r att inga kompromisser eller enighetsh�nsyn skulle tvinga honom att �rumphugga� sin propaganda och sina slogans. Nu g�llde det f�r honom att s�tta fason p� sin organisation. Vid de tidigare brytningarna hade den f�rlorat sina dugligaste medarbetare. Efter sitt senaste beslut att br�nna sina skepp stod han med endast n�gra f� framst�ende ledarf�rm�gor vid sin sida. Trotskij anf�rde nu en brokig koalition av h�gerbetonade mensjeviker, radikala bolsjeviker, antimensjeviker och antibolsjeviker, likvidat�rer, bojkott�rer, gudss�kare och rena trotskister i ett ursinnigt journalistiskt anlopp mot leninismen. Zinovjev och Kamenev var Lenins generaladjutanter, men till och med Kamenev, Trotskijs sv�ger, hade b�rjat vackla. Lenin v�nde sig bort fr�n den landsflyktiga intelligensen. Han valde ut praktiker ur konspirationen till den nya centralkommitt�n. Kort efter sitt bildande uppr�ttade kommitt�n en rysk byr�, som skulle leda partiets arbete inom Ryssland. Byr�n bestod av fyra medlemmar: Koba, Ordzjonikidze, Spandarian samt en viss Golostjekin. De tre f�rsta hade alla varit medlemmar av Bakukommitt�n. Den kaukasiska gruppen kom att bli h�rnstenen i den bolsjevikiska organisationen och att spela en roll som inte stod i rimlig proportion till provinsens betydelse. Efter strejkerna och demonstrationerna 1908 �tnj�t Baku fortfarande ett mycket h�gt, ett kanske �verdrivet h�gt anseende i Lenins �gon. Lenin m�ste ha resonerat s�, att det f�rest�ende arbetet kr�vde folk med f�retagsamhet, uth�llighet och slughet, m�n s�dana som ledarna i Baku. I Krupskajas register hade Bakugruppens t�cknamn varit �H�starna�. Lenin satte nu sina h�star i selen.[122]
Kobas upph�jelse kom inte alldeles of�rberett. Av kaukasiska partiarbetare i utlandet m�ste Lenin ha h�rt m�nga uppskattande ord om honom. I Longjumeauskolan reklamerade Ordzjonikidze f�r Koba som Bakukommitt�ns starke man. Kandidaten f�rsummade inte att sj�lv vidta vissa diskreta och valber�knade �tg�rder som kunde bidraga till hans avancemang. I sin f�rvisning uppeh�ll han kontakten med inflytelserika partiarbetare, som kunde l�gga ett gott ord f�r honom i h�gkvarteret, och han bem�dade sig att g�ra ett s� gynnsamt intryck som m�jligt. I ett brev skrivet fr�n Solvytjegodsk till en medlem av centralkommitt�n, Simeon Schwarz, f�reslog han en g�ng bildandet av en rysk central, varvid han indirekt erbj�d sina tj�nster. Tonen i brevet andades den djupaste v�rdnad f�r den landsflyktiga centralkommitt�n, den var fylld av h�ngivenhet f�r Lenin och f�rakt f�r hans motst�ndare (�Lenin �r en klok musjik, som v�l vet var haren har sin g�ng�). Brevets inneh�ll kunde inte ha f�rblivit ok�nt f�r Lenin, som nu hade alla sk�l att anta att hans kaukasiske beundrare, som s� uppenbart str�vade efter befordran, skulle bli en trogen verkst�llare av hans id�er.[123]
I slutet av juni 1911 hade Koba avtj�nat sitt f�rvisningsstraff. Eftersom han Var f�rbjuden att uppeh�lla sig i n�gon av de st�rre st�derna, valde han den lilla staden Vologda, som l�g i bekv�m n�rhet till Moskva och Petersburg. Efter tv� m�nader smet han iv�g fr�n Vologda till Petersburg och knackade �nnu en g�ng P� Allilujevs d�rr. Allilujevs hus bevakades av ochranans spioner, men Koba, Som blivit varnad f�r detta, var irriterad �ver vad i hans tycke var ett �verm�tt av f�rsiktighet och misstro. Det slumpade sig s�, att just samma dag premi�rminister Stolypin blev m�rdad i Kiev av en �ngerk�pt agent provocateur, Bagrov, som ville sona sina synder mot den underjordiska r�relsen. Ochranan r�kade panik och f�ngade in alla misst�nkta. Koba, som nu upptr�dde under en ny pseudonym, Tjizjikov, blev h�ktad.[124] Han tillbringade �ter n�gra m�nader i f�ngelse och returnerades d�refter till Vologda p� tre �r.
Medan han var p� v�g dit, samlades delegaterna till Pragkonferensen. Han fick vetskap om konferensens resultat f�rst i mitten av februari 1912, d� Ordzjonikidze, numera medlem av och emissarie fr�n den nyvalda centralkommitt�n, upps�kte honom i Vologda. �Jag har varit p� bes�k hos Ivanovitj�, rapporterade Ordzjonikidze till Lenin, �och har arrangerat allt med honom. Det gladde honom mycket att h�ra vilken v�ndning sakerna tagit. Nyheterna gjorde ett utomordentligt intryck p� honom.�[125]� Koba hade tydligen ingenting att inv�nda mot Lenins definitiva brytning med mensjevikerna. Bortsett fr�n principiella h�nsyn, b�r det faktum att hans egen befordran var sammankopplad med brytningen ha f�ranlett honom att ansluta sig till Lenins politik. Nu g�llde det n�rmast att rymma fr�n polis�vervakningen i Vologda och �terv�nda till huvudstaden. Medan han f�rberedde sin flykt, skrev han en proklamation, i vilken han f�rklarade Prag-konferensens beslut f�r socialisterna i Ryssland. Han undertecknade dokumentet med �Centralkommitt�n f�r Ryska socialdemokratiska arbetarepartiet�. F�r f�rsta g�ngen talade han nu som ombud f�r bolsjevismens nationella ledarskap.[126] Sex-tusen exemplar av proklamationen spreds i de stora industrist�derna. Den samtida legala ryska pressen lade knappast m�rke till h�ndelsen. Emellertid hade Koba nu n�tt ett avg�rande trappsteg p� sin v�g till makten. Fem �r senare, efter tsarens abdikation, skulle han �terv�nda fr�n Sibirien till Petrograd och, i kraft av den formella maktst�llning han f�rv�rvat 1912, ikl�da sig ledarskapet �ver bolsjevikerna i v�ntan p� Lenins �terkomst fr�n Schweiz.
Det skulle emellertid vara ett misstag att tro att Kobas st�llning bland bolsjevikerna p� detta stadium av hans karri�r var underl�gsen endast Lenins, s�som hans officiella biografer vill g�ra g�llande. L�ngt d�rifr�n. Oms�ttningen inom bolsjevismens ledarstab var kontinuerlig. Det fanns �nnu ingenting stabilt i hierarkin, bortsett fr�n dess centralfigur Lenin, vars auktoritet grundade sig p� hans enorma personliga beg�vning och politiska r�dighet, och inte p� n�got formellt krav p� lojalitet och lydnad fr�n hans anh�ngares sida. Konstellationen av satelliter kring Lenin kretsade nyckfullt och regell�st, gamla stj�rnor slocknade oupph�rligt, och nya blossade upp. Ett betydande antal m�n vilkas namn sedan dess fallit i gl�mska bekl�dde inom bolsjevikhierarkin rangplatser j�mf�rliga med Kobas. Det �r endast i ljuset av hans f�ljande karri�r som hans befordran �r 1912 ter sig s� betydelsefull. I olikhet med andra kom han f�r att stanna. D� den intr�ffade, tedde sig hans upph�jelse till centralkommitt�n som en av de m�nga ordinarie omflyttningarna i partiets personal. Detta s� mycket mera som nykomlingen aldrig hade utm�rkt sig vare som id�skapare eller som banbrytande taktiker. Han skulle bli centralkommitt�ns starka arm, inte dess hj�rna eller hj�rta.
Det tillf�lliga, n�stan slumpartade i denna v�ndning i Kobas karri�r understrykes ytterligare av hans inskr�nkta verksamhet under de fem �r som skulle f�rflyta mellan hans upph�jelse och den andra revolutionen. Endast under det f�rsta av dessa �r fullgjorde han det arbete som tillkom en medlem av centralkommitt�n � under de f�ljande fyra var han deporterad till norra Sibirien. Och �ven under detta f�rsta �r var han ur leken omkring fem m�nader � �terigen h�ktad och deporterad, och �terigen p� flykt. Hans effektiva politiska arbete varade allt som allt sju m�nader, d�rav endast fem i str�ck. Det var alldeles nog f�r att han skulle hinna pr�va p� jobbet, bli bekant med de ledande m�nnen i partiet, kanske ocks� st�rka sin egen st�llning, men det var inte nog f�r att han skulle vinna mycken ny erfarenhet eller f�r att radikalt f�r�ndra hans st�llning.
Den korta tid som l�g framf�r honom var en tid av intensiv verksamhet. Raka v�gen fr�n Volodga reste han s�derut f�r att vinna de kaukasiska bolsjevikernas geh�r f�r Pragkonferensens beslut. Fr�n Kaukasien skyndade han till Moskva f�r att utbyta intryck med Ordzjonikidze om de olika gruppernas reaktion f�r Lenins nya �linje�. I mitten av april var han tillbaka i huvudstaden i tid f�r att hinna ge ett handtag vid f�rberedelserna f�r f�rsta maj. H�r f�ljde hans oundvikliga f�rstamajproklamation, undertecknad av centralkommitt�n men alltj�mt ekande av tong�ngarna fr�n seminariet:[127] �Allt vidare utbreder sig arbetarr�relsens ocean, �versv�mmande st�ndigt nya l�nder och stater fr�n Europa och Amerika till Asien, Afrika och Australien ... Den prolet�ra vredens hav svallar i h�ga sj�ar och sl�r allt hotfullare mot kapitalismens vacklande klippor ... Segervissa, lugna och starka marscherar arbetarna stolt fram p� v�gen till det f�rlovade landet ... De ryska arbetarna m�ste i dag s�ga ifr�n att de, liksom deras kamrater i de fria l�nderna [i Europa], inte tillbeder och inte kommer att tillbedja gudkalven��
Under detta uppeh�ll i Petersburg � det dr�jde bara tolv dagar till n�sta arrestering � uppr�ttade han kontakt med bolsjevikrepresentanterna i duman, vilkas �tg�rder han skulle kontrollera � centralkommitt�ns v�gnar, redigerade med friska krafter tre nummer av �Zvezda� (Stj�rnan), fyllde de flesta av spalterna med egna artiklar och f�rberedde utgivandet av det f�rsta numret av �Pravda�. Den 22 april 1912 utkom slutligen �Pravda� med Kobas redaktionella programf�rklaring.[128] Eftersom arbetarnas reaktion f�r Lenins definitiva brytning med mensjevikerna inte var s�rskilt gynnsam, talade Koba den milda m�ttfullhetens spr�k. Han lovade att �Pravda� inte skulle sudda �ver divergenserna mellan socialisterna. �Vi anser att en stark och fullblodig r�relse �r ot�nkbar utan kontroverser � full �sikts�verensst�mmelse �r t�nkbar endast p� en kyrkog�rd.� Det fanns mycket mera som f�renade de olika riktningarna inom arbetarpartiet �n som skilde dem �t. �Pravda� skulle d�rf�r tala f�r socialistisk enighet i klasskampen � �enighet till varje pris�. �Lika v�l som vi m�ste vara of�rsonliga gentemot v�ra fiender, m�ste vi g�ra medgivanden for varandra. Krig mot arbetarr�relsens fiender, fred och v�nskapligt samarbete inom r�relsen.� S� l�d mottot f�r den tidning som i framtiden skulle bli beryktad f�r sin stalinistiska likriktning. Den dag dessa ord l�mnade tryckpressen, satt deras f�rfattare inhyst i ett av Petersburgs f�ngelser. Efter tre m�nader kom den sedvanliga deportationsordern p� tre �r, denna g�ng till Narymdistriktet i v�stra Sibirien. J�mnt tv� m�nader senare rymde Koba fr�n Narym f�r att dyka upp i Petersburg i lagom tid f�r att leda sitt parti i valen till fj�rde riksduman.
Kampanjen i arbetarpartiets curia fortskred i flera etapper: val av representanter i fabriker och verkst�der, val av elektorer och slutligen val av deputerade. Efter f�rsta etappen ogillade myndigheterna valresultatet i n�gra av de st�rsta fabrikerna. Koba sammankallade Petersburgs bolsjevikiska exekutivkommitt� och f�rm�dde den att utlysa en proteststrejk. Regeringen �tertog sitt beslut. Hela valkampanjen igenom t�vlade bolsjeviker och mensjeviker �ppet om arbetarr�sterna. Arbetarepartiets elektorsf�rsamling i huvudstaden godk�nde Kobas �Instruktion f�r arbetarpartiets dumarepresentant�,[129] som i stort sett f�ljde samma linjer som den instruktion han skrev i Baku vid det f�reg�ende valet. Arbetarrepresentanten hade att framl�gga arbetarnas krav (�det ostympade programmet fr�n 1905�), agera som talesman f�r revolutionen och inte inl�ta sig p� det tomma legislativa narrspelet i den tsaristiska duman�. Lenin, som inspirerade kampanjen och f�ljde den fr�n den polska staden Krak�w, var f�rtjust �ver instruktionens r�ttframma ordalag och Kobas framg�ng. I arbetarnas curia spelade bolsjevikerna f�rsta fiolen. Sm�ningom blev tretton socialdemokratiska deputerade valda, sex bolsjeviker och sju mensjeviker. Men samtliga bolsjevikiska representanter valdes i arbetarcurian, medan de flesta mensjevikerna kom fr�n medelklassens valkorporationer. Lenin drog h�rav den slutsatsen att arbetarklassen st�dde bolsjevismen i dess f�rsta �ppna t�vlan med den moderata flygeln. I sina artiklar i �Pravda� och sina korrespondenser till �Socialdemokraten� tyglade Koba milt Lenins optimism och p�pekade, att �ven om bolsjevikernas radikala partiparoller tilltalade arbetarna, s� gjorde den �ppna brytningen mellan socialistfraktionerna det ingalunda.
Omedelbart efter valet, i november 1912, reste Koba p� ett par dagar till Krak�w, d�r centralkommitt�n sammantr�dde f�r att bed�ma situationen. Lenin yrkade h�ftigt p� �ppen brytning mellan de bolsjevikiska och mensjevikiska dumam�nnen. Han var �vertygad om att arbetarna med tiden skulle inse det ber�ttigade i en s�dan brytning, men han var beredd att dra en skarp skiljelinje mellan bolsjevismen och mensjevismen, �ven om det skulle visa sig impopul�rt. Vid sin �terkomst till Petersburg sl�slipade Koba eggen p� Lenins f�rslag. Bolsjevikrepresentanterna var sj�lva inte h�gade att exponera en intern socialistisk splittring inf�r en duma som dominerades av den yttersta h�gern. Lenin uppt�ckte till sin harm att �ven �Pravda� skyggade f�r brytningen. Han b�r ha fr�gat sig sj�lv, om inte kaukasiern som han sl�ppt in i partiets inre r�d nu h�ll p� att svika honom. I sin Stalinbiografi skildrar Trotskij episoden som en av Kobas illvilliga st�mplingar mot sin m�stare.[130] Lenin s�g knappast p� den i en s�dan dager. Han betraktade den som en f�rarglig men �verg�ende oenighet, som han hoppades kunna sl�ta �ver p� det sluga och taktfulla s�tt som var honom eget. Han sammankallade en gemensam konferens i Krak�w mellan centralkommitt�n och de sex bolsjevikiska dumam�nnen och beredde sig att omm�blera �Pravdas� redaktionsstab under former som inte skulle s�ra Koba.
I slutet av december 1912 l�mnade Koba Ryssland p� omkring sex veckor � den l�ngsta utlandsvistelse under hela hans karri�r.[131] Hans g�randen under denna tid blev av betydelse f�r hans framtid. De aktuella divergenserna sl�tades smidigt �ver och efterl�mnade intet agg mellan m�stare och l�rjunge. Lenin lyckades f�rm� de sex dumam�nnen att separera fr�n sina mensjevikiska kolleger. Han h�cklade �Pravda� f�r dess f�rsonliga ton och skickade i all stillhet en viss Jakob Sverdlov till Petersburg f�r att ta hand om tidningen. Sverdlov (senare Sovjetrepublikens statschef) gjorde kort process med redaktionsstaben � bland dem befann sig den unge studenten Skrjabin-Molotov � och bl�ste ny vind i �Pravdas� segel. Lenin kanderade frikostigt det beska pillret �t Koba genom att ge honom n�gra viktiga uppdrag i Krak�w och Wien.
S�kerligen �nskade Lenin p� detta stadium g�ra n�rmare bekantskap med sin proteg�. Hur var det med hans intellektuella utrustning? Hur pass bevandrad var han i marxismens l�ra? Vilka var hans starka sidor, och vilka var hans svaga punkter? Lenin var konn�ss�r p� m�nniskor och hade en verkligt sokratisk f�rm�ga att komma dem in p� livet. I b�rjan fr�gade han s�kerligen Koba om diverse saker: valets f�rlopp i Petersburg, f�rh�llandena i den underjordiska r�relsen, raserna och nationaliteterna i Kaukasien och s� vidare. Man v�gar gissa att f�rh�ret inte var alltf�r pedantiskt. Examinatorn m�ste redan ha k�nt sin l�rjunges begr�nsning. Men han fann resultatet tillfredsst�llande. Den unge mannen � Koba var nu trettiotre �r � var visserligen ingen sj�lvst�ndig t�nkare, men han var l�raktig, slug och mycket v�l insatt i fr�gor av praktisk betydelse. Han var till exempel enast�ende v�l f�rtrogen med de kaukasiska nationaliteternas tilltrasslade f�rh�llanden. Samtalen mellan de b�gge m�nnen koncentrerade sig snart p� denna fr�ga. Lenin hade sina teoretiska id�er om problemet, medan Koba utifr�n sin praktiska erfarenhet kunde ge k�tt och blod �t sin m�stares planer. Under en s�dan diskussion f�reslog Lenin att Koba skulle skriva en uppsats �ver �mnet till �Prosvestjenije� (Upplysning), partiets gedigna sociologiska tidskrift.
Det var ett smickrande f�rslag, ty hittills hade Koba inte v�gat sig in p� det finslipade teoretiserandets f�lt. Men nationalitetsproblemet innefattade o�ndligt mycket mer �n den trassliga rash�rvan i hans f�delseprovins. H�r i Krak�w, Polens medeltida huvudstad, ett s�te f�r konungar och diktare, var det om�jligt att bortse fr�n polackernas nationella aspirationer. Knappast mer �n ett stenkast fr�n Lenins bostad drillade Pilsudski vid denna tid sina legioner f�r ett uppror mot Ryssland. �Polackerna hatar Ryssland�, sade Lenin, �och inte utan sk�l. Vi f�r inte ignorera kraften i deras patriotiska k�nslor. V�r revolution m�ste behandla dem mycket milt och i v�rsta fall till och med l�ta dem frig�ra sig fr�n Ryssland.�[132] Sedan var det de invecklade relationerna mellan de olika raserna Och nationaliteterna inom det �sterrikisk-ungerska kejsard�met: magyarer, tyskar, tjecker, jugoslaver. De �sterrikiska socialisterna hade utarbetat ett program f�r dessa nationaliteter. Det skulle s�kert l�na m�dan att j�mf�ra bolsjevikiska och de �sterrikiska metoderna. F�rsynt, utan att s�ra sin l�rjunges sj�lvk�nsla, gav Lenin honom antagligen riktlinjerna f�r essayen, dess viktigaste argument och slutledningar. Uppsatsen kr�vde ett par veckors arbete, f�r vilket Wien, det folkf�rbistrade habsburgska rikets huvudstad, vore den l�mpligaste platsen. En emissarie fr�n centralkommitt�n m�ste i alla fall resa till Wien f�r att ordna vissa tekniska fr�gor, tryckandet av partiresolutioner och ordnandet av partiets postg�ng mellan Paris och Krak�w, och d�rf�r kunde Koba lika g�rna sl� tv� flugor i en sm�ll. P� s� s�tt tillkom uppsatsen �Nationalitetsproblemen och socialdemokratin�, som publicerades under signaturen K. Stalin (St�lmannen). Till stor del p� grund av det rykte som expert p� dylika fr�gor som uppsatsen f�rv�rvade honom skulle dess f�rfattare bli folkkommissarie f�r fr�mmande nationaliteter i Lenins regering fem �r senare.
Emellertid stannade Koba kvar i Krak�w n�gra veckor efter det dumam�nnen och de andra konferensdeltagarna hade avrest. Medan han satt vid Lenins f�tter, m�ste han ha reflekterat �ver sina egna speglosor om �emigranternas fr�mlingskap f�r den ryska verkligheten�. Vad var Lenin egentligen f�r slags m�nniska? L�rjungen kunde inte undg� att studera sin m�stare. Lenin verkade inte att vara det minsta fr�mmande f�r verkligheten. Han hade ett f�rbluffande s�kert grepp om alla v�sentliga fakta r�rande varje situation i hemlandet. Hans k�nnedom om konspirationens maskineri slog den mest hemmavane och h�rdgarvade bolsjevik med h�pnad. Hans herrav�lde �ver m�nniskor var suver�nt. Han var nu i b�rjan av fyrtiotalet � hans omd�me och viljekraft, slipade av erfarenhet, var perfekt sammanfogade till en mogen och v�lbalanserad personlighet. Som chef f�r en revolution�r administration hade han ingen medt�vlare bland de lysande m�n som ledde den ryska socialismen. Detta drag hos Lenin gjorde s�kert ett starkare intryck p� Koba-Stalin �n n�got annat. Varf�r f�rsl�sade d� handlingens man s� ofta sin energi p� sekteristiska tr�tor och doktrin�ra h�rklyverier? Vad var det som drev denne borne ledare f�r den illegala generalstaben att h�nge sig �t s�dana meningsl�sa och hetsiga kontroverser som den mellan honom sj�lv och filosoferna p� Capri?
Liksom n�stan alla bolsjevismens praktiker var Koba-Stalin tillr�ckligt genomsyrad med marxistiska tankevanor f�r att uppfatta den politiska undermeningen i en filosofisk dispyt. Den marxistiska �sk�dningen var accentuerat monistisk. Hos den var vetenskap, filosofi, sociologi, politik och taktik h�rt sammanfl�tade till ett enda id�system. Emellertid hade praktiker av Stalins typ ett mycket begr�nsat intresse f�r filosofiska och teoretiska sp�rsm�l. De accepterade vissa grundl�ggande formler i den marxistiska filosofin, vilka meddelats dem av l�rans popul�rframst�llare, som en intellektuell och politisk bekv�mlighetsanordning. Dessa formler tycktes utg�ra f�rtr�ffliga nycklar till de mest invecklade problem � och ingenting kan sk�nka st�rre trygghet �t den halvbildade �n innehavet av dylika nycklar. Den kvasiintelligens ur vilken marxismen rekryterade en del av sina underbef�lskadrar anv�nde sig av marxismen som en intellektuellt arbetsbesparande anordning, l�tt man�vrerad och fabul�st effektiv. Det r�ckte med att trycka p� en knapp h�r f�r att g�ra processen kort med en id�, och p� en knapp d�r f�r att expediera en annan. Den som anv�nder arbetsbesparande apparater reflekterar s�llan �ver det h�rda experimenterande som ligger till grund f�r uppfinningen. Inte �gnar han heller en tanke �t det opartiska och till synes opraktiska forskningsarbete som en dag kommer att g�ra hans hj�lpmedel f�r�ldrat. Det var kanske inte s� underligt, att de som begagnade sig av marxismens intellektuella finesser behandlade dem p� samma strikt utilit�ra s�tt. I motsats till m�nga av sina anh�ngare var Lenin den kritiske forskaren i tankens laboratorium. Sist och slutligen anv�nde han alltid sina fynd till n�got politiskt �ndam�l, och hans fynd rubbade honom aldrig i hans marxistiska �vertygelse. Men medan han sysslade med sitt forskningsarbete, utf�rde han det i en f�ruts�ttningsl�s och opartisk anda. N�r han n�gon g�ng tyckte att han borde fylla en v�sentlig lucka i sina kunskaper, tvekade han inte att ta sig ledigt ett �r fr�n den praktiska politiken, gr�va ner sig i British Museum eller Biblioth�que Nationale och assimilera en uppsj� av nytt material, innan han uttalade sin �sikt om en diskutabel fr�ga. Det h�nde vid s�dana tillf�llen att marxismens praktiska utnyttjare, bland dem Stalin, blev en smula ot�liga p� den skrupul�sa teoretikern. Forskaren inom Lenin var ok�nslig f�r deras irritation, partibossen var det inte. � andra sidan brukade l�rjungarna tygla sin irritation �ver teoretikern p� grund av sitt bottenl�sa f�rtroende f�r bossen. Det uppstod oundvikligen en andlig barri�r mellan Lenin och hans discipel n�r de sammantr�ffade i Krak�w. Genom att uppmuntra sin yngre kollega till att gripa sig an med ett stort politiskt-teoretiskt problem s�kte Lenin reducera denna skiljemur. Han var inte bara t�nkaren och partibossen. Han var ocks� den skarpsynte och uppm�rksamme l�raren, som tog h�nsyn till de h�rda villkor som hade format hans l�rjunge. Utan att avskr�ckas av dennes r�barkade intellekt hj�lpte Lenin honom att l�gga sina b�sta egenskaper i dagen.
Under senare h�lften av januari 1913 reste Koba till Wien. Han stannade d�r omkring en m�nad, under vilken han skrev sitt arbete om de nationella minoriteterna, n�gra artiklar och proklamationer, samt ordnade de tekniska f�rbindelserna mellan de olika bolsjevikcentralerna. Han tr�ffade ocks� n�gra framst�ende landsflyktiga ryssar, som vid denna tid uppeh�ll sig i Wien: Nikolaj , den blivande ledaren f�r den kommunistiska internationalen, Alexander Trojanovskij, den blivande sovjetambassad�ren i F�renta staterna, samt � Leon Trotskij.[133] var endast n�gra och tjugo �r men hade redan gjort sig k�nd som en l�rd och talangfull f�rfattare. Vid denna tid arbetade han p� sin kritik av den wienska nationalekonomiska skolans gr�nsnytteteori, f�r vilken professor von B�hm-Bawerk hade varit den mest framst�ende f�respr�karen. Den unge mannen m�ste ha tj�nstgjort som ciceron �t den ohyvlade kaukasiern, som med sin h�gst rudiment�ra tyska s�kert k�nde sig bortkommen i den �sterrikiska huvudstaden. hj�lpte honom troligen att hitta de b�cker och citat han beh�vde. avvek fr�n Lenin p� vissa vitala punkter i den marxistiska teorin och politiken, bland annat i nationalitetsfr�gan. Medan Lenin f�rf�ktade nationaliteternas r�tt till sj�lvbest�mmande och tolkade denna r�tt s� att polacker, ukrainare, letter etc. var ber�ttigade att avs�ndra sig fr�n det ryska riket och konstituera sig som sj�lvst�ndiga nationer, bestred denna synpunkt och s�g i den en on�dig eftergift �t polackernas, ukrainarnas och de �vriga folkens nationalism. Han ans�g att revolutionen borde sk�ra rakt �ver alla nationella gr�nser. s �sikter satte inga sp�r i Stalins essay, som var konsekvent leninistisk. Emellertid tycks de b�da m�nnen ha skilts �t som goda v�nner. Deras sammantr�ffande i Wien var prologen till deras n�ra politiska kompanjonskap tio �r senare, ett kompanjonskap som slutade med att likviderades av Stalin.
Varken Trotskij eller Stalin har skildrat deras sammantr�ffande i Wien. Trotskij talar bara om �glimten av animositet� i Stalins �gula �gon�. Det l�g ingenting f�rv�nande i denna �animositet�. D� Trotskij flera �r tidigare angrep de bolsjevikiska kampgrupperna, hade han omedvetet trampat Stalin p� t�rna. Det gamla grollet gnagde fortfarande, och nu tillkom ett nytt. Trotskijs kampanj mot Lenins definitiva brytning med mensjevikerna hade just n�tt sin h�jdpunkt. I sin syn p� revolutionens uppgifter var Trotskij varken mensjevik eller bolsjevik. Han delade inte mensjevikernas dragning till medelklassliberalismen. Inte delade han heller Lenins �sikt att revolutionen inte borde vara socialistisk till sin karakt�r. I opposition mot b�gge parter predikade han prolet�r diktatur i Ryssland och sp�dde att revolutionen snabbt skulle �verg� fr�n det antifeodala till det antikapitalistiska skedet, eller r�ttare att de b�da skedena skulle bli sammanfl�tade under det faktiska h�ndelsef�rloppet. Men eftersom Ryssland inte var �moget f�r socialismen� skulle dess r�ddning ligga i en v�sterl�ndsk resning. Den ryska revolutionen skulle stimulera till revolution i det �vriga Europa, som nu var moget f�r en socialistisk omdaning. Detta var i ett n�tskal teorin om den �permanenta revolutionen�, vilken i m�nga avseenden placerade honom till v�nster om b�de mensjeviker och bolsjeviker. I striden inom partiet intog Trotskij emellertid en mellanst�llning mellan de b�gge fraktionerna, i s� m�tto att han predikade hela socialismens enhet. Hans polemiska �ska riktades f�r tillf�llet s� gott som uteslutande mot Lenin, d�rf�r att det var Lenin som �ppet avf�rdat enhetstanken och med ber�tt mod splittrat partiet. Trotskij f�rd�mde Pragkonferensen som �ett svek och en usurpation�. Men det var just denna �usurpation� som Stalin hade att tacka f�r sin upph�jelse till den bolsjevikiska hierarkin.
Emellertid var det inte bara i principfr�gor de blivande rivalerna var oense. F�r andra g�ngen riktade nu Trotskij, sig sj�lv ovetande, ett h�rt slag mot Kobas st�llning inom konspirationen. Liksom i en grekisk tragedi l�g det en �desm�ttad f�ljdriktighet i de omst�ndigheter och h�ndelser vilka skapade de f�rsta konfliktelementen, l�ngt innan det verkliga dramat b�rjade. Stalin var huvudredakt�r f�r den bolsjevikiska �Pravda� i Petersburg. Trotskij avfyrade sina bredsidor mot den leninistiska �spr�ngningen� i sin egen �Pravda� i Wien. Under de senaste dumavalen hade Trotskij matat de mensjevikiska �likvidat�rernas� tidning i Petersburg med sina artiklar. I en sammanfattning av valresultaten hade Stalin strax f�re resan till Wien skrivit i sin �Pravda�: �Den praktiska utvecklingen bl�ser bort Trotskijs barnsliga plan att f�rena det of�renliga ... Fr�n att ha varit agitator f�r en orimlig enighet har Trotskij nu �verg�tt till att bli ett redskap f�r likvidat�rerna Trotskij har gjort sitt yttersta f�r att se till att vi skulle f� tv� konkurrerande tidningar, tv� konkurrerande program, tv� rivaliserande konferenser � och nu har denna atlet med falska muskler b�rjat sjunga sin enighetsvisa f�r oss.� [134] Likas� skrev han i ett brev till �Socialdemokraten�, under vilket signaturen Stalin upptr�der f�r f�rsta g�ngen (den 12 januari 1913):[135] �Man har sagt att Trotskij med sin �enhetskampanj� har givit en ny inriktning �t likvidat�rernas str�vanden. Men det �r inte sant. Trots alla sina �heroiska� anstr�ngningar och �fruktansv�rda hotelser� har han visat sig vara en vanlig skr�nig atlet med falska muskler, ty efter fem �rs �of�rtruten m�da� har han inte lyckats ena n�gra andra �n likvidat�rerna.� Fem �r senare skulle Trotskij hyllas av bolsjevikerna som revolutionens fr�mste ledare efter Lenin, som R�da arm�ns skapare och segraren i inb�rdeskriget. Men den h�nfulla glosan om �den skr�nige atleten med falska muskler� skulle fortfarande flyga genom Stalins hj�rna. Trots frasens grova generalisering hade dess upphovsman med den satt fingret p� Trotskijs svaga punkt � han oduglighet i det taktiska spel och de man�vrer i vilka Stalin skulle visa sig vara en �verd�ngare. Trotskij � sin sida m�ste med f�rundran ha iakttagit den ok�nde medlemmen av Lenins nya centralkommmitt�. Den �verl�gsne t�nkaren och esteten kan n�ppeligen ha blivit imponerad av den r�hyvlade mannen, som talade d�lig ryska med stark georgisk brytning och inte kom med n�gra sj�lvst�ndiga id�er i en diskussion. Han f�rbis�g s�kert det klipska praktiska f�rnuftet och den okuvliga andan hos sin gr� interlokut�r. �Vad �r det f�r tjockskallar och sl�fockar som Lenin nu omger sig med?� b�r han ha mumlat f�r sig sj�lv. Kort efter�t skrev han till Tjcheidze, ledaren f�r mensjevikerna i duman (samme man som 1901 i Batum hade br�nnm�rkt Koba som en �galning� och �desorganisat�r�): �Vilken vettl�s besatthet, detta lumpna k�bbel som systematiskt framprovoceras av m�sterk�bblaren Lenin ... denne professionelle spekulat�r i efterblivenheten hos den ryska arbetarr�relsen�� [136] I Trotskijs �gon m�ste Stalin ha varit ett typiskt exempel p� denna �efterblivenhet�.
I mitten av februari var Stalin redan p� hemv�g. Han var p� friskt hum�r. Hans arbete om de nationella minoriteterna hade vunnit Lenins entusiastiska gillande. Man v�gar anta, att �skolm�staren� hade tv�ttat bort ur uppsatsen de stilistiska och logiska grodor som den ursprungligen m�ste ha vimlat av. Men han kunde inte annat �n beundra den s�kerhet varmed hans l�rjunge i sin �versikt �ver de �steuropeiska nationaliteternas mosaik hade sammanst�llt en v�ldig massa fakta och kr�nt sin analys med en koncentrerad och klar redog�relse f�r det bolsjevikiska programmet. I ett brev till Gorkij[137] omn�mnde Lenin, inte utan stolthet �ver sin proteg�, den �underbare georgierns� arbete. Misst�mningen �ver den senaste tidens meningsskiljaktigheter var gl�md, och Lenin var endast alltf�r glad att se sin l�rjunge vinna sina sporrar som teoretiker. Koba hade l�nge i hemlighet n�rt en s�dan �relystnad. S� l�nge han saknade m�jlighet att tillfredsst�lla den, hade han ibland tappert dolt sin besvikelse under en �verdriven pose av tr�ngsynt praktiker. Nu kunde han reda sig utan den posen. Hans formella rangst�llning inom partiet st�ttades av intellektuell framg�ng.
En vecka efter hans �terkomst till Petersburg, den 23 februari, satte den politiska polisen stopp f�r hans verksamhet. Denna g�ng resulterade hans h�ktning i f�rvisning p� hela fyra �r. Omst�ndigheterna kring hans f�rsvinnande var groteska. Han f�rr�ddes f�r ochranan av sin kollega i centralkommitt�n, den bolsjevikiske dumamannen f�r Moskva Malinovskij. Polisagenten hade i detalj inrapporterat Krak�wkonferensens f�rlopp till chefen f�r hemliga polisen, Beletskij, som i sin tur vidarebefordrade informationerna till inrikesminister Makarov. Polisen stod redo att l�gga vantarna p� de hemv�ndande medlemmarna av centralkommitt�n. Dagen f�r sin h�ktning bevistade Stalin en oskyldig konsertmatin� anordnad av bolsjeviker men auktoriserad av polisen � en av de m�nga legala folkbildningsanordningar genom vilka partiet uppeh�ll kontakten med sina sympatis�rer. Den omisst�nksamme Stalin fr�gade Malinovskij om det var n�gon risk f�r honom att g� dit. Polisagenten lugnade honom trov�rdigt och underr�ttade omg�ende ochranan. Stalins kamrater v�drade faran. De f�rs�kte hj�lpa honom ut ur f�llan och kl�dde p� honom en damkappa f�r att lura ochranans spioner. Men listen genomsk�dades.[138]
Lenin blev f�rtvivlad �ver underr�ttelsen men hoppades kunna arrangera Stalins snara flykt. Den person som fick i uppdrag att f�rbereda den var � Malinovskij: han var n�mligen inte endast medlem av centralkommitt�n, utan tillh�rde ocks� en liten k�r som hade till uppgift att eliminera polisagenter och organisera viktigare rymningar. Lenin, Krupskaja och Malinovskij utarbetade gemensamt invecklade koder f�r den illegala underr�ttelsetj�nsten, hittade t�cknamn etc. Lenin gav s�lunda �Nummer tre� order att hj�lpa �Vassilij� p� fri fot. Men �Nummer tre� (Malinovskij) s�g till att gendarmeriet i det nordsibiriska distriktet Turuchansk h�ll skarpare �ga p� �Vassilij� (Stalin) och flyttade honom allt l�ngre in p� den arktiska tundran.[139] Under tiden var Lenin utom sig, ty alla hans betydelsefulla ombud, bland dem �Pravda-redakt�ren Jakob Sverdlov, f�rsvann p� liknande s�tt. �nd� ville han inte till�ta n�gra misstankar mot Malinovskij, trots att mensjevikerna g�ng p� g�ng gav luft �t sin misstro mot denne. Senare avsade sig Malinovskij sitt dumamandat, en�r den nye ochranachefen fruktade skandal. Rodzianko, den liberale talmannen i duman, k�nde till aff�ren men h�ll den hemlig f�r duman. Till och med efter Malinovskijs avs�gelse v�grade Lenin att tvivla p� hans integritet och utesl�t honom ur partiet enbart p� grund av insubordination. F�rst 1917, d� ochranans arkiv blev tillg�ngliga, kom den bisarra sanningen i dagen.[140]
Drygt ett �r efter sin arrestering, i mars 1914, f�rflyttades Stalin till byn Kurejka vid floden Jenisejs nedre lopp. Omkring 10 000 ryska och inf�dda nybyggare var h�r utspridda �ver ett omr�de lika stort som Skottland. De bodde i sm� hyddor, �tskilda av milsvida tillfrusna tundror. H�r var det vinter �tta till nio m�nader av �ret, och sommaren var kort, het och torr. P� sommaren bodde urinv�narna, ostjakerna, i t�lt av renhud; �ver vintern drog de sig tillbaka till bost�der som var halvt hyddor, halvt grottor. Den frusna jorden gav inga sk�rdar. Ostjakerna levde p� jakt och fiske och h�ll sig varma med p�lsverk och vodka. F�rst i och med fem�rsplanerna har deras utkomstm�jligheter f�rb�ttrats med hj�lp av bensinmotorn och moderna jordbruksmetoder. Under �ren f�r Stalins f�rvisning var omr�det en �dslig vildmark.
Landsflyktingen som vuxit upp i det subtropiska Kaukasien stod fysiskt rycken f�r klimatet. Ensamheten och sysslol�sheten l�ttades upp av b�cker och tidningar, som v�nner skickade och som ett kringvandrande postbud avl�mnade med m�naders mellanrum. De b�da f�re detta redakt�rerna i �Pravda�, Stalin och Sverdlov, delade i b�rjan rum. Sverdlov beskriver deras gemensamma liv s�lunda:
�Vi �r tv� stycken h�r, f�r jag delar rum med georgiern Dzjugasjvili; det �r en bra karl, men en alltf�r stor individualist i det dagliga livet, medan jag har sv�rt att reda mig utan �tminstone n�got sken av ordning. Det �r d�rf�r jag blir nerv�s ibland ... �n v�rre �r att man aldrig f�r vara i fred f�r hus�garens familj. V�rt rum ligger v�gg i v�gg med deras och har ingen egen ing�ng. De har barn, och ungarna h�ller naturligtvis till inne hos oss timmar i str�ck. Ibland �r de st�rande. Dessutom kommer folk fr�n byn och h�lsar p�. De kommer in, sl�r sig ner, sitter tysta en halvtimme, och sedan reser de sig pl�tsligt upp och s�ger: �Nej nu m�ste jag g�, adj�.� Knappt har den ene g�tt, f�rr�n en ny ramlar in, och s� b�rjar alltsammans fr�n b�rjan igen. Liksom p� pin kiv kommer de just om kv�llarna, d� det g�r b�st att l�sa .. Vi har ingen fotogen h�r, s� vi m�ste l�sa vid stearinljus ...� [141]
De b�da m�nnen hade tydligen sv�rt att dra j�mnt ... Sverdlov blev snart f�rflyttad till en annan by, och Stalin bodde ensam kvar, fiskade, jagade och l�ste under de �terst�ende �ren. I b�rjan hyste han alltj�mt tankar p� flykt, men de bleknade sm�ningom bort, allt eftersom bevakningen �ver honom blev skarpare, tills krigsutbrottet definitivt drev bort tanken ur hans hj�rna � n�r Ryssland stod under krigslagar, f�redrog de deporterade att stanna d�r de var. I b�rjan fortsatte Stalin sitt studium av de nationella minoriteterna, skrev en ny uppsats �ver �mnet och avs�nde den till Lenin via den ov�rderlige Allilujev, som fortfarande bodde i Petersburg.[142] Den blev aldrig befordrad till trycket; antingen kom den bort p� v�gen, eller ocks� var den inte av samma kvalitet som hans f�reg�ende arbete och vann inte Lenins gillande. Under resten av sin vistelse i Kurejka skrev han knappast n�gonting. I hans �Samlade skrifter� �r det en lucka mellan februari 1913 och mars 1917, vilken utgivarna s�ker f�rklara med att Stalins skrifter fr�n denna period ��nnu inte har blivit �terfunna�.[143] Eftersom Stalin befriades ur landsflykten av revolutionen och hans arbeten inte kan ha blivit f�rst�rda av ochranan, l�ter f�rklaringen inte plausibel. Troligare �r att han aldrig grep till pennan, Medan han var avskuren fr�n praktisk verksamhet. Han var revolutionens praktiker, inte dess skrivbordsteoretiker.
Det var i ensamheten i Kurejka han h�rde nyheten om f�rsta v�rldskrigets utbrott. H�ndelsen var ingen blixt fr�n klar himmel, men den utl�ste best�rtning inom b�de den ryska och den v�steuropeiska socialismen. Under de f�reg�ende �ren hade internationella socialistkongresser riktat kraftiga antimilitaristiska appeller till v�rldens arbetarmassor, men f� av ledarna trodde p� allvar att kriget var �verh�ngande. Under de tv� �ren n�rmast f�re dess utbrott hade Lenin varit str�ngt upptagen av partiangel�genheter och knappast skrivit n�got som tydde p� att han var medveten om faran. N�r kriget verkligen br�t ut, blev han best�rt �ver den europeiska socialismens upptr�dande. D� han l�ste i schweiziska tidningar att den tyska socialismen �ppet st�dde Kaiserns krig, v�grade han tro sina egna �gon och behandlade till en b�rjan meddelandet som en anka, utsl�ppt av tyska generalstaben f�r att narra arbetarklassen till anslutning.[144] S� stor och odelad hade hans tro varit p� styrkan hos den socialistiska interationalismen. En kort tid var han s� nedbruten att han hyste tankar p� att helt tr�da tillbaka fr�n politiken. Men han repade sig och besl�t att �b�rja krig mot kriget�. Han var ingen pacifist. Hans svar p� kriget var revolutionen. Han br�nnm�rkte trusterna, kartellerna och bankerna som de verkliga krigsf�rbrytarna, f�rd�mde den patriotiska vapenvilan i klasskampen som predikades av flertalet socialister i de krigf�rande l�nderna och lanserade slagordet: �f�rvandla det imperialistiska kriget till ett inb�rdeskrig. Ober�rd av anklagelsen att han genom att hetsa till revolution i sitt land kunde framkalla dess nederlag, proklamerade han sig �ppet som revolution�r defaitist. Tsard�mets nederlag, h�vdade han, skulle under alla omst�ndigheter vara det mindre onda; och om det p�skyndade revolutionen, s� var det s� mycket b�ttre. F�r �vrigt hade samtliga oppositionspartier i Ryssland, �ven medelklassliberalerna, endast tio �r tidigare intagit en defaitistisk h�llning under rysk-japanska kriget. Han gick ett steg l�ngre och v�grade att ha n�got samr�re med socialister som inte delade hans �sikter. Det kunde inte vara fr�ga om n�gon enighet med de arbetarledare som blivit sk�ndliga leverant�rer av kanonmat till Europas generalstaber. I hans �gon var de f�rr�dare mot socialismen, och varje slag av samarbete med dem var f�rr�deri. Den andra (socialistiska) internationalen var d�d � det �terstod inte annat �n att b�rja om fr�n b�rjan och bygga upp Tredje internationalen fr�n grunden.
Liksom flera g�nger i det f�rflutna l�g Lenin �ven nu f�re de flesta av sina l�rjungar och anh�ngare. D�rmed �r inte sagt att ocks� de l�t sig ryckas med av krigstidschauvinismen. De f�rblev trogna sin antimilitaristiska �vertygelse och var motst�ndare mot kriget. Men det f�ref�ll dem som om Lenin farligt �verskattade sin r�ttsgrund. Det f�rf�rade dem att se hur emfatiskt han och Zinovjev understr�k sina defaitistiska synpunkter i sina skriverier i Schweiz. Ungef�r vid samma tid predikade Trotskij i Paris �varken seger eller nederlag�, utan revolution; och m�nga bolsjeviker s�g mera sunt f�rnuft i det. De blev ocks� perplexa �ver Lenins appell till brytning med hela Andra internationalen, till vilken de varit vana att se upp som till f�rkroppsligandet av alla socialistiska dr�mmar och f�rhoppningar. Mellan de socialister som underst�dde kriget (�socialpatrioterna� eller �defensisterna�) och de som bek�mpade det fanns det en stor majoritet med vacklande �sikter, vilka var uppr�rda �ver �socialpatrioternas� handlingss�tt men motvilliga att ge sig in p� en definitiv brytning.
De flesta bolsjevikledarna inom Ryssland fruktade, att om de strikt ansl�t sig till Lenins politik, skulle de avsk�ra sig fr�n denna vacklande men manstarka sektion. Under krigets f�rsta skede satte tsarregeringen de bolsjevikiska dumam�nnen i f�ngelse och anklagade dem f�r h�gf�rr�deri. Kamenev, som efter Stalins deportation inspirerade deras politik och redigerade �Pravda�, st�lldes inf�r r�tta tillsammans med dem. �klagaren anv�nde Lenins defaitistiska proklamationer som bevisning mot de anklagade. Kamenev och n�gra av dumam�nnen tog d� avst�nd fr�n Lenin, delvis d�rf�r att de uppriktigt ogillade dennes defaitism och delvis d�rf�r att de var angel�gna att parera �klagarmaktens st�tar. Dumarepresentanterna och Kamenev deporterades till f�rvisningsorter i Jenisejdistriktet i Sibirien. Deras ankomst gav upphov till f�rvirrade och h�tska debatter bland de f�rvisade. Lenins anh�ngare � defaitisterna � anklagade dem f�r bristande politisk stadga och ov�rdigt upptr�dande inf�r r�tta. De landsflyktiga �kte hundratals kilometer i hundsl�dar eller renackjor till en m�tesplats i n�gon av byarna, d�r debatterna �gde rum. �ven Stalin bevistade n�gra s�dana m�ten. Vad han yttrade d�r och vilken sida han ansl�t sig till har f�rblivit ok�nt. Hans officiella biografer s�ger att han var den fr�mste representanten f�r de revolution�ra defaitisterna � den stalinistiska ortodoxins kanoniska lag f�rbjuder varje erk�nnande av att deras hj�lte vid n�got tillf�lle kan ha avvikit fr�n Lenin. De antistalinistiska biograferna har lika kategoriskt understrukit oenigheten. Det troliga �r att Stalin undvek att ta st�llning, eftersom det var s� han f�rh�ll sig �nnu �r 1917, omedelbart efter sin �terkomst till Petersburg.
I alla h�ndelser lade han inte kontroversen h�rt p� sinnet. Han befann sig hundratals mil fr�n n�gon politisk v�djobana, och att tr�ska principer f�r deras egen skull, utan den ringaste chans att genast kunna oms�tta dem i handling, var inte hans favoritn�je. De mera sangviniska bland de deporterade eller de som var mera fallna f�r spekulationer var uppr�rda; de disputerade och tr�tte och skrev avhandlingar och teser under tv� eller tre l�nga arktiska vintrar. Stalin h�ll sig mer och mer f�r sig sj�lv, tills han slutligen drog sig tillbaka i eremitliknande avskildhet.
*
Det finns mycket litet att s�ga om Stalins privatliv vid denna tid, trots att han nu redan var i mitten av trettiotalet. Sj�lv har han senare varit oben�gen att kasta n�got ljus �ver det. Bortsett d�rifr�n, l�mnade en professionell revolution�rs tillvaro endast en mycket smal marginal f�r �privatliv�. I sin ungdom var han gift med Jekaterina Svanidze, syster till en av hans kamrater vid Tiflisseminariet. Hon dog under f�rsta revolutionen, efterl�mnande en son, som uppfostrades hos sina morf�r�ldrar i Kaukasien. Stalin gifte inte om sig f�rr�n 1918. Men han var redan intim v�n i Sergo Allilujevs, sin blivande sv�rfars familj, och Allilujevs tog ofta hand om honom. Det var de som skickade honom matpaket, kl�der och b�cker under hans f�rvisning.
I hans ensliga tillvaro vid Jenisej m�ste det ha funnits en viss bitterhet. Den sak han �gnat sitt liv tycktes ha lidit nederlag. N�r han blickade tillbaka p� de m�nga �ren av arbete i den underjordiska r�relsen kunde han inte h�mta stor tr�st ur deras resultat. Hans privata liv var tomt och besviket. Han gav uttryck �t n�got av sin ensamhetsk�nsla i ett brev till Olga Jevgenija Allilujeva, sin blivande sv�rmor. Det �r f�r �vrigt det enda privata, opolitiska brev av Stalins hand vi k�nner. Han tackade Allilujevs f�r deras paket och bad dem att inte f�rbruka mera pengar p� honom, ty de beh�vde dem sj�lva. Det enda han �nskade sig var vykort, ty d�r han nu befann sig, vid Jenisej, erbj�d naturen i sin �trista fulhet� ingenting annat f�r �gat �n tundrans isiga �ndl�shet. �I detta f�rbannade land ... har jag gripits av en barnslig l�ngtan att f� se en smula natur, om ocks� bara p� papperet.�[145]
KAPITEL 5
Stalin oduglig f�r krigstj�nst. � Februarirevolutionen. � Arbetare- och soldatr�den (sovjeterna). � Stalin och Kamenev �terv�nder till Petrograd den 12 mars och l�gger kapson p� den bolsjevikiska v�nstern, som leds av Molotov och Sjljapnikov. � Lenins �terkomst den 3 april och hans �Aprilteser�. � Kris inom bolsjevikpartiet. � Stalin faller undan och sluter upp vid Lenins sida. � Invald i centralkommitt�n, �gnar han sig �t att organisera partiet. � Revolutionens fluktuationer. � Stalins roll under �julidagarna�. � Stalin f�rm�r Lenin att g� under jorden och leder partiets sj�tte kongress. � Trotskij ansluter sig till bolsjevikerna. � General Kornilovs myteri. � Bolsjevikerna f�r majoritet i sovjeterna. � Lenins planer f�r ett uppror. � Splittring inom centralkommitt�n. � Den f�rsta politbyr�n v�ljes den 10 oktober. � Stalins h�llning i striden mellan anh�ngare och motst�ndare till ett v�pnat uppror. � Oktoberrevolutionen. � Trotskijs ledarskap under upproret. � Stalin borta fr�n h�gkvarteret. � Hans redaktionella arbete i �Pravda�. � Hans angrepp p� Maksim Gorkij: �Revolutionen �r of�rm�gen att vare sig begr�ta eller begrava sina d�da.�
I slutet av 1916 var tsard�met fullst�ndigt utmattat av kriget. Blomman av Rysslands manliga befolkning l�g bruten i gyttjan vid otaliga fronter, och nu kallade man till och med de politiska deporterade i Sibirien under fanorna. Strax f�re �rsskiftet f�rdes Dzjugasjvili-Stalin fr�n byn Kurejka till Krasnojarsk f�r att inst�lla sig inf�r en milit�r m�nstringskommission. P� grund av den defekt i v�nstra armen han haft sedan barndomen f�rklarades Rysslands blivande generalissimus oduglig f�r krigstj�nst.[146] I februari fick han tillst�nd att sl� sig ner i grannskapet av Krasnojarsk f�r resten av sin f�rvisningstid, men nu l�g tsarv�ldet redan i d�dsryckningarna.
En vecka senare h�rde Ryssland den gamla regimens sj�laringning. Strejker och demonstrationer i huvudstaden, som b�rjat p� �rsdagen av den �blodiga s�ndagen� 1905, kulminerade i en spontan resning, under vilken garnisonen gick �ver p� folkets sida. Revolutionen var kommen; den kom fr�n folkets egna led. Men den hade stimulerats och hj�lpts p� traven av en palatskupp, vid vilken en del av hovkamarillan, liberala medelklassledare samt brittiska diplomater gjorde gemensam sak mot tsaren i hopp att hans st�rtande skulle undanr�ja de tyskv�nliga hovklickarnas inflytande p� politiken och s�tta Ryssland i st�nd att f�ra kriget med st�rre kraft. Den 2 mars abdikerade tsaren till f�rm�n f�r sin bror, storfurst Michail. Efter ett dygn avsade sig storfursten kronan. Tsarens ministrar arresterades. Den liberale monarkisten furst Lvov bildade en provisorisk regering med den liberale professor Miljukov som utrikesminister och den radikale f�re detta dumamannen Kerenskij som justitieminister. Regeringens konstitutionella fullmakter var tvivelaktiga; den bildades p� initiativ av n�gra medlemmar av den sista duman, det diskrediterade kvasiparlamentet, som till p� k�pet hade blivit uppl�st av tsaren. Detta till trots b�rjade den provisoriska regeringen sin tillvaro under folkets jubel. Den st�ddes beredvilligt av det Petrograds arbetare- och soldatdeputerades r�d (eller sovjet) som bildats n�gra dagar f�re tsarens abdikation.
Sovjetens medlemmar valdes i fabriker och verkst�der och senare ocks� inom de regementen som var f�rlagda i huvudstaden. P� liknande s�tt uppstod sovjeter i alla Rysslands st�rre st�der och senare p� landsbygden. P� grund av valprocedurens art representerade de inte adeln och den numeriskt svaga medelklassen. De var typiska �folkliga parlament�, ur vilka de h�gre klasserna sj�lvfallet var uteslutna. I avsaknad av n�gon som helst parlamentarisk institution blev de de bredaste och mest representativa instanser Ryssland �gde under 1917. Sovjetmedlemmarna valdes inte f�r n�gon best�md tid � valmansk�ren hade r�tt att n�r som helst ers�tta dem med andra personer. Sovjeternas sammans�ttning f�rnyades d�rf�r genom t�ta fyllnadsval, s� att de gav en ytterst trogen avspegling av den skiftande folkst�mningen. Detta var orsaken till deras oj�mf�rliga moraliska auktoritet. F�rutom att de gav de l�gre klasserna en kvasiparlamentarisk representation, var de ocks� den de facto verkst�llande makten, med vilken den misskrediterade normala administrationen inte f�rm�dde t�vla. Sovjetens dekret var lag i lika m�n i fabriker, j�rnv�gsverkst�der, postanstalter och kaserner. Alltifr�n f�rsta timmen av sin existens var den provisoriska regeringen ur st�nd att genomf�ra ett enda viktigt beslut, s�vida det inte var godk�nt av Petrograds sovjet. P� s� s�tt var regeringen i praktiken sovjetens f�nge, trots att varken sovjeten eller regeringen �nnu hade det klart f�r sig. �n latent, �n �ppen, skulle striden mellan de tv� fortg� under hela revolutionens f�rlopp. Under tiden levde folket alltj�mt i revolutionens smekm�nad; de konflikter som framtiden bar i sitt sk�te var �nnu f�rdolda, och f�r tillf�llet var den f�rh�rskande st�mningen upprymd. Friheten hade er�vrats, �ven om det skett mitt under krigets fasor.
Grupper av politiska f�ngar och deporterade �terv�nde fr�n Sibirien, hyllade och firade under hela resan. Fr�n en sibirisk stad skickade tre hemv�ndande landsflyktiga sina �broderliga h�lsningar� till Lenin i Schweiz. Det var Stalin, Kamenev och den bolsjevikiske f�rre dumamannen Muranov. Minnet av g�ngna tvister hade bleknat; alla tre var ivriga att hylla sin m�stare under frihetens f�rsta timmar. Den 12 mars anl�nde Stalin och hans kamrater till Petrograd, d�r de v�lkomnades av partiets fr�msta ledare p� platsen � emigranterna hade �nnu inte hunnit hem. I Petrograd hade en tempor�r byr� inom centralkommitt�n dirigerat bolsjevikorganisationen under februarirevolutionen. Den hade best�tt av tre mycket unga m�n: Vjatjeslav Skrjabin-Molotov, �Pravdas� medarbetare f�re kriget, Alexander Sjljapnikov samt Peter Zalutskij, tv� energiska och sj�lvbildade arbetare. Trion hade inte nog mycket politisk kunskap eller erfarenhet f�r att utforma ett klart program som kunde passa f�r revolutionens ovissa f�rh�llanden. Partiet befann sig i ett tillst�nd av f�rvirring � moderata och extrema element l�g i luven p� varandra, ingen grupp hade ledare med den auktoritet som kr�vdes f�r att beh�rska hela partiet. Triumviratet representerade den bolsjevikiska v�nstern. De var missbel�tna med sammans�ttningen av furst Lvovs regering, d�r den borgerliga liberalismen satt i h�gs�tet, och med sovjetens moderata politik, i vilken mensjevikerna och agrarsocialisterna eller socialrevolution�rerna dominerade. Trion s�g med oblida �gon p� regeringens proklamerade avsikt att forts�tta kriget �till ett segerrikt slut�, samt p� mensjevikernas patriotiska inst�llning eller �defensism�.[147] �Pravda�, som redigerades av Molotov, kr�vde furst Lvovs omedelbara st�rtande och hela maktens �verflyttande till sovjeterna. En h�gerflygel av bolsjevismen, anf�rd av Vojtinskij, predikade st�d �t furst Lvov, �defensism� och bolsjevikernas och mensjevikernas sammanslutning till ett enda parti. I och med Kamenevs �terkomst fick de moderata grupperna en kraftig f�rst�rkning. Stalin k�nde sig f�rsiktigt f�r, h�ll sig mitt emellan de stridande grupperna och f�rs�kte �verbrygga klyftan mellan dem.
Med st�d av sin formella anciennitet som medlem av centralkommitt�n av 1912 �avsatte� han Petrogradtrion och �vertog tillsammans med Kamenev redakt�rskapet f�r �Pravda�.[148] Under cirka tre veckors tid, fram till Lenins �terkomst den 3 april, ut�vade han det faktiska ledarskapet av partiet. Hans metod att h�lla sig mitt p� v�gen gjorde honom mer eller mindre acceptabel f�r b�da flyglarna. Hans namn hade ingenting att s�ga arbetarmassorna, men detsamma g�llde de flesta ledarna fr�n konspirationen, som hade varit tvingade att h�lja sig i anonymitet. Sj�lva deras anonymitet var en personlig och politisk tillg�ng � den suggererade fram f�rest�llningen om h�ngivet och osj�lviskt arbete i det f�rflutna. N�r han n�gra dagar efter sin �terkomst uppenbarade sig vid ett m�te med exekutivutskottet f�r Petrograds sovjet som en av de bolsjevikiska representanterna i denna f�rsamling, h�lsades han som en gammal bekant endast av ett par georgiska mensjeviker, vilka, exempelvis Tjcheidze, nu var mycket framst�ende m�n i huvudstaden. F�r de �vriga var han en revolutionens ok�nde soldat.
Personskiftet i bolsjevikledningen gick inte of�rm�rkt f�rbi. B�de i sovjeten och i �Pravda� anslog bolsjevikerna en f�rsonligare ton. Kamenev var den moderata riktningens fr�mste representant. Stalins artiklar stod �tskilliga grader l�ngre till v�nster �n Kamenevs, men de var inte fullt lika radikala som Molotovs. Tv� dagar efter sin �terkomst publicerade han en kort artikel om sovjeternas roll.[149] Sovjeterna f�rkroppsligade den allians mellan tv� samh�llsklasser, arbetare och b�nder, vilken han � enligt den gamla bolsjevikiska uppfattningen � betraktade som garantin f�r revolutionens slutliga seger. Men banden mellan de b�da klasserna var �nnu inte tillr�ckligt starka. Det g�llde nu att �f�rst�rka sovjeterna ... att inordna dem under en central sovjets ledning ... s�som ett det revolution�ra folkets regeringsorgan�. H�r f�regrep han tydligt vad som skulle bli bolsjevismens sen efter Lenins �terkomst till Ryssland: �All makt �t sovjeterna.� Det tycktes inneb�ra skarp opposition mot furst Lvovs regering. Men Stalin n�jde sig med att fastsl� sin positiva princip och avstod fr�n att dra ut dess negativa konsekvenser. Han sammanfattade revolutionens program i ett n�tskal: �Jord �t b�nderna, arbetsskydd �t arbetarna, och den demokratiska republiken �t alla Rysslands medborgare.� Med andra ord, revolutionen skulle fortfarande vara antifeodal, men inte antikapitalistisk; den skulle vara �bourgeois-demokratisk�, men inte socialistisk.
Hans n�sta artikel �Om kriget� kombinerade p� likartat s�tt radikalism i den allm�nna principen med vaghet i de praktiska slutledningarna.[150] Kriget var imperialistiskt till sin karakt�r, och f�rblev det �ven efter tsarismens st�rtande: �Det �r v�r fasta f�rvissning, att h�ndelseutvecklingen i Ryssland kommer att avsl�ja bluffen i skriken om att �friheten �r i fara�. Den patriotiska r�krid�n kommer att skingras, och folket kommer tydligt att urskilja de ryska annexionisternas verkliga str�van mot Dardanellerna ... mot Persien.� Detta var ett blad ur Lenins bok. Men � �blotta slagordet �ned med kriget� �r absolut odugligt ... det leder i praktiken ingen vart�. Med vissa reservationer v�lkomnade Stalin Petrogradsovjetens halvt pacifistiska, halvt defensistiska manifest till v�rldens folk, men han betvivlade att dess appell �verhuvud skulle n� fram till arbetarna i de krigf�rande l�nderna. Arbetare, b�nder och soldater m�ste tvinga den provisoriska regeringen att tillk�nnage sin beredvillighet att of�rdr�jligen inleda fredsunderhandlingar. Det l�t n�stan som ett krav p� separatfred med Tyskland. Men i n�sta mening uppmanar f�rfattaren den provisoriska regeringen �att �ppet, inf�r hela v�rlden, framtr�da med f�rs�k att f�rm� alla krigf�rande l�nder att omedelbart inleda fredsf�rhandlingar ...� Argumentet v�gde tungt �ver �t den antiimperialistiska sidan, men det antydde att defensisterna, mensjevikerna och till och med liberalerna handlade i god tro, en uppfattning som Lenin snart skulle h�nskratta �t.
N�gra dagar senare kommenterade Stalin ett uttalande av utrikesminister Miljukov om Rysslands krigsm�l: �Pravdas l�sare vet att dessa krigsm�l �r imperialistiska: er�vrandet av Konstantinopel, f�rv�rvet av Armenien, styckandet av �sterrike och Turkiet, er�vrandet av norra Persien ... Nu visar det sig pl�tsligt, att de ryska soldaterna ljuter sitt blod p� slagf�lten inte f�r att �f�rsvara sitt fosterland�, inte f�r �frihetens� skull, som den korrumperade borgarpressen f�rs�krar oss, utan f�r er�vrandet av fr�mmande l�nder ...� Den radikale justitieministern Kerenskij hade f�rklarat, att Miljukov hade gett uttryck, �t sina privata �sikter och inte �t regeringens. �Antingen � eller�, skrev Stalin. �Antingen talar Kerenskij inte sanning, eller ocks� m�ste Miljukov avg�.� (F�rfattaren kan knappast ha dr�mt om, att han sj�lv n�ra trettio �r senare skulle g�ra ett uppkok p� Miljukovs krigsm�l, och att Miljukov d�, p� sin d�dsb�dd i sin parisiska exil, gener�st skulle appl�dera sin forne antagonist.)
Ett tonfall av akut �ngslan f�r revolutionens framtid sm�g sig in i en annan av Stalins artiklar, skriven en knapp vecka efter hans �terkomst fr�n Sibirien. Vid det laget hade han blivit klart medveten om den latenta konflikten mellan sovjeterna och den provisoriska regeringen. Revolutionen st�dde sig framf�r allt p� huvudstaden, p� Petrograds sovjet. Den provisoriska regeringen h�mtade sin styrka fr�n provinsen. Dubbelv�ldet kunde inte forts�tta i l�ngden. Den provisoriska regeringen representerade den moderata bourgeoisin, som var vettskr�md �ver revolutionens �excesser� redan innan revolutionen kommit i g�ng p� allvar. En s�dan regering kunde bli t�ckmanteln f�r en feodal-borgerlig kontrarevolution. Revolutionen m�ste mobilisera provinsen. Arbetarna m�ste bev�pnas som r�dgardister. Arm�n �st�r mellan revolution och kontrarevolution�, men i ett krisl�ge kunde sovjeterna inte lita p� den, ty den f�rflyttades ideligen hit och dit och var uppdelad p� spridda f�rl�ggningar. Slutligen beh�vde revolutionen sanktion fr�n en konstituerande f�rsamling, som otvivelaktigt skulle bli mera radikal �n den provisoriska regeringen.
I slutet av mars samlades en allrysk bolsjevikkonferens, den f�rsta efter tsarens abdikation, i det luxu�sa palats i Petrograd som blivit rekvirerat fr�n tsarens �lskarinna, dans�sen Ksjesinskaja, och f�rvandlat till bolsjevikernas h�gkvarter. Konferensen karakteriserades av �ngslig oreda och olust.[151] Delegaterna f�rs�kte f� fram ett program ur den bolsjevikiska revolutionsplanen, s�dan den predikats av Lenin f�re kriget. Historien tycktes emellertid ha gjort pannkaka av planen. De verkliga h�ndelserna kunde inte passas in i den. Man hade utg�tt ifr�n att revolutionen skulle bli demokratisk, men inte socialistisk, och att den skulle resultera i en demokratisk arbetare- och bonderepublik, men inte i prolet�r diktatur. Man h�ll fortfarande allm�nt fast vid den f�ruts�ttningen. Och detta till den grad, att n�r en delegat halvt sk�mtsamt ifr�gasatte axiomet, blev han �gonblickligen nedklubbad av ordf�randen. Man hade vidare utg�tt ifr�n att den liberala medelklassen skulle st�dja tsarv�ldet i v�tt och torrt, att arbetarklassen skulle g� i spetsen f�r den demokratiska omv�lvningen, och att den provisoriska revolutionsregeringen skulle vara en koalition mellan arbetarklassens och b�ndernas partier, i vilken de revolution�ra marxisterna skulle spela f�rsta fiolen. I st�llet hade nu adelns och medelklassens liberala sektioner svikit tsaren och sk�tte statsrodret i republiken. Mensjevikernas uppfattning tycktes ha varit den mest realistiska. Vad skulle nu de prolet�ra socialisterna spela f�r roll? Skulle de st� kvar i opposition mot den liberala regeringen och tillvarata den industriella arbetarklassens intressen, som mensjevikerna hade f�reslagit �nda sedan 1905? Men historien drev g�ck ocks� med det mensjevikiska schemat, ty mensjevikerna siktade p� en koalition med medelklassliberalerna. De moderata bolsjevikerna ville att deras Parti skulle ge furst Lvovs regering ett viss begr�nsat st�d.
F�r de radikalare grupperna, som var fostrade i partiets anda av plebejisk extremism, l�t detta s� barockt att de inte trodde sina �ron. De framh�ll att den antifeodala revolutionen i sj�lva verket inte hade segrat �n, att �ven om tsaren Ilade avg�tt, beh�rskade den jord�gande aristokratin fortfarande den ryska landsbygden; att furst Lvov aldrig skulle expropriera sin egen klass till f�rm�n f�r b�nderna, att endast arbetarklassen, sovjeterna, kunde svara f�r den agrara revolutionen. Enligt detta schema skulle emellertid industriarbetarna f� b�ra revolutionens tyngsta b�rda, medan b�nderna skulle sk�rda den st�rsta vinsten. Arbetaren skulle knappast finna stor inspiration i en politik som kr�vde att han blott och bart skulle vara bondens politiska v�rdare. Rimligheten kr�vde, att arbetarens vinst p� omv�lvningen vore lika klar eller lika stor som bondens, att industrins socialisering sammanl�nkades med styckandet av de stora egendomarna, att revolutionen var antikapitalistisk lika v�l som antifeodal. Men det skulle ha varit detsamma som att kasta �verbord det gamla axiomet att Ryssland inte kunde g� i spetsen f�r en socialistisk revolution. Ingen av Lenins gamla l�rjungar hade mod att f�reta en s� drastisk revision av en doktrinfr�ga. De fortsatte att argumentera sig in i en �terv�ndsgr�nd: en strikt antifeodal revolution, i vilken de moderata bolsjevikerna inte fann n�got bruk f�r radikalismen och radikalerna inte fann nog utlopp f�r sin revolution�ra �lan.
Under n�ra en veckas tid presiderade Stalin �ver k�bblet med slug och avvaktande f�rsiktighet. Som fr�mste representant f�r den stympade centralkommitt�n hade han mindre intresse av att l�sa det grundl�ggande dilemmat �n av att f� fram den formel som kunde dra en sl�ja �ver det, uppskjuta en l�sning och s�lunda f�rekomma en omedelbar splittring inom partiet. P� tal om de �b�da regeringarna�, furst Lvovs och sovjeten, yttrade han:
�Det finns och det m�ste finnas friktion och strid mellan dem. Rollerna har blivit delade. Arbetare- och soldatombudens sovjet har i sj�lva verket tagit initiativet till att verkst�lla en revolution�r omv�lvning. Sovjeten �r den revolution�ra ledaren f�r folket i uppror, ett kontrollorgan �ver den provisoriska regeringen. � andra sidan har den provisoriska regeringen �tagit sig rollen som bef�stare av det revolution�ra folkets er�vringar. Sovjeterna mobiliserar styrkorna och ut�var kontrollen, medan den provisoriska regeringen, motvilligt och fumligt, ikl�der sig rollen som bef�stare av folkets er�vringar ... En s�dan situation har b�de sina f�rdelar och sina nackdelar. Det skulle f�r n�rvarande inte gagna oss att p�skynda h�ndelserna och d�rmed s� mycket f�rr v�cka fiendskap hos de borgerliga skikt som oundvikligen kommer att �verge oss i framtiden. Det �r n�dv�ndigt att vi vinner tid genom att s�tta en broms f�r bortsplittrandet av dessa skikt, s� att vi hinner f�rbereda oss f�r kampen mot den provisoriska regeringen ��[152]
Han flyttade tyngdpunkten i sin argumentering allt efter stundens skiftande krav; �n r�stade han f�r begr�nsat st�d �t regeringen, och �n f�rv�grade han den varje st�d eller framkastade undvikande att vad det nu g�llde var inte om man skulle st�da regeringen eller ej, utan om regeringen skulle st�da sovjetens revolution�ra initiativ.
En ny triangelstrid blossade upp kring f�rslaget om fusion med mensjevikerna. En grupp yrkade p� sammanslutning utan n�gra som helst reservationer eller villkor. � extremisternas v�gnar talade Molotov mot f�rslaget och h�vdade att ett samg�ende var m�jligt endast mellan dem som accepterade ett klart antikrigsprogram. Stalin p�yrkade att man genast skulle inleda f�rhandlingar om fusion p� basis av anslutning till �Zimmerwald- och Kiental-principerna�, det vill s�ga principer som fastst�llts p� internationella socialistkonferenser i tv� schweiziska st�der och som enligt Lenins �sikt saknade revolution�r anda. Stalin slog bort Molotovs inv�ndningar: �Det �r ingen mening med att rusa h�ndelserna i f�rv�g och f�rutsp� mots�ttningar. Intet partiliv �r m�jligt utan mots�ttningar. Vi kommer att �vervinna sm�rre meningsskiljaktigheter inom partiet.�[153] Men han lugnade v�nstern med att f�rhandlingarna skulle vara prelimin�ra och att deras resultat inte skulle bli bindande f�r partiet. F�rhandlingarna b�rjade verkligen omedelbart och avbr�ts f�rst efter Lenins hemkomst.
S� fort Lenin hade kommit tillbaka, drog sig Stalin undan till flankerna eller bakom kulisserna. De f� veckor han varit partiledare hade varit alldeles nog f�r att han skulle hinna visa sina kort. Han var med i partiet och i det men inte framf�r det. Han undvek ytterlighetsgrupperna och h�ll sig till mittbanan, �ven om det betydde p� st�llet marsch eller slingerbultar. Han ledde d�rf�r att han r�ttade sig efter den f�rh�rskande st�mningen och uttryckte den i ett dunkelt lappverk av formler. Han f�rs�kte inte ge den n�gon ny form. Ett s�dant ledarskap kan h�lla ett normalt parti flytande, ett parti som arbetar under en fastst�lld styrelseform, men det var inte den sortens ledarskap under vilket bolsjevismen skulle ha blivit upphovet till en ny revolution.
Den 3 april, efter sin ryktbara resa genom Tyskland �i det f�rseglade t�get�,[154] �terv�nde Lenin till Petrograd, d�r han v�lkomnades av v�ldiga skaror arbetare, matroser och soldater. Fr�n stationen �kte han i triumf i en kortege av pansarvagnar genom huvudstadens gator.[155] Han hade sv�rt att d�lja sin leda under de m�nga ordrika, v�lmenande v�lkomsttal han tvingades lyssna till. Han brann av ot�lighet att tr�ffa sina kamrater och anh�ngare. Hans intellekt och viljekraft var sp�nda f�r den kupp han m�ste utf�ra inom sitt eget parti, innan hans parti skulle bli i st�nd att genomf�ra en ny revolution i landet. Han hade knappt h�mtat sig efter det ov�ntade mottagandet, f�rr�n han i korthuggen telegramstil tecknade ner tio teser. Dessa � hans trosbek�nnelse, hans nya revolutionsplan, hans nya bolsjevikiska charta � framlade han f�r bolsjevikkonferensen dagen efter sin ankomst.
Hans anh�ngare skulle just sammantr�ffa med mensjevikerna vid en enhetskonferens, d� Lenin slog dem i huvudet med sina teser.[156] Han inledde sitt anf�rande med en harmsen gliring om den politiska idyll han hade funnit p� platsen. Under hemresan till Ryssland, sade han, hade han v�ntat sig att bli f�rd raka v�gen fr�n stationen till Peter-Paulsf�stningen, det fruktade f�ngelset f�r politiska f�rbrytare. I st�llet h�lsades han av socialismens fiender och f�rr�dare. N�got hade g�tt p� sned. �Defensismen� triumferade i Ryssland liksom p� andra h�ll. Bourgeoisin och mensjevikerna vilseledde proletariatet. �Vad som �r s�reget f�r Ryssland �r den enormt snabba omkastningen fr�n barbariskt v�ldsregemente till det mest raffinerade hyckleri�, varigenom massorna f�rleddes tro p� r�ttf�rdigheten i sina h�rskares krigsm�l. Bolsjevikerna fick inte ha n�got samr�re med defensister och semidefensister. Deras uppgift var att uppr�tta en prolet�r diktatur. I februari hade arbetarklassen haft praktiskt taget hela makten i sina h�nder, men inte vetat vad de skulle g�ra med den utan helt enkelt avst�tt den �t bourgeoisin. �Till och med v�ra bolsjeviker visar f�rtroende f�r regeringen. Enda f�rklaringen �r att revolutionsruset har stigit dem �t huvudet. Det betyder d�den f�r socialismen. Ni, kamrater, hyser f�rtroende f�r regeringen. Om det �r er h�llning, d� skils v�ra v�gar. Jag f�redrar att stanna kvar i minoriteten.� En enda revolution�r som den tyske antimilitaristen Karl Liebknecht var mera v�rd �n en hel skock mensjeviker, socialpatrioter och defensister. �Om ni sympatiserar med Liebknecht och r�cker ut s� mycket som ett finger till �defensisterna�, s� �r det f�rr�deri mot den internationella socialismen.�
Fast�n Lenin sorgf�lligt avh�ll sig fr�n personliga angrepp och f�redrog att l�ta sina vilseledda l�rjungar i tysthet �terv�nda till fadershuset, gisslade han emellertid �Pravda� utan f�rbarmande: �Pravda har kr�vt av regeringen att den skall avst� fr�n annekteringar. Att beg�ra av en kapitalistisk regering att den skall avst� fr�n annekteringar �r nonsens � flagrant gyckel � en bedr�glig illusion
Det �r h�g tid att erk�nna misstaget ... Det f�r vara nog med h�lsningar och resolutioner. Nu �r det dags att ta itu med arbetet.� Mensjevikernas revolution�ra fraser var bara �r�kelse f�r det revolution�ra folket�. Han yrkade inte p� ett omedelbart gripande av makten, eftersom bolsjevikerna fortfarande var i minoritet i sovjeterna. S� l�nge de inte hade majoriteten, m�ste de t�ligt f�rklara sin politik f�r de massor som alltj�mt satte sin lit till mensjevikerna, tills de lyckats �vertyga majoriteten av arbetarklassen om n�dv�ndigheten av en ny revolution. Under tiden m�ste de klarg�ra f�r folket, att vad de arbetade f�r var �inte en parlamentarisk republik ... utan en sovjetrepublik ... avskaffande av polisen, av (den st�ende) arm�n och av byr�kratismen. B�nderna vill ha jord ... de kommer inte att fr�ga er om till�telse ... vi skall bem�ktiga oss jorden, och godsherrarna kommer aldrig att kunna er�vra den tillbaka.� Men det var inte nog d�rmed. Revolutionen hade intr�tt i sitt socialistiska skede. Alla banker m�ste sammansm�ltas till en enda nationalhank, kontrollerad av sovjeterna. Industrin kunde inte socialiseras omedelbart, men produktionen och distributionen kunde l�ggas under arbetarnas kontroll. Det var h�g tid att �ndra partiets antikverade politik och till och med dess namn: jag f�resl�r att vi kallar det Kommunistpartiet ... majoriteten av det officiella socialdemokratiska parti som har f�rr�tt socialismen
Drar ni er f�r att ta avst�nd fr�n era gamla minnen? Men om man skall byta linne, m�ste man ta av sig den smutsiga skjortan och s�tta p� sig en ren.� Hans sista tes f�reb�dade grundandet av den nya, den tredje internationalen. Han slutade med en varning att om hans kamrater inte var villiga att f�lja honom, skulle han �nd� inte svikta ... Han skulle hellre st� ensam kvar, liksom Liebknecht i Tyskland, och k�mpa mot dem i den fasta f�rvissningen att framtiden var hans.
En icke-bolsjevikisk skribent, som av en h�ndelse var n�rvarande vid konferensen, beskrev senare effekten av Lenins ord: �Jag kommer aldrig att gl�mma det �sklika anf�randet, skr�mmande och f�rbluffande inte bara f�r mig, en k�ttare som av en slump r�kade h�ra det, utan �ven f�r de r�ttrogna, alla utan undantag. Jag kan f�rs�kra att inte en m�nniska i salen hade v�ntat sig n�got liknande. Det var som om alla den universella f�rst�relsens urkrafter och andar hade sluppit l�s ur sitt f�ngelse och inte visste av vare sig skrankor eller tvekan eller personliga sv�righeter eller personliga h�nsyn, d�r de sv�vade genom Ksjensinskajas bankettsalar �ver huvuden p� de f�rh�xade l�rjungarna.�[157]
Under de n�rmaste dagarna fortsatte Lenin sin kraftm�tning. Kamenev, Kalinin och andra h�ll fram f�r honom hans egna doktriner och planer, hans egna kategoriska p�st�enden att Ryssland inte var moget f�r prolet�r diktatur och socialism. Han parerade med skarpa invektiv mot �gammalbolsjevikerna, som mer �n en g�ng har spelat en bedr�vlig roll i v�rt partis historia�, d�rf�r att de konservativt h�ll fast vid gamla dogmer som de l�rt sig utantill, i st�llet f�r att kritiskt revidera dem i ljuset av nya erfarenheter. Han medgav att Ryssland, om man s�g det isolerat fr�n det �vriga Europa, inte var moget f�r den socialistiska ordningen. Men Europa som helhet var det; och Ryssland hade f�tt sig f�relagt att g� i spetsen f�r en europeisk socialistisk revolution. Detta var trotskism, inte leninism, muttrade leninisterna och h�nvisade �terigen till gamla dispyter. Efter n�gra dagars intensiv argumentering ryckte Lenin huvudmassan av partiet med sig. En bolsjevikisk fraktion, den extrema h�gern, l�mnade partiet helt och h�llet och br�nnm�rkte sin forne ledare som en anarkistisk intrig�r, en ny Bakunin. De radikala grupperna, f�r vilka Molotov och Sjljapnikov hade tj�nstgjort som effektiva spr�kr�r, var emellertid ytterst koncilianta. De fann i Lenins teser en systematisk rationalisering av sin egen st�mning. Ramen f�r den rent demokratiska revolutionen, ur vilken de sj�lva inte hade v�gat bryta sig ut d�rf�r att den �gt partidoktrinens sanktion, men som de dunkelt k�nde var alltf�r tr�ng f�r deras revolution�ra str�vanden, denna ram hade nu brutits s�nder av doktrinens upphovsman i egen person. Lenins kupp blev s� f�rbluffande effektiv d�rf�r att den tillfredsst�llde ett psykologiskt behov inom hans eget parti. Den gav dj�rvhet och m�lmedvetenhet �t famlande och f�rvillade m�n. F�r hans motst�ndare tedde sig omsadlingen s� f�rryckt och abrupt att redan detta, i deras �gon, d�mde den som efem�r. Kamenev, Kalinin med flera stod fast vid sina kanoner, antydde att Lenins l�nga fr�nvaro fr�n Ryssland kommit honom att tappa kontakten med den ryska verkligheten och hoppades att partiet f�rr eller senare skulle h�mta sig fr�n sin blinda f�rtjusning �ver den nya leninismen och �terv�nda till en mera sansad och mindre �ventyrlig politik. Under hela revolutions�ret, och s�rskilt f�re oktoberupproret, skulle dragkampen mellan den nya och den gamla leninismen t�nja h�rt p� ledarnas enighet, och striden skulle blossa upp p� nytt under tronf�ljdskriget efter Lenins d�d. Men fr�n april och fram�t var bolsjevismen inriktad p� den branta och riskfyllda kl�ttringen upp mot en ny revolution.
Hagelskuren av argument och invektiv fr�n Lenin jagade in Stalin i skyddande tystnad. Det var inte f�rsta g�ngen hans f�rsiktiga natur reste inv�ndningar mot ett v�gsamt drag av hans m�stare. �nd� kunde han inte misst�nka Lenin f�r l�ttsinne eller donquijoteri � han k�nde honom redan alltf�r v�l. Fast�n det inte alltid var l�tt f�r honom att f�lja m�starens dj�rva politiska fantasi i dess flykt, hade han med tiden f�tt en obetingad tilltro till Lenins realism. Saken kan inte vara rena fantasteriet, om Lenin g�r in f�r den, m�ste han ha sagt sig. Han svalde Lenins speglosor mot �Pravda�, trots att det m�ste ha k�nts f�r�dmjukande f�r honom att f� en s�dan tillr�ttavisning just sedan han spelat ledare f�r partiet. Han blev emellertid inte alltf�r illa utsatt f�r Lenins kritik sedan han v�l hade beslutat sig f�r att inte bem�ta den. N�r allt kom omkring, hade han inte h�rt till de �ppna �konciliat�rerna�, som Kamenev. Han hade oscillerat mellan konciliat�rer och radikaler p�passligt nog f�r att kunna acceptera Lenins teser utan att f�rlora s� mycket av sitt ansikte. Hans slingerbultar hade avspeglat hans egen villr�dighet, och det var en l�ttnad att nu vara befriad fr�n den. Lenin var heller inte angel�gen att l�ta dem som lett partiet under hans fr�nvaro f�rlora sitt ansikte, sedan de v�l en g�ng hade givit upp kampen. Stalin beh�ll sin post som �Pravdas� redakt�r, och Lenin hj�lpte honom att revidera sin h�llning. Endast tio dagar efter det Lenin framlagt sina teser skyndade Stalin att i �Pravda� betyga sin solidaritet med Lenin.
Hans signerade ledare �Jord �t b�nderna� var ett vederl�ggande av id�er han sj�lv helt nyligen hade f�rf�ktat.[158] Jordbruksministern Sjingarev hade f�rbjudit b�nderna att l�gga beslag p� jord tillh�rig gods�gare som skr�mda av upprorsst�mningen p� landsbygden hade flytt till st�derna och l�mnat sina egendomar vind f�r v�g. Ministern uppmanade b�nderna att t�ligt v�nta tills den konstituerande f�rsamlingen genomf�rde en jordreform. �Eftersom dagen f�r f�rsamlingens sammankallande alltj�mt �r ok�nd�, kommenterade Stalin, �eftersom den provisoriska regeringen f�rhalar den ... s� kommer jorden i praktiken att f�rbli obrukad, gods�garna kommer att beh�lla sina egendomar, b�nderna kommer att st� d�r utan jord och Ryssland � arbetare, b�nder och soldater � utan tillr�ckligt med br�d.� Han uppmanade b�nderna att ta r�ttvisan i egna h�nder, att �bilda bondekommitt�er och bruka jorden p� ett organiserat s�tt, utan att v�nta p� n�gon till�telse�, utan att f�sta avseende vid reaktion�ra ministrar, �som s�tter k�ppar i revolutionens hjul�. N�gra dagar tidigare hade han h�vdat, att bolsjevikerna inte borde forcera h�ndelserna, d�rf�r att det skulle v�cka ont blod hos den framstegsv�nliga bourgeoisin. Nu br�nnm�rkte han samma synpunkt som �reaktion�rt munv�der�. �Den ryska revolutionens segerrika frammarsch kommer att sopa den [den progressiva bourgeoisin] �t sidan som onyttigt avskr�de, tilltalande och nyttigt endast f�r revolutionens fiender.� Ett par dagar tidigare hade han tvekat om huruvida arbetarna i V�steuropa skulle l�na sitt �ra �t n�gon propaganda mot kriget. Nu vidh�ll han best�mt (i den f�rstamajproklamation han skrev � centralkommitt�ns v�gnar)[159] �att �vid d�net av den ryska revolutionens �ska kommer �ven arbetarna i v�ster att vakna ur sin s�mn ... Marken br�nner under f�tterna p� de kapitalistiska r�narna � Internationalens r�da fana h�jer sig �ter �ver Europa.� Borta var f�rhoppningarna p� enighet med de moderata socialisterna, ty dessa var nu �tr�tta p� revolutionen�. �De som f�rs�ker g�ra halt i en revolution kommer oundvikligen att sl�ntra efter, och eftersl�ntraren kommer inte att r�na n�gon n�d � revolutionen kommer att kasta �ver honom i motrevolutionens l�ger.�
I slutet av april valde en ny bolsjevikisk rikskonferens en ny centralkommitt� om nio medlemmar, bland dem Lenin, Zinovjev, Kamenev, Stalin och Sverdlov. Det var f�rsta g�ngen Stalins ledarskap bekr�ftades av en h�g r�stsiffra i ett direkt, �ppet val. F�r partiets kadrer var han nu en v�lbekant gestalt, men f�r utomst�ende var han alltj�mt bara ett namn. Vid konferensen upptr�dde Stalin som rapport�r om nationalitetsproblemet.[160] Den provisoriska regeringen hade just r�kat i konflikt med finnarna, som h�ll p� att bryta sig loss fr�n Ryssland. �Det �r ot�nkbart�, yttrade Stalin, �att vi lugnt skulle �se hur en nation med v�ld kvarh�lls inom ramen f�r en statsbildning.� Om vi gjorde det, �skulle vi sj�lva forts�tta tsarens politik�. Han, georgiern, �nskade inte Kaukasiens separation fr�n Ryssland, men skulle de kaukasiska folken �nska den, hade ingen r�tt att h�lla dem kvar. N�r polacken Felix Dzjerzjinskij, den blivande organisat�ren av den bolsjevikiska politiska polisen, inv�nde att de olika nationaliteternas separatistiska str�vanden var reaktion�ra, genm�lde Stalin: �Men �r inte irl�ndarnas kamp mot engelsm�nnen revolution�r?� Problemet var, f�rklarade han, enormt stort och betydelsefullt, ty det innefattade alla kolonialfolkens �de. Att st�dja dessa folks nationella str�vanden var �att sl� en bro mellan �ster och V�ster�, och att s�kra ett vidstr�ckt asiatiskt st�d �t socialistrevolutionen i Europa. �Pravdas� redakt�r bef�ste sitt rykte som partiets fr�mste expert p� dessa fr�gor.
Under tiden b�rjade revolutionens flod stiga. De 133 delegaterna vid rikskonferensen representerade omkring 76 000 medlemmar.[161] (Vid tiden f�r februarirevolutionen hade partiets medlemssiffra uppg�tt till allra h�gst 30 000.) Detta var alltj�mt en �handfull� som inte skulle ha v�gt tungt i v�gsk�len vid ett normalt parlamentariskt val. Men det var inte i s�dana v�gsk�lar det sociala och politiska inflytandet v�gdes under revolutions�ret. Denna �handfull� bolsjeviker bestod av v�lorganiserade och disciplinerade nyckelm�n, som opererade fr�n avg�rande nyckelst�llningar inom industrin och transportv�sendet, inom arm�n och i sovjeterna. De flesta var f�rtroendem�n och delegater fr�n fabriker och regementen och �vade ett stadigt v�xande inflytande p� massan av arbetare och soldater. De var �aktivisterna�, det �revolution�ra avantgardet�, bakom vilka ett verkligt politiskt massuppb�d t�gade ut i striden. Inom varje sovjet upptr�dde bolsjevikerna som en kompakt k�r, och allt medan deras antal �kades under de successiva fyllnadsvalen, v�xte deras praktiska betydelse oj�mf�rligt mycket snabbare. N�gon m�ste ta hand om denna v�ldiga m�ngd agitatorer, f�rtroendem�n och sovjetmedlemmar. N�gon m�ste uppr�tth�lla kontakten med dem dag f�r dag, f�rmedla centralkommitt�ns beslut till dem och instruera dem hur de skulle r�sta i sovjeterna och f�rh�lla sig vis � vis de andra partierna. Detta str�vsamma arbete utf�rdes av Stalin och Sverdlov. Kommunikationsv�sendets sammanbrott i f�rening med den omst�ndigheten att Petrograd var revolutionens br�nnpunkt, gjorde det om�jligt f�r centralkommitt�ns medlemmar att regelbundet bearbeta provinsavdelningar. Allt emellan�t brukade det komma delegater till huvudstaden f�r att bevista sovjeternas rikskonferenser, milit�rkommitt�ernas m�ten Och fackf�renings- eller bondesammankomster. De tv� huvudorganisat�rerna i centralkommitt�n brukade begagna s�dana tillf�llen till att m�nstra och instruera delegaterna antingen i Ksjesinskajapalatset, partiets h�gkvarter, eller i Tauriska palatset, Petrogradsovjetens ursprungliga s�te. Medan Lenin, Zinovjev eller Kamenev framtr�dde offentligt och engagerade sig i strider med ord eller resolutioner, verkade Stalin och Sverdlov som bolsjevikgruppernas outtr�ttliga och osynliga handledare och l�rde de djupa leden att upptr�da och r�sta i samf�rst�nd med ledarna. Den ih�rdige och skicklige organisat�r �t vilken Lenin hade anf�rtrott en s� avg�rande roll i sin revolutionsplan fick nu visa sin f�rm�ga inte inom den tr�nga ramen f�r en underjordisk r�relse, utan mitt i en �ppen och sv�llande folkr�relse. Men genom sj�lva sin natur f�rblev hans roll lika anonym och blygsam som den hade varit. Den var inte f�r honom, den popularitet och ryktbarhet som revolutionen snabbt och frikostigt sl�sade p� sina stora demagoger och v�ltalare.
Vid denna tid f�rv�rvade bolsjevismen en ny folkledare i Leon Trotskij, som genom sitt mod, sin politiska gl�d och lysande talarkonst snart �vergl�nste de framst�ende ledare som dag efter dag talade till landet fr�n Petrogradsovjetens tribun. Trotskij �terv�nde till Ryssland direkt fr�n ett kanadensiskt interneringsl�ger en m�nad efter Lenin. Han var angel�gen att f� ett slut p� den l�nga tvisten med bolsjevismens grundare och g�ra gemensam sak med denne.[162] Kriget hade i viss m�n f�r�ndrat hans �sk�dning. Han uppgav sin l�nge n�rda �nskan att f�rena bolsjeviker och mensjeviker. Han hade hoppats att under revolutionens tryck mensjevikerna skulle sv�nga �t v�nster och bolsjevikerna frig�ra sig fr�n vad han betraktade som deras typiska sekteristiska tr�ngsynthet. Han m�rkte nu, att mensjevikerna under sagda tryck hade sv�ngt till h�ger och blivit �defensister�. � andra sidan f�ref�ll bolsjevikerna att ha blivit mottagligare f�r nya synpunkter, sedan de framtr�dde ur underjorden. Han var villig medge, att i tvisten om det revolution�ra partiets natur, dess uppbyggnad och disciplin, inte han utan Lenin hade f�tt r�tt. Han tr�stade sig med tanken att bolsjevismens grundl�ggare i sina aprilteser hade upptagit den �sikt som f�rf�ktats av Trotskij l�ngt tidigare, n�mligen att den ryska revolutionen m�ste sikta till proletariatets diktatur � det � var inte f�r inte gammalbolsjevikerna h�jde p� �gonbrynen �t Lenins ov�ntade �trotskistiska avfall�.
I Petrograd ledde Trotskij en liten grupp mycket drivna och inflytelserika socialister, k�nd under namnet Mezjrajontsy (Interregionala organisationen), vilken ansl�t sig till bolsjevikpartiet i juli. Till denna grupp h�rde m�n som Lunatjarskij, den blivande folkkommissarien f�r undervisningsv�sendet, Pokrovskij, den framst�ende historikern, Marxbiografen Rjazanov, de blivande diplomaterna Manuilskij, Joffe, Karachan, Jurenjev med flera. Redan f�re sin officiella anslutning f�ljde Trotskij och n�gra av hans kolleger Lenins riktlinjer och f�rde ofta bolsjevikernas talan inom och utanf�r sovjeterna. En hel plejad av stora och lysande revolutionsgestalter, vilkas likar Europa inte hade sk�dat sedan Dantons, Robespierres och Saint-Justs dagar, tr�dde nu fram i rampljuset � medan Stalin fortfor att sk�ta sin syssla i halvm�rkret mellan kulisserna.
Under maj och juni steg revolutionsfebern oavbrutet i Petrograd. De kommunala valen i huvudstaden blottade svagheten hos Miljukovs konstitutionella demokrater (efter initialerna �K. D.� kallade �kadetterna�), det parti som hade �vervikt inom regeringen. Halva r�stantalet gick till de moderata socialisterna och gjorde de b�da flygelpartierna, kadetter och bolsjeviker, till inflytelserika minoriteter. Den f�rutvarande regeringen, i vilken kadettpartiet hade dominerat, l�mnade plats f�r en koalition mellan kadetter, mensjeviker och socialrevolution�rer. Men den nya regeringen visade f� tecken p� verklig styrka d� den f�rs�kte rida ut stormen. Bolsjevikerna b�rjade bli herrar i Petrograds arbetarf�rst�der. Fr�n arm�n lj�d det allt g�llare ropet p� fred, medan Rysslands v�stmaktsallierade pressade det ryska �verkommandot att s�tta ig�ng en allm�n offensiv mot tyskarna. Bolsjevikerna m�tte den nya koalitionsregeringen med bister fientlighet; men i sin opposition mot den visade de en taktisk id�rikedom och fintlighet som inte kunde undg� att ge rika och snabba resultat. De utd�mde inte helt enkelt hela regeringen, ty de visste att arbetarklassen fortfarande var gynnsamt p�verkad av den omst�ndigheten att det var socialistpartier som nu satt vid makten, f�r f�rsta g�ngen i Rysslands historia. Men arbetarklassen var d�rj�mte misstrogen mot medelklasskadetterna, som intog fr�msta platserna i koalitionen. Lenin uppmanade d�rf�r de moderata socialisterna att spr�nga koalitionen och bilda en egen regering baserad p� sovjeterna. I huvudstadens r�da f�rst�der lanserade horder av bolsjevikagitatorer tv� enkla paroller: �Ned med de tio kapitalistministrarna!� och �All makt till sovjeterna!� Den f�rsta parollen underbl�ste den utbredda misstro mot kadettpartiet som var gemensam f�r mensjevikernas och bolsjevikernas djupa led. Kravet att all makt skulle �verflyttas till sovjeterna var liktydigt med att de moderata socialisterna ensamma skulle ta makten, eftersom de hade majoritet i sovjeterna, och s�ledes hade ocks� detta slagord sin appell p� den enkle mensjevikiske arbetaren. Under maj och juni blev legioner mensjevikiska arbetare omv�nda till bolsjevismen. Den 18 juni marscherade en halv miljon arbetare och soldater genom huvudstadens gator i en demonstration som nominellt blivit anbefalld av de mensjevikiska ledarna i sovjeterna. Den v�ldiga folkmassan bar plakat och standar med s� gott som uteslutande bolsjevikiska slogans. Den f�rsta allryska sovjetkongressen var just samlad, och delegaterna fr�n landsorten, bland vilka bolsjevikerna alltj�mt var i en minoritet av en mot sex, kunde inte undg� att imponeras av detta bevis p� det bolsjevikiska inflytandet i huvudstaden.[163]
Under sovjetkongressen intr�ffade en signifikativ h�ndelse. N�r en av de socialistiska ministrarna urskuldande klargjorde n�dv�ndigheten av en regering p� bred basis och h�vdade att intet parti p� egen hand skulle kunna bem�stra den uppl�sning och det kaos som v�llades av kriget, avbr�t Lenin fr�n sin plats talaren med en sn�v deklaration att hans parti stod redo att ikl�da sig hela makten.[164] Lenins ord mottogs med ljudliga och h�nfulla skrattsalvor, men massdemonstrationerna p� huvudstadens gator f�rl�nade dem ett d�dligt allvar.
I sj�lva verket var bolsjevikerna �nnu inte redo att ta makten. De fortfor att betrakta sovjeterna som den legitima k�llan f�r revolution�r auktoritet, och s� l�nge Lenins parti var i minoritet i sovjeterna, bannlyste han varje f�rs�k fr�n dess sida att tillv�lla sig makten. Men han fick str�va h�rt f�r att h�lla i schack de ot�liga, halvt anarkistiska grupper av arbetare, soldater och matroser som var missn�jda med hans f�rsiktiga taktik. Han m�rkte att hans krigsplan sattes i fara av revolutionens oj�mna rytm och fart. Medan hans metoder fortfarande var alltf�r extrema f�r den provinsiella arbetarklassen, b�rjade stora skaror ur huvudstadens proletariat och garnisoner redan misst�nka �ven bolsjevikerna f�r �verdriven m�ttfullhet eller f�r bristande revolution�r kampanda. I �Pravda� blev Stalin tvungen att varna de r�da f�rst�derna f�r anarkistiska och halvanarkistiska agitatorer som manade arbetarna att b�rja strejk i f�rtid. Under de n�rmaste m�naderna tvekade bolsjevismen olustigt mellan risken att uppskjuta revolutionen och risken att handla f�rhastat.
Ovissheten och riskerna �kades av det faktum att �ven motrevolutionen f�rberedde sig f�r en kupp. Monarkistiska generaler, sammanslutningar av patriotiska officerare och f�re detta stamanst�llda, �vensom den kadettiska medelklassen, alla uppfattade de meningen med junidemonstrationen och satte sig f�re att vr�ka tillbaka bolsjevismens stigande v�g genom en v�ldsam motkupp. De moderata socialistledarna var �ngsliga och lekte vagt med tanken att en s�dan aktion skulle befria dem fr�n deras rivaler till v�nster, gentemot vilka de sj�lva var mer eller mindre maktl�sa. Lenin och hans kolleger var beslutna att inte l�ta sig drivas till ett f�rhastat uppror. De var t�mligen s�kra p� att de skulle tillv�lla sig makten omedelbart enbart med st�d av de prolet�ra massorna i huvudstaden, men de var lika �vertygade om att de aldrig skulle kunna h�lla st�nd mot oppositionen fr�n det �vriga landet.[165] De var ocks� medvetna om, att varje st�rre demonstration p� Petrograds gator nu mer �n n�gonsin var �gnad att �verg� i gatustrider. Arbetarna var bev�pnade. Soldaterna var ovilliga att t�ga med i ett demonstrationst�g utan sina gev�r. Varje obev�pnad procession erbj�d en skottavla f�r motrevolutionens trupper. Bolsjevikpartiets centralkommitt� f�rbj�d d�rf�r alla demonstrationer. Den var emellertid of�rm�gen att uppr�tth�lla f�rbudet � revolutionsst�mningen i f�rst�derna och kasernerna hade vuxit den ur h�nderna. Detta var bakgrunden f�r den allvarliga kris som kallas �julidagarna�, i vilken Stalin spelade en egendomlig roll och som slutade med ett sv�rt om ocks� tillf�lligt bakslag f�r bolsjevismen.
En livfull och till synes sanningsenlig skildring av h�ndelsef�rloppet har l�mnats av Stalin sj�lv i en rapport till sj�tte partikongressen, som samlades ett par veckor efter �julidagarna�.[166] P� eftermiddagen den 3 juli tr�ngde en delegation fr�n ett av regementena in p� partiets stadskonferens och f�rklarade att deras regemente j�mte andra hade beslutat att �sl� till� denna samma kv�ll, och att de redan hade skickat bud till andra regementen och till fabriker och uppmanat alla att ansluta sig till revolten. Volodarskij, Petrogradkommitt�ns ledare, p�pekade str�ngt f�r soldaterna att partiet f�rv�ntade att de, s�som dess medlemmar, skulle foga sig efter demonstrationsf�rbudet. Centralkommitt�n, Petrogradkommitt�n samt den bolsjevikiska milit�rorganisationen sammantr�dde d�refter, bekr�ftade �nnu en g�ng f�rbudet och skickade agitatorer till fabrikerna och kasernerna f�r att vidmakth�lla det d�r. Samtidigt gav centralkommitt�n Stalin i uppdrag att underr�tta sovjetutskottet, vilket kontrollerades av mensjevikerna, om den nya h�ndelseutvecklingen. Tv� timmar efter det dessa h�ndelser b�rjat sin utveckling utf�rde Stalin sitt uppdrag. Men lavinen var redan i r�relse. Mot kv�llen samlades stora arbetarskaror samt ett antal regementen, fullt bev�pnade och med flygande fanor, utanf�r partiets Petrogradkommitt�s lokaler. Bolsjevikinka talare uppmanade entr�get hopen att fredligt skingra sig, men de avbr�ts av buanden och jamningar. De rasande revolutionselementen slog samman �ver deras huvuden. De f�reslog d� att demonstranterna skulle t�ga till Tauriska palatset, sovjeternas h�gkvarter, och underst�lla sina krav sovjetutskottets pr�vning. Under avsjungande av �Marselj�sen� avt�gade processionen. Hela natten igenom bel�grade hopen formligen Tauriska palatset under f�f�ng v�ntan p� ett svar p� sitt f�rn�msta krav att sovjetledarna skulle avs�tta den provisoriska regeringen och sj�lva ikl�da sig makten.
Mensjeviker och socialrevolution�rer bidade sin tid i f�rv�ntan att de snart skulle bli undsatta av �lojala� regeringstrupper. Hittills hade m�tena och demonstrationerna f�rlupit fredligt, men f�r varje timme stegrades upphetsningen mot en explosion. Jordbruksminister Tjernov igenk�ndes av hopen och �f�rsattes under arrest� av ett g�ng banditer � det var enbart tack vare Trotskijs sinnesn�rvaro och modiga intervention som ministern, sj�lv en gammal revolution�r, r�ddades fr�n kroppsligt v�ld och frigavs.[167] Till l�ngt in p� natten argumenterade Zinovjev med sin g�lla r�st fr�n Tauriska palatsets balkong outtr�ttligt med hopen i ett f�rs�k att �stadkomma det om�jliga: att f�rm� m�ngden att g� hem och �nnu inte svalka sin revolution�ra anda utan tv�rtom h�lla den brinnande. Den bolsjevikiska centralkommitt�n var permanent samlad och brottades med det kinkiga l�get. Till sist besl�t den att partiet skulle deltaga i demonstrationen i avsikt att leda den in i fredliga f�ror. Faran �var att man inte skulle lyckas med detta, att en strid inte skulle kunna undvikas, och att den skulle sluta med ett stort d�b�cle, som kastade om st�llningen till motrevolutionens fav�r. I en �ppen sammandrabbning var ett nederlag s� mycket sannolikare som bolsjevikerna hela tiden hade h�llit tillbaka sina styrkor. Den andra utv�g som stod dem till buds var att ta avst�nd fr�n demonstranterna och l�ta h�ndelserna ha sin egen g�ng. Revolutionspartiet kunde emellertid inte visa en s�dan likgiltighet. L�mnade �t sig sj�lva, �t sin egen lidelse och ot�lighet, skulle massorna s�kerligen st�rta sig i inb�rdeskrigets f�lla. De skulle aldrig f�rl�ta bolsjevikerna ett handlingss�tt som innebar desertering i en kritisk situation. Bolsjevikerna kunde inte misskreditera sig hos de m�nniskor p� vilkas f�rtroende och st�d deras slutliga seger berodde.
Under de f�ljande dagarna tilltog demonstrationerna i omfattning och h�ftighet och ledde till sporadiska sammanst�tningar och blodsutgjutelse. Men bolsjevikernas v�rsta farh�gor besannades inte � sammanst�tningarna ledde inte till ett regelr�tt inb�rdeskrig. Hela r�relsen f�rbrukade sin kraft och rann ut i sanden. N�stan samtidigt tog en motr�relse fart. Till de h�gre klassernas l�ttnad gick nu v�pnade grupper fr�n den h�gra flygeln till attack. Bolsjevikh�gkvarteret och �Pravdas� redaktion sk�vlades. Mitt i all f�rvirring kom nyheten om den ryska offensivens sammanbrott vid fronten. Bolsjevikerna fick skulden, och det h�jdes ett skri p� h�mnd. H�geragitatorer br�nnm�rkte Lenin och hans anh�ngare som tyska spioner. En popul�r tidning publicerade falska dokument, som f�regavs bestyrka anklagelsen. Regeringstrupper drog ut p� straffexpeditioner till de r�da f�rst�derna.
Under �julidagarnas� hela f�rlopp underhandlade Stalin � centralkommitt�ns v�gnar med sovjetutskottet och gjorde sitt b�sta att bringa ob�ndiga element under kontroll. Det b�rjade med att han bragte det bolsjevikiska beslutet mot demonstrationen till utskottets k�nnedom, endast f�r att senare f� veta att beslutet hade blivit omkastat. Han hade d� f�rmodligen att inrapportera f�r�ndringen till sovjetledarna och f�rklara orsakerna. Inom sovjeternas ledande kretsar tog man tydligen f�r givet att Stalin var i god tro, ty d� regeringen senare utf�rdade arresteringsorder mot de flesta bolsjevikledarna, blev han inte ofredad, trots att han var medlem av centralkommitt�n. Det f�ll ocks� p� hans lott att dirigera slutetappen i kvasiupprorets avvecklande, rebellernas �verl�mnande av den starka Peter-Paulsf�stningen. �tf�ljd av en mensjevikisk medlem av sovjetutskottet begav sig Stalin till f�stningen, som ligger p� en � mitt emot det d�varande bolsjevikiska h�gkvarteret, just vid samma tidpunkt d� h�gkvarteret ockuperades av regeringstrupper. Garnisonen i f�stningen utgjordes av hetlevrade Kronstadtmatroser, de kulspruteskyttar som startat revolten, samt civila r�dgardister, vilka alla v�grade kapitulera och beredde sig f�r en l�ng och blodig bel�gring. Det �r l�tt att f�rest�lla sig hur vanskligt och delikat detta Stalins uppdrag var. Han fick hj�lp genom officiella f�rs�kringar att rebellerna inte skulle bli straffade, men de v�grade fortfarande h�rdnackat att ge sig. Till slut �vertalade Stalin dem slugt att kapitulera f�r sovjetutskottet � det l�t mera �rofullt �n att kapitulera f�r regeringen. P� s� s�tt avv�rjdes ett blodbad.[168]
Bolsjevismens tillbakag�ng var ytligt, vilket h�ndelserna skulle utvisa. Omedelbart efter �julidagarna� �verdrevs emellertid bakslaget av samtliga partier. Det stora flertalet bolsjevikledare, Lenin inte undantagen, ans�g sig mera grundligt besegrad �n de i sj�lva verket var.[169] Hetsen mot bolsjevikerna tilltog. Lenin och Zinovjev utpekades som spioner i tysk sold. De moderata socialisterna visste att anklagelsen var ogrundad, men deras agg mot bolsjevikerna var nog starkt f�r att hindra dem fr�n att ta Lenin och hans kolleger i f�rsvar. M�nga av dem misst�nkte Lenin f�r att under �julidagarna� ha gjort ett allvarligt f�rs�k att tillv�lla sig makten.
Centralkommitt�n diskuterade nu, huruvida Lenin och Zinovjev skulle �verl�mna sig �t myndigheterna eller om de skulle g� under jorden. Lenin och Zinovjev tvekade; om de undveke en r�tteg�ng, fruktade de att detta i den oupplysta opinionens �gon skulle bekr�fta de anklagelser som restes mot dem. Detta var i b�rjan ocks� Lunatjarskijs och Kamenevs �sikt. Stalin d�remot r�dde dem att g�ra sig osynliga. Det vore vanvett, sade han, att f�rlita sig p� den provisoriska regeringens r�ttvisa. Den antibolsjevikiska hysterin uppbl�stes s� h�nsynsl�st, att varje ung l�jtnant eller f�nrik som eskorterade de �tyska spionerna� till f�ngelse eller fr�n f�ngelset till domstolen skulle betrakta det som en g�rning av patriotisk heroism att m�rda dem p� v�gen. Lenin tvekade �nd� att f�lja Stalins r�d. Stalin v�nde sig d� till sovjetutskottet och f�rklarade att Lenin var beredd att ta en r�tteg�ng, om utskottet borgade f�r hans liv och hans personliga trygghet f�r lagl�st v�ld. D� mensjevikerna och socialrevolution�rerna v�grade att ikl�da sig ett s�dant ansvar, besl�t Lenin och Zinovjev slutligen att g� under jorden.
Den 8 juli f�rsvann Lenin. Utan tvivel erinrade han sig hur Robespierre kort f�re sitt uppstigande till makten jagades p� liknande s�tt och fann skydd hos en jakobinsk snickare. Lenins �snickare� var hantverkaren Allilujev, Stalins gamle v�n. Lenin uppeh�ll sig n�gra dagar i hans hem.[170] Den 11 juli f�ljde Stalin och Allilujev honom genom de m�rknande gatorna till Baltiska j�rnv�gsstationen, och Lenin avreste f�r att g�mma sig f�rst i byarna utanf�r huvudstaden och sedan i Finland. Fr�n denna dag och fram till oktoberrevolutionen h�ll han sig osynlig och inspirerade sitt partis strategi, om inte dess taktik, medelst pamfletter, artiklar och brev med vilka han bombarderade centralkommitt�n. Zinovjev avreste tillsammans med Lenin. N�gra dagar senare blev Kamenev h�ktad. �ven Trotskij blev arresterad � sedan han �ppet hade f�rkunnat sin solidaritet med Lenin � liksom ocks� Lunatjarskij med flera. De stora ledarna och folktribunerna var skingrade. I denna kritiska stund tr�dde Stalin �terigen fram f�r att leda partiet. Hans relativa anonymitet kom honom v�l till pass; hans namn v�ckte inte samma vrede och hat som inspirerades av de andras.
Kort efter Lenins avresa publicerade han under sin fullst�ndiga signatur (�K. Stalin, medlem av centralkommitt�n etc.�) en appell, �Slut leden�, riktad till det besegrade men icke f�rintade partiet.[171] Han upprepade att bolsjevikerna under �julidagarna� hade handlat under h�ndelsernas tryck, att motrevolutionen hade �verg�tt till offensiven och att �konciliat�rerna� p�tog sig ett tungt ansvar. Motrevolutionens offensiv var �nnu inte �ver � �fr�n anfallet mot bolsjevikerna �verg�r de nu till anfall mot alla sovjetpartierna och mot sovjeterna sj�lva�. Han f�resp�dde en ny politisk kris: �H�ll er redo f�r de kommande slagen ... V�r fr�msta maning lyder: ge inte efter f�r kontrarevolution�r provokation, bev�pna er med uth�llighet och sj�lvkontroll, spara p� era krafter ... V�r andra maning �r: slut t�tare upp kring v�rt parti ... uppmuntra de svaga, samla dem som sl�par efter.� Han upprepade samma instruktioner till bolsjevikernas huvudstadskonferens, som hade b�rjat f�re �julidagarna� och som nu fullf�ljdes under halvt konspirativa former. Konferensen antog ett manifest skrivet av Stalin i en stil som var en s�regen blandning av det revolution�ra och det orientaliska, pr�sterliga idiomet:
�Dessa herrar hoppas tydligen kunna bringa oordning i v�ra led, uts� tvivel och f�rvirring bland oss och locka oss att misstro v�ra ledare. De stackars kr�ken! De vet inte, att aldrig har v�ra ledares namn [det vill s�ga namnen Lenin, Trotskij, Zinovjev. Kamenev] varit arbetarklassen s� k�ra och n�ra som de �r nu, d� fr�cka bourgoisisl�ddret smutskastar dem. De fala f�rr�darna! De anar inte ens, att ju gr�vre bourgeoisins hejdukar sm�dar och f�rtalar, desto djupare blir arbetarnas k�rlek till sina ledare ... Bakdantarens nesliga stigma � mottag detta stigma fr�n trettitv�tusen organiserade Petrogradarbetares h�nder och b�r det till er d�d ... Och ni, herrar kapitalister och gods�gare, bankirer och profit�rer, pr�ster och agenter f�r kontraspionaget � ni firar er seger f�r tidigt. Ni har alltf�r tidigt tagit itu med att begrava den stora ryska revolutionen. Revolutionen lever och kommer �nnu att l�ta er k�nna p� det, herrar d�dgr�vare.� [172]
Bolsjevikerna �terh�mtade sig verkligen hastigt fr�n slaget. I slutet av juli var de i st�nd att halvt i hemlighet h�lla en nationell kongress, vid vilken 240 000 medlemmar var representerade, det tredubbla antalet mot i april. Stalin och var de fr�msta representanterna f�r centralkommitt�n. En framtr�dande episod under kongressen var en debatt mellan Stalin, och Preobrazjenskij om den annalkande revolutionens karakt�r. Till en del var debatten ett eko av kontroversen kring Lenins aprilteser; till en del var den en f�rtidsglimt av en mera dramatisk kontrovers under kommande �r. Stalin v�ckte en motion om att den segerrika ryska revolutionen skulle inrikta sina krafter �i allians med det revolution�ra proletariatet i de avancerade l�nderna mot fred och samh�llets socialistiska uppbyggande.� [173]� Preobrazjenskij, en ung marxistisk nationalekonom, framlade ett motf�rslag, inneb�rande att den revolution�ra regeringen borde �inrikta sina krafter p� fred och � om den prolet�ra revolutionen f�rverkligas i v�ster � p� socialism�. I b�gge versionerna tog man �alliansen� mellan den ryska revolutionen och det v�sterl�ndska proletariatet f�r given. Enligt Preobrazjenskijs mening kunde Ryssland emellertid inte ge sig in p� en socialistisk samh�llsuppbyggnad s�vida inte ocks� V�steuropa var revolutionerat. I annat fall kunde revolutionen endast �stadkomma fred (samt m�jligen den demokratiska ordningens konsolidering). definierade revolutionens m�l ungef�r p� samma s�tt. Stalin s�g ingen anledning varf�r inte Ryssland skulle kunna b�rja den socialistiska uppbyggnaden, oavsett om det var revolution i v�ster eller ej:
�Man kan inte utesluta den m�jligheten�, argumenterade han mot Preobrazjenskij, �att just Ryssland kommer att bli det land som banar v�gen f�r socialismen ... Revolutionen vilar p� bredare bas i Ryssland �n i V�steuropa, d�r proletariatet st�r ensamt mot bourgeoisin. Hos oss har arbetarklassen ett st�d i den fattiga bondeklassen ... I Tyskland arbetar statsmaktens maskineri med oj�mf�rligt mycket st�rre effektivitet ... Vi m�ste fr�ng� den f�r�ldrade uppfattningen att endast Europa kan visa oss v�gen. Det finns en dogmatisk och en skapande marxism. Jag st�r p� den senares bas.�
Paradoxalt nog tycktes Stalins st�ndpunkt p� detta stadium vara identiskt densamma som Trotskijs, ty �ven Trotskij h�vdade att Ryssland skulle p�b�rja den socialistiska revolutionen f�re v�sterlandet. Stalin framst�llde �nnu inte principen om socialism i ett enda land, tesen att Ryssland av egen kraft, isolerat fr�n den �vriga v�rlden, kunde uppf�ra socialismens byggnadsverk allt intill slutet. Blott sju eller �tta �r senare skulle han formulera denna princip tillsammans med och i strid mot Trotskij. Men redan nu l�g det ett starkare eftertryck i hans ord om Rysslands specifika socialistiska mission �n vare sig i Trotskijs eller i Lenins. I Trotskijs och Lenins skrifter fr�n denna tid kan man ocks� sp�ra denna emfas, men den uppv�gdes av deras lika kategoriska framh�llande av att den ryska socialismens slutliga �de var beroende av en prolet�r revolution i V�steuropa. Ryssland kunde och skulle p�b�rja det socialistiska byggnadsverket f�re de andra, mera avancerade l�nderna, men det kunde inte driva det l�ngt p� egen hand � s� resonerade Lenin och Trotskij. Stalin var ben�gen att inst�mma i f�rsta h�lften av tesen, men inte i den andra. Hans ord andades i sj�lva verket en underf�rst�dd, endast halvt medveten tro p� Rysslands revolution�ra sj�lvtillr�cklighet. I juli och augusti 1917 var det ingen som lade m�rke till dessa meningsfulla antydningar om en kommande schism.
Det finns ett st�nk av ironi i den omst�ndigheten att det var p� en kongress under Stalins ledning som Trotskijs grupp formellt ansl�t sig till bolsjevikpartiet och att den alltj�mt f�ngslade Trotskij blev invald i dess nya centralkommitt�. De �vriga medlemmarna var Lenin, Stalin, Kamenev, Zinovjev, Sverdlov, Rykov, , Nogin, Uritskij, Miljutin, Kollontaj, Artem, Krestinskij, Dzjerzjinskij, Joffe, Sokolnikov, Smilga, Bubnov, Muralov, Sjaumian och Berzin. Kongressen �gnade de f�rf�ljda ledarna sin hyllning genom att v�lja Lenin, Trotskij, Zinovjev, Lunatjarskij, Kamenev samt Kollontaj till �hederspresidium�.
Den man som styrde partiet under de storas fr�nvaro producerade under tiden inga stora id�er. Det fanns ingen flykt av ursprungliga tankar i hans anf�randen. Hans ord var torra och saknade eld. Men han �tnj�t f�rtroende s�som den man som mitt i striden medvetet hade st�llt sig i br�schen. Hans st�ndaktighet och tillf�rlitlighet kv�vde varje gryende panik i leden. Medan han avgav sin rapport f�r kongressen, fick man meddelande om straffexpeditioner mot bolsjevikerna i diverse st�der, bland andra i Tsaritsyn (det framtida Stalingrad), samt om bokstavligt bel�gringstillst�nd i olika delar av landet. Kongressen r�rde inte ett finger. Liksom Koba under den gamla Bakutiden, under f�rsta revolutionens ebb, var dessa dagars Stalin alltj�mt i st�nd att lugnt rida ut stormen.
Efter kongressen, d� de f�ngslade ledarna undan f�r undan blev frigivna, f�rst Kamenev och d�refter Trotskij, Lunatjarskij och andra, drog sig Stalin �ter tillbaka till kulissernas halvskymning.
I slutet av augusti �verraskades huvudstaden av �verbef�lhavarens, general Kornilovs, revolt mot den provisoriska regeringen. Kuppens upprinnelse var obetydlig. Premi�rminister Kerenskij hade planerat en slutgiltig uppg�relse med bolsjevikerna och bett general Kornilov s�nda p�litliga trupper till huvudstaden. Generalen var inte bel�ten med planen p� att undertrycka bolsjevikerna � han ville dessutom befria landet fr�n sovjeterna, de moderata socialisterna och Kerenskij sj�lv. Uppbl�st av sj�lvs�kerhet och k�nslan av sin h�ga mission som �samh�llets fr�lsare� tvekade han inte att g� till verket. Han uppsade regeringen tro och lydnad, och sedan han l�tit Riga kapitulera f�r tyskarna, beordrade han sina trupper att marschera mot Petrograd.
Regeringen, sovjeterna, de mensjevikiska och socialrevolution�ra kommitt�erna och exekutivutskotten r�kade nu i panik. De s�g ingen m�jlighet att nedsl� Kornilovs revolt utan hj�lp fr�n bolsjevikerna, utan att bev�pna de Lenintrogna arbetarna, utan att �teruppliva sovjeterna och �teruppr�tta de r�da garderna, som blivit undertryckta under �julidagarna�. Kerenskij v�djade sj�lv till bolsjevikerna att de skulle f�rm� Kronstadts matroser, som varit s� aktiva under julimyteriet, att �beskydda revolutionen�. Bolsjevikerna undertryckte sitt privata groll och missn�je; de efterkom uppmaningen och k�mpade �i fr�msta ledet� mot Kornilov. Motrevolutionen f�rstr�ckte sig och drev alla socialistfraktioner att bilda en �enig front�, vilket var liktydigt med dess d�dsdom. Bolsjevikerna � sin sida tog sig noga i akt f�r att beg� ett liknande missgrepp. N�r matroser fr�n Kronstadt bes�kte Trotskij i hans f�ngelse och fr�gade honom om de inte skulle �g�ra upp� med Kornilov och Kerenskij p� ett br�de, r�dde han dem att ta itu med sina motst�ndare en i taget. Efter n�gra f� dagar br�t Kornilovkuppen samman.
Motrevolutionens misslyckande gav bolsjevismen de krafter den beh�vde f�r sista etappen p� sin v�g till makten. Bolsjevikerna utgick ur krisen med en gloria som revolutionens mest beslutsamma, om inte enda f�rsvarare. N�r Lenin efter Kornilovrevoltens undertryckande �ppet anmodade mensjevikerna och socialrevolution�rerna att bryta sitt kompanjonskap med kadetterna, Kornilovs medsammansvurna, att ta statsmaktens tyglar i egna h�nder och basera den uteslutande p� sovjeterna � varvid han lovade att om de f�ljde hans r�d, bolsjevikerna skulle spela rollen av en legal, konstitutionell opposition inom sovjeternas ram � och n�r mensjeviker och socialrevolution�rer f�rkastade hans r�d, misskrediterade de sig ohj�lpligt i arbetarklassens �gon.[174] Bolsjevikernas popularitet v�xte i arm�n j�msides med deras allt h�gljuddare rop p� fred och p� jord �t b�nderna. Ett gott exempel p� bolsjevikpropagandans enkla och sl�ende stil under dessa dagar �r Stalins osignerade ledare i �Rabotjij� den 31 augusti � och Stalins skriverier var i sj�lva verket bolsjevikpropagandan v�xlad i sm�mynt:
�Godsherrarnas och kapitalisternas motrevolution har blivit bruten, men icke f�rintad.
De Kornilovska generalerna �r slagna. Men revolutionens triumf �r �nnu inte s�krad.
Varf�r?
D�rf�r att koncilat�rerna parlamenterar med v�ra fiender i st�llet f�r att h�nsynsl�st bek�mpa dem.
D�rf�r att regeringen inbjuder dem till ministerierna, i st�llet f�r att bannlysa dem.
I Sydryssland h�jer general Kaledin upprorsfanan mot revolutionen. Likv�l har man utn�mnt hans kumpan general Aleksejev till generalstabschef.
I Rysslands huvudstad har Miljukovs parti �ppet underst�tt motrevolutionen � likv�l blir dess representanter, herrar som Maklakov och Kisjkin, erbjudna att ing� i regeringen.
Det �r tid att s�tta punkt f�r detta brott mot revolutionen.
Det �r tid att fast och o�terkalleligen proklamera att man bek�mpar sina fiender och s�ker inte f�rlikning med dem.
Mot gods�garna och kapitalisterna, mot generalerna och bankirerna, f�r det ryska folkets intressen, f�r fred, f�r frihet, f�r jord � det �r v�r l�sen.
Att bryta med bourgeoisin och gods�garna � det �r den f�rsta uppgiften.
Att bilda en regering av arbetare och b�nder � det �r den andra uppgiften.� [175]
N�gra dagar efter general Kornilovs arrestering intr�ffade en betydelsefull h�ndelse i Petrograds sovjet. Nya fyllnadsval resulterade i att bolsjevikerna blev majoritetspartiet. En likartad f�rskjutning intr�ffade i sovjeterna i Moskva och andra st�der. Trotskij, som blivit frigiven mot borgen, valdes snart till ordf�rande i Petrograds sovjet, samma post som han bekl�tt 1905. Under hans ledning kr�vde sovjeten av centralkommitt�n, d�r de moderata socialisterna alltj�mt dominerade, att den andra allryska sovjetkongressen skulle inkallas och all makt �verflyttas p� den. Logiskt sett var en s�dan resolution preludiet till ett uppror. S� l�nge mensjeviker och socialrevolution�rer var i majoritet, kunde bolsjevikernas krav �all makt till sovjeterna� inte f� n�gra omedelbara praktiska konsekvenser. Vad detta stridsrop d� innebar var att sovjetmajoriteten, mensjeviker och socialrevolution�rer, skulle ta den oinskr�nkta makten. Det var sedan denna majoritets sak att avg�ra om den ville f�lja en s�dan v�g eller ej. Men nu betydde �all makt �t sovjeterna� makt �t bolsjevikerna, det nya majoritetspartiet. Och d� reste sig oundvikligen fr�gan: vad skulle ske, om den provisoriska regeringen v�grade att h�ja sig f�r kravet och utpl�na sig till f�rm�n f�r sovjeterna? D� skulle sovjeterna st� under den politiska f�rpliktelsen att h�vda sina krav gentemot regeringen, att st�rta den och g�ra slut p� det r�dande dubbelv�ldet. Det kunde endast ske genom ett uppror.
I mitten av september hade Lenin kommit fram till ett avg�rande och beslutat pressa centralkommitt�n att f�rbereda en resning.[176] Eftersom han var f�rhindrad att personligen bevista dess sessioner, meddelade han sig med sina kolleger genom en serie brev, vilka (tillika med centralkommitt�ns fragmentariska protokoll) ger en unik inblick i f�rberedelserna till upproret och alldeles s�rskilt i den dramatiska tvist mellan bolsjevikledarna som f�regick det. Breven avl�mnades med hud i Sergo Allilujevs bostad, d�r Lenin hade g�mt sig efter �julidagarna� och dit Stalin hade flyttat strax efter hans avresa. Det var Stalins v�rv att uppeh�lla kontakten mellan Lenin och centralkommitt�n. Den 15 september medf�rde han till kommitt�m�tet tv� memoranda av Lenin, �Bolsjevikerna m�ste ta makten�, och �Marxism och uppror�.[177] �F�r att behandla upproret p� ett marxistiskt s�tt�, skrev Lenin, �det vill s�ga som en konst, m�ste vi utan ett �gonblicks uppskov organisera en stab ur de upproriska detachementen, distribuera styrkorna, f�rflytta p�litliga regementen till de viktigaste punkterna, omringa Alexandrinskijteatern [d�r den s� kallade demokratiska f�rsamlingen just var samlad], er�vra Peter-Paulsf�stningen, arrestera generalstaben och regeringen ... bes�tta telegraf- och telefonstationer, installera v�r upprorsstab i telefoncentralen, skaffa den telefonf�rbindelse med samtliga fabriker, regementen, utposter etc..� [178]
Denna f�rsta plan f�r resning hade mycket litet gemensamt med dess verkliga f�rlopp. Lenin bekymrade sig inte om den politiska bakgrunden f�r upproret eller den auktoritet med vars sanktion det skulle proklameras. Han var f�r l�ngt borta fr�n krigssk�deplatsen f�r att utarbeta en operationsplan. Sedd mot bakgrunden av det faktiska upproret liknar hans f�rsta skiss ett l�tt naivt utkast till en �ventyrsber�ttelse. Den mottogs med en axelryckning av Trotskij, Stalin och de andra kommitt�medlemmarna. Lenin sj�lv betraktade den bara som ett prelimin�rt f�rslag. Hans avsikt var att hos sina kolleger insk�rpa sakens vikt och br�dska, att varna dem f�r amat�rm�ssiga spekulationer i en spontan �folkresning�, att p�minna dem om att upproret m�ste behandlas som en konst och s�lunda egga dem till omedelbar handling. Inom centralkommitt�n gick meningarna is�r. Trotskij inst�mde med Lenin i att saken br�dskade starkt, men han framlade en egen plan som var mera sinnrikt utt�nkt b�de i sina politiska och milit�ra aspekter. Han motsatte sig tanken att partiet ensamt skulle p�taga sig ansvaret f�r upproret och ville sluta f�rbund med sovjeterna; �arbetarparlamentets� moraliska auktoritet var obestridligen st�rre i arbetarnas �gon �n partiets. Dessa politiska och psykologiska h�nsyn avgjorde tidpunkten f�r upproret. Den allryska sovjetkongressen skulle samlas i huvudstaden under senare h�lften av oktober, och upproret m�ste sammanfalla med kongressen.
Strategiskt sett var Trotskij �verens med Lenin; taktiskt stod han i opposition mot honom. Kamenev och Zinovjev opponerade sig mot Lenin i fr�ga om sj�lva den strategiska principen. N�r Lenins f�rsta brev om upproret l�stes upp vid sammantr�det den 15 september, blev Kamenev s� r�dd att partiet skulle kompromettera sig genom det f�rfaringss�tt Lenin anbefallde, att han f�reslog att man skulle br�nna breven. Sex kommitt�medlemmar r�stade f�r Kamenevs f�rslag. Stalin f�reslog att breven skulle underst�llas de st�rre organisationerna f�r diskussion, vilket tydde p� att han st�dde Lenin, d� ju en allm�nnare diskussion av fr�gan i viss m�n m�ste f�rplikta partiet att �verg� fr�n diskussion till handling. Enligt Trotskijs �sikt hoppades Stalin f� fr�gan bordlagd genom att h�nskjuta den till provinsorganisationerna, som var �nnu mera r�ddh�gade �n centralkommitt�n.[179] Det �r ovisst om det f�rh�ll sig s� � i varje fall blev Stalins f�rslag inte antaget.
Under de n�rmast f�ljande veckorna stod upprorets anh�ngare och motst�ndare i stridsst�llning mot varandra i centralkommitt�n och i partiledningens l�gre kretsar. Snart fick de tillf�lle att pr�va sina krafter i samband med regeringens inkallande av det s� kallade f�rparlamentet, ett �mkligt f�rsenat och matt f�rs�k av Kerenskij att st�tta sin regim genom n�got slags parlamentariskt organ som motvikt mot sovjeterna. F�rparlamentet skulle vara en enbart konsultativ f�rsamling, och regeringen skulle sj�lv utse dess ledam�ter. Skulle bolsjevikerna acceptera sina utn�mningar och deltaga i f�rparlamentet, eller skulle de bojkotta det? Fr�gan sammanf�ll inte helt med den andra fr�gan r�rande upproret, men den var f�rknippad med den. Upprorets �vertygade anh�ngare ans�g sig inte ha n�got att hoppas p� i ett kvasiparlament, vars dagar under alla f�rh�llanden skulle vara r�knade. De som ryggade tillbaka f�r Lenins planer f�rordade ett deltagande i f�rparlamentet. Fr�gan upptogs till votering p� en nationell partikonferens, vid vilken Trotskij och Stalin talade till f�rm�n f�r en bojkott. Det var ett av de f� tillf�llen d� de framtida rivalerna intog samma st�ndpunkt. Kamenev och Rykov, som yrkade p� deltagande, fick emellertid majoriteten p� sin sida. Knappt en m�nad f�re upproret visade allts� upprorspartiet en inst�llning som Lenin harmset gisslade som ett �avsteg fr�n den prolet�ra revolution�ra v�gen�.[180]
Under tiden sj�nk landet allt djupare i nederlagsanda och kaos. Regeringen och generalstaben �verv�gde under en period att evakuera Petrograd och �verflytta ministerierna till Moskva. Ryktena h�rom gav bolsjevikerna ny vind i seglen, ty planen tolkades som en kontrarevolution�r sammansv�rjning. Man sade att regeringen genom att uppge den r�da huvudstaden hoppades halshugga revolutionen. Hotet bragte huvudstadens sovjet i harnesk och drev den att p�taga sig ansvaret f�r Petrograds f�rsvar. Allteftersom makten b�rjade komma inom r�ckh�ll hade bolsjevikerna undan f�r undan �verg�tt fr�n obetingat motst�nd mot kriget till en halvt defensistisk h�llning; nu manade de till f�rsvar av Petrograd s�som revolutionens, inte rikets huvudstad. De moderata socialisternas traditionella defensism sammanf�ll f�r ett �gonblick med bolsjevikernas nyf�rv�rvade. Sovjetens beslut att ikl�da sig ansvaret f�r huvudstadens f�rsvar fick allts� st�d av alla partier som var representerade i den.
Genom att ta detta initiativ svingade sig sovjeten upp till en ny rangst�llning och auktoritet som sm�ningom skulle s�tta den i st�nd att st�rta den provisoriska regeringen. Trotskij, vilken i sin egenskap av sovjetens ordf�rande dominerade hela dess verksamhet, lyckades framst�lla denna kritiska upptakt till revolutionen som en �tg�rd dikterad av republikens nationella krav. Sovjeten h�vdade d�refter, f�rst i princip och sedan i handling, sin r�tt att kontrollera truppf�rflyttningarna i huvudstaden och dess omgivning, det vill s�ga r�tten att kontrollera de milit�ra kommandona och staberna, Folkets misstro mot officersk�ren, Ytterligare akut efter Kornilovkuppen, bef�ste sovjetens st�llning f�r de konflikter som kunde uppst�. Det organ som sk�tte dess �ligganden f�r sovjetens r�kning var den milit�rrevolution�ra kommitt�n, tillsatt av sovjetutskottet den 13 oktober.[181] Sovjetens ordf�rande var samtidigt ordf�rande i denna kommitt�, vilken till sin natur var upprorets generalstab.
Vad som var egendomligt i denna utveckling var att upprorsorganet inte var n�gon illegal, sj�lvutn�mnd grupp eller klick av konspirat�rer, utan ett organ som blivit �ppet tillsatt av en brett parlamentarisk institution som sovjeten. Konspirationen var, s� att s�ga, insvept i sovjetlegalitet, ett f�rh�llande som halvt f�rlamade de moderata socialisternas motst�nd. Mensjevikerna och socialrevolution�rerna satt kvar i sovjeten som hj�lpl�sa och f�rvirrade vittnen och i viss m�n Medhj�lpare till sin egen underg�ng. Trotskij � upprorets alla tr�dar l�g nu i hans hand � lyckades ge resningen skenet av en defensiv operation, avsedd att f�rekomma eller r�ttare parera en kontrarevolution, en krigslist som drev �ver de tveksamma skikten av arbetarklassen samt garnisonen p� upprorsm�nnens sida. D�rmed �r inte sagt att upprorets defensiva karakt�r helt och h�llet var en falsk f�rev�ndning. Regeringen och, bakom dess rygg, monarkistiska generaler och h�gerpolitiker f�rberedde en come back: i elfte timmen f�re upproret f�rklarade Kerenskij den milit�rrevolution�ra kommitt�n i akt, utf�rdade nya arresteringsorder p� bolsjevikledarna och f�rs�kte mobilisera lojala trupper och undertrycka bolsjevikpressen. Men i kappl�pningen mellan revolution och kontrarevolution hade den f�rra ett mycket l�ngt f�rspr�ng, och f�rspr�nget f�rl�ngdes �n ytterligare genom den skicklighet varmed upprorets ledare bevarade dess defensiva sken in i det sista.
Medan Trotskij s�ledes er�vrade den ena st�llningen efter den andra inom sovjeten, inriktade Lenin fr�n sitt g�mst�lle sina anstr�ngningar p� att �vervinna Zinovjevs och Kamenevs motst�nd i centralkommitt�n. Han lyckades f�rm� sina anh�ngare att ta avst�nd fr�n Kerenskijs f�rparlament, s�som Trotskij och Stalin hade tillr�tt. Den 7 oktober h�rde f�rparlamentet mullret av den annalkande revolutionen i Trotskijs blixtrande och dundrande proklamation av bolsjevikernas uttr�de ur �detta organ f�r passiv medverkan med kontrarevolutionen� och i hans rop: �Petrograd �r i fara! Revolutionen �r i fara! Folket �r i fara!� vilka ackompanjerade bolsjevikernas utt�g ur salen.[182] Den 8 oktober �terv�nde Lenin i hemlighet fr�n Finland till Petrograd. Tv� dagar senare sammantr�ffade centralkommitt�n f�r att fatta sitt slutgiltiga beslut. Zinovjev och Kamenev framf�rde sin v�ltaliga v�djan: �Inf�r historien, inf�r det internationella proletariatet, inf�r den ryska revolutionen och den ryska arbetarklassen, har vi inte r�tt att s�tta hela framtiden p� spel genom ett v�pnat uppror.� De besvor centralkommitt�n att avvakta den konstituerande f�rsamling som regeringen nu hade lovat sammankalla och som de hoppades skulle beh�rskas av en radikal majoritet. De f�rest�llde sig den nya staten som en kombination av sovjetrepublik och parlamentarisk demokrati. De uttalade en varning f�r att Lenins politik skulle leda till revolutionens slutgiltiga nederlag: �Det finns i historien situationer d� en f�rtryckt samh�llsklass m�ste inse att de �r b�ttre att rycka fram mot ett nederlag �n att ge upp utan strid. Befinner sig den ryska arbetarklassen just nu i en s�dan situation? Nej, och tusen g�nger nej!!!� [183] De motsatte sig upproret av tv� sk�l, av vilka h�ndelsef�rloppet snart skulle vederl�gga det ena, medan det andra skulle bestyrkas av framtiden. Upprorets f�respr�kare, sade de, �verskattade sin egen styrka och underskattade den provisoriska regeringen. De hyste dessutom alltf�r optimistiska f�rhoppningar p� en snart f�rest�ende prolet�r revolution i V�steuropa.
Lenin viftade ot�ligt bort alla skrupler betr�ffande den konstituerande f�rsamlingen; regeringen hade f�rhalat saken s� m�nga g�nger � vad fanns det f�r garanti att den inte skulle g�ra det ocks� nu? Att uppskjuta resningen vore att ge de Kornilovska generalerna tid att iscens�tta en kupp och etablera sin milit�rdiktatur. Lenin betraktade sina motst�ndares pessimistiska syn p� styrkef�rh�llandena som den klenmodiges f�rhinder. Bolsjevikerna hade bakom sig den ryska arbetarklassens majoritet, och hela det �prolet�ra Europa� skulle med s�kerhet ge dem sitt st�d.[184] Av de tolv medlemmar som var n�rvarande r�stade tio f�r upproret, bland dem Stalin. Tv�, Zinovjev och Kamenev, r�stade emot det. Efter voteringen valde man p� Dzjerzjinskijs f�rslag en politisk byr� �med uppgift att handha den politiska ledningen under den n�rmaste framtiden�. Dess medlemmar var Lenin, Zinovjev, Kamenev, Trotskij, Stalin, Sokolnikov och Bubnov.[185] S� tillkom fr�n b�rjan den institution som med tiden skulle resa sig skyh�gt �ver stat, parti och revolution. Vid samma m�te fastst�lldes den 20 oktober som dagen f�r resningen.
Politbyr�n var of�rm�gen att fullg�ra de uppgifter som tilldelats den. Zinovjev och Kamenev v�grade att foga sig efter upprorsbeslutet och gjorde sitt yttersta f�r att kullkasta det. Lenin, som hade infunnit sig till m�tet den 10 oktober i f�rkl�dnad, if�rd peruk, gick �ter �under jorden� och kunde inte ta del i de l�pande f�rberedelserna. Hela hans energi uppslukades av hans l�ngdragna och n�stan desperata anstr�ngningar att �vervinna det �sk�ndliga vankelmodet�, den f�rbluffande f�rvirringen och fegheten� hos de b�da m�n som varit hans n�rmaste l�rjungar.[186] Trotskij var f�r upptagen av sovjeten och den milit�rrevolution�ra kommitt�n f�r att ha mycken tid �ver f�r centralkommitt�ns angel�genheter. Alldeles bortsett d�rifr�n, kunde han inte godk�nna Lenins planer f�r upproret. Lenin hade nu f�rkastat sin f�rsta plan p� en kupp i Petrograd och f�reslog att f�rsta st�ten skulle s�ttas in i Moskva. D�rn�st f�reslog han att upproret skulle b�rja i Helsingfors och utveckla sig till en offensiv mot Petrograd.[187] Trotskij fortfor att rycka p� axlarna �t dessa �r�d av en outsider�, som Lenin sj�lv kallade dem. Detsamma gjorde Stalin, som n�gon tid senare inte utan ironi erinrade om Lenins varianter f�r upproret: �Vi trodde att vi, de praktiska arbetarna, skulle ha l�ttare att se alla klyftorna och fallgroparna p� v�r v�g. Men lljitj [Lenin] �r stor, han �r inte r�dd f�r klyftor och fallgropar p� sin v�g, han r�des inte f�r farorna utan s�ger: �Marsch i v�g raka v�gen till ert m�l.� Men vi, de praktiska arbetarna, vi tyckte inte att det var l�mpligt att handla s�, vi tyckte att det var n�dv�ndigt att kringg� hindren f�r att sedan kunna ta tjuren vid hornen. Och trots alla Lenins uppmaningar f�ljde vi honom inte.� [188] Bortsett fr�n sina milit�ra orimligheter, hade Lenins planer ett grovt politiskt fel gemensamt: de tenderade att f�rminska den politiska basen f�r upproret, att ber�va omv�lvningen sovjetens sanktion, att reducera vad Trotskij iscensatte som ett folkligt sk�despel till en exklusivare tillst�llning f�r bolsjevikpartiet. De tenderade ocks� att avkl�da upproret dess defensiva camouflage och f�rl�na det den of�rst�llt offensiva karakt�r som skulle ha verkat utmanande till och med p� revolutionens gynnare.
Ett nytt m�te med centralkommitt�n den 16 oktober, vilket bevistades av framst�ende icke-medlemmar av kommitt�n, bekr�ftade det tidigare beslutet till f�rm�n f�r ett uppror. Dagen d�rp� flyttade Zinovjev och Kamenev kampen mot Lenin ut p� �ppna f�ltet och varnade allm�nheten f�r upproret i Maksim Gorkijs tidning �Novaja Zjizn� (Nytt liv), som stod halvv�gs mellan bolsjevism och mensjevism. Ursinnig �ver indiskretionen br�nnm�rkte Lenin sina b�da kolleger som �strejkbrytare�, �f�rr�dare mot revolutionen�, och kr�vde deras omedelbara utst�tande ur partiet.[189] De �vriga medlemmarna av centralkommitt�n fann straffet alltf�r str�ngt. Stalin publicerade Lenins anklagelse i bolsjeviktidningen, men mildrade effekten med en f�rsonlig redaktionell kommentar, avsedd att �verbrygga klyftan mellan de stridiga synpunkterna.[190] Vid centralkommitt�ns m�te den 16 oktober hade han sj�lv opponerat mot Zinovjev och Kamenev: �Vad Kamenev och Zinovjev f�resl�r skulle ge kontrarevolutionen dess tillf�lle att f�rbereda och organisera sig. Vi kommer att retirera i det o�ndliga och f�rlora revolutionen ... Vad vi nu beh�ver �r st�rre tillf�rsikt ... H�r finns tv� taktiska metoder att v�lja p�: den ena �r att s�tta kurs mot revolutionens seger och lita till Europa, den andra taktiken har ingen tilltro till revolutionen och hoppas att partiet skall f�rbli enbart ett oppositionsparti ... Petrograds sovjet har redan embarkerat p� v�gen till upproret.� [191]
Den sista meningen betydde, att medan centralkommitt�n f�rspillde tiden, hade sovjeten under Trotskijs ledning �verg�tt till handling. Varf�r upptr�dde d� Stalin nu till f�rsvar f�r sina b�da l�smynta kolleger, som med ber�tt mod satte k�ppar i hjulet f�r upproret? Var han angel�gen att hejda en splittring inom partiet? Eller hade Kamenevs och Zinovjevs varningar och panikrop gjort �ven honom en smula tveksam? Eller ville han, som Trotskij g�r g�llande, cyniskt f�rs�kra sig mot ett misslyckande utan att �ppet desertera ur upprorsm�nnens led? P� n�sta m�te i centralkommitt�n tog Stalin �terigen Kamenev i f�rsvar, n�r denne beg�rde sitt entledigande fr�n ledarskapet. Hans avskedsans�kan bif�lls, och Stalin, som hade m�tt kritik fr�n Lenin f�r sin redaktionella inst�llning, beg�rde d� ocks� sitt avsked. Hans ans�kan avslogs emellertid av centralkommitt�n, som var r�dd att driva partitidningens redakt�r i armarna p� upprorets motst�ndare. Sedan han f�tt f�rl�telse f�r sin redaktionella blunder var nu Stalin i sin tur ivrig att visa att han i grund och botten var �verens med f�respr�karna f�r upproret. Han f�reslog att upprorsmajoritetens mest beslutsamma b�gge ledare, Lenin och Trotskij, skulle bli partiets fr�msta representanter vid den stundande allryska sovjetkongressen, revolutionskongressen.[192]
Emellertid f�rdr�jde mensjevikutskottet kongressens �ppnande med ytterligare fem dagar, till den 25 oktober. Det var under dessa f� dagar som de avg�rande f�rberedelserna f�r upproret avslutades. Den 21 oktober erk�nde en �garnisons-konferens�, sammansatt av representanter f�r regementena i Petrograd, officiellt den milit�rrevolution�ra kommitt�n som garnisonens verklige �verbef�lhavare � inga order skulle �tlydas, s�vida de inte var kontrasignerade av kommitt�n, av Trotskij eller han medhj�lpare Antonov-Ovsejenko och Podvojskij, eller av beh�rigen befullm�ktigade kommissarier. Den 23 oktober utn�mnde den milit�rrevolution�ra kommitt�n sina kommissarier vid s� gott som samtliga detachement som var f�rlagda i eller omkring huvudstaden och s�krade p� s� s�tt f�rbindelsen med alla styrkor som i praktiken stod under dess bef�l. Man ignorerade order fr�n de officiella h�gkvarteren, som syftade till en upprensning inom garnisonen. Detachement som planenligt skulle ha l�mnat huvudstaden v�grade att r�ra sig. Officerare som inte erk�nde sovjetens maktbefogenhet avl�gsnades fr�n sina poster, och en del av dem arresterades.
Slutligen, den 24 oktober, besl�t regeringen att sl� tillbaka och bestod d�rigenom f�rev�ndningen f�r upproret. Regeringstrupper besatte Stalins redaktionslokaler och stoppade tryckpressarna. En deputation tryckeriarbetare v�djade till den milit�rrevolution�ra kommitt�n att skicka sina trupper till tidningen f�r att h�va blockaden. Detta skedde. �En klick officiellt sigillack p� den bolsjevikiska redaktions d�rr�, skrev upprorets ledare senare, �som milit�r �tg�rd var det inte mycket. Men vilken �verd�dig signal till strid!� [193] Striden utbredde sig snabbt till broar, j�rnv�gsstationer, postkontor och andra strategiska punkter; alla ockuperades utan ett skott av trupperna under Trotskijs bef�l. Den enda egentliga striden uppstod under revolutionstruppernas anfall mot Vinterpalatset, den provisoriska regeringens s�te. Inte ens denna operation, som leddes av Antonov-Ovsejenko, den blivande sovjetambassad�ren i Polen och i Spanien under inb�rdeskriget, saknade sina komiska inslag, som bombardemanget av palatset med blindgranater fr�n kanonb�ten �Aurora�. Den provisoriska regeringen var politiskt s� isolerade och de upproriska �tnj�t ett s� �verv�ldigande st�d, att de kunde st�rta regeringen med en l�tt knuff. N�r den andra allryska sovjetkongressen samlades den 25 oktober var upproret s� gott som avslutat, och kongressens bolsjevikiska majoritet sanktionerade omedelbart omv�lvningen.[194]
Stalin spelade ingen huvudroll under upprorsdagarna. I �n h�gre grad �n vanligt h�ll han sig i skymundan, en omst�ndighet som skulle v�lla hans officiella biografer bryderi och som kanske ber�ttigade Trotskij att yttra: �Ju st�rre h�ndelsernas r�ckvidd var, dess mindre var Stalins roll i dem.� Till en del berodde detta p� den obetydliga roll som spelades av centralkommitt�n, inom vilken Stalins personliga inflytande var betydligt st�rre �n utanf�r den. Vid centralkommitt�ns kritiska session den 16 oktober blev Stalin j�mte fyra andra medlemmar (Sverdlov, Bubnov, Dzerzjinskij och Uritskij) utsedd att representera partiet i sovjetens milit�rrevolution�ra kommitt�. Om man f�r tro kommitt�ns ordf�rande Trotskij, var Stalins bidrag till arbetet inom detta upprorsorgan lika med noll.[195] Man skulle kunna bortse fr�n Trotskijs vittnesm�l med tanke p� dess partisankarakt�r, om det bland massan av dokument om upproret funnes �tminstone n�gra som bestyrkte Stalins direkta f�rbindelse med det. Men inga s�dana har blivit funna.
Efter Stalins uppstigande till den absoluta makten har namnet Trotskij blivit nitiskt och systematiskt utrensat ur alla officiella revolutionsskildringar � n�r det n�mnes, �r det bara som namnet p� det direkta upprorets �f�rr�dare� och �sabot�r�.
Alla officiella historieverk och -l�rob�cker talar om Lenins och Stalins ledarskap eller tillskriver den anonyma milit�rrevolution�ra kommitt�n de av Trotskijs ord och handlingar som om�jligt l�ter sig utel�mnas. Men trots den b�sta vilja i v�rlden och ett otvivelaktigt nit har de officiella sovjethistorikerna inte kunnat Pr�nta Stalins namn i de tomma luckorna efter Trotskijs. Inte ens den blott alltf�r skrupelfritt kompilerade historiken �ver inb�rdeskriget i Ryssland,[196] utgiven av Stalin sj�lv, Zjdanov, Vorosjilov, Molotov, Gorkij och Kirov, inneh�ller ett enda dokument eller konkret faktum som bestyrker de nakna uppgifterna om Stalins ledande roll inom den milit�rrevolution�ra kommitt�n, s�vida man inte skall r�kna som historiska dokument de t�mligen billiga och skriande falska m�lningarna av Svaroga eller Vladimirskij, tavlor m�lade m�nga �r efter h�ndelsen, p� vilken en f�runderligt sk�n, of�rskr�ckt Stalin framst�lles i f�rd med att utdela order till insurgenterna. Stalins egen utf�rliga biografiska kr�nika �r lika f�rtegen p� denna punkt.[197] Egendomligt nog var han inte ens n�rvarande vid det sammantr�de med centralkommitt�n som �gde rum p� upprorsmorgonen. �Inte s� att han var feg. Det finns ingen grund f�r att anklaga Stalin f�r feghet [detta �r Trotskijs kommentar], han var helt enkelt oben�gen att ta st�llning. Den f�rsiktige intrigmakaren f�redrog att f�rh�lla sig avvaktande i det avg�rande �gonblicket. Han v�ntade f�r att se hur upproret skulle avl�pa innan han deklarerade sin st�ndpunkt. I h�ndelse av ett misslyckande kunde han s�ga till Lenin och mig och v�ra anh�ngare: �Det �r ert fel alltsammans!� Man m�ste tydligt erinra sig den gl�dheta atmosf�ren under dessa dagar f�r att uppskatta till dess fulla v�rde mannens kalla beh�rskning eller, om man s� vill, hans bakslughet.� [198]
Trotskijs f�rklaring verkar sj�lvmots�gande: den bakslughet han tillskriver sin rival framst�r trots allt s�som f�rgad av feghet. Det �r om�jligt att godta Trotskijs tolkning av �nnu ett annat sk�l: Stalin tog faktiskt st�llning redan den 10 oktober, d� den f�rsta voteringen om upproret �gde rum i centralkommitt�n. Han r�stade d� med Lenin och Trotskij. Den 16 oktober r�stade han �nyo f�r upproret och uttalade sig f�r det, denna g�ng inte i centralkommitt�ns tr�nga konklav, utan i en vida st�rre f�rsamling, i vilken ingick delegater fr�n Petrograds partiorganisation, partiets milit�ra avdelning, fackf�reningarna och Petrograds sovjet, liksom representanter f�r fabrikskommitt�er, j�rnv�gsm�n etc. En �f�rsiktig intrigmakare, som f�redrog att f�rh�lla sig avvaktande i det avg�rande �gonblicket� skulle knappast ha st�llt sig s� klart p� Lenins sida inf�r �gonen p� en f�rsamling av det slaget. Det �r om�jligt att hitta n�gon alternativ f�rklaring p� Stalins fr�nvaro fr�n h�gkvarteret, eller overksamhet d�r, under upprorsdagarna. Men det egendomliga och obestridliga faktum kvarst�r.
Den enda post p� vilken han obestridligen gjorde sin plikt under den kritiska perioden var redaktionen f�r �Rabotjij Put� (Arbetarens v�g), vilket var det nya namnet p� �Pravda�. D�r talade han med partiets r�st, huvudsakligen i anonyma ledarartiklar. Han talade naturligtvis inte �ppet f�r ett uppror. Liksom Trotskij i sovjeten ger Stalin i sin tidning defensiv bet�ckning �t en i grunden offensiv politik � det var upprorets skyddscamouflage. Den 10 oktober, redan f�re centralkommitt�ns f�rsta omr�stning om upproret, skrev han: �Den f�rsta Kornilovkonspirationen har misslyckats. Men kontrarevolutionen �r inte krossad... Den andra Kornilovska konspirationen, som nu h�ller p� att utkl�ckas, m�ste f�rg�ras fr�n roten, s� att alla anslag mot revolutionen avv�rjes f�r l�ng tid fram�t � M� sovjeterna och kommitt�erna vidtaga alla t�nkbara �tg�rder f�r att krossa kontrarevolutionens andra attentat med revolutionens hela styrka.� [199] Tre dagar senare uttalade han sig tydligare: �Stunden �r inne d� f�ltropet �All makt �t sovjeterna!� �ntligen m�ste oms�ttas i handling.� Sj�lva upprorsmorgonen sammanfattade han revolutionens tidigare f�rlopp p� f�ljande s�tt. �Efter februarirevolutionens seger kvarstannade makten i h�nderna p� godsherrar och kapitalister, bankirer och jobbare, profit�rer och marod�rer � d�ri l�g arbetarnas och b�ndernas �desdigra misstag ... Det misstaget b�r genast r�ttas till.� [200] Som ett eko av Lenin, och anspelande p� Zinovjevs och Kamenevs opposition, fortsatte han: �Det �gonblick �r inne, d� ytterligare dr�jsm�l hotar att �del�gga allt vad revolutionen utr�ttat ... Den nuvarande sj�lvtillsatta regeringen, varken vald av folket eller ansvarig inf�r det, m�ste ers�ttas med en regering ... vald av representanter f�r arbetarna, soldaterna och b�nderna och ansvarig inf�r dem.� Fjorton �r senare skildrade Trotskij st�mningen bland upprorsm�nnen p� f�ljande s�tt: �Alla som tog del i upproret, fr�n toppen och �nda ned � d�ri l�g dess styrka, d�ri ocks� stundom dess akillesh�l � var genomgl�dgade av en absolut f�rtr�stan p� att segern skulle vinnas utan f�rluster.� [201] Stalins ord, skrivna n�gra timmar f�re resningen, andades just denna tillf�rsikt: �Om ni blott handlar i en anda av kamratskap och st�ndaktighet, kommer ingen att v�ga mots�tta sig folkets vilja. Den gamla regeringen kommer s� mycket fredligare att l�mna plats f�r den nya, ju starkare och b�ttre organiserade ni framtr�der.� [202]
Den kanske mest autentiska avspeglingen av mannens k�nslor och sinnesst�mning omedelbart f�re den stora h�ndelsen finner man i en artikel i vilken han kommer in p� de m�nga f�rs�tliga eller enbart oroliga fr�gor om bolsjevikernas avsikter som framst�lldes fr�n alla h�ll. Stalins svar var ett m�sterstycke av otidiga undanflykter eller undvikande otidigheter:[203]
�H�r �r svaret. Vad betr�ffar bourgeoisin och dess �apparat�: med dem skall vi g�ra upp r�kningen separat. Vad betr�ffar bourgeoisins agenter och hejdukar: dem h�nvisar vi till kontraspionaget. D�r kan de f� �upplysningar� och i sin tur �upplysa� andra om �dagen� och �stunden� f�r den kupp vars schema redan �r uppgjort av Djenens provokat�rer. Vad betr�ffar de hj�ltar [de moderata socialisterna] som st�llt sig p� regeringens sida mot arbetarna, soldaterna och b�nderna, s� �r vi inte skyldiga dem n�gon f�rklaring. Men vi kommer att se till att dessa svartfotade heroer f� st� till svars inf�r sovjetkongressen.�
Hans skarpaste invektiv var reserverade f�r Maksim Gorkij, den ber�mde f�rfattaren och revolution�ren, Lenins f�ljeslagare under m�nga �r, den man som Stalin sj�lv en dag skulle utn�mna till profet f�r en ny civilisation. Gorkijs tidning, samma tidning i vilken Zinovjev och Kamenev hade talat mot upproret, hade ocks� uppfordrat Lenin och hans kolleger att �l�gga korten p� bordet�, och Gorkij angrep sj�lv bolsjevikerna i en artikel under rubriken �Jag kan inte tiga l�ngre�, l�nad fr�n en gammal antitsaristisk skrift av Tolstoj. Stalin replikerade med en h�nfull salva:
�Vad betr�ffar neurastenikerna i �Novaja Zjizn� [Gorkijs tidning], kan vi om�jligt fatta vad de egentligen beg�r av oss. Om de vill veta �dagen� f�r upproret, s� att de p� f�rhand kan mobilisera den uppskr�mda intelligentsians styrkor f�r en flykt i en behaglig tid, till exempel till Finland, s� har de v�rt fulla gillande, ty vi �r �principiellt� anh�ngare av mobilisering av styrkor. Om de fr�gar efter �dagen� f�r upproret f�r att lugna sina �st�lh�rda� nerver, kan vi f�rs�kra dem, att �ven om �dagen� vore fastst�lld och bolsjevikerna viskade den i deras �ron, skulle det inte bli till den ringaste b�tnad f�r v�ra neurasteniker: det skulle bara bli nya fr�gor, hysteriska anfall etc.�
�ven andra bolsjevikledare var missn�jda med Gorkij, men ingen angrep honom och hans kolleger i en s� personlig och giftig ton, med insinuationer om feghet, f�rr�deri och s� vidare. �n mera or�ttvis och grov var Stalins salva:
�Ger inte detta f�rklaringen p� Gorkijs �Jag kan inte tiga l�ngre�? Det �r otroligt men sant. De satt stilla och tysta n�r gods�garna drev sina b�nder till f�rtvivlan och hunger-�upplopp�. De satt stilla och tysta n�r kapitalisterna och deras anhang f�rberedde en allrysk lock-out mot arbetarna ... Men dessa personer kan tydligen inte h�lla sig tysta n�r revolutionens avantgarde, Petrograds sovjet, har rest sig till f�rsvar f�r de bedragna arbetarna och b�nderna! Och deras f�rsta ord �r en f�rebr�else, riktad inte mot kontrarevolutionen, utan mot samma revolution om vilken de talar med entusiasm vid en kopp te, men fr�n vilken de flyr som f�r pesten i de mest kritiska �gonblicken.�
Angreppet kulminerade i f�ljande pregnanta ord:
�Den ryska revolutionen har st�rtat inte s� f� auktoriteter. Dess makt tar sig uttryck, bland annat, i att den inte krusar f�r �ber�mda namn�. Revolutionen har enrollerat dem i sin tj�nst, eller kastat dem p� soph�gen, om de inte har varit villiga att l�ra av den. Det finns en hel legion s�dana celebriteter som kasserats av revolutionen. Plechanov, Kropotkin. Bresjkovskaja, Zasulitj och �ver huvud taget alla de gamla revolution�rer vars enda m�rkliga egenskap �r att de �r gamla. Vi fruktar att dessa �pelares� lagrar inte l�mnar Gorkij n�gon ro. Vi fruktar att dessa antikviteter har ut�vat en fatal lockelse p� Gorkij. N� ja, var och en har sin smak. Revolutionen �r ur st�nd att vare sig begr�ta eller begrava sina d�da.�
F�r f�rfattaren till dessa rader, avkomlingen av georgiska livegna och medlemmen av den bolsjevikiska partiorganisationen, var revolutionen tydligen inte enbart ett h�vdande av de f�rtryckta samh�llsklassernas r�ttigheter. Den var ocks� den obskyre anonyme kommitt�mannens triumf �ver den ryska socialismens �storheter�. Han hade inga k�nslor f�r och inga organiska f�reningsband med n�gon som helst tradition, inte ens socialisttraditionen. I detta skilde han sig starkt fr�n de andra ledarna och framf�r allt Lenin, som aldrig ens i den ursinnigaste polemiska hetta skulle ha kunnat f�rm� sig att s�ga om sin forne l�rom�stare Plechanov att �hans enda m�rkliga egenskap var att han var gammal�. Det �r inte sv�rt att under Stalins otyglade sm�delser sp�ra den inkr�kta besvikelsen hos en man vars speciella g�vor var s�dana att de aldrig hade sk�nkt honom n�got �ber�mt namn�, inte ens n�r han stod vid maktens tr�skel. Men �ven om revolutionen hade kastat n�gra stora namn �p� soph�gen�, skapade den ocks� nya, som lyste med �n starkare glans och var inpr�glade i folkets hj�rtan och tankar.
Senare h�ndelser skulle f�rl�na Stalins ord inneb�rden av en omedveten eller kanske halvt medveten utmaning mot dessa nya namn. F�r �gonblicket v�nde revolutionen endast ett av sin ansikten mot v�rlden � det ansikte som str�lade av entusiasm och h�ga ideal. Dess andra ansikte, monstret som uppslukade sina egna barn, var �nnu dolt f�r v�rldens blickar. Likv�l var det detta andra ansikte som Stalin tycktes dyrka redan i dessa dagar. �Revolutionen �r ur st�nd att vare sig begr�ta eller begrava sina d�da� � vilket motto f�r de stora utrensningar han skulle s�tta i scen n�ra tjugo �r senare!
KAPITEL 6
Inledning: revolutionens dilemmor. � Stalin utn�mnd till kommissarie f�r de fr�mmande nationaliteterna. � Lenins f�rsta regering. � Koalition mellan bolsjeviker och radikala socialrevolution�rer. � Stalin reser till Helsingfors f�r att proklamera Finlands sj�lvst�ndighet. � Hans syn p� de sm� nationernas �sj�lvbest�mmander�tt�. � Hans utkast till den f�rsta sovjetf�rfattningen (1918). � Freden i Brest-Litovsk (den 3 mars 1918). � Stalin r�star med Lenin f�r fred och bek�mpar v�nsterbolsjevikerna, som yrkar p� �revolution�rt krig� mot Tyskland. � Terror och kontraterror. � Stalin f�r fredsunderhandlingar med den ukrainska radan i Kursk i maj 1918. � Inb�rdeskriget utbreder sig. � Stalins uppdrag i Tsaritsyn (Stalingrad) i juli 1918. Han st�der Vorosjilov och Budjonnyj mot Trotskij. � Den stora fejdens upprinnelse. � Stalin kr�ver oinskr�nkt makt p� sydfronten. � Lenin s�ker f�rsona Stalin och Trotskij. � Mots�gande skildringar av Tsaritsyns f�rsvar. � Stalin �terkallad till Moskva i oktober 1918. � Hans reaktion p� 1918 �rs revolutioner i Europa: �Ex oriente lux.� � Stalin f�rsvarar Petrograd, maj 1919. � Trotskij och Stalin bel�nas med R�da fanans Orden. � Stalin som administrator. � Hans roll i rysk-polska kriget 1920. � Kronstadtupproret och den nya ekonomiska politiken (1921). � Enpartisystemet och bannet mot bolsjevikiska oppositionsgrupper. � Stalin profiterar av den bolsjevikiska byr�kratins v�xande inflytande.
Oktoberrevolutionen � en stillsam, oblodig h�ndelse � f�ljdes av ett blodigt inb�rdeskrig med utl�ndska interventioner, vilket varade n�ra tre �r. Den nya revolution�ra staten formade sig mindre under inflytande av det program bolsjevikerna predikat vid sitt makttilltr�de �n under inb�rdeskrigets h�rda krav. H�ndelseutvecklingen tvingade revolutionspartiet att ge avkall p� n�gra av sina str�vanden, f�rhoppningar och illusioner f�r att r�dda revolutionens grundstomme. Partiet sj�lvt, dess ledare och anh�ngare undergick d�rvid en djupg�ende ideell och politisk f�rvandling.
En framtr�dande aspekt i denna f�rvandling har varit gemensam f�r alla revolutioner hittills. Varje stor revolution b�rjar med en v�ldsam eruption av folklig energi, ot�lighet, vrede och f�rhoppning. Alla slutar med det revolution�ra folkets tr�tthet, utmattning och besvikelse. Under den f�rsta etappen �vervinner det parti som ger det sannaste uttrycket f�r folkst�mningen sina medt�vlare, vinner massornas f�rtroende och stiger till makten. �ven det mest revolution�ra parti �r stundom inte tillr�ckligt revolution�rt i de extremaste folklagrens �gon. Det drives fram�t av den sv�llande flodv�gen till att �vervinna alla hinder p� sin v�g och trotsa alla konservativa krafter. Sedan kommer inb�rdeskrigets oundvikliga eldprov. Revolutionspartiet marscherar fortfarande i takt med folkets stora massa. Det �r skarpt medvetet om sin enighet med folket och om en djup samst�mmighet mellan dess egna syften och folkets �nskningar och krav. Det kan uppfordra nationens majoritet till st�ndigt st�rre anstr�ngningar och offer, och det kan lita p� att f� gensvar. Under denna fas, den heroiska fasen, �r revolutionspartiet i ordets djupaste bem�rkelse demokratiskt, �ven om det hotar sina fiender med diktatoriska tv�ngsmedel och inte f�ljer n�got strikt konstitutionellt program. Ledarna litar obetingat p� sitt v�ldiga plebeijska f�lje, och deras taktik grundar sig p� denna tillit. De �r villiga och till och med angel�gna att underst�lla sin politik en �ppen debatt och att foga sig efter folkets dom. Samtidigt som de str�var efter att leda massorna, l�ter de sig sj�lva ledas.
Detta goda f�rh�llande mellan revolutionspartiet, vare sig det heter independenter, jakobiner eller bolsjeviker, och folkets stora massa blir inte l�ngvarigt. Det �verlever knappast inb�rdeskriget. M�nga av den nya ordningens h�ngivna och energiska f�rk�mpar stupar i inb�rdeskriget. Andra stiger fr�n sin blygsamma och undanskymda st�llning till makt och ofta �ven till privilegier. Revolutionspartiet utg�r ur striden segerrikt, med ofantlig stolthet och sj�lvf�rtroende, men ocks� med inre tr�tthet och kraftl�shet. Hos folket �r tr�ttheten �nnu st�rre. F�rh�rjat av inb�rdeskrig och intervention har landet sjunkit ner i ett el�nde som kan vara djupare �n det mot vilket folket har rest sig i revolt. Ryssland led v�rre av sv�lt och umb�randen 1920 �n 1917. De nya herrarnas h�nsynsl�shet, en h�nsynsl�shet som �r framtvingad av omst�ndigheterna och sj�lvbevarelsedriften, framkallar en reaktion. Reaktionen kan vara starkast bland dem som tidigare tvingade partiet att f�lja en kurs som gjort denna h�nsynsl�shet n�dv�ndig.
Revolutionens antiklimax har kommit. Ledarna �r of�rm�gna att h�lla sina tidigare l�ften. De har f�rintat det gamla systemet, men de �r ur st�nd att tillfredsst�lla folkets dagliga behov. Visserligen har revolutionen skapat en bas f�r ett b�ttre samh�llssystem och f�r fram�tskridande inom en inte alltf�r avl�gsen framtid. Det kommer att r�ttf�rdiga den i efterv�rldens �gon. Men revolutionens frukter mognar l�ngsamt, och vad som n�rmast �r �verh�ngande �r de f�rsta postrevolution�ra �rens vederm�dor. Det �r i deras skugga som den nya staten antar sin form, en form som avsl�jar klyftan mellan revolutionspartiet och folket. Detta �r den stora tragedi som drabbar revolutionspartiet. Om dess handlingss�tt skall dikteras av folkst�mningen, m�ste det nu utpl�na sig sj�lvt eller i varje fall avst� fr�n makten. Men ingen revolutionsregering kan abdikera efter ett segerrikt inb�rdeskrig, ty de enda verkliga maktpretendenterna �r de alltj�mt ansenliga spillrorna av den besegrade kontrarevolutionen. Att abdikera skulle vara sj�lvmord. Det skulle dessutom inneb�ra f�rintandet av det v�ldiga revolutionsarbete varigenom samh�llet har blivit omdanat, men som �nnu inte �r konsoliderat. Det politiska maskineriet hos en regim kring vilken alla revolutionens och kontrarevolutionens lidelser har rasat har inga drag gemensamma med de politiska sv�ngd�rrar som tillhandah�lles av ett stabilt parlamentariskt statsskick och genom vilka regeringar kan komma och g�, under mer eller mindre h�viska former, men �tminstone utan att hugga huvudet av varandra. Revolutionspartiet har ingen m�jlighet till retr�tt. Det har drivits in i sitt nuvarande dilemma till stor del genom att foga sig efter samma folk av vilket det nu ser sig �vergivet. Det kommer att forts�tta att g�ra vad det betraktar som sin plikt utan att �gna stor uppm�rksamhet �t folkets r�st. Till slut kommer det att tysta ner och kv�va denna r�st.
I b�rjan �r revolutionspartiet ingalunda klart medvetet om den nya utvecklingens sanna inneb�rd. Det har tilltr�tt sitt �mbete som en folkets regering, genom folket och f�r folket. Det f�rverkar nu �tminstone en av sina hederstitlar � det upph�r att vara folkets regering. Hela partiet kan fortfarande hoppas att dess oenighet med folkst�mningen �r �verg�ende, och att �rliga anstr�ngningar i den ena eller andra riktningen skall ge det en m�jlighet att p� nytt t�nda folkets h�nf�relse och �teruppliva det heroiska f�rflutna. Men klyftan blir bredare och djupare. Ledarna l�gger sig till med godtyckliga h�rskarvanor och kommer sj�lva att beh�rskas av sina vanor. Vad som b�rjade s� hoppfullt som en stor, varmhj�rtad folkr�relse krymper samman till en tr�ng och kallsinnig autokrati. Under �verg�ngstiden �r revolutionspartiet splittrat i s�dana som har fr�mjat den nya ordningen och f�rsonat sig med den, och s�dana som inte har gjort det. N�gra av ledarna pekar best�rta p� klyftan mellan revolutionen och folket. Andra f�rsvarar partiets handlingss�tt med att klyftan �r om�jlig att �verbrygga. Ytterligare andra, de verkliga h�rskarna, f�rnekar att klyftan alls existerar, ty att erk�nna den skulle vara att �n mer vidga svalget mellan h�rskare och f�rtryckta. N�gra ropar i f�rf�ran att revolutionen �r f�rr�dd, ty i deras �gon �r styrelse genom folket revolutionens sj�lva k�rna och inneb�rd � utan den kan det inte existera n�gon regering f�r folket. H�rskarna finner ett f�rsvar f�r sitt handlingss�tt i �vertygelsen att allt vad de f�retar sig sist och slutligen kommer att tj�na de stora massornas intressen, och i sj�lva verket utnyttjar de i stort sett sin makt till att konsolidera de flesta av revolutionens ekonomiska och sociala landvinningar. Mitt ibland anklagelser och motanklagelser b�rjar de revolution�ra ledarnas huvuden att rulla, och den efterrevolution�ra statsstyrelsens makt h�grar h�gt �ver det samh�lle den beh�rskar.
I detta generella schema �ver den revolution�ra utvecklingen m�ste mycket synas f�renklat och oklart. Den historiska sanningen ligger mindre i de grova generaliseringarna �n i det komplicerade h�ndelsef�rloppet, olika i varje revolution. Vissa drag, som framtr�der endast diffust i bilden av en revolution, �r mycket klara och markanta i en annan. S� har till exempel de processer genom vilka jakobinismen f�rintades p� n�gra m�nader hos bolsjevismen fortskridit l�ngsamt, genom flera decennier, och deras resultat har, �ven de, i m�nga avseenden varit helt olika. Men vad som �r viktigt i detta sammanhang �r den allm�nna utvecklingstendensen, och den har hittills varit gemensam f�r alla stora revolutioner.
Det �r i detta breda perspektiv man l�ttast kan f�rst� den segerrika bolsjevismens metamorfos och Stalins egna �den.
*
F� m�nniskor har upplevat ett omslag fr�n undanskymdhet, fattigdom och f�rf�ljelse till makt och ryktbarhet lika pl�tsligt och skarpt som det varigenom bolsjevismens ledare blev Rysslands h�rskare. N�gra �gonblick efter det Lenin tagit av sig sin f�rkl�dnad, sin peruk och sina stora glas�gon, och tr�ffat samman med sina v�nner i Smolnyjinstitutet, bek�nde han ironiskt att han k�nde sig yr i huvudet av f�r�ndringen. En liknande k�nsla m�ste ha bem�ktigat sig Stalin n�r han den 26 oktober 1917 h�rde Kamenev l�sa upp f�r sovjetkongressen namnen p� de m�n som bildade den f�rsta sovjetregeringen, det f�rsta folkkommissarie-r�det. P� listan figurerade namnet Josef Vissarionovitj Dzjugasjvili-Stalin ��president i kommissariatet f�r fr�mmande nationaliteter�.
Den regering han blev medlem av bojkottades av alla icke-bolsjevikiska partier. Av dess femton medlemmar var elva intellektuella och endast fyra arbetare. Lenin var premi�rminister och Trotskij kommissarie f�r utl�ndska �renden. Rykov blev kommissarie f�r inrikes �renden. Miljutin f�r jordbruket och Sjljapnikov f�r arbetsv�sendet. Landsf�rsvaret och flottan anf�rtroddes �t tre m�n: Antonov-Ovsejenko, revolution�r f�re detta officer, Krylenko, ex-f�nrik och jurist, samt F. Dybenko, en v�ldig, halvt illiterat, r�barkad och godmodig matros, som utm�rkt sig som revolutionsledare i �stersj�flottan. �Gudss�karen� och humanisten A. Lunatjarskij blev ansvarig f�r undervisningsv�sendet. Den nya regeringen skulle g�ra rent hus med statsmaktens traditionella vanor och yttre former. Dess f�rm�ga att finna p� demonstrativa f�rb�ttringar visade sig redan i dess namn och i titeln ministers ers�ttande med folkkommissarie. Varje kommissariat skulle ledas av en kommitt� eller ett kollegium med kommissarien som president. Regeringens organisation �terspeglade dess demokratiska radikalism. Man kan inte s�ga att den f�rsta upps�ttningen kommissarier uppfyllde de standardkrav p� �skoningsl�s beslutsamhet och �blint nit� som senare kom att f�rknippas med sj�lva ordet bolsjevism. Tv�rtom, de f�rsta folkkommissariernas �mildsinthet� f�rsatte snart regeringen i en hel rad tragikomiska situationer. Endast ett par typiska episoder kan �terges h�r.
Medan bolsjevikupproret i Moskva �nnu var i full g�ng, kom det ut ett rykte om att Kreml hade blivit f�rst�rt under striderna. Undervisningskommissarien Lunatjarskij avgick fr�n sin post som protest mot de r�da gardenas �vandalism�. Kamrater�, skriade han i en proklamation, �det som sker i Moskva �r en fruktansv�rd, irreparabel olycka ... I sin kamp om makten har folket stympat v�r v�rdnadsv�rda huvudstad ... I dessa dagar av v�ldsam kamp, av f�rh�rjande krigf�ring, �r det speciellt ohyggligt att vara kommissarie f�r folkuppfostran
�ven den okunnigaste kommer att vakna upp och f�rst� vilken k�lla till gl�dje, styrka och visdom konsten �r �� [204] Ryktena visade sig vara grovt �verdrivna, och med ett viss besv�r lyckades Lenin �vertala den �verk�nslige kommissarien att �terta sin post.
Alltifr�n f�rsta dagen av sin tillvaro bojkottades regeringen av statstj�nstem�nnen, som v�grade att lyda sina nya herrars befallningar. �D� Aleksandra Kollontaj blivit utn�mnd till folkkommissarie f�r sociala �renden�, ber�ttar ett �gonvittne, �mottogs hon i ministeriet av en strejk bland alla tj�nstem�nnen utom fyrtio. Bland storst�dernas fattiga befolkning h�rskade redan en fruktansv�rd n�d; delegationer av sv�ltande krymplingar och f�r�ldral�sa barn med bl�, utm�rglade ansikten bel�grade byggnaden. Med t�rarna str�mmande nerf�r kinderna l�t Kollontaj arrestera de strejkande, tills de l�mnade fr�n sig nycklarna till �mbetslokaler och kassask�p.� [205] Revolutionen bek�mpade fortfarande sina fienders sabotage med t�rarna str�mmande nerf�r kinderna.
Ett av folkkommissarier�dets f�rsta dekret avskaffade d�dsstraffet, trots Lenins protester. Kosackgeneralen Krasnov, som marscherade mot Petrograd f�r att st�rta bolsjevikregeringen och uppl�sa sovjeterna, togs till f�nga av de r�da gardena och frigavs p� h�gtidligt hedersord att han inte skulle �teruppta striden. Sedermera kommenderade Krasnov en av de vita arm�erna i Sydryssland. Det tog sin tid, innan revolutionen under inb�rdeskrigets bistra erfarenheter torkade bort t�rarna, upph�rde att lita p� sina fienders hedersord och l�rde att handla med den fanatiska beslutsamhet som gav den n�gra nya och fr�nst�tande drag, men som den kan tacka f�r sitt liv. Vi skall snart uppt�cka �st�lmannen� bland dem som vande den av med dess k�nsliga � eller var det sentimentala? � idealism.
I sitt eget departement m�tte Stalin inget sabotage fr�n tj�nstem�nnens sida: n�got speciellt ministerium f�r de olika icke-ryska nationaliteternas �renden hade n�mligen inte existerat tidigare. Han fick bygga upp sitt kommissariat fr�n grunden. Till en b�rjan bestod hans departements hela �maskineri� av ett enda bord � i ett rum i Smolnyjinstitutet � p� vilket man spikat fast en pappbit med kommissariatets st�tligt klingande namn. Senare fick han v�rdigare lokaler f�r sitt kommissariat genom h�rdh�nt intervention i en n�got komisk kappas-om-rummet-lek bland kommissarierna. D�refter samlade han kring sig en stab av medhj�lpare, georgier, polacker, ukrainare, folk som var kompetenta att handskas med hans kommissariats uppgifter.[206]
Knappt hade han b�rjat sitt arbete, f�rr�n det f�rsta folkkommissarier�det upph�rde att existera. Partiets h�gra flygel, de tidigare motst�ndarna mot upproret, vilken var starkt representerad i regeringen, hade arbetat bakom kulisserna p� en f�rsoning med mensjevikerna och socialrevolution�rerna. De pressade Partiet att dela makten med de moderata socialisterna. Kravet st�ddes av Rykov, inrikeskommissarien Miljutin, jordbrukskommissarien Nogin, industri- och handelskommissarien Lunatjarskij, Kamenev (som under tiden hade blivit vald till republikens president) samt Zinovjev. Alla dessa folkkommissarier inlade sin avskedsans�kan och tvingade p� s� s�tt Lenin till �ppna f�rhandlingar med de andra partierna.[207] F�rsoningsf�rs�ket misslyckades emellertid, en�r mensjevikerna insisterade p� att Lenin och Trotskij, de b�da fr�msta anstiftarna av upproret, inte skulle ing� i koalitionsregeringen. Det r�dde en viss tvekan r�rande detta i den bolsjevikiska centralkommitt�n, men majoriteten s�g d�ri ett f�rs�k �att hugga huvudet av bolsjevikpartiet och avvisade det. Stalin r�stade mot Lenins och Trotskijs uteslutande och f�r avbrytande av f�rhandlingarna med mensjevikerna. Nu f�ljde en rad nya avs�gelser inom regeringen och centralkommitt�n, vilka hejdades f�rst n�r de tredskande hotades med utst�tande ur partiet. Lenin, Trotskij och Stalin var de f�rsta som undertecknade hotelseakten. Krisen ledde emellertid till bildandet av en ny regering, som �ven innefattade den v�nstra flygeln av socialrevolution�rerna. Denna grupp, den enda som var villig att samarbeta med Lenin och Trotskij, gjorde det huvudsakligen f�r att kunna genomdriva den agrara revolutionen i full utstr�ckning.
Det �r sv�rt att f�rst� den viktiga roll Stalin kom att spela i sovjetregeringen alltifr�n begynnelsen, om man inte tillb�rligt beaktar vilken verkan de flesta bolsjevikledarnas �mjukhet� hade p� Lenin. Deras vankelmod ingav honom hemska farh�gor. Han s�g sin regering st� inf�r hart n�r o�vervinneliga sv�righeter: kaotiska inrikes f�rh�llanden, ett lamslaget n�ringsliv, oundviklig kontrarevolution, och d�rtill ett krig som den f�tt i arv. Han s�g sig omkring f�r att unders�ka vilka av sina kamrater i regeringen och centralkommitt�n han kunde f�rlita sig p�, n�r det g�llde att bilda en fast k�rna, kapabel till de beslutsamma och snabba krafttag som skulle komma att kr�vas i de stundande krissituationerna. Han hyste snarare planer p� ett inre kabinett �n p� n�got slags diktatoriskt triumvirat. Kort efter revolutionen hade den bolsjevikiska centralkommitt�n tillsatt ett exekutivutskott med fyra medlemmar: Lenin, Stalin, Trotskij och Sverdlov. Efter koalitionen mellan bolsjeviker och radikala socialrevolution�rer h�nsk�t regeringen viktiga och br�dskande �renden till ett inre kabinett av fem folkkommissarier, tre bolsjeviker och tv� socialrevolution�rer. De tre bolsjevikiska medlemmarna var Lenin, Trotskij och Stalin.[208]
Vi har sett hur Stalin blev medlem av centralkommitt�n 1912. Lenin stod d� i opposition mot sina mest framst�ende kolleger (av vilka f�r �vrigt n�gra �ter ansl�t sig till hans parti 1917). Valet av den nya bolsjevikhierarkin hade dikterats av deras eliminering eller sj�lveliminering och de intellektuella ledarna hade ersatts med konspirationens praktiska partiarbetare, huvudsakligen kommitt�m�n fr�n Baku. N�got liknande intr�ffade nu. Vad Stalin hade att tacka f�r sin befordran var dissenteranden hos s� m�nga medlemmar av centralkommitt�n. Visserligen l�mnade avf�llingarna denna g�ng inte partiet, de blev inte utst�tta, Och de �tervann till och med senare sitt inflytande inom bolsjevismens inre konklaver. Men f�r n�rvarande tillh�rde de reserven. D�rmed �r inte sagt, att Stalin var alldeles immun mot de mera moderata ledarnas tvekan och vankelmod; han hade haft sin sl�ng av tveksamhet strax f�re oktoberrevolutionen. Men i stort sett Var han Lenins satellit. Han r�rde sig undantagsl�st inom Lenins omloppsbana. Tid efter annan frestade honom hans eget omd�me och politiska v�derkorn till en avvikelse, och vid ett par betydelsefulla tillf�llen var hans omd�me s�krare �n Lenins. Men �tminstone under de f�rsta �ren efter revolutionen var hans m�stares dragningskraft tillr�ckligt stark f�r att h�lla honom of�r�nderligt inom den f�reskrivna cirkeln. Lenin var utan tvivel medveten om detta, och han drog sig inte f�r att utnyttja det till fullo. N�r det g�llde ideologiska och principiella fr�gor torde n�stan vilken som helst av hans �vriga kolleger ha haft mera att s�ga till om �n Stalin, men i de dagliga regeringsbestyren, det vittomfattande administrativa arbetet, v�rdesatte han Stalins hj�lp kanske h�gre �n n�gon annans. Fast�n han sj�lv inte hade n�gon likhet med Don Quijote, var han glad att ha en Sancho Panza. Det var vid Lenins sida Stalin tillbragte natten mellan den 27 och 28 oktober i Petrograds milit�ra h�gkvarter, medan man vidtog �tg�rder f�r att sl� tillbaka general Krasnovs framryckning mot huvudstaden. Han stod vid Lenins sida n�gra dagar senare, d� Lenin befallde �verbef�lhavaren, general Duchonin, att erbjuda det tyska �verkommandot vapenstillest�nd och ge order om eld upph�r, och d� Lenin, efter general Duchonins v�gran, avskedade denne och utn�mnde Krylenko till �verbef�lhavare. Detta var inledningen till Stalins milit�ra verksamhet, som skulle tillv�xa i omfattning och betydelse j�msides med inb�rdeskrigets utbredning.
*
Han gjorde sitt f�rsta offentliga framtr�dande som folkkommissarie f�r nationaliteterna vid det finska socialdemokratiska partiets kongress i Helsingfors tre veckor efter bolsjevikkuppen. F�r finnarna var det ett unikt och minnesv�rt tillf�lle: representanten f�r den nya ryska regeringen proklamerade deras lands oavh�ngighet av Ryssland. Finlands gradvisa inf�rlivande med tsarv�ldet hade b�rjat under tsar Alexander 1 efter Napoleonkrigen. Kerenskijs demokratiska regering, som betraktade sig som den legitima arvtagaren till kejsard�met, hade vidh�llit kravet p� sin suver�nitet �ver Finland, �ven sedan dess suver�nitet �ver sj�lva Ryssland b�rjat bli ett tomt sken. Nu hade �ntligen en gammal of�rr�tt blivit gottgjord. Scenen p� Helsingforskongressen var s� mycket m�rkligare som den man som p� ryska regeringens v�gnar genomf�rde den h�gtidliga akten av historisk r�ttvisa sj�lv inte var ryss, utan medlem av en annan liten nation, som lidit under det tsaristiska f�rtrycket. De entusiastiska fraserna i hans tal stod i en s�regen kontrast till det flegmatiska och effektl�sa framf�randet. Talaren n�stan mumlade fram sina stelbenta ryska meningar med utpr�glad utl�ndsk brytning. Men det gav bara tillf�llet en extra touch av uppriktighet, d�rf�r att det ber�vade det varje sp�r av pompa. Tull frihet att sj�lva forma sitt liv sk�nkes �t finnarna, liksom �t de andra folken i Ryssland! En frivillig och �rlig allians mellan det finska och det ryska folket! Intet f�rmynderskap, ingen kontroll ovanifr�n �ver det finska folket! Det �r de ledande principerna i Folkkommissariernas r�ds politik.�[209] Detta var det budskap fr�n det nya Ryssland som sonen av det sydliga Georgien bringade de fria medborgarna i det nordliga Finland. Den 18 december 1917 proklamerade sovjetregeringen officiellt Finlands sj�lvst�ndighet. Dekretet var undertecknat av Lenin och Stalin.
Denna storsinta gest �verensst�mde med programmet som Stalin hade skisserat upp 1913 i sin avhandling om marxismen och nationaliteterna. Han f�rf�ktade i den de av tsarv�ldet underkuvade folkens r�tt till sj�lvstyrelse, och han tolkade principen s�, att varje undertryckt folk skulle ha r�tt att frig�ra sig fr�n Ryssland och konstituera sig som en sj�lvst�ndig stat. Det kunde s� vara, att socialismen inte pl�derade f�r nationell separatism och bildandet av ett otal sm�stater som alla saknade livsduglighet. Dess slutliga m�l var det internationella socialistiska samh�llet. F�r ett verkligt fram�tskridande, socialt och ekonomiskt, kr�vdes enligt socialistisk �sk�dning att de isolerande murarna mellan nationerna raserades. Men Stalin hade h�vdat, att det internationella socialistiska samh�llet kunde grundas endast genom frivillig �verenskommelse mellan folken som skulle bilda det, och en frivillig �verenskommelse f�rutsatte att varje nation f�rst m�ste vinna sin fulla frihet. Lenin f�rsvarade denna tes i en fyndig j�mf�relse mellan denna frihet och den fria r�tt till skilsm�ssa mellan �kta makar som stod p� socialismens program. �Det �r knappast v�r mening�, sade Lenin, �att tvinga kvinnor att skilja sig fr�n sina m�n, men vi vill att de skall ha sin fria r�tt att g�ra det.� P� samma s�tt pl�derade bolsjevikerna f�r de icke-ryska folkens r�tt att skilja sig fr�n Ryssland, utan att f�rdenskull uppmuntra separatistiska str�vanden. En vecka efter revolutionen, den 2 november, sammanfattades dessa principer i �Deklarationen om Rysslands folks r�ttigheter�. Deklarationen, som var f�rfattad av Lenin och Stalin, var ett av de dokument som skulle framl�gga revolutionens principer f�r v�rlden. �Folkkommissariernas r�d�, f�rklarades d�r, �har beslutat antaga f�ljande principer som bas f�r sin verksamhet: 1. Alla folkens i Ryssland likst�llighet och suver�nitet; 2. folkens i Ryssland r�tt till fritt sj�lvbest�mmande, inklusive separation och uppr�ttande av oberoende stater; 3. avskaffande av alla nationella och nationellt-religi�sa privilegier och diskvalifikationer; 4. den fria utvecklingen av nationella minoriteter och folkgrupper inom Rysslands territorium�.[210]
Bolsjevikledarna hoppades, att de icke-ryska nationaliteterna skulle f�lja det ryska exemplet och g�ra sina egna revolutioner, och att de, sedan de f�tt r�tten till separation, �nd� skulle ansluta sig till Ryssland i en fri union av socialistiska nationer. Men finnarnas, ukrainarnas, balternas och andras r�tt att skilja sig fr�n Ryssland gjordes inte beroende av vilken regim de uppr�ttade i sina egna l�nder. Den 22 december 1917 yttrade Stalin inf�r sovjeternas centrala exekutivutskott, vilket han hade underst�llt sitt dekret om Finlands sj�lvst�ndighet: �Om vi betraktar bilden n�rmare ... ser vi att Folkkommissariernas r�d oavsett sina intentioner har sk�nkt frihet inte �t Finlands folk, inte �t representanterna f�r Finlands arbetarklass, utan �t den finska bourgeoisin, som hade gripit makten och Mottagit sin sj�lvst�ndighet ur de ryska socialisternas h�nder.� � De finska Socialdemokraternas �brist p� beslutsamhet och ofattbara feghet� bar skulden f�r detta, men �ingenting i v�rlden skulle kunna f�rm� Folkkommissariernas r�d att bortse fr�n sina egna h�gtidliga l�ften� att erk�nna Finlands sj�lvst�ndighet. �ven om r�det bleve klandrat f�r sin politik, skulle det behandla den finska bourgeoisins krav med �absolut opartiskhet�.[211]
Politiken blev verkligen kritiserad fr�n skilda h�l. De antibolsjevikiska partierna h�jde ett ramaskri om Rysslands �slutrealisation�. Bolsjeviker som och Dzjerzjinskij s�g i Stalins taktik en meningsl�s eftergift �t sm�nationernas borgerliga nationalism, en eftergift p� den ryska revolutionens bekostnad. Men med Lenin bakom ryggen h�ll Stalin fast vid sin princip.
Snart blev det emellertid tydligt att principen skulle f� ober�knade konsekvenser i praktiken. I Rysslands alla randomr�den sk�t nya statsbildningar upp ur marken. Alla var de antibolsjevikiska, och alla insisterade de p� fullst�ndig separation fr�n Ryssland. Man tog Lenin och Stalin p� orden. Ukraina erbj�d det allvarligaste problemet. Dess nyetablerade provisoriska regering, den s� kallade radan, r�kade i konflikt med sovjeterna. Ataman Petlura, ��verbef�lhavare f�r de ukrainska v�pnade styrkorna� utf�rdade order som befallde alla ukrainska f�rband att l�mna fronterna och �terv�nda till Ukraina. Ur bolsjevikisk synvinkel var denna sj�lvbest�mmander�tt driven in absurdum. I ett officiellt utl�tande redogjorde Stalin f�r bakgrunden till den hotande konflikten.[212] Bolsjevikerna medgav att varje nation hade r�tt att ha sin egen arm�, men de var �nnu inte i st�nd att omgruppera de v�pnade styrkorna f�r att tillm�tesg� Ukrainas krav. De var angel�gna att f� slut p� kriget och sluta fred med Tyskland, och de hade redan utverkat ett kort vapenstillest�nd och inlett fredsf�rhandlingar i Brest-Litovsk. Men de kunde om�jligen uppl�sa arm�n, riva upp fronten och desorganisera transportsystemet innan fred var sluten. I den gamla tsaristiska arm�n hade soldaterna inte varit uppdelade efter sin nationalitet, och att b�rja en s�dan uppdelning nu skulle vara att avv�pna den ryska revolutionen framf�r en tysk arm� som fortfarande lydde kaiserns order. H�r l�g allts� konflikten mellan ukrainarnas nationalistiska aspirationer och den ryska revolutionens intressen.
Konflikten skulle dyka upp p� nytt i skilda gestalter. I Sydryssland samlade kosackgeneralen Kaledin en kontrarevolution�r arm� och b�rjade inb�rdeskriget. Det var av vikt f�r sovjetregeringen att kunna s�nda trupper till s�dern, d�r det r�da kolgruvedistriktet p� Donetsplat�n l�g �ppet f�r Kaledins offensiv. Ukraina l�g som en spr�ngkil mellan Nordryssland och Sydryssland. Den ukrainska radan v�grade att l�ta r�da trupper passera genom dess territorium. Skulle nu bolsjevikerna b�ja sig f�r radans beslut av h�nsyn till Ukrainas sj�lvbest�mmander�tt, �ven om det innebar att Sydryssland blev prisgivet �t de vita arm�erna? Dilemmat var inte slut d�rmed. Sovjetrevolutionen h�ll i sj�lva verket p� att sprida sig ocks� till Ukraina, och d�r uppstod en segsliten kamp mellan de ukrainska sovjeterna och radan. Radan uppl�ste sovjeterna med vapenmakt. Skulle det r�da Petrograd st� overksamt, medan det r�da Kiev och Charkov dr�nktes av det egna landets kontrarevolution?
Folkkommissarien f�r nationaliteterna tvekade inte l�nge. Han f�rklarade den kinkiga situationen f�r den tredje allryska sovjetkongressen, som sammantr�dde i januari 1918, och utverkade en revision av programmet: principen om sj�lvbest�mmander�tt f�r de sm� nationerna �borde tolkas som sj�lvbest�mmander�tt inte f�r bourgeoisin, utan f�r de arbetande massorna inom en viss nation. Sj�lvbest�mmander�ttsprincipen m�ste anv�ndas som ett medel i kampen f�r socialismen, och den m�ste underordnas socialismens principer.� [213] Martov kritiserade nationalitetskommissarien � mensjevikernas v�gnar. Varf�r, fr�gade han beviljade bolsjevikerna oavh�ngighet �t den finska bourgeoisin, men inte �t den ukrainska? Varf�r yrkade Stalin p� st�d �t de ukrainska sovjeterna, medan Trotskij, som redan underhandlade om fred i Brest-Litovsk, endast beg�rde folkomr�stning i Polen och de andra tyskockuperade randstaterna? Stalins svar var, att det inte fanns n�gon skillnad mellan hans egna och Trotskijs �sikter; men det existerade inga sovjeter i Polen och de andra randstaterna, och bolsjevikerna hade inte f�r avsikt att �dikta upp� dem eller skapa dem p� konstlad v�g. I Ukraina d�remot existerade sovjeterna redan, och bolsjevikerna kunde inte g� tillbaka fr�n sovjeter till �bourgeois-parlamentarism�. Kongressen inst�mde med folkkommissarien f�r nationaliteterna.
En annan principrevision dolde sig i en skissartad motion r�rande sovjetstaternas f�rfattning, vilken Stalin framlade f�r samma kongress. F�rslaget f�rutsatte en federal sovjetorganisation.[214] I sin avhandling om nationaliteterna hade Stalin, i likhet med Lenin, varit motst�ndare till federalismen. De undertryckta folken, resonerade han d�, skulle ha r�tt att fullst�ndigt skilja sig fr�n Ryssland, men om de valde att stanna kvar inom det ryska rikets ram, m�ste de acceptera den nya statens centraliserade uppbyggnad, en�r den moderna statshush�llningen kr�vde en stark maktkoncentration i centrum, och en�r skrankor mellan olika nationaliteter inom samma stat var politiskt f�rkastliga. S�dan var Stalins �sikter 1913. I b�rjan av 1918 blev det tydligt att sovjetstaten inte hade r�d att l�ta alla sm�nationer separera. En federal konstitution f�r den nya staten tycktes vara den bekv�maste medelv�gen mellan Bolsjevikrysslands behov och de sm� nationernas krav.
*
Emellertid var det �nnu f�r tidigt att p� allvar ta itu med att skapa en styrelseform. Sovjetregeringen var �nnu inte herre i sitt eget hus. Den hade just blivit tvingad att f�reta en ny kupp f�r att kunna beh�lla makten. De f�rsta dagarna i januari 1918 hade den uppl�st den konstituerande f�rsamlingen, som v�grat att godk�nna dess revolution�ra �tg�rder: inf�rande av arbetarekontroll �ver industrin, nationalisering av bankerna, expropriation av storgodsen, samt den v�djan om omedelbart inledande av fredsf�rhandlingar som Trotskij hade riktat till alla krigf�rande makter. F�rsamlingen hade varit vald p� basis av en lag som utarbetats under Kerenskijregimen, och troligen �terspeglade den inte det omslag i folkst�mningen som hade intr�ffat strax f�re oktoberrevolutionen. Att uppl�sa den erbj�d inga sv�righeter. F�rsamlingen kunde inte uppb�da n�gon sektion av folket till sitt f�rsvar. Genom att uppl�sa den ryckte bolsjevikerna och de radikala socialrevolution�rerna upp med r�tterna den parlamentariska demokratins f�rsta sp�da plantor i Ryssland. Sovjeten f�rblev det enda representationsorganet och den enda maktfaktorn.
En vida allvarligare kris uppstod kring problemet krig eller fred. Bolsjevikerna hade hoppats att revolutionen skulle sprida sig �ver Europa som en l�peld och bringa fientligheterna till ett slut. S� skedde inte. Trots all �fraternisering� i l�pgravarna mellan ryska och tyska trupper, ett bruk som bolsjevikerna uppmuntrade i hopp att tyskarna skulle bli anstuckna av revolutionssmittan, hade kaiserns arm� hittills f�rlorat f�ga eller intet av sin stridskapacitet. Storbritannien, Frankrike och Italien hade f�tt nytt mod genom F�renta staternas intr�de i kriget och var inte i hum�r att resonera om fred. Ryssland var of�rm�get att forts�tta striden. F�rlustlistorna var �verv�ldigande, och truppernas utrustning och bev�pning minst sagt miserabel. Den nya regeringen hade h�gtidligt f�rbundit sig att omedelbart g�ra slut p� kriget, och dess prestige berodde av om den h�ll sitt l�fte eller ej. Den agrara revolutionen gav d�dsst�ten �t arm�erna i f�lt. Musjikerna deserterade ur skyttegravarna och str�mmade hem f�r att vara med vid utportionerandet av storgodsen. �De r�stade f�r fred � med f�tterna�, f�r att tala med Lenin. F�r sovjetregeringen �terstod inte annat �n att anh�lla om separatfred.
Fred stod att vinna endast p� Tysklands villkor. De innefattade tysk annektering i en eller annan form av Polen, de baltiska staterna och en del av Ukraina, l�nder som redan f�rut var ockuperade av tyska trupper. Emellertid hade ju bolsjevikerna f�rbundit sig att sluta fred �utan annexioner och skadest�nd�. Det hade varit en av deras agitatorers standardfraser. De hade till och med g�tt �nnu l�ngre och ofta f�rklarat att de skulle sluta fred endast med en revolution�r tysk regering, inte med kaiserns hejdukar. �terigen r�kade ideal och verklighet i ol�slig konflikt.
Lenin gjorde sitt b�sta att inpr�nta i sina kolleger det absolut hoppl�sa i situationen och �vertala dem att g� med p� fred. De m�ste b�ja sig f�r den tyska imperialismens maktkrav, sade han, f�r att r�dda sin unga, okonsoliderade republik. Revolutionen i Tyskland och det �vriga Europa hade blivit f�rdr�jd, och den skulle bli kv�vd i sin linda, om den ryska revolutionen under v�ntetiden krossades av de �verm�ktiga tyska vapnen. Sovjetstatens best�nd, �ven om det k�ptes till priset av f�r�dmjukelse och skenbart tummande p� principer, skulle med tiden uppmuntra det europeiska proletariatet till revolt. Den nu uppgivna terr�ngen skulle inte vara f�rlorad p� l�ng sikt, ty man skulle anv�nda den dyrk�pta fristen till att rusta sig f�r revanschmatchen.
I b�rjan talade Lenin f�r d�va �ron. Det �verv�ldigande flertalet av hans kolleger och anh�ngare yrkade p� �revolution�rt krig mot den tyska imperialismen�, stod i spetsen f�r krigspartiet eller v�nsterkommunisterna, som de kom att kallas. Han h�vdade att en fred skulle ge kaiserns regering fria h�nder f�r kampen mot den begynnande revolutionen i hemlandet. Den ryska revolutionen skulle dra �ver sig van�ra, om den f�rr�dde den tyska och internationella socialismen f�r att r�dda sitt eget skinn och l�t det Hohenzollernska kejsard�met annektera fr�mmande l�nder. �ven om Sovjetstaten skulle g� under i en oj�mn strid, vore dess nederlag och f�rintelse �nd� att f�redra framf�r dess fortsatta liv i skam och van�ra. Dess exempel skulle inspirera andra till att uppta eller forts�tta kampen, liksom Pariskommunens heroiska f�red�me hade gjort ett halvt �rhundrade tidigare. Enligt deras mening uppmanade Lenin bolsjevikerna att offra livets enda syfte f�r att r�dda det nakna livet.
Trotskij, som ledde fredsunderhandlingarna i Brest-Litovsk, h�ll sig utanf�r b�gge fraktionerna. Han var ense med Lenin om att Sovjetregeringen var ur st�nd att f�ra ett revolutionskrig, men han var ocks� ense med om att de skulle vanhedra sig om de accepterade fredsvillkoren. I Brest-Litovsk drog han ut p� f�rhandlingarna i hopp att den tyska revolutionen skulle komma ig�ng under tiden. Han demonstrerade inf�r de h�pna och irriterade tyska och �sterrikiska generalerna och diplomaterna sitt mest blixtrande fyrverkeri av revolution�r v�ltalighet, avsett att exponera de tyska maktkravens sk�ndlighet och ge den tyska arbetarklassens samvete en st�t. Men hans revolution�ra uts�de beh�vde l�ng tid f�r att mogna till sk�rd, och under tiden m�ste det livsavg�rande valet tr�ffas. Trotskij lyckades �vertala centralkommitt�n att fr�ng� sitt yrkande p� ett revolution�rt krig och antaga hans egen formel: �Varken krig eller fred.� H�ndelserna skulle snart avsl�ja eskapismen i denna formel. Sovjetstaten m�ste besluta sig f�r antingen krig eller fred. Att �v�lja intetdera� var en gest som kunde anst� propagandisten och journalisten, men inte statsmannen och politikern.
Var stod d� Stalin i denna dramatiska kontrovers? Han var ober�rd av v�nsterkommunisternas varningsord och av deras predikningar om revolution�r moral. Tanken att den ryska revolutionen skulle offra sig f�r den europeiska revolutionen var honom fullst�ndigt fr�mmande, trots att Lenin, i all sin realism, var oben�gen att avf�rda den l�ttvindigt. F�r mannen som tillbragt st�rsta delen av sitt aktiva liv i Baku och Tiflis var den v�sterl�ndska revolutionen ett alltf�r dimmigt och avl�gset begrepp f�r att kunna p�verka hans t�nkes�tt i fr�gor som kunde betyda liv eller d�d f�r Sovjetrepubliken, denna republik vars �nnu spr�da men p�tagliga verklighet han sj�lv varit med om att skapa. Inte var han heller imponerad av Trotskijs h�llning. Han kunde bara rycka p� axlarna eller h�nskratta �t tanken att Trotskijs kampsignaler fr�n Brest-Litovsk till det tyska proletariatet p� minsta s�tt skulle kunna p�verka utslagsmakten vid fronterna. Han r�stade med Lenin och hans lilla fraktion f�r fred. Lenin ironiserade �ver v�nsterkommunisterna och formulerade deras inst�llning: �Vi satsar p� den internationella socialistr�relsen, och d�rf�r st�r det oss fritt att beg� dumheter.� Han j�mf�rde och hans anh�ngare med den polske adelsmannen �som l�g d�ende i en behagfull st�llning, med v�rjan vid sin sida, och sade: fred �r en skam, krig �r �ra. De resonerade fr�n adelsmannens synpunkt. Jag talar fr�n bondens synpunkt�, sade Lenin.[215] Vem kunde f�rst� ett s�dant spr�k b�ttre �n sonen till georgiska b�nder?
Stalin gjorde sig inte g�llande under debatterna som rasade under de n�rmaste tv� m�naderna i centralkommitt�n, i regeringen, p� den fj�rde sovjetkongressen och den sjunde partikongressen. (Han spelade f�r �vrigt en r�tt undanskymd roll vid alla de stora debatter, de veritabla id�orienteringar, som partiet periodvis h�n. gav sig �t under Lenins livstid.) Men p� ett m�te i centralkommitt�n sade han tillr�ckligt f�r att visa �t vilket h�ll han lutade: �Om vi godtar det revolution�ra kriget som v�r l�sen, spelar vi imperialismen i h�nderna. Trotskijs position �r ingen position alls. Det finns ingen revolution�r r�relse i V�sterlandet, det finns inga fakta som tyder p� att en revolution�r r�relse existerar d�r, det finns endast en potentiell r�relse, och i v�rt arbete kan vi inte st�dja oss p� potentialitet. Om tyskarna g�r till anfall, kommer det att st�rka kontrarevolutionen h�r i landet ... I oktober sade man oss att blotta ordet �fred� skulle bli signalen till revolution i V�steuropa. Det har inte slagit in ...� [216] Fast�n han r�stade med Lenin, fanns det en h�rfin skillnad i deras betonande av sina argument. Lenin h�ll som vanligt �gat p� situationens fakta och slumrande m�jligheter och talade om den f�rdr�jda revolutionsr�relsen i v�ster. Stalin tog fasta p� fakta och l�mnade m�jligheterna �sido � �det finns ingen revolution�r r�relse i v�ster�. Visserligen tillade han, att om Trotskijs f�rslag �varken fred eller krig� bleve antaget, �skulle det skapa de s�msta t�nkbara villkor f�r den revolution�ra r�relsen i v�ster�, d�rigenom antydande att �ven han tog befattning med den sidan av problemet. Men sett mot bakgrunden av hans argumentering var det knappast mer �n en tillf�llig tribut �t den obligatoriska partietiketten. Tyngdpunkterna i hans argumentering var hans f�rnekande av den v�sterl�ndska revolutionens aktualitet och hans syrliga anm�rkning om de brustna illusionerna fr�n oktober.
Efter m�nga fluktuationer i den hetsiga striden, som tidtals hotade att spr�nga partiet i stycken, efter vapenstillest�ndets upph�vande och en ny snabb tysk framryckning n�stan till Petrograds murar, sedan den ukrainska radan undertecknat en separatfred med Tyskland, sedan sovjetstatens milit�ra impotens blivit skoningsl�st blottad, efter otaliga hetsande appeller och varningsrop fr�n Lenin, efter allt detta �vergick slutligen majoriteten av centralkommitt�n och partiet till att st�dja fredsfraktionen, Sokolnikov, som hade eftertr�tt Trotskij som ledare f�r den sovjetryska fredsdelegationen i Brest-Litovsk, undertecknade den 3 mars fredsf�rdraget. Lenin gjorde intet f�rs�k att f�rsk�na handlingen. Ingen var mera frispr�kig �n han n�r det g�llde att f�rd�ma dess �sk�ndlighet�. Han j�mf�rde f�rdraget i Brest-Litovsk med den f�r�dmjukande och or�ttf�rdiga freden i Tilsit, som Napoleon p�tvingade Preussen 1807, och som fram�tstr�vande preussiska statsm�n hade utnyttjat f�r att genomdriva omfattande reformer i hemlandet och f�rbereda Preussens seger.[217] Han profeterade om ett revolution�rt krig i en n�ra framtid. Vid �rets slut hade de tyska och �sterrikiska kejsard�mena med hela sin milit�ra styrka fallit s�nder till stoft, och en revolution�r tysk arm� h�ll p� att evakuera Ukraina. S� blev freden i Brest-Litovsk automatiskt annullerad.
Striden om Brest-Litovskfreden gav en sv�r�versk�dlig eftersk�rd. Dess politiska konsekvenser var m�ngfaldiga. V�nsterkommunisterna var of�rsonliga. �ven om de blivit slagna i den aktuella fr�gan, representerade de en signifikativ st�mning inom partiet, en ideologisk olust, en ovilja mot de kompromisser och den opportunism till vilka den segerrika revolutionen hade blivit tvingad och �ter skulle tvingas vid mer �n ett tillf�lle. De representerade den konstl�sa, donquijotiska eller utopiska troheten mot de h�gsta principerna, den oreflekterade, rena revolution�ra trosandan. Undertryckt eller besegrad i ett skede, skulle denna st�mning flamma upp p� nytt under det f�ljande, och fast�n den st�ndigt bytte form och uttryck och till och med sina f�rk�mpar, skulle den l�nge oroa det bolsjevikiska sinnet.
En mera speciell f�ljd av Brest-Litovsk var spr�ngningen av koalitionen mellan bolsjeviker och socialrevolution�rer. De senare avgick ur regeringen i mars. Deras motiv var delvis identiska med v�nsterkommunisternas; delvis dikterades de av enkel patriotism. Fr�n och med nu skulle makten komma att ut�vas av ett enda parti. Enpartiv�lde hade hittills inte varit n�gon punkt p� det bolsjevikiska programmet. Men h�ndelserna tog en s�dan utveckling att bolsjevikerna inte kunde undvika att bli landets env�ldsh�rskare, sedan deras kompanjoner hade v�grat att dela ansvaret f�r freden. Sedan de blivit ensamma om makten, avstod de likv�l fr�n att undertrycka sina motst�ndare, bortsett fr�n den extrema h�gern, inb�rdeskrigets upphovsm�n. F�rst i juni 1918, d� inb�rdeskriget redan stod i full l�ga, blev mensjevikerna och de moderata socialrevolution�rerna tempor�rt lysta i bann, emedan n�gra av deras medlemmar k�mpade i de vita arm�erna. Mensjevikerna till�ts �ter att �ppet framtr�da i november samma �r, d� de f�rband sig att fungera som ett lojalt oppositionsparti inom sovjetregimens ram.
Men redan i juli hade socialrevolution�rerna framprovocerat det f�rsta verkliga utbrottet av bolsjevikterror. I ett f�rs�k att omintetg�ra freden och tvinga bolsjevikerna tillbaka in i ett krig med Tyskland hade den radikale socialrevolution�ren Jakob Blumkin m�rdat den tyske ambassad�ren greve von Mirbach. En serie upplopp, iscensatta av samma parti, utbr�t p� olika platser, bland annat i Moskva, dit regeringen hade flyttat sitt s�te efter fredsslutet. Den 30 augusti s�rades Lenin och d�dades tv� andra bolsjevikledare, Uritskij och Volodarskij, vid ett attentat av socialrevolution�rer. Trotskij undkom med knapp n�d fr�n ett attentat mot sitt liv. Bolsjevikerna svarade med massrepressalier, och deras sj�lvf�rsvar var minst lika brutalt som angreppet mot dem sj�lva. Man f�r ett begrepp om st�mningen vid denna tid av ett telegram som Stalin skickade till Sverdlov fr�n Tsaritsyn, det blivande Stalingrad, dit han hade rest som politisk kommissarie: �Krigsr�det i det nordkaukasiska milit�romr�det, som f�tt k�nnedom om kapitalismens hejdukars sk�ndliga attentat mot den st�rsta av revolution�rers, proletariatets bepr�vade ledare och l�rare, kamrat Lenins liv, besvarar detta l�gsinnade anfall ur ett bakh�ll med organiserandet av �ppen och systematisk massterror mot bourgeoisin och dess agenter.� [218] Budskapet var undertecknat av Stalin och Vorosjilov, bef�lhavaren f�r Tsaritsynarm�n. Tjekan (Den utomordentliga kommissionen), O.G.P.U.:s f�reg�ngare, vilken leddes av polacken Dzjerzjinskij, inledde en febril verksamhet, som inte drog sig f�r avr�ttande av gisslan. Det parti som bar ansvaret f�r morden och mordf�rs�ken blev givetvis f�rbjudet. S�dana var de lidelser som sl�ppts l�sa genom freden i Brest-Litovsk, och s�dana var dess dystra f�ljder. P� sin post i Tsaritsyn h�ll Stalin sitt ord. Den r�da terrorn i den stad som en g�ng skulle b�ra hans namn blev snart legendarisk i landet, alldeles som den unge jakobinen Fouch�s grymheter i Lyon hade varit legendariska i Frankrike etthundratrettio �r tidigare. Terrorn och kontraterrorn v�xte obevekligt i en st�ndigt vidare spiral.
En annan, mindre betydelsefull f�ljd av kontroversen om Brest-Litovsk ber�rde de olika bolsjevikledarnas personliga position. Lenin utgick ur striden med en enorm prestigevinst. Han hade �dagalagt den odogmatiska logik och det mod att st� f�r sin �vertygelse som satt honom i st�nd att trotsa den dominerande st�mningen inom partiet, och den s�llsynta �vertalningsf�rm�ga som slutligen f�tt partiet att �ndra mening. Partiet och landet, som sett och h�rt blott f�ga av honom under sj�lva oktoberrevolutionen, kunde nu f� ett begrepp om hans verkliga resning, om hans stora intellektuella och moraliska f�rtj�nster. Under krisen hade �desert�ren och strejkbrytaren� fr�n oktober, Zinovjev, �verg�tt till hans sida, och Lenin var lika snar att gl�mma ett gammalt groll som han varit h�nsynsl�s med att ge luft �t det. � andra sidan blev Trotskij tillf�lligt st�lld i skuggan. Han hade lagt i dagen en betydelsefull svaghet � en viss brist p� sund realism, en ben�genhet f�r tomma ord och teatraliska gester i en situation som inte t�lde n�gotdera. Hans nedg�ng var inte av allvarlig art. Hans moraliska auktoritet �vertr�ffades fortfarande endast av Lenin. Han l�mnade utrikeskommissariatet, d�r han eftertr�ddes av Tjitjerin, och blev kommissarie f�r krigs�renden. P� denna sin nya post steg han snart till en ny �roklimax s�som grundaren och uppbyggaren av den r�da arm�n. Men bland ledarna hade man inte gl�mt hans attityd under Brest-Litovskkrisen, och den kom att anv�ndas som vapen mot honom flera �r senare under den bittra kampen om tronf�ljden efter Lenin.
Stalins position st�rktes i motsvarande grad, �ven om det inre kabinettets bolsjeviktriumvirat inte l�ngre existerade efter koalitionsregeringens spr�ngning. Eftersom Stalin aldrig bestigit talarstolen f�r att predika fred inf�r offentligheten vann han ingen �kad popularitet. Men han gjorde sig �n mer oumb�rlig f�r Lenin i dennes kamp mot �riddarna av den romantiska frasen� och de ultrarevolution�ra sv�rmarna. �Utnyttja respiten, disciplinera och organisera er� � det var nu Lenins instruktioner till sina anh�ngare. I detta prosaiska nya v�rv trodde han sig kunna lita p� folkkommissarien f�r nationaliteterna.
Priset f�r respiten var �nnu inte till fullo erlagt. Republiken levde alltj�mt i fruktan f�r att kriget med Tyskland skulle blossa upp p� nytt. Fredsvillkoren m�ste uppfyllas, klausul f�r klausul, den ena mera f�r�dmjukande �n den andra. En klausul kr�vde Ukrainas separation fr�n Ryssland. Det var med detta villkor i tankarna som Stalin den 2 april 1918, kort efter fredsslutet, uppmanade sovjetregeringen att genast inleda fredsf�rhandlingar med den ukrainska radan; med den var sovjetstaten n�mligen fortfarande i krig.[219] Folkkommissariernas r�d tvekade n�ra en m�nad. Orsaken till denna tvekan var att bolsjevikerna strax f�re Brest-Litovskfreden hade gjort en kupp i Ukraina och bildat en egen regering, en konkurrent till radan. Stalin hade sj�lv officiellt uppr�tth�llit kontakt med de ukrainska sovjeterna och till och med instruerat dem att skicka delegater till Brest-Litovsk. Nu innebar hans f�rslag en desavouering av den ukrainska sovjetregeringen till f�rm�n f�r radan. Folkkommissarier�det m�ste ha ansett att det var att driva opportunismen f�r l�ngt, och under en hel m�nad fattades inte n�got beslut. Under tiden beordrade tyska �verkommandot milit�r ockupation av hela Ukraina. Den 27 april besl�t folkkommissarier�det �ntligen att inleda fredsf�rhandlingar med radan och utn�mnde Stalin till chef f�r sovjetdelegationen som skulle sammantr�ffa med de ukrainska s�ndebuden i Kursk. F�rhandlingarna hade knappast b�rjat, f�rr�n det kom meddelande om att tyskarna hade avsatt den milt socialistiska radan och tillsatt en marionettregering under den monarkistiske hetmanen Skoropadskij. Tyska trupper ockuperade nu, f�rutom Ukraina, de rent ryska industridistrikten vid Svarta havet, Taganrog, Rostov vid Don samt Krim.
Ordern om eld upph�r p� den ukrainska fronten, utf�rdad av Lenin och Stalin den 5 maj, kom f�r sent f�r att r�dda situationen. Stalin �terv�nde fr�n Kursk till Moskva f�r att r�dg�ra med regeringen. Nu uppstod fr�gan om bolsjevikerna skulle f�rhandla med Skoropadskijs skuggregering, som var ytterligt impopul�r i Ukraina. Stalin pl�gades inte av n�gra skrupler. I en intervju i �Izvestija� f�rklarade han att �omv�lvningen i Ukraina har hittills inte p�verkat fredsf�rhandlingarna i ogynnsam riktning. Tv�rtom kan man f�rmoda att omv�lvningen i Ukraina inte utesluter m�jligheten av att en fred kommer till st�nd mellan sovjetstaten och den ukrainska regeringen.� [220] Det skedda, fortsatte han, hade endast avsl�jat v�rdel�sheten hos radan, som f�rs�kt inta en mellanst�llning mellan tysk imperialism och bolsjevism. Skoropadskij, den �ppet kontrarevolution�ra tyska marionetten, kunde, antydde Stalin fint, till och med visa sig vara en solidare partner f�r fredsunderhandlingar. Han l�rde sig snabbt sina l�xor i opportunismens konst.
*
Sedan alla de ryska randstaterna i v�ster blivit ockuperade av tyskarna, krympte det arbete Stalin kunde utf�ra som nationalitetskommissarie samman till en obetydlighet. Inte ens i sitt hemland Kaukasien kunde han utr�tta mycket. Tyskarna Ockuperade Georgien utan en protest fr�n den georgiska mensjevikregeringen. Turkarna t�gade in i Batum. H�ndelserna i Kaukasien bestyrkte Stalin i hans �vertygelse att de sm� nationerna, mellan den tyska militarismens sl�gga och bolsjevismens st�d, inte hade n�gra utsikter att bevara ens en nominell sj�lvst�ndighet. Medan bolsjevikerna l�t dem ut�va sin sj�lvbest�mmander�tt, f�ll de i tur och ordning offer f�r den tyska imperialismen. F�r en tid �gnade Stalin sin uppm�rksamhet �t de ociviliserade, efterblivna stammar som bebodde det �stligaste Ryssland, gr�nsomr�det mellan Europa och Asien. Att infoga dessa raser och stammar i sovjetstatens ram var i vissa avseenden mycket l�ttare och i andra betydligt sv�rare �n att sovjetisera de mera avancerade nationaliteterna vid Rysslands v�stgr�ns. Tatarernas, basjkirernas och turkmenernas nationella aspirationer var ytterligt primitiva. N�gra starka separatistiska str�vanden gjorde sig inte g�llande bland dem. Det var emellertid ett gigantiskt arbete att anpassa deras prekapitalistiska, ofta prefeodala och till och med nomadiska levnadsvanor efter centralregeringens marxistisk-kommunistiska program. Stalin gjorde ett f�rsta f�rs�k att bem�stra uppgiften, d� han i mitten av maj 1918 stod fadder f�r Basjkirrepubliken, som skulle ing� i den sovjetryska federationen.
Knappt var arbetet p�b�rjat, f�rr�n det m�ste l�ggas �t sidan p� grund av de nya faror som hotade sovjetstaten. Under v�ren och sommaren 1918 sk�rdade de vita arm�erna stora framg�ngar, som f�r en tid reducerade det sovjetbeh�rskade omr�det till storfurstend�met Moskva. I �ster gjorde den tjeckiska legionen, sammansatt av f�re detta krigsf�ngar, gemensam sak med de vita gardena, och under blixtsnabba framryckningar besatte de inom loppet av n�gra veckor alla strategiska och ekonomiska centra i Sibirien, i Ural och kring Volgas mellersta lopp. Den nybildade Basjkirrepubliken hade redan g�tt f�rlorad f�r Sovjetregimen. I augusti er�vrade de vita Kazan, vilket skapade ett direkt hot mot Moskva. I s�der s�kte general Krasnovs kosacker rycka fram mot norr och f�rena sig med de vita styrkorna i Kazan. Genom sin framryckning avskar de j�rnv�gsf�rbindelserna mellan Tsaritsyn och Moskva. Sovjethuvudstaden blev s�lunda avskuren fr�n Nordkaukasien, som efter f�rlusten av Ukraina och Sibirien var dess enda kornbod. Arbetarnas br�dransoner i Petrograd och Moskva s�nktes till omkring trettio gram om dagen. Allierade styrkor, som alltj�mt var inbegripna i strider p� v�stfronten, inledde samtidigt operationer mot bolsjevikerna. Amerikanska trupper landsteg i Sibirien. Britterna ockuperade Arkhangelsk i norr och Baku i s�der. Det var medan sovjetregimens milit�ra kraft var mest f�rsvagad som socialrevolution�rernas revoltkupper och attentat mot Lenin �gde rum.
I denna den yttersta farans stund l�mnade s� gott som alla regeringsmedlemmarna Moskva och skyndade till de viktigaste frontavsnitten. Fr�n Kreml dirigerade Lenin tillsammans med n�gra krigstekniska medhj�lpare hela kampen och uppr�tth�ll en st�ndig kontakt med m�nnen p� platsen. Tv� m�n s�ndes ut f�r att hj�lpa upp l�get d�r det tedde sig mest hotande. F�r att s�ka r�dda huvudstaden fr�n det milit�ra hotet begav sig krigskommissarien Trotskij i sitt pansart�g, som skulle bli legendariskt under inb�rdeskriget till Svjasjsk n�ra Kazan. �tf�ljd av en n�stan bataljonsstark avdelning r�dgardister for Stalin till Tsaritsyn vid Volga f�r att s�ka r�dda huvudstaden fr�n den hotande hungersn�den. Han skulle organisera s�destransporterna fr�n Nordkaukasien till Moskva. Hans uppdrag, som i huvudsak var av civil natur, f�rv�ntades bli kortvarigt, varefter han skulle forts�tta s�der ut till Baku. Hans vistelse i Tsaritsyn f�rl�ngdes emellertid av of�rutsedda omst�ndigheter, och ju l�ngre den varade, desto djupare invecklade han sig i krigf�ringen p� sydfronten och i en kontrovers med Trotskij, s� att slutligen hans tripp till staden vid Volga blev en milstolpe i hans karri�r.
Dagen efter sin ankomst, den 7 juni, l�mnade han rapport till Lenin om sina f�rsta �tg�rder.[221] Han hade funnit �en orgie av jobberi� i Volgadistriktet, och hans f�rsta �tg�rd var att inf�ra livsmedelsransonering och priskontroll i Tsaritsyn. Sovjetfunktion�ren som �vervakat handeln skulle arresteras. �S�g till Schmidt [arbetskommissarien] att inte skicka hit s�dana skurkar en annan g�ng.� H�r talade den energiske organisat�ren med en dragning �t kontroll och despotism � b�gge troligen ber�ttigade under omst�ndigheter som dessa. Han hade ingen smak f�r det ultrademokratiska kaos som var en kvarleva fr�n revolutionen. �Godstrafiken p� j�rnv�garna har bragts till ett komplett virrvarr genom ett otal kollegiers och revolution�ra kommitt�ers f�renade anstr�ngningar.� Sedan bolsjevikerna avl�gsnat den forna ledningen inom industrin och f�rvaltningen, hade de f�rst gjort ett f�rs�k med kommitt�styrelse. Nu var de i f�rd med att slopa detta ultrademokratiska men otj�nliga system och �terinf�ra individuell ledning och individuellt ansvar. V�nsterkommunisterna protesterade hetsigt mot f�r�ndringen. Stalin deklarerade klart sin st�ndpunkt. Han tillsatte kommissarier med uppgift att bringa reda i transportv�sendet.
Efter en m�nad i Tsaritsyn beg�rde han speciell milit�r fullmakt p� sydfronten. Med h�nsyn till Krasnovs kosackers operationer hade Moskvas livsmedelsf�rs�rjning framf�r allt blivit ett milit�rt problem. Till svar p� ett meddelande fr�n Lenin om de socialrevolution�ra myteriernas utbrott f�rs�krade han Moskva att �allt kommer att g�ras f�r att f�rhindra eventuella �verraskningar h�r. Var f�rvissad om att vi inte kommer att darra p� handen.� [222] J�rnv�gslinjen mellan Tsaritsyn och jordbruksdistriktet i norra Kaukasien ��r �nnu inte �terst�lld. Jag driver p� och sk�ller ut alla som f�rtj�nar det. Var f�rvissad om att vi inte skall skona n�gon, varken oss sj�lva eller andra, och att vi skall skaffa s�d ...� I hans depescher blandade sig nyktert f�rnuft med en s�regen b�jelse f�r betyganden om h�nsynsl�s beslutsamhet.
Samma telegram i vilket han beg�rde milit�ra fullmakter gav den f�rsta vinken om hans konflikt med Trotskij. Det inneh�ll f�ljande passus: �Om blott v�ra milit�ra �specialister� (de skomakarna!) inte hade sovit och sl�at, skulle linjen aldrig ha brutits, och om linjen blir �terst�lld, �r det inte tack vare milit�rerna utan trots dem.� [223] Det var kring den fr�gan den ryktbara Tsaritsyndispyten b�rjade.
N�gra m�nader tidigare, efter den gamla arm�ns totala s�nderfall, hade Trotskij b�rjat bygga upp den r�da arm�n, f�rst av frivilliga och sedan av inkallade arbetare och b�nder. Som den nya arm�n inte hade n�gon stabsk�r, gav Trotskij Officerare ur den gamla tsaristarm�n bef�let �ver divisioner och regementen, men eftersom tsarofficerarnas politiska p�litlighet var tvivelaktig, attacherade han vid dem kommunister som politiska kommissarier. De �milit�ra specialisterna� skulle utbilda arm�n och anf�ra den i strid, medan kommissarierna skulle �vervaka Officerarnas uppf�rande, i f�rekommande fall hindra f�rr�deri fr�n deras sida samt ge manskapet �politisk uppfostran�. Alla milit�ra order m�ste undertecknas b�de av bef�lhavaren och kommissarien, och b�da skulle uppr�tth�lla den milit�ra disciplinen. Det nya och dj�rva experimentet betraktades i b�rjan med �ngslig skepticism av partiledarna; det v�ckte den allra v�ldsammaste opposition bland v�nsterkommunisterna. Lenin sj�lv l�t sin tvekan fara f�rst d� han h�rde av Trotskij att omkring fyrtiotusen �specialister� redan tj�nstgjorde i R�da arm�n och att republikens hela milit�ra maskineri skulle falla s�nder om de avskedades. Imponerad av det fyndiga i experimentet st�dde han Trotskij med hela sin auktoritet och definierade hans f�retag som socialismens uppbyggande med teglet som blivit �ver fr�n det demolerade gamla systemet, ett oumb�rligt uppbyggnadssystem.[224]
Hur oumb�rligt det �n kunde vara, fungerade systemet inte oklanderligt. Det intr�ffade talrika fall av f�rr�deri fr�n tsarofficerarnas sida, och de blev s� mycket talrikare ju svagare Sovjetregimens milit�ra utsikter tedde sig i officerarnas �gon. Mitt under brinnande inb�rdeskrig h�nder det att bef�lhavare f�r regementen, divisioner och till och med arm�er �vergick till de vita gardena, stundom �tf�ljda av sina trupper. Varje fall av f�rr�deri gav Trotskijs och Lenins motst�ndare trumf p� hand. Det r�dde nerv�s sp�nning och misst�nksamhet p� alla instanser inom milit�rkommandot, fr�n kompanistaberna upp till generalstaben, d�r en f�re detta tsar�verste Vatsetis av Trotskij blivit utn�mnd till �verbef�lhavare. F�rh�llandet mellan kommissarier och officerare f�rbittrades av de f�rras misst�nksamhet, som ofta tog sig grova och t�lpaktiga uttryck, samt av de senares s�rade stolthet. Men detta var endast en detalj i en mera omfattande konflikt. Trotskij hade satt sig f�re att sammansm�lta en m�ngfald l�sa partisangrupper och r�da garden till en samordnad arm� med ett effektivt system av centraliserad krigsledning, f�rvaltning och underh�ll. F�r�ndringen saboterades av en m�ngd r�da guerillaledare som redan hade utm�rkt sig i inb�rdeskriget och som helt naturligt var till ytterlighet motstr�viga att underordna sig konservativa officerare. De mera doktrin�ra v�nsterkommunisterna var i princip motst�ndare till milit�rmaktens centralisering. De p�minde Lenin och Trotskij om de uttryckliga l�ften de givit f�re makt�vertagandet att sovjetregimen en g�ng f�r alla skulle avskaffa den st�ende arm�n (liksom den politiska polisen) och ers�tta den med folkmiliser. Liksom m�nga andra av bolsjevikernas l�ften f�re oktoberrevolutionen hade ocks� detta m�st fr�ng�s.
Tsaritsyn var ett centrum f�r h�tsk opposition mot det nya milit�rsystemet. Bef�lhavare f�r Tionde arm�n, som hade h�gkvarter d�r, var Klim Vorosjilov, partiarbetaren som tio �r tidigare varit Stalins kamrat i Bakus bolsjevikkommitt� och ledare f�r oljearbetarnas fackf�rening. Vorosjilov hade varit underofficer under kriget. En annan bef�lhavare p� platsen var Budjonnyj, f�re detta fanjunkare i det regulj�ra kavalleriet och en namnkunnig guerillaledare. Ordzjonikidze var politisk kommissarie hos Tionde arm�n. Vid sin ankomst fann sig Stalin omgiven av gamla v�nner, som f�renades av gemensamma gamla krigsminnen. Det var n�stan som om den gamla Bakukommitt�n hade blivit f�rflyttade till Tionde arm�ns h�gkvarter. Enbart detta m�ste ha st�mt honom sympatisk mot Tsaritsyngruppen, till och med om han hade ogillat dess f�rehavanden.
Tsaritsyngruppen v�grade att underordna sig sydarm�ns chef, Sytin, en f�re detta tsarofficer. Klagom�l �ver Vorosjilovs insubordination duggade t�tt fr�n kommandot p� sydfronten till generalstaben och fr�n generalstaben till Trotskij. Trotskij i sin tur bombarderade milit�rstaben i Tsaritsyn med f�rmaningar, varningar, order och protester. Upprepade fall av f�rr�deri bland �specialisterna� p� platsen f�rst�rkte rebellandan hos �underofficersoppositionen�, som Trotskij kallade Tsaritsyngruppen.[225]
Stalins sympatier f�r oppositionen �r vid f�rsta p�seende f�rbryllande, �ven om man tar h�nsyn till hans gamla bekantskap med Vorosjilov. I regeringen och centralkommitt�n var han en f�respr�kare f�r maktkoncentration och disciplin. Hans egen f�rm�ga att med h�rda medel s�tta pli p� odisciplinerade och halv-anarkistiska element var en av hans mest uppskattade egenskaper. Vad var det d� som f�rm�dde honom att bitr�da auktoritetstrotset i Tsaritsyn? Tsaritsyngruppens plebejiska misstro mot den gamla intelligentsian, mot den ��verklass� som tsarofficerarna tillh�rde, v�ckte f�rmodligen genklang hos folkkommissarien av georgisk bondestam. Dessutom var oppositionen inte alldeles obefogad. Budjonnyj hade till exempel s�kt f�rm� �verkommandot att upps�tta ett r�tt kavalleri och anv�nda det i stora massformationer eller rent av som en separat arm�. F�re detta fanjunkarens fantasifulla f�rslag avvisades sn�vt av de milit�ra specialisterna, p� ungef�r samma s�tt som andra specialister avvisade f�rslaget att anv�nda stridsvagnar i massformationer i b�rjan av andra v�rldskriget. Budjonnyjs f�rslag f�rkastades till en b�rjan ocks� av Trotskij, som befarade att kavalleriet m�ste komma att best� huvudsakligen av kosacker, Rysslands borna ryttare, som var fientligt inst�llda mot Sovjetregimen. F�rst n�gon tid senare utf�rdade Trotskij verkligen sin order �Prolet�rer till h�st�, som f�rverkligade id�n och skapade inb�rdeskrigets mest romantiska inslag, sagan om det r�da kavalleriet och dess anf�rare Budjonnyj.[226] Under tiden v�drade ex-fanjunkaren i Tsaritsyn sin besvikelse och sitt agg mot generalstaben och folkkommissarien f�r krigs�renden, och han fann en villig och uppm�rksam lyssnare i Stalin.
Det fr�msta sk�let till Stalins v�lvilja mot Tsaritsyngruppen l�g emellertid p� annat h�ll � i det gryende rivalskapet mellan honom och Trotskij. Under �tskilliga �r fram�t skulle allm�nheten inte m�rka n�got av det, ty antagonismen skulle utvecklas och tillv�xa i bitterhet bakom politbyr�ns lyckta d�rrar. �ven i politbyr�n iakttog antagonisterna under Lenins vaksamma �gon en relativ �terh�llsamhet, s� att inte ens de initierade fick n�got begrepp om den fulla v�ldsamheten och bitterheten i deras rivalitet. Likv�l var regeringens sammans�ttning f�re brytningen med socialrevolution�rerna s�dan att den n�stan inbj�d till ett dylikt rivalskap. I det inre kabinettet representerades bolsjevikerna av Lenin, Trotskij och Stalin. Stalin var den minst framst�ende medlemmen av trion. Hans b�da kolleger kringstr�lades av ryktbarhet och folkgunst. I dagligt tal satte man bindestreck mellan deras namn. Regeringen kallades vanligen Lenin-Trotskijregeringen. �ven partiet blev f�rst i Ryssland och sedan �ver hela v�rlden allm�nt k�nt som Lenin-Trotskijpartiet. N�r de b�da m�nnen visade sig p� kongresser och m�ten h�lsades de undantagsl�st med stormande ovationer. Den unga republikens hela entusiasm koncentrerade sig spontant p� de b�da ledare som inte beh�vde n�gon officiell klack f�r att markera sin popularitet. Den tredje medlemmen av triumviratet f�rblev ok�nd. Kontrasten mellan hans makt och hans undanskymda st�llning skulle ha varit bitter �ven f�r en person med mindre �relystnad och stolthet. Den var outh�rdlig f�r en man som trots sin enast�ende karri�r aldrig hade kunnat tillfredsst�lla sin �relystnad, en man vars gnagande minderv�rdesk�nsla hade blivit sjukligt stegrad av sj�lva hans utm�rkelser, som vanligen hade haft ett starkt drag av slumpm�ssighet. Lenins �verl�gsenhet s�rade inte hans f�f�nga. Han hade vant sig vid att ta den f�r given, att betrakta den som ett ofr�nkomligt faktum av samma slag som deras �ldersskillnad. Men Trotskijs �verl�gsenhet kunde inte undg� att v�cka hans bittra gr�melse. Hans rival och han var j�mngamla � de var f�dda samma �r. Bara n�gra �r tidigare hade Stalin med Lenins helhj�rtade bifall skymfat Trotskij p� det mest f�raktfulla s�tt och kallat honom �atleten med de falska musklerna�, �den bombastiske pos�ren�, �de mensjevikiska likvidat�rernas usla redskap�. Det l�g en otrevlig ironi i en situation d�r han var s� hoppl�st �verskuggad av Trotskij och oavbrutet m�ste se Trotskij hyllas som revolutionens starke man och h�ra hans v�ltalighet appl�deras av entusiastiska bolsjevikmassor. Hans agg m�ste ha tilltagit d� regeringen rekonstruerades efter brytningen med socialrevolution�rerna och triumviratet uppl�stes. Stalins inflytande inom regeringen minskade nu lika slumpm�ssigt som det hade �kat, under det att Trotskijs tillv�xte i takt med krigskommissariatets st�ndigt stegrade betydelse under inb�rdeskriget, d� det blev regeringens centrum. Aggets och avundens uts�de b�rjade spira upp i Tsaritsyn.
Den st�rsta och h�ftigaste fejden i Rysslands historia var s�ledes trivial till sitt ursprung. Det verkar n�stan orimligt att h�ndelsernas m�ktiga st�rtflod kunde ha sin k�lla i futtig missunnsamhet och avund. Det var dock ett obestridligt faktum. Visserligen l�g det vida starkare och mindre personliga motiv, b�de ideologiska och politiska, bakom konflikten mellan Stalin och Trotskij i dess senare skeden. Personlig rivalitet skulle aldrig i och f�r sig ha kunnat sv�lla ut till det v�ldiga drama under vars f�rlopp Sovjetrepublikens och den kommunistiska internationalens hela tillvaro skulle komma att omgestaltas. Men i sitt f�rsta skede var rivaliteten rent personlig och f�rdenskull banal. Det fanns i b�rjan ingenting ovanligt eller �verdrivet i den. Den skilde sig inte p� n�got s�tt fr�n den personliga animositet som �r vanlig mellan ledande personer inom samma parti eller regering i alla l�nder och som levererar stoff till de popul�ra tidningarnas skvallerspalter. Den mest pedantiske forskare i de b�da herrarnas levnadshistoria kommer inte att finna n�gon allvarlig meningsskiljaktighet i principfr�gor mellan krigskommissarien och nationalitetskommissarien p� detta stadium. (Till och med i striden om den milit�ra organisationen tog Stalin till sist �ppet parti f�r Trotskij eller r�ttare f�r Lenin, som st�dde Trotskij.) B�gge arbetade, var och en p� sitt s�tt och p� sitt omr�de, f�r ett gemensamt m�l. B�gge satte in sina mycket olika sj�lsg�vor och krafter p� att r�dda revolutionen fr�n underg�ng. Det var endast m�nskligt om de, medan de ut�vade sitt revolution�ra kall, inte avsvor sig alla personliga anspr�k och k�nslor.
Stalin var inte ensam om sin fientliga inst�llning till Trotskij. De gamla underjordiska partiarbetarna, Lenins yrkesrevolution�rer och organisat�rer, hade en utpr�glad k�randa. F�r m�nga av dem var Trotskij en nykomling. Hans exceptionella st�llning inom partiet var st�tande f�r deras kollektiva t�nkes�tt. Ingen partiarbetark�r tycker om den lysande outsidern som ansluter sig till partiet, tar dess anh�ngares hj�rtan med storm och stiger h�gt �ver de gamla partim�nnen. Visserligen blev Trotskij mottagen med �ppna armar n�r han ansl�t sig till bolsjevikerna 1917. Men partiet str�vade d� endast efter makten, och Trotskijs anslutning skedde under julikrisen, d� det ansattes av alla sina fiender och inte visste om dess n�sta steg skulle bli att g� under jorden eller stiga till makten. Att en man med Trotskijs kapacitet ansl�t sig till partiet gav stimulans �t dess f�r tillf�llet tynande sj�lvf�rtroende. Inb�rdeskrigets faror svetsade �ter samman bolsjevikpartiet, vars framtid, s� vitt den alls berodde av n�gon enskild person, berodde av krigskommissariens framg�ng eller misslyckande. H�ndelsernas tryck h�ll alltj�mt partibyr�kratin i schack. Men det fanns alltid nog m�nga kommitt�m�n med gott minne f�r gamla fejder som det inte skulle vara sv�rt att vigla upp mot Trotskij, i synnerhet n�r f�rskt groll gav ny styrka �t gamla minnen.
Spannm�lspartierna fr�n Nordkaukasien anl�nde till Moskva enligt Stalins l�fte. Folkkommissarier�det hade s�ledes anledning att vara tacksamt mot sin emissarie i Tsaritsyn. Stalin, som inte f�tt n�got svar p� sin f�rsta och n�got timida beg�ran om speciella milit�ra fullmakter, upprepade entr�get sin anh�llan i ett telegram till Lenin, daterat den 10 juli 1918. Budskapet, som offentliggjordes f�rst 1947, inneh�ll ett ursinnigt utfall mot Trotskij, ett utfall som indirekt ocks� var en tillvitelse mot Lenin. Stalin f�rklarade, att om Trotskij fortsatte att skicka sina m�n till Nordkaukasien och Don utan att r�df�ra sig med folket p� platsen, d� �kommer inom en m�nad hela st�llningen i Nordkaukasien att falla s�nder, och vi kommer att ohj�lpligt f�rlora landet ... F�rs�k att f� Trotskij att inse det. I v�r saks intresse �r oinskr�nkta milit�ra fullmakter oundg�ngliga f�r mig h�r. Jag har skrivit om det, men inte f�tt n�got svar. Gott, i s� fall kommer jag ensam och utan formaliteter att avskeda de bef�lhavare och kommissarier som f�rfuskar arbetet ... Avsaknaden av skriftlig fullmakt fr�n Trotskij kommer naturligtvis inte att hejda mig.� [227]
Formellt hade Stalin ingen r�tt att befatta sig med de milit�ra fr�gorna. I sitt krav att inga utn�mningar skulle g�ras av det centrala h�gkvarteret utan hans och Vorosjilovs k�nnedom �verskred han allts� sina befogenheter. Emellertid var livsmedelsf�rs�rjningen och de milit�ra operationerna nu f�rknippade med varandra, Och Stalin ans�g att han som regeringsledamot och en av de fr�msta partiledarna var i sin fulla r�tt att handla som han gjorde, oavsett hans formella st�llning visa-vis krigsmakten. Trotskij � sin sida h�vdade att s� l�nge Stalin var bunden vid milit�rstaben i Tsaritsyn, var han underst�lld det h�gre milit�rkommandot och hade ingen r�tt att utnyttja sin st�llning i regeringen eller centralkommitt�n f�r att undergr�va den milit�ra auktoriteten.[228] �ven om Trotskij rent formellt hade r�tt, var hans resonemang psykologiskt verklighetsfr�mmande. Stalin hade en stark k�nsla av sin h�ga st�llning i hierarkin. Han v�grade att kl�ttra ner inf�r �gonen p� sina gamla v�nner. Vad Lenin �n kan ha tyckt om tonen i Stalins depescher, tog han sig noga i akt f�r att gjuta olja p� elden. Han v�rdesatte b�gge m�nnens arbete, l�t vara att han m�tte dem med olika m�ttstock, och han var angel�gen att eliminera friktionen mellan dem. Utan att visa Stalins mest st�tande depescher f�r Trotskij och utan att framf�ra alla Trotskijs protester till Stalin f�rs�kte han tygla den ene och blidka den andre. Med Trotskijs samtycke beviljades Stalin de oinskr�nkta fullmakter han hade beg�rt. Samtidigt l�mnades han inte i okunnighet om det st�d Lenin gav �t �tg�rder som var �gnade att f�rst�rka �verkommandots auktoritet.
Det skulle vara alltf�r tids�dande och ointressant att f�lja Tsaritsyntvisten i detalj. Den av Lenin f�reslagna kompromissen avl�gsnade inte friktionen. Den direkta telegrafen mellan Moskva och Tsaritsyn fortsatte att knacka fram order, hotelser, klagom�l och f�rmaningar. P� en av Trotskijs order skrev Stalin i kanten: �L�mnas utan avseende.� [229] I september slog Vorosjilov tillbaka vitgardisterna �ver Don. Stalin inrapporterade framg�ngen till folkkommissarier�det: �Fienden �r i grunden slagen, situationen i Tsaritsyn �r stabiliserad, offensiven forts�tter.�[230] Kort efter�t, under Stalins bes�k i Moskva, skickade Lenin och Stalin ett gemensamt budskap med �broderliga h�lsningar till de heroiska bef�lhavarna och trupperna p� Tsaritsynfronten.� [231] Den f�rtr�stansfulla tonen i dessa budskap var emellertid f�ga motiverad, ty Tsaritsyn var snart �ter omringat av de vita gardena. Stalins resa till Moskva orsakades av Trotskijs upprepade klagom�l. �Jag insisterar kategoriskt p� Stalins �terkallande�, telegraferade Trotskij till Lenin. �St�llningen �r kritisk p� Tsaritsynfronten, trots en kolossal �vervikt i styrka. Vorosjilov �r kompetent att kommendera ett regemente, men inte en arm� p� femtiotusen man. Emellertid skall jag l�ta honom beh�lla bef�let �ver Tionde arm�n, f�rutsatt att han avl�gger rapporter f�r sydarm�ns chef, Sytin. Hittills har Tsaritsyn inte ens s�nt rapporter �ver operationerna ... Jag har beg�rt att rapporter �ver rekognosceringar och truppr�relser skall s�ndas tv� g�nger dagligen. Om detta inte sker i morgon dag, kommer jag att st�lla Vorosjilov ... inf�r krigsr�tt och offentligg�ra saken i en arm�order.� [232] Trotskij upprepade samma hotelse under ett personligt samtal med Vorosjilov, som slutligen f�ll undan.
Trotskijs l�ga tanke om den blivande krigskommissariens och �verbef�lhavarens f�rm�ga har delats av de flesta Sovjetgeneraler p� senare �r, och den bekr�ftades 1941, d� b�de Vorosjilov och Budjonnyj totalt misslyckades som bef�lhavare i kriget mot Tyskland. Sedan Stalin uppfordrats att f�rklara sin h�llning inf�r det revolution�ra krigsr�det, tog han f�rsiktigtvis avst�nd fr�n �underofficersoppositionen� och s�kte, �tminstone p� ytan f�rsoning med Trotskij. Den 11 oktober 1918, strax innan staden p� nytt omringades av de vita, skickades han tillbaka till Tsaritsyn. N�gra dagar senare blev de bel�grande �ter tillbakaslagna, och denna g�ng definitivt.
Det var denna seger vid Tsaritsyn som senare gav upphov till en �ndl�s tvist om vem som skulle ha �ran f�r den. Enligt Trotskijs version, en version som bekr�ftades av de flesta generalerna f�re de stora utrensningarna p� trettiotalet, tillkom �ran �verkommandot p� sydfronten, vars styrkor br�t ringen kring Tsaritsyn utifr�n. Stalin, Vorosjilov och Budjonnyj gjorde anspr�k p� lagrarna f�r egen r�kning. Det var en av dessa futtiga milit�ra tvister som det knappast �r m�jligt eller m�dan l�nt att l�sa och som f�r en �verdriven betydelse enbart genom den politiska ram inom vilken de utspelar sig. I Kreml m�tte Tsaritsyngruppens krav tydligen ingen f�rst�else, ty det var omedelbart efter h�vningen av Tsaritsyns bel�gring som Lenin slutligen gav efter f�r Trotskijs beg�ran, �terkallade Stalin fr�n sydfronten och gav Trotskij fria h�nder att handskas med Vorosjilov.[233] M�nga �r senare skulle kontroversen dras fram ur gl�mskan av Tsaritsyngruppen, vilkas krav utgjorde ett led i Stalins milit�ra hj�ltesaga, i sin tur ett viktigt motiv bland m�nga andra f�r Stalins vida mer omfattande krav p� den absoluta makten. Omkring fem �r efter h�ndelsen d�ptes Tsaritsyn om till Stalingrad. D� Stalin 1942 besl�t utk�mpa den avg�rande striden i andra v�rldskriget i Stalingrads f�rst�der och gator, drevs han inte endast av situationens strategiska realiteter. Han drevs ocks� av vad man skulle kunna kalla en �Stalingradsfixering�: han f�rsvarade inf�r historien sin f�rsta hj�ltesaga, medan han skapade en ny som kom sanningen vida n�rmare.
Mot slutet av sommaren 1918 hade faran som hotat Moskva fr�n �ster blivit avl�gsnad. S� l�nge den existerat hade sydfronten kommit i andra rummet f�r generalstaben, men i oktober hade tjeckerna. drivits tillbaka till Ural, och Trotskij kunde v�nda hela sin uppm�rksamhet mot s�der och t�lde inte n�gon op�kallad inblandning i sina dispositioner. Sydfronten hade blivit f�r liten f�r b�da antagonisterna. En av dem m�ste f�rsvinna, och det blev Stalin. Lenin gjorde sitt b�sta att sockra in pillret. Han skickade Sverdlov, republikens president, f�r att h�mta Stalin tillbaka till Moskva i ett extrat�g under alla �vliga hedersbetygelser. Episoden var karakteristisk f�r Lenins s�tt att behandla Stalin: han hade skarp blick f�r hans svagheter och undvek sorgf�lligt att on�digtvis s�ra hans �mt�liga sj�lvk�nsla. Trotskijs s�tt var det exakt motsatta. Han underskattade sin motst�ndare, tog inga h�nsyn till hans �relystnad och s�rade honom s� gott som f�r varje steg han tog. Orsaken var snarare hans naturliga l�ggning �n n�got elakt upps�t. Under resan till Moskva m�tte t�get med Sverdlov och Stalin ombord Trotskijs t�g, som var p� v�g till Tsaritsyn. Ett m�te mellan de b�da antagonisterna, f�rberett genom Sverdlovs diplomatiska anstr�ngningar, �gde rum i Trotskijs vagn. Enligt Trotskijs version bad Stalin honom t�mligen undergivet att inte g� f�r h�rt fram med �Tsaritsyngossarna�. Trotskijs svar var skarpt och h�gdraget: �De snygga gossarna kommer att omintetg�ra revolutionen, som inte kan v�nta till de blir torra bakom �ronen.� Vorosjilov f�rflyttades sedan fr�n Tsaritsyn till Ukraina.
Stalin anl�nde till huvudstaden strax innan man kunde fira f�rsta �rsdagen av revolutionen. Han skrev i Pravda en kortfattad och torr �versikt �ver det g�ngna �rets h�ndelser:
�Fr�n b�rjan till slut var upproret animerat av partiets centralkommitt� med kamrat Lenin i spetsen. Lenin uppeh�ll sig vid denna tid i Petrograd i en hemlig bostad i Vyborgskijdistriktet. P� kv�llen den 24 oktober kallades han ut till Smolnyjinstitutet f�r att ta h�gsta ledningen �ver r�relsen. Allt det praktiska arbetet i samband med upprorets organisering skedde under direkt ledning av kamrat Trotskij, presidenten f�r Petrograds sovjet. Man kan utan tvekan s�ga att partiet f�rst och fr�mst har att tacka kamrat Trotskij f�r att garnisonen s� snabbt �vergick till sovjetens sida och f�r den effektiva organisationen av den milit�rrevolution�ra kommitt�ns arbete.� [234]
Trettio �r efter det dessa ord skrevs klingar Stalins v�rdes�ttning av Trotskijs roll i revolutionen ofattbart lovordande. F�rfattaren har uteslutit den ur sina �Samlade skrifter� utgivna 1947. Under de senaste tjugo �ren har ingen Sovjethistoriker eller f�rfattare v�gat citera den � s� farligt k�tterska har Stalins egna ord blivit. Men vid den tidpunkten d� de skrevs var de allt annat �n en panegyrik. Deras avsikt var att f�rs�tligt f�rringa Trotskijs roll och framst�lla honom, inte helt i �verensst�mmelse med verkligheten, som blott och bart en verkst�llare � visserligen en mycket skicklig s�dan � av Lenins id�. Det var den yttersta gr�ns dit Stalin kunde str�cka sig f�r att ge luft �t sitt groll; han kunde s�ra sin rival endast med ett t�rne dolt i en bukett.
*
N�gra f� dagar efter f�rsta �rsdagen av ryska revolutionen l�gade Tyskland och �sterrike av egna revolutioner. Det f�rsta v�rldskriget tog slut. Hohenzollrarnas och Habsburgarnas troner l�g st�rtade. Arbetarr�d och soldatkommitt�er � sovjeter � bildades i Berlin och M�nchen, Warszawa och Riga. De moderata socialisterna grep maktens tyglar i de besegrade l�nderna. Bolsjevikerna f�rlitade sig p� att processen skulle mynna ut i en europeisk, om inte v�rldsomfattande �oktoberrevolution�; att de moderata socialistregeringarna snart, mycket snart, skulle st�rtas av de extrema v�nstersocialisterna. alldeles som Kerenskijregimen hade st�rtats i Ryssland. Inom n�gra veckor eller p� sin h�jd m�nader skulle den ryska revolutionen vara befriad ur sin isolering och grunden lagd f�r ett internationellt socialistiskt samh�lle. De avancerade, industrialiserade och civiliserade l�nderna i v�ster skulle g� i spetsen f�r den majest�tiska r�relsen och bogsera det �efterblivna, halvt asiatiska Ryssland� mot en h�gre civilisation. F�rblindade av sina illusioner f�ljde de bolsjevikinka ledarna. alla utan undantag, i hoppfull sp�nning h�ndelseutvecklingen i v�ster. De vilka likt Lenin, Trotskij, Kamenev, Lunatjarskij, Zinovjev, Kollontaj, med flera hade tillbragt m�nga �r som emigranter i V�steuropa tydde tecknen och tolkade dem f�r sitt folk. Rysslands �gon var riktade mot v�ster.
Under adertonhundratalet hade det i Rysslands andliga och politiska liv funnits en skarp gr�nslinje mellan �v�sterl�nningar� och slavofiler, mellan dem som str�vade att europeisera Ryssland och dem som trodde p� Rysslands specifika mission att frambringa sin egen civilisation, antingen oberoende av eller klart motsatt den v�steuropeiska. Den ryska marxismen var ursprungligen en utl�pare av den �v�sterl�ndska� riktningen. I bolsjevismen sammansm�lte de b�da elementen. S� l�ngt tillbaka som 1913 skrev Lenin, med anledning av den republikanska revolutionen i Kina, om �det efterblivna Europa och det framstegsv�nliga Asien�.[235] Han s�g i driften till revolution och socialism det mest progressiva draget hos den moderna civilisationen och definierade V�sterlandet, f�ngslat i imperialism och konservatism, som �efterblivet�, och �stern, sjudande av sociala omv�lvningar, som �avancerat�. I den m�n han till�mpade detta kriterium kan han s�gas ha representerat den ��sterl�ndska� riktningen, �ven om hans ��sterland�, i motsats mot slavofilernas, inte var begr�nsat till Ryssland och de slaviska folken � det innefattade ocks� de f�rgade raserna, de vaknande kolonialfolken. Men Lenin f�rblev �v�sterl�nning� i m�nga avseenden. Fram�tskridande betydde f�r honom �sterns accepterande av marxismen, en produkt av tysk filosofi, engelsk nationalekonomi och fransk socialism. Vidare ans�g han inte att �stern av egen kraft f�rm�dde genomdriva den slutliga emancipationen. Sedan V�sterlandet v�l hade gjort sig av med den imperialistiska kapitalismen, var det till f�ljd av sin industrialisering och h�gre organisation predestinerat att leda �stern. Allt efter omst�ndigheterna kom det ena eller det andra draget i hans tankeg�ng i f�rgrunden. N�r nu revolutionens gryning tycktes stiga �ver Europa blev det �v�sterl�ndska� elementet i leninismen det f�rh�rskande. Det var i dessa dagar den kommunistiska internationalen, grundad f�rutom p� bolsjevismen p� den yttersta v�nstra flygeln inom den v�sterl�ndska socialismen, i all hast blev skapad.
Hur reagerade Stalin f�r den nya situationen? Han hade inte mycket att s�ga om h�ndelserna i v�ster. Det var dom�ner som var f�rbeh�llna emigrantledarna, som talade av egen erfarenhet av V�sterlandet och med st�d av l�ngvarigt studium av dess problem. Stalins bidrag till debatten bestod, betecknande nog, av tv� artiklar, av vilka den ena bar titeln �Gl�m inte �stern�, och den andra � �Ex oriente lux�.[236] Mannen som vuxit upp bland ryssar, tartarer, persiska oljearbetare och georgiska b�nder p� gr�nsen mellan Europa och Asien identifierade sig helt med bolsjevismens ��sterl�ndska� inriktning. Saken �r s� mycket mera anm�rkningsv�rd som de b�da riktningarna alls inte var klart framtr�dande, och ingen av ledarna, minst av alla Stalin, var vid denna tid medveten om n�gon potentiell disharmoni mellan dem. Varje p�st�ende om ett medvetet st�ndpunktstagande fr�n Stalins sida f�r det �sterl�ndska elementet i den bolsjevikiska �sk�dningen vid denna tidpunkt skulle vara att g� historien i f�rv�g. Hans f�rk�rlek var rent instinktiv. Enligt hans mening var det ocks� �huvudsakligen d�r borta i v�ster som de imperialismens bojor, vilka blivit smidda i Europa och f�rkv�ver hela v�rlden, kommer att spr�ngas�.[237] Men trots sin generella formulering var yttrandet av V�sterlandets betydelse f�r revolutionen endast en anm�rkning i f�rbig�ende. Den var avsedd att ge spets �t hans varning: Gl�m inte �stern. Det fanns ett st�nk av politisk svartsjuka �ver den uppm�rksamhet som V�sterlandet nu monopoliserade i hans ord: ��stern med sina hundratals miljoner m�nniskor, som �r f�rslavade av imperialismen, bleknar i ett s�dant �gonblick automatiskt bort f�r v�r syn och faller i gl�mska� P� tal om en konferens av muhammedanska kommunister, som �mnade s�tta i g�ng en propagandakampanj i Persien, Indien och Kina, insisterar han: �En g�ng f�r alla m�ste ni l�ra er inse sanningen, att den som �nskar socialismens seger inte f�r gl�mma �stern� Sin andra artikel, som sysslade med bolsjevismens nya uppsving i Ukraina. avslutade han med orden: �Ex oriente lux. V�sterlandet med sina imperialistiska kannibaler har blivit m�rkrets och slaveriets h�gborg. Uppgiften �r att rasera denna borg till gl�dje och jubel f�r slavarna i alla l�nder.� Detta var ett �cri de coeur� fr�n den kaukasiske kommitt�mannen som satt installerad i Kreml. Med h�nsyn till den bolsjevikinka strategin var hans framh�vande av �sterns betydelse s�kerligen fullt legitimt, och hans �antiv�sterl�ndska� tonfall var tillr�ckligt besl�jade f�r att inte v�cka n�gra inv�ndningar. Inte desto mindre var bilden av det revolution�r-socialistiska V�sterlandet mycket suddigare f�r hans �gon �n bilden av V�sterlandet som �m�rkrets och slaveriets h�gborg�. Den skulle bli �nnu suddigare senare, under den brittisk-franska interventionen mot bolsjevikerna, d� Stalin felaktigt avf�rdade motst�ndet inom Storbritannien som blott och bart ett �trick�, i sj�lva verket avsett att befr�mja fientligheterna mot Sovjetryssland.[238] �Tricket� resulterade i ingenting mindre �n att brittiska dockarbetare lade embargo p� ammunitionsskeppningarna till Polen under sovjet-polska kriget 1920.
Det �r intressant att j�mf�ra Stalins uttalanden med exempelvis den order till R�da arm�n och flottan � order nr 159 � som Trotskij utf�rdade den 24 oktober 1919 under Judenitjs framryckning mot Petrograd, d� den antibrittiska st�mningen i Ryssland stod p� sin h�jdpunkt:
�R�da k�mpar, p� alla fronter m�ter ni engelsm�nnens fientliga r�nker. Det �r med engelska kanoner de kontrarevolution�ra trupperna beskjuter er. Det �r ammunition av engelsk tillverkning ni har funnit i l�gren vid Sjenkursk och Onega p� de s�dra och v�stra fronterna. F�ngarna ni tar har engelsk utrustning. Kvinnor och barn i Arkhangelsk och Astrachan m�rdas och stympas av engelska flygare och engelska bomber. Engelska krigsskepp bombarderar v�ra kuster.
Men till och med nu, under den mest f�rbittrade kampen mot Englands legohjon Judenitj, uppmanar jag er: gl�m aldrig att detta inte �r det enda England som existerar. Vid sidan av profitbeg�rets, v�ldets, bestickningens och blodt�rstens England existerar det ett England av arbete, av andlig kraft, av h�ga ideal och internationell solidaritet. Det �r b�rshajarnas England, det ondskefulla och �rel�sa England, som k�mpar mot oss. Det arbetande England, dess folk, �r med oss.� [239]
Hur vitt skilda var inte de klanger och tonfall som blandade sig i bolsjevismens st�mma under dessa dagar! Just nu var de v�sterl�ndska klangerna oj�mf�rligt starkare �n de orientaliska, men det var de orientaliska som hade framtiden f�r sig.
*
Inb�rdeskriget n�dde sin klimax under 1919. Det var �ret f�r v�stmakternas mest energiska intervention. I b�rjan av �ret ryckte Koltjaks vita arm� �ter fram fr�n �ster och er�vrade Perm. Knappt hade Koltjak blivit tillbakaslagen, f�rr�n Denikin inledde sin offensiv i s�der, intog Kiev och Kursk och pressade p� mot Moskva. N�stan samtidigt, i maj, marscherade Judenitj mot Petrograd i hopp att er�vra staden med hj�lp av en �femte kolonn� inom garnisonens bef�l. Stalin s�ndes till den f�rra huvudstaden f�r att ta ledningen av dess f�rsvar. Han avsl�jade konspirat�rerna, dirigerade de milit�ra operationerna och r�ddade staden �t Sovjet. I oktober gjorde Judenitj ett nytt f�rs�k att er�vra Petrograd, ett f�rs�k som f�rde honom �nda in i dess f�rst�der. Denna g�ng var det Trotskij som r�ddade staden �t Sovjet.
Det var i oktober situationen var mest kritisk; d� tycktes b�de Moskva och Petrograd vara inom r�ckh�ll f�r de vita gardena. De vita generalerna fick allt uppt�nkligt st�d av britterna och fransm�nnen. Koltjak, som proklamerat sig som Rysslands diktator, erk�ndes officiellt av det allierade h�gsta r�det i Paris. Denikin st�ddes av allierade flottavdelningar som l�pt in i Svarta havet. Franska styrkor ockuperade Odessa. Brittiska flottan assisterade Judenitj i Finska viken. Churchill i Storbritannien och Clemenceau i Frankrike var de mest energiska f�respr�karna f�r interventionen. Men varken de vita generalerna � som var p� sitt h�ll �nskade reservera rollen av Rysslands r�ddare enbart f�r egen r�kning � eller v�stmakterna f�rm�dde samordna sina aktioner, och s�lunda kunde bolsjevikerna expediera sina fiender en i taget. I november 1919 var de vita arm�erna p� oordnad retr�tt p� alla fronter. F�r revolutionen var inb�rdeskriget praktiskt taget vunnet. Dess sista akt, f�ltt�get mot general Wrangel i s�der, vilket f�ljde p� det rysk-polska kriget 1920, var en bagatell i j�mf�relse med de f�reg�ende striderna. I november firade det r�da Moskva sin seger och f�rl�nade Trotskij och Stalin R�da fanans orden.
Under hela inb�rdeskriget och i sj�lva verket �nda fram till 1925 f�rblev Trotskij R�da arm�ns chef, och han hyllades som segerns fader. Fast�n bel�nad med republikens h�gsta utm�rkelse var Stalin inte mer popul�r n�r inb�rdeskriget slutade �n n�r det b�rjade. De m�nga skildringar och memoarer som skrivits av krigsdeltagare n�mner knappast n�gonsin hans namn. Men det skulle vara felaktigt att enbart p� detta faktum basera slutsatserna om den roll han spelade. I ljuset av den hemliga milit�ra korrespondensen fr�n denna tid � av vilken en liten del har publicerats av Stalin och en annan liten del av Trotskij � antar hans roll vida st�rre proportioner �n i de skrifter som utgavs medan Trotskij satt vid makten, om �n inte p� l�ngt n�r s� stora som i de officiella kr�nikorna fr�n den stalinistiska eran.
Om de strategiska kontroverserna vid denna tid har en hel litteratur blivit skriven, avsedd huvudsakligen att glorifiera de olika aspiranterna p� makten. Naturligt nog var ingen av ledarna ofelbar. Alla hade de visat klokt omd�me vid vissa tillf�llen och beg�tt grova misstag vid andra. Trotskijs strategi mot Koltjak var f�rsiktig till gr�nsen av handfallenhet. D� Koltjaks trupper var demoraliserade av nederlaget v�grade han att f�rf�lja dem �ver Ural, och det var p� Stalins entr�gna inr�dan som R�da arm�n �terupptog f�rf�ljandet och rensade st�rre delen av det asiatiska Ryssland fr�n de vita gardena. � andra sidan var Trotskijs plan f�r kampanjen mot Denikin i s�der, efter vad framtiden utvisade, i alla avseenden briljant. Han f�reslog en offensiv baserad p� gruvomr�det kring Donets, vars befolkning var v�nligt sinnad mot R�da arm�n. Generalstaben, st�dd av Lenin och Stalin, f�redrog emellertid att utk�mpa sin kampanj i Donomr�det, som beboddes av kontrarevolution�ra kosacker. Liksom under oktoberrevolutionen, s� hade Trotskij ocks� nu ett skarpare �ga f�r v�xelspelet mellan de sociala och de milit�ra faktorerna i inb�rdeskriget. Hans kolleger l�mnade hans plan utan avseende, tills Denikins framryckning till Orel tvingade dem att revidera sin �sikt. N�r Judenitj ryckte fram mot Petrograd f�r andra g�ngen, �verskattade Lenin angriparens styrka, och f�r att s�kerst�lla Moskvas f�rsvar r�stade han f�r att Petrograd skulle kapitulera. B�de Trotskij och Stalin motsatte sig h�rdnackat f�rslaget, och framtiden visade att de hade r�tt. Dessa dispyter �terspeglade inga motsatta strategiska eller politiska principer; de orsakades av skilda meningar om vad som var milit�rt f�rdelaktigt.
Stalins hemliga budskap och rapporter fr�n de olika fronterna visar honom i en helt annan dager �n hans offentliga tal och journalistiska f�rfattarskap. Stilistiskt �r kontrasten mellan hans officiella och hans konfidentiella skriverier p�fallande. Det var i talarstolen och i spalterna hans svagheter var mest framtr�dande. Hans spr�k f�rr�der en f�rbluffande brist p�. fantasi, s�llsynt till och med bland politiker. Det var tr�kigt, torrt, f�rgl�st � �s�mngivande�, som Trotskij kallade det. Hans argument var odr�gligt tjatiga och l�ngrandiga och myllrade av logiska grodor. Hans bilder och liknelser var i regel vilt inkongruenta. Lyckligtvis var de f� och glest utstr�dda: allra h�gst ett tjugotal metaforer �terkommer i hela hans f�rfattarskap under n�ra tjugo �r, och de skulle inte bli m�nga fler under de f�ljande trettio. N�r han en g�ng hade f�tt en bild i hj�rnan, tuggade han p� den och v�nde och vred den med en monotoni som f�rr�dde hans synf�lts begr�nsning. Ansikte mot ansikte med ett massauditorium var han ur st�nd att t�nda en gnista vare sig hos sig sj�lv eller sina �h�rare. Det var inte enbart of�rm�ga att finna ord och brist p� v�ltalighet. Mannen k�nde sig illa till mods inf�r allm�nhetens blickar, med resultat att hans r�st fick en onaturlig klang av buktaleri. Det fanns en stel f�rkonstling i hans s�tt och upptr�dande, f�rkonstlingen hos en totalt misslyckad sk�despelare.
Men vilken helt annan man tr�der oss inte till m�tes ur hans konfidentiella tj�nstemeddelanden! H�r �r stilen oftast klar och knivskarp, koncis och tr�ffande. H�r talade den store administratorn, fri fr�n alla h�mningar som det offentliga framtr�dandet lade p� honom. H�r finns knappast en skymt av hans tr�ttsamma omtuggningar, av hans groteska otympligheter och hopblandade metaforer. H�r �r det den saklige forskaren, granskaren av faropunkter, som framl�gger sina fynd i enkla och aff�rsm�ssiga ordalag. Man kan n�stan se honom i aktion: han har just anl�nt till sin best�mmelseort och kastar en kylig illusionsl�s blick �ver scenen, p� de svaga punkterna i det milit�ra maskineriet, p� den f�rvirrade anhopningen av kommandon, partikommitt�er, lokaler sovjeter o.s.v. Han bildar sig sin f�rsta uppfattning och inrapporterar den till Moskva. S� b�rjar han �driva p� och sk�lla ut� m�nnen omkring sig forts�tter unders�kningen, tr�ffar p� nya misslyckanden och underl�tenhetssynder antingen p� platsen eller hos det h�gre milit�rkommandot. S� samlar han en liten fast sammansvetsad skara m�n som han k�nner att han kan lita p�, befordrar dem, avskedar andra, st�ller ytterligare andra inf�r krigsr�tt, bes�tter de lediga posterna och rapporterar �terigen till Moskva. I n�stan varje meddelande finns en sn�rt �t Trotskij p� slutet.
S�dant var i stora drag m�nstret f�r hans rapporter fr�n Perm, Petrograd, Smolensk, Serpuchov och andra platser, rapporter som snarare h�r hemma i en historik �ver inb�rdeskriget �n i hans biografi. Den kanske m�rkligaste av hans inspektioner �gde rum i Perm i b�rjan av 1919. Han for dit tillsammans med Felix Dzjerzjinskij, chefen f�r den nybildade politiska polisen, f�r att unders�ka orsakerna till ett nyligen timat sammanbrott inom Tredje arm�n.
�Enligt v�r �sikt� (lyder deras rapport, skriven av Stalin) �ligger felet inte endast hos Tredje arm�n utan ocks� 1) hos generalstaben och regionstaben, som ... skickat ... notoriskt op�litliga f�rband till fronten; 2) hos den Allryska byr�n f�r politiska kommissarier, som skickar barnungar och inte kommissarier till de nyuppsatta f�rbanden; samt 3) hos det revolution�ra krigsr�det, som med sina s� kallade direktiv och order river upp organisationen vid fronten och inom arm�erna.[240]
De kvasivita reserver som skickats fr�n centrum ... kunde inte vara till n�gon verklig nytta f�r Tredje arm�n. Likv�l var under retr�tten utmattningen inom Tredje arm�n s� stor att hela soldatgrupper lade sig ned i sn�n och tiggde kommissarierna om att skjuta dem: �Vi orkar inte st� p� benen, �n mindre marschera, vi �r f�rbi, g�r slut p� oss, kamrater.� Vi m�ste s�tta stopp f�r denna metod att f�ra krig utan reserver ... Reserver kan stampas fram endast om det gamla rekryteringssystemet som gynnas av generalstaben blir radikalt f�r�ndrat och generalstabens egen sammans�ttning f�rnyad. [Det sista var ett anfall p� Trotskijs proteg�, �verbef�lhavaren Vatsetis. Vatsetis skulle snart bli ersatt med Stalins proteg� Kamenev, som i likhet med sin f�retr�dare hade varit tsaristisk stabsofficer]
Det sitter op�litligt folk i [lokal]sovjeterna; de fattiga b�ndernas kommitt�er ligger i h�nderna p� v�lbest�llda b�nder [kulaker]; partiorganisationerna �r svaga, �tillf�rlitliga, isolerade fr�n centrum; partiarbetet f�rsummas, och de lokala ledarna s�ker kompensera partiets och sovjetinstitutionernas allm�nna svaghet med ett intensifierat arbete av tjekan, som har blivit den enda representanten f�r sovjetmakten i denna provins ... Partiets och sovjeternas tidningar i Perm och Vjatka �r usla ... (Det st�r ingenting i dem, utom tomma fraser om �socialv�rldsrevolution�) ... Men bland 4 766 sovjettj�nstem�n i staden Vjatka hade 4 467 samma poster i distriktsadministrationen under tsard�met...� [241]
De talrika administrativa och politiska reformf�rslagen kulminerade i ett f�rslag att bilda ett speciellt kommissariat f�r att kontrollera och �vervaka alla de andra grenarna inom f�rvaltningen. F�rslaget blev snart antaget, och Stalin fick ledningen �ver det nya kommissariatet.
Lenin studerade rapporterna med skarpsynt blick. Han tog klanket p� Trotskij med en nypa salt. N�r Trotskij i f�rargelsen �ver anklagelserna anh�ll om avsked, fattade politbyr�n ett enh�lligt votum, som h�gtidligen besvor honom att stanna p� sin post. (Stalin, som indirekt hade beg�rt Trotskijs entledigande, r�stade ocks� han f�r resolutionen.) Stalins rykte som skicklig administrat�r f�rh�jdes emellertid genom hans m�nga inspektionsresor. N�r n�gon tid efter hans utn�mning till folkkommissarie f�r arbetare- och bondeinspektionen en framst�ende partimedlem kritiserade anhopningen av s� m�nga betydelsefulla uppdrag i Stalins h�nder, svarade Lenin: �Vi m�ste ha n�gon som varje representant f�r en fr�mmande nationalitet kan v�dja till ... Var skall man finna en s�dan person? Jag tror inte Preobrazjenskij kan peka p� n�gon annan �n Stalin. Det �r samma sak med arbetare- och bondeinspektionen. Arbetet �r gigantiskt. F�r att man skall g� i land med det, m�ste det finnas en man med auktoritet i ledningen.� [242]
F�ltt�get mot Denikin och Judenitj f�ljdes av det rysk-polska kriget, under vilket Stalin var politisk kommissarie p� s�dra frontavsnittet. I maj 1920 ryckte polska arm�n under marskalk Pilsudskis bef�l in i Ukraina och er�vrade Kiev. Pilsudskis seger blev kortlivad. Hans arm� opererade med ett avg�rande handikapp: den m�ttes med fientlighet av de ukrainska b�nderna, som misst�nkte att polackernas seger skulle leda till �teruppr�ttandet av de polska jordmagnaternas herrav�lde �ver den ukrainska landsbygden. I juni utrymde polackerna Kiev, h�ftigt f�rf�ljda av Tuchatjevskij i norr och Jegorov och Budjonnyj i s�der. I en blixtoffensiv n�dde R�da arm�n fram till floden Bug, som i stort sett bildar gr�nsen mellan det etniska Polen och Ukraina. Skulle den �verskrida Bug, f�ra offensiven in p� rent polskt omr�de och s�ka er�vra Warszawa? Det var fr�gan som debatterades i politbyr�n. Lenin yrkade p� att offensiven skulle forts�ttas, medan Trotskij var ben�gen att erbjuda polackerna fred. Stalin delade f�rst Trotskijs synpunkter men �vergick sedan till Lenins sida.
Det g�llde ett kritiskt avg�rande. Lenin hoppades att R�da arm�ns int�g i Polen skulle sporra den polska arbetarklassen till en kommunistisk revolution. Hans huvudsakliga intressen g�llde emellertid inte Polen utan Tyskland, som vid denna tid befann sig i ett tillst�nd av revolution�r j�sning. Hans m�l var att �stadkomma en sammanslutning mellan den ryska och den tyska revolutionen. Han lekte med tanken att kommunismen i v�ster, som �nnu inte var stark nog, att sj�lv tillv�lla sig makten, skulle f� en avg�rande f�rst�rkning genom R�da arm�ns framryckning. Han ville �sondera Europa med R�da arm�ns bajonetter�,[243] en id� som flagrant stred mot hans egna varningsord om det otill�tliga i alla f�rs�k att f�ra revolutionen till utlandet p� bajonettspetsarna. Hans h�llning avspeglade hans missmod �ver Sovjetstatens fortsatta isolering, och den var ett f�rs�k att bryta sig ur den. Lenin fick st�d av Zinovjev och Kamenev, vilka nu s�v�l som 1917 s�g f�ga hopp f�r kommunismen i Ryssland utan en revolution i V�sterlandet. Under deras resonemang l�g en grov underv�rdering av det motst�nd det polska folket, �ven den polska arbetarklassen, i sitt nyvunna nationella oberoende skulle bjuda mot en sovjetrysk invasion.
Ett klarare begrepp om st�mningen i Polen f�rm�dde b�de Trotskij och Stalin att mots�tta sig tanken p� en marsch mot Warszawa. Redan f�re de r�das �terer�vring av Kiev p�pekade Stalin i �Pravda� att �de polska styrkornas hinterland �r till Polens fav�r p� ett helt annat s�tt �n Koltjaks och Denikins ... Det �r nationellt enhetligt och sammanh�ngande ... Dess dominerande inst�llning �r patriotisk ... Om de polska trupperna skulle operera i Polen, skulle det otvivelaktigt bli sv�rt att strida mot dem�[244] Han upprepade varningen i mycket bryskare ordalag efter inledandet av den ryska offensiven: �Jag anser att vissa kamraters skr�vel och farliga sj�lvbel�tenhet �r malplacerad: n�gra av dem n�jer sig inte med framg�ngarna vid fronten utan skr�nar om en �marsch mot Warszawa�; andra �r inte bel�tna med att f�rsvara v�r republik mot fientlig aggression utan f�rklarar �vermodigt att de kan sluta endast med �ett r�tt Sovjet-Warszawa�. Jag beh�ver inte p�peka att detta skr�vel och �vermod inte rimmar vare sig med Sovjetregeringens politik eller med styrkef�rh�llandena vid fronten.�[245] Efter alla dessa nyktra varningar lade han sin r�st med de �skr�vlande och sj�lvbel�tna� f�respr�karna f�r offensiven. Motst�ndarna till marschen mot Warszawa, Trotskij och de b�da polackerna Dzerzjinskij och Radek (den ryktbare polsk-tyske revolution�re propagandisten, som anslutit sig till bolsjevikerna), led nederlag. Nu som flera g�nger f�rr b�jde sig Stalin f�r sin l�rom�stares vilja, denna g�ng mot b�ttre vetande.
Han kom tillbaka till sitt h�gkvarter p� sydfronten den 12 juli, d� hela fronten oemotst�ndligt rullade fram�t. Inom n�gra veckor n�rmade sig Tuchatjevskijs arm� Warszawas utkanter. Men f�rbindelselinjerna var farligt utt�njda, m�nnen var tr�tta och reserverna utt�mda. Med hj�lp av den franske generalen Weygand b�rjade Pilsudski en motoffensiv mot Tuchatjevskijs s�dra flank. Sovjets h�gsta milit�rledning beordrade sydarm�ns chefer, Jegorov och Budjonnyj, att rycka norrut mot Warszawa f�r att paralysera Pilsudskis motattack. Men sydarm�ns bef�lhavare hade sitt eget m�l i kikaren. De ville er�vra Lw�w samtidigt som Tuchatjevskij t�gade in i Warszawa. Alldeles som i Tsaritsyn negligerade Stalin �verkommandots order och uppmuntrade Jegorov och Budjonnyj att marschera p� mot Lw�w. S� v�xlade krigslyckan med ens. Polackerna vann det ryktbara slaget vid Weichsel. N�r Stalin, Jegorov och Budjonnyj �ntligen kom p� andra tankar och skyndade till Tuchatjevskijs unds�ttning, var det f�r sent. R�da arm�n befann sig redan p� oordnad retr�tt fr�n Warszawa.
Nu f�ljde det oundvikliga gr�let om skulden till nederlaget. Trotskij och Tuchatjevskij klandrade sydarm�ns bef�l f�r dess dr�jsm�l med att �ndra marschriktning fr�n Lw�w till Warszawa. Stalin upprepade den gamla beskyllningen att Trotskij och generalstaben hade f�rsummat att bygga upp starka reserver bakom stridslinjerna. Kritiken var v�l befogad � �mse sidor, men fr�msta orsaken till nederlaget l�g inte s� mycket i misstagen som beg�tts under offensiven som i sj�lva beslutet att f�ra denna djupt in i Polen.[246]
*
Efter det polska kriget och ett snabbt f�ltt�g mot baron Wrangel, vars styrkor drevs bort fr�n Krim och jagades ut i havet vid Perekopn�set, blev det �ntligen �ter fred i Ryssland. Sovjetregimens makt var nu konsoliderad, det h�rskande partiet satt s�kert i sadeln, och ledarna stoltserade med sina lagrar. Men landet var f�rh�rjat, uthungrat och sjukt.
G�ng p� g�ng hade den h�rda n�dv�ndigheten tvingat det h�rskande partiet att handla mot sina ursprungliga intentioner, att ta tillbaka eller g� f�r l�ngt. Bolsjevikerna hade f�rbundit sig att avskaffa polisen och den st�ende arm�n. I st�llet kom den politiska polisen, �revolutionens sv�rd�, att bli, som Stalin skrev fr�n Perm, �den enda representanten f�r sovjetmakten� i m�nga delar av landet. I b�rjan s�kte bolsjevikerna visa tolerans mot sina motst�ndare. P� sovjetkongresser och fackf�reningsm�ten kunde mensjeviker, socialrevolution�rer, syndikalister och anarkister fritt och skarpt kritisera regeringen. Det existerade visserligen begr�nsad men �nd� vidstr�ckt yttrandefrihet. Det h�rskande partiet sj�lvt sj�d oavbrutet av �ppna kontroverser, under vilka principerna h�nsynsl�st bl�ttes och st�ttes och ingen auktoritet var tabu. Medlemmarna hade sin frihet att sammansluta sig till separata grupper och fraktioner f�r att h�vda sina synpunkter inom partiet. Det fanns ingen skarp eller stabil gr�nslinje mellan grupperna och fraktionerna, vilka fluktuerade allt efter h�ndelsernas g�ng och allt efter de problem som uppstod. Den frisinnade revolutionsandan �verlevde inb�rdeskrigets klimax till ett gott stycke in p� 1920. Det var under kampens sista skeden, d� segern praktiskt taget var s�krad, som den b�rjade f�rsvinna, som oppositionspartierna f�rv�grades en legal existens och �ven det h�rskande partiet fann sin frihet beskuren av restriktioner och tv�ngspolitik.
Sk�let till detta paradoxala sakernas tillst�nd var att den allvarligaste faran f�r regimen uppstod f�rst efter det att de sista skotten i inb�rdeskriget var avlossade. Revolutionen hade krossat sina fiender, men den hade ocks� f�rlorat de flesta av sina v�nner. F�r att f�rs�rja de hungrande st�derna och s�kra leveranserna till sina arm�er hade regeringen h�nsynsl�st rekvirerat jordbruksprodukter fr�n b�nderna. Under inb�rdeskrigets hetta urartade rekvisitionerna endast alltf�r l�tt till regelr�tt plundring. B�nderna, som tryggat bolsjevismens seger 1918 och 1919, v�nde sig mot den 1920, och de gjorde det s� mycket resolutare ju s�krare de blev p� att godsherrarnas och de vita generalernas makt var bruten. Bonderevolter utbredde sig �ver landet. Inte var heller regimen s�ker p� st�d fr�n industriarbetarna, som varit bolsjevismens mest aktiva gynnare. Det var i deras namn diktaturen ut�vades. Deras led var emellertid fruktansv�rt uttunnade. De kraftfullaste och mest idealistiska bland dem hade stupat. De �verlevande var uttr�ttade och drivna till f�rtvivlan av sv�lt, arbetsl�shet och valutainflation som gjorde rubeln totalt v�rdel�s. Industriproduktionen var mindre �n en femtedel av den normala.[247] St�lverken producerade endast fem procent av sin f�rkrigstillverkning. I de fabriker och verkst�der som p� n�got mirakul�st s�tt h�lls i g�ng fick arbetarna ut sina l�ner i varor och m�ste sedan offra tid och krafter p� att byta bort sin avl�ning mot mat. Den industriella arbetarklassen blev deklasserad � den hade ryckts upp ur sin ordnade industriella tillvaro och kastats ut i ett allt uppslukande svartab�rskaos. �Proletariatets diktatur� var mer eller mindre konsoliderad, men under proceduren hade sj�lva proletariatet f�rsvunnit som klassmedvetet element och organiserande faktor.
F�r att �ter f� industrin i g�ng tog regeringen undan f�r undan sin tillflykt till militarisering av arbetskraften. I b�rjan var det trupper som tillf�lligt �tnj�t respit fr�n fronttj�nsten vilka togs i bruk f�r s�dana oundg�ngliga arbeten som skogshuggning och transport av br�nsle och livsmedel. De blev omorganiserade till �arbetsarm�er�. Det var ursprungligen Trotskijs id�. Stalin i sin egenskap av politisk kommissarie p� Ukrainafronten blev ordf�rande i det ukrainska milit�ra arbetarr�det. Senare kom metoden till anv�ndning i st�rre skala och i motsatt mening: inte nog med att utskrivna soldater anv�ndes i industriarbete, industriarbetarna blev ocks� inkallade till arbete som soldater. 1920 pl�derade Trotskij f�r arbetskraftens militarisering inf�r den �rliga fackf�reningskongressen.[248] Trots motst�nd fr�n mensjevikerna samtyckte fackf�reningarna till att tj�nstg�ra som militariseringsagenter. Det parti som lovat att avskaffa den st�ende arm�n var s�lunda i f�rd med att f�rvandla arbetarbefolkningen till en arm�.
Under inb�rdeskriget hade det knappast funnits annat f�r regeringen att g�ra. Men sedan gjorde ledarna en dygd av den h�rda n�dv�ndigheten. De beg�rde att folket skulle godk�nna vad de gjorde inte som n�dfalls�tg�rder utan som sann socialism, som den nya livsstilen, sovjetsamh�llets h�gre civilisation. Detta var den stora felsynen p� den s� kallade krigskommunismen. Medan Lenin och Trotskij h�vdade att arbetsarm�erna var ett oundg�ngligt tillbeh�r till socialismen, lovprisade den galopperande inflationen och devalveringen som f�rsmaken av ett sant kommunistiskt ekonomiskt system utan pengar.[249] S�dana id�er kontrasterade bj�rt mot den p�fallande l�ngsamhet och f�rsiktighet varmed bolsjevikerna hade b�rjat nationalisera storindustrin efter revolutionen, d� de var skarpt medvetna om sv�righeterna i en �verg�ng fr�n Rysslands halvt feodala f�rh�llanden till socialistisk nationalekonomi. Men i inb�rdeskrigets atmosf�r tycks det h�rskande partiet ha utbytt sin ursprungliga realism mot en orubblig och donquijotisk �nskan att �stadkomma ett Utopien. Som Karl Radek uttryckte det: bolsjevikerna hoppades med gev�ret i hand kunna bryta sig en genv�g in i ett full�ndat klassl�st samh�lle. Framf�r allt hade de blivit vana vid milit�r disciplin, och den vanan satt i n�r de stod inf�r ett ekonomiskt och socialt kaos, d�r inga milit�ra order kunde skapas.
I mars 1921 kom j�sningen i landet pl�tsligt till utbrott i Kronstadtupproret, som till tiden sammanf�ll med den tionde partikongressen. �Det var blixten som lyste upp verkligheten b�ttre �n n�got annat�, yttrade Lenin.[250] Det l�g bitter ironi i att scenen f�r upproret var Kronstadt, bolsjevismens h�gborg 1917. Sympatis�rer ur de vita gardena. anarkister och till och med bolsjeviker k�mpade sida vid sida mot de r�da trupper som p� Tuchatjevskijs order skyndade tv�rs �ver den tillfrusna Finska viken f�r att undertrycka resningen. Man f�r ett begrepp om den f�rf�ran upproret v�ckte inom det makthavande partiet, d� man h�r att partikongressen vid underr�ttelsen om dess utbrott avbr�t sina f�rhandlingar och skickade ut de flesta delegaterna att delta i stormningen av Kronstadt. Inte vid n�got kritiskt tillf�lle under inb�rdeskriget hade det uppst�tt n�gon j�mf�rlig panik.[251]
Upprorsm�nnen i Kronstadt kr�vde upph�vande av bolsjevikpartiets diktatur och �terinf�rande av verklig sovjetstyrelse av den art bolsjevikerna lovat att etablera. De kr�vde ocks� ett slut p� det ekonomiska och politiska f�rtrycket. N�gra av ledarna var anarkister och v�nsterkommunister, och deras l�senord var l�nade fr�n bolsjevikernas slogans under revolutionens f�rsta skede. Emellertid v�ckte upproret, trots sin extremt v�nsterbetonade pr�gel, nytt hopp i den besegrade kontrarevolutionens led. Diktaturen hade n�tt den punkt, v�lbekant fr�n tidigare revolutioner, d� den, efter att ha besegrat anh�ngarna av l�ancien r�gime, eggade b�de h�gern och v�nstern, konservativa och revolution�rer, till gemensam h�tsk opposition. Under en tid m�ste visionen av b�delsk�rran, som under Parisp�belns och aristokratins f�renade jubelrop f�rde Robespierre till giljotinen, ha sp�kat f�r Lenins �ron.
Upproret kuvades och Lenin drog f�ljande slutsats av h�ndelsen: �vi hade avancerat f�r l�ngt ... vi hade inte s�krat en effektiv bas ... massorna hade anat vad vi sj�lva �nnu inte medvetet kunde formulera ... n�mligen att den direkta �verg�ngen till rent socialistiska metoder, till rent socialistisk distribution �versteg v�ra krafter, och att vi hotades av en katastrof, s�vida vi inte visade oss i st�nd att retirera och begr�nsa oss till enklare uppgifter.�[252] Det krigskommunistiska systemet slopades och ersattes med den s� kallade nya ekonomiska politiken. �Nep�, som denna politik kom att ben�mnas, innebar ett blandat ekonomiskt system. Storindustrin och transportv�sendet f�rblev i statens �go. Privat f�retagsamhet blev till�ten inom den mindre och medeltunga industrin liksom inom hantverket. Utl�ndska koncerner fick inbjudan att �teruppta sin verksamhet i Ryssland, till och med storindustrin. Livsmedelsrekvisitionerna p� landsbygden upph�rde och ersattes med vanlig jordbruksbeskattning, f�rst in natura och senare i kontanter. Rubeln blev s� sm�ningom stabiliserad. Huvudsyftet med dessa genomgripande reformer var att �teruppbygga industrin n�stan fr�n grunden, att �teruppliva utbytet av industriprodukter mot livsmedel och r�material, med ett ord, att �teruppr�tta ett funktionsdugligt ekonomiskt system med hj�lp av privat kapital. Staten f�rbeh�ll sig, bortsett fr�n �gander�tten till storindustrin, den h�gsta ekonomiska kontrollen.
Enligt denna plan skulle de socialistiska och de privata �sektorerna� inom n�ringslivet konkurrera med varandra p� kommersiell bas. Man hoppades att den socialistiska sektorn gradvis skulle utvidgas under konkurrensen och den privata krympa samman. Socialismens framtida seger var enligt Lenins �sikt trolig, om �n inte s�ker, med h�nsyn till storindustrins �verl�gsenhet �ver sm�f�retagen och regeringens milt protektionistiska politik till f�rm�n f�r socialistsektorn. I stort sett skulle emellertid konkurrensen bli fredlig och rent kommersiell. Socialismen m�ste visa sitt v�rde i en ekonomisk t�vlan.[253] Vissa kritiska punkter p� programmet l�mnades, naturligt nog, oklara eller �ppna, och tvisten om dessa punkter skulle bli ett led i maktkampen efter Lenins d�d. Stalin l�mnade intet bidrag till det ursprungliga Nep-programmet, som helt var en skapelse av Lenin. Inte gav heller dess antagande upphov till n�gra speciella meningsbrytningar. Reformen framtvingades av Kronstadtupproret och genomf�rdes utan f�reg�ende debatt.
Samtidigt utf�rdes ocks� ett annat, mindre i�gonenfallande nummer p� den politiska arenan, en f�r�ndring vars fulla inneb�rd knappast stod klar f�r dess upphovsm�n. Medan man radikalt sl�ppte efter p� den ekonomiska diktaturen, blev den politiska diktaturen s� mycket stramare. Mot slutet av inb�rdeskriget hade oppositionspartierna, mensjevikerna och socialrevolution�rerna, slutligen blivit undertryckta. N�sta steg blev att f�rbjuda bildandet av oppositionsgrupper inom det h�rskande partiet sj�lvt. Omedvetet, n�stan trevande n�dde nu bolsjevismen tr�skeln till vad man senare skulle kalla den totalit�ra staten. Det �r n�dv�ndigt att h�r dr�ja ett �gonblick f�r att �n en g�ng sk�rsk�da bolsjevismens utveckling och analysera dess ledares p�verkningar och motiv, om man vill f� en nyckel b�de till Sovjetstatens vidare utveckling och Stalins framtida maktst�llning.
F�rbudet mot oppositionsgrupper inom det h�rskande partiet utf�rdades av den tionde kongressen efter en dramatisk debatt om fackf�reningarnas roll i sovjetsystemet. Tre-fyra olika synpunkter gjorde sig g�llande i den hetsiga strid som blossade upp strax f�re Kronstadtupproret. Arbetaroppositionen under ledning av f�rre arbetskommissarien Sjljapnikov och Aleksandra Kollontaj kr�vde statens syndikalisering � �verf�randet av hela den ekonomiska makten p� fackf�reningarna. Egendomligt nog var fackf�reningscheferna, Tomskij och Rudzutak, inte med bland arbetaroppositionens ledare, denna gav n�mligen inte uttryck at fackf�reningsledningens str�vanden utan �t de stora bolsjevikiska massornas Missn�je med partiets ekonomiska diktatur. Oppositionen kritiserade den v�xande ekonomiska byr�kratin och dess brutala behandling av arbetarnas r�ttigheter och intressen. Enligt Sjljapnikov och Kollontajs mening borde fackf�reningarna, som arbetarklassens direkta representantorgan, f� ansvaret f�r den ekonomiska politikens planl�ggning och ledning, och de borde byggas ut till motvikter mot politbyr�n och regeringen, som b�gge dominerades av samma personligheter.[254] En annan grupp missn�jda, den �demokratiska centralismens� fraktion, framf�rde delvis samma synpunkter och anklagade partiledningen f�r att uppamma �byr�kratisk centralism.� [255] Denna grupp, vars fr�msta krav var frihet inom sovjeterna och partiet, var i m�nga avseenden f�rel�pare till senare och vida inflytelserikare oppositionsgrupper.
Den �byr�kratiska centralismens� ytterlighetsriktning representerades p� kongressen av Trotskij och hans anh�ngare, vilka kr�vde att fackf�reningarna skulle inordnas i regeringsmaskineriet. Trotskij framh�ll att fackf�reningarna hade �verlevat sina forna funktioner. Staten var en arbetarstat. D�rav f�ljde att dess regering representerade proletariatets allm�nna och gemensamma intressen som motsats till de olika arbetargruppernas lokala intressen, vilka fackf�reningarna alltid hade tillvaratagit. Arbetarnas lokala intressen borde inte st� i opposition mot deras allm�nna och gemensamma intressen. Fackf�reningarna borde nu snarare samarbeta med regeringen vid genomf�randet av dess ekonomiska planer �n f�rsvara individuella arbetare eller arbetargrupper mot arbetarstaten. Under det att Sjljapnikov och Kollontaj ville att staten skulle avst� sin ekonomiska makt �t fackf�reningarna, kr�vde Trotskij att fackf�reningarna skulle uppge sin sj�lvst�ndighet och kapitulera f�r staten och partiet.[256]
Lenin s�kte finna en medelv�g, st�dd av tolv medlemmar av centralkommitt�n, d�ribland Stalin. Han avvisade Trotskijs och s krav p� att fackf�reningarna skulle absorberas av staten. Sovjetstaten var, sade han, str�ngt taget inte en arbetarstat. Den representerade tv� samh�llsklasser: arbetare och b�nder, och d�rtill led den av �byr�kratisk vanskaplighet�. Med sin b�sta dialektik h�vdade han att arbetarna m�ste f�rsvara denna stat, men de m�ste ocks� f�rsvara sig sj�lva mot staten genom fackf�reningarna, vilka f�ljaktligen borde �tnjuta ett visst oberoende gentemot regeringen. Vidare borde ocks� arbetarna ha ett visst oberoende gentemot fackf�reningarna; och de borde ha sin frihet att ansluta sig till dem eller ej.
Den huvudsakliga striden stod emellertid inte mellan Lenin och Trotskij. De gjorde gemensam sak mot arbetaroppositionen och de demokratiska centralisterna, ty det var fr�n det h�llet regeringens och partiets auktoritet var mest direkt hotad. Hotets allvar motsvarades av den osedvanliga sk�rpan i Lenins utfall mot �anarkosyndikalisterna� som han kallade sina motst�ndare, varvid han till och med definierade deras �sikter, f�r att inte tala om deras handlingar, som �en direkt politisk fara f�r den prolet�ra diktaturens sj�lva existens�.[257] Detta var orsaken till f�rbudet mot oppositionsgrupper inom partiet. Vad Lenin fann s� farligt hos arbetaroppositionen var inte s� mycket dess speciella synpunkter p� fackf�reningarna som en underliggande �nskan att tilldela partiet en mera blygsam roll �n det hade kommit att spela. Lenin gjorde ett halvhj�rtat f�rs�k att mildra f�rbudet: partimedlemmarna skulle ha r�tt att v�dra sina divergerande �sikter i ett speciellt diskussionsblad, och n�gra av oppositionens fr�msta talesm�n blev �tervalda till centralkommitt�n. Men han f�rtog sj�lv effekten av sina liberala gester n�r han �vertalade kongressen att fastsl� att �propaganda f�r [anarkosyndikalistiska] �sikter �r of�renlig med medlemskap i det ryska kommunistiska partiet�.[258] Kongressen gav centralkommitt�n befogenhet att utesluta ur partiet ledare som blivit valda av kongressen och l�t d�rmed piskan vina �ver de f�respr�kare f�r oppositionen som just blivit omvalda. De tre dugliga, bildade och sj�lvst�ndiga partisekreterarna Krestinskij, Serebrjakov och Preobrazjenskij, som visade dragning eller �verseende mot oppositionen, blev avsatta fr�n sina poster och ersatta med �p�litliga� personer som Molotov och Jaroslavskij. De nya sekreterarna var intima v�nner till Stalin. Trotskij r�stade f�r f�rbudet utan att ana att det en dag skulle bli en d�dsf�lla f�r hans egen opposition.
Tanken att ett enda parti skulle beh�rska sovjetstaten ingick p� intet s�tt i det bolsjevikiska programmet, �n mindre tanken att blott ett enda parti skulle till�tas existera. Proskriptionen av de andra partierna, skrev Trotskij, �stod i uppenbar strid mot sovjetdemokratins anda�, och �bolsjevismens ledare betraktade den inte som en princip utan som en tillf�llig handling i sj�lvf�rsvar�.[259] F�r ett parti vars historia var uppfylld av s� m�nga fria och oh�mmade inre strider var f�rbudet mot interna oppositionsgrupper ett ytterligt drastiskt avsteg fr�n dess egna h�vdvunna vanor. Partiet l�g nu i konflikt med sin egen natur, det f�rnekade sig sj�lvt d� det f�rs�kte h�vda sig.
Mot slutet av inb�rdeskriget kom bolsjevismen i konflikt med de samh�llsklasser som sk�nkt den sitt st�d. B�ndernas och arbetarnas missn�je tolkades av mensjeviker, socialrevolution�rer och anarkister, vilkas kritik mot bolsjevikerna nu var lika �vertygande och effektiv som den varit ineffektiv mellan 1917 och 1919. Om sovjetdemokratins mekanism hade till�tits fungera, om sovjeterna hade tillsatts genom fria val och haft sin frihet att v�lja regering, skulle de s� gott som s�kert ha st�rtat bolsjevikerna och �ter givit makten �t samma partier som de tidigare v�nt ryggen. Bolsjevikerna var beslutna att f�rhindra n�got s�dant. Enligt deras �sikt var revolutionen tryggad endast s� l�nge revolutionspartiet satt vid makten. Alla deras nyvunna erfarenheter bef�ste dem i denna �sikt. Revolutionen hade segrat i trots av och tv�rt emot mensjevikernas och socialrevolution�rernas alla tvivel, bet�nkligheter och obstruktions�tg�rder. De moderata socialisterna hade inte kurage och t�ga till att f�ra ett inb�rdeskrig. Deras �terv�ndande till makten kunde, enligt den bolsjevikiska synpunkten, inte bli annat �n en episod som slutade med de vita gardenas seger och �teruppr�ttandet av l�ancien r�gime. Visserligen var massorna nu, av ren utmattning, ben�gna att st�dja mensjevikerna och anarkisterna; men skulle massorna f� s�tta hela revolutionsarbetet p� spel? Skulle sovjeterna �terf� sin handlingsfrihet, n�r de s� gott som s�kert skulle anv�nda den till sitt eget f�rd�rv? Det var en situation d�r, med Dantes ord, �folket skriade: �D�d �t v�rt liv! Liv �t v�r d�d!�, och de flesta bolsjevikledarna v�grade att h�ra p�.
Om det allm�nna missn�jets spr�kr�r var avl�gsnade eller nedtystade, s� var missn�jet det likv�l icke. Inte kunde man heller trolla bort de skilda samh�llsklassernas stridiga intressen, framf�r allt inte b�ndernas, genom att undertrycka deras talesm�n. Nu b�rjade sj�lva det h�rskande partiet, denne ensamme segrare p� det politiska slagf�ltet, falla offer f�r ryck av besvikelse och missn�je. �n den ena, �n den andra partisektionen b�rjade ge luft �t gamla v�lk�nda klagom�l. Klyftorna som uppst�tt i landet hotade att klyva �ven det makt�gande partiet, och det m�ste nu h�llas samman med j�rnband. Partiets k�nslighet m�ste avtrubbas, dess syn f�rdunklas, dess h�rsel d�vas f�r att det skulle bli oemottagligt f�r mindre �nskv�rda p�verkningar. Behovet av allt detta tycktes bli �n mer tr�ngande i samband med Nep-reformerna. Kapitalistiska grupper och intressen fick nytt spelrum p� det ekonomiska f�ltet, men det fanns inte l�ngre n�got parti som representerade dem p� den politiska v�djobanan. Det var blott naturligt att de s�kte spr�kr�r f�r sina �sikter och att de s�kte dem inom det enda politiska parti som numera existerade. Endast fullst�ndig isolering kunde hindra partiet fr�n att splittras i ett flertal fientliga fraktioner.
Det problem som bolsjevismen nu hade gripit sig an med hade emellertid starka likheter med cirkelns kvadratur. F�r att r�dda revolutionens er�vringar m�ste det undertrycka den spontana rytmen i landets politiska liv. D�rvid stympade partiet sig sj�lvt till kropp och sj�l. Fr�n och med nu skulle dess medlemmar inte v�ga ge uttryck �t �sikter som kanske, vid n�rmare analys, befanns �terspegla �p�tryckning fr�n fr�mmande samh�llsklasser�. Endast den h�gsta auktoriteten kunde avg�ra vilka synpunkter som var bolsjevikinka och prolet�ra och vilka som inte var det. De ideologiska begreppen blev mysteri�st vaga, och politbyr�n blev den enda k�llan f�r revolution�r visdom. De flesta ledarna f�rlorade sm�ningom kontakten med sina anh�ngares tankar och st�mningar, eftersom id�trafiken var helt enkelriktad � fr�n politbyr�n och ned�t. Partiet f�rvandlade sig undan f�r undan till en byr�kratisk maskin. Det var visserligen sant att omsorgen om revolutionen tvingade bolsjevismen att f�lja den v�g som valdes av den tionde kongressen, men det var lika sant att bolsjevismen under sin f�rd utmed denna v�g f�rlorade mer och mer av sitt ursprungliga jag. F�r att r�dda revolutionen upph�rde partiet att vara en fri sammanslutning av sj�lvst�ndiga, kritiskt sinnade och modiga revolution�rer. Det stora flertalet underkastade sig den allt m�ktigare partimaskinen. De s�g ingen annan utv�g. De som sk�tte spakarna i maskinen och var mest intimt f�rbundna med den, de som genom uppfostran och temperament var mest kongeniala med den nya byr�kratiska utvecklingen, blev automatiskt ledarna under den nya eran. Administratorn b�rjade tr�nga ut ideologen, byr�kraten och kommitt�mannen eliminerade idealisten. Vem kunde gynnas mera av en s�dan utveckling och vem kunde gynna den mera �n Stalin, kommitt�mannen par excellence, kommitt�mannen med stort K?
Tendensen gjorde sig inte m�rkbar med ens. Den framtr�dde gradvis i tveksamma sicksackkurvor, st�ndigt i strid med gamla inrotade vanor. Inte heller var klyvningen mellan administratorn och idealisten pl�tslig och snabb. Det var ingen brist p� idealism hos administratorerna, och ideologerna underkastade sig till en b�rjan villigt byr�kraterna eller t�vlade rent av med dem i att omhulda den nya disciplinen. I debatten om fackf�reningarna gick ideologen Trotskij till s�dana ytterligheter i sitt f�rsvar f�r de byr�kratiska str�vandena att han st�tte de mest inbitna byr�krater f�r huvudet och �drog sig ansenlig impopularitet. Hos Lenin blandades de olika karakt�rerna med n�stan full�ndad j�mvikt, vilket var orsaken till att han var s� idealiskt skickad att presidera �ver partiet under �verg�ngstiden. Hans moraliska auktoritet framtvingade en tillf�llig och l�slig kompromiss mellan de stridiga tendenserna, en kompromiss som med n�dv�ndighet m�ste bryta samman efter hans d�d. Men redan under hans livstid v�xte den byr�kratiska partimaskinens tyngd stadigt, om ocks� om�rkligt, f�r varje m�nad som gick, och detsamma g�llde Stalins roll i maskineriet.
KAPITEL 7
Maktanhopning i Stalins h�nder. � Hans roll som folkkommissarie f�r arbetare- och bondeinspektionen. � Hans st�llning i politbyr�n. � Stalins utn�mning till generalsekreterare i centralkommitt�n (den 3 april 1922). � Generalsekretariatets och den centrala kontrollkommissionens funktioner. � Stalin leder de f�rsta �utrensningarna�. � Lenins sjukdom. � Stalins konflikt med georgiska bolsjeviker, motst�ndare till diktaturen i Moskva. � Stalin som upphovsman till konstitutionen av 1924. � Hans konflikt med Lenin. � Lenins testamente. � Lenin f�rd�mer Stalins verksamhet som ledare f�r arbetare- och bondeinspektionen (januari�februari 1923). � Stalins framg�ngar p� den tolfte partikongressen. � Triumviratet Zinovjev, Kamenev och Stalin. � Kontroversen 1923. � Kampen mellan triumvirerna och Trotskij. � Leninkultens uppkomst. � Lenins d�d (den 21 januari 1924). � Stalins trohetsed till Lenin. � Lenins testamente, som tillr�der Stalins avskedande, uppl�ses p� ett sammantr�de i centralkommitt�n (maj 1924). � Zinovjev r�ddar Stalin. � Stalins personlighet i mitten av tjugotalet. � Hans taktik gentemot sina motst�ndare och anh�ngare. � �Den litter�ra debatten� h�sten 1924. � Stalin f�rsvarar Zinovjev och Kamenev mot Trotskij. � Stalin motst�ndare till �socialism i ett enda land� (v�ren 1924). � Han byter �sikt samma h�st. � Trotskijs �permanenta revolution�. � Den psykologiska bakgrunden till socialism i ett enda land�.
F� skickelsedigra historiska h�ndelseutvecklingar ha f�rl�pt s� om�rkligt och f�refallit s� betydelsel�sa i samtidens �gon som den f�rbluffande maktanhopning i Stalins h�nder som �gde rum medan Lenin �nnu levde. Tv� �r efter inb�rdeskrigets slut stod i verkligheten det ryska samh�llet redan under Stalins spira utan att k�nna sin h�rskares namn. �nnu m�rkv�rdigare �r att han blev vald och utn�mnd till alla sina maktposter av sina rivaler. Det skulle finnas m�rk dramatik i �verfl�d i hans senare strid mot dessa rivaler. Men striden b�rjade f�rst n�r han h�ll maktens alla tyglar stadigt i sina h�nder och sedan hans motst�ndare f�tt upp �gonen f�r hans roll och s�kt avl�gsna honom fr�n hans dominerande st�llning. D� fann de det emellertid om�jligt att avl�gsna honom.
Tre av de �mbeten han bekl�dde omedelbart efter inb�rdeskriget var av avg�rande betydelse: han var folkkommissarie f�r nationaliteterna, folkkommissarie f�r arbetare- och bondeinspektionen samt medlem av politbyr�n.
Som nationalitetskommissarie hade han att g�ra med n�ra halva befolkningen i Den ryska socialistiska sovjetrepubliken, vilket var namnet p� den stat som ersatt det gamla Ryssland. Sextiofem miljoner av dess etthundrafyrtio miljoner tillh�rde icke-ryska nationaliteter. De representerade varje t�nkbart civilisationsstadium, fr�n ukrainarnas kvasieuropeiska levnadss�tt ner till tjugofem miljoner turkmenska herdars primitiva existens. Vitryssar, kirgiser, uzbeker, aserbeidjaner, tatarer, armenier, georgier, tadzjiker, burj�ter, jakuter och ett otal andra, f�r vilka de v�sterl�ndska spr�ken inte tycks ha n�gra namn, befann sig p� v�xlande �verg�ngsstadier mellan stamgemenskapen och det moderna samh�llet. I sin iver att locka till sig dessa nationaliteter och utpl�na deras minnen av det tsaristiska f�rtrycket erbj�d bolsjevismen autonomi och sj�lvstyrelse �t dem alla. F� av dessa grupper �gde n�gon som helst �nationalk�nsla�. �n f�rre hade f�rv�rvat det minimum av bildning som �r oundg�ngligt f�r sj�lvstyrelse. F�r sk�tseln av sina angel�genheter var de beroende av hj�lp utifr�n, det vill s�ga fr�n folkkommissariatet f�r nationaliteterna. F�r de allra flesta var bolsjevismens doktrin�ra problem lika vilt fr�mmande som Einsteins teorier var f�r khanerna av Bochara. I deras l�nder betydde revolutionen de primitiva samh�llsbildningarnas frig�rande fr�n emirers, khaners och mollaers �verh�ghet, j�mte ett visst m�tt av europeisering.
Bortsett fr�n Ukraina, som styrdes av en sj�lvst�ndigt sinnad regering under Christian Rakovskij, hade nationalitetskommissariatet huvudsakligen att syssla med Rysslands v�ldiga, tr�ga orientaliska randomr�den. Ingen av de ledare som tillbragt st�rre delen av sitt vuxna liv i V�steuropa var lika l�mpad att f�rest� detta kommissariat som Stalin. Hans f�rstahandskunskaper om sina klienters seder och bruk var o�vertr�ffad. Detsamma g�llde hans f�rm�ga att handskas med kvistigheterna i deras �politik�, d�r blodsfejder och orientaliska intriger blandade sig med uppriktig str�van mot en modern civilisation. Han visade just den blandning av t�lamod, patriarkalisk str�nghet och slughet som kr�vdes. Politbyr�n f�rlitade sig p� detta och gav honom fria h�nder.
Den asiatiska och halvasiatiska periferin blev s�ledes hans f�rsta okvalda besittning. Omedelbart efter revolutionen, d� nationens ledarskap tillh�rde de r�da, sjudande storst�derna i det europeiska Ryssland, framf�r allt i Petrograd och Moskva, gjorde sig periferin f�ga g�llande. I och med revolutionens ebb tog de primitiva provinserna revansch. De gjorde sig g�llande p� otaliga omr�den, ekonomiska, politiska och kulturella. Deras andliga klimat blev p� s�tt och vis utslagsgivande f�r hela landets �sk�dning. Att detta klimat till s� stor del var orientaliskt var en omst�ndighet av st�rsta vikt. Stalin, som var s� v�l skickad att f�ra den ryska kommunismens talan inf�r folken i de orientaliska ytteromr�dena, var lika v�l skickad att orientalisera sitt parti. Under sina �r i kommissariatet kn�t och utvidgade han sina kontakter med de bolsjevikledare i randstaterna p� vilkas h�ngivna st�d han kunde r�kna, och av vilka s� m�nga skulle �terfinnas i hans omgivning i Kreml l�ngre fram.
Han blev utn�mnd till folkkommissarie f�r arbetare- och bondeinspektionen 1919, p� Zinovjevs f�rslag. �Rabkrin�, som kommissariatet kallades, hade till uppgift att kontrollera varje gren av administrationen, fr�n toppen och �nda ner, i syfte att eliminera de tv� sv�ra fel, ineffektivitet och korruption som Sovjet som str�ng och sakkunnig �vervakare av hela den skrangliga och gnisslande regeringsapparaten, att avsl�ja maktmissbruk och formalism och att utbilda en elit av p�litliga tj�nstem�n f�r varje gren av f�rvaltningen. Kommissariatet anv�nde sig av arbetare- och bondegrupper, som n�r som helst kunde kr�va tilltr�de till folkkommissariatets kanslier och �vervaka arbetet d�r. Till sist gick det d�rh�n att Rabkrins kontrollgrupper regelbundet bevistade slutna departementsplena och till och med folkkommissarier�dets konseljer. Systemet hade inf�rts i avsikt att utbilda en elit f�r statstj�nst, men det resulterade i att Rabkrin kunde h�lla sitt �ga p� varje kugge i regeringsapparaten.[260]
Hela den bisarra inspektionsplanen var en av Lenins �lsklingsid�er. Uppr�rd av tj�nstemannak�rens ineffektivitet och o�rlighet s�kte han reformera den medelst intensiv och h�nsynsl�s �kontroll underifr�n�, och kommissariatet skulle vara redskapet. Att Stalin blev utvald f�r arbetet ger ett begrepp om Lenins stora f�rtroende f�r honom, ty inspektionen skulle vara ett slags �verregering, sj�lv fri fr�n varje skymt av byr�kratism.
Lenins kur visade sig vara lika sv�r som sjukdomen. Bristerna i statsf�rvaltningen var, som Lenin sj�lv ofta p�pekade, en f�ljd av den skr�mmande l�ga bildningsniv�n i landet, dess materiella och andliga n�d, som kunde botas endast gradvis, under minst en generations livstid. Rabkrin hade m�st vara ett kommissariat av �nglar f�r att kunna h�ja sig sj�lvt, f�r att inte tala om andra, �ver den ryska byr�kratins m�rka dal. Med sin karakteristiska tro p� de kroppsarbetande klassernas inneboende dygder v�djade Lenin till arbetarna gentemot sin egen byr�krati. Det officiella maskineriet f�rvandlade emellertid sj�lva arbetarna till byr�krater. Inspektionskommissariatet blev, som Lenin senare skulle uppt�cka, en ytterligare k�lla till f�rvirring, korruption och byr�kratiska intriger. Till slut blev det en inofficiell men best�llsam polisk�r, som �vervakade statsf�rvaltningen. Men l�t oss inte g� h�ndelserna i f�rv�g. Det m� h�r r�cka att s�ga att Stalin, som inspektionens chef, kom att kontrollera hela regeringsapparaten, dess funktioner och dess personal, mera intimt �n n�gon annan folkkommissarie.
Hans n�sta utsiktspunkt fanns i politbyr�n. Under hela inb�rdeskriget bestod politbyr�n endast av fem m�n: Lenin, Trotskij, Stalin, Kamenev och . Allt sedan brytningen mellan bolsjeviker och socialrevolution�rer hade den varit landets faktiska regering. Lenin var den erk�nde ledaren f�r b�de regeringen och partiet. Trotskij har ansvaret f�r inb�rdeskrigets f�rande. Kamenev fungerade som Lenins st�llf�retr�dare p� olika omr�den. hade h�gsta tillsynen �ver pressen och propagandan. Det l�pande partiarbetet f�ll p� Stalins lott. Politbyr�n dryftade storpolitiken. Ett annat organ, som i likhet med politbyr�n var tillsatt av centralkommitt�n, organisationsbyr�n eller orgbyr�n, hade ledningen av partiets personal, som den kunde kalla in, s�tta i arbete och placera inom arm�n eller statsf�rvaltningen allt efter inb�rdeskrigets krav. Fr�n b�rjan av 1919 var Stalin den ende permanente f�rbindelseofficeren mellan politbyr�n och orgbyr�n. Han genomdrev samordnande av politik och organisation, det vill s�ga, han ordnade partiets styrkor enligt politbyr�ns direktiv. Mer �n n�gon av sina kolleger var han �verhopad med partiets dagliga sl�pg�ra och invigd i alla dess k�kskabaler.
Vid denna tidpunkt var hans makt redan fruktansv�rd. Den skulle tillv�xa ytterligare, d� han den 3 april 1922 utn�mndes till centralkommitt�ns generalsekreterare. Den elfte partikongressen hade just valt en ny och utvidgad centralkommitt� och �terigen j�mkat stadgarna. Partiets ledarorgan var nu �vertunga, och man skapade ett nytt kansli, generalsekretariatet, som skulle samordna de m�nga v�xande och sammansm�ltande avdelningarnas arbete. Det var vid detta tillf�lle, p�st�r Trotskij, som Lenin i den tr�ngsta v�nkretsen gav luft �t sina farh�gor r�rande Stalins kandidatur: �Den kocken kan bara servera pepprade r�tter.�[261] Men hans oro var i varje fall inte allvarlig, och han st�dde slutligen sj�lv �kockens� kandidatur. Molotov och Kujbysjev valdes till Stalins medhj�lpare; den f�rre hade redan f�rut varit en av partisekreterarna. Utn�mningen meddelades i den ryska pressen utan vidare omst�ndigheter som en ov�sentlig tilldragelse i partiets interna liv.
Kort d�rp� b�rjade en latent maktdualism utveckla sig i sj�lva toppen av partiet. De sju m�n som nu bildade politbyr�n (f�rutom de tidigare fem hade Zinovjev och Tomskij nyligen blivit invalda) representerade, s� att s�ga, partiets intellekt och anda. I generalsekretariatets �mbetsrum residerade den mera materiella, f�rvaltande och styrande makten. Till namnet var generalsekretariatet underordnat den illustra och upph�jda politbyr�n. Men politbyr�ns beroende av sekretariatet blev s� stort att byr�n utan denna st�tta mer eller mindre h�ngde fritt i luften. Sekretariatet f�rberedde dagordningen till varje session i politbyr�n. Det tillhandah�ll det dokumentariska underlaget f�r varje debattfr�ga. Det f�rmedlade politbyr�ns beslut till de l�gre instanserna. Det stod i daglig kontakt med de m�nga tusentals partifunktion�rerna i huvudstaden och provinsen. Det var ansvarigt f�r deras utn�mningar, befordringar och avs�ttningar. Det kunde, till en viss grad, st�mma politbyr�n partisk till en fr�ga innan denna kom upp till debatt. Det kunde t�nja och vrida p� det praktiska utf�randet av politbyr�ns beslut allt efter generalsekretariatets egen smak. Det finns likartade organ inom alla regeringsapparater, men de f�rv�rvar s�llan sj�lvst�ndig auktoritet. Vad som vanligen hindrar dem fr�n att �verskrida sina befogenheter �r en viss utspridning av makten �ver hela regeringssystemet, effektiv kontroll �ver dem, samt, n�gon g�ng, �mbetsm�nnens integritet. Den �vercentraliserade makten hos den bolsjevikiska partiledningen, bristen p� effektiv kontroll och, sist men inte minst, generalsekreterarens personliga str�vanden, allt detta samverkade till det utomordentligt stora inflytande generalsekretariatet kom att ut�va endast n�gra m�nader efter sin tillkomst.
Bilden skulle vara ofullst�ndig utan ett omn�mnande av en annan institution, den centrala kontrollkommissionen, som kom att dominera det bolsjevikiska partilivet. Den spelade samma roll vis-�-vis partiet som inspektionskommissariatet vis-�-vis regeringsapparaten: den �vervakade partimoralen. Den bilades vid den tionde kongressen 1921 p� beg�ran av arbetaroppositionen, vilken kongressen i �vrigt hade behandlat s� str�ngt. Den sk�tte om de s� kallade utrensningarna. �ven dessa inleddes av den tionde kongressen p� oppositionens beg�ran. De var avsedda att med j�mna mellanrum rensa partiet fr�n strebers, som i stort antal hade kl�ttrat upp p� partik�rran, fr�n kommunister som f�tt smak f�r en borgerlig livsf�ring samt kommissarier vilka makten hade stigit �t huvudet. Lenin tog upp iden och avs�g att begagna den f�r att hindra sina anh�ngare fr�n att avvika fr�n partiets puritanska standard. Men han v�nde ocks� ena eggen mot �anarkosyndikalister�, vankelmodiga, tveksamma och avf�lliga, mot den nya metodens egentliga initiativtagare.
Utrensningarna gick i b�rjan helt annorlunda till �n de kom att g�ra l�ngre fram. De var inga domstolsfall. De f�retogs av partiets lokala kontrollkommissioner inf�r ett �ppet folkforum, till vilket b�de bolsjeviker och icke-bolsjeviker hade fritt tilltr�de. Varje partimedlem, fr�n den h�gste till den l�gste, var i fr�ga om sitt uppf�rande underkastad str�ng offentlig r�fst. Varje man eller kvinna bland �h�rarna kunde tr�da fram som vittne. Den bolsjevik som gav anledning till anm�rkningar fick en str�ng skrapa eller blev, i sv�ra fall, utesluten ur partiet. N�gra andra straff kunde kontrollkommissionen inte utd�ma.
Det ursprungliga motivet till utrensningarna var n�stan donquijotiskt. Det var att ge folket m�jlighet att d� och d� klatscha med piskan �t sina h�rskare. Men eftersom det h�rskande partiet vidh�ll att det inte kunde underkasta sig folkets kontroll i n�gra grundl�ggande principfr�gor, var dessa nya organ a priori betydelsel�sa och kunde aldrig bli effektiva. De illustrerade partiets redan v�lbekanta dilemma: dess v�xande distans fr�n folket och dess iver att bibeh�lla sin folkliga karakt�r; det dilemma som l�g under Lenins patetiska experimenterande med sitt parti under de tv� sista �ren av hans politiska verksamhet. Utrensningarna skulle tj�na som substitut f�r direkta val; de skulle avl�gsna korrumperade medlemmar fr�n makten utan att avl�gsna partiet.[262]
Den centrala kontrollkommissionen i Moskva blev snart den h�gsta appellationsdomstolen f�r utrensningarnas offer �ver hela landet. Ursprungligen skulle den vara oberoende av centralkommitt�n och politbyr�n. Senare blev den s� gott som j�mst�lld med centralkommitt�n, och de b�da organen h�ll regelbundet gemensamma sammantr�den. Generalsekretariatet var den samordnande l�nken mellan dem. P� s� s�tt blev Stalin inofficiellt den h�gsta ledaren f�r utrensningarna.
Lenin, Kamenev, Zinovjev och, i mindre grad, Trotskij hade f�rhj�lpt Stalin till alla de �mbeten han bekl�dde. Hans sysslor var av ett slag som knappast kunde locka de h�gintellektuella medlemmarna av politbyr�n. Deras skarpa huvud f�r doktrinfr�gor, deras f�rm�ga till politisk analys, skulle ha kommit till ringa anv�ndning b�de i arbetare- och bondeinspektionen och i generalsekretariatet. Vad som beh�vdes d�r var en enorm f�rm�ga till h�rt och oinspirerande arbete samt ett t�ligt och aldrig sviktande intresse f�r varje detalj i organisationen. Ingen av Stalins kolleger avundades honom hans lott. S� l�nge Lenin h�ll regeringstyglarna, betraktade de honom enbart som Lenins bitr�de, och de godtog alla beredvilligt Lenins ledarskap. Varken de eller Lenin observerade i tid den fina skillnaden, d� Stalin gradvis �vergick fr�n rollen av bitr�de till rollen av medhj�lpare.
*
Knappt tv� m�nader efter Stalins utn�mning till generalsekreterare gled regeringstyglarna ur Lenins h�nder. I slutet av mars 1922 drabbades han av en f�rsta hj�rnbl�dning till f�ljd av �derf�rkalkning. N�stan ur st�nd att tala f�rdes han fr�n Kreml ut p� landet i trakten av Moskva. Inte f�rr�n l�ngt fram p� h�sten hade han h�mtat sig tillr�ckligt f�r att �teruppta sitt �mbete, och d�refter blev hans verksamhetstid mycket kort. Sent p� h�sten gjorde ett andra slaganfall honom of�rm�gen till arbete, och p� senvintern, i mars 1923, avl�gsnade honom ett tredje slaganfall definitivt fr�n den politiska sk�debanan, �ven om hans kropp fortfor att k�mpa mot d�den till den 21 januari 1924.
De f�ljder Lenins sjukdom fick f�r det bolsjevikiska ledarskapet kan knappast �verskattas. Hela konstellationen upph�rde n�stan med ens att str�la av reflexskenet fr�n sin ledarpersonlighet och att kretsa i sina invanda banor. Lenins l�rjungar och satelliter (Trotskij ensam tillh�rde ingendera kategorin) b�rjade s�ka sig egna, oberoende v�gar. Gradvis f�rlorade de s�dana egenskaper som varit rent imitativa, deras andra och b�ttre natur. Den negativa sidan av Lenins �verv�ldigande och konstanta inflytande p� sina anh�ngare blev nu frapperande tydlig. Hur dominerande detta inflytande hade varit framg�r av den omst�ndligheten, vitsordad av Trotskij, att Zinovjev och Kamenev under l�rlings�ren hos sin m�stare till och med hade lagt sig till med Lenins handstil. De skulle nu forts�tta att anv�nda hans handstil utan inspirationen av hans tankar.
Stalin var i ett avseende mindre beroende av Lenin �n hans kolleger; hans intellektuella behov var mera begr�nsade �n deras. Han intresserade sig f�r det praktiska bruket av de leninistiska uppfinningarna, inte f�r det leninistiska id�-laboratoriet. Hans eget uppf�rande dikterades nu av st�mningarna, behoven och n�dv�ndigheterna inom det v�ldiga politiska maskineri han kommit att kontrollera. Hans politiska filosofi inskr�nkte sig till att s�kra maskineriets maktst�llning med hj�lp av de snabbaste och bekv�maste metoderna. F�r en �ppet diktatorisk regim �r f�rtryck ofta den snabbaste och bekv�maste stridsmetoden. Om det blev oreda i politbyr�n genom Lenins f�rsvinnande, blev det ingen i generalsekretariatet. Tv�rtom; eftersom den nu inte l�ngre beh�vde st� till svars inf�r den vaksamme och skarpsynte �vergranskaren, arbetade den med st�rre fasthet Och sj�lvf�rtroende. Detsamma g�llde arbetare- och bondeinspektionen. B�de sekretariatet och inspektionen �drog sig kritik fr�n Trotskij, som f�reslog den senares totala uppl�sning.[263] Men hans f�rslag irriterade bara medlemmarna av Politbyr�n � institutionen hade ju i alla fall Lenins v�lsignelse. Trotskijs kritik av sekretariatet blev lika verkningsl�s. Generalsekreteraren visste att f�rsvara varje undertryckande �tg�rd mot missn�jda bolsjeviker med hj�lp av partistadgarna, s�dana de, p� Lenins initiativ och med Trotskijs st�d, hade omformats av de tionde och elfte kongresserna. Han f�rsummade inte att framst�lla varje �tg�rd han vidtog som en oundviklig f�ljd av beslut som tidigare fattats med enh�lligt bifall. Han proppade �mbetsverken fulla med sina v�nner, b�dlar och anh�ngare, m�nnen fr�n Baku och Tsaritsyn. Missn�jda avskedade klagade hos politbyr�n, d�r Trotskij tog sig an deras fall. Som svar h�nvisade Stalin till den enh�lligt beslutade uppgiftsf�rdelningen: politbyr�n skulle fatta beslut i storpolitiska fr�gor, generalsekretariatet och orgbyr�n hade hand om partiets personal. Politbyr�n var enbart besv�rad av Trotskijs omilda kritik.
Den allvarligaste anklagelsen framf�rdes mot Stalin i samband med hans verksamhet i sitt f�delseland Georgien. Den inte alltf�r uppbyggliga f�rhistorien till konflikten m�ste h�r i korthet �terges. Fram till februari 1921 styrdes Georgien av en mensjevikisk regering, fast�n det �vriga Kaukasien gradvis hade lagts under sovjetkontroll. Moskva visade av n�gon anledning f�rdrag med den mensjevikiska regimen i Tiflis, trots att det m�ste ha irriterat Stalin att Jordania och Ramisjvili, hans gamla motst�ndare fr�n Messame Dasis dagar, satt som h�rskare i Tiflis. Politbyr�n bidade sin tid, f�rvissad om att det mensjevikiska Georgien inte kunde h�lla st�nd i l�ngden i ett sovjetiserat Kaukasien, som det var beroende av f�r sitt br�d och sitt br�nsle. Den mensjevikiska regeringens popularitet b�rjade verkligen ocks� avta. Men Stalins t�lamod sinade fortare. I februari 1921 t�gade f�rband ur Andra r�da arm�n in i Georgien fr�n Nordkaukasien och tvingade den mensjevikiska regeringen att fly.
Det m� vara sant att de georgiska mensjevikernas patriotism inte gick s�rskilt djupt. Varken under tsaren eller under Kerenskij hade de kr�vt sj�lvst�ndighet f�r sitt land � en viss grad av sj�lvstyrelse inom det federala Ryssland var det mesta de str�vade efter. Under Kerenskij motsatte de sig bittert avskiljandet av n�gon randstat, om det s� var Finland eller Georgien, fr�n Ryssland. Deras nyf�rv�rvade patriotism var enbart en form f�r deras motst�nd mot bolsjevismen. Icke desto mindre v�ckte R�da arm�ns invasion f�rbittring bland de georgiska bergsborna. Stalin, som tre �r tidigare hade givit finnarna det h�gtidliga l�ftet: �Intet f�rmynderskap, ingen kontroll ovanifr�n �ver det finska folket!�, utf�rdade nu marschordern f�r invasionen i Georgien. Hans gamle v�n Sergo Ordzjonikidze var politisk kommissarie i invasionsarm�n. F�rberedelserna f�r operationen hemligh�lls in i det sista f�r krigskommissarien, men i sista �gonblicket fick f�retaget st�d av Lenin och politbyr�n, som hade bibringats den f�rest�llningen att det brutit ut kommunistuppror i Tiflis och att R�da arm�n bara skulle ge v�gsk�len en sista puff till f�rm�n f�r de r�da, vilkas givna framg�ng kunde bli mera kostsam om de l�mnades att utk�mpa striden p� egen hand. En kommunistisk revolt hade verkligen utbrutit i Tiflis, men den hade inte det st�d fr�n befolkningen som kunde s�kra dess seger.[264]
Stalin hade knappast slutf�rt sin vendetta mot sina mensjevikiska landsm�n, f�rr�n han invecklade sig i en konflikt med bolsjevikerna i Tiflis. Ett par m�nader efter invasionen for han till Tiflis f�r att dirigera den kaukasiska partikommitt�ns arbete. H�sten 1921 protegerade han, med Lenins st�d, tanken p� en kaukasisk federation av sovjetrepubliker.[265] Men f�rslaget vann f�ga anklang i Tiflis. De georgiska bolsjevikerna s�g hellre att deras land f�rblev en verkligt autonom sovjetrepublik, l�st f�rbunden med en stor allrysk federation, de var oben�gna att avst� sin suver�nitet till f�rm�n f�r en vida fastare, regionalt kaukasisk organisation.
Det �r sv�rt att f�rdela r�tt och or�tt i dispyten. Kaukasien var s�nderslitet av blodsfejder mellan georgier, armenier, tatarer, alla i v�xlande utstr�ckning motst�ndare till ryssarna. Kosacker, tjetjener, osseter och andra sm� bergsfolk var inbegripna i ett skoningsl�st �msesidigt slaktande, som Stalin s�kte hejda genom deras f�rflyttning och omplantering, en metod som han ett kvarts sekel senare skulle till�mpa i gigantisk skala p� ukrainare, polacker, tyskar och andra nationaliteter.[266] Det �r mycket m�jligt att de georgiska bolsjevikledare som motsatte sig den kaukasiska unionen, Buda Mdivani och Filip Macharadze, sj�lva var, som Stalin p�stod, anstuckna av lokalpatriotism. Men det �r mera troligt att de ans�g att en kaukasisk union aldrig skulle fungera i blodsfejdernas upphettade atmosf�r. De kan ocks� ha �nskat bevara mer �n ett tomt sken av sj�lvst�ndighet, i synnerhet som georgiernas gamla, halvt utslocknade l�ngtan efter en fri statsform under de tre �rens mensjevikv�lde p� nytt hade blivit en levande och folklig k�nsla. Denna k�nsla hade s�rats av invasionen. Den s�rades �terigen av diktaten fr�n nationalitetskommissariatet i Moskva och den verksamhet som bedrevs av de ryska politiska polisagenter som blivit skickade till Tiflis f�r att �st�da undan� bland de lokala mensjevikerna. En del georgiska bolsjeviker protesterade mot f�rf�ljelsen mot mensjevikerna, som de alltj�mt betraktade som gamla kamrater, trots alla senare meningsskiljaktigheter och all f�rf�ljelse de sj�lva lidit under mensjevikv�ldet.
Alla dessa nya metoder v�ckte till liv den gamla georgiska skr�cken f�r det ryska herrav�ldet. Det betydde f�ga att metodernas tillskyndare sj�lv var georgier och att han talade till folkhoparna i Tiflis p� deras eget modersm�l. Han talade med Moskvas st�mma. Att den forne Dzjugasjvili fortfarande levde kvar i dignit�ren fr�n Kreml gjorde bara saken v�rre. En annan gesant fr�n centralregeringen skulle kanske ha sett p� lokala tvister och tr�tor med reservation och opartiskhet. Stalin stod snart upp �ver �ronen i lokala lidelser och � ungdomsminnen. �terigen var han den misslyckade v�nstersocialisten, som en g�ng blivit s� Bott som bortk�rd fr�n Tiflis av den moderata majoriteten i Messame Dasi. Medan han s�lunda, som Dzjugasjvili, gjorde upp gamla f�rfallna r�kningar ett Par hundra meter fr�n det gamla seminariet, kr�vde han samtidigt den v�rdnad som tillkom Stalin. Den fick han inte.
Den 6 juli 1921 talade han p� ett partim�te i Tiflis, varvid han anf�ll sina motst�ndare.[267] Han skildrade det ekonomiska tr�ngm�l Georgien skulle r�ka i som isolerad� stat och f�rdelarna av samarbete med det �vriga Kaukasien. Georgien skulle gratis f� olja fr�n Baku, sade han. De kaukasiska republikerna skulle f� ett l�n p� flera miljoner guldrubel av Ryssland. Sedan han vinkat med dessa g�vor, gick han till attack mot �lokalpatriotismen�. Han var f�rf�rad, sade han, �ver den lokala chauvinism som oh�mmat vuxit fram i Kaukasien, och han m�lade som dess motsats en n�got starkt kolorerad bild av den �fulla broderliga solidaritet� i vilken de kaukasiska arbetande klasserna hade levat under hans kaukasiska dagar. De georgiska kommunisternas n�rmaste uppgift var �h�nsynsl�s kamp mot lokalpatriotismen�. De m�ste br�nna bort �de nationalistiska kvarlevorna med gl�dande j�rn� och �krossa nationalismens hydra�. Partiet m�ste rensa sina led fr�n lokalpatrioter. Man skulle inte vara r�dd f�r utrensningar. Det ryska moderpartiet hade endast sjuhundratusen medlemmar; det kunde med l�tthet haft sju miljoner, om det f�st st�rre vikt vid antalet �n vid kvaliteten. P� grund av kvaliteten hos sin medlemsk�r hade det ryska partiet kunnat genomf�ra revolutionen och motst� alla v�rldsimperialismens stormangrepp. H�r var allts� en modell som var v�rd att efterlikna.
Ur rent lokal, georgisk synpunkt var Stalins kritik mot �nationalisterna� i och f�r sig troligen ber�ttigad och riktig. Den skulle ha klingat oantastlig om den kommit fr�n n�gon av de lokala ledarna. Men eftersom Stalin talade med Moskvas st�mma, l�g det oundvikligen en underton av �storrysk chauvinism� i det han sade. Under tsartiden hade folken i randstaterna f�tt alla sina viktiga angel�genheter ordnade av den centralryska regeringen. De fr�gade sig nu, om revolutionen verkligen hade medf�rt n�gon f�r�ndring i det avseendet. Georgierna hade b�ttre sk�l �n n�gra andra att vara skeptiska, f�r att inte s�ga misstrogna. Stalins straffpredikningar om deras lastbara egocentricitet endast bestyrkte dem i deras misstro. Det var som om en brittisk kabinettsledamot hade predikat f�r en �h�rarskara i Dublin, som hade den brittiska imperialismen i gott minne, om den irl�ndska nationalismens �hydra�. �ven om ministern hade varit av irl�ndsk extraktion, �ven om han hade talat f�r en revolution�r brittisk regering som hade proklamerat imperiets totala uppl�sning, skulle hans ord �nd� ha skorrat i �ronen, i synnerhet om han uttalat dem kort efter en ny engelsk invasion. Densamma var i stort sett effekten av Stalins uttalande i Tiflis.
Ober�rd av bristen p� genklang instruerade Stalin d�refter Ordzjonikidze att rensa partiet fr�n motst�ndarna till federationen, fr�n lokalpatrioterna och personer som visade medk�nsla med mensjevikerna. Det beh�vdes inga v�lds�tg�rder. Det r�ckte med att utesluta n�gra av lokalpatrioterna� ur partiet och fylla konferenssalarna med folk som var villiga att dansa efter Ordzjonikidzes pipa. De tveksamma och tvivelsjuka f�ll in i partilinjen n�r de fick h�ra att politbyr�n enh�lligt st�dde f�rslaget om den kaukasiska federationen. Detta var verkligen sant.[268] Ledarna f�r bolsjevikoppositionen, Mdivani och Macharadze, fann sig slutligen regelr�tt �verr�stade p� varenda konferens eller m�te. �verr�stade fortfor de att protestera mot nationalitetskommissariens �storryska chauvinism�.
Det var en m�rklig utveckling som f�rt den forne georgiske socialisten till en st�llning d�r han kunde f�rbindas med �storrysk chauvinism�. Den var m�rkligare �n b�de den procedur genom vilken korsikanen Bonaparte blev grundaren av ett franskt kejsard�me och den genom vilken �sterrikaren Hitler blev den mest aggressive ledaren f�r tysk nationalism. Korsikanerna hade inte haft mycket ont av fransm�nnen; Napoleons far hade rent av varit medlem av det �franska partiet� p� Korsika. Pangermanismen hade alltid varit en m�ktig r�relse i �sterrike, som h�llits i schack enbart genom Habsburgarnas tynande dynastiska intressen. I Georgien fanns inte, och hade aldrig kunnat finnas, det minsta sp�r av n�gon panrysk k�nsla. Missn�jet gentemot Ryssland hade varit starkt, om �n inte p� l�ngt n�r s� starkt som till exempel i Polen. Det var f�rst genom bolsjevismen som Stalin blev adopterad till ryss, och bolsjevismen hade lockat till sig m�n av hans slag genom sin internationalism, framf�r allt sin f�rst�ende inst�llning till de f�rtryckta nationaliteterna. Fast�n Stalin senare mer �n en g�ng blivit anklagad f�r rysk nationalism, drevs han inte, vare sig d� eller ens p� senare �r, av n�gon av de vanliga k�nslor eller f�rdomar som h�r samman med nationalismen. Vad han representerade var blott och bart centralisationsprincipen, gemensam f�r alla moderna revolutioner. F�r den principen gav han ett �verdrivet och brutalt uttryck. Men vilka hans motiv �n var, var den praktiska effekten av hans handlingar densamma som om han drivits av rysk chauvinism.
Det finns vittnesb�rd som visar att denna hans paradoxala bel�genhet d� och d� gav honom en bisarr, inte obehaglig k�nsla. Vem har inte tr�ffat naturaliserade engelsm�n, vilkas sj�lvk�nsla sv�ller n�r de kan s�ga �Vi engelsm�n� eller, �nnu b�ttre, �Vi, det brittiska imperiet ...�? Det var i en liknande anda Stalin, i ett av sina tal till muhammedanska kommunister, f�rklarade att nationalismen aldrig hade varit ett allvarligt problem bland ryssarna: �Som en h�rskande nation har ryssarna i allm�nhet, och de ryska kommunisterna i synnerhet, aldrig k�nt av n�got rasf�rtryck och har, i stort sett, aldrig haft att g�ra med nationalistiska str�vanden i sin egen milj�, bortsett fr�n vissa b�jelser f�r �stormaktschauvinism�; de har d�rf�r aldrig beh�vt �vervinna s�dana str�vanden.�[269] Det var ett f�rbluffande p�st�ende. Det m�ste ha slagit m�nga bolsjeviker med best�rtning n�r det �tergavs i �Pravda�, och Stalin upprepade det aldrig. Att ryssarna under nyare tid aldrig har haft k�nning av den s�rbara nationalism som avlas under fr�mmande f�rtryck �r riktigt nog. Deras nationalism hade varit f�rtryckarens variant, h�rdhudad, brutal och vida farligare. Lenin varnade sina anh�ngare f�r dess faror och f�rmanade dem att handskas varligt och �verseende �ven med �verdrivna krav fr�n f�rut f�rtryckta folk, eftersom minnena av tsarv�ldet skulle blekna endast mycket l�ngsamt. Den storryska chauvinismen var det fr�msta onda som m�ste nedk�mpas av de ryska kommunisterna, medan deras kamrater i randstaterna hade till uppgift att motverka manifestationerna av �versvallande lokalpatriotism. Det var inte l�tt att f�rena Lenins vidsynta f�reskrifter med den centraliserade styrelseform han samtidigt f�rordade. Hans principer hade en ben�genhet att kollidera med varandra, och endast en mycket skicklig och opartisk administrat�r skulle ha kunnat finna den r�tta medelv�gen. Stalin f�rirrade Sig tydligt i riktning mot �vercentralisering.
Hans misstag, om det �r r�tta ordet h�r, �terspeglade tendensen hos id�erna, st�mningarna och aspirationerna inom den ryska statsapparaten, s�dan den blivit omformad efter revolutionen. Tendensen gick mot st�ndigt st�rre centralisering av styrelsen och till och med mot �teruppr�ttandet av ett �stort och odelbart� Ryssland. Kommunisterna gick in f�r centralisering p� grund av dess ekonomiska och administrativa f�rdelar. Men kommunisterna var, med Lenins ord, bara �droppar i havet�.[270] De hade genomf�rt �en stor, universell agrarrevolution ... med en dj�rvhet som saknar motstycke i n�got annat land, och samtidigt saknade de fantasi att genomf�ra ens en tionde klassens reform i f�rvaltningsrutinen�.[271] Efter Nepsystemets inf�rande erbj�d konservativa och nationalister med akademisk utbildning sina tj�nster �t de nya h�rskarna. De mottogs med �ppna armar. �ven bland de vita emigranterna r�dde ett starkt hopp att Moder Ryssland �ter skulle bli vad hon varit. Professor Ustrialov, en f�re detta medlem av Koltjaks regering, rationaliserade f�rhoppningarna till ett politiskt program. Ustrialov uppmanade sina anh�ngare att f�rsona sig med sovjetregimen och arbeta, inom dess ram, p� dess gradvisa utveckling via Nep mot kapitalism och nationalism. I b�rjan av tjugotalet utgjorde den gamla tj�nstemannak�ren redan ett mycket starkt inslag i den nya.[272] Det var s�rskilt starkt i de h�gre graderna, d�r det var stor efterfr�gan p� utbildat folk. F�rh�llandet mellan de kommunistiska och f�re detta tsaristiska funktion�rerna var sp�nt; kommunisterna betraktade sina medarbetare med en blandning av misstro och respekt. Medarbetarna undervisade bolsjevikerna i en anda d�r f�rakt och r�dsla blandade sig med patriotisk plikttrohet. Trots slitningarna mellan dem, vilka tidtals var sv�ra, ut�vade de ett konstant och organiskt inflytande p� varandra.
Ingenting f�ll sig naturligare f�r de gamla statstj�nstem�nnen �n att befr�mja, b�de direkt och indirekt, tanken p� ett �stort och odelbart� Ryssland i sin nya omgivning. De s�g h�ri ett f�rsvar gentemot sitt eget samvete f�r sin underkastelse under revolutionen. F�retag som invasionen i Georgien och inf�rlivandet av andra randomr�den med Ryssland h�lsade de som sin egen ideologiska triumf. De sanna leninisterna � sin sida appl�derade samma f�retag som er�vringar �t revolutionen, inte �t Ryssland. I deras �gon var Ryssland sj�lvt bara det f�rsta omr�det, det f�rsta b�lverket f�r den internationella revolutionen: dess intressen m�ste underordna sig den k�mpande socialismens supernationella strategi. F�r �gonblicket sammanf�ll emellertid Rysslands gr�nser med den segerrika socialismens. Leninisterna ans�g fortfarande att socialismen kr�vde j�mlikhet mellan nationerna, men de ans�g ocks� att �terf�renandet av de flesta om inte alla, tsarv�ldets dom�ner under sovjetfanan tj�nade socialismens intressen. P� den punkten blev gr�nslinjen mellan leninismen och ustrialovismen utsuddad. Mellan de tv� fanns gott om plats f�r kompromisser. Den nya, halvt falska och halvt �kta nationalismen sm�g sig in i partiets t�nkes�tt, som Stalin inom kort skulle er� k�nna.[273] Sj�lv kunde han, b�ttre �n de andra ledarna, f�rst� och �verblicka den sammanplockade regeringsapparaten. Han registrerade dess mots�gande st�mningar med n�stan seismografisk k�nslighet. I den georgiska aff�ren konkurrerade hans egna sympatier och f�rdomar med de vida st�rre, opersonliga drivfj�drar som gjorde sig g�llande i staten.
Sommaren 1922 blev hans kommissariat invecklat i en ny konflikt, denna g�ng med Ukraina. �ven den ukrainska regeringen protesterade mot hans ingripanden. Dess ledare Rakovskij, den inflytelserike avkomlingen av en aristokratisk revolution�r bulgarisk-rum�nsk sl�kt, och Skrypnik, en bolsjevikveteran, h�ll fast vid bokstaven och anden i partiets l�ften om gr�nsrepublikernas sj�lvst�ndighet, och de kr�vde att l�ftena infriades, trots att Stalins interventioner i Kiev och Charkov inte var p� l�ngt n�r s� drastiska som de varit i Tiflis. Ukrainarna och georgierna sl�t sig samman och besl�t att trotsa honom i de stundande debatterna om en konstitutionsf�r�ndring.
Det skulle emellertid vara oriktigt att �verdriva betydelsen av dessa konflikter. Stalins verksamhet hade ocks� en ljusare sida. Han arbetade med stor kraft och beslutsamhet med ett av de sv�raste problem som revolutionen hade tagit i arv. Det har redan n�mnts att han 1918 v�ckte till liv den sj�lvstyrande Basjkirrepubliken. V�ren 1920 grundades tatarernas autonoma sovjetrepublik. I oktober samma �r f�ljde kirgisernas sj�lvstyrelse. Efter inb�rdeskriget konstituerades den dagestanska republiken, omfattande en m�ngfald stammar med trettiosex olika spr�k och dialekter. Kareler, jakuter och andra b�rjade grunda sina egna statsbildningar. Ingen av dessa republiker var eller kunde vara i verklig mening oberoende, men de �tnj�t alla vidstr�ckt sj�lvstyrelse och inre frihet, och under ledning av Stalins kommissariat blev de alla delaktiga av n�gra av den moderna civilisationens v�lsignelser. Mitt under den skriande materiella n�den vid denna tid bidrog kommissariatet till att uppr�tta tusentals skolor i omr�den d�r det f�rut bara funnits n�gra tiotal. Man gjorde upp planer f�r bevattning av ofruktbar jord och f�r hydro-elektriska anl�ggningar. Tatariska blev ett officiellt spr�k, j�mst�llt med ryskan. Det blev f�rbjudet f�r ryssarna att sl� sig ner p� de kirgisiska st�pperna, som nu var reserverade f�r de inf�dda nomadernas kolonisation. En progressiv lagstiftning befriade asiatiska kvinnor fr�n primitivt patriarkaliskt tyranni. Allt detta arbete, som med n�dtv�ng utf�rdes i anspr�ksl�s skala, gav ett m�nster f�r framtida str�vanden, och �ven i dess blygsamma b�rjan fanns en iver och en uppriktig fram�tstr�van som omv�nde m�ngen motst�ndare till bolsjevismen.
Sommaren 1922, kort efter Lenins f�rsta slaganfall, b�rjade politbyr�n diskutera en konstitutionell reform, som skulle fastst�lla relationerna mellan Ryssland och randrepublikerna. Stalin var reformens huvudarkitekt. Under senare h�lften av 1922 utarbetade han principerna f�r den nya konstitutionen. Hans program var i korthet f�ljande: sovjetrepublikernas federation skulle ers�ttas med en union. Unionen skulle best� av fyra regionala enheter: Ryssland, Transkaukasien, Ukraina och Vitryssland.[274] (Det var i samband med denna plan han pressade georgierna att ansluta sig till den transkaukasiska federationen.) Han motsatte sig tanken att unionen skulle bildas av de tillh�rande republikerna direkt, Och han insisterade p� n�dv�ndigheten av f�renande l�nkar mellan centralregeringen och de individuella republikernas regeringar. Hans sk�l var att den centrala kontrollen skulle bli mer effektiv, om den ut�vades via fyra huvudkanaler �n om den utspreds p� ett mycket st�rre antal direkta f�rbindelser mellan Moskva och de lokala statsf�rvaltningarna. Folkkommissariaten skulle uppdelas i tre kategorier: a) f�rsvaret, utrikes�renden, utrikeshandel, transportv�sendet och kommunikationerna skulle helt och uteslutande vara Moskvaregeringens angel�gen heter. De olika republikerna skulle inte ha n�gra kommissariat f�r dessa �renden. Till andra kategorin h�rde kommissariaten f�r finansv�sende, inrikeshandel, folkf�rs�rjning, arbete samt arbetare- och bondeinspektionen. Dessa skulle icke vara underordnade centralregeringen, men skulle vara f�rem�l f�r en viss samordnande kontroll fr�n Moskva. c) Inrikes angel�genheter, r�ttsv�sende, skolv�sende och jordbruk tillh�rde tredje kategorin och skulle fullt oberoende f�rvaltas av de provinsiella regeringarna. Den h�gsta makten skulle ut�vas av sovjet. kongressen samt, mellan kongresserna, av dennas centrala exekutivkommitt�. Den senare skulle best� av tv� kamrar: f�rbundsr�det och nationalitetsr�det. Alla etniska grupper skulle vara representerade av ett lika stort antal delegater i nationalitetsr�det. Den centrala exekutivkommitt�n tillsatte folkkommissariernas r�d, regeringen.
Under sin f�rsta rekonvalescenstid konsulterades Lenin om planen och sanktionerade den. Politbyr�n pressade �terigen georgierna att ansluta sig till den transkaukasiska federationen. Ukrainarna gjorde inv�ndningar mot Moskvas avsikter att f�ra utrikespolitik f�r deras r�kning och v�grade att avveckla sitt eget utrikeskommissariat. P� papperet gav planen emellertid republikerna ett mycket stort m�tt av sj�lvstyrelse. Den till�t dem att sj�lvst�ndigt sk�ta sina inrikes angel�genheter, s�kerhetsv�sendet och polisen, under r�dande f�rh�llanden det oj�mf�rligt viktigaste departementet. Men regeringens verkliga praxis stod redan i skriande kontrast till den p�t�nkta reformens ordalydelse.[275] Det var detta f�rh�llande som gav upphov till en konflikt mellan Lenin och Stalin, den f�rsta och sista verkligt bittra sammanst�tningen under deras l�nga och v�nskapliga samarbete.
*
Under senare h�lften av �ret, medan Lenin l�ngsamt �tervann sina krafter p� landet, avlade Stalin flera bes�k hos honom och h�ll honom � jour med de l�pande h�ndelserna. I en skildring av ett av dessa bes�k, som han skrev i �Pravda�, en skildring som �verfl�dade av beundran f�r den sjuke ledaren, kunde partiet l�sa att Lenin snart skulle vara tillbaka i arbetet. Diskussionerna i politbyr�n, Trotskijs angrepp p� inspektionskommissariatet, det nya konstitutionsprojektet samt oppositionen i Georgien och Ukraina m�ste ha varit n�gra av de viktigaste �mnena f�r deras samtal. Lenin godtog tydligen Stalins versioner av h�ndelserna� ty han gav generalsekreteraren sitt oreserverade st�d. �nnu i oktober, sedan han �terupptagit arbetet, bibeh�ll han samma inst�llning och gjorde sitt yttersta f�r att f�rst�rka generalsekreterarens prestige. Han gav de motsp�nstiga georgierna en skarp �thutning, han viftade bort kritiken mot inspektoratet, och han beredde sig att tr�da fram till f�rsvar f�r Stalins konstitutionsprojekt inf�r den tionde sovjetkongressen i december. Hans obetingade tillit till sin medhj�lpare f�ref�ll orubbad.
D� intr�ffade i november eller b�rjan av december n�got som ohj�lpligt rubbade denna tillit. Med all sannolikhet orsakades f�r�ndringen inte av en enstaka h�ndelse utan av ett sammantr�ffande av flera. De georgiska oppositionsledarna besvarade Lenins admonition med en utt�mmande redog�relse f�r sina synpunkter, vilken kan ha givit Lenin stoff f�r eftertanke. Ungef�r vid samma tid �terv�nde en unders�kningskommission med Dzerzjinskij, G.P.U.-chefen, i spetsen fr�n Georgien, och Dzerzjinskij avlade rapport f�r Lenin om sina uppt�ckter. Det var av honom Lenin fick h�ra om n�gra av Ordzjonikidzes v�ldsd�d. Ursinnig kr�vde han att hans gamle l�rjunge fr�n Longjumeauskolan skulle uteslutas ur partiet och avs�ttas fr�n sin post. Han aktade sig emellertid f�r att f�rlita sig enbart p� Dzjerzjinskijs rapport. Tjekachefen, en man av den h�gsta integritet och idealism men en f�rblindad fanatiker, hade obefogat blandat sig i arbetet inom andra regeringsdepartement, f�r vilket Lenin offentligt l�xat upp honom p� en partikongress.[276] Han hade ocks� underst�tt Stalins f�rfarande i Tiflis. Lenin bad nu sina egna privatsekreterare s�tta upp en fullst�ndig resum� �ver h�ndelserna i Georgien.
Det var inte bara den georgiska aff�ren som b�rjade oroa Lenin. D� han �tertog sitt arbete, hade han m�rkt en vag men omissk�nnlig f�r�ndring i atmosf�ren runt omkring honom. Gnisslet i f�rvaltningsapparaten hade blivit v�rre under hans fr�nvaro. Det hade blivit sv�rare att f� klara och snabba svar p� fr�gor. Folk knotade �ver brutalitet i en del �mbetsverk, byr�kratism i andra och maktmissbruk i ytterligare andra. Hans egna instruktioner och order fastnade ofta p� v�gen till sin best�mmelseort. Han hade en f�rnimmelse av dunkla skeenden bakom sin rygg. Redan f�re sin sjukdom hade han anf�rtrott partiet sin kusliga k�nsla att hela regeringsmaskineriet hade r�rt sig i en helt annan riktning �n vad han, mannen vid rodret, hade trott. Den k�nslan v�xte sig �nnu starkare hos honom nu. D� han f�rs�kte sp�ra k�llan till f�r�ndringen, r�kade han direkt in i generalsekretariatet. Georgien, meningsbrytningarna i politbyr�n, klagom�len p� Stalin, allt b�rjade framst� i en n�got annan belysning.
I mitten av september fick Lenin ett andra slaganfall. Efter en vecka hade han h�mtat sig tillr�ckligt f�r att kunna diktera, men han k�nde d�den nalkas. Den 25 december dikterade han f�r sin sekreterare ett kort memorandum, som skulle tj�na som hans testamente. Han b�rjade med sin fruktan f�r en splittring inom bolsjevismen. �V�rt parti vilar p� tv� samh�llsklasser� � b�nder och arbetare, och om det inte kan r�da samf�rst�nd mellan dessa klasser, �r dess fall oundvikligt ... Inga �tg�rder skulle kunna f�rhindra en splittring.� [277] Men den faran var �avl�gsen och osannolik�. De r�dande meningsbrytningarna i politbyr�n, avspeglade inte den fundamentala antagonismen mellan de tv� samh�llsklasserna.
Detta till trots r�knade han med faran f�r �en splittring inom en n�ra framtid�, H�r kom Lenins marxistiska, sociologiska tankeg�ng till ett abrupt slut, och Lenin f�rs�kte inte ens antyda vad som, enligt hans mening, var den sociala bakgrunden till oenigheten inom politbyr�n. I st�llet fortsatte han med att i korthet och med den yttersta f�rsiktighet framl�gga sina synpunkter p� sina eftertr�dare, som om han ville insinuera att deras oenighet fortfarande v�llades uteslutande av personligt groll, men att den kunde f� en vidstr�cktare betydelse i framtiden. Han tvekade inte att utpeka Stalin och Trotskij som de fr�msta antagonisterna, �de b�da dugligaste ledarna i den nuvarande centralkommitt�n�, ett omd�me som �verraskade n�stan alla Lenins kolleger och l�rjungar n�r de h�rde det f�rsta g�ngen. Trotskij s�g f�raktfullt ned p� sin medt�vlare, och allt intill sina sista dagar betraktade han honom som en �d�lig medelm�tta�. Inte skulle heller n�gon av de andra medlemmarna av politbyr�n ha skrivit under p� Lenins �sikt; de k�nde alla sin egen intellektuella �verl�gsenhet �ver generalsekreteraren. Lenin hyste sj�lv inget tvivel om vilken av rivalerna som var dugligast. �Personligen �r kamrat Trotskij ... s�kert den skickligaste mannen i den nuvarande centralkommitt�n.� Men Lenin tog ingalunda f�r avgjort att Trotskijs st�rre beg�vning skulle s�kra tronf�ljden �t honom. Hela testamentet andades os�kerhet om utg�ngen av kampen och iver att hejda den innan det var f�r sent.
�Kamrat Stalin har, sedan han blev generalsekreterare, f�tt en enorm makt koncentrerad i sina h�nder, och jag �r inte s�ker p� att han alltid vet att bruka denna makt med tillr�cklig f�rsiktighet.� H�r var varje ord v�gt p� guldv�g. Lenin gav luft �t de farh�gor och misstankar som vunnit insteg hos honom f�re hans nya sjukdom, men han ans�g dem inte tillr�ckligt bestyrkta av fakta f�r att motivera en str�ng f�llande dom. J�mf�rt med vad han sade om Stalin, var hans karakteristik av Trotskij mera kritisk, trots tributen �t dennes st�rre beg�vning. Lenin p�minde om ett f�rskt exempel p� �Trotskijs kamp mot centralkommitt�n�, varvid Trotskij hade visat �alltf�r l�ngt g�ende sj�lvf�rtroende och en ben�genhet att l�ta sig f�r mycket f�ngslas av sakernas rent administrativa sida�. Om partiet skulle ha valt mellan �de tv� dugligaste m�nnen� endast med utg�ngspunkt fr�n dessa omd�men, skulle nog oddsen ha st�tt en aning till Stalins fav�r. Inte nog med att Trotskijs brister framh�lls med st�rre eftertryck; Lenin h�nsyftade ocks� p� Trotskijs ben�genhet att opponera sig mot centralkommitt�n, ett allvarligt fel hos ledaren f�r ett parti som fostrats till disciplin och grupparbete och som misstrodde all �individualism�. Lenin tog sig noga i akt f�r att beskylla n�gondera av rivalerna f�r ont upps�t � de �kunde helt automatiskt framkalla en schism. Om v�rt parti inte vidtar �tg�rder f�r att f�rebygga det, kan en splittring ov�ntat intr�ffa.�
Om de andra ledarna hade han mindre att s�ga. Han p�minde sina anh�ngare om att Zinovjevs och Kamenevs opposition mot oktoberrevolutionen 1917 �inte var n�gon tillf�llighet�, ett diskret men otvetydigt uttryck f�r hans �vertygelse att hans b�da n�rmaste l�rjungar saknade revolution�r dj�rvhet och anda. Men �oktoberepisoden b�r lika litet anv�ndas mot dem personligen som Trotskijs icke bolsjevism� mot Trotskij. Med andra ord, partiet skulle h�lla deras gamla synder i minnet, men det skulle inte anv�nda deras gamla synder som vapen mot dem. P�minnelsen om Trotskijs icke-bolsjevikiska f�rflutna visade att det i varje fall inte var gl�mt. Testamentet slutade med korta uttalanden om tv� yngre ledare: (�den st�rste och v�rdefullaste teoretikern�, �hela partiets favorit�, hos vilken det tyv�rr fanns �n�got skolastiskt�) samt Pjatakov (�mycket skicklig, men inte att lita p� i en allvarlig politisk fr�ga�).
Som sista vilja och testamente var Lenins uttalanden beklagligt sv�vande. Hans varning f�r schismen i hans parti kontrasterade mot hans kompletta of�rm�ga att ge n�gon praktisk v�gledning. Hans enda r�d var att �h�ja antalet medlemmar i centralkommitt�n fr�n femtio till hundra�, ett r�d som skulle visa sig alldeles verkningsl�st. Tv�rt emot Lenins f�rv�ntningar minskade inte politbyr�ns och generalsekretariatets makt i den f�rst�rkta centralkommitt�n � den �kade.
Medan Lenin mediterade �ver sitt testamente, ledde Stalin arbetet p� den tionde allryska sovjetkongressen, som i princip antog konstitutionsreformen. Han prisade reformen som ett �avg�rande steg p� v�gen mot hela v�rldens arbetares f�renande till en v�rldsomfattande socialistisk r�dsrepublik�.[278] Tre dagar senare, den 30 december, vid instiftningskongressen f�r De socialistiska sovjetrepublikernas union (S.S.S.R.), lovordade han reformen som en bragd lika betydelsefull som R�da arm�ns uppbyggande under inb�rdeskriget. Det var naturligtvis en �verdrift, som ville s�ga: �Jag har utr�ttat lika mycket som Trotskij.� �Detta�, fortsatte han, ��r dagen f�r det nya Rysslands triumf �ver det gamla, �ver det Ryssland som var Europas gendarm och Asiens b�del ... M� denna kongress visa dem som �nnu inte f�rlorat f�rm�gan att f�rst�, att kommunisterna �r lika kapabla att bygga nytt som de �r att rasera gammalt.�
Lenin, som under dessa dagar skrev n�gra av sina sista kraftfulla artiklar, avstod fr�n att offentligt yttra ett enda ord om den celebrerade h�ndelsen. Den 30 december, samma dag S.S.S.R:s sovjetkongress �ppnades, dikterade han n�gra synpunkter p� konflikten i Georgien:
�Jag tror att Stalins br�dst�rtade metoder och byr�kratiska entusiasm spelat en �desdiger roll h�r, liksom ocks� hans hat mot den notoriska �socialchauvinismen�; hat spelar �ver huvud den s�msta t�nkbara roll inom politiken. Jag fruktar ocks� att Dzerzjinskij... utm�rkte sig genom sin �ktryska inst�llning (det �r allbekant att russifierade personer av utl�ndsk h�rkomst alltid g�r till �verdrift i fr�ga om �ktrysk inst�llning)... Man m�ste skilja mellan de f�rtryckande nationernas nationalism och de f�rtryckta nationernas nationalism ... Det �r v�r plikt att g�ra Stalin och Dzerzjinskij politiskt ansvariga f�r denna sant storryska nationalistiska kampanj.�[279]
Under de fem dygn som g�tt sedan Lenin dikterade sitt testamente hade hans misstankar h�rdnat till visshet om Stalins skuld, och han �vergick nu fr�n f�rsiktig kritik till oh�mmad anklagelse. Det �r m�jligt att han under dessa fem dygn f�tt bes�k av provinsbor som kommit till Moskva f�r kongressen, eller att hans sekreterare hade framlagt sin �versikt �ver det georgiska problemet, eller att han sj�lv haft ett obehagligt sammantr�ffande med generalsekreteraren, eller att allt detta hade h�nt och samverkade. Det m� vara nog att han nu hade sin �sikt klar och blivit bet�nksam r�rande sitt testamente. Den 4 januari dikterade han ett till�gg till det, fyllt av vreden hos den som k�nner att han blivit bedragen av sin gynnade medarbetare.
�Stalin �r f�r grov, och ett s�dant fel blir om�jligt att tolerera p� generalsekreterarposten. D�rf�r f�resl�r jag kamraterna att finna en utv�g att avl�gsna honom fr�n denna post och bes�tta den med en man ... som �r t�ligare, lojalare, mera hyfsad och mera uppm�rksam mot kamraterna, mindre nyckfull etc. Denna sak synes vara en obetydlig bagatell, men jag tror att n�r det g�ller att f�rhindra en schism och med h�nsyn till f�rh�llandet mellan Stalin och Trotskij, som jag ber�rt ovan, det inte �r en bagatell, eller en s�dan bagatell, som kan f� avg�rande betydelse.� [280]
Med undantag av Lenins maka, Krupskaja, samt hans sekreterare hade ingen vetskap om hans testamente. I fruktan f�r total f�rlamning eller pl�tslig d�d skyndade Lenin att f�sta p� papperet sina anklagelser mot Stalin och sitt r�d till partiet. Kort d�rp� tycktes hans h�lsa �ter f�rb�ttras, och d� gick han personligen till attack mot generalsekreteraren, f�rsiktigt i b�rjan, men sedan med �kad kraft. Skildringen av denna episod baserar sig delvis p� Trotskijs senare avsl�janden, vilkas sanningsenlighet kan ifr�gas�ttas av den skeptiske. Men den v�sentliga delen av ber�ttelsen grundar sig p� Lenins egna uttalanden i �Pravda�, vilka har blivit omtryckta i alla upplagor av hans skrifter, och de inte endast st�mmer med Trotskijs avsl�janden utan ger dem ocks� ett kraftigt st�d. Ingen annan version av h�ndelsef�rloppet har i varje fall n�gonsin framlagts vare sig av Stalin eller hans apologeter.
Den 25 januari 1923 publicerade �Pravda� Lenins f�rsta kritik av arbetare- och bondeinspektionen, fortfarande mild i tonen och oklar i sina praktiska slutledningar.[281] Under f�rsta veckan i februari[282] dikterade Lenin sin artikel �Hellre mindre, men b�ttre�, ett f�rkrossande angrepp mot Stalin som inspektionskommissarie. Artikeln, hans sista i �Pravda�, kom inte i tryck f�rr�n den 4 mars, fyra veckor efter det den skrivits. Under mellantiden gjordes f�f�nga f�rs�k antingen av Stalin eller av hans v�nner att f�rm� Lenin att avst� fr�n attacken.
�L�t oss s�ga rent ut�, skrev Lenin, �att folkkommissariatet f�r arbetare- och bondeinspektionen inte �tnjuter den ringaste aktning. Var man vet att en s�mre organiserad institution �n v�r arbetare- och bondeinspektion inte existerar, och att man under nuvarande f�rh�llanden inte kan v�nta sig n�got av det kommissariatet.� [283] Stalins namn n�mndes inte en enda g�ng, men den personliga adressen var uppenbar � i fyra �rs tid, alltsedan dess tillkomst, hade Stalin varit chef f�r kommissariatet. �Vad tj�nar det egentligen till�, fortsatte Lenin, �att uppr�tta ett folkkommissariat som fungerar p� en h�ft, som inte �tnjuter det ringaste f�rtroende och vars arbete knappast �r n�got v�rt? ... V�rt fr�msta m�l �r att f� en �ndring i allt detta.� �Vi m�ste verkligen gripa oss an med ... att skapa n�got verkligt exemplariskt, n�got som kan vinna allm�n respekt f�r sina f�rtj�nsters skull och inte enbart p� grund av sin rang och titel.� Lenins ord om de dygder som skulle bo i ett reformerat kommissariat var samtidigt reflexioner �ver dess laster under Stalins ledarskap: �L�t oss hoppas att v�r nya arbetare- och bondeinspektion inte kommer att lida av ... l�jligt pedanteri och �versittarfasoner ... som helt spelar i h�nderna p� v�r sovjet- och partibyr�krati. Inom parentes kan anm�rkas att vi har byr�krater i v�ra partikanslier lika v�l som i sovjetkanslierna.� Brist p� civiliserad hyfsning var roten till det onda. �Folk ordar alltf�r vitt och brett och alltf�r l�ttsinnigt om �prolet�r� kultur. Vi skulle vara bel�tna med riktig borgerlig kultur till att b�rja med, och vi skulle vara glada om vi, till att b�rja med, kunde g�ra oss av med de gr�vre formerna av f�rborgerlig kultur, det vill s�ga den byr�kratiska eller slavkulturen etc. P� kulturens omr�de �r br�dska och v�ldsamma �tg�rder de s�msta t�nkbara tingen.� Det kommissariat som, under ledning av en son till georgiska slavar, hade att �vervaka hela f�rvaltningsmaskineriets g�ng, v�ltrade sig tydligen sj�lvt i �byr�kratisk och slavkultur�.
Det var Lenins f�rsta, offentligt utdelade slag. Bakom kulisserna beredde han sig till en slutlig attack vid den tolfte partikongressen, som var utlyst till april, och han �verenskom med Trotskij om gemensam aktion. Den 5 mars, dagen efter det att �Pravda� �ntligen hade publicerat hans kritik av Stalins kommissariat, hade han en skarp ordv�xling med Stalin. Han dikterade sedan ett kort brev till Stalin, d�r han meddelade honom att han �avbr�t� alla personliga f�rbindelser med honom. Dagen d�rp�, den 6 mars, telegraferade han ett budskap till ledarna f�r den georgiska oppositionen och lovade att ta upp deras sak p� kongressen: �Jag deltar i er sak av hela mitt hj�rta. Jag �r uppr�rd �ver Ordzjonikidzes brutalitet och Stalins och Dzjerzjinskijs efterl�tenhet med honom.� [284] Han r�dgjorde �nyo med Trotskij om deras gemensamma taktik i den georgiska fr�gan, och han gav Kamenev i uppdrag att resa till Tiflis med en speciell unders�kningskommission. Mitt under alla dessa f�rberedelser, den 9 mars, drabbades han av sitt tredje slaganfall, fr�n vilket han aldrig skulle h�mta sig.
Stalin hade inga exakta upplysningar om Lenins �tg�rder, men han v�drade fara. Han k�nde sin fruktansv�rda motst�ndare tillr�ckligt v�l f�r att inse att hela hans karri�r stod p� spel. Han kunde inte motta meddelandet om Lenins insjuknande med annat �n blandade k�nslor, f�r att uttrycka sig milt.[285] Att Lenin inte skulle vara n�rvarande vid kongressen och st�lla honom till ansvar befriade honom p� f�rhand ur hans v�rsta knipa. Han hade emellertid fortfarande orsak att misst�nka ett anfall fr�n Trotskij, som ocks� kunde bli en farlig kritiker, men som lika v�l kunde visa sig vara en �atlet med falska muskler�. Han tog itu med att blidka Trotskij till overksamhet. P� den session i politbyr�n d�r man diskuterade de f�r�ndrade arrangemangen vid kongressen, den f�rsta kongress i partiets hela historia som inte skulle ledas av Lenin, f�reslog Stalin att Trotskij i Lenins st�lle skulle tala � centralkommitt�ns v�gnar som dess fr�mste rapport�r.[286]
Scenen som sedan utspelade sig var, s�dan den �terges av Trotskij, en fars i vilken det �r sv�rt att s�ga vilken av de b�da rivalerna som hycklade mest. Trotskij v�grade att framtr�da i Lenins st�lle, f�r att folk inte skulle tro att han gjorde anspr�k p� ledarskapet innan Lenin �nnu var d�d. Hans oro var utan tvivel uppriktig. Men sedan fortsatte han med att f�resl� att Stalin, som generalsekreterare, ex officio skulle framtr�da i Lenins st�lle. �ven den senare var f�rsiktig nog att v�gra. Till slut p�tog sig Zinovjev det riskabla hedersuppdraget.
Under tiden �dagalade Stalin blygsamhet och trohj�rtad tillgivenhet f�r Lenin. Dessa attityder skyddade honom fr�n drygt h�lften av de anklagelser som restes mot honom. Ett par dagar efter Lenins nya slaganfall offentliggjorde han en artikel om �Kommunistisk strategi och taktik�,[287] full av v�rdnadsfulla h�nsyftningar p� den sjuke ledaren. (�Denna uppsats �r blott en sammantr�ngd och schematisk framst�llning av kamrat Lenins grundl�ggande synpunkter.�) �ven om historien om deras h�rda sammandrabbning hade l�ckt ut fr�n Kreml, skulle den ha l�tit otrolig f�r de allra flesta. Han fortsatte med sina vaga n�rmanden till Trotskij. I politbyr�n var han medg�rlig och f�rsonlig och godk�nde villigt alla f�rslag till �ndringar i motionerna han f�rberedde till kongressen. Han n�stan v�lkomnade varje tillf�lle att falla undan f�r sina kritiker. S� sm�ningom kom hans f�rslag om politiken gentemot de sm� nationaliteterna att betydligt mera pr�glas av Trotskijs stil �n av hans egen. Dess huvudtema var f�rd�mandet av �sovjetfunktion�rer i centrum och i provinserna�, vilka chauvinistiskt tolkade sovjetrepublikernas union som �inledningen till ett �teruppr�ttande av det �stora och odelbara� Ryssland�. Ett till�gg gav ocks� plats f�r m�jligheten att slopa hans egen beprisade konstitutionella reform och l�mna de oberoende republikerna i fred med deras fulltaliga regeringar, till den ryska byr�kratin hade l�rt sig att ta �sant prolet�r och sant broderlig h�nsyn till de efterblivna nationaliteternas behov och krav�.[288] Men Stalin genomdrev ocks� ett f�rd�mande av �lokalpatriotismen�, ett kryph�l f�r ett r�ttf�rdigande av hans egna metoder.
Fredrik den store yttrade vid ett tillf�lle att han hade ing�tt ett f�rdrag med sitt folk, enligt vilket de hade r�tt att s�ga vad de behagade och han att g�ra vad som f�ll honom in. S� l�nge Stalin fick g�ra vad som f�ll honom in, var han vid denna tidpunkt villig att s�ga s�dant som behagade Trotskij. Efter alla hans eftergifter besl�t politbyr�n att inte framl�gga Lenins memoranda i den georgiska fr�gan f�r kongressen, eftersom det inte stod klart hur Lenin hade avsett att anv�nda dem. Det var Stalins f�rsta taktiska framg�ng. Den n�sta var att Trotskij avstod fr�n sitt planerade anfall mot generalsekreteraren vid kongressen. (Endast en medlem av politbyr�n, , st�dde �ppet de georgiska och ukrainska oppositionerna.) I hopp att Lenin skulle tillfriskna och i tro att deras gemensamma aktion skulle bli verkningsfullare �n hans egen isolerade attack bidade Trotskij sin tid. Under tiden handlade Stalin.
*
Det var ungef�r vid denna tid som ett triumvirat, best�ende av Stalin, Zinovjev och Kamenev, bildade sig inom politbyr�n. Grunden till de tre m�nnens solidaritet var deras f�resats att hindra att Trotskij �rvde ledarskapet �ver partiet. Var f�r sig kunde ingen av dem m�ta sig med Trotskij. F�renade utgjorde de en kraftfull kombination av beg�vning och inflytande. Zinovjev var politikern, folktalaren, demagogen med folktycke. Kamenev var gruppens strateg, dess skarpa hj�rna, tr�nad i doktrin�ra fr�gor, vilka skulle komma att spela en dominerande roll i maktkampen. Stalin var triumviratets taktiker och dess organiserande kraft. De tre m�nnen i f�rening beh�rskade praktiskt taget hela partiet och genom det regeringen. Kamenev hade tj�nstgjort som Lenins st�llf�retr�dare och presiderade �ver Moskvas sovjet. Zinovjev var ordf�rande i sovjeten i Petrograd, som snart skulle d�pas om till Leningrad. Stalin kontrollerade s� gott som alla provinserna. Zinovjev var d�rtill president i den kommunistiska internationalen, som vid denna tid �tnj�t en moralisk auktoritet i Ryssland som m�ste komma varje pretendent att str�va efter dess st�d.
Slutligen representerade de tre m�nnen s� att s�ga partiets traditioner. Deras oavbrutna samh�righet med bolsjevismen gick tillbaka till brytningen 1903, och de var de �ldsta av ledarna. Av politbyr�ns �vriga medlemmar, bortsett fr�n Trotskij, var betydligt yngre, och Tomskij, fackf�reningsledaren, hade f�rst helt nyligen blivit invald. Ancienniteten f�rde med sig glorian av ett heroiskt f�rflutet, str�lande av osviklig h�ngivenhet f�r bolsjevismen. De tre m�nnen v�grade nu att f�lja �exmensjeviken� Trotskij, som efter en endast fem�rig samh�righet med partiet allm�nt hade kommit att betraktas som Lenins eftertr�dare. Detta motiv, det enda som l�g till grund f�r deras sammanh�llning, tvingade dem att f�rena sina styrkor. Alldenstund politbyr�ns �vriga medlemmar gick var och en sin egen v�g, utgjorde triumvirerna automatiskt en majoritet. Deras motioner och f�rslag, om vilka de vanligen samr�dde f�re varje session i politbyr�n, gick undantagsl�st igenom. De andra medlemmarna var bundna till h�nder och f�tter av politbyr�ns disciplin � varje f�rs�k att dra deras inre kontroverser inf�r allm�nheten skulle ha framst�tt som en illojal handling.
Under s�dana f�rh�llanden hade Stalin f�ga att frukta av kongressen. Han hade emot sig endast andra rangens motst�ndare, som inte lyckades f� med sig den stora massan av kongressdeltagarna. M�nga av delegaterna var redan beroende av generalsekreteraren f�r sin politiska st�llning. Graden av detta beroende angavs av Stalin sj�lv, n�r han inf�r kongressen skildrade arbetet i generalsekretariatets avdelning f�r partifunktion�rer. Hans redog�relse kastade ljus Over det s�tt varp� partiet s�krade sin kontroll �ver varje omr�de av det offentliga livet. �ret f�rut hade endast tjugosju procent av de lokala fackf�reningsledarna varit partimedlemmar. F�r n�rvarande var femtiosju procent av dem kommunister. Kommunistprocenten i de kooperativa f�retagsledningarna hade stigit fr�n fem till femtio, och i de v�pnade styrkornas bef�lsstaber fr�n sexton till tjugofyra. F�rh�llandet var likartat i alla andra institutioner som Stalin definierade som de �drivremmar� som f�rband partiet med folket. Inte en enda offentlig institution skulle f� st� utanf�r drivremssystemet.[289]
F�r att kunna m�nstra sina styrkor h�ll sig personalavdelningens digra arkiv med de mest utf�rliga dossierer �ver partiets �nyckelm�n�. Partiet hade nu, efter de f�rsta rensningarna, omkring fyrahundratusen ordinarie medlemmar och omkring tjugotusen funktion�rer. Hittills hade personalavdelningen samlat uppgifter om de �versta och mellersta skikten, d�ribland trettonhundra industriledare. Stalin avsl�jade att unders�kningarna alltj�mt p�gick. Dossiererna sammanst�lldes med speciell uppm�rksamhet p� varje medlems yrkesskicklighet och specialkunskaper, politiska p�litlighet och moraliska egenskaper. Varje fl�ck p� en medlems antecedentia bokf�rdes plikttroget. �Det �r n�dv�ndigt att granska varje funktion�r minuti�st�, sade Stalin, �i minsta detalj.[290] Annars f�rlorar metoden sin mening och blir en tom gest.� [291] Eftersom personalavdelningen skulle tillgodose eller medverka till att fylla alla behov av funktion�rer, hade den uppr�ttat ett n�tverk av filialer �ver hela landet. Den hade befogenhet att beordra medlemmar att byta syssels�ttning och vistelseort p� kortast t�nkbara varsel, att flytta dem fr�n huvudstaden till Sibiriens tundror eller till en ambassad i utlandet f�r att utf�ra varje t�nkbart uppdrag. En utn�mning, till och med en hedersam s�dan, kunde vara en f�rev�ndning f�r bestraffning av en n�got istadig partimedlem. F� personer, oavsett deras meriter, kunde, om deras politik misshagade generalsekreteraren, g� s�kra f�r att inte n�got klavertramp i deras f�rflutna drogs fram f�r offentligheten och lades dem till last. Men �nnu hade det inte blivit vedertagen praxis.
Generalsekreteraren var ocks� ansvarig f�r utn�mnandet av lokala partiledare. Om detta talade han med skenbart missmod. Det var nu p� tiden, f�rklarade han f�r kongressen, att de provinsiella organisationerna b�rjade v�lja sina egna sekreterare i st�llet f�r att f� dem tillsatta av en h�gre instans. Beklagligtvis var bristen p� kvalificerat folk s� skriande att lokalavdelningarna oupph�rligt ansatte generalsekretariatet om att skicka dem folk fr�n centrum. �Det �r mycket sv�rt att fostra partiledare. Det tar fem, tio �r, ja, kanske mer. Det �r mycket l�ttare att er�vra det ena eller det andra landet med hj�lp av kamrat Budjonnyjs kavalleri �n att utbilda tv�, tre ledare ur de meniga kadrerna.� Han f�rsvarade provinskommitt�erna, som s� ofta hade angripits och f�rl�jligats i tidningarna. Han talade f�r hela sin falang av sekreterare, och han urskuldade till och med deras k�bbel och intrigerande, som ocks� hade sina goda sidor, d�rf�r att det bidrog till utkristalliserandet av �en fast ledarek�rna�.[292] Med andra ord, de provinsiella kommitt�erna var miniatyrkopior av politbyr�n med sina egna sm� triumvirat och duumvirat och sina oppositionsgrupper.
P� kongressen erk�nde Stalin, som svar p� en kritik, f�r f�rsta g�ngen offentligt triumviratets existens och dekreterade dess solidaritet mot varje motst�nd. �Osinskij�, f�ll Stalins ord, �har prisat Stalin och prisat Kamenev, men han har anfallit Zinovjev, i tanke att det f�r n�rvarande kunde r�cka med att avl�gsna en av dem, och att turen sedan skulle komma till de �vriga. Hans avsikt �r att splittra denna k�rna som bildat sig inom centralkommitt�n under �ratals h�rt arbete ... Jag vill varsko honom att han kommer att st�ta huvudet mot en v�gg, mot vilken jag �r r�dd att han kommer att krossa det.� [293] En annan kritiker,[294] som kr�vde st�rre diskussionsfrihet inom partiet, fick av Stalin svaret att partiet inte var n�gon diskussionsklubb. Ryssland var �omringat av imperialismens vargar, och att diskutera alla viktiga fr�gor i tjugotusen particeller vore detsamma som att l�gga korten p� bordet framf�r fienden�. Under l�nga appl�der slutade han med orden: �Det �r l�nge sedan jag s�g en kongress s� enig och s� besj�lad av en enda tanke som denna. Det g�r mig ont att kamrat Lenin inte �r h�r. Om han varit h�r, hade han kunnat s�ga: �I tjugofem �r har jag v�rdat partiet, och det har vuxit sig stort och starkt under min v�rd.� �[295] Aldrig vid n�gon tidigare kongress hade Stalin talat med en tilln�rmelsevis s� stor s�kerhet.
Oppositionsm�nnen led nederlag p� kongressen av brist p� ledning. Tre m�nader senare, i augusti 1923, �verraskades politbyr�n av det pl�tsliga utbrottet av en m�ngd industristrejker. Efter Neppolitikens inf�rande 1921 hade Rysslands n�ringsliv b�rjat �terh�mta sig. Men processen var l�ng och pl�gsam. Industrin var alltj�mt ur st�nd att tillgodose landets element�ra behov. Den kunde inte f�rse landsbygden med de varor som skulle ha f�rm�tt b�nderna att s�lja livsmedel. L�ga l�ner, arbetsl�shet och sv�lt h�ll p� att driva arbetarklassen till f�rtvivlan. Eftersom fackf�reningarna v�grade att ta upp arbetarnas krav, tog sig missn�jet utlopp i �inofficiella� strejker. Upprorsst�mningen spred sig till det h�rskande partiet. Illegala oppositionsgrupper avsl�jades i dess egna led. N�gra av grupperna var halvt mensjevikiska, andra var rent bolsjevikiska och bestod dels av spillror av oppositionsfraktionerna som blivit bannlysta 1921, dels av nya element. Deras fr�msta programpunkt var kravet p� oppositionsfrihet inom partiet. En del avf�llingar utesl�ts, andra sattes i f�ngelse. Det var de f�rsta fallen av illegal opposition bland kommunisterna. Hitintills hade de hemliga grupperna arbetat separat och saknat effektiv ledning. Triumvirerna fruktade en koalition mellan deras medt�vlare och de missn�jda inom de l�gre partigraderna.[296]
De reagerade f�r krisen p� ett sj�lvmots�gande s�tt. De f�relade centralkommitt�n en motion om n�dv�ndigheten att �terinf�ra demokrati och diskussionsfrihet f�r partimedlemmarna. � andra sidan mobiliserade de den politiska polisen mot de hemliga oppositionsgrupperna. Polisen uppt�ckte att regelr�tta bolsjeviker ofta v�grade att bitr�da vid uppsp�randet av oppositionsgrupperna. Dzerzjinskij bad politbyr�n befullm�ktiga polisen att f�reta �tg�rder �ven mot ohj�lpsamma bolsjeviker. P� denna punkt gick striden mellan Trotskij och triumvirerna in i en ny etapp. Utan att g�ra riktigt klart om han ans�g att Dzjerzjinskijs beg�ran borde bifallas gick Trotskij till anfall mot triumviratet. Det som skett, sade han, var symtomatiskt f�r partiets sinnestillst�nd, dess besvikelse och dess misstro mot ledarna. Inte ens under inb�rdeskriget �hade utn�mningssystemet [uppifr�n] tiondedelen av den utbredning det har nu. Det �r en regel att provinskommitt�ernas sekreterare tills�ttes centralt.� Han medgav att det l�g ett st�nk av demagogi i kraven p� en arbetardemokrati, �med tanke p� en fullt utvecklad arbetardemokratis of�renlighet med diktaturregimen�. Men disciplinen under inb�rdeskriget borde ha givit vika f�r �ett livaktigare och bredare partiansvar�. I st�llet �hade partiapparatens byr�kratisering antagit exempell�sa proportioner, och kritiken och missn�jet, vars �ppna yttringar har f�rkv�vts, har drivits under jorden och antagit okontrollerbara och farliga former�.[297]
Triumvirerna kringgick Trotskijs erinringar och beskyllde honom f�r illvilja, personlig �regirighet, f�rsummelse av sina plikter som regeringsmedlem o.s.v. De anklagade honom f�r att s�ka lansera sig sj�lv som Lenins eftertr�dare.[298] Denna sista beskyllning var i viss m�n ber�ttigad, ty successionskampen var en bidragande orsak till situationen. Emellertid var den anklagelsen lika irrelevant som de andra i detta sammanhang, ty krisen inom partiet, s�dan Trotskij diagnosticerade den, var ett faktum.
Mitt under detta vapengny utf�rdade fyrtiosex framst�ende kommunister en deklaration, som till sin andemening var identisk med Trotskijs kritik. [299] Bland undertecknarna m�rktes Pjatakov, en av de b�da dugligaste ledare ur den yngre generationen som var omn�mnda i Lenins testamente, Preobrazjenskij och Serebrjakov, f�re detta medlemmar av politbyr�n. Antonov-Ovsejenko, den milit�re ledaren av oktoberrevolutionen, Smirnov, Osinskij, Bubnov, Sapronov, Muralov, Drobnis med flera namnkunniga ledare fr�n inb�rdeskriget, m�n med intelligens och karakt�r. N�gra av dem hade g�tt i spetsen f�r tidigare oppositioner mot Lenin och Trotskij, uttryck f�r den olust som gjorde sig m�rkbar inom partiet d� dess ledarskap b�rjade offra dess h�gsta principer av opportunitetssk�l. I grunden gav de nu luft �t samma olust, som tillv�xte i proportion med partiets fortsatta avsteg fr�n n�gra av sina fr�msta principer. Det �r ovisst om Trotskij direkt hade �v�gabragt demonstrationen. Hittills hade han f�rt striden mot triumvirerna innanf�r politbyr�ns lyckta d�rrar. Det yttre partiet hade levat i den villfarelsen att han hela tiden st�tt helhj�rtat bakom det officiella programmet. Han var h�rigenom dubbelt handikappad: han hade blivit p�dyvlad ansvaret f�r en politik som han hade motsatt sig, och han hade underl�tit att i tid uppb�da dem som kunde ha givit honom sitt st�d.
I november f�rm�dde oron som framkallats av krisen triumvirerna att framl�gga ett f�rslag om en demokratisk reform inom partiet. Liksom i den georgiska fr�gan, var Stalin �ven nu beredd till formella eftergifter f�r Trotskij. F�rslaget antogs enh�lligt av politbyr�n. Trotskij hade inte annat val �n att r�sta f�r det. Den 7 november, sex�rsdagen av revolutionen, tillk�nnagav Zinovjev officiellt inledandet av en diskussion om alla fr�gor som oroade det bolsjevikiska sinnet. Det kan ha sett ut som om bel�gringstillst�ndet inom partiet �ntligen var upph�vt.
S� var inte fallet. De f�rh�llanden oppositionen protesterade emot var inte enbart resultatet av Stalins och de andra triumvirernas �relystnad och onda upps�t. De hade djupare r�tter. Revolutionen hade r�ddat sitt liv genom att bygga upp en massiv politisk apparat. Apatin, f�r att inte s�ga fientligheten bland massorna tvingade den att i st�ndigt st�rre utstr�ckning ta sin tillflykt till tv�ng i st�llet f�r l�mpor. Vem kunde med n�gon visshet p�st� att tiden nu var inne att sl� in p� den motsatta v�gen, att skrota ner eller ens inskr�nka det politiska maskineriet och f�rlita sig p� folkopinionens sunda f�rnuft? Vem kunde vara s�ker p� att det inte skulle ha medf�rt risk f�r revolutionens fortbest�nd? Om det beh�vdes en arbetardemokrati, betydde det att mensjevikerna och socialrevolution�rerna skulle f� komma tillbaka? Stalins flesta motst�ndare, inklusive Trotskij, var �verens om att mensjevikerna m�ste f�rbli bannlysta. Enligt deras �sikt var tiden �nnu inte inne att h�va bel�gringstillst�ndet i republiken � de ville ha det h�vt enbart inom partiet. Men var det �ver huvud m�jligt att g�ra partiet till en � av frihet i ett samh�lle som var d�mt, p� gott och ont, till diktaturv�lde? Bortsett fr�n allt detta hade det v�ldiga diktatoriska maskineriet nu en inneboende sj�lvbevarelsedrift, som den kunde identifiera med revolutionens allm�nnare intressen. B�da de stridande parterna var medvetna om dilemmat, men medan f�r ena parten, oppositionen, detta medvetande var en k�lla till svaghet, var det f�r den andra parten en k�lla till styrka.
Trotskij kr�vde f�ljaktligen inte mer �n en begr�nsad reform, som skulle genomf�ras fr�n toppen; en viss administrativ liberalism. Han hade hittills noggrant undvikit att v�dja till folkopinionen, �ven den bolsjevikiska opinionen, gentemot de h�rskande. Nu ans�g han det emellertid n�dv�ndigt att f�ra ut striden p� �ppna f�ltet. Den officiella inbjudan till offentlig diskussion gav honom tillf�llet att g�ra det, det vill s�ga tillf�llet att v�dja till den allm�nna opinionen gentemot h�rskarna och g�ra det med h�rskarnas formella tillst�nd. Hans verkliga eller skenbara inkonsekvens dikterades av djupare h�nsyn. Han trodde att det skulle bli m�jligt att finna en medelv�g mellan diktatur och frihet, att det skulle bli m�jligt att besk�ra eller utvidga den ena eller den andra allt efter omst�ndigheterna. Han hoppades att regimen, i och med Rysslands ekonomiska �terh�mtning och socialismens fram�tskridande, skulle kunna f�rlita sig allt mindre p� tv�ng och allt mera p� frivilligt st�d. Revolutionen skulle kunna �tervinna sin egen ungdom. Klyftan mellan revolutionen och folket var, enligt hans tanke, av tillf�llig karakt�r. Triumvirerna, och i synnerhet Stalin, var vida mindre f�rhoppningsfulla.
H�r r�r vi vid roten till de flesta av divergenserna mellan trotskismen och stalinismen. B�da riktningarna bedyrade sin fundamentala trohet mot den marxistiska l�ran, och det finns intet sk�l att betvivla uppriktigheten i deras trosbek�nnelser. Det var lika naturligt f�r b�gge fraktionerna att f�rklara sin anslutning till marxismen och leninismen som det �r f�r protestanter och katoliker att bek�nna sig till kristendomen. I intetdera fallet ger trosbek�nnelsen, som �r gemensam f�r b�da parter, n�gon f�rklaring till dessas antagonism. Vad som l�g under Trotskijs h�llning var en f�rsiktig men djupt �kta revolution�r optimism, en �vertygelse att om endast h�rskarna f�ljde de r�tta socialistiska linjerna, skulle de arbetande klasserna st�dja dem. Denna tro hade i sj�lva verket varit en grundsats i den marxistiska filosofin, och Stalin hade aldrig �ppet f�rnekat den. Men mellan raderna i hans program skymtar man st�ndigt en djup misstro mot socialismens popularitet och �nnu mer �n s�: en i grunden pessimistisk syn p� m�nniskorna och samh�llet. I sista hand s�tter den revolution�re optimisten sitt hopp till en uppriktig v�djan till folket, �ven om han kan tyckas hoppas mot allt f�rnuft. Pessimisten vid makten misstror dem han h�rskar �ver. Den kommunistiske pessimisten behandlar sin egen doktrin som esoterisk visdom. Han tror inte att de arbetande klasserna �r kapabla att sv�lja den, om de inte, grovt uttryckt, f�r den nerk�rd i halsen. B�de optimisten och pessimisten �r �vertygade om att kommunismen �r den enda medicinen mot kapitalistsamh�llets onda. Men medan den f�rre �r �vertygad om att f�rr eller senare � och snarare f�rr �n senare � patienten sj�lv, om han blir beh�rigen upplyst, kommer att be om medicinen, �r den senare ben�gen att ordinera kuren utan st�rre h�nsyn till patientens �nskan. Men denna utvikning g�r kanske historien i f�rv�g.
Ett par veckor efter det Zinovjev officiellt hade �ppnat den offentliga debatten talade Stalin till kommunisterna i Krasnaja Presnja, ett arbetardistrikt i Moskva, om inneb�rden av den �nya linjen�.[300] Han medgav �ppet att partiet befann sig i j�sningstillst�nd och att det hade f�rlorat kontakten med folkst�mningen i landet. Sk�let till detta s�g han i de lokala organisationerna, som hade upph�rt att befatta sig med offentliga angel�genheter och fr�ng�tt valprincipen till f�rm�n f�r utn�mningar uppifr�n. Felet hos ledarskapet, om det fanns n�got alls, var att det inte hade uppt�ckt dessa abnorma f�rh�llanden i tid. �1917�, fortsatte han, �inbillade vi oss att vi skulle grunda en kommun, ett arbetarnas br�draskap, och att vi skulle g�ra processen kort med byr�kratin ... Vi har �nnu l�ngt kvar till detta ideal ... Vad som kr�ves f�r att rensa staten fr�n byr�kratiska element ... �r en h�g kulturell niv� hos folket, ett absolut tryggat fredstillst�nd runt omkring, s� att vi inte beh�ver n�gra stora milit�ra kadrer ... som s�tter sin pr�gel p� de andra statsinstitutionerna ...� [301] Det onda i detta sakernas tillst�nd kunde delvis botas med den nya linjen. Men partiet m�ste akta sig f�r att dra f�r stora v�xlar p� friheten. Man borde �terg� till valmetoden, men valrestriktionerna m�ste ocks� f�rbli i kraft. Man skulle f� yttrandefrihet, men de tidigare p�bjudna inskr�nkningarna m�ste fortfarande g�lla. Po�ngen i hans historia kom i slutkl�mmen. Vissa kritiker, sade Stalin, �beropade sig p� Trotskij som st�d. Han, Stalin, f�rstod inte med vilken r�tt de gjorde det, ty han k�nde Trotskij (h�r blev hans ton n�stan v�rdnadsfull) som en man som h�ll styvt p� att partiet inte var n�gon diskussionsklubb, att det m�ste uppf�ra sig disciplinerat. Han gav d�rmed sina �h�rare intrycket att Trotskij stod bakom generalsekretariatets metoder. I ljuset av den f�reg�ende brevv�xlingen mellan Trotskij och triumvirerna avs�g hans insinuation otvivelaktigt att provocera Trotskij till en offentlig debatt.
Tre dagar senare, den 5 december, svarade Trotskij med ett �ppet brev till kommunisterna i Krasnaja Presnja.[302] P� tal om politbyr�ns senaste beslut varnade han uttryckligen de meniga partimedlemmarna f�r att besluten, utan deras kraftiga press p� ledarna, skulle f�rbli en d�d bokstav. �Vissa konservativt inst�llda kamrater [han n�mnde inga namn] har en tendens att �verskatta maskinens roll och underskatta partiets sj�lvverksamhet, att inta en kritisk h�llning till politbyr�ns resolution. De g�r g�llande att centralkommitt�n p�tar sig ett outf�rbart v�rv, att resolutionen endast kommer att v�cka falska illusioner och ge negativt resultat.� Han, Trotskij, delade inte denna �sikt. Han ans�g att det var tid att partiet �tervann sin initiativr�tt och sj�lvstyrelse, som den avsagt sig till f�rm�n f�r maskinen. �Partiet skall underl�gga sig maskinen, medan det inte f�r ett �gonblick upph�r att vara en centraliserad organisation. Det skulle ut�va sin kritikr�tt �utan fruktan och utan mannam�n ... Och f�rst och fr�mst b�r fr�n partiposterna avl�gsnas alla de som vid f�rsta ord av kritik, av inv�ndning, av protest har f�r vana att beg�ra avsked som ett medel f�r p�tryckning. Den nya linjen b�r b�rja med att alla i maskineriet, fr�n den h�gste till den l�gste, k�nner att ingen v�gar terrorisera partiet. Trotskij v�djade till ungdomen, och liksom pekande p� triumvirerna, bolsjevismens �gamla garde�, p�minde han partiet om att revolution�ra �gamla garden� inte s�llan hade urartat till byr�krater. S� hade det g�tt med ledarna f�r revisionismen i V�sterlandet, och s� kunde det g� med bolsjeviker ocks�. Det var genom detta brev allm�nheten fick den f�rsta aningen om schismen i politbyr�n.
Triumvirerna tog �gonblickligen upp stridshandsken. Den impulsive Zinovjev f�reslog att Trotskij omedelbart skulle arresteras. Stalin, som var f�rsiktigare och klarare medveten om Trotskijs enorma popularitet, motsatte sig en s�dan �tg�rd. Egendomligt nog lade han sig vid denna tidpunkt och �nnu senare noga vinn om att framst� som den m�ttfullaste, f�rt�nksammaste och mest f�rsonlige av triumvirerna. Hans kritik av Trotskij var mindre aggressiv �n Zinovjevs eller Kamenevs. I vetskapen om att f�rringandet av Trotskij v�ckte harm inom partiet �verl�t han �t sina partners att exekvera den r�aste smutskastningen, som m�ste inverka menligt p� b�de deras och Trotskijs prestige. Sj�lv koncentrerade han sig p� ett mera diskret arbete, sk�tseln av partiapparaten. Van att f�sta beh�rig vikt vid partilivets tekniska sidor var han angel�gen att utverka en formell dom �ver oppositionen av en riksomfattande kommunistisk f�rsamling. Man kunde f�rlita sig p� att en f�rsamling av det slaget skulle tillm�tesg� triumvirerna, och dess utslag mot Trotskij skulle i sin tur s�kerligen g�ra intryck p� det �vriga partiet. Konferensen utlystes till januari 1924.
Under v�ntetiden, i slutet av december, kastade sig Stalin in i striden med en offentlig bredsida, riktad i f�rsta hand mot extremisterna i oppositionen och blott i andra hand mot Trotskij. Hans argumentering vimlade av oegentligheter och felslut, men den var lika fullt mycket effektiv, d�rf�r att den drog fram i ljuset oppositionens tysta f�rbeh�ll och sj�lvmots�gelser. Kr�vde oppositionen att Lenins stadgar, som f�rbj�d fraktioner och gruppbildningar inom partiet, skulle upph�vas? Ja eller nej? Det var just p� den fr�gan oppositionen inte kunde svara ett best�mt ja eller nej. I varje fall var Trotskij oenig med sig sj�lv: han ville att Lenins stadgar, som han sj�lv hade sanktionerat, skulle �ga best�nd, men han h�vdade att de hade missbrukats. Det var p� den punkten Stalin koncentrerade sin eld och tvingade Trotskij att retirera, att vackla, att uppge den ena st�llningen efter den andra och sedan f�rs�ka �terer�vra den f�rlorade terr�ngen n�r det redan var f�r sent, n�r Trotskijs anh�ngare redan var f�rvirrade och modl�sa. Det var under denna debatt, medan Lenin l�g p� d�dsb�dden, som Leninkulten egentligen tog sin b�rjan. Att kr�va, direkt eller indirekt, att den minsta anordning som inspirerats av Lenin skulle avskaffas, blev nu ett of�rl�tligt brott mot en oskriven sedekodex. N�r Preobrazjenskij f�rklarade att partiet l�ngtade efter att �terf� den �leninistiska� diskussionsfrihet det �tnjutit f�re 1920, under kontroversen kring Brest-Litovskfreden, replikerade Stalin att den tidens seder och bruk knappast var ett efterf�ljansv�rt exempel. Hade inte, fr�gade han, Preobrazjenskij och hans gelikar, v�nsterkommunisterna, d� smitt planer p� att st�rta Lenins regering och ers�tta den med sin egen? Det var delvis riktigt. Men under Brest-Litovskstriden, och �nnu senare, skulle det aldrig ha fallit n�gon in att det l�g n�got klanderv�rt i en s�dan tanke. V�nsterkommunisterna, motst�ndarna till freden med Tyskland, hade en tid haft majoriteten i centralkommitt�n, och det f�ll sig naturligt f�r dem att �verv�ga om de inte sj�lva kunde �verta regeringen och ikl�da sig ansvaret f�r ett krig som Lenin motsatte sig.[303] Det hindrade inte dem och Lenin fr�n att samarbeta sedan Brest-Litovskkontroversen var �ver. Men nu, 1923, tedde sig episoden 1918 som en l�msk konspiration eller en h�delse. Stalin antydde att partiet borde ta sig i akt f�r dem som yrkade p� en �terg�ng till dylika f�rd�rvbringande vanor.
Sedd i Leninkultens belysning blev Trotskijs position ytterligt s�rbar. Han hade varnat partiet f�r faran av en �degeneration� hos det gamla bolsjevikinka gardet, och han hade i det sammanhanget anv�nt f�rsta person pluralis: �Vi, de gamla bolsjevikerna�, ett uttryck som var befogat s� till vida som drygt nittio procent av de nuvarande partimedlemmarna hade anslutit sig f�rst efter oktoberrevolutionen.[304] �Jag m�ste ta Trotskij i f�rsvar mot Trotskij�, svarade Stalin ironiskt; inte tillh�rde han det gamla gardet, som nu p�stods h�lla p� att degenerera! Gammalbolsjevikernas degeneration, tillade han, var ett foster av Trotskijs fantasi. Det fanns r�telement i partiet, men det var bland de mensjeviker som anslutit sig till dess led, men f�rblivit fr�mmande f�r dess anda.[305] H�nsyftningen beh�vde ingen n�rmare f�rklaring.
Debatten med alla sina utvikningar och skenman�vrer var bara ett led i f�rberedelserna f�r en avg�rande kraftm�tning p� den stundande konferensen. Samtidigt f�rsvagade generalsekretariatet oppositionen genom att skingra dess ledare. Trotskij, sjuk och h�mmad av hemliga f�rbeh�ll, var inte s�rskilt aktiv. Rakovskijs n�rvaro befanns starkt p�kallad vid Sovjetlegationen i London i samband med �terupptagandet av de rysk-brittiska diplomatiska f�rbindelserna i februari 1924. Krestinskij hade skickats i diplomatiskt uppdrag till Tyskland, Joffe till Kina. Oppositionen kunde inte protestera mot utn�mningarna, som i och f�r sig var v�l befogade. De nyutn�mnda diplomaterna kunde inte blanda sig i partiets interna angel�genheter. Ukraina hade varit en h�gborg f�r oppositionen under Rakovskijs premi�rministertid, och generalsekretariatet s�nde nu dit f�re detta garveriarbetaren Lazar Kaganovitj, en h�rdf�r administrat�r, f�r att rensa upp i getingboet. I Moskva var Trotskijs artiklar och broschyrer i realiteten belagda med spridningsf�rbud; tveksamma eller skeptiska medlemmar hade knappast n�gon m�jlighet att se saken fr�n tv� sidor. De lokala funktion�rerna l�mnades inte i tvivelsm�l om triumvirernas �nskningar, och konferensens utg�ng var p� f�rhand given.
P� konferensen framlade Stalin sina synpunkter mera of�rblommerat �n tidigare: �Jag vill bara s�ga en sak: det kommer tydligen inte att bli n�gon genomf�rd demokrati, n�gon fullst�ndig demokrati.� [306]Folk gl�mde att �det finns tillf�llen d� det �r om�jligt och d� det skulle vara meningsl�st att inf�ra den� ens inom partiets mycket sn�va gr�nser. Ekonomiskt v�lst�nd, milit�r trygghet och en upplyst medlemsk�r var f�ruts�ttningarna f�r att en arbetardemokrati skulle kunna fungera; dessa f�ruts�ttningar saknades. �ven om partiet inte var demokratiskt, var det or�tt att anklaga det f�r att vara byr�kratiskt. Hans argument var oklara, hans bild av organisationen som varken var demokratisk eller byr�kratisk var suddig, men styrkan hos hans bevisf�ring l�g just i dess oklarhet, ber�knad att tillfredsst�lla tveksamma sj�lar. Han r�knade sedan upp �sex misstag� som Trotskij hade beg�tt. Trotskij hade r�stat f�r politbyr�ns resolution om den nya linjen och d�refter �ppet kritiserat politbyr�n � han satte sig sj�lv h�gre �n sina kolleger och intog posen av en �verm�nniska. Han hade v�grat att klart s�ga ifr�n om han var med centralkommitt�n eller med oppositionen. Trotskij, �byr�kraternas patriark�, uppviglade partiet mot dess apparat och ungdomen mot partiet. Han hade gjort sig till spr�kr�r f�r den sm�borgerliga intelligensen, under det att de andra ledarna talade f�r proletariatet. Han hade givit partiregimen skulden f�r att det uppst�tt hemliga fraktioner och grupper, fast�n marxisterna visste att de olika grupperna avspeglade divergerande klassintressen. Partiet m�ste vara enhetligt, ett parti av st�l, monolitiskt. Tv�hundratusen arbetare �ur de djupa leden� skulle omedelbart beviljas medlemskap i det; de skulle f�ra med sig en frisk prolet�r anda, immun f�r sm�borgerlig individualism � det var det s� kallade Leninuppb�det. Slutligen v�llade Stalin sensation genom att offentligg�ra en hemlig klausul i Lenins resolution till den tionde kongressen, enligt vilken centralkommitt�n hade r�tt att utesluta, de egna medlemmar som gjorde sig skyldiga till fraktionsverksamhet. Han bad konferensen ratificera klausulen. Alla hans f�rslag gick igenom. Konferensen f�rd�mde oppositionen som ett �sm�borgerligt avsteg fr�n leninismen�.
*
Tre dagar senare, den 21 januari 1924, dog Lenin. Trots alla de senaste �rens lidanden och besvikelser s�rjdes han av folket som f� ledare i historien har blivit s�rjda. F�r folket var hans namn alltj�mt symbolen f�r revolutionens stora l�fte, ett samh�lle av likaber�ttigade och fria medborgare. De s�rjande massorna v�nde redan oroliga �gon mot hans l�rjungar: vem av dem skulle inta hans plats vid statsrodret? Trots den senaste tidens strider och f�rkastelsedomar gick m�ngas tankar till Trotskij. Men han syntes inte vid Lenins b�r, d� massorna �gnade den d�de ledaren sin sista hyllning, eller vid de m�nga minnesm�tena. Trotskij hade rest till Kaukasien f�r att s�ka v�rd f�r sin sjukdom, och om man f�r tro hans eget vittnesm�l, kom han inte hem till begravningen, d�rf�r att Stalin givit honom fel upplysning om dagen. Det kan tyckas att episoden v�gde l�tt p� historiens v�gsk�l.[307] Men det �r ett faktum att under dessa dagar triumvirerna, och inte Trotskij, inpr�glade sin bild i en folkfantasi som satts i r�relse av l�nga och pomp�sa begravningsceremonier. En skicklig regi riktade str�lkastarljuset p� triumvirerna n�r de symboliskt tr�dde fram i br�schen. Stalins egen �Biografiska kr�nika�[308] �terger f�rloppet med karakteristisk utf�rlighet, dag f�r dag, ja, timme f�r timme:
Den 21 januari: 6.50 f.m. Lenin avlider i Gorkij. 9.30 f.m. Stalin och andra medlemmar av politbyr�n anl�nder till Gorkij.
Den 22 januari: Stalin medverkar vid utf�rdandet av ett manifest �Till alla S.S.S.R:s medarbetare� och uts�nder budskap till partiets provinsavdelningar med uppmaning till trohet mot den d�de ledarens l�rdomar.
Den 23 januari: 9 f.m. Stalin och andra ledare b�r kistan med Lenins stoft fr�n Lenins hem i Gorkij. 1.30 e.m. Stalin och hans v�nner b�r kistan fr�n Paveletskijbang�rden till fackf�reningsbyggnaden i Moskva, d�r Lenin ligger p� lit de parade under de fyra n�rmaste dagarna. 6.10 e.m. Stalin st�r med i hedersvakten vid b�ren.
Den 25 januari: Stalin uppmanar partiet att samla Leninreliker till det nyinstiftade Lenininstitutet.
Den 26 januari: 8.24 e.m. P� den andra sovjetkongressen uppl�ser Stalin en trohetsed till Lenin.
Den 27 januari: 8 f.m. Stalin intar sin plats i hedersvakten vid Lenins b�r. 8.30 f.m. Stalin stiger fram till huvud�ndan av b�ren. 9 f.m. Stalin j�mte andra b�r kistan ur fackf�reningsbyggnaden. 4 e.m. Begravningsprocessionen anl�nder till R�da torget; Stalin j�mte andra b�r in kistan i det blivande mausoleets krypta.
Den 28 januari: Stalin talar p� ett minnesm�te.
De magnifika ceremonierna svor fullst�ndigt mot Lenins t�nkes�tt och livsstil; hans enkelhet och avsky f�r det pomp�sa hade n�stan blivit till ett ordspr�k. Ceremonierna avs�g att egga ett primitivt, halvorientaliskt folk till �versp�nd dyrkan av den nya Leninkulten. Detsamma g�llde mausoleet p� R�da torget, d�r Lenins balsamerade lik bisattes, trots hans �nkas protester och m�nga bolsjevikiska intellektuellas indignation. F�r myriader b�nder, vilkas religi�sa behov undertryckts under revolutionen, blev mausoleet snart en vallfartsort, det bisarra Mecka f�r en ateistisk tro, som kr�vde sin profet och sina skyddshelgon, en helig grav och ikoner. Alldeles som kristendomen under sin spridning till hedniska l�nder absorberade hedniska troselement och riter och sammansm�lte dem med sina egna grundtankar, absorberade nu marxismen, frukten av en v�steuropeisk tankev�rld, element ur den bysantinska traditionen, s� djupt rotad i Ryssland, och ur den grekisk-ortodoxa ritualen. Det var en ofr�nkomlig utveckling. Marxismens abstrakta trossatser kunde existera, i sin rena form, i intellektuella revolution�rers hj�rnor, i synnerhet de som levt som emigranter i V�steuropa. Nu, sedan doktrinen verkligen omplanterats i Ryssland och kommit att dominera en stor nations t�nkes�tt, var det oundvikligt att den i sin tur anpassade sig efter denna nations andliga klimat, dess traditioner, seder och vanor. Om�rkligt hade processen redan p�g�tt n�gon tid. Ingen hade haft en djupare inblick i den och k�nt sig mera h�mmad av den �n Lenin. Hans d�d blev den katharsis som befriade m�nga av hans l�rjungar fr�n den rena marxismens h�mningar. Den uppenbarade graden av den �msesidiga anpassning mellan doktrin och milj� som dittills hade �gt rum.
Det var kanske naturligt att den triumvir som tillbragt sina formgivande �r i ett grekisk-ortodoxt pr�stseminarium blev det f�rn�msta mediet f�r denna f�rvandling, att han gav det full�digaste uttrycket �t den. Den ed till Lenin som han framsade vid den andra sovjetkongressen f�rblir intill denna dag det fullst�ndigaste och sannaste avsl�jandet av hans inre v�sen. I den har stilen i det kommunistiska manifestet ing�tt en s�llsam f�rening med stilen i den ortodoxa b�nboken, och den marxistiska terminologin har f�rm�lt sig med den gammalslaviska vokabul�ren. Dess revolution�ra invokationer klingar som en litania f�r kyrkok�r:
�Kamrater, vi kommunister �ro m�nniskor av ett s�reget snitt. Vi �ro tillskurna av ett egenartat stoff ... Det finns ingen h�gre v�rdighet �n medlemskap i det parti av vilket kamrat Lenin var grundare och ledare. Det �r icke allom givet att vara medlem av detta parti. Det �r icke allom givet att kunna uth�rda de vederm�dor och stormar som �tf�lja medlemskapet i detta parti. Arbetarklassens s�ner, s�ner av armod och strid, s�ner av otroliga f�rsakelser och heroiska anstr�ngningar � det �r framf�r allt de som skola tillh�ra detta parti ...
L�mnande oss, gav kamrat Lenin i arv att b�ra h�gt och h�lla ren partimedlemmarnas upph�jda v�rdighet. Vi sv�ra dig, kamrat Lenin, att vi hedersamt skola uppfylla detta ditt bud ...
L�mnande oss, gav oss kamrat Lenin i arv att som v�r �gonsten bevara partiets enhet. Vi sv�ra dig, kamrat Lenin, att vi hedersamt skola uppfylla �ven detta ditt bud....
L�mnande oss, gav oss kamrat Lenin i arv att bevara och st�rka proletariatets diktatur. Vi sv�ra dig, kamrat Lenin, att vi icke skola spara v�ra krafter f�r att hedersamt uppfylla �ven detta ditt bud ...
L�mnande oss, gav oss kamrat Lenin i arv att med all makt st�rka f�rbundet mellan arbetare och b�nder. Vi sv�ra dig, kamrat Lenin, att vi hedersamt skola uppfylla �ven detta ditt bud ...
L�mnande oss, gav oss kamrat Lenin i arv att st�rka och vidga republikens f�rbund. Vi sv�ra dig, kamrat Lenin, att vi hedersamt skola uppfylla �ven detta ditt bud ...
L�mnande oss, gav oss kamrat Lenin i arv att vara trofasta mot den kommunistiska internationalens principer. Vi sv�ra dig, kamrat Lenin, att vi icke skola skona v�ra liv f�r att st�rka och vidga f�rbundet mellan arbetarna i hela v�rlden den kommunistiska internationalen.� [309]
Med tanke p� allt som nyligen passerat mellan Lenin och Stalin skulle man kunna misst�nka att denna mystiskt f�rgade ed var en manifestation av rent skrymteri. En s�dan slutsats tycks n�stan driva f�renklingen alltf�r l�ngt, l�t vara att det knappast kan betvivlas att Stalins exalterade parentation inneh�ll n�gra st�nk av hyckleri. Emellertid var han s�kert uppriktig i sin tro att han hade r�tt att betrakta sig som Lenins r�ttrogne l�rjunge. Hans samh�righet med bolsjevismen hade varat i tjugo �r; han hade varit medlem av Lenins centralkommitt� i tio �r; och mer �n h�lften av den tiden, under sex h�rda och stormiga �r, hade han tj�nat direkt under Lenin med kraft och h�ngivenhet. Kunde deras korta och h�ftiga konflikt ha utpl�nat deras l�nga, f�rtroliga gemenskap? Stalin ans�g sig fortfarande ber�ttigad att betrakta sin sammanst�tning med Lenin som en beklaglig episod, ett missf�rst�nd som, om Lenin hade tillfrisknat, nog hade kunnat klaras upp till deras �msesidiga bel�tenhet. Han var alldeles s�kert �vertygad om att hans tolkning av Lenins doktrin�ra testamente var tadell�s. Med all sannolikhet var han inte medveten om att Leninkulten, och i synnerhet hans egen kvasireligi�sa ed, framstod som ett h�n mot den verklige Lenin.[310]
Kort d�refter utlade han leninismen, s�dan han tolkade den, f�r kommunistungdomen och studenterna vid Sverdlovuniversitetet, d�r partiet uppfostrade sin intellektuella elit.[311] Vad han hade att s�ga i �mnet var s� ooriginellt och f�rgl�st att det knappast �r v�rt att �terge. Det enda originella i hans exposition var formen. Han framst�llde Lenins l�ra, som i allt v�sentligt var sociologisk och experimentell, som en rad str�nga lagbud och standardiserade strategiska och taktiska recept f�r m�nniskosl�ktets fr�lsning, sammanst�llda och uppr�knade med en bokh�llares precision. Han kodifierade och etiketterade leninismen i s�dana skenbart enkla och l�ttfattliga termer som �r ytterst bestickande f�r en sociologiskt otr�nad hj�rna. Han st�dde varje sitt p�st�ende med ett citat av Lenin, ibland irrelevant och ibland l�sryckt ur sitt sammanhang, p� samma s�tt som de medeltida skolastikerna s�kte st�d f�r sina spekulationer i Den heliga skrift. Visserligen hade �ven Lenin n�gon g�ng st�ttat sina argument med alltf�r t�ta h�nvisningar till Marx. Men Stalin drev metoden till en s� absurd full�ndning att han till slut hade kunnat parafrasera Arkimedes: �Ge mig ett citat fr�n Lenin, och jag skall rubba jorden.�
Under tiden var den enda text av Lenin som skulle ha kunnat rubba marken under f�tterna p� Stalin, n�mligen Lenins testamente, fortfarande ok�nd f�r partiet och f�r Stalin sj�lv. F�rst i maj, fyra m�nader efter Lenins d�d, l�stes det upp vid ett plenum i centralkommitt�n, som skulle besluta om dokumentet skulle offentligg�ras vid den stundande partikongressen. �En hemsk f�rl�genhet lamslog alla de n�rvarande�, beskriver ett �gonvittne scenen[312] Stalin s�g liten och olycklig ut, d�r han satt i trappan upp till talarstolen. Jag iakttog honom noga: trots hans sj�lvbeh�rskning och yttre lugn kunde man tydligt m�rka att hans �de stod p� spel.� I Leninkultens atmosf�r var det n�stan ett helger�n att negligera Lenins testamente. I detta f�r honom �desdigra �gonblick r�ddades han av Zinovjev. �Kamrater�, yttrade Zinovjev, �varje Iljitjs [Lenins] ord �r f�r oss lag Vi har svurit att fullg�ra allt vad den d�ende Iljitj �lade oss att g�ra. Ni vet v�l att vi kommer att h�lla det l�ftet.� (M�nga av �h�rarna sl�r ned �gonen � de kan inte se den gamle akt�ren i ansiktet.) �Men vi kan till v�r gl�dje s�ga att Lenins farh�gor p� en punkt har visat sig ogrundade. Jag syftar p� den punkt som r�r v�r generalsekreterare. Ni har alla bevittnat v�rt harmoniska samarbete under de senaste m�naderna, och liksom jag kommer ni med gl�dje att s�ga att Lenins farh�gor har visat sig ogrundade.� Kamenev f�ljde efter med en v�djan till centralkommitt�n att Stalin skulle f� kvarst� i �mbetet. Men om s� skulle ske, var det inte tillr�dligt att framl�gga Lenins testamente f�r kongressen. Krupskaja protesterade mot undertryckandet av hennes makes testamente, men f�rg�ves. Trotskij, som var n�rvarande vid m�tet, var f�r stolt att ingripa i en situation som ber�rde �ven hans egen st�llning. Han teg och uttryckte endast genom sitt minspel sin avsmak f�r scenen. Zinovjevs f�rslag att testamentet inte skulle offentligg�ras, utan endast i f�rtroende delges utvalda kongressmedlemmar, antogs sedan med fyrtio r�ster mot tio. Stalin kunde torka kallsvetten ur pannan. Han satt �ter i sadeln, s�kert och slutgiltigt.
Triumvirernas sammanh�llning stod rycken f�r denna utomordentliga p�frestning d�rf�r att b�de Zinovjev och Kamenev var lika f�rvissade om att de inte hade n�got att frukta av Stalin som de var r�dda f�r Trotskij. Zinovjev, presidenten i den kommunistiska internationalen, var alltj�mt den �ldste och popul�raste triumviren. Kamenev k�nde sin intellektuella �verl�gsenhet �ver sina kamrater. De betraktade b�da Stalin som sin medhj�lpare och �ven om de ibland var illa ber�rda av en viss genst�righet hos honom, misst�nkte de honom inte f�r n�gra planer p� att bli Lenins ende eftertr�dare. N�gon s�dan misstanke fanns f�r �vrigt inte heller hos partiet som helhet. Det var � andra sidan inte sv�rt att v�cka misstro mot Trotskij hos partiet. Triumvirernas uts�nda viskade att Trotskij var den ryska revolutionens potentielle Danton eller, alternativt, Bonaparte. Viskningskampanjen blev effektiv, ty partiet hade allt fr�n sin tillkomst vant sig vid att ha det ber�mda franska precedensfallet f�r �gonen. Man hade alltid medgivit att historien kunde upprepa sig och att ett direktorium eller en enskild usurpator �n en g�ng kunde kl�ttra upp till makten med revolutionen som trappsteg. Man tog f�r givet att den ryske usurpatorn, liksom den franska f�rebilden, skulle vara en lysande personlighet, som vunnit od�dliga lagrar p� slagf�ltet. Napoleonmasken tycktes passa Trotskij endast alltf�r v�l. I sj�lva verket kunde den ha passat vem som helst utom Stalin. D�ri l�g en del av dennes styrka.
Sj�lva den egenskap som under andra f�rh�llanden skulle ha varit en belastning f�r en maktpretendent, obem�rktheten, var f�r honom en v�rdefull tillg�ng. Partiet var fostrat till att misstro �bourgeoisindividualism� och str�va efter kollektivism. Ingen av dess ledare f�ref�ll s� fri fr�n den f�rra och representativ f�r den senare som Stalin. Vad som frapperade hos generalsekreteraren var att det inte fanns n�got frappant hos honom. Hans n�stan opersonliga personlighet tycktes vara det idealiska spr�kr�ret f�r de anonyma massbegreppen klass och parti. Hans upptr�dande f�ref�ll till ytterlighet modest. Han var l�ttare att komma till tals med f�r de meniga partifunktion�rerna �n de andra ledarna. Han odlade flitigt sina kontakter med personer som p� ett eller annat s�tt kunde inverka p� hans rykte; provinsiella partisekreterare, popul�ra satirskribenter, utl�ndska g�ster. Sj�lv tystl�ten, var han o�vertr�ffad i konsten att t�ligt lyssna till andra. Ibland kunde han sitta i ett h�rn och blossa p� sin pipa, medan han uttrycksl�st lyssnade, en timme eller mer, p� en upphetsad interlokut�r, och br�t sin tystnad endast f�r att g�ra n�gra fr�gor. Det var ett av de drag hos honom som tycktes tyda p� total fr�nvaro av alla sj�lviska syften. I f�rtjusningen �ver att f� avlasta sig sina bekymmer reflekterade motparten s�llan �ver att Stalin inte hade blottat sina tankar under samtalet. Ty, f�r att citera hans sekreterare,[313] �Stalin anf�rtrodde aldrig sina innersta tankar �t n�gon. Endast ytterst s�llan delade han sina id�er och intryck med sina n�rmaste medarbetare. Han �gde i h�g grad f�rm�gan att tiga, och i det fallet var han unik i ett land d�r alla talade alldeles f�r mycket.�
�ven hans privatliv var h�jt �ver klander och misstankar. �Denne lidelsefulla politiker [s�ger Bazjanov] har inga andra laster. Han bryr sig varken om pengar eller n�jen eller sport eller kvinnor. Med undantag av hans egen hustru existerar inte kvinnorna f�r honom.� Mitt under inb�rdeskriget gifte han sig f�r andra g�ngen. Hans hustru, Nadezjda Allilujeva, var dotter till den hantverkare i vars hem Lenin g�mde sig under julidagarna 1917, och hon var tjugo �r yngre �n Stalin. Hon hade varit en av Lenins sekreterare efter revolutionen och kom till Tsaritsyn 1919. D�r b�rjade k�rleken mellan folkkommissarien och kommunistflickan. Nu hade de en liten v�ning i den forna tj�nstefolksflygeln i Kreml, och Nadezjda Allilujeva studerade tr�get vid en teknisk h�gskola i Moskva. Den k�rva enkelhet som pr�glade generalsekreterarens privatliv gjorde ett gott intryck p� det puritanskt sinnade partiet, som just b�rjade �ngslas �ver de f�rsta tecknen p� omoral och tygell�st leverne i Kreml.
Inte f�ref�ll Stalin heller vid denna tid att vara mer intolerant �n det anstod en bolsjevikledare. Han var, som vi redan har sett, mindre h�tsk i sina angrepp mot oppositionen �n de andra triumvirerna. I hans tal fanns vanligen ett tonfall av godmodig och trygg optimism, som harmonierade v�l med partiets v�xande sj�lvbel�tenhet. N�r storpolitiska fr�gor debatterades i politbyr�n tycktes han aldrig p�tvinga kollegerna sina �sikter. Han f�ljde uppm�rksamt debattens g�ng f�r att se �t vilket h�ll vinden bl�ste och r�stade undantagsl�st med majoriteten, s�vida han inte p� f�rhand s�kerst�llt sin majoritet. Han stod d�rf�r alltid v�l med majoriteten. P� partim�tena framstod han som en man utan personliga f�rdomar, en opartisk leninist, en doktrinernas v�ktare, som kritiserade andra endast f�r sakens skull. Han gjorde samma intryck n�r han talade bakom politbyr�ns lyckta d�rrar. Mitt under kampen beskrev Trotskij fortfarande Stalin f�r en betrodd utl�ndsk g�st som �en tapper och �rlig revolution�r�.[314] N�gra situationsbilder fr�n politbyr�n ger en m�lande glimt av Stalin, den v�nlige sj�len:
�N�r jag f�r f�rsta g�ngen bevistade en session i politbyr�n [skriver Bazjanov] var kampen mellan triumvirerna och Trotskij i full g�ng. Trotskij var den f�rste som infann sig. De andra var f�rsenade, de konspirerade fortfarande ... N�ste man som kom var Zinovjev. Han gick f�rbi Trotskij och b�gge l�tsades som om de inte s�g varandra. N�r Kamenev kom in, h�lsade han p� Trotskij med en l�tt nick. Slutligen kom Stalin. Han gick fram till bordet d�r Trotskij satt, h�lsade ytterst kordialt p� honom och tryckte kraftigt hans hand �ver bordet.� [315]
Vid ett annat sammantr�de, h�sten 1923, f�reslog en av triumvirerna att Stalin som kontroll�r skulle knytas vid krigsfolkkommissariatet, f�r vilket Trotskij fortfarande var chef. Irriterad �ver f�rslaget f�rklarade Trotskij att han avsade sitt �mbete och beg�rde att bli befriad fr�n alla poster och hedersuppdrag i Ryssland och f� tillst�nd att resa till Tyskland, d�r ett kommunistuppror d� syntes omedelbart f�rest�ende, f�r att delta i revolutionen d�r. Zinovjev parerade draget genom att beg�ra detsamma f�r egen del. Stalin gjorde slut p� scenen, i det han deklarerade att �partiet om�jligt kunde avvara tv� s� framst�ende och avh�llna ledares tj�nster�.[316]
Han samlade l�ngsamt sina kort och bidade tiden. Oppositionen hade visserligen f�tt en ny f�rkastelsedom p� den trettonde kongressen i maj 1924, men den var alltj�mt en faktor att r�kna med. Man m�ste ocks� ta h�nsyn till den kommunistiska internationalens h�llning. Kommunistledarna i Europa, tyskar, polacker och fransm�n, hade antingen protesterat mot nedsv�rtandet av Trotskij eller s�kt �vertala antagonisterna att sluta fred. Zinovjev fick arbeta h�rt i det f�rdolda f�r att tysta ner detta �buller bakom scenen�. Han hade bakom sig prestigen hos det enda segerrika kommunistpartiet, den internationella myten, s� att s�ga, om oktoberrevolutionen, som endast mycket f� kommunister v�gade ta avst�nd ifr�n. Han hade dessutom till sitt f�rfogande internationalens skattkammare, till vilken det ryska partiet var den st�rsta bidragsgivaren och som n�gra v�steuropeiska partier i viss m�n var beroende av. Alltnog, genom att begagna alla m�jligheter till p�tryckning, och sedan flera kommunistledare blivit uteslutna eller avl�gsnade, lyckades triumviratet framtvinga ett uttalande mot oppositionen av internationalens femte kongress, som var samlad i Moskva i juni och juli 1924. Stalin, som hittills hade h�llit sig p� avst�nd fr�n Komintern, sammantr�ffade privat med den polska delegationen och l�xade upp polackerna f�r deras partiskhet till f�rm�n f�r Trotskij.[317]
Oenighet mellan triumvirerna var ytterligare ett sk�l till Stalins f�rsiktighet. Inte f�rr�n ett �r senare, 1925, f�ll triumviratet s�nder, men redan nu grumlades det inb�rdes f�rh�llandet av personlig avund. Zinovjev och Kamenev b�rjade m�rka att Stalins grepp �ver partiapparaten h�rdnade och att han utest�ngde dem fr�n kontrollen. Stalin avundades dem deras auktoritet i doktrinfr�gor. Kort efter den f�rd�mande resolutionen mot Trotskij gjorde han sitt f�rsta offentliga angrepp, intressel�st till inneh�llet, mot Kamenevs ovederh�ftighet som teoretiker.[318] Triumvirerna hade var f�r sig alla sk�l att misst�nka att en splittring dem mellan skulle driva n�gon av dem att f�rena sig med Trotskij mot de andra tv�. Det sk�let f�ranledde inte Zinovjev och Kamenev, som med tiden skulle alliera sig med Trotskij, att mildra sina anfall mot honom, men det ingick i Stalins taktiska ber�kningar. Som taktiker visade han sig �verl�gsen sina partners.
Slutligen v�ntade han alltj�mt p� att motst�ndaren skulle g�ra de missgrepp som l�g n�ra till hands i hans situation. Trotskij hade accepterat Leninkulten, trots att den st�tte hans rationella sinne och europeiserade livssyn. Den leninska skoluniformen var redan f�r tr�ng f�r honom. Leninmystiken hade emellertid vuxit sig alltf�r stark f�r att den som ville vinna geh�r hos ett kommunistauditorium skulle v�ga negligera den, �n mindre trotsa den. Trotskij invecklade sig p� s� s�tt i strid i en terr�ng d�r han var underl�gsen. Triumvirerna bombarderade honom med gamla antitrotskistiska Lenincitat och, vad som var �n pinsammare, med kritik han sj�lv hade uttalat mot Lenin tolv eller femton �r tidigare. F�r de unga kommunisterna bidrog dessa utvalda citat till bilden av en Trotskij som illvilligt hade motarbetat Lenin i tid och otid alltifr�n brytningen 1903 till debatterna om Brest-Litovskfreden och fackf�reningarna. Enligt den leninistiska dogmen var Trotskij d�md.
Att bestrida dogmen skulle ha varit att v�dja mot partiet till den icke-kommunistiska opinionen. Det var det enda Stalin kunde vara fullkomligt s�ker p� att Trotskij inte skulle g�ra. Utanf�r partiet blandade sig forml�s revolution�r missr�kning med klart kontrarevolution�ra riktningar. Sedan den h�rskande gruppen utsett Trotskij till skottavla, v�ckte han automatiskt impulsiv sympati hos m�nga som f�rut hade hatat honom. N�r han visade sig p� Moskvas gator hyllades han spontant av m�nniskomassor d�r idealistiska kommunister tr�ngdes med mensjeviker, socialrevolution�rer och Neppolitikens nya bourgeoisie, av alla som av olika sk�l hoppades p� en f�r�ndring.[319] Just d�rf�r att han v�grade uppb�da s� blandade element till sitt st�d visade han f�rsagdhet och tvekan vid n�stan varje steg han tog. Han kunde inte upph�ra att opponera mot triumvirerna, som identifierat sig med partiet, men �nnu i sin upproriskhet l�g han p� kn� f�r partiet. Varje hans man�ver blev d�rigenom ett svaghetstecken. Stalin kunde kosta p� sig att v�nta tills hans rival stj�lpte sig sj�lv genom en serie s�dana demonstrationer.
Det var h�r den knut kn�ts som skulle huggas av f�rst under de tragiska utrensningsprocesserna tolv och tretton �r senare. Det �r ocks� h�r man finner den viktigaste nyckeln till f�rst�else av dessa processer. Vid kongressen i maj 1924, d�r Trotskij m�tte den obevekligt fientliga falangen av partisekreterare, var han n�ra att kapitulera f�r sina motst�ndare och avsv�rja sig oppositionen. Krupskaja, Radek med flera besvor antagonisterna att sluta fred. Zinovjev l�t sig emellertid inte bevekas. Han kr�vde att Trotskij skulle kapitulera s�v�l i tankar som g�rningar, att han skulle erk�nna att han haft or�tt i sin kritik. I bolsjevismens historia var detta f�rsta g�ngen en partimedlem vagt anklagades f�r �tankesynd�, en rent teologisk anklagelse. Motivet var taktiskt, inte teologiskt: Trotskij, som underkastade sig partidisciplinen, men inte �terkallade sina ord, f�ref�ll alltj�mt triumvirerna vara en fruktansv�rd fiende. Zinovjev fogade d�rf�r till sina kapitulationsvillkor en klart oantagbar punkt, som skulle tvinga Trotskij att forts�tta den oj�mna kampen. F�rsta antydan om en �tankesynd� mot partiet kom s�ledes fr�n en man som tolv �r senare skulle g� i d�den under h�gljutt �terkallande av sina egna tankesynder. Stalin hade, �tminstone skenbart, ingenting med saken att g�ra. Han f�rklarade g�ng p� g�ng att enda fredsvillkoret var att Trotskij upph�rde med sina attacker. Han gjorde g�ng p� g�ng en gest som om han r�ckte sin motst�ndare handen.
Trotskijs svar till Zinovjev var ett f�rebud om den tragedi som skulle drabba Zinovjev och Kamenev �nnu grymmare �n honom sj�lv:
�Partiet (sade Trotskij) har sist och slutligen alltid r�tt, ty partiet �r det enda bepr�vade hj�lpmedel proletariatet �ger f�r att l�sa sina fundamentala problem. Jag har redan sagt, att inf�r det egna partiet kunde ingenting vara l�ttare �n att erk�nna ett misstag, ingenting l�ttare �n att s�ga: all min kritik, mina p�st�enden, mina varningar, mina protester � alltsammans var bara ett misstag. Jag kan emellertid, kamrater, inte s�ga detta, ty jag anser det inte. Jag vet att man inte kan ha r�tt mot partiet. Man kan ha r�tt endast med partiet, och genom partiet, ty historien har inte skapat n�gon annan v�g f�r att f�rverkliga vad som �r r�tt. Engelsm�nnen har ett uttryck: Right or wrong � my country. V�r historia ger oss mycket st�rre orsak att s�ga: vare sig partiet har r�tt eller fel i vissa konkreta fall, s� �r det mitt parti ...� [320]
Dessa oppositionsledarens ord liknade mindre de ord en patriotisk engelsman kan t�nkas anv�nda �n en medeltida k�ttares som bek�nner sitt k�tteri, �ngerfull men samtidigt orubblig i sin �vertygelse, ur st�nd att se n�gon fr�lsning utanf�r kyrkan men heller ingen inom den. Stalin avf�rdade ironiskt Trotskijs yttrande och f�rklarade att partiet inte gjorde anspr�k p� att vara ofelbart.
*
N�sta debatt i striden var den s� kallade �litter�ra debatten� p� h�sten samma �r. Trotskij inledde den med en bok, �L�rdomar av oktober�, som flyttade �ver polemiken till andra omr�den, skenbart utan samband med de fr�gor den hittills koncentrerat sig p�. Boken var en studie av revolutionens mekanik och betydelsen av en beslutsam revolution�r ledning. Huvudsumman av resonemanget var att en �revolution�r situation� �r ett snabbt flyende tillf�lle, som revolutionspartiet ofelbart f�rsitter om det ej uppm�rksammar det i tid eller tvekar att gripa det. Det �r sant att man inte egenm�ktigt kan iscens�tta en revolution; den �r resultatet av en l�ng och relativt l�ngsam uppl�sning av den gamla ordningen � det �r dess �objektiva� aspekt. Men sedan uppl�sningen har n�tt ett avg�rande stadium, b�rjar den �subjektiva� faktorns, ledarskapets, uppgift. Det revolution�ra tillst�ndet �r till sin natur dynamiskt; toppar och v�gdalar avl�ser varandra i rask f�ljd. Klasskampen �verg�r fr�n st�llningskrig till r�rlig strid och blixtman�vrer, varvid allt beror p� den revolution�ra generalstabens initiativkraft och snabba beslutsamhet. �ven det mest revolution�ra parti lider av en viss portion konservativ tr�ghet. Dess h�gra flygel hinner inte t�nka och handla i det strategiska tempo situationen p�kallar. Den drar sig f�r att sl� p� den avg�rande punkten och i det avg�rande �gonblicket, emedan den inte inser tidsmomentets betydelse utan hoppas p� en obegr�nsad f�rl�ngning av det tillf�lle historien bjuder kanske endast en g�ng under en epok. Trotskij belyste sin tes med h�ndelserna 1917 och p�minde s�rskilt sina l�sare om Lenins h�ftiga tvist med Zinovjev och Kamenev omedelbart f�re oktoberrevolutionen.
Det f�ref�ll allts� som om Trotskijs bok endast vore en kylig, n�stan akademisk �versikt �ver de senaste �rens l�rdomar. F�r det �verv�ldigande flertalet av partiets medlemmar, de som slutit sig till dess led f�rst efter revolutionen, framstod emellertid hans version av h�ndelserna 1917 som en sensationell, n�stan otillst�ndig indiskretion. Trotskij br�nnm�rkte de tv� �ldsta triumvirerna som representanter f�r en h�gra flygel, revolutionens �strejkbrytare�, som Lenin kallat dem. I f�retalet till sin bok f�rde han fram sin argumentering till dagens h�ndelser och j�mf�rde den bolsjevikinka strategin 1917 med vad kommunisterna gjorde i Tyskland 1923, mitt under oroligheterna som framkallats av den franska Ruhr-ockupationen.[321] H�sten 1923, f�rklarade Trotskij, var Tyskland moget f�r en prolet�r revolution, men revolution�rerna f�rsatt sitt tillf�lle, d�rf�r att de beh�rskades av samma f�rlamande �ngslan som Zinovjev och Kamenev visat 1917. Till synes var hans angrepp riktat mot de ryska kommunistledarna. I sj�lva verket siktade det p� triumvirerna, framf�r allt p� Zinovjev, vilken som ordf�rande i Komintern inspirerat de tyska kommunisternas politik.
Triumvirerna parerade st�ten. De lade fram sin egen version av revolutionens historia i vilken de bagatelliserade eller rent av f�rnekade sin egen tveksamhet, �ngslan och oenighet med Lenin. De gjorde ocks� sitt b�sta att f�rringa Trotskijs roll 1917. Det var den f�rsta i den mycket l�nga serie bisarra �revisioner� och �tillr�ttal�gganden� som till sist skulle g�ra revolutionshistorien till en n�stan ol�slig palimpsest, d�r otaliga och mots�gande framst�llningar stod pr�ntade ovanp� varandra. Dessutom plockade man �ter fram ur arkiven och offentliggjorde alla Trotskijs epitet om Lenin och alla Lenins genm�len fr�n tiden f�re 1917. Den stora massan av partimedlemmarna f�ljde med ovilja sk�despelet, som inte tycktes ha n�got att skaffa med landets n�dl�ge och regeringens och partiets uppbyggnadsarbete. M�nga ans�g att ledarna h�ll en of�rklarlig uppvisning av sin egen ansvarsl�shet.
Stalin var den ende vars prestige inte led n�gon skada. Oavsett v�rdet av Trotskijs synpunkter m�ste han sj�lv f� skulden f�r att ha satt i g�ng en tr�ta som till synes idisslade gamla gl�mda of�rr�tten.[322] De oupph�rliga p�minnelserna om hans antibolsjevikiska f�rflutna f�rfelade inte sin verkan. � andra sidan hade hans egna nedg�rande p�minnelser om Zinovjevs och Kamenevs upptr�dande 1917 i h�g grad komprometterat dessa tv�. Trotskij hade f�ga eller intet att andraga mot Stalin, f�rutom i dunkla antydningar, ty vad Stalin �n hade gjort eller sagt �r 1917, hade han i regel gjort det anonymt eller p� sitt vanliga o�tkomliga s�tt. Oavsiktligt bidrog nu Trotskij till hans upph�jelse �ver Zinovjev och Kamenev. De senare var nu i desperat behov av ett gynnsamt vittnesm�l av generalsekreteraren, som nu ensam tycktes kunna framtr�da som opartiskt vittne i m�let. I november 1924 vittnade Stalin verkligen offentligt om sina partners leninistiska r�ttrogenhet.[323] Han f�rs�krade att Zinovjev och Kamenev var goda bolsjeviker. Deras oenighet med partiet hade varit rent tillf�llig. Han hade sj�lv beg�tt en del misstag f�re Lenins �terkomst till Ryssland 1917. Men endast den som var i partiet men inte med det, som betraktade partiet med en outsiders illvilja, kunde nu gr�va upp gamla meningsskiljaktigheter och g�ra s� stor aff�r av dem. Vad Trotskij betr�ffade, hade han inte �spelat n�gon s�rskild roll� i oktoberrevolutionen. Visserligen hade han �k�mpat tappert�, men endast som verktyg f�r centralkommitt�n, och f�r �vrigt hade till och med de radikala socialrevolution�rerna, som senare v�nde sig mot revolutionen, k�mpat tappert p� den tiden. Det verkliga ledarskapet f�r upproret ut�vades av en �particentral� som Trotskij inte ens varit medlem av. Det var Stalins f�rsta bidrag till historierevisionen, ett bidrag som f�rbluffade dem som mindes det verkliga h�ndelsef�rloppet under upproret.[324] Emellertid l�t Stalins argument p� det hela taget plausibla, under det att Trotskijs avsl�janden, d�r partiledningen framst�lldes som en samling dr�nare som oavl�tligt piskades till handling av Lenin, inte kunde undg� att s�ra partiets sj�lvk�nsla. Till och med Lenins �nka, som k�nde sanningen, l�t �vertala sig att framtr�da med ett h�gtidligt f�rsvar f�r sin mans b�da n�rmaste l�rjungar, och f�r de meniga leden blev hennes vittnesb�rd avg�rande.[325]
Den �litter�ra debatten� fortgick alltj�mt. Stalin gav ut en samling egna artiklar fr�n 1917 och f�rs�g dem med ett aktuellt f�retal. Debatten �tergick till dagens h�ndelser, och den fick undertoner av ny betydelse, vilka fann sitt fulla uttryck i Stalins teori om socialism i ett enda land.
*
Stalin formulerade f�rsta g�ngen sina id�er om socialism i ett enda land p� h�sten 1924. Att tro p� socialism i ett enda land skulle snart bli det fr�msta kriteriet p� trohet mot partiet och staten. Under de n�rmaste tio-femton �ren skulle ingen som f�ll igenom i det provet undslippa dom och bestraffning. Studerar man emellertid f�rhistorien till denna stalinistiska trosartikel, uppt�cker man att den f�rsta g�ngen framf�rdes av Stalin n�stan i f�rbig�ende, som en vanlig diskussionsfr�ga i den litter�ra debatten. Under m�nga m�nader, �nda fram till sommaren �ret d�rp�, ans�g ingen av Stalins motst�ndare, varken de andra triumvirerna eller Trotskij, saken v�rd att diskuteras. Stalin hade inte heller sj�lv fattat sin slutgiltiga st�ndpunkt. I sin skrift �Leninismens grundvalar� publicerad i b�rjan av 1924, h�vdar han med stort eftertryck, att om �n proletariatet i ett enda land kunde er�vra makten, kunde det inte genomf�ra socialismens ekonomiska Principer i ett enda land.
�Men avskaffandet av bourgeoisiev�ldet [skriver Stalin] och uppr�ttandet av Proletariatets makt i ett enda land betyder �nnu inte att socialismens totala seger �r s�krad. Socialismens fr�msta uppgift � organiserandet av socialistisk produktion � �terst�r alltj�mt att genomf�ra. Kan denna uppgift genomf�ras, kan socialismens slutliga seger vinnas i ett enda land, utan f�renade anstr�ngningar av prolet�rerna i flera avancerade l�nder? Nej, det �r om�jligt. F�r att st�rta bourgeoisin �r ett enda lands anstr�ngningar tillr�ckliga; det visar v�r revolutions historia. F�r socialismens slutliga seger, f�r organiserandet av socialistisk produktion, �r det inte nog med anstr�ngningar av ett enda land, s�rskilt inte ett jordbruksland som Ryssland; det beh�vs anstr�ngningar av prolet�rerna i flera avancerade l�nder.� [326]
I sin �Leninismens problem�, som Stalin skrev senare samma �r, korrigerade han emellertid sig sj�lv och f�rs�krade motsatsen. Han drog in f�rsta upplagan av sin �Leninismens grundvalar� och f�rnekade den som apokryfisk. Han var i b�rjan knappast medveten om vilken betydelse omst�ndigheterna snart skulle ge �t hans �socialism i ett enda land�. Han n�dde fram till sin formel trevande, som om han uppt�ckt en ny kontinent medan han trodde sig segla mot en helt annan kust.
Hans n�rmaste avsikt var att misskreditera Trotskij och bevisa, ovisst f�r vilken g�ng i ordningen, att Trotskij inte var n�gon leninist. Under sina forskningar i Trotskijs f�rflutna st�tte triumvirerna p� teorin om den �permanenta revolutionen�, som Trotskij hade framlagt 1905. De satte i g�ng en polemik mot den, och det var under denna polemik Stalin kom fram till sin tes. Eftersom hans �socialism i ett enda land� s�lunda ursprungligen var ett motargument mot Trotskijs �permanenta revolution�, kan det vara l�mpligt att sammanfatta och analysera de b�da teserna i deras f�rh�llande till varandra.
Trotskij hade l�nat sin teori fr�n Marx och applicerat den p� den ryska revolutionen.[327] Han talade om �permanens� hos revolutionen i dubbel betydelse: han f�ruts�g att revolutionen av omst�ndigheterna skulle tvingas �verg� fr�n sitt antifeodala (borgerliga) skede till sitt antikapitalistiska (socialistiska). Tv�rt emot den d� vedertagna marxistiska �sikten var det inte de avancerade v�steuropeiska staterna utan det efterblivna Ryssland som f�rst skulle sl� in p� v�gen till socialismen. Men ensamt kunde Ryssland inte komma l�ngt p� denna v�g. Revolutionen kunde inte f� hejda sig vid dess gr�nser. Den m�ste �verg� fr�n sitt nationella till sitt internationella skede � det var den andra aspekten av dess �permanens�. Genom impulsen fr�n Ryssland skulle �ven V�steuropa bli revolutionerat. F�rst d� skulle socialismen kunna uppbyggas p� bred internationell bas. M�nniskosl�ktets fram�tskridande, h�vdade Trotskij, h�mmades nu inte blott av det kapitalistiska produktionss�ttet utan �ven av begreppet folkstater. Den revolution�ra omvandlingens slutresultat kunde endast bli En V�rld, en enda socialistisk v�rld. Det fanns emellertid ett oroande fr�getecken i denna prognos. Vad kommer att h�nda � fr�gade Trotskij 1906 � om revolutionen inte lyckas sprida sig fr�n Ryssland till V�steuropa. Hans dystra svar var att den d� antingen skulle duka under f�r ett konservativt Europa eller fr�tas s�nder i sin ekonomiskt och kulturellt primitiva ryska omgivning.
Det b�r ih�gkommas att denna teori �nda fram till 1917 var Trotskijs privata bidrag till det marxistiska id�komplexet och att b�de bolsjeviker och mensjeviker f�rkastade den. Vid ett par tillf�llen skisserade Lenin vagt upp en inte olikartad framtidsbild, men i stort sett var hans program fast baserat p� f�ruts�ttningen att den ryska revolutionen skulle begr�nsa sig till sina antifeodala m�l. Det var p� den punkten han f�rnekade dess �permanens�. Likv�l trodde ocks� han att den borgerliga revolutionen i Ryssland skulle stimulera till en socialistisk revolution
V�steuropa, och att d�, men f�rst d�, �ven Ryssland, med hj�lp av de �avancerade l�nderna� skulle kunna rycka fram mot socialismen.[328] Vad Lenin f�rnekade var inte revolutionens internationella karakt�r, utan Rysslands egen inneboende f�rm�ga att sl� in p� socialismen f�re V�steuropa. Han f�rebr�dde Trotskij att denne �f�rbis�g� b�nderna, ty endast den som borts�g fr�n b�ndernas k�rlek till privat egendom kunde antaga att ett bondeland som Ryssland av egen kraft skulle kunna �verg� fr�n borgerlig till socialistisk revolution.
Som bekant �ndrade Lenin �sikt 1917. Tesen om den permanenta revolutionen blev i allt v�sentligt antagen av hans parti (dock naturligtvis inte dess n�got bokl�rda nomenklatur). Revolutionen �vergick verkligen fr�n det antifeodala till det antikapitalistiska skedet. In i det allra sista v�ntade ocks� Lenin och hans anh�ngare att den �ven skulle sprida sig utanf�r Ryssland. Under tiden betraktade de sitt eget land som en bel�grad f�stning, tillr�ckligt rymlig och stark f�r att h�lla st�nd. De ans�g att man kunde ta ett betydelsefullt steg fram�t mot organiserandet av det inre livet i denna f�stning efter socialistiska linjer. Lenin (och Trotskij) satte sina anh�ngare i arbete och pekade p� de m�jligheter till ett socialistiskt experiment som �ppnade sig f�r dem. Men i huvudsak t�nkte Lenin p� socialistsamh�llet i internationella termer. Vi har sett att ocks� Stalin i b�rjan av 1924 alltj�mt h�vdade att �f�r socialismens slutliga seger, f�r organiserandet av socialistisk produktion, �r det inte nog med anstr�ngningar av ett enda land, s�rskilt inte ett jordbruksland som Ryssland�. Han deklarerade nu att Rysslands egna anstr�ngningar skulle vara nog f�r den fullst�ndiga organisationen av en socialistisk statsekonomi. Socialistisk ekonomi � det hade man hittills tagit f�r givet � var t�nkbar endast som en blomstrande ekonomi. Det f�rutsatte en h�gt utvecklad industri, som kunde s�kra en h�g levnadsstandard �t hela folket. Hur skulle d�, fr�gade man sig, ett land som Ryssland, vars magra industri l�g fullst�ndigt nere, kunna genomf�ra socialismen? Stalin pekade p� Rysslands stora tillg�ngar: landets v�ldiga yta och enorma rikedom p� r�varor. En prolet�r regering kunde, enligt hans �sikt, genom kontroll av industri och kapital utnyttja dessa tillg�ngar och f�ra det socialistiska nybygget till ett lyckligt slut, emedan den skulle f� st�d i sina str�vanden av en v�ldig folkmajoritet, d�ribland b�nderna.
Denna den viktigaste satsen i Stalins tes var mycket enkel. Den proklamerade i klara och l�ttfattliga ordalag den ryska revolutionens sj�lvtillr�cklighet. Visserligen kringgick Stalin m�nga problem med p�st�enden. Han f�rs�kte inte ens bem�ta de inv�ndningar mot hans tes som senare restes av hans kritiker. Inv�ndningen att de flesta b�nder, f�sta som de var vid egna torvan, s�kerligen skulle bjuda det allra kraftigaste motst�nd mot kollektivismen, avf�rdade han helt enkelt som k�tterskt f�rtal mot bondeklassen. Inte tog han heller allvarligt p� inv�ndningen att socialismen var m�jlig endast p� grundval av den intensiva industrialisering som redan var genomf�rd i de mest avancerade v�sterl�ndska staterna, och att Ryssland av egen kraft aldrig skulle kunna hinna kapp dessa stater. Enligt hans kritiker kunde socialismen besegra kapitalismen endast om den representerade en h�gre industriell produktionskapacitet och en h�gre levnadsstandard �n man uppn�tt under kapitalismen. Kritikerna sl�t h�rav, att om industriproduktionen och levnadsstandarden f�rblev l�gre i Ryssland �n i de kapitalistiska staterna, skulle socialismen, i det l�nga loppet, g�ra bankrutt �ven i Ryssland. Stalin f�rs�kte heller aldrig vederl�gga deras sp�dom att det, i den knapphetens hush�llning som ett isolerat ryskt ekonomiskt liv m�ste bli, med s�kerhet skulle uppst� en ny och skriande materiell olikst�llighet mellan olika socialgrupper.
Men vad det �n fanns f�r fel i Stalins bevisf�ring, fel som f�ll i �gonen endast p� de mest bildade inom partiet, hade hans formel mycket god politisk slagkraft. Den inneh�ll i alla fall en klar och positiv sats: vi kan st� p� egna ben och bygga f�rdigt det socialistiska nybygget. Det var det som gjorde formeln anv�ndbar f�r polemiska och praktiska �ndam�l. Av diverse sk�l framst�llde Stalin emellertid inte sin tes i denna klara och precisa form. Han kringg�rdade den med allehanda reservationer och villkor. En reservation var att socialismens seger i Ryssland inte kunde anses tryggad s� l�nge landets kapitalistiska grannar hotade med v�pnad intervention. Socialismen i ett enda land kunde inte nerk�mpas med det �gottk�pskram� som producerades i de kapitaliststater hans kritiker talade om, men den kunde nerk�mpas med vapenmakt. Under de n�rmaste �ren h�ll Stalin st�ndigt fram denna fara f�r Rysslands �gon och tycktes d�rigenom mots�ga sig sj�lv. Vidare fortfor han, om �n med allt mindre tillf�rsikt, att betyga sin tro p� den internationella revolutionens n�rhet. Han proklamerade den ryska revolutionens sj�lvtillr�cklighet i ena h�lften av sina teser och bestred den i den andra h�lften.
Det s�regna i denna lidelsefulla ideologiska dispyt �r inte slut d�rmed. Medan kampen fortskred tillskrev Stalin sina kritiker �sikten att det inte var m�jligt att bygga upp socialismen i Ryssland. Han framst�llde sedan den omstridda punkten som en tvistefr�ga mellan dem som trodde p� revolutionens �skapande kraft� och �panikhetsarna� och �pessimisterna�. S� enkelt l�g nu inte saken till. Hans kritiker var utom all fr�ga oskyldiga till vad han tillvitade dem. �ven de f�rf�ktade att det var m�jligt och n�dv�ndigt att organisera landets ekonomiska liv efter socialistiska linjer. Trotskij i synnerhet hade allt sedan inb�rdeskrigets slut uppmanat politbyr�n att b�rja bygga upp apparaten f�r planhush�llning, och redan d� skisserade han upp de flesta av de id�er som senare skulle f�rverkligas i fem�rsplanerna.[329]
Den som studerar kontroversen kan ofta f� en kuslig k�nsla av att sj�lva tvistefr�gan �r odefinierbar, att striden, efter att ha uppv�ckt otyglat agg och bitterhet, helt enkelt rinner ut i sanden. Rensad fr�n alla polemiska f�rvr�ngningar och insinuationer tycks slutligen debatten, till iakttagarens f�rv�ning, mynna ut i en bisarr petitess. Fr�gan g�llde inte om socialismen kunde byggas upp eller ej, utan om bygget kunde fullbordas i en enda isolerad stat. Bildligt talat, antagonisterna debatterade inte om det var m�jligt eller �nskv�rt att resa byggnadsverket de beh�vde, och de var inte heller oense om byggnadsmaterialet eller ens om arkitekturen. Den enda tvistefr�gan var till synes om det skulle g� att l�gga tak p� huset. Stalins ja var lika best�mt som hans motst�ndares nej.[330] B�gge parter var hela tiden �verens om att taket inte kunde l�ggas �nnu p� mycket, mycket l�nge, att en klassl�s socialism inte stod att uppn� inom en eller ens tv� mans�ldrar. B�da parter var ocks� ense om att fientliga krafter kunde rasera bygget i varje �gonblick under deras arbete p� det � de s�g st�ndigt krigets skugga falla �ver Ryssland. Slutligen p�stod sig Stalin, i likhet med sina motst�ndare, vara �vertygad om att l�ngt innan det blev tid att l�gga taket, problemet skulle ha upph�rt att existera, eftersom en revolution i v�ster skulle ha befriat den ryska socialismen ur dess isolering.
Det kan allts� synas att det var barockt av de stridande, som var handlingens m�n, att uppst�lla ett s�dant problem, och att de, efter vad de sj�lva visade, borde ha kunnat g�ra s�llskap en mycket l�ng str�cka av v�gen och �verl�tit �t professionella skolastiker att bl�ta och st�ta deras sm� divergenser. Var d� hela dispyten bara en r�krid� f�r en privat maktkamp? S�kert spelade personlig rivalitet en viktig roll i den. Men den historiker som reducerade hela saken till detta skulle beg� ett flagrant misstag. Han skulle fortfarande n�dgas f�rklara varf�r �socialismen i ett land� splittrade bolsjevikpartiet fr�n toppen och �nda ner, varf�r den blev ett s� d�dligt allvarligt problem f�r en hel rysk generation, varf�r den best�mde en stor nations utveckling under ett kvarts sekel. Den alternativa f�rklaring man ofta h�r, att �socialismen i ett land� var ett p�fund f�r att s�va misstankarna hos fr�mmande regeringar som oroats av fr�n Moskva dirigerad �samh�llsfientlig� verksamhet, �r �nnu svagare. D� Stalin formulerade sin tes var hans namn alltj�mt n�stan ok�nt i utlandet, och �ven senare kunde hans �nskan att skingra utlandets misstro inte hindra honom fr�n att g�ra uttalanden om kommunism i Europa som kom skinnet att knottra sig p� m�nga konservativa utl�nningar.
Som ibland �r fallet i viktiga dispyter, d�r b�gge parter �r h�rt bundna vid vissa gemensamma principer, kan man inte heller h�r finna f�rklaringen till striden i den bokstavliga inneb�rden i de stridandes ord och �n mindre i deras nitiska upprepande av �gemensamma� principer, utan m�ste snarare s�ka den i de h�rfina, ofta om�rkliga nyanser i deras s�tt att framh�va sina argument. F�rklaringen st�r vidare att finna i sinnesarten och st�mningarna hos den omgivning i vilken de stridande r�r sig och till vilken de riktar sina ord. I sista hand spirar den doktrin�ra striden fram ur dessa st�mningar, och de st�mningarna � bildar den resonansbotten som f�rl�nar en signifikativ klang �t de skenbart likalydande formler som utslungas. �h�rarna som lyssnar till de tvistande f�rblir ober�rda av deras trosbek�nnelser till samma l�ra; dem tar de som en del av en g�ngse ritual. Men de sp�nner �ronen f�r de olika vinkar och antydningar som framkastas fr�n �mse h�ll, och de suger girigt till sig alla undertoner och outtalade slutsatser. De l�r sig snabbt skilja k�rnpunkten i en formel fr�n alla de inskr�nkningar och f�rbeh�ll som tycks mots�ga den.
K�rnpunkten i Stalins tes, vad som var verkligt nytt och sl�ende i den, var p�st�endet om den ryska revolutionens sj�lvtillr�cklighet. Allt det �vriga var en upprepning av gamla k�nda bolsjeviktruismer, av vilka n�gra hade blivit meningsl�sa och andra ol�gliga, men som alla m�ste upprepas, d�rf�r att de hade en smak av respektabel r�ttrogenhet. Det nya i Stalins argument innebar en genomgripande revision av partiets �sikter. Men revisionen f�retogs p� ett s�tt som tycktes f�rneka sj�lva dess existens och framst�lla den som en direkt forts�ttning p� en ortodox tankeg�ng, en metod som �r bekant fr�n m�nga doktriners historia. Vi skall inte f�ra l�saren l�ngre in i den dogmatiska stridens vimmel. Det m� vara nog att s�ga att Stalin gjorde sitt b�sta att ympa in sin tes p� den doktrinsamling han tagit i arv av Lenin.
Viktigare �n de dogmatiska spetsfundigheterna �r det faktum att nu, i revolutionens sjunde och �ttonde �r, en mycket stor del av partiet, troligen dess majoritet, k�nde ett dunkelt men mycket starkt behov av en ideologisk inventering och revision. Behovet var mera k�nslom�ssigt �n intellektuellt, och de som k�nde det hyste ingen som helst �stundan efter en �ppen brytning med den ortodoxa bolsjevismen. Intet revolution�rt parti kan sitta vid makten i sju �r utan djupg�ende f�r�ndringar i sin �sk�dning. Bolsjevikerna hade nu blivit vana vid att beh�rska en ofantlig stat, �en sj�ttedel av jordklotet�. De f�rv�rvade allt mer och mer det sj�lvf�rtroende och sj�lvmedvetande som f�ljer maktens privilegier och ansvar. De grundsatser och begrepp som varit deras n�r de sj�lva var det undertryckta partiet passade inte riktigt deras nuvarande �sk�dning. De beh�vde en id� eller en l�sen som gav fullt uttryck f�r deras nyvunna sj�lvf�rtroende. �Socialism i ett enda land� gjorde det. Den befriade dem, till en avg�rande grad, fr�n en k�nsla av att vara beroende av vad som h�nde i de fem sj�ttedelar av jordklotet som l�g utanf�r deras kontroll. Den fyllde dem med den lugnande teoretiska �vertygelsen, att, bortsett fr�n ett krig, ingenting kunde rubba deras herrav�lde �ver Ryssland: de egendomsk�ra b�nderna, landets industriella svaghet, dess l�ga produktion och �nnu l�gre levnadsstandard, intet av allt detta innebar n�got hot om ett �teruppr�ttande av l�ancien r�gime. Den som, likt Trotskij och senare Zinovjev och Kamenev, tryckte p� de faror f�r revolutionen som dolde sig i dessa omst�ndigheter, s�rade partiets sj�lvk�nsla.
Under denna sinnesst�mning, som var f�rbeh�llen de h�rskande, gick en mycket bredare understr�m: partiet och de arbetande klasserna hade tr�ttnat p� den f�rhoppning om en internationell revolution som varit bolsjevismens dagliga br�d. F�rhoppningen hade g�ckats 1917, 1918 och 1920. Den blossade upp p� nytt 1923 under oroligheterna i Tyskland. Den g�ngen v�ckte besvikelsen bitterhet hos partiet. �De v�steuropeiska arbetarna sviker oss; de lyssnar till sina socialdemokratiska ledare och darrar vid kapitalismens k�ttgrytor� � s� ungef�r l�t m�ngen politiskt vaken arbetares kommentar till dagsnyheterna fr�n v�ster. Det var en bitter tanke, en tanke som var oskiljaktig fr�n Trotskijs �permanenta revolution�, att trots allt detta den ryska kommunismens �den alltj�mt skulle anses ytterst avh�ngig av kommunismens seger eller nederlag i utlandet. Det l�g n�got s�rande f�r nationalk�nslan i det st�ndiga ordandet om det �efterblivna� Ryssland och det �avancerade� v�sterlandet, �ven om partitalarna illustrerade sina ord med dr�pande statistiska j�mf�relser mellan rysk fattigdom och v�sterl�ndskt v�lst�nd. Den menige bolsjeviken �nskade ingenting h�gre �n att sl� bort dylika tankar, och man kan s�ga att Stalin gjorde det �t honom.
Vad Stalin sade till partiet var ungef�r f�ljande: Naturligtvis ser vi fram mot en v�rldsrevolution. Naturligtvis �r vi uppfostrade i marxismens skola, och vi vet att den nutida sociala och politiska kampen �r till sj�lva sin natur internationell. Naturligtvis tror vi fortfarande att proletariatets seger i v�ster �r n�ra, och det �r en hederssak f�r oss att g�ra vad vi kan f�r att p�skynda den. Men � och detta var ett mycket stort, ett h�geligen suggestivt �men� � bekymra er inte f�r mycket om allt det d�r med den internationella revolutionen. �ven om den skulle bli uppskjuten p� obest�md tid, �ven om den aldrig skulle komma, �r vi h�r i landet kapabla att utveckla oss till ett fullgott klassl�st samh�lle. L�t oss d�rf�r koncentrera oss p� v�rt stora uppbyggnadsarbete. De som s�ger till er att allt det d�r �r utopier, att jag predikar nationell tr�ngsynthet, �r sj�lva antingen �ventyrare eller fega socialdemokrater. Vi, med v�ra s� f�raktade musjiker, har redan gjort mera f�r socialismen �n alla andra l�nders prolet�rer tillsammans, och om vi bara f�r vara i fred med v�ra musjiker, skall vi nog g�ra jobbet f�rdigt.[331]
Skalar man bort den terminologiska utsmyckningen och den kvasidialektiska djupsinnigheten, krymper Stalins teori samman till ovanst�ende enkla och fl�rdfria resonemang. Det var emellertid som dess f�rfattare Stalin nu etablerade sig som ideolog av facket. Han var inte l�ngre bara generalsekreteraren, partiets organisatoriske trollkarl: han var ocks� upphovsmannen till en ny dogm. F�r gamla bildade bolsjeviker blev detta deras livs �verraskning. N�r Stalin p� ett partim�te vid denna tid trasslade in sig i ett teoretiskt argument, avbr�ts han av en halvt road, halvt f�rargad replik fr�n den gamle l�rde marxisten Rjazanov: �Sluta med det d�r, Koba, innan du g�r dig l�jlig. Vi vet allihop att det teoretiska inte precis �r din starka sida.� De bildade marxisternas nedl�tande ironi hindrade emellertid inte att �socialism i ett enda land� blev statsreligionen. I all sin banalitet hade Stalins nya tes sin vikt och sitt raison d��tre. Man kan, i stort sett, skilja p� tv� slags doktriner: de som, med utg�ngspunkt fr�n en l�ng intellektuell tankekedja, dj�rvt str�cker ut mot en avl�gsen, oviss framtid, och de som, fast�n de varken �r djupt rotade i id�er eller f�reb�dar n�got nytt, ger uttryck �t en kraftig och hittills oklar �sikts- eller k�nsloriktning. Stalins teori tillh�rde tydligt denna andra kategori.
Det verkligt tragiska grunddraget hos det ryska samh�llet under tjugotalet var en l�ngtan efter stabilitet, en l�ngtan som var helt naturlig efter vad det genomlevat. Framtiden hade inte mycket stabilitet i beredskap �t n�got land, men allra minst �t Ryssland. Emellertid kom en �nskan att f� en l�ng, mycket l�ng frist fr�n riskfyllda f�retag att bli det dominerande motivet i den ryska politiken. Socialismen i ett land, s�dan den praktiskt ut�vades fram till tjugotalet, vinkade med l�ften om stabilitet. D�remot lj�d blotta namnet p� Trotskijs tes, �permanent revolution�, som en omin�s varning till en tr�tt generation att den inte borde v�nta sig fred och ro under sin livstid. Varningen skulle besannas, om �n inte s� som dess upphovsman t�nkte sig; men det skulle knappast ha kunnat undvikas.
I sin polemik mot Trotskij v�djade Stalin direkt till den skr�ck f�r risker och ovisshet som hade gripit m�nga bolsjeviker. Han utm�lade Trotskij som en �ventyrare, som vanem�ssigt satsade p� revolution. Det beh�ver knappast s�gas att beskyllningen var grundl�s. I alla kritiska situationer � 1905, 1917 och 1920 � hade Trotskij visat sig vara revolutionens klokaste strateg och aldrig visat n�gon b�jelse f�r l�ttsinniga �ventyr. Han hade heller aldrig eggat sitt parti att arrangera en kupp i ett fr�mmande land, vilket inte kan s�gas om Stalin.[332] Trotskij trodde fullt och fast att den v�sterl�ndska kommunismen skulle segra genom sin egen inneboende kraft under klasskampens gilla g�ng, varvid initiativ eller hj�lp utifr�n, fast�n v�rdefullt emellan�t, blott kunde spela en underordnad roll. Vid bed�mandet av kommunismens utsikter i v�ster var Stalin mera skeptisk, och hans skepticism skulle v�xa under �rens lopp. Vare d�rmed hur som helst; epitetet ��ventyrare� satt fast p� den permanenta revolutionens ideolog. Stalin gick �n l�ngre och anklagade Trotskij f�r en b�jelse f�r terror som skulle ha slagit Lenin med fasa. Ocks� den anklagelsen var or�ttvis, i synnerhet i Stalins mun. Trotskij hade inte dragit sig f�r att begagna terror under inb�rdeskriget, men han kan inte s�gas ha varit mera begiven p� det �n en kirurg �r begiven p� blodsutgjutelse. Under de nyss skildrade f�rh�llandena gjorde anklagelsen dock en viss effekt. Folk som var r�dda att terrorn skulle �terkomma f�rleddes tro att mannen som framst�llt anklagelsen mot Trotskij �tminstone inte sj�lv hade smak f�r grymhet.[333]
Det m�rkliga draget hos Stalin var hans enast�ende k�nslighet f�r alla de psykiska understr�mmarna i och omkring partiet, de outtalade f�rhoppningar och tysta �nskningar f�r vilka han gjorde sig till spr�kr�r. H�ri var han mycket olik de andra triumvirerna. I b�rjan av konflikten om den �permanenta revolutionen� stred de gemensamt; mot slutet av den stod de redan vid motsatta poler. Zinovjev och Kamenev erk�nde senare att de b�rjade kampanjen f�r att misskreditera Trotskij med gamla f�rlegade Lenincitat mot den �permanenta revolutionen�; i sj�l och hj�rta hade de ingenting att inv�nda mot tesens grundprinciper, som hade blivit partiets standardid�er. Deras attacker mot Trotskijs teori blev d�rf�r groteskt verklighetsfr�mmande; de inskr�nkte sig till meningsl�st k�bbel om l�nge sedan gl�mda episoder fr�n den f�rrevolution�ra exilens dagar. De dr�mde aldrig om att bek�mpa Trotskij med en egen positiv doktrin. Det var annorlunda med Stalin. Vad som �ven f�r honom hade b�rjat som ideologisk skuggboxning utvecklade sig till en verklig ideologisk kamp. Debatt�mnet blev en stridsfr�ga. Han kom att k�nna ett uppriktigt hat mot sin motst�ndares �sikter, och f�r den skull m�ste han bem�ta dem med n�got positivt. Han m�rkte vilket av hans argument som v�ckte det starkaste gensvaret hos den stora massan partifunktion�rer och arbetare, denna v�ldiga m�nskliga resonansbotten som var hans vox dei. Resonansbottnen visade sig ov�ntat mottaglig f�r �socialism i ett enda land�. Som det h�nder med vision�rer blev han besatt av en chim�r, en framtidsbild av socialismen i ett enda land; men det kom sig av att en liknande dr�m l�g latent i s� m�nga andra sj�lar.
Det dr�jde l�nge innan Zinovjev och Kamenev blev varse vilken f�r�ndring som intr�ffat med deras partner. De ryckte p� axlarna �t hans besynnerliga, envisa fasth�llande vid m�jligheten av fullg�ngen socialism i ett enda land, men de betraktade hela saken som ett tillhygge som deras intellektuellt underl�gsne partner fann l�mpligt att bulta p� Trotskij med, och de brydde sig inte om att titta n�rmare p� det. De protesterade inte ens n�r Stalin i mars och april 1925 bad den fjortonde partikongressen ge formell sanktion �t hans tes och erh�ll den. Det var f�rst p� h�sten, n�ra ett �r efter det han framlagt sin synpunkt, som de fick upp �gonen f�r dess betydelse och kritiserade den som ett avfall fr�n den traditionella bolsjevismen till f�rm�n f�r nationell kommunism. Trotskij bestred inte dogmen f�rr�n 1926, d� den redan godtagits i vida kretsar.
De praktiska konsekvenserna av Stalins tes stod �nnu inte klara. Bolsjevismen hade nu n�tt en ytterst viktig milstolpe i sin postrevolution�ra historia, men hittills hade f�r�ndringen mera ber�rt dess t�nkes�tt �n dess handlingar. Man kan i stora drag sammanfatta f�r�ndringen s�lunda: hittills hade bolsjevismen betraktat Ryssland som en den moderna kulturens periferi. I denna periferi hade revolutionen b�rjat, d�r hade socialismen funnit sina praktiska pionj�rer. D�rifr�n utgick impulserna till revolution�ra omvandlingar i v�ster och �ster. I den v�rldsomfattande samh�llsomdaningen spelade Ryssland rollen av den kraftfulle initiativtagaren till hela r�relsen. Men V�steuropa f�rblev alltj�mt den moderna civilisationens verkliga centrum, och enligt den gammalbolsjevikiska �sk�dningen var det d�r, i centrum, och inte i periferin som formerna f�r ett nytt samh�llsliv med tiden skulle utarbetas. Man t�nkte sig hela processen som en dubbel p�verkan: f�rst av Ryssland p� v�sterlandet och sedan av det socialistiska v�sterlandet p� Ryssland.
I Stalins doktrin figurerar Ryssland inte l�ngre blott och bart som den civiliserade v�rldens periferi. Det �r inom dess egna gr�nser man m�ste finna och utarbeta formerna f�r ett nytt samh�lle. Det �r dess uppgift att bli centrum f�r en ny civilisation, i alla avseenden �verl�gsen den kapitalistiska civilisation som f�rsvarar sig med s� stor motst�ndskraft i V�steuropa. Denna nya syn p� framtiden �terspeglade utan tvivel den ryska kommunismens f�rbittring �ver sin isolering med bl�ndande framtidsvyer. Utmattat och desillusionerat drog sig det bolsjevikiska Ryssland in i sitt nationella skal och f�gnade sina tr�tta �gon med visioner av socialism i ett enda land.
KAPITEL 8
Inledning: Stalin den gyllene medelv�gens man. � Trotskijs nederlag och triumviratets uppl�sning (1925). � En h�gerflygel framtr�der under ledning av , Rykov och Tomskij. � Stalin st�der pro-musjik-politiken. � Stridiga synpunkter p� v�rldskapitalismen.� Zinovjev och Kamenev v�nder sig mot Stalin (1925) och ansluter sig till Trotskij (1926). � Frunzeaff�ren. � Stalin f�rsvarar och Rykov mot Zinovjev och Kamenev. � Hans seger vid den fjortonde partikongressen (1925): �Leninistisk centralkommitt� enig kring Stalin.� � Zinovjevs och Kamenevs avsl�janden om Stalin. � Trotskijs �Clemenceaudeklaration�. � Den femtonde kongressen utesluter Trotskij och hans anh�ngare ur partiet. � Zinovjev och Kamenev kapitulerar f�r Stalin. � Stalin versus , Rykov och Tomskij (1928-30). � B�nderna hotar att sv�lta ut st�derna. � Stalin p�b�rjar jordbrukets kollektivisering. � Politbyr�n beslutar f�rvisa Trotskij fr�n Ryssland (1929). � H�gerflygelns ledare avl�gsnas. � �Stalin �r Lenin av i dag.� � Stalin beordrar �offensiv mot kulakerna� (slutet av 1929), och framl�gger planen att f�rvandla Ryssland till en industrimakt (juni 1930). � Oroligheter och faktiskt inb�rdeskrig p� landsbygden. � Allm�n �verblick �ver Sovjetstaten under den f�rsta fem�rsplanen (1929-32). � Stalin och Cromwell. � Stalins appell till nationalk�nslan. � Politisk j�sning i Stalins omgivning. � Nadezjda Allilujeva, Stalins hustru, beg�r sj�lvmord i november 1932. � Stalins socialpolitik. � Arbetstv�ng, tv�ngsarbete och striden mot j�mlikhetsivrare. � Industrialiseringens landvinningar. � Enlandssocialismens �primitiva ackumulation�
�r 1929, fem �r efter Lenins d�d, kastade sig Sovjetryssland in i sin andra revolution, som helt och uteslutande leddes av Stalin. Till sin omfattning och direkta inverkan p� hundrasextio miljoner m�nniskors liv var den andra revolutionen �nnu mera genomgripande �n den f�rsta. Den resulterade i Rysslands snabba industrialisering; den tvingade mer �n hundra miljoner b�nder att l�mna sina sm� primitiva jordlappar och s�tta upp kollektivbruk; den ryckte skoningsl�st den ur�ldriga tr�plogen ur musjikens h�nder och tvingade honom att fatta ratten i en modern traktor; den drev tio miljoner analfabeter till skolan och l�rde dem l�sa och skriva; och den avskilde i andligt avseende det europeiska Ryssland fr�n Europa och f�rde det asiatiska Ryssland n�rmare Europa. Vinningarna av denna revolution var fantastiska, men det var ocks� dess pris: total f�rlust f�r en generation av andlig och politisk frihet. Man m�ste anstr�nga fantasin h�rt f�r att g�ra sig en bild av denna gigantiska och komplicerade omv�lvning, som knappast har sin motsvarighet i historien. �ven om man anpassar sin m�ttstock efter de olika f�rh�llandena i olika tids�ldrar, tycks de st�rsta samh�llsomdanarna i Rysslands historia, Ivan den f�rskr�cklige och Peter den store, och �ven andra nationers stora nyskapare krympa samman till dv�rgar bredvid generalsekreterarens gigantgestalt.
Och �nd� h�ngde gigantkappan en aning l�st p� Stalin. Det r�der en f�rbluffande disproportion mellan den andra revolutionens storlek och dess upphovsmans format, en disproportion som inte var m�rkbar under revolutionen 1917. D�r tycks ledarna kunna m�ta sig med de stora h�ndelserna, h�r tycks h�ndelserna �terkasta sin storhet p� ledaren. Lenin och Trotskij f�ruts�g sin revolution och f�rberedde den under m�nga �r innan den blev verklighet. Deras egna id�er beredde Rysslands jord f�r sk�rden 1917. Inte s� med Stalin. Den andra revolutionens id�er var inte hans. Han varken f�ruts�g den eller f�rberedde den. �nd� var det han, och i viss mening han ensam, som genomf�rde den. Han blev fr�n b�rjan n�ra nog piskad in i det ofantliga f�retaget av �verh�ngande faror. Han b�rjade det trevande och trots sina egna farh�gor. Sedan drevs han vidare av kraften i sina egna handlingar och gick sin v�g fram n�stan utan rast eller vila. Bakom honom trampade myriader tr�tta och gl�dande ryska f�tter, en hel generation p� marsch mot socialism i ett enda land. Hans gestalt tycktes v�xa till mystiska dimensioner. Sedd p� n�ra h�ll, var han alltj�mt en man av mycket ordin�r v�xt och medelm�ttigt intellekt. Endast hans knytn�var och f�tter kontrasterade mot hans verkliga resning � det var en j�ttes n�var och f�tter.
V�r skildring av Stalins liv har n�tt fram till �ren 1925-26. Sedan dess har Stalins kommunistiska motst�ndare g�ng p� g�ng karakteriserat honom som ledaren f�r en antirevolution�r reaktion, under det att flertalet icke-kommunister har sett och alltj�mt ser kommunismens hotande sp�ke f�rkroppsligat i hans person. Detta till trots var han bland tjugotalets bolsjevikledare ursprungligen den gyllene medelv�gens man. Han skydde instinktivt de extrema synpunkter som d� t�vlade om partiets erk�nnande. Han var specialist p� att utarbeta formler i vilka de motsatta ytterligheterna tycktes bragta till �verensst�mmelse. F�r de m�nga tveksamma partimedlemmarna klingade hans ord som det renodlade sunda f�rnuftet. De accepterade hans ledarskap i hopp att bli s�kert lotsade fram �mitt p� v�gen� och att �s�kerheten fr�mst� skulle bli den ledande principen. Man skulle kunna s�ga att han framstod som bolsjevismens Baldwin eller Chamberlain, Harding eller Hoover, om det inte verkade s� barockt att ens sammanst�lla de namnen med ordet bolsjevism.
Det var varken Stalins fel eller hans f�rtj�nst att han aldrig lyckades h�lla sig kvar mitt p� n�gon v�g, och att han oupph�rligt tvingades uppge �s�kerheten� f�r de mest riskabla v�gstycken. Revolutioner kan i regel inte f�rlika sig med medelv�gar och �sunt f�rnuft�. Den som i en revolution f�rs�ker h�lla sig mitt p� v�gen f�r vanligen k�nna marken r�mna under sina f�tter. Stalin tvingades g�ng p� g�ng g�ra pl�tsliga och v�ldsamma spr�ng �n �t den ena, �n �t den andra v�gkanten. Vi kommer flerfaldiga g�nger att hitta honom antingen l�ngt till h�ger om hans opponenter p� h�gra flygeln eller l�ngt till v�nster om hans opponenter p� den v�nstra. Hans periodiska tv�rv�ndningar �r konvulsiviska f�rs�k av den gyllene medelv�gens man att h�lla balansen i en v�rld som skakas av jordskred. Det h�pnadsv�ckande �r hur skickligt han h�ll balansen � vart och ett av hans m�nga spr�ng skulle ha brutit nacken av en mindre elastisk ledare.
Trots all sin b�jelse f�r att sammanj�mka stridiga bolsjevikiska synpunkter var han allts� ingen kompromissens man. �ven bortsett fr�n att dessa synpunkter var of�renliga, var han inte till sin natur n�gon medlare. Det enda drag han hade gemensamt med en kompromissmakare var misstron mot ytterligheter. Men han saknade den smidighet, den �vertalningsf�rm�ga och det sanna intresse f�r att minska klyftan mellan motsatta �sikter som skapar den politiska fredsm�klaren. Hela hans temperament gjorde honom oben�gen att kompromissa, och konflikten mellan f�rnuft och temperament l�g bakom mycket i hans upptr�dande. Han framtr�dde inf�r partiet med formler i vilka han l�nat n�gra ingredienser fr�n h�gerbolsjevikerna och n�gra fr�n v�nsterbolsjevikerna. Men det var underliga kompromissformler: avsikten med dem var inte att j�mka ihop ytterligheterna utan att �verbetona dem, att bl�sa upp dem tills de sprack. Han medlade inte mellan dem som gick till h�ger och v�nster om honom; han f�rintade dem. Han personifierade den gyllene medelv�gens diktatur �ver alla de vildvuxna id�er och �sk�dningar som sk�t upp i det postrevolution�ra samh�llet, den gyllene medelv�gens diktatur, som inte kunde f�rbli trogen mot sig sj�lv, mot den gyllene medelv�gen.
*
Vi l�mnade Stalin medan han utlade och f�rsvarade dogmen om socialism i ett enda land. L�t oss nu hastigt f�lja hans n�sta etapper i successionsstriden efter Lenin. I januari 1925 fick han �ntligen Trotskij att avs�ga sig sin post som krigs-folkkommissarie. Som chef f�r de v�pnade styrkorna hade Trotskij alltj�mt suttit med ett ytterligt starkt trumfkort. Om han velat f�reta en milit�rkupp, skulle han kanske ha besegrat triumvirerna. Men han l�mnade sin post utan det ringaste f�rs�k att uppb�da till sitt f�rsvar den arm� han skapat och sedan kommenderat i sju �r. Han betraktade fortfarande partiet, sak samma hur eller av vem det leddes, som den legitime talesmannen f�r arbetarklassen. Om han st�llde arm�n som motst�ndare mot partiet, resonerade han, skulle han automatiskt ha gjort sig sj�lv till ett redskap f�r andra klassintressen, fientliga mot arbetarklassen. Han skulle ha slagit in p� den bonapartismens v�g som han v�grade att betr�da. Efter att ha tr�tt tillbaka fr�n krigskommissariatet �gnade Trotskij sin energi och beg�vning �t de sm� uppgifter inom den ekonomiska f�rvaltningen som Stalin fann f�r gott tilldela honom. Han var fortfarande medlem av politbyr�n, men under mer �n ett �r h�ll han sig borta fr�n den offentliga debatten.
Sedan Trotskij s�lunda hade utpl�nat sig sj�lv, brast det enda band som h�ll triumvirerna samman. In i det sista yrkade Zinovjev p� h�rdare �tg�rder mot Trotskij, till och med p� hans arrestering. Stalin avvisade kraven med en offentlig deklaration att det vore �ot�nkbart� att eliminera Trotskij ur partiets ledarskap.[334] Kort d�rp� tog han f�rsta steget till triumviratets uppl�sning: han v�grade att konferera med sina partners eller samordna sina planer med deras f�re politbyr�ns sammantr�den. I praktiken var han partiets obestridlige h�rskare, �ven om Kamenev fortfarande f�rskansade sig i Moskvaorganisationen och Zinovjev var ledare f�r bolsjevikerna i Leningrad. Men hur fast grepp Stalin �n hade om partiet, kunde han s�kra sitt ledarskap endast p� konstitutionell v�g, som representant f�r politbyr�ns majoritet. Partiet hade �nnu inte utvecklats nog l�ngt i totalit�r riktning f�r att dess medlemmar skulle underkasta sig en enskild ledares of�rkl�dda diktatur. I sj�lva verket var Stalins standardfras vid denna tid att ingen enskild man bland Lenins l�rjungar var v�rdig att upptaga hans mantel, och att de blott som grupp kunde aspirera p� ledarskapet.[335] En s�dan grupp organiserades inom politbyr�n, och politbyr�ns vilja tillk�nnagavs under konstitutionella former genom majoritetsomr�stning. �r 1925 bestod gruppen av sju medlemmar: Stalin, Zinovjev, Kamenev, Trotskij, , Rykov och Tomskij. Efter att ha gjort slut p� triumviratet var Stalin nu helt beroende av st�d fr�n tre medlemmar: , Rykov och Tomskij.
Omgrupperingen sammanf�ll med utkristalliseringen av en h�gerflygel i partiet och politbyr�n. Processen b�rjade under f�rsta h�lften av 1925 och fullbordades under �rets sista h�lft. , Rykov och Tomskij var de fr�msta f�respr�karna f�r den nya riktningen, medan Zinovjev och Kamenev kom att leda den v�nstra flygeln. Den nya gruppbildningen hade f�ga eller intet gemensamt med de f�reg�ende. Under en stor del av den Leninska eran hade Bucharin anf�rt v�nsterkommunisterna, och Zinovjev och Kamenev hade under revolutionen f�retr�tt den mest moderata gruppen. P� Lenins tid hade gr�nslinjerna mellan fraktionerna varken varit fasta eller skarpa. Fraktioner framtr�dde och uppl�stes p� en skiftande politisk scen; individer �vergick fr�n en grupp till en annan allteftersom situationer, tvistefr�gor och st�llningstaganden v�xlade. G�rdagens v�nstergrupp var dagens moderata fraktion och vice versa. Det fanns p� den tiden f�ga lojalitetsk�nsla mot grupp, kotteri eller klick. Den nuvarande gruppbildningen var av helt annat slag. Den hade sina fasta tvistepunkter och str�nga gr�nslinjer, den bar alla k�nnem�rken p� orubblig slutgiltighet. V�nster och h�ger stod nu som motst�ndare med stridiga program och paroller som t�ckte n�stan varje aspekt av den bolsjevikinka politiken.
Stalin tillh�rde ingendera flygeln. Taktiska sk�l tvingade honom att g�ra gemensam sak med h�gerflygelns ledare, av vilkas r�ster han var beroende i politbyr�n. Han k�nde ocks� en n�rmare samh�righet med den nya h�gerriktningens m�n �n med sina tidigare kamrater. Bucharin, Rykov och Tomskij accepterade hans socialism i ett enda land, under det att Zinovjev och Kamenev f�rkastade den. Bucharin kan med r�tta betraktas som doktrinens medskapare. Han bidrog med de teoretiska argumenten f�r den och gav den en skolastisk polityr som saknades i Stalins t�mligen grovhuggna version.[336] �ven likheter i skaplynnet gynnade Stalins allians med h�gerflygelns ledare. Zinovjev och Kamenev var framf�r allt ideologer, och detsamma g�llde i h�g grad om Bucharin. Rykov och Tomskij d�remot var, som Stalin sj�lv, f�rst och fr�mst organisat�rer. Rykov var nu president i folkkommissariernas r�d, Sovjetstatens premi�rminister. Tomskij var h�gsta ledare f�r fackf�reningsr�relsen. B�da dirigerade v�ldiga f�rvaltningsapparater med stor vaksamhet, med stort, om �n tr�ngsynt verklighetssinne och med obestridlig integritet. De och Stalin talade samma spr�k, administrat�rernas spr�k. Inte desto mindre k�nde sig Stalin illa till mods i sin nya allians. Som den ende medelv�gsmannen i politbyr�n var han, i viss mening, sina allierades f�nge. Han grep f�rsta tillf�lle att f�rst�rka sin egen position. Efter den fjortonde kongressen, i december 1925, invaldes Molotov, Vorosjilov och Kalinin i politbyr�n. De bildade den verkliga stalinistiska �centern�, �ven om Vorosjilov och Kalinin visade st�rre dragning �t h�ger �n Stalin gillade. Molotov � tr�gt�nkt, l�ngsam, men beg�vad med enormt t�lamod och arbetsf�rm�ga � hade f�ljt Stalin som en trogen skugga alltsedan de dagar 1913 d� han hj�lpte Stalin att ge ut f�rsta numret av �Pravda�. Stalin ut�vade p� honom den tjusning som en slug och h�nsynsl�s m�nniska ofta ut�var p� personer som saknar dessa egenskaper.
Huvudfr�gan kring vilken den nya striden koncentrerade sig var vilken praktisk tolkning man skulle ge Neppolitiken. Under Neptiden hade landet haft ett heterogent ekonomiskt system. Den stats�gda industrin bildade den �socialistiska sektorn�. Inom handeln och sm�industrin dominerade privatf�retagen. Den privata �gander�tten h�rskade suver�nt inom jordbruket. Det var alltj�mt den g�ngse uppfattningen att man kunde n� fram till socialism endast genom att gradvis utvidga den socialistiska sektorn under konkurrens med den enskilda.
Nu uppstod fr�gan: inom vilka gr�nser skulle s�dan konkurrens vara till�ten, och vilka former skulle den ta sig? Alla var eniga om att landet beh�vde ett visst m�tt av fred och samarbete mellan de b�da sektorerna. Den socialistiska industrin kunde inte arbeta utan att k�pa livsmedel och r�material av de enskilda jordbrukarna och utan att s�lja en del av sin produktion till dem. Varudistributionen var beroende av den privata handeln. Men konkurrensen mellan de b�da sektorerna m�ste ocks� medf�ra en viss antagonism mellan dem. B�nderna skriade efter mera och billigare industrivaror och kr�vde h�gre priser p� sina egna produkter. Industrin, som endast l�ngsamt �terh�mtade sig ur sitt f�rfall, producerade sparsamt med varor till h�ga priser och de skriade efter billiga livsmedel och r�material. Generellt sett lade �Bucharingruppen� den starkare tonvikten P� harmoniskt samarbete mellan de skilda nationalekonomiska sektorerna, medan Zinovjev och Kamenev understr�k mots�ttningen mellan deras intressen.
Det allm�nna problemet s�nderf�ll i tv� mera speciella fr�gor: tempot i Rysslands industrialisering och regeringens h�llning gentemot det privata jordbruket. V�nsterbolsjevikerna s�g den st�rsta faran f�r socialismen i industrins l�ngsamma �terh�mtning och yrkade p� snabb industrialisering. H�gerflygeln ans�g socialismens st�llning s�ker, �ven om industrialiseringen fortskred l�ngsamt, �i snigeltakt�, som Bucharin uttryckte sig.[337] Industrialiseringen, om vars n�dv�ndighet alla var ense �i princip�, kr�vde kapital. Detta m�ste till stor del uttaxeras fr�n de enskilda f�retagen och det privata jordbruket. Bucharin fruktade att en dylik skatteb�rda skulle motverka den privata f�retagsamheten och d�rigenom rubba en os�ker ekonomisk balans. V�nstern inv�nde att jordbrukarna och k�pm�nnen redan nu f�rsummade sina leveranser, och att det skulle egga dem att s�lja mera jordbruksprodukter och r�material om flera och billigare industriprodukter kastades ut i marknaden.
Under tiden yrkade bondeklassen p� en utvidgning av de medgivanden man gjort f�r den under Neppolitiken. Den beg�rde en s�nkning av jordbrukets beskattning. V�lb�rgade b�nder yrkade p� upph�vande av restriktionerna f�r anst�llandet av jordbruksarbetare. Eftersom det var f�rbjudet att s�lja jord, kr�vde de dessutom r�tt till l�ngfristig utarrendering, r�tt att investera kapital i jordbruket o.s.v. Det h�rskande partiet p�stod sig str�va efter en �allians� med de fattiga b�nderna och �mellanb�nderna�, men inte med de stora jordbrukarna, de s� kallade kulakerna.[338] I praktiken tvingades det blidka ocks� kulakerna, som blott alltf�r ofta h�ll inne livsmedelsleveranserna till st�derna och �vertalade andra b�nder att g�ra detsamma. I mitten av tjugotalet s�lde jordbrukarna till st�derna blott en tredjedel av de produkter de brukat s�lja f�re kriget.
Sommaren 1924 utbr�t en bonderevolt i Georgien. Delvis var den en f�rsenad reaktion av georgiernas kr�nkta nationalk�nsla mot invasionen 1921. Delvis framkallades aktionen av ekonomiska sv�righeter. Stalin sammankallade sekreterarna i de kommunistiska jordbruksorganisationerna och p�pekade att �vad som h�nt i Georgien kunde h�nda i hela Ryssland�.[339] Enligt hans mening hade partiet f�rlorat kontakten med b�nderna och m�ste behandla musjiken med st�rre uppm�rksamhet och f�rtroende �n hittills.
Men att betyga musjikerna sitt f�rtroende var inte tillr�ckligt. Politbyr�n hade sv�rt att besluta sig f�r vad man skulle g�ra h�rn�st. I b�rjan gav fr�gan inte upphov till n�gon markerad meningsbrytning. Zinovjev f�rf�ktade att b�nderna borde f� en st�rre och mera reell andel av Sovjetstatens styrelse. Trotskij talade om n�dv�ndigheten att erbjuda dem ekonomiska incitament. Splittringen framtr�dde senare, d� Bucharin, Rykov och Tomskij kom att f�rorda en utpr�glat musjikv�nlig politik. De ville att regeringen skulle stimulera utvecklingen av blomstrande jordbruk, som var i st�nd att f�rse st�derna med livsmedel, eftersom de fattiga b�nderna och �ven mellanb�nderna endast producerat tillr�ckligt f�r eget husbehov. Den logiska konsekvensen av ett s�dant program var att partiet m�ste �verge sin fientliga h�llning mot storb�nderna, som enligt Bucharins �sikt inte kunde utg�ra n�gon fara f�r socialism s� l�nge regeringen var herre �ver industrin, transportmedlen och bankv�sendet, n�ringslivets �nyckelpositioner�. Till sist, trodde Bucharin, skulle �ven kulakerna n�gorlunda sm�rtfritt absorberas av det socialistiska n�ringslivet, �ven om socialismens konvoj skulle n�dgas h�lla den fart som dikterades av dess l�ngsammaste sektion, det vill s�ga den agrara. Bucharin uppmanade �ppet b�nderna att �berika� sig.
Stalin h�rde p� debatterna i politbyr�n och undvek i b�rjan att ta st�llning. Han var b�jd att godk�nna den musjikv�nliga gruppens program som en praktisk n�dfallsutv�g. Men han hade sina tysta f�rbeh�ll, i synnerhet n�r den h�gra flygeln �ppet pl�derade f�r eftergifter f�r de v�lb�rgade b�nderna. Han f�rs�kte f�rm� sina kolleger att g� f�rsiktigare fram, och han tog avst�nd fr�n Bucharins oh�ljda appeller till den lantliga bourgeoisin. N�r han slutligen framlade sin �sikt, var hans yttranden eklektiska. I praktiken uttalade han sig f�r Bucharins program, men han var angel�gen att framst� som r�ttrogen anh�ngare av den ortodoxa bolsjevismen.
I april 1925 drog en partikonferens ut medelproportionalen av debatten.[340] Jordbruksskatten s�nktes. Restriktionerna i fr�ga om arrenden, lejd arbetskraft och kapitalbildning upph�vdes i stor utstr�ckning. Pro-musjik-gruppen markerade sin f�rsta po�ng. Den f�rordade en dylik kurs inte d�rf�r att den gynnade jordbrukskapitalism f�r dess egen skull, utan d�rf�r att den d�ri s�g den avg�rande faktorn n�r det g�llde att f�rb�ttra st�dernas livsmedelsf�rs�rjning.
Samtidigt med detta omslag i inrikespolitiken kom man att anl�gga en ny synpunkt p� det internationella l�get. Stalin och Bucharin f�rklarade f�r partiet att perioden av revolution�r sp�nning i V�steuropa nu var slut och att kapitalismen i utlandet hade uppn�tt en stabilisering som gjorde det s�kert att Sovjetryssland skulle f�rbli isolerat under l�ng tid fram�t. Representanterna f�r den h�gra flygeln f�rutsp�dde en period av stabilitet och v�lst�nd i de kapitalistiska l�nderna som kanske kunde j�mf�ras med den som r�tt f�re 1914.[341] Stalin f�rsummade inte att framh�lla de omst�ndigheter som kunde t�nkas rubba �stabiliteten�, men huvuddragen i hans argumentering f�rde till slutsatsen att de kapitalistiska l�nderna hade �terh�mtat sig efter kriget och att utsikterna till en ny revolution�r kris i utlandet tillh�rde en mer eller mindre avl�gsen framtid.[342] N�r man nu ser tillbaka, m�ste dessa sp�domar, som uttalades ett par �r f�re den stora depressionen 1929, verka f�rbryllande. De utg�r en kuri�s pendang till socialism i ett land och till det graduella, n�stan fabianska draget i sovjetpolitiken vid denna tid.
Det var mot denna sovjetfabianism Zinovjev och Kamenev reste sig i protest. De f�rd�mde pro-musjik-politiken och h�vdade att ju starkare storb�nderna blev, desto l�ttare skulle det bli f�r dem att undanh�lla stadsbefolkningen jordbruksprodukterna och pressa ut flera och flera eftergifter av regeringen; desto l�ttare, med ett ord, skulle det bli f�r dem att underminera Sovjetstaten och arbeta f�r kapitalismens �terst�llande. Regeringen borde ha s�nkt skatterna f�r mellanb�nderna och de fattiga b�nderna, men h�jt dem f�r de v�lb�rgade. Landet hotades av en kronisk f�rs�rjningskris. I g�ngna tider hade livsmedelstillf�rseln varit tryggad genom storgodsen, som nu var styckade. F�re revolutionen hade Ryssland haft sexton miljoner jordbruk � nu hade landet mellan tjugofyra Och tjugofem miljoner. Regeringen borde inrikta sig p� att skapa stora jordbruk, bruk producerade spannm�l till avsalu; men det skulle vara stora kollektivjordbruk och inte kulakernas stora g�rdar.
Enligt v�nsterbolsjevikernas mening var det inte fr�ga om att driva b�nderna till kollektivjordbruk med v�ld. �verg�ngen fr�n privat jordbruk till kollektivbruk skulle ske gradvis, med b�ndernas eget samtycke. Den stora massan fattiga b�nder skulle endast vara alltf�r villiga att sammansluta sig till kollektivbruk, om regeringen vinkade med de r�tta lockmedlen: traktorer, g�dnings�mnen, uts�de etc. S�dant skulle i h�g grad �ka avkastningen och �vertyga andra sm�brukare om kollektivjordbrukets v�lsignelser. Dessa lockmedel kunde �stadkommas f�rst om och n�r industrin blev utbyggd. Dessutom m�ste musjiken f� l�ra sig sk�ta maskiner. Jordbrukets oml�ggningar skulle obestridligen ta l�ng tid, men regeringen borde, menade v�nstern, �tminstone beslutsamt gripa sig an med reformen.
V�nsterbolsjevikerna v�grade ocks� att skriva under p� Stalins och Bucharins synpunkter p� kapitalismens stabilisering. De upprepade Lenins ord att det f�rsta v�rldskriget hade inlett en allm�n kris f�r det kapitalistiska systemet, en epok av v�rldsomfattande, revolution�ra f�r�ndringar. Den tillf�lliga ebben och floden i det kommunistiska tidvattnet i utlandet p�verkade enligt deras �sikt inte tidens allm�nt revolution�ra str�mningar. V�nsterbolsjevikerna pekade p� revolutionen i Kina, som just hade b�rjat, och de f�rsta f�rebuden till en allvarlig social kris i Storbritannien.
Under h�sten 1925 utbredde sig debatten fr�n politbyr�n till pressen och till offentliga m�ten. Zinovjev offentliggjorde sin artikel �En epoks filosofi� och sin bok �Leninism�. I oktober underst�llde v�nsterledarna centralkommitt�n ett memorandum, vari de beg�rde fri debatt av alla konfliktfr�gor. Skrivelsen, som p�minde om Trotskijs tidigare interventioner, var undertecknad av Zinovjev, Kamenev, Krupskaja och Sokolnikov, finansfolkkommissarien.
Den verkliga striden stod mellan de tv� yttersta flyglarna. Stalin bidrog inte med ett enda eget f�rslag. Han s�g misstroget p� de dj�rva planerna p� industrialisering och kollektivisering och kallade sina forna triumviratbr�der anh�ngare av �superindustrialisering�, trots att deras projekt var n�rmast blygsamma j�mf�rt med dem han sj�lv skulle framl�gga n�gra �r senare. Han anklagade dem f�r att f�rs�ka spr�nga alliansen mellan proletariatet och b�nderna, trots att de �antimusjik-�tg�rder� v�nsterbolsjevikerna f�reslog var mycket milda j�mf�rt med kollektiviseringen 1929-30. Den kurs h�gerflygeln f�rordade tycktes honom vara vida s�krare och lova betydligt snabbare framg�ng.[343]
Men han lade sig vinn om att framst� f�r partiet som en f�respr�kare f�r medelv�gen. Han talade f�r musjiken, det vill s�ga f�r de fattiga b�nderna och mellanb�nderna, men mot kulaken. Han beskyllde Zinovjev och Kamenev f�r att predika fientlighet inte bara mot kulaken utan ocks� mot mellanb�nderna. Fast�n han br�nnm�rkte dem som superindustrialiserare, tog han �nd� upp industrialisering p� det egna program han f�relade den femtonde partikongressen. Under n�ra tre �r, fram till slutet av 1928, l�g industrialiseringen i sj�lva verket p� hyllan. Men Stalins vaga kompromissformler fyllde sitt �ndam�l. De sanktionerade h�gerflygelns politik, och de lugnade dem som, om de tvingats fatta ett best�mt val, kanske skulle ha r�stat med v�nstern.
*
Under tiden drog Stalin f�rdel av den omst�ndigheten att Trotskij och de tv� extriumvirerna tvekade att sammansluta sig mot honom, trots att de nu hade mycket som f�renade dem. Fr�n sin goda utsiktspunkt iakttog han sina splittrade motst�ndare, deras trevande �msesidiga n�rmanden, deras rivalitet och avoghet. Han �kade f�rvirringen i deras led genom egna vaga n�rmanden till Trotskij. Generalsekretariatets handg�ngna m�n p�minde tr�get Trotskijs anh�ngare om att det varit Zinovjev och inte Stalin som visat den st�rsta h�tskheten i striden mot dem. I sin bok �Leninismens problem�, som kom ut i januari 1926, riktade Stalin sj�lv hela sin polemiska sk�rpa mot Zinovjev och Kamenev och avstod fr�n att f�lla ett enda fientligt yttrande om Trotskij. N�gra av de ledande trotskisterna, exempelvis Antonov-Ovsejenko och Radek, uppmanade sina v�nner att sammansluta sig med Stalin. Andra svor d�d och f�rbannelse �ver b�de generalsekreteraren och hans f�re detta partners. Mratjkovskij, en av Trotskijs n�rmaste v�nner, angav lakoniskt risken i ett f�rbund med n�gondera parten: Stalin kommer att lura oss, och Zinovjev kommer att smita undan.�[344] � andra sidan hade Zinovjevs anh�ngare blivit s� kraftigt uppviglade mot Trotskij att det f�r dem var en �dets ironi att de nu upprepade m�nga av hans argument. Under tiden f�ll generalsekreterarens tunga hand ner p� de nya avf�llingarna liksom den gjort p� de gamla. Zinovjevs anh�ngare avl�gsnades fr�n alla ansvarsposter. Underordnade funktion�rer mindes att en r�st f�r den tidigare oppositionen hade kostat n�gra av dem deras arbete och h�ll god min � arbetsl�sheten var s� stor under Neppolitikens tid att endast de allra dj�rvaste v�gade utmana �det. De tvivlande och tveksamma lydde uppmaningarna till �j�rndisciplin� som generalsekretariatet l�t hagla �ver dem.
En bisarr h�ndelse som intr�ffade vid denna tid, i november 1925, visar hur partiets reflexer hade anpassat sig till att efterkomma �ven de mest f�rnuftsl�sa krav p� denna �j�rndisciplin�. Frunze, Trotskijs eftertr�dare som krigsfolkkommissarie, blev sjuk. N�gra av hans l�kare r�dde honom att underkasta sig en operation, medan andra fruktade att han var f�r klen att t�la den. Politbyr�n avgjorde fr�gan och befallde folkkommissarien att underkasta sig kniven. Frunze lydde motstr�vigt och dog p� operationsbordet. Senare l�t Trotskij antyda att Stalin f�rm�tt tj�nstvilliga l�kare att tillr�da operationen inf�r politbyr�n och att han p� s� s�tt i praktiken hade d�dsd�mt folkkommissarien, som tillh�rde Zinovjevs anh�ngare.[345] Det �r sv�rt att s�ga hur det verkligen f�rh�ll sig. Vad som �r s�kert och ytterst signifikativt �r att politbyr�n ans�g sig ha r�tt att fatta beslut i en s� personlig fr�ga. Den enskilde bolsjeviken, antingen han var �verbef�lhavare eller sekreterare i en landsortskommitt�, tillh�rde partiet med hull och h�r. Han hade ingen tillvaro och ingen vilja vid sidan av partiet. �ven hans allra intimaste privatliv l�g �ppet f�r hans �verordnades inspektion. Det s�ger sig sj�lvt att d�r en Frunze underkastade sig, kunde en menig partimedlem knappast v�ga opponera sig. Som en man l�g partiet fogligt utstr�ckt under kniven, som f�rdes av dess obeveklige kirurg, generalsekreteraren.
Det var d�rf�r inte egendomligt att Stalin vid den fjortonde kongressen besegrade sina forna partners, trots att Zinovjev lyckades uppb�da delegaterna fr�n Leningrad till en stormig och dramatisk f�ktning. B�de han och Kamenev protesterade h�ftigt mot generalsekreterarens regemente och gjorde ett f�rsenat f�rs�k att bringa Lenins testamente till partiets k�nnedom. Stalin framf�rde nu mot dem alla de anklagelser mot vilka han f�rsvarat dem �ret f�rut, d� de framst�lldes av Trotskij. De var oktoberrevolutionens �desert�rer� och �strejkbrytare�. Han bistod sina nya bundsf�rvanter, Bucharin, Rykov och Tomskij, p� samma s�tt som han tidigare bist�tt Zinovjev och Kamenev och f�rklarade att det var l�jligt att t�nka sig att partiet skulle kunna ledas utan dem.[346] Han ber�ttade historien om hur han blivit insatt och kvarh�llen i sitt �mbete av sina nuvarande kritiker och hur m�nga g�nger han hade �nskat avg�. Leningradm�nnens rop �Avg� nu!� drunknade i majoritetens harmsna protester och larmande ovationer f�r Stalin och �den leninistiska centralkommitt�n, som stod enig omkring honom�. Det var nu detta karakteristiska uttryck kom i bruk. Till namnet leddes partiet alltj�mt av en sammanslutning, �den leninistiska centralkommitt�n�, men denna sammanslutning stod redan �enig kring Stalin�. Rent konstitutionellt kunde generalsekreteraren inte g�ra anspr�k p� en h�gre st�llning �n n�gon annan medlem av centralkommitt�n, men man erk�nde honom redan som primus inter pares. Teoretiskt intog han alltj�mt samma position m�nga �r senare, d� centralkommitt�n blivit reducerad till hans blotta skugga.
Hans n�rmaste �tg�rd efter kongressen var att r�ka ut oppositionen ur dess h�gborg i Leningrad. R�sten fr�n �Lenins stad� v�gde alltf�r tungt f�r att till�tas tala f�r oppositionen. Den man Stalin skickade f�r att driva bort Zinovjev fr�n Leningrad var Sergej Kirov � mordet p� honom 1934 skulle bli utg�ngspunkten f�r terrorn under slutet av trettiotalet. Hittills sekreterare i Bakuorganisationen och ett av de mindre ljusen bland gammalbolsjevikerna, var Kirov en energisk organisat�r och driven folktalare. Bev�pnad med obegr�nsade fullmakter v�djade han till Leningradbefolkningens disciplink�nsla,[347] och han n�dde snabbt sitt m�l, i varje fall skenbart. Staden fortfor att sympatisera med oppositionen, men den underkastade sig generalsekretariatets order.
Det var f�rst p� v�ren 1926, d� Zinovjev och Kamenev redan var slagna, som de slutligen f�renade sig med Trotskij. Under tiden hade �ven Trotskij ytterligare f�rsvagat sin st�llning genom att ta avst�nd fr�n de anh�ngare i utlandet som offentliggjort Lenins testamente. Han gick till och med s� l�ngt � hela tiden i disciplinens namn � att han f�rnekade dokumentets �kthet. Alliansen mellan de tv� oppositionsgrupperna innebar d�rf�r f�ga mer �n att spillrorna av deras tidigare separata jag f�renades.
Stalin mottog nyheten om sina fienders sammanslutning med den korta sarkastiska anm�rkningen: �Aha, de har beviljat varandra �msesidig amnesti.� Det enda han beh�vde g�ra f�r att sprida l�je �ver sina tre motst�ndare var att erinra om vad de helt nyligen hade sagt och skrivit om varandra.[348] Partiet fick dessutom av Zinovjev och Kamenev h�ra den �sanna ber�ttelsen� om deras och Stalins komplott mot Trotskij. Avsl�jandena var inte hedrande f�r n�gon av de sammansvurna. De l�t otroliga f�r folk som var vana att t�nka sig politbyr�n som en hemvist f�r alla t�nkbara dygder, framf�r allt osj�lvisk h�ngivenhet f�r revolutionen. Att Zinovjev och Kamenev uppenbart talade i egen sak kastade en skugga p� deras trov�rdighet. De saker de anf�rtrodde Trotskij och dennes n�rmaste v�nner var ocks� h�pnadsv�ckande. De l�r ha varnat Trotskij f�r att hans liv var i fara, och de ber�ttade att de vid brytningen med Stalin sj�lva f�rsiktigtvis hade gjort sina testamenten. De utm�lade generalsekreteraren som en bakslug, h�mndlysten sadist, besatt av f�f�nga och maktlystnad, men de underl�t att f�rklara varf�r de, om han hade s�dana laster, varit hans n�rmaste medarbetare under tre �r. Deras panikanfall hindrade dem heller inte fr�n att n�ra de mest sangviniska f�rhoppningar r�rande sina egna utsikter till framg�ng. �Du och Zinovjev beh�ver bara visa er tillsammans p� tribunen [sade Kamenev till Trotskij] f�r att �terer�vra hela partiet.�[349]
Kort d�refter krossade Stalin deras illusioner. Han visste att den f�renade oppositionen skulle stupa p� de skrupler som redan hade besegrat Trotskij, att den aldrig skulle f�ra striden utanf�r partiets egna led. Oppositionen skulle inte ens dr�mma om att konstituera sig som ett frist�ende parti: den h�ll fast vid axiomet att blott ett enda parti kunde existera i Sovjetstaten, och att om tv� partier skulle t�vla om makten, m�ste det ena spela en kontrarevolution�r roll. Likv�l tvingade omst�ndigheternas makt oppositionen att spela rollen av ett separat parti. Varje steg den tog i den riktningen fyllde dess ledare med samvetskval och fasa. Varje dylikt steg �terkallades, blott f�r att f�ljas av ett nytt att �ngra och �terkalla. En s�dan h�llning tedde sig skrymtaktig och ohederlig i de flesta bolsjevikers �gon, och den kunde inte undg� att g�ra oppositionens anh�ngare modstulna.
Den allra mest delikata fr�gan var oppositionens upptr�dande inom arm�n. Efter Frunzes d�d utn�mndes Vorosjilov till krigsfolkkommissarie, liksom f�r att s�tta kronan p� Tsaritsyngruppens h�mnd p� Trotskij.[350] Men Lasjevitj, Zinovjevs v�n och anh�ngare, var fortfarande Vorosjilovs st�llf�retr�dare. I olikhet med oppositionen 1924 b�rjade den nuvarande oppositionen, efter stor tvekan, f�ra in striden i de v�pnade styrkorna. I juli 1926 avsl�jade Stalin inf�r centralkommitt�n Lasjevitjs �tg�rder, det halvt underjordiska organiserandet av oppositionsanh�ngare inom milit�ren. Det var ett f�rkrossande slag f�r oppositionen. Lasjevitj blev avsatt fr�n sin milit�ra post och utesluten ur centralkommitt�n. Zinovjev, hans beskyddare, f�rlorade sin plats i politbyr�n.
F�r f�rsta g�ngen l�t nu Stalin hotet om utst�tande ur partiet sv�va �ver sina motst�ndare. Angel�gna att undg� det, slog de till retr�tt. Den 4 oktober undertecknade Trotskij, Zinovjev, Kamenev, Pjatakov, Sokolnikov med flera en deklaration, d�r de erk�nde att de gjort sig skyldiga till brott mot partistadgarna och f�rband sig att uppl�sa sitt parti inom partiet. De tog dessutom avst�nd fr�n de extremister i deras grupp som leddes av Sjljapnikov och Medvedev, oppositionsledarna fr�n 1921. Efter att ha erk�nt sina brott mot disciplinreglerna upprepade emellertid Trotskij och hans f�rbundna v�rdigt och best�mt sin kritik mot Stalin och Bucharin.
Nu var det �ter Stalins tur att handla. I slutet av oktober utst�tte han Trotskij ur politbyr�n. Inte en enda representant f�r oppositionen satt nu i denna f�rsamling. Han avsatte Zinovjev fr�n ordf�randeposten i den kommunistiska internationalen och anklagade honom sedan inf�r internationalens exekutivkommitt�, som bekr�ftade avs�ttningen. En rysk partikonferens sanktionerade omm�bleringen i politbyr�n, och den bif�ll �ven Sjljapnikovs och Medvedevs beg�ran om �terupptagande i partiet efter deras regelr�tta avb�n. D�rmed hade det bildats en norm f�r framtida exkluderingar, avb�ner och �terupptaganden.
Efter dessa h�ndelser f�ljde, under f�rsta h�lften av 1927, en skenbar vapenvila, den sista f�re avg�randet. P� sommaren flammade striden �ter upp i samband med vissa kritiska tilldragelser av utrikespolitisk art. Den 12 maj gjorde den brittiska polisen razzia i den sovjetryska handelsdelegationens lokaler i London, och tv� veckor senare avbr�t Storbritannien de diplomatiska f�rbindelserna med Ryssland. Den 7 juni blev Vojkov, Sovjetrysslands envoy� i Warszawa, m�rdad av en rysk emigrant. Ungef�r vid samma tid gjorde general Chiang Kai-shek en kupp mot de kinesiska kommunisterna, som dittills hade samarbetat med honom och varit anslutna till Kuomintang. Oppositionen hade skarpt kritiserat Stalin f�r hans st�d �t Chiang Kai-shek, f�r vars sak han engagerat den ryska och kinesiska kommunismen, och Chiang Kai-sheks nya man�ver v�llade honom nu avsev�rt bryderi. Detsamma g�llde brytningen av f�rdraget mellan de sovjetryska och brittiska fackf�rbunden, som han ocks� hade tagit i f�rsvar mot oppositionen.[351] Under den krigsliknande sp�nning som v�llades av dessa h�ndelser utf�rdade oppositionen en v�ltalig deklaration, i vilken den gav Stalin och Bucharin skulden f�r alla den senaste tidens motg�ngar.
Det var under denna debatt, sommaren 1927, som Trotskij gjorde sitt s� kallade Clemenceauuttalande, som ger f�rklaringen till mycket av vad som intr�ffade tio �r senare, d� andra v�rldskriget p� allvar kastade sin skugga framf�r sig. Den springande punkten i Trotskijs deklaration var hans f�rs�kran att, om Ryssland r�kade i krig, oppositionen skulle inta en h�llning mot den h�rskande gruppen liknande den Clemenceau intog vis � vis Caillauxs och Malvys regering i Frankrike under krisen 1917. (Clemenceau hade anklagat denna regering f�r ineffektivitet och faktisk defaitism, innan han sj�lv tog makten och f�rde kriget mot Tyskland till ett segerrikt slut.) Trotskij anklagade med andra ord Stalin, Rykov, Bucharin och Vorosjilov f�r brist p� f�rutseende, effektivitet och beslutsamhet, och han varskodde om att han i en krissituation skulle s�ka �stadkomma ett regeringsskifte, s� att landet skulle kunna samla sina krafter och effektivt organisera sina f�rsvarsresurser.[352] Under varje slags regim som medger regeringsskifte skulle Trotskijs h�llning enligt vedertagen uppfattning ha varit klanderfri. Strax f�re andra v�rldskriget till�mpade i sj�lva verket Churchill framg�ngsrikt �Clemenceautaktiken� i Storbritannien. Under en regim som inte medgav n�got alternativ till den makthavande regeringen tycktes emellertid Trotskijs deklaration smaka h�gf�rr�deri. Generalsekretariatet besvarade den med motdeklarationer om en �enad anti-sovjet-front fr�n Chamberlain till Trotskij�.
I allt v�sentligt var oppositionen nu lyst i bann, �ven om Trotskij och Zinovjev, redan utst�tta ur politbyr�n, alltj�mt var medlemmar av centralkommitt�n. Generalsekretariatet v�grade att auktorisera offentligg�randet av de memoranda de hade f�rberett till n�sta partikongress, och oppositionsmedlemmarna tryckte dem halvt illegalt. Till straff blev ledarna utst�tta ur centralkommitt�n. Den 7 november 1927, vid det officiella firandet av tio�rsdagen av oktoberrevolutionen, f�rde Trotskij och Zinovjev sina anh�ngare i separata processioner genom Moskvas och Leningrads gator. Trots att processionerna var av fredlig karakt�r och texterna p� demonstranternas plakat endast indirekt var riktade mot den h�rskande gruppen, bragte h�ndelsen striden till dess spets. Trotskij och Zinovjev blev omedelbart uteslutna ur partiet. I december dekreterade den femtonde kongressen att �anslutning till oppositionen och propaganda f�r dess �sikter �r of�renliga med medlemskap av partiet�.[353] Kamenevs och Rakovskijs inl�gg till oppositionens f�rsvar drunknade i ett ih�llande, hysteriskt oljud fr�n f�rsamlingen. �Nog, kamrater�, yttrade Stalin, �det m�ste s�ttas stopp f�r det h�r spelet ... Kamenevs tal �r det mest l�gnaktiga, fariseiska, l�mska och skurkaktiga av alla oppositionsanf�randen som h�llits fr�n denna tribun.�[354] Kongressen fordrade att oppositionsledarna skulle f�rd�ma och avsv�rja sig sina egna �sikter � det var villkoret f�r deras fortsatta medlemskap av partiet. F�rg�ves s�kte Kamenev och Rakovskij inv�nda att s�dana krav stred mot bolsjevismens traditioner, och att de, om de uppfyllde dem, endast skulle f�r�dmjuka sig utan att vinna kongressdeltagarnas aktning.[355] Den 18 december utesl�t kongressen sjuttiofem ledande medlemmar av oppositionen, f�rutom de m�nga andra som redan var utst�tta eller f�ngslade.
Dagen d�rp� splittrades oppositionen. Den trotskistiska sektionen v�grade att efterkomma kongressens krav. Trotskij deporterades till Alma Ata, Rakovskij till Astrachan. Zinovjev, Kamenev och deras anh�ngare utf�rdade emellertid en deklaration i vilken de avsvor sig sina �sikter. Oppositionens nederlag v�llades lika mycket av detta avfall som av Stalins repressalier, och avfallet var bara b�rjan till de kapitulerandes f�r�dmjukelse. Kongressen v�grade att godtaga deras villkorsl�sa kapitulation och lade avg�randet i fr�gan om deras �terupptagande i generalsekretariatets h�nder. Stalins seger �ver sina forna kamrater var vida fullst�ndigare �n hans seger �ver Trotskij.
*
De h�ndelser som f�ljde visar p� m�nga punkter en s� monoton likhet med dem som g�tt f�re att de knappast f�rtj�nar att relateras i detalj. Stalins allians med Rykov och Tomskij splittrades kort efter deras motst�ndares nederlag, alldeles som triumviratet hade fallit s�nder efter Trotskijs avg�ng fr�n krigsfolkkommissariatet. Och �ven om den sociala och politiska bakgrunden till de nya h�ndelserna var en helt annan, var huvudpersonernas str�vanden, deras farh�gor och efterklokhet, deras f�rsenade s�kande efter nya v�gar etc. s� gott som desamma.
Det �r f�rbluffande hur grovt Stalin underskattades av sina motst�ndare, b�de gamla och nya, och hur snabbt de skulle bli varse sitt misstag. Vid den femtonde kongressen sp�dde den besegrade oppositionen att ledarskapet nu, sedan v�nstern var avl�gsnad, skulle �verg� fr�n Stalin till Bucharin, Rykov och Tomskij.[356] Trotskij varnade oavl�tligt partiet f�r en omedelbart f�rest�ende och avg�rande �sv�ng �t h�ger�, som kunde sluta i kapitalismens �teruppr�ttande. Bucharin, Rykov och �ven Tomskij k�nde sig som segrare. Den politbyr� som valdes efter kongressen var s� sammansatt att den tycktes garantera �vervikt �t dem. Stalin kunde vara s�ker p� fyra r�ster: sin egen, Molotovs och tv� av nykomlingarnas, Kujbysjevs och Rudzutaks. Bucharin, Rykov och Tomskij r�knade p� st�d fr�n Vorosjilov och Kalinin. Men n�r det kom till kritan r�stade b�de Vorosjilov och Kalinin med Stalin. �Stalin har n�gon s�rskild h�llhake p� dem som jag inte vet om�, sade Bucharin senare.[357] Suppleanterna i politbyr�n, Kirov, Kaganovitj, Andrejev, Mikojan med flera, var med ett enda undantag, Uglanov, Stalins handg�ngna m�n. I f�rlitande p� sin majoritet b�rjade Stalin avs�tta Bucharins anh�ngare fr�n inflytelserika poster i statsf�rvaltningen och partiorganisationen men avh�ll sig tills vidare fr�n �ppen strid mot sina motst�ndare i politbyr�n.
Avdriften �t h�ger b�rjade mot bakgrunden av en allvarlig social kris, som utvecklade sig exakt som Trotskij och Zinovjev hade f�rutsagt. Knappt en vecka hade g�tt sedan kongressen uttalade sin dom �ver dem, f�rr�n Rysslands st�der och samh�llen hotades av hungersn�d. I januari 1928 var statens ink�p av s�d fr�n b�nderna tv� miljoner ton mindre �n den minimikvantitet som kr�vdes f�r stadsbefolkningens f�rs�rjning.[358] Politbyr�n beordrade �n�dfalls�tg�rder�, vilka, med Stalins egna ord, karakteriserades av �godtycklig organisation, kr�nkning av de revolution�ra lagarna, raider mot bondg�rdar, olagliga husunders�kningar�.[359] Stick i st�v mot sina tidigare uttalanden f�rklarade Stalin nu att kulaken genom att undanh�lla staten spannm�l �spr�ngde Sovjetstatens ekonomiska system�.[360] I juni utlystes nya kris�tg�rder, och i juli uppmanade Stalin partiet att �ta till h�rdhandskarna mot kulakerna�.[361] Bolsjevikerna p� landsbygden f�ljde inte g�rna dylika f�reskrifter, ty under de senaste tre �ren hade de f�tt inpr�ntat i sig vikten av �alliansen med b�nderna�, och de hade f�tt l�ra sig att fientlighet mot musjiken var k�nnem�rket p� det trotskistiska k�tteriet. Under mars, april, maj och juni dirigerade generalsekretariatet en �v�rreng�ring� i partiet och avskedade de funktion�rer som saboterade n�dfalls�tg�rderna.
Bakom politbyr�ns lyckta d�rrar s�kte Bucharin, Rykov och Tomskij f�rg�ves s�tta stopp f�r den nya kursen och skydda offren f�r utrensningarna. De undvek emellertid att f�ra ut striden p� offentlig mark. I befolkningens �gon bar de sin andel av ansvaret f�r kris�tg�rderna. Stalin drog all t�nkbar nytta av deras diskretion och f�rs�krade partiet att politbyr�n enh�lligt hade fattat beslut om kris�tg�rderna och utrensningarna. �Det finns inga m�n fr�n h�gerflygeln i politbyr�n�, yttrade han i oktober.[362] �Vi i politbyr�n�, upprepade han en m�nad senare, ��r eniga och skall s� f�rbli intill slutet.�[363] Vid centralkommitt�ns plenum inskr�nkte han sig till angrepp p� en av Bucharins n�rmaste m�n, den nye finansfolkkommissarien Frumkin, som hade yttrat att �lantbefolkningen, med undantag av den lilla sektionen fattiga b�nder, �r motst�ndare till oss�, och att �det r�der missn�je och f�rtvivlan bland den stora massan av b�nderna�.[364] F�rst i april 1929, mer �n ett �r efter kampens b�rjan, n�mnde Stalin f�r f�rsta g�ngen offentligt Bucharin som ledare f�r h�geroppositionen.
De tidigare oppositionerna hade �tminstone brottats med Stalin innan de besegrades. Bucharingruppen var inte ens kapabel att ta upp hans utmaning. P� ett tidigt stadium i kontroversen, i juli 1928, s�kte Bucharin st�d hos Kamenev ungef�r p� samma s�tt som Kamenev och Zinovjev en g�ng hade v�nt sig till Trotskij. I b�gge fallen var de �avsl�janden� Stalins tidigare medarbetare gjorde exakt desamma, och de gjordes i samma st�mning av panik, blandad med vaga f�rhoppningar. Zinovjev och Kamenev hade talat om faran f�r deras och Trotskijs liv. �Han kommer att strypa oss�, viskade nu Bucharin skr�ckslagen till Kamenev.[365] �Han �r en samvetsl�s intrig�r, med ett maktbeg�r som inte skyr n�gra medel. N�rhelst det l�mpar sig �r han beredd �ndra sitt program f�r att kunna r�ja n�gon ur v�gen.� �Vi anser Stalins linje �desdiger f�r revolutionen. Den leder oss till avgrunden. Mots�ttningarna mellan oss och Stalin �r mycket, mycket allvarligare �n mellan er och oss.� Liksom f�r att v�cka f�rtroende r�knade Bucharin upp de organisationer och inflytelserika personer som skulle komma att st�dja oppositionen. Men i samma andetag besvor han sin interlokut�r att inte n�mna ett ord om deras hemliga samtal, ty de var b�gge noggrant bevakade av den politiska polisen, och n�r han skildes fr�n Kamenev talade han med f�rf�ran om generalsekretariatets �Djingis-khan�. Trotskij och de b�da ex-triumvirerna hade sammanslutit sig mot Stalin f�r sent. F�r Bucharin och Kamenev var det redan f�r sent att sammansluta sig.
En orsak till detta sorgliga sakernas tillst�nd l�g naturligtvis i det n�stan automatiskt �kande tryck Stalin ut�vade p� landets hela politiska liv. Oppositionsgruppernas successiva nederlag medf�rde varje g�ng en v�ldsam minskning av m�jligheten f�r ett fritt meningsutbyte. Ledarna f�r varje ny opposition kunde inte skaffa sig st�rre armb�gsrum �n det de sj�lva i koalition med Stalin hade l�mnat sina motst�ndare. Efter varje razzia kom handlingar som dittills betraktats som oangripliga att klassificeras som of�rl�tliga. Av formella sk�l kunde Stalin inte utesluta Trotskij ur partiet p� grund av hans �Clemenceaudeklaration�, �ven om den innebar ett hot att st�rta regeringen. Endast direkta disciplinbrott, illegal tryckning och otill�tna gatudemonstrationer, f�rbrytelser till vilka Stalin hade provocerat sina motst�ndare, ber�ttigade till repressalier mot oppositionen �r 1927. Knappt ett �r senare var �ett viskande samtal mellan en medlem av politbyr�n och en �ngerk�pt oppositionsledare, samtalet mellan Bucharin och Kamenev, redan en allvarlig f�rbrytelse, f�r vilken Bucharin gr�tmilt tiggde politbyr�n om f�rl�telse.[366] Alternativet till underkastelse var en fredl�shet som var dubbelt �uth�rdlig d�rf�r att den utlystes mot �f�rbrytaren� inte av en klassfiende utan av hans egna kamrater i revolutionen och gjorde �f�rbrytaren� of�rm�gen� att ens ropa i �knen.
Det fanns �nnu ett sk�l till det paradoxala f�rh�llandet att Stalins fiender blev maktl�sare ju talrikare de blev. �Mots�ttningarna mellan oss och Stalin �r mycket, mycket allvarligare �n mellan er och oss�, hade Bucharin sagt till Kamenev. Vad Bucharin hade i tankarna var Stalins s�tt att h�vda sig, hans despotism, hans skrupelfrihet, hans likgiltighet f�r den allm�nna opinionen och hans f�rakt f�r partiets intellektuella elit. P� den punkten var faktiskt alla oppositionsgrupper �verens, gamla som nya. Men det var inte nog f�r att sammansvetsa dem till en enda, enig grupp. Tv�rtom, Stalins senaste �tg�rder, hans avvikande fr�n promusjik-politiken, �kade �n mer f�rvirringen i hans motst�ndares led. Han stal blixten fr�n Trotskij. Generalsekretariatets ombud bes�kte nu m�nga av de landsf�rvisade ledarna f�r den gamla oppositionen och lockade dem tillbaka till f�llan. Stalin har ju, p�pekade de, nu upptagit de id�er ni k�mpade f�r. Han g�r h�rt fram med kulakerna och str�var att industrialisera landet. Han �r invecklad i strid med Bucharin, Rykov och Tomskij, era och hans verkliga motst�ndare. Varf�r skulle ni d� stanna kvar h�r ute i den politiska �knen, n�r partiet �r i stort behov av er erfarenhet och beg�vning? Ni s�ger att ni har r�tt till en offentlig rehabilitering. Men hur kan ni beg�ra att partiledningen skall nedsv�rta sig sj�lv i ett s� kritiskt �gonblick, d� dess prestige m�ste uppr�tth�llas till varje pris? Personlig stolthet �r ingen bolsjevikisk dygd. F�r �vrigt vet ni sj�lv att ni br�t mot disciplinen. Det enda partiet beg�r av er �r en ren formalitet, att ni �verger en st�ndpunkt som �nd� har blivit f�r�ldrad. I geng�ld kommer ni att f� tillf�lle att �teruppta ert �rofulla arbete f�r revolutionen.
Trotskij och Rakovskij var obotf�rdiga och omedg�rliga. Zinovjev, Radek, Pjatakov, Sokolnikov, Smilga och ett otal andra l�t �vertala sig att g�ra formell avb�n. Under 1928 och 1929 gick det en stadig str�m av �botf�rdiga� oppositionsmedlemmar fr�n f�rvisningsorterna till Moskva. De hemv�ndande opponenterna trodde att Stalins pl�tsliga v�nstergir skulle ge dem vind i seglen och att de i sinom tid skulle �tervinna sitt grepp om partiet. Under v�ntetiden f�rd�mde de sina v�nner, som f�redrog landsflykt eller f�ngelse framf�r ett intrikat och ov�rdigt r�vspel. Medan Stalin utdelade sina hugg mot den nya oppositionen f�rs�krade han sig s�lunda om tempor�rt underst�d fr�n m�nga anh�ngare av den gamla. Modstulna efter sina misslyckanden uppmanade nu m�nga av dess ledare Bucharin och hans v�nner att inte l�ta sig drivas in i en ol�slig konflikt. Promusjik-gruppen satsade f�rsiktigt p� framtiden. Den ans�g att Stalin f�rde landet in i en �terv�ndsgr�nd, d�r hans fall skulle bli oundvikligt. Det g�llde bara h�lla sig beredd i det kritiska �gonblicket och gripa tyglarna n�r de gled honom ur h�nderna.
Mot slutet av 1928 blev verkligen symtomen p� en s�dan kris allt flera. Men Stalin genomsk�dade sina medt�vlares f�rhoppningar och taktiska spel. Han visste att hans farligaste motst�ndare alltj�mt var Trotskij, vars orubbliga h�llning f�rv�rvade honom ny respekt fr�n b�de v�nner och fiender. Den 18 januari 1929 f�reslog han politbyr�n att Trotskij skulle f�rvisas fr�n Ryssland. F�rslaget gick igenom, trots Bucharins protester. Denna h�ndelse ger oss �ter tillf�lle att iaktta den gradvisa stegring varmed konflikten gick mot sin blodiga klimax. �r 1929 drog sig Stalin alltj�mt f�r att sp�rra in Trotskij i ett ryskt f�ngelse � sju �r senare skulle han inte tveka att avkunna d�dsdomen b�de �ver honom och hela det �gamla gardet�.
Sedan han slutgiltigt hade avl�gsnat Trotskij fr�n den ryska sk�deplatsen, skyndade han att g�ra razzia bland h�gerflygelns ledare. Rykov blev avsatt fr�n premi�rministerposten, p� vilken han eftertr�tt Lenin. Tomskij ber�vades ledarskapet f�r fackf�reningarna under motivering att han begagnat sitt inflytande f�r att uppvigla fackf�reningarna mot industrialiseringen. Bucharin blev avsatt fr�n ordf�randeposten i den kommunistiska internationalen, d�r han hade eftertr�tt Zinovjev, och utesluten ur politbyr�n. Innan �r 1929 var till �nda hade Bucharin, Rykov och Tomskij avsvurit sig sina egna �sikter och d�rigenom k�pt sig n�gra �rs os�kert andrum.
Stalins �verv�lde var nu fullst�ndigt. Maktkampen var slut. Alla hans medt�vlare var eliminerade. Ingen av politbyr�ns medlemmar dr�mde om att trotsa hans auktoritet. Under �rets sista dagar firade Moskva hans femtio�rsdag som om den varit en stor historisk tilldragelse. Fr�n alla h�rn av Ryssland instr�mmade hyllningar till Ledaren. Hans f�rtj�nster prisades braskande och �verdrivet av varje partisekreterare i landet. Husv�ggarna i Moskva var t�ckta av hans portr�tt i j�tteformat. Statyer och byster av honom i alla uppt�nkliga storlekar fyllde torgen, vestibulerna i offentliga byggnader och f�nstren i alla butiker ner till den enklaste rakstuga. Propagandisterna skrek sig hesa med ropet: �Stalin �r Lenin av i dag.� En del �ldre personer mindes Lenins femtio�rsdag. Det hade varit en liten och enkel festlighet, som Lenin motstr�vigt bevistade endast f�r att f�rebr� sina beundrare deras v�xande svaghet f�r pomp och st�t. Den nya Stalinkulten sm�lte nu tydligt samman med den gamla Leninkulten och �verskuggade den. N�r Stalin vid h�gtidliga tillf�llen visade sig p� taket till Leninmausoleet p� R�da torget, tycktes Lenins kolossala grav bara vara en piedestal f�r hans eftertr�dare.
*
Det skulle vara l�tt f�r en historiker att avge ett oreserverat omd�me om Stalin, om man kunde utg� fr�n att denne i sin kamp mot Bucharin, Rykov och Tomskij uteslutande drevs av sin personliga �relystnad. S� var inte fallet. Hans personliga syften var inte de enda eller de viktigaste insatserna i striden. Under de sp�nda M�naderna 1928 och 1929 l�g Sovjetunionens hela �de i v�gsk�len.
Ytligt sett var den h�ndelse som utl�ste krisen s� odramatisk att den f�refaller irrelevant. B�nderna hade underl�tit att leverera n�gra miljoner ton spannm�l till st�derna. Hur prosaisk episoden �n var, l�g det verklig dramatik i den. N�r b�nderna v�grade s�lja s�d, hade de inga klara politiska motiv. De siktade inte p� att st�rta sovjetregimen, �ven om en del politiskt sinnade element bland de v�lb�rgade b�nderna hoppades p� en s�dan utg�ng. Den stora massan av b�nderna drevs till denna speciella form av �sabotage� av ekonomiska sk�l. De flesta sm�bruken producerade inte mer �n deras �gare beh�vde f�r sitt uppeh�lle. Efter mer �n tio �r b�rjade den agrara omv�lvningen av 1917 nu utkr�va sin h�mnd. Storgodsens styckande till sm� jordlotter hade sk�nkt bolsjevikerna bondeklassens st�d under inb�rdeskriget; men f�ljden blev en f�rs�mring av jordbrukets produktivitet, eller r�ttare dess f�rm�ga att f�rs�rja stadsbefolkningen. Samtidigt beg�rde storb�nderna h�gre priser f�r sina produkter, priser som var olidligt betungande f�r stadsborna, och de yrkade �ven p� ytterligare eftergifter �t jordbrukskapitalismen. Stalin stod i sj�lva verket inf�r ett ytterligt komplicerat problem. Om han fortsatte att ge efter f�r b�nderna, skulle det v�cka ont blod bland st�dernas arbetarebefolkning, som nu p� det hela taget �ter stod bakom regeringen, i synnerhet sedan regeringen omkring 1927 hade lyckats �teruppbygga industrin till dess f�rkrigskapacitet. Men en v�gran att efterkomma b�ndernas krav innebar ocks� fara f�r hungersn�d och oroligheter i st�derna. Problemet kr�vde en radikal l�sning. Om regeringen hade b�rjat tygla storb�nderna och uppmuntra till gradvis kollektivisering tidigare, som Trotskij och Zinovjev hade tillr�tt, skulle den m�h�nda inte nu ha beh�vt ta sin tillflykt till drastiska n�dfalls�tg�rder f�r att skaffa fram br�d. Som f�rh�llandena nu var, handlade Stalin under h�ndelsernas �verm�ktiga tryck. Den omst�ndigheten att han inte var f�rberedd p� situationen kastade honom huvudstupa in i en procedur som han l�tt kunde f�rlora kontrollen �ver.
Detta hans of�rmedlade, sj�lvr�diga s�tt att inl�ta sig p� den andra revolutionen skulle ha varit ofattbart, om inte Stalin under de f�reg�ende �ren, fr�n 1924 till slutet av 1929, hade f�st sina synpunkter p� papperet. �nda in i det sista ryggade han tillbaka f�r omv�lvningen, och han hade ingen aning om vilken omfattning och v�ldsamhet den skulle f�. I det var han inte ensam. Inte en enda bolsjevikisk grupp, fraktion eller klick hade tanke p� en industrialisering s� intensiv och snabb eller en jordbrukskollektivisering s� omfattande och drastisk som den Stalin nu ig�ngsatte. �ven de mest extrema v�nsterbolsjevikerna t�nkte sig kollektiviseringen som en m�ttfull, graduell reform. Den ende som hade propagerat f�r en �andra revolution� p� landsbygden var Juri Larin, en andra rangens nationalekonom och f�re detta h�germensjevik. Han skrev om �mnet s� tidigt som 1925, och Stalin avf�rdade d� ironiskt hans plan som en f�rryckt ide.[367] Han ljungade mot de bolsjeviker som t�nkte p� att �underbl�sa klasskampen p� landsbygden.[368] Det �r ... tomt prat ... gammalmensjevikiska visor ur den gamla mensjevikiska visboken.� N�r studenter vid Sverdlovuniversitetet gjorde honom den f�rs�tliga fr�gan: �Hur kan man k�mpa mot kulakerna utan att underbl�sa klasskampen?� svarade han i samma avf�rdande ton att �partiet inte var intresserat av att underbl�sa klasskampen� p� landsbygden och att det uttrycket �var alldeles otill�mpligt�.[369]
Tre �r senare, i maj 1928, d� tv�ngs�tg�rderna mot kulakerna redan var i full g�ng, vidh�ll han alltj�mt att �expropriering av kulakerna skulle vara vanvett.�[370] Han v�ntade inte att mer �n en liten del av jordbruket skulle vara omorganiserat efter kollektiva linjer inom de n�rmaste fyra �ren.[371] Den f�rsta fem�rsplanen, som antogs mot slutet av �ret, r�knade med kollektivisering av allra h�gst tjugo procent av alla jordbruk fram till 1933. �nnu v�ren 1929, d� Stalin redan �ppet angrep Bucharingruppen som gynnare av kapitalistiskt jordbruk, vidh�ll han fortfarande att �det privata ... jordbruket skulle fortfara att spela en dominerande roll vid landets f�rs�rjning med livsmedel och r�varor�.[372]
Ett par m�nader senare var en total kollektivisering redan i full g�ng, och det privata jordbruket var d�dsd�mt. Innan �ret var till �nda f�rklarade Stalin: �Vi har lyckats leda huvudmassan av b�nderna i ett stort antal distrikt bort fr�n den gamla kapitalistiska utvecklingsv�gen�.[373] Politbyr�n r�knade nu med att stats�gda och kollektiva jordbruk redan skulle leverera halva st�dernas behov av livsmedel. Under �rets sista dagar skallade hotfullt fr�n Kreml Stalins order om allm�n �offensiv mot kulaken. Vi m�ste krossa kulakerna, utpl�na dem som klass ... Om vi inte s�tter oss detta m�l f�re, skulle allt tal om en offensiv r�tt och sl�tt vara bombasmer, skenfagert, tomt munv�der ... Vi m�ste sl� ned kulakerna s� h�rt att de aldrig mer f�rm�r resa sig ...[374] L�ngt ifr�n att f�rd�ma kulakernas expropriering som vanvett yttrade han nu: �Kan vi till�ta att kulakernas egendom exproprieras ...? En l�jlig fr�ga ... Man j�mrar sig inte �ver att en halshuggen har tappat h�ret ... Vi m�ste bryta ned denna samh�llsklass� motst�nd i �ppen strid�.[375]
En kort �versikt �ver hans viktigaste uttalanden om industrialiseringen blottar lika flagranta mots�gelser. Vid mitten av tjugotalet h�ll den ryska industrin p� att �terh�mta sig till sin f�rkrigsniv� och �kade sin produktion med mellan tjugo och trettio procent �rligen.[376] I politbyr�n r�dde delade meningar om i vilken takt produktionen skulle kunna h�jas, sedan alla befintliga fabriker och verkst�der hade bragts att arbeta med full kapacitet. Alla var �verens om att den �rliga �kningen m�ste bli mindre, sedan man v�l uppn�tt denna punkt. Zinovjev, Trotskij och Kamenev ans�g att det likv�l fortfarande skulle vara m�jligt att �ka produktionen med knappt tjugo procent om �ret. Stalin kallade dem �superindustrialis�rer�. N�r hans motst�ndare framlade projektet f�r Dnjeprostroj, det stora elektriska kraftverket vid Dnjepr, bordlade han f�rslaget, varvid han p�st�s ha yttrat att om Ryssland byggde Dnjeprostoj, skulle det vara detsamma som om en musjik k�pte en grammofon i st�llet f�r en ko.[377] Hans rapport till den femtonde kongressen i december 1927 var full av tillfredsst�llelse med det industriella tillst�ndet i landet; men han f�ljde redan oppositionens exempel � och f�reslog att industriproduktionen under de n�rmaste fem �ren skulle �kas i ett tempo av femton procent om �ret.
Ett �r senare var hans tillfredsst�llelse med det industriella tillst�ndet f�rsvunnen, och han fann att de ryska fabrikerna och verkst�derna i tekniskt avseende var �under all kritik�.[378] Han b�rjade nu yrka p� snabbare industrialisering. Med syftning p� ett precedensfall som f�resv�vade m�nga av hans �h�rare yttrade han: �N�r Peter den store under sin kamp med de mera avancerade l�nderna i v�ster b�rjade bygga faktorier och verkst�der f�r att rusta sina arm�er, kunde ingen av de gamla samh�llsklasserna framg�ngsrikt l�sa problemet att �vervinna landets efterblivenhet� [379] Men det ryska samh�llets nya struktur skapade oj�mf�rligt mycket b�ttre villkor f�r en industrialisering. Till och med nu var Stalins projekt moderata. Vid en plenarsession i centralkommitt�n k�mpade han med finansfolkkommissarien, Frumkin, som i budgeten inte ville ansl� mer �n 650 miljoner rubel till kapitalinvesteringar. Det h�gsta ekonomiska r�det beg�rde 825 miljoner rubel, och Stalin pl�derade f�r det h�gre anslaget.[380]
De investeringar som gjordes under det f�ljande �ret, det f�rsta under fem�rsplanen, uppgick i sj�lva verket till 1 300 miljoner rubel, n�ra 500 miljoner mer �n Stalins h�gsta bud. Det radikala och avg�rande steget mot industrialisering intr�ffade i mitten av 1929, d� statsanslaget till kapitalinvesteringar pl�tsligt h�jdes till 3 400 miljoner rubel, fem g�nger s� mycket som finansfolkkommissarien hade beviljat och fyra g�nger s� mycket som Stalin sj�lv hade beg�rt. Snart arbetade politbyr�n upp sig till en veritabel industrialiseringsfrenesi. I juni 1930 f�rbluffades den sextonde kongressen av Stalins triumferande tillk�nnagivande: �Vi st�r inf�r v�r totala omvandling fr�n agrarstat till industristat.� [381] Han f�rutsp�dde att planen inom m�nga industrigrenar skulle vara fullbordad inom tre eller rent av tv� och ett halvt i st�llet f�r fem �r. Han meddelade kongressen, att industrin f�tt order att under det l�pande �ret �ka sin produktion med n�ra femtio procent, en �kning som faktiskt tillh�rde den superindustrialistiska fantasins sf�rer.[382]
Han var nu helt besatt av tanken att han kunde �stadkomma en mirakul�s omvandling av hela Ryssland med en enda tour de force. Han tycktes r�ra sig i en halvt overklig v�rld av statistiska tal och index, av industriella order och instruktioner, en v�rld d�r intet m�l tycktes ligga utom r�ckh�ll f�r honom och partiet. Han myntade frasen att det inte fanns n�gra f�stningar som inte kunde er�vras av bolsjevikerna, en fras som under m�nga �r upprepades av varje skribent och talare och m�lades p� varje m�tesduk och affisch i alla h�rn av landet.
H�r f�ljer ett belysande exempel p� f�retagets feberaktiga karakt�r. J�rn och st�l bildar grundvalen f�r en industriell maktst�llning. �r 1928 producerade Ryssland endast tre och en halv miljon ton tackj�rn. Enligt fem�rsplanen skulle landet producera tio miljoner ton mot slutet av 1933. Inte n�jd med att flytta tillbaka tidsgr�nsen f�r hela planen ett eller tv� �r, uttalade Stalin p� den sextonde kongressen: �Tio miljoner ton tackj�rn �r inte tillr�ckligt ... Vi m�ste till varje pris producera sjutton miljoner ton �r 1932.�[383] De ekonomer och f�retagsledare som fruktade att ett s� h�gt m�l inte skulle kunna uppn�s br�nnm�rkte han som �h�geropportunister� och �sabot�rer�, trots att deras inv�ndningar var ytterst v�lgrundade. N�r Hitler anf�ll Ryssland 1941, b�rjade den ryska produktionen av tackj�rn just n�rma sig det m�l som den enligt Stalins order skulle ha uppn�tt tio �r tidigare.[384]
*
Vi har sett hur Stalin st�rtades in i kollektiviseringen av den kroniska faran f�r hungersn�d under 1928 och 1929. N�gra av hans motst�ndare h�vdade att man hade kunnat undvika faran genom att importera spannm�l. Men betalningsmedlen saknades, och regeringen kunde inte r�kna med kredit i utlandet � den finansiella bojkott mot Ryssland som b�rjat efter revolutionen uppr�tth�lls i praktiken fortfarande. Oavsett detta skulle industrin inte ha kunnat utveckla sig ens i samma blygsamma skala som hittills, om landets knappa fonder av guld och utl�ndska valutor anv�nts till import av livsmedel. En industriell stagnation skulle oundvikligen ha medf�rt en �nnu allvarligare livsmedelskris och en mera �desdiger sp�nning mellan st�der och landsbygd i framtiden.
Att plundra storb�ndernas lador och rekvirera fram dolda lager tycktes erbjuda en enklare utv�g ur n�dl�get, en utv�g som inte beh�vde vara mera obillig �n b�ndernas hot om utsv�ltning av st�derna. Men �ven med partiets och polisens hj�lp av statsf�rvaltningen knappast i st�nd att bem�stra uppgiften. B�ndernas s�regna f�rm�ga att slingra sig undan p�bud och kontroll�tg�rder fr�n mer eller mindre avl�gsna centrala instanser �r allm�nt bekant. S�dana p�bud och kontroll�tg�rder, f�r att inte tala om rekvisitioner, blir mest effektiva n�r de verkst�lles av en sektion av landsbefolkningen p� platsen. Stalin v�djade d�rf�r till de fattiga b�nderna mot storb�nderna. Han kunde inte komma tomh�nt till de fattiga musjikerna. Han m�ste erbjuda dem p�taglig gottg�relse f�r deras samarbete. Och vilken bel�ning kunde vara mera lockande f�r den utblottade musjiken, �garen till en liten jordlapp, som pl�jde sin �ker med en tr�plog (socha), som varken �gde h�st eller ko och som st�ndigt l�g i h�nderna p� kulaken och byockraren, vilken bel�ning kunde vara mera frestande f�r den stora massan s�dana musjiker �n ett kollektivjordbruk, som regeringen lovade utrusta med n�gra av kulakens moderna lantbruksmaskiner � inte bara med h�star, utan ocks� med traktorer?
Man vet inte exakt hur m�nga av de tjugofem miljonerna enskilda jordbrukare som tillh�rde den allra fattigaste klassen Det r�r sig om en siffra mellan fem och �tta miljoner � minst fem miljoner av de minsta lotterna brukades med tr�plog.[385] Vid andra �ndan av skalan fanns en och en halv eller m�jligen tv� miljoner v�lb�rgade b�nder. D�remellan fanns de femton till aderton miljonerna �mellanb�nder�. Det var f�ljaktligen endast en minoritet av bondeklassen, l�t vara en mycket stark s�dan, som med visshet kunde ber�knas odelat v�lkomna den �stora f�r�ndringen�. Om Stalin hade begr�nsat reformen till en sammanslagning av de allra fattigaste sm�bruken och moderat egendomsutj�mning mellan de mest v�lb�rgade och de mest n�dlidande sektionerna av bondeklassen, skulle kollektiviseringen knappast ha blivit den blodiga omv�lvning den i verkligheten blev. Om vidare kollektivjordbruken hade utrustats med redskap och maskiner, om staten hade hj�lpt dem med l�n och tekniska r�d, och om de sedan hade lyckats m�rkbart f�rb�ttra sina medlemmars levnadsstandard, skulle de troligen ha lockat till sig m�nga av de s� kallade mellanb�nderna som i sj�lva verket f�rde en el�ndig existens p� gr�nsen till armod.
Omkring mitten av 1929 rycktes Stalin med av r�relsens inneboende kraft. Kollektiviseringens f�rsta etapp blev en obestridlig framg�ng. Allteftersom de uppmuntrande rapporterna hopades p� generalsekretariatets bord, b�rjade Stalin pressa kollektiviseringen ut�ver de ursprungligen uppsatta gr�nserna. Han skickade ut tusentals och �ter tusentals ombud p� landsbygden med order att �likvidera kulakerna som klass� och att driva de stora massorna motstr�viga mellanb�nder till kollektivbruken. Man f�r ett begrepp om andan i hans instruktioner av ett tal han h�ll till partiets jordbruksombud i december 1929.[386] Han tog till de fr�naste ord f�r att skingra skruplerna hos sina �h�rare, som tydligen tyckte att en revolution kan och m�ste handskas h�nsynsl�st med en handfull utsugare, men inte med miljoner sm� jord�gare. Stalin citerade l�tt ironiskt f�ljande rader av Engels: �Vi st�r avgjort p� sm�b�ndernas sida; vi vill g�ra allt som st�r i v�r makt f�r att g�ra hans �de mera uth�rdligt och underl�tta hans �verg�ng till kooperationen, om han beslutar sig f�r att ta ett s�dant steg. Om han �nnu inte kan f�rm� sig till ett s�dant beslut, skall vi ge honom god tid att grubbla �ver det p� sin egen torva� Engels� ��verdrivna h�nsynsfullhet, f�rklarade Stalin f�r sina �h�rare, kunde passa f�r f�rh�llandena i V�steuropa, men den var inte p� sin plats i Ryssland. Sm�bonden skulle inte f� n�gon tid att grubbla �ver kollektivismen p� sin egen torva. Kulakerna, utvecklade Stalin vidare sin synpunkt, m�ste inte bara exproprieras; det var l�jligt att f�resl�, som en del bolsjeviker gjorde, att de efter expropriationen skulle ha r�tt att ansluta sig till kollektivbruken. Han ber�ttade inte f�r sina �h�rare hur det skulle g� med de omkring tv� miljonerna kulaker, med familjer s�kerligen �tta till tio miljoner m�nniskor, sedan de blivit fr�ntagna sina egendomar och avst�ngda fr�n kollektivbruken.
Inom kort h�rskade kaos p� den ryska landsbygden. Den �verv�ldigande majoriteten av b�nderna gjorde desperat motst�nd mot regeringen. Kollektiviseringen urartade till en milit�roperation, till ett blodigt inb�rdeskrig. Upproriska byar omringades med kulsprutor och tvingades till underkastelse.[387] Kulaker i massor deporterades till avl�gsna, obefolkade omr�den i Sibirien. Deras boningshus, lador och �kerbruksredskap �verl�mnades till kollektivbruken � Stalin uppskattade sj�lv v�rdet av p� s� s�tt exproprierad egendom till mer �n 400 miljoner rubel.[388] Det stora flertalet b�nder f�resatte sig att inleverera s� litet som m�jligt av sin egendom till kollektivbruken, vilka de f�rest�llde sig som stats�gda fabriker, d�r de sj�lva bara skulle bli fabriksarbetare. I desperation slaktade de ner sin boskap, slog s�nder sina redskap och br�nde sina sk�rdar. Det var musjikernas stora ludditeruppror. F�rst tre �r senare, i januari 1934, avsl�jade Stalin n�gra av dess f�ljder. �r 1929 �gde Ryssland 34 miljoner h�star. Endast 16,6 miljoner fanns kvar 1933 � 18 miljoner h�star hade blivit nedslaktade. Detsamma g�llde 30 miljoner n�tkreatur, omkring fyrtiofem procent av det totala antalet, samt n�ra 100 miljoner eller tv� tredjedelar av totalantalet f�r och getter.[389] V�ldiga jordomr�den l�g obrukade. Hungersn�den gick fram �ver Ukrainas st�der och �ver dess svarta st�pper.
Stalins krafttag p� jordbrukets omr�de tvingade honom till ett liknande krafttag inom industrin. En snabb mekanisering av jordbruket blev nu en fr�ga om liv eller d�d. Jordbruk i stor skala kr�ver en vida h�gre teknisk niv� �n den p� vilken sm�bruk, i synnerhet av den antediluvianska ryska typen, kan existera. Traktorn m�ste ers�tta h�sten. F�re den stora husdjursslakten ber�knade nationalekonomerna att en fullst�ndig kollektivisering skulle kr�va minst en kvarts miljon traktorer och en enorm m�ngd andra maskiner. N�r omv�lvningen b�rjade, fanns bara sjutusen traktorer tillg�ngliga i hela Ryssland. Genom utomordentliga kraft�tg�rder s�krade Stalin ytterligare n�ra trettiotusen traktorer under loppet av 1929.[390] Det var en droppe i havet. Utan maskiner och teknisk upplysning var det om�jligt att genomf�ra en rationell organisering och f�rdelning av jordbrukets arbetskraft. M�nga av kollektivbruken hotade att falla s�nder s� fort de hade bildats. Det var nu en tvingande n�dv�ndighet att industrin inom kortast m�jliga tid producerade fantastiska m�ngder maskiner, att oljek�llorna levererade de miljoner ton bensin som beh�vdes f�r att driva traktorerna, att landsbygden blev elektrifierad, att det byggdes nya kraftverk, och, sist men inte minst, att miljoner b�nder fick l�ra sig sk�ta och k�ra maskiner. Men de industriella anl�ggningarna saknades. Produktionen av kol, olja, st�l och annan materiel var skriande otillr�cklig. Och det fanns inte heller folk som kunde l�ra den okunniga musjiken att sk�ta en traktor.
Hela experimentet tedde sig som en monstru�s akt av vanvett, i vilken alla logikens lagar och nationalekonomins principer var st�llda p� huvudet. Det var som om en hel nation helt pl�tsligt hade �vergivit och f�rst�rt sina hus och kojor, som visserligen var gamla och murkna, men likv�l existerade i verkligheten, och flyttat �ver med allt sitt pick och pack i luftslott, i byggnader till vilka bara en antydan till grund var utstakad, och som om nationen f�rst efter sin vanvettiga flyttning hade tagit itu med att sl� tegel till v�ggarna i sina nya hus och uppt�ckt att det inte ens fanns halm till teglet, och som om d�refter hela nationen, hungrig, smutsig, huttrande av k�ld och nedbruten av sjukdom, hade b�rjat ett febrilt s�kande efter halm, tegel, sten, byggm�stare och murare, s� att man �ntligen, n�r man v�l f�tt ihop vad som beh�vdes, skulle kunna bygga sig bost�der som var oj�mf�rligt mycket rymligare och sundare �n de i hast �vergivna slumbost�derna i det f�rflutna. Man m� vidare f�rest�lla sig att denna nation r�knade hundrasextio miljoner m�nniskor, och att den blev lockad, tubbad, piskad och vallad in i detta surrealistiska f�retag av en vanlig, prosaisk, t�mligen nyktert t�nkande man, vars hj�rna pl�tsligt hade blivit besatt av en halvt verklig och halvt s�mng�ngaraktig vision, en man som gjorde sig sj�lv till �verdomare och �verarkitekt, till en modern �ver-Farao. S�dan var nu i stora drag den s�llsamma bilden av det ryska livet, fullt av lidande och hopp, fullt av patos och groteskeri, och s�dan var Stalins roll d�ri, blott med den skillnaden att de byggnader han tvingade folket att resa inte var n�gra onyttiga pyramider.
Sj�lv s�g han sig inte som en modern Farao utan som en ny Moses, ledande ett utvalt folk genom �knen. Denne ateistiske diktators sj�l var proppad med bibliska bilder och symboler. Bland de f� liknelser som finns utstr�dda i hans trista och tungfotade skriverier �r frasen om vandringen mot �socialismens f�rlovade land� den kanske oftast �terkommande, redan p� den tiden d� han bara ledde en handfull �kommitt�m�n� i Tiflis eller Baku.[391] Hur mycket sannare m�ste inte den frasen ha ljudit i hans �ron nu. Trots hela den distans i sekler och nationalkarakt�r som skilde honom fr�n Cromwell, och hans anh�ngare fr�n puritanerna, kunde �tskilligt i Macaulays karakteristik av Cromwell och hans m�n mycket v�l ha varit skrivet om Stalin:
�Denna s�regna m�nniskogrupp bestod till st�rsta delen av trosvissa republikaner. Medan de f�rslavade sitt land, narrade de sig sj�lva att tro att de emanciperade det. Den bok de v�rdade h�gst f�rs�g dem med ett f�reg�ngsfall som ofta var i deras mun. Det var sant att det okunniga och otacksamma folket knorrade mot sin befriare. Just p� samma s�tt hade ett annat utvalt folk knorrat mot den ledare som f�rde det, p� l�nga och m�dosamma v�gar, fr�n tr�ldomens hus till det land som fl�dade av mj�lk och honung. Likv�l hade denne ledare r�ddat sina br�der mot deras egen vilja, och inte hade han heller skytt att statuera fruktansv�rda exempel p� dem som f�raktade den erbjudna friheten och l�ngtade tillbaka till Egyptens k�ttgrytor, arbetsfogdar och avgudadyrkan.�
N�r Stalin lade fram sitt program f�r folket och kr�vde anstr�ngningar och offer, kunde han inte helt enkelt motivera det med den tvingande ekonomiska n�dv�ndigheten. Han s�kte f�rl�na det en mera fantasieggande lockelse. F�r f�rsta g�ngen v�djade han nu �ppet till folkets nationalk�nsla vid sidan av dess socialistiska k�nsla. Samma dubbla appell hade visserligen legat f�rdold i doktrinen om socialism i ett enda land, men hittills hade han avh�llit sig fr�n att �ppet underbl�sa nationalistisk stolthet eller �relystnad. Bolsjevismens avoghet mot dylika k�nslor hade folket haft i f�rskt minne, och ett �ppet avsteg fr�n den skulle ha varit i h�g grad inopportunt f�r Stalin, s� l�nge han var utsatt f�r kritik fr�n sina rivaler. Inte �r det heller s�kert att den nationalistiska tankeg�ngen varit nog klart utkristalliserad i hans eget sinne under tidigare �r. Det nya tonfallet klingade med osedvanlig styrka i ett av hans ber�mda tal till industriledare i februari 1931. Han argumenterade i det o�ndliga mot dem som pl�derade f�r ett l�ngsammare tempo i industrialiseringen, och han klargjorde de internationella och nationella motiven f�r sin politik. Industrialisering var ett grundvillkor f�r socialismen, och sovjetregeringen var i v�rldsproletariatets �gon f�rpliktad att uppbygga socialismen. Dessa internationella f�rpliktelser, sade han, satte han �nnu h�gre �n de nationella. Men han talade om problemets v�rldssocialistiska aspekt i klich�er s� livl�sa att det tydligt m�rktes att talarens hj�rta inte var med i leken. Hans ord b�rjade pulsera av k�nsla och f� f�rg f�rst n�r han �vergick till de nationella, de rent ryska motiven f�r sin politik:
�Nej, kamrater � vi f�r inte minska takten! Tv�rtom, vi m�ste �ka den s� mycket det st�r i v�r makt och m�jlighet. Detta bjuder oss v�ra f�rpliktelser mot Sovjetunionens arbetare och b�nder. Detta bjuder oss v�ra f�rpliktelser mot hela v�rldens arbetarklass.
Att minska takten skulle betyda att sacka efter, och de som sackar efter �r slagna. Vi vill inte bli slagna. Nej, vi vill det inte. I Rysslands gamla historia blev landet oupph�rligt slaget f�r sin efterblivenhets skull. Det blev slaget av de mongoliska kanerna, det blev slaget av turkiska bejer, det blev slaget av svenska feodalherrar, det blev slaget av polsk-litauiska paner, det blev slaget av anglofranska kapitalister, det blev slaget av japanska baroner, det blev slaget av alla � f�r sin efterblivenhets skull. Milit�r efterblivenhet, kulturell efterblivenhet, politisk efterblivenhet, industriell efterblivenhet, agrikulturell efterblivenhet. Det blev slaget, d�rf�r att det var inbringande att sl� det, och d�rf�r att det kunde ske ostraffat. Ni minns den f�rrevolution�re skaldens ord: �Du �r fattig och du �r rik, du �r m�ktig och du �r hj�lpl�s, moder Ryssland.�
... Vi �r femtio eller hundra �r efter de avancerade l�nderna. Vi m�ste ta igen deras f�rspr�ng p� tio �r. Vi m�ste g�ra det, om de inte skall krossa oss.� [392]
Stalins appell om industrialisering eldade f�rst fantasin hos arbetarbefolkningen i st�derna. Den yngre generationen hade l�nge dr�mt om att Ryssland skulle bli �ett nytt Amerika�, ett socialistiskt Amerika. Planerna p� Dnjeprostroj och Magnitogorsk och ett otal andra ultramoderna, mammutlika industrianl�ggningar frambesvor f�r ungdomens �gon visioner av en ny civilisation, d�r m�nniskan kunde underkuva maskinen i st�llet f�r att sj�lv vara underkuvad av maskinen och dess �gare. Skaror av unga arbetare, framf�r allt medlemmar av de bolsjevikiska ungdomsf�reningarna, komsomolerna, anm�lde sig frivilligt till pionj�rarbete i avl�gsna och �dsliga trakter. De h�lsade med h�nf�relse visionen av en ny v�rld, �ven om denna v�rld skulle byggas upp p� deras egna skelett. Mindre idealistiskt inst�llda personer v�lkomnade industrialiseringen d�rf�r att den gjorde slut p� arbetsl�sheten, som varit ett sp�ke f�r de ryska arbetarna under hela Neptiden.
H�r rycktes Stalin �nyo med av blotta farten i r�relsen, tills han gick till �verdrifter som ingen erfaren nationalekonomisk administrat�r skulle ha gjort sig skyldig till. Men hur egendomligt det �n kan synas, var Stalin alltj�mt totalt oerfaren i ekonomiska fr�gor. Han var ingen utbildad ekonom, �ven om den marxistiska �sk�dningen gav honom ett b�ttre grepp p� de ekonomiska problemen �n genomsnittspolitikerna �gde. Under Lenins tid hade hans roll i den ekonomiska politikens planl�ggning varit lika obetydlig som hans roll i den politiska administrationen var stor. D�rtill kom, att under dessa �r det ekonomiska tillst�ndet i Ryssland var s� efterblivet och primitivt att det inte gav utrymme f�r n�gra verkligt komplicerade beslut. Under senare �r hade han varit fullt sysselsatt med att bygga upp den bolsjevikiska partiapparaten till ett verktyg mot sina rivaler, och han hade haft f�ga tid och tillf�lle att befatta sig med mer �n den allm�nna ledningen av inrikespolitiken. Han ig�ngsatte f�ljaktligen en industriell revolution i stort sett okunnig om till vilken grad landets resurser och folkets uth�llighet kunde anstr�ngas utan olycksbringande f�ljder. Hela hans erfarenhet hade hos honom alstrat �verdrivet f�rtroende f�r makten hos en fast organiserad och h�nsynsl�s administration. Hade han inte gjort sig kvitt alla sina f�rr s� m�ktiga rivaler uteslutande d�rf�r att han varit i st�nd att uppb�da den makten mot dem?
Hade han inte kunnat t�mja ett f�rr s� ob�ndigt parti och reducera det till en skara f�rskr�mda och undergivna m�nniskor, som lydde hans minsta vink? Varf�r skulle han d� inte kunna handskas med musjikernas kringspridda, oorganiserade massor enligt sina egna id�er? Varf�r skulle han inte kunna tvinga industriledarna att producera de kvantiteter kol, st�l och maskiner som fastst�llts i planerna? Huvudsaken var att de blev utsatta f�r oupph�rlig och skoningsl�s press fr�n honom och politbyr�n. Han var o�vertr�ffad i sin f�rm�ga att ut�va s�dan p� sina underlydande och f� dem att vidarebefordra den till alla instanser i administrationen. Han var �verbusen och den fr�mste p�drivaren i hela f�retaget.
N�r han slutligen blev medveten om f�ljderna av den h�nsynsl�sa framfarten p� landsbygden, blev det honom angel�get dels att lugna b�nderna, dels att rentv� sig sj�lv fr�n skulden. Den 2 mars 1930 f�rs�kte han sl� b�gge flugorna i en sm�ll i en artikel �Framg�ng som stigit �t huvudet� [393] Han sk�t skulden f�r det som skett p� de alltf�r nitiska funktion�rerna. Han medgav att h�lften av landets jordbruk redan var kollektiviserade, att man i m�nga fall hade brukat v�ld, och att vissa av kollektivbruken inte var livsdugliga. Tre m�nader tidigare, medan han pressade partiombuden att inte ge sm�brukarna mera tid att �grubbla� �ver kollektivismen, �p� sin egen torva�, hade han sj�lv givit sin sista otvetydiga signal till forcerad kollektivisering. Nu l�t han antyda att man hade missf�rst�tt hans instruktioner: �Man kan inte uppr�tta kollektiva jordbruk med v�ld. Att g�ra det skulle vara dumt och reaktion�rt.� Han rasade mot �opportunister�, �f�rskallar�, �skr�nfockar�, �stupida underhuggare� och �f�rvr�ngare�, och han kommenderade halt f�r �excesserna�. Hans framtr�dande som musjikens beskyddare tog politbyr�n och centralkommitt�n med �verrumpling. Han hade inte konsulterat dem. Han hade gjort sin appell till b�nderna s� att s�ga bakom ryggen p� de m�n som enbart varit hans medbrottslingar och som han nu utm�lade som de huvudsakliga f�rbrytarna.[394] Till och med den medg�rliga centralkommitt�n fr�n dessa dagar protesterade mot att bli utnyttjad som �skledare f�r folkets vrede. Stalin utf�rdade d� en ny f�rklaring, i vilken han meddelade att hans order att upph�ra med v�ldsd�den inte gav uttryck �t hans personliga st�ndpunkt utan �t hela centralkommitt�ns st�llning.[395]
Hur d�rmed �n f�rh�ll sig satte han en kraftig broms f�r tempot i kollektiviseringen. Under de n�rmaste tre �ren sammansl�ts endast ytterligare tio procent av samtliga jordbruk s� att vid slutet av f�rsta fem�rsplanen sextio procent av landets jord var kollektiviserad. Dessutom f�r�ndrades sj�lva kollektivbrukets karakt�r. I b�rjan hade n�stan alla bondens �godelar f�rklarats vara gemensam egendom, och kollektivets medlemmar skulle inte f� mer �n vanliga arbetarl�ner f�r sitt arbete. Under b�rjan och mitten av trettiotalet gjorde en hel serie �Stalin-reformer� betydande eftergifter f�r b�ndernas individualism. Kolchozen skulle vara ett kooperativt f�retag (en artel) inte en total egendomsgemenskap. Medlemmarna fick sin anpart av vinsten. De hade r�tt att �ga en tr�dg�rdst�ppa, fj�derf� och n�tkreatur. Med tiden utvecklades en ny social differentiering: det fanns �v�lb�rgade� och fattiga kolchozer och v�lb�rgade och fattiga medlemmar i varje kolchoz. Statsmakten kom att gynna de v�lb�rgade kolchozerna. Stalin l�t nedl�gga de flesta stats�gda jordbruken (sovchozer) och �verl�mnade n�ra trettiofem miljoner tunnland av deras jord till kollektivbruken.[396] P� s� s�tt skapades en ny, om �n inte s�rskilt stabil j�mvikt mellan privata och kollektiva intressen, vilket gav regeringen m�jlighet att l�ngsammare �n i b�rjan kollektivisera s� gott som alla jordbruk utan att m�ta h�tskt motst�nd. Den kostsamma och blodiga l�xan fr�n 1929 och 1930 var inte helt bortkastad. Under slutet av trettiotalet uppn�dde den nya samh�llsstrukturen p� Rysslands landsbygd ett visst m�tt av konsolidering, trots os�kerheten hos dess grundvalar vid decenniets b�rjan.
Den industriella revolutionens toppar och v�gdalar var inte mindre abrupta och v�ldsamma. Som redan n�mnts, kr�vde Stalin 1930 att produktionen av j�rn och stenkol skulle �kas med n�ra femtio procent under �ret. Den faktiska �kningen blev, som han sj�lv medgav �ret d�rp�, endast sex till tio procent.[397] Gruvdriftens l�ngsamma utveckling lade h�msko p� st�l- och verkstadsindustrin. Stalin pressade ih�rdigt p� med anl�ggandet av nya gigantiska och moderna j�rn- och kolgruvor i Ural och Sibirien och tog ringa eller ingen h�nsyn till hindren. �I Magnitogorsk r�kade jag rakt in i ett krig�, skriver ett amerikanskt �gonvittne. �Jag var placerad p� j�rn- och st�lfronten. Tiotusentals m�nniskor uth�rdade de mest fruktansv�rda strapatser medan de byggde masugnar, och m�nga av dem gjorde det frivilligt, med en bottenl�s entusiasm, som smittade mig redan fr�n f�rsta dagen.� �Jag v�gar p�st�, slutar f�rfattaren, �att enbart Rysslands j�rn-metallurgiska drabbning kr�vde flera d�dsoffer �n slaget vid Marne.�[398]
Om sl�seriet med m�nniskoliv, krafter och materiel var om�ttligt, var ocks� vinsten enorm. Visserligen n�dde man inte m�len f�r f�rsta fem�rsplanen,[399] och aldrig vidare, utom under kriget mot Hitler, kr�vde Stalin s�dana anstr�ngningar av industrin, som han i b�rjan sporrat den till. Enligt den andra fem�rsplanen ber�knades industriproduktionens �rliga �kning till tretton � fjorton procent, och det var under denna mera m�ttfulla plan, �ren 1932-37, som det industriella uppsvinget verkligen blev konsoliderat.[400]
*
Endast en env�ldsh�rskare, som sj�lv varken beh�rskades av nerver eller k�nslor, skulle ha kunnat framh�rda i detta monstru�sa f�retag under trycket av s� m�nga motg�ngar. Det ligger n�got n�stan of�rklarligt i den mask av orubbligt lugn som Stalin visade under dessa �r. Bakom masken m�ste det ha funnits sp�nning och �ngest. Men blott vid ett enda tillf�lle tycks han ha varit p� gr�nsen till ett sammanbrott. Under hela �r 1932 hopades motg�ngar och besvikelser p� varandra, och han satt trumpen i sitt t�lt. Hans popularitet var i sitt bottenl�ge. Han iakttog sp�nt hur missn�jets v�gor svallade och slog mot Kremls murar. Han kunde inte undg� att uppf�nga glimtar av orosblandat hopp i sina slagna motst�ndares �gon: Bucharin, Rykov, Tomskij, Zinovjev och Kamenev, vilkas h�nder var bundna endast av de faror som hotade bolsjevismen i alla dess nyanser och fraktioner. Den forna gr�nslinjen mellan partiets h�gra och v�nstra flyglar var n�stan f�rsvunnen och hade l�mnat plats f�r en gemensam l�ngtan efter en f�r�ndring, en l�ngtan som b�rjat gripa �ven n�gra av Stalins mest st�ndaktiga anh�ngare. Memoranda om n�dv�ndigheten att bli honom kvitt cirkulerade i hans n�rmaste omgivning. De var undertecknade av Syrtsov och Lominadze, de b�da m�n som hj�lpt honom att besegra trotskisterna och bucharinisterna � Syrtsov hade rent av eftertr�tt Rykov som premi�rminister i den ryska sovjetrepubliken.[401] Ett liknande memorandum var undertecknat av propagandachefen Rjutin m.fl. M�nnen ifr�ga anklagades f�r konspiration och f�ngslades. Str�ngt taget hade de inte varit invecklade i n�gon komplott. De hade endast uppmanat centralkommitt�ns medlemmar att avs�tta Stalin under konstitutionella former, och formellt hade Stalin aldrig ifr�gasatt centralkommitt�ns konstitutionella befogenhet att avs�tta sin generalsekreterare. �ven Ukraina sj�d av missn�je och hemlig opposition. En av Stalins f�rtrogna, Postysjev, for dit f�r att g�ra upprensning i den ukrainska regeringen, som ansetts best� av trogna stalinister. Rensningsaktionen ledde till att Skrypnik, gammal bolsjevik och folkkommissarie f�r Ukrainas undervisningsv�sen, begick sj�lvmord.
Till r�ga p� allt detta intr�ffade en tragedi i diktatorns eget hem. Hans hustru, Nadja Allilujeva, dotter till hantverkaren Allilujev, hade hittills varit blint tillgiven sin betydligt �ldre make, men b�rjade nu tvivla p� klokheten och riktigheten i hans politik. En kv�ll i november 1932 var Stalin och hans hustru p� bes�k i Vorosjilovs hem. Andra medlemmar av politbyr�n var ocks� d�r, och man diskuterade statsangel�genheter. Nadja Allilujeva sade sitt hj�rtas mening om hungersn�den och missn�jet i landet och om de moraliska skador terrorn hade tillfogat partiet. Stalins nerver var redan sp�nda till bristningsgr�nsen. I v�nnernas n�rvaro br�t han ut i en str�m av grova sm�delser mot hustrun. Nadja Allilujeva l�mnade Vorosjilovs hem. Samma afton begick hon sj�lvmord.[402]
�Tidningarna talade om pl�tslig och f�rtidig d�d [skriver V. Serge, en f�re detta kommunistisk fransk f�rfattare som vistades i Ryssland vid denna tid]. Vad de initierade ber�ttade var att den unga kvinnan s�rjde �ver hungersn�den och terrorn, led av sitt eget ombonade liv i Kreml och �synen av de portr�tt av generalsekreteraren som t�ckte hela husv�ggar p� gator och torg. Hon hade anfall av melankoli som br�t ner henne ...
D�r stod mannen av st�l, som han kallade sig, ansikte mot ansikte med hennes lik. Det var ungef�r vid denna tid han en dag reste sig i politbyr�n f�r att framf�ra sin avskedsans�kan till sina kolleger. �Kanske jag verkligen hade blivit ett hinder f�r partiets enhet. I s� fall, kamrater, �r jag beredd att utpl�na mig sj�lv ...� Politbyr�ns medlemmar � f�rsamlingens h�gra flygel var redan utrensad � s�g f�rvirrade p� varandra. Vem av dem skulle ta p� sig ansvaret att s�ga: �Ja, gamla v�n, du har r�tt. Du b�r avg�. Det �r det b�sta du kan g�ra.� Vilken av dem? Den man som sade n�got s�dant utan att f� st�d fr�n de �vriga skulle ha riskerat mycket. Ingen r�rde sig ... Slutligen sade Molotov: �Inte s�, inte s�. Du har partiets fulla f�rtroende ...� Episoden var avslutad.� [403]
Det tycks ha varit det enda tillf�lle d� Stalins sj�lvf�rtroende svek honom f�r ett �gonblick. Ett par veckor senare, i januari 1934, efter m�nader av trumpen tystnad, yttrade han sig �ter vid en plenarsession i centralkommitt�n. Hans anf�rande var visserligen alltj�mt urskuldande i tonen, men vittnade om �tervunnen sj�lvtillit: �Partiet piskade landet i r�relse och sporrade det fram�t ... Vi var n�dsakade att sporra landet fram�t ... Det var hundra �r efter sin tid och hotades av livsfara ...�[404] Han praktiskt taget erk�nde att den f�rsta fem�rsplanen inte hade kunnat fullf�ljas, men f�rklarade det med att industrin hade tvingats l�gga om till produktion av krigsmateriel till f�ljd av krigshotet i Fj�rran �stern. Detta intr�ffade vid tiden f�r Japans er�vring av Mandsjuriet. Det �r tvivelaktigt om Stalin hade ansett faran f�r ett japanskt anfall mot Ryssland s� �verh�ngande att den motiverade en drastisk oml�ggning av de ekonomiska planerna. Nu, strax f�re Hitlers uppstigande till makten, f�rs�krade han i varje fall att faran var �ver och att det inte l�ngre var n�dv�ndigt att forcera tempot i industrialiseringen. Rysslands uppgift under de n�rmaste tv�-tre �ren var att konsolidera sina er�vringar och l�ra sig bem�stra den industriella tekniken.
N�gra dagar senare stod han �ter p� tribunen och skildrade de faror situationen p� landsbygden innebar. Han f�rf�rade partiet med att s�ga att kollektivbruken kunde bli en �nnu st�rre fara f�r regimen �n det privata jordbruket hade varit. F�rr i v�rlden hade b�nderna varit glest utspridda och of�retagsamma; de hade saknat f�rm�ga till politisk organisation. Efter kollektiviseringen var b�nderna organiserade i slutna grupper, som kunde st�dja sovjetregimen, men som ocks� kunde bek�mpa den mera effektivt �n de individuella jordbrukarna kunnat. F�r att s�kerst�lla partiets noggranna kontroll �ver dem hade man uppr�ttat de s� kallade politiska avdelningarna p� landsbygden.[405] Parallellt med dessa �tg�rder grep man sig an med �nnu en gigantisk uppgift. Ett �r senare rapporterade Stalin p� den sjuttonde partikongressen att tv� miljoner musjiker, som aldrig f�rut handskats med en maskin, hade blivit utbildade till traktorf�rare; att n�stan lika m�nga m�n och kvinnor f�tt undervisning i kollektivbrukens f�rvaltning, och att 111 000 ingenj�rer och agronomer blivit uts�nda p� landsbygden. Antalet analfabeter hade sjunkit till blotta tio procent.[406] Denna s� kallade kulturella revolution genomf�rdes �ven den med febril br�dska, och den blev f�ljaktligen ytterst ytlig. Likv�l utgjorde den inledningen till en genomgripande f�r�ndring i nationens �sk�dningss�tt och vanor.
*
En skildring av Stalins roll i den andra revolutionen skulle vara ofullst�ndig utan ett omn�mnande av den nya socialpolitik som han inspirerade kanske mera direkt �n n�gon annan del av det �stora nybygget�. Det �r p� detta omr�de ljus och skuggor i hans metoder bryter sig skarpast mot varandra. I slutet av 1929 signalerade han ett nytt arbetssystem i ordalag s� dunkla och vaga att de n�stan var helt obegripliga.[407] Under Neptiden hade arbetssystemet karakteriserats av en mycket h�ggradig sl�pph�nthet: arbetarna hade fritt kunnat v�lja anst�llning, �ven om arbetsl�shetens gissel gjorde denna frihet halvt illusorisk; f�retagsledarna hade mer eller mindre fritt kunnat anst�lla och avskeda sitt folk. Men den snabba industrialiseringen skapade genast en akut brist p� arbetskraft, och d�rmed var det slut p� sl�pph�ntheten. Det var, med Stalins ord, slut p� spontaniteten p� arbetsmarknaden, och b�rjan till vad man i engelskspr�kiga l�nder kallar direction of labour. Dirigeringen skedde under m�ngahanda former. Industrif�retagen tecknade kontrakt med kollektivjordbruk, enligt vilka de senare f�rband sig att skicka ett visst antal m�n och kvinnor till fabriker i st�derna. Det var grundmetoden. Det �r en �ppen fr�ga om termen �tv�ngsarbete� med r�tta kan anv�ndas om den. En mycket stark p�tryckning ut�vades under processens inledande fas, d� s�dana medlemmar av kollektivbruk som f�rklarats �verfl�diga och ber�vats sitt medlemskap r�kade i en situation som starkt p�minde om n�r en arbetsl�s person av den ekonomiska n�dv�ndigheten tvingas ta anst�llning som fabriksarbetare. Sedan den proletariserade bonden v�l hade kommit till staden, stod det honom fritt att byta anst�llning. Stalins avsikt var att gradvis s�kra den arbetskraftsreserv �t industrin vilken i de flesta l�nder har kommit till st�nd genom utarmade jordbrukares st�ndiga och spontana flykt till st�derna.
Tv�ngsarbete, i ordets egentliga mening drabbade de b�nder som gjort v�ldsamt motst�nd mot kollektiviseringen. De behandlades som f�rbrytare och ber�vades sin frihet. H�r roade sig historien med ett av sina elaka sk�mt. Sovjetregimen hade under tidigare �r genomf�rt f�ngv�rdsreformer som dikterats av humanit�ra h�nsyn och utgick ifr�n att internerandet av f�rbrytare var ett medel f�r deras omskolning, inte ett straff. Reformerna f�reskrev f�ngarnas syssels�ttande i nyttigt arbete. F�ngarna skulle st� under fackf�reningarnas skydd, och de skulle f� avtalsenlig l�n f�r sitt arbete. Allt eftersom antalet upproriska b�nder v�xte, sammanf�rdes de i mammutlika arbetsl�ger och sysselsattes med kanal- och j�rnv�gsbyggen, timmerhuggning etc. Under det tidiga trettiotalets hungersn�d och kriser f�rsummade man fullst�ndigt alla �tg�rder f�r deras skydd. �Omskolningen� urartade till slavarbete, skr�mmande likgiltigt f�r m�nniskoliv, en v�ldig, m�rk fl�ck p� bilden av den andra revolutionen.
N�r Stalin sedan f�rkunnade att i Sovjetunionen kroppsarbetet �blivit f�rvand lat fr�n en f�rnedrande och pl�gsam b�rda ... till ett stoff f�r �ra, tapperhet och heroism�, lj�d hans ord som ett h�n f�r arbetsl�grens interner. De klingade annorlunda f�r de mera lyckligt lottade arbetare f�r vilka industrialiseringen be tydde socialt uppsving. Industriellt arbete och teknisk skicklighet omgavs med en str�lande nimbus, som gjorde dem lockande f�r den unga generationen. Press, teater, film och radio prisade �produktionsfrontens hj�ltar� p� samma s�tt som ryktbara krigare eller filmstj�rnor �r f�rem�l f�r dyrkan i andra l�nder. Tekniska l�roanstalter av alla grader slog upp sina portar f�r de enkla arbetarna, och antalet s�dana skolor m�ngfaldigades med utomordentlig hastighet. �Vi sj�lva�, manade Stalin bolsjevikerna, �m�ste bli experter, m�stare i v�rt yrke.�[408] �Ingen h�rskande klass har kunnat undvara sin egen intelligentsia.�[409] Under hela trettiotalet sv�llde den nya intelligentsians led, tills Stalin talade om den som en socialgrupp likv�rdig med, eller snarare �verl�gsen arbetarna och b�nderna, sovjetsamh�llets tv� fundamentala samh�llsklasser. Till sina kulturella och politiska egenskaper var den nya intelligentsian mycket olika den gamla, som h�llit revolutionens l�ga brinnande under tsartiden och styrt arbetarnas och b�ndernas republik under dess f�rsta dagar. Den nya intelligentsian var fostrad till att f�rakta politisk �relystnad. Den saknade sina f�reg�ngares intellektuella sk�rpa och estetiska f�rfining. Dess intresse f�r v�rldsh�ndelserna var slappt eller helt obefintligt; den hade ingen levande k�nsla av n�gon �desgemenskap mellan Ryssland och v�rlden i �vrigt. Dess fr�msta intressen g�llde maskiner och tekniska uppfinningar, dj�rva projekt f�r reformer i efterblivna provinser, administrativt arbete, sk�tseln av aff�rsf�retag. �ven p� dessa omr�den visade den en okunnighet som ibland v�ckte l�je hos utl�ndska experter. Men den f�renade sin okunnighet med en exceptionell vetgirighet, med stor r�dighet och receptivitet; typiska pionj�regenskaper. Det var verkligen Stalins �nybyggargeneration�.
Samtidigt undergick den gamla intelligentsian en degradering. Stalin misstrodde dess kritiska l�ggning och de kosmopolitiska och internationalistiska t�nkes�tt som var vanliga bland dess medlemmar. Tekniker och f�retagsledare av den gamla skolan betraktade hans projekt med kylig skepticism eller rent av med �ppen ovilja. N�gra tog parti med den ena eller andra oppositionsgruppen. Ett litet f�tal framh�rdade i en defaitistisk attityd som kom dem att obstruera eller till och med sabotera de ekonomiska planerna. I b�rjan visade Stalin dessa studerade m�n av den �ldre generationen den �verdrivna respekt som ofta �r karakteristisk f�r prolet�ra uppkomlingar i ledande st�llning. Allt eftersom hans sj�lvf�rtroende v�xte och han r�kade i konflikt med ekonomer och administrat�rer som var f�r h�rt inrotade i sin tr�ga rutin eller f�r nyktra och realistiska f�r att h�lla j�mna steg med den industriella omv�lvningen, f�rbyttes Stalins respektfulla h�llning till dess raka motsats. Han h�nade och f�r�dmjukade dem. Han tog n�gra enstaka f�rseelser och brott till f�rev�ndning f�r att omge dem alla med en intensiv misst�nksamhet. N�gra f� r�tteg�ngar mot �skadeg�rare� och �sabot�rer�, varvid vetenskapsm�n och akademiker som professor Ramzin och hans medarbetare sattes p� de anklagades b�nk, var nog f�r att f� arbetare och f�rm�n att hysa misstro mot sina �verordnade. F�ljderna blev �desdigra f�r industrin. Dessutom var den nya intelligentsians utbildning beroende av den gamlas beredvilliga medverkan. Till sist n�dgades Stalin sj�lv ingripa till f�rsvar f�r den senare. Hans tal i �mnet vimlade av mots�gelser, som �terspeglade hans egna fobier, hans vankelmod och hans f�rsenade f�rs�k att r�dda situationen.
Den kanske betydelsefullaste fasen i hans socialpolitik var hans kampanj mot nivelleringstendenserna. Han h�ll styvt p� n�dv�ndigheten av en starkt differentierad skala f�r de materiella arbetsl�nerna, s�som �gnad att uppmuntra yrkesskicklighet och effektivitet.[410] Han gjorde g�llande att marxisterna inte var n�gra nivell�rer i ordets g�ngse mening; och han fann st�d f�r sitt p�st�ende i Marx� v�lbekanta yttrande att till och med i ett klassl�st samh�lle arbetarna i b�rjan m�ste betalas efter sina arbetsprestationer och inte efter sina behov. Inte desto mindre hade det funnits en stark nivelleringstendens i bolsjevismen. Under Lenins tid var exempelvis den h�gsta inkomst n�gon medlem av det h�rskande partiet fick uppb�ra � �ven p� de allra h�gsta posterna � exakt lika stor som en yrkesskicklig arbetares avl�ning. Att industrialiseringens krav kolliderade med den �asketiska� levnadsstandarden och att avsaknaden av materiella incitament h�mmade b�de chefers och arbetares intresse f�r att f�rb�ttra sin yrkesskicklighet �r n�got som knappast kan f�rnekas. Men det �r lika sant att under hela trettiotalet l�nedifferentieringen drevs till ytterligheter som var of�renliga med marxismens anda, om inte med dess bokstav. Ett brett svalg kom att skilja den stora massan outbildade och underbetalda arbetare fr�n den privilegierade �arbetararistokratin� och byr�kratin, ett svalg som kan s�gas ha bromsat upp det kulturella och industriella fram�tskridandet i nationen som helhet lika mycket som den tidigare, str�nga j�mlikhetsprincipen hade gjort.
Det var framf�r allt i samband med Stalins socialpolitik som hans motst�ndare, i synnerhet den landsf�rvisade Trotskij, anklagade honom f�r att vara ledare f�r en ny privilegierad kast. Han befr�mjade verkligen olikhet i fr�ga om arbetsl�ner med st�rsta beslutsamhet. P� den punkten hade han fattat sin st�ndpunkt l�ngt f�re den �stora omv�lvningen�. Redan s� tidigt som 1925 uttalade han inf�r den fjortonde kongressen den dunkla varningen: �Vi f�r inte leka med frasen om j�mlikhet. Det �r att leka med elden.�[411] Under senare �r gick han till angrepp mot �nivell�rerna� med ett ursinne och en h�tskhet som f�rr�dde att han d�rvid f�rsvarade den k�nsligaste och mest s�rbara punkten i sin politik. Den var s� k�nslig, d�rf�r att de h�gt avl�nade och privilegierade grupperna av f�retagsledare kom att bli st�ttorna f�r Stalins regim. De hade ett naturligt intresse av att st�dja den. Stalin visste sj�lv att hans personliga h�rskarst�llning var s� mycket s�krare, ju stadigare den vilade p� en strikt hierarki av intressen och inflytande. Problemet var dessutom s� k�nsligt d�rf�r att intet f�retag �r s� sv�rt och riskabelt som att uppr�tta en ny hierarki p� mark som nyss har blivit uppbruten av en social revolutions m�ktiga plogar. Revolutionen stimulerar folkets slumrande l�ngtan efter j�mlikhet. Det mest kritiska �gonblicket i en revolutions f�rlopp �r det �gonblick d� ledarna m�rker att de inte kan tillfredsst�lla denna l�ngtan och tar itu med att kv�va den.[412] De griper sig an med det arbete som n�gra av deras motst�ndare kallar f�rr�deri mot revolutionen. Men deras samvete �r s� sjukt och deras nerver s� irriterade till f�ljd av dubbelheten i deras roll att deras v�rsta vredesutbrott kommer att riktas mot offren f�r �f�rr�deriet�. Det �r f�rklaringen till den utomordentliga h�tskhet varmed en Cromwell, en Robespierre eller en Stalin gick till attack mot sin tids j�mlikhetsivrare.
*
Det var f�rst under trettiotalets sista �r som den andra revolutionens frukter b�rjade mogna. Vid �rtiondets slut b�rjade Rysslands industrikapacitet hinna ifatt Tysklands. Landets effektivitet och organisationsf�rm�ga var alltj�mt oj�mf�rligt mycket l�gre. Detsamma g�llde folkets levnadsstandard. Men den sammanlagda produktionen fr�n landets gruvor, stapelindustrier och fabriker n�rmade sig den niv� dit den mest effektiva och disciplinerade av alla kontinentens nationer, med hj�lp av utl�ndskt kapital, hade n�tt f�rst efter tre kvarts �rhundrades intensiv industrialisering. De andra europeiska nationer som Ryssland n�gra �r tidigare alltj�mt hade sett upp till l�g nu l�ngt p� efterk�lken.[413] Den industriella revolutionen spred sig fr�n det centrala och v�stra Ryssland till det asiatiska Rysslands avl�gsna �demarker. �ven jordbrukets kollektivisering b�rjade ge positiva resultat. Mot �rtiondets slut var br�ds�dessk�rdarna trettio till fyrtio miljoner ton st�rre �n under det privata jordbrukets tid. Industrin var �ntligen i st�nd att leverera traktorer, sk�rdetr�skor och andra redskap i s� stort antal att det sovjetryska jordbruket n�dde den h�gsta graden av mekanisering. V�rlden i �vrigt var mer eller mindre omedveten om den stora omv�lvningen och den f�rskjutning i den internationella produktionsbalansen som den innebar. I�gonenfallande motg�ngar under den f�rsta fem�rsplanen kom utl�ndska iakttagare att anl�gga ytterst skeptiska synpunkter p� resultaten av den andra och tredje. Den makabra serien �utrensnings�-processer tydde p� ekonomisk och politisk svaghet. Svaghetselementen fanns d�r obestridligen, och de var till och med st�rre �n det kan tyckas n�r man blickar tillbaka p� bilden fr�n en utsiktspunkt vid fyrtiotalets slut. Men styrkeelementen var ocks� oj�mf�rligt st�rre �n de tedde sig vid slutet av trettiotalet.
Resultatet var m�rkligt, �ven om man endast m�ter det med de ryska nationella aspirationernas m�ttstock. Enligt en annan skala lade det grunden till Rysslands nya maktst�llning p� samma s�tt som Cromwells Navigation Act en g�ng hade lagt grunden till det brittiska herrav�ldet p� haven. De som alltj�mt anl�gger nationella prestigesynpunkter p� en nations politiska �den kan inte underl�ta att tillerk�nna Stalin fr�msta platsen bland alla de h�rskare som genom tiderna har arbetat p� att bygga upp Rysslands maktst�llning. Drivna av s�dana motiv b�rjade till och med m�nga ryska vita emigranter hylla Stalin som en nationalhj�lte. Men den andra revolutionens betydelse l�g inte uteslutande eller ens huvudsakligen i vad den innebar f�r Ryssland. Den var betydelsefull f�r hela v�rlden som det f�rsta verkligt gigantiska experimentet med planhush�llning, det f�rsta exemplet p� att en regering tagit sig f�re att planera och reglera sitt lands hela ekonomiska liv och inrikta dess nationaliserade industriella resurser p� en enast�ende snabb �kning av nationens v�lst�nd. Visserligen var Stalin inte upphovsmannen till id�n. Han l�nade s� mycket fr�n marxistiska filosofer och ekonomer, hans rivaler inte undantagna, att han ofta med r�tta kan anklagas f�r direkt plagiat. Inte desto mindre var han den f�rste som gjorde den abstrakta id�n till en praktisk statsangel�genhet. Det �r ocks� sant att den tyska regeringen och generalstaben gjorde ett betydelsefullt f�rsta f�rs�k med praktisk planhush�llning under f�rsta v�rldskriget, och att Lenin ofta hade h�nvisat till detta precedensfall som en fingervisning f�r framtida experiment.[414] Vad som var nytt i Stalins planl�ggning var att den inte ig�ngsattes som en n�d�tg�rd under krigstid, utan som det normala m�nstret f�r ekonomiskt liv i fredstid. Hittills hade regeringar tillgripit planhush�llning endast s� l�nge de beh�vde krigsmateriel. Under Stalins fem�rsplaner framst�lldes �ven kanoner, stridsvagnar och flygplan i stor utstr�ckning, men den st�rsta f�rtj�nsten hos dessa planer var inte att de satte Ryssland i st�nd att rusta sig, utan att de satte landet i st�nd att modernisera och omdana samh�llet.
Vi har sett vilka �verdrifter och grymheter som var f�rknippade med Stalins �stora omv�lvning�. De f�r oundvikligen tanken till samma f�reteelser under Englands industriella revolution, s�dana Karl Marx har skildrat dem i �Das Kapital�. Analogierna �r lika talrika som sl�ende. I slutkapitlet i f�rsta volymen av sitt arbete beskriver Marx den �primitiva ackumulationen� av kapital (eller �f�rutg�ende ackumulationen�, som Adam Smith kallade den), de f�rsta v�ldsamma processer genom vilka en samh�llsklass samlade produktionsmedlen i sina h�nder, medan andra samh�llsklasser ber�vades sin jord och sina f�rs�rjningsm�jligheter och reducerades till l�ntagare. Den process som under trettiotalet �gde rum i Ryssland kan kallas den �primitiva ackumulationen� av socialism i ett enda land. Marx beskriver de �inh�gnanden� och �r�jningar� medelst vilka Englands gods�gare och industriidkare exproprierade det �sj�lv�gande bondest�ndet� (the yeomanry).[415] En parallell till dess �enclosure acts� finner man i en sovjetrysk lag, f�r vilken Stalin redogjorde p� den sextonde kongressen, en lag som bemyndigade kollektivbruken att �inh�gna� eller �avrunda� sina �gor s� att de kom att omfatta ett st�ndigt st�rre omr�de. P� s� s�tt blev de privata jord�garna antingen tvingade att ansluta sig till kollektiven eller faktiskt ber�vade sin egendom.[416] Marx p�minner om den �blodiga disciplin� genom vilken Englands fria b�nder gjordes till l�nearbetare, �statens sk�ndliga handlingss�tt, d� den anv�nde sig av polisen f�r att p�skynda kapitalackumulationen genom att �ka graden av arbetskraftens exploatering�.[417] Hans ord skulle kunna till�mpas p� m�nga av de metoder som inf�rdes av Stalin. Marx sammanfattar sin bild av den engelska industriella revolutionen p� f�ljande s�tt: �Kapitalet kommer [till v�rlden] drypande fr�n huvud till fot, ur varje por, av blod och smuts.� P� samma s�tt kommer till v�rlden � socialismen i ett enda land.
Trots sitt �blod och smuts� betecknar den engelska industriella revolutionen � Marx f�rnekar det inte � ett enormt steg fram�t i m�nniskosl�ktets historia. Den inledde en ny och inte hoppl�s kulturepok. Stalins industriella revolution kan ber�mma sig av detsamma. Man inv�nder mot den att den har f�r�vat v�ldsd�d som varit urs�ktliga under g�ngna sekler men som var of�rl�tliga i v�rt �rhundrade. Det �r ett v�gande argument, men blott till en viss gr�ns. Ryssland har varit f�rdr�jt i sin historiska utveckling. I England hade slaveriet f�rsvunnit vid slutet av trettonhundratalet. Stalins f�r�ldrar var alltj�mt slavar. Enligt den brittiska historieutvecklingens m�ttstock kan tretton- och nittonhundratalen s�gas ha m�tt varandra i det nutida Ryssland. De har m�tt varandra i Stalin. En historiker b�r inte bli alltf�r �verraskad, om han hos honom finner n�gra drag som man vanligen f�rbinder med gamla tiders tyranner. �ven under den mest f�rnuftsl�sa och konvulsiviska fasen av sin industriella revolution kunde emellertid Stalin ber�mma sig av att hans system var fritt fr�n �tminstone en stor och grym d�rskap, med vilken de avancerade l�nderna i v�ster var beh�ftade: �Kapitalisterna�, yttrade han en g�ng under tiden f�r den stora depressionen,[418] �anser det fullt normalt att under en depressionstid f�rst�ra �varu�verskottet� och br�nna ��verfl�diga� jordbruksprodukter f�r att uppr�tth�lla en h�g prisniv� och f�rs�kra sig om h�ga vinster, under det att h�r, i S.S.S.R., de som skulle g�ra sig skyldiga till s�dana f�rbrytelser skulle bli skickade till ett sinnessjukhus.�
*
Det �r l�tt att se hur l�ngt Stalin f�rirrade sig bort fr�n vad som tidigare varit den socialistiska och marxistiska tankeriktningens huvudf�ra. Vad hans socialism hade gemensamt med det nya samh�llet, s�dant det framst�tt f�r socialister av n�stan alla schatteringar, var den samh�lleliga �gander�tten till produktionsmedlen samt planhush�llningen. Den skilde sig genom den degradering den l�t vissa samh�llsskikt underg� samt �ven genom �teruppblossandet av skriande sociala or�ttvisor mitt i den fattigdom revolutionen tagit i arv fr�n det f�rflutna. Men den radikala skillnaden mellan stalinismen och den traditionella socialistiska �sk�dningen l�g i deras respektive uppfattning om v�ldets roll vid samh�llsomdaningen.
Marxismen var, s� att s�ga, den illegitima och upproriska avkomman till adertonhundratalsliberalismen. Fast�n i bitter opposition till sitt upphov, hade den m�nga drag gemensamma med detta. Frihetsprofeterna hade f�rd�mt det politiska v�ldet och h�vdat att det inte kunde spela n�gon progressiv roll i samh�llslivet. I motsats mot liberalismen framh�vde marxismen de exempel i historien � de engelska och franska revolutionerna, amerikanska frihetskriget och inb�rdeskriget � d� v�ldet verkligen hade bidragit till nationers och samh�llsklassers fram�tskridande. Men marxisterna h�vdade ocks�, att de gr�nser inom vilka politiskt v�ld kunde �stadkomma f�r�ndringar i samh�llsutvecklingen var sn�va. De ans�g att folkens �den formades i f�rsta hand genom spontana ekonomiska och sociala omdaningsprocesser, och att v�ldet i j�mf�relse med dem endast kunde spela en underordnad roll. Hur mycket �n de marxistiska och de liberala samh�llsidealen skilde sig fr�n varandra, hyste b�da riktningarna, i olika utstr�ckning, den optimism i fr�ga om den moderna kulturens framtid som var s� karakteristiskt f�r adertonhundratalet. B�da riktningarna tog f�r givet att den moderna samh�llsutvecklingen mer eller mindre spontant str�vade mot uppn�endet av sitt ideal. Marx och Engels formulerade sin gemensamma �sikt i den ber�mda frasen att v�ldet �r barnmorskan f�r varje gammalt samh�lle som �r havande med ett nytt. Barnmorskan hj�lper bara barnet att l�mna moderlivet n�r tiden �r inne. Mer kan hon inte g�ra. Stalins syn p� det politiska v�ldets roll, s�dan den framkommer mera i hans handlingar �n i hans ord, �r klart pr�glat av nittonhundratalets totalit�ra riktningar. Stalin skulle ha kunnat �ndra den gamla marxistiska aforismen: v�ldet �r inte l�ngre det nya samh�llets barnmorska � det �r dess moder.
KAPITEL 9
Inledning: bolsjevism och jakobinism. � Stalin f�ljer Trotskijs verksamhet i utlandet. � Trotskijs inflytande i Ryssland. � Tv� generationer bolsjevikiska oppositionsm�n. � Stalin tvekar mellan undertryckande och liberala gester (1934). � Mordet p� Kirov (december 1934) och den kvasiliberala periodens slut. � Zinovjevs och Kamenevs nya avb�ner. � Stalin skickar Zjdanov f�r att �rensa� Leningrad. � Bucharin och Radek de fr�msta upphovsm�nnen till �Stalinkonstitutionen� av 1936. � En parentes om Stalin och Dostojevskijs Storinkvisitor. � Politbyr�ns utveckling. � Stalins litter�ra och kulturella inflytande. � Hans v�nskap med Maksim Gorkij. � Utrensningsprocesserna (1936-38). � De anklagade och anklagelserna. � Varf�r avlade de anklagade sina �bek�nnelser�? � Tidtabell f�r processerna. � Tuchatjevskijs konspiration. � Stalin utf�rdar den nya konstitutionen (november 1936). � Processernas slut, i b�rjan av 1939, och deras f�ljder. � Mordet p� Trotskij (Mexico, augusti 1940).
I mitten av trettiotalet b�rjar det m�rkaste kapitlet i Stalins karri�r, den serie utrensningsprocesser genom vilka han f�rintade n�stan hela det gamla bolsjevikiska gardet. Man har ofta j�mf�rt denna period med den jakobinska revolutionens avslutningsskede � skr�ckv�ldet � i Frankrike. I m�nga avseenden �r likheten verkligen s� sl�ende att inte bara m�nga utomst�ende, utan �ven n�gra av dramats fr�msta medverkande var ben�gna att f�rbise olikheterna. I Stalins och i Robespierres skr�ckv�lde fanns samma makabra karakt�r, samma m�rka f�rgton av f�rnuftsl�s grymhet, samma mytologiska fasa, som �synen av en revolution som uppslukar sina egna barn aldrig upph�r att v�cka. I viss m�n �r sj�lva h�ndelsef�rloppet detsamma. Robespierre f�rintade f�rst den jakobinska v�nstern, som leddes av Hebert och Clootz, och han gjorde det med hj�lp av den jakobinska h�gern under Dantons ledarskap. D�refter f�rintade han �ven Danton och dennes anh�ngare och er�vrade f�r en kort tid det obestridda herrav�ldet �ver sin egen jakobinska centerfraktion. Vi har sett Stalin som ledare f�r bolsjevismens centerfraktion. Vi har sett hur han f�rst besegrade den bolsjevikiska v�nstern med hj�lp av partiets h�gerflygel, och hur han sedan v�nde sig mot h�gern. Vi har slutligen sett honom som den triumferande ledaren av sin fraktion i ensam besittning av makten.
Men olikheterna �r inte mindre sl�ende. De jakobinska ledarnas �msesidiga slaktande �gde rum i ett tidigt skede av revolutionen. Intervallerna mellan revolutionens olika faser, dess klimaxer och antiklimaxer, var ytterligt korta, och alla dessa faser tycktes beh�rskas av samma blinda men st�ndigt nyt�nda lidelse. I b�rjan av 1793 tycktes berget och gironden st� eniga mot kungen. Tio m�nader senare, den 31 oktober, besteg girondens ledare schavotten. Sedan f�ljde F�rnuftets fest, jakobinismens h�jdpunkt. Knappt fem m�nader senare, i mars 1794, avr�ttades ledarna f�r den jakobinska v�nstern. Innan det g�tt tv� veckor, visade b�deln upp Dantons m�ktiga huvud f�r parisp�beln. Robespierres absoluta diktatur varade mindre �n fyra m�nader, fram till den 27 juli (9 Thermidor) 1794. Inf�r h�ndelsef�rloppets spontana, frenetiska tempo tycktes m�nskligt f�rnuft, sj�lvdisciplin och sj�lvbevarelseinstinkt st� maktl�sa. Ledare och anh�ngare, grupper och individer, alla tycktes fylla sin historiska funktion, n�mligen att f�rinta det feodala Frankrike och hetsa sig sj�lva till d�ds i ett enda anfall av vanvett.
H�ndelsef�rloppet var ett helt annat i den ryska revolutionen. Bolsjevikregimen gick mot slutet av sitt andra decennium utan att visa symtom p� n�got jakobinskt vanvett. Visserligen var det ingen brist p� terror under inb�rdeskrigets �r, mellan 1918 och 1921. Men terrorn var likv�l en krigs�tg�rd mot en v�pnad och stridande kontrarevolution. Dess metoder och m�l best�mdes av krigets karakt�r. I olikhet mot jakobinerna avr�ttade inte bolsjevikerna sina girondister. Mensjevismens fr�msta ledare, Martov, Dan, Abramovitj, fick antingen tillst�nd att l�mna Ryssland eller f�rvisades ur landet, sedan deras parti hade f�rklarats illegalt. En handfull av dem som stannade kvar sattes i f�ngelse, men de flesta mensjevikerna fann sig i nederlaget och tj�nade lojalt i sovjetf�rvaltningen eller till och med i de ledande bolsjevikernas staber.
Man kunde d�rf�r ha v�ntat sig att det ryska �berget�, efter att ha skonat sina girondisters liv, inte skulle v�ltra sig i sina egna ledares blod. Under b�rjan av trettiotalet ber�ttades det fortfarande allm�nt bland bolsjevikerna att deras ledare vid konfliktens b�rjan hade avlagt en hemlig och h�gtidlig ed att aldrig s�tta giljotinen i r�relse mot varandra. Det m� vara sant eller ej, men s�kert �r att Stalin hade det avskr�ckande franska exemplet f�r �gonen, och att det under n�gra �r avh�ll honom fr�n att tillgripa de mest drastiska v�ldsmetoderna. Han har sj�lv intygat det vid flera tillf�llen. S� avvisade han exempelvis Zinovjevs och Kamenevs krav p� repressalier mot Trotskij p� f�ljande s�tt: �Vi har inte tillm�tesg�tt Zinovjevs och Kamenevs beg�ran, emedan vi vet att metoden att hugga av [huvuden] medf�r stora faror ... Metoden att hugga av och att utgjuta blod � och det �r blod de beg�r � �r farlig och smittsam. Man hugger av ett huvud i dag och ett annat i morgon och �nnu ett dagen d�rp� � vad blir det till slut kvar av partiet?�[419] Det tjugonde �rhundradets revolution, tycktes han vilja s�ga, kan f�rskjuta sina barn, men den beh�ver inte uppsluka dem. 1929 besl�t han sig f�r att f�rvisa Trotskij fr�n Ryssland. Det var fortfarande ot�nkbart att sp�rra in Trotskij i f�ngelse, �n mer att st�lla honom framf�r en exekutionspluton. Det var inte f�rr�n flera �r senare, d� revolutionens lava tycktes ha svalnat fullst�ndigt, som den nya terroreruptionen intr�ffade. Detta f�rh�llande, lika mycket som Stalins motst�ndares bek�nnelser och sj�lvanklagelser, vilka skilde sig s� sl�ende fr�n de flesta jakobinledarnas stolta och trotsiga upptr�dande inf�r r�tta, kom Stalins utrensningsprocesser att synas �nnu of�rklarligare �n Robespierres �amalgameringar�.
Den franska revolutionen var helt och h�llet spontan. Dess partier och fraktioner kom till under omv�lvningsprocessen. De hade inga fastst�llda program eller klart utformade id�er. De ingick som en del i revolutionens m�ktiga fl�de, ur vilket deras handlingslinjer och paroller framtr�dde allt under det r�relsen gick fr�n etapp till etapp. Jakobinismens styrka l�g i dess fasta vilja att krossa Frankrikes feodala samh�llsstruktur. Dess svaghet l�g i dess totala of�rm�ga att ge det franska samh�llet en ny och positiv organisation. Robespierre erbj�d Frankrike utopin om social j�mlikhet baserad p� ringa personlig egendom, fast�n Frankrike endast var berett att �verg� fr�n feodal till borgerlig olikst�llighet. Han str�vade att f�rvandla hela Frankrike till ett l�gre-medelklass-samh�lle, och han s�nde sina borgerliga och kvasiprolet�ra motst�ndare i d�den. Frankrike br�t sig loss ur den Prokrustesb�dd han f�rs�kte tvinga ner det i; det befriade sig fr�n den utopiske diktator som hade befriat landet fr�n dess feodala bojor � p� s� s�tt s�krade det sin �terh�mtning och sitt borgerliga fram�tskridande. Jakobinismens motst�ndskraft var s� ringa d�rf�r att ingen av partiets grupper hade n�gon realistisk och positiv f�rst�else f�r nationens sociala behov och m�jligheter.
Bolsjevismens motst�ndskraft var oj�mf�rligt mycket st�rre. L�ngt ifr�n att vara en del av det revolution�ra fl�det gick Lenins parti in i revolutionen som en fast organiserad grupp, besluten att beh�rska den spontana r�relsen. I sina huvuddrag var det bolsjevikiska programmet utformat l�ngt f�re 1917. Till och med d� v�gen b�rjade sjunka erbj�d partiet, trots att det s�nderslets av inre strider, alltj�mt nationen ett konstruktivt program f�r dess sociala utveckling. Under loppet av n�ra tv� decennier var partiets rationella �sk�dning ett skydd mot de irrationella drifter som ligger latenta i en despotism som framg�tt ur en revolution. Under n�ra tv� decennier motstod bolsjevismen gudarna som t�rstade. Men n�r den dukade under f�r dem, blev det offer den hembar �nnu fruktansv�rdare �n jakobinernas.
Det var fruktansv�rdare, men mindre fullst�ndigt. I olikhet med Robespierre f�ngades Stalin inte sj�lv av den giljotin han hade satt i r�relse.
Stalin m�ste ha dragit en suck av l�ttnad, n�r han hade f�rvisat Trotskij fr�n Ryssland. �nnu i sin sibiriska landsflykt hade Trotskij uppr�tth�llit kontakten med dem av sina anh�ngare som inte �kapitulerat�, och om han f�tt stanna kvar i Ryssland under missn�jet och sp�nningen som r�dde under den f�rsta fem�rsplanen, kunde han alltj�mt ha inspirerat ett effektivt motst�nd. Stalin hade utverkat den turkiska regeringens medgivande att Trotskij fick deporteras till den turkiska �n Prinkipo. Han hoppades att Trotskij d�r, avsp�rrad fr�n v�rlden, skulle tvingas till overksamhet. Men landsflyktingen fortfor att k�mpa med det enda vapen han hade kvar, sin penna. Fr�n Prinkipo ordnade han utgivandet av en liten tidskrift, �Oppositionsbladet� (Bulleten Oppozitsii), som han sj�lv fyllde med sina l�pande kommentarer till den sovjetryska och kommunistiska politiken. Denna anspr�ksl�sa tidskrift ut�vade till att b�rja med ett avsev�rt inflytande p� sovjetryska �mbetsm�n som reste utomlands, l�ste den och ofta hade den med sig hem i kapps�cken f�r att visa den f�r sina v�nner. Stalin studerade sj�lv noggrant varje nummer.[420] Tidningen var v�l informerad om vad som tilldrog sig i Ryssland, och Trotskij var ingen kritiker att leka med. Flera av Stalins �tg�rder kan sp�ras tillbaka till f�rslag som f�rsta g�ngen framst�lldes i �Bulleten�.[421] Bortsett d�rifr�n, gav �Bulleten� Stalin s�krare upplysningar �n rapporterna fr�n hans egen politiska polis om st�mningarna och f�rhoppningarna inom oppositionen.
Han var inte ben�gen att negligera det inflytande Trotskij ov�ntat b�rjade ut�va fr�n utlandet. Han mindes att Lenins �Iskra�, en tidskrift lika obetydlig som Trotskijs �Bulleten�, en g�ng hade �h�llit revolutionens l�ga brinnande�. Trotskij predikade visserligen reformer, inte revolution. I olikhet mot de forna illegala bolsjeviktidningarna n�dde hans �Bulleten� troligen aldrig fram till arbetarna i Ryssland, men den cirkulerade s� mycket friare bland h�ga �mbetsm�n och inflytelserika partimedlemmar, av vilka m�nga hade tj�nstgjort under Trotskij och bevarade sin lojalitetsk�nsla mot honom. Strax efter Trotskijs f�rvisning bes�kte en av den politiska polisens chefer, Blumkin, under en utlandsresa sj�lv landsflyktingen p� Prinkipo. Stalin var besluten att s�tta stopp f�r s�dana kontakter. Blumkin blev arkebuserad som ett varnande exempel. Det tycks ha varit f�rsta g�ngen en av oppositionens sympatis�rer blev straffad till livet. En tid senare ber�vades Trotskij och hans familj sitt ryska medborgarskap. Den som h�danefter hade ber�ring med R�da arm�ns skapare riskerade att bli anklagad f�r f�rbindelse med en �utl�ndsk konspirat�r�.
Detta till trots fortfor Trotskij att ut�va ett visst inflytande ur fj�rran, i synnerhet under de kritiska �ren 1932-33. D� krisen stod p� sin h�jdpunkt, vid den tid d� Stalins hustru begick sj�lvmord, publicerade hans �Bulleten� en detaljerad �versikt �ver det ekonomiska l�get med en m�ngd statistiska data av en art som var tillg�ngliga endast f�r medlemmar av Sovjetregeringen.[422] Den anonyma artikeln slutade: �Med h�nsyn till den nuvarande ledningens of�rm�ga att ta sig ut ur det ekonomiska och politiska d�dl�get h�rskar en allt starkare �vertygelse om n�dv�ndigheten att f�rnya partiets ledning.� Artikelns f�rfattare var I.N. Smirnov, Koltjaks besegrare, en trotskist som �kapitulerat� och nu var �terinsatt i sitt �mbete. N�r Trotskij protesterade mot att han blivit ber�vad sitt ryska medborgarskap, p�minde han �nyo sina forna kolleger om det r�d att �avl�gsna Stalin� som Lenin hade givit dem i sitt testamente.
Oppositionen i Ryssland r�rde p� sig, men den gick inte till attack. Oppositionsledarna som kommit hem fr�n Sibirien och kapitulerat f�r Stalin kunde inte undertrycka sin oro �ver Stalins �tg�rder, men de kunde inte opponera sig �ppet mot dem. Trotskij sj�lv, som �nd� inte sparade p� riset, tvekade i de praktiska konklusionerna: �F�r n�rvarande�, skrev han h�sten 1932,[423] �skulle ett rubbande av den byr�kratiska j�mvikten [d.v.s. Stalins v�lde] i S.S.S.R. med st�rsta sannolikhet komma kontrarevolutionen till godo.� I praktiken var detta att uppmana oppositionen att inskr�nka sig till abstrakt propaganda. Vid ett annat tillf�lle f�rklarade han emellertid att �en mycket n�rliggande framtid kommer att visa, att v�nster- och h�geroppositionerna varken �r upprivna eller f�rintade, utan att det tv�rtom �r de ensamma som �ger en fast politisk grundval�.[424] 1932 blev Zinovjev, Kamenev med flera andra �terigen uteslutna ur partiet och f�rvisade till Sibirien. �Mitt livs st�rsta politiska misstag var att jag �vergav Trotskij 1927�, yttrade Zinovjev.[425] Smirnov, upphovsmannen till avsl�jandena i Trotskijs �Bulleten�, blev h�ktad, liksom Rjutin, propagandachefen, kring vilken de missn�jda b�rjat sluta upp, samt Uglanov, partisekreteraren i Moskva. Rykov, Tomskij och Bucharin f�rnekade dem av sina anh�ngare som s�kt sluta f�rbund med v�nsteroppositionen och f�rnekade �n en g�ng sina egna �sikter. Efter n�gra m�nader, i maj 1933, fick emellertid Zinovjev och Kamenev efter f�rnyade avb�ner �terv�nda ur landsflykten. �Liksom Gogols hj�lte samlar Stalin d�da sj�lar i brist p� levande�, var Trotskijs kommentar till de nya �kapitulationerna�.[426] De upprepade deportationerna och avb�nerna tj�nade emellertid sitt �ndam�l f�r Stalin: deportationerna terroriserade oppositionen, avb�nerna spred f�rvirring inom den. Trotskijs ironi var emellertid inte helt obefogad. Det r�dde starkt missn�je inom partiet. Antalet uteslutna medlemmar uppgick under �ren 1933-1935 till hundratusentals; inom Komsomol var det avsev�rt st�rre. �nnu viktigare var att missn�jet b�rjade ta sig nya former. Det uppstod en klyvning mellan tv� generationer i oppositionen, en brytning mellan f�der och s�ner, som inte var olik schismen inom den ryska intelligensen p� adertonhundratalet.
De gamla oppositionsm�nnen var numera sedan l�nge inte bara besegrade utan ocks� sj�lsligt nedbrutna. Sj�lve den okuvlige Rakovskij, f�re detta regeringschef i Ukraina och ambassad�r i London och Paris, kapitulerade och �terv�nde till Moskva 1934. Liksom alla de andra botf�rdiga syndarna undertecknade ocks� han en deklaration lika fylld av smicker mot Stalin som av sj�lvanklagelser. Kontentan i alla dylika deklarationer var att Stalins s�tt att styra landet var det enda r�tta, och att alla de handlingslinjer oppositionen f�reslagit oundvikligen skulle ha lett till en katastrof. �Kapitulanterna� bek�nde �nnu inte att de hade arbetat f�r kapitalismens �teruppr�ttande. N�gra s�dana bek�nnelser kr�vdes heller inte av dem. Tyngdpunkten i deras sj�lvanklagelser var att deras metoder, om man hade f�ljt dem, mot deras vilja skulle ha utsatt landet f�r faran av en kapitalistisk restauration.
Att de gick med p� att h�nge sig �t denna sj�lvkritik berodde inte enbart p� de h�rda slag Stalin utdelade mot dem. Sj�lva det faktum att de gav vika visade att de var politiskt tr�ttk�rda eller endast ljumma i sin opposition. Deras �lder var i sig sj�lv nog f�r att motivera tr�ttheten: de flesta �kapitulanterna� hade bakom sig trettio till fyrtio �rs oavbruten kamp, till st�rsta delen f�rd under jorden. Deras ljumhet tilltog med insikten om att de f�r�ndringar Stalin genomf�rt, sak samma vad de ans�g om hans metoder, inte kunde omintetg�ras utan att skada revolutionen. Trots den fasa hans metoder v�ckte hos dem, k�nde de att de alla, stalinister eller icke stalinister, satt i samma b�t. Sj�lvf�rnedringen var den l�sensumma de betalade till bef�lhavaren. Deras avb�ner var d�rf�r varken helt uppriktiga eller helt ouppriktiga. Sedan de �terv�nt fr�n sina f�rvisningsorter, odlade de sina gamla politiska v�nskapsband och kontakter, men avh�ll sig sorgf�lligt fr�n all politisk kamp mot Stalin. N�stan fram till mitten av trettiotalet uppr�tth�ll de allra flesta f�rbindelser med medlemmarna av hans nya politbyr�. N�gra av botg�rarna, Bucharin, Rykov, Pjatakov, Radek med flera, var antingen Stalins personliga r�dgivare eller medlemmar av regeringen. Om de hade velat m�rda Stalin eller hans n�rmaste medhj�lpare, skulle de ha haft otaliga tillf�llen att g�ra det.
En av Trotskijs korrespondenter i Ryssland beskrev �r 1933 dessa personers sinnesst�mning p� f�ljande s�tt: �Alla talar de om Stalins isolering och det allm�nna hatet mot honom ... Men de till�gger ofta: �Om det inte vore f�r den d�r (vi utesluter deras kraftiga epitet p� honom), skulle alltsammans ha fallit i spillror vid det h�r laget. Det �r han som h�ller ihop det.� [427] Sinsemellan knorrade oppositionens �f�der�, suckade och l�ttade sitt hj�rta p� sina bekymmer. De fortsatte att tala om Stalin som politbyr�ns Djingis-khan, asiaten, den nye Ivan den f�rskr�cklige. Knorrandet och epiteten inrapporterades �gonblickligen till Stalin, som hade spioner �verallt. Han k�nde sina besegrade motst�ndares verkliga k�nslor och v�rdet av deras avb�ner. Men han var ocks� �vertygad om att de inte skulle str�cka sig l�ngre �n till att ge v�ldsamt muntligt utlopp �t sin politiska maktl�shet.
Revolutionens veteraner h�ngav sig visserligen �t vaga f�rhoppningar p� framtiden. Efter den andra, eller kanske efter den tredje fem�rsplanen, t�nkte de, skulle v�lst�nd och politiskt lugn intr�da, och d� skulle den stalinistiska v�ldsregimen varken beh�vas eller tolereras l�ngre. I v�ntan h�rp� bidade de sin tid och h�ll sina yngre och ot�ligare meningsfr�nder i schack. Till och med Trotskij, som dundrade mot de �fega kapitulanterna�, skrev i mars 1933: �B�de inom och utanf�r partiet h�r man allt oftare parollen �Ned med Stalin�. Sk�len ... beh�ver inte klarl�ggas h�r. �nd� anser vi att parollen �r oriktig. Vad fr�gan g�ller �r inte Stalins person, utan hans partigrupp ... Det s�ger sig sj�lvt att en bonapartistisk regim, ut�vad av en env�ldsh�rskare som tilltvingar sig massornas hyllning, b�r och m�ste bringas till ett slut som det mest sk�ndliga avsteg fr�n det revolution�ra partiets principer. Men det �r h�r inte fr�ga om att avl�gsna individer, utan att omvandla hela systemet.�[428] Trotskij erbj�d till och med Stalin sitt bist�nd mot faran f�r en kontrarevolution under den kritiska period d� regimen sl�ppte efter p� tyglarna.
Veteranernas avvaktande h�llning kunde inte tillfredsst�lla de missn�jda elementen bland den yngre generationen. Att �s�nerna� skulle reagera v�ldsammare �n �f�derna� mot diktaturens f�rkv�vande atmosf�r var naturligt och ofr�nkomligt. Den nya generationen kunde om�jligen ta vid d�r den gamla hade slutat � med neslig avb�n och sj�lvf�rnedring. �nd� s�g den med en viss respekt p� bolsjevismens �grand old men� och hoppades kunna rehabilitera dem och �terins�tta dem i makten. �S�nerna� k�nde inte bara att �f�derna� var dem �verl�gsna i bildning och politisk erfarenhet, de gillade och upptog ocks� deras huvudid�, �Tillbaka till den rena leninismen�, vad den nu skulle inneb�ra. Det var i valet av metoderna de gick is�r. De gamla bolsjevikerna hade i unga �r varit motst�ndare till morden p� tsaristiska satraper, s�dana de praktiserades av narodniker och socialrevolution�rer; de hade i sin egenskap av marxister, f�rlitat sig p� en v�xande massopposition mot tsarv�ldet. De f�rblev alltj�mt trogna sin politiska tradition och hoppades att en f�r�ndring i arbetarklassens h�llning, inte en konspiration av individer bakom folkets rygg, skulle leda till en reform i regimen. �S�nerna� k�nde inga liknande h�mningar. De s�g att arbetarklassen nu huvudsakligen bestod av enfaldiga b�nder, nyss tv�ngsinskrivna fr�n landet, vilkas politiska medvetande var ytterst svagt och vilkas f�rm�ga till handling var n�stan obefintlig. Om reformen skulle framtvingas genom en politisk aktion av arbetarklassen, skulle landet vara d�mt att sucka under Stalins ok �nnu i m�nga �r. Det var just den framtidsbilden de mest brinnande unga opponenterna inte kunde f�rlika sig med. I skolan och i Komsomols celler hade de h�rt ber�ttelser om de ensamma ryska revolution�rer som, utan st�d fr�n n�gon samh�llsklass, under adertonhundratalet gick till attack mot env�ldet med bomber och revolvrar. Var inte Lenins egen bror med bland konspirat�rerna som f�rs�kte m�rda tsar Alexander III? Historieb�ckerna omgav dessa martyrer och hj�ltar med en romantisk gloria, och de heliga geng�ngarna ur det f�rflutna tycktes nu trycka bomber och revolvrar i h�nderna p� n�gra hetlevrade antistalinistiska ungdomar i Komsomol.[429]
*
Parallellt med denna splittring av oppositionen uppstod en ny meningsbrytning inom politbyr�n. Trots att medlemmarna var utvalda av Stalin och hade f�rbundit sig att f�rsvara den best�ende samh�llsordningen, r�dde det oenighet om medel och metoder. N�gra yrkade p� att Stalin skulle ge sitt env�lde en mera liberal f�rg, under det att andra f�rsvarade den starka armens politik. Kirov, Vorosjilov, Rudzutak och Kalinin tycks ha varit de �liberala�. Vorosjilov m�ste r�kna med kollektiviseringens inverkan p� moralen inom arm�n. Bef�lhavaren i Fj�rran �stern, general Bl�cher, f�rklarade att han inte kunde ta ansvaret f�r �stgr�nsens f�rsvar, om kollektiviseringen genomf�rdes med v�ld i gr�nstrakterna.[430] Vorosjilov st�dde Bl�chers h�llning inf�r politbyr�n och utverkade att b�nderna i Fj�rran �stern blev undantagna fr�n kollektiviseringen. Kirov, som hade avrest till Leningrad f�r att undertrycka Zinovjevoppositionen, blev med eller mot sin vilja ett spr�kr�r f�r upprorsst�mningen i Rysslands mest europeiserade och mest revolution�ra stad. Han v�djade till Stalin om mildhet mot oppositionen, och p� sitt eget omr�de gjorde han sitt b�sta f�r att tygla den politiska polisen.[431] Rudzutak, som var vice premi�rminister och fackf�reningsledare, begagnade sitt inflytande i samma riktning. Molotov och Kaganovitj var de fr�msta f�respr�karna f�r den starka armens politik.
Alla dessa m�ns trohet mot Stalin var h�jd �ver varje tvivel. De var anf�rare f�r hans pr�toriangarde. Allm�nheten, som st�ndigt s�g dem marschera i takt bakom Stalin, hade ingen aning om dragkampen. Stalin �s�g den sj�lv med lugn; han hade ingenting att frukta av den. Antagonisterna v�djade till hans vishet och avvaktade hans domslut. Han gav sitt st�d �n �t den ena gruppen, �n �t den andra. Under hela �r 1934 vacklade han mellan h�rdare f�rtryck och liberala gester. P� v�ren beordrade han en begr�nsad amnesti �t upproriska kulaker. I juni stadf�ste han emellertid ett dekret som proklamerade varje familjs kollektiva ansvar f�r ett f�rr�deribrott som beg�tts av en av dess medlemmar. Personer som underl�t att ange en illojal sl�kting f�r myndigheterna var hemfallna �t str�nga straff. En m�nad senare avskaffade han G.P.U. och ersatte den med folkkommissariatet f�r inrikes angel�genheter. Den politiska polisens makt blev kringskuren, och allm�nna �klagaren � en f�re detta mensjevikisk jurist Andrej Vysjinskij skulle snart bli utn�mnd till posten � fick r�tt att �vervaka dess verksamhet och inl�gga sitt veto om den kom i konflikt med lagen. Oppositionsledarna fick tillst�nd att tala p� offentliga m�ten och att skriva i tidningarna, dock sj�lvfallet ej att kritisera myndigheterna. Hoppet om ytterligare frisinnade reformer blossade h�gt. Tanken p� en konstitutionell reform diskuterades i politbyr�n, och de fr�msta oppositionsledarna blev inbjudna att medverka vid uppr�ttandet av f�rslag till en ny konstitution.
Den kvasiliberala perioden fick ett br�tt slut, d� den 1 december 1934 en ung oppositionell kommunist, Nikolajev, m�rdade Sergei Kirov i Leningrad. Stalin skyndade till Leningrad och f�rh�rde personligen attentatsmannen under flera timmar. Han fastst�llde att m�rdaren hade tillh�rt en liten grupp unga kommunister som var f�rbittrade �ver f�rtrycket i landet och besatta av id�er om revolution�r terror, att dylika id�er var t�mligen utbredda bland ungdomen, samt att Nikolajev och hans kamrater betraktade sig som anh�ngare av Zinovjev, som de emellertid inte hade n�gon direkt eller indirekt f�rbindelse med. Han uppt�ckte f�rmodligen ocks� att det var Kirovs liberala h�llning som gjort det m�jligt f�r terroristerna att f� tilltr�de till hans �mbetslokaler i Smolnyjinstitutet, ty Kirov hade motsatt sig en stark bevakning av den politiska polisen. I varje fall hade den politiska polisen i Leningrad haft k�nnedom om det planerade attentatet och inte gjort n�got f�r att f�rhindra det. Stalin drog den slutsatsen att tiden f�r kvasiliberala eftergifter var f�rbi.[432] Hans seger �ver oppositionen hade varit l�ngt ifr�n fullst�ndig. Han hade endast lyckats pressa ner missn�jet fr�n det politiska livets yta till dess dolda djup. Han skulle nu sl� djupare och h�rdare.
H�ndelserna f�ljde nu ett schema som var v�lbekant fr�n det ryska env�ldets historia. N�stan varje generation under tsartiden hade haft sin dragkamp mellan gendarmerna och de semiliberala elementen i tsarens omgivning, en motsvarighet till klyvningen mellan de moderata �f�derna� och de radikala �s�nerna� inom oppositionen. Inte ens under sina perioder av relativ mildhet hade env�ldet n�gon, sin varit tillr�ckligt liberalt f�r att tillfredsst�lla oppositionen; det hade just varit tillr�ckligt milt f�r att ge revolution�rerna m�jlighet att angripa det. De moderata �f�derna� s�kte f�rg�ves �vertala den radikala ungdomen att t�ligt v�nta tills tsaren beviljade nya eftergifter. Varje revolution�rt angrepp mot env�ldet ledde till samma resultat. Semiliberalerna inom de ledande kretsarna blev slagna, och gendarmerna kom i f�rgrunden. Gendarmerna n�jde sig inte med att undertrycka revolution�rerna. De gjorde den moderata oppositionen ansvarig f�r den radikala ungdomens g�rningar. Liberalerna protesterade och v�ltrade �ver det moraliska ansvaret f�r ungdomens �excesser� p� env�ldet, som inte hade tolererat en �ppen och legal opposition. Alexander I:s regering var s�lunda fylld av halv-liberala reformer. Dekabristupproret 1825 blev inledningen till regimen under Nikolaj I, j�rntsaren, gendarmtsaren. Den halvliberale Alexander Il m�rdades av revolution�ra konspirat�rer, som hans eftertr�dare Alexander III slog ner med pansarn�ve. Den siste tsarens politik vacklade mellan de b�da linjerna. Under Stalin st�lldes dessa traditionella inslag i Rysslands politiska kamp i �nnu starkare relief genom de sp�nningar som �r karakteristiska f�r ett okonsoliderat, postrevolution�rt samh�llsskick.
Nikolajev och hans kamrater blev avr�ttade. De rannsakades in camera, enligt ett speciellt utf�rdat dekret som f�rv�grade terroristerna r�tten till f�rsvar och �verklagande. Stalin �mnade inte l�ta dem begagna de anklagades b�nk som plattform f�r att utl�gga sina synpunkter och slunga anklagelser mot de makt�gande. Han stannade inte vid detta. Efter m�nster av de gamla gendarmerna, som st�llt de liberala �f�derna� till svars f�r de radikala �s�nernas� g�rningar, beskyllde han Zinovjev och Kamenev f�r att b�ra ansvaret f�r mordet p� Kirov. �ven rannsakningen med dem f�rsiggick bakom slutna d�rrar. B�gge f�rnekade n�gon som helst f�rbindelse med m�rdarna. Samtidigt som de f�rd�mde d�det, medgav de att de unga terroristerna kunde ha animerats av den kritik mot Stalin de en g�ng uttalat, men de h�vdade att Stalin genom att undertrycka all �ppen kritik hade drivit komsomoliterna till desperata handlingar. Zinovjev d�mdes till tio och Kamenev till fem �rs straffarbete. Stalin hade emellertid inte det ringaste intresse av att h�lla de tv� gamla bolsjevikerna i f�ngelse, vilket skulle ha gjort dem till martyrer och i viss m�n �ter etablerat dem som pretendenter till makten. Hans fr�msta syfte var att avpressa dem en bek�nnelse om sin skuld, varigenom de med egna h�nder skulle f�rinta sin martyrgloria.
Vad som nu f�ljde var ett groteskt k�psl�ende om ett avb�nsformul�r, ett k�psl�ende som fortgick mellan Stalins �mbetsrum i Kreml och cellerna i Lubjankaf�ngelset, d�r Zinovjev och Kamenev f�rvarades. Stalin f�rband sig offentligen att frik�nna f�ngarna fr�n varje f�rbindelse med m�rdarna, men han kr�vde av dem ett erk�nnande att de hade syftat till kapitalismens �teruppr�ttande. F�ngarna f�rnekade detta. D� tog Stalin fasta p� den enda punkt som de redan hade erk�nt, n�mligen att terroristerna hade varit inspirerade av oppositionens tidigare propaganda.[433] Antingen under hot eller med �vertalning f�rm�dde han Zinovjev att g�ra detta erk�nnande offentligt. �Den tidigare oppositionens tidigare verksamhet hade [s� f�ll Zinovjevs ord] till f�ljd av de yttre omst�ndigheternas makt inte kunnat undg� att stimulera dessa f�rbrytare, det vill s�ga Kirovs m�rdare, i deras onda upps�t.� H�r blandade sig uppriktighet med diplomatisk f�rsiktighet. F�rd�mandet av terroristd�det var �rligt menat, och Stalin kunde pressa fram det fr�n Zinovjev d�rf�r att ocks� denne �nskade motverka de terroristiska tendenserna. Men Zinovjev understr�k sorgf�lligt att han endast var beredd att ikl�da sig ett indirekt moraliskt ansvar � det var, med hans egna ord, blott �den tidigare oppositionens tidigare verksamhet� som kunde ha animerat den terroristiska riktningen. Formuleringen innebar samtidigt en anklagelse mot Stalin, ty den utsade att terrorismen hade gynnats av de �yttre omst�ndigheterna�, det vill s�ga av f�rtrycket i landet. P� detta stadium var varken Zinovjev eller Kamenev villig att g� l�ngre i sina sj�lvanklagelser, och Stalin l�t saken bero d�rmed. F�r den stora allm�nheten hade de subtila inskr�nkningar varmed Zinovjev hade kringg�rdat sin �bek�nnelse� ingenting att betyda; det var sj�lva �bek�nnelsen� som var huvudsaken. Oppositionsledarna hade glidit �nnu l�ngre nerf�r den hala sluttning som f�rde till de stora utrensningsprocesserna.
Mordet p� Kirov f�rskr�ckte Stalin. Hade inte konspirationen tr�ngt �nda in i hans egna �mbetsverk? V�ren 1935 rannsakades n�ra fyrtio m�n ur hans privata livvakt bakom lyckta d�rrar. Tv� avr�ttades, och de �vriga d�mdes till f�ngelsestraff av v�xlande l�ngd. R�tteg�ngen omn�mndes inte med ett ord i pressen.[434] Nu f�ljde en febril jakt efter terrorister i alla avdelningar av partiet och Komsomol. Stalin f�ljde nu principen att det inte var nog att sl� ner p� hans verkliga motst�ndare; han gjorde ocks� razzia i den milj� som fostrat dem. Han ut�ste sin vrede �ver Leningrad, vars genius loci hade trotsat honom under de senaste tio �ren. Han utn�mnde Andrej Zjdanov till Kirovs eftertr�dare som bolsjevikchef i Leningrad. Zjdanov var en ung, duglig och h�nsynsl�s man, som hade rensat Komsomol fr�n avf�llingar och utm�rkt sig genom hetsiga angrepp p� Tomskij under fackf�reningsstriden. Stalin kunde lita p� att han skulle g�ra rent hus getingboet i Leningrad. Under v�ren 1935 blev tiotusentals misst�nkta bolsjeviker, komsomolmedlemmar och deras familjer deporterade fr�n Leningrad till norra Sibirien. Horder av �Kirovm�rdare�, som de deporterade kallades, �ven fr�n andra st�der fyllde f�ngelser och koncentrationsl�ger.
Behandlingen av politiska f�ngar undergick en radikal f�r�ndring. Hittills hade den inte skilt sig fr�n vad som best�tts dem under tsarv�ldet. Politiska f�rbrytare hade �tnjutit vissa privilegier och haft r�tt att syssla med sj�lvstudier och till och med politisk propaganda. Oppositionella flygblad, broschyrer och tidskrifter hade t�mligen fritt cirkulerat mellan f�ngelserna och d� och d� smugglats ut ur landet. Som gammal politisk f�nge visste Stalin mycket v�l att f�ngelser och f�rvisningsorter var revolution�rernas �universitet�. Den senaste tidens h�ndelser hade l�rt honom att inte ta n�gra risker. Fr�n och med nu undertrycktes skoningsl�st all politisk diskussion och verksamhet i f�ngelserna och p� f�rvisningsorterna, Och oppositionsm�nnen skulle genom umb�randen och h�rt arbete tryckas ner i en s� el�ndig, djurliknande existens att de blev ur st�nd till de normala processerna att t�nka och ge uttryck �t sina tankar.[435]
Medan Stalin s�lunda grusade f�rhoppningarna om liberala reformer, l�tsades han fortfarande att han var villig att uppfylla dem. Han bj�d folket p� en blandad diet av terror och illusioner. Det var klokt handlat, ty om han matat det enbart med terror, kunde f�ljden ha blivit en s� desperat revolt att �ven den kraftfullaste politiska polis hade st�tt maktl�s. Men folkets illusioner skulle inte ha skyddat en regim som Stalins om den inte ocks� hade varit skyddad av terror. Tv� m�nader efter mordet p� Kirov, den 6 februari 1935, antog den sjunde sovjetkongressen en resolution om n�dv�ndigheten av en ny konstitution och uts�g en kommission som skulle utforma den. Kommissionen, i vilken Stalin var ordf�rande, omfattade m�n som Bucharin, Radek och Sokolnikov, men �ven deras framtida �klagare Vysjinskij. Under de f�ljande aderton m�naderna sammantr�dde kommissionen ofta i Stalins n�rvaro. Bucharin och Radek var den nya konstitutionens fr�msta upphovsm�n, och de diskuterade den ofta i �Pravdas� och �Izvestijas� spalter. Konstitutionen skulle komma att antagas av n�sta sovjetkongress, i november 1936, flera m�nader efter Zinovjevs och Kamenevs avr�ttning. Den skulle komma att kallas �Stalinkonstitutionen�, �den mest demokratiska i v�rlden�.
*
D� vi skildrat situationen f�re och efter mordet p� Kirov, har vi h�nvisat till det traditionella politiska m�nstret under det tsaristiska env�ldet. J�mf�relsen kan synas l�ngs�kt med tanke p� det svalg som skiljer det bolsjevikinka Ryssland fr�n det tsaristiska. �nd� var det ingen mindre �n Lenin som gav f�rsta uppslaget till en s�dan j�mf�relse. I ett av sina sista tal p�minde han sina �h�rare om hur det brukade g� f�r er�vrare vilkas kultur var underl�gsen de er�vrade l�ndernas. Den undertryckta nationen f�rmedlade sin kultur till sina er�vrare. N�got liknande, sade Lenin, kunde ocks� intr�ffa i kampen mellan samh�llsklasserna. Bolsjevikerna hade besegrat godsherrarna, kapitalisterna och den tsaristiska byr�kratin. �Deras kultur [det vill s�ga de besegrade samh�llsklassernas kultur]�, sade Lenin, �st�r p� en �mkligt l�g och oansenlig niv�. Icke desto mindre �r den h�gre �n v�r. Hur �mklig och l�g den �n �r, �r den likv�l h�gre �n v�ra ansvariga kommunistiska administrat�rers.�[436]
Lenin hade bara sett b�rjan av den process genom vilken det besegrade Tsarryssland p�tvingades den segerrika bolsjevismen sina normer och metoder. Del f�rflutna tog en grym revansch p� en generation som gjorde allt f�r att komma bort ifr�n det, och processen n�dde sin kulmen just under loppet av den andra revolutionen. Denna paradox i Rysslands historia blev f�rkroppsligad i Stalin. Mer �n n�gon annan representerade han de �ansvariga kommunistiska administrat�rer�, vilkas kultur var �nnu l�gre �n Rysslands forna h�rskares, och som d�rf�r hade en oemotst�ndlig ben�genhet att � ofta omedvetet � imitera de forna h�rskarnas seder och bruk. Den historiskt oundvikliga processen avspeglade sig i det skiftande minspelet i Stalins politiska fysionomi: drag inte bara fr�n en utan fr�n flera stora tsarer tycktes g� igen hos den georgiske bolsjeviken som nu h�rskade i deras Kreml. Under en period visade han ett visst sl�kttycke med j�rntsaren Nikolaj I. Vid en annan tid tedde han sig mera som en avkomling till Peter den store: byggde han inte upp ett industriellt Ryssland ungef�r p� samma s�tt som Peter den store hade byggt upp St. Petersburg, i tr�skmark och p� de byggandes ben? Under det andra v�rldskriget �terigen kunde han stundom i gestalt och gester p�minna om Alexander I. Nu, under de stora utrensningsprocesserna, medan han f�rintade, sina motst�ndare, liknade han allt mer Ivan den f�rskr�cklige i kamp mot bojarerna. Hans politiska polis, som hade �versynen s�v�l �ver industrif�retag som f�ngelser, var inte olik Ivans �opritjnina�, det pr�torianska garde av godsherrar med vars hj�lp denne s�krade sin maktst�llning. I Stalins strid mot Trotskij kan man urskilja svaga ekon av den ursinniga kampen mellan Ivan och furst Kurbskij, den upproriske bojarledaren. Nu liksom p� femtonhundratalet �upps�nde Moskvas inv�nare skr�ckfyllda b�ner att dagen m�tte g� till �nda utan en avr�ttning�. Vid denna det f�rflutnas revansch var det inte s� mycket det n�rliggande som det avl�gsna f�rflutna som tycktes jaga och hinna kapp den framryckande nationen. Vad som p� nytt h�vdade sig var snarare de f�rsta, maktuppbyggande pionj�rtsarernas h�nsynsl�sa anda �n den senare, mildare, mera liberala andan under det murknande tsarv�ldet. Den grymhet varmed det f�rflutna undertryckte det n�rvarande var proportionell mot den beslutsamhet varmed revolutionen hade tagit avst�nd fr�n det f�rflutna.
Likv�l f�renades hos Stalin de revolution�ra elementen, framf�rallt de drag han tagit i arv fr�n Lenin, p� ett egendomligt s�tt med de traditionella, och denna kombination gjorde honom till den mest f�rbryllande och g�ckande personligheten under sin samtid. Det f�rflutna utpl�nade inte revolutionen. Det satte snarare sin pr�gel p� en ny social substans. I likhet med Cromwell som lordprotektor och Napoleon som kejsare f�rblev Stalin revolutionens v�ktare och v�rdare. Han bef�ste dess nationella landvinningar och utvidgade dem. Han �byggde upp socialismen�, och medan hans motst�ndare f�rd�mde hans env�lde, m�ste till och med de erk�nna att de flesta av hans ekonomiska reformer var omistliga f�r socialismen. Det f�rflutnas revansch gick s�lunda inte ut �ver hans sociala program, utan �ver hans regeringsmetoder. Det var huvudsakligen d�r det �l�ga och miserabla� arvet fr�n tsarismen kom att dominera.
Vi vet att hans regeringstaktik bottnade i hans misstrogna syn p� samh�llet, i hans pessimistiska inst�llning till det. Socialismen m�ste byggas upp mera tv�ngsvis �n genom �vertalning. �ven d� han verkligen f�rs�kte n�got som kan kallas �vertalning, tog han hellre sin tillflykt till propagandistiska fraser �n till upplysande argument. Han l�nade, med andra ord, ur det rika sortiment av spetsfundigheter och knep som h�rskare i alla tids�ldrar och l�nder har anv�nt f�r att h�lla sitt folk i schack. Eftersom revolutionen hade proklamerat f�rtroende f�r folket, det vill s�ga f�r arbetarklassen, som sin ledande princip, och eftersom den f�rd�mt politiskt bedr�geri som ett medel f�r klassf�rtryck, medf�rde det f�rflutnas revansch oundvikligen en v�ldig id�konflikt, en veritabel sj�lskris, som slutligen f�rvandlade kommunismens ansikte under denna generation. Det var epilogen till den utdragna konflikten mellan en statsmakt som var besluten att omforma samh�llet uteslutande ovanifr�n, och ett samh�lle som l�ngtade efter sj�lvbest�mmander�tt.
Konflikten var inte s�regen f�r den ryska revolutionen. Den �terkommer i alla revolutioner och �ven i alla religioner. Den bildar k�rnpunkten f�r den djupa, m�rka och h�tska kampen mellan Storinkvisitorn och Kristus i Dostojevskijs �Br�derna Karamazov�. Liksom Dostojevskijs Storinkvisitor representerar Stalin kyrkan i revolt mot evangeliet. Kristus, s�ger Storinkvisitorn, grundade sin l�ra p� sin tro p� m�nniskorna, p� m�nniskans dr�m om friheten, p� hennes stolta och tappra f�rm�ga att leva i frihet. Han hade d�rf�r avvisat dj�vulens frestelser och v�grat att omv�nda m�nniskan genom att v�dja till slaven inom henne. Men kristenheten f�rm�dde inte f�lja Kristi exempel. D� Kristus �terkommer till jorden, talar Storinkvisitorn till Honom s�lunda: �Vi har f�rb�ttrat Ditt verk och grundat det p� undret, mysteriet och auktoriteten ... Och m�nniskorna gladde sig att de �ter blevo ledda som en hjord, och att deras hj�rtan �ntligen voro befriade fr�n den fruktansv�rda g�va [frihetens g�va], som orsakat dem s� mycket kval. S�g, gjorde vi r�tt, d� vi l�rde och handlade s�? �lskade vi kanske icke m�nskligheten, d� vi s� �dmjukt erk�nde dess kraftl�shet, d� vi k�rleksfullt lindrade dess b�rda och till�t dess svaga natur till och med att synda, blott det skedde med v�r till�telse? Varf�r har Du nu kommit f�r att hindra oss?�
�Jag upprepar �n en g�ng�, forts�tter Inkvisitorn, �redan i morgon skall du f� se hur denna lydiga hjord p� f�rsta vink av mig st�rtar fram f�r att kasta gl�dande kol p� ditt b�l. Och p� detta b�l br�nner jag Dig, emedan Du har kommit f�r att hindra oss. Ty om det finns n�gon som mer �n andra f�rtj�nat v�rt b�l, s� �r det Du. I morgon br�nner jag Dig.� I inkvisitionens f�ngelsecell �g�r Kristus fram till den gamle och kysser honom sakta p� de blodl�sa, nittio�riga l�pparna�, som om Han, Han Sj�lv, samtyckt till att Hans kyrka omv�nt sig fr�n frihet och respekt f�r m�nniskan till undret, mysteriet och auktoriteten.
M�nga trosl�ror har genomg�tt en s�dan omv�ndelse, och bolsjevismen undgick den inte. Om Stalin n�gon g�ng skulle utl�gga sin esoteriska filosofi, skulle han �ppet tala om Rysslands ofr�nkomliga n�dtv�ng att �f�rb�ttra oktoberrevolutionens verk� och att rensa den fr�n dess ursprungliga tro p� prolet�ren i hans frihet och hans fram�tskridande och solidaritet. �Endast den utvalde och den starke lever efter sin tro, men m�nniskosl�ktet �r svagt och beh�ver br�d och auktoritet�, skulle han s�ga med en omskrivning av Storinkvisitorns ord. Han skulle bistert och ogillande se socialismens grundare i ansiktet och fr�ga dem: �Varf�r kommer ni och hindrar oss?�
*
Han visste att den gamla revolution�ra generationen, ehuru tr�tt och f�r�dmjukad, p� mycket f� undantag n�r aldrig helhj�rtat skulle omv�nda sig till undret, mysteriet och auktoriteten, och att den alltid skulle betrakta honom som en f�rfalskare av h�ga principer och som en usurpator. Han uppl�ste De gamla bolsjevikernas f�rening, De forna politiska f�ngarnas f�rening samt Kommunistiska akademin, de institutioner d�r den gamla bolsjevismens anda hade haft sin sista fristad. Dessa �tg�rder vittnade om vilken v�gstr�cka han tillryggalagt sedan han b�rjade sin kamp mot �ex-mensjeviken� Trotskij i det gamla bolsjevikiska gardets namn. Han v�djade nu till den unga generationen, naturligtvis inte till dess upprorselement, men till dess skyggare men likv�l mycket betydelsefulla massa, som trots sin t�rst efter kunskap och socialt fram�tskridande visste f�ga eller intet om bolsjevismens principer och var oben�gen att l�ta sig hindras av dem. Denna yngre generation hade, s� l�ngt tillbaka den kunde minnas, st�ndigt sett ledarna f�r de olika oppositionerna antingen i rollen av strykpojkar eller av sj�lvgisslare. Den var fr�n barndomen van att blicka upp till Stalin s�som insvept i Mysterium och Auktoritet. Han hade f�r l�nge sedan upph�rt att vara den l�ttillg�nglige, t�lige och hj�lpsamme f�respr�karen f�r partisekreterarna, det tidiga tjugotalets Stalin. Nu kunde man inte l�ngre se honom t�ligt lyssna till deras klagom�l i partilokalernas trappuppg�ngar. Nu visade han sig offentligt endast vid mycket s�llsynta tillf�llen, alltid omgiven av en v�ldig svit, vars medlemmar, liksom hovm�n, f�ljde honom p� beh�rigt avst�nd i noggrant fastst�lld rangordning. Han talade s�llan offentligt, och varje hans uttalande gjordes till ett stort evenemang. Dessa uttalanden, som hade formen av en sj�lvh�rskares order, hade i regel ocks� sin praktiska betydelse f�r m�nniskor i alla samh�llsst�llningar. Kontrasten mellan hans otillg�ngliga person och hans allest�des n�rvarande inflytande f�rl�nade hans gestalt, i synnerhet i den yngre generationens �gon, n�got av den skr�ckinjagande nimbus med vilken orientaliska h�rskare brukar imponera p� sina unders�tar.
*
Sviten han omgav sig med var naturligtvis hans politbyr�. Den var hans i ordets hela mening, ty de m�n han utvalt till den motsvarade hans begrepp om vad en ledare borde vara. Den �nya ledartypen�, skrev han s� tidigt som 1925, skulle inte vara n�gon bel�st man; han skulle inte betungas med den d�da tyngden av socialdemokratiska vanor, och han skulle vara b�de fruktad och v�rdad.[437] Molotov, Kaganovitj, Vorosjilov, Kujbysjev, Kossior, Rudzutak, Mikojan, Andrejev � n�stan alla motsvarade de idealbilden. N�stan alla var praktiska administrat�rer, h�ngivna sitt arbete. Ingen hade n�gon k�nnedom om fr�mmande l�nder; alla hade de, liksom Stalin sj�lv, f�tt sin bolsjevikiska skolning i hemlandet.[438] De flesta var enkelt folk, som hade Stalin att tacka f�r sin upph�jelse. Men Binder �rens lopp v�xte deras kunskaper och erfarenhet i takt med deras ansvar. P� sitt s�tt var politbyr�n en unik skola f�r statsm�n. Alla landets angel�genheter, fr�n de viktigaste diplomatiska och politiska avg�randen till lokala myndigheters sm� ov�sentliga bekymmer kom upp till debatt i denna f�rsamling, som s� gott som oavbrutet var samlad. Politbyr�n sade det sista ordet i alla de evinnerliga tr�torna mellan f�rvaltningsgrenarna, och Stalin sade det sista ordet i politbyr�n. Han presiderade inte ens vid dess sessioner. Vanligen lyssnade han under tystnad till argumenten och avgjorde de flesta fr�gorna med en grov sarkasm, en halvt jovialisk, meningsfylld hotelse, eller en brysk, irriterad gest. Det f�tal personer som under en l�ng f�ljd av �r hade att fatta personliga beslut om vilka �tg�rder som skulle vidtagas inom den ena eller andra industrin, inom den ena eller andra grenen av jordbruket, i folkbildningsfr�gor, r�rande de vapenmodeller som skulle inf�ras vid krigsmakten o.s.v, f�rv�rvade s� sm�ningom en enorm sakk�nnedom i fr�ga om tekniska detaljer p� skiftande omr�den, en sakk�nnedom som s�llan f�rv�rvas av administrat�rer som arbetar enligt ett mindre centraliserat system. Inte att undra p� att under andra v�rldskriget utl�ndska statsm�n och milit�rer blev imponerade av Stalins enast�ende k�nnedom om de tekniska detaljerna i sin gigantiska krigsapparat. Men denna �vercentraliserade regeringsmetod hade ocks� sina sv�ra ol�genheter. Den medf�rde en �verdriven fruktan f�r initiativ och ansvar inom alla instanser i administrationen, den reducerade varje tj�nsteman till en kugge, den v�llade ofta stopp i hela maskineriet, eller, �n v�rre, den kom genom sin rena tr�ghetskraft maskineriet att snurra bakl�nges, s� fort mannen i toppen f�rsummade att trycka p� en knapp i det r�tta �gonblicket. Hela regeringsmaskineriet k�rvade av en formalism och en skenhelig byr�kratism som skulle ha givit stoff �t en v�ldig plejad av satiriska f�rfattare, om inte ocks� de satiriska f�rfattarna hade varit paralyserade av r�dsla f�r att ta ansvar.
Inte n�jd med att genomdriva sin vilja i alla politiska fr�gor, aspirerade Stalin ocks� p� att vara sin generations ende andlige ledare. Det berodde delvis p� att det s�rat hans f�f�nga att Rysslands intellektuella elit knappast hade observerat honom, innan han bragte den under sitt f�rmynderskap, och att den till och med d� i b�rjan hade mottagit hans uttalanden om vetenskap, filosofi och konst med en viss ironi. Oavsett detta, hade han bannlyst k�tteriet ur politiken och det ekonomiska livet endast f�r att finna att de vetenskapliga och litter�ra tidskrifterna vimlade av k�tterska anspelningar. Att v�ga sig in p� dessa omr�den blev f�r honom en politisk n�dv�ndighet. Marxismen hade i sj�lva verket f�rminskat avst�ndet mellan politiken, filosofin och litteraturen. Stalin �verf�renklade grovt den marxistiska �sikten om deras inb�rdes sammanhang, tills han hade reducerat naturvetenskapen, historieforskningen och konsten till en niv� d�r de blev tj�nstehjon �t hans politik. F�r var g�ng han utf�rdade ett nytt ekonomiskt eller politiskt direktiv, m�ste historikerna, filosoferna och f�rfattarna noggrant kontrollera att inte deras senaste arbeten stod i strid med ledarens kungsord.
De som var v�rst utsatta var historikerna. Redan 1931 tog han dem i str�ng upptuktelse i sitt beryktade �Brev till redakt�ren f�r Proletarskaja Revolutsija�. Tidskriften, som specialiserade sig p� revolutionens historia, hade besudlat sina spalter med �trotskistiskt kontraband�. De senaste �rens historia m�ste skrivas om, s� att den framst�llde Stalins motst�ndare i en dager som passade honom. Detta skedde. Allteftersom kampen blev h�tskare, visade sig de historiska versioner som dikterats fr�n generalsekretariatet inte framst�lla Stalins motst�ndare i tillr�ckligt l�jlig dager, och den ena nya versionen efter den andra m�ste kokas ihop. D� av opportunitetssk�l den officiella synen p� det mera avl�gsna f�rflutna ocks� b�rjade f�r�ndras, blev det n�dv�ndigt att �ven skriva om Rysslands gamla historia. Trotskij hade ut�vat ett starkt inflytande p� den litter�ra kritiken, inte genom sin officiella maktst�llning, utan genom sin privata kritikerg�rning. Hela den trotskistiska kritikerskolan m�ste nu ryckas upp med r�tterna. Filosoferna hade undervisat i marxistisk dialektik p� grundval av Plechanovs skrifter, om vilka Lenin, trots sina politiska kontroverser med mensjevikledaren, hade haft en mycket h�g tanke. Stalin l�t kalla filosofiprofessorerna och f�rel�sarna till sitt �mbetsrum och for ut i bittra sm�delser mot deras �ruttna liberalism�. Nestorn bland filosoferna, professor Deborin, blev portf�rbjuden fr�n universiteten och tidskrifterna. Exemplen p� detta kn�lp�kens herrav�lde �ver pennan skulle kunna m�ngfaldigas i det o�ndliga. Till slut hyllade litteraturkritikerna, historikerna och filosoferna �den �lskade ledaren� som den st�rste litteraturkritikern, historikern och vetenskapsmannen under sin samtid och genom tiderna. Disraeli smickrade en g�ng drottning Victoria: �Ers majest�t �r den fr�msta representanten f�r det litter�ra skr�et�, men varken Macauly eller Carlyle f�rv�ntades skriva i drottning Victorias stil. Nu n�r generalsekreteraren blivit utropad till den fr�mste representanten f�r det litter�ra skr�et blev det sovjetf�rfattarnas plikt att �skriva som Stalin�.
Vad som f�ljde var ett m�rkt blad i den ryska litteraturens annaler: Stalins personliga stil blev, s� att s�ga, den ryska nationalstilen. Inte nog med att det var en dj�rv bedrift av en journalist eller politisk skribent att skriva ihop en artikel som inte inneh�ll ett direkt citat fr�n Stalin i vart och vartannat stycke. F�rfattaren s�g ocks� noga till att hans egna satser, i stil och vokabul�r, blev s� lika den citerade texten som m�jligt. En obeskrivligt trist likriktning spred sig �ver den ryska pressen och de flesta tidskrifterna. Till och med talspr�ket blev �staliniserat� i en fantastisk utstr�ckning, �tminstone n�r folk talade om ideologier och politik. Det var som om en hel nation hade hemfallit �t en passion f�r buktaleri.
Denna anomali, genom vilken h�rskarens stil blev den h�rskande stilen i nationen, skulle kanske ha varit mindre odr�glig om h�rskaren �gt n�gon litter�r talang. Som det nu var, urartade den nationella stilen till ett s�reget idiom, karakteriserat av stela, ledsamma upprepningar, plebejisk otymplighet blandad med kvasivetenskapliga �l�rda uttryck�, samt grammatiska och logiska orimligheter. Efter Stalins makttilltr�de blev hans stil �nnu mera ohyvlad �n den varit tidigare. Kontrasten mellan mannens stora, dramatiska roll och den tr�ga, tungfotade stilen i hans tal och skrifter, som han endast n�gon enstaka g�ng livade upp med ett citat fr�n popul�ra ryska satiriker eller ett grovt sk�mt, �r direkt f�rbluffande. H�r f�ljer ett prov p� hans stil, valt p� m�f�:
�Endast v�rt parti [detta �r ett av de sista avsnitten i Stalins tal vid den sjuttonde partikongressen] vet �t vilket h�ll r�relsen b�r riktas, och den leder den framg�ngsrikt fram�t. Varp� beror d� v�rt partis �verl�gsenhet? P� det faktum att det �r ett marxistiskt parti, ett leninistiskt parti. Det beror p� att det ledes i sitt arbete av Marx�, Engels� och Lenins l�rosatser. Det kan inte finnas n�got tvivel om att s� l�nge vi f�rblir dessa l�rosatser trogna, s� l�nge vi �ger denna kompass, kommer vi att sk�rda framg�ng i v�rt arbete.
Det har sagts att i n�gra l�nder i v�ster marxismen redan har blivit f�rintad. Det har sagts att den blivit f�rintad av den borgerligt nationalistiska r�relse som kallas fascism. Det �r givetvis nonsens. Endast de som �r helt obevandrade i historien kan p�st� n�got s�dant. Marxismen �r det vetenskapliga uttrycket f�r arbetarklassens fundamentala intressen. Om marxismen skall f�rintas, m�ste arbetarklassen f�rintas. Och det �r om�jligt att f�rinta arbetarklassen. Mer �n �ttio �r har f�rflutit sedan marxismen tr�dde fram p� arenan. Under den tiden har tjogtals och hundratals borgerliga regeringar s�kt f�rinta marxismen. Men vilket har resultatet blivit? Borgerliga regeringar har kommit och g�tt, men marxismen g�r alltj�mt fram�t. (Stormande appl�der.) Vad mera �r, marxismen har tillk�mpat sig fullst�ndig seger p� en sj�ttedel av jordklotet � har tillk�mpat sig seger i just det land d�r marxismen ans�gs i grund f�rintad. (Stormande appl�der.) Man kan inte betrakta det som en slump, att det land d�r marxismen helt har triumferat nu �r det enda land i v�rlden som inte vet av n�gra kriser eller n�gon arbetsl�shet, under det att i alla andra l�nder, �ven de fascistiska l�nderna, kriser och arbetsl�shet nu har h�rskat i fyra �r. Nej, kamrater, det �r inte n�gon slump. (L�ngvariga appl�der.)
Ja, kamrater, v�ra framg�ngar beror p� det faktum att vi har arbetat och k�mpat under Marx�, Engels� och Lenins baner.
H�rav den andra slutsatsen: vi m�ste f�rbli trogna intill slutet Marx�, Engels� och Lenins upph�jda baner.� (Appl�der.) [439]
Historikerna kommer att fr�ga sig, hur en nation som har haft Tolstoj, Dostojevskij, Tjechov, Plechanov, Lenin och Trotskij som sina intellektuella ledare har kunnat till�ta ljusen i sitt spr�k och litteratur att bli s� fullst�ndigt f�rm�rkade. De kommer kanske att dra en parallell mellan detta fenomen och den markanta nedg�ng, under �ren av revolution, kejsard�me och restauration, som intr�ffade i en annan litteratur som hade sk�nkt v�rlden Rousseau, Voltaire och encyklopedisterna. I Frankrike liksom i Ryssland f�ljer p� en intensiv utveckling av andlig kraft och litter�r storhet ett tillst�nd av letargi och sl�het. Emellertid kan man inte d�ma stalinismens kulturella betydelse enbart efter dess f�rh�rjande inverkan p� litteraturen och konsten. Det �r mots�gelsen mellan Stalins konstruktiva och destruktiva inflytande man m�ste h�lla i minnet. Medan han skoningsl�st nivellerade intelligensens andliga liv, f�rmedlade han ocks�, som vi sett, civilisationens grundelement till en enorm massa ociviliserade m�nniskor.
Under hans v�lde f�rlorade den ryska kulturen i djup, men vann i bredd. Man kanske kan v�ga den f�ruts�gelsen att denna extensiva kulturutbredning i Ryssland kommer att f�ljas av ett nytt skede av intensiv utveckling, ett skede fr�n vilket en ny generation kommer att se tillbaka med l�ttnad p� de barbariska krumspr�ngen under den stalinistiska eran. Man kommer d� m�h�nda att s�ga att Stalins stil var speciellt l�mpad f�r de v�rv som �l�g en h�rskare som sj�lv saknade h�gre bildning, och som hade att rycka upp musjikerna, och en byr�krati som stammade fr�n musjikerna, ur deras kaotiska andliga m�rker.
Vi nalkas endast samma problem fr�n en annan sida, om vi s�ger att den kulturella inneb�rden av allt detta var en relativ nedg�ng f�r det europeiska Ryssland till f�rm�n f�r den efterblivna asiatiska och halvasiatiska periferin. Det europeiska Rysslands kulturniv� s�nktes, och den asiatiska periferins h�jdes. Intelligensen i Leningrad och Moskva, som en g�ng hade utm�rkt sig f�r sina sj�lvst�ndiga t�nkes�tt och ofta �vergl�nst sina v�steuropeiska kolleger genom allvaret och ivern i sina intellektuella str�vanden, tvingades nu uppge m�nga av sina h�gintellektuella aspirationer och m�ta p� halva v�gen sina vida yngre och mera oslipade br�der, n�r dessa kom str�mmande till universiteten fr�n kirgisiska och basjkiriska st�pperna. Under en ledare som sj�lv hade kommit fr�n gr�nsen mellan Europa och Asien blev det europeiska Ryssland mer �n till h�lften assimilerat av Asien, medan det asiatiska Ryssland f�rv�rvade en betydande grad av europeisering. Till en del var denna �msesidiga assimilering oundviklig och fruktb�rande. Men blott alltf�r ofta drevs den s� l�ngt att den verkade intellektuellt utarmande p� nationen. Paradoxalt nog var Stalin, som gynnade klasskillnad och differentiering p� grundval av ett kollektiviserat n�ringsliv, p� de andliga och intellektuella omr�dena en h�rd och skoningsl�s nivell�r, inte p� grund av medveten avsikt � p� sitt speciella s�tt gynnade han vetenskapen och konsten � men till f�ljd av sin misstro mot all intellektuell och konstn�rlig originalitet � i den v�drade han alltid irrl�righet.
S� kom det sig att till och med den ryska poesin och sk�nlitteraturen f�rlorade sin forna glans. �Giv oss en sovjetisk Tolstoj!� ropade den officiella litteraturkritiken �r ut och �r in. Den sovjetiska Tolstoj ville inte uppenbara sig, m�h�nda d�rf�r att livet var alltf�r flytande f�r att l�ta sig formas till episk dikt, eller kanske d�rf�r att en Tolstoj inte fostras i en atmosf�r d�r han inte har r�tt att s�ga: �Jag kan inte tiga.� Det nya Rysslands b�da mest s�rpr�glade poeter, Jesenin och Majakovskij, begick sj�lvmord. N�gra av de fr�msta f�rfattarna tog sin tillflykt till tystnad, andra blev nedtystade. Som ett minne av svunnen storhet levde Maksim Gorkij kvar under trettiotalets f�rsta h�lft, hyllad som den prolet�ra kulturens patriark och Stalins intime v�n. V�nskapen mellan Stalin och Gorkij grundade sig knappast p� n�gon sj�larnas sympati. Stalin beh�vde st�d f�r sin intellektuella och moraliska auktoritet fr�n en man vars auktoritet var allm�nt erk�nd. Gorkij hade varit Lenins n�ra v�n redan under den gamla underjordiska tiden, och Stalin ans�g det klokt att ta v�nskapen i arv tillsammans med m�nga andra ledarskapets attribut. Gorkij � sin sida hade ofta gr�lat friskt med Lenin, som t�lde saker av honom som han aldrig skulle ha t�lt av en politiker. Den gamle f�rfattaren, som var k�nslom�ssigt bunden vid bolsjevismen och n�got �ngerk�pt �ver sina forna anfall p� Lenin, besl�t att inte tvista med Lenins eftertr�dare, som under alla f�rh�llanden inte skulle ha tolererat n�gra mots�gelser. N�gon enstaka g�ng f�rs�kte Gorkij d�mpa Stalins hetsighet och f�rsiktigt skydda n�gon gammal bolsjevik eller avf�llig f�rfattare. Han gjorde till och med ett f�rs�k att f�rsona Stalin och Kamenev. Men till slut tvingades han ge upp. Han dog 1936. Han var den siste i den lysande raden f�rrevolution�ra f�rfattare.
Efter Gorkijs d�d, mitt under utrensningsprocesserna, var tv� diktare under en tid mycket uppburna i Moskva: kazaken Djambul Djabajev och kaukasiern Lezgin Sulejman Stalskij. De var de sista representanterna f�r de orientaliska stambarderna, illitterata nittio�ringar, l�ngsk�ggiga, pittoreska folkdiktare, nutida Homerosgestalter. Fr�n sina berg och stepper kom de till Moskva f�r att till ackompanjemang av sina harpor sjunga Stalins lov vid Leninmausoleet.
Sammansm�ltningen mellan det europeiska och det asiatiska Ryssland ledde till hela Rysslands andliga isolering och frig�relse fr�n Europa. Det berodde endast delvis p� antagonism mellan kommunism och kapitalism � p� tjugotalet, d� denna antagonism var minst lika stark, stod det ryska sinnet vid�ppet f�r progressivt inflytande av europeisk konst och litteratur. Isoleringen betingades av trettiotalets s�regna klimat, och den blev fullst�ndig under de stora utrensningarna.
Efter r�tteg�ngarna och deportationerna som f�ljde p� Kirovs mord tycktes regimen �terigen slappna. Under senare h�lften av 1935 och f�rsta h�lften av 1936 stod den andra fem�rsplanens framg�ngar och den v�ntade konstitutionella reformen i f�rgrunden. Stalin framtr�dde oftare i rampljuset, idel leenden, omgiven av Stachanovarbetare, framg�ngsrika kolchozjordbrukare och deras kvinnfolk, som alla t�vlade om att tacka honom f�r sitt �nya och gl�djerika liv�. Han visade sig vid folkfester, delade ut idrottspriser, tog emot blombuketter av barn och poserade f�r kameran i allehanda idylliska scener. Allt tycktes lova en l�ng period av politisk mildhet. Av de tidigare oppositionsledarna satt Zinovjev, Kamenev och Smirnov i f�ngelset i Verchne-Uralsk, men de hade gott hopp om att �ter bli frigivna. Bucharin, Radek och Sokolnikov fortsatte att frottera sig med Stalin p� konstitutionskommissionens sammantr�den. Bucharin var redakt�r f�r �Izvestija�, och Radek var den f�rn�mste journalistiske tolken f�r Kremls utrikespolitik. Pjatakov var vice folkkommissarie f�r den tunga industrin och dess Taktiske ledare. F�rre premi�rministern Rykov var folkkommissarie f�r post och telegraf; Rakovskij, Krestinskij, Karachan, Raskolnikov, Antonov-Ovsejenko, Rozengolz, Jurenjev, Bogomolov j�mte m�nga, m�nga andra, som sedan l�nge slutit fred med Stalin, vistades utomlands som ambassad�rer, speciella s�ndebud, chefer f�r handelsdelegationer. Till och med i Georgien tycktes Stalins gamla tr�tobr�der, som bek�mpat honom under Lenins livstid, nu ha f�tt absolution. Deras fr�mste ledare Budu Mdivani var �terinsatt i sitt �mbete som vice premi�rminister i den georgiska regeringen. Relationerna mellan Stalin och de milit�ra cheferna f�ref�ll harmoniska. Under 1936 omorganiserades arm�n, som f�rut �verv�gande haft karakt�ren av lantv�rn, till en st�ende arm�, och den gamla milit�ra disciplinen �terinf�rdes, med officersgrader och allt. Fem av de milit�ra cheferna, Tuchatjevskij, Jegorov, Bl�cher, Vorosjilov och Budjonnyj, utn�mndes till marskalkar.
Inom partiets l�gre grader och inom statsf�rvaltningen fortgick emellertid utrensningen med of�rminskad kraft. Vid slutet av 1935 var �Pravda� och �Izvestija� fulla med historier om uppt�ckten av hemliga oppositionsceller i n�stan alla ryska och ukrainska st�der. Tidningarna talade ocks� om motst�nd bland arbetarna mot Stachanovsystemet, det vill s�ga en intensifiering av tempot i fabriksarbetet samt l�n efter prestation. H�r och var blev Stachanoviter �verfallna och till och med m�rdade av arbetare, och man slog s�nder maskiner. Musjiker som nyligen tv�ngsf�rflyttats till industrierna skadade eller f�rst�rde ofta sina verktyg genom klumpig eller barnslig behandling: ot�lig �ver ett tillf�lligt fel brukade musjiken inte s� s�llan f�rs�ka bulta ig�ng sin maskin med hammare eller yxa. Olycksfall inom industrin var mycket vanliga. Detta var det �sabotage� genom vilka den ryska efterblivenheten, okunnigheten och desperationen obstruerade den p�tvingade industriella revolutionen. Vid denna tid f�ll det ingen in att resa anklagelser f�r sabotage mot Pjatakov, sedan m�nga �r industrins fr�mste organisat�r, eller mot n�gon annan f�re detta oppositionsledare.
Som kommentar till rapporterna i �Pravda� och �Izvestija� om de oupph�rliga bannlysningarna av trotskister och zinovjevister skrev Trotskij, som d� var inbegripen i ett f�rs�k att bygga upp en fj�rde international som motst�ndare till Stalins tredje, i sin �Bulleten�: �Man kan lugnt s�ga, att trots tretton �rs f�rf�ljelse och f�rtal, o�vertr�ffat i infamitet och h�tskhet, trots kapitulationer och avfall som gjort �nnu st�rre skada �n f�rf�ljelsen, �ger den fj�rde internationalen redan nu sin starkaste, talrikaste och mest h�rdade avdelning i S.S.S.R.�[440] Trotskijs p�st�ende var delvis tomt skryt, ty under sina sju �r i landsflykt hade han f�rlorat all personlig kontakt med Ryssland.[441] Emellertid var trotskismen alltj�mt en m�ktig potentiell �siktsriktning i Ryssland. Trotskijs sj�lvs�kra p�st�ende kunde inte undg� att f�rst�rka Stalins redan f�rut akuta misstankar. N�r han l�ste det, m�ste han ha sagt f�r sig sj�lv: nous verrons. Sex m�nader senare f�rf�rades Ryssland och v�rlden av r�tteg�ngen mot Zinovjev och Kamenev.
H�r �r inte platsen att skildra den l�nga serien r�tteg�ngar. Vad vi h�r har att syssla med �r Stalins roll i dem samt hans motiv. Inte en enda g�ng upptr�dde han personligen inf�r r�tta. Den man som p�stods vara det fr�msta offret f�r s� m�nga utbredda l�mska konspirationer kallades inte ens fram i vittnesb�set. Dock kunde man under hela det makabra sk�despelet f�rnimma hans n�rvaro i suffl�rluckan. Ja, f�rutom suffl�r var han ocks� den osynliga f�rfattaren, regiss�ren och producenten.
Av de �ndl�sa processerna, offentliga och hemliga, var fyra av den allra st�rsta vikt: �r�tteg�ngen mot de sexton� (Zinovjev, Kamenev, Smirnov, Mratjkovskij med flera) i augusti 1936; �r�tteg�ngen mot de sjutton� (Pjatakov, Radek, Sokolnikov, Muralov, Serebrjakov med flera) i januari 1937; den hemliga r�tteg�ngen mot marskalk Tuchatjevskij och en grupp� av R�da arm�ns h�gsta chefer i juni 1937, samt �r�tteg�ngen mot de tjuguen� (Rykov, Bucharin, Krestinskij, Rakovskij, Jagoda med flera) i mars 1938. Bland de anklagade i dessa r�tteg�ngar fanns alla medlemmarna i Lenins politbyr�, utom Stalin sj�lv samt Trotskij, som emellertid, ehuru fr�nvarande, var den fr�mste anklagade. D�r fanns vidare en f�re detta regeringschef, flera vice regeringschefer, tv� f�re detta ledare f�r den tredje internationalen, chefen f�r fackf�reningarna (Tomskij, som begick sj�lvmord f�re rannsakningen), generalstabschefen, arm�ns h�gste politiske kommissarie, �verbef�lhavarna f�r alla de viktigaste milit�romr�dena, n�stan alla Sovjetambassad�rer i Europa och Asien samt, sist men inte minst, de b�da cheferna f�r den politiska polisen: Jagoda som hade levererat �bevismaterialet� till r�tteg�ngen mot Zinovjev och Kamenev, samt Jezjov, som fyllt samma funktion vid r�tteg�ngarna mot alla de �vriga. Alla anklagades f�r f�rs�k att m�rda Stalin och politbyr�ns �vriga medlemmar, f�r f�rs�k att �terst�lla kapitalismen, att f�rinta landets milit�ra och ekonomiska kraft, och att f�rgifta eller p� annat s�tt m�rda m�ngder av ryska arbetare. Alla anklagades f�r att allt sedan revolutionens f�rsta dagar ha samarbetat med underr�ttelsetj�nsten i Storbritannien, Frankrike, Japan och Tyskland, samt att ha slutit hemliga f�rdrag med nazisterna, enligt vilka de skulle stycka Sovjetunionen och avtr�da stora landomr�den till Tyskland och Japan.[442] Om dessa anklagelser, som hopades fr�n r�tteg�ng till r�tteg�ng, hade varit sanna, skulle det vara om�jligt att f�rklara hur Sovjetunionen kan existera och best�. Efter att ha infiltrerat hela statsapparaten �nda upp till toppen skulle de p�st�dda terroristerna ha lyckats m�rda endast en av Stalins dignit�rer, n�mligen Kirov. Under processernas lopp utpekade �klagaren ytterligare tv� offer f�r konspirationen: Kujbysjev, chefen f�r statens planhush�llningskommission, och Maksim Gorkij.[443] Anklagelserna understr�k endast ytterligare den orimliga disproportionen mellan �konspirationens� p�st�tt stora utbredning och dess obetydliga resultat. Det var som om hela Niagarafallets kraft hade varit utnyttjad till att driva en leksaksb�t.
Hela procedurens verklighetsfr�mmande karakt�r framh�vdes �n mer genom de anklagades sp�klika upptr�dande, i varje fall de som rannsakades offentligt. M�nga framst�ende personer, samtliga de milit�ra och flera av de civila ledarna, rannsakades bakom lyckta d�rrar; m�nga avr�ttades utan rannsakning, d�rf�r att man inte kunde f�rm� dem att bek�nna och g�ra avb�n f�r f�rbrytelser som de inte beg�tt. Men alla de olyckliga som f�rdes fram i rampljuset var kl�dda i s�ck och aska, bek�nde h�gljutt sina synder, kallade sig sj�lva Belials s�ner och prisade de profundis den �verm�nniska vars f�tter trampade dem i stoftet. En skr�ckslagen och underkuvad nation tvingades att unisont st�mma in i omkv�det: �Skjut de galna hundarna!� med vilken �klagaren Vysjinskij undantagsl�st avslutade sina anklagelser. De anklagades bek�nnelser var den enda grundvalen f�r rannsakningarna och domarna. Det framlades aldrig ett enda bevis som kunde verifieras genom ett normalt r�ttsligt f�rfarande. I det f�tal fall d�r de anklagade verkligen l�mnade detaljer om sina p�st�dda sammantr�ffanden med Trotskij i utlandet, detaljer som kunde kontrolleras, stod det genast klart att deras bek�nnelser var uppdiktade. Ett hotell i K�penhamn, d�r tre av de anklagade, Holtzman, David och Berman-Jurin, skulle ha sammantr�ffat med Trotskij, hade upph�rt att existera m�nga �r f�re �m�tesdagen�. Myndigheterna p� ett flygf�lt utanf�r Oslo, d�r Pjatakov p�stod sig ha landat i ett tyskt flygplan f�r att sammantr�ffa med Trotskij, intygade att intet utl�ndskt flygplan hade landat d�r vid den angivna tidpunkten (eller under flera m�nader f�re och efter den). Trotskij och hans son f�retedde intyg, bland annat undertecknade av �douard Herriot, den d�varande franske konseljpresidenten, k�nd f�r sin v�nliga inst�llning till Stalin, som visade att det skulle ha varit fysiskt om�jligt f�r dem att befinna sig p� platser d�r de, enligt anklagelseakten, skulle ha uppeh�llit sig vid vissa angivna data.[444]
Sedda mot bakgrunden av de interna partistriderna ter sig de anklagades avb�ner vida mindre �verraskande �n de eljest skulle ha varit. De kom inte som en blixt fr�n klar himmel. Allt sedan mitten av tjugotalet hade avb�nen varit n�got av en ritual, en vedertagen rutin, bland de underkuvade oppositionsm�nnen. De hade b�rjat med erk�nnandet av enkla �vertr�delser av disciplinen, och de slutade med bek�nnelser om apokalyptiska synder. D�remellan l�g en l�ng stigande skala som de hade genomskridit l�ngsamt, n�stan s�mng�ngaraktigt, knappast medvetna om vart de var p� v�g. Varje g�ng de gjorde en avb�n l�t de f�rm� sig att bek�nna en synd som var endast obetydligt allvarligare �n den f�reg�ende. Varje g�ng hoppades de sj�lvfallet att det skulle vara det sista offer man kr�vde av dem f�r partiets skull och f�r deras egen �terl�sning. Det �r ovisst om de ens vid v�gens slut var klart medvetna om att vad som nu v�ntade dem var underg�ngen.
Hela tiden hade de handlat under trycket av den ol�sliga konflikten mellan sin avsky f�r Stalins regeringsmetoder och sin grundl�ggande solidaritet med det samh�llsskick som blivit identiskt med Stalins v�lde. Denna k�nsla ensam skulle emellertid inte ha varit nog f�r att f�rm� dem att handla som de gjorde. I sin landsflykt brottades �ven Trotskij med samma dilemma utan att b�ja kn�. De var offer f�r sina egna skrupler och samvetsf�rebr�elser, men de var ocks� terroriserade av Stalins terror. Ryktena om att de skulle ha blivit hypnotiserade eller f�rgiftade med hemlighetsfulla droger kan tryggt l�mnas ur r�kningen. Men man kan inte betvivla att de blev underkastade fysisk och moralisk tortyr av det slag som anv�ndes vid tredje gradens f�rh�r i Ryssland � och annorst�des. D�rtill kommer, att den politiska polisen, som vi redan har sett, hade f�tt r�tt att ta de anklagades anh�riga som gisslan; dessa personer framtr�dde till och med som vittnen. Inte ens den mest st�ndaktige, den som �r mest beredd att offra sin egen person f�r sakens skull, kan anse sig ha r�tt att offra sina f�r�ldrar eller barn p� samma s�tt. De anklagade hoppades s�kerligen att deras bek�nnelser skulle r�dda deras anh�riga, och de hyste kanske ocks� en gnista hopp att r�dda sitt eget liv. Efter mordet p� Kirov hade terrorister genom ett dekret ber�vats sin appellationsr�tt, men n�gra dagar f�re �ppnandet av r�tteg�ngen mot Zinovjev och Kamenev �terinf�rdes appellationsr�tten, liksom f�r att h�lla denna gnista av hopp brinnande in i det sista. Ett litet f�tal, bland andra Radek och Rakovskij, st�lldes heller aldrig inf�r arkebuseringsplutonen, och en enda mans r�ddning fr�n d�den kunde f�rleda tio eller tjugo att hoppas att �ven de skulle undkomma. S�kert ans�g de ocks� att deras sj�lvanklagelser var s� absurda och s� tydligt tillkomna under press att de inte satte n�gon fl�ck p� deras heder. (P� liknande s�tt blev f�ngar i de nazistiska koncentrationsl�gren av sina vakter tvingade att skrika om sig sj�lva: �Ich bin ein Schweinhund� eller n�gon annan f�rol�mpning som ingen f�rnuftig m�nniska kunde ta p� allvar.) De p�tryckningar och motiv som f�rm�dde s� m�nga framst�ende m�n att defilera f�rbi Stalin med det ohyggliga ropet: �Ave Caesar, morituri te salutant�, var s�ledes m�nga och sammansatta.
*
Men varf�r beh�vde Stalin uppf�ra det fasansfulla sk�despelet? Det har talats om att han s�nde m�nnen ur det gamla gardet i d�den som syndabockar f�r sina ekonomiska misslyckanden. Det finns ett grand av sanning i det, men inte mer. F�r det f�rsta hade det intr�tt en utpr�glad f�rb�ttring i landets ekonomiska l�ge under �ren f�r r�tteg�ngarna. Han hade alls inte behov av s� m�nga syndabockar, och om han verkligen hade beh�vt dem, skulle det ha varit tillr�ckligt med f�ngelsestraff, som under de tidigare r�tteg�ngarna mot det s� kallade industriella partiet och mensjevikerna. N�gra av de m�n som blivit d�mda under dessa tidigare processer framtr�dde �ter p� fyrtiotalet som bem�rkta personer och innehavare av h�ga �reposter (till exempel professor Ramzin). Stalins verkliga och mycket vidstr�cktare motiv var att avl�gsna de m�n som representerade m�jligheten av en alternativ regering, kanske inte bara en utan flera alternativa regeringar. Det �r naturligt nog om�jligt att citera bel�gg f�r detta ur Stalins egna tal och skrifter. Det �r i hela den f�reg�ende utvecklingen, i processernas inramning och i deras konsekvenser, som man finner motiveringen f�r hans handlingar. Fr�n f�rsta stund hade han identifierat varje f�rs�k att bilda en alternativ regering, och blotta tanken p� n�got s�dant, med kontrarevolutionen. Undanr�jandet av alla politiska centra ur vilka ett s�dant f�rs�k under vissa omst�ndigheter kunde emanera var den direkta och obestridliga f�ljden av processerna.
Den fr�ga som nu m�ste besvaras �r varf�r han grep sig an med denna uppgift just �r 1936. Hans val av tidpunkt kan knappast f�rklaras med inrikespolitiska sk�l. Hur utbrett det allm�nna missn�jet �n m� ha varit, var det alltf�r forml�st f�r att utg�ra ett �verh�ngande hot mot hans st�llning. Oppositionen var f�rintad, trampad i stoftet, of�rm�gen till strid. Endast en pl�tslig chock, en konvulsivisk st�rning i hela regeringsmaskineriet, hade kunnat s�tta den i st�nd att samla sina spridda och modstulna trupper. En fara av det slaget b�rjade just d� ta form, och hotet kom utifr�n. Den f�rsta av de stora processerna, r�tteg�ngen mot Zinovjev och Kamenev, �gde rum n�gra m�nader efter det Hitlers arm�er hade marscherat in i Rhenlandet, och den sista, processen mot Bucharin och Rykov, slutade till ackompanjemang av trumpetst�tarna som f�rkunnade den nazistiska ockupationen av �sterrike. Den tyska imperialismen bev�pnade och pr�vade sina styrkor. De diplomatiska dispositioner Stalin vidtog f�r att m�ta detta hot kommer att behandlas i de f�ljande kapitlen. H�r m� endast s�gas detta: han hyste inga illusioner att ett krig helt skulle kunna undvikas, och han begrundade de alternativa utv�gar � ett f�rdrag med Hitler eller ett krig mot honom � som stod honom till buds. �r 1936 tedde sig m�jligheterna f�r ett f�rdrag ytterligt svaga. V�stmakternas f�rsoningspolitik fyllde Stalin med onda aningar. Han misst�nkte att v�stmakterna inte bara s�g genom fingrarna med den tyska imperialismens �teruppvaknande, utan att de uppviglade den mot Ryssland.
Tanken p� en tvekamp mellan Ryssland och Tyskland var avskr�ckande. I f�rsta v�rldskriget hade den tyska krigsmaskinens styrka, trots att den d� var invecklad i strid p� tv� fronter, varit tillr�ckligt stor f�r att utdela ett f�rintande slag mot Ryssland och underminera tsard�met.[445] Den siste tsarens ande m�ste mer �n en g�ng ha uppenbarat sig f�r Stalin, medan denne �s�g Hitlers krigsf�rberedelser. Man kan f�rest�lla sig ett samtal mellan den levande mannen och anden. �Ditt slut n�rmar sig�, viskar fantomen; �genom att utnyttja krigets kaos st�rtade du min tron. Nu kommer ett nytt krigs kaos att uppsluka dig.� �Ni avsatta monarker, ni blir visst aldrig klokare�, svarar den levande mannen. �Du blev inte besegrad av kriget, utan av bolsjevikpartiet. Visserligen utnyttjade vi de f�rh�llanden kriget skapat till v�r fav�r, men ...��r du alldeles s�ker p�, avbryter anden, �att inte en opposition kommer att utnyttja ett nytt krig till sin fav�r? Minns du inte de fruktansv�rda oroligheterna i Petersburg, d� budet kom att tyskarna hade intagit Riga? Om nu tyskarna �n en g�ng skulle dyka upp i Riga, eller i Kiev, i Kaukasien eller utanf�r Moskvas portar?� �Jag har ju sagt dig att du hade det fruktansv�rda bolsjevikpartiet emot dig, under det att jag har landsf�rvisat Trotskij och krossat alla mina andra motst�ndare.� Anden vr�lar av skratt: �H�ll jag dig inte f�ngen i Sibirien mellan 1914 och 1917, och var inte Lenin och Trotskij i landsflykt? ...�
Under krigets mest kritiska skede kan det verkligen t�nkas att oppositionsledarna, om de hade levat, hade drivits till handling av en �vertygelse, riktig eller oriktig, att Stalins krigf�ring var inkompetent och f�rd�rvbringande. P� ett tidigare stadium skulle de kanske ha opponerat sig mot hans kohandel med Hitler. F�reb�dade inte Trotskij ett dylikt ingripande mot Stalin i sin beryktade �Clemenceaudeklaration�? L�t oss ett �gonblick f�rest�lla oss att oppositionsledarna hade levat och kunnat bevittna R�da arm�ns katastrofala nederlag under 1941 och 1942, att de kunnat se Hitler utanf�r Moskvas portar, miljoner ryska soldater i tysk f�ngenskap, en hotande kris i folkets moral av det slag som utvecklats h�sten 1941, d� Sovjets hela framtid h�ngde p� ett h�r och Stalins moraliska prestige stod l�gre �n n�gonsin. Det �r m�jligt att de d� hade f�rs�kt st�rta Stalin. Stalin var besluten att inte l�ta det g� d�rh�n.
Hans anklagelser mot dem var naturligtvis skaml�sa p�fund. Men de grundade sig p� en perverterad �psykologisk sanning�, p� en groteskt f�rgrovad och snedvriden f�rest�llning om en t�nkbar h�ndelseutveckling. Han resonerade tydligen p� f�ljande s�tt: de kan f�rs�ka st�rta mig i en krissituation � jag skall anklaga dem f�r att redan ha gjort f�rs�ket. De anser sig utan tvivel b�ttre skickade att f�ra ett krig, vilket �r l�jligt. Ett regimskifte skulle f�rsvaga Rysslands stridskapacitet, och om de lyckas, kunde de bli tvingade att sluta vapenstillest�nd med Hitler och kanske till och med g� med p� landavtr�delser, som vi en g�ng gjorde i Brest-Litovsk.[446] Jag skall anklaga dem f�r att redan ha ing�tt en f�rr�disk allians med Tyskland (och Japan) och lovat avtr�da sovjetryskt territorium till dessa stater.
Ingen klenare f�rev�ndning f�r massakern p� det gamla gardet skulle ha varit tillfyllest. Hade de blivit avr�ttade endast som motst�ndare till Stalin eller till och med som konspirat�rer som s�kt avl�gsna honom fr�n makten, skulle m�nga alltj�mt ha betraktat dem som martyrer f�r en r�ttf�rdig sak. De m�ste d� som f�rr�dare, som f�r�vare av brott bortom allt f�rnuft, som ledare f�r en monstru�s femte kolonn. D� f�rst kunde Stalin vara s�ker p� att deras likvidering inte skulle framkalla en farlig k�nsloreaktion, att han tv�rtom sj�lv, i synnerhet av den unga och oinvigda generationen, skulle komma att betraktas som landets fr�lsare. Det �r inte n�dv�ndigt att f�ruts�tta att han handlade av ren grymhet eller maktlystnad. Man kan ge honom den tvivelaktiga �ran att han var uppriktigt �vertygad om att vad han gjorde tj�nade revolutionens intressen, och att han var den ende som tolkade dessa intressen p� r�tt s�tt.
*
Det var oundvikligt att den inbillade konspiration som sp�kade f�r honom under processernas blodsorgier skulle b�rja ta verkliga former. Allt eftersom den skadliga cirkeln vidgades, kunde allt f�rre framst�ende personer k�nna sig s�kra. N�gra drevs till aktiv handling f�r att f�rs�ka stoppa det fasansfulla perpetuum mobile. De som ingrep var inte den gamla oppositionens maktl�sa ledare, utan personer som hittills varit h�jda �ver alla misstankar, som inte f�tt sitt mod brutet under oupph�rliga avb�ner och vilkas h�nder fortfarande h�ll om n�gra av maktens tyglar. Reaktionen b�rjade i Stalins n�rmaste omgivning kort efter r�tteg�ngarna mot Radek, Pjatakov och Sokolnikov i b�rjan av 1937. Det uppstod synbarligen en konflikt mellan Stalin och Ordzjonikidze, den gamle bolsjeviken som varit Stalins f�ngelsekamrat i Baku, som 1912 hade hj�lpt honom in i centralkommitt�n, som hj�lpt honom att underkuva det mensjevikiska Georgien tio �r senare, och som d�refter nitiskt hade samarbetat med honom i kampen mot alla oppositionsgrupperna. Ordzjonikidze reagerade nu mot att hans st�llf�retr�dare Pjatakov samt m�nga andra industrichefer gjordes till slaktoffer. Konflikten slutade med Ordzjonikidzes pl�tsliga d�d under omst�ndigheter som har f�rblivit ouppklarade.* D�rn�st var det Rudzutak, dittills en av ledarna f�r den stalinistiska partigruppen, vice premi�rminister och chef f�r fackf�reningarna, som v�nde sig mot Stalin.
Men den egentliga konspirationen b�rjade bland arm�cheferna, Tuchatjevskij och hans kolleger. Det �r ovisst om de halvliberala civila ledarna, som Rudzutak och Mezjlauk (en annan vice premi�rminister och ledare f�r stalinistfraktionen) samarbetade med milit�ren. De n�rmare omst�ndigheterna kring Tuchatjevskijs konspiration och dess sammanbrott �r inte k�nda. Men alla icke-stalinistiska versioner �r samst�mmiga p� en punkt: generalerna planerade verkligen en statskupp.** De gjorde det av egna motiv och p� eget initiativ, utan att st� i maskopi med n�gon fr�mmande makt.[447] Kuppens huvudaktion skulle vara en palatsrevolt i Kreml, vilken skulle kulminera i Stalins mord. Man f�rberedde ocks� en avg�rande milit�roperation utanf�r Kreml, ett anfall mot G.P.U:s h�gkvarter. Tuchatjevskij var den ledande sj�len i konspirationen. En lysande milit�r beg�vning, R�da arm�ns faktiske nydanare, omstr�lades han av glansen fr�n sina segrar under inb�rdeskriget och var ytterst popul�r inom arm�n. Han var i sj�lva verket den ende av alla de milit�ra och civila ledarna vid denna tid som i m�nga avseenden visade en likhet med den unge Bonaparte och som kunde ha spelat rollen av rysk f�rste konsul. Arm�ns h�gste politiske kommissarie, Gamarnik, som senare begick sj�lvmord, var invigd i komplotten. General Jakir, Leningrads kommendant, skulle trygga sin garnisons medverkan. Generalerna Uborevitj, bef�lhavare i v�stra milit�rdistriktet, Kork, chef f�r milit�rakademin i Moskva, Primakov, Budjonnyjs st�llf�retr�dare som chef f�r kavalleriet, samt ytterligare n�gra generaler var �ven med i komplotten. Den 1 maj 1937 stod Tuchatjevskij vid Stalins sida vid Leninmausoleet och �s�g f�rstamajparaden. Elva dagar senare var han avsatt. Den 12 juni kungjordes att Tuchatjevskij och hans kamrater blivit avr�ttade. Konspirat�rerna visade ingen �nger och avgav inga bek�nnelser. Komplotten p�stods ha blivit uppdagad av den politiska polisen. Tuchatjevskij blev s�rad d� han arresterades och bars sedan p� en b�r till Stalin. Efter en l�ng och h�ftig ordv�xling med Stalin f�rdes marskalken tillbaka till f�ngelset. Hans d�dsdom undertecknades, �tminstone nominellt, av de fyra �vriga marskalkarna, Vorosjilov, Budjonnyj, Bl�cher och Jegorov � de tv� sistn�mnda skulle kort d�refter bli utrensade.[448]
�ven den allra fullst�ndigaste skildring av processerna skulle endast ge ett svagt begrepp om deras omfattning. Den stora massan av utrensningarna genomf�rdes utan offentlighetens rampljus, utan bek�nnelser av offren och ofta utan n�gon som helst r�tteg�ng. Aprop� de s�llsamma st�ndr�tterna i Moskva skrev Trotskij: �Stalin liknar en man som vill sl�cka sin t�rst med saltvatten.�[449] Han s�nde tusenden i d�den och tio- och hundratusenden till f�ngelser och koncentrationsl�ger. Sj�lva syftet med hans handlingar tvingade honom att g�ra det. Han hade f�resatt sig att likvidera de personer som var i st�nd att bilda en alternativ regering. Men var och en av dessa personer hade bakom sig l�nga tj�nste�r, under vilkas lopp han hade utbildat och befordrat administrat�rer och officerare och vunnit m�nga v�nner. Stalin kunde inte lita p� att hans offer inte skulle finna h�mnare ur sina anh�ngares led. Efter att ha likviderat den f�rsta gruppen potentiella ledare i en alternativ regim kunde han inte skona den andra, den tredje, den fj�rde eller den n:te gruppen. Alla de partim�n som dragits fram av Zinovjev, Kamenev, Bucharin och Rykov, alla de diplomater som hade Rakovskij eller Sokolnikov att tacka f�r sin karri�r, de officerare i vilkas dossier i milit�rakademin man kunde finna ett gynnsamt omd�me av Tuchatjevskij, de f�retagsledare som hade samarbetat med Pjatakov � alla var de farliga, misst�nkta och d�mda. Kommunistiska flyktingar fr�n det nazistiska Tyskland, fr�n Pilsudskis Polen och Horthys Ungern, som i g�ngna tider haft f�rbindelser med den ena eller andra fraktionen eller kotteriet inom bolsjevikpartiet, fastnade automatiskt i n�tet.[450] Offrens antal kommer m�h�nda aldrig att bli k�nt. Enligt vissa k�llor blev endast inom arm�n omkring tjugotusen officerare, tjugofem procent av hela officersk�ren, arresterade och m�nga tusen skjutna. Hela statsbyggnaden skakade i sina grundvalar.[451]
Mitt under denna jordb�vning, i november 1936, promulgerade Stalin den nya konstitutionen i ett tal till den �ttonde sovjetkongressen.[452] Han drog en sl�ja av frisinnade fraser och l�ften �ver giljotinen i bakgrunden. Den nya konstitutionen skulle ers�tta Lenins valsystem, som �ppet och �rligt hade gynnat den industriella arbetarklassen, och ge lika r�str�tt �t alla samh�llsklasser, �ven den hittills r�ttsl�sa forna bourgeoisin. De indirekta valen skulle ers�ttas med direkta, allm�nna, slutna val. Ett s�dant framsteg var m�jligt, sade Stalin, d�rf�r att samh�llsstrukturen hade f�r�ndrats: kommunismens f�rsta etapp var avslutad, arbetarklassen var inte l�ngre ett proletariat, bondeklassen hade inlemmats i det socialistiska n�ringslivet, och den nya intelligensen hade sina r�tter i arbetarklassen. I strid med vad han p�stod vara n�gons f�rslag vid konstitutionens utarbetande vidh�ll han att konstitutionen m�ste garantera de olika sovjetrepublikerna r�tten att skilja sig fr�n Sovjetunionen. I opposition mot ett annat f�rslag, som syftade till att ge den h�gsta makten �t republikens president i st�llet f�r �t det m�ngh�vdade h�gsta Sovjetpresidiet, varnade Stalin sina �h�rare f�r att en ensam president kunde bli en diktator � konstitutionen fick inte ge rum f�r en s�dan m�jlighet. Han insisterade till och med p� att de tidigare vitgardisterna samt pr�sterna skulle �terf� sina medborgerliga r�ttigheter. Men vad som var verkligt i denna demokratiska Tusen och en natt var det konstitutionella f�rbudet mot varje opposition. �Frihet f�r olika partier�, f�ll Stalins ord, �kan existera endast i ett samh�lle d�r det finns fientliga klasser, vilkas intressen �r �msesidigt motstridiga och of�renliga ... I S.S.S.R. finns endast bas f�r ett parti.� [453]
Ett annat f�retag som han nu p�b�rjat var arbetet �Kort historik �ver kommunistpartiet i Sovjetunionen�, som uppgavs vara det f�rsta exakta och doktrin�rt tillf�rlitliga verket i sin art. Partiets hela historia blev d�r omarbetad i ljuset av utrensningsprocesserna. Alla tidigare politiska handb�cker, �ven de som sammanst�llts av Stalins n�rmaste medhj�lpare, exempelvis Jaroslavskij, f�rklarades nu apokryfiska och blev indragna, en�r de alla framst�llde partiets historia p� ett s�tt som inte rimmade med de senaste �r�nen�. Den nya boken, som genast utropades till partiets bibel, var skriven av Stalins sekreterare under Stalins personliga ledning. Endast den filosofiska avdelningen, ett grovt sammandrag av de marxistiska doktrinerna, hade utarbetats av Stalin sj�lv. Som suffl�r vid r�tteg�ngarna f�rblev han osynlig f�r publiken � han framtr�dde f�r den i rollen av filosof, historiker och konstitutionsskapare.
*
Medan giljotinen var i r�relse, var det m�nga som v�ntade att �ven Stalin till sist skulle f�ngas av den. Han likviderade det gamla gardet, men han hade sj�lv tillh�rt det. Vad skulle han st�dja sig p�, n�r denna st�tta f�r bolsjevikregimen var borta? �Stalin nalkas sitt tragiska �des fullbordan�, skrev Trotskij i september 1937; �ju mer det synes honom att han inte l�ngre beh�ver n�gon annan, desto n�rmare �r den stund d� ingen annan beh�ver honom. Om byr�kratin lyckas rucka p� �gander�ttsprinciperna, och om en ny besutten klass utkristalliseras ur dess led, kommer denna att finna nya ledare utan ett revolution�rt f�rflutet och med en h�gre bildning. Det �r knappast n�gon som kommer att tacka Stalin f�r det verk han utf�rt. Den �ppna kontrarevolutionen kommer att g�ra upp r�kningen med honom och h�gst sannolikt anklaga honom f�r trotskism.� [454] Ett par m�nader senare l�t Trotskijs sp�dom annorlunda: �Stalin f�rbereder sin �kr�ning� p� revolutionens ruiner och revolution�rernas lik. Stalins bonapartistiska kr�ning kommer att sammanfalla med arbetarr�relsens politiska d�d.[455] Ingendera sp�domen slog in, och vad betr�ffar Stalins �kr�ning�, �gde den rum f�re och inte efter r�tteg�ngarna. Det verkligt f�rv�nande med utrensningsprocesserna, f�rv�nande med tanke p� deras omfattning och v�ldsamhet, �r hur f�ga de f�r�ndrade Sovjetrysslands yttre pr�gel, hur f�ga regimens struktur, trots allt, tycktes p�verkas av den tunga bila som skurit in i den. F�re som efter r�tteg�ngarna tycktes det ryska samh�llet � ena sidan vara febrilt sysselsatt med sina ekonomiska str�vanden och � den andra sidan d�sa i ett tillst�nd av andlig och politisk dvala. F�re som efter hyllades Stalin som folkets fader och den �lskade ledaren.
Sedan Robespierre hade f�rgjort sina motst�ndare, framtr�dde han en dag i konventet f�r att pl�tsligt m�tas av thermidorernas uppror. Konventet pr�glades alltj�mt av den sjudande impulsivitet som hade pr�glat hela dess tillvaro. I en f�rsamling av det slaget kunde m�nniskor som skr�ckv�ldet ingivit ett f�rtvivlans mod st� upp och anklaga diktatorn och �v�gabringa hans fall. Under loppet av de tv� decennier som g�tt sedan 1917 hade alla spontana impulser i den sovjetryska statskroppen f�rtvinat. Ingen r�dpl�gande f�rsamling av konventets art utf�rdade dekret mot �folkets fiender�. Stalin drog sj�lv i tr�darna som l�pte fr�n hans �mbetslokaler till den politiska polisens h�gkvarter, till f�ngelserna och domstolarna, tr�dar som var isolerade mot of�rutsedda st�rningar. Han beh�vde aldrig n�gonsin r�ttf�rdiga sitt handlingss�tt inf�r en f�rsamling d�r en r�st kunde h�jas till protest. Thermidorerna hade bakom sig ett folk som samt och synnerligen var tr�tt p� terrorn. De v�djade offentligt till folket. De m�n som f�rs�kte g�ra slut p� Stalins v�lde, Tuchatjevskij och hans anh�ngare, arbetade bakom ryggen p� folket som en liten, str�ngt hemlig grupp sammansvurna. D�ri l�g deras fatala svaghet.
Det djupaste sk�let till Stalins seger l�g, som vi redan sagt, i att han, i olikhet med Robespierre, erbj�d sin nation ett nytt och positivt socialt program som, �ven om det innebar umb�randen och lidanden f�r m�nga, �ven �ppnade oanade m�jligheter f�r m�nga andra. Dessa senare hade ett naturligt intresse av att hans regim blev best�ende. Det f�rklarar i sista hand att Stalin inte, efter det gamla gardets likvidering, fann sig isolerad i ett vacuum. Under n�ra tre �r hade hans st�lkvast ursinnigt g�tt fram i statens och partiets �mbetslokaler. Av de m�n som innehaft ledande poster 1936 �terstod endast ett litet f�tal.[456] Utrensningarna skapade otaliga vakanser p� alla omr�den av det offentliga livet. Under de fem �ren mellan 1933 och 1938 hade omkring en halv miljon f�rvaltningstj�nstem�n, tekniker, ekonomer och annat specialutbildat folk utexaminerats fr�n h�gskolorna, ett enormt antal i ett land d�r den bildade klassen f�rut utgjort ett mycket tunt samh�llsskikt.[457] Det var den nya intelligentsian, som nu fyllde de rensade och t�mda �mbetslokalerna. Dess medlemmar, som fr�n barndomen var fostrade i Stalinkulten, var antingen fientligt st�mda mot m�nnen av det gamla gardet eller likgiltiga f�r deras �de. De kastade sig in i arbetet med en iver och en entusiasm som var oanf�ktad av den senaste tidens h�ndelser. Deras kvalifikationer var visserligen mycket medelm�ttiga. De hade knappast n�gon praktisk erfarenhet. Nationen fick fortfarande betala ett svindlande pris f�r sina statstj�nstem�ns, industrichefers och milit�rbef�lhavares l�rlingstid, och denna l�rlingstid skulle r�cka ett gott stycke in p� det andra v�rldskriget.
I b�rjan av 1939 hade utrensningarna n�tt sitt slut. I mars tillk�nnagav Stalin detta f�r partikongressen, som samlats efter en paus om fem hektiska �r. Partistadgan �ndrades i kvasiliberal anda. Utrensningsf�rfarandet avskaffades, �ven i den milda form det haft p� Lenins tid. �S�kerligen�, yttrade Stalin, �kommer vi inte vidare att n�dgas tillgripa massutrensningsmetoden.�[458] Han f�rh�nade utl�nningar som trodde att r�tteg�ngarna mot �spioner, m�rdare och skadeg�rare� hade f�rsvagat Sovjetstaten. Men han fr�gade offentligt sig sj�lv: ��r det inte f�rv�nande att vi f�tt k�nnedom om de trotskistiska och bucharinistiska ledarnas spionage och konspiratoriska verksamhet f�rst helt nyligen, under 1937 och 1938, fast bevisen ger vid handen att dessa herrar st�tt i utl�ndska spionageligors sold och bedrivit sin konspiratoriska verksamhet allt sedan oktoberrevolutionens f�rsta dagar? Hur har vi kunnat undg� att l�gga m�rke till en s� allvarlig sak? Hur skall vi kunna f�rklara en s�dan blunder?�[459] Ja, hur? F�rklaringen var brist p� vaksamhet, svarade han, samt �underskattning� av den sovjetryska underr�ttelsetj�nstens betydelse. En av de sista m�n som avr�ttats under utrensningarna var Jezjov, chef f�r den politiska polisen och direkt organisat�r av alla r�tteg�ngar som �gt rum efter Jagodas avs�ttning. Jezjovs eftertr�dare blev L. Berija, landsman med Stalin och en av hans biografer, f�rut chef f�r den politiska polisen i Georgien.
Den verkliga epilogen utspelades inte i Ryssland utan i Mexico, d�r Trotskij slagit sig ned efter m�nga �rs kringflackande liv. �r 1936, d� Trotskij uppeh�ll sig i Norge, hade Stalin genom sitt diplomatiska s�ndebud i Oslo �vat p�tryckningar p� den norska regeringen f�r att f�rm� den att ber�va Trotskij asylr�tten. Norrm�nnen hotades med kommersiell bojkott, ett hot som var allvarligt nog, d� Norges v�lst�nd var beroende av handeln med Ryssland. Den norske justitieministern Trygve Lie gick med p� att internera Trotskij, men v�grade att utvisa eller utl�mna honom. Efter att ha l�mnat Norge och bosatt sig i Mexico fortfor Trotskij att dundra mot Stalins politik, gjorde avsl�jande kommentarer till Moskvaprocesserna och s�kte utan framg�ng bl�sa liv i den fj�rde internationalen. Han f�rpinades av upprepade attentat mot hans liv. Alla hans barn hade d�tt under mystiska omst�ndigheter, vilket kom honom att utpeka Stalin som deras h�mndlystne m�rdare. Slutligen, den 20 augusti 1940, medan han arbetade p� en anklagande biografi �ver Stalin, krossades hans huvud med en yxa av en obskyr individ som poserat som hans medhj�lpare. S� gick Moskvatribunalens d�dsdom �ver Trotskij i verkst�llighet. Efter att skoningsl�st ha utrotat trotskismen i Ryssland hemf�rde Stalin sin sista m�rka triumf �ver mannen sj�lv, den man vars namn vid sidan av Lenins hade symboliserat oktoberrevolutionens stora f�rhoppningar och stora illusioner. F�rhoppningarnas och illusionernas underg�ng blev liksom beseglad genom Trotskijs d�d. Det l�g en tragisk symbolik i att blodet fr�n Trotskijs krossade huvud sprutade �ver de pappersark d�r han skrivit ned sin skildring av Stalins karri�r. Men bland virvelstormarna detta �r � sommaren 1940 � gick denna epilog till Moskvaprocesserna n�stan of�rm�rkt f�rbi.
KAPITEL 10
Stalin f�ljer ingen strikt utrikespolitisk linje. � En poetisk sidoglimt: Aleksandr Eloks �Skyter�. � Revolutionen bryter med imperialismen. � Bolsjevismen i opposition till Versaillesfreden. � Det rysk-tyska f�rdraget i Rapallo 1922.� Den tyska kommunismens sammanbrott 1923. � Stalins roll i Komintern. � Komintern iakttar �terh�llsamhet (1925-26). � Den ultraradikala omsv�ngningen 1928. � Stalin om fascismen och nazismen. � En bl�nkare om framtida politik: Stalins hemliga tal 1925 om Rysslands st�llning i ett nytt krig. � Han f�rd�mer id�er om ett samv�lde av stormakter och intressesf�rer.
F�r de flesta m�nniskor utanf�r Rysslands gr�nser framstod de inre striderna i bolsjevikpartiet, fem�rsplanerna och rensningsprocesserna som ovidkommande buller i kulisserna, utan samband med pj�sen som utspelades p� den v�rldspolitiska scenen. Stalins gestalt tycktes r�ra sig som en skuggfigur i en avl�gsen periferi. F�rst n�r faran f�r det andra v�rldskriget hade blivit �verh�ngande, b�rjade m�nga ana att kulissbullret kunde ha varit en avg�rande akt i dramat, och att skuggan i fonden kunde avsl�ja sig som en av de f�rn�msta sk�despelarna. Under det sp�nningsfyllda �r som f�ljde p� M�nchen fr�gade man med allt st�rre intresse: �Vad kommer Ryssland att g�ra?� eller enklare �Vilken �r Stalins politik?�
Till en del stod svaret att finna i Stalins tal och i de �teser� och resolutioner om utrikespolitiken som antagits av partiet. Men dessa officiella uttalanden var inte helt tillfredsst�llande. Stalins yttranden var i regel ett virrvarr av torra och mots�gande fraser, hopst�llda enligt stundens krav och den ortodoxa bolsjevismens regler. Och ur virrvarret framtr�dde ingen systematisk tankeg�ng, ingen best�md utrikespolitisk doktrin. �nnu outgrundligare tedde sig st�mningen hos folket bakom honom.
En nyckel till denna st�mning, till det ryska folkets instinktiva st�llningstagande, st�r knappast att finna i de officiella protokollen fr�n partim�ten och sovjetkongresser. Man finner den l�ttare hos den store symbolisten och poeten Aleksandr Blok, f�rfattare till den ber�mda symboliska revolutionsdikten �De tolv�. I en annan av sina dikter, �Skyter�, som ocks� skrevs under revolutionens f�rsta skede och gjorde ett starkt intryck p� den ryska intelligentsian, ger Blok en vision�r framtidsbild av Sovjetrysslands f�rh�llande till v�rlden. I en glimt av genial poetisk klarsyn uppenbarar han folkst�mningens djupaste k�llor med en intuitiv r�ttframhet, som �r mycket s�llsynt i politiska formler.
Hans vision omsp�nner det avl�gsna, n�stan f�rhistoriska f�rflutna, nutiden och framtiden, och den visar atavistiska drifter och nya, revolution�ra impulser sammanv�vda till ett enda historiskt m�nster. Skyterna, som levde p� de ryska st�pperna, f�rsvarade l�nge det grekiska och romerska v�sterlandet mot hunnernas anstormning fr�n �ster, men de levde sj�lva under det st�ndiga hotet av en invasion fr�n det romerska v�sterlandet. F�rst sedan de dukat under i den oj�mna kampen mot �stern och v�stern f�ll den romerska civilisationen samman f�r hunnernas tryck. I skaldens vision �r det gamla Skytien och det nutida Ryssland ett och detsamma. Ryssland � Ros � medvetet om sin underl�gsenhet gentemot v�sterlandet och likv�l stolt �ver sin mission, �r alltj�mt den v�sterl�ndska kulturs best�nd trots att v�sterlandet hittills har l�nat det med fientlighet. Oktoberrevolutionen var h�jdpunkten i denna f�rsvarskamp. Skall v�sterlandet l�ta sig p�verkas av revolutionens budskap, eller skall det m�ta den med ned�rvd fientlighet? D�rp� beror de moderna skyternas h�llning gentemot v�rlden:
�Ni �r miljoner � vi myriader, ha, �
f�rs�k i kamp med oss er m�ta!
Vi �ro skyter, asiater, ja �
med �gon sneda, �gon lystet heta.
� � �
O, gamla v�rld!
� � �
Ros � Sfinxen �r. I jubel och i ve
i hav av blod av fattiga och rika,
hon ser, hon ser p� dig, o europ�,
med k�rlek och med hat tillika.
Hon �lskar s�, som endast v�rt blod kan,
med gl�d, som ingen av er k�nner.
Ja, ni har gl�mt, att det ges k�rlek sann,
som b�de v�rmer och f�rbr�nner.
� � �
Nej, kom till oss fr�n krigets avgrundsskr�ck,
till brodersfamn, till fredens dater!
�n �r det tid � det gamla sv�rdet br�ck,
och blivom br�der och kamrater!
Om ej, � f�r oss ges ej f�rlust och fall �
vi l�na edra l�gntraktater.
En tid �nnu � och er f�rbanna skall
ett sl�kte av degenerater!
Vi sprida oss i skog och st�ppravin
inf�r Europas bistra later
och v�nda �ter som en st�pplavin
av hunner, skyter, asiater!
� � �
Men l�ngre ej vi tj�na er som sk�ld,
vi sj�lva ej i kampen tr�da,
vi skola eder d�dskamp se med k�ld �
med v�ra �gon, lystna, sneda.
Vi lugnt se p�, n�r asiaten skall
i edra fallnas fickor snoka
och br�nna hem, av kyrkor g�ra stall
och k�tt av vita br�der koka.
F�r sista g�ng � bet�nk dig, gamla v�rld!
Till fest i arbetets och fredens hallar,
f�r sista g�ng till ljusets br�drah�rd!'[460]
*
�Konstantinopel m�ste stanna i muhammedanernas h�nder.� �Vi f�rklarar h�rmed, att �verenskommelsen om Persiens delning [ing�ngen mellan Storbritannien och Ryssland 1907] �r s�nderriven och annullerad.� �Vi f�rklarar att �verenskommelsen om Turkiets delning [den hemliga engelsk-ryska pakten av 1915] samt annexionen av Armenien �r s�nderriven och annullerad.�[461] Det var en av de f�rsta proklamationerna om Sovjetstatens utrikespolitik, undertecknad av Lenin och Stalin. Bolsjevikerna hade just �ppnat den tsaristiska diplomatins arkiv, offentliggjort alla hemliga f�rdrag, avst�tt fr�n de f�rdelar Ryssland dragit av dem, proklamerat definitiv brytning med imperialismen samt en ny era av �ppna och �rliga relationer mellan v�rldens folk. Endast en r�ttvis och demokratisk fred �utan skadest�nd och annexioner� var godtagbar f�r revolutionen. Under detta utslag av revolution�r idealism l�g bolsjevikernas f�rhoppning att �ven andra nationer inom kort skulle etablera en socialistisk ordning och avst� fr�n herrav�ldet �ver kolonialfolken. Bolsjevikerna trodde utan tvivel att deras avst�ende fr�n tsard�mets er�vringar i det l�nga loppet inte skulle v�lla Ryssland n�gon reell f�rlust, eftersom de materiella och moraliska vinsterna av en v�rldssocialism skulle v�ga mycket tyngre �n de os�kra vinster en nation kunde sk�rda genom att exploatera svagare l�nder. F�r �gonblicket var Rysslands f�rlust p�taglig nog, men bolsjevikerna var beslutna att statuera ett exempel f�r andra l�nders bolsjeviker. Skyterna ropade till v�sterlandet: ��n �r det tid � det gamla sv�rdet br�ck!�
�nnu genom �ren av inb�rdeskrig, interventioner och hungersn�d fortsatte ropet att skalla. Komintern f�rkroppsligade till en b�rjan hoppet om att v�sterlandets arbetarmassor av egen drift skulle finna sin v�g till socialismen.
Mycket snart n�dgades emellertid Sovjetledarna att i sj�lvf�rsvar tillgripa n�gra av de konventionella diplomatiska metoderna. De improviserade en diplomatisk doktrin som syftade till att �terst�lla en tempor�r europeisk maktbalans, vilken skulle st�rka deras position gentemot den kapitalistiska v�rlden. Enligt Versaillesf�rdraget hade segermakterna, och framf�r allt Frankrike, herrav�ldet p� kontinenten. I det franska allianssystemet hade Polen, Rum�nien och Tjeckoslovakien tilldelats en dubbelroll: de skulle tj�na som b�lverk dels mot det revolution�ra hotet fr�n �ster, dels mot trycket fr�n en eventuellt uppblossande tysk militarism. Allianssystemet riktade sig i b�rjan mycket mera direkt mot Ryssland �n mot Tyskland. Rysslands m�l var att skapa en motvikt mot det. Sovjetdiplomatin n�dde sitt m�l genom ett partiellt samg�ende med den besegrade mot segrarna, med Tyskland mot ententel�nderna, speciellt mot Frankrike. Egendomligt nog arbetade den brittiska och den ryska politiken, trots alla sina ideologiska mots�ttningar, delvis efter parallella linjer. Av skilda sk�l, och fr�n var sitt h�rn av Europa, s�kte b�de Storbritannien och Ryssland motverka att kontinenten kom att domineras av en enda milit�rmakt. Man kan sp�ra parallellismen till och med i den allm�nna opinionens inst�llning till Versaillesfreden i de b�da l�nderna. S�v�l i Storbritannien som i Ryssland f�rd�mde man Versailles. Huvudargumenten i J. M. Keynes� �Economic Consequences of the Peace� framlades i marxistiska termer av sovjetryska ekonomer. Men i olikhet mot Storbritannien var Bolsjevikryssland inte klavbundet av n�gra avtal med Frankrike utan hade friare h�nder i spelet om en maktbalans. �r 1922 undertecknade Tjitjerin det rysk-tyska f�rdraget i Rapallo. Redan dessf�rinnan hade Ryssland slutit v�nskapspakt med Turkiet, en annan av de besegrade staterna.
Bolsjevikerna betraktade till att b�rja med sina man�vrer p� den diplomatiska arenan som tillf�lliga halvmesyrer. De v�ntade sig fortfarande en social omv�lvning i v�ster. Komintern var fr�msta redskapet f�r deras utrikespolitik; diplomatin var ett obetydligt hj�lpmedel. Politbyr�n gav diplomaterna str�nga instruktioner att inte s�ga eller g�ra n�got som kunde kompromettera kommunistpartierna i utlandet. Ambassad�rerna hade i regel order att bortse fr�n etiketten och uttrycka sig som revolution�ra agitatorer; de fick p� sin h�jd inl�ta sig i �nyktra och sakliga� kommersiella underhandlingar med de kapitalistiska staterna.
Denna tendens hade varit f�rh�rskande i utrikespolitiken n�gon tid innan Stalin tr�dde i f�rgrunden som en av triumvirerna. Lenin hade dirigerat utrikespolitiken i samarbete med utrikesfolkkommissarien Tjitjerin, med Kamenev, Trotskij samt Tjitjerins medhj�lpare Karachan och Litvinov, alla f�re detta emigranter med god k�nnedom om de v�steuropeiska l�nderna. Stalin hade inte haft med utrikespolitiken att g�ra. Enda g�ngen han varit invecklad i en diplomatisk episod tycks ha varit d� lord Curzon protesterade mot ett av hans budskap till muhammedanerna, vilket han tolkade som ett f�rs�k att uppvigla kolonialfolk mot Hans Majest�ts regering. �ven inom Komintern hade Stalin spelat en helt obetydlig roll.
N�r han som en av triumvirerna blev verksam ocks� p� detta omr�de, gjorde han i b�rjan ingenting f�r att �ndra den fastst�llda utrikespolitiska kursen. Ryssland sk�rdade vid denna tid de f�rsta frukterna av Rapallo och vidgade br�scherna i �le cordon sanitaire�. Under 1923, 1924 och 1925 �terupptog m�nga stater de diplomatiska och kommersiella f�rbindelserna med Ryssland. Varje tecken p� minskad fientlighet i de kapitalistiska l�nderna h�lsades i Moskva med uppriktig gl�dje. Sovjet fick andrum.
Denna hoppfulla utveckling kr�vde emellertid en annan avv�gning mellan Sovjetdiplomatin och Komintern. De b�da m�len, v�rldsrevolution och normala eller v�nskapliga relationer mellan Ryssland och kapitaliststaterna, var i grunden of�renliga. Det ena m�ste offras eller i varje fall underordnas det andra. Valet avgjordes genom det svar h�ndelseutvecklingen gav p� de b�da fr�gorna: �Vilka �r chanserna f�r en v�rldsrevolution?� och ��r en stabil fred mellan Sovjet och de kapitalistiska staterna m�jlig?� Bryderiet uppstod inte pl�tsligt. Det hade uppkommit gradvis genom successiva f�r�ndringar i det internationella l�get. Inte tog heller l�sningen formen av ett medvetet beslut, fattat och tillk�nnagivet vid en best�md tidpunkt. Den l�g innesluten i en serie kursf�r�ndringar, �n om�rkliga och �n dramatiska.
Efter fyra �r under Lenins och Trotskijs ledarskap kunde inte politbyr�n undg� att se skeptiskt p� utsikterna f�r en v�rldsrevolution. Dess skepsis d�mpades visserligen av samtliga medlemmars marxistiska �vertygelse att det var lika visst att socialismen i sinom tid skulle eftertr�da kapitalismen som det var att kapitalismen redan hade eftertr�tt feodalismen. Men Stalin n�jde sig inte med allm�nna historiska perspektiv, som inte tycktes ge n�got svar p� br�nnande, aktuella fr�gor. Den process genom vilken den europeiska feodalismen f�rintades hade str�ckt sig genom �rhundraden. Hur l�nge skulle kapitalismen kunna g�ra motst�nd? Lenin hade ber�knat dess �terst�ende livstid i de st�rre v�sterl�ndska staterna f�rst i veckor, sedan i m�nader och slutligen i �r. F�rsiktigheten tycktes nu tillr�da att r�kna den i �rtionden. Under hela denna tid skulle Sovjetstatens �de ligga i v�gsk�len. Kunde bolsjevismen hoppas p� �rtionden av fred? Sovjetdiplomatins nyvunna framg�ngar gav Stalin anledning att se optimistiskt p� saken. Ytterlig skepsis r�rande v�rldsrevolutionen och fasta f�rhoppningar om en l�ngvarig fred mellan Ryssland och den kapitalistiska v�rlden blev s�lunda de b�da premisserna f�r hans �socialism i ett enda land�.
Trotskij ber�ttar hur f�raktfullt Stalin avf�rdade den utl�ndska kommunismens framtidsutsikter. Komintern, l�r han ha yttrat, skulle inte kunna �stadkomma en revolution p� m�nga �rtionden. Lominadze, en av Stalins n�rmaste m�n under tjugotalet, tillskrev senare Stalin yttrandet: �Komintern har ingenting att betyda. Den existerar uteslutande genom v�rt st�d.�[462] Stalin f�rnekar sj�lv att han f�llt yttrandet. Lominadze kan ha h�nsyftat p� l�st prat vid en session i politbyr�n. Men de flesta av Stalins offentliga uttalanden vid mitten av tjugotalet �verfl�dar av tydliga, om ocks� vida f�rsiktigare, anspelningar av samma inneb�rd.[463] Den mest belysande �terfinnes i hans tal till studenterna vid Sverdlovuniversitetet den 9 juni 1925.[464] Han beskrev den inrikespolitik Sovjetryssland skulle n�dgas f�ra, �om inte landet kunde r�kna med st�d av det v�sterl�ndska proletariatets sociala revolution inom de n�rmaste femton �ren�. Han utvecklade d�refter ytterligare sina synpunkter och f�rutsatte d�rvid att Rysslands fredliga isolering skulle r�cka i tjugo �r, det vill s�ga fram till 1945.[465] Detta var heller inte en av flera alternativa f�ruts�ttningar; det var den prim�ra f�ruts�ttningen f�r hans politik. Hans �h�rare var unga brinnande kommunister, m�nga med dragning mot v�nsteroppositionen, f�r vilka blott antagandet av en s� l�ng paus i v�rldsrevolutionen var chockerande. Perspektivet av en s� l�ngvarig fred tedde sig ocks� otroligt. Talaren m�ste ta h�nsyn till sina �h�rares inst�llning och framl�gga sina synpunkter f�rsiktigt. Sj�lv r�knade han n�stan s�kert med en �nnu l�ngre period av rysk isolering.
Hans attityd kr�vde att Kominterns taktik gradvis underordnades Sovjetdiplomatins intressen. Under den Leninska eran hade diplomatin s� att s�ga varit Kominterns hj�lptrupper. F�rh�llandet blev nu det motsatta. Fr�n att ha varit �v�rldsrevolutionens avantgarden� blev kommunistpartierna, med Trotskijs ord, Sovjetrysslands mer eller mindre pacifistiska �gr�nsbevakningar�. Ur Stalins synpunkt skulle det ha varit rena vanvettet att riskera den p�tagliga socialismen i ett land f�r skuggan av en revolution i utlandet. F�r bolsjevikledarna g�llde det f�rst och fr�mst att komma underfund med hur mycket fast substans det fanns i socialismen i ett land och om den internationella kommunismen inte var annat �n en skugga. Om de fr�gorna uppstod det oenighet. Till sin sista stund ans�g Trotskij att det l�g mera verklighet i den internationella kommunismen, trots all dess svaghet, �n i socialismen i ett land, trots alla dess framg�ngar. Av de �vriga ledarna, som vacklade mellan Stalin och Trotskij, var de flesta tveksamma p� den avg�rande punkten. Vad Stalin betr�ffar, f�rblev denna den fr�msta utg�ngspunkten f�r hans politik orubbad under hela mellankrigstiden.
Vad man framf�r allt m�ste bet�nka �r att han aldrig kunde �ppet framl�gga denna sin huvudpremiss. �sikten att v�rlden hade intr�tt i den socialistiska revolutionens tidevarv hade varit leninismens f�rn�msta drivfj�der. F�r Stalin blev n�dv�ndigheten att �gna l�pparnas dyrkan �t den v�ntade v�rldsrevolutionen s� mycket mer tr�ngande, ju mer han invecklade sig i kampen mot v�nsterbolsjevikerna, som anklagade honom f�r att �verge det leninistiska arvet. Det var huvudsakligen under kampens f�rsta skeden, 1925 och 1926, som han kunde till�ta sig att offentligt utg� fr�n antagandet att det inte skulle intr�ffa n�gon socialistisk omv�lvning i v�sterlandet under de n�rmaste tjugo �ren. Pressad av sina motst�ndare, tog han sedermera antingen sin tillflykt till m�ngtydigt tal eller t�vlade med dem i att profetera om revolutionens n�rhet. Dylika profetior representerade den exotiska aspekten av hans politik, det sockerskal varf�rutan en stor del av partiet skulle ha v�grat att sv�lja hans teorier. Sin esoteriska �sikt beh�ll han f�r sig sj�lv, diskuterade den allra h�gst med ledarna i sin egen fraktion, men den gick som en r�d tr�d genom allt han f�retog sig. Mots�ttningen mellan de b�da sidorna av hans politik gav hans upptr�dande den anstrykning av ouppriktighet, f�r att inte s�ga dubbelhet, som kom hans antibolsjevikiska kritiker att anklaga honom f�r att intrigera f�r v�rldsrevolutionen, medan hans bolsjevikiska kritiker anklagade honom f�r att intrigera emot den.
*
Den tyska kommunismens sammanbrott 1923 p�skyndade p� ett avg�rande s�tt utkristalliseringen av det id�komplex som �r f�rbundet med stalinismen. P� sommaren detta �r debatterade politbyr�n och Kominterns exekutivkommitt� hetsigt den tyska kris som framkallats av den franska Ruhrockupationen och den galopperande devalveringen av den tyska valutan. N�gra av bolsjevikledarna tyckte sig se �den tyska oktoberrevolutionen� nalkas. Heinrich Brandler, ledaren f�r det tyska kommunistpartiet, anl�nde till Moskva f�r att r�dg�ra med Kominterns exekutiv om strategiska och taktiska fr�gor. Det var vid detta tillf�lle Stalin f�r f�rsta g�ngen begagnade sitt v�xande inflytande f�r att p�verka ett viktigt beslut av Komintern. Hans syn p� den tyska situationen, vilken han framlade i ett brev till Zinovjev och Bucharin, pr�glades av starkt tvivel p� den ryska kommunismens framtidsutsikter. Han r�knade upp alla de exceptionella omst�ndigheter som gynnat bolsjevikerna vid revolutionen 1917 och slutade: �F�r n�rvarande har de tyska kommunisterna ingenting liknande: Visserligen har de en sovjetstat till granne, vilket vi inte hade. Men vad kan vi bjuda dem? ... Skulle den tyska regimen falla �ver �nda nu ... och kommunisterna gripa makten, skulle det sluta med en krasch.�[466] Han varnade politbyr�n f�r att uppmuntra till n�gra riskabla kommunistdemonstrationer i Tyskland, vilka bourgeoisin och de moderata socialdemokraterna (�just nu st�r oddsen helt till deras fav�r�) skulle f�rvandla till en allm�n kamp, som kunde sluta med kommunisternas utrotande. �Enligt min �sikt b�r tyskarna [det vill s�ga de tyska kommunisterna] h�llas tillbaka och inte sporras fram�t. Skillnaden mellan bolsjevikernas chanser 1917 och de tyska kommunisternas 1923 var, som Stalin s�g saken, att bolsjevikerna hade haft st�d hos ett folk som l�ngtade efter fred och hos en bondeklass som var angel�gen att bem�ktiga sig gods�garnas egendomar. Vad hans argument innebar var att de tyska kommunisterna inte kunde hoppas p� att komma till makten vare sig 1923 eller inom en �versk�dlig framtid, eftersom de aldrig skulle kunna f� ett st�d fr�n bondeklassen som var j�mf�rligt med det bolsjevikerna f�tt, och att, i b�sta fall, endast ett tyskt nederlag i ett nytt krig skulle kunna ge dem en chans. Den omst�ndighet som verkligen kunde ha gynnat dem, den industriella arbetarklassens mycket viktigare roll i Tyskland �n i Ryssland, �gnade Stalin ingen uppm�rksamhet.[467]
Senare under �ret, d� oroligheterna i Tyskland tilltog, fick de ryska f�respr�karna f�r en revolution�r kamp vind i seglen och b�rjade �sporra tyskarna fram�t�. Stalin upph�rde att v�dra sin skepsis och h�ll sig i skymundan. Han l�t Trotskij, Zinovjev och Radek, som inb�rdes inte hade samma syn p� saken, ge hugg p� sig. Brandler �terv�nde till Tyskland med en upps�ttning osammanh�ngande och mots�gande instruktioner: han skulle organisera en revolution mot socialdemokraterna och samtidigt intr�da i den socialdemokratiska regeringen i Sachsen; han skulle b�rja revolution i Sachsen, inte i huvudstaden eller n�got annat avg�rande centrum etcetera � instruktioner som skulle ha f�tt vilket upprorsparti som helst att f�rsitta sina mest lysande tillf�llen. F�retaget slutade med en serie osamordnade man�vrer och med fiasko. Misslyckandet fick en mycket stor betydelse f�r Moskva: den ryska kommunismens isolering var nu beseglad.
Under de n�rmaste �ren f�rblev Kominterns �de oavgjort. �ven om Stalin ans�g organisationen t�mligen v�rdel�s som revolutionsinstrument, kunde han inte l�sg�ra Rysslands h�rskande parti fr�n den � banden mellan bolsjevismen och Komintern hade varit alltf�r starka. Kom intern � sin sida animerades av en k�nsla av sin h�ga uppgift. Den f�retr�dde endast en minoritet av den v�sterl�ndska arbetarklassen, men det var en stor och betydelsefull minoritet, som omfattade de mest idealistiska, aktiva och trosvissa elementen inom det v�sterl�ndska proletariatet. Dess aktivitet kunde endast vara till hinders f�r Sovjetdiplomatin. Det var ett av de sk�l som tvingade Stalin att f�rs�ka t�mja den uppstudsiga organisationen. Ett annat sk�l var det inflytande Komintern kunde f� p� de inre striderna i Ryssland. De v�steuropeiska kommunistledarna accepterade visserligen de framg�ngsrika bolsjevikiska revolutionsexperternas ledning, men under dessa �r talade de alltj�mt till dem som till j�mlikar och tog f�r givet att de sj�lva hade r�tt att ha ett ord med i laget r�rande de ryska angel�genheterna. De flesta tog i b�rjan parti med Trotskij mot Stalin, med de europeiskt inst�llda bolsjevikerna mot den sj�lvupptagna ryska sekreterarehierarkin. D�rf�r kunde Stalin, b�de av inrikespolitiska och diplomatiska sk�l, inte underl�ta att utstr�cka till Komintern � som alltj�mt var van vid ett v�xelspel mellan olika riktningar, traditioner och �sikter i sin mitt � de metoder genom vilka han omskapade det ryska partiet till en �monolitisk� k�r.
Han agerade bakom kulisserna, huvudsakligen genom sina vapendragare i internationalens exekutivkommitt�. Till skillnad fr�n Lenin, som hade talat vid alla Kominterns kongresser och som, fast�n officiell regeringschef, offentligen hade ikl�tt sig ansvaret f�r dess politik, yttrade han sig aldrig p� n�gon av Kominterns sammankomster. Under de h�gtidliga m�tena satt han tyst p� estraden och l�t sig hyllas av delegaterna fr�n en m�ngfald nationer. Endast de initierade visste att de offentliga debatterna och omr�stningarna hade f�ga att betyda, och att intet viktigare beslut av Komintern hade n�got v�rde, s�vida det inte �gde Stalins gillande. Han s�g nedl�tande p� de stora ideologiska debatterna, som Lenin hade deltagit i med iver och v�lbehag, och han betraktade de regulj�ra kongresserna som ren tidsspillan. Under de fyra �ren av Lenins ledarskap var fyra fulltaliga internationella kongresser samlade; under de tjugofem �ren av Stalins ledarskap har de endast varit tre: en 1924, den kongress som sanktionerade trotskismens bannlysning, en andra 1928, vid vilken Bucharins och h�gerbolsjevikernas inflytande eliminerades, samt en tredje 1935, vilken proklamerade folkfrontstaktiken. Organisationens gravitationscentrum flyttades till dess exekutiv kommitt�. Liksom i det ryska partiet fick ocks� inom Komintern �partiapparaten� det absoluta herrav�ldet �ver hela organisationen.
Till st�rsta delen f�rsiggick helt naturligt Stalins arbete i det f�rdolda, d� han fogade samman denna apparat. Han gallrade bort de personer som hade en sj�lv st�ndig l�ggning, rebellerna, teoretikerna, de radikala �literati�, ledarna f�r den v�sterl�ndska kommunismen under dess period av revolution�r spontaneitet. De hade s� gott som alla varit inblandade i det tidiga tjugotalets motg�ngar och var d�rf�r s�rbara, och Stalin gjorde det mesta m�jliga av deras �missgrepp� och �f�rvillelser� i avsikt att misskreditera dem. De v�sterl�ndska kommunisternas k�nslom�ssiga bindning vid den mycket nedsv�rtade och attackerade ryska revolutionen var s� stark att en ledare n�stan ofelbart var prickad, om det blev k�nt att han hade det ryska partiets auktoritet emot sig. Stalin begagnade s�llan denna sin auktoritet direkt. Bannlysningarna och domsluten gick genom Kominterns exekutivkommitt�. Exekutivkommitt�n valdes under demokratiska former vid internationella kongresser. Men valutg�ngen avgjordes s� gott som alltid av den ryska delegationen, f�r vilken politbyr�ns synpunkter var bindande. Och inom politbyr�n hade Stalin majoriteten.[468] Det var den mekanism genom vilken han kontrollerade internationalen. De ryska medlemmarna av exekutiven hade formellt ingen f�retr�desr�tt framf�r representanterna f�r utl�ndska partier, men deras moraliska �vertag var avg�rande. I de fall d� det inte var tillr�ckligt, begagnade man olika former av p�tryckningar f�r att krossa oppositionen. Upproriska utl�ndska ledare fick det �rofulla uppdraget att arbeta vid internationalens h�gkvarter i Moskva, d�r det gick l�tt att �vervaka dem och isolera dem fr�n deras anh�ngare; den allm�nna opinionen i andra kommunistpartier mobiliserades mot dem, och deras motst�ndare och rivaler i hemlandet uppmuntrades och befordrades. Om trots kampanjen mot dem, i vilket �rer�rigt f�rtal ingick som ett led, de �avf�lliga� fortfarande �tnj�t auktoritet inom sitt eget parti, in st�llde Kominterns kass�r utbetalandet av subsidier till partiet i fr�ga. Effekten av denna den gr�vsta metoden f�r p�tryckning var emellertid sekund�r.[469] Det var glansen kring den ryska revolutionen, b�de dess solida och permanenta verklighet och de f�rg�ngliga myter som v�vts samman med den, som gav Stalin hans makt �ver ett v�ldigt konglomerat av utl�ndska partier, i vilkas led de idealistiska s�karna efter en ny livsform har varit oj�mf�rligt mycket talrikare �n opportunisterna. Och �ven opportunisterna var opportunister endast i relativ bem�rkelse: de var villiga att lyda vilken herre som helst, men endast om denne herre talade med revolutionens auktoritet. Under �rens lopp lyckades Stalin drilla sina horder efter sitt eget huvud f�rst och fr�mst d�rf�r att dessa horder var villiga att tj�na en stor sak, en sak som de, med r�tt eller or�tt, identifierade med Sovjet, en sak som tycktes dem vara av vida st�rre enkelhet och h�ghet �n vare sig fejderna i den ryska politbyr�n eller kursf�r�ndringarna i Komintern, �n vare sig den ryska diplomatins man�vrer eller till och med de vaga skuggorna av en avl�gsen rysk verklighet.
S� kom det till att Komintern inte bara lyste av det l�nade skenet fr�n det ryska partiet, utan att den ocks� i sin tur �terkastade detta sken p� sina �vriga medlemmar. Detta �r i s� h�g grad fallet att det skulle vara om�jligt att r�tt f�rst� ett enda kommunistpartis historia enbart mot bakgrunden av dess egen nationella milj�. Det skulle vara om�jligt att f�rklara de m�ngfaldiga kursf�r�ndringarna, vissa ledares f�rsvinnande och andras framtr�dande, omformningarna i den organisatoriska strukturen. Ursprunget till allt detta m�ste ofta s�kas mera i de fr�gor som sysselsatte det ryska generalsekretariatet �n i de sociala striderna p� platsen. Medan triumvirerna bek�mpade Trotskij, var trotskismen sp�ket f�r Komintern. Sedan var det de ledare som genom �sikter eller k�nslor varit bundna vid sin ordf�rande, Zinovjev, som antingen f�ll in i skallet mot denne eller blev utpl�nade. Under de �r Bucharin var allierad med Stalin var han ledfyren f�r internationalen. Han proklamerade dess nya program och utvalde sin stab bland de utl�ndska kommunister som sympatiserade med blocket mellan centerfraktionen och bolsjevikpartiets h�gerflygel. N�r detta block hade fallit s�nder, v�ndades internationalen i nya bolsjeviseringsv�rkar.
*
H�r str�vade allts� Stalin att omskapa en organisation som han tagit i arv fr�n revolutionen s� att den skulle l�mpa sig f�r en stagnationsperiod i den revolution�ra processen. Internationalen hade under en revolution�r j�sningstid sprungit fram ur en schism i socialistr�relsen och hoppats kunna besegra arbetarr�relsens reformistiska flygel. Vad kunde ligga n�rmare Stalins nuvarande uppfattning om kapitalismens stabilisering �n tanken p� ett n�rmande mellan r�relsens b�da flyglar, den andra och den tredje internationalen? Om hans diagnos var riktig, kunde de b�da internationalerna f�r �gonblicket inte annat utr�tta �n att mer eller mindre beslutsamt pressa fram reformer och eftergifter fr�n de besuttna klasserna. P� den basen borde en gemensam aktion vara m�jlig, och deras samarbete skulle kanske till sist �verbrygga klyftan mellan dem. I den andan bedrevs arbetet i Komintern s� l�nge kompanjonskapet mellan Stalin och Bucharin varade. I Ryssland h�rskade Nepsystemet; inom ramen f�r en blandad ekonomi patroniserade det h�rskande partiet privat jordbruk och handel, och dess �fabianska� taktik tycktes kr�va en moderat kurs �ven i utlandet, hur mycket det �n stred mot Kominterns innersta v�sen.
Tv� fr�gor lade i h�g grad beslag p� Stalins uppm�rksamhet vid mitten av tjugotalet: den kinesiska revolutionen och de ryska fackf�reningarnas f�rh�llande till de brittiska. Den kinesiska revolutionen hade p� ett tidigt stadium r�kat starkt beroende av den ryska. Sun Yat-sen, Kuomintangs grundare, uppmanade sina anh�ngare att bevara v�nskapen mellan de b�da revolutionerna. Efter Sun Yat-sens d�d s�nde Stalin f�ljande budskap till Kuomintang: �Det ryska kommunistpartiets centralkommitt� �r f�rvissat att Kuomintang kommer att h�lla Sun Yat-sens fana h�gt i den stora kampen f�r frig�relse fr�n imperialismen, och att Kuomintang �rofullt kommer att f�ra denna fana till fullst�ndig seger �ver imperialismen och dess agenter i Kina.�[470] Ryska milit�ra r�dgivare avreste f�r att assistera general Chiang Kai-shek i hans operationer. De kinesiska kommunisterna fick order fr�n Moskva att ansluta sig till Kuomintang, �de fyra klassernas block�, som en av dess integrerande delar, och Kuomintang var i Kominterns exekutiv representerat med en underordnad medlems r�ttigheter.[471]
Nu uppstod fr�gan: vilken var den kinesiska revolutionens natur? Mot vilket m�l borde den str�va? Vilken roll borde kommunisterna spela i den? Kinesernas nationella aspirationer, deras �nskan att frig�ra sig fr�n v�sterns f�rmynderskap och fr�n sin egen feodala partikularism, var drivkraften i r�relsen, som i b�rjan stred som en enad styrka. Under ytan dolde sig emellertid de sociala klyftorna mellan generaler och b�nder, mellan k�pm�n och kulier. Klyftorna f�rdjupades under tidens lopp. I industri- och handelsst�derna p� den kinesiska kusten blev arbetarklassen den m�ktigaste politiska faktorn.
Kunde detta vara Kinas 1917? Stalins och Bucharins svar var nej, Trotskijs var ja. Om man skulle leta upp ett precedensfall i den ryska historien, f�redrog Stalin att s�ka det 1905, d� bolsjevikerna ans�g att Ryssland �nnu inte var moget f�r socialismen utan endast kunde str�va efter en borgerlig revolution. En borgerlig revolution var det enda kineserna nu kunde �stadkomma, blev Stalins slutsats. Han gick tillbaka till den �gammalbolsjevism� som Lenin s� kraftigt f�rd�mt i april 1917, men som han aldrig riktigt hade lyckats utrota ur en del av sina l�rjungars sj�lar. Eftersom den kinesiska revolutionens uppgift var att ena och modernisera Kina samt att vinna dess nationella oberoende, inte att genomf�ra socialismen, borde de kinesiska kommunisterna allts� inte, enligt Stalins mening, str�va efter uppr�ttandet av proletariatets diktatur. De borde ist�llet arbeta i samf�rst�nd med medelklassen, b�nderna och de framstegsv�nliga nationalistiska generalerna. Han tillh�ll det kinesiska kommunistpartiet att underkasta sig den str�nga disciplinen i Kuomintang, varav det nu endast var en fraktion.[472] Han l�t ocks� den sovjetryska propagandaapparaten hylla general Chiang Kai-shek som den obestridde ledaren av Kinas nationella ren�ssans. Den regering som slutligen skulle framg� ur revolutionen m�ste vara en �proletariatets och b�ndernas demokratiska diktatur�. Denna formel, som utarbetats av Lenin 1905, definierade den s�regna situationen, t�nkbar endast i �efterblivna� l�nder, d� marxistiska socialister k�mpar i en rent antifeodal revolution och delar makten med representanterna f�r en revolution�r medelklass och bondeklass.
De gamla v�lk�nda, halvt skolastiska dispyterna om formeln uppstod snart p� nytt.[473] Trotskij f�rd�mde Stalins allians med Chiang Kai-shek och uppmanade de kinesiska kommunisterna att str�va efter en prolet�r diktatur �sans phrase�. Zinovjev och Kamenev, som var bundna av den Leninska traditionen fr�n 1905, accepterade �proletariatets och b�ndernas demokratiska diktatur�,� men de kritiserade Stalins politik d�rf�r att den st�llde den kinesiska kommunismen under medelklassens hegemoni. Dispyten alstrade otrolig hetta och bitterhet och p�skyndade den slutliga brytningen mellan Stalin och Trotskij.
Under tiden b�rjade �fyrklassblocket� i Kina ocks� att falla s�nder. Trots den kinesiska kommunismens moderata h�llning skr�mde dess tillv�xt Chiang Kai-shek och ledarna ur medelklassen. Chiang befriade sig bryskt fr�n sina besv�rliga allierade: han skickade hem sina ryska milit�ra r�dgivare och undertryckte brutalt de kommunister som tj�nstgjort under hans bef�l. S� starkt hade Stalin engagerat sig f�r st�det �t Chiang att hans st�llning och prestige under en tid var allvarligt hotade. Han f�rs�kte r�dda vad som r�ddas kunde ur ruinerna av sin kinesiska politik och instruerade de kinesiska kommunisterna att sammansluta sig med v�nsterliberalerna i Kuomintang, som bildat en regering i Hankau i opposition mot Chiang Kai-shek. Snart splittrades ocks� den koalitionen. �ven d� kommunismen f�rs�kte f�rneka sin egen natur och anpassa sig efter sina medelklass-allierade, f�rkovra sig i hovsamhetens och kompromissens konst, f�r�ndra sina symboler och sitt spr�k, upph�rde den inte att v�cka �ngslan och skr�ck hos medelklassens ledare och partier. Den bar sitt ursprungs f�rbannelse eller v�lsignelse, revolutionens hallst�mplar, hallst�mplar som v�ckte endera fasa eller f�rhoppning och som inga taktiska konstgrepp kunde d�lja och inte den kraftigaste skrubbning utpl�na.
Lika illa utf�ll det andra stora experimentet i m�ttfullhet, det engelsk-ryska fackf�reningsr�det, som bildades i maj 1925. Politbyr�n hoppades att de brittiska fackf�reningarna skulle begagna sitt inflytande f�r att f�rb�ttra de brittisk-ryska relationerna, som vid denna tid var sp�nda. Stalin skickade Tomskij, en av politbyr�ns inflytelserikaste medlemmar, f�r att tala vid de brittiska fackf�reningarnas �rskongress i Hull. Han hoppades att samf�rst�ndet med britterna skulle leda till ett n�rmare samarbete mellan den internationella fackf�reningsr�relsens b�da motsatta flyglar. Parallellt med Komintern hade Profintern (De r�da fackf�reningarnas international) st�llt sig i opposition till den s� kallade Amsterdaminternationalen, de reformistiska fackf�reningarnas organisation i V�steuropa. Profinterns misslyckande hade varit �nnu mera flagrant �n Kominterns. Moskva var nu villigt att erk�nna sig slaget och sluta n�got slags fred med Amsterdam. Det brittisk-ryska r�det var ett steg p� v�gen mot denna. Framst�ende h�gerbolsjeviker hoppades vagt att en sammanslutning mellan de politiska internationalerna skulle s�tta kronan p� f�rsoningsarbetet. F�rsiktig som alltid undvek Stalin att engagera sig i s� vittg�ende planer. Men han gav sitt oreserverade st�d �t Bucharins och Tomskijs program och f�rsvarade det mot v�nsterbolsjevikernas h�ftiga kritik.[474]
V�nskapen mellan de ryska och de brittiska fackf�reningsledarna h�ll inte f�r p�frestningarna under storstrejken 1926. H�rt pressade av sin egen v�nsteropposition kunde de ryska ledarna inte avh�lla sig fr�n att d� och d� kritisera sina brittiska kollegers hovsamma metoder. Mild som den var, v�ckte kritiken �nd� irritation. De brittiska fackf�reningsledarna � sin sida k�nde olust �ver sin allians med bolsjevikerna. De v�grade att ta emot pengar som de ryska fackf�reningarna samlat in f�r att visa sin solidaritet med de strejkande brittiska gruvarbetarna. N�gon tid senare uppl�stes det brittisk-ryska r�det, och med det dog varje hopp om en f�rsoning mellan bolsjevismen och den v�sterl�ndska reformismen.
Kompromissens huvudv�gar hade s�ledes utforskats med nedsl�ende resultat. Vid slutet av 1923 hade v�rlden st�tt tillbaka bolsjevikerna som revolution�rer; vid slutet av 1927 hade den st�tt tillbaka dem som fredsm�klare. Det var inte bara i Kina och Storbritannien som Komintern f�rg�ves hade s�kt driva f�rsoningspolitik; den hade gjort detsamma i de flesta andra europeiska l�nder.[475] �verallt blev kommunisterna antingen �vergivna eller f�rf�ljda av sina tidigare allierade. Missr�kningen med f�rsoningspolitiken framkallade en h�ftig reaktion bland kommunisterna och banade v�gen f�r en kurs, diametralt motsatt den gamla. S� stark var reaktionen att Stalin mot slutet av 1927 s�kte r�dda sitt ansikte i fr�ga om sin kinesiska politik genom att r�da de kinesiska kommunisterna, som redan var starkt f�rsvagade genom ursinnig f�rf�ljelse och massakrer, att iscens�tta Kantonupproret. Upproret var p� f�rhand d�mt att misslyckas och ledde i sj�lva verket till en ny massaker p� de r�da.[476] Snart s�kte hela Komintern gottg�ra sina olyckliga experiment i moderat statskonst genom att h�nge sig �t ett l�ngvarigt ryck av �ultrar�d� politik. Den nya ultraradikala politiken drevs till sj�lvf�rd�rvande ytterligheter av det tyska kommunistpartiet gentemot den uppstigande nazismen.
Ett annat sk�l till omslaget i Komintern, ett sk�l som f�rvisso var mera avg�rande �n st�mningen inom dess egna kadrer, var den nya omm�bleringen inom bolsjevikpartiet �ren 1928-29. Stalin demolerade d� bolsjevismens h�gerflygel. Inte en enda politisk id� eller paroll som h�rstammade fr�n Bucharin, Tomskij eller Rykov undgick bannstr�len. Alla de egentliga stridsfr�gorna var av intern rysk natur: Nepsystemet, industrialiseringen, kollektiviseringen etcetera. Men den kraftiga �v�nstersv�ngen� inom det ryska partiet f�rmedlades automatiskt till Komintern, som f�rut dirigerats av Bucharin. En del utl�ndska kommunister tenderade att ta parti f�r Bucharin, och Stalin kunde d�rf�r inte utstr�cka striden mot honom till internationalen.[477] Han utarbetade nya program f�r de europeiska partierna enligt principer som p� ytan motsvarade tendensen inom Ryssland. I Ryssland hade det blivit slut med samarbetet mellan kommunisterna och det privata jordbruket och handeln, och den regelr�tta f�ljdsatsen h�rav var att de utl�ndska kommunisterna borde upph�ra att samarbeta med �vriga partier, framf�r allt med socialdemokraterna.
Den automatiska f�rmedlingen av varje r�relse och reflex i det ryska partiet till alla de andra partierna utgjorde den st�rsta och mest bisarra anomalin i korninterns liv, en anomali som blev till en norm. Det var p� grund h�rav det l�g ett drag av overklighet �ver en s� stor del av Kominterns verksamhet. Stalins v�nstersv�ng i Ryssland var inte bara en betydelsefull h�ndelse: den hade dimensionerna av ett nationellt drama, den omdanade allt ifr�n grunden den sociala strukturen hos en v�ldig nation. J�ttestatens hela kraft l�g bakom varje sv�ngning av partilinjen och f�rvandlade ord och formler till best�ende handlingar. Men vad betecknade s�dana omslag och sv�ngningar i Kominterns politik? Meningsl�s efterapning, i b�sta fall. Det var som om en gigantgestalt, inbegripen i en homerisk kamp, hade kastat omkring sig tjugo eller trettio skuggor, som alla h�rmade den verkliga kroppens h�rda brottning och v�ldsamma r�relser, som alla l�tsades skaka himmel och jord. Den s�llsamma bilden blev �nnu s�llsammare d�rf�r att Kominterns utl�ndska sektioner inte var n�gra blotta skuggor. De var halvt kroppar och halvt skuggor. Med ena h�lften av sin existens gick de upp i sitt nationella livs verklighet och s�kte ge uttryck �t sin egen arbetarklass� aspirationer, medan de med den andra h�lften deltog i den hektiska sp�kdansen kring generalsekreteraren.
*
I december 1927, omedelbart efter det att Trotskij, Zinovjev och Kamenev hade blivit uteslutna ur partiet, �verraskade Stalin den femtonde kongressen med deklarationen att kapitalismens �stabilisering� nu hade n�tt sitt slut. �F�r tv� �r sedan, sade han, �kunde man tala om en period av relativ j�mvikt mellan Sovjet och de kapitalistiska staterna och om deras �fredliga samlevnad�. Nu har vi alla sk�l att p�st� att den fredliga samlevnadsepoken ligger bakom oss och att den har eftertr�tts av en period av imperialistiska angrepp och f�rberedelser f�r en intervention mot S.S.S.R..�[478] Han f�rs�kte inte mildra sin nya synpunkt med sin tidigare sp�dom om femton eller tjugo �r av �fredlig samlevnad�. Hans nya tes antogs slutgiltigt som bas f�r en ny politik vid Kominterns sj�tte kongress sommaren 1928, d� han �verraskade de utl�ndska delegaterna med den faktiska avs�ttning av Bucharin som utf�rdes bakom kulisserna.[479]
Kongressen f�rutsp�dde en annalkande katastrofartad ekonomisk kris i de kapitalistiska l�nderna. (F�ruts�gelsen, som fick st�d av Stalin, bekr�ftades �ret d�rp� p� ett sl�ende s�tt av den stora depressionen i F�renta staterna.) P� dessa premisser utarbetade man en ny taktik. Man v�ntade en hel kedja av revolution�ra explosioner. Kommunistpartierna i v�sterlandet skulle ig�ngs�tta sin slutgiltiga offensiv mot kapitalismen. De reformistiska socialdemokratiska partierna, vilka nu etiketterades som socialfascistiska, skulle betraktas som kommunismens farligaste fiender. Socialdemokratins v�nsterfraktioner m�ste betraktas som �nnu st�rre hinder f�r den socialistiska revolutionen �n h�gerfraktionerna � �ju l�ngre �t v�nster, desto farligare�. Varje samarbete eller kontakt mellan kommunistiska och socialdemokratiska ledare var besmittande. Kommunismen m�ste uppb�da sina skaror till den v�rldsomfattande kampen helt i f�rlitande p� sin egen styrka och uth�llighet.[480]
Det �r, lindrigt sagt, tvivel underkastat huruvida Stalin trodde p� de omedelbart f�rest�ende utbrott i alla de revolution�ra vulkanerna som hans propagandister f�reb�dade. �ven om hans k�nnedom om utl�ndska f�rh�llanden var klen, var den inte s� klen att den kom honom att dela de ultrarevolution�ra illusionerna p� den sj�tte kominternkongressen. Med �n st�rre eftertryck �n hittills, liksom d�v f�r alla Kominterns basunst�tar, gjorde han �socialismen i ett land� till den h�gsta trosartikeln, obligatorisk inte blott inom hans eget parti utan inom Komintern som helhet. Han f�ste nu oj�mf�rligt mycket st�rre vikt vid en enda nybyggd fabrik i Ryssland �n vid alla revolutionens stora f�rv�ntningar i utlandet.[481] Hans diplomati trevade sig fram �nnu f�rsiktigare �n f�rut och fortfor att arbeta med Rysslands fortsatta isolering som f�ruts�ttning. Det fanns en obestridlig mots�ttning mellan hans b�da politiska linjer, den han f�ljde i Ryssland och den han inspirerade i Komintern. Det �r l�tt att gissa vilket program som v�gde tyngst.
Komintern var nu i sj�lva verket invecklad i en skendrabbning. Dess ultraradikalism var s� verklighetsfr�mmande att Stalin med all sannolikhet uppmuntrade den enbart d�rf�r att han s�g ytterst f�ga praktisk betydelse i n�got som Komintern f�retog sig under dessa �r. Om det var s� han t�nkte, misstog han sig grundligt, ty Kominterns ultraradikalism fick viktiga, om ocks� endast negativa konsekvenser. Det g�llde framf�r allt i Tyskland, den nya politikens fr�msta proberingsf�lt, d�r arbetarr�relsen hotades av den snabbt framryckande nazismen. Klyvningen mellan socialdemokraterna, som s�g sitt skydd mot Hitler i Hindenburg och v�grade att ha n�got att g�ra med kommunisterna, och kommunisterna, som ans�g socialdemokraterna vara en st�rre fara f�r dem �n nazisterna. Denna fullst�ndigt irrationella klyvning paralyserade den tyska arbetarklassens politiska styrka, d� den ensam kunde ha sp�rrat Hitlers v�g till makten. H�r �r inte platsen att ber�tta historien om Weimarrepublikens sammanbrott, historien som slutade med att de starkaste arbetarorganisationerna p� kontinenten kapitulerade f�r brunskjortorna utan ett enda skott, utan en enda verklig motst�ndshandling. Det m� vara nog sagt, att det efter sammanbrottet var en st�ende fras inom den tyska v�nstern att �utan Stalin skulle det inte ha funnits n�gon Hitler�. Yttrandet b�r tas med en nypa salt. Under de olyckor som drabbade dem efter 1933 var de flesta tyska v�nsterledarna endast alltf�r angel�gna att bortf�rklara sitt eget misslyckande och skylla det p� Stalins d�liga inflytande. Icke desto mindre m�ste Stalin som upphovsman till Kominterns politik anses b�ra sin andel av ansvaret f�r den medverkan denna politik ofrivilligt l�mnade till Hitlers seger.
N�got som klart framg�r av alla Kominterns handlingar fr�n det tidiga trettiotalet och av Stalins egna uttalanden �r att han var fullkomligt blind f�r nazismens inneb�rd och f�r dess destruktiva dynamism.[482] I hans �gon var Hitler bara en av de reaktion�ra ledare som den politiska gungbr�dan slungar upp f�r ett �gonblick, och sedan ner och upp igen, en ny Br�ning eller Papen, en ny Baldwin eller Harding. Han, av alla m�nniskor, f�rbis�g fullst�ndigt de totalit�ra aspirationerna i nazismen och dess f�rm�ga att f�rverkliga sina aspirationer. Han formulerade huvuddragen i sina synpunkter p� fascismen s� tidigt som 1924:
�Det �r inte sant att fascismen endast �r en av bourgeoisins kamporganisationer ... Fascismen �r den av bourgeoisins kamporganisationer som grundar sig p� aktivt st�d fr�n socialdemokratin. Objektivt sett �r socialdemokratin fascismens moderata flygel. Det finns intet sk�l att anta att bourgeoisins kamporganisation kan vinna n�gra avg�rande framg�ngar ... utan aktivt st�d fr�n socialdemokratin. Det finns inte st�rre sk�l att tro att socialdemokratin skulle kunna vinna avg�rande framg�ngar ... utan aktivt st�d fr�n bourgeoisins kamporganisation. Dessa organisationer mots�ger inte varandra, de kompletterar varandra. De �r inte antipoder, utan tvillingar Fascismen �r den forml�sa politiska blockbildningen mellan dessa tv� prim�ra organisationer, ett block som har uppkommit under imperialismens efterkrigskris i och f�r kampen mot den prolet�ra revolutionen.� [483]
Dessa ord kan s�gas vara det utf�rligaste bidrag Stalin n�gonsin l�mnat till f�rst�elsen av fascismen eller nationalsocialismen. Under de f�ljande �ren upprepade han n�gra g�nger i vaga ord sin �sikt utan att modifiera den.[484] H�rskaror av Komintern-teoretiker och � f�rfattare idisslade hans �inte antipoder utan tvillingar� �ratal i str�ck utan att ge en enda logisk f�rklaring till denna kraft f�r vars st�tar Europas gamla politiska struktur smulades s�nder. �nnu sedan Hitler hade gripit regeringstyglarna f�rutsp�dde Stalins spr�kr�r fortfarande en �kohandel� mellan nazister och socialdemokrater samt en snart f�rest�ende nedg�ng i Hitlers inflytande, som skulle f�ljas av en kommunistisk come-back.[485] Efter det f�rsta �ret av Hitlerv�ldet, och trots att Stalin redan klart f�ruts�g den krigsfara som var f�rbunden med nazismen, f�rs�krade han dunkelt den sjuttonde bolsjevikiska partikongressen att �den revolution�ra krisen h�ller p� att mogna, och fascismen kommer att bli allt annat �n l�nglivad�.[486] Vad han inte f�ruts�g, och vad hans talesm�n uttryckligen f�rklarade vara om�jligt, var att Hitler skulle f�rg�ra socialdemokratin tillika med kommunismen, att fascismen skulle skicka sin �tvilling� till koncentrationsl�ger och bygga upp ett massivt maktmonopol. Det b�r till�ggas att Stalin inte var ensam om detta misstag. �ven ledande tyska socialdemokrater hoppades in i det sista att finna en modus vivendi med Hitler, och tyska, brittiska och franska konservativa nazistsympatis�rer gjorde sig ocks� falska f�rhoppningar om att Hitler skulle spela sitt spel efter deras regler.
Ingen som studerar dessa f�rh�llanden kan undg� att se den sl�ende kontrasten mellan den brist p� f�rst�else och fantasi som Stalin, vilken f�rfogade �ver alla en stormakts informationsk�llor och en v�ldig internationell organisation, visade vid detta avg�rande prov, och den insikt och ansvarsk�nsla varmed Trotskij, i sin ensliga tillflyktsort p� �n Prinkipo, reagerade f�r den tyska krisen. I en serie b�cker, broschyrer och artiklar l�mnade Trotskij vad som till denna dag �r den mest utt�mmande sociologiska analysen av nazismen. Han f�ljde Hitlers r�relser steg f�r steg, f�rutsade vad som skulle bli n�sta steg i utvecklingen och s�kte f�rg�ves g�ra den tyska v�nstern, Komintern och sovjetregeringen uppm�rksamma p� det f�rintande ov�der som h�ll p� att bryta l�st �ver deras huvuden.
�Det �r v�r plikt att sl� larm�, skrev han 1931; �Kominterns ledning leder det tyska proletariatet mot en enorm katastrof, vars k�rnpunkt blir den panikartade kapitulationen f�r fascismen. Den tyska nationalsocialismens makttilltr�de skulle framf�r allt betyda utrotandet av det tyska proletariatets blomma, spr�ngningen av dess organisationer, utpl�nandet av dess tro p� sig sj�lv och sin framtid. I betraktande av den vida st�rre sk�rpan hos de sociala mots�ttningarna i Tyskland skulle f�rmodligen den italienska fascismens dj�vulska framfart te sig som ett blekt och n�stan humant experiment i j�mf�relse med den tyska nationalsocialismens verk.�[487]
�Arbetare, kommunister�, bl�ste Trotskij �ter larm tv� �r f�re Hitlers makttilltr�de, �skulle fascismen komma till makten, kommer den att rulla fram �ver era skallar och benknotor som en gigantisk stridsvagn. Er r�ddning ligger i skoningsl�s kamp. Och endast ett kampf�rbund med socialdemokraterna kan sk�nka seger. Skynda p�, ni har mycket kort tid p� er!�[488]
Vid denna tid h�grade fortfarande f�r Stalin och de andra Sovjetledarna sp�ket av ett antisovjetiskt korst�g under fransk ledning, men de s�g inte den verklige antisovjetiske korsriddaren n�r han d�k upp vid horisonten. I juli 1930 talade Stalin fortfarande om Frankrike som �det mest aggressiva och militaristiska landet av alla de aggressiva och militaristiska l�nder i v�rlden� som f�rberedde ett krig mot Ryssland.[489] �Ingen av de �normala� borgerliga parlamentariska staterna�, var Trotskijs replik, �kan f�r n�rvarande ta risken av ett krig mot S.S.S.R.... Men om Hitler kommer till makten och krossar de tyska arbetarnas avantgarde, pulvriserar och demoraliserar hela proletariatet f�r m�nga �r fram�t, kommer fascistregimen att bli den enda regering som �r i st�nd att f�ra krig mot S.S.S.R.... Om Hitler segrar [i Tyskland], kommer han att bli v�rldsbourgeoisins �ver-Wrangel.� Moskva mottog Troskijs larmsignaler med ober�rt l�je. Kominterns ledare fortsatte h�rdnackat att upprepa den meningsl�sa frasen om antipoderna och tvillingarna.
*
�nda fram till Hitlers makttilltr�de fortsatte den sovjetryska diplomatin i stort sett Rapallopolitiken. Den gav kvalificerat st�d �t det besegrade Tyskland mot segermakterna. St�det varierade till formen, men p� det hela taget omfattade det inte det tyska str�vandet att �stadkomma en tv�ngsrevision av Versailles-freden. Sovjet drog st�rsta m�jliga f�rdel av sitt samg�ende med Tyskland, i synnerhet s� l�nge andra stater bem�tte landet med v�xlande grader av bojkott. Importen av tyska industrivaror var till hj�lp f�r Rysslands �terh�mtning under tjugotalet. Politbyr�n befullm�ktigade Trotskij och Tuchatjevskij att enrollera tyska milit�rexperter, arbetsl�sa officerare och krigstekniker f�r R�da arm�ns utbildning. Som ers�ttning fick tyska milit�rtekniker tillst�nd att p� rysk mark forts�tta s�dana experiment som de enligt Versaillesf�rdraget var f�rbjudna att utf�ra i Tyskland. I dessa arrangemang vidtog Stalin inga f�r�ndringar. De fortsatte av bara farten under n�gon tid efter det Hitler hade gripit makten.[490]
Allt detta till trots hade relationerna mellan de b�da l�nderna inte karakt�ren av en allians. Syftet var, som redan n�mnts, att motverka ententens �vermakt och att hindra Tyskland fr�n att ing� koalition med v�stmakterna mot Ryssland. S� fort v�stmakterna s�kte l�tta Tysklands skadest�ndsb�rda, s�som under Dawesplanen, eller s� fort de s�kte ett n�rmande till Tyskland p� Versaillesfredens bas, som i Locarnopakten, spejade Sovjetledarna �ngsligt f�r att se om inte dessa steg dolde en koalition mot Sovjet, och de uppmuntrade den tyska oppositionen mot segermakterna. Men de gjorde sig inga illusioner om Versaillessystemets varaktighet. �Att tro att Tyskland kommer att finna sig i detta sakernas tillst�nd�, kommenterade Stalin Locarnof�rdraget 1925, ��r att hoppas p� underverk ... Locarno, som ... sanktionerar Tysklands f�rlust av Schlesien, korridoren och Danzig, Ukrainas f�rlust av Galizien och v�stra Volynien, Vitrysslands f�rlust av sitt v�stra omr�de, Litauens f�rlust av Vilna ... kommer att m�ta samma �de som det gamla fransk-preussiska fredsf�rdraget som ber�vade Frankrike Elsass-Lothringen Locarno b�r ett nytt europeiskt krig i sitt sk�te.�[491] S� uppr�knade Stalin �r 1925 med den st�rsta precision de stormcentra ur vilka det andra v�rldskriget skulle framg�.
N�gra av de prognoser Stalin gjorde under tjugotalet �r av speciellt intresse som f�rebud, direkta eller indirekta, om hans egen framtida politik. Att freden bara var ett vapenstillest�nd mellan tv� krig var ett axiom f�r honom, �vertygad som han var, i likhet med alla bolsjeviker, att den kapitalistiska konkurrensen om r�varor, exportmarknader och m�jligheter till givande investeringar oundvikligen leder till v�pnad konflikt. Vad som var ovisst, bortsett fr�n tidpunkten f�r krigsutbrottet, var hur den framtida divisionslinjen skulle l�pa. Vid mitten av tjugotalet �verskattade Trotskij grovt sk�rpan i den brittisk-amerikanska antagonismen och f�rutsade ett krig mellan F�renta staterna och det brittiska imperiet. Hans �sikt godtogs av politbyr�n, och �nnu s� sent som 1930 upprepade Stalin den och sade att rivaliteten mellan de tv� anglosaxiska stormakterna �verskuggade all antagonism mellan de europeiska staterna.[492] Storbritanniens stj�rna �r i nedg�ende�, yttrade han vid ett annat tillf�lle, �och Amerikas �r i uppg�ende.�[493] Amerikas uppg�ende stj�rna fyllde honom med onda aningar, ty han s�g hur F�renta staterna st�ttade den sviktande europeiska kapitalismen, huvudsakligen genom l�n till Tyskland. D�rtill kom att F�renta staterna �nda fram till 1933 h�rdnackat v�grade att erk�nna Sovjetunionen.
Vad skulle Ryssland inta f�r st�llning i ett krig mellan kapitalistiska stormakter, vilka alla enligt g�ngse begrepp var imperialistiska?[494] Politbyr�n dryftade g�ng p� g�ng fr�gan utan att komma fram till n�gra slutgiltiga resultat. Den vedertagna bolsjevikiska l�sningen hade varit att sv�ra ve och f�rbannelse �ver b�gge de presumtiva stridande l�gren, att betrakta det andra v�rldskriget genom f�rsta v�rldskrigets prisma och att hoppas p� att arbetarklasserna i de krigf�rande l�nderna skulle g�ra uppror p� samma s�tt som den ryska hade gjort. Enkelt uttryckt, Rysslands uppgift skulle best� i att fr�mja den revolution�ra antimilitarismen i utlandet.
Redan vid debatterna vid mitten av tjugotalet anlade Stalin en annan och mera komplicerad syn p� framtiden. Det �r dock om�jligt att i detalj redog�ra f�r dessa debatter, av vilka de flesta f�rsiggick inf�r lyckta d�rrar. Det var f�rst 1947 som Stalin f�r f�rsta g�ngen offentliggjorde ett tal han h�llit vid ett plenum i centralkommitt�n i januari 1925 och som kastar ett retrospektivt ljus �ver hans inst�llning.
�F�ruts�ttningarna f�r ett krig b�rjar mogna�, yttrade Stalin under en debatt om f�rsvarsanslagen. �Ett krig kan bli oundvikligt, naturligtvis inte i morgon eller i �vermorgon, men inom n�gra f� �r ... Jag g�r med p� att revolutionsr�relsens krafter i v�ster �r stora, att de v�xer, att de kommer att v�xa, och att de m�h�nda kommer att st�rta bourgeoisin h�r och var. Det �r sant. Men det kommer att bli mycket sv�rt f�r dem att h�lla sin st�llning ... Fr�gan om v�r arm�, om dess styrka och beredskap, kommer oundvikligen att uppst� i samband med komplikationer i de omgivande l�nderna ... Det betyder inte att vi i en s�dan situation �r f�rpliktade att aktivt ingripa mot n�gon ... Fredens fana f�rblir v�rt baner, nu som f�rr. Men om kriget kommer, kan vi knappast sitta med armarna i kors. Vi bli tvingade att g� med, men vi b�r vara de sista som g�r med. Och vi b�r g� med f�r att kasta den avg�rande vikten i v�gsk�len, vikten som f�ller utslaget.�[495]
Detta belysande uttalande b�r ses i sitt sammanhang. Frasen om de starka revolution�ra krafterna i v�ster dolde illa talarens skepsis. Hur �stora� och �v�xande� dess krafter �n f�rmodades vara, skulle de endast kunna besegra bourgeoisin �h�r och var�, och �ven d� skulle de inte kunna �h�lla sin st�llning�. Stalin hyste inga tvivel p� att det var Rysslands v�pnade styrka, och inte de revolution�ra krafterna i utlandet, som skulle bli den avg�rande faktorn i det andra v�rldskriget. Skulle R�da arm�n ingripa f�r att hj�lpa utl�ndska revolutioner att �h�lla sin st�llning�? Han kringgick fr�gan, men betonade att den inte var f�rpliktad att g�ra det. �ven om han inte sade det uttryckligen, skulle han hellre se de kapitalistiska staterna k�mpa sig utmattade mot varandra, s� att R�da arm�n kunde �f�lla utslaget�, kanske p� samma s�tt som den amerikanska arm�n f�llde utslaget 1918. F�r n�rvarande ville han fastsl� tv� punkter: f�r det f�rsta att Ryssland hade intresse av att i det l�ngsta f�rbli �sk�dare till den kommande kampen, och f�r det andra att R�da arm�n var �verl�gsen alla revolution�ra styrkor i v�ster, existerande eller potentiella. I vad m�n han hade dessa punkter klart utformade i sin hj�rna omkring 1925 �r sv�rt att s�ga. Det �r m�jligt att han bara t�nkte h�gt n�r han talade till centralkommitt�n. Eller ocks� kan han ha t�nkt p� Rysslands indifferenta h�llning i det mycket omdiskuterade brittisk-amerikanska kriget. Hur d�rmed �n f�rh�ll sig, var det enligt dessa b�da principer han skulle handla i b�rjan av det andra v�rldskriget.
N�got senare samma �r gjorde han �nnu ett utrikespolitiskt uttalande, som f�r sitt speciella intresse n�r man ser det retrospektivt. Han talade till studenterna vid Sverdlovuniversitetet om vissa diplomaters � han n�mnde inga namn � opposition mot regeringens utrikespolitik. Denna opposition, sade han, ivrade f�r ett n�rmande mellan Ryssland och den tidigare ententen; den �nskade att Ryssland skulle �verge Komintern och �terf�rv�rva de intressesf�rer det frivilligt hade uppgivit. Tydligen hade bolsjevikdiplomatin vid n�rmare eftertanke b�rjat �ngra att den avst�tt fr�n sina imperialistiska privilegier. Men dessa �eftertankar� representerade ocks� ett skarpsynt f�regripande av den taktik enligt vilken Stalin sj�lv skulle f�ra sin utrikespolitik fr�n 1939 och fram�t, f�rst i allians med Hitler och sedan med Roosevelt och Churchill. Det ligger n�got av ironi i Stalins k�rva f�rd�mande av dessa framsynta f�rslag:
�Det skulle vara v�gen till nationalism och degeneration [i s�dana ordalag h�nsyftade han p� id�erna om intressesf�rer i juni 1925, j�mnt tjugo �r f�re Potsdamkonferensen], v�gen till fullst�ndig likvidation av proletariatets internationella politik. Folk som �r angripna av denna sjuka ser v�rt land inte som en del av en helhet, som kallas den v�rldsrevolution�ra r�relsen, utan som b�rjan eller slutet p� denna r�relse, och de anser att alla andra l�nders intressen b�r offras f�r v�rt lands intressen. Varf�r st�dja emancipationsr�relsen i Kina? Kan det inte bli farligt? [fr�gar de]. Kommer det inte att inveckla oss i konflikter med andra l�nder? Vore det inte b�ttre att vi tillsammans med andra �avancerade� l�nder uppr�ttade �intressesf�rer� i Kina och g�dde oss sj�lva p� Kinas bekostnad? Det skulle vara inbringande och ofarligt ... Varf�r st�dja emancipationsr�relsen i Tyskland? �r det v�rt risken? Vore det inte b�ttre att foga sig efter ententen i fr�ga om Versaillesfreden och utverka n�got slags kompensation f�r egen r�kning? ... Varf�r uppr�tth�lla v�nskapliga f�rbindelser med Persien, Turkiet, Afghanistan? ... Vore det inte b�ttre att �teruppr�tta �intressesf�rer� i samarbete med n�gon av stormakterna? S�dan �r den nationalistiska tankeriktningen av den nya typ som syftar till att demolera oktoberrevolutionens utrikespolitik.�[496]
Att beg�ret efter intressesf�rer redan d� hade vaknat hos Sovjetdiplomatin f�refaller �nnu mer f�rv�nande �n Stalins f�rd�mande av det. P� tjugotalet var s�dana tankar i varje fall f�r tidigt v�ckta. Rysslands m�jligheter att k�psl� var �nnu f�r svaga f�r att vare sig Frankrike eller Storbritannien skulle g� med p� n�gon uppdelning av sina intressesf�rer. Det kanske f�rklarar Stalins of�rbeh�llsamma s�tt att avf�rda tanken. Han hade ingen anledning att op�kallat avvika fr�n sin ideologiskt renl�riga utrikespolitik. Under m�nga �r fram�t skulle hans diplomati alltj�mt inskr�nka sig till f�rsvar av status quo, f�r s� vitt det g�llde Ryssland. �Vi �nskar inte en enda fotsbredd fr�mmande territorium�, f�rklarade Stalin vid den sextonde kongressen i juni 1930, men vi vill heller inte avst� fr�n en enda tumsbredd av v�rt territorium.[497] Det var ledmotivet i Stalins utrikespolitik fram till 1939.
KAPITEL 11
Stalins f�rsiktiga tystnad under Hitlerv�ldets f�rsta �r. � Str�van efter �kollektiv s�kerhet� (1934-38). � Stalin tar emot Eden, Laval och Benes (1935). � Ryssland ansluter sig till Nationernas f�rbund. Komintern proklamerar folkfrontspolitiken. � V�rldsrevolutionen � �ett tragikomiskt missf�rst�nd�. � Stalins insats i det spanska inb�rdeskriget (1936-38). � Rysslands isolering f�re och under M�nchen. � Stalins riposte. � Hans tal vid den adertonde partikongressen (mars 1939). � Diplomatiska man�vrer under de sista fredsm�naderna. � Slutf�rberedelserna f�r den rysk-tyska pakten. � Ribbentrop i Kreml (den 23 augusti 1939). � Polens delning. � Det f�rsta rysk-finska kriget. � Stalin v�grar resa till Berlin p� Hitlers inbjudan (mars 1940). � Stalin �verraskad �ver Frankrikes sammanbrott. � Rysk-tysk rivalitet p� Balkan. � Ett japanskt s�ndebud i Kreml. � Stalin blir regeringschef (den 6 maj 1941) och g�r ett sista f�rs�k att blidka Hitler. � Bokslut �ver Stalins diplomati under �ren 1939-41.
Nazismens genombrott i Tyskland f�ranledde inte n�gon omedelbar revision av Stalins utrikespolitik. Han ville f�rst se hur stabil nazistregimen skulle visa sig vara och om Hitler skulle forts�tta sina f�reg�ngares Rapallopolitik, eller om han, i enlighet med de �sikter han uttryckt i �Mein Kampf�, skulle inta en of�rsonligt fientlig h�llning mot Sovjet. Under tiden undvek Stalin sorgf�lligt att framkalla irritation. Den fullst�ndiga passivitet med vilken den tyska kommunismen hade l�tit sig krossas av Hitler borde ha j�mnat v�gen f�r fortsatta v�nskapliga f�rbindelser mellan Ryssland och Tyskland, s� sl�ende tycktes den vederl�gga de g�ngse f�rest�llningarna om Rysslands inblandning i Tysklands aff�rer.[498] Rapallof�rdraget och neutralitets- och v�nskapspakten av 1926 var alltj�mt i kraft; de hade f�rl�ngts 1931, och f�rl�ngningen ratificerades i maj 1933, n�gra veckor efter det Hitler hade blivit rikskansler. Hitlers blodiga nedsl�ende av all opposition i hemlandet samt hans rasf�rf�ljelser p�verkade lika litet de diplomatiska rutinf�rbindelserna mellan Moskva och Berlin som de p�verkade de motsvarande f�rbindelserna mellan Paris eller London och Berlin. Stalin r�knade utan tvivel p� styrkan hos Bismarcktraditionen bland de tyska diplomaterna, en tradition som kr�vde att Tyskland skulle undvika f�rvecklingar med Ryssland. Under Hitlers f�rsta �r som rikskansler yttrade Stalin offentligt inte ett enda ord om h�ndelserna i Tyskland, trots att hans tystnad var olidlig f�r Kominterns f�rvirrade anh�ngare.[499]
Han br�t denna tystnad f�rst p� den sjuttonde partikongressen, i januari 1934. �ven nu avstod han fr�n att dra konklusionerna av h�ndelserna som haft s� katastrofala verkningar f�r den europeiska v�nstern, och han underbl�ste vagt illusionen om att fascismen, �ett kapitalismens svaghetssymtom�, skulle visa sig kortlivad. Men han definierade ocks� det nazistiska genombrottet som en triumf f�r revanschtanken i Europa� och f�rklarade att den antiryska riktningen i Tysklands politik hade f�tt �verhand �ver den �ldre Bismarcktraditionen. Detta till trots bem�dade han sig att klarl�gga att Ryssland �nskade st� p� samma fot med Tredje riket som det gjort med Weimarrepubliken:
�Det finns politiker som s�ger att S.S.S.R. nu har orienterat sig mot Frankrike och Polen; att det fr�n att ha varit en motst�ndare till Versaillessystemet nu har blivit en befr�mjare av samma system, och att f�r�ndringen har sin grund i uppr�ttandet av fascistregimen i Tyskland. Detta �r inte sant. Naturligtvis �r vi allt annat �n entusiastiska �ver fascistregimen i Tyskland. Men det �r inte fascismen det h�r r�r sig om, vilket bland annat framg�r av att samma fascism exempelvis i Italien inte har hindrat S.S.S.R. fr�n att uppr�tta de b�sta f�rbindelser med detta land. Inte �r det heller fr�ga om n�gon f�r�ndring i v�r syn p� Versailles-f�rdraget. Det tillkommer inte oss, som har upplevt Brest-Litovskfredens sk�ndlighet, att sjunga Versaillesfredens lov. Vi vill helt enkelt inte finna oss i att v�rlden st�rtas in i ett nytt f�r�dande krig p� grund av detta fredsf�rdrag.� [500]
De f�ljande h�ndelserna f�rst�rkte hans farh�gor. Tyskland och Polen sl�t en non-aggressionspakt, vilket kom honom att fr�ga sig om Hitler satsade p� den gamla polska ambitionen att f� herrav�ldet �ver Ukraina, en str�van f�r vilken marskalk Pilsudski hade varit den mest framst�ende exponenten. Han lugnades delvis d� Polen samtyckte till att f�rl�nga sin ickeangreppspakt med Ryssland. Vid samma tid f�reslog Moskva Berlin att utlysa en gemensam tysk-rysk garanti f�r de sm� baltiska staternas gr�nser och sj�lvst�ndighet � dessa stater utgjorde ett slags korridor f�r ett invasionsf�retag mot Ryssland. Hitler ville inte binda sina h�nder utan avvisade f�rslaget. Fr�n det �gonblicket blev omsorgen om de ryska gr�nsernas s�kerhet Stalins ledande tanke. Den norra, baltiska v�gen in i Ryssland l�g �ppen; huruvida en invasionsarm� skulle kunna anv�nda sig av den centrala rutten, genom Polen, tycktes bero av den polska regeringens ovissa h�llning, och ett angrepp mot Rysslands s�dra flank kunde underl�ttas av den antiryska st�mningen i flera av Donaul�nderna � det var f�rst sommaren 1934 Tjeckoslovakien, Rum�nien och Bulgarien uppr�ttade diplomatiska f�rbindelser med Sovjet. F�r f�rsta g�ngen sedan Rapallo blev n�dv�ndigheten av en genomgripande revision av den sovjetryska utrikespolitiken uppenbar f�r Stalin.
Det diplomatiska spel som nu b�rjade mellan Ryssland och Tysklands v�stmaktsmotst�ndare, ett spel som skulle fortg� till �rtiondets slut, var kanske det mest intrikata i v�r moderna historia, och Stalins roll i det f�ref�ll mera komplicerad �n n�gon annans. Likv�l bottnade spelets invecklade art inte i n�gra skiljaktigheter mellan parternas motiv och taktik, utan tv�rtom i dessas enkelhet och inb�rdes likhet. De m�nga d�dl�gena och pattst�llningarna som f�ljde p�minde starkt om dem som uppst�r p� ett schackbr�de som resultat av en l�ng serie enkla och strikt parallella drag p� b�gge sidor av br�det. Alla Tysklands blivande fiender slets mellan illusionen att kriget kunde undvikas och den dunkla insikten om att det var oundvikligt. Alla var de skr�mda av faran f�r isolering, och alla gjorde drag i syfte att bygga upp ett skyddssystem av allianser. Alla skyggade f�r att ikl�da sig klara milit�ra f�rpliktelser av fruktan f�r att dylika f�rpliktelser skulle f�ra kriget n�rmare eller f�ra det n�rmare deras egna gr�nser. Alla medlemmar av den framtida stora alliansen n�rde ett hopp om att kraften hos den �teruppst�ndna tyska militarismen skulle kunna avv�ndas �t ett h�ll som inte ber�rde deras egna nationella intressen. Alla l�t sig till en b�rjan f�rledas till passivitet av den tyska krigsmaktens svaghet, och alla fick b�rja spela ur en svag utg�ngsst�llning, sedan Hitler hade begagnat deras passivitet f�r att bygga upp sin krigsmaskin. Alla de framtida allierade s�lde rum mot tid och l�mnade bundsf�rvanter och v�nner i sticket, tills det inte l�ngre fanns n�got rum att s�lja och ingen tid att k�pa.
De ber�rda parterna kunde naturligtvis inte g�ra sina parallella drag samtidigt. I varje fas av spelet m�ste n�gon g� i spetsen: n�gon m�ste bryta d�dl�get, n�gon m�ste vara den f�rsta att offra b�nderna. Trots likheten mellan de sluga dragen och finterna p� alla h�ll paraderade d�rf�r alla parter i ena �gonblicket med sin egenr�ttf�rdighet och tedde sig i n�sta �gonblick som skurken i pj�sen. Frankrike och Storbritannien excellerade i f�rsoningspolitik, medan Ryssland st�tte i trumpet f�r den kollektiva s�kerheten. Medan �terigen Storbritannien genomlevde sin historias stoltaste stund, var Ryssland inbegripet i tarvlig k�pslagan med Tyskland. Sedan blev det under den stora alliansens �r �msesidig f�rl�telse och gl�mska, som eftertr�ddes av en �terg�ng till �msesidiga anklagelser kort efter eld upph�r.
*
Under loppet av �r 1934 begav sig Stalin ut p� sin jakt efter skyddsallianser. Gradvis, men inte om�rkligt, kopplade han om fr�n opposition mot Versailles-systemet till f�rsvar f�r det. I september ansl�t sig Ryssland till Nationernas f�rbund. Dittills hade Kreml och f�rbundet bojkottat varandra. F�r Lenin hade f�rbundet varit �en r�varkula�, en organisation med syfte att genomdriva Versaillesfreden, att bevara kolonialv�ldena och undertrycka emancipationsr�relserna �ver hela jordklotet. �Om man skulle ansluta sig till Nationernas f�rbund�, hade �ven Stalin f�rklarat, �skulle man, som kamrat Litvinov s� riktigt har uttryckt det, n�dgas v�lja mellan sl�ggan och st�det. N�v�l, vi vill varken vara sl�ggan f�r svaga nationer eller st�det f�r de m�ktiga.�[501] Men den tyska vederg�llningen var v�rre �n Versaillesfreden. Litvinov skulle snart bli den mest brinnande f�respr�karen f�r ett starkt Nationernas f�rbund, i st�nd att kuva eller bestraffa all aggressivitet. Det l�g en anstrykning av pacifistiskt sj�lvbedr�geri i Stalins nyf�rv�rvade entusiasm f�r f�rbundet. Detsamma kan s�gas om hans f�rs�k att bygga upp en �stmaktspakt. Enligt denna pakt skulle Ryssland, Tyskland och alla stater i �stra Europa f�rbinda sig till automatiskt �msesidigt bist�nd, om en av dem bleve f�rem�l f�r angrepp. Rysslands f�rs�k att skapa ett �steuropeiskt Locarno st�ddes kraftigt av Barthou, den franske utrikesministern, men det stupade p� Tysklands och Polens gemensamma motst�nd.
I b�rjan av 1935 hade Stalin �verg�tt fr�n det f�f�nga f�rs�ket att skapa ett regionalt, �steuropeiskt f�rsvarssystem till planer p� allianser med v�stmakterna. I mars 1935 mottog han Anthony Eden i Kreml. Den blivande utrikesministern var d� endast en underordnad medlem av den brittiska regeringen. Han hade kommit till Moskva efter likartade bes�k i Prag och Warszawa. N�stan samtidigt bes�kte en brittisk kabinettsledamot, sir John Simon, Hitler i Berlin. Eden fick likafullt ett hj�rtligt mottagande i Kreml. Han var den f�rste brittiske ministern som avlade ett officiellt bes�k i det r�da Moskva efter m�nga �rs friktion och fientlighet. Isen mellan de b�da l�nderna tycktes vara p� v�g att brytas, och Stalin sparade sig ingen m�da f�r att f� den att brytas fortare. Han tr�dde fram ur sitt generalsekretariats dunkel och presiderade vid mottagningen f�r den brittiske g�sten. Stick i st�v mot all bolsjevikisk kutym gav han order att �God save the King� skulle spelas. Bes�ket avs�g emellertid inte att medf�ra n�gra omedelbara resultat och gjorde det heller inte. Senare, i maj, strax efter det att Hitler hade �terinf�rt den allm�nna v�rnplikten, anl�nde tv� andra celebra g�ster till Moskva, Laval och Benes. De rysk-franska och rysk-tjeckiska alliansf�rdragen undertecknades. Stalin fungerade som v�rd f�r b�de Laval och Benes. �ven om han p� papperet inte var medlem av sovjetregeringen, blev hans deltagande i underhandlingar med betydande utl�ndska statsm�n och i officiella mottagningar nu ett led i den normala diplomatiska proceduren.
En episod i samband med Lavals bes�k v�ckte uppst�ndelse. Vid sin �terkomst till Paris f�rklarade Laval att Stalin hade bemyndigat honom att s�ga att han sympatiserade med Frankrikes anstr�ngning att f�rst�rka sitt f�rsvar. Hittills hade det franska kommunistpartiet, liksom alla andra sektioner av Komintern, i princip varit motst�ndare till det nationella f�rsvaret. Dess deputerade hade undantagsl�st r�stat mot de milit�ra anslagen, och dess medlemmar hade drivit revolution�r propaganda bland de v�pnade styrkorna. Stalins uttalande hade karakt�ren av en desavuering av denna h�llning, och det l�g n�got hart n�r skandal�st i den omst�ndigheten att han framf�rde det genom Laval, som den franska v�nstern betraktade som en av sina argaste renegater. En tid fram�t fortsatte kommunisterna i den franska deputeradekammaren att r�sta mot f�rsvars-anslagen. Den antimilitaristiska traditionen inom partiet var alltj�mt f�r stark f�r att s� oceremoni�st sl�ngas p� soph�gen. Dessutom hade Laval inte f�r avsikt att s�tta det nyss avslutade f�rdraget i kraft; han f�rdr�jde ratificeringen i kammaren och hindrade de franska milit�rbef�lhavarna fr�n att diskutera f�rsvarsplaner med sina ryska kolleger. Kommunisterna hade allts� ingen anledning att r�sta f�r hans milit�rbudget. Likafullt f�reb�dade Stalins uttalande en betydelsefull f�r�ndring inom Komintern.
F�r�ndringen offentliggjordes p� internationalens sjunde kongress samma �r. Alla teorier, taktiska recept och paroller som varit i bruk sedan 1928 � �sikten att fascismen och socialdemokratin var �tvillingar�, f�rbudet mot samarbete med de socialdemokratiska ledarna och s� vidare � f�rpassades i tysthet till Kominterns skr�pkammare. Att f�rsvara demokratin (adjektivet �borgerlig� utel�mnades diskret) mot fascismen f�rklarades vara arbetarr�relsens fr�msta uppgift. Socialdemokrater och kommunister uppmanades att sammansluta sig och bilda �folkfronter�, vilka skulle omfatta alla de medelklassens partier och grupper, liberaler, radikaler och till och med de konservativa, som f�rklarade sig villiga att bilda front mot fascismen. (Detta var ett ytterst radikalt avsteg inte bara fr�n den tidigare taktiken utan fr�n Kominterns grundstadgar, de rykbara �tjugoen villkoren f�r medlemskap�, utarbetade av Lenin och Zinovjev, vilka uttryckligen hade f�rbjudit kommunisterna att ing� koalition med borgerliga partier.) Kommunisterna fick inte �skr�mma bort� medelklassliberalerna med alltf�r vittg�ende krav och antikapitalistiska slagord. Kort efter kongressen blev kommunisterna de mest brinnande och h�gr�stade f�respr�karna f�r det nationella f�rsvaret i de demokratiska l�nderna. S� energiskt genomf�rde Komintern sin nya �linje� att den fr�n och med nu f�rf�ljde kvardr�jande antimilitarism och pacifism inom v�nsterpartierna som farligt k�tteri och v�lkomnade som sina faktiska allierade, m�nnen ur den traditionalistiska antityska h�gern, som Mandel i Frankrike och Churchill i Storbritannien. Manuilskij, Stalins spr�kr�r i Komintern, som hade �vertr�ffat alla andra i sina sm�delser mot socialfascisterna, ersattes med Georgij Dimitrov, hj�lten fr�n Leipzigprocessen om riksdagsbranden, vars namn nu blev symbolen f�r den k�mpande antifascismen. Stalin demonstrerade sin personliga v�nskap med Dimitrov s� ofta tillf�lle gavs � den bulgariske ledaren syntes alltid vid hans sida vid ceremonier och parader.
Str�vade Stalin uppriktigt efter en allians med de borgerliga demokratierna i v�ster. H�ndelserna 1939 tycks ber�ttiga till retrospektivt tvivel. Men redan 1936 skrev chefen f�r en fransk milit�rdelegation i Ryssland: �La Russie cherche rejeter vers l�Ouest un orage qu�elle sent monter vers l�Est ... Elle ne veut pas �tre m�l�e au prochain conflit europ�en, dans lequel elle aspire � jouer comme les �tats-Unis l�ont fait en 1918, le r�le d�arbitre dans une Europe qui sera �puis�e par une guerre sans merci.� [502] Orden kunde vara l�nade ur Stalins tal 1925, d�r han talade om Ryssland som en �sk�dare till det framtida kriget, och vilket den franske generalen inte kan ha k�nt till. Men trots allt detta m�ste man anse sig ha r�tt att s�ga att Stalin under dessa �r, 1935-37, uppriktigt str�vade efter en koalition mot Hitler. F�rh�llandena tvingade honom till en dylik taktik. Allt tycktes d� tyda p� att Bismarcktraditionen i den tyska diplomatin blivit totalt f�rintad. Vid partidagen i N�rnberg i september 1936 talade Hitler om Ukraina och Sibirien s�som tillh�rande det tyska livsrummet i ordalag s� eftertryckliga och aggressiva att de tycktes utesluta �ven ett tempor�rt samg�ende mellan honom och Stalin. Senare samma �r sammantr�ffade Axelns ledare f�r att proklamera avslutandet av antikominternpakten. Under hela denna period intr�ffade sammanst�tningar, delvis allvarliga, mellan ryska och japanska gr�nstrupper. Ov�dret tycktes dra ihop sig �ver b�de det asiatiska och det europeiska Ryssland. Om Stalin inte drevs av antifascistisk r�ttslidelse, drevs han av sj�lvbevarelseinstinkten att s�ka trygghet i ett kompakt allianssystem.[503]
Hans fr�msta str�van var nu att �vertala v�stmakterna att ikl�da sig best�mda f�rpliktelser eller att man�vrera dem till dylika �taganden. H�rvid r�nte han den ena besvikelsen efter den andra. Den fransk-ryska �msesidiga bist�ndspakten f�rblev en papperslapp �nnu sedan Laval hade avg�tt och Daladier och Blum kommit till makten med hj�lp av folkfronten. Frankrike och Storbritannien lyfte inte ett finger till svar p� Hitlers provokationer, p� hans upprustning och hans remilitarisering av Rhenlandet. Stalin skulle ha varit den siste att inbilla sig att v�stmakternas f�rsoningspolitik dikterades av svaghet eller kortsynthet. Svaghet? Men tv� eller �nda till tre �r efter det Hitler hade �terinf�rt den allm�nna v�rnplikten kunde die Wehrmacht �nnu inte betraktas som n�gon avsev�rd milit�r styrka. Liksom de flesta statsm�n s�g Stalin fortfarande den franska arm�n kr�nt av sina lagrar fr�n 1914-18, och som vi senare kommer att f� se, fortsatte han att �verskatta den �nda fram till 1940. Hans milit�ra och diplomatiska r�dgivare sade honom, och d�ri hade de inte or�tt, att Tysklands motst�ndare p� detta stadium kunde hejda Hitler, �tminstone f�r en tid, med blotta hotet om en milit�r aktion. Kortsynthet? Men var det inte uppenbart att koalitionen mellan den tyska storfinansen, militarismen och nazismen inte blott och bart hade till syfte att r�tta till Versaillesfredens or�ttvisor, och att Tysklands imperialistiska str�vanden skulle v�xa med dess milit�ra styrka? Som vi nu vet, saknades inte svaghet och kortsynthet bland de m�nga faktorer som samverkade till v�stmakternas eftergiftspolitik, men Stalin r�knade tydligen inte med s�dana brister hos borgerligt demokratiska statsm�n.
Han misst�nkte att fransm�nnen och britterna s�g genom fingrarna med den tyska militarismens �terupplivande d�rf�r att de hoppades kunna rikta dess st�t mot Ryssland, alldeles som han, om han kunnat, skulle ha dirigerat den mot v�ster. Men �ven om han hade misst�nkt att den kurs v�stmakterna f�ljde m�ste tillskrivas defekter i intelligens och karakt�r och inte n�gra onda anslag mot Ryssland, hade han �nd� inte kunnat vara s�ker p� det, och han m�ste bereda sig p� den v�rsta av alla t�nkbara eventualiteter. Det var obestridligt att i franska och brittiska ledande kretsar tanken p� en koalition med Sovjetryssland fortfarande var motbjudande, �ven om den gamla fiendskapen till Sovjet delvis hade n�tts bort med �ren; att vissa ledande v�sterl�ndska statsm�n betraktade nazismen som en p�litlig mur mot bolsjevismen, och att n�gra av dem lekte med tanken att f�rvandla denna mur till en murbr�cka; och att slutligen �ven bland dem som ins�g den oavvisliga n�dv�ndigheten av en allians med Ryssland n�gra fr�gade sig om det inte skulle v�ra klok politik att l�ta Tyskland ta ett nappatag med Ryssland f�rst.
Bakom alla de diplomatiska man�vrerna, v�nskapsgesterna, axelryckningarna och avsnoppningarna lurade den gamla ideologiska antagonismen. Stalin s�kte avv�pna v�stmakternas misstro, farh�gor och f�rdomar genom m�ttfullhet och medg�rlighet. Han s�kte f�rdriva det f�rflutnas sp�ken, f�rst och fr�mst v�rldsrevolutionens j�ttesp�ke. �Vi har aldrig hyst n�gra s�dana planer och avsikter ...�, f�rs�krade han en av sina utl�ndska intervjuare, som hade n�mnt ordet v�rldsrevolution till honom. �Det �r frukten av ett missf�rst�nd.� Ett tragiskt missf�rst�nd?� avbr�t intervjuaren honom. �Nej, ett komiskt�, svarade Stalin, �eller r�ttare ett tragikomiskt.�[504] Hans f�rs�kran var en halvsanning. Bolsjevikerna hade verkligen aldrig haft n�gra planer p� att exportera f�rdiggjorda revolutioner; de hade ansett att varje revolution m�ste v�xa och mogna i sin egen nationella jordm�n; men de hade hoppats kunna stimulera mognadsprocesserna ... Bourgeoisin i de v�steuropeiska staterna hade nu sv�rt att tro att allt detta bara var ett komiskt eller tragikomiskt missf�rst�nd.
Deras misstro mot Stalin grundade sig inte enbart p� minnen. �ven nu kunde Stalin lika litet f�rdriva revolutionens sp�ke som han kunde hindra sin egen skugga fr�n att f�lja honom. Hur moderata och �rent� demokratiska, hur grundlagsenliga och �rent� patriotiska de paroller �n var som han komponerat �t folkfronterna, kunde han inte stryka �ver de revolution�ra potentialiteterna hos dessa fronter. Med eller mot sin vilja m�ste han odla dessa slumrande m�jligheter och utnyttja dem till sin f�rdel. Folkfronternas valsegrar i Frankrike och Spanien underbl�ste n�stan automatiskt den antikapitalistiska st�mningen och sj�lvf�rtroendet hos arbetarklasserna, som i dem trodde sig se inledningen till en genomgripande reform, om inte till en revolution. De franska och spanska kommunistledarna kunde inte frig�ra sig fr�n st�mningen bland de stora massorna. Frankrike skakades av strejker, massm�ten och demonstrationer av hittills oanad kraft. Spanien s�nderslets av inb�rdeskrig. Hela V�steuropa v�ndades under nya sociala kriser och slitningar. Trots att kommunistledarna under press fr�n Moskva ofta gjorde sitt b�sta f�r att bromsa in framfarten, v�ckte h�ndelserna skr�ck hos medelklassen, underbl�ste latenta sympatier f�r fascismen och misstron mot Ryssland. Genom en egenartad logisk process motverkade p� s� s�tt folkfronterna sitt eget syfte. De hade satt sig f�re att f�rsona det borgerliga V�sterlandet med Ryssland; i st�llet �kade de sp�nningen. De hade haft till m�l att pressa motstr�viga regeringar till en koalition med Ryssland, men allt eftersom deras press �kade i styrka, vidgade den klyftan mellan de tillt�nkta allierade. I de franska och brittiska h�gre klassernas �gon blev Litvinovs rop p� kollektiv s�kerhet och appeller till britternas och fransm�nnens egna intressen ouppl�sligt f�rbundna med sittstrejkerna, fyrtio-timmarsveckan, de h�ga l�nerna och de andra sociala reformer som folkfronten pressade ut av Frankrikes stagnerade n�ringsliv.
F�r att n� sina positiva m�l m�ste en revolution verkligen �ga rum. Men f�r att �stadkomma ett negativt resultat, f�r att framkalla en kontrarevolution�r reaktion, beh�ver den inte mer �n kasta en skugga. Denna reaktion var i snabb tillv�xt i Frankrike strax f�re M�nchenkrisen. Folkfronten h�ll synbart p� att falla s�nder, och den rysk-franska alliansen var mera �n n�gonsin en chim�r. �Frankrike har intet f�rtroende f�r Sovjetunionen�, yttrade Litvinov till en diplomatkollega i mars 1938, �och Sovjetunionen har intet f�rtroende f�r Frankrike.� [505]
Det spanska inb�rdeskriget f�rsatte Stalin i likartade dilemmor. Han kunde inte annat �n �nska Franco nederlag, inte bara d�rf�r att det ingick i hans antifascistiska politik f�r dagen, utan �ven d�rf�r att en fascistisk regim p� den pyreneiska halv�n m�ste �ka Frankrikes undfallenhet gentemot Tyskland. � andra sidan var inb�rdeskriget laddat med revolution�ra m�jligheter. De arbetande klasserna, v�pnade f�r den republikanska regimens f�rsvar, kunde t�nkas g�ra ett f�rs�k att uppr�tta en proletariatets diktatur, kommunistisk eller anarkokommunistisk. I ett land lika feodalt som det gamla Ryssland kunde de egendomsl�sa b�nderna t�nkas framtvinga en agrarrevolution. Men om Spanien fick sin �oktoberrevolution�, skulle V�steuropa splittras �nnu skarpare, och utsikterna till en �verenskommelse mellan Ryssland och v�stmakterna skulle bli �nnu svagare. Komintern instruerade d�rf�r sina spanska medlemmar att inskr�nka sig till f�rsvaret av den lagliga republikanska regimen mot Franco. Man finge inte resa n�gra krav p� socialisering av industrin eller expropriation av storgodsen. Stalin gav Litvinov order att g� med i non-interventionskommitt�n, som bildades p� L�on Blums initiativ, och under en tid utm�rkte sig Ryssland faktiskt genom sin non-intervention i Spaniens aff�rer.[506]
Stalin kunde emellertid inte framh�rda i denna h�llning. F�r det f�rsta intervenerade Hitler och Mussolini, och enbart det gjorde det mycket sv�rt f�r honom, de r�das beskyddare, att h�lla sig neutral. Han intervenerade �ven han, och genom de franska kommunisterna uppmanade han Frankrike att f�lja hans exempel. Om Frankrike lydde hans r�d, hoppades han allra minst kunna skr�mma bort Hitler och Mussolini fr�n Spanien. Men det stod ocks� st�rre v�rden p� spel. Om de v�steuropeiska demokratierna hade intervenerat, skulle de ha tagit ett l�ng steg mot en definitiv milit�rallians mot Tyskland. Fr�n att vara en europeisk skjutbana kunde Spanien rent av ha blivit den f�rsta faktiska krigssk�deplatsen i det andra v�rldskriget. Det var just d�rf�r att de fruktade att det spanska kriget kunde bli upptakten till en v�rldsomfattande konflikt, eller d�rf�r att de var ovilliga att hj�lpa folkfronten att besegra Franco, eller av b�gge dessa sk�l, som v�stmakterna envist v�grade att intervenera, trots att Hitler och Mussolini gynnades av deras passivitet. Tr�torna om Spanien i non-interventionskommitt�n bidrog s� sm�ningom starkt till att f�rs�mra relationerna mellan Ryssland, Storbritannien och Frankrike.
De mots�gelser Stalin invecklade sig i drev honom att fr�n Kreml f�ra ett inb�rdeskrig inom det spanska inb�rdeskriget. De extrema spanska anarkisterna och anarko-syndikalisterna retade sig p� kommunisternas orevolution�ra taktik. I Katalonien s�kte ett halvt trotskistiskt parti, P.O.U.M., inf�ra st�rre social sk�rpa i striden. Stalin grep sig an med att undertrycka dessa ortodoxa v�nsterelement. Han gjorde deras avl�gsnande ur den republikanska f�rvaltningen till ett villkor f�r Sovjets ammunitionsleveranser till de r�da. Han avs�nde till Spanien, f�rutom milit�ra instrukt�rer, agenter ur sin politiska polis, experter p� k�ttarejakt och utrensningar, vilka uppr�ttade sitt privata skr�ckv�lde bland de republikanska trupperna. Liksom f�r att understryka det groteska i f�retaget satte han Antonov-Ovsejenko, f�re detta trotskisten och hj�lten fr�n 1917, till ledare f�r utrensningarna i Katalonien, �k�tteriets� h�gborg, endast f�r att rensa ut Antonov-Ovsejenko sj�lv efter dennes �terkomst fr�n Spanien. Grundmotivet bakom alla dessa �tg�rder var Stalins �nskan att r�dda den spanska folkfrontens republikanska anseende samt att undvika att st�ta sig med de brittiska och franska regeringarna. Han r�ddade ingens anseende, och han st�tte sig med alla. Den konservativa opinionen i V�steuropa, som saknade allt intresse f�r den spanska v�nsterns interna utrotningskrig och stod of�rst�ende inf�r Stalins taktiska krumbukter, utn�mnde Stalin till �verste revolutionshetsare.
Man kan inte f�rbig� ytterligare ett sk�l till att Rysslands diplomatiska aktier sj�nk s� starkt f�re M�nchen, n�mligen effekten av utrensningarna i Moskva. Brittiska och franska generaler hade 1936 bevistat den ryska arm�ns man�vrer och hade, p� det hela taget, f�tt ett gynnsamt intryck av dess teknik och stridsegenskaper.[507] Utrensningarna motsade oundvikligen detta intryck. De tedde sig som omin�sa sprickor i Sovjetstatens hela byggnadsverk. Vare sig de v�sterl�ndska statsm�nnen och milit�rerna trodde p� beskyllningarna mot de anklagade eller ej, m�ste deras slutledningar ha f�rminskat Rysslands v�rde som allierad. Om s� m�nga framst�ende politiker, �mbetsm�n och milit�rer i sj�lva verket hade utgjort en monstru�s femte kolonn, m�ste man fr�ga sig hurudan moralen var i ett land d�r n�got s�dant kunde h�nda. Om anklagelserna var falska, var d� inte en regim som nedl�t sig till s�dana metoder rutten �nda in i m�rgen? Som vi har sett var fr�gest�llningen inte fullt s� enkel, men det var s� den tedde sig f�r utomst�ende. De utomst�ende hade heller inte alldeles fel. Utrensningarna hade verkligen en ytterst f�r�dande verkan p� den ryska arm�n och p� sovjetf�rvaltningen i dess helhet. Men deras verkan var inte s� katastrofal att den om�jliggjorde en l�ngsam, kostsam men stadig �terh�mtning, l�t vara att denna �terh�mtning kr�vde ytterligare stimulantia av den mest utomordentliga styrka; och det fordrades ingenting mindre �n Hitlers angrepp f�r att frambringa dem.
*
Av en stor m�ngd olika sk�l stod Ryssland s�ledes n�stan fullst�ndigt isolerat p� den internationella scenen d� den tyska expansionen antog sin explosiva karakt�r. M�nchenkrisen framh�vde isoleringen och gjorde den outh�rdlig. Under hela krisen bevarade Stalin en m�ngtydig tystnad, som han hade f�r vana att g�ra vid dylika tillf�llen. Men han k�nde sig skr�md och f�r�dmjukad in i m�rgen. �Man skulle kunna tro�, yttrade han n�gra m�nader senare, �att de tjeckoslovakiska omr�dena avtr�ddes till Tyskland som betalning f�r att det �tagit sig att b�rja krig mot Sovjetunionen.�[508] Han kunde inte f�rest�lla sig n�got annat sk�l varf�r Chamberlain och Daladier, av egen fri vilja, skulle hj�lpa Hitler med Tjeckoslovakiens delning. Inte nog med att allt tal om kollektiv s�kerhet nu blev l�jligt; inte nog med att Nationernas f�rbund, och dess r�d, av vilket Ryssland var permanent medlem, blivit f�rbig�nget och negligerat; inte nog med att Ryssland blivit avsnoppat av Storbritannien, med vilket det inte hade n�got formellt f�rdrag, men dessutom hade Frankrike praktiskt taget rivit s�nder sitt alliansf�rdrag med Ryssland inf�r hela v�rldens �gon. Allianserna mellan Ryssland och Frankrike, Frankrike och Tjeckoslovakien, Ryssland och Tjeckoslovakien hade varit sammanl�nkande. Frankrike och Ryssland hade f�rbundit sig att gripa till vapen till f�rsvar f�r Tjeckoslovakien, men Ryssland hade varit f�rpliktat att b�rja krig f�rst sedan Frankrike redan gjort det. Frankrike hade ignorerat sin allierades intressen och sj�lvk�nsla, behandlat sin blivande fiende som en faktisk allierad och sin nominella allierade n�stan som en fiende, och det inbj�d Ryssland att betala igen med samma mynt. (�Vi kan ocks� vara trol�sa om vi vill�, kan Stalin ha sagt till sig sj�lv med �Skyternas� ord.) Formellt hade ju Storbritannien inga f�rpliktelser gentemot vare sig Ryssland eller Tjeckoslovakien, men eftersom det snarare var Chamberlain �n Daladier som tagit initiativet till M�nchen�verenskommelsen, hade �ven Storbritannien sin andel i skymfen och of�rr�tten.
Mitt under krisen beordrade Stalin Litvinov att meddela tjeckerna att Ryssland var berett att g� i krig till Tjeckoslovakiens f�rsvar, f�rutsatt att ocks� Frankrike uppfyllde sin f�rpliktelse. Polackerna fick en varning att om de invaderade Tjeckoslovakien, skulle det betraktas som en fientlig handling mot Ryssland. Eftersom Frankrike br�t sitt l�fte och inte uppfyllde sin f�rpliktelse, hade Ryssland ingen skyldighet att uppfylla sin; men Ryssland begick inte n�got l�ftesbrott. Polackerna t�gade in i Tjeckoslovakien och fick veta fr�n Moskva att de, n�r allt kom omkring inte hade gjort sig skyldiga till fientlig handling mot Ryssland. �terigen uppst�r nu fr�gan om Stalin verkligen var beredd att g�ra �r 1938 vad han inte gjorde �r 1939. Hade han t�nkt h�lla det l�fte som Litvinov upprepade till tjeckerna i det kritiska �gonblicket? Om v�stmakterna hade f�rklarat krig, skulle Stalin d�, trots allt, helt sensationellt ha slingrat sig undan? Den som skildrar dessa h�ndelser kan h�nge sig �t slika spekulationer, men han har ingen m�jlighet att veta n�got om Stalins innersta tankar i september 1938. Om man skall d�ma Stalin efter hans upptr�dande vid tiden i fr�ga, finns det ingenting att f�rebr� honom. In i det sista �dagalade han sin beredvillighet att k�mpa, ungef�r i stil med den tappre soldaten som blott ett ol�gligt eld-upph�r hindrade fr�n att utf�ra en v�ldig vapenbragd � fast med den skillnaden att det inte ens hade �ppnats eld den h�r g�ngen. Det �r troligt att Stalin t�nkte annorlunda f�re M�nchen �n efter. Tjeckoslovakiens delning f�r�ndrade styrkebalansen i �steuropa till Stalins stora nackdel. Risken var i Stalins �gon st�rre 1939 �n 1938. Hans misstanke att v�stmakterna f�rs�kte bussa Tyskland p� Ryssland var ocks� starkare d�, och f�ljaktligen hans �nskan att sj�lv l�mna v�stmakterna i sticket.
M�nchen�verenskommelsens oskrivna princip var att h�lla Ryssland borta fr�n det �vriga Europa. Det var inte bara de m�ktiga eller skenbart m�ktiga staterna i v�ster som s�kte utest�nga Ryssland. �ven de sm� �steuropeiska staterna pep �t den stora bj�rnen: �Stanna d�r du �r, stanna i ditt ide.� N�gon tid f�re M�nchen, medan fransm�nnen och ryssarna alltj�mt diskuterade en gemensam aktion till f�rsvar f�r Tjeckoslovakien, hade de polska och rum�nska regeringarna kategoriskt v�grat genommarsch f�r ryska trupper till Tjeckoslovakien. De f�rv�grade ; den ryska arm�n genommarsch inte bara d�rf�r att de var r�dda f�r kommunismen; de svansade f�r Hitler. En karakteristisk episod, en bland m�nga andra, upplyste Stalin om deras inst�llning: kort f�re M�nchen hade ett halvt dussin ryska flygplan flugit tv�rs �ver Rum�nien till Tjeckoslovakien, och fast�n ryssarna iakttog alla trafikregler, utl�ste h�ndelsen en protest f�rst fr�n �verste Beck, den polske utrikesministern, och sedan fr�n hans rum�nska kollega.[509] Det kom m�nga liknande skymfer och n�lsting, som sved l�nge efter�t.
Det m�ste ha varit kort efter M�nchen som tanken p� ett nytt n�rmande till Tyskland tog form i Stalins hj�rna. De vackra f�rhoppningar om fred som uttalats av M�nchenm�tets initiativtagare hade snabbt f�rbleknat. Det var tydligt att Hitler nu skulle undvika att splittra sina styrkor och att han skulle dirigera dem antingen mot v�ster eller mot �ster. Men risken med en propos var stor: om Hitler tillbakavisade den, skulle Rysslands st�llning som storm�stare i den antifascistiska fredsfronten r�ka i fara utan att n�got hade vunnits, och de brittiska och franska regeringarna skulle ha en f�rev�ndning f�r att ge Hitler fria h�nder i �ster. Det v�rv Stalin nu skulle gripa sig an kr�vde den yttersta taktiska smidighet. Under en tid m�ste han l�pa med haren och gl�fsa med hundarna, och han m�ste se till att haren inte m�rkte hans n�rvaro bland hundarna. Han kunde naturligtvis f�rs�ka sondera Hitler p� vanlig diplomatisk v�g, men den f�ref�ll inte tillf�rlitlig. Den tyske ambassad�ren i Moskva, greve von Schulenburg, en diplomat av den Bismarckska skolan, gynnade ett rysk-tyskt samarbete, men just av den anledningen var hans synpunkter inte representativa f�r det tyska utrikesdepartementets, �n mindre f�r Hitlers egna. Den ryske ambassad�ren i Berlin, Merekalov, var en tredje rangens diplomat, som knappast hade m�jlighet att komma i f�rbindelse med de m�n som verkligen betydde n�got i Tredje riket. Bortsett d�rifr�n kunde hemliga underhandlingar ge upphov till farliga indiskretioner. Stalin besl�t, f�rnuftigt nog, att det var b�st att han sj�lv offentligt gjorde ett besl�jat men genomskinligt �ppningsdrag.
Den adertonde partikongressen, som samlades de f�rsta dagarna i mars 1939, efter en paus p� fyra �r, gav honom hans tillf�lle. Som generalsekreterare skulle han som vanligt l�mna en �versikt �ver de g�ngna fyra �rens in- och utrikespolitiska h�ndelser. Hans anf�rande, kongressens clou, skulle s�kerligen avlyssnas i utlandet med tillr�cklig uppm�rksamhet f�r att ingen betydelsefull vink, avsedd f�r utl�ndsk konsumtion, skulle g� f�rlorad. Samtidigt skulle vaga trevare, gjorda en passant i generalsekreterarens rutinrapport, s�kert v�cka mindre sensation �n de skulle ha gjort i ett annat sammanhang. N�r Stalin den 10 mars slutligen h�ll sitt anf�rande, var det avsnitt som behandlade det internationella l�get ett s�llsynt m�sterprov p� dubbeltydighet.
�Ett nytt imperialistiskt krig�, f�rklarade han, �p�g�r redan p� andra �ret, ett krig som f�res �ver ett ofantligt territorium, som str�cker sig fr�n Shanghai till Gibraltar och omfattar mer �n femhundra miljoner m�nniskor.�[510] Uttrycket �ett nytt imperialistiskt krig� antydde vagt att han betraktade alla de framtida krigsdeltagarna som imperialister, vilket det tillkom Ryssland att ta avst�nd ifr�n. Han fortsatte med att p�peka sambandet mellan en hotande depression och kriget. Men d�refter framst�llde han utan omsvep Tyskland, Italien och Japan sort. �de angripande makterna� och sade att de snart skulle f�rs�ka undkomma en mycket sv�r depression genom ett v�rldskrig. P� tal om diplomatins ekonomiska bakgrund understr�k han F�renta staternas och Storbritanniens ekonomiska och eventuellt �ven milit�ra �verl�gsenhet. Realismen i hans uttalande l�g inte bara i den korrekta styrkev�rderingen, utan ocks� i den tysta f�ruts�ttningen att F�renta staterna s� sm�ningom skulle g� med i kriget, en m�jlighet som vid denna tid verkade l�ngs�kt. Sedan f�ljde ett direkt angrepp mot v�stmakternas undfallenhetspolitik: �Kriget f�res av angriparstater, som p� alla s�tt kr�nker de icke aggressiva staternas intressen, framf�r allt Englands, Frankrikes och F�renta staternas, medan dessa senare faller undan och retirerar och g�r eftergift p� eftergift f�r angriparna.� I ett str�ngt logiskt resonemang analyserade han v�stmakternas motiv: deras fruktan f�r en revolution, deras neutrala h�llning mot angriparna och dessas offer samt deras �nskan att l�ta Tyskland och Ryssland �f�rsvaga och utmatta varandra, f�r att sedan, n�r de blivit tillr�ckligt svaga, dyka upp p� scenen med friska krafter ... och diktera villkoren f�r de utmattade stridande. Det skulle vara billigt och enkelt.� S� l�ngt klingade hans tal, trots all sin ampra kritik, fortfarande som en av Litvinovs appeller om kollektiv s�kerhet. Det l�t f�rst� att Ryssland inte �nskade engagera sig i ensam kamp, men att det skulle ansluta sig till en bred antinazistisk koalition. Men sedan gjorde han pl�tsligt helt om och f�rklarade att det inte fanns n�gra �synbara orsaker� till en konflikt mellan Ryssland och Tyskland, �ven om v�stmakterna g�rna skulle hetsa Ryssland mot Tyskland. I grovt sarkastiska ordalag h�nade han de v�sterl�ndska nazistsympatis�rer som hade lockat Tyskland att angripa Ryssland, men blivit avvisade av nazistledarna. De ansvariga nazistledarna, antydde han, fanns inte bland de �tyska galningar� som dr�mde om att er�vra Ukraina och �t vilka Ryssland nog skulle finna �effektiva tv�ngstr�jor�. Han slutade med att r�kna upp m�len f�r sin utrikespolitik, m�l som var inb�rdes of�renliga. Han �nskade att Ryssland skulle g�ra aff�rer med alla l�nder, trots att han sj�lv s� kraftigt hade framh�llit att tiden f�r normala aff�rsf�rbindelser var f�rbi och att ett v�rldskrig var omedelbart f�rest�ende. Han �nskade att Ryssland skulle f�rb�ttra sina relationer med alla andra stater, s� l�nge de inte �direkt eller indirekt� handlade mot dess intressen � det var principen om socialiststaternas heliga egoism. Samtidigt utlovade han Rysslands st�d �t alla offer f�r nazismens aggression. Han lade s�lunda alla sina j�rn i elden. Han v�djade till Frankrike, Storbritannien och F�renta staterna om gemensam aktion mot angriparna och dundrade mot f�rsoningspolitiken, och han v�djade till angriparna att de skulle l�mna Ryssland i fred och antydde att om de gjorde det, skulle han, Stalin, g�ra en egen prestation i f�rsoningspolitik, ett eget M�nchen, en v�rdig medt�vlare till Chamberlain.[511] Det antinazistiska temat i hans argumentering var utan j�mf�relse det mest framtr�dande; den f�rsonliga f�rs�ksballongen var ytterligt flyktig. Han var fortfarande angel�gen att h�lla d�rren p� vid gavel f�r en �verenskommelse med Storbritannien och Frankrike; den andra d�rren, den som Ribbentrop med tiden skulle tr�da in genom, h�ll han bara p� gl�nt. En vecka efter det han framf�rt sina avanser beordrade han Litvinov att protestera mot Hitlers inmarsch i Prag och deklarera att Ryssland inte �mnade erk�nna det nazistiska protektoratet.
De n�rmaste m�nadernas h�ndelser kan h�r endast �terges i sina huvudpunkter. Den 18 mars, samma dag som Litvinov protesterade mot den nazistiska ockupationen av Prag, f�rh�rde sig det brittiska utrikesdepartementet om Rysslands h�llning f�r den h�ndelse Rum�nien blev f�rem�l f�r angrepp. Moskva f�reslog en konferens mellan Storbritannien, Frankrike, Rum�nien, Polen, Turkiet och Ryssland, en konferens som i dagens l�ge skulle ha varit liktydig med en antitysk konfederation med Ryssland som en av de fr�msta ledarna. Chamberlain v�grade att ens ta f�rslaget i �verv�gande.[512] N�gra dagar senare offentliggjorde han den brittisk-polska �msesidiga bist�ndspakten, som snabbt f�ljdes av brittiska garantier f�r Rum�niens och Greklands sj�lvst�ndighet och integritet. F�rst sedan Storbritannien p� detta s�tt, i strid mot sina traditioner, hade ikl�tt sig f�rpliktelser i �steuropa, gjorde dess diplomater verkligen ett vagt n�rmande till den starkaste makten i denna del av v�rlden. Den 15 april tillfr�gades Ryssland om det ville medverka till att garantera Polens och Rum�niens gr�nser. Det skulle vara en �unilateral garanti�. Bj�rnen fick fortfarande tills�gelse att stanna i sitt ide, men man bad honom samtidigt komma ut ur det och g� tillbaka till det allteftersom det passade hans sm� grannar, som kunde bli i behov av hans hj�lp.
*
Den 17 april gjorde Stalins diplomati tv� drag i motsatta riktningar. Han v�grade att p� Storbritanniens befallning g�ra n�gra ensidiga utf�stelser gentemot Polen och Rum�nien. I st�llet f�reslog han avslutandet av en allians och milit�rkonvention mellan Storbritannien, Frankrike och Ryssland, enligt vilken de tre makterna gemensamt skulle garantera alla stater mellan �stersj�n och Svarta havet hj�lp i h�ndelse av anfall. Samma dag var emellertid Sovjetambassad�ren i Berlin, Merekalov, p� rutinvisit i det tyska utrikesdepartementet och f�rde d�rvid f�rsiktigt tanken p� ett ryskt-tyskt n�rmande p� tal. Stalin v�ntade p� reaktionen inf�r sina b�da drag. Den som uppstod i Paris och London var utomordentligt nedsl�ende. Det f�ref�ll som om v�stmakterna var angel�gna om att kunna inkalla Ryssland som en allierad reserv, men var beslutna att undvika en formell koalition, eller, om den inte kunde undvikas, att f�rv�gra Ryssland allt reellt inflytande p� denna koalitions �den. De bed�mde Polens milit�ra styrka som lika stor som Rysslands, om inte st�rre. L�nderna mellan �stersj�n och Svarta havet f�rklarade �ter h�gljutt att de inte �nskade n�gon allians med sin granne. De baltiska staterna fruktade att den r�tt till milit�rt ingripande i deras l�nder som Stalin kr�vde f�r egen del innebar ett hot mot deras sj�lvst�ndighet. Hotet skulle visa sig vara blott alltf�r verkligt, men Stalin hade ocks� ett starkt motiv: man kunde inte beg�ra att han skulle ta risken av ett krig, om han inte hade r�tt att f�rsvara de baltiska uppmarschv�garna till Leningrad och Moskva. Den polska regeringen f�rklarade att den inte hade n�got behov av alliansen, eftersom den polska arm�n i h�ndelse av krig skulle vara s� fullt upptagen med att f�rsvara sitt eget land att den inte skulle kunna st�rta till R�da arm�ns hj�lp. Med h�nvisning till Rysslands sm� grannars inv�ndningar tillbakavisade v�stmakterna de ryska f�rslagen. Stalin betraktade deras h�nvisningar till de baltiska staternas inv�ndningar som rena undanflykter; han ans�g att v�stmakterna, om de hade �nskat alliansen med Ryssland, skulle ha antingen tillintetgjort eller ocks� ignorerat dessa inv�ndningar. Han fick en k�nsla av att han inte ens nu kunde v�nta sig annat �n obstruktion och skymfer fr�n London och Paris.
Under tiden tycktes n�got r�ra sig i n�tet han hade kastat ut i Spree. Den 28 april h�ll Adolf Hitler ett braskande tal, i vilket han hotade Polen med krig. Tv�rt emot sin vana f�llde han inte ett enda ov�nligt yttrande om Ryssland. Hans tidningar avh�ll sig fr�n de vanliga antibolsjevikiska tiraderna. Mot slutet av april b�rjade Stalin se ljust p� sina chanser hos Tyskland men v�gade �nnu inte riskera en brytning med Frankrike och Storbritannien. Den 3 maj avskedade han utrikesminister Litvinov, juden med v�sterl�ndsk orientering, och ersatte honom med Molotov, den helryske bolsjeviken, vilken som �arier� var b�ttre skickad f�r eventuella underhandlingar med nazisterna och f�r vilken han hade st�rre f�rtroende �n f�r Litvinov.
Den 19 maj f�llde den brittiska premi�rministern n�gra s�rskilt f�rklenande yttranden om Ryssland i underhuset.[513] Dagen d�rp�, den 20 maj, s�kte Molotov p� Stalins order kontakt med greve Schulenburg. Tyskarna hade uttryckt en �nskan att �teruppta f�rhandlingarna om ett handelsavtal, som tidigare hade strandat. P� tal om detta framkastade Molotov att man f�rst borde skapa en �politisk grundval� f�r s�dana f�rhandlingar. F�rg�ves s�kte den tyske ambassad�ren f� Molotov att f�rklara vad han menade. �Herr Molotov�, rapporterade Schulenburg till Berlin, �hade tydligen f�resatt sig att s�ga j�mnt s� mycket och inte ett ord till. Han �r k�nd f�r detta n�got halsstarriga s�tt.�[514] Uppenbarligen var det Stalin som hade instruerat Molotov att s�ga �j�mnt s� mycket och inte ett ord till.�[515] Efter att ha gjort det f�rsta draget v�ntade Stalin p� att Hitler skulle g�ra det n�sta. Men inte heller Hitler ville blottst�lla sig. Stalin l�t nu endast en obetydlig tj�nsteman, den juridiske r�dgivaren vid ryska ambassaden i Berlin Georgij Astachov, sondera det tyska utrikesdepartementet mera of�rt�ckt och f�lla meningsfulla yttranden. I h�ndelse av ett misslyckande kunde Stalin desavuera Astachov och g�ra honom till syndabocken. Stalin gick s� l�ngt i sin f�rsiktighet att han �terkallade ambassad�r Merekalov fr�n Berlin och h�ll honom borta fr�n hans post under hela v�ren och sommaren. Ambassad�rens l�nga fr�nvaro gjorde dubbel tj�nst: den gav Moskva mindre formellt ansvar f�r Astachovs avanser, den camouflerade deras verkliga betydelse.
I slutet av juni tycktes Stalins man�vrer ha r�kat i bakl�s i Berlin lika v�l som i London och Paris. I alla huvudst�derna h�rskade samma misstro och p�gick samma spel f�r att vinna tid. Men i det tysta m�ngsidiga nervkriget var tydligen Hitlers nerver de f�rsta som svek. P� omv�gar, genom Ciano, fick Stalin veta att Tyskland var redo att v�xla �ver till en ryskv�nlig h�llning. Han visste inte att Ribbentrop ot�ligt pressade sin ambassad i Moskva att tvinga ryssarna att visa sina kort. �Vi kan inte sl�pa Molotov och Mikojan genom Brandenburger Tor�, svarade ambassaden halvt urskuldande.[516] Den 22 juli, d� ov�dersmolnen redan h�ngde t�ta och l�ga �ver Polen, samtyckte ryssarna slutligen till att f�rhandla om handelsavtalet utan att yrka p� att man f�rst skulle l�gga den �politiska grundvalen�. Men tre dagar senare samtyckte London och Paris till att skicka sina milit�rdelegationer till Moskva. Stalin f�rde nu dubbelspelet in i dess avg�rande etapp och fortsatte att f�rst�rka sina flanker. Han h�ll fortfarande tamburd�rren �ppen f�r britterna och fransm�nnen och inskr�nkte umg�nget med tyskarna till baktrappan. Han gav sina mest framst�ende arm�chefer samt f�rsvarskommissarien Vorosjilov i uppdrag att f�rhandla med v�stmakternas milit�rdelegationer. Huvudb�rdan av kontakten med nazisterna vilade alltj�mt p� Astachovs skuldror.
�n i denna dag, d� s� m�nga dokument om dessa h�ndelser har blivit offentliggjorda, �r det om�jligt att best�mt s�ga vilken del av spelet Stalin tillm�tte den st�rsta betydelsen: intrigen som utspelades p� scenen eller den mera subtila mot-intrig han spann i halvdunklet mellan kulisserna. S�kert �r emellertid, att om v�stmakterna hade velat driva honom i armarna p� Hitler, kunde de inte ha gjort det mera effektivt �n de gjorde. Den brittisk-franska milit�rdelegationen uppsk�t sin avresa under elva dyrbara dygn. Den f�rspillde ytterligare fem dygn p� v�gen genom att resa med den l�ngsammaste t�nkbara b�t. N�r den anl�nde till Moskva, var dess kreditivbrev och fullmakter inte klara. De regeringar vilkas premi�rministrar inte hade ansett det under sin v�rdighet att flyga till M�nchen n�stan p� Hitlers befallning v�grade att skicka ett s�ndebud av ministers rang f�r att f�rhandla med Ryssland. Officerarna som anv�nts f�r milit�rf�rhandlingar var av l�gre rang �n de som skickats exempelvis till Polen och Turkiet.[517] Om Stalin hyste planer p� en allians, var det s�tt varp� han behandlades n�stan som utr�knat f�r att f� honom att �verge sina planer. Om hans syfte tv�rtemot var att komma till en �verenskommelse med Tyskland, och han underhandlade med v�stmakterna f�r att skaffa sig ett moraliskt alibi och kunna ge britterna och fransm�nnen skulden f�r att den stora och l�nge f�reb�dade antinazistiska koalitionen gick upp i r�k, s� f�rs�g honom britterna och fransm�nnen med hans alibi, gratis och med h�pnadsv�ckande nit.
P� f�rsommaren 1939 hade han troligen �nnu inte fattat sitt beslut. Hans gamla tanke att det vore b�st f�r Ryssland att h�lla sig utanf�r kriget hade s�kert inte f�rlorat n�got av sin lockelse. Ingenting skulle ha passat honom b�ttre �n att fungera f�rst som �sk�dare och sedan som skiljedomare i den stundande kraftm�tningen. Detta kunde han uppn� endast genom ett avtal med Tyskland: en allians med v�stmakterna skulle ha f�rpliktat Ryssland att k�mpa fr�n krigets f�rsta dag. Dessa h�nsyn gjorde d�rf�r Stalin ben�gen att s�ka en uppg�relse med sin �rkefiende. Men skulle �ven Hitler vara villig att ing� en �verenskommelse? En m�nad f�re krigsutbrottet hade Stalin �nnu inte f�tt svar p� den fr�gan. �nnu i slutet av juli hade man inte kommit l�ngre �n till vaga sonderingar, det vill s�ga inte l�ngre �n man kommit p� f�rv�ren. Inte ett enda best�mt steg hade sedan dess tagits f�r att f�rbereda den rysk-tyska pakten. I en s�dan situation m�ste Stalin, � andra sidan, ha fruktat att han inte blott skulle bli ur st�nd att h�lla Ryssland utanf�r kriget, utan att landet, isolerat fr�n v�stmakterna, skulle bli n�sta offer f�r ett tyskt angrepp. Visserligen l�g mellan Ryssland och Tyskland fortfarande Polen, det direkta f�rem�let f�r Hitlers hotelser, och v�stmakterna hade f�rbundit sig att komma Polen till hj�lp. Men, som Stalin senare anf�rtrodde Churchill, utgick han ifr�n att v�stmakterna kunde l�mna Polen i sticket p� samma s�tt som de gjort med Tjeckoslovakien, och att Tyskland och Ryssland d� skulle st� ansikte mot ansikte.[518] Hans enda garanti mot detta var, n�r allt kom omkring, en allians med v�stmakterna. Hur mycket han �n f�redrog ett avtal med Hitler, var han troligen, med h�nsyn till alla ovissa eventualiteter, alltj�mt beredd att ansluta sig till det l�ger d�r man f�rst r�ckte honom handen. Han skulle f�rmodligen ha g�tt med i koalitionen mot Hitler, om de villkor v�stmakterna erbj�d hade till�tit Ryssland att spela den roll det ans�g sig f�rtj�na. Mindre �n tre veckor f�re Ribbentrops bes�k i Moskva rapporterade Schulenburg till Berlin: �Mitt dominerande intryck �r att sovjetregeringen f�r n�rvarande �r besluten att teckna f�rdrag med England och Frankrike, om de tillm�tesg�r Sovjets �nskem�l.�[519]
Under f�rsta h�lften av augusti intr�ffade ett h�ftigt omslag. Hitler b�rjade nu omissk�nnligen fria till Stalins v�nskap. Friaren blev mer och mer p�tr�ngande f�r var dag som gick. Astachov rapporterade v�xande ot�lig l�ngtan i det tyska utrikesdepartementet efter en v�nskaplig �verenskommelse med Ryssland. Den 3 augusti f�rmedlade Schulenburg till Molotov ett budskap fr�n Ribbentrop som n�stan �terkallade antikominternpakten och utlovade �respekt f�r Sovjets intressen i Polen och i de baltiska staterna�.[520] Stalin hade nu fattat sitt beslut. Han skulle, trots allt, kunna h�lla sig utanf�r kriget. Men han hade �nnu ingen br�dska med att fatta Hitlers framstr�ckta hand. Hans svar var alltj�mt:
�Om du mig �lskar, s�g det redligt ut;
men tror du mig f�r hastigt vunnen, vill jag
bli tv�r och egensinnig, ge dig nej;
det gjorde jag ej f�r allt i v�rlden annars ...� [521]
Molotov skakade p� huvudet och f�rklarade allvarligt f�r Schulenburg att han �nnu inte s�g n�gon f�r�ndring i Tysklands hj�rtelag. Han motsatte sig ett tyskt f�rslag att rycka in ett f�rhandsavtal om rysk-tysk v�nskap i utkastet till handelsf�rdraget som skulle undertecknas, och han fortsatte att framkasta tydliga vinkar till Schulenburg om att Tyskland gjorde sig skyldig till aggression mot Polen.[522] N�r Ribbentrop, som nu formligen brann av ot�lighet, tiggde om ett sammantr�ffande med Stalin, blev han f�rst avsnoppad, och Stalin l�t Molotov be svara Schulenburgs upprepade f�rfr�gningar med den of�r�nderliga refr�ngen att det kr�vdes �l�nga f�rberedelser� f�r att ta emot Hitlers s�ndebud. S� blev nu slutligen han, diplomatins paria, uppvaktad av den man inf�r vilken Europa darrade.
*
Den stund d� Stalin �ntligen besl�t att inte l�ngre vara �tv�r och egensinnig� kan anges t�mligen exakt � det var omkring tre och femton p� eftermiddagen den 19 augusti. Tidigare hade Schulenburg �terigen bett Molotov best�mma datum f�r Ribbentrops bes�k. Molotov svarade �ter �ober�rd� av den tyske ambassad�rens f�rest�llningar, att �det inte var m�jligt att ens approximativt fastst�lla tidpunkten f�r bes�ket, en�r det kr�vde grundligare f�rberedelser.� [523] Ribbentrop hade, beklagade han sig, i varje fall hittills erbjudit honom grisen i s�cken. Klockan tre p� eftermiddagen skildes Molotov fr�n den tyske ambassad�ren och skyndade att avge rapport om sitt samtal till Stalin. Det var d� Stalin instruerade Molotov att omedelbart kalla tillbaka Schulenburg, l�mna honom utkastet till ett f�rdrag och s�ga honom att han, Stalin, var beredd att ta emot Ribbentrop om ungef�r en vecka. Klockan halv fyra var Molotov �ter i kontakt med den tyske ambassad�ren. P�f�ljande dag bad Hitler personligen Stalin ta emot hans s�ndebud tv� eller tre dagar tidigare.[524] Kriget var �verh�ngande, och varje dag var v�rdefull. Stalin samtyckte. Det var f�rsta g�ngen de tv� utv�xlade personliga budskap. Hitler var h�gtravande och pomp�s. Han deklamerade om �politik p� l�ng sikt�, �f�rg�ngna �rhundraden� etcetera. Han kunde inte l�ta bli att vr�la hotelser mot Polen i hysterisk agitatorstil till och med n�r det var meningen att viska statsmannam�ssigt i �rat p� Stalin. Han begagnade ymnigt f�rsta person singularis: �jag accepterar�, �jag v�lkomnar�, �min minister�, �detta betyder f�r mig�. Stalins svar var korrekt h�vligt, koncist, n�stan kyligt med tanke p� omst�ndigheterna och n�stan opersonligt: �...Sovjetregeringen har bemyndigat mig att meddela Eder att den �r inf�rst�dd med att herr Ribbentrop intr�ffar i Moskva den 23 augusti.�[525]
Under sina b�da sammantr�ffanden i Kreml, p� eftermiddagen den 23 augusti och sent p� kv�llen samma dag, tr�skade kontrahenterna igenom de viktigaste fr�gorna av gemensamt intresse samt undertecknade en non-aggressionspakt och ett �hemligt till�ggsprotokoll�. I pakten f�rband de sig att f�rbli str�ngt neutrala gentemot varandra, om n�gon av dem skulle bli indragen i ett krig. Dokumentet inneh�ll inga f�rs�kringar om v�nskap, fr�nsett de b�da regeringarnas f�rpliktelse att avg�ra sina tvistefr�gor �genom v�nskapligt meningsutbyte�. Stalin kunde inte hysa det ringaste tvivel om att pakten befriade Hitler fr�n mardr�mmen om ett tv�frontskrig och att den i s� m�tto utl�ste det andra v�rldskriget. Likv�l k�nde han, Stalin, inga skrupler. Enligt hans mening var kriget i alla fall oundvikligt: hade han inte slutit f�rdrag med Hitler, skulle kriget �nd� ha brutit ut antingen nu eller n�got senare under f�rh�llanden som varit oj�mf�rligt mindre gynnsamma f�r hans land. Han k�nde sig inte som en mordbr�nnare � det var Hitler som satte v�rlden i brand. Han, Stalin, hade bara avv�nt j�ttebranden fr�n Ryssland. Som de f�ljande h�ndelserna visade, v�ntade han att Polen skulle h�lla st�nd l�ngre �n det gjorde. Men han var �vertygad om att Polen skulle duka under och att v�stmakterna inte skulle kunna eller vilja l�mna det effektiv hj�lp.[526] F�ljaktligen s�g han Tyskland flytta sin startlinje f�r ett eventuellt anfall mot Ryssland �tskilliga hundra kilometer mot �ster. Hans uppgift, s� som han s�g den, var att f�rminska den strategiska risk en s�dan f�r�ndring innebar, och han kunde minska den endast genom att delta i Polens styckning. Den saken var uppgjord i det �hemliga protokollet�. P� s� s�tt kom han nu att �verge favoritprincipen i sim utrikespolitik: �Vi �nskar inte en fotsbredd av n�gon annans mark.�
Eran f�r Rysslands territoriella expansion hade intr�tt. Stalins n�rmaste motiv var hans traktan efter s�kerhet, samma s�kerhet, mutatis mutandis, som p� sjuttonhundratalet hade f�rm�tt tsarerna att av fruktan f�r den v�xande preussiska milit�rmakten ta del i Polens tre delningar. Vid denna den fj�rde delningen fick Ryssland fr�n b�rjan p� sin lott hela omr�det som i v�ster begr�nsas av floderna Narew, Weichsel och San. Gr�nsstolparna skulle st� i Warszawas f�rst�der p� �stra stranden av Weichsel. Det hemliga protokollet h�nf�rde ocks� Finland, Estland och Lettland till Rysslands �intressesf�r� men l�mnade Litauen p� Tysklands sida. Ryssland fick d�rigenom en f�rsvarsg�rdel f�r sin andra huvudstad, Leningrad, som f�rut legat farligt exponerad. I s�der tillerk�ndes Ryssland r�tten att �ter inkorporera Bessarabien, och Tyskland f�rklarade sig vara �politiskt ointresserat� p� Balkan.[527] Det hemliga protokollet var vagt formulerat, ty, som Ribbentrop senare f�rklarade, kontrahenterna var fortfarande fyllda av �msesidig misstro och fruktade avsl�janden och utpressning.[528] Det f�rklarades inte n�rmare vad som menades med �intressesf�rer�, men det togs f�r givet att det innebar �verv�lde i alla former, inklusive rent besittningstagande. Balkanstaternas �de diskuterades inte ens i detalj. Vid denna tidpunkt kunde Stalin ha dikterat sina villkor �ven p� Balkan, ty Hitler var angel�gen att f� fria h�nder och mycket gener�s med andras mark. Men Stalin drevs uteslutande av s�kerhetsh�nsyn och str�vade inte efter expansion f�r dess egen skull, och s� l�nge Tyskland inte ryckte fram mot B alkan, gjorde han det inte heller. Undantaget var det ryskspr�kiga Bessarabien, vars annexion av Rum�nien under revolutionen aldrig hade erk�nts av Moskva.
Vilka var Stalins f�rest�llningar om kriget? Hur h�llfast t�nkte han sig att hans �verenskommelse med Hitler var? Det �r inte k�nt om han p� detta stadium blickade tillbaka till det historiska precedensfall som han s� ofta skulle frammana efter 1941 � alliansen och kriget mellan Alexander I och Napoleon. Ofta upptr�dde han emellertid som om han haft precedensfallet f�r �gonen. Han hade nu f�tt sin Tilsitfred, �ven om han inte, som sin kr�nte f�reg�ngare, hade m�tt sin motpart p� en flotte mitt ute i floden. Efter Tilsit hade Alexander I f�tt en frist p� fyra �r, och han drabbade samman med Napoleon f�rst mot slutet av en l�ng serie krig. Att Stalin hoppades p� en respit av liknande l�ngd framg�r av n�stan varje steg han tog innan Hitler desillusionerade honom i juni 1941. Att han hyste f�ga f�rtr�stan p� Hitlers seger �r lika s�kert. Hans syfte var nu att vinna tid, tid och �terigen tid, att arbeta vidare p� sina ekonomiska planer, att bygga upp Rysslands styrka och sedan kasta denna styrka i v�gsk�len n�r de andra krigsdeltagarna sj�ng p� sista versen.[529]
Att han hyste s�dana synpunkter framg�r till och med av hans samtal med Ribbentrop. Dem k�nner vi endast fr�n Ribbentrops rapport, som inte �r s�rskilt fullst�ndig och kan vara felaktig p� vissa punkter, men som inte desto mindre �terger Stalins ord p� ett s�tt som verkar naturtroget. Ingen annan version har framlagts fr�n Sovjeth�ll, och s�kert skulle man d�r ha skyndat att p�peka eventuella flagranta felaktigheter i Ribbentrops �tergivning.[530]
Stalin och Hitlers s�ndebud talade med varandra i den ton som �r s�regen f�r �terf�rsonade fiender, som f�rs�ker skyla �ver minnet av en l�ngvarig fiendskap med falsk och �verdriven hj�rtlighet. �S�g mig�, fr�gar den ene ungef�r, �vad var det egentligen f�r l�mskt spratt du f�rs�kte spela mig den eller den g�ngen? Jag skulle ocks� kunna tala om en del saker f�r dig som nog skulle intressera dig.� De f�rsonade fienderna sl�r an en fryntlig ton, dricker och skrattar och sl�pper sig l�sa, men b�gge �r p� sin vakt och aktar sig f�r att l�ta undfalla sig en enda upplysning eller g�ra ett enda f�rhastat drag. De lovar varandra otaliga v�ntj�nster, f�rutom den aff�r de just h�ller p� att avsluta, men inte ett enda l�fte kommer att infrias.
Just s�dant var det v�nskapliga samspr�ket mellan Stalin och Ribbentrop. Engelsm�nnen, s�ger Ribbentrop, har gjort av med fem miljoner pund p� att muta turkiska politiker. Bah, infaller Stalin, de har gjort av med mycket mer �n s�, det kan jag f�rs�kra er. Samtalet glider �ver till antikominternpakten. Det var bara Londons City och brittiska sm�kr�mare som blev �ngsliga �ver den, anm�rker Stalin skrytsamt. Kan ni t�nka er � Ribbentrop blir familj�r � i Berlin s�gs det att ni ocks� snart t�nker ansluta er till antikominternpakten. Sk�mt v�xlar med n�lsting. D� och d� antyder Stalin att han fortfarande betraktar Hitler som aggress�ren, och att om Hitler �n �nskar krig, s� �nskar det tyska folket fred. Stalin �yttrar sig of�rdelaktigt� om den brittiska milit�rbeskickningen
Moskva, som han just �verraskat med sin pakt med Hitler, och frossar m�rkbart i dess f�rvirring och f�r�dmjukelse. Men han r�jer ingenting f�r Ribbentrop ont inneh�llet i sina l�nga underhandlingar med britterna och fransm�nnen, ger honom inga av de milit�ra informationer, viktiga eller oviktiga, som v�xlats mellan milit�rdelegationerna. Han snoppar av Ribbentrop med repliken att den brittiska milit�rdelegationen �aldrig har talat om f�r Sovjetregeringen vad den egentligen ville�. Sedan erbjuder Ribbentrop sina egna och Hitlers tj�nster f�r att �v�gabringa en avsp�nning mellan Japan och Ryssland, endast f�r att f� h�ra av Stalin att han, kaukasiern, k�nner asiaterna b�ttre �n Ribbentrop g�r.[531] (Vi f�r snart �nyo h�ra Stalin f�lla sitt karakteristiska yttrande: �Jag �r asiat.�) Ribbentrop har ocks� en annan �v�ntj�nst� i bakfickan: han har Hitlers uppdrag att h�lsa Stalin att Tyskland inte �r intresserat av Konstantinopel och sunden i s�der. Men trots att man har diskuterat Turkiet, kommer Konstantinopel och sunden inte ens p� tal, tydligen d�rf�r att Stalin, tv�rt emot vad Hitler v�ntat sig, �nnu inte har �dagalagt n�got intresse f�r �mnet. Han nickar bara bifall n�r Hitlers gesandt klagar �ver turkarnas op�litlighet.
Han f�rs�ker pumpa Ribbentrop om Italiens milit�ra planer, men f�r inte veta mycket. Sedan glider samtalet �ver till England och Frankrike. Stalin talar om Storbritanniens d�liga krigsberedskap och v�drar sina engelsk-fientliga k�nslor: �Om England dominerar v�rlden ... s� beror det p� de andra staternas dumhet att st�ndigt l�ta bluffa sig. Det �r till exempel l�jligt att n�gra hundra britter skall beh�rska Indien�; men han till�gger att �England, trots sin svaghet, kommer att f�ra kriget slugt och h�rdnackat�, en �sikt som tydligen inte delas av den nazistiske utrikesministern.[532] Ribbentrop delar heller inte Stalins h�ga tankar om den franska arm�n. H�r kommer vi till den fr�msta f�ruts�ttningen f�r Stalins politik, och hans st�rsta misstag: han v�ntade att Storbritannien och Frankrike skulle h�lla st�nd mot tyskarna en l�ng tid; han bed�mde korrekt Storbritanniens milit�ra svaghet och dess beslutsamhet att k�mpa; han �verskattade Frankrikes milit�ra styrka, och han underskattade Tysklands slagkraft. Han var den siste som skulle ha anat att han skulle m�ta andra �rsdagen av sin pakt med Hitler med ropet: �D�d �t den tyske inkr�ktaren!�
*
Stalins f�rsta och t�mligen betydelsel�sa felber�kning blev uppenbar redan de f�rsta dagarna i september. Han var �verraskad �ver den snabbhet varmed polackernas v�pnade motst�nd br�t samman. N�r Ribbentrop den 5 september b�rjade uppmana ryssarna att marschera in i sin andel av Polen, var Stalin �nnu inte f�rdig att utf�rda marschordern.[533] Han var nu offer f�r skrupler och bet�nkligheter. Han vill inte �ppet medverka till att krossa Polen, och han v�grade att r�ra sig ur fl�cken, innan det polska sammanbrottet var ett obestridligt faktum. Hans bet�nkligheter r�rde den fixerade demarkationslinjen, som lade en del av det etniska Polen p� den ryska sidan. Den delen var han nu inte h�gad att annektera; det skulle ha varit en alltf�r flagrant kr�nkning av den bolsjevikiska Politikens trossatser. Han f�redrog nu att flytta demarkationslinjen l�ngre �sterut, s� att endast omr�den med �verv�gande ukrainsk och vitrysk befolkning kom p� den ryska sidan. Att inf�rliva dessa omr�den med Sovjetukraina och Vitryssland kunde vara politiskt f�rsvarligt.[534] Det skulle m�jligg�ra f�r R�da arm�n att �verskrida gr�nsen inte som Polens er�vrare, utan som en befriare av ukrainarna och vitryssarna, �blodsbr�derna�, som han nu kallade dem, anstucken av sina nazistiska bundsf�rvanters rasfanatism. Medan Stalin tvekade, b�rjade Ribbentrop �va utpressning mot honom med ett politiskt �vacuum� i �stra Polen, d�r �nya stater� skulle kunna uppst�.[535] De �nya staterna� kunde i s� fall endast f� en regim av sovjetfientliga ukrainska nationalister. Hitler motsatte sig ocks� Stalins f�rslag om en kommunik� som skulle fastsl� att den ryska arm�n hade �verskridit gr�nsen f�r att skydda ukrainare och vitryssarna f�r nazisterna. Under tiden blev Stalin illa till mods, n�r han s�g die Wehrmacht redan operera i �stra Polen, och han beg�rde av den tyske ambassad�ren en f�rs�kran att den skulle dra sig tillbaka d�rifr�n.[536] Ett slag begrundade han om man inte borde uppr�tta en polsk �rumpstat�. Sedan gav han upp tanken och utf�rdade marschorder f�r R�da arm�n.
I slutet av september var Ribbentrop �ter i Kreml, festade natten igenom och lyssnade till Stalins bet�nkligheter. Man gjorde ett nytt avtal: Tyskland beh�ll hela det etniska Polen, och Litauen flyttades �ver till Sovjetzonen.
Under intrycket av Hitlers blixtseger �ver Polen f�rlorade Stalin mycket av sitt sj�lvf�rtroende. �Det vita kriget� i v�ster gjorde honom orolig: h�ll inte britterna och fransm�nnen in sin eld f�r att uppmuntra Hitler att anfalla Ryssland? Nu var det han som ivrigt erbj�d Hitler sina v�ntj�nster. Icke-angreppspakten kompletterades med ett v�nskapsf�rdrag, vilket f�rklarade att det var en uteslutande rysk-tysk uppgift att ��teruppr�tta lugn och ordning� i Polen samt �att tillf�rs�kra de d�r boende folken ett fredligt liv i enlighet med deras nationalkarakt�r�.[537] V�stmakterna hade ingen r�tt att bestrida Tyskland och Ryssland deras er�vringar. Borta var Stalins kyliga f�rbeh�llsamhet. Inf�r hela v�rlden ikl�dde han sig nu medansvaret f�r den nazistiska skr�ckockupationen av Polen. Han visade sig inte bara som Hitlers aff�rskompanjon, utan som hans medbrottsling. I ett hemligt till�ggsprotokoll f�rband sig b�da regeringarna att arbeta hand i hand med att undertrycka den polska propagandan f�r �teruppr�ttande av Polens sj�lvst�ndighet.[538] Kronan p� verket var en gemensam deklaration som manade till omedelbar fred och v�ltrade �ver ansvaret f�r ett fortsatt krig p� England och Frankrike.[539] D� Stalin l�nade sitt st�d �t denna Hitlers �fredsoffensiv�, �vertr�ffade han sig sj�lv i skrymtaktighet. Ingen bad nu mera brinnande �n han om att kriget skulle forts�tta. Om v�stmakterna nu hade slutit vapenstillest�nd och samtyckt till den tyska annexionen av Polen, skulle Hitler troligen ha g�tt till anfall mot Ryssland sommaren 1940.
Denna f�rest�llning skulle pr�gla Stalins upptr�dande gentemot Hitler �nda fram till juni 1941: ju starkare han misstrodde Hitler och fruktade hans aggression, desto h�gljuddare och mer ostentativa var hans v�nskapsbetygelser. Hans ton blev mindre v�nskaplig och hans gester stelare, s� fort Hitlers trupper tycktes vara bundna l�ngt fr�n Rysslands gr�nser. Deras avtal stipulerade g�vor och geng�vor. Stalin �nskade naturligt nog ge s� litet som m�jligt och ta s� mycket han kunde. Ryssland skulle leverera spannm�l och r�varor till Tyskland och i ers�ttning f� tyska maskiner och maskinverktyg. Bland det f�rsta Stalin gjorde efter avslutandet av pakten var att skicka sina milit�rdelegationer till Tyskland. Med vilken girighet dessa delegationer mitt under den f�rsta v�nskapsgl�den s�kte utspionera de tyska krigsindustrierna framg�r av de klagom�l �ver deras ��verdrivna nyfikenhet� som G�ring, Keitel och Raeder framf�rde redan i b�rjan av oktober.[540] N�got l�ngre fram klagade de nazistiska handelsexperterna �ver att Ryssland beg�rde f�r mycket maskiner f�r artillerifabrikation och f�r mycket annan krigsmateriel.
Det polska f�ltt�get var inte avslutat, f�rr�n Stalin b�rjade kasta oroliga blickar p� det vidstr�ckta ingenmansland som l�g mellan Ryssland och Tyskland. Sedan augusti hade i sj�lva verket de baltiska staterna upph�rt att vara ett ingenmansland. I september och oktober l�g ryska trupper redan i garnison i Estland, Lettland och Litauen. De tre staterna bibeh�ll fortfarande sina gamla regimer och regeringar, och Stalin upptr�dde som om han inte hade f�r avsikt att g�ra mer �n uppr�tta strategiska baser. F�r f�rsta g�ngen f�rr�dde han nu en �verg�ende oro f�r Balkan, det verkliga ingenmanslandet. I oktober uppmanade Molotov bulgarerna att sluta en allians med Ryssland. Bulgarerna v�grade, och Stalin envisades inte. Hans uppm�rksamhet togs nu helt i anspr�k av den besv�rliga konflikten med Finland, som hade v�grat att bevilja Ryssland de strategiska baser som kr�vdes f�r Leningrads f�rsvar eller att betrakta sig som en del av den ryska intressesf�ren.
Det rysk-finska kriget utbr�t den 30 november 1939. Att milit�ra h�nsyn skulle tvinga Stalin att b�rja detta krig var en av historiens malici�sa nycker: det var n�mligen han som under den f�rsta m�naden efter oktoberrevolutionen hade proklamerat Finlands sj�lvst�ndighet. Finnarna f�rsvarade sig nu med n�bbar och klor. I b�rjan hemf�rde de betydande framg�ngar, delvis p� grund av klimatf�rh�llanden och delvis p� grund av svagheter hos det ryska bef�let efter utrensningarna. Rysslands prestige och f�rhandlingskraft deklinerade starkt under en tid. �ventyret hotade att medf�ra allvarliga komplikationer. I Storbritannien och Frankrike gick sympatierna f�r Finland h�ga, och de tv� allierade staterna utlovade officiellt milit�rt bist�nd; frivilligk�rer sattes upp i b�gge l�nderna, och medan ett sp�kaktigt lugn vilade �ver Siegfriedlinjen och Maginotlinjen, tillk�nnagav franska regeringen att en manstark arm� under general Weygand hade koncentrerats i Mellersta �stern mitt emot Rysslands s�rbara kaukasiska gr�ns. Den 14 december utesl�ts Ryssland ur Nationernas f�rbund, som alltid visat sig �verseende Tredje riket och det fascistiska Italien. Stalin hade en viss anledning att fr�ga sig om inte v�stmakterna �mnade koppla �ver kriget fr�n Tyskland till Ryssland. Det finska spelet var inte v�rt insatsen, men han hade g�tt f�r l�ngt f�r att kunna dra sig ur det. Det var i denna st�mning av os�kerhet han firade sin sextio�rsdag december 1939. Han begagnade tillf�llet att betyga Hitler sin v�nskap p� ett s�tt som var lika l�jligt som ov�rdigt: �V�nskapen mellan Tysklands och Sovjetunionens folk�, telegraferade han till Hitler som svar p� en lyck�nskan till f�delsedagen, �bef�stad med blod, har alla f�ruts�ttningar att bli fast och best�ende.�[541] Vad skulle inte Stalin ha givit senare f�r att f� den frasen struken ur protokollet!
I mars 1940 var det finska kriget slut. De ryska vapnens prestige var delvis �terst�lld. Hitler f�rberedde nu sina invasioner i V�steuropa, och fruktan f�r en �dolkst�t i ryggen� av Stalin var troligen inte alldeles fr�mmande f�r honom. �n en g�ng bytte de b�da roller. Den 28 mars telegraferade Ribbentrop till sin ambassad�r i Moskva: �F�hrern skulle inte endast med speciell gl�dje v�lkomna Stalin i Berlin, han skulle ocks� se till att han finge ett mottagande v�rdigt hans st�llning och betydenhet. Han skulle �gna honom alla de hedersbetygelser som tillf�llet kr�vde.�[542] Stalin hade ingen br�dska att ta emot hedersbetygelserna eller, som en ny Duce, �se parader vid Hitlers sida. Inte ens Molotov skyndade att acceptera inbjudningen. Greve von Schulenburg sockrade in det beska pillret �t Hitler och f�rklarade Stalins h�llning med hans �oben�genhet att upptr�da i en fr�mmande omgivning�[543]
Snart intr�ffade de h�ndelser som gav Stalin den sv�raste chocken � Frankrikes snabba sammanbrott och kapitulation och tillbakadragandet av de brittiska trupperna fr�n kontinenten. Stalins strategiska kalkyler f�ll nu ocks� i spillror.[544] r�dsla f�r en t�te-�-t�te med Hitler i Europa barrikaderade han den baltiska d�rren till Ryssland utan ett �gonblicks uppskov. D� han misstrodde de baltiska regeringarna, som ideologiskt snarare sneglade �t Berlin �n �t Moskva, avs�nde han Zjdanov till Estland, Vysjinskij till Lettland och Dekanozov till Litauen med order att st�rta regeringarna p� platsen, uppr�tta nya kommunistkontrollerade regeringar och f�rbereda de tre republikernas inkorporering i Sovjetunionen.
En ny och betydelsefull v�ndning intr�ffade s�ledes i Stalins utrikespolitik. Hans f�rsta �tg�rd i de baltiska staterna, uppr�ttandet av baser, hade dikterats uteslutande av strategiska h�nsyn. Han hade skenbarligen inte haft n�gon avsikt att rucka p� deras samh�llsskick. Hans k�nsla av fara, f�rst�rkt och intensifierad av Frankrikes fall, drev honom nu att iscens�tta revolutioner i de tre sm�staterna. F�r f�rsta g�ngen avvek han, i liten skala, fr�n sin egen doktrin om socialism i ett land, den doktrin han s� obevekligt hade inpr�glat i en hel rysk generation. Han avvek fr�n den p� samma of�rmedlade, pragmatiska s�tt p� vilket han kommit till den. Men det han gjorde var n�got helt annat �n den revolutionsutbredning de gamla bolsjevikerna hade dr�mt om. Han f�rde revolutionen utanf�r sitt land p� bajonettspetsen, eller r�ttare p� sina stridsvagnars larvf�tter. De baltiska arbetarklasserna st�dde f�rmodligen den socialisering av industrin han proklamerade, men vad som var avg�rande var Rysslands vapenmakt, inte folkst�mningen p� platsen. Gammalbolsjevikerna hade i regel f�rest�llt sig revolutionen som i f�rsta hand en folkr�relse, som ett de arbetande massornas verk, organiserat och dirigerat av deras eget parti. Nu tr�dde R�da arm�n i partiets st�lle. Den sociala omv�lvningen var en automatisk biprodukt till en stormakts strategi.
N�gra s�dana omv�lvningar skulle sv�rligen ha kunnat genomf�ras i ett stort eller ens medelstort land, vars samh�llsorganism pulserade av sitt eget friska blod. De tre lilleputtrepublikerna med sina vr�kiga, operettm�ssiga polisregimer gick helt enkelt i kras n�r deras m�ktige granne r�rde p� sig. De hade kunnat tacka f�r sin existens dels Rysslands svaghet 1918, dels den tidiga bolsjevikregimens generositet. Stalins Ryssland var varken svagt eller gener�st, och nu upptr�dde allts� Stalin vid �stersj�kusten som inkasserare av gamla ryska �godelar, som pretendent p� en del av det tsaristiska arvegodset. Inf�r ytterv�rlden spelade han nu, 1940, den rollen f�r f�rsta g�ngen. I september �ret f�rut hade han fortfarande ryggat tillbaka f�r att annektera ett stycke av det etniska Polen som tillh�rt tsarerna och n�jt sig med omr�den p� vilka Rysslands etniska anspr�k var minst lika giltigt som Polens. Nu annekterade han de baltiska staterna, p� vilka Ryssland aldrig haft eller p�st�tt sig ha n�gra etniska anspr�k. Emellertid kunde han inte �ppet h�nvisa till de tsaristiska �gander�ttshandlingarna � det f�rbj�d honom den bolsjevikiska ortodoxin. Den till�t honom heller inte att erk�nna att han underkuvade sina sm� svaga grannar mot deras vilja av strategiska sk�l, ty enligt Lenins m�ttstock smakade det av imperialism. F�r att r�dda skenet f�rfalskade han folkviljan och arrangerade folkomr�stningar vid vilka ester, letter och litauer tiggde om att bli upptagna i Sovjetunionen. Hans handlingss�tt var inte mera klanderv�rt �n det varje annan ledare f�r en stormakt g�r sig skyldig till d� han tv�ngsvis h�ller fast vid eller bem�ktigar sig strategiska baser. Men det framstod som mera f�rhatligt d�rf�r att det kontrasterade s� skarpt mot de principer han bek�nde sig till och d�rf�r att han tog sin tillflykt till s� grova knep f�r att skyla �ver kontrasten.[545]
Hela sommaren igenom iakttog han vaksamt Hitlers reaktion inf�r sovjetiseringen av de baltiska staterna. I stort sett h�ll Hitler sin del av �verenskommelsen och underl�t att ingripa. Han reste heller inga hinder i Stalins v�g d� Stalin avskilde Bessarabien och Nordbukovina fr�n Rum�nien. Det var de sista etapperna i deras harmoniska samarbete.
P� sensommaren 1940, under slaget om Storbritannien, blev Stalins taktik mera slingrande �n f�rut. Han var fortfarande skeptisk i fr�ga om Hitlers segrar, hur snabba och �verv�ldigande de �n var; men han r�knade tydligen ocks� med m�jligheten av en brittisk kapitulation. I varje fall anstr�ngde han sig att ge Hitler det intrycket att han, Stalin, ans�g Hitlers seger s� gott som avgjord och att Ryssland var villigt att anpassa sig efter och sl� sig till ro med den nazistiska �nyordningen�. Kort efter Frankrikes kapitulation hade Molotov, v�l vetande att hans ord �gonblickligen inrapporterades till Hitler, sagt till den italienska ambassad�ren att hans regering ans�g kriget s� gott som avslutat och att Rysslands fr�msta intresse nu g�llde Balkan, d�r det �nskade utbreda sitt inflytande till Bulgarien och ber�va Turkiet ensamkontrollen �ver Dardanellerna och Bosporen. Skenbart gjorde Stalin h�rmed anspr�k p� sin del av rovet vid Hitlers �slutseger. I sj�lva verket dikterades hans krav av hans fruktan f�r en tysk inringning i s�der. I Hitlers �gon tedde de sig som f�rs�k att inringa Tyskland. Ett stilla slagsm�l om st�djepunkter p� Balkan fyllde andra �ret av deras s� kallade v�nskap.
Medan Stalin betygade Hitler sin f�rtr�stan p� krigets snara slut, uppmuntrade hans diplomater och agenter i utlandet varje tecken p� motst�nd mot �nyordningen�. Moskvatidningarna, som tidigare endast haft neds�ttande omd�men om de allierade, b�rjade uttala sig sympatiskt om slaget om Storbritannien och uppmana de franska patrioterna att g�ra motst�nd mot sitt lands underkuvande. Redan dessf�rinnan hade det tyska utrikesdepartementet sett sig f�ranl�tet protestera mot den antinazistpropaganda som bedrevs av madame Kollontaj, Sovjets minister i Sverige.[546]
Alla dylika utfall gjordes emellertid f�rstulet eller av personer som Stalin kunde fr�ns�ga sig ansvaret f�r. Den dominerande tonen var fortfarande v�nskapsfull mot Tyskland. Framf�r allt undvek Stalin sorgf�lligt att ge Hitler n�got intryck av att han s�kte kontakt med Storbritannien, den enda av Hitlers fiender som alltj�mt stod uppr�tt och k�mpade. � andra sidan hade han alla sk�l att h�lla sig i kontakt med britterna. I b�rjan av juli 1940 mottog han personligen den nye brittiske ambassad�ren, sir Stafford Cripps, en �ra som han sedan Ribbentrops bes�k inte hade visat n�got annat utl�ndskt s�ndebud. Den nye ambassad�ren hade utm�rkt sig som f�rk�mpe f�r brittisk-rysk v�nskap, och hans utn�mning var ett bevis p� den betydelse Winston Churchill till och med nu f�ste vid goda f�rbindelser med Ryssland. Det var lika vanskligt f�r Stalin att kvittera gesten som att inte l�tsas om den. Han lyssnade till den brittiske ambassad�rens ord om vilken fara den tyska imperialismen innebar f�r Ryssland, en fara som han var blott alltf�r medveten om, samt � det var mera nytt � om Rysslands exklusiva r�tt att uppr�tth�lla status quo p� Balkan och trygga sina intressen i de s�dra sunden och Svarta havet. Men han v�grade att visa sina kort. Han f�rnekade att det f�rel�g n�got tyskt hot mot Ryssland och avvisade p�st�endet om Rysslands monopol p� Balkan, �ven om han bekr�ftade sin �nskan om en ny �verenskommelse om Bosporen och Dardanellerna. Noga undvikande att f�lla ett enda ord som kunde tolkas som en sympatiyttring f�rde han samtalet i vaga, men inte ov�nliga ordalag. Han ans�g det naturligt att britterna �nskade f�rvecklingar mellan Ryssland och Tyskland, och han fruktade att ett enda of�rsiktigt uttalande, i synnerhet om det �tergavs i den brittiska pressen, skulle p�skynda den rysk-tyska konflikten. Han gick s� l�ngt i f�rsiktighet att han l�t Molotov ge greve Schulenburg en l�mplig redog�relse f�r hans samtal med den brittiske ambassad�ren. Enligt denna version skulle Stalin ha uttryckt sig mycket fr�nare �n han verkligen gjort och f�llt smickrande uttalanden om �ledande tyska statsm�n.� [547]
Redan innan slaget om Storbritannien var �ver hade Rysslands och Tysklands rivalitet om Balkanl�nderna �verg�tt till �ppen t�vlan. Utan att konsultera Kreml stakade Hitler ut nya gr�nser f�r Ungern och Rum�nien. Han gav ocks� Rum�nien en garanti f�r dess nya gr�nser, vilken indirekt var riktad mot Ryssland. Tyska trupper d�k upp i Rum�nien och i Finland. N�r Molotov protesterade mot dessa brott mot tidigare avtal fick han veta att die Wehrmacht hade t�gat in de b�da l�nderna f�r att f�rekomma det �engelska hotet�. �stra och syd�stra Europa b�rjade snabbt bli f�r litet att rymma b�de Hitler och Stalin, och det var Hitler som sade: ��te-toi pour que je m�y mette�.
Hejdad i kriget mot Storbritannien, kunde Hitler inte l�ngre se likgiltigt p� den ryska arm�ns styrka i �ster. Han kunde leva i fred med Ryssland endast om Stalin ansl�t sig till hans l�ger och s�lunda blev hans satellit. Han gjorde ett f�rs�k att reducera Stalin till den rollen, varvid han framst�llde den s� lockande som m�jligt. �Enligt F�hrerns �sikt�, skrev Ribbentrop till �Min k�re Herr Stalin� den 13 oktober 1940, �synes det vara Sovjetunionens, Italiens, Japans och Tysklands historiska mission att anl�gga en politik p� l�ng sikt� och att �reglera sina intressen i v�rldsomfattande skala�.[548] Hitler upprepade inte sin tidigare avb�jda inbjudan till Stalin. I st�llet bad han Molotov komma till Berlin och l�t Ribbentrop f�rs�ka fastst�lla ett datum f�r ett samtal med Stalin i Kreml. Utg�ende fr�n att f�rslaget om en fyrmaktspakt skulle accepteras, meddelade Ribbentrop Stalin att han var beredd att komma till Moskva vid det stora evenemanget tillsammans med italienska och japanska s�ndebud.
P� Ribbentrops l�nga och bombastiska skrivelse svarade Stalin kort, torrt och efter en veckas dr�jsm�l.[549] Han var �i princip� inte motst�ndare till Ribbentrops f�rslag, men han ville inte bli j�ktad. Han gick med p� att skicka Molotov till Berlin och ta emot Ribbentrop i Moskva, men �gemensamma �verl�ggningar med japanerna och italienarna� m�ste � den gamla vanliga urs�kten! f�reg�s av �omfattande pr�vningar�.[550] Av ber�ttelserna om Molotovs upptr�dande i Berlin �r det l�tt att sluta sig till hur Stalin hade instruerat honom f�r uppdraget: Molotov skulle lyssna uppm�rksamt, med v�nskaplig min, till alla f�rslag, inte ikl�da sig n�gra nya f�rbindelser och ackordera h�rt om Balkanfr�gorna.
Den ber�ttelse Molotov hade med sig hem fr�n bes�ket i Berlin var i korthet f�ljande: Hitler hade personligen upprepat f�rslaget om fyrmaktspakten, tydligen i hopp att Rysslands tilltr�de skulle f�rm� Storbritannien till kapitulation. Ryssland skulle bel�nas med en del av det brittiska imperiet, denna �gigantiska, v�rldsomfattande, konkursm�ssiga egendom om fyrtio miljoner kvadratkilometer�. De fyra makter som skulle dela den �konkursm�ssiga egendomen� skulle upph�ra att tvista siras emellan. F�hrern ans�g att i det l�nga loppet Tysklands, Rysslands, Japans och Italiens intressen kr�vde expansion endast i en riktning � s�der ut. Tyskland och Italien skulle bygga upp sina kolonialv�lden i Afrika, Japan i s�dra Asien, och Ryssland skulle utvidga sig i riktning mot Indien. Molotov hade gjort energiska f�rs�k att leda �ver samtalet fr�n de tjusande perspektiv Hitler utm�lade till mera jordbundna och blygsamma sp�rsm�l. F�r honom var en f�gel P� Balkan b�ttre �n alla orientaliska f�glar i alla det brittiska imperiets skogar. Han f�rs�kte f� Hitler att reda is�r de ryska och tyska intressesf�rerna i syd�stra Europa. Det lyckades inte.
Det steg Stalin nu tog skulle f� de allvarligaste f�ljder. Det var i praktiken liktydigt med ett avvisande av Hitlers f�rslag. Nominellt gick han med p� att ansluta sig till fyrmaktspakten, men innan han gjorde det, ville han att Hitler skulle dra tillbaka sina trupper fr�n Finland, erk�nna att Bulgarien tillh�rde den ryska intressesf�ren, hj�lpa Ryssland att f�rv�rva baser vid Bosporen och Dardanellerna p� grundval av l�ngvarigt arrende med mera. Hitler hade kunnat acceptera s�dana villkor endast om han uppgivit alla planer p� att anfalla Ryssland och om han sj�lv inte hade fruktat ett ryskt anfall. Intetdera var fallet. Tanken p� en fyrmaktspakt fick falla och n�mndes aldrig vidare. Tre veckor efter det Hitler mottagit Stalins svar gav han sina stabschefer de f�rsta instruktionerna f�r f�ltt�get mot Ryssland, operationen �Barbarossa�.
Under de f�rsta m�naderna 1941 blev Ryssland totalt borttr�ngt fr�n Balkan, och Kreml gav luft �t sitt missn�je. I januari tillk�nnagav det pl�tsligt att det inte blivit konsulterat om den tyska inmarschen i Bulgarien och att det inte samtyckte till den. I mars upprepades protesten i �nnu skarpare ordalag. Varje tecken p� opposition mot Hitler r�nte nu uppmuntran. Den jugoslaviske ambassad�ren i Moskva, Gavrilovitj, mottogs �som en bror i Kreml, d�r han diskuterade, konspirerade och undertecknade f�rdrag i all troskyldighet. Stalin ... l�t fotografera sig bredvid honom och ... diskuterade de v�nskapliga planerna med honom hela kv�llen igenom. �Och om tyskarna blir missn�jda och v�nder sig mot er?� fr�gade den jugoslaviske ministern ... �L�t dem komma!� svarade diktatorn leende.�[551] Den 4 april 1941 sl�t Ryssland v�nskapspakt med Jugoslavien, och Molotov underr�ttade den tyske ambassad�ren om att han f�rv�ntade att Tyskland skulle uppr�tth�lla fred med jugoslaverna, endast f�r att tv� dagar senare f� h�ra av ambassad�ren att die Wehrmacht stod i begrepp att anfalla b�de Grekland och Jugoslavien.
Endast p� en enda punkt lyckades Stalin �nnu �verlista Hitler, innan de m�tte varandra som �ppna fiender. Den 13 april 1941 mottog han Matsuoka, den japanske utrikesministern, och utverkade en neutralitetspakt. Pakten befriade Ryssland fr�n faran f�r ett krig p� tv� fronter, och den gav samtidigt Japan fria h�nder f�r kriget i Stilla havet. Matsuoka kom just fr�n Berlin, d�r Hitler och Ribbentrop hade givit honom tydliga vinkar om det f�rest�ende tyska anfallet mot Ryssland och uppmanat honom att inte sluta n�got slags pakt i Moskva. Men b�de Japan och Ryssland fruktade nu ett tv�frontskrig, och denna fruktan var st�rre �n n�gra ideologiska v�nskapsband eller antipatier.
Under Matsuokas b�da bes�k i Moskva � det f�rsta i mars 1941 och det andra i april samma �r � var Stalin ovanligt livlig och rent av spr�ksam. �Vi �r asiater b�gge tv�, sade han till sin g�st. Han �terkom g�ng p� g�ng till �mnet. Delvis var det diplomatiskt spel, men delvis ville Stalin skryta med sin h�rstamning. Det asiatiska elementet i Ryssland hade glorifierats alltsedan hans makttilltr�de, och nu drev han sj�lv denna glorifiering till dess spets. Det var som om han ville p�minna folk om att Ryssland hade honom, som stigit upp fr�n gr�nslandet mellan Asien och Europa, att tacka f�r sin dyrbara fred. Han nj�t av att f� demonstrera sin asiatiska l�ggning f�r sin japanske g�st. B�da hade sitt s�regna s�tt att b�ra hj�rtat p� br�stet och g�mma dolken i �rmen. Matsuoka, avkomlingen av en f�rn�m feodal sl�kt, f�rest�llde sig som �andlig kommunist�. Stalin lyssnade till ber�ttelserna om Matsuokas f�rf�ders hj�ltebragder och till hans f�rs�kringar att Japan i Kina inte bek�mpade kineserna, utan den anglosaxiska liberalism som s�kte krossa Japans �andliga kommunism�.[552] Fr�n politisk filosofi �vergick de b�da herrarna till att k�psl� om koncessioner p� norra Sachalin. De ackorderade sn�lt, p� orientaliskt maner, och Stalin gjorde gester f�r att antyda att Matsuoka � den hj�rtl�sa varelsen � var ute f�r att strypa honom.
I sin �asiatiska� panache hade Stalin ett hemligt motiv. Han hade just dragit sina slutledningar av det faktum att Tyskland, trots hans motst�nd, hade blivit herre p� Balkan och inte l�mnade en tumsbredd europeisk mark �ppen f�r den ryska intressesf�rens expansion. Han hade n�dgats sv�lja sin motg�ng. Sex m�nader tidigare hade han skickat Molotov f�r att k�psl� med Hitler om de ryska intressena i Europa. Nu s�kte han, p� sitt f�rstuckna s�tt, meddela Hitler att han, Stalin, hade dragit sig ur striden och att han var villig att n�ja sig med f�rm�ner i Asien, s� som Hitler hade r�tt honom genom Molotov. Den dag Matsuoka avreste fr�n Moskva, den 18 april, gjorde han en ostentativ gest, avsedd att f�sta Hitlers uppm�rksamhet p� hans nya inst�llning. Helt ov�ntat tr�dde han fram ur sin avskildhet f�r att f�lja den japanske ministern till j�rnv�gsstationen. I n�rvaro av en stor samling utl�ndska korrespondenter och f�rbluffade diplomater omfamnade han sin �asiatiska kamrat�; och d�refter, f�r att citera Schulenburg, �fr�gade han offentligt efter mig, och n�r han fick syn p� mig, kom han fram till mig och lade armen kring mina axlar: �Vi m�ste forts�tta att vara v�nner, och ni m�ste g�ra allt i det syftet!� Strax d�rp� v�nde sig Stalin till den tyske milit�rattach�n, �verste Krebs, f�rvissade sig f�rst om att han var tysk, och sade sedan till honom: �Vi kommer att f�rbli era v�nner under alla f�rh�llanden.�[553] Hitler och Ribbentrop kunde inte ha undg�tt att fatta meningen med allt detta. Stalin tog s� att s�ga upp de tyska f�rslagen fr�n november och antydde sin beredvillighet att f�rhandla.
F�r sent! Under de f�ljande veckorna bombarderade Moskva och Berlin varandra med protester mot gr�nskr�nkningar. Tyska plan fl�g �ver ryskt territorium, och ryska plan rekognoscerade �ver tysk terr�ng. Omkring hundrafemtio tyska divisioner var sammandragna vid gr�nsen. Mitt emot dem l�g ett n�got st�rre antal ryska. Det var vid denna tid, i slutet av april, som Stalin mottog det brittiska budskap som Churchill skulle omn�mna i sitt tal den 22 juni och vilket varnade Stalin f�r ett omedelbart f�rest�ende tyskt angrepp. S� preciserad var varningen, enligt n�gra k�llor, att den angav den 22 juni, �rsdagen av Napoleons inmarsch i Ryssland, som den troliga dagen f�r den tyska invasionen.[554]
�tminstone tv� personer i Moskva v�grade att ta varningen p� allvar: Stalin och von Schulenburg. Den tyske ambassad�rens misstag �r f�rklarligt. Han var trogen sin Bismarcktradition och hoppades att friktionen mellan Tyskland och Ryssland inte skulle leda till krig. Under de sista dagarna i april reste han till Hitler f�r att pl�dera f�r fred, alldeles som en annan ambassad�r, Caulaincourt, hade s�kt f�rm� Napoleon att avst� fr�n invasionen i Ryssland hundratrettio �r tidigare. Schulenburg f�rde med sig ett ryskt anbud om fem miljoner ton spannm�l att levereras till Tyskland f�ljande �r, och han s�kte f�rklara de ryska truppsammandragningarna vid gr�nsen f�r Hitler med �det v�lk�nda ryska kravet p� trehundraprocentig s�kerhet. Om vi av n�gon anledning skickade en tysk division, skulle de skicka tio i samma �ndam�l f�r att vara helt p� den s�kra sidan. Jag kan inte tro att Ryssland n�gonsin skulle anfalla Tyskland.�[555] Men Hitler var orubblig.
Att ocks� Stalin hoppades att freden mellan Ryssland och Tyskland alltj�mt kunde r�ddas kan tyckas n�stan otroligt. �nd� framg�r det av hela hans upptr�dande under dessa kritiska veckor. Han begick nu ett av de misstag som ibland ligger n�ra till hands f�r den �verkloke. Han negligerade alla onda f�rebud och f�rlitade sig p� att han, av egen kraft, med sin taktiska skicklighet och f�rm�ga till tv�ra politiska girar, skulle kunna r�dda situationen.
Den 6 maj �verraskades Moskva av meddelandet att Stalin hade blivit regeringschef. Vad var det som f�rm�dde honom att tr�da ut ur generalsekretariatet, f�r f�rsta g�ngen sedan 1923, och ikl�da sig det direkta ansvaret f�r landets styrelse? Allvarliga, �desdigra beslut l�g i v�gsk�len. Vilka skulle de bli? Den senaste f�rstamajparaden hade utformats till en makal�s uppvisning av milit�r styrka. Kv�llen f�re sin utn�mning hade Stalin bevistat examen vid milit�rakademin och i ett l�ngt, hemligt tal till de avg�ende officerarna prisat R�da arm�ns tapperhet. Skulle det d� bli krig? Hitlers motst�ndare iakttog med �terh�llen andedr�kt Stalins f�rsta �tg�rder som regeringschef, och de slogs av fasa. Han dementerade ryktena om starka truppsammandragningar vid gr�nsen, han �terupptog de diplomatiska f�rbindelserna med den tyskv�nliga regeringen i Irak, vilken han tidigare v�grat erk�nna, och � v�rst av allt � han ombad de belgiska, norska och jugoslaviska s�ndebuden i Moskva att st�nga sina beskickningar och l�mna Ryssland, en�r deras regeringar hade upph�rt att existera. Denna sista �tg�rd, och �n mer den h�nvisning varmed han motiverade den, var tydligt avsedd att blidka Hitler, och det �r sv�rt att s�ga vad som h�r var mest f�rbluffande, hans skrupelfrihet eller hans kortsynthet. Allt under det han anstr�ngde sig till det yttersta att �tervinna Hitlers f�rtroende, fruktade han emellertid samtidigt att han d�rigenom kunde smitta sitt eget folk med svaghet och defaitism. Han hemligh�ll d�rf�r f�r ryska folket och R�da arm�n sitt beslut att avveckla de tre beskickningarna. D�refter v�ntade han en hel m�nad f�r att se om Hitler skulle visa n�got tecken p� uppskattning. Intet tecken uppenbarade sig.
Han gjorde en sista desperat och tragikomisk anstr�ngning. Den 14 juni j�mnt en vecka f�re den tyska inmarschen, bemyndigade han sin nyhetsbyr� att publicera ett uttalande som i strid med all diplomatisk sedv�nja, h�ftigt angrep den brittiske ambassad�ren f�r att denne utspritt rykten om ett �omedelbart f�rest�ende rysk-tyskt krig�. Deklarationen, i vilken man tydligt kunde sp�ra Stalins hand, f�rnekade att Tyskland hade framst�llt n�gra ekonomiska eller territoriella krav p� Ryssland, och att de b�da l�nderna, emedan Ryssland hade avvisat dem, h�ll p� att avsluta sina krigsf�rberedelser. Stick i st�v mot inneh�llet i n�gra av Molotovs hemliga noter till Ribbentrop f�rklarade nu Stalin att Tyskland �till punkt och pricka� hade uppfyllt sina �verenskommelser med Ryssland, och �ven om han inte l�ngre f�rnekade att det l�g stora arm�er p� b�da sidor om gr�nsen, avf�rdade han som �falska, l�jliga och provokativa� alla rykten om att vare sig de tyska eller de ryska trupperna l�g d�r f�r att b�rja krig.[556]
Det skulle vara sv�rt att ens i de diplomatiska arkiven fr�n andra v�rldskriget hitta n�got s� �mkligt som detta. Och �nd�, detta bisarra uttalande, d�r Stalin inf�r hela v�rlden prisade dem som n�sta vecka skulle avsl�ja sig som Rysslands d�dsfiender och sm�dade dem som n�sta vecka skulle vara Rysslands enda bundsf�rvanter, detta bisarra uttalande var inte helt osant. Det var sant, som Stalin p�stod, att Tyskland inte framst�llt n�gra krav mot Ryssland. Han v�ntade sig tydligen att Hitler skulle st�lla krav som man skulle kunna k�psl� om. De tyska anfallen mot �sterrike, Tjeckoslovakien och Polen hade ju ocks� f�reg�tts av �ppna krav och h�gljudda hotelser. Stalin t�nkte sig tydligen att Hitler skulle f�lja sin vana. D�rf�r att han inte s�g de vanliga farosignalerna, v�grade han att erk�nna den �verh�ngande faran. I sitt uttalande inbj�d han Hitler, p� det f�rstuckna s�tt som Hitler hade f�rst�tt s� v�l i mars 1939, att framl�gga sina krav och inleda f�rhandlingar. Hitler l�tsades inte f�rst� vinken.
Men varf�r kunde Stalin inte ens nu f�rskona britterna fr�n sina sm�delser? Han trodde, och d�ri hade han r�tt, att britterna var intresserade av att st�cka hans planer p� en f�rsoning med Hitler i elfte timmen. Han var uppr�rd �ver vad han trodde var en indiskretion av den brittiske ambassad�ren. Men �ven om britterna inte haft det minsta egna intresse av saken, skulle de f�rmodligen �nd� ha v�ckt hans vrede: blotta sp�domen om ov�dret tycktes honom f�ra ov�dret n�rmare. Han kunde � andra sidan mycket v�l kosta p� sig att s�ra britternas �mt�liga k�nslor. Nu, sedan Storbritannien st�tt ensamt mot Tyskland under ett �r, visste han att han inte beh�vde tigga om britternas v�nskap, att en allians mellan Ryssland och Storbritannien skulle komma till st�nd n�stan automatiskt s� snart fientligheterna tagit sin b�rjan, och att det f�rflutna d� skulle vara gl�mt.
*
Mycket f� av Stalins handlingar har givit upphov till s� m�nga lidelsefulla dispyter som hans mellanhavanden med Hitler mellan 1939 och 1941. Hur l�gt hans bottenrekord i fr�ga om politisk moral �n kunde ha st�tt tidigare, s�ger hans kritiker, var det �nd� under dessa �r han s�nkte sig till �nnu djupare avgrunder av bedr�geri. Hans apologeter genm�ler att �ven om hans stig var full av vindlingar Och kr�kar, drevs han av legitima utilitetssk�l och f�rlorade aldrig sitt yttersta M�l ur sikte, avvek aldrig fr�n sina principer.
Stalin h�ll sj�lv sitt f�rsvarstal kort efter krigsutbrottet. �Man kan fr�ga�, yttrade han den 3 juli 1941, �hur Sovjetregeringen har kunnat samtycka till att sluta en non-aggressionspakt med s� perfida varelser, s�dana odjur i m�nniskohamn som Hitler och Ribbentrop. Var det inte ett misstag fr�n Sovjetregeringens sida?�[557] Han bestred misstaget och pekade p� f�rdelarna med sin politik: �Vi tryggade �t v�rt land ett och ett halvt �rs fred och m�jlighet att samla v�ra styrkor.� Oavsett tiden, hade Ryssland som bekant ocks� vunnit territorium, den mycket eftertr�dda f�rsvarsglacien. Rysslands moraliska vinst bestod i folkets klara insikt om att Tyskland var angriparen och att dess egen regering hade str�vat efter fred in i det sista.
Av dessa tre p�st�dda vinster � i tid, rum och i moral � var vinsten i moral den mest p�tagliga. Det hade varit ett utm�rkande drag i den ryska krigshistorien att den ryska soldaten, i motsats mot den tyske, hade k�mpat b�st till f�rsvar av sin egen jord; och den klara �vertygelsen att kampen f�r nationens liv hade blivit Ryssland p�tvingad lockade fram hans b�sta egenskaper under de �r som f�ljde. Det strategiska v�rdet av Rysslands territoriella er�vringar f�refaller betydligt os�krare. De milit�ra utposterna i de baltiska staterna och det tidigare �stpolen gick f�rlorade f�r Ryssland n�gra dagar efter det fientligheterna b�rjat. Samtidigt hade arbetet med att bygga upp dessa utposter varit s� m�dosamt och vederv�rdigt, det hade v�ckt s� mycken h�tskhet bland s� m�nga nationaliteter, i synnerhet efter massdeportationerna av �op�litliga� polacker och balter till det inre av Ryssland; med ett ord, de strategiska f�rdelarna av dessa utposter var s� obetydliga eller, i varje fall, s� snabbt f�rsvunna, och de moraliska och politiska nackdelarna i samband med deras f�rv�rvande var s� enorma att saldot av hela f�retaget blev ett kostsamt och skr�mmande fiasko.
Inte var heller tidsvinsten mera reell. Visserligen utnyttjade Stalin de tjugotv� respitm�naderna till en intensiv upprustning av Rysslands krigsindustri och f�r att �terutbilda de v�pnade styrkorna i ljuset av de nya milit�ra erfarenheterna. Men �ven Hitler utnyttjade dessa tjugotv� m�nader. Befriad fr�n mardr�mmen om ett tv�frontskrig underkuvade han n�stan hela Europa och inlemmade ett dussin staters ekonomiska tillg�ngar och arbetskraft i det tyska krigsmaskineriet. Om den nya anhopningen av krigsf�rr�d och utvidgning av vapenindustrierna i Ryssland mellan 1939 och 1941 �n var aldrig s� stora och betydelsefulla, kunde den �nd� inte m�ta sig med Hitlers kraft�kning under samma tid.[558] Under tre l�nga �r skulle nu R�da arm�n s� gott som ensam k�mpa mot Hitlers landstridskrafter, uppge vidstr�ckta och ytterligt v�rdefulla landomr�den, bl�da ymnigare �n n�gon arm� n�gonsin bl�tt och i �ngslig, besviken sp�nning v�nta p� �ppnandet av en andra front i v�ster. �nd� hade denna andra front existerat under 1939 och 1940, och den kunde alltj�mt ha funnits kvar senare, om Stalin kastat in Rysslands tyngd i kampen under ett av dessa tidigare skeden.
Inte �r det heller sant att han utnyttjade sin respit s� fullst�ndigt som han kunde ha gjort. Eftersom han in i det sista hoppades kunna avv�rja kriget och borts�g fr�n alla f�rebud om att det var oundvikligt och �verh�ngande, f�rsummade han att mobilisera tillr�ckliga styrkor f�r att hindra die Wehrmacht fr�n att vinna sina stora inledande segrar. Han m�tte Hitlers stormanlopp endast halvt mobiliserad. I juni 1941 var antalet mobiliserade ryska och tyska divisioner n�stan detsamma, men blott en del av de ryska divisionerna var skickade att m�ta sin erfarne och v�lrustade fiende, som en rad lysande segrar hade sk�nkt stort sj�lvf�rtroende. �nd� kunde den ryska arm�n ha haft stor numer�r �verl�gsenhet.[559] Stalins ytterligt intrikata politiska spel kom honom att f�rs�tta sig i en milit�rt ogynnsam st�llning. Han hade varit nog illa till mods att mobilisera sjuttio divisioner och f�rl�gga de flesta vid gr�nsen, men han hade �nd� varit f�r sj�lvs�ker, eller f�r r�dd att �provocera� Hitler, f�r att genomf�ra mobiliseringen i erforderlig skala. Om det har vi hans eget vittnesb�rd: �Saken �r den�, f�rklarade han den 3 juli 1941, �att Tyskland, ett krigf�rande land, redan hade sina styrkor fullt mobiliserade och i h�gsta stridsberedskap, endast v�ntande p� signalen att rycka ut i striden, under det att de sovjetryska styrkorna alltj�mt hade att verkst�lla en mobilisering och rycka fram till gr�nserna.� [560] Vad Stalin i sj�lva verket erk�nde var att han under de sista veckorna f�re invasionen hade f�rsuttit mycket av den dyrbara tid han s�kt vinna; han anf�rde alltj�mt den vinsten till f�rsvar f�r sin politik. �Av ringa betydelse�, tillade han, �var det f�rh�llandet att Nazityskland pl�tsligt och svekfullt br�t icke-angreppspakten.� V�rlden fick nu veta att �maskerad falskhet och nesligt svek� hade bedragit hans �troskyldiga oskuld�.
Vid en �verblick �ver dessa s�llsamma tjugotv� m�nader �r det om�jligt att bortse fr�n de gratistj�nster Komintern ofrivilligt gjorde Hitler. Molotov och Ribbentrop hade inte v�l satt sina namn under pakten av augusti 1939, f�rr�n Komintern avbl�ste det korst�g mot Hitler till vilket deras trumpetare s� l�nge manat stater och folk. Antifascismens hela strategi och taktik, alla dess sorgf�lligt utarbetade argument och paroller makulerades. Den ryske generalsekreterarens europeiska skuggor intog en vagt neutral pose. B�da de krigf�rande l�gren, sades det nu, hyste imperialistiska str�vanden, och det ena var inte b�ttre �n det andra. Arbetarklassen uppmanades att g�ra motst�nd mot kriget och k�mpa f�r fred. Ytligt sett liknade dessa appeller den revolution�ra defaitistpolitik Lenin hade f�rt under det f�rsta v�rldskriget. Likheten var bedr�glig. I Lenins opposition mot kriget l�g revolution�r integritet och st�ndaktighet, under det att Kominterns politik endast anpassade sig efter vad som f�r tillf�llet var l�mpligt f�r Stalins diplomati och var lika slingrande som denna. Tidtals fick motst�ndet mot kriget en omissk�nnligt tyskv�nlig anstrykning, som till exempel i oktober 1939, d� Komintern upprepade Molotovs och Ribbentrops v�djan om en f�rhandlingsfred och gav Frankrike och Storbritannien skulden f�r kriget. Effekten av denna politik blev, framf�r allt i Frankrike, uteslutande defaitistisk, inte revolution�r. Den kompletterade den defaitism som fr�tte p� det franska samh�llets h�jder med en kvasifolklig defaitistisk variant underifr�n. F�rst n�r skadan redan var skedd, d� Moskva, i f�rf�ran �ver Hitlers segrar, b�rjade uppmuntra motst�ndet mot nazistockupationen, v�xlade slutligen det franska kommunistpartiet �ver till en ny politik. Mindre i�gonenfallande, men inte ov�sentlig, var Ribbentrop-Molotov-paktens inverkan p� de antinazistiska elementen i Tyskland; den gjorde deras f�rvirring �nnu st�rre, den sk�rpte deras k�nsla av nederlag och f�rm�dde dem att f�rsona sig med Hitlers krig.
Det skulle vara naivt att f�rest�lla sig att Stalin inte var medveten om dessa resultat av hans �v�nskap� med Hitler, men t�mligen s�kert ans�g han dem ov�sentliga i j�mf�relse med de p�tagliga f�rdelar han vunnit. Hans pragmatiska sinne var helt inriktat p� konkreta, strategiska begrepp, milit�ra baser, floder, gr�nsutbuktningar, avrundade gr�nser, alla de f�rsvarselement vilkas v�rde s� starkt f�rminskats genom den moderna krigf�ringen. Han borts�g fr�n s�dana imponderabilia som st�mningen hos den franska eller den tyska arbetarklassen eller polackernas, finnarnas och balternas kr�nkta nationalk�nsla. Lika fullt skulle dessa imponderabilia ta ut sin h�mnd p� Ryssland, och n�gra g�r det �nnu n�r detta skrives. H�ri, i hans ringaktning f�r de stora politiska skeendenas immateriella faktorer, l�g den st�rsta svagheten hos hans starka men begr�nsade realism.
Sedan allt det n�dv�ndiga blivit sagt om Stalins felber�kningar och felbed�mningar, vore det �nd� or�tt att helt tillskriva dem hans personliga brister. Hans politik hade bakom sig en m�ktig str�m av folklig k�nsla, den str�m av vilken Aleksandr Blok hade en s� stark f�rk�nning:
�Men l�ngre ej vi tj�na er som sk�ld,
vi sj�lva ej i kampen tr�da!�
Dessa �skyternas� ord, riktade till v�sterlandet, var ett koncentrat av k�nslostr�mningarna i det ryska samh�llet �r 1939. Den stora massan av det ryska folket, uttr�ttat genom �ratals rastl�st ekonomiskt uppbyggnadsarbete, bundet med h�ngivenhet vid resultaten av sitt arbete, f�rbittrat �ver ytterv�rldens fiendskap eller i b�sta fall ljumhet, fyllt av en k�nsla av isolering och av besvikelse i sina idealistiska str�vanden � detta folk stod enigt med Stalin d� han �lugnt s�g p� n�r asiaten snokade i de fallnas fickor� och n�r han klamrade sig fast vid freden till och med d� nazisterna redan byggde d�dskamrarna i Auschwitz och Maidanek f�r att �k�tt av vita br�der koka�.
Detta var inte den enda k�nslostr�mningen bland Rysslands folk. Det fanns ocks� en understr�m av �ngslan och farh�gor. Partiet hade d�ligt samvete. Arm�n led av en dunkel k�nsla av f�r�dmjukelse. Men starkare �n allt annat var troligen folkets �nskan att undslippa krigets obevekliga �de.
KAPITEL 12
Stalins upptr�dande efter Hitlers angrepp p� Ryssland. � Hans tal den 3 juli 1941. � Hans ledarskap i kriget. � Han r�ddar Moskva och beordrar den f�rsta ryska motoffensiven (december 1941). � �Seger under 1942.� � Interallierade farh�gor och misstankar. � �Detta �r intet klasskrig.� � Den andra fronten. � Churchills m�te med Stalin i augusti 1942. � Slaget om Stalingrad. � Uppblossande traditionalism och nationalism i Ryssland. � Stalins f�rs�k att f�rsona leninism och rysk traditionalism. � Han uppl�ser Komintern och �teruppr�ttar den grekisk-ortodoxa kyrkan. � Politbyr�n och generalstaben. � J�mf�relse mellan Stalin och Hitler som krigsledare. � Stalin och hans marskalkar.
Den 22 juni 1941 delgav Molotov varsamt det ryska folket det h�rda budskapet om det tyska anfallet. Stalin skydde offentlighetens ljus, liksom skamsen �ver sina f�rhoppningars katastrofala sammanbrott. Det dr�jde n�ra fjorton dagar innan han yttrade ett ord offenligt. Tydligen v�ntade han p� att f� se utg�ngen av de f�rsta slagen, vad Storbritannien och F�renta staterna intog f�r h�llning och hurudan st�mningen var i landet. Inst�ngd med sina milit�ra ledare diskuterade han mobiliserings�tg�rder och strategiska planer. Han uppdelade den enorma fronten i tre avsnitt och gav Vorosjilov bef�let �ver norra sektorn, Timosjenko �ver den mellersta och Budjonnyj �ver den s�dra. Sj�lv ikl�dde han sig det h�gsta bef�let. Hans stabschef blev general Sjaposjnikov, som tj�nstgjort vid generalstaben sedan f�re revolutionen och var k�nd som en kunnig, ih�rdig men osj�lvst�ndig strateg. Den h�gsta ledningen av krigsanstr�ngningen koncentrerades i den statliga f�rsvarskommitt�n, som bestod av fem medlemmar: Stalin, Molotov, Vorosjilov, Berija och Malenkov. Molotov skulle handha diplomatin, Berija inrikespolitiken. Vorosjilov skulle s�kra f�rbindelserna mellan de v�pnade styrkorna och de civila myndigheterna. Malenkov, en av Stalins medhj�lpare i generalsekretariatet, representerade partiet. Stalin sj�lv var kommitt�ns ordf�rande.
Trots alla sina felkalkyler m�tte Stalin inte situationen of�rberedd. Han hade grundligt rustat sitt land och reorganiserat dess milit�ra styrkor. Hans praktiska sinne hade inte varit bundet vid n�gon ensidig strategisk dogm. Han hade inte invaggat den ryska arm�n i en falsk s�kerhetsk�nsla bakom n�gon rysk motsvarighet till Maginotlinjen, detta statiska f�rsvarssystem som blivit den franska arm�ns f�rd�rv 1940. Han kunde f�rlita sig p� Rysslands v�ldiga yta och str�nga klimat. Ingen organiserad grupp kunde bestrida hans ledarskap. Han hade uppn�tt absolut enighet hos bef�let, den moderna strategens dr�m.
Dessa f�rdelar motv�gdes emellertid av allvarliga nackdelar. Den ryska arm�n skulle f�rst nu genomg� sitt verkliga elddop. Dess moral var fortfarande os�ker. Endast tio �r hade g�tt sedan b�nderna gjorde uppror mot kollektiviseringen, och minnena av de stora utrensningarna var �nnu f�rskare. De f�rsta rapporterna fr�n fronterna gav en f�rvirrad och mots�gande bild. P� ena st�llet smulades divisioner s�nder och uppl�stes i kaos, och de enorma m�ngder f�ngar som togs av tyskarna tydde p� en skr�mmande brist p� stridsanda. P� andra st�llen k�mpade inringade och avskurna formationer h�rdnackat och f�rdr�jde fiendens framryckning. P� ytterligare andra st�llen retirerade truppstyrkor under �verv�ldigande tryck i god ordning och sparade sina krafter till kommande drabbningar. Men �verallt ryckte Hitlers arm�er oemotst�ndligt fram. Bakom stridslinjerna b�rjade rykten, f�rvirring och panik sprida sig.
Den 3 juli 1941 br�t Stalin �ntligen sin tystnad f�r att ge sin f�rvirrade nation ledning. I ett radioanf�rande talade han om den �allvarliga faran�. Hans r�st var dr�jande, stapplande, f�rgl�s. Hans spr�k var som vanligt tungrott och torrt. Det inneh�ll inga av de eldande ord vilka, likt Churchills l�fte om �blod, svett och t�rar�, borrar sig in i ett folks sj�l. Hans framf�rande gick s�llsamt illa i stil inte bara med det dramatiska �gonblicket, utan med sj�lva inneh�llet i hans tal, med hans egna appeller och instruktioner, som gav uttryck �t hans obrytbara och ob�jliga segervilja.
Han b�rjade med att f�rklara att ��ven om fiendens b�sta divisioner och de b�sta f�rbanden ur hans flygvapen redan var krossade och hade m�tt sin underg�ng p� slagf�ltet, fortsatte fienden att rycka fram�t�.[561] Han kunde inte f�rm� sig att s�ga folket den bittra sanningen utan att l�ta den f�reg�s av ett vilt optimistiskt och p�tagligt osant p�st�ende.[562] D�refter framf�rde han den apologi f�r sin pakt med Hitler som vi redan k�nner, och han tillade att Hitler hade tillskansat sig fav�ren av �verraskningsmomentet, men att den gl�djen inte skulle bli l�ngvarig. Sedan skildrade han fiendens avsikter med avsiktlig musjikaktig enkelhet: �Fienden �r grym och skoningsl�s. Han �r ute f�r att bem�ktiga sig v�r jord, som vi vattnat med v�ra pannors svett, f�r att bem�ktiga sig v�r s�d och v�r olja, som vi frambragt med v�ra h�nders m�da. Han �r ute f�r att �terst�lla gods�garv�ldet, f�r att �teruppr�tta tsarismen ... f�r att f�rtyska [Sovjetunionens folk], f�r att g�ra dem till slavar under tyska furstar och baroner.� [563] Detta var en fr�ga om �liv och d�d�; �det sovjetryska folket m�ste l�gga bort all mildhet ... Det f�r inte finnas n�gon f�rskoning f�r fienden ... Det f�r inte finnas n�gon plats i edra led f�r veklingar och pultroner, f�r panikspridare och desert�rer...� Han manade till skoningsl�shet, skoningsl�shet och �terigen skoningsl�shet mot inkr�ktaren och n�r det g�llde att �vervinna kaos och panik bakom stridslinjerna. Sedan framf�rde han sin skr�ckinjagande mening till folket att �br�nna jorden� som de tvingades uppge �t fienden:
�I h�ndelse av en n�dtvungen retr�tt ... m�ste all rullande materiel evakueras; det f�r inte l�mnas kvar �t fienden ett enda lokomotiv, en enda j�rnv�gsvagn, ett enda sk�lpund s�d eller en gallon olja. Kollektivjordbrukarna m�ste driva bort all sin boskap och �verl�mna sin spannm�l i myndigheternas h�nder f�r transport in�t landet. All v�rdefull egendom, s�som metall, spannm�l och br�nsle, som inte kan bortf�ras, m�ste ofelbart f�rst�ras ... I omr�den som ockuperats av fienden m�ste gerillaband formeras, b�de beridna och till fots; sabotagegrupper m�ste organiseras f�r att bek�mpa fienden, f�r att egga till gerillakrig �verallt, spr�nga broar och v�gar, f�rst�ra telefon- och telegrafledningar, s�tta eld p� skogar, f�rr�d och transporter. I ockuperade omr�den m�ste f�rh�llandena g�ras outh�rdliga f�r fienden och alla hans medbrottslingar. De m�ste jagas och f�rintas vid varje steg och alla deras f�retag omintetg�ras.� [564]
Det var som om Ryssland fr�n 1812 hade st�tt upp och talat genom Stalins mun. Han erinrade ocks� om Rysslands seger �ver Napoleon och sade att Hitler inte var mera o�vervinnelig �n Napoleon hade varit. Han omn�mnde �med tacksamhet� den brittiske premi�rministerns, mr Churchills, �historiska yttrande om hj�lp �t Sovjetunionen samt F�renta staternas regerings deklaration ...� [565] Nu liksom 1812 utk�mpade Ryssland �ett nationellt patriotiskt krig� vilket samtidigt var ett krig f�r alla folks frihet. Han slutade med att uppmana folket att �sluta upp kring Lenins och Stalins parti�.[566] Detta ov�ntade omn�mnande av honom sj�lv i tredje person gav en disparat anstrykning �t hans tal � ett tal p� en g�ng s� lysande och s� matt, s� okuvligt och s� oinspirerande.
*
Ryssland skulle komma att s�lja rum f�r tid; rummet det s�lde skulle g�ras obrukbart f�r fienden, och ett skoningsl�st pris skulle utkr�vas f�r det. Det var det enda s�tt p� vilket Stalin, efter alla sina misstag och felber�kningar, kunde m�ta Europas er�vrare. Han satte upp mot honom sin �verl�gsna viljekraft. Men �r det sant, som man har betygat, att han aldrig ens f�r ett �gonblick f�rlorade sitt sj�lvf�rtroende? I betraktande av n�gra av Stalins tillf�lliga yttranden under dessa kritiska m�nader kan man betvivla att det var s�. I sitt tal den 3 juli talade han inte endast om Napoleons nederlag i Ryssland. Han erinrade ocks� om det �de som drabbade kejsar Wilhelm, som �ven han hade betraktats som o�vervinnelig men som slutligen blivit besegrad av �anglo-franska styrkor�. Stalin erinrade inte om att Kaiserns arm� hade besegrat Ryssland innan den dukade under f�r sina fiender i v�ster. Men hans tankar irrade tydligen fr�n Napoleon till Kaisern och fr�n Kaisern till Napoleon. Han kunde inte undg� att fr�ga sig om Hitler skulle lyckas d�r Kaisern hade misslyckats. En dylik tanke m�ste ha flugit genom hans hj�rna n�r han, den 30 juli, talade med Harry L. Hopkins, president Roosevelts uts�nde. Han erk�nde att han personligen inte hade v�ntat sig att Hitler skulle anfalla Ryssland, och han sade vidare att �kriget skulle bli f�rbittrat och kanske l�ngvarigt�, att sjuttiofem procent av krigsindustrierna l�g i och omkring Moskva, Leningrad och Charkov, vilka alla snart skulle hotas av fienden, och att han g�rna ville att presidenten skulle f� veta att han, Stalin, �skulle v�lkomna amerikanska styrkor p� vilken del som helst av den ryska fronten under den amerikanska arm�ns uteslutande bef�l�? Detta �r ett av de mest avsl�jande yttranden som tillskrives Stalin av det andra v�rldskrigets memoarf�rfattare. Under hela kriget v�grade Stalin h�rdnackat att sl�ppa fram till fronten n�gra utl�ndska trupper som inte stod under hans bef�l. Han h�ll utl�ndska iakttagare borta fr�n stridslinjen, och som en regel fr�n vilken det inte gavs n�gra undantag till�t han inte ens allierade piloter att flyga �ver Ryssland. Vad gjorde honom d� angel�gen att �v�lkomna amerikanska styrkor p� vilken del som helst av den ryska fronten under den amerikanska arm�ns uteslutande bef�l i juli 1941, d� hans f�rslag var totalt verklighetsfr�mmande.[567] Man kan bara dra den slutsatsen att han yttrade dessa ord i en st�mning av dalande sj�lvf�rtroende, kanske av desperation. Det skulle ha varit helt naturligt, ty n�r Stalin talade med Hopkins hade Hitlers styrkor tillryggalagt mer �n sjuhundrafemtio kilometer p� mindre �n en m�nad; i norr h�ll slaget vid Smolensk p� att flamma upp, och i s�der b�rjade upprivningen av Budjonnyjs arm�er. I september, efter Budjonnyjs katastrofala nederlag vid Dnepr, iakttog tv� andra bes�kare, Harriman och Beaverbrook, tecken p� depression hos Stalin, och Stalin fr�gade d� om inte britterna ville s�nda n�gra av sina trupper till den ukrainska fronten.[568] Senare p� h�sten, d� tyskarna n�rmade sig Moskva, f�rr�dde han sin oro f�r sir Stafford Cripps. Han sade den brittiske ambassad�ren att Moskva skulle f�rsvaras in i det sista, men han r�knade ocks� med m�jligheten att tyskarna skulle er�vra staden. Han sade vidare, att om Moskva f�ll, skulle R�da arm�n tvingas att dra sig tillbaka fr�n hela territoriet v�ster om Volga. Han trodde att Sovjet �ven d� skulle vara i st�nd att forts�tta kriget, men att det skulle dr�ja m�nga �r innan dess styrkor skulle kunna g� till motoffensiv �ver Volga.
Kort efter krigsslutet gjorde Stalin sj�lv ett indirekt erk�nnande. D� man den 24 maj 1945 firade segern i Kreml, utbringade han en �sk�l f�r det ryska folket�. �V�r regering�, yttrade han, �gjorde inte s� f� misstag; vi befann oss tidtals i en f�rtvivlad situation under 1941 och 1942, d� v�r arm� retirerade d�rf�r att det inte fanns n�gon annan utv�g. Ett annat folk skulle ha sagt till regeringen: �Ni har inte motsvarat v�ra f�rv�ntningar. G�. Vi kommer att tills�tta en annan regering, som sluter fred med Tyskland ...� Det ryska folket handlade emellertid inte s�. Jag tackar det ryska folket f�r detta f�rtroende.� [569] Under de f�rsta krigsm�naderna m�ste ovissheten ha gnagt p� Stalins sinne, �ven om han inf�r v�rlden endast visade en j�rnmask.
Han bar denna j�rnmask med f�rbluffande sj�lsstyrka och sj�lvbeh�rskning. Kanske var i sj�lva verket denna mask hans kraftigaste vapen. Den gav hans segervilja ett heroiskt, n�stan �verm�nskligt drag. Ryssland vimlade av svaghetselement. Det minsta tecken p� svikande mod hos den man i vars h�nder nationen, halvt tvingad och halvt �vertalad, hade lagt hela sitt �de, skulle ha �kat dessa svaghetselement med f�r�dande konsekvenser. Stalin visste naturligtvis att f�r honom personligen, mer �n f�r n�gon annan av Hitlers motst�ndare eller offer, all tvekan eller svaghet betydde ett �rol�st slut. Sj�lvbevarelsedriften bj�d honom att upptr�da som han gjorde, och nu mer �n n�gonsin f�rut var hans intresse ett med nationens intresse. Detta �r p� en g�ng den starka och den svaga punkten hos varje totalit�r regim � att i vissa �gonblick en stor nations hela �de tycks bero av nervstyrkan hos dess diktator, vars sammanbrott eller avl�gsnande skulle skapa ett tomrum som knappast n�gon kunde fylla.
M�nga av de allierade bes�karna i Kreml under kriget blev f�rv�nade �ver att se i hur m�nga fr�gor, stora som sm�, milit�ra, politiska eller diplomatiska, Stalin personligen fattade det avg�rande beslutet. Han var i praktiken sin egen �verbef�lhavare, sin egen f�rsvarsminister, sin egen generalkvarterm�stare, sin egen f�rs�rjningsminister, sin egen utrikesminister och till och med sin egen protokollssekreterare. Stavkan, den r�da arm�ns �verkommando, var inhyst i hans �mbetslokaler i Kreml. Fr�n sitt skrivbord och under st�ndig och direkt kontakt med bef�lsstaberna vid de olika fronterna iakttog och dirigerade han kampanjerna i f�lt. Fr�n sitt skrivbord genomf�rde han ocks� en annan h�pnadsv�ckande operation, evakueringen av 1 360 fabriker och verkst�der fr�n V�stryssland och Ukraina till Volga, Ural och Sibirien, en evakuering som omfattade inte bara maskiner och installationer, utan ocks� miljoner arbetare med familjer. Mellan de olika �mbetsuppgifterna underhandlade han med till exempel Beaverbrook och Harriman om de kvantiteter aluminium eller om kalibern p� de gev�r och luftv�rnskanoner som skulle levereras till Ryssland av de allierade v�stmakterna, eller han tog emot gerillaledare som kommit fr�n tyskockuperade omr�den och diskuterade med dem raider som skulle utf�ras hundratals kilometer bakom fiendens linjer. Mitt under det hetaste slaget om Moskva, i december 1941, d� mullret fr�n Hitlers kanoner olycksb�dande rullade �ver Moskvas gator, fann han tid att inleda ett intrikat diplomatiskt spel med den polske generalen Sikorski, som hade kommit f�r att avsluta ett ryskt-polskt f�rdrag. L�ngre fram sv�llde antalet utl�ndska bes�kande, ambassad�rer och speciella s�ndebud fr�n alla delar av v�rlden enormt. Han tog vanligen emot dem sent p� natten eller fram p� sm�timmarna. Efter en dag fylld av milit�ra rapporter, taktiska avg�randen, ekonomiska instruktioner och diplomatiskt k�psl�ende kunde han i gryningen f�rdjupa sig i de senaste frontdepescherna eller i n�gon konfidentiell rapport om den civila moralen fr�n inrikeskommissariatet, N.K.V.D. Rapporten fr�n N.K.V.D. kunde ocks� inneh�lla exempelvis en detaljerad redog�relse f�r vad generalen som f�restod den brittiska milit�rbeskickningen i Moskva f�reg�ende dag hade sagt om Ryssland, om dess allierade och deras planer samt om Stalin sj�lv p� sitt eget privata �mbetsrum, ty generalens �mbetsrum var �sp�ckat med skickligt dolda diktafoner�, som tog upp varje ord han yttrade.[570] P� det s�ttet fortsatte han, dag ut och dag in, under fyra �rs fientligheter, ett under av t�lamod, uth�llighet och vaksamhet, n�stan allest�des n�rvarande, n�stan allvetande.
*
I oktober inledde Hitler formellt slaget om Moskva, �den st�rsta offensiven i v�rldshistorien�. Leningrad var avskuret och blockerat. N�stan hela Ukraina och kusten av Azovska sj�n hade er�vrats av die Wehrmacht. Budjonnyjs arm�er var upprivna � tyskarna tog en halv miljon f�ngar vid Dnjepr. Stalin avsatte b�de Vorosjilov och Budjonnyj fr�n kommandot � m�nnen fr�n Tsaritsyn, �underofficerarna� som Trotskij brukat kalla dem, var inte vuxna hans motoriserade krigf�ring. Nya bef�lhavare, Zjukov, Vassilevskij, Rokossovskij, skulle snart eftertr�da dem.
I november gjorde tyskarna ett samlat f�rs�k att omringa Moskva. Deras f�rtrupper ryckte fram till mellan trettio och femtio kilometer fr�n huvudstaden � p� en punkt stod de endast �tta kilometer d�rifr�n. Alla folkkommissariat och statliga verk evakuerades till Kujbysjev vid Volga. I Moskva br�nde tj�nstem�nnen de arkiv som inte blivit bortf�rda. Den sj�tte november, �rsdagen av revolutionen, samlades Moskvas sovjet som vanligt till h�gtidsm�te, men denna g�ng h�lls m�tet under jorden, p� den underjordiska j�rnv�gens Majakovskijstation. Stalin talade till de f�rsamlade i lugna ordalag, �ven om han gjorde det skr�mmande erk�nnandet att de ryska trupperna hade �flera g�nger f�rre stridsvagnar �n tyskarna�.[571] Dagen d�rp� stod han p� Leninmausoleets tak f�r att h�lsa de paraderande trupper och frivilligf�rband ur folkgardena som marscherade direkt fr�n R�da torget till fronten i stadens utkanter. Han v�djade till soldaterna att h�mta inspiration ur minnena fr�n inb�rdeskriget, �d� tre fj�rdedelar av v�rt land befann sig i fr�mmande interventionisters h�nder� och den unga sovjetrepubliken inte hade n�gon egen arm� och inga allierade. �Fienden �r inte s� stark som en del sm� skr�mda intellektuella utm�lar honom. Dj�vulen �r inte s� fruktansv�rd som han utm�las ... Tyskland kan inte uth�rda ett s�dant tryck l�nge till. �nnu n�gra m�nader, �nnu ett halv�r, kanske �nnu ett �r, och Hitlertyskland m�ste krossas under tyngden av sina brott.� Han slutade med en egendomlig, ov�ntad invokation av Tsarrysslands helgon och krigare: �M� de m�nga bilderna av v�ra stora f�rf�der � Aleksander Nevskij, Dimitrij Donskoj, Kuzma Minin, Dimitrij Pozjarskij, Aleksander Suvorov och Michail Kutuzov � inspirera er i detta krig!� [572] Det var f�rsta g�ngen han p� detta s�tt frammanade skuggorna av ett f�rflutet som revolutionen f�r alltid tycktes ha bannlyst och h�ljt med f�rakt. �M� den store Lenins segerrika baner leda eder�, tillade han.
Meddelandet om regeringens evakuering skakade Moskvas inv�nare. Psykologiskt var det ett �gonblick av den yttersta fara. En regerings beslut att l�mna sin huvudstad mitt under ett krig har alltid en ben�genhet att bryta den moraliska styrkan hos en k�mpande nation och �ka centrifugalkraften. S� var det i Frankrike 1940, d� regeringen, l�sryckt fr�n sitt traditionella s�te, blev lika s�rbar som en snigel utan sitt skal. Ju mer centraliserad regeringen �r, i desto h�gre grad �r dess stabilitet och auktoritet rotad i gamla v�lbekanta landm�rken, n�stan alla bel�gna i huvudstaden. Regeringens evakuering fr�n Moskva f�ljdes av upplopp och oroligheter. Befolkningen trodde att staden hade uppgivits. Folkhopar stormade livsmedelsbutikerna. Partimedlemmar f�rst�rde sina medlemskort och m�rken. Antikommunister beredde sig att g�ra upp r�kningen med kommunisterna och s�ka inkr�ktarens gunst. Tecken p� anarki visade sig p� m�nga platser �ver hela omr�det mellan fronten och Volga.
Personer som tillbragte dessa dagar i Moskva skildrade senare den v�lg�rande inverkan som meddelandet om att Stalin inte hade avrest tillsammans med den �vriga regeringen hade p� moralen bland huvudstadens inv�nare, som d�ri s�g ett bevis p� att segerviljan, f�rkroppsligad i Stalin, var orubbad. Hans n�rvaro Kreml i denna elfte timme var en ren utmaning mot �det. Det var som om v�rldens �de hade balanserat p� den gamla f�stningens torn. F�r b�de Stalin och Hitler blev Kreml symbolen f�r deras str�van, ty medan Stalin v�grade att l�mna dess murar, utf�rdade Hitler order om att �Kreml skulle spr�ngas i luften f�r att signalera bolsjevismens underg�ng�.[573] Det var i Kremls inramning Stalins gestalt hade vuxit till sin nuvarande resning. Han hade blivit ett med denna inramning och dess historiska minnen, och han var r�dd att l�sg�ra sig ur den. �tminstone en del av hans makt hade legat i hans avskildhet fr�n folket. Om han l�mnade Kreml, kunde distansens f�rtrollning ha blivit bruten. Han kunde ha framst�tt f�r folket som en diktator p� flykt. D�rmed �r inte sagt att han inte kunde ha fortsatt kriget fr�n n�gon avskild tillflyktsort i landet. Men att l�mna Moskva var f�r honom ett s� ol�gligt och f�r�dmjukande steg att han ryggade tillbaka f�r det in i det sista.
Han skulle f�r �vrigt f�rbli frivilligt inmurad i Kreml under hela kriget. Han tycks inte en enda g�ng ha s�kt personlig kontakt med sina trupper i f�lt. Trotskij reste under inb�rdeskriget i sitt legendariska t�g fr�n front till front, inspekterade, stundom under fiendens eld, framskjutna positioner och kontrollerade taktiska �tg�rder. Churchill blandade sig med sina soldater i den afrikanska �knen och p� de normandiska str�nderna, muntrade upp dem med sina egenheter, sina komiska hattar, sina cigarrer och V-tecken. Hitler tillbragte mycket av sin tid i sitt framskjutna f�lth�gkvarter. Stalin k�nde sig inte lockad av krigets fysiska realiteter. Inte litade han heller p� effekten av sin fysiska kontakt med trupperna. Likv�l �r det ingen tvekan om att han var deras faktiska �verbef�lhavare. Hans ledarskap inskr�nkte sig p� intet s�tt till det fattande av abstrakta strategiska beslut som civila politiker kan excellera i. Det giriga intresse varmed han studerade den moderna krigf�ringens tekniska aspekter �nda in i minsta detalj visar att han var allt annat �n en dilettant. Han s�g framf�r allt kriget ur organisatorisk synpunkt. Att s�kerst�lla reserver av manskap och vapen, i de r�tta kvantiteterna och proportionerna, att f�rdela dem och transportera dem till de r�tta punkterna vid det r�tta tillf�llet, att samla en avg�rande strategisk reserv och h�lla den redo f�r ingripande i avg�rande �gonblick � dylika operationer utgjorde nio tiondelar av hans arbete.
Mot slutet av 1941 var det just i detta avseende som situationen f�ref�ll hoppl�s. N. Voznesenskij, chefen f�r den statliga planhush�llningskommissionen, skildrar den p� f�ljande s�tt: �P� de omr�den som ockuperats av tyskarna fram till november 1941 bodde omkring 40 procent av Sovjetrysslands hela befolkning. Omkring 65 procent av hela f�rkrigsproduktionen av kol hade kommit d�rifr�n, 68 procent av allt tackj�rn, 58 procent av allt st�l, 60 procent av allt aluminium, 38 procent av spannm�len, 84 procent av sockret ..., 41 procent av alla j�rnv�gslinjer i S.S.S.R.....�[574] Fr�n juni till november hade industriproduktionen sjunkit med mer �n h�lften och st�lproduktionen med mer �n tv� tredjedelar. Produktionen av kullager, s� oumb�rliga f�r moderna maskiner, var mindre �n fem procent av den normala. I denna stund var Rysslands ordspr�ksm�ssiga �outt�mliga tillg�ngar� en myt. Dess materiella resurser var oj�mf�rligt underl�gsna Tysklands. Inte ens dess trupptillg�ngar var n�mnv�rt st�rre, och de var i varje fall betydligt underl�gsna Tysklands och dess vasallstaters samlade styrkor. F�rdenskull var Rysslands motst�nd, framf�r allt under de f�rsta krigs�ren, en triumf f�r dess �verl�gsna viljekraft och stridsanda, den anda som kom unga kommunister att d� i Moskvas utkanter med ropet: �Bakom oss ligger Moskva � det finns ingen plats kvar f�r retr�tt!�[575]
Den 8 december tillk�nnagav Hitler att han hade inst�llt alla operationer f�r vintern. Tv� g�nger hade hans trupper f�rs�kt storma Moskva och blivit tillbakaslagna. De var nu immobiliserade till f�ljd av ett ober�knat omslag i v�derleken. En str�ng kyla hade satt in flera veckor tidigare �n vanligt. Hitler visste inte att tv� dagar innan han f�rklarade 1941 �rs f�ltt�g avslutat, den 6 december, hade Stalin utf�rdat order om en motoffensiv.
Under senare �r har ryssarna reflekterat �ver de omst�ndigheter som tvingade dem att retirera 1941-42. Omedelbart efter fientligheternas utbrott f�rklarade Stalin, som vi redan vet, de inledande ryska nederlagen med att Hitler haft f�rdelen av �verraskningsmomentet. �r 1946 tolkade han h�ndelserna n�got annorlunda och antydde att han avsiktligt lockat in tyskarna i det inre av Ryssland f�r att nedg�ra dem d�r. I ett brev till milit�rhistorikern �verste E. Razin erinrar han om de tv� historiska exempel han hade f�ljt: �Redan de gamla parterna k�nde detta slag av motoffensiv, n�r de lockade in den romerske h�rf�raren Crassus och hans h�r i det inre av sitt land och d�r gick till motanfall och f�rintade dem. �ven Kutuzov, v�r geniale f�ltherre, k�nde den v�l d� han besegrade Napoleon och hans arm� med hj�lp av en noga f�rberedd motoffensiv.�[576] Denna andra version var avsedd att s�tta stopp f�r allt n�rg�nget forskande efter orsakerna till nederlagen under 1941-42 � s�dana forskningar kunde inte undg� att skada Stalins prestige. Att ryssarna tvingades retirera f�r ett �verm�ktigt tyskt tryck, att det inte kan ha ing�tt i deras strategiska planer att uppge sina rikaste provinser �r obestridligt. Stalin s�kte inte, som Kutuzov, locka fienden till Moskva, som nu var huvudstaden � �r 1812 var huvudstaden St. Petersburg. �r 1812 minskade f�rlusten av territorium inte Rysslands stridskapacitet, och Napoleons framryckning inskr�nkte sig till v�garna som ledde till Moskva. I ett modernt krig skulle en frivillig retr�tt i s�dan skala och till priset av s�dana f�rluster som Ryssland led 1941-42 vara rent vanvett, om inte n�got v�rre.
Stalins b�da f�rklaringar av sin strategi utesluter emellertid inte varandra i s� h�g grad som det kan synas. Sedan han v�l tvingats uppge vidstr�ckta landomr�den, besl�t han att g�ra det b�sta av en olycklig situation, att samla nya styrkor, att undvika avg�rande slag, att frig�ra sina styrkor ur successiva inringningar, att v�nta p� det �gonblick d� Hitlers arm�er hade f�rstr�ckt sig och d� sl� tillbaka mot deras alltf�r utt�njda flanker och f�rbindelselinjer. Med primitiv, orientalisk men osviklig slughet satsade han p� Hitlers �vermod. En l�ng och exempell�s rad av segrar hade verkligen gjort Hitler s� f�rm�ten att han efter anfallen p� Moskva f�rsummade de f�rsiktighets�tg�rder som �ven en medelm�ttig f�ltherre skulle ha vidtagit. I st�llet f�r att dra tillbaka sina trupper till f�rsvarsst�llningar beordrade han dem att g� i vinterkvarter inom synh�ll fr�n Moskva; han f�rsummade att utrusta dem med vintermundering; han f�ruts�g inte att den ryska gyttjan och k�lden skulle stoppa hans krigsmaskiner och att vintern var det element d�r den ryske soldaten var �verl�gsen varje motst�ndare. Stalin, vars milit�ra misstag hittills hade bottnat i �verdriven f�rsiktighet, var inte sen att observera denna brist p� f�rt�nksamhet hos Hitler, och p� den baserade han sin egen stridsplan. Inte nog med att han d�rigenom r�ddade Moskva � han tvingade ocks� tyskarna att g�ra en l�ng och f�rlustbringande retr�tt, den f�rsta de n�gonsin hade gjort.
Efter denna f�rsta framg�ng f�r de ryska vapnen spred sig en k�nsla av tillf�rsikt �ver landet. Arm�erna i f�lt ins�g pl�tsligt att de hade utf�rt n�got som ingen annan arm� dittills varit m�ktig. Under n�gra veckor s�g det ut som om die Wehrmacht, oavl�tligt attackerad av regulj�ra styrkor och oroad av gerillaf�rband, liksom La grande arm�e skulle g� sin uppl�sning till m�tes p� de sn�iga vidderna. Det blev inte s�. Men den ryske soldaten k�nde nu, att om han slagit fienden en g�ng, kunde han sl� honom flera g�nger.
Stalin uppmuntrade den nya st�mningen och manade till �seger under 1942�. Vid fientligheternas b�rjan hade han sagt till Harry L. Hopkins att han r�knade med ett l�ngt och kostsamt krig, som skulle komma att r�cka tre eller fyra �r. Vad var det d� som drev honom att nu lansera den nya parollen? Utsikterna hade otvivelaktigt ljusnat, inte bara till f�ljd av de ryska segrarna utan ocks� genom F�renta staternas intr�de i kriget. Mot dessa nya omst�ndigheter m�ste han s�tta upp de fakta att framg�ngen av hans offensiv fr�n Moskva till stor del berott p� vintern, att F�renta staterna alltj�mt hade att omvandla sin gigantiska styrka fr�n det potentiella till det reella; att de brittiska arm�erna �nnu inte hade �terh�mtat sig efter sitt nederlag p� kontinenten. Endast ett �mirakel� kunde ha gjort slut p� kriget under 1942. Men var inte Moskvas f�rsvar ett �mirakel�? Det kan t�nkas att Stalin uppriktigt hoppades p� ett snabbt slut p� kampen. Men det �r ocks� m�jligt att han, trots att han visste att han inte kunde v�nta sig seger under 1942, inte v�gade m�ta det ryska folket med det nyktra meddelandet att deras eldprov skulle p�g� �nnu i flera �r. Eldprovet var alltf�r fruktansv�rt f�r att medge en s� h�nsynsl�s uppriktighet.[577]
*
Krigets l�ngd var uppenbarligen beroende av de allierade v�stmakternas h�llning. Ryssland hade redan slutit f�rdrag med b�de Storbritannien och F�renta staterna, f�tt ett amerikanskt l�n p� en miljard dollar och l�fte om ett j�mnt tillfl�de av krigsmateriel fr�n v�ster. Men Stalin var p� sin vakt mot de �verraskningar kriget kunde b�ra i sitt sk�te. Den allierade koalitionen hade tillkommit mot samtliga sina medlemmars vilja. Banden mellan dem var fortfarande svaga. De kunde brista under trycket av motg�ngar, rivalitet och �msesidiga beskyllningar. Under ytan dolde sig alltj�mt den forna antagonismen och sp�nningen. Stalin kunde inte undg� att fr�ga sig om inte v�stmakterna kunde komma att sluta separatfred med Tyskland och l�mna Ryssland i sticket. I hans �gon var konflikten mellan den nazistiska kapitalismen i Tyskland och den liberala kapitalismen i Storbritannien och F�renta staterna mycket ytligare �n den prim�ra antagonismen mellan Bolsjevikryssland och de b�da senare. Han s�g en historiens ironi i den omst�ndigheten att de brittiska konservativa av sj�lvbevarelsedrift k�mpade mot Hitler, ledaren f�r alla antikommunistiska krafter, det faktiska �verhuvudet f�r den europeiska kontrarevolutionen. Denna historiens paradox, m�ste han ha t�nkt, kunde visa sig bedr�glig. Vi vet hur � andra sidan tanken att Ryssland kunde komma att sluta separatfred med Tyskland tyngde p� Roosevelt och Churchill, som fruktade att Rysslands f�rluster och fr�ndskapselement mellan de b�da totalit�ra regimerna trots allt skulle f�rleda Stalin att f�rsona sig med Hitler, liksom han gjort 1939.[578] Farh�gorna var s�ledes �msesidiga, och de satte sin f�rg p� den politiska krigf�ringen.
Stalin avh�ll sig sorgf�lligt fr�n att f�ra kriget under den prolet�ra revolutionens baner, tydligen i tro att detta skulle ha �delagt koalitionen. Han kastade �verbord de instruktioner och recept korninterns kongresser hade utarbetat f�r kommunistpartiernas upptr�dande under krig. Enligt dessa instruktioner skulle kommunisterna propagera f�r den kapitalistiska ordningens st�rtande och utnyttja f�r detta �ndam�l alla de tillf�llen kriget skapade.[579] I st�llet accepterade de nu de allierade regeringarnas ledarskap och st�dde krigsanstr�ngningen i syfte att hj�lpa Ryssland. I de flesta nazistockuperade l�nder erk�nde de motst�ndsr�relsernas borgerliga ledarskap: de Gaulles i Frankrike, Benes� i Tjeckoslovakien, drottning Wilhelminas i Holland och s� vidare. Inte ens den propaganda som var riktad till Tyskland, Italien och Balkanl�nderna manade till kapitalismens st�rtande. Den uppmanade folken i dessa l�nder att g�ra motst�nd mot sina h�rskare i demokratins, inte i den prolet�ra diktaturens namn. (Det var f�rst mot krigets slut som sj�lva ordet �demokrati� skulle bli f�rem�l f�r mots�gande, ��stliga� och �v�stliga� tolkningar.) Moskva talade nu till varje nation med det nationella intressets, k�nslans och till och med f�rdomens st�mma, inte med den marxistiska internationalismens. �Detta �r inte klasskrig�, f�rklarade Churchill den dag Hitler anf�ll Ryssland, och Stalin tycktes upprepa Churchills ord. Han odlade ih�rdigt det sken av ett enda antifascistiskt syfte och av demokratisk ideologilogi som var gemensamt f�r hela koalitionen. F�r detta sken offrade han Komintern, d� han i maj 1943 besl�t att uppl�sa den. Det var hans politiska bidrag till den stora alliansens sammanh�llning.
Det var inte bara fruktan f�r en separatfred som pl�gade Stalin. Endast f�ga mindre allvarlig, men betydligt verkligare var i hans �gon faran att v�stmakterna skulle f�rbli overksamma och l�ta Ryssland och Tyskland �msesidigt tr�tta ut sig p� varandra. Han bestyrktes i denna misstanke d� under det rysk-tyska krigets f�rsta dagar en medlem av den brittiska regeringen, lord Brabazon of Tara, offentligt uppmanade de allierade att inta en s�dan attityd. Lord Brabazon of Tara tvingades avg� ur den brittiska regeringen, och b�de Churchill och Roosevelt talade med djup k�nsla om Rysslands kamp och om Stalin, sin allierade. Men i Kremls innersta r�dkamrar hade man den frispr�kige ministerns ord i gott minne. Det var otvivelaktigt Stalins tanke att ministern blivit desavuerad d�rf�r att han varit of�rsiktig nog att s�ga h�gt vad de flesta av hans kolleger hade i tankarna. I Stalins �gon tycktes allt peka �t det h�llet: det n�dtorftigt nedtystade klasshatet, den gamla rysk-brittiska rivaliteten, i vilken Storbritannien undantagsl�st framstod f�r ryssarna som det �perfida Albion� som anv�nde musjiken som kanonmat, samt, sist men inte minst, de logiska konsekvenserna av hans, Stalins, egen h�llning under 1939-41, vilken nu h�mndlystet tycktes studsa tillbaka p� honom. Han b�rjade pressa sina allierade i v�ster att of�rdr�jligen intr�da i kampen mot Tyskland p� kontinenten, och han str�vade att erh�lla deras formella l�fte om detta.[580]
Samtidigt h�ll han ett �ga p� en diplomatisk fr�ga av den mest intrikata art. I samarbete med Tyskland hade han vidgat Sovjetunionens gr�nser. Han hade f�r�ndrat de inkorporerade l�ndernas sociala struktur och politiska �sk�dning, och han hade beseglat deras inkorporering med beh�riga till�gg till Sovjetkonstitutionen. Han str�vade nu att r�dda sina nyf�rv�rv ur spillrorna av hans kompanjonskap med Hitler, och han s�kte f�rm� v�stmakterna att erk�nna legitimiteten hos de vinster han gjort p� vad de betraktade som en genuint illegitim aff�r. Varken Storbritannien eller F�renta staterna hastade att �ppet erk�nna annexionen av de baltiska staterna. Men den fr�gan var inte av st�rre vikt. D� var det polska problemet betydligt kvistigare. Polen hade varit den �ldsta medlemmen av den antityska koalitionen. Det hade f�rlorat sina �stra gr�nsomr�den till Ryssland enligt samma aktstycke som f�rberett dess underkuvande av Tyskland. Den stora alliansens dekorum, om inte annat, kr�vde att Polen fick gottg�relse, inte d�rf�r att dess r�tt till sina ukrainska och vitryska gr�nsomr�den var odiskutabel, utan d�rf�r att det blivit ber�vat dessa �godelar p� ett s� sk�ndligt och brutalt s�tt. Emellertid kunde Stalin inte �terl�mna dessa omr�den till Polen utan att v�cka bitterhet bland ukrainarna, vilkas motst�nd mot den tyska ockupationen han m�ste vidmakth�lla; utan att blottst�lla folkomr�stningarna han beordrat i �stpolen 1939 och vilka tj�nade honom som r�ttsgrund f�r hans krav p� dessa omr�den, s�dana falsarier de �n var; utan att avsl�ja som en tom formalitet de till�gg han gjort till Sovjetkonstitutionen; och utan att sj�lv f�rlora sitt ansikte p� kuppen.
Han gjorde d�rf�r en gest mot polackerna, d�rmed antydande att han gav dem gottg�relse, men utan att verkligen g�ra det. Under krigets f�rsta dagar tillk�nnagav hans regering, i allm�nna ordalag, att Ribbentrop-Molotov-pakten var av noll och intet v�rde. General Sikorski, chefen f�r den polska exilregeringen, tolkade detta som att Ryssland hade samtyckt till att �terl�mna de �stra gr�nsomr�dena till Polen. Men det var inte vad Stalin avs�g. Mitt under slaget om Moskva bad han Anthony Eden, som d� befann sig i den ryska huvudstaden, om ett brittiskt erk�nnande av Rysslands gr�nser s�dana de varit vid tiden f�r Hitlers angrepp. Den brittiske utrikesministern f�redrog l�mna fr�gan �ppen.[581] Stalin f�reslog d� Sikorski underhandlingar. Den polske premi�rministern svarade att den polska f�rfattningen inte gav honom befogenhet att f�rhandla om sitt lands gr�nser. Fr�n den stunden skulle �ven Stalin h�nvisa till sin konstitution och f�rklara att den f�rbj�d honom att avtr�da n�gon del av Sovjetterritoriet.[582] S� b�rjade en ny fas i den utdragna rysk-polska konflikten, en konflikt som sk�rptes av de lidanden som drabbade stora m�ngder polska deporterade i Ryssland.
*
Det var med sikte p� att uppn� dessa tre m�l � garantier mot en separatfred, p�skyndande av den andra fronten och de allierades erk�nnande av Rysslands gr�nser 1941 � som Stalin skickade Molotov till London och Washington i maj 1942. Molotovs resa blev till synes framg�ngsrik. Han avslutade det anglo-ryska alliansf�rdraget � Stalin hade f�rsta g�ngen f�reslagit lord Beaverbrook ett s�dant i september 1941. Alliansen skulle g�lla i tjugo �r. Dessutom f�rklarade britterna offentligen att de var �verens med Ryssland om �den tr�ngande n�dv�ndigheten av att �ppna en andra front i Europa under 1942�. B�de Churchill och Roosevelt, den f�rre inte utan motstr�vighet, f�rs�krade privat Stalin att deras trupper skulle invadera Frankrike �ver Kanalen i september. Molotov lyckades emellertid inte utverka ett brittiskt och amerikanskt erk�nnande av Rysslands gr�nser 1941. Ytligt sett hade Stalin anledning att vara tillfredsst�lld. Alla koalitionens medlemmar hade gett uttryck �t en lika stark beslutsamhet att nedk�mpa Tyskland, och Rysslands position hade kraftigt f�rst�rkts. Under de f�rsta krigsm�naderna hade v�stmakterna haft en ben�genhet att hysa l�ga tankar om Rysslands motst�ndskraft. Efter slaget om Moskva steg den brittiska och amerikanska uppskattningen av dess milit�ra styrka, och Ryssland intog genast en ledande Plats inom koalitionen. Den forna antiryska st�mningen i v�ster gav snabbt vika f�r en naiv men uppriktig beundran f�r allt ryskt och f�r Stalin personligen. Roosevelt och Churchill sparade inte p� smickrande ord, och n�got som liknade folkk�rlek b�rjade omge Stalins gestalt, f�rut avl�gsen, obegriplig eller direkt motbjudande i v�sterl�ndska �gon.
Omsv�ngningen i folkopinionen var inte ensidig. �ven i Ryssland f�rm�ddes folket att gl�mma gammalt groll och gammal misstro. Propagandisterna delade inte l�ngre v�rlden i kapitalister och prolet�rer, i imperialister och dessas koloniala offer, utan i fascister och demokrater. Inte bara Roosevelt, ledare f�r Den nya given och befr�mjare av v�nskapliga f�rbindelser mellan Ryssland och F�renta staterna, utan �ven Churchill, f�re detta ledare f�r det antibolsjevikiska korst�get, hyllades som symboler f�r m�nsklighetens fram�tskridande, som allierade och v�nner. Denna st�mning n�dde sin h�jdpunkt vid deklarationen om den andra fronten under 1942. St�mningen var alltj�mt densamma n�r Stalin i juli 1942 inbj�d Churchill att komma till Moskva och diskutera en gemensam milit�r aktion.
Churchill anl�nde i augusti, men hans bes�k blev en bitter besvikelse. Han kom f�r att meddela Stalin att de brittisk-amerikanska stabscheferna hade beslutat slopa den planerade invasionen i Frankrike och i st�llet f�rbereda en invasion i Nordafrika. M�tet mellan Stalin och Churchill var h�tskt och stormigt. En halvofficiell rysk skildring inneh�ller f�ljande dialog:
�Churchill: �... vi har kommit till den slutsatsen ... Jag finner det sv�rt att tala om detta, men ...�
Stalin: �H�r finns inga personer med svaga nerver, herr premi�rminister.�
Churchill: �En invasion i Europa �r om�jlig i �r ...�
Stalin: �Det vill allts� s�ga att de engelska och amerikanska ledarna sviker det h�gtidliga l�fte de gav oss i v�ras ...�
Churchill: �Vi planerar en invasion p� Sicilien.�
Stalin: �Det kommer snarare att bli en politisk �n en milit�r front ...�
Churchill (f�rs�krar att invasionen i V�steuropa kommer att f�retas under 1943.)
Stalin: �Vad finns det f�r garantier f�r att inte ocks� detta h�gtidliga l�fte kommer att brytas?�
Molotov: �Den brittiske premi�rministern vill �n en g�ng bevisa f�r oss att hans land inte �r i tillf�lle att offra m�n.� � [583]
Det kan betvivlas att Stalins spr�k var fullt s� grovt. Men att samtalet var ungef�r s�dant till inneh�ll och ton bekr�ftas av brittiska och amerikanska k�llor.[584] I ett memorandum till Churchill sade Stalin att uppskjutandet av den andra fronten var �ett moraliskt slag f�r ... den sovjetryska folkopinionen� och att det �var till men f�r det sovjetryska �verkommandots planer f�r sommar- och vinteroperationerna�.[585]
Situationen p� den ryska fronten var verkligen �ter hotande. Tyskarna hade ryckt in i Kaukasien och n�stan n�tt fram till Volga. Slaget om Stalingrad hade just b�rjat. De v�pnade styrkorna l�pte fara att f�rlora den kaukasiska oljan. �ven om Ryssland inte l�ngre kunde besegras med ett knock-out-slag, hade Stalin all anledning att frukta ett utn�tningskrig, som skulle immobilisera hans stridsvagnar, flygplan och motorfordon. Han f�ste speciell vikt vid striden vid Stalingrad, �Stalins stad�, det forna Tsaritsyn, vars fall skulle ha haft den s�msta t�nkbara effekt p� folkets moral. Inte underligt att han reagerade f�r de nyheter Churchill delgivit honom med den bittra f�rebr�elsen att man hade svikit Ryssland. Han, som s� ofta hade upprepat att han inte skulle �kratsa kastanjerna ur elden �t andra�, k�nde det nu som om han trots allt blivit lurad att utf�ra detta motbjudande v�rv. I den ryska skildringen av Churchills bes�k p�st�s Stalin ha sagt efter Churchills avresa: �Alltsammans �r tydligt. Ett f�ltt�g i Afrika och Italien. De vill helt enkelt komma f�rst till Balkan. De vill l�ta oss f�rbl�da, f�r att sedan kunna diktera sina villkor f�r oss ... Men det kommer inte att bli n�got av! Vi kommer att f� slaverna med oss ... De hoppas att vi skall f�rlora Stalingrad och f�rlora spr�ngbr�dan f�r en offensiv �� [586]
Denna skildring tycks delvis vara f�rgad av senare tankar. Det �r tvivel underkastat om Stalin verkligen i augusti 1942 tillskrev Churchill planen f�r invasionen p� Balkan, en plan som vid den tiden knappast hade mognat i Churchills egen hj�rna. Men de sk�l Churchill gav honom f�r dr�jsm�let med den andra fronten � det fr�msta sk�let var bristen p� landstigningsb�tar � kunde s�kert inte �vertyga honom. Han ans�g att Tysklands v�pnade styrkor hade blivit s� starkt engagerade p� den ryska fronten att Hitler inte hade nog mycket folk f�r att f�rsvara Atlantkusten.[587]
Churchill bek�nde senare att han varit f�rbryllad �ver Stalins nyckfulla upptr�dande. Efter den h�ftiga ordv�xlingen om den andra fronten visade sig Stalin ov�ntat �lskv�rd, lyssnade med v�nlig uppm�rksamhet till Churchills utl�ggning av planen f�r den afrikanska invasionen och gav uttryck �t �versvallande f�rtjusning �ver de brittiska planerna p� h�nsynsl�st bombardemang av tyska st�der. Det �r inte sv�rt att gissa att Stalins �nyckfullhet� avspeglade en konflikt i hans h�llning: han kunde inte l�ta bli att ge luft �t sitt misshum�r �ver den andra fronten, men han var alltf�r angel�gen om Rysslands allians med v�stmakterna och alltf�r pl�gad av �ngslan f�r en separatfred f�r att inte f�rs�ka blidka sin g�st n�r utbrottet v�l var �ver. V�rlden kunde naturligtvis inte f� veta n�got om denna allvarliga meningsbrytning. Den fick h�ra att �samtalen mellan de b�da premi�rministrarna hade f�rts i en anda av hj�rtlighet och fullst�ndig uppriktighet�. Den ryske soldaten anade emellertid att n�got hade g�tt p� tok, och i sin sk�rseld blev han alltmera ot�lig och besviken p� de allierade i v�ster. Det faktum att det skulle dr�ja ytterligare tv� �r innan de allierade gjorde invasion i V�steuropa hade en inverkan p� folkst�mningen som sv�rligen kan �verskattas. Det var i en bekl�mmande k�nsla av isolering den ryska arm�n utk�mpade slaget om Stalingrad.
*
Slagets �ppnande f�regicks av en h�ftig baisse i truppernas och civilbefolkningens moral. �I s�der vid Rostov�, skriver chefen f�r den brittiska milit�rbeskickningen i Moskva, �tycks den ryska moralen ha sjunkit till en l�g niv�, och soldaterna har n�stan upph�rt att k�mpa. De s�gs att marskalk Stalin sj�lv har bes�kt denna del av fronten. I varje fall �r det tydligt att man omedelbart vidtog en omfattande utrensning ... Den var mycket framg�ngsrik, och den ryska moralen i s�der gav �gonblickligen gensvar.[588] Stalin p�stods ha presiderat �ver en krigsr�tt som rannsakade flera generaler, anklagade f�r pliktf�rsummelse.[589] Jaroslavskij, chefen f�r partiets propagandabyr�, beskyllde de civila myndigheterna i Kaukasien f�r att totalt ha brustit i f�rberedelserna f�r sina st�ders f�rsvar. Tyskarnas f�rs�k att spela ut olika kaukasiska nationaliteter och stammar mot varandra samt rekrytera kollaborat�rer bland dem var inte utan framg�ng � detta f�rh�llande skulle officiellt erk�nnas efter kriget, d� flera hundra tusen tjetjener, ingusjer och krimska tatarer anklagades f�r att ha hj�lpt fienden och straffades med deportation till Sibirien. Auspicierna f�r slaget om Stalingrad var s�lunda inte goda. Men det var en kamp som Stalin, kanske �nnu mer av personliga �n av rent milit�ra sk�l, inte hade r�d att f�rlora. Under de sex m�nader den varade dirigerade och f�ljde han utvecklingen av slaget och av den motoffensiv som framgick ur det.
Fr�n f�rsta stund var omst�ndigheterna kring denna strid egenartade. Tyskarna hade i b�rjan inte ansett staden vara av avg�rande betydelse. Ryssarna b�rjade gruppera sina trupper till dess f�rsvar f�rst i mitten av juli. Det fanns sj�lva verket intet tvingande milit�rt sk�l till att Stalingrad skulle bli platsen f�r det andra v�rldskrigets v�ldigaste drabbning. Tyskarna skulle troligen betydligt l�ttare ha kunnat avsk�ra den livsviktiga Volga p� n�gon punkt s�der om Stalingrad, mellan Stalingrad och Kaspiska havet. Hitler drevs nu huvudsakligen av ett psykologiskt motiv. �Vid den tidpunkt d� den mera m�lmedvetna kampen om Stalingrad b�rjade, under andra h�lften av augusti�, ber�ttar de tyska generalerna, �hade ryssarna samlat st�rre reserver d�r ... Det var l�ttare f�r ryssarna att f�rst�rka Stalingrad �n Kaukasus, eftersom staden l�g n�rmare deras huvudfront. Hitler blev ursinnig �ver de upprepade bakslagen. Platsens namn ��Stalins stad� � var en utmaning. Han drog bort styrkor fr�n sin huvudlinje, och fr�n alla andra punkter, i sin anstr�ngning att �vervinna den � och mattade ut sin arm� under anstr�ngningen.�[590] �ret f�rut hade b�de Hitlers och Stalins str�vanden varit koncentrerade p� Kreml � nu var de lika starkt koncentrerade p� Stalingrad.
Mot slutet av augusti hade ryssarna retirerat till mitten av Stalingrads f�rsvarsomr�de. Stalin s�nde Zjukov, sin skickligaste bef�lhavare, Vassilevskij, som eftertr�tt Sjaposjnikov som stabschef, samt Malenkov till faropunkten. �Inte ett steg tillbaka� var hans ryktbara order till Stalingrads garnison. Det var ingen eggande retorisk fras av det slag som ofta tillgripes av bef�lhavare f�r retirerande arm�er. Inte var Stalin heller besatt av id�n om statiskt f�rsvar, som Hitler skulle bli sedan krigslyckan hade �vergett honom. Tv�rtom hade skickliga tillbakadragningar och kringg�ende man�vrer dittills varit huvudelementen i Stalins �f�rsvar p� djupet�. Men att hejda den tyska framryckningen vid staden som bar hans namn var f�r honom en sak av den h�gsta betydelse. Han legend stod p� spel.
Den tyska framryckningen fortsatte, men den var mycket l�ngsam och mycket dyrk�pt. Under f�rsta h�lften av september f�rflyttades striderna in i stadens n�rmaste omgivningar; under senare h�lften rasade de i dess f�rst�der och dess centrum. Till Tjujkovs sextioandra arm� sl�t sig arbetare fr�n Stalingrads verkst�der, bland dem veteraner som k�mpat h�r under Stalin och Vorosjilov tjugotv� �r tidigare. F�rsvararna tr�ngdes tillbaka �nda till Volgastranden; alla deras retr�ttv�gar var avskurna, f�rst�rkningar och proviant kunde endast n� dem tv�rs �ver floden under h�rd tysk eld, och flodfarten skulle snart f�rsv�ras av isflak. Den 5 oktober riktade Stalin �ter ett budskap till den bel�grade garnisonen: �Jag f�rv�ntar att ni g�r ert yttersta f�r att f�rsvara Stalingrad ... Stalingrad f�r icke �verl�mnas till fienden, och den del d�rav som redan er�vrats av fienden m�ste befrias.� Fr�n den 27 september till den 13 oktober utk�mpades striden i ruinerna av tre verkst�der, Stalingrads Traktorverk, R�da Oktober och Barrikaden. Fr�n den 14 oktober till den 19 november stod kampen om enstaka byggnader � striden om en enda gata kostade nu tyskarna lika mycket tid och blod som de dittills offrat p� er�vringen av hela europeiska l�nder. I mitten av november h�ll f�rsvararna endast n�gra spridda st�llningar t�tt intill flodstranden. I denna stund, i sin dagorder den 7 november, s�kte Stalin elda deras mod. �Det kommer �nnu att r�da gl�dje p� v�ra gator�, lovade han. Den 19 november, d� tyskarna tycktes engagerade i en sista anstr�ngning att vinna totalt herrav�lde �ver staden, gav han order om motoffensiven.
Han hade b�rjat planl�gga den i september, vid den stora f�rvirringens tid. �Vi k�mpar ensamma�, med dessa ord sammanfattade han l�get f�r Vassilevskij. �V�ra motanfall ger inte de v�ntade resultaten. Hela divisioner f�rg�s. En del [bef�lhavare] vill att vi skall g�ra en sak, andra en annan. N�gra insisterar p� att vi skall inskr�nka oss till att driva bort tyskarna fr�n Stalingrad. Andra vill �vertala oss att v�nta p� allierad hj�lp. Och alla ber om f�rst�rkningar.� Han ans�g att faran kunde �vervinnas endast genom en stor motoffensiv och att tiden f�r den nu var mogen. Han bad Vassilevskij (eller var det Zjukov?) att utarbeta operationsplanen.
Stalins plan f�r motoffensiven grundade sig p� samma psykologiska premisser och samma inblick i Hitlers mentalitet som l�g till grund f�r stridsplanen vid Moskva, �ven om den nya kampanjen till sin operativa aspekt skulle bli vida mera invecklad, mogen och effektiv. �n en g�ng satsade Stalin p� sin fiendes blinda arrogans. Han utgick fr�n att Hitler ans�g att de ryska styrkorna i s�der blivit s� upprivna och desorganiserade under sommaren att de var ur st�nd att samla sig till ett motanfall. Stalin antog vidare att tyskarna �n en g�ng skulle f�rsumma att gruppera om sina styrkor fr�n anfalls- till f�rsvarsst�llning. I sin order den 14 oktober f�rs�krade ocks� Hitler uttryckligt sina trupper att en rysk motoffensiv var utesluten. Den uppgift Stalin tilldelade Stalingrads f�rsvarare var den att binda och n�ta ut de s�dra tyska arm�erna inne i Stalingrads�cken. Under tiden byggde han upp en strategisk reserv och var komplett ok�nslig f�r de desperata rop p� f�rst�rkningar som kom fr�n h�rt pressade bef�lhavare vid fronterna. �L�t dem skrika och j�mra b�st de vill�, instruerade han sin stabschef, �men lova dem inte n�gra reserver. Ge dem inte en enda bataljon fr�n Moskvafronten.� Han begick inte den blunder att plottra bort sina styrkor som skulle bli Hitlers f�rd�rv
Hitler flyttade just d� planl�st sina reserver mellan Stalingrad och Kaukasien. Stalin st�llde hela den operativa reserven under bef�l av Zjukov,[591] som i st�rsta hemlighet f�rdelade den p� de tre arm�er som flankerade Stalingrad i norr, nord-v�st och s�der. Vatutin, Rokossovskij och Jeremenko f�rde bef�l �ver de tre arm�erna, och Voronov hade kommandot �ver den v�ldiga m�ngden artilleri, det dominerande vapnet i detta slag. De tre arm�bef�lhavarna skulle rikta koncentriska slag mot ryggen p� Stalingrads tyska bel�grare och avsk�ra dem fr�n de tyska arm�erna i v�ster. De f�rsta anfallen skulle riktas mot den tyska frontens svaga punkter, de avsnitt som var besatta med klenmodiga rum�nska, ungerska och italienska trupper � det var �nnu ett exempel p� den politiska och psykologiska insikt p� vilken planen var baserad. Den 19 november anf�ll Vatutin fr�n norr. Han f�ljdes av Rokossovskij p�f�ljande dag, och d�refter av Jeremenko, som anf�ll fr�n s�der. P� fj�rde dagen var Stalingrads tyska bel�grare sj�lva bel�grade.
Stalin beordrade nu sina generaler att inte �gna n�gon uppm�rksamhet �t von Paulus� inringade divisioner utan att i st�llet g� till attack mot tyskarnas yttre styrkor och driva dem tillbaka fr�n Volga till och bakom Don. Nu kastades en tysk arm�grupp under Manstein upp fr�n s�der f�r att unds�tta von Paulus, och Hitler beordrade sitt flyg att h�lla �ppen en luftkorridor till Stalingrad, genom vilken hans inneslutna divisioner skulle f�rses med proviant och ammunition. Stalin kastade in sin flygplansreserv i striden och blockerade �korridoren�. N�r sedan hans generaler inte kunde komma �verens om vem de f�rst skulle ta itu med, von Paulus eller Manstein, besl�t han att Manstein skulle anfallas f�rst. Anfallet blev framg�ngsrikt, och i slutet av december hade den tyska huvudstyrkan kastats tillbaka tv� hundra kilometer fr�n Stalingrad. Den 1 februari kapitulerade von Paulus j�mte tjugotre tyska generaler och deras trupper. Kort d�rp� var Kaukasien rensat fr�n tyskar. S� slutade den strid, i alla avseenden s� intimt f�rknippad med Stalins namn, i vilken blomman av den tyska arm�n f�rintades. Det var mot bakgrunden av detta slag, utk�mpat p� den mark d�r han ett kvarts sekel tidigare tagit sina f�rsta stapplande steg som milit�r ledare, som Stalin nu v�xte till n�stan titansk resning i v�rldens �gon.[592]
*
H�ndelserna under 1941 och 1942 medf�rde signifikativa f�r�ndringar i Rysslands inre liv. Stalin p�pekade ofta sj�lv att kriget hade satt Sovjetregimen p� det sv�raste prov som kunde t�nkas och sk�nkt den slutliga sanktionen �t de id�er och principer som inspirerade den. Det �r sant att regimen bestod provet mycket b�ttre �n dess motst�ndare, och till och med n�gra av dess beundrare, hade v�ntat. Det yttersta n�dl�get avsl�jade dess inneboende styrka. Men det �r lika sant att kriget tenderade att rubba n�gra av de tankevanor p� vilka regimen, s�dan den utvecklat sig under trettiotalet, var baserad, och att det tvingade Stalin att g�ra �ppna eller besl�jade politiska justeringar, avsedda att �verbrygga klyvningar inom nationen och skapa den enhetliga m�ls�ttning som var en f�ruts�ttning f�r segern.
Tv� g�nger hade nationens moral blivit frestad till bristningsgr�nsen: omedelbart f�re slaget om Moskva och omedelbart f�re slaget om Stalingrad. N�gra av de kritiska symtomen, panikhandlingar och deserteringar, var naturenliga i situationen och skulle ha visat sig under alla liknande omst�ndigheter. Andra, som till exempel masskollaborationen med fienden, framf�r allt i Ukraina och Kaukasien, h�rledde sig ur missn�je och agg som legat och grott sedan trettiotalet. Stalin ins�g att landet beh�vde ett slags borgfred. Han kunde s� mycket l�ttare �stadkomma en dylik borgfred som den inte innebar n�gon f�rlikning fr�n hans sida med n�gra stridsv�rdiga fiender � dem hade han redan f�rintat. Allt han nu beh�vde g�ra var att f�rs�ka skingra en obest�md �malaise�, ett oartikulerat missn�je hos n�gra sektioner av folket. Det �r n�ra nog om�jligt att s�ga hur stora eller betydelsefulla dessa sektioner var. Man f�r inte f�rest�lla sig att en majoritet av folket var fientligt inst�lld mot regeringen. Om s� hade varit fallet, hade inga patriotiska appeller, inga �vertalningar eller tv�ngs�tg�rder kunnat f�rhindra Rysslands politiska sammanbrott, p� vilket Hitler alltj�mt f�rtr�stansfullt hoppades.[593] Den v�ldiga f�rvandling som landet hade underg�tt f�re kriget hade, trots alla sina m�rka sidor, st�rkt nationens moraliska t�ga. Folkets stora massa var fylld av en stark k�nsla av dess ekonomiska och sociala f�rdelar, vilka det var bistert beslutet att f�rsvara mot faran utifr�n. En minoritet var givetvis missn�jd och bitter, och med tanke p� de genomgripande omv�lvningar f�re kriget och de vittomfattande intressen som d�rvid led f�rf�ng kan det inte ha varit en betydelsel�s minoritet. Mellan de n�jda och de missn�jda elementen fanns det s�dana som tvekade och vacklade. Under de fruktansv�rda nederlagen kunde folkst�mningen ha fluktuerat, stigit, fallit och sv�ngt �t ena eller andra h�llet s� pl�tsligt och snabbt att den politiska j�mvikten blivit rubbad. Regeringen m�ste uppbjuda all sin kraft f�r att stadga nationens temperament. F�rst d� kunde den elda landet till den v�ldsamma entusiasm f�rutan vilken de kommande �rens stora segrar hade varit ot�nkbara.
F�re kriget hade hela propagandaapparaten oupph�rligt k�rt med historien om splittringen inom partiet. Inte ett �gonblick fick d� nationen gl�mma trotskismens, bucharinismens och de andra avvikelsernas ondska eller slappna av i sin verksamhet gentemot �folkets fiender�. Under kriget l�t man diskret �mnet falla. Inf�r Hitlers blott alltf�r p�tagliga konspiration var de g�ngna �rens uppdiktade konspirationer som gl�mda. �verlevande medlemmar av de krossade oppositionerna, personer som kunde vara till nytta f�r krigsanstr�ngningen, plockades fram ur koncentrationsl�gren och sattes till viktigt statligt arbete. Tuchatjevskijs l�rjungar, som blivit avskedade och deporterade, h�mtades i hast tillbaka till milit�rstaberna. Bland dem befann sig, enligt en tillf�rlitlig k�lla, Rokossovskij, segraren vid Stalingrad, en ursprungligen polsk kommunist, som tj�nstgjort som f�rbindelseofficer mellan Tuchatjevskijs stab och Komintern. Professor Ramzin, ledare f�r det �industriella partiet�, vilken i b�rjan av trettiotalet anklagats f�r f�rr�deri och samarbete med en fr�mmande makt, blev frigiven, hyllad f�r sina tj�nster och bel�nad med de h�gsta utm�rkelser. Professor Ustrialov, som faktiskt hade pl�derat f�r Sovjetstatens f�rvandlande till en nationalistisk-borgerlig republik, d�k �ter upp som medarbetare i ledande Moskvatidningar. Dessa var de mest i�gonenfallande exemplen som belyste den obest�mda borgfreden. Den var obest�md i s� m�tto att den inte grundade sig p� n�gon formell f�rsoningsakt eller p� n�gon allm�n amnesti, utan blott och bart p� Stalins antydande gester, vilka, �ven om deras mening stod klar f�r dem de var avsedda f�r, inte f�rpliktade honom till n�got och inte innebar n�gon �sj�lvkritik�.
*
Det mest signifikativa i den nya utvecklingen var emellertid en v�g av nationalism av ett slag som man endast helt kort f�rut skulle ha ansett of�renliga med bolsjevismen. V�gen var delvis spontan. Huvudmassan av folket reagerade med ett utbrott av vrede och nationell stolthet inf�r underr�ttelserna som sipprade ut fr�n det tyskockuperade omr�det om nazisternas sadistiska behandling av deras landsm�n och inf�r Hitlers propaganda om slavernas, framf�r allt ryssarnas, underl�gsenhet i rash�nseende. Vreden och stoltheten intensifierades ytterligare av nationens k�nsla av isolering, vilken f�rdjupades d� den allierade invasionen i V�steuropa l�t v�nta p� sig. Skalder, f�rfattare och journalister gav uttryck �t denna k�nsla. Ryssland s�g sig sj�lvt, med Aleksej Tolstojs ord, som �Atlas, ensam uppb�rande v�rldens hela tyngd�. I viss grad underbl�ste emellertid Stalin avsiktligt den nationalistiska k�nslan av politiska sk�l. Vi har h�rt honom frambesv�rja Kutuzovs, Suvorovs, Minins och Pozjarskijs andar under de f�rsta krigsm�naderna. Horder av propagandister f�ljde honom i sp�ren med en groteskt �verdriven glorifiering av Rysslands kejserliga f�rflutna. D�refter l�t han en l�ng serie dekret, reformer och motreformer hagla �ver landet, alla avsedda att stimulera den nya k�nslan.
Nationen var i behov av n�got, ett slagord eller en id�, som kunde elda dess fantasi och h�lla dess mod uppe. Under inb�rdeskriget var det den internationella socialismens och v�rldsrevolutionens id�er som animerade R�da arm�n. Senare tog de flesta bolsjeviker f�r givet att Ryssland, om det blev anfallet, skulle f�rvandla kriget till en kamp d�r skiljelinjerna gick inte mellan nationer utan mellan klasserna inom varje nation. Denna tro p� den revolution�ra internationalismen hade undan f�r undan f�rvittrat, och det fanns inte mycket liv kvar i den efter det l�nga praktiserandet av en sj�lvupptagen socialism i ett enda land och efter likviderandet av internationalismens f�respr�kare under de stora utrensningarna.[594] Stalins nuvarande iver att vidmakth�lla koalitionen mellan Ryssland och v�stmakterna blev det avg�rande hindret f�r ett �terupplivande av den gamla revolution�ra internationalismen. Nationalistisk exaltation blev reaktionen mot den, och naturligt nog steg exaltationen till sin h�jdpunkt bland de v�pnade styrkorna.
Det var hos de v�pnade styrkorna de mest f�rbluffande omslagen intr�ffade, alstrade av den nya andan. De allra flesta av de seder, bruk och institutioner som levat kvar inom arm�n som ett arv fr�n revolutionen och inb�rdeskriget sopades bort. Mitt under slaget om Stalingrad, i oktober 1942, tog ett speciellt dekret makten fr�n de politiska kommissarierna, som hitintills hade haft uppsikt �ver officerarna � partiets v�gnar � de politiska kommissarierna fanns i sj�lva verket kvar, men de blev underordnade de milit�ra bef�lhavarna. �tg�rden var milit�rt ber�ttigad � den skapade enhetlighet i bef�let och f�rst�rkte disciplinen. Men dess politiska konsekvenser var minst lika betydelsefulla. Den blev signalen till en ivrig �terg�ng till den f�rrevolution�ra milit�rtraditionen. I november 1942, i sin kommentar till ett dekret som avskaffade �socialistisk t�vlan� inom milit�ren, f�rklarade �Pravda� rent ut att soldaten inte hade n�gra som helst socialistiska f�rpliktelser och att hans plikt helt enkelt var att tj�na fosterlandet, liksom hans f�reg�ngare hade gjort. Peter den stores milit�rreglemente framh�lls som ett efterf�ljansv�rt exempel. Det uppsattes gardesregementen och gardesdivisioner � sj�lva namnen erinrade om den gamla tsartiden. Suvorov- och Kutuzovordnarna instiftades. Kosackf�rband, tidigare f�raktade som symboler f�r det tsaristiska f�rtrycket, �terupplivades i all sin forna glans. Slutligen, strax f�re tjugofem�rsdagen av revolutionen, �terinf�rdes ep�letterna p� officersuniformerna, dessa ep�letter som i ett av de f�rsta bolsjevikdekreten hade bannlysts som tecken p� ett reaktion�rt kastv�sen inom krigsmakten. H�lsningsplikten blev obligatorisk och uppr�tth�lls strikt. Exklusiva officersm�ssar och str�ngt separata m�ssar f�r h�gre och l�gre officerare inr�ttades. Liksom f�r att sanktionera hela denna riktning, som f�rst�rkte officersk�rens st�llning och privilegier, och f�r att understryka sin personliga andel i den, antog Stalin sj�lv titeln marskalk � hans f�rsta milit�ra grad vid sextiofyra �rs �lder � i mars 1943, efter Stalingradsslagets slut. Han hade strax f�rut h�ljt sin officersk�r med hedersbetygelser och lagrar. Enbart i december hade han befordrat trehundrasextio bef�lhavare till generaler, och under de f�ljande veckorna fylldes tidningsspalterna dagligen med l�nga listor �ver befordringar. Han hade �verr�ckt marskalkstavar till sina mest lysande bef�lhavare, och nu var han angel�gen att visa att han sj�lv var ett med sin officersk�r.
Den traditionalistiska och nationalistiska str�mningen inskr�nkte sig inte till arm�n; den genomtr�ngde hela landets politiska klimat. Stalin undvek noggrant att personligen engagera sig alltf�r kraftigt f�r den nya linjen � hans gamla bolsjevikiska h�mningar var tydligen alltf�r starka. Men han sanktionerade den nya linjen p� sitt eget, besynnerligt diffusa s�tt. Under slaget om Moskva hade han om nationalsocialismen f�llt f�ljande yttrande: �Kan Hitlers anh�ngare betraktas som nationalister? Nej, det kan de inte. Hitlers anh�ngare �r nu inte nationalister, utan imperialister�.[595] Han h�vdade vidare, att s� l�nge Hitler samlade tyska landomr�den, hade han haft en viss r�tt till titeln nationalist, men att han f�rverkade den d� han b�rjade annektera icke-tyska l�nder. Det var ett egendomligt argument i Stalins mun, ty aldrig hittills hade bolsjevikerna, inte heller Stalin, f�rv�grat sina fiender och motst�ndare etiketten nationalister, vilken f�r dem, Lenins l�rjungar, hade en neds�ttande inneb�rd. N�r Stalin nu f�rv�grade Hitler denna beteckning, ber�vade han den dess f�rringande betydelse och sade ungef�r: �Det �r vi, inte v�ra fiender, som �r de verkliga nationalisterna.� Hans propagandister fattade vinken och f�ljde den. Sj�lv balanserade han os�kert mellan kvardr�jande internationalism och en ben�genhet att underbl�sa den nationalistiska st�mningen. En g�ng yttrade han s�lunda: �... om tyskarna vill ha ett utrotningskrig, s� skall de f� det. Fr�n och med nu ... blir det v�r uppgift ... att utrota varje enskild tysk som har satt sin invaderande fot p� v�rt fosterlands jord.�[596] Hitlers propagandister gjorde ivrigt bruk av dessa ord och f�rklarade f�r de tyska soldaterna att den ryska arm�n inte skonade krigsf�ngarnas liv, vilket eggade soldaterna att k�mpa med vild desperation. Stalin korrigerade d� sig sj�lv och karakteriserade den tolkning man givit hans ord som �en dum l�gn och meningsl�st f�rtal mot R�da arm�n�. �Det skulle vara l�jligt�, tillade han, �att identifiera Hitlers klick med det tyska folket, med den tyska staten. Historien visar oss att personer som Hitler kommer och g�r, men det tyska folket och den tyska staten lever kvar.�[597] Hans propagandister underl�t i regel att g�ra denna distinktion �nda fram till krigets slutskede. Liksom m�nga av sina kolleger i de andra allierade l�nderna hetsade de folket mot den tyska nationen som helhet, inte endast mot nazisterna. Stalins egna dagorder slutade undantagsl�st med orden: �D�d �t de tyska inkr�ktarna!� Denna grymma refr�ng, som upprepades dag efter dag och tj�nade som motto f�r dikter och tidningsartiklar, b�de �terspeglade och underh�ll den k�mpande nationens ursinne och tycktes reducera krigets intrikata och m�ngsidiga v�rv till blott och bart det primitiva fysiska slaktandet.
Hitlers rasbarbari � ena sidan och den v�ldsamma nationalismen i Stalins propaganda � den andra l�mnade knappast n�gon plats �vrig f�r direkta ryska appeller till det tyska manskapet, f�r n�got f�rs�k att driva en ideologisk kil mellan nationalsocialisterna och det �vriga tyska folket, f�r en effektiv politisk krigf�ring, som kunde ha h�mmat den ohyggliga masslakten. Det var det nationalistiska budskapets styrka att det inte till�t den ryske soldaten att vackla eller vika. Det var dess svaghet att Ryssland p� grund d�rav kunde k�pa segern endast till det h�gsta och mest fruktansv�rda pris. Det �r i sj�lva verket sv�rt att s�ga vilket som var st�rst: Rysslands olycks�de att ha ett ledarskap som var ur st�nd att vinna kriget till ett pris som innebar mindre f�rst�relse och blodsutgjutelse, eller dess lycka att ha ett ledarskap som, d� h�ndelsernas g�ng inte l�mnade det n�gon annan utv�g �ppen, bortsett fr�n kapitulation och underkastelse, vara i st�nd att betala det mest enorma pris n�gon nation n�gonsin betalat f�r segern.[598]
Den 4 september 1943 �verraskade Stalin v�rlden med sin pl�tsliga rehabilitering av den grekisk-ortodoxa kyrkan, som tidigare identifierats med l�ancien r�gime och alltsedan revolutionen varit halvt undertryckt. Stalin mottog metropoliten Sergius, kyrkans faktiska �verhuvud, och efter ett l�ngt och v�nskapligt sam tal med denne f�rklarade han Den heliga synoden �teruppr�ttad. Det sk�l han gav f�r denna handling var att kyrkan hade bidragit till krigsanstr�ngningen och d�rigenom visat sin lojala h�ngivenhet f�r fosterlandet. Det kunde inte f�rnekas, men det kunde heller inte f�rnekas att biskopar och pr�ster i de ockuperade omr�dena samarbetade med tyskarna. Det nyvunna nitet f�r den gammalryska traditionen kr�vde en rehabilitering av kyrkan, som intagit en central plats i denna tradition. Eftersom religionen p� intet s�tt hade f�rlorat sitt grepp �ver musjikerna, och eftersom en viss religi�s v�ckelse hade gjort sig m�rkbar under de senaste �rens pr�vningar och vederm�dor, borde den nya given f�r kyrkan rasera en mur mellan regeringen och de religi�sa kretsarna. Den st�rkte den politiska borgfreden.
Stalin hade ocks� vidare vyer. Under sommarens offensiver hade den ryska arm�n just befriat st�rre delen av Ukraina, och Stalin s�g fram mot den dag d� den skulle �verskrida gr�nserna till Balkan, d�r den grekiska katolicismen var den f�rh�rskande religionen. Rysslands inflytande p� Balkan �r v�rt en grekisk-ortodox m�ssa, kan han ha sagt till sig sj�lv. Tsarerna hade begagnat kyrkan som ett lydigt redskap f�r sin politik, och av kall opportunistisk ber�kning f�ljde nu Stalin deras exempel. Att han, den forne eleven vid ett pr�stseminarium, skulle arrangera kyrkans halvt verkliga, halvt skenbara come-back var ett av de sm�, historiska sammantr�ffanden i vilka romantiska historiker kan utl�sa en speciell mening. Men att han rehabiliterade kyrkan s� snart efter det att han uppl�st Komintern var ett sammantr�ffande av st�rre politisk betydelse. De tv� �tg�rderna stod i samklang med varandra, och denna samklang blev �nnu tydligare d� �Internationalen�, arbetarr�relsens kamps�ng hela v�rlden �ver, komponerad av en fransk kommunard, hittills Sovjetrepublikens nationals�ng, ersattes med en annan nationals�ng med st�rre patriotisk respektabilitet.[599]
Det gick ocks� i stil med hela tendensen att Stalin patroniserade en ny slavofil r�relse. Slavofilismen, med panslavismen som ytterlighet, hade varit ett framtr�dande drag hos det f�rrevolution�ra Ryssland. En av dess varianter hade tj�nat som instrument f�r den tsaristiska diplomatin, som i sin kamp mot de ottomanska och habsburgska v�ldena v�djade till rassolidariteten hos dessas slaviska unders�tar � bulgarer, serber, slovener och tjecker. En annan variant av slavofilismen hade en revolution�r, �popul�r� anstrykning � den proklamerade de slaviska bondenationernas solidaritet mot b�de det feodala env�ldet och den v�sterl�ndska kapitalismen. Den ryska marxismen, �ven bolsjevismen, hade f�rd�mt slavofilismen i alla dess versioner, emedan marxisterna f�raktade allt v�djande till rassolidariteten. Den nu �teruppv�ckta slavofilismen kombinerade k�nnetecknen hos sina b�da tidigare varianter � den var ett diplomatiskt redskap, och samtidigt pekade den p� ett gemensamt specifikt slaviskt, revolution�rt intresse.
�ven om Stalin beskyddade den nya traditionalismen, m�ste han likv�l inse att de b�da riktningarna, av vilka den ena gick tillbaka p� tsarernas Moder Ryssland och den andra h�mtade sin inspiration fr�n Lenin, var fundamentalt motstridande. Han kunde inte helt ansluta sig till n�gondera. Han hade l�mnat det Leninska Ryssland l�ngt bakom sig, men han kunde inte heller kasta ankar vid Moder Rysslands str�nder � han irrade mellan de b�da. Det kunde naturligtvis inte bli fr�ga om n�gon �ppen konflikt mellan de b�da riktningarna, ty regimen och dess ideologi m�ste f�rbli �monolitisk�. Man kan inte ens avg�ra vilka av politbyr�ns medlemmar som mera omfattade den ena principen �n den andra, eller om det �ver huvud fanns n�gra s�dana meningsskiljaktigheter mellan dem, ty man vet n�stan ingenting om politbyr�ns interna liv under dessa �r. Inte desto mindre f�rde tv� partier, ett revolutionsparti och ett traditionsparti, endast halvt medvetna om varandra, en tyst tillvaro i folkets tankar och k�nslor och i Stalins egen sj�l. En uppm�rksam l�sare av hans tal under krigstiden kan sp�ra, genom hans successiva ideologiska moduleringar och betoningsskiftningar, de tillf�llen d� �n det ena, �n det andra partiet tar �verhand och de tillf�llen d� de h�ller varandra i schack. Dualismen i Stalins �sk�dning kom exempelvis sl�ende till uttryck i hans upptr�dande vid firandet av revolutionens �rsdag 1943. Strax f�re �rsdagen dekorerades han med Suvorovorden. Han framtr�dde inf�r Moskvas sovjet f�r att h�lla sitt sedvanliga minnestal, men f�r f�rsta g�ngen upptr�dde han nu d�r i marskalkuniform med guldbroderade ep�letter och briljanterade ordnar. Medan utanf�r kanonsalut och storslagna fyrverkerier h�lsade budet om Kievs befrielse, stod han inf�r sovjeten som sj�lva f�rkroppsligandet av Suvorovs och Kutuzovs Ryssland. Men i sitt tal ber�rde han inte med ett ord det kejserliga Rysslands upph�jande symboler. I st�llet erinrade han om �den store Lenins befallningar� och uppeh�ll sig utf�rligt vid den socialistiska revolutionsbragden. Liksom f�r att motv�ga kulten av arm�n, som hade tilltagit under de f�reg�ende m�naderna, sade han nu: �Liksom under �ren av fredligt uppbyggnadsarbete, s� har �ven under krigs�ren Sovjetfolkets ledande och v�gvisande kraft varit Lenins parti.� [600]
*
Hans upptr�dande, och f�r �vrigt hela situationen, tydde p� att han f�rs�kte l�tta en latent sp�nning mellan partiet och arm�n. Det fanns anledning nog till en s�dan sp�nning. Den nationalistiska k�nslan koncentrerades p� arm�n. Arm�n sk�rdade lagrarna och �vergl�nste partiet. De tv� k�rerna var f�rdenskull inte engagerade i n�gon uppseendev�ckande komplott eller maktkamp. Banden mellan dem hade hittills varit f�r starka f�r n�got s�dant � m�nga av officerarna hade tillh�rt partiet, och hotet utifr�n manade till endr�kt. En viss rivalitet var likafullt oundviklig. I fredstid uppr�tth�ll partiet nitiskt sin supremati gentemot alla andra sammanslutningar. Kriget tenderade att f�rsvaga denna supremati. Den gav ny tyngd �t arm�n. Omst�ndigheternas makt gjorde generalstaben till politbyr�ns j�mlike och f�rl�nade officersk�ren st�rre auktoritet, f�r att inte tala om �ra, �n partisekreterarnas civila hierarki, �tnj�t. Partiet n�dgades finna sig d�ri, men det kunde inte undg� att k�nna sig irriterat.
Hitler, uppretad �ver oenigheten med sina generaler, ber�ttade en g�ng f�r sina v�nner hur han avundades Stalin, som kunde g� fram mycket h�nsynsl�sare med obstinata milit�rchefer �n han sj�lv kunde.[601] D�ri, som i m�nga andra av sina �intuitioner� om Ryssland, d�mde den �b�hmiske korpralen� ytligt och felaktigt. Han t�nkte antagligen p� utrensningen av Tuchatjevskij och dennes grupp, vilken f�r �vrigt �gde rum tre �r efter Hitlers uppg�relse med general Schleicher. Sanningen �r den, att R�da arm�ns officersk�r har varit den enda organisation i staten p� vilken Stalin inte har ut�vat det totalit�ra trycket i dess fulla styrka. Visserligen h�ll han de v�pnade styrkorna under sin kontroll. Men han tog sig ocks� i akt f�r att inveckla dem alltf�r intimt i alla de kontroverser och intriger som skakade parti och stat. Han uppmuntrade den opolitiske generalen, h�ngiven sitt jobb och inst�lld p� att g�ra det b�sta av det, om bara officern i fr�ga �gnade partiet l�pparnas dyrkan vid ett eller annat s�llsynt tillf�lle. En milit�rchef som i sitt f�rflutna hade varit sympatiskt inst�lld till den ena eller den andra oppositionen, men som inte varit politiskt aktiv, beh�vde inte g� igenom de f�r�dmjukande botg�ringsceremonier som ingen civil med en liknande fl�ck p� samvetet kunde slingra sig undan. Milit�rvetenskapen var ett av de f� politiskt betydelsefulla f�lt d�r Stalin uppmuntrade en sj�lvst�ndig och experimentlysten anda, vilken han inte p�tvingade buden och f�rbuden i sin pseudodialektiska katekes. �nda fram till 1937 hade han givit Tuchatjevskij fria h�nder i strategiska och taktiska fr�gor och med krigsmaktens modernisering. P� s� s�tt undslapp officersk�ren i stor utstr�ckning den tryckande sj�lsliga drill som under �rens lopp stympade och krossade den civila personligheten. Visserligen medf�rde utrensningen 1937 en sv�r f�rs�mring. Men det var betecknande att inte en enda av de anklagade milit�rledarna tvingades rabbla de vanliga bek�nnelserna och sj�lvanklagelserna. De m�tte alla sina domare och b�dlar som m�n. Enbart den omst�ndigheten tydde p� att officersk�ren hade f�rv�rvat en egen, s�rpr�glad mentalitet, ett andligt oberoende och en moralisk motst�ndskraft som var fullkomligt exceptionell i totalitarismens atmosf�r.
Under krigets f�rsta skede fick arm�n dyrt umg�lla bland annat den f�rlust av sj�lvf�rtroende som dess kommandostaber lidit som en f�ljd av utrensningarna. Varningen var emellertid inte bortkastad p� Stalin. Han var nog klok att �tersk�nka sina milit�rchefer deras r�relsefrihet, att uppmuntra dem att s�ga sin mening, att inge dem mod att s�ka l�sningen p� sina problem via misstag och motg�ngar, samt att befria dem fr�n skr�cken f�r husbondens vrede, en skr�ck som tyngde s� h�rt p� Hitlers milit�rchefer. Han straffade sina officerare med drakonisk str�nghet f�r bristande mod eller vaksamhet; han degraderade dem f�r inkompetens, om s� de inkompetenta r�kade heta Vorosjilov eller Budjonnyj, och han befordrade dem f�r initiativkraft och duglighet. Hitlers generaler hade en b�ttre uppfattning om Stalins metod �n Hitler sj�lv n�r de sade att de h�gsta Pinnarna p� den ryska bef�lsstegen �var fyllda med m�n som visat sig s� dugliga att de hade r�tt att anv�nda sitt eget omd�me och utan risk kunde insistera p� att f� handla enligt sitt eget huvud�.[602]
�nd� �r det ett faktum att Stalin, liksom Hitler, fattade det avg�rande beslut i alla st�rre och m�nga mindre milit�ra fr�gor. Man kan d� fr�ga sig hur de tv� sakerna kunde f�renas: Stalins st�ndiga inblandning k krigf�ringen, och r�tt till eget initiativ f�r hans underordnade. F�rklaringen �r att han hade ett s�reget s�tt att fatta sina beslut, ett s�tt som inte lade n�got band p� hans generaler utan tv�rtom uppmuntrade dem att anv�nda sitt eget omd�me. Hitler hade vanligtvis sin f�rutfattade mening � ibland en lysande id�, ibland ett vanvettigt uppslag � som han f�rs�kte tvinga p� en Brauchitsch, en Halder eller en Rundstedt. I all sin s� kallade dilettantism var han doktrin�r i strategiska fr�gor, irriterad �ver dem som inte kunde inse f�rtj�nsterna i hans speciella dogm eller plan. Inte s� Stalin. Han hade inga strategiska dogmer att tvinga p� andra. Han kom inte till sina generaler med sina egna operativa planritningar. Han framf�rde sina allm�nna synpunkter, som baserade sig p� en exceptionell k�nnedom om alla situationens aspekter, ekonomiska, politiska och milit�ra. Men d�rut�ver l�t han sina generaler bilda sig sina egna �sikter och utarbeta sina planer, och p� dem grundade han sina beslut. Han tycks ha spelat rollen av en kall, opartisk och erfaren skiljedomare mellan sina egna generaler. I h�ndelse av en konflikt mellan dem inh�mtade han de m�ns �sikter vilkas mening hade n�got att betyda, v�gde sk�len f�r och emot, anpassade lokala synpunkter efter allm�nna h�nsyn och sade slutligen sin mening. Hans beslut kom d�rf�r inte �verrumplande f�r hans generaler � de sanktionerade vanligen id�er som de sj�lva hade haft i tankarna. Denna metod att ut�va ledarskapet var inte ny f�r Stalin. I b�rjan av tjugotalet fick han ledningen i politbyr�n p� ett analogt s�tt, genom att noggrant f�rvissa sig om vad majoriteten hade f�r �sikter och ta upp dem som sina egna. P� liknande s�tt blev generalerna nu mottagliga f�r hans p�verkan, d�rf�r att han sj�lv var mottaglig f�r deras tankar och f�rslag. Hans hj�rna producerade inte, som Hitlers, fyrverkerier av strategiska p�fund, men hans arbetsmetod gav st�rre utrymme �t hans bef�lhavares kollektiva uppfinningsf�rm�ga och fr�mjade ett b�ttre f�rh�llande mellan �verbef�lhavaren och hans underlydande �n det som r�dde i Oberkommando der Wehrmacht.[603]
H�rmed �r inte sagt att Stalin helt enkelt f�ljde majoriteten bland sina bef�lhavare. Sj�lva denna majoritet var p� s�tt och vis hans egen skapelse. Under de sv�raste motg�ngarnas tid f�rnyade och f�ryngrade han radikalt de h�ga kommandostaberna. Han satte sig �ver alla sterila senioritetsh�nsyn och f�ste sig uteslutande vid prestationer under strid. S� gott som alla hans ryktbara marskalkar och generaler bekl�dde underordnade poster vid krigsutbrottet. Det f�rsta urvalet av den nya milit�reliten �gde ruin under slaget om Moskva, d� Zjukov, Vassilevskij, Rokossovskij och Voronov kom i f�rgrunden. Det fortsatte under slaget om Stalingrad, d� Vatutin, Jeremenko, Malinovskij, Tjujkov, Rotmistrov, Rodimtsev med flera gjorde sig ett namn. Det blev n�stan fullbordat under slaget vid Kursk, v�ndpunkten i den unge Tjernjakovskijs meteorliknande karri�r � han steg p� tre �r fr�n major till arm�general. Dessa m�n, s� gott som alla i trettio- eller fyrtio�rs�ldern, oh�mmade av rutinens d�da tyngd, l�rde girigt i krigets h�rda skola, tills de blev sina fienders j�mlikar eller �verm�n.
P�nyttf�delsen av arm�n, dess moral och dess kommandostab var en av Rysslands m�rkligaste bragder, av vilken Stalin har �ran. Men dess politiska konsekvenser kan inte ha varit helt i Stalins smak. Hans marskalkar och generaler b�rjade stj�la rampljuset. Han, Stalin, hade rest sig s� h�gt till och med �ver sina kolleger i politbyr�n att inte en av dem i folkets �gon hade intagit platsen som hans st�llf�retr�dare. Ingen av dem hade n�got grepp om den folkliga fantasin eller tillgivenheten. P� maktpyramidens topp hade Stalin st�tt ensam: f�rst l�ngt under honom hade skymtat de n�stan opersonliga gestalterna av Molotov, Kaganovitj, Mikojan, Zjdanov, Andrejev. Landets politiska liv hade varit insvept i ett gr�tt t�cken av anonymitet. Detta t�cken var nu till stor del skingrat. Nya namn, f�rbundna med stora och �rorika segrar, var p� allas l�ppar. De representerade en potentiell styrka som ehuru p� intet s�tt fientlig mot Stalin, likv�l inte passade hans politiska stil. Vi har sett hur fruktan f�r en bonapartistisk deformering av revolutionen hade pl�gat bolsjevikerna sedan revolutionens f�rsta dagar. Trots att Stalin sj�lv sedan dess hade blivit anklagad f�r att vara ett slags Bonaparte, kunde han inte undg� att se med oblida �gon p� den milit�ra legendbildningen kring hans marskalkar.
KAPITEL 13
Stalins utrikespolitik under 1943. � F�rberedelser f�r Teherankonferensen � Stalin, Churchill och Roosevelt: en j�mf�relse mellan deras personligheter. � Kontroversen om den andra fronten, � �V�nner i anda och upps�t,� � De �tio slagen� under 1944, � Stalin avvisar v�stmakternas medlingsf�rs�k mellan Ryssland och Polen. � Utstakning av intressesf�rer (juni-oktober 1944). � Stalins politik i �st- och V�steuropa, � Hans upptr�dande under Warszawaupproret i augusti 1944. � Stalin vid Jaltakonferensen (februari 1945). � Hans intressen i kriget i Stilla havet, � Tv� riktlinjer i hans politik � 1815 och 1945; Alexander I och Stalin (likheter och olikheter). � �Folkdemokratierna,� � Stalins syn p� kommunismen i Tyskland. � Hans svikna f�rhoppningar p� ett stormaktssamv�lde, � Stalin i Potsdam (juli 1945),
Efter sommaroffensiven 1943, under vilken den ryska arm�n �terer�vrade n�ra tv� tredjedelar av det f�rlorade Sovjetterritoriet, kunde Stalin inte tveka om krigets utg�ng. F�r f�rsta g�ngen hade general Vinter inte n�gon del i hans segrar. De ryska stridskrafterna hade �nnu inte f�tt den numeriska �verl�gsenhet �ver de tyska med vilken de tillintetgjorde dem l�ngre fram. Som Stalin sj�lv skulle ber�tta f�r Roosevelt och Churchill i Teheran, hade han endast sextio divisioner mer �n tyskarna, och dem flyttade han snabbt mellan de olika frontavsnitten f�r att f� �verl�gsen slagkraft p� utvalda platser och i avg�rande �gonblick.[604] Hans trupper �gde heller �nnu inte �vertaget att k�mpa med flera och b�ttre vapen �n fienden. Under 1942 h�ll den ryska industrin p� att l�ngsamt �terh�mta sig efter sin f�rflyttning och producerade mycket litet. F�rst 1943 b�rjade de nybyggda verkst�derna och de som f�tt �hoppa bock� fr�n V�stryssland till och bortom Ural att spruta fram stridsvagnar, flygplan och kanoner i stora m�ngder. Dessa m�ste sedan transporteras till fronterna mellan sexhundra och tolvhundra kilometer P� usla v�gar och glesa j�rnv�gslinjer. I sin fulla kraft kunde inte dessa vapen g�ra sig g�llande i striderna f�re 1944. Dessutom skulle tillf�rseln av krigsmateriel fr�n v�stmakterna sv�lla ut till sin maximala omfattning f�rst under 1944. Stalin visste s�lunda att han sk�rdade sina v�ldiga framg�ngar genom att utnyttja endast en del av den styrka han snart skulle beh�rska, �ven om han alltj�mt varnade sitt folk f�r sj�lvbel�tenhet och slapphet, avspeglade hans yttranden v�xande tillf�rsikt. �R�da arm�n�, kunde han nu f�rklara, �har blivit den starkaste och mest h�rdade av moderna arm�er.� [605]
Hans fruktan f�r en separatfred mellan Tyskland och v�stmakterna m�ste nu ha avtagit h�gst avsev�rt, om den inte helt blivit skingrad genom hans pakter och �verenskommelser. Hitler hade redan satt in mellan �ttio och nittio procent av sina landstridskrafter mot Ryssland, och vad som �n h�nde, skulle han inte kunna �ka sin slagkraft i �ster nog mycket f�r att besegra Ryssland.[606] Det kan till och med ha fallit Stalin in att en gynnsam kombination av omst�ndigheter, bland vilka Hitlers huvudl�sa strategi inte var den minst viktiga, eventuellt skulle s�tta Ryssland i st�nd att vinna kriget utan en brittisk-amerikansk invasion p� kontinenten.[607] Han ville inte satsa p� en s�dan chans, men han visste att hans position gentemot bundsf�rvanterna var osedvanligt stark: det var nu de som ha& de starkaste sk�len att frukta en separatfred och som skulle vara mest angel�gna att vidmakth�lla alliansen. Han visste ocks� att de g�rna ville f�rs�kra sig om Rysslands deltagande i kriget mot Japan, vars utg�ng alltj�mt syntes oviss. S�llan har en statsman suttit med s� m�nga trumf p� hand.
Allt detta till trots lyckades han inte uppn� de m�l han satt sig f�re under 1941: britterna och amerikanerna hade �nnu inte erk�nt inf�rlivandet av de baltiska l�nderna och Polens �stra gr�nsomr�den med Sovjetunionen. Roosevelt och Churchill uppmanade honom att uppskjuta uppg�relsen med Polen till efter krigsslutet. Stalin besl�t att genast forcera �rendet. Eftersom den polska exilregeringen i London kr�vde tillbaka varje tumsbredd mark som varit polsk f�re 1939, l�g det i hans tydliga intresse att f�rhindra denna regerings etablering i Polen. V�ren 1943 fick han p� den punkten hj�lp av en dunkel episod. Tyskarna meddelade att de hade uppt�ckt en massgrav med polska officerare, krigsf�ngar, vid Katyn n�ra Smolensk, och de f�rklarade att officerarna blivit m�rdade av ryssarna. Polackerna i London beg�rde en opartisk unders�kning av Katyngravarna och l�t antyda att de satte tro till den tyska versionen. De hade i sj�lva verket varit oroliga f�r dessa officerares �de, och n�r Sikorski bes�kte Stalin 1941, gjorde han fr�gor om dem, p� vilka Stalin inte gav n�got tillfredsst�llande svar. Det var likafullt odiplomatiskt av polackerna att indirekt st�dja den tyska anklagelsen, i synnerhet som det fanns sk�l att misst�nka att tyskarna sj�lva, som bragt miljoner m�nniskor om livet, kunde vara skyldiga till og�rningen. Om Stalin s�kte en f�rev�ndning att kunna f�rklara den polska regeringen underm�lig, vilket han utan tvivel gjorde, s� hade han nu funnit den. Ingen av de allierade f�rsvarade polackernas handlingss�tt. Moskva avbr�t f�rbindelserna med den polska Londonregeringen och b�rjade f�rbereda uppr�ttandet av en mot Ryssland v�nskaplig polsk statsf�rvaltning. De allierade hade nu kommit att bli oeniga inte bara om Polens gr�nser utan till och med om dess styrelse, men Stalin ans�g tydligen att hans bundsf�rvanter skulle n�dgas finna sig i vad han �n gjorde. Han var �vertygad om att de ryska arm�erna, inte de brittiska eller amerikanska, skulle komma att driva bort tyskarna ur Polen, och att f�ljaktligen han, inte Churchill eller Roosevelt, skulle ange tonen vid Weichsel.
Hans anspr�k v�xte i och med vissheten om segern. Han n�jde sig inte l�ngre med att trygga de vinster han gjort sig i kompanjonskap med Hitler. Han str�vade nu efter vinster som han g�tt f�rlustig p� grund av Hitlers opposition. Under 1940 hade han gjort anspr�k p� f�retr�desr�tt f�r de ryska intressena i Rum�nien och Bulgarien. Han uppsatte nu p� nytt samma krav. Hans f�rest�llning om den blivande freden hade tagit form � den h�ngde samman med de id�er om intressesf�rer som f�resv�vat vissa Sovjetdiplomater p� tjugotalet och som han sj�lv d� s� kraftigt f�rd�mt.[608] Det �r fortfarande om�jligt att med st�rre precision ange de olika faserna i denna utveckling. Europas uppdelning i intressesf�rer diskuterades vid utrikesministerkonferensen i Moskva i oktober 1943.[609] Diskussionen var vag, och fr�gan l�mnades �ppen. Man kan anta att Stalin d� genom Molotov sonderade sina allierade, men att fr�gan redan var slutdebatterad i hans inre cirklar.
Det var ocks� omkring denna tid, senare h�lften av 1943, som Stalin b�rjade �gna stort intresse �t den fred som skulle p�tvingas Tyskland. En ledande princip hade uttalats av president Roosevelt i Casablanca i januari 1943: Tyskland skulle inte till�tas f�rhandla om en fred � det m�ste �kapitulera utan villkor�. N�r Roosevelt framlade denna formel var han influerad av minnena fr�n det amerikanska inb�rdeskriget, d� nordstaterna v�grade att underhandla med sydstaterna om kapitulationsvillkoren.[610] Roosevelt lanserade sin princip med de allvarliga konsekvenser den innebar utan att konsultera vare sig Stalin eller Churchill. Stalin accepterade principen med blandade k�nslor. Han s�g i den en ytterligare garanti f�r att v�stmakterna inte skulle s�ka n�gon uppg�relse med Tyskland till f�rf�ng f�r Ryssland � d� Roosevelt framlade sin formel om ovillkorlig kapitulation hade krigslyckan inte v�nt sig s� starkt till Rysslands fav�r att Stalin hade r�d att f�rakta denna ytterligare garanti. I sin dagorder den f�rsta maj 1943 talade han om ovillkorlig kapitulation och gjorde principen till sin egen. Men han ins�g ocks� att Roosevelts taktik tenderade att f�rst h�rda och f�rl�nga Tysklands motst�nd och d�refter belasta de allierade med hela ansvaret f�r freden. Han s�kte f�rm� presidenten att modifiera sin princip eller �tminstone mildra den med ett allm�nt angivande av fredsvillkoren. Liknande f�rest�llningar gjordes f�r �vrigt �ven av britterna. Men Roosevelt h�ll fast vid sin st�ndpunkt.[611]
Slagordet ovillkorlig kapitulation smickrade nationalk�nslan i alla de allierade l�nderna. Tanken p� �kartagisk� straffred med Tyskland vann �verallt stor anslutning. �nnu s� sent som i september 1944 skulle b�de Roosevelt och Churchill alltj�mt gynna planer p� en �sj�labot� f�r Tyskland som skulle ber�va landet dess tunga industri.[612] Stalins synpunkter f�ljde samma m�nster. Hans ekonomiska r�dgivare professor Varga, som p� tjugotalet s� str�ngt kritiserade de ekonomiska klausulerna i Versaillesf�rdraget, framf�rde i september 1943 offentligt synpunkten att Tyskland m�ste betala dryga krigsskadest�nd till de allierade. Detta krav blev allt mer popul�rt ju l�ngre de ryska arm�erna avancerade och s�g att tyskarna, i meningsl�st f�rst�relseraseri, hade f�rvandlat de omr�den de h�llit besatta till en �ken. Det var ocks� ungef�r vid denna tid Stalin uttalade sin mening om Tysklands gr�nser. I juli 1943 bemyndigade han Majskij, som d� var i London i speciellt uppdrag, att f�rklara att Ryssland med tillfredsst�llelse skulle se att Ostpreussen och Danzig inf�rlivades med Polen, ett f�rslag som president Roosevelt hade givit sitt samtycke; men Stalin f�reslog �nnu inte att Polens gr�nser skulle flyttas l�ngre v�sterut �n till Oder och Neisse.[613] Inkorporeringen av de tyska provinserna skulle �kompensera� polackerna f�r deras �stra gr�nsomr�den, men den skulle ocks� uts�tta dem f�r s� stor fara f�r tysk revansch i framtiden att de blev helt beroende av Rysslands skydd. Ungef�r s� l�ngt hade Stalins f�rest�llningar om freden samt hans anspr�k utvecklat sig n�r han i november 1943 sammantr�ffade med Churchill och Roosevelt i Teheran.
*
Teherankonferensens f�rhistoria var egendomlig. Stalin undvek in i det l�ngsta att tr�ffa sina bundsf�rvanter. Tidigare under �ret v�grade han att bevista deras konferens i Kairo av den grunden att eftersom Chiang Kai-shek deltog i den, kunde hans, Stalins, deltagande utg�ra en ol�glig provokation mot Japan, som Ryssland hade varit angel�get att inte st�ta sig med. Han v�grade att tr�ffa Roosevelt ensam n�r man f�reslog honom det.[614] I oktober 1943 hade Cordell Hull, som d� bevistade utrikesministerkonferensen i Moskva, energiskt s�kt �vertala honom att samtycka till ett m�te. Stalin gav vika, men insisterade p� att konferensen skulle h�llas i Teheran, som d� var ockuperat av ryska och brittiska trupper. Han v�grade h�rdnackat att bege sig till n�gon annan plats, som l�g l�ngre bort fr�n Ryssland, och till svar p� Roosevelts upprepade f�rslag h�rom f�reslog han i sin tur att uppskjuta konferensen till v�ren 1944, d� han skulle vara villig att m�ta sina bundsf�rvanter i den ryska krigstidsbasen i Fairbanks i Alaska.[615] Han urs�ktade sig med att de milit�ra operationerna kr�vde hans n�rvaro i Moskva och att han endast kunde avresa till en ort varifr�n han kunde st� i direkt kontakt med sin generalstab. Han kan ha varit ovillig att l�mna Kreml, d�r han omgiven av sina betrodda vakter och sekreterare hade den fulla k�nslan av s�kerhet och makt, eller han kan ha hoppats kunna f�rm� sina partners att m�ta honom i Ryssland, vilket skulle ha sk�nkt �kad glans �t hans redan upph�jda st�llning. Han hade ocks� sina politiska sk�l att visa sig s� sv�rtillg�nglig. Han demonstrerade sitt misshum�r �ver sina allierades uraktl�tenhet att g�ra invasion i V�steuropa. Han begagnade varje tillf�lle att visa dem att han ans�g deras anstr�ngningar i Syditalien betydelsel�sa i j�mf�relse med hans gigantiska f�ltt�g i Ryssland. Han kan ocks� ha velat undvika att avsl�ja sina milit�ra och politiska planer f�r sina allierade. Till slut samtyckte b�de Roosevelt och Churchill till att sammantr�ffa med honom i Teheran.
Man finner mycket f� exempel p� att m�n av s� kontrasterande l�ggning, bakgrund och intressen har kommit samman, som bundsf�rvanter eller partners, f�r att besluta i fr�gor av den allra st�rsta vikt. Vilka skilda v�rldar, vilka skilda �sk�dningar och aspirationer var inte f�rkroppsligade i dessa tre m�n som satt mitt emot varandra vid konferensbordet! De extrema antipoderna var Churchill och Stalin, �ttlingen till hertigen av Marlborough och sonen till livegna, den ene f�dd i Blenheim Palace, den andre i ett enrumsruckel. Den ene andades allt j�mt det andliga klimatet i det victorianska och edwardianska England, vars imperiearv han v�rnade med hela kraften i sitt romantiska temperament. Den andre �gde inom sig hela kargheten hos det tsaristiska och bolsjevikiska Ryssland, vars stormar han ridit ut i h�rd, iskall sj�lvbeh�rskning. Den ene hade bakom sig fyra decennier av parlamentariska debatter, den andre en lika l�ng verksamhet i illegala grupper och hemlighetsfulla politbyr�er. Den ene � full av excentriska infall, en �lskare av ord och f�rg; den andre � f�rgl�s och misstrogen mot ord. Slutligen hade den ene ett imperium att f�rlora, den andre n�got som liknade ett imperium att vinna.
Roosevelt stod mellan de tv�, men mycket n�rmare Churchill. Den omgivning vilken han vuxit upp, hans sl�kt av jord�gare och storindustrialister samt de inflytanden som format honom, den Rooseveltska traditionen i alla sina m�ngskiftande former, New Yorks advokatsamfund och marindepartementet, allt detta var vitt skilt fr�n de inflytanden som format Stalin. Men Roosevelts traditioner var lika mycket yngre och folkligare �n Churchills som den amerikanska medelklassen var yngre �n den engelska aristokratin. Det f�rde m�h�nda Roosevelt n�rmare Stalin. Emellan�t delade han Stalins irritation �ver Churchills retoriska utsv�vningar, men oftare nj�t han av dem, under det att Stalin, som f�ljde Churchills ord med hj�lp av tolk, f�rblev kall eller ironiskt road. Stalin och Churchill representerade tv� motsatta typer av klassmedvetande. F�r b�da m�ste Roosevelt, profeten f�r en v�nsterf�rgad borgerlig framstegspolitik, stundom har framst�tt som en ologisk medelv�gens man. Stalin skulle, trots sin utveckling, alltj�mt ha uttryckt sin �sk�dning i det kommunistiska manifestets ord: �Hela samh�llshistorien har hittills varit klasskampens historia.� Churchill hade sammanfattat sin �sk�dning i ett eget epigram, liksom avsett att vederl�gga det marxistiska axiomet: �M�nniskosl�ktets historia �r Kriget.�[616] Roosevelt, puritanen och ledaren f�r en nation som ditintills varit f�rskonad fr�n klasskampens v�rsta v�ldsamheter och krigets v�rsta lidanden, skulle knappast ha skrivit under p� n�gondera av dessa generaliseringar.
Stalin betraktade b�da sina allierade som representanter f�r kapitalistklassen. Han skulle ha f�st f�ga vikt vid deras demokratiska trosbek�nnelser, �ven om han inte hade tvivlat p� deras uppriktighet. F�r honom var deras demokrati en bluff, ty vad var det f�r mening med de folkstyrets fasader som de s� ber�mde sig �ver, om fasaderna tj�nade att d�lja gigantiska exploateringsapparater, fabriker och framst�llning av �verskottskapital? Han iakttog sina partners med samma kyliga nyfikenhet varmed en vetenskapsman kan observera naturf�rem�l, f�rvissad om att han k�nner deras struktur och n�gorlunda kan f�rutse deras reaktioner under givna betingelser. H�r var de � tv� levande prov fr�n ett fr�mmande samh�lle, tv� stora ledare fr�n den �andra v�rlden�. Denna andra v�rld var nu, genom en historiens paradox, egendomligt splittrad: ena delen var inbegripen i en kamp p� liv och d�d med Sovjetstaten, medan den andra delen var bunden vid den med alliansens band. Svalget mellan de allierade skulle kanske kunna �verbryggas det var viktigt att �verbrygga det � men det hade inte f�rsvunnit, vad som �n kunde s�gas i h�gtidliga deklarationer om v�nskap och endr�kt, riktade till v�rldens folk. N�gra dylika tankar m�ste s�kerligen g�ng p� g�ng ha korsat Stalins hj�rna.
De tankar som korsade Churchills hj�rna kan inte ha varit mycket annorlunda, �ven om de utgick fr�n den motsatta ytterligheten. Den 22 juni hade Churchill yttrat: �Ingen har varit en mera ih�rdig motst�ndare till kommunismen �n jag har varit under de senaste tjugofem �ren. Jag tar inte tillbaka ett enda ord som jag har uttalat om den, men allt detta bleknar bort inf�r det sk�despel som nu rullar upp sig.� Man beh�ver bara k�nna till n�gra av de ord om bolsjevikrevolutionen som Churchill nu v�grade att �ta tillbaka� � ord av fruktan, hat och f�rakt � f�r att f�rst� att �allt detta� i sj�lva verket inte kunde ha bleknat bort ur hans minne. Men man v�gar gissa att Churchills inst�llning till Stalin i vissa avseenden var mera komplicerad �n Stalins till honom, om inte annat d�rf�r att Churchill inte kunde undg� att se sin partner ocks� med historikerns och konstn�rens �ga, f�rutom med politikerns. Politikern sysslade med den taktiska behandlingen av mannen som han betraktade som en farlig allierad. Historikerns fantasi f�ngslades troligen av de s�llsamma f�r�ndringar som eftertr�daren till den store f�rkastaren, som Churchill hade kallat Lenin, h�ll p� att genomf�ra i Ryssland. Den ryska traditionalismens nya uppsving m�ste ha ingivit honom tanken att Stalin hade omfattat hans, Churchills, princip, att han hade ingjutit den konservativa andan i ett revolution�rt samh�lle. Detta, lika mycket som det gemensamma milit�ra intresset, skulle kunna f�rklara de glimtar av �kta sympati som ofta lyste fram i Churchills yttranden om Stalin. Konstn�ren i Churchill m�ste ha blivit fascinerad av den m�rka dramatiken kring mannen och hans liv, �ven om dess m�rkaste ytterligheter ingav honom en motvilja som han ibland hade sv�rt att d�lja.
Under det att Stalins attityd gentemot de b�da v�sterl�ndska ledarna var fixerad och rationaliserad, under det att Churchills sympati f�r den ryske �gamle veteranen� var uppblandad med antipati, tycks Roosevelt ha blivit komplett f�rvirrad av det underliga fenomen han fick sk�da. F�r honom var Ryssland, i synnerhet det stalinistiska Bolsjevikryssland, terra incognita. Han erk�nde det blygsamt f�r sina medhj�lpare. �Jag kan inte skilja en bra ryss fr�n en d�lig ryss�, sade han. �Jag kan skilja en bra fransman fr�n en d�lig fransman, jag kan skilja p� en bra och en d�lig italienare, jag k�nner igen en bra grek n�r jag f�r se en. Men jag f�rst�r mig inte p� ryssarna.[617] Stalin stod tydligen utanf�r alla hans begrepp om �bra� och �d�lig�.
De hade knappt tr�ffats, f�rr�n Stalin inbj�d Roosevelt att bo hos honom p� ryska ambassaden, under motivering att en komplott hade varit i g�rningen i Teheran. Stalin flyttade sj�lv in i en liten villa p� ambassadomr�det f�r att bereda plats �t sin g�st. Trots denna omt�nksamma gest f�rblev han, som Roosevelt sade senare, �korrekt, stel, h�gtidlig, allvarlig, utan n�got m�nskligt som man kunde f� grepp om�. Presidenten gjorde ett desperat f�rs�k att �bryta genom den isiga ytan�, och han trodde sig ha vunnit sitt m�l n�r han lyckades roa Stalin med n�gra gliringar �t Churchill.[618] Sanningen var den att �ven det allra l�ttaste tecken p� disharmoni mellan Roosevelt och Churchill hade en lugnande inverkan p� Stalin. Det troliga �r att han inbj�d presidenten att vara hans g�st f�r att hindra honom fr�n att uppr�tth�lla en n�rmare kontakt med Churchill �n som skulle ha passat Stalins taktiska syften.
S�kerligen till sin �verraskning fann han snart att han inte hade beh�vt begagna det lilla knepet, ty Roosevelt och Churchill var inte �verens i den huvudfr�ga de skulle debattera. Skenbart g�llde fr�gan de milit�ra operationernas fortsatta f�rlopp. I sj�lva verket var den mycket mera omfattande, ty av dessa operationer berodde, till en viss grad, Europas politiska utveckling efter kriget. Churchill framlade f�r konferensen sin plan f�r en anglo-amerikansk invasion p� Balkan, vilken ytterligare skulle f�rdr�ja invasionen i Frankrike. Animositeten mellan Stalin och Churchill, vilken legat och grott sedan deras m�te i augusti 1942, br�t genast fram med f�rnyad styrka. 1942 hade Stalin misst�nkt att motivet bakom dr�jsm�let med den andra fronten var hans allierades avsikt att l�ta Ryssland och Tyskland �msesidigt tr�tta ut sig p� varandra. Han kan alltj�mt ha hyst samma misstanke, d� invasionen i Frankrike inte �gde rum sommaren 1943 heller. Men nu, i slutet av 1943, fruktade han inte l�ngre ett utrotningskrig. Inte kan han heller ha trott att Churchill r�knade med ett s�dant. Nu m�ste hans misstankar ha varit att Churchill r�knade med Rysslands styrka, inte dess svaghet, och att syftet med hans nya plan var att f�rekomma en rysk ockupation av Balkanl�nderna. Churchill f�rknippade verkligen ocks� sitt f�rslag om det nya f�retaget i Medelhavet med en plan p� en gemensam brittisk, amerikansk och rysk ockupation av Balkanl�nderna.[619]
Stalin motsatte sig h�rdnackat planen och kr�vde landstigningar i Frankrike. Varken han eller Churchill eller Roosevelt ber�rde de underliggande politiska aspekterna, trots att de m�ste ha varit i allas tankar. Samtalen r�rde sig uteslutande om de milit�ra sk�len f�r och emot. Stalin intog den gynnsamma st�llningen att de milit�ra argumenten v�gde starkt till hans fav�r. Churchill f�reslog att lands�tta allierade trupper p� utvalda punkter l�ngs Medelhavet: i norra Italien, varifr�n de skulle unds�tta de allierade styrkor som var inringade av tyskarna i Syditalien; p� den adriatiska kusten, varifr�n de, med hj�lp av Titos partisaner, skulle bryta sig v�g in i Donaudalen, samt i det egeiska omr�det, d�r Turkiet skulle deltaga i ett anfall norr ut. Stalin p�pekade att dessa operationer inte kunde bli avg�rande och att de kunde komma att plottra bort mycket av de allierades styrka. D�remot skulle vid en invasion �ver Kanalen de allierade ha f�rdelen av en kort och v�lskyddad f�rbindelselinje; de skulle, genom att befria Frankrike, tillfoga Tyskland obotlig moralisk skada, och de skulle slutligen ha framf�r sig den kortaste och mest direkta v�gen till Ruhr, den tyska industrikapacitetens centrum. Stalin framf�rde sina argument klart och koncist, interfolierade med syrliga anm�rkningar som kom Churchill att grymta och rodna. Diskussionen p�gick under konferensens tre plenarsammantr�den samt tv� privata sammankomster mellan regeringscheferna. Hela tiden f�rde Stalin ensam ordet f�r den ryska delegationen, som bestod endast av honom sj�lv, Molotov, Vorosjilov och en tolk.
Hans argument segrade. De amerikanska stabscheferna inst�mde med honom. Till och med n�gra brittiska milit�rchefer tog parti mot Churchill. Roosevelt, som i b�rjan varit tveksam, �vergick till Stalins st�ndpunkt. Att vinna kriget, att vinna det s� snabbt som m�jligt och till l�gsta m�jliga pris f�r invasionsarm�erna � det var Roosevelts fr�msta intresse. Ur denna synpunkt erbj�d en invasion tv�rs �ver Kanalen vida b�ttre utsikter �n f�ltt�get i Medelhavsomr�det. F�r Roosevelts pragmatiska, icke klassmedvetna t�nkes�tt �verskuggade betydelsen av detta, det n�rmaste m�let, krigets eftersk�rd med sina t�nkbara antagonismer och sp�nningar, vilka redan oroade hans brittiske v�n. En annan omst�ndighet som m�ste ha inverkat p� hans beslut var det uttalande Stalin hade gjort vid konferensens �ppnande att Ryssland skulle intr�da i kriget mot Japan s� snart det blivit befriat fr�n kampen i Europa. Vad Roosevelt �n hade f�r sk�l, var det hans beslut som avgjorde saken. Man kom �verens om att �operation Overlord� � det var kodnamnet p� invasionen i Frankrike � skulle verkst�llas under p�f�ljande maj.
Det var f�r Stalin ett �gonblick av den h�gsta triumf. Kanske var det endast han och Churchill som fattade den i hela dess vidd. Europa hade nu milit�rt blivit kluvet i tv� delar, och bakom den milit�ra delningen lurade den politiska och sociala klyvningen. Mot en helt f�r�ndrad social bakgrund hade en av den ryska utrikespolitikens gamla dr�mmar � dr�mmen om att l�gga Balkan under ryskt inflytande � g�tt i uppfyllelse.
Sedan Stalin vunnit sin seger, slappnade han av och tinade upp. Han tog nu livlig del i den f�ljande diskussionen om det s�tt varp� invasionen �ver Kanalen skulle utf�ras. Han antog en pose av v�lvillig �verl�gsenhet, attityden av den segerrike veteranen gentemot bundsf�rvanter som f�rst nu skulle kasta sig ut i sitt f�rsta verkligt stora �ventyr. Han kom med goda r�d och �ste frikostigt ur sin egen fond av erfarenhet. Han insisterade p� att britterna och amerikanerna m�ste ha ett enhetligt bef�l och uppmanade dem att genast utse sin �verbef�lhavare. Hans p�drivningar, s�ger general Deane, �p�skyndade s�kerligen valet av general Eisenhower�.[620] G�ng p� g�ng varnade han f�r dr�jsm�l och f�rbiseenden, och d� Churchill framh�ll n�dv�ndigheten av sekretess, camouflage och diversionsman�vrer � �en livvakt av l�gner som skydd f�r sanningen� � avsl�jade Stalin n�gra av sina egna krigslister: han hade femtusen stridsvagnsattrapper, tv�tusen falska flygplan och s� vidare, som han anv�nde som lockbeten f�r fienden. Viktigast av allt, han lovade att ig�ngs�tta starka st�doffensiver, d� v�stmaktsarm�erna br�t in p� kontinenten.
F�rkastandet av Churchills stridsplan var inte Stalins enda framg�ng. Den andra var en privat �verenskommelse mellan �De tre stora� om den rysk-polska gr�nsen. Utrikesministrarna, som kort f�rut hade konfererat i Moskva, hade inte kommit fram till n�got beslut p� den punkten. Men b�de Churchill och Roosevelt f�rstod att det nu var meningsl�st att, som de f�rut gjort, tillr�da att den rysk-polska tvisten finge inv�nta ett avg�rande p� en fredskonferens. Den ryska arm�n n�rmade sig hastigt Polens tidigare �stra gr�nsomr�den, och den skulle utan tvivel inf�rliva dem med Sovjetunionen. D� det var om�jligt att f�rhindra denna �terer�vringsakt, f�redrog Churchill tydligen att s�tta den allierade bifallsst�mpeln p� den. Det var han som nu framf�rde ett f�rslag att �De tre stora� skulle erk�nna den s� kallade Curzonlinjen som den nya gr�nsen mellan Ryssland och Polen. Stalin samtyckte beredvilligt. Bortsett fr�n sm�rre justeringar lade Curzonlinjen, som f�tt sitt namn efter den brittiske utrikesminister � vars v�gnar den f�reslagits 1920, de omstridda territorierna p� Sovjetunionens sida. Roosevelt godk�nde f�rslaget men s�kte alltj�mt r�dda staden Lw�w �t polackerna.
De f�rdelar Stalin nu hade s�kerst�llt �t sig m�ste ha sk�nkt honom en skadeglad tillfredsst�llelse. Han m�ste med en viss nyfikenhet ha forskat i Churchills motiv. Det var sant att han hade st�llt Churchill inf�r en argumentering som inte var l�tt att vederl�gga: �r 1941 hade v�stmakterna v�lkomnat Sovjetunionen som sin bundsf�rvant i det skick vari den d� befann sig, med de gr�nser den d� hade, och v�stmakterna kunde inte v�nta sig att Stalin skulle samtycka till en minskning av Sovjets territorium efter en dyrk�pt seger. Men exakt detsamma kunde ocks� s�gas om Polen. Polackerna f�rf�ktade att britterna hade bundit sig genom en allians vid ett Polen som �gde de �stra gr�nsomr�dena, att de hade r�tt att beg�ra att britterna inte bidrog till att ber�va dem deras �godelar, och att Polen d�rtill var en �ldre allierad �n Ryssland. Det polska kravet hade inte stor m�jlighet att g�ra sig g�llande bredvid det v�ldiga omslag i maktbalansen som just hade intr�ffat p� �stfronten. Men Churchill b�jde sig inte enbart f�r �vermakten. Hans tanke var att s�tta sp�rr f�r kommunismens utbredning vid Curzonlinjen. Den skulle bli den nya gr�nsen mellan de stridande sociala och politiska systemen. Han retirerade f�r Stalin f�r att b�ttre kunna h�lla st�nd mot honom vid en f�rsvarslinje som d� f�ref�ll honom t�mligen stark. Han hoppades att den polska regeringen i London, som var p�litlig motst�ndare till kommunismen, skulle etablera sig v�ster om Curzonlinjen, och han pressade Stalin att �teruppta f�rbindelserna med denna regering, d� nu v�stmakterna inte l�ngre bestred Ryssland dess landvinningar. Churchill hoppades ocks� att han genom �vertalning och p�tryckningar skulle kunna f�rm� polackerna i London att godk�nna den nya gr�nsen, ty i annat fall ville Stalin inte ens f�rhandla med dem. Stalin var tydligen �vertygad om att Churchill inte skulle lyckas med detta, och att han, Stalin, skulle f� fria h�nder att installera en ny regering, samt att v�stmakterna, sedan de en g�ng bundit sig vid Curzonlinjen, skulle tvingas acceptera den polska regering som godk�nde denna gr�ns. Kort f�re Teherankonferensen hade han redan antytt f�r polska kommunister i Ryssland att han skulle v�lkomna bildandet av ett politiskt organ i Polen, som, ehuru inte en rivaliserande regering, skulle bestrida Londonemigranternas r�tt att f�rhandla � Polens v�gnar. Detta organ, det polska nationalr�det, hade i sj�lva verket bildats i det tyskockuperade Polen en m�nad efter Teheran. Det intrikata spelet om Polen var �nnu inte avslutat.
Efter att ha enats om en andra front och om Curzonlinjen, utbytte �De tre stora� informellt �sikter bland annat om Tysklands framtid. Meningsutbytet var vagt och diffust, s� diffust att ingen av deltagarna tycktes f� n�gon verklig f�r, aning om de stora kontroverser som stundade. De tre regeringscheferna tycktes i stort sett vara �verens om en �kartagisk� fred. �ven om Stalin otvivelaktigt pl�derade f�r den mera energiskt �n de andra.
Mot slutet av konferensen tycktes den sp�nning och animositet som pr�glat dess inledande ha skingrats. Vid en fest p� Churchills sextionio�rsdag utbragte Stalin en sk�l f�r sin �store v�n�. Vid en annan festlighet mottog han ur Churchills hand en hedersv�rja, sk�nkt av den engelske kungen till staden Stalingrad. Roosevelt ber�ttade efter�t att han s�g t�rar i Stalins �gon, d� Stalin i ett egendomligt utbrott av riddarromantik b�jde sig ner och kysste v�rjan.[621] T�rarna kan synas omotiverade, men kanske Stalin var �verv�ldigad av r�relse. Det var ett egenartat �gonblick i hans karri�r, ty vem skulle v�l ha kunnat ana att den dag skulle komma d� Hans Brittiska Majest�t skulle s� hedra en rysk stad, uppkallad efter en son till georgiska livegna, en f�re detta intern i Bakus f�ngelse, en sibirisk landsflykting, en l�rjunge till Lenin? Och vem skulle ha anat att den store f�rkastarens l�rjunge inte skulle tillbakavisa en s�dan hedersbetygelse?
Den 1 december l�mnade de tre regeringscheferna Teheran. Innan de skildes, utf�rdade de en gemensam deklaration om sin fullst�ndiga enighet. V�rlden fick ingen vink om den bittra kontrovers som hade f�reg�tt enigheten � en s�dan indiskretion var ot�nkbar mitt under kriget. �De tre stora� f�rklarade h�gtidligt: �Vi kom hit med hopp och beslutsamhet. Vi reser h�rifr�n som verkliga v�nner i anda och upps�t.�
*
�r 1944 bragte Stalin den ena milit�ra framg�ngen efter den andra. Vid dess ing�ng k�mpade ryssarna alltj�mt f�r att bryta den tyska inringningen av Leningrad; vid dess slut hade de sj�lva inringat den tyska garnisonen i Budapest.
Under �rets lopp var den ryska arm�n invecklad i en fortl�pande serie offensiva operationer � de �tio slagen�, skulle Stalin komma att kalla dem � och vid �rets mitt landsteg de allierade i Frankrike. Enorma arm�er var inbegripna i strid p� �stfronten, fr�n Europas norra utkant till den s�dra, och fronten f�rflyttades oemotst�ndligt mot v�ster. F�ltt�gens g�ng framg�r av en enkel uppr�kning av huvudoffensiverna: i januari undsattes Leningrad, och ryssarna tr�ngde fram via Novgorod mot �stersj�kusten. I februari och mars hade de redan er�vrat Kiev och ryckte fram fr�n Dnjepr till Bug och Dnjestr. P� f�rv�ren f�rflyttades kampen l�ngt ner i s�der � tyskarna drevs ut fr�n Krim och Odessa. I juni, samtidigt med invasionen i Frankrike, flyttades striderna tillbaka fr�n det sydligaste frontavsnittet till det nordligaste, och Finland blev praktiskt taget utslaget. I juni och juli befriade den ryska arm�n Vitebsk och Minsk och svepte fram till Njemen och Weichsel. I juli och augusti fortsatte den framryckningen i s�dra Polen utmed Karpaterna. I augusti ockuperade den Rum�nien, och med hj�lp av en inre resning i detta land avancerade den mot Bulgarien och Ungern. I september och oktober stod de viktigaste striderna �ter i norr, i Finland, Estland och Lettland. D�refter f�rflyttades operationscentrum �ter till Karpaterna, Ungern och Slovakien.
Vid �rets b�rjan hade den ryska arm�n redan vunnit betydande �verl�gsenhet i numer�r och bev�pning, och denna �verl�gsenhet v�xte oavbrutet. Det var karakteristiskt f�r Stalin att han inte ens nu h�ngav sig �t n�gra illusioner om ett blixtkrig, som Hitler hade gjort tidigare. Han f�rs�kte inte n�gon av dessa svepande, sensationsartade offensiver som eventuellt kunde ha f�rvirrat fienden och slagit honom till marken, men som ocks� p� ett farligt s�tt kunde ha t�njt ut anfallarens egna linjer och blottst�llt hans flanker. Till och med nu, d� segern s� klart var inom r�ckh�ll, f�rblev han envist f�rsiktig. Under hela �ret flyttade hans stridens centrum fr�n norr till s�der fram och tillbaka, med f�rbluffande regelbundenhet, kraft och f�rt�nksamhet, likt en boxare som systematiskt m�rbultar sin motst�ndare med verkningsfulla slag utan att v�nta sig att ett enda slag skall g�ra honom knockout. Han h�ll Hitler i st�ndig ovisshet, tvingade honom att oavl�tligt kasta fram sina reserver f�r att t�ppa till st�ndigt nya br�scher, att oavl�tligt s�ka avv�nda nya hot och �da bort sina krafter under proceduren. De �tio slagen� var samordnade och tidsinst�llda med ett urverks precision, bevis p� organisationsf�rm�ga och det systematiska arbetet hos Stalins nuvarande generalstab, s� bj�rt kontrasterande mot ineffektiviteten och f�rvirringen 1941.[622]
Varje stor framg�ng f�r R�da arm�n f�rde nya politiska fr�gor i f�rgrunden, och det var �t dessa Stalin nu �gnade sin tid, i det han med allt st�rre f�rtroende �verl�mnade krigf�ringen �t sina marskalkar och generaler. De f�rsta dagarna i januari �verskred den ryska arm�n den forna rysk-polska gr�nsen, och den polska krisen blev akut. Den polska Londonregeringen f�rf�ktade h�gljutt att den hade r�tt att f�rvalta de omr�den som nu �ter kom under rysk kontroll. Moskva tillbakavisade lika h�gljutt kravet. Angel�gen att d�mpa den offentliga tr�tan mellan de tv� allierade regeringarna erbj�d den amerikanske utrikesministern Cordell Hull amerikansk medling. Anbudet f�rt�rnade tydligen Stalin, som ans�g att v�stmakterna efter Teheran varken sj�lva borde ifr�gas�tta hans r�tt att kontrollera Polens �stra gr�nsomr�den eller till�ta polackerna att bestrida den � h�r fanns ingen anledning till medling.
Han gav luft �t sin irritation p� ett besynnerligt kringg�ende s�tt. I Moskva offentliggjordes ett meddelande fr�n ok�nd k�lla, vilket beskyllde britterna f�r att f�rhandla om fred med Tyskland bakom Rysslands rygg.[623] En s�dan beskyllning, framst�lld s� kort efter Teheran, var s� mycket mer kr�nkande f�r britterna som de blott n�gra veckor tidigare hade avvisat fredstrevare fr�n Himmler, Hitlers polischef, och Stalin kunde knappast ha varit okunnig om detta.[624] Avsikten med f�rol�mpningen var med all sannolikhet att komma britterna och amerikanerna att undra om inte ryssarna sj�lva s�kte efter en f�rev�ndning f�r att underhandla om separatfred. Stalin st�llde sina allierade inf�r en antydan om en fara.
Hur svag den �n var, kan det inte med visshet s�gas att Stalin inte under n�gra omst�ndigheter skulle ha tagit i �verv�gande att g�ra allvar av den. Medan hans arm�er n�rmade sig gr�nserna fr�n 1941, vore det naturligt om han sj�lv eller n�gon i hans omgivning ett �gonblick skulle ha begrundat om inte stunden var inne att g�ra halt, att s�tta stopp f�r det ohyggliga slaktandet och sluta fred Hade inte Kutuzov uppmanat tsar Alexander I att upph�ra att f�rf�lja La grande arm�e vid den ryska gr�nsen i st�llet f�r att forts�tta kriget till gagn f�r den �f�rbannade brittiska �n�, vilken han, Kutuzov, �nskade se uppslukad av havet?[625] � andra sidan brann Stalin liksom Alexander av beg�r att l�ta sina trupper i triumf t�ga in i fiendens huvudstad, och liksom Alexander var han oben�gen att ge fienden andrum. Det �r inte bekant om n�gon person i hans generalstab eller i politbyr�n v�gade viska Kutuzovs r�d till honom. Men det �r t�nkbart att hans beslutsamhet att krossa Tredje riket skulle ha slappnat, om han haft anledning tro att han kunde vinna mera p� en separatfred �n p� en seger vunnen gemensamt med v�stmakterna. Att han inte hade n�got sk�l att t�nka s�, n�dgades v�stmakterna g�ng p� g�ng framl�gga bevis f�r.
Han tillbakavisade v�stmakternas anbud om medling mellan Ryssland och Polen inte enbart d�rf�r att fr�gan, enligt hans �sikt, hade blivit avgjord i Teheran. Han h�ll envist fast vid principen att hans allierade inte borde blanda sig i angel�genheter som enligt hans mening uteslutande ber�rde Ryssland och dess grannar. �steuropa skulle vara Rysslands inflytelsezon.
Det var vid denna tid, under m�naderna n�rmast efter Teherankonferensen, som planerna p� Europas uppdelning i zoner tog allt fastare form. Tanken hade legat i luften redan f�re Teheran. Politiker och journalister i de allierade l�nderna hade diskuterat ett samv�lde mellan de tre stora allierade makterna, av vilka var och en skulle ha ett dominerande inflytande inom sin egen zon, eftersom endast stormakterna �gde tillr�cklig styrka att vinna kriget och bevara freden. I Teheran f�reslog Roosevelt Stalin ett inte olikartat projekt, projektet om �de fyra poliserna� � F�renta staterna, Ryssland, Storbritannien och Kina � som skulle uppr�tth�lla lugn och ordning i v�rlden.[626] De allierade diplomaternas tankar gick tillbaka till Den heliga alliansen, som hade styrt Europa efter Napoleonkrigen, och till det mera n�rliggande Versaillesf�rdraget, ty trots sin demokratiska utsmyckning hade �ven den senaste fredskonferensen dominerats av stormakternas k�r. Stalins diplomater gr�vde fram de hemliga f�rdrag som ing�tts av Rysslands f�rrevolution�ra h�rskare och sedan offentliggjorts och annullerats av Lenin. D�r var det engelsk-ryska f�rdraget av 1907, enligt vilket de tv� makterna hade delat upp Persien i separata zoner. D�r var Londonf�rdraget av 1915, i vilket britterna hade samtyckt till att Ryssland annekterade Konstantinopel, de turkiska sunden och Tracien, samt att det fick det faktiska �verv�ldet p� Balkan. Om britterna hade varit villiga att ge Tsarryssland en s�dan ers�ttning f�r dess mycket mindre v�gande insats i ett gemensamt krig, resonerade nu tydligen Stalins diplomater, varf�r skulle de d� missunna Stalins Ryssland samma bel�ning, eller huvudparten av den?
Den relativa samst�mmigheten mellan segermakterna i det f�rflutna hade berott p� att deras h�rskare tillh�rt samma sociala klass eller f�retr�tt parallella intressen, att de hade talat samma eller besl�ktade spr�k och f�ljaktligen varit bundna vid varandra av en viss solidaritet. Vad som var nytt och �verraskande i det aktuella experimentet var att det f�retogs av m�n som representerade stridiga intressen och mots�gande principer. Och �n mer paradoxalt, det var den brittiske premi�rministern, kommunismens svurne fiende, som framtr�dde som den fr�mste f�respr�karen f�r projektet.
Det f�rsta mera formella f�rslaget om inflytelsezoner framlades tydligen av den brittiska regeringen i juni 1944.[627] Britterna f�reslog att Rum�nien och Bulgarien skulle betraktas som delar av den ryska zonen samt att det brittiska inflytandet skulle dominera i Grekland. Stalin samtyckte beredvilligt. Nu liksom 1939 var det inte han utan hans motpart som p�tog sig det misskrediterande v�rvet att staka ut zonerna. Han ville veta om Churchill handlade enbart p� eget initiativ och ansvar. Skulle Roosevelt godk�nna arrangemanget, undrade han. Roosevelt undvek nu att ta st�llning. I sj�lva verket v�grade han att ta konsekvenserna av sin egen h�llning i Teheran, vilken hade hj�lpt den ryska arm�n att bli ensam herre p� Balkan, under det att Churchill drog slutsatserna av sitt nederlag i Teheran och gjorde sitt yttersta f�r att h�lla Grekland utom r�ckh�ll f�r ryssarna. Men Roosevelt gjorde inga direkta inv�ndningar, och Stalin tog allts� f�r givet att Storbritannien och F�renta staterna genom �verenskommelsen i juni 1944 hade tilldelat Ryssland st�rre delen av Balkan. I oktober 1944, d� Churchill och Eden kom till Moskva, bekr�ftades och utvidgades �verenskommelsen. Det l�g n�got n�stan groteskt �ver f�rhandlingarna d� de b�da regeringscheferna och deras ministrar st�llde procenttalen f�r sina respektive andelar p� Balkan. Som den amerikanske Moskvaambassad�ren skrev till utrikesministern, kom de �verens om att Ryssland skulle ha sjuttiofem till �ttio procents �verv�lde i Bulgarien, Ungern och Rum�nien, medan den brittiska delen bel�pte sig till tjugo till tjugofem procent. I Jugoslavien skulle de b�da l�nderna ut�va sitt inflytande p� fiftyfifty-basis.[628]
I juni 1944 gjorde man alltj�mt g�llande att zonindelningen inte skulle ha n�gon politisk inneb�rd � den skulle vara en rent milit�r anordning. I oktober gjorde de ber�rda parterna ingen hemlighet av dess politiska karakt�r. De ingick en konfidentiell �verenskommelse att �om britterna fann det n�dv�ndigt att skrida till milit�ra �tg�rder f�r att kuva inre oroligheter i Grekland, skulle Sovjet inte ingripa. I geng�ld skulle britterna erk�nna Sovjets r�tt att ta ledningen d� det g�llde att uppr�tth�lla ordningen i Rum�nien�.[629] Stalin kan inte ha sv�vat i tvivelsm�l om vad det var f�r slags �inre oroligheter� Churchill f�ruts�g. Britterna hade just landstigit i Grekland och funnit de kommunistbeh�rskade partisanerna i E.L.A.S. som landets faktiska h�rskare. Churchill f�ruts�g ett inb�rdeskrig och beredde sig f�r det. Stalin deklarerade i praktiken sitt �desinteressement� f�r den grekiska v�nsterns �de. Gottg�relsen � l�ftet om att britterna inte skulle ingripa i Rum�nien � var liktydigt med Churchills likgiltighetsf�rklaring f�r den rum�nska h�gerns �de.
Det var en fullfj�drad (n�gon kanske s�ger en fullfj�drat cynisk) aff�rstransaktion, och den innefattade givetvis ocks� andra l�nder. Efter att ha avslutat den f�rv�nade Churchill och Stalin v�rlden med den iver varmed de f�rsvarade varandras handlingar och den tydliga beundran varmed de talade om varandra, �Vad som �r f�rv�nande�, yttrade Stalin kort efter Churchills bes�k, ��r inte att det finns meningsskiljaktigheter [mellan de allierade], utan att de �r s� f�, och att de i s� gott som samtliga fall l�ses i en anda av enighet och samverkan.� �Ett �n mer sl�ende tecken�, tillade han, ��r de nyligen avslutade f�rhandlingarna i Moskva med mr Churchill ... och mr Eden ..., vilka f�rsigg�tt i en v�nskaplig atmosf�r och en anda av fullst�ndig enighet.�[630] Churchill �terg�ldade komplimangen: �Marskalk Stalin och Sovjetledarna�, f�rklarade han f�r underhuset, ��nskar leva i �rofull v�nskap och likst�llighet med de v�sterl�ndska demokratierna ... Jag �r ocks� �vertygad om att deras ord �r att lita p�. Jag vet ingen regering som h�ller fast vid sina �taganden, �ven om de �r till dess egen nackdel, mera st�ndaktigt �n den ryska Sovjetregeringen. Jag v�grar best�mt att h�r inl�ta mig p� en diskussion om ryssarnas redliga avsikter.� Churchill hade goda sk�l att yttra sig som han gjorde, ty n�r inb�rdeskriget br�t ut i Grekland i december 1944, hade den sovjetryska pressen och radion inte ett ord av sympati att s�ga om de grekiska v�nsterpartisanerna. Denna �g�tfulla�, envisa tystnad vittnade om att Stalin hade tv�tt sina h�nder i aff�ren. Detta var h�jdpunken f�r hans v�nskap med Churchill. �En god plan, goda v�nner och de b�sta f�rhoppningar; en f�rtr�fflig plan, mycket goda v�nner.� [631]
Man f�r inte f�rest�lla sig att �verenskommelsens villkor var klart definierade, att Stalin n�gonsin �ppet gav sitt samtycke till kommunismens undertryckande utanf�r den ryska zonen eller att han deklarerade sin avsikt att uppr�tta kommunism inom den. Fr�gest�llningen var kanske inte fullt s� klar vare sig i hans eller Churchills hj�rna, och trots allt var de fortfarande alltf�r misstrogna mot varandra f�r att blotta sina avsikter alltf�r mycket. Sj�lva termen �intressezon� tycks knappast f�rekomma i de officiella protokollen. Deras tal var idel antydningar, h�nsyftningar, allusioner. S� gott som varje deklaration om deras politik inneh�ll den sakramentala frasen om �icke-inblandning i andra l�nders inre angel�genheter�. �nd� hade under hela kriget samtliga stormakter blandat sig i de inre angel�genheterna i alla l�nder d�r de hade milit�ra intressen. Britterna och ryssarna hade gemensamt ingripit i Persien och st�rtat den tyskv�nliga regeringen. Britterna hade ingripit i Egypten och Irak, ryssarna i Polen och varje annat land d�r de h�gtidligt f�rbundit sig att inte ingripa. Amerikanerna hade intervenerat i Frankrike under kontroversen mellan Darlan, Giraud och de Gaulle, i Italien vid striderna mellan Viktor Emanuel, Badoglio och oppositionen, samt annorst�des: �Jag hoppades ... kunna �vertala Ryssland att ansluta sig till samarbets- och non-interventionspolitiken�, skrev Cordell Hull, och av denna anledning motsatte han sig Chapultepecakten i mars 1945, �genom vilken de amerikanska republikerna i realiteten �verenskom att intervenera milit�rt inb�rdes under vissa omst�ndigheter. Sedan vi godtagit denna nya inst�llning till interventioner, hade Ryssland b�ttre urs�kter f�r att intervenera i sina grannstater, och vi hade mindre sk�l att opponera oss mot det.� [632] Men trots Cordell Hulls opposition blev beslutet i Chapultepec utslagsgivande f�r Amerikas h�llning. Stalin, �mannen utan illusioner�, r�knade med intervention av �De tre stora� i deras intressesf�rers inrikes angel�genheter som en given sak, en intervention som delvis dikterades av den milit�ra n�dv�ndigheten och delvis anv�nde den milit�ra n�dv�ndigheten som t�ckmantel.
Stalin var angel�gen att visa att han h�ll fingrarna borta fr�n de brittiska och amerikanska intressesf�rerna. Emellertid blev det honom om�jligt att h�lla sig borta helt och h�llet. I V�steuropa, i synnerhet i Frankrike och Italien, hade kommunistpartierna under krigets g�ng vunnit en enorm prestige och auktoritet, mycket till f�ljd av den lovv�rda insats de gjort i motst�ndsr�relsen. �ven om Komintern var uppl�st, var Moskva alltj�mt deras Mecka. F�ljaktligen fortfor Stalin att ut�va ett starkt och v�xande inflytande inom v�stmakternas inflytelsezon.[633] Kort efter Frankrikes befrielse begagnade han detta inflytande p� ett s�tt som var ber�knat att tillfredsst�lla konservativa opinionen och att skingra alla farh�gor och misstankar som Churchill och Roosevelt kunde ha hyst. Det var otvivelaktigt p� hans tillskyndan som de franska och italienska kommunistpartierna upptr�dde med ovanlig och osj�lvisk m�ttfullhet. F�r f�rsta g�ngen under sin historia fr�ngick de sina egna program, som f�rbj�d dem att ta del i borgerliga styrelser, och gick med i regeringar som var baserade p� breda nationella koalitioner. Trots att de vid denna tid var de starkaste partierna i sina l�nder, n�jde de sig med underordnade poster i dessa regeringar, fr�n vilka de inte kunde hoppas tillv�lla sig makten vare sig d� eller senare och ur vilka de med tiden n�stan utan motst�nd skulle bli utst�tta av de andra partierna. Arm�n och polisen f�rblev i h�nderna p� konservativa eller i varje fall antikommunistiska grupper. V�steuropa skulle f�rbli den liberala kapitalismens dom�ner.
D� och d� demonstrerade Stalin sin inst�llning med s� f�ga h�nsyn till det yttre skenet att han chockerade de allra blekaste ljusr�da socialister och de mest moderata liberaler. S� var till exempel fallet d� han i mars 1944, redan f�re �verenskommelsen om intressesf�rer, erk�nde marskalk Badoglios regering i Italien. De italienska v�nster- och centerpartierna yrkade alltj�mt p� avl�gsnande av Badoglio, Abessiniens er�vrare, kung Viktor Emanuels b�del. Stalin st�rkte Badoglios position gentemot hans motst�ndare. Kort d�refter r�dde �Izvestija� den italienska v�nstern, som hade yrkat p� den misskrediterade kungens abdikation, att uppskjuta sin kampanj mot dynastin. �nnu betydligt senare r�stade kommunistrepresentanterna i den italienska konstituerande f�rsamlingen f�r f�rnyande av Lateranpakterna, som Mussolini hade ing�tt med Vatikanen, och tillerk�nde d�rigenom, mot socialisternas och liberalernas opposition, det katolska pr�sterskapet en dominerande st�llning i landets andliga liv. I Frankrike sl�t kommunistpartiet med endast det svagaste mummel av missn�je upp bakom de Gaulle, vars diktatoriska str�vanden, antimarxistiska h�llning och klerikala f�rbindelser l�nge hade varit uppenbara.
Stalin gav heller inte n�got klart intryck av att han skulle patronisera revolutioner i l�nderna inom den ryska zonen. Kommunistpropagandisterna d�r f�rde ett nationalistiskt och till och med klerikalt spr�k. Kung Mikael av Rum�nien fick sitta kvar p� sin tron, och han tilldelades en av de h�gsta ryska milit�ra ordnarna f�r sin andel i den kupp genom vilken Rum�nien hade frigjort sig fr�n Tyskland. Sovjetgeneralerna och de lokala kommunistledarna visade aktning f�r det grekisk-katolska pr�sterskapet i Balkanl�nderna. I Polen fj�skade de f�r det romersk-katolska. Det var �nnu inte tal om n�gon socialisering av industrin. Endast sedan l�nge f�rdr�jda jordreformer p�b�rjades.
V�ren 1944 gjorde Stalin ett egendomligt f�rs�k att f�rsona sig med p�ven, ett f�rs�k som var f�rknippat med en direkt farsartad episod. Den 28 april 1944 mottog han i Kreml en besynnerlig g�st, en amerikansk romersk-katolsk pr�st av polsk h�rkomst, kyrkoherde S. Orlemanski fr�n Springfield i Massachusetts. Pr�sten, en from och enkel sj�l, okunnig om storpolitikens fallgropar, hade l�mnat sin lugna f�rsamling och rest till Moskva i en k�nsla av att han hade en mission att fylla. Han ville personligen medverka till tv� �historiska� f�rsoningsakter, den ena mellan Kreml och Vatikanen, den andra mellan Ryssland och Polen. Under n�gra dagar stod den gode mannen i offentlighetens rampljus. Till allm�n best�rtning blev han inte endast mottagen av Stalin, utan Stalin satt ocks� vid tv� tillf�llen inst�ngd tillsammans med honom flera timmar i str�ck. Orlemanski, som inte hade n�gra fullmakter fr�n sin kyrka att f�rhandla � dess v�gnar och som till och med hade l�mnat sin f�rsamling utan sin biskops till�telse, utverkade av Stalin en h�gtidlig skriftlig deklaration, undertecknad av Stalin personligen, i vilken han, h�rskaren i Kreml, erbj�d sitt samarbete �t h�rskaren i Vatikanen.[634] P� vad s�tt anbudet skulle utnyttjas �verl�t han �t Orlemanski att avg�ra, och Orlemanski �terv�nde till sin f�rsamling med det h�gviktiga dokumentet i handen. D�r slog hans biskop ner p� honom, anklagade honom f�r brott mot den ecklesiastiska disciplinen och hotade honom med bannlysning. Den arme pr�sten fick ett nerv�st sammanbrott och drog sig tillbaka till ett kloster f�r att g�ra bot f�r sina f�rvillelser. S� slutade det stora f�rsoningsf�rs�ket mellan Kreml och Vatikanen. H�ndelsen kastar ett komiskt ljus p� det drag av naiv tafatthet som s� ofta framtr�dde hos Stalin, trots hans slughet, ber�kning och stundom �dagalagda framsynthet. H�r var han, den store diktatorn, isolerad fr�n sitt eget folk, inte l�tt tillg�nglig f�r de framst�ende diplomaterna i sin egen huvudstad, en av de tre m�n � vid denna tid n�stan den f�rn�mste av dem � som avgjorde v�rldens framtid � h�r gick han, mitt under sina stora offensiver, och st�ngde in sig tillsammans med en ok�nd sv�rmare f�r att genom honom rikta ett viktigt politiskt budskap till v�rlden. Stalin kunde, om han s� velat, ha s�kt kontakt med p�ven genom vilken framst�ende katolsk politiker som helst, han kunde ha begagnat sig av de allierade regeringarnas bona officia. Det kan t�nkas att han var mera angel�gen att l�gga i dagen sin egen lovv�rda blygsamhet �n att s�ka fred med Vatikanen, men �ven om s� var hade han inte beh�vt ta sin tillflykt till ett sensationstrick som f�r n�gra dagar gjorde honom till ett �tl�je f�r kul�ren i Stalins politik vid denna tidpunkt.
Vid samma tid lyckades Stalin emellertid utforma och f� sina allierades sanktion f�r tv� principer, b�da mycket oklara, enligt vilka det politiska livet i den ryska zonen skulle dirigeras. Den ena var att han skulle ha fria h�nder att ingripa mot nazistv�nliga och fascistiska partier och grupper samt etablera en demokratisk ordning i Rysslands grannl�nder. Den andra var att dessa l�nders regeringar skulle vara �v�nskapligt sinnade mot Ryssland�.[635] Stalin till�mpade f�r f�rsta g�ngen dessa principer i den polska fr�gan, vilken stod i centrum f�r de allierades diplomatiska verksamhet under hela det sista krigs�ret. Hans m�l var att �vertyga v�stmakterna om att de borde ta avst�nd fr�n den polska Londonregeringen, en�r den varken var demokratisk eller v�nskapligt sinnad mot Ryssland. Det s�tt p� vilket han, diktatorn par excellence, nu tilldelade eller v�grade att tilldela andra folk vitsord om ett gott demokratiskt uppf�rande var till ytterlighet groteskt. Detsamma g�llde den allvarsdigra min och de h�gtidliga gester varmed hans allierade medverkade i det s�llsamma spektaklet f�r att uppeh�lla skenet av de allierade nationernas gemensamma demokratiska intresse. �nd� skulle det vara or�tt att kalla Stalins handlingss�tt ren humbug, l�t vara att det l�g en mycket stor portion humbug i det. Bortsett fr�n att han otvivelaktigt trodde att hans �tg�randen tj�nade ett djupt demokratiskt syfte, l�g styrkan hos hans argument i det faktum att den polska Londonregeringen verkligen hade varit en brokig samling halvkonservativa b�nder, moderata socialister samt personer som inte enligt n�gon m�ttstock, vare sig ��stlig� eller �v�stlig�, kunde karakteriseras som demokrater. K�rnan i dess administration utgjordes av anh�ngare till de polska diktatorerna Pilsudski och Smigly-Rydz. �n viktigare � regeringens medlemmar, demokratiska eller icke demokratiska, var med mycket f� undantag besatta av den russofobi som varit ett �rftligt drag i den polska politiken, ett drag som f�rst�rkts genom vad polackerna lidit genom ryssarnas f�rv�llande sedan 1939. Det var ett faktum att av alla polska partier var endast kommunisterna �v�nskapligt sinnade mot Ryssland�.[636] Stalin begagnade denna russofobi som f�rev�ndning f�r att, s� snart den ryska arm�n hade ryckt in i sj�lva Polen, st� fadder f�r en polsk nationell befrielsekommitt�, i vilken kommunister och v�nstersocialister hade det avg�rande inflytandet. Men till och med nu var Stalins f�rh�llande till polackerna beh�ftat med anomalier, som framg�r av f�ljande episod. Bland hans polska proteg�er fanns m�n som blivit frigivna ur ryska f�ngelser och koncentrationsl�ger f�rst efter 1941. Vid en mottagning som Stalin en g�ng h�ll f�r befrielsekommitt�n v�nde han sig till en av dess ledare, en gammal v�nstersocialist, och fr�gade honom: �Hur m�nga �r har ni, kamrat, tillbragt i f�ngelser?� Det var en typisk fr�ga av en f�re detta politisk f�nge till en annan. �Vilka f�ngelser menar ni�, fr�gade polacken, �de polska eller de sovjetryska?� �Ju f�rr vi gl�mmer de ryska f�ngelserna�, genm�lde Stalin, �desto b�ttre f�r b�gges v�ra nationer.�
Genom att beskydda kommitt�n st�llde Stalin Churchill och Roosevelt inf�r ett kinkigt val. De m�ste antingen erk�nna kommitt�n, om de skulle handla enligt principen att endast en mot Ryssland v�nskaplig regering finge tolereras i Polen eller ocks� m�ste de fr�ng� principen och forts�tta att st�dja de polacker de hit� tills hade st�tt. I b�rjan s�kte de undvika dilemmat och f�rm� Stalin att inleda f�rhandlingar med Stanislaw Mikolajczyk, den konservative agrar som sedan Sikorskis d�d hade st�tt i spetsen f�r den polska Londonregeringen. Mikolajczyk var en av de mycket f� polska emigrantpolitiker som var ben�gen att diskutera om �n inte acceptera Curzonlinjen. I slutet av juli 1944 reste Mikolajczyk verkligen till Moskva, men endast f�r att vid ankomsten finna att den ryska regeringen just hade officiellt erk�nt den s� kallade Lublinkommitt�n. Efter att genom den mest genomgripande interventionshandling ha installerat en regering efter sitt sinne i Polen f�rnekade nu Stalin varje avsikt att blanda sig i Polens inrikes aff�rer, och han r�dde Mikolajczyk att tr�ffa en uppg�relse med �Lublinpolackerna�.
Mitt under detta k�psl�ende intr�ffade en tragisk h�ndelse, i vilken Stalins roll ter sig till ytterlighet tvetydig, f�r att inte s�ga ondskefull. Den 1 augusti 1944 utbr�t i Warszawa ett v�pnat uppror mot tyskarna. Upprorsm�nnen anf�rdes av officerare som tog order av den polska Londonregeringen. Den ryska arm�n hade snabbt ryckt fram mot Warszawa, och upprorsledarna hade felaktigt trott att den tyska garnisonen stod i begrepp att utrymma staden. Den stora massan av insurgenterna eldades av en �nskan att befria sin huvudstad med sina egna vapen. Deras bef�lhavare gjorde sig emellertid skyldig till en grov taktisk blunder � han gav order om strid utan att f�rs�ka uppr�tta f�rbindelse med bef�lhavaren f�r den framryckande ryska arm�n. Denne bef�lhavare var f�r �vrigt en polack, marskalk Rokossovskij. Upprorsledarna hoppades att de antingen skulle ha f�tt kontroll �ver den polska huvudstaden f�re ryssarnas inmarsch, eller att de i annat fall genom moraliska p�tryckningar skulle f�rm� ryssarna att erk�nna de politiska kraven fr�n dem som hj�lpt R�da arm�n att jaga bort tyskarna.
Det visade sig snart att upproret hade inletts vid en �desdiger tidpunkt. Rokossovskijs arm� hade hejdats av tyskarna vid Weichsel och d�refter slagits tillbaka. L�ngt ifr�n att utrymma staden riktade den tyska garnisonen hela sin kraft och sitt ursinne mot upprorsm�nnen. En tragisk och desperat strid f�ljde, under vilken polackerna k�mpade med enast�ende, romantisk heroism och tyskarna tog h�mnd genom att br�nna och riva ner gata f�r gata och hus f�r hus, tills staden Warszawa praktiskt taget var utpl�nad. Polackerna tiggde om hj�lp. Mikolajczyk v�djade till Stalin. Stalins upptr�dande var lindrigt sagt ytterst egendomligt. I b�rjan ville han inte tro p� meddelandena om resningen utan misst�nkte en �anka�. Sedan lovade han hj�lp, men underl�t att ge den. S� l�ngt skulle man fortfarande kunna anl�gga en mild tolkning p� hans handlingss�tt. Det kan t�nkas, det �r i sj�lva verket mycket sannolikt, att Rokossovskij, tillbakaslagen av tyskarna, var of�rm�gen att komma Warszawa till unds�ttning, och att Stalin, som just hade stora offensiver i g�ng p� sydfronten, i Karpaterna och i Rum�nien, inte kunde �ndra sina strategiska dispositioner f�r att st�dja den ov�ntade resningen. Men sedan gjorde han n�got som jagade en fasans rysning genom de allierade l�nderna. Han v�grade att l�ta brittiska flygplan, som fl�g fr�n sina baser f�r att f�lla vapen och livsmedel till insurgenterna, landa p� ryska flygf�lt bakom stridslinjerna. Han reducerade d�rigenom den brittiska hj�lpen till upprorsm�nnen till ett minimum. Sedan d�k ryska plan upp �ver den brinnande staden med hj�lp n�r det redan var f�r sent. Det �r inte l�tt att f�rst� vad Stalin trodde sig vinna genom denna demonstrativa k�nslol�shet. Warszawas tragedi g�t ny bitterhet i den anti-ryska st�mningen i Polen, och den f�rf�rade till och med Stalins beundrare i v�ster. Det �r sv�rt att r�kna ut vilken politisk ber�kning, om �n av den mest cyniska art, som kunde ligga till grund f�r hans h�llning. Han drevs av samma skrupelfria h�tskhet och kallsinniga illvilja som han givit s� m�nga prov p� under de stora utrensningarna.
*
D� Stalin, Churchill och Roosevelt m�ttes i Jalta i februari 1945 l�g segern redan inom r�ckh�ll f�r dem. De visste att den kunde g� dem ur h�nderna endast till f�ljd av deras egen oenighet. Det var i sj�lva verket Hitlers enda hopp, medan han l�ste och l�ste om historien om hur Fredrik den store genom ett mirakel undgick att besegras i sju�rskriget, emedan hans fiender r�kade i konflikt med varandra. De tre allierade ledarna, ivriga att tillfoga fienden de avg�rande slagen, var d�rf�r snara att bordl�gga alla interna tvistefr�gor.
Stalin var inte l�ngre den ende segraren, som han varit i Teheran. Britterna och amerikanerna stod vid Rhen. Men Rysslands milit�ra �verl�gsenhet var alltj�mt p�fallande. Vid Oder f�rberedde R�da arm�n sitt anfall mot Berlin. Ett par veckor f�re Jaltakonferensen intr�ffade n�got som tycktes ge den ryska �verl�gsenheten �nnu skarpare relief. Tyskarna ig�ngsatte sin sista motoffensiv i Ardennerna, och under n�gon tid s�g det ut som om de skulle lyckas klyva den brittisk-amerikanska fronten. Den 14 januari for general Eisenhowers st�llf�retr�dare, flyggeneral Tedder, till Moskva f�r att be Stalin ig�ngs�tta ryska offensiver f�r att avleda trycket fr�n v�ster. Stalin samtyckte. Tre dagar senare marscherade den ryska arm�n in i Warszawa och stormade fram fr�n Weichsel till Oder. N�r Stalin mottog sina g�ster p� Livadia, tsarens sommarresidens utanf�r Jalta, mitt ibland ruinerna och f�r�delsen efter nyligen avslutade strider, hade han d�rf�r en stark k�nsla av Rysslands bidrag till den kommande segern, och hans g�ster kunde inte undg� att visa tacksamhet.
I sina tankar hade �De tre stora� alltj�mt en ben�genhet att projektera sin nuvarande enighet in i freden och att betrakta framtiden med utg�ngspunkt fr�n sitt samv�lde och sina intressesf�rer. Men ju mer kriget n�rmade sig sitt slut, desto starkare blev deras hemliga f�rbeh�ll, deras tvivel och farh�gor. Varje sida gjorde eftergifter f�r den andra, men s�kte garantier f�r egen del. Till varje enh�llig �verenskommelse var var och en angel�gen att foga en undanflyktsklausul. F�r varje steg sammanf�ll eller kolliderade milit�ra h�nsyn med sociala intressen och ideologiska principer. Liksom av ett obevekligt �de tvingades �De tre stora� att ta sin tillflykt till den ena milit�ra n�dfallsutv�gen efter den andra, och varje n�dfallsutv�g g�mde p� fr�n till framtida oenighet och rivalitet.
Deras sinnesst�mning f�r en s�regen belysning genom en dialog mellan Stalin och Churchill som �gde rum i Jalta under en diskussion om stadgarna f�r F�renta nationerna. Debatten koncentrerade sig p� klausulerna om vetor�tten, vilken stormakterna �nskade reservera f�r egen r�kning i organisationens S�kerhetsr�d. Stalin var �nnu mer best�md p� denna punkt �n hans partners och ville g�ra veto, r�tten absolut, orubblig, tryggad mot varje f�rs�k att kringg� eller uppmjuka den. Churchill hade sagt n�got om att organisationen borde ha m�jlighet att vidta �tg�rder mot en stormakt som kunde str�va efter v�rldsherrav�lde. �Jag skulle vilja be mr Churchill�, replikerade Stalin, �att n�mna namnet p� den stormakt som kan t�nkas str�va efter att dominera v�rlden. Jag �r s�ker p� att Storbritannien inte �nskar dominera v�rlden. Jag �r s�ker p� att F�renta staterna inte �nskar g�ra det, s� d�rmed �r �nnu en makt undantagen fr�n dem som kan hysa avsikter p� att dominera v�rlden.� �F�r jag svara?�, avbr�t Churchill. �Om ett �gonblick.� Stalin var ot�lig att f� avsluta sin argumentering. �Den framtida faran ligger i m�jligheten av konflikter mellan oss sj�lva.� � Han drog ut slutledningarna av Churchills st�ndpunkt � Churchill hade tydligen varit misstrogen mot Ryssland och velat g�ra F�renta nationernas stadgar s� kitsliga mot Ryssland som m�jligt. N�got besv�rad �ver Stalins frispr�kighet svarade Churchill att s� l�nge de sj�lva, de tre m�n som gemensamt hade f�rt detta stora krig, var i livet, fanns det ingen fara f�r en konflikt; men skulle deras eftertr�dare bevara endr�kten? Stalin l�t inte lugna sig. Han p�minde sina g�ster om ett gammalt ryskt groll: �r 1939, under det f�rsta rysk-finska kriget, hade Nationernas f�rbund br�nnm�rkt Ryssland och uteslutit det ur f�rbundet � samma f�rbund som aldrig lyft ett finger mot Hitler och aldrig s�kt f�rhindra n�gra aggressionshandlingar ... Nej, Ryssland t�nkte inte l�ta sig behandlas s� i framtiden.[637]
Det �r underligt att se hur Stalin under hela detta skede av kriget � ena sidan med den st�rsta ih�rdighet pl�derade f�r �De tre storas� gemensamma v�rldsv�lde och motsatte sig varje f�rslag som tenderar att f�rsvaga det, och hur han � andra sidan vid varje steg f�rr�dde sin fruktan och misstro mot Rysslands tillt�nkta kompanjonskap om detta samv�lde. D� Churchill och Roosevelt f�reslog att Frankrike skulle f� en andel i kontrollen �ver Tyskland opponerade han sig, d�rf�r att �Frankrike hade �ppnat portarna f�r fienden�. Det var hans standardargument att den st�llning varje nation skulle till�tas inta i fredstid m�ste vara proportionell mot den styrka den visat och de offer den gjort under kriget. Att principen gynnade Ryssland framf�r n�gon annan nation s�ger sig sj�lvt, ty ingen annan nation hade bragt offer som kunde j�mf�ras med Rysslands. N�r Churchill ironiskt anm�rkte att �De tre stora� var en mycket exklusiv klubb, d�r intr�des� avgiften �r minst fem miljoner soldater eller n�got likv�rdigt�,[638] m�ste Stalin ha gjort den bittra reflexionen att den intr�desavgift Ryssland betalat var betydligt mer �n fem miljoner d�da soldater. Han motsatte sig h�rdnackat varje f�rslag som ville ge de sm� nationerna m�jlighet att g�ra sin r�st g�llande i nationernas blivande sammanslutning. Vad han fruktade var tydligen att stormakterna skulle vigla upp de sm� staterna mot Ryssland. Vid ett tillf�lle insisterade han p� att F�renta nationerna m�ste ha sina egna v�pnade styrkor, framf�r allt ett internationellt flygvapen med baser i olika sm�stater.[639] F�rslaget, som visserligen avvisades av F�renta staterna, tycktes vittna om hans tilltro till solidariteten mellan �De tre stora�. Men sedan �terigen, driven av fruktan f�r att Ryssland skulle kunna bli �verr�stat i F�renta nationerna, kr�vde han att Ukraina och Vitryssland skulle erk�nnas som medlemmar av F�renta nationerna med egen r�str�tt. Det var huvudsakligen f�r att motivera detta krav som han i februari 1944 genomf�rde en konstitutions�ndring genom vilken han, �tminstone nominellt, avskaffade huvudprincipen i sin egen konstitution av 1924 och ersatte Sovjetrepublikernas union med ett slags federation, i vilken var och en av de f�renade republikerna skulle ha sitt eget utrikesdepartement och sin egen arm�.[640]
Man kan knappast undg� att reflektera �ver kontrasten mellan allvaret och vikten hos de underliggande stridsfr�gorna och mots�ttningarna och sm�aktigheten i den k�pslagan de gav upphov till. Regeringschefer, ministrar, ambassad�rer hade schackrat i m�nader om de ukrainska och vitryska r�sterna, som om den framtida freden i sj�lva verket hade berott av dem. I Jalta uppn�dde Stalin vad han �nskade. Men inte ens ur egen synpunkt vann han n�gonting, utom kanske tillfredsst�llandet av en kaprici�s �relystnad, ty som ett quid pro quo samtyckte han till att �ven F�renta staterna skulle f� tre r�ster i F�renta nationerna, ett privilegium som F�renta staterna inte skulle komma att begagna sig av. Slutligen och med en s�llsynt brist p� humor uppmanade �De tre stora� fr�n Jalta alla neutrala stater i v�rlden att f�rklara Tyskland krig f�re den 1 mars 1945, det vill s�ga sedan kriget praktiskt taget var vunnet, om de ville f� tilltr�de till F�renta nationernas instiftningskonferens i San Francisco. Efter den 1 mars skulle biljettkontoret vara st�ngt.
Den invecklade och fascinerande historien om alla avtal och aff�rer som avslutades och om alla kontroverser och k�bbel som p�gick i Jalta och Potsdam kan inte ber�ttas eller ens antydas h�r. Solidariteten mellan �De tre stora� var till sin art s�dan att de kunde fatta gemensamma beslut och genomf�ra dem relativt l�tt s� snart det g�llde ett viktigt och omedelbart milit�rt intresse, men allteftersom de avl�gsnade sig fr�n detta intresse, fann de undantagsl�st allt mindre gemensam mark. I Jalta gjorde de upp planer f�r sina arm�ers fortsatta framryckning och utstakade de delar av Tyskland som skulle ockuperas av var och en av dem, men de f�rs�kte inte ens �verblicka konsekvenserna av Tysklands uppdelning i fyra zoner, och de endast snuddade vid de konstitutionella och ekonomiska aspekterna. D�rtill kom att deras solidaritet nu allt mindre och mindre berodde P� deras gemensamma milit�ra intresse i Europa och mer och mer p� det nya kompanjonskap de planerade i kriget mot Japan. Redan 1943 hade Stalin lovat att intr�da i kriget. I Jalta f�rband han sig att g�ra det inom tre m�nader efter fientligheternas upph�rande i Europa. Varken Churchill eller Roosevelt v�gade �nnu lita p� utg�ngen av experimenten med atomvapnet, experiment som str�ngt hade hemligh�llits till och med f�r den ryske bundsf�rvanten; de var inte s�kra p� att de med l�tthet skulle kunna besegra Japan utan Stalins hj�lp, och d�rf�r beviljade de inte endast i Asien utan �ven i Europa Stalin f�rm�ner som de n�ppeligen annars skulle ha medgivit.
Vad hade Stalin f�r intresse av kriget i Stilla havet? Enligt alliansen med Storbritannien och �verenskommelserna med F�renta staterna var Ryssland inte f�rpliktat att framtr�da som deras allierade i Asien. Dessutom var kriget mot Japan inte popul�rt hos det ryska folket, f�r vilket Japan var deras fiendes bundsf�rvant men inte deras fiende, och som var alltf�r uttr�ttat av ett krig f�r att �nska ett nytt. Om Stalin �nd� besl�t att kasta sig in i det nya �ventyret, gjorde han det d�rf�r att han var �vertygad om att risken var ytterligt liten. Medan Roosevelt och Churchill antog att de kanske alltj�mt skulle tvingas f�ra ett l�ngt och kostsamt krig i Fj�rran �stern, utgick Stalin ifr�n att hans trupper skulle beh�va k�mpa p� sin h�jd i tre m�nader.[641] Han spelade om klart fastst�llda vinster. Hans m�l var att �tervinna �t Ryssland alla de omr�den det f�rlorat till Japan allt ifr�n f�rdraget i Portsmouth, avslutat efter rysk-japanska kriget 1904�05. I Jalta tr�ffade han en str�ngt hemlig �verenskommelse med Roosevelt, enligt vilken Ryssland skulle f� tillbaka inte endast den �stkinesiska j�rnv�gen, som det avtr�tt �t Japan omkring tio �r tidigare, utan ocks� s�dra delen av �n Sachalin, Kurilerna och Port Arthur.[642] F�r sitt folk och inf�r v�rlden framst�llde Stalin detta krig som Rysslands revansch f�r 1904-05: �... de ryska truppernas nederlag 1904�, yttrade han i sin proklamation om Japans kapitulation, �kvarl�mnade bittra minnen i folkets sj�l. De satt som en svart fl�ck p� v�rt land. V�rt folk trodde och hoppades att det skulle komma en dag d� Japan blev krossat och fl�cken utpl�nad. I fyrtio �r har vi, den �ldre generationens m�nniskor, v�ntat p� denna dag.[643] Stalins ord svor mot den historiska verkligheten, ty m�nnen av den �ldre generationen, bolsjeviker och till och med liberaler, hade glatt sig �ver tsard�mets nederlag 1905. �Den europeiska bourgeoisin har sina sk�l att vara �ngslig. Proletariatet har sina sk�l att gl�dja sig�, hade varit Lenins kommentar till det ryska nederlaget vid Port Arthur. �Den katastrof som drabbat v�r v�rsta fiende betyder endast att Rysslands frihet har kommit n�rmare. Den f�reb�dar en ny revolution�r flodv�g bland ett europeiskt proletariat.�[644] Under dessa dagar hade Stalin sj�lv talat till Tiflis� arbetare i samma anda, om �n mindre of�rbeh�llsamt, i sin proklamation �Kaukasiens arbetare, h�mndens timma har slagit!� [645] Hans nya syn p� historien, hans nyp�komna sorg �ver Rysslands gamla f�r�dmjukelse gick emellertid v�l i stil med den traditionalistiska anda i vilken han utformade sin politik. Han upptr�dde nu vid Stilla havskusten, som han tidigare gjort vid �stersj�n, som insamlaren av gamla ryska �godelar, pretendenten p� det tsaristiska farsarvet. I liknande ordalag framlade han sina aspirationer f�r Roosevelt och Churchill och f�rnekade alla revolution�ra syften i Asien. Inte nog med att han �mnade finna sig i F�renta staternas praktiskt taget odelade kontroll �ver Japan, i Potsdam gick han s� l�ngt att han desavuerade de kinesiska kommunisterna som var motst�ndare till Chiang Kai-shek och sade att Kuomintang �r den enda politiska makt som var kapabel att h�rska �ver Kina.[646]
Mot vilken del av Stalins politik vi �n v�nder oss, den asiatiska eller den europeiska, finner vi alltid d�r det s�llsamma v�xelspel mellan de traditionalistiska och de revolution�ra elementen som i lika h�g grad f�rbryllade hans allierade och hans fiender. Vad �r Stalin i sj�lva verket? Arkitekten f�r en imperierestauration, som ibland begagnar revolution�ra f�rev�ndningar f�r sina syften, eller den kommunistiska revolutionens befr�mjare, som camouflerar sin avsikt med den ryska tsartraditionens utstyrsel? Brittiska och amerikanska statsm�n begrundade fr�gan, medan de f�rs�kte pejla Stalins motiv. Fr�gan f�rutsatte att endast en av dessa egenskaper hos Stalin var �kta, medan den andra var l�gn och f�rst�llning. �ndock tycks b�gge karakt�rerna vara lika �kta, och detta till den grad att man kan v�ga den gissningen att Stalin sj�lv skulle ha varit ur st�nd att ens i sina egna tankar identifiera sig med blott den ena. Dualismen var alltf�r universell � tradition och revolution f�rde i sj�lva verket en tyst tillvaro sida vid sida i det ryska folkets tankar och k�nslor; och den framtr�dde alltf�r konsekvent p� varje f�lt av Stalins verksamhet, inom och utanf�r Ryssland, f�r att kunna bortf�rklaras som tent bedr�gligt camouflage eller en artificiell pose, �ven om Stalin otvivelaktigt stundom camouflerade sina handlingar f�r att vilseleda sina v�nner eller sina allierade.
Under krigets avslutningsskede blev det n�stan om�jligt att s�rskilja de b�da elementen i hans politik. Det traditionalistiska l�g ofta s� starkt i f�rgrunden att Stalins upptr�dande, aspirationer, handlingss�tt, till och med hans gester och kapriser sl�ende p�minde om Alexander I:s upptr�dande, aspirationer och gester vid Napoleonkrigens slut. Likheten var till stor del �kta, men det m�ste ocks� ha funnits en god portion medveten imitation i den � det framgick tydligt d� Stalin officiellt kallade kriget �Fosterlandskriget�, det namn under vilket 1812 �rs epos har g�tt till den ryska historien. Efter den stora arm�ns nederlag s�kte tsar Alexander utvidga sitt kejsard�me p� bekostnad av Rysslands egna och Storbritanniens bundsf�rvanter, Preussen och �sterrike, vilkas polska omr�den han �nskade inf�rliva med sitt konungarike Polen. Preussen skulle �kompenseras� genom f�rv�rvet av Sachsen. I denna skildring beh�ver man bara utbyta Preussen mot Polen f�r att f� en beskrivning p� Stalins politik. I brittiska och amerikanska diplomaters rapporter om sina samtal med Stalin fanns det mer �n en passus som f�rde tanken till Castlereaghs rapporter om sina samtal med Alexander:
�Kejsaren l�t antyda�, skrev den brittiske utrikesministern 1815, �att fr�gan [om Polen] blott kunde avg�ras p� ett s�tt, alldenstund han var i besittning av landet. Jag anm�rkte att det var mycket sant, hans kejserliga majest�t var i besittning av landet, och han m�ste f�rst� att det l�g ingen mera fj�rran �n mig att p� ett fientligt s�tt bestrida denna besittning, men jag var �vertygad om att hans kejserliga majest�t icke skulle �nska st�dja sina anspr�k p� en er�vringsakt i opposition mot den allm�nna folkst�mningen i Europa.�
B�de Alexander och Stalin var starkt intresserade av Rysslands inflytande p� Balkan, och b�gge str�vade att l�gga de turkiska sunden under sin kontroll. Sp�nningen mellan Ryssland och dess allierade i v�ster var lika akut 1945 som den hade varit 1815.[647] F�rtegenheten hos b�gge h�rskarnas diplomati, deras taktik att ta sina allierade med �verrumpling och deras omv�xlande f�rsonliga och hotfulla attityder framkallade samma f�rvirring och oro bland deras allierade. B�de den enes och den andres utrikesministrar var lika r�dda f�r att fatta egna beslut, av, vaktade p� samma s�tt sin h�rskares bud och pr�vade i lika m�n sin allierades t�lamod med sina bisarra f�rhalningsmetoder. De brittiska och amerikanska f�r, handlarnas klagom�l �ver Stalins nyckfullhet kan alltj�mt b�st uttryckas med Byrons ord om Alexander:
�Now half dissolving to a liberal thaw
But hardened back whene�er the morning�s raw
� � �
How nobly gave he back to Poles their Diet
Then told pugnacious Poland to be quiet.�
Det �r m�rkv�rdigt att se hur analogin kan utstr�ckas fr�n de stora dragen till detaljerna. Alexander var angel�gen att uppr�tth�lla Rysslands prestige och �nskade bli firad i Paris som den fr�mste segerherren. Liknande motiv drev Stalin att l�ta marskalk Zjukov anordna en speciell kapitulationsceremoni i det ryskockuperade Berlin, sedan Tysklands representanter hade undertecknat kapitulationshandlingen i det brittiska och amerikanska h�gkvarteret i Reims. En egendomlig episod under Potsdamkonferensen tyder p� en annan reminiscens. Vid sin ankomst till Potsdam gav Stalin uttryck �t �sikten att Hitler var i livet och h�ll sig g�md n�gonstans utanf�r Tyskland. Till britternas och amerikanernas h�pnad upprepade han med synbarlig �vertygelse detta p�st�ende flera dagar senare.[648] Det var som om tanken p� Napoleons �terkomst fr�n Elba och de hundra dagarna hade korsat Stalins hj�rna � skulle m�h�nda inte Hitler f�rs�ka g�ra en liknande come-back? Eftersom Napoleons f�rnyade framtr�dande �terst�llde endr�kten mellan segrarna vid Wienkongressen, kan det synas som om Stalin i Potsdam anv�nde sig av Hitlers v�lnad f�r att �tervinna n�got av den allierade endr�kt som framkallats av den levande Hitler.
Men trots alla likheter var Stalin inte blott och bart en ny Alexander, och hade inte kunnat vara det. V�rldssituationen skulle inte ha till�tit honom att inskr�nka sig till den rollen. �ven om Alexanders arm� hade varit den starkaste i Europa, marscherade den inte in i ett Europa s� upprivet och s�nderfallet, s� reducerat till ett vakuum som det Europa i vilket Stalins arm�er ryckte in. Vid Wienkongressen hade tsaren att k�mpa mot en opposition som kom inte endast fr�n britterna, utan ocks� fr�n det �sterrikiska kejsard�met, Preussen och det ottomanska riket, alla livs levande i mellersta, �stra och s�dra Europa. Till och med det besegrade Frankrikes r�st v�gde tungt vid nationernas r�dsbord. �r 1945 var den besegrade nationen, Tyskland, krossad till stoft, och alla andra nationer p� kontinenten, segrare som besegrade, hade knappast liv och anda. Till f�ljd av kontrasten mellan s�regna vakuum och Rysslands nyss uppenbarade styrka h�grade Stalins oj�mf�rligt mycket st�rre vid den europeiska horisonten �n Alexanders gestalt hade gjort, ett st�rre hot f�r somliga, och ett st�rre l�fte f�r andra.
Inte var heller den politiska horisonten nu begr�nsad till Europa. V�rlden hade just bevittnat den f�rbluffande kraftpolarisationen mellan F�renta staterna och Ryssland. I abstrakta statistiska siffror var Rysslands ekonomiska styrka mycket mindre �n F�renta staternas. Men till f�ljd av Rysslands n�rhet till den europeiska sk�deplatsen var dess tryck mycket verksammare �n dess ekonomiska styrka skulle ha l�tit f�rmoda. Mot slutet av kriget kan Stalin ha r�knat med ett mer eller mindre snabbt tillbakadragande av det amerikanska inflytandet fr�n kontinenten och f�ljaktligen med en ytterligare tillv�xt av Rysslands �verv�lde. Men det �r inte s�kert. Mot Rysslands �kade styrka m�ste man s�tta upp de svaghetsfaktorer som h�rledde sig av de v�ldiga f�rluster och krigsh�rjningar det lidit; och dessa tenderade att begr�nsa det ryska inflytandets utbredning.
Till alla dessa olikheter mellan 1815 och 1945 m�ste nu ocks� l�ggas det revolution�ra elementet i Stalins utrikespolitik. F�rst efter kriget skulle bolsjeviken i Stalin �ter h�vda sig s� starkt att likheten med Alexander utpl�nades, men han gjorde sig p�mind redan tidigare, under Jalta- och Potsdamperioden. Det var under krigets sista m�nader som det revolutionsm�nster som slutligen skulle omfatta s� gott som alla l�nder inom Rysslands intressesf�r b�rjade framtr�da.
I alla dessa l�nder tillsattes regeringar vilka till namnet presenterade koalitioner mellan flera partier: kommunister, socialister, agrarer, klerikalister och till och med kvasifascister. Men i samtliga dessa regeringar hade kommunisterna hand om minst tv� avg�rande departement: polisen och arm�n. De begagnade dessa departement f�r att uppr�tta kontroll f�rst �ver sitt land som helhet, och d�refter �ver sina regeringskolleger, tills de blev i st�nd att antingen avl�gsna sina kolleger eller tvinga dem att medverka i revolutionen. Vid genomf�randet av denna plan hade kommunisterna hj�lp av den omst�ndigheten att alla dessa regeringar stod under f�rpliktelsen, stipulerad i vapenstillest�ndsvillkor eller i s�rskilda deklarationer, att rensa sin tj�nstemannak�r och sina politiska institutioner fr�n s�dana element som arbetat mot Ryssland, fr�n nazister, fascister, militarister o.s.v. De var vidare f�rpliktade att garantera s�kerhet f�r de f�rbindelselinjer som den ryska arm�n uppr�tth�ll i alla ifr�gavarande l�nder. Dessa klausuler som sanktionerats av v�stmakterna, var nog f�r att Stalin, utan att flagrant bryta mot interallierade konventioner, skulle kunna p�b�rja och dirigera en process genom vilken de forna h�rskande klasserna i �steuropa f�rsattes i ett komplett kaos, ber�vades all organisation och gjordes politiskt vanm�ktiga. Till st�rsta delen hade i sj�lva verket dessa samh�llsskikt best�tt av antidemokratiska element och komprometterat sig genom sin tyskv�nliga, eller i alla h�ndelser ryskfientliga inst�llning under kriget. Eliminerandet av de gamla h�rskarklasserna beredde marken f�r kommunistpartiernas makter�vring. De mellanpartier som skulle ha kunnat k�mpa f�r ett parlamentariskt statsskick saknade alla fasta traditioner och var till ytterlighet svaga och ineffektiva. N�r deras kadrer sv�llde ut, delvis genom tillkomsten av medlemmar ur de forna h�rskande grupperna eller partierna var det deras tur att underkastas rensning. Det var s�llan m�jligt att avg�ra n�r� Stalin, eller de inhemska kommunisterna, verkligen handlade enligt de klausuler som endosserats av v�stmakterna eller n�r de anv�nde dessa klausuler som f�re, v�ndning f�r att g�ra upp r�kningen med partier och grupper som de var endast alltf�r ivriga att undertrycka. I sj�lva verket gjorde de b�dadera.
Under denna kedjeprocess av utrensningar, vilken skulle fortg� �nnu i slutet av fyrtiotalet uppbyggdes ett monopol f�r kommunistpartierna utan i�gonenfallande medverkan fr�n Ryssland. Endast n�r man st�tte p� allvarliga hinder, i synnerhet i det inledande skedet, till�t Stalin en direkt och drastisk rysk intervention. N�r s�lunda kung Mikael av Rum�nien v�ren 1945 v�grade att avskeda genera; Radescu fr�n premi�rministerposten, d�k Vysjinskij, nu vice utrikesminister, upp vid det rum�nska hovet, beordrade kungen att byta regering inom tv� timmar och hotade med att en v�gran av Ryssland skulle betraktas som en brytning av vapenstillest�ndet. Groza, en kommunistv�nlig politiker, eftertr�dde Radescu, och Stalin s�kte personligen st�rka den nye regeringschefens st�llning genom att tillk�nnage att Transsylvanien, som Hitler hade tilldelat Ungern, skulle �terl�mnas till Rum�nien. Efter en enda s�dan rysk interventionshandling kunde det lokala kommunistpartiet ta hand om den fortsatta regimf�r�ndringen.
V�rlden hugnades p� s� s�tt med sk�despelet av en social omv�lvning som inte liknade n�gon tidigare revolution. I begynnelsen av den ryska revolutionen var Ordet. Revolutionen framgick ur en m�ktig folkr�relse. Till sj�lvf�rsvar byggde den sedan upp sin egen polis och bekl�dde den med enorm makt. D�refter f�ll den nya staten offer f�r sitt eget redskap � den f�rvandlades till en polisstat. I den revolution Stalin nu genomf�rde i ett halvt dussin l�nder var hela proceduren liksom omkastad. Revolutionens f�rsta er�vring, dess f�rsta bas, var polisen. Er�vrad eller uppbyggd av kommunistpartiet, tycktes polisen vara den sociala nyskapelsens demiurg. Folket, de stora massorna � visst upptr�dde de ocks� p� scenen och spelade en roll. Men det var aldrig riktigt klart vad de t�nkte och vad de k�nde, om de handlade av egen drift eller om de var drillade att handla som de gjorde av demiurgen i bakgrunden.
Denna revolution tvekade att proklamera sina principer och klart ange sina m�l. Dess historia var en enda f�ljd av man�vrer, krigslister och bedr�gerier, vilka slutligen f�ll in i m�nstret f�r en revolution, men som i sig sj�lv var futtiga och gemena. Det gemenaste bedr�geriet var de f�rfalskade folkomr�stningarna � f�rr eller senare m�ste nittionio procent av de r�stande r�sta f�r den faktiskt existerande makten. I Ryssland hade bolsjevikerna i b�rjan definierat sin regim som en proletariatets diktatur; de hade ber�vat de tidigare h�rskande och be� suttna klasserna deras medborgerliga r�ttigheter; de hade anordnat ett elektorsval efter linjer som s�krade industriarbetarnas �vervikt �ver bondemajoriteten, men inom dessa visserligen sn�va gr�nser hade valet varit ett val. B�de v�nner och fiender till bolsjevikrevolutionen visste var de stod, och �ven dess fiender m�ste med en viss respekt erk�nna att den �ppet hade proklamerat sina klassprinciper. Den ryska revolutionens �steuropeiska avkomlingar ber�mde sig av en vida h�gre demokratisk respektabilitet; de f�rnekade harmset att de hade n�got gemensamt med ett diktatorsv�lde; de visade med �verl�gsen min p� den �verv�ldigande r�st�vervikt de p�stod sig ha f�tt i allm�nna och slutna omr�stningar, och till och med deras v�nner var irriterade �ver det grova skrymteriet i deras p�st�enden.
Och �nd�, genom att beskydda denna s�llsamma revolution gjorde Stalin folken i �steuropa �tj�nster i vilka det �r sv�rt att �verskatta b�de sk�ndligheten och nyttigheten�, f�r att travestera Macaulays dom �ver en engelsk statsman. Under mellankrigstiden hade n�stan alla dessa folk suttit fast i en �terv�ndsgr�nd; deras liv hade pressats ned i primitivt armod och m�rker; deras politik hade dominerats av arkaistiska klickar som inte bekymrade sig om sina unders�tars materiella och kulturella tillbakag�ng, s� l�nge deras egna privilegier hade varit s�krade. Hela denna del av Europa hade utg�tt ur andra v�rldskriget och ur nazismens ohyggliga �skola� �n mer utarmad, primitiv och hj�lpl�s. Det �r inte om�jligt att enda chansen f�r dess folk att bryta sig ut ur sin �terv�ndsgr�nd l�g i en s�dan coup de force som den Stalin eggade dem till. I Polen och Ungern uppfyllde de kommunistinspirerade jordreformerna en dr�m hos m�nga generationer b�nder och intellektuella. Efter att ha f�rstatligat nyckelindustrierna befr�mjade kommunisterna �ver hela �steuropa kraftigt planer p� industrialisering och full syssels�ttning f�r vilka det saknats b�de materiella resurser och f�rst�else hos de inhemska �privatf�retagen�, notoriskt fattiga p� kapital, skicklighet och f�retagsamhet. Med frisk iver och ambition grep de sig an med ett energiskt folkbildningsarbete och s�kte gottg�ra de forna h�rskarnas sekelgamla f�rsummelser. De bidrog starkt till att lugna de nationella fejderna och fr�mja samarbete mellan folken. Med ett ord, de �ppnade f�r �steuropa breda perspektiv av allm�nt fram�tskridande. Det var som om Ryssland hade smittat sina grannar med n�got av sin egen drift att pr�va nya v�gar och metoder f�r kollektivt arbete och social organisation. Det b�r kanske till�ggas, att det med tanke p� omv�lvningens v�ldiga omfattning och genomgripande karakt�r �r m�nskligt att Stalin och hans medhj�lpare genomf�rde den visserligen inte utan terror, inte utan att ta sin tillflykt till en l�ng serie kupper, men utan att i ett enda land inom den ryska intressezonen framkalla ett direkt inb�rdeskrig av den art som p�gick i Grekland.
Man m�ste fr�ga sig om Stalin, medan han k�pslog om sin intressezon, redan hyste planer p� att l�gga den under kommunisternas odelade kontroll. Hade han haft revolutionsplaner i tankarna vid tiden f�r Teheran och Jaha? Hade den slutgiltigt tagit form vid tiden f�r Potsdam? S�v�l hans belackare som hans apologeter �r enst�mmiga p� den punkten, ty b�da l�gren vill f� oss att se en utomordentligt slug och framsynt plan bakom hans handlingar. Emellertid uppvisar Stalins handlingar m�nga underliga och sl�ende mots�gelser, som inte tyder p� att han hade n�gon revolution�r m�sterplan. De tyder tv�rtom p� att han inte hade n�gon. H�r f�ljer n�gra av de mest flagranta mots�gelserna. Om Stalin konsekvent beredde sig att installera en kommunistregering i Warszawa, varf�r v�grade han d� s� enst�ndigt att g�ra n�gra eftergifter f�r polackerna betr�ffande deras �stgr�ns? Skulle det inte ha varit honom t�mligen likgiltigt om exempel den polsk-ukrainska staden Lw�w styrdes fr�n det kommunistiska Kiev, eller fr�n det kommunistiska Warszawa? Samtidigt skulle en dylik eftergift ha betytt ett enormt plus f�r den polska v�nstern. Och om han p� f�rhand planerade en revolution i �sttyskland, varf�r avskilde han d� fr�n Tyskland och f�rlivade med Polen alla de tyska provinserna �ster om Neisse och Oder, omr�den som inte ens polackerna sj�lva n�gonsin hade dr�mt om att f�rv�rva? Varf�r insisterade han p� att hela den tyska befolkningen skulle tv�ngsf�rflyttas fr�n dessa omr�den, en �tg�rd som ytterligare m�ste f�rbittra det tyska folket inte bara mot polackerna utan ocks� mot Ryssland och revolutionen? Hans krav p� krigsskadest�nd av Tyskland, �sterrike, Ungern, Rum�nien, Bulgarien och Finland, hur f�rst�eligt det �n var med tanke p� f�r�delsen i Ukraina och andra sovjetryska provinser, kunde inte undg� att ha samma skadliga effekt f�r den kommunistiska r�relsen i dessa l�nder. Det g�llde i �nnu h�gre grad om Stalins krav p� avveckling av huvudparten av den tyska industrin. Redan i Teheran, om inte tidigare, hade han varskott om att han �mnade resa det kravet; i Jalta f�reslog han att �ttio procent av Tysklands industri skulle vara nedmonterad inom tv� �r efter eld upph�r; och han slog inte av p� denna fordran i Potsdam.[649] Han kan inte g�rna ha f�rbisett att om denna hans plan, lika orimlig som h�nsynsl�s, hade kommit till utf�rande, skulle detta ha medf�rt en uppl�sning av den tyska arbetarklassen, den f�rn�msta, om inte den enda sociala kraft till vilken kommunismen kunde ha v�djat och vars st�d den kunde ha p�r�knat. Inte en enda av dessa �tg�rder kan ens med den vildaste fantasi betecknas som ett trappsteg till en revolution. Tv�rtom, i samtliga dessa fall reste Stalin sj�lv nitiskt fruktansv�rda hinder i revolutionens v�g. Enbart detta tycks ber�ttiga till den slutsatsen att �nnu vid krigets slut var hans intentioner alltj�mt ytterligt sj�lvmots�gande, lindrigt uttryckt.
Mikolajczyk ber�ttar om ett intressant samtal med Stalin i augusti 1944. Inte utan en viss bondslughet s�kte den polske politikern sondera Stalin ang�ende hans planer f�r Tyskland och sade honom att tyska krigsf�ngar som tagits av polackerna p�stods ge uttryck �t sin f�rhoppning att Tyskland efter krigets slut skulle omfatta kommunismen och, som den fr�msta kommunistiska staten, forts�tta att beh�rska v�rlden. Stalin l�r d� harmset ha svarat att �kommunismen passade Tyskland som en sadel passar en ko�. Denna f�raktfulla aforism gav s�kerligen uttryck f�r hans k�nslor. Den st�mde s� perfekt �verens med hela tendensen i hans politik gentemot Tyskland, den var s� spontan, s� naturlig, s� helt i stil med vad vi vet om hans gamla misstro mot den v�steuropeiska kommunismen, och den harmonierade s� v�l med allt vad han sade och gjorde vid denna tidpunkt, att den inte kan ha varit en rent taktisk bluff.
Det var i sj�lva verket i Stalins f�rh�llande till Tyskland som kontrasten mellan hans nationalism och revolutionism var skarpast, och d�r det nationalistiska, man skulle kunna s�ga det antirevolution�ra, elementet l�ngst hade �verhanden. Det skulle vara naivt att tro�, yttrade han strax f�re Jalta, �att Tyskland inte kommer att f�rs�ka �teruppbygga sin maktst�llning och ig�ngs�tta en ny aggression� Historien visar att en helt kort tidrymd � tjugo till trettio �r � �r nog f�r Tyskland skall �terh�mta sig efter nederlaget och hinna bygga upp sin krigsmakt.�[650] Han hade anv�nt samma argument i Teheran, med den enda skillnaden att han d�r f�resp�tt Tysklands come-back inom en mycket kortare tidrymd.[651] Han upprepade samma sak till n�stan alla sina m�nga bes�kande i Kreml. Han f�ref�ll n�stan besatt av tanken p� Tysklands kommande revansch. N�r han talade om n�dv�ndigheten av endr�kt mellan de allierade stormakterna i fredstid, pekade han p� samma fara. Han h�nvisade till den, d� han f�reslog att lamsl� Tysklands industri, att �ndra Tysklands gr�nser, att frig�ra �sterrike fr�n Tyskland, att tills�tta en ryskv�nlig regering i Polen, �denna korridor varigenom tyskarna marscherar in i Ryssland�. I sin omsorg om Rysslands s�kerhet vis � vis Tyskland begagnade han samma spr�k som Foch, Clemenceau och Poincare hade anv�nt efter f�rsta v�rldskriget; han talade som en konservativ politiker, som projekterar det f�rflutna in i framtiden och ser framtiden uppfylld av t�vlan, kamp och krig mellan nationerna. Hans varningar f�r en tysk revansch �inom tjugo till trettio �r� var i hans mun liktydiga med den fasta �vertygelsen att Tyskland om tjugo eller trettio �r alltj�mt skulle vara en kapitalistisk, imperialistisk stat, uppenbarligen d�rf�r att �kommunismen passade Tyskland som en sadel passar en ko�. Hade han r�knat med m�jligheten av en kommunistrevolution i Tyskland, skulle han inte ha sett n�got behov av den straffred han pl�derade f�r.
N�r han talade p� detta s�tt, gjorde han sig otvivelaktigt till tolk f�r Ryssland. Det �r ingen �verdrift att s�ga att hela Ryssland hoppades att segerns dag skulle bli domedagen f�r Tyskland, och att domen skulle avkunnas av Tysklands offer. Internationalistiska principer och solidaritetsk�nslor med utl�ndska arbetarklasser, i den m�n dylika k�nslor inte hade sk�ljts bort av den nationalistiska v�gen, �gde ingen giltighet i fr�ga om fiendenationen, ty den tyska arbetarklassen hade till synes ingenting gjort f�r att hindra Hitlers aggression, f�r att obstruera den eller g�ra revolt mot den. Det �r sant att nationalismen i Ryssland hade blivit v�ldsamt uppbl�st av propagandisterna och av Stalins eget bistra, obevekliga �D�d �t den tyske inkr�ktaren�, som upprepats dag efter dag. Utan detta skulle kanske den nationella lidelsen inte ha stigit till den ursinniga kulmen den n�dde mot slutet. Men orsak och verkan var i h�g grad sammanblandade. �ven om det inte hade funnits n�gon nationalistisk propaganda, talade de tyska grymheterna, den metodiska masslakten p� kvinnor och barn, slavarbetet och det kallblodiga f�rh�rjandet av st�der och landsbygd h�gljuddare �n n�gra propagandister. Soldaterna som marscherade fr�n Stalingrad till Berlin s�g allt detta � de hade marscherat genom en av tyskarna skapad �ken. Som segrare l�t de sitt raseri g� ut �ver de besegrade; de f�rv�ntade att deras regering skulle �teruppbygga Ryssland med hj�lp av tysk industri och arbetskraft och ber�va Tyskland dess f�rm�ga att f�ra krig. N�r de slutligen hissade den ryska flaggan �ver det tyska riksdagshusets ruiner, var det f�r att symbolisera det revolution�ra Rysslands seger �ver Tyskland, inte revolutionens seger i Tyskland.
Detta skr�ckfyllda ryska hat mot Tyskland visade sig emellertid vara en allvarlig politisk fara d� kriget led mot sitt slut. Det injagade en panikartad fruktan i Tyskland och f�rl�ngde det tyska motst�ndet. �nda in i det sista k�mpade Hitlers styrkor med vida st�rre uth�llighet i �ster �n i v�ster. Stalin fick ett sl�ende bevis p� detta n�r i mars 1945 f�ltmarskalk Kesselring, den tyske �ver, bef�lhavaren i Italien, framf�rde sitt f�rsta kapitulationsanbud f�r hela sin arm� till britterna och amerikanerna. Stalin �skummade av raseri� n�r han fick meddelande om de brittiska och amerikanska f�rhandlingarna med Kesselring � det var en f�rdr�jd reflex av hans gamla fruktan f�r en separatfred mellan v�stmakterna och Tyskland.[652] Kort d�refter, i april, kommenderade han halt f�r det nationalistiska skallet och beordrade sina propagandister att p� nytt ta upp hans eget n�stan gl�mda yttrande att �m�nniskor som Hitler kommer och g�r, men det tyska folket och den tyska staten lever kvar�.[653] Detta f�rs�k att d�mpa den tyska skr�cken f�r Ryssland kom f�r sent f�r att ha avsedd verkan. Under krigets sista dagar flydde massor av tyska soldater, slagna av skuldk�nsla och panik, f�r ryssarna till brittisk eller amerikansk f�ngenskap, medan Tysklands representanter s�kte utverka ett vapenstillest�nd med v�stmakterna, men inte med Ryssland. Sjudande av misst�nksamhet f�ljde Stalin dessa man�vrer, och d� han slutligen kunde tillk�nnage Tysklands kapitulation, f�rm�dde han knappast undertrycka sin f�rv�ning och l�ttnad �ver att die Wehrmacht hade kapitulerat �ven f�r Ryssland.[654] H�ndelserna under krigets sista veckor blottade den gigantiska klyfta mellan Tyskland och Ryssland vilken b�de Hitler och Stalin hade gr�vt, var p� sitt s�tt och i olika utstr�ckning, en klyfta som varken vanlig diplomati eller revolution�r taktik skulle kunna �verbrygga p� m�nga �r efter kriget.[655]
Stalins utrikespolitik tycks s�ledes inte ha varit resultatet av n�gon p� f�rhand uppgjord plan, utan en produkt av mots�gande inre och yttre p�drivande krafter. Nu som s� ofta f�rr var h�ndelsernas makt �ver honom vida st�rre �n hans makt �ver h�ndelserna. Vi har sett n�gra av de inhemska krafterna i arbete. Vad betr�ffar de yttre, kom de tydligt fram under den l�nga serien interallierade konflikter och tr�tor som fyllde m�naderna mellan Jalta och Potsdam, samt i h�tska kontroverser vid sj�lva Potsdamkonferensen. Trots �verenskommelsen om intressezoner och trots Stalins tystnad om inb�rdeskriget i Grekland protesterade v�stmakterna mot den ryska interventionen i Rum�nien och mot utvecklingen i Polen och Jugoslavien. Meningsbrytningen om F�renta nationerna, hoplappad i Jalta, kom nu �ter i dagen. Stalin demonstrerade sitt missn�je genom att avvisa Roosevelts beg�ran att Molotov skulle bevista F�renta nationernas instiftelse i San Francisco. (F�rst efter Roosevelts d�d, den 12 april 1945, samtyckte verkligen Stalin, som ville g�ra en v�nskaplig gest mot den nye amerikanske presidenten, till att Molotov med sin n�rvaro skulle sk�nka �kad glans �t San Francisco-konferensen.) Vid denna tid hade Stalin s�kerligen en k�nsla av att hans allierade s�kte man�vrera bort honom fr�n st�llningar som de tidigare uppl�tit �t honom, och det var med uppriktig bitterhet han sade till Harry L. Hopkins, d� denne bes�kte honom f�r sista g�ngen, att ��ven om ryssarna �r ett godtroget folk, har v�stmakterna ofta gjort det misstaget att betrakta dem som idioter�.[656]
De tre storas� samv�lde tog �verbalansen redan innan det tagit fast form. Det vore l�nl�st att s�ka fastsl� vilken av de allierade makterna som tog det f�rsta avg�rande steget bort fr�n det. I labyrinten av mots�gande versioner och beskyllningar �r det knappast m�jligt att sp�ra upp det f�rsta �l�ftesbrottet�. De allierades l�ften hade i alla h�ndelser varit vaga och inneh�llit s� m�nga kryph�l att alla parter skulle kunna f�rsvara sitt upptr�dande genom att h�nvisa till texten. Huvudsaken �r att den fundamentala klyvningen mellan de allierade m�ste f�ranleda ena eller andra parten, eller b�da, att svika �msesidiga f�rpliktelser. I detta resonemangs�ktenskap hade fr�n b�rjan tanken p� skilsm�ssans oundviklighet lurat i bakgrunden av parternas medvetande, och n�stan fr�n b�rjan tvingades varje sida att t�nka p� de f�rdelar den skulle s�kra och de f�rluster den skulle lida i skilsm�ssans stund.
Arrangemanget med intressezoner hade visserligen sidor som var mycket tilltalande f�r dess upphovsm�n, men det var �nd� tillr�ckligt onaturligt att v�cka skrupler och bet�nkligheter. Det var onaturligt f�r den liberala kapitalismens ledare att avst� s� mycket terr�ng �t Sovjet. �ven om Churchill och Roosevelt hade kunnat �vervinna sina egna skrupler, kunde de inte ignorera de betydande sektioner av den allm�nna opinionen i hemlandet som, antingen av konservativ fientlighet mot den sociala revolutionen i �steuropa eller av demokratisk motvilja mot den polisstat med vilken denna revolution identifierades, kraftigt opponerade sig mot avtalen med Stalin. Samma avtal m�ste ocks� ha tett sig onaturliga f�r den sovjetryska opinionen i vida kretsar, som visserligen inte hade fri talan, men som �nd� ut�vade sitt tryck p� m�nga indirekta s�tt. Moskvapressens redaktionella tystnad om inb�rdeskriget i Grekland och de franska och italienska kommunisternas m�rkv�rdiga hovsamhet m�ste ha f�rbryllat m�nga bolsjeviker, men det var �nd� relativt avl�gsna saker. Vad som f�rsiggick n�rmare hemlandet, i de ryskockuperade l�nderna, var betydligt viktigare. F�r ockupationstrupperna, �tminstone f�r m�nga politiskt sinnade officerare och meniga, liksom f�r aktiva medlemmar av partiet och Komsomol i hemlandet, m�ste det ha varit outh�rdligt att t�nka sig att det kapitalistiska systemet skulle fortleva i l�nder som R�da arm�n ensam � och till vilket oerh�rt pris! � hade befriat fr�n nazisterna. Skulle de, ett folk som trots all den nyv�ckta traditionalismen var uppfostrad med och f�r socialismen, nu bli v�ktare f�r kapitalismen d�r, fr�gade de sig. F�r denna samma kapitalism som st�rtat Europa in i den nazistiska eran och som, om den fick �terh�mta sig, p� nytt skulle leda Europa p� lika onda v�gar, eftersom nazismen och fascismen inte hade varit n�gra tillf�lliga undantag i Europas historia, utan givit uttryck �t kapitalistsamh�llets innersta v�sen �in extremis�. Att de, segrarna, nu skulle bevara en samh�llsordning av vilken de aldrig r�nt annat �n fientlighet och aldrig kunde v�nta sig annat �n fientlighet var f�r dem inte endast onaturligt � det skulle ha varit den mest �mkliga antiklimax f�r deras stora �befrielsekrig�.
Stalin kunde inte bortse fr�n s�dana st�mningar. Till en b�rjan tycktes han bara vilja g� dem till m�tes p� halva v�gen. Han upptog iden med �folkdemokratin�. Den ordning som skulle uppr�ttas i Rysslands grannstater skulle varken vara kapitalistisk eller socialistisk, den skulle st� mitt emellan de tv�. I ljuset av senare h�ndelser har det ofta antagits att parollen inte var annat �n N dunster i �gonen p� bourgeoisin, och att Stalin fr�n b�rjan syftade till sovjetisering. Systemet med en folkdemokrati till skillnad fr�n sovjetsystemet och den prolet�ra diktaturen togs emellertid i b�rjan mycket allvarligt av kommunistpartiets ledare, och det diskuterades ing�ende av ledande ryska politiska teoretiker �pro foro interno�.[657] Stalin var som bekant sj�lv uppfostrad i f�rest�llningen om ett system som varken skulle ha varit helt kapitalistiskt eller helt socialistiskt. Det hade varit tanken bakom den formel om proletariatets och b�ndernas demokratiska diktatur vid vilken han h�llit fast �nda till 1917 och som han framlagt p� nytt under �ren 1925-27 under debatten om den kinesiska revolutionen. Mot slutet av kriget och n�gon tid efter�t hade han tydligen �ter samma ide i tankarna.
Ur hans synpunkt hade det �verg�ngssystem han experimenterade med sitt fr�msta ber�ttigande i den m�jlighet det kunde t�nkas ge honom att uppr�tth�lla samarbetet mellan �De tre stora�. Denna f�rhoppning skulle komma att grusas. �Folkdemokratin� hade en f�r starkt revolution�r bismak och den bar alltf�r tydligt sin upphovsmans hallst�mpel f�r att vinna gillande av v�stmakterna. Den framkallade all den sp�nning och friktion Stalin s�kte undvika. Detta ingav honom tanken att v�stmakterna str�vade att �terinstallera de gamla ryskfientliga partierna och grupperna vid Rysslands gr�nser och s� sm�ningom tr�nga ut Ryssland fr�n Europa. Att detta skulle vara deras avsikt f�ref�ll lika plausibelt f�r de ryska traditionalisterna som f�r bolsjevikerna. Just p� samma s�tt hade v�stmakterna efter Napoleonkrigen str�vat efter att ber�va Ryssland den inflytelserika st�llning det nyss vunnit. Just p� samma s�tt hade de sammangaddat sig mot Ryssland efter freden i San Stefan() och ber�vat det herrav�ldet �ver Balkan p� Berlinkongressen 1878. Stalin hade f�resatt sig att inte l�ta Ryssland drivas tillbaka p� samma s�tt �nnu en g�ng. I det f�rg�ngna hade Rysslands inflytande i Europa varit mer eller mindre efem�rt, och dess inflytande p� Balkan hade stigit och fallit med det politiska tidvattnet, eftersom under tsartiden detta inflytande inte hade n�gon f�rankring i de l�nders samh�llsstruktur d�r Ryssland �nskat se sina intressen dominera. Slavofilism och grekisk ortodoxi hade inte varit nog f�r att skapa best�ende band. Denna g�ng kunde Rysslands supremati f� varaktig karakt�r om den grundade sig p� en revolution, p� en social omdaning i �steuropa av en art som inga diplomatiska p�tryckningar eller intriger kunde upph�va. Allteftersom kontroverserna mellan Ryssland och dess allierade utvidgades och f�rbittrades, blev Stalin alltmer ben�gen att uppge sitt experiment med �verg�ngsregimer och reducera �folkdemokratin� till blott och bart en fasad f�r det kommunistiska maktmonopolet. Varje steg han tog i denna riktning �kade givetvis ytterligare sp�nningen mellan Ryssland och dess allierade i v�ster.
I Jalta uppfordrade Stalin Churchill att f�rtydliga sina anspelningar p� en stor makt som kunde t�nkas str�va efter v�rldsherrav�ldet, och Churchill talade om den konflikt som skulle kunna uppst� mellan eftertr�darna till krigstidens tre ledare. I Potsdam talade parterna ett mindre f�rt�ckt spr�k. Det var d�r Churchill, i det han beklagade sig �ver de brittiska representanternas st�llning i Bukarest, slungade dessa ord i ansiktet p� Stalin: �En j�rnsk�rm har fallit ner omkring dem!� J�rnsk�rmen skulle senare bli �j�rnrid�n�, ledmotivet eller slagordet i en mycket st�rre kontrovers. �Idel amsagor!� fr�ste Stalin tillbaka. N�r man angrep honom f�r hans politik i Rum�nien, Bulgarien och Jugoslavien, svarade han med angrepp p� britterna f�r deras prorojalistiska politik i Grekland, vilken han dittills hade tigit om. Men han l�t sina anklagelser falla, s� fort britterna avstod fr�n sina angrepp p� Rysslands politik. Likv�l fortfor stridsomr�det att vidgas. Strax f�re Potsdam hade Stalin rest krav p� en rysk bas i de turkiska sunden � tsarens aldrig f�rverkligade dr�m. I Potsdam kunde han m�rka att han ocks� i denna str�van skulle g�ckas av sina allierade, framf�r allt av britterna, som hade grusat tsarens aspirationer. D�refter, under diskussionen om ett allierat f�rvaltarskap �ver Mussolinis afrikanska kejsard�me, �verraskade han sina partners med kravet p� att en av de afrikanska kolonierna skulle st�llas under rysk f�rvaltning. F�rbluffad �ver detta nya krav utbrast Churchill att det aldrig hade fallit honom in att Ryssland kunde �nska �f�rv�rva ett stort omr�de av den afrikanska kusten.[658] Det framstod naturligtvis som ett hot mot den brittiska kontrollen �ver Medelhavet. Det ser inte ut som om Stalin skulle ha hoppats p� att f� detta speciella krav beviljat, ty hans b�sta tid f�r k�pslagan var redan f�rbi. I totalsumman av hans krav l�g inte desto mindre fr�et till en kris kring den gamla �steuropeiska fr�gan som f�rbittrat Rysslands relationer med Storbritannien under adertonhundratalet.
Emellertid var det inte ens p� den �steuropeiska fr�gan i dess nya version som konflikten mellan de allierade koncentrerade sig. Det st�rsta enskilda problem p� vilket de inte kunde finna n�gon samf�lld l�sning var Tyskland. Till st�rsta delen, om inte helt, h�rr�rde sig deras skarpa meningsbrytningar i fr�ga om Tyskland ur den enda punkt om vilken de verkligen var �verens, n�mligen ur deras enh�lliga beslut att h�lla landet under milit�r ockupation m�nga �r fram�t. Den exakta tiden f�r ockupationen blev aldrig fastst�lld � det hade talats om tio, tjugo, trettio, till och med fyrtio �r. Redan detta var nog f�r att driva de allierade i diametralt skilda riktningar. Ju l�ngre de skulle stanna kvar och fullg�ra en tysk regerings funktioner, vilket de i avsaknad av varje slags tysk regering tvingades g�ra, desto mer skulle varje ockupationsmakt bli ben�gen att s�tta sin egen pr�gel p� det ekonomiska och politiska livet i sin del av Tyskland. Det var lika onaturligt f�r officerarna i den sovjetryska milit�rf�rvaltningen att dirigera ett kapitalistiskt n�ringsliv i �sttyskland som det var f�r deras motparter i den amerikanska milit�rregeringen att omorganisera V�sttyskland efter socialistiska linjer. P� s� s�tt tenderade de allierade arm�ernas f�rl�ngda uppeh�ll i Tyskland att splittra landet ekonomiskt lika v�l som milit�rt.
Lika fullt hade segrarna f�rbundit sig att uppr�tth�lla Tysklands enhet och att i detta syfte ut�va gemensam kontroll �ver dess angel�genheter. De uttalade detta l�fte med stort eftertryck i Potsdam, och de tillsatte verkligen ocks� det allierade kontrollr�det, som f�rl�nades den teoretiska �verh�gheten �ver alla delar av Tyskland. Men redan i Potsdam stod det klart, eller borde ha st�tt klart f�r de ber�rda parterna att deras gemensamma kontroll �ver Tyskland skulle hit en fiktion. Varken �stparten eller v�stparten ville att den andra sidan skulle ha n�got att s�ga till om i deras egen del av Tyskland. Stalin st�llde sina partners inf�r ett fullbordat faktum n�r han �verl�mnade hela omr�det �ster om Oder och Neisse till polackerna. Nominellt skulle Polen endast f�rvalta dessa provinser, och det var s� Stalin framst�llde saken f�r v�stmakterna. Men i praktiken blev polackernas f�rvaltning av omr�dena liktydig med dessas inkorporering i Polen. V�stmakterna erk�nde detta, �tminstone indirekt, d� de samtyckte till Stalins f�rslag om hela den tyska befolkningens tv�ngsf�rflyttning fr�n dessa provinser. Visserligen godtog v�stmakterna detta fullbordade faktum med det f�rbeh�llet att blott en fredskonferens finge utstaka den slutgiltiga gr�nsen mellan Tyskland och Polen, men eftersom de p� f�rhand samtyckte till f�rflyttningen av hela den tyska befolkning som hade levat �ster om Oder och Neisse, verkade f�rbeh�llet fiktivt. Den slutsats Stalin m�ste ha dragit av sina allierades upptr�dande var att de hade f�rsonat sig med en st�llning i vilken de inte skulle ha n�got inflytande i fr�gor som r�rde �sttyskland. Att Ryssland inte skulle f� n�got inflytande p� V�sttyskland blev tydligt n�r v�stmakterna kategoriskt tillbakavisade Stalins och Molotovs upprepade f�rslag att Ryssland skulle f� del i kontrollen �ver det ekonomiska livet i Ruhromr�det.
Tysklands delning sk�rptes ytterligare av en oklar kompromiss om krigsskadest�nden. I Jalta hade Stalin s�kt erh�lla britternas och amerikanernas sanktion f�r det ryska kravet p� skadest�nd till ett belopp av tio miljarder dollar. Han fick ett obest�mt l�fte av president Roosevelt att denna siffra skulle f� tj�na som grund f�r vidare diskussioner. I Potsdam v�grade v�stmakterna att �ter ta den i �verv�gande. Delvis berodde detta p� att ryssarna redan h�ll p� att nedmontera industriell utrustning i �sttyskland och �verflytta den till Ryssland, och att britterna och amerikanerna inte hade n�gon kontroll �ver procedurens omfattning. Men det l�g ett djupare sk�l till grund f�r den nya oenigheten. Stalin h�ll alltj�mt fast vid sina planer p� en kartagisk fred. Britterna, liksom i mindre grad amerikanerna, hade redan b�rjat dra sig f�r en �del�ggelse av den tyska industrin. Denna meningsbrytning skyldes �ver genom en �verenskommelse, ing�ngen i Potsdam, att varje ockupationsmakt �gde r�tt att nedmontera industriell utrustning och tillgodose sina krav inom sin egen zon.[659] Genom denna �verenskommelse fick varje ockupationsmakt, till gagnet om inte till namnet, hela ansvaret f�r sitt s�tt att sk�ta de ekonomiska och sociala angel�genheterna inom sin egen zon. Den gjorde �stra Tyskland till sk�deplatsen f�r Stalins �revolution uppifr�n�. Kort efter Potsdam b�rjade denna revolution. Dess f�rsta etapp var expropriationen av de preussiska junkrarna, den gods�garklass som bildat ryggraden i Tysklands byr�krati och varit det starkaste st�det f�r dess militarism. Med ett enda penndrag, eller kanske bara med en vink, f�rintade Stalin en m�ktig reaktion�r kraft i samh�llet med vilken den tyska v�nstern f�f�ngt hade brottats i mer �n ett �rhundrade. Den andra etappen var f�rstatligandet av vissa industrier i �sttyskland. Den tredje var det faktiska undertryckandet av det socialdemokratiska partiet, ett undertryckande som maskerades som en sammanslagning av kommunistiska och socialdemokratiska organisationer till det socialistiska enhetspartiet. Omr�det f�r den sociala revolutionen utstr�cktes s�lunda fr�n Oder till Elbe. Det var inte f�rsta g�ngen i Tysklands historia som Elbe bildade gr�nsen mellan skilda sociala och politiska system. Men i det f�rflutna hade den tyska konservatismens b�lverk legat �ster om Elbe, under det att impulser till reformer och revolution mest hade kommit v�sterifr�n. Det sociala inflytandet av den franska revolutionen och av Napoleons reformer hade inte spritt sig �ver floden. Liksom f�r att uppv�ga detta kom nu en ny revolution �sterifr�n och svepte fram �ver landet till Elbe. Men nu skilde floden inte endast tv� Tyskland. Den blev gr�nsen mellan �tv� v�rldar�. Ju l�ngre representanterna f�r dessa tv� v�rldar var beslutna att l�ta sina v�pnade styrkor st� mitt emot varandra p� �mse sidor om denna gr�ns, desto troligare var det att den skulle f�rvandlas till en potentiell frontlinje.
En betydelsefull episod under Potsdamkonferensen f�reb�dade nya sp�nningar inom den segerrika koalitionen. Den 24 juli, efter ett sammantr�de av �De tre stora�, ber�ttade president Truman f�r Stalin, n�stan i f�rbig�ende, om uppt�ckten av atomvapnet. �Stalins enda svar�, enligt James F. Byrnes� skildring, �var att det gladde honom att h�ra om bomben och att han hoppades att vi skulle g�ra bruk av den.�[660] Han visade intet vidare intresse f�r saken och beg�rde inga upplysningar, vilket kom den amerikanske utrikesministern att tro att han antingen inte hade fattat betydelsen av uppt�ckten eller att han ans�g det ol�mpligt att g�ra fr�gor om en sak som h�llits s� str�ngt hemlig. M�h�nda hade den ryska underr�ttelsetj�nsten vetat mera om den �n Truman och Byrnes anade, och Stalins skenbara likgiltighet berodde p� att han inte hade blivit s� v�rst �verraskad. Att han inte skulle ha fattat uppt�cktens betydelse f�refaller otroligt med tanke p� hans eget l�ngvariga och ing�ende intresse f�r tekniska vapen och det intresse sovjetryska vetenskapsm�n, liksom deras kolleger i andra l�nder sedan l�nge visat f�r atomk�rnans klyvning. �ven om han inte genast hade fattat h�ndelsens stora vikt, m�ste han mot slutet av konferensen ha blivit varse i vilken h�g grad det nya vapnet, som abrupt kom den milit�ra maktens v�gsk�l att v�ga �ver till f�rm�n f�r F�renta staterna, skulle komma att intensifiera och dramatisera konflikten mellan de allierade.
I Jalta hade Churchill yttrat att kanske inte de, de allierade ledarna under kriget, men deras eftertr�dare skulle komma att st� som fiender gentemot varandra. I Potsdam b�rjade detta redan besannas, �tminstone till en del. I f�rsta h�lften av konferensen deltog endast tv� medlemmar av krigstriumviratet, Stalin och Churchill. Under den andra h�lften hade Churchill och Eden ersatts av Attlee och Bevin, sedan Storbritannien f�tt en labourregering efter de allm�nna valen. D�rmed �r inte sagt att dramats fortsatta f�rlopp skulle ha blivit mycket annorlunda om rollbes�ttningen f�rblivit of�r�ndrad. Det var i sj�lva verket Churchill som snart skulle bli Stalins mest oh�ljde antagonist, och om Roosevelt hade levat, skulle han kanske l�ngtifr�n ha varit den skyddspatron f�r rysk, amerikansk v�nskap som en del personer s�g i honom. Inte desto mindre hade ombytet troligen ocks� en direkt ogynnsam effekt p� f�rest�llningen i Potsdam Och �ven om orsakerna till de nya akt�rernas framtr�dande l�g utanf�r den inter-allierade politikens sf�r, fanns det en symbolisk mening i den omst�ndligheten att i Fredrik den stores residens, bland ruinerna av Hitlers huvudstad, var Stalin den ende av krigstidens ledare som fanns kvar f�r att sluta fred. Den stora alliansen h�ll p� att uppl�sas.
KAPITEL 14
Den ryska segerns storhet och el�nde, � Nationalism och revolution i Stalins politik. � Fr�n �Socialism i ett land� till �Socialism i en zon�. � Stalin som befr�mjare av �revolution uppifr�n�. � �J�rnrid�n�, dess historia och betydelse. � V�sterlandets inflytande p� Ryssland. � Stalin och Zjukov. � Den leninistiska ren�ssansen. � �En v�rld eller tv�?� i atom�ldern. � En allm�n uppskattning av Stalins roll.
Den 24 juni 1945 stod Stalin p� Leninmausoleet och �s�g en stor segerparad av R�da arm�n, vilken betecknade fyra�rsdagen av Hitlers angrepp. Vid Stalins sida stod marskalk Zjukov, hans st�llf�retr�dare, segraren fr�n Moskva, Stalingrad och Berlin. Trupperna som marscherade f�rbi honom leddes av marskalk Rokossovskij. Medan de marscherade, k�rde och galopperade �ver R�da torget, sopade infanteri-, kavalleri- och pansarregementen modden fr�n stenl�ggningen � det f�ll ett skyfallsliknande regn � med or�kneliga fanor och standar fr�n Hitlers arm�er. Vid mausoleet kastade de fanorna framf�r Stalins f�tter. Det allegoriska sk�despelet var f�runderligt fantasifullt, men samtidigt n�stan v�lbekant, ty p� samma s�tt hade en g�ng Kutuzovs soldater kastat franska fanor och standar f�r Alexanders f�tter. Dagen d�rp� mottog Stalin Moskvas tack och hyllning f�r stadens f�rsvar 1941. P�f�ljande dag utropades han till �Sovjetunionens hj�lte� och tilldelades titeln generalissimus,
Det var dagar av oanad triumf och �ra. S�llan hade likv�l triumf och besvikelse varit s� n�ra grannar som de var i Ryssland 1945, och m�h�nda aldrig hade en seger varit s� randad med storhet och el�nde som denna.
Stalin stod nu i den fulla glansen av folkets erk�nsla och tacksamhet. Dessa k�nslor var spontana och �kta, inte frambetvingade av officiella propagandister. �verarbetade slogans om �den stalinistiska erans bragder� fick nu en ny mening inte endast f�r ungdomen, utan �ven f�r skeptiker och missn�jda i den �ldre generationen. Nationen var villig att f�rl�ta Stalin till och med hans missg�rningar och att beh�lla i minnet blott hans goda g�rningar. Eftersom den ena framg�ngen f�der den andra, framstod nu hans misstag och felber�kningar, �ven de fr�n 1939 -41, i en ny dager, som h�lsobringande operationer, vilka Sovjetunionens folk hade att tacka f�r sitt liv.
Denna nya v�rdes�ttning av Stalins roll framgick inte endast ur en �siktsrevision f�dd i segeryran. Det var ett faktum att kriget aldrig hade kunnat vinnas utan den intensiva industrialiseringen av Ryssland, framf�r allt av dess �stliga provinser. Det hade inte heller kunnat vinnas utan kollektiviseringen av ett stort antal jordbruk. Musjiken fr�n 1930, som aldrig hade handskats med en traktor eller n�gon annan maskin, skulle ha varit till f�ga nytta i ett modernt krig. Det kollektiviserade jordbruket med sina �ver hela landet utspridda maskin- och traktorstationer hade varit b�ndernas f�rberedande skola f�r en mekaniserad krigf�ring.[661] Det snabba h�jandet av folkets allm�nna bildningsniv� hade ocks� st�llt till R�da arm�ns f�rfogande en ansenlig reserv av intelligenta officerare och meniga. �Vi ligger femtio till hundra �r efter de avancerade l�nderna. Vi m�ste h�mta igen denna eftersl�pning p� tio �r. G�r vi inte det, kommer de att krossa oss� � s� hade Stalin talat j�mnt tio �r innan Hitler grep sig an med att s�ka er�vra Ryssland. N�r folket nu erinrade sig dessa hans ord, framstod de oundvikligen som en sannskyldig profetia, som den mest v�lbefogade och v�lb�rgade appell till handling. Och n�gra �rs uppskov med Rysslands modernisering skulle i sj�lva verket ha betytt hela skillnaden mellan seger och nederlag.
Mot allt detta m�ste s�ttas det pris Ryssland f�tt betala f�r segern; de sju miljonerna stupade, enligt officiell ber�kning � f�rlusterna kan i sj�lva verket ha varit mycket st�rre; �del�ggandet av de flesta st�der och samh�llen samt en stor del av landsbygden i det europeiska Ryssland; f�rst�relsen av industrin, exemplifierad av det totala �versv�mmandet av kolgruvorna vid Donets; fullst�ndig heml�shet f�r tjugofem miljoner m�nniskor, vilka bodde i grottor, skyddsgravar och lerhyddor, f�r att inte tala om den latenta heml�shet som drabbat �n flera miljoner evakuerade i Ural och Sibirien. Sist men inte minst ingick i priset f�r segern den ytterligare uttr�ttningen hos ett folk som i industrialiseringens och upprustningens intresse under m�nga �r tvingats umb�ra livets mest element�ra n�dtorft.
Nationen var lamslagen och utsvulten. Den v�ntade sig troligen underverk av sin regering. Den ville se sina st�der �teruppbyggda och sin industri och sitt jordbruk ist�ndsatta s� snabbt som m�jligt. Den kr�vde mera mat, mera kl�der, flera skolor, mera fritid. Men detta kunde inte �stadkommas snabbt nog med Rysslands egna utplundrade och desorganiserade resurser. I sin segeryra var el�ndet dubbelt ot�ligt, och Stalin kunde inte ta risken att svika dess f�rv�ntningar. F�r att p�skynda �teruppbyggandet och h�ja levnadsstandarden tvingades han dra v�xlar p� andra l�nders ekonomiska tillg�ngar.
I teorin hade han d� kunnat g� till v�ga p� tre olika s�tt. Han kunde ha bett om hj�lp fr�n sina allierade i v�ster, framf�r allt F�renta staterna. Under alliansens blomstringstid hade det varit mycket tal om amerikanska l�n till Ryssland och om rysk-amerikanska handelsf�rbindelser. Men under de sp�nningar och konflikter som senare uppstod hade planerna p� ekonomiskt samarbete bleknat bort. Stalin torde under alla f�rh�llanden ha varit ovillig att f�rs�tta sitt land i den relativt beroende st�llning som en l�ntagare oundvikligen kommer att inta vis � vis sin borgen�r. Hans val var i praktiken begr�nsat till tv� metoder, den ena i huvudsak nationalistisk, den �ndra revolution�r. Den nationalistiska metoden bestod i att l�gga skatt p� de besegrade nationerna, att nedmontera deras industri och �verf�ra den till Ryssland, att uppb�ra krigsskadest�nd av deras l�pande produktion samt att direkt utnyttja deras arbetskraft. Den revolution�ra metoden, som lovade att b�ra frukt l�ngsammare men ocks� p� l�ngre sikt, bestod i att utvidga basen f�r planhush�llningen i ett samarbete mellan Ryssland och l�nderna inom dess intressesf�r. Det gradvisa inlemmandet i planhush�llningssystemet av flera sm� och medelstora stater, av vilka de flestas industri varit mera utvecklad �n Rysslands egen f�re trettiotalet, lovade att p�skynda tempot f�r b�de Rysslands och deras eget �teruppbyggande. F�rsta villkoret f�r en dylik integration var att kommunismen f�rde spiran i de ber�rda l�nderna. D� Stalin slog in p� denna v�g, innebar det ett tyst erk�nnande av att Sovjetunionens produktiva krafter gjorde revolt, f�r att anv�nda Trotskijs favorituttryck, mot sina nationella skrankor, Rysslands ekonomiska organism befann sig i ett s�dant tillst�nd att dess �terh�mtning och fortsatta tillv�xt inte kunde tryggas enbart av dess inre styrka, om inte �terh�mtningen skulle bli s� l�ngsam, m�dosam och �tf�ljd av s� mycket el�nde att segrarnationen troligen inte skulle finna sig i det.
Vi har sett att de tv� metoderna, den nationalistiska och den revolution�ra, kolliderade p� avg�rande punkter. Stalin gjorde emellertid inte ett klart val mellan dem; han f�ljde b�da linjerna samtidigt, men om den nationalistiska hade dominerat under kriget, skulle den revolution�ra ta �kad fart efter krigets slut.
Denna utveckling utg�r den utan all j�mf�relse mest sl�ende paradoxen i Stalins politiska evolution, s� rik p� paradoxer. Under mer �n tv� decennier hade han predikat evangeliet om socialism i ett enda land och energiskt h�vdat den ryska socialismens sj�lvtillr�cklighet. I praktiken, om inte i teorin, hade han tvingat Ryssland att v�nda v�rldsrevolutionen ryggen � eller var det Ryssland som tvingat honom att v�nda den ryggen? Nu, p� h�jden av sin triumf, f�rnekade han sitt eget evangelium, �terigen i praktiken om inte i teorin; han f�rkastade sin egen dogm om Rysslands sj�lvtillr�cklighet och �terupplivade landets intresse f�r v�rldsrevolutionen. Bolsjevismen tycktes ha l�pt cirkeln ut och kommit tillbaka till utg�ngspunkten. Den egendomliga dialektiken i Stalins seger var i sj�lva verket s�dan att den tycktes f�rvandla denna seger till Trotskijs postuma triumf. Det var som om Stalin sj�lv hade kr�nt hela sitt verk och sin m�da, alla sina kontroverser och utrensningar, med en ov�ntad rehabilitering av sin d�de motst�ndare.
Emellertid skulle en s�dan uppfattning endast inneb�ra en halv sanning. Utan tvivel var Stalin fr�n 1945-46 inte alldeles samme Stalin som den vi k�nt under 1925 och 1935. Utvecklingens str�m f�rde honom bort fr�n en st�llning som han gjort anspr�k p� som sin specifika position, och som i verkligheten ocks� hade varit det. Men den f�rde honom inte tillbaka till utg�ngspunkten, till den uppfattning om v�rldsrevolutionen som han en g�ng delat med Lenin och Trotskij. Han ersatte nu sin socialism i ett enda land med n�got som skulle kunna kallas �socialism i en enda zon�. Enligt Lenins och Trotskijs f�rest�llning var den socialistiska revolutionen i allt v�sentligt en fortl�pande, v�rldsomfattande process, vilken inte medgav n�gon varaktig vapenvila mellan socialismens och kapitalismens inb�rdes fientliga krafter. I denna uppfattning fanns ingen plats f�r en frivillig f�rdelning av intressesf�rer mellan de tv� systemen. Tanken p� ett samv�lde mellan stormakter, baserat p� en s�dan uppdelning, skulle ur gammaldags bolsjevikisk synpunkt ha tett sig som ett f�rnekande av alla socialistiska principer enligt den stalinistiska uppfattningen, s� l�ngt man kan sluta sig till den av Stalins politik, �r v�rldsrevolutionens process alltj�mt v�rldsomfattande, ty fiendskapen mellan kapitalism och socialism, liksom den tidigare mellan kapitalism och feodalism, �r ett konstitutivt drag i hela den moderna civilisationen. Men kampen �r fortl�pande endast i ordets bredaste historiska och filosofiska betydelse. Den kommer f�rmodligen att str�cka sig genom m�nga generationers livstid. P� den praktiska politikens reella plan har revolutionsprocessens tidvisa avbrott lika mycket, om inte mer att betyda �n dess kontinuitet. Krigsliknande sammandrabbningar mellan de motsatta systemen f�ljes, eller kan f�ljas, av en varaktig vapenvila, av kanske n�gra �rtiondens l�ngd, varunder antagonismen mellan de b�da systemen antar karakt�ren av en fredlig t�vlan. Processens natur inte bara till�ter, utan direkt f�ruts�tter �verenskommelser och aff�rstransaktioner mellan de socialistiska och de kapitalistiska staterna. Den ger till och med den socialistiska staten r�tt att ta del i s�dana egenm�ktiga internationella transaktioner som utstakandet av intressesf�rer, varigenom den socialistiska staten st�rker kapitalismens st�llning i en del av v�rlden, f�rutsatt att den som ers�ttning f�r st�rka sin egen st�llning och expandera inom ett annat omr�de.
F�rknippad med detta �r en annan olikhet i uppfattningen, vilken fyrtiotalets h�ndelser har givit den skarpaste relief. Enligt den gamla bolsjevikiska �sikten var socialismens verkliga terra firma �det h�gindustriella v�sterlandet�. Ryssland hade b�rjat revolutionen, v�stern skulle forts�tta den, bringa den till mognad och �terverka i socialistisk anda p� det �efterblivna Ryssland�. En s�dan syn p� saken var nu, enligt den stalinistiska uppfattningen, l�jligt f�r�ldrad, delvis d�rf�r att v�sterlandet alltj�mt var ur st�nd att g�ra sin revolution och delvis d�rf�r att v�sterlandets betydelse f�r socialismen, som en f�ljd av Rysslands fram�tskridande, hade minskat s� starkt att V�steuropa tryggt kunde avst�s �t kapitalismen vid det stora utportionerandet av intressezonerna. Lenin och Trotskij hade haft blicken f�stad p� de tyska, franska och brittiska arbetande klasserna som revolutionens fr�msta f�rk�mpar under nittonhundratalet; Stalins blickar var framf�r allt riktade p� revolutioner i Warszawa, Bukarest, Belgrad och Prag. F�r honom blev socialismen i en enda zon, i den ryska zonen, det fr�msta m�let f�r den politiska strategin under en hel historisk epok.
Den viktigaste skillnaden ligger emellertid i revolutionstaktiken. I stort sett satte den gamla bolsjevismen sina f�rhoppningar till det revolution�ra kraftelementet i den internationella arbetarr�relsen. Den t�nkte sig att den socialistiska ordningen skulle framg� ur de utl�ndska arbetarklassernas egen erfarenhet och kamp, att den skulle bli den mest autentiska akten av deras sociala och politiska sj�lvbest�mmander�tt. Den gamla bolsjevismen trodde, med andra ord, p� en revolution underifr�n, av samma art som revolutionen 1917 hade varit. Den revolution Stalin nu utbredde till det �stra och centrala Europa var i allt v�sentligt en revolution uppifr�n. Den proklamerades, inspirerades och leddes av den stormakt som dominerade i dessa omr�den. De lokala kommunistpartierna var visserligen de direkta verkande krafterna, men det stora revolutionspartiet i bakgrunden var den ryska arm�n. D�rmed �r det inte sagt att de arbetande klasserna p� platsen inte deltog i omv�lvningen. Utan deras medverkan skulle �ventyret ha f�tt ett sn�pligt slut. Ingen revolution kan utf�ras enbart uppifr�n, utan frivillig medverkan av betydande element inom den ber�rda nationen. Vad som �gde rum inom den ryska zonen var d�rf�r halvt en er�vring, halvt en revolution. Det �r sk�let till att det �r s� ytterst sv�rt att v�rdes�tta det som skedde. Hade det blott och bart varit fr�ga om en er�vring, skulle det vara l�tt att f�rd�ma det som ren rysk imperialism. Hade det blott och bart varit en revolution, skulle i varje fall den som erk�nner en nations r�tt att g�ra sin revolution � en r�tt som varje stor nation har begagnat sig av � inte ha beh�vt tveka att ge den sitt bifall. Men det �r blandningen av er�vring och revolution som bildar k�rnan i �socialismen i en zon�.
Som tillskyndare av revolution uppifr�n st�r Stalin inte ensam i Europas nyare historia. Han intar sin plats vid sidan av Napoleon och Bismarck, fr�n vilka han i andra avseenden skiljer sig s� starkt. Denna hans roll h�rleder sig ur en s�regen parallellism mellan den borgerliga och den socialistiska revolutionen i Europa, en parallellism som kommit i dagen f�rst efter andra v�rldskriget. Europa s�g under adertonhundratalet det feodala systemet utanf�r Frankrike falla samman och ers�ttas av det borgerliga. Men �ster om Rhen st�rtades inte feodalismen genom en serie resningar efter m�nster av franska revolutionen, genom explosioner av folklig desperation och vrede, genom revolutioner underifr�n, p� vilkas spridning n�gra av jakobinerna hade hoppats 1794. Tv�rtom; den europeiska feodalismen antingen st�rtades eller underminerades genom en serie revolutioner ovanifr�n. Napoleon, jakobinismens t�mjare i dess hemland, f�rde revolutionen vidare till andra l�nder, till Italien, till Rhenlandet och till Polen, d�r han avskaffade livegenskapen, helt eller delvis, och d�r hans Code f�rintade m�nga feodala privilegier. Mot sin vilja verkst�llde han till en del jakobinismens politiska testamente. �n mer paradoxalt �r att den konservative junkern Bismarck fyllde en likartad funktion d� han befriade Tyskland fr�n m�nga av feodalismens kvarlevor, vilka h�mmade dess borgerliga utveckling. Den andra generationen efter den franska revolutionen fick bevittna ett �nnu s�llsammare sk�despel, d� den ryske tsaren sj�lv upph�vde livegenskapen i Ryssland och Polen, en bedrift som inte s� l�ngt f�rut endast �jakobinerna� hade dr�mt om. Det feodala systemet hade legat f�r l�nge i d�dsryckningarna f�r att kunna �verleva; men utanf�r Frankrike hade dess motst�ndare bland folket varit f�r svaga f�r att st�rta det �underifr�n�, och s�ledes sopades det bort �uppifr�n�. Det �r framf�r allt i Napoleons inverkan p� Frankrikes grannstater som man finner parallellen till Stalins inverkan p� �st- och Mellaneuropa. De fr�msta elementen �r i b�gge fallen desamma: �steuropas samh�llssystem var lika litet livsdugligt som feodalsystemet i Rhenlandet p� Napoleons tid; de revolution�ra krafter som k�mpade mot anakronismen var f�r svaga f�r att undanr�ja den; och d�refter sm�lte er�vring och revolution samman i en r�relse, p� en g�ng progressiv och reaktion�r, vilken slutligen omskapade samh�llsstrukturen.
*
En annan �dialektisk mots�gelse� hos den segerrika stalinismen h�nf�r sig till �j�rnrid�n�, det vill s�ga den ytterligt str�nga isolering fr�n ytterv�rlden vari Stalin har uppfostrat en hel sovjetrysk generation. Isoleringen har i sj�lva verket varit det v�sentliga k�nnetecknet f�r det politiska och kulturella klimatet i Stalins Ryssland, och Stalin kan betecknas som j�rnrid�ns huvudarkitekt. Sk�len f�r isoleringen och de element som ingick i dess genomf�rande var emellertid m�ngfaldiga och v�sensskilda, och det var kombinationen av dem som gjorde �j�rnrid�n� s� solid, s� tjock, s� ogenomtr�nglig.
Det f�rsta av dessa element var bolsjevismens sj�lv-defensiva h�llning, sedan dess f�rhoppningar p� en v�rldsrevolution g�ckats. Bolsjevikryssland isolerade sig fr�n en fientlig v�rld. I det avseendet skilde det sig inte mycket fr�n Cromwells England eller jakobinernas Frankrike. Det puritanska England levde i misstankar och fruktan f�r att �franska intriger� och �franskt guld� arbetade emot det. �Engelska intriger� och �engelskt guld� var sp�kena f�r det jakobinska Frankrike. I samtliga fallen hade den revolution�ra nationen grundade sk�l f�r sina misstankar � de fientliga �intrigerna� och �guldet� hade inte varit frukter av dess fantasi. Emellertid antog i samtliga fallen misstron och reaktionen mot ytterv�rlden den utomordentliga intensitet som �r karakteristisk f�r folkst�mningen i varje revolution�r epok.
I det bolsjevikiska Ryssland f�rst�rktes denna sinnesst�mning i v�ldsam grad av den medf�dda ryska traditionen. Liksom i s� m�nga andra avseenden kunde ocks� h�r den nationella sedv�njan h�vda sig s� mycket l�ttare och intensivare, d�rf�r att den harmoniserade med revolutionens verkliga eller skenbara intressen. Rysslands urgamla avst�ngdhet fr�n v�sterlandet hade dikterats av milit�ra h�nsyn � den ryska st�ppen �gde inga naturliga barri�rer mot en inkr�ktare � av den grekiska ortodoxins fiendskap mot den romerska katolicismen samt, i senare tider, av det autokratiska tsard�mets �nskan att f�rsvara sig mot infiltrationen av liberala och socialistiska str�mningar v�sterifr�n. Det �r sant att den ryska intelligentsian under adertonhundratalet till en del lyckades bryta ner muren, men sj�lva denna framg�ng, vunnen inte utan bitter kamp, understr�k den prim�ra isoleringen. Fast�n genombruten, stod muren alltj�mt kvar. Rysslands bolsjevikiska h�rskare s�kte till en b�rjan rasera den; senare fann de det tj�nligt att inte blott l�ta den st� kvar, utan att till och med mura igen br�scherna.
Sedd ur en annan synvinkel har �j�rnrid�n� varit en variant av ekonomisk protektionism. Ingen stor modern nation, med speciellt undantag av den brittiska, har utvecklat sin industri utan att f�rsvara sig med h�ga tullmurar och ett otal andra skydds�tg�rder mot konkurrensen fr�n �ldre industrimakter. I skydd av protektionismen v�xte F�renta staterna och Tyskland till sin industriella mognad. Socialismen i ett enda land kunde inte ta sin tillflykt till samma metod. Andra nationer hade i sin industriella utveckling gynnats genom bist�nd av utl�ndskt kapital eller, i fr�ga om F�renta staterna, genom tv� oceaners geografiska �tullmurar�. Bolsjevikryssland �gde inga likartade f�rdelar. Intet utl�ndskt kapital hj�lpte det att exploatera sina rikedomar. Ryssland hade knappast b�rjat sin industrialisering p� verkligt allvar, f�rr�n det st�lldes inf�r hotet av ett nytt, totalt krig och tvingades anv�nda en stor del av sina tillg�ngar p� upprustning. Det gjorde den ryska industriella revolutionen o�ndligt mycket m�dosammare �n den eljest hade beh�vt vara, och det f�rl�nade dess protektionism en osedvanlig h�rdhet och sk�rpa.
Denna h�rdhet, denna sk�rpa gjorde sig i f�rsta rummet f�rnimbar f�r den enkle arbetaren. Regeringen och planhush�llningsorganen tvingades f�rdela landets tillg�ngar p� utbyggandet av industrin och transportv�sendet, p� jordbrukets mekanisering, p� upprustning och p� privat konsumtion. Ju st�rre anslag som tilldelades industrin och upprustningen, desto mindre, relativt eller till och med absolut sett, blev �ver f�r den privata konsumtionen. Detta var situationens rena ekonomiska logik, en logik som alla krigf�rande nationer skulle f� l�ra eller l�ra om i v�xlande utstr�ckning under det andra v�rldskrigets �r, men som Ryssland hade varit obehagligt f�rtrogen med redan m�nga �r tidigare. Levnadsstandarden bland den stora massan av folket, vilken av �lder var mycket l�g, offrades f�r den nationella politikens h�gre �ndam�l. Allt detta till trots b�rjade den stiga avsev�rt under slutet av trettiotalet. Men uppg�ngen var efem�r. Kriget pressade �ter ner levnadsstandarden till en fruktansv�rt l�g niv�.
Det ryska folket s�g hur snabbt nationen blev rikare och rikare, medan det �verv�ldigande flertalet av dess medlemmar individuellt f�rblev fattiga eller rent av blev fattigare och fattigare. Visserligen visste ekonomerna att f�rh�llandet i stort sett varit detsamma inom varje nation som varit inbegripen i en industriell revolution. Adertonhundratalsprotektionismens fr�msta funktion hade varit att undanh�lla billiga utl�ndska varor fr�n den stora massan av f�rbrukarna i avsikt att skydda och stimulera tillv�xten av nationens industriella styrka. Men i intet annat land hade kontrasten mellan ackumulationen av nationell rikedom och individuell fattigdom varit s� skarp som i Ryssland under Stalin; och, vad som m�h�nda �r viktigare, i intet annat land hade denna kontrast varit identifierad med socialism och ett klassl�st samh�lle. Stalin beg�rde att de arbetande klasserna inte bara skulle g�ra den anstr�ngning de gjorde och bringa de offer de bragte, utan att de dessutom skulle tro att de f�rde ett b�ttre och lyckligare liv �n folken i de kapitalistiska l�nderna. Det var inte sant, och kunde inte ha varit det, men det var inte socialismens fel. Inte var det heller, i stort sett, Stalins eller hans regerings fel, �ven om n�gra av deras misstag f�rv�rrade situationen. Men det var Stalins fel, om det nu �r det r�tta ordet, att han utm�lade f�r det ryska folket dess el�ndiga levnadsstandard som h�jden av socialistisk fullkomning.
Denna f�rvr�ngning av verkligheten gav upphov till ett h�pnadsv�ckande system av skrymtaktigt bedr�geri. Den f�rsta f�ljden var att de stora massorna inte kunde f� g�ra sanna j�mf�relser mellan levnadsstandarden i Ryssland och i utlandet. Den andra f�ljden var att propagandisterna under en f�ljd av �r inte bara f�rgyllde levnadsf�rh�llandena i hemlandet, utan ocks� gav en groteskt �verdriven bild av arbetarbefolkningens el�nde i utlandet. Den tredje var att s� f� Sovjetmedborgare som m�jligt kunde f� studera de sociala f�rh�llandena utomlands vare sig genom personliga iakttagelser eller genom att l�sa utl�ndska b�cker och tidningar. Att vidmakth�lla �j�rnrid�n� blev Stalins fr�msta ekonomiska och politiska intresse.
Rysslands isolering fr�n v�rlden blev hermetisk, och den urartade till enst�ringspsykos under de stora utrensningarna. Den bild av en skum, allt genomtr�ngande utl�ndsk konspiration som allm�nne �klagaren Vysjinskij utm�lade och som de anklagade genom sina bek�nnelser gjorde �nnu m�rkare, den omst�ndigheten att konspirationen p�stods ha sina agenter i n�stan varje cell av den politiska organismen, de fruktansv�rda straff som drabbade �konspirat�rerna� � allt detta spred en neurotisk skr�ck f�r allt som var utl�ndskt. �ven den allra flyktigaste kontakt med utl�nningar och utl�ndska angel�genheter ans�gs besmittande. Gammalt folk misst�nkte naturligtvis att beskyllningarna var falska, och de fann sig i isoleringen av fruktan. Men ungdomen tog varje ord f�r kontant. Deras skr�ck f�r utl�ndsk gemenhet, parad med inhemskt k�tteri, var �kta. Den var en del av deras normala sinnestillst�nd, ett drag i deras karakt�r. De hade n�stan fr�n vaggan blivit formade av den monolitiska staten; de var uppfostrade inte i marxismen, utan i en primitiv bysantinsk variant av den. De hade aldrig f�tt v�nja sig vid att ifr�gas�tta en vedertagen sanning; de hade aldrig f�tt uppleva en verklig sammanst�tning mellan motstridiga �sikter och principer, de hade aldrig f�tt bilda sig en sj�lvst�ndig mening. Utrensningarna isolerade slutgiltigt den unga generationen fr�n varje st�rande p�verkan utifr�n.
Sammansatt av s� m�nga olika element, fyllde �j�rnrid�n� i sj�lva verket en dubbel funktion, �progressiv� och �reaktion�r�. Bakom denna rid� fann revolutionen en viss trygghet, och regeringen kunde forts�tta sitt industrialiserings- och moderniseringsarbete. (Det rent milit�ra v�rdet av j�rnrid�n� visade sig delvis under kriget, d� Hitlers generaler, efter att ha ryckt in i Ryssland uppt�ckte att de visste s� gott som ingenting om sin fiende.[662]) Samtidigt dolde �j�rnrid�n� Stalins autokrati, hans skr�mmande despotism, hans legender och bedr�gerier. I b�gge sina funktioner hade �j�rnrid�n� f�r stalinismen blivit det ofr�nkomliga villkoret f�r sj�lva dess existens.
Det var detta villkor, detta sine qua non f�r dess best�nd, som segern nu hotade ber�va stalinismen. Ryssland fann sig pl�tsligt p� tusen olika s�tt indraget i ytterv�rldens liv och angel�genheter. Miljoner ryska soldater marscherade in i ett dussin fr�mmande l�nder. Det var, i mer �n en betydelse, �l�etat en voyage�, som Napoleon hade kallat en arm� p� marsch in i ett fr�mmande land. Miljoner f�re detta tv�ngsarbetare �terv�nde hem efter en l�ng vistelse i Tyskland. En massa ryska officerare satt i interallierade kommissioner, i daglig kontakt med en fr�mmande v�rld. �J�rnrid�n� var genomborrad, spr�ngd, n�stan splittrad.
Det intryck det kapitalistiska v�sterlandet gjorde p� ryssarna var ingalunda s� odelat gynnsamt som m�nga sj�lvbel�tna v�sterl�nningar var ben�gna att tro. Ryssarna s�g ett Europa i ruiner. Miljoner av deras m�n och kvinnor hade i �ratal levat bakom de tyska koncentrationsl�grens taggtr�d eller i gaskamrarnas skugga. De s�g den europeiska kulturens fruktansv�rt s�nderfr�tta baksida, inte dess �dla gamla ansikte. I m�ngas �gon m�ste ytterv�rlden ha tett sig �nnu m�rkare �n propagandisterna i hemlandet hade utm�lat den. �ven de som varit f�rskonade fr�n s�dana hemska upplevelser blev p� intet s�tt omv�nda till den kapitalistiska livsformen. F�r de flesta av dem var varje samh�lle d�r produktionsmedlen inte �gdes av det allm�nna den renodlade sociala or�ttvisan, en f�rbluffande eller l�jlig anakronism. Inte desto mindre b�rjade under denna kontakt med ytterv�rlden tankevanor som formats under isoleringens �r att f�rsvagas, om inte att f�rsvinna. Ryssarna m�rkte att till och med under krigets h�rjningar de utl�ndska folken hade en h�gre levnadsstandard �n de sj�lva. De bl�ndades av den bekv�ma tillvaro som till och med de besegrade alltj�mt f�rde.[663] De observerade, inte utan avund, att polacker, ungrare, tjecker och jugoslaver var mera otvungna �n de sj�lva, att de inte led av s� m�nga h�mningar n�r det g�llde att s�ga sin mening, med ett ord, att de �tnj�t en viss grad av frihet.
Kontakten med fr�mmande l�nder alstrade en moralisk j�sning. Man f�r ett begrepp om dess omfattning, om man bet�nker att den p�verkade miljoner m�nniskor, som vid sin �terkomst hem inte kunde f�rhindras att ber�tta n�got om sina upplevelser f�r sl�ktingar och v�nner. N�gon sensationell politisk omsv�ngning kunde inte omedelbart bli f�ljden av detta. Inte kunde heller j�s�mnet kristallisera sig till n�gra klara politiska id�er � det fanns inte l�ngre n�gra sj�lvst�ndiga grupper eller organisationer som kunde utforma s�dana id�er. Nationen kunde inte i en hast �terf�rv�rva de vanor att bilda sig en egen �sikt fr�n vilka den s� h�rdh�nt blivit avvand. Vad som b�rjat i dess sj�l tycks ha varit en om�rklig process, en omv�rdering av v�rden, om vars varaktighet och slutliga utg�ng ingen kunde profetera. Den nyvunna erfarenheten gav ny kraft �t nationens l�ngtan efter b�ttre materiella levnadsvillkor, en l�ngtan som Stalins regering troligen m�tte p� halva v�gen genom att utkr�va skadest�nd av de besegrade och genom en energisk �teruppbyggnad av landets eget n�ringsliv. Utanf�r den materiella intressesf�ren hade en vag l�ngtan efter frihet och en nyf�rv�rvad nyfikenhet p� ytterv�rlden gjort sig m�rkbar, en l�ngtan och en nyfikenhet som regeringen var illa rustad att tillfredsst�lla.[664] Segern kunde inte undg� att fylla nationen, �tminstone dess intelligenta, fram�tblickande element, med k�nslan av att den best�tt sitt yttersta prov, att den n�tt myndig �lder och vuxit ifr�n det f�rmynderskap vilket den hade att tacka f�r s� mycket och under vilket den lidit s� mycket. Om det �r sant att nationen i sin segerst�mning var villig att f�rl�ta Stalin hans gamla missg�rningar, �r det f�rmodligen �nnu sannare att den inte var villig att se en upprepning av dessa missg�rningar.
Vi har sagt att det inte existerade n�gra grupper eller organisationer som kunde oms�tta det nya j�s�mnet i politiska id�er. P�st�endet m�ste tas med en viss modifikation. Mot slutet av kriget utgjorde officersk�ren fr�et till en s�dan organisation. I ett f�reg�ende kapitel har vi sk�rsk�dat de omst�ndigheter som till h�lften fritog den fr�n det totalit�ra trycket och till�t den att f�rv�rva en utpr�glad egen personlighet. Mot krigets slut var det officersk�ren som moraliskt dominerade nationen. Den hade en ledare att se upp till i marskalk Zjukov, Moskvas f�rsvarare och Berlins er�vrare, vars popularitet stod efter endast f�r Stalin. Den kan till och med ha varit en nyans mera �kta, eftersom den mindre st�dde sig p� officiell propaganda. D�rmed �r inte sagt att Stalins personliga st�llning var i fara eller att Zjukov hade kunnat upptr�da som hans rival. Det skulle f�rmodligen dr�ja l�nge innan n�gon politisk opposition kunde framv�xa, och det var i h�g grad tvivelaktigt om s� skulle kunna ske medan Stalin var i livet. Men �ven om hans egen st�llning inte var hotad, var Stalin blott alltf�r angel�gen, nu liksom p� trettiotalet, att �terigen � ehuru nu under mycket mildare former � undanr�ja m�jligheten av en alternativ regering, eller snarare av en eftertr�dare som han inte sj�lv hade utvalt. Han erinrade sig m�h�nda efterspelet till den j�sning som uppstod i Alexander I:s arm� genom dess kontakt med Europa. Blott n�gra �r efter segern �ver Napoleon var tsarens arm� sp�ckad med hemliga s�llskap, bildade av m�n vilka �synen av livet utanf�r Ryssland hade eggat att k�mpa f�r reformer i hemlandet. Efter Alexanders d�d planlade och utf�rde dessa hemliga s�llskap dekabristupproret 1825, f�rel�paren till en l�ng serie revolution�ra skakningar.
Stalins fr�msta str�van var f�rdenskull att lyfta partiet tillbaka till dess forna upph�jda st�llning, vilken det inte skulle dela med n�gon annan k�r. De uppburna marskalkarnas och generalernas stj�rnor b�rjade dala. N�gra m�nader efter eld-upph�r n�mndes knappast mer deras namn och bedrifter av propagandisterna. Det kan s�gas att allt detta var sunt och normalt och att det skulle ha g�tt p� samma s�tt i varje nation som inte beh�rskades av en milit�rdiktator. Emellertid l�g det mera i det �n s�. Officersk�rens undanskymmande hade sin politiska inneb�rd. Det genomf�rdes m�lmedvetet och konsekvent, vilket tydligt framgick d� marskalk Zjukov 1946 komplett f�rsvann ur den allm�nna blickpunkten. Alltifr�n denna tidpunkt f�rdunklades gradvis hans insats vid Stalingrads och till och med Moskvas f�rsvar i de officiella krigsskildringarna, tills �Pravda� p� tre�rsdagen av slaget om Berlin lyckades hugf�sta h�ndelsen utan att en enda g�ng n�mna Zjukovs namn.[665] Hans namn var utpl�nat ur krigets annaler, liksom s� m�nga namn hade blivit utpl�nade ur revolutionens.
Stalins anstr�ngning att �terst�lla partiets moraliska supremati gick hand i hand med hans str�van att �ter fastst�lla partiets �sk�dning i strid mot de f�reg�ende �rens nationalistiska st�mning. I dragkampen mellan revolution och tradition h�vdade sig den f�rra markant, om den �n inte totalt undertryckte eller utpl�nade den senare. Freden, liksom kriget dessf�rinnan, n�dv�ndiggjorde m�nga ideologiska justeringar p� det offentliga livets alla omr�den, i politiken, i nationalekonomin, i historieskrivningen, i filosofin, sk�nlitteraturen och konsten. �verallt blev Moder Rysslands husgudar, som nyligen �terinstallerats med mycken salvelse, i tysthet �terf�rvisade till skr�pkammaren, om inte helt och h�llet utkastade. Det var inte l�ngre god patriotisk ton att �kalla namnen Kutuzov, Suvorov, Minin och Pozjarskij. Det var inte l�ngre fashionabelt att glorifiera de stora tsarerna, Ivan den f�rskr�cklige och Peter den store, vilka historiker och f�rfattare helt nyss med mera v�rdnad �n takt hade behandlat som Stalins andliga f�rf�der. Till och med den storryska propagandan blev nerd�mpad. Det ans�gs p� det hela taget inte l�ngre �nskv�rt att folkets tankar alltf�r mycket inriktades p� det f�rflutna.[666] Den nya uppgiften var att �teruppliva �bolsjevikmedvetandet�. Ungdomen skulle nu f� l�ra sig att mera v�rdes�tta de ting, i vilka det moderna Ryssland skilde sig fr�n det gamla �n de i vilka det liknade det gamla. Man m�ste f� den att inse f�r hur mycket Sovjetunionen hade att tacka socialismen, klasskampen och marxismen-leninismen, s� som den tolkades av Stalin. N�got som p�minde om en leninistisk ren�ssans iscensattes och befr�mjades nu.
Till en del var troligen den nya riktningen en �rlig reaktion efter krigstidens nationalistiska frosseri. Till en del torde den ha dikterats av Stalins personliga intressen. Under �ren 1941-43 kunde han alltj�mt k�nna sig smickrad �ver j�mf�relser mellan honom sj�lv och Peter den store och ha sin stolthet i analogier mellan de b�da fosterlandskrigen 1812 och 1941. Upplyft p� f�reg�ngarnas skuldror vann han i resning. Som segrare hade han intet behov av allt detta. Tsar Peter, Alexander, Kutuzov tedde sig som dv�rgar bredvid honom. Det var en helt annan sak att �terigen presentera sig som Lenins eftertr�dare, ty Lenins resning hade trots allt f�rblivit vad den en g�ng varit. Men bortsett fr�n s�dana h�nsyn, som man endast kan gissa sig till, hade Stalin ett mera omfattande sk�l att gynna den leninistiska ren�ssansen. Genom den hoppades han kunna parera det kapitalistiska v�sterlandets nya framst�t mot Ryssland. Den nationalistiska propagandan hade varit god nog n�r det g�llde att elda folket till dess bittra kamp f�r livet. Men den var inte god nog d� folket m�ste st�ls�ttas mot det �korrumperande� inflytandet fr�n ytterv�rlden och inges nytt hopp. Endast i ljuset av bolsjevikdoktrinen, som predikade att kapitalismen m�ste g� under och socialismen segra, kunde man f� folket att inse att de ting i v�sterlandet som imponerat p� det var idel vackert bl�ndverk, som dolde en obotlig ruttenhet. Stalin s�kte bl�sa liv i kommunismens gamla halvt utslocknade ideologiska gl�d f�r att h�lla st�nd mot v�sterlandet, inte endast utanf�r Ryssland, utan ocks� innanf�r dess gr�nser. Genom att v�dja till denna gl�d hoppades han framf�r allt kunna �terst�lla intelligentsians moral och �terf�rsona den med sitt h�rda och karga v�lde. Genom en av historiens m�nga ironiska nycker blev nu leninismen uppb�dad f�r att t�ppa till br�scherna i Stalins �j�rnrid�.
Det l�g n�got av sisyfusarbete i dessa anstr�ngningar, beroende p� en uppenbar mots�gelse mellan Stalins utrikes och inrikes politik. Hans utrikespolitik str�vade att h�lla Ryssland kvar i Europa. Hans inrikespolitik str�vade att h�lla dess tankar borta fr�n Europa. Hans m�l var att �ter isolera Ryssland inte blott fr�n den del av kontinenten som stod under amerikanskt och brittiskt inflytande, utan �ven fr�n den del som kommit under ryskt inflytande, ty livsf�ringen och det andliga klimatet i �folkdemokratierna� var helt andra �n i Ryssland. Delvis berodde detta p� den inb�rdes olikheten hos de nationella traditionerna bland ryssar, polacker, tjecker, ungrare, serber. Till och med i Ryssland hade stalinismens formgivande processer varat i m�nga �r och n�dv�ndiggjort m�nga ekonomiska omv�lvningar, politiska chocker och l�ngsamma f�r�ndringar. Slutprodukten a: denna l�nga och m�dosamma utveckling kunde inte exporteras i f�rdigt skick till l�nderna i den ryska sf�ren. Under v�ntetiden skulle deras ekonomiska system, med alltj�mt �verv�gande privat�gt jordbruk, med skiljaktiga metoder och varierande grader av effektivitet i industriarbetet, vara av en annan art �n det ryska. Tjeckernas och polackernas levnadsstandard, som av �lder var h�gre �n den ryska, kunde inte pressas ner lika l�gt till industrialiseringens fromma som det skett i Ryssland. Allt detta var �gnat att framtvinga �avvikelser� fr�n det ortodoxa systemet. En verklig kontakt mellan Ryssland och �folkdemokratierna� � obehindrad samf�rdsel och fritt tankeutbyte � kunde l�tt ha givit upphov till ny j�sning inom Ryssland. Stalin m�ste d�rf�r uppr�tth�lla tv� �j�rnrid�er�, av vilka den ena skilde Ryssland fr�n dess egen intressesf�r och den andra skilde denna sf�r fr�n V�steuropa. Den allm�nna opinionen i v�ster sysselsatte sig mest med den senare, men det var den f�rra som var mest ogenomtr�nglig. �nd� �r det tveksamt om ens denna dubbla mur effektivt kan fylla sitt �ndam�l f�r en politik som syftar till att samtidigt h�lla Ryssland inom och utanf�r Europa.
*
Den segerrika stalinismens tragedi ligger emellertid i ett st�rre och vida farligare dilemma. Stalin har satsat allt p� att sovjetisera hela den ryska intressezonen. Tydligen trodde han att han efter att ha genomf�rt detta skulle kunna s�kra den stora vapenvilan, �den fredliga samlevnaden�, f�r att anv�nda hans eget uttryck, mellan det kapitalistiska v�stern och det kommunistiska �stern. Dessa b�da m�l, revolution inom den ryska sf�ren och fredlig samlevnad mellan de tv� systemen, har tenderat att motverka varandra. Den vapenvila mellan kapitalism och kommunism som r�dde under tjugo- och trettiotalen var baserad p� en os�ker maktbalans, vilken sv�rligen kan �terst�llas. Till dess grundfaktorer h�rde rysk svaghet Och amerikansk isolationism. B�dadera tillh�r det f�rflutna. En ny balans skulle kr�va att F�renta staterna f�rsonade sig med ett ryskt �verv�lde i �ster och Ryssland med ett amerikanskt �verv�lde i v�ster. Den skulle kr�va att stormakterna f�r alltid bevarade v�rldens uppdelning i intressezoner. �ven om de kunde f�rm� sig d�rtill, skulle den nya balansen �nd� bli h�geligen instabil p� grund av den extrema maktpolarisationen i v�rlden och friktionen vid de b�da systemens gr�nslinjer. �n betydelsefullare �r att det andra v�rldskrigets utg�ng har rest fr�gan om inte v�rlden, p� tr�skeln till atom�ldern, har blivit f�r liten f�r b�da de fientliga systemen. Fr�gan �r inte alldeles ny. Den industriella teknikens uppsving har sedan l�nge varit �gnat att g�ra begreppen folkstater och imperier f�r�ldrade. Men den pl�tsliga expansionen av b�de det amerikanska inflytandet och Sovjetsystemet, j�msides med den nya revolutionen p� teknikens omr�de, har p� nytt st�llt fr�gan i f�rgrunden med f�rkrossande entr�genhet och outh�rdlig sk�rpa. Inf�r denna fr�ga tycks den segerrika stalinismen, liksom v�rlden i �vrigt, st� maktl�s.
*
Vi avbryter h�r ber�ttelsen om Stalins liv och arbete. Vi har inga illusioner om att vi av den kan dra giltiga slutsatser eller p� grundval av den kan bilda oss en s�ker uppfattning om mannen, om hans verk och hans misslyckanden. Efter s� m�nga toppar och v�gdalar tycks hans drama f�rst nu g� mot sin kulmen, och vi vet inte i vilket nytt perspektiv dess sista akt kan f�rs�tta de f�reg�ende.
Vad som synes otvivelaktigt �r att Stalin tillh�r de stora revolution�ra despoternas sl�kte, detsamma som Cromwell, Robespierre och Napoleon tillh�rde. Det �r endast r�tt och billigt att l�gga lika stark tonvikt p� varje led i denna definition. Han �r stor, om man m�ter hans resning efter omf�nget av hans str�vanden, r�ckvidden av hans handlingar, v�ldigheten hos den scen han dominerat. Han �r revolution�r, inte i den betydelsen att han f�rblivit trogen alla revolutionens ursprungliga principer, men d�rf�r att han f�rverkligat en fundamentalt ny princip f�r samh�llsorganisation, vilken, vad som �n sker med honom personligen eller till och med den regim som �r f�rbunden med hans namn, s�kerligen kommer att �verleva, att berika den m�nskliga erfarenheten och leda den in p� nya banor. Det har i sj�lva verket varit en av Stalins triumfer att se hur m�nga andra regimer som f�rs�kt stj�la blixten fr�n honom och g�ra g�llande att �ven de har apterat planhush�llningens metoder. Slutligen har hans om�nskliga despotism inte endast besudlat mycket av hans verk � den kan dessutom �nnu framkalla en v�ldsam reaktion, varvid m�nniskor kan bli ben�gna att f�r en tid gl�mma vad det �r de reagerar mot: stalinismens tyranni eller dess progressiva sociala verk.
Den komplicerade naturen hos Stalins personlighet och roll blir mest framtr�dande n�r man f�rs�ker g�ra en j�mf�relse mellan honom och Hitler. Likheterna �r talrika och sl�ende. B�gge undertryckte oppositionen utan f�rskoning eller skrupler. B�gge byggde upp en totalit�r statsmaskin och utsatte sitt folk f�r dess konstanta, h�nsynsl�sa tryck. B�gge s�kte omforma nationens sj�l efter ett enda m�nster, d�r varje �misshaglig� impuls eller p�verkan var utesluten. B�gge etablerade sig som den obestridlige h�rskaren, som styrde sitt land enligt en str�ng F�hrerprincip.[667]
H�r slutar likheterna, och olikheterna b�rjar. Inte p� ett enda omr�de har Hitler f�rt den tyska nationen fram�t f�rbi den punkt den hade uppn�tt d� han �vertog makten. P� de flesta omr�den har han drivit den tillbaka, fruktansv�rt l�ngt tillbaka. Det Tyskland han �vertog 1933 var, trots ekonomisk depression och sociala sp�nningar, ett rikt och blomstrande land. Dess industri var den h�gst utvecklade p� kontinenten. Dess sociala institutioner var de mest moderna en europeisk stat n�gonsin har �gt. Dess universitet var stora l�rdomscentra, som kunde ber�mma sig av ber�mda vetenskapsm�n. Den b�ttre delen av den tyska ungdomen var allvarlig, vaken och idealistisk. Den tyska teatern var f�rem�l f�r den h�gsta beundran och ett f�red�me f�r andra l�nders. De b�sta tyska tidningarna var de mest intelligenta och b�st underr�ttade inom den kontinentala pressen.
Det Tyskland Hitler l�mnade efter sig var utarmat och nersjunket i barbari. Vi talar nu inte om f�ljderna av Tysklands nederlag, utan om nationens tillst�nd oavsett nederlaget. Den materiella produktionsapparat landet �gde under Hitler var, bortsett fr�n speciella rustningsindustrier, inte v�sentligt st�rre �n den det hade �gt tidigare. De sociala institutionerna var halvt f�rintade. Universiteten blev exercisf�lt f�r en generation fruktansv�rda om�nniskor. De ber�mda vetenskapsm�nnen tvingades att antingen emigrera eller underkasta sig SS-m�nnens ledning och l�ra sig rabbla rasfanatismens ramsor. L�karna f�rvandlades till specialister p� blodets rasrenhet eller till m�rdare av dem vilkas blod ans�gs orent. I nationalfilosofins tempel lade Alfred Rosenberg beslag p� den helgonnisch som f�rut upptagits av Immanuel Kant. Tolv �rs �uppfostran� genom nazifierad press, radio, film och teater gjorde Tysklands kollektiva sj�l f�rkrympt och osj�lvst�ndig. Dessa fruktansv�rda f�rluster uppv�gdes inte av en enda positiv vinning eller av en enda ny id�, s�vida man inte vill betrakta som ny id�n om att en enda nation eller ras har r�tt att dominera eller utrota de andra. Inte hade heller nationalsocialismen i n�mnv�rd grad f�r�ndrat nationens sociala struktur. N�r den nazistiska fasaden spr�ngdes bort, var den struktur som avsl�jade sig f�r v�rldens �gon likadan som den varit f�re Hitler, med sina stora industrimagnater, sina Krupp och Thyssen, sina junkrar, sina medelklasser, sina storb�nder och industriarbetare. Sociologiskt, om �n inte politiskt, var Tyskland av 1945 alltj�mt Hohenzollrarnas Tyskland, endast nedst�rtat i f�rf�rande oordning och f�rvirring genom en tragiskt meningsl�s omv�lvning.[668]
Vilken kontrast erbjuder d� inte, trots allt, det stalinistiska Ryssland. Den nation �ver vilken Stalin tog makten kunde, bortsett fr�n sm� grupper upplysta arbetare och intellektuella, med fog kallas en nation av barbarer. Det �r inte meningen att d�rmed kasta n�gon skugga p� den ryska folkkarakt�ren � Rysslands �efterblivna asiatiska� tillst�nd har varit dess tragedi, inte dess fel. Stalin f�retog sig, f�r att citera ett bekant uttryck, att driva ut barbariet ur Ryssland med barbariska medel. Till f�ljd av arten av de medel han begagnade har mycket av det bortdrivna �ter smugit sig tillbaka. Inte desto mindre har nationen avancerat l�ngt p� de flesta omr�den av sin tillvaro. Dess materiella produktionsapparat, vilken omkring 1930 alltj�mt var underl�gsen vilken medelstor europeisk nation som helst, har utvidgats s� starkt och s� snabbt att Ryssland nu �r den fr�msta industrimakten i Europa och den n�st st�rsta i v�rlden. Inom f�ga mer �n ett �rtionde har antalet st�der och samh�llen f�rdubblats och stadsbefolkningen vuxit med trettio miljoner. Antalet skolor av alla slag har underg�tt en mycket imponerande �kning. Hela nationen har satts i skola. Dess intellekt har blivit s� eftertryckligt v�ckt att det knappast �ter kan falla i s�mn. Dess t�rst efter kunskap, efter vetenskap och konst har under Stalins regim stimulerats till den grad att den blivit osl�cklig och besv�rande. Det b�r p�pekas, att fast�n Stalin har h�llit Ryssland isolerat fr�n samtida p�verkningar v�sterifr�n, har han uppmuntrat och befr�mjat varje intresse f�r vad han kallar det �kulturella arvet� fr�n v�sterlandet. I kanske intet annat land har ungdomen blivit s� genomsyrad med k�rlek och v�rdnad f�r andra folks klassiska litteratur och konst som i Ryssland.[669] Detta �r en av de v�sentliga olikheterna mellan nazismens och stalinismens uppfostringsmetoder. En annan �r att Stalin i olikhet med Hitler inte har f�rbjudit den nya generationen att l�sa och studera dem av dess egen litteraturs klassiker vilkas �sikter inte �verensst�mmer med hans. Medan han tyranniserat de levande skalderna, romanf�rfattarna, historikerna, konstn�rerna och till och med komposit�rerna, har han p� det hela taget visat en f�rundransv�rd pietet mot de d�da. Pusjkin, Gogol, Tolstoj, Tjechov, Belinskij och m�nga andra, vilkas satir och kritik mot det forna tyranniet blott alltf�r ofta har kunnat syfta p� det nuvarande, har bokstavligen tvingats i h�nderna p� ungdomen i miljoner exemplar. Ingen rysk Lessing eller Heine har blivit br�nd p� k�ttarb�l. Inte kan man heller bortse ifr�n att stalinismens inneboende ideal, ett ideal �t vilket Stalin har givit ett grovt f�rvr�ngt uttryck, inte �r den ena m�nniskans �verv�lde �ver den andra, utan deras fundamentala j�mlikhet. Till och med den prolet�ra diktaturen �r t�nkt som blott och bart en �verg�ngsform till ett klassl�st samh�lle, och det �r frihetens och j�mlikhetens br�draskap, inte diktaturen, som har f�rblivit inspirationen. Det har s�lunda funnits m�nga positiva, v�rdefulla element i stalinismens uppfostrande inflytande, element som troligen i det l�nga loppet kommer att g�ra uppror mot dess s�mre sidor.
Slutligen har det ryska samh�llets hela struktur underg�tt en f�r�ndring s� djup och m�ngsidig att den aldrig helt kan upph�vas. Det �r m�jligt att t�nka sig en v�ldsam reaktion hos det ryska folket mot det bel�gringstillst�nd det s� l�nge har levat i. Det �r till och med m�jligt att f�rest�lla sig ett slags politisk restauration. Men s�kert �r, att �ven en s�dan restauration blott skulle ber�ra det ryska samh�llets yta, och att den skulle visa sin vanmakt gentemot revolutionens verk �nnu tydligare �n de Stuartska och Bourbonska restaurationerna har gjort. Ty om det stalinistiska Ryssland g�ller mer �n om n�gon annan revolution�r nation att �tjugo �r har utr�ttat tjugo generationers arbete�.
Av alla dessa sk�l kan Stalin inte st�llas vid sidan av Hitler bland de tyranner vilkas insats varit komplett v�rdel�s och efem�r. Hitler var ledaren f�r en steril kontrarevolution, under det att Stalin har varit b�de ledaren f�r och den h�nsynsl�sa utnyttjaren av en tragisk, sj�lvmots�gande men skapande revolution. Liksom Cromwell, Robespierre och Napoleon b�rjade han som ett upproriskt folks tj�nare och gjorde sig till dess herre. Liksom Cromwell f�rkroppsligar han revolutionens kontinuitet genom alla dess faser och metamorfoser, l�t vara att hans roll var mindre framtr�dande under den f�rsta av dess faser. Liksom Robespierre har han utkr�vt sitt eget partis hj�rteblod, och liksom Napoleon har han byggt upp sitt halvt konservativa, halvt revolution�ra imperium och f�rt revolutionen utanf�r sitt lands gr�nser. Den b�ttre delen av Stalins verk kommer lika visst att �verleva Stalin sj�lv som de b�ttre delarna av Cromwells och Napoleons verk har �verlevat dem. Men f�r att r�dda det �t framtiden och ge det dess r�tta v�rde skall m�h�nda historien �n n�dgas rensa och omskapa Stalins verk lika h�rdh�nt som den en g�ng rensade och omskapade den engelska revolutionens verk efter Cromwell och den franska efter Napoleon.
KAPITEL 15
Stalins sista �r innebar b�de fullbordan och uppl�sning av hans verk. Hans karri�rs hela drama spelades p� nytt i slutakten och scenen som redan fr�n b�rjan varit s� v�ldig utvidgades till dimensioner som kunde f�rkrympt till och med en st�rre man �n Stalin. Konflikten mellan Sovjetunionen och dess allierade fr�n kriget hade redan engagerat halva v�rlden. Men nu segrade den kinesiska revolutionen och satte d�rmed punkt f�r Sovjetunionens isolering och f�r doktrinen om �socialism i ett enda land�. Den �verskuggade de tvivelaktiga revolutioner som Stalin hade lyckats iscens�tta i �steuropa. Den f�r�ndrade i ett enda slag maktbalansen i v�rlden och den f�rvandlade stalinismen med sin nationella sj�lvtillr�cklighet och sitt sj�lvf�rh�rligande till en aggressiv anakronism.
Samtidigt skedde f�r�ndringar inom Sovjetunionen som l�ngsamt underminerade stalinismen inom landet. Nationen �terupplevde en del av sina erfarenheter fr�n 1930-talet, ty kriget hade kastat den tillbaka och h�mmat dess utveckling och tillv�xt. Stalin lanserade p� nytt �den ursprungliga socialistiska ackumulationen�. Han kunde inte till�ta folket n�gon respit efter krigets umb�randen. Han var tvungen att mobilisera dem igen och pressa ur dem varje uns av energi f�r att rehabilitera den f�rst�rda eller nedslitna industrin. Han m�tte folkets leda och tr�tthet med of�rtr�ttad h�nsynsl�shet. Han disciplinerade och organiserade dem �terigen, lade p� dem de str�ngaste undantagsf�rordningar och str�ng arbetslagstiftning och underkastade dem en allt mer genomtr�ngande poliskontroll. Han krossade varje tillstymmelse till motst�nd eller opposition. �nd� var det inte bara s� att historien upprepades. Nationen f�ll inte tillbaka i en redan passerad fas av sin utveckling. Fast�n den f�rlorat mycket genom krigets umb�randen och katastrofer hade den �nd� vunnit en ny grund och nya perspektiv och den genomgick en snabb och kraftfull �terh�mtning. Industrialiseringen av de �stra republikerna och provinserna hade accelererats. Landet bortom Volga och Ural, d�r R�da Arm�ns f�rr�d hade legat sedan den tyska invasionen, tj�nade som bas f�r nationens ekonomiska �terh�mtning. Men rehabiliteringen fick ocks� st�d av skadest�ndsleveranserna fr�n Tyskland och andra besegrade l�nder. Framf�rallt var inte landet kulturellt och politiskt detsamma som f�rr. Vi har sett hur dess moraliska t�ga st�rktes av upplevelserna mellan 1941-45 och vilken j�sningsprocess detta hade satt i g�ng i m�nniskornas sinnen. Den fortsatta moderniseringen av samh�llet och utbildningen av massorna intensifierade denna j�sning, fast�n st�mningen bland folket som levde i skuggan av de katastrofer kriget hade skapat var allvarligt d�mpad.
Trogen sin karakt�r s�kte Stalin f�rekomma och kv�va verkningarna av ett nytt socialt medvetande. Jagad av sin egen otrygghet och viljan att f�r evigt bef�sta den �monolitiska� form som han p�tvingat nationen f�rs�kte han att �teruppliva och p� nytt inf�ra mardr�mmarna fr�n de stora utrensningarna. Han kunde inte inse att han sj�lv genom att fostra fram det moderna samh�llet och genom massutbildningen var den som �f�rgiftade� folkets medvetande och f�rberedde det f�r uppg�relsen med stalinismen. Of�rm�gen att fatta bristerna i sina f�r�ldrade metoder och dogmer och omgiven av det st�ndigt t�tare, f�rblindade t�cknet som hans egna handlingar skapat blev han under sina sista �r alltmer fr�mmande fr�n sin tids verklighet men ocks� fr�n sin egen regim.
Stalins arvtagare, hans i livstiden devota tj�nare, m�lade efter hans d�d bilden av hans sista �r i m�rkaste f�rger. De lade skulden till hans k�nslol�shet inf�r folkets lidanden p� hans bristande f�rm�ga till inlevelse och p� sinnessjukdom. Det ligger mycket av sanning i dessa vittnesb�rd men de inneh�ller ocks� ett element av parodi avsett att st�lla eftertr�darnas dygder i rampljuset. Efter kriget handlade Stalin fortfarande med den blandning av mod och feghet, statsklokhet och tr�ngsyn, framsynthet och kortsynthet som varit karakt�ristisk f�r honom under hela hans karri�r. I m�nga avseenden var hans handlingar nu mera skr�mmande �n n�gonsin.
Den 9 februari 1946 proklamerade han i ett �valtal� den f�rsta fem�rsplanen efter kriget och skisserade de fr�msta m�ls�ttningarna f�r ytterligare �tre eller flera fem�rsplaner�. Han p�pekade att endast efter det att m�len f�r dessa planer hade uppn�tts kunde Sovjetunionens folk slutgiltigt k�nna genuint framtidshopp och s�kerhet. De m�ste g� vidare i uppbyggandet av den ekonomiska styrkan s� att de inom loppet av femton �r kunde producera 60 millioner ton st�l, 500 millioner ton kol och 60 millioner ton olja och s� vidare. �Endast d� sade han �kommer vi att ha reella garantier mot �verraskningar�. Vid ett tal som �gde rum bara n�gra m�nader efter att den f�rsta atombomben hade exploderat �ver Hiroshima och Nagasaki antydde han den otrygghet som Amerika genom sitt atombombsmonopol hade f�rsatt Ryssland i. Han v�djade till folket att besvara den amerikanska utmaningen.
F�r m�nga framstod detta ambiti�sa program som orealistiskt. De arbetare som Stalin v�djat till var hungriga � st�dernas konsumtion hade sjunkit till omkring 40 % av vad den varit t.o.m. det magra �ret 1940. I kolgruvorna vid Dons dalg�ng pumpade arbetarna fortfarande vatten ur schakten, varje ton kol som b�rgades upp till ytan v�lkomnades som en s�llsynt skatt. St�lverken som fungerade endast tack vare svett och t�rar, producerade endast 12 millioner ton obearbetad malm � en br�kdel av den amerikanska produktionen. Ingenj�rsuppgifter utf�rdes av ungdomlig halvutbildad arbetskraft. Folk kl�dde sig i trasor m�nga gick t.o.m. barfota. Det kunde n�stan synas som ett h�n att v�dja till dessa m�nniskor att �ta upp kampen� med F�renta Staterna. Trots allt detta skulle Sovjetunionen uppn� de huvudm�l som Stalin satt f�r den industriella utvecklingen och det t.o.m. tidigare �n den skisserade planen f�rutsett. Kolgruvorna producerade 500 millioner ton redan efter 12 �r. Oljeproduktionen steg till 60 millioner ton efter bara nio �r och st�lindustrin levererade sina 60 millioner ton i god tid f�re utg�ngen av 1950-talet.
Under samma tid mer �n fyrdubblades produktionen av cement och industrivaror. Industrins anv�ndning av elektricitet per arbetare tredubblades och utbudet av maskiner eller maskindelar sju- eller �ttadubblades. St�rre delen av de mest anstr�ngande av dessa framsteg gjordes under Stalins sista �r.
Samtidigt med dessa framsteg lades grunden till Rysslands k�rnvapenindustri. Denna uppgift tog i anspr�k en stor del av landets reducerade resurser. Det kapital som investerades inom alla industrins branscher mellan 1946 och 1950 var lika stort som de sammanlagda investeringarna under den tretton�riga perioden f�re kriget, fr�n 1928 och fram till nazisternas invasion. Liksom alltid var Stalin b�jd att utveckla tung industri och krigsindustri. Han uppst�llde utomordentligt blygsamma m�l f�r konsumtionsindustrin och inte ens dessa uppn�ddes. Och hela den j�ttelika konstruktionen vilade �ven denna g�ng p� en mycket br�cklig jordbrukssektor. Under kriget n�r fienden hade ockuperat landets rikaste jordbruksdistrikt hade lantbrukets produktion sjunkit till mindre �n h�lften av vad som var normalt. Den f�rsta sk�rden efter kriget n�dde i landet som helhet inte mer �n 60 % av en normalsk�rd f�re kriget. Reserverna var utt�mda, m�nga djurbes�ttningar hade slaktats ned, maskiner och traktorer var i d�ligt skick och det fanns heller inte tillr�ckligt antal av dem. Till och med uts�desf�rr�den hade antingen f�rst�rts eller helt �tits upp. Det fanns inte en g�ng tillr�ckligt med tillg�nglig arbetskraft f�r att p� nytt l�gga det land under plogen som under kriget f�tt v�xa igen.
S�dan var situationen 1946 n�r en fruktansv�rd torka drabbade landet. Detta var � som en officiell bulletin karakteriserade det � den v�rsta katastrof som drabbat jordbruket sedan 1891, d.v.s. p� �ver ett halvt �rhundrade. Katastrofen var mycket mera spridd �n de stormar och den regnbrist som 1921 hade f�rst�rt alla odlingar i hela Volgadistriktet och som drivit 36 millioner b�nder in i en hungersn�d s� str�ng att den framkallat utbrott av kannibalism. Folk lyssnade till den officiella deklarationen med b�van ty el�ndet under 1891 � en h�ndelse som p�skyndat tsard�mets fall � hade levt kvar som en mardr�m i folkminnet �nda sedan dess. Krisen 1946 avsl�jade och f�rdjupade hela skr�pligheten som pr�glade Rysslands jordbruk. Kollektivjordbruken befann sig i det n�rmaste i uppl�sningstillst�nd. B�nderna f�ste st�rre uppm�rksamhet vid sina obetydliga privat�gda jordlotter �n vid de �krar som de �gde gemensamt. Med hj�lp av produkterna fr�n dessa tegar, som de s�lde till h�ga priser, kompletterade de sina magra l�ner fr�n kolchoserna. Under kriget hade jordbruksbefolkningen slavat f�r att h�lla sig sj�lva vid liv, f�r att f�rse arm�n med mat, f�r att betala krigsl�nen och f�r att kunna s�nda g�vopaket till f�der, br�der eller �kta m�n som k�mpade vid fronten. N�r kriget slutade var det endast f� familjer som fick se sina m�n �terv�nda till byarna. Bondebefolkningen hade f�rlorat den kraftfullaste och mest produktiva �ldersgruppen av sin arbetskraft. Under efterkrigsperioden var det �ldringar, krymplingar och barn som brukade jorden.
Detta var den mest tragiska sidan av Rysslands milit�ra triumf, att 20 millioner av dess befolkning hade f�rlorat sina liv i kriget. Stalin dolde omsorgsfullt f�rlusternas storlek. De officiella rullorna uppgav antalet till 7 millioner. Varje familj visste naturligtvis hur m�nga den sj�lv och dess grannar f�rlorat i blodbadet. Varje by visste hur m�nga d�da den hade att s�rja. Vad Stalin f�rbj�d nationen att veta var summan av d�da. Han var r�dd f�r den effekt det skulle ha p� den nationella moralen och han anade h�r en fara f�r sin egen del. Om han hade l�tit folket veta hur stor blodsutgjutelsen hade varit skulle det kanske mycket mera best�mt ha unders�kt alla de omst�ndigheter som hade drivit fram det, inklusive hans egna misstag och felkalkyler. Inte heller �nskade han att hans allierade � som nu var potentiella fiender � skulle veta exakt hur svagt och utmattat Ryssland hade tagit sig ur kraftm�tningen. T.o.m. hans eftertr�dare tvekade m�nga �r innan de avsl�jade siffrorna. Landet fick v�nta n�stan ett och ett halvt decennium, till 1959, p� den f�rsta folkr�kningen efter kriget. Denna visade att av den �ldersgrupp som var �ver 18 �r vid slutet av fientligheterna � den �ldersgrupp som allts� burit vapen i kriget � fanns det endast 31 millioner m�n j�mf�rt med 52 millioner kvinnor. Bland de �verlevande fanns millioner krymplingar och invalider och dessutom naturligtvis millioner �ldringar. En hel generation hade f�rbl�tt och dess skugga f�rm�rkade den fred Ryssland f�tt.
Att pressa ut den maximala kapaciteten ur landets minskade arbetskraftsresurser var med n�dv�ndighet den fr�msta m�ls�ttningen f�r varje politik med syfte att f�rhindra nationen att sjunka in i hj�lpl�s sj�lv�mkan inf�r sina s�r. Denna fara var bara alltf�r verklig. Stalins regering fortsatte att h�lla de millioner kvinnor och ynglingar i arbete som hade rekryterats till industrin under kriget och rekryterade dessutom ytterligare millioner. Resen�rer v�sterifr�n som bes�kte ryska och ukrainska st�der � sk�deplatserna f�r de nyligen timade f�ltslagen � rapporterade stundom med missriktad indignation att de �verallt s�g �ldrande kvinnor sysselsatta med det tunga arbetet att med bara h�nderna rensa gator och torg fr�n ruinernas br�te. I sj�lva verket bidrog kvinnorna med n�stan en tredjedel av den arbetskraft som var sysselsatt i byggnadsbranschen. I andra grenar av n�ringslivet som f�ll sig naturligare f�r dem utgjorde de tv� tredjedelar eller t.o.m. fyra femtedelar av arbetskraften. Genomsnittligt var 51 % av arbetskraften inom det urbana n�ringslivet och 57 % inom jordbruket kvinnor. Alla lagliga restriktioner betr�ffande barnarbete sattes ur spel. De l�nga arbetspassen som introducerades vid krigets b�rjan, med 48-timmarsvecka som ett minimum, fortsatte att vara i kraft, tillsammans med den kadaverdisciplin som innebar att det var m�jligt att deportera en arbetare till koncentrationsl�ger f�r vilken bagatellartad f�rseelse som helst. Endast p� detta s�tt var det m�jligt att �ka den urbana syssels�ttningen under fredens f�rsta fem �r med n�stan 12 millioner m�nniskor vilket innebar att antalet arbetare och anst�llda 1950 var 8 millioner fler �n 1940. Ingen kunde av egen fri vilja byta eller v�lja arbete. Staten hade obegr�nsad makt att placera arbetskraften. Som kronan p� verket tog Stalin upp kampanjen mot �den sm�borgerliga j�mlikhetsid�n�, uppmuntrade stachanovitj-konkurrensen och inf�rde l�neskalor och arbetsackord f�r att uppr�tth�lla eller vidga skillnaderna mellan l�nerna.
Det var inte l�tt att pejla de st�mningar med vilka folket besvarade Stalins h�jda krav. Inte heller var det enkelt att avg�ra vilka av dem som var ber�ttigade utifr�n nationens behov och vilka som endast var godtyckliga nycker. Vad som var anm�rkningsv�rt i folkets karakt�r var den m�ngd heroiskt mod som existerade parallellt med feg undergivenhet. De �verlevande fr�n slaget om Moskva och bel�gringen av Leningrad �terv�nde hem med k�nslan av att vara j�mlikar vilken uppgift eller bel�genhet det �n g�llde. Mitt uppe i det elddop de nyligen genomlidit hade m�nga b�rjat t�nka p� bristerna hos den nation de tillh�rde och den fattigdom och det f�rtryck de var tvingade att uth�rda under fredstid. M�nga hade svurit att inte underkasta sig detta p� nytt, men att offra sig till det yttersta f�r att g�ra Ryssland till ett lyckligare och friare land. De uppt�ckte att det inte var l�tt, m�nga att det var helt om�jligt. N�r de s�g ruinerna efter sina st�der och den br�nda jorden efter sina byar ins�g de att de m�ste acceptera en fattigdom mera betungande �n den de hade varit vana vid och att endast h�rt arbete kunde �teruppbygga grundvalen f�r deras fysiska utkomst. Ofta befann de sig inte i den situationen att de kunde avg�ra vilka av Stalins p�bud som tj�nade det allm�nna b�sta och vilka som bara tj�nade hans sj�lvh�rskard�me. �ven de b�sta och �dlaste motiv f�rvandlade s�lunda stundtals modiga m�nniskor �terigen till Stalins devota unders�tar. Vanan och instinkten att lyda utgjorde potentiella p�tryckningsmekanismer p� alla � ty minnet av trettiotalets terror levde alltj�mt i deras minnen � med undantag endast f�r de mycket unga. Stalin gjorde allt f�r att h�lla dessa minnen levande eller �tminstone �teruppliva dem. Varhelst hans misst�nksamma �ga avsl�jade det minsta hot mot sin makt slog han till. Koncentrationsl�gren uppe i norr och borta i Sibirien fylldes p� nytt. Deras nya inv�nare var officerare och soldater som i egenskap av krigsf�ngar hade tillbringat fruktansv�rda �r i tyska l�ger. Knappt hade de hunnit �ver gr�nsen till sitt hemland f�rr�n de �nyo underkastades f�rh�r och utan att ens f� se sina familjer f�ngslades de och deporterades. Det skedde ocks� med m�nga civila som fienden mobiliserat i de ockuperade omr�dena och f�rt till Tyskland som tv�ngsarbetare. De bannlystes alla som f�rr�dare, soldaterna f�r att de inte lytt Stalins order enligt vilken de aldrig skulle gett sig levande till fienden och de civila f�r att ha samarbetat med fienden. Det hj�lpte inte att Stalins order hade varit ogenomf�rbara, att millioner soldater hade tvingats �sidos�tta dem och att de sonat �disciplinbrotten� genom den tortyr de genomlidit i f�ngenskap. �ven utifr�n den mest cyniska utg�ngspunkt var den bestraffning Stalin m�tte ut �t dem absurd, f�r den innebar ytterligare luckor i nationens arbetsresurser. Till och med f�re krigsslutet hade Stalin beordrat deportation av hela nationer som anklagades f�r f�rr�deri. Krim-tartarerna, Ingus-tjeckerna hade alla liksom Volga-tyskarna f�re dem tvingats l�mna sina heml�nder och bos�tta sig i Sibiriens �demarker. �Ukrainarna undgick� enligt Chrusjtjov �detta �de endast p� grund av att de var f�r m�nga�. Trots det d�mdes m�nga av dem som hade samarbetat eller misst�nktes f�r att ha samarbetat med fienden till l�nga f�ngelsestraff.
Stalins v�ldsamma vrede sk�ljde �ver folkets huvuden inte bara f�r att utm�ta straff f�r beg�ngna brott utan ocks� f�r att kv�va varje impuls till olydnad i sin linda. De str�nga domarna och massdeportationerna avs�g att kv�sa dem som hade �terv�nt fr�n kriget med egensinniga id�er om f�r�ndringar och reformer i hemlandet. Och Stalin handlade p� nytt �efter formeln att det inte var tillr�ckligt att krossa bara de verkliga opponenterna. Han utrotade hela den omgivning i vilken de hade f�tts�. �nd� var till och med hans politiska polis tidvis of�rm�gen att genomsk�da och kontrollera v�xlingarna och kaoset, att genomtr�nga de m�nskliga str�mmar som r�rde sig i form av milliontals demobiliserade och evakuerade soldater som �terv�nde till sina gamla hem eller s�kte efter nya. Inte heller kunde de alltid ta musten ur det desperata mod som pl�tsligt blossade upp i �ppet v�ld. I de provinser som st�tt under tysk ockupation hade nazistpropagandan haft visst inflytande �ven om sj�lva ockupationen gjort nazisterna hatade. I v�stra Ukraina som �tertagits fr�n Polen opererade bev�pnade f�rband uppifr�n de karpatiska bergen och f�rhindrade genom terror �teruppr�ttandet av Sovjetunionens auktoritet. I de �stra delarna av Ukraina r�dde likas� uppl�sning. Band som bestod av f�re detta kollaborat�rer och marod�rer genomkorsade st�ppen och �ven den bofasta och fredliga befolkningen avsl�jade anti-ryska och antijudiska st�mningar. Moskvas i�gonenfallande storryska chauvinism kallade fram till ytan den aldrig helt inslumrade lokalchauvinismen i de yttre republikerna. F�r att motverka dessa tendenser tonade Stalin tidvis ner den storryska propagandan men aldrig f�r n�gon l�ngre tid. Hans sj�lvmots�gande attityd stod i �verensst�mmelse med olika fraktioner inom hans egen byr�krati och inom hans folk � fraktioner som han f�rhindrade fr�n att utkristallisera sig och som han h�ljde i dimmor s� gott han kunde. Konflikten mellan tradition och revolution �verlevde kriget och tillv�xte snarast i intensitet. De �tv� parterna� samexisterade fortfarande inom den stalinistiska monolitiska apparaten � en trogen den leninistiska traditionen och dess prolet�ra internationalism, den andra i kraft av storrysk stolthet och f�rdom och t.o.m. traditionen fr�n �de svarta hundarna� och pogromerna.
Det ideologiska lidandet drabbade mest akut intelligentsian. �ven under en moralistiskt totalit�r regim kommer med n�dv�ndighet f�rfattarnas, filosofernas och historikernas kreativa krav upp till ytan och kolliderar med den officiella konformismen och m�ste ocks� fast�n svagt ge uttryck f�r nationens aktuella splittring i tankar och st�mningar. D�rav den p� en g�ng tragiska och tragikomiska dragkampen mellan Stalin och intelligentsian som fyllde dessa �r. Hur mycket intelligentsian �n f�rs�kte att h�lla sig i linje med ortodoxins krav �verrumplades den ofta av sp�nningarna mellan motstridiga element i stalinismen. Och den misslyckades att foga samman dessa i enlighet med m�starens mystiska och diffusa anvisningar. En firad ukrainsk poet kunde pl�tsligt bli befunnen skyldig till att �ge r�st� �t �lokalchauvinismen�, auktoritativa historiker kunde anklagas f�r att underskatta den progressiva karakt�ren i tsarismens er�vringar av Kaukasus och Centralasien, en popul�r satiriker kunde utpekas som nihilist, filosofer kunde anklagas f�r att otillb�rligt betona marxismens bakgrund i tysk hegeliansk filosofi, stora komposit�rer kunde f�rkastas f�r sin h�gdragna och k�nslol�sa likgiltighet f�r folkmusik � som Stalin �lskade � litter�ra kritiker kunde f�rd�mas f�r att smutskasta den kanoniserade socialrealismen och s� vidare. Intelligentsian var tvingad att vandra den smala v�gen mellan ��verdriven nationalism� och �rotl�s kosmopolitism�. Stalin utn�mnde Andrei Zjdanov, medlem av politbyr�n och guvern�r i Leningrad f�r att h�lla r�ttning i ideologernas led och tukta de oppositionella elementen. Den korta period som Zjdanovs censur varade �ver konst och litteratur � han dog sommaren 1948 � skulle l�nge bevaras i minnet hos intelligentsian som en av de v�rsta kr�nkningar den genomlevat.
Zjdanovs ukaser p�verkade emellertid direkt endast de �vre samh�llslagren. D�runder f�rblev b�nder och arbetare en stum massa. Skulle de ocks� ha varit det om inte kriget fl�kt upp ett s�dant h�l mitt ibland dem? Inom loppet av 30 �r hade Sovjetunionens folk st�ndigt, genom krig, inb�rdeskrig, utrensningar och hungersn�d f�rlorat sina mest aktiva, intelligenta och sj�lvuppoffrande m�nniskor � de som skulle ha k�mpat f�r att s�kra revolutionens arv gentemot en auktorit�r despotism. Nu bestod h�lften av arbetarklassen av medel�lders och �ldre m�n som hade erfarit och genomlidit alltf�r mycket f�r att ha kvar n�gon militans. Den andra h�lften bestod av ynglingar som hade erfarit och f�rst�tt alltf�r litet f�r att kunna skapa ett sj�lvst�ndigt politiskt medvetande. Bondeklassen var t.o.m. �n mer undertryckt och passiv. Kuvade och upptagna av arbetet p� att �terskapa sina mest element�ra livsbetingelser avstod folkets massor fr�n alla aspirationer och drog sig tillbaka till sina privata liv. F�rlusten av alla unga mogna och kraftfulla �ldersgrupper hade konsekvenser som knappast aldrig n�mns � f�r hur skall man beskriva den effekt som snedbalansen i befolkningsstrukturen hade i fr�nvaron av 21 millioner m�n p� familjerelationerna och p� en stor del av samh�llets sexuella liv? Den grymma rubbningen i samh�llets biologiska struktur var ytterligare en k�lla till psykologisk instabilitet och socio-politisk apati.
S�dant var tillst�ndet i Sovjetunionen under de f�rsta faserna av det kalla kriget. I mars 1946 hade Winston Churchill slagit larm i sitt ber�mda Fulton-tal och pekat p� �det v�xande hotet och utmaningen mot civilisationen� som utgjordes av �kommunismens femte kolonner� och faran av �att kastas tillbaka till de m�rka tids�ldrarna, till sten�ldern�. �Ingen visste� h�vdade han �vad Sovjetunionen och dess internationella kommunistiska organisationer avs�g att g�ra i framtiden eller var gr�nsen, om det �verhuvudtaget fanns n�gon, gick f�r deras expansionistiska tendenser.� Och n�r Churchill manade F�renta Staterna att sl� vakt om sin �verl�gsenhet betr�ffande k�rnvapen och underst�dja de �steuropeiska folkens motst�nd mot kommunismen svepte fruktans och panikens v�gor �ver v�rlden. Bilden av r�da horder, redo att kasta sig �ver v�sterns fria folk m�lades upp f�r europ�ernas och amerikanernas inbillning. I Ryssland upplevde vanligt folk situationen �som om atombomberna kunde b�rja falla �ver dem redan f�re midnatt�.
Stalin som spelade spelet utifr�n en fruktansv�rt svag position besl�t att s�ka bluffa sig ut genom att visa lugn, sj�lvs�kerhet och styrka. Han hade redan dragit sig tillbaka fr�n Persien, efter engelsk-amerikanska p�tryckningar � ett land som han hade besatt p� basis av en krigs�verenskommelse med Storbritannien. Han hade misslyckats med att f� en flottbas p� Turkiets kust, det pris som de v�stliga allierade alltid hade lovat Ryssland i krigstid men f�rnekat det i fredstid. Det verkade nu som om de allierade f�rs�kte att reducera eller eliminera ryskt inflytande p� Balkan och i �steuropa. Fredskonferensen i Paris 1946 f�rvandlades till ett politiskt slagf�lt kring fr�gan om kontrollen �ver Donau-dalen. Stalins diplomati k�mpade rasande och vann p� grund av att omr�det var ockuperat av ryska trupper och p� grund av att den v�steuropeiska diplomatin �nnu inte var beredd att f�lja Churchills stridsrop. Och n�r Churchill i september �ppet uppmanade till en omkastning av allianserna och v�djade till den �germanska rasen� att sluta �att slita varandra i bitar� och uppmanade Frankrike och Tyskland att uppr�tta en �allians� d� de �dolde sig bakom den vanskliga sk�lden och .... det labila skyddet som den amerikanska atombomben sk�nkte�. Till och med p� detta svarade Stalin, att ur hans synpunkt �tycktes m�jligheterna till fredligt samarbete� mellan Ryssland och dess tidigare allierade �snarare v�xa �n minska�. F�r att tillbakavisa Churchills tal om �kommunistisk expansion� f�rs�krade han v�st att han, Stalin, trodde att det inte blott var m�jligt att bygga socialism i ett �enda land� utan ocks� kommunismen. Tidigt 1947 tvekade han fortfarande huruvida han slutgiltigt skulle genomf�ra �revolutionen ovanifr�n� i �steuropa, d�r han fortfarande tolererade icke-kommunistiska partier i regeringsbildningarna och l�mnade visst utrymme f�r kapitalistiska intressen. Efter att ha kommit �verens med v�stmakterna d� det g�llde fredsf�rdragen med Italien och Balkan-staterna ans�g han att det fortfarande var m�jligt att n� �verenskommelser betr�ffande den tyska ockupationen. Denna fr�ga stod p� dagordningen vid utrikesministrarnas m�te i Moskva den 10 mars 1947.
Konferensens f�rhandlingar hade p�g�tt endast i tv� dagar n�r f�rhoppningarna om en �verenskommelse i ett enda slag slogs i spillror. Den 12 mars l�mnade den amerikanske presidenten vid ett gemensamt sammantr�de mellan senaten och representanthuset ett budskap som s� sm�ningom kom att bli texten till den s.k. Truman-doktrinen. Detta var den formella amerikanska f�rklaringen om ett kallt krig som hittills hade p�g�tt informellt och inofficiellt. Den akuta h�ndelsebakgrunden utgjordes av krisen i Grekland d�r den rojalistiska regeringen efter tv� och ett halv �rs inb�rdeskrig hade misslyckats att h�lla den kommunistiska gerillan st�ngen trots att regeringen st�ddes av brittiska vapen och ekonomisk hj�lp. Britterna vars ekonomi befann sig i en sv�rartad kris hade inte l�ngre m�jlighet att forts�tta interventionspolitiken utan stod i begrepp att dra sig tillbaka. President Truman f�rklarade emellertid att USA skulle tr�da in i st�llet, f�r att garantera att inte Grekland f�ll f�r kommunismen. Om detta hade varit allt s� hade troligen det amerikanska beslutet inte bekymrat Stalin som vid Jalta-konferensen avsvurit sig Grekland och sedan varken hj�lpt eller uppmuntrat den grekiska gerillan. Han hade t.o.m. ogillat de jugoslaviska kommunisterna som st�dde gerillan.
President Truman hade emellertid ocks� uttalat sig mot den av Ryssland �stundade basen p� den turkiska kusten och p�tog sig att bev�pna och ekonomiskt st�dja �ven turkarna. Dessutom proklamerade han att hans regering i forts�ttningen skulle underst�dja varje nation som k�mpade mot kommunismen och att det ocks� var �n�stan varje nations� plikt att k�mpa emot. S�ledes st�llde sig den amerikanska regeringen till f�rfogande f�r att ingripa mot varje kommunistisk revolution var som helst i v�rlden och den br�nnm�rkte i f�rv�g den sovjetiska regeringen som upphovet till varje s�dan revolution.
Effekten blev �gonblicklig. Konferensen mellan utrikesministrarna uppl�stes under h�gljudda beskyllningar och motbeskyllningar. Inom n�gra f� veckor hade de franska och italienska kommunistpartierna kastats ut ur de koalitionsregeringar i vilka de p� Stalins instruktioner hade suttit som undergivna juniorer � nitiska att undertrycka de revolution�ra st�mningar som beh�rskade arbetarklassen i deras respektive l�nder. Det var en officiell hemlighet att amerikanska p�tryckningar hade spelat en avg�rande roll vid uteslutningen av kommunisterna. Samtidigt tillk�nnagjorde general Marshall som var amerikansk utrikesminister sin plan att ge amerikanskt ekonomiskt st�d till alla regeringar i l�nder som k�mpade mot den fattigdom och det kaos som kriget �stadkommit. Planen slog starkt an �ven p� kommunister i �steuropa. T.o.m. Stalin sj�lv m�ste ha tvekat ett �gonblick, ty f�re juni m�nad skickade han Molotov och ett stort antal experter till Paris f�r att utr�na vilka f�rdelar planen erbj�d � om det �verhuvudtaget fanns n�gra � f�r Rysslands del. Det visade sig att Ryssland f�r att kunna f� hj�lp f�r det f�rsta m�ste g�ra en balansuppst�llning �ver sina ekonomiska resurser och enligt de sovjetiska experterna f�ste amerikanarna s�dana villkor vid hj�lpen att de skulle bromsa Sovjetunionen i dess ekonomiska planering och de �steuropeiska regeringarna i deras str�van att nationalisera industrin. Dessutom var F�renta Staterna nu fast beslutet att rehabilitera den v�sttyska ekonomin och att strunta i ryska, polska och tjeckoslovakiska krav p� tyska krigsskadest�nd. Stalin kunde naturligtvis endast f�rkasta dessa villkor. Han kunde inte t�nka sig att tillm�tesg� v�st med en balansr�kning �ver Sovjets ekonomiska resurser i vilken han skulle bli tvungen att avsl�ja Rysslands skr�mmande utmattning och det fruktansv�rda gapet i dess befolkning som han t.o.m. dolde f�r sitt eget folk. Och han var inte bara beredd att kamouflera Rysslands svaghet han var ocks� r�dd f�r en amerikansk ekonomisk penetration av �steuropa � ja �ven av Ryssland � vilket kunde ge kraft �t alla antikommunistiska krafter som fanns d�r och �stadkomma en kontrarevolution. Han besl�t sig f�r att sluta �steuropa f�r v�sts penetrering. Trots att hans motiv var klara och sammanh�ngande agerade han abrupt och klumpigt. Han f�rkastade det amerikanska erbjudandet summariskt utan att lyckas visa att det var oacceptabelt f�r varje anti-kapitalistisk regim. Och i sin �ngslan att d�lja svagheten i sin position upptr�dde han med s�dan sl�ende brutalitet att det i de flesta m�nniskors �gon i v�st var han som bar skulden inte bara till att hj�lpen f�rkastades utan ocks� till att den krigstr�tta v�rlden drevs till randen av ett nytt krig. Kontrasten mellan Amerikas enorma v�lst�nd och Rysslands fullst�ndiga utarmning kastar en annan m�rk skugga �ver dessa �r och best�mde ocks� Stalins politik. Att den amerikanska regeringen satte in sin ekonomiska makt bakom den antikommunistiska kampanjen var betydligt viktigare �n dess rent milit�ra aktioner. Men Truman-doktrinen hade �nd� omedelbara milit�ra konsekvenser. Det hot om krig som l�g implicit i den var ot�nkbart att kalkylera med p� grund av det amerikanska k�rnvapenmonopolet. Att hotet inte materialiserades berodde delvis p� att det inte var l�tt att resa folket i v�st mot det ryska folket eftersom man fortfarande kom ih�g de �verdrivna lovord deras egna statsm�n till helt nyligen hade �st �ver sina ryska allierade, och att de inte sj�lva helt hade svalnat i sin beundran f�r f�rsvararna av Moskva, Stalingrad och Leningrad eller i sin tacksamhet mot dem f�r vad de hade gjort f�r att binda Hitlers styrkor i �ster och d�rmed lindra trycket i v�st. Det skulle ta l�ng tid innan en serie kriser, alarm och faror, f�r vilka kommunismen alltid framst�lldes som den ansvarige boven, som st�rde v�rldsfreden, f�rm�dde att sv�nga den folkliga opinionen i v�st och v�nda den mot Ryssland. Under tiden hade USA demobiliserat. Dess folk hade kr�vt att dess trupper skulle dras hem fr�n Europa och dess generaler och diplomater hade f�rlitat sig p� k�rnvapenmonopolet som garanti f�r fortsatt �verl�gsenhet vis-�-vis Ryssland. Antagandet att Ryssland, genom sin of�rm�ga att p� kort tid kunna bryta detta monopol, skulle tvingas att underkasta sig de amerikanska kraven l�g i botten p� Truman-doktrinen. Stalin svarade med en beslutsamhet att bryta detta monopol till varje pris och s� snabbt som m�jligt. Men innan han kunde uppn� det var han tvungen att stoppa demobiliseringen av sina arm�er. Vid tiden f�r Truman-doktrinens formulerande hade han reducerat sina styrkor fr�n 11,5 millioner man till mindre �n 3 millioner. Fr�n b�rjan av �r 1948 b�rjade han att �ka de milit�ra styrkornas omfattning tills han i b�rjan p� femtitalet hade mer �n 5,5 millioner man under vapen. Att denna mobilisering betydde en enorm p�frestning p� den ryska ekonomin och dess arbetskraftsresurser �r helt uppenbart. Men Sovjetunionens �verl�gsenhet i fr�ga om konventionella stridskrafter var det enda svar Stalin kunde ge p� det amerikanska k�rnvapenmonopolet. Han avv�rjde varje m�jligt k�rnvapenhot mot Ryssland genom ett latent mothot i form av sovjetisk invasion i V�steuropa � en invasion som NATO-styrkorna inte skulle vara i st�nd att stoppa. F�ljaktligen fick det sp�ke som v�st hade frammanat f�r att motivera Truman-doktrinen � de r�da horderna som hotade Europa � en viss verklighetsanknytning, fast�n endast som en konsekvens av Truman-doktrinen. Stalin hade ingen avsikt att l�ta sina arm�er �vertr�da de �verenskomna demarkationslinjerna i Europa. Men han �stadkom en relativ j�mlikhet i makt eller f�r att anv�nda en term som blev p� modet senare, en terrorbalans. Vid detta stadium uppn�ddes balansen mellan tv� skilda typer av milit�ra stridskrafter, k�rnvapen � ena sidan och konventionella vapen � den andra.
Bakom sin milit�ra sk�ld accelererade Stalin revolutionen i �steuropa. Om Amerikas ekonomiska styrka till�t Washington att ut�va en indirekt och diskret politisk kontroll �ver sina v�steuropeiska allierade s� kunde Ryssland uppr�tth�lla sin makt i �steuropa endast genom direkt politisk kontroll och naket v�ld. Det intryck som erbjudandet om Marshall-hj�lp hade gjort �ven p� �steuropa hade visat hur gynnsam grunden var f�r amerikansk penetration. Resterna av den ungerska, polska och �sttyska bourgeoisin och stora delar av den individualistiska bondeklassen bad f�r att Ryssland och kommunismen skulle utraderas i en k�rnvapenattack. De arbetande klasserna svalt och var missn�jda. Kontrarevolutionen kunde fortfarande m�nstra avsev�rd styrka. Visserligen var kommunismen �verv�ldigande popul�r i Jugoslavien, Tjeckoslovakien och Bulgarien men i det �vriga �steuropa var den svag eller i alla fall of�rm�gen att st� sig av egen kraft. I detta l�ge besl�t Stalin att st�dja och uppr�tth�lla den med maktspr�k. Medan kommunisterna kastades ut fr�n regeringarna i Italien och Frankrike s�g han till att de antikommunistiska krafterna utesl�ts ur regeringarna i �steuropa och undertrycktes. Han inf�rde enpartisystemet �ver hela den sovjetiska inflytelsesf�ren. Och han s�nde ut sina potentater, sina administrativa experter, sina generaler och sina polisagenter f�r att instruera och �vervaka de lokala kommunistpartierna och regeringarna och f�r att pressa p� dem en enda politik och en enda disciplin.
N�r han h�ll p� med sin politiska reorganisering besl�t han att �teruppliva resterna av den gamla Kommunistiska Internationalen som han hade uppl�st 1943. Han grundade det s� kallade Kominform i september 1947 f�r att ena den kommunistiska politiken i �steuropa och f�r att ge en ny riktning �t de v�steuropeiska partiernas politik. Liksom under Komintern-tiden h�ll han sig sj�lv i bakgrunden. Han avdelade Zjdanov och Malenkov att leda den konstituerande konferensen vid vilken endast de sovjetiska, �steuropeiska, franska och italienska partierna var n�rvarande. Att Stalin inte p� allvar t�nkte sig att f�rvandla Kominform till ett genuint instrument f�r den internationella revolutionen framgick av att han inte inbj�d vare sig det kinesiska eller n�gra andra asiatiska partier till den nya organisationen. Hans fr�msta bekymmer utanf�r den sovjetiska �inflytelsesf�ren� var att rikta de franska och italienska partiernas politik i linje med de nya behoven i hans egen diplomati. Vid den konstituerande kongressen anklagade Zjdanov fransm�n och italienare f�r att l�ta overksamheten leda deras politik, f�r att samarbeta med bourgeoisin i sina respektive l�nder och f�r att underkasta sig katoliker och socialdemokrater, vilket var en politik och attityd som i Moskvas �gon varit acceptabel endast s� l�nge den Stora Alliansen varade men som var f�rkastlig i det kalla kriget.
Ironiskt nog s� var det jugoslaverna Kardelj och Djilas som mest lidelsefullt utlade Stalins och Zjdanovs nya linje. �Om arbetarpartierna kastar sig i armarna p� parlamentarismen �r allting slut ... Vi har i den internationella arbetarr�relsen sett en tendens mot en ny revision av marxismen-leninismen en ny avvikelse ...� p� det viset tillr�ttavisade Kardelj fransm�n och italienare. Den nya revisionismen, f�rklarade han, kunde �terfinnas i Togliattis och Thorez f�rhoppningar om en ny epok pr�glad av fredligt parlamentariskt arbete och i deras undergivenhet inf�r Vatikanen och inf�r gaullismen. �Den italienska kommunismen� fortsatte Kardelj �har varit alltf�r l�ngsam n�r det g�llt att begripa inneb�rden i den amerikanska politiken. D�rav dess slogan: �Varken Washington eller Moskva.� �nd� st�r det klart att det utan Moskva inte kan finnas n�gon frihet, inget nationellt oberoende.� Djilas var t.o.m. �n mer kategorisk: �Det mest v�sentliga faktumet ... �r att den amerikanska ambitionen g�r ut p� att dominera v�rlden. Detta konstituerar ... ett hot som �r t.o.m. st�rre �n det fascismen utgjorde ... Det franska partiet har steg f�r steg givit efter f�r reaktionen och har till�tit uppl�sning och avv�pning av motst�ndsr�relsen.� Kominform erbj�d dock inte sina allierade i V�steuropa n�gon plan f�r revolution�r handling, n�got som �nd� var f�r sent sedan man missat tillf�llet 1944-46. Det f�rv�ntades av de franska och italienska partierna endast att de skulle s�ka f�rhindra genomf�randet av Truman-doktrinen och Marshall-hj�lpen och �ven detta gjorde de kraftl�st och splittrat.
Under tiden genomf�rde Stalin en slags ockupation av �steuropa. Genom speciella myndigheter som Sovjet-Ungerska, Sovjet-Rum�nska och Sovjet-Bulgariska Joint Stock Companies lyckades han n� kontroll �ver deras ekonomier. Polen, �sttyskland, Ungern, Tjeckoslovakien och Rum�nien levererade sitt kol och sin bauxit, sin olja, sina maskiner men ocks� sitt vete antingen i form av krigsskadest�nd eller till extremt l�ga priser medan deras egna folk led brist och dignade under fattigdom. Eftersom oppositionspartierna undertrycktes det ena efter det andra kunde det folkliga missn�jet inte finna n�gra spr�kr�r. En terrorregim kv�vde varje rop eller mummel av protest. Sovjetiska administrat�rer och ingenj�rer kontrollerade �steuropas industrier, sovjetiska generaler kommenderade dess arm�er och sovjetiska polism�n ledde dess s�kerhetsstyrkor.
Vid b�rjan av �r 1948 var det endast Tjeckoslovakien av alla dessa l�nder som �nnu inte hade likriktats efter det nya m�nstret. �nda sedan 1945 hade Moskva insisterat p� att de tjeckiska kommunisterna skulle avh�lla sig fr�n revolution�r aktion. Trots det hade Tjeckoslovakien g�tt ur kriget till en situation pr�glad av verkligt revolution�ra f�ruts�ttningar. Dess arbetarklass var bev�pnad och kr�vde socialism och dess kommunistparti n�dde i fria val n�stan 40 % av nationens r�ster. Den proryska st�mningen bland tjeckerna var �kta, rotad i en nationell tradition som efter M�nchen-sveket hade stegrats genom h�ftigt avst�ndstagande gentemot v�st. Inte desto mindre f�rblev landet under dessa tre �r en borgerlig demokrati trots att det styrdes av en regering i vilken kommunisten Gottwald var premi�rminister. Edouard Benes var fortfarande president, Jan Masaryk var utrikesminister och regeringen var i parlamentet beroende av r�ster fr�n kommunister, liberaler och socialdemokrater. Denna regim kunde inte st� emot vindarna fr�n det kalla kriget. Benes och Masaryk f�rs�kte med stor anstr�ngning att uppr�tth�lla en neutral attityd men de var huvudsakligen �v�stmakternas m�n� och de hade liksom ocks� Gottwald visat sig ivriga att f� ta emot det amerikanska erbjudandet om Marshall-hj�lp.
H�r fanns uppenbarligen ett h�l i Stalins f�rsvarsmur och det f�ll p� de tjeckiska kommunisterna att t�ppa till det. Under den sista veckan av februari m�nad 1948 genomf�rde de den l�nge f�rsenade revolutionen och grep makten. Till skillnad fr�n andra �steuropeiska omv�lvningar bar denna k�nnetecken som utm�rker en revolution underifr�n trots att den visserligen hade passats in i tiden f�r att vara Stalin till bel�tenhet. Kommunisterna genomf�rde revolutionen av egen kraft och med st�d av den stora massan arbetare. De beh�vde bara l�ta sin bev�pnade milis paradera genom gatorna f�r att avskr�cka varje tanke p� kontrarevolution. De sovjetiska trupperna hade f�r l�nge sedan l�mnat landet och blotta fruktan f�r att de skulle �terv�nda var tillr�ckligt f�r att paralysera de borgerliga partierna. Gottwald hade till och med r�d att iaktta de parlamentariska spelreglerna. De borgerliga ministrarna hade i hopp om att kunna f�rekomma eller f�rhindra revolutionen hastigt l�mnat sina �mbeten och �verl�tit den administrativa maskinen till kommunisterna. Gottwald och hans partikamrater lyckades emellertid att med lock och pock �vertyga de tveksamma och splittrade socialdemokraterna att �terf�rena sig med dem och bilda en ny parlamentarisk majoritet. �verv�ldigade och betryckta av revolutionens folkliga st�d b�jde sig Benes och Masaryk f�r segrarna � Prags gator var fulla av bev�pnade arbetare som t�gade mot regeringens s�te. Ett par dagar senare �terfanns emellertid Masaryk d�d p� trottoaren nedanf�r ett �ppet f�nster i sitt ministerium. Det blev aldrig klarlagt huruvida han hade hoppat fr�n f�nstret eller hade kastats ut fr�n det.
Knappt hade denna omv�lvning �gt rum f�rr�n Stalin tvingades att ta itu med en annan mycket farligare lucka i sin f�rsvarsmur. Ingenstans var konflikten mellan de olika stormakterna mera intensiv �n i Tyskland. Och ingenstans var den skarpare fokuserad �n i Berlin. D�r framstod kontrasten mellan Amerikas �verfl�d och Rysslands fattigdom mest brutalt och sk�rande f�r vem som ville se. Medan F�renta Staterna och England pumpade in ekonomisk hj�lp i V�sttyskland fortsatte Ryssland att t�mma �sttyskland p� dess resurser som Ryssland sj�lvt beh�vde f�r sin egen �teruppbyggnad. Det var bara alltf�r enkelt f�r antiryska propagandister att presentera detta resultat av kriget och av en l�ng komplicerad historisk utveckling som testet p� tv� motsatta socio-politiska system och att h�vda att v�sterl�ndsk kapitalism bringade v�lst�nd och frihet medan rysk kommunism endast kunde frodas genom f�rst�relse och slaveri. Inget folk var mer ben�get att sv�lja s�dana propagandafloskler s� l�ttvindligt som tyskarna som harmades �ver det skadest�nd de var tvungna att betala och den f�r�dmjukelse de fick lida genom Ryssland och de var ocks� ivriga att undfly de v�rsta av nederlagets f�ljder genom att f�rena sig med v�stsidan. Stalin, som var ot�lig n�r det g�llde att s�tta stopp f�r den st�ndiga konfrontationen mellan Rysslands ekonomiska svaghet och impopularitet med den amerikanska rikedomen och dess attraktioner, hade redan f�llt �j�rnrid�n� genom Tyskland. D�remot p�gick dagligen konfrontationen 125 miles bakom j�rnrid�n i det Tredje Rikets gamla huvudstad, och den blev tuffare, skr�nigare och mer explosiv f�r var dag. Det m�ste ha varit tillr�ckligt f�rnedrande f�r Stalin liksom f�r de flesta ryssar att se sin makt och prestige st�ndigt nedv�rderad och f�rl�jligad i den stad som deras arm�er hade er�vrat utan n�gon hj�lp och till vilken han hade sl�ppt in sina v�stliga allierade under de l�ngesedan flydda dagarna n�r de alla trodde p� ett gemensamt kommando �ver Tyskland.
Av det kommandot fanns knappast ett sp�r l�ngre. Stalin hade f�rv�grat v�stmakterna varje inflytande i sk�tseln av �sttysklands aff�rer p� samma s�tt som han sj�lv blivit f�rnekad att ta del i kontrollen av V�sttyskland. Amerikaner, britter och fransm�n h�ll redan p� att skapa en federal tysk republik som skulle styras av Adenauers konservativa och �ppet anti-ryska regering. Under dessa omst�ndigheter hade de ursprungliga motiven f�r de v�stliga representanternas och garnisonernas n�rvaro i Berlin f�rlorat all mening. V�stmakterna h�ll nu Berlin som en enklav i fientligt territorium. Det var bara naturligt att Rysslands politik skulle f�rs�ka att eliminera den enklaven � Stalins eftertr�dare skulle vara upptagna av detta problem t.o.m. ett helt decennium senare. Under v�ren 1948 drevs fr�gan till sin spets. V�stmakterna som var angel�gna att p�skynda sin ekonomiska rehabilitering av Tyskland f�reslog att en valutareform skulle genomf�ras genom vilken den gamla depricerade marken skulle ers�ttas med en ny. Reformen f�rseglade Tysklands delning och den st�llde omedelbart fr�gan om Berlins valuta. Ryssland kunde inte till�ta att staden blev finansiellt inlemmad i V�sttyskland. Inte heller kunde v�stmakterna till�ta att den blev finansiellt absorberad av �sttyskland. Om tv� olika valutor skulle cirkulera i Berlin skulle det leda till en kronisk konflikt i vilken en st�ndigt �kad varuvolym i v�st skulle garantera den nya marken stabilitet medan v�rdet p� den �sttyska marken skulle undermineras genom fortsatt varuknapphet. F�r att f�rhindra detta spelade Stalin ett desperat spel. Han beordrade en blockad mot de sektorer av Berlin som var besatta av amerikaner, britter och fransm�n. Strax stod all trafik som hade V�stberlin som m�l stilla, vare sig den gick till lands eller sj�ss. Genom att beordra blockaden hoppades Stalin att tvinga v�stmakterna ut ur Berlin eller till att ge upp sin plan p� att anv�nda den Tyska F�rbundsrepubliken som en allierad mot Ryssland. Blockaden misslyckades emellertid att uppn� det f�rsta m�let och den drev v�stmakterna till det slutgiltiga och �ppna skiftet av allierad. I sitt spel f�rlitade sig Stalin �nyo p� en bluff vilken han spelade ut lika skrupelfritt och kallblodigt som vanligt. Han f�rlorade genom ett misstag i kalkylen som �terspeglade hans egendomligt gammalmodiga s�tt att t�nka. Han hotade att paralysera Berlins industrier och sv�lta dess befolkning till underkastelse. Han var inte r�dd f�r meddelanden om att bev�pnade amerikanska t�g skulle sl� sig igenom fr�n V�sttyskland till Berlin. Han struntade i h�gljudda hot fr�n amerikanska generaler om att de skulle sl�ppa atombomber �ver Moskva. Han f�rs�kte vinna Berlins befolkning genom att erbjuda dem mat och han provocerade britterna och amerikanerna att avvisa hans erbjudande. Han var beredd att forts�tta sin blockad tills allt motst�nd var brutet. Han var tryggt f�rvissad om att tiden arbetade f�r honom och att hans motst�ndare inte kunde bryta hans blockad, f�r han beh�rskade alla v�gar som ledde till staden. Vad han f�rbis�g var att v�stmakterna i den allierade �verenskommelsen var tillf�rs�krade �luftkorridorer� till sina zoner i Berlin och att de genom att anv�nda dessa korridorer var i st�nd att f�rs�rja garnisonerna, befolkningen och �ven industrierna i den blockerade staden. Han vidtog inga �tg�rder mot v�sts flygstyrka � och detta efter ett krig i vilket de till skillnad fr�n Ryssland under l�ng tid hade k�mpat huvudsakligen i luften.
Den 28 juni 1948 �ppnade amerikaner och britter sin �luftbro� till Berlin. Stalin som �verraskades av detta drag och som �nnu inte v�gade neka sina motst�ndare att utnyttja luftkorridorerna �ppnade personliga f�rhandlingar med v�stambassad�rer i Moskva. Men han avbr�t dessa d� han var �vertygad om att vintern p� nytt skulle g�ra Berlin beroende av hans barmh�rtighet. V�stmakternas luftbro �kade emellertid sin kapacitet stadigt och f�rs�g Berlin med mat, br�nsle och r�varor under de kritiska m�naderna. Blockaden besegrades. N�stan ett �r efter det att den b�rjat avslutades den genom en diskret �verenskommelse som f�rhandlats fram i F�renta Nationerna. Status quo hade �teruppr�ttats i Berlin.
Blockaden hade emellertid omfattande effekter som inte kunde g�ras ogjorda. Status quo kunde inte �teruppr�ttas p� den internationella scenen. Medan staden varit bel�grad hade Tyska F�rbundsrepubliken kommit till st�nd och NATO hade proklamerats. Blockaden hade gett de anti-ryska propagandisterna vatten p� sin kvarn. De amerikanska och engelska folken som f�rskr�cktes av Stalins handlingar prisade sina regeringar f�r att ha bytt allierade, en tanke som de till helt nyligen hade varit helt fr�mmande f�r. S�ledes hade Truman-doktrinen skapat ett visst verklighetsunderlag f�r de faror och hot som den varit avsedd att f�rhindra. Stalins blockad i sin tur �stadkom n�gonting av ett efterhands-ber�ttigande �t Truman-doktrinen och intensifierade det kalla kriget.
Medan den v�stliga kapitalismen h�mtade kraft och tillf�rsikt ur Stalins ombytlighet vann kommunismen en avg�rande seger i �ster. Den 22 januari 1949 hade Mao Tse-tungs trupper intagit Peking. H�ndelsen undgick n�stan helt Europas och Amerikas uppm�rksamhet vars �gon och �ron var fulla av skenet och ekona fr�n luftbron �ver Tyskland. Under decennier av skiftande lycka hade Maos partisaner k�mpat mot Chiang Kai-sheks styrkor, nu bev�pnade med amerikanska vapen och stundtals st�dda av amerikanska marintrupper. Tidvis tycktes partisanerna l�pa risk att helt krossas. De �verlevde och k�mpade vidare ist�llet. Men knappast n�gon utanf�r Kina r�knade med m�jligheten av deras fullst�ndiga seger. S� sent som 1948 hade Stalin fortfarande r�tt Mao, liksom han tjugo �r tidigare hade r�tt Chen Tu-hsiu, att sluta fred med Kuomintang. Och n�r han informerades om Maos planer p� en allomfattande offensiv avf�rdade han dem som orealistiska och dumdristiga. Den segerrike generalissimon f�r v�rldens st�rsta arm� var f�raktfull mot partisaner, skeptisk till kommunismens chanser i Kina och misst�nksam mot varje revolution som h�vdade sig sj�lv utan att f�lja hans p�bud och utanf�r hans milit�ra r�ckvidd. Han var ocks� r�dd att Maos �ventyr skulle provocera en massiv amerikansk intervention och f�ra amerikanska trupper n�rmare Rysslands gr�nser i Fj�rran �stern. De kinesiska kommunisterna genomf�rde inte desto mindre sin offensiv tills Kuomintang � s�ndervittrat inifr�n � kollapsade. I april samtidigt som v�stmakterna proklamerade Atlantpakten h�ll Maos trupper segerparader i Nanking och Shanghai och f�re sommarens slut var hela kinesiska fastlandet deras. Den 24 september proklamerade Mao Kinesiska Folkrepubliken. En ny epok hade �ppnats f�r kommunismen och f�r v�rlden. Rysslands l�nga isolering hade slutligen �ndats. Och oktoberrevolutionen, i motsats till vad s� m�nga hade v�ntat, fann sin uppf�ljning och forts�ttning inte i Europa men i Asien.
Vi skall senare se hur dessa h�ndelser p�verkade stalinismens utveckling. Dess omedelbara effekt var att st�rka Stalins position vis-�-vis v�stmakterna som pl�tsligt fann sig �verspelade i Asien d�r de koloniala och halvkoloniala folken reste sig till uppror och strid. G�ckad av utvecklingen i v�st s�kte Stalin spela utifr�n styrkepositionen i �ster. Och som genom ett egendomligt sammantr�ffande var det under samma vecka som v�rlden blev underr�ttad om Kinesiska Folkrepublikens tillkomst som den fick h�ra talas om den f�rsta ryska atombombens detonation.
Revolutionens spridning f�rst�rde n�gra av de omst�ndigheter i vilken stalinismen � produkten och koncentratet av bolsjevismens isolering � hade blomstrat. Konsolideringen av en ny revolution�r stat m�ste n�dv�ndigtvis underminera Stalins � och ocks� Moskvas � unika auktoritet �ver den kommunistiska r�relsen v�rlden �ver. Den makten hade grundat sig p� den dubbla grunden av ideologi och v�ld, p� den vilja hos kommunister i alla l�nder att identifiera sig med Sovjetunionen som �den f�rsta arbetarstaten� och att underordna sina egna ambitioner och f�rhoppningar under Stalins raison d��tat, i kombination med p�tryckningarna och v�ldsmedlen som Stalin anv�nde f�r att eliminera sina kritiker och motst�ndare. Denna dubbla grund f�r den stalinistiska ortodoxin var nu eliminerad. Utl�ndska kommunister som fr�n att ha varit f�rf�ljda agitatorer, hade blivit h�rskare �ver sina l�nder skulle knappast i l�ngden f�rbli imponerade av oraklet i Moskva eller lika l�tt finna sig i att bli tyranniserade som de hade gjort. De k�nde inte l�ngre samma moraliska tv�ng att offra sina egna ambitioner och f�rhoppningar f�r Sovjetunionens verkliga eller f�rmenta behov. De skulle tvingas att i v�xande utstr�ckning representera sina egna ambitioner och de behov och intressen som restes av deras egna revolution�ra stater. Den �polycentriska kommunismens� epok hade om�rkligt b�rjat l�ngt innan Palmiro Togliatti myntade uttrycket.
Knappt hade Stalin grundat Kominform i avsikt att p� nytt centralisera och disciplinera de kommunistiska partierna f�rr�n denna auktoritet utmanades av de jugoslaviska medlemmarna i den nya organisationen. Vi har sett vilka m�l dessa hade st�tt vid Kominforms inledningskonferens d� de st�dde Stalins och Zjdanovs senaste politiska kurs. Det var f�ljaktligen inte underligt att Tito och hans partikamrater fram till 1948 betraktades som de mest dogmatiska och fanatiska av alla europeiska stalinister. Detta rykte var i viss utstr�ckning byggt p� historiska faktum. Det var inte f�r inte som Tito hade blivit utsedd till sitt partis ledare under sin vistelse i Moskva vid tiden f�r de stora utrensningarna. Partiets tidigare ledare hade just strukit med i utrensningarna, och hans ortodoxi och inskr�nkta h�llning m�ste ha varit klart exemplariska f�r att g�ra honom f�rtj�nt av posten just vid den tidpunkten. Hans upptr�dande i Spanien under inb�rdeskriget, d� GPU utraderade m�nga kommunister och antifascister, var knappast b�ttre �n det som visades av Stalins marionetter. �ren av v�pnad revolution�r kamp i det egna landet hade emellertid f�rvandlat marionetten till en ledare och en man. Stalin v�drade f�r�ndringen och blev misst�nksam. Han �nskade att jugoslaverna skulle strida ett �patriotiskt och anti-fascistiskt� krig och inte g�ra en social revolution � de lydde inte hans instruktioner. Han f�rebr�dde dem f�r att s�tta Rysslands allians med F�renta Staterna och England i fara och f�r att �ge Sovjetunionen dolkstygn i ryggen�. Oenigheten v�xte efter krigets slut. Jugoslaverna som var ultra-radikaler och h�ftiga nationalister str�vade efter att annektera Trieste mitt framf�r �gonen p� engelsk-amerikanska och italienska intressen.
Stalin som var r�dd f�r att trappa upp konflikten med v�stmakterna tyglade dem. De tog skarpt avst�nd fr�n hans �opportunism och cynism�. De st�ttes av den arrogans med vilken Stalins s�ndebud och generaler behandlade dem. De protesterade mot de sovjetiska truppernas d�liga upptr�dande i Jugoslavien och de rasade n�r de uppt�ckte att Stalins hemliga underr�ttelsetj�nst rekryterade agenter i den jugoslaviska arm�n och polisen. Stalin blev ursinnig �ver s� mycket ovanligt motst�nd och besl�t att ta itu med dem p� samma s�tt som han tagit itu med alla kommunistiska oppositioner, han bannlyste dem som bucharinistiska och trotskistiska f�rr�dare och som agenter f�r imperialismen. Han f�rd�mde titoismen som ett k�tteri: �Jag skall h�tta med mitt lillfinger� skr�t han �och s� kommer det inte att finnas n�gon Tito�. Jugoslaverna svor �nnu sin trohet mot Stalin och hyllade hans portr�tt vid m�ten och demonstrationer, men de protesterade mot angivelserna och f�rsvarade sig kraftfullt. Stalin svarade med en ekonomisk och milit�r blockad mot Jugoslavien som var lika barbarisk som den mot Berlin varit och precis lika ineffektiv.
F�r f�rsta g�ngen under sin karri�r var Stalin nu hj�lpl�s mot en kommunistisk motst�ndare. Tito var framg�ngsrik p� omr�den d�r k�ttare av betydligt st�rre resning som Trotskij och Bucharin hade misslyckats. Hans egen stat, hans egen arm� och polis skyddade honom mot Stalins slag. Och den nationella entusiasmen och h�ngivenheten som han uppv�ckte genom sitt motst�nd mot Moskva skyddade honom ytterligare. Hans agerande �stadkom irreparabla skador p� Stalins auktoritet och prestige. M�nga �steuropeiska kommunister fann i Titos upptr�dande ett exempel som var v�rt att efterf�lja. Deras anledningar till missn�je med Stalin var t.o.m. st�rre och bittrare �n Titos och ocks� de l�ngtade efter att kunna uppn� nationell v�rdighet och rehabilitera sig sj�lva i sitt eget folks �gon fr�n det neds�ttande omd�met att ha varit ryska marionetter. Och det gick inte helt att utpl�na intrycket att det jugoslaviska motst�ndet v�ckte sympati till och med i Stalins n�rmaste omgivning.
Skr�md av den �titoistiska� smittan slog Stalin tillbaka med hela sin sangviniska slughet pr�vad i s� m�nga tidigare k�ttarprocesser. Han f�rklarade att det var ett f�rr�deri att visa n�gon sympati f�r titoismen och att uppr�tth�lla kontakter med Belgrad. D� Moskva drog tillbaka alla sina r�dgivare och s�ndebud fr�n Jugoslavien m�ste alla �steuropeiska regeringar g�ra sammalunda. Stalin drev dem ocks� att till�mpa ekonomiska sanktioner och till och med att genomf�ra hotfulla milit�rman�vrar vid Jugoslaviens gr�nser. Trots det var det inte l�tt att undertrycka sympati f�r titoismen, f�r det titoismen representerade var inte n�gon ny doktrin eller program utan bara en element�r impuls hos modiga m�n och k�mpar att uppr�tth�lla sin nationella och kommunistiska sj�lvrespekt gentemot en stormakt och en h�rskare som hade �verdrivit sitt utnyttjande av deras h�ngivenhet och h�nsynsl�st f�rol�mpat dem. Denna impuls fanns medvetet hos internationellt sinnade partimedlemmar liksom hos �nationella kommunister�. Stalins agenter h�ll ett vakande �ga p� dem alla och noterade noggrant hos dem varje tecken p� titoistiska dispositioner.
Sj�lva hallm�rket p� s�dana dispositioner var en kommunists ben�genhet att utbreda sig �ver legitimiteten av �olika nationella v�gar till socialismen�. Stalin hade sj�lv sysslat med dessa fr�gor under de f�rsta efterkrigs�ren medan han arbetade p� att avv�pna de skilda nationalistiska oppositionerna gentemot rysk �verh�ghet som fanns �ver hela �steuropa. Jugoslaverna v�nde nu denna slogan mot honom och i varje �steuropeiskt land fanns det framst�ende m�n i den stalinistiska hierarkin, Gomulka, Clementis, Rajk, Kostov och andra, som hade tagit denna slogan som sitt ansikte ut�t: Den nya kurs som initierades av Kominform passade dem inte. De hade identifierat sig med den �h�gerbetonade moderata� och nationalistiska politik som de under tidigare �r hade genomf�rt med Stalins uppmuntran och de bet sig fast vid den �ven sedan Stalin hade f�r�ndrat sin linje. Detta blev deras olycka. De anklagades f�r att st� i maskopi med titoismen, f�rd�mdes som sabot�rer och f�rr�dare. De kastades i f�ngelse, utsattes f�r utpressning och tortyr och tvingades att bek�nna sina synder p� samma s�tt som de anklagade vid de stora Moskva-r�tteg�ngarna hade tvingats att bek�nna sina. Efter lite mer �n ett decennium spelades det fruktansv�rda sk�despelet fr�n �ren 1936-38 upp p� nytt, i n�stan varje �steuropeisk huvudstad. I september 1949 rannsakades och d�mdes Rajk och andra ungerska ledare, i december m�tte Kostov och ett antal bulgariska kommunister samma �de. Under de n�rmast f�ljande tre �ren drog ett inferno av sk�deprocesser och massterror �ver hela �steuropa. Endast i undantagsfall kunde en k�ttare som Gomulka �verleva f�r att �terv�nda i triumf efter Stalins d�d. Utrensningarna hade sina dunkla f�rgreningar ocks� i Sovjet. N.S. Voznesenskij, medlem av politbyr�n och dess ansvarige f�r den ekonomiska planeringen som under kriget hade f�rdelat nationens ekonomiska resurser, blev tillsammans med M. Rodinov, premi�rminister i Russian Federal Republic, Kuznetsov och Popkov, organisat�rer av Leningrads f�rsvar under den fruktansv�rda bel�gringen 1941-43 och andra medlemmar av den s.k. leningradgruppen, dess offer. Fortfarande tjugo �r senare visste man �nnu inte varf�r Stalins misstankar f�ll p� dessa m�n, huruvida de st�tt i opposition mot n�gon av hans politiska uppfattningar eller om de endast varit inblandade i en m�rdande jakt efter makt, av den typ som f�rdes mellan Zjdanov och Malenkov och som st�ndigt p�gick i Stalins omgivning. R�tteg�ngarna och domarna mot dem var v�l bevarade hemligheter. Under dessa �r v�gade inte Stalin i Moskva eller Leningrad upprepa de sk�deprocesser med offentliga erk�nnanden som spelades upp i Budapest och Sofia.
Medan Stalin s�ledes med v�ldsam kraft slog ner titoismen, stack ett k�tteri av betydligt st�rre kraft och farlighet upp huvudet i Peking. De kinesiska kommunisterna, som var stolta �ver att ha kommit till makten trots Stalins hinder, var medvetna om sin historiska roll som det kinesiska oberoendets arkitekter, och som b�rare av en revolution som omfattade en v�ldig del av m�nskligheten och skulle forts�tta att ge eko under kommande decennier och sekel. De s�g upp till Mao Tse-tung som till en enast�ende f�rnyare av revolution�r strategi och som en ledare och teoretiker av genial storhet. �ven om de i stor utstr�ckning �verskattade Maos� teoretiska bidrag, s� var han verkligen den st�rste och mest originelle revolution�re praktikern sedan Lenins dagar. Han var f�rvisso en man med betydligt rikare personliga g�vor och avsev�rt mycket mera mod och �lan �n Stalin. �nd� hade Stalin behandlat honom �verl�gset. Han hade aldrig sk�nkt honom ett ord av uppskattning f�r hans framg�ngar och han betraktade Maos oortodoxa upptr�dande misst�nksamt. S� tidigt som 1927-28 n�r Mao f�rst skiftade centrum i sin aktivitet fr�n st�derna till landsbygden tog det stalinistiska Komintern avst�nd fr�n honom och framtvingade hans uteslutning ur det kinesiska partiets centralkommitt�. �ven efter hans �terintr�de och sedan han konsoliderat R�da Arm�n och sin regering i Yenan behandlade Moskva honom fortfarande med �verraskad reservation. Han h�vdade att den kinesiska revolutionen till skillnad fr�n den ryska prim�rt m�ste baseras p� b�nderna och f�ras fr�n landsbygden in till st�derna snarare �n fr�n st�derna ut p� landsbygden. Detta innebar verkligen ett k�tteri. F�r att undvika en �ppen brytning med Moskva maskerade sig Mao i den stalinistiska ortodoxins skyddande f�rger. Stalin var medveten om detta Maos intrikata spel och han skulle inte ha tolererat n�got s�dant i ett kommunistparti verksamt inom den sf�r av v�rldspolitiken som han ans�g vital f�r sina intressen. Men n�stan �nda till 1949 intog Kina en underordnad roll i Stalins kalkyler. Dessutom tycktes honom Maos handlande s� donquichotiskt �versp�nt � och ut�t s� beskedligt � att det inte fordrade n�gon bannlysning.
Inte heller �tnj�t de kinesiska partisanerna n�gonsin under hela sitt l�nga eldprov n�gon hj�lp fr�n Sovjet. De k�nde ett djupt missn�je men log och dolde sin besvikelse. Sedan kriget hade Stalin givit dem anledning till ny och bitter f�rtrytelse. De sovjettrupper som hade ockuperat Manchuriet efter Japans kapitulation behandlade det ockuperade territoriet som om det hade varit er�vrat fientligt territorium och inte en del av Kina. Man b�r h�lla i minnet att japanerna hade avs�ndrat denna v�ldiga del av Kina och st�llt den under den manchuriska dynastins regering � en dynasti som var deras marionetter. Till den dynastin hade Stalin 1935 s�lt den manchuriska j�rnv�gen som Sovjetunionen hade innehaft som koncession � p� detta s�tt hoppades han ocks� kunna g�ra Japan mera fredligt st�mt. Efter 1945 �tertog han j�rnv�gen f�r Rysslands r�kning ist�llet f�r att l�ta Kina f� den. Dessutom utvidgade han den sovjetiska kontrollen till att omfatta Port Arthur och Dairen, de tv� st�rsta manchuriska hamnst�derna. Allt detta s�rade kineserna. De blev ocks� chockade av att se att ryssarna behandlade manchuriska industrier som om de vore krigsbyte. M�nga fabriker monterades ner och skeppades hem till Sovjetunionen. Liksom japanerna som �ppet hade nekat Kina tillg�ng till dessa industrier och f�r egen vinning hade byggt upp Manchuriets tunga industri, betraktade kineserna Manchuriet som den industriella bas utifr�n vilken hela Kinas ekonomiska utveckling skulle ske. Maos regering kunde till Moskva endast framf�ra en del av det raseri som de ryska handlingarna hade �stadkommit och den var angel�gen om att �tervinna de installationer och den maskinpark som ryssarna hade tagit i besittning.
H�r lades grunden till en v�ldig konflikt � en f�rsmak av den konflikt som skulle besv�ra Stalins eftertr�dare ett decennium senare. Varje h�nsynsl�s handling eller indiskretion kunde ha lett till explosion i f�rtid. Under dessa omst�ndigheter agerade Stalin med anm�rkningsv�rd f�rsiktighet och kylighet. Knappt hade den kinesiska folkrepubliken hunnit utropas f�rr�n han inbj�d Mao till Moskva.
I december 1949 mottog han honom i Kreml med varje t�nkbar hedersbetygelse och under iakttagande av alla tecken p� v�nskaplighet och respekt. Det var under de dagar d� den stora jakten p� titoister p�gick och d� Leningrad-aff�ren rullades upp. Voznesenskij hade krossats bara n�gra m�nader tidigare och r�tteg�ngen mot Kostov p�gick just i Sofia. Trots att han befann sig mitt uppe i dessa vanvettiga r�tteg�ngar antog Stalin utan st�rre anstr�ngning posen av f�rbindlig v�rd och av vis och hj�lpsam �ldre kamrat gentemot den ende verkligt store och farlige k�ttaren i den kommunistiska v�rlden. Han hade l�rt sin l�xa efter misstagen i fr�ga om Tito. Han visste att han inte hade r�d att �skaka sitt lillfinger� och inte heller knytn�ven mot Mao. Han var alltigenom v�nligheten sj�lv.
Trots detta var situationen delikat. Stalin var tvungen att sondera faran och han var ovillig att ge upp sitt manchuriska krigsbyte. Han drog in Mao i l�nga utf�rliga f�rklaringar och l�ngsamma f�rhandlingar, vilka han ofta avbr�t f�r statsbanketter och privata samtal fyllda av s�dana �msesidiga f�rtroenden som det kunde f�rv�ntas att ledarna f�r tv� revolutioner borde utbyta. Men i den personliga kontakten kunde de tv� m�nnen endast bli starkare medvetna om de kontrasterna i varandras karakt�rer och positioner. Stalin var numera i varje tum en �statsman av v�rldsformat�, den hyllade generalen och �verhuvudet i ett j�ttelikt byr�kratiskt establishment lika avl�gsen fr�n sitt folk som n�gon tsar n�gonsin hade varit. Kring Mao fanns fortfarande atmosf�ren fr�n de tjugo �r han tillbringat i berg och grottor medan han ledde det l�ngsta inb�rdeskriget i modern historia � han hade levat alla dessa �r mitt ibland de fattigaste b�nder, han hade k�mpat och marscherat tillsammans med sina partisaner, han hade inte till�tit n�gra skillnader i matransoner och uniformer och inga sociala skrankor mellan sina officerare och manskapet. Om den marxistiska �sk�dningen hos Stalin hade bem�ngts med arvet fr�n tsarismen och den grekiska ortodoxin s� hade leninismen hos Mao ing�tt en f�rening med orientaliskt jacquerie och det kulturella arvet fr�n konfucianismen. B�da m�nnen �gde en outtr�ttlig slughet men hos Mao h�lls den under kontroll av en mera humant kultiverad karakt�r �n Stalins. F�r Mao var den kinesiska revolutionen hela hans liv och budskap. F�r Stalin innebar den en gigantisk str�mkantring men samtidigt innebar den potentiellt en lika gigantisk fara. Han hade mitt i det kalla krigets h�jdpunkt pl�tsligt f�tt en stark allierad. H�danefter skulle Kina skydda Rysslands v�ldiga gr�ns i Asien och han sj�lv skulle vara i st�nd att koncentrera sina milit�ra resurser i Europa. Och fast�n Kinas h�rskare en dag kanske skulle f�rd�ma Moskva s� var de f�r tillf�llet inte bara beroende av Stalin och angel�gna om att �terf� Manchuriets industriella resurser utan ocks� om att undf� Sovjets ekonomiska, milit�ra och diplomatiska hj�lp och skydd.
Det tog Stalin och Mao n�rmare tre m�nader att arbeta sig igenom f�rhandlingarna och att den 14 februari 1950 sluta en formell allians. Stalin p�tog sig att �terl�mna sitt �krigsbyte� och att ge tillbaka den manchuriska j�rnv�gen �senast vid slutet av 1952�. Han gav likas� upp Port Arthur, vars intagande han i kraft av en hemlig �verenskommelse med Roosevelt hade firat som Rysslands h�mnd f�r nederlaget mot Japan 1905 och som en akt av historisk r�ttvisa. Han beh�ll fortfarande kontrollen �ver den strategiskt viktiga hamnstaden Dairen och Manchuriets kommunikationslinjer. Men han f�rband sig att gener�st st�dja Kina i dess ekonomiska utveckling. P� detta s�tt f�rhindrade han uppkomsten av �ppen rivalitet mellan honom sj�lv och Mao, och uppkomsten av en konflikt mellan deras partier och regeringar.
Endast fyra m�nader senare br�t Koreakriget ut. Det var m�nga som antog att Stalin och Mao m�ste ha planerat det i Moskva. Sedan en tid tillbaka hade det f�rekommit sammanst�tningar och sk�rmytslingar mellan nordkoreanska kommunisttrupper och sydkoreanska antikommunistiska styrkor utmed den 38:e breddgraden sedan Japans kapitulation hade skilt de b�da delarna av landet. I juni 1950 anklagade Kim Il Sung, ledaren f�r den kommunistiska administrationen i norr, Synghman Rhee�s regering i s�der f�r aggression och beordrade en allm�n offensiv �ver den 38:e breddgraden. Den snabba inledande framg�ngen f�r de nordkoreanska trupperna antydde att attacken hade varit v�l f�rberedd � faktiskt s� v�l f�rberedd att det tycktes plausibelt att Stalin och Mao hade r�dfr�gats om den p� f�rhand eller att de till och med hade givit marschordern. Att Mao skulle st�tt �ventyret var inte f�rv�nande. F�r honom m�ste det kommunistiska f�rs�ket att n� kontroll �ver hela Korea framst�tt som en naturlig f�ljd av den kinesiska revolutionen. Framg�ngen i en s�dan aktion lovade att det i framtiden skulle bli om�jligt f�r n�gon fientligt sinnad makt att anv�nda Korea, s� som det alltid anv�nts f�rr, n�mligen som en bas f�r invasion av Kina. Stalins motiv tycks mindre klara. Han var angel�gen om att undvika en milit�r konflikt med v�stmakterna och hans strategiska intressen i Kina var sm�. (Korea har en gr�ns mot Sovjetunionen p� tio miles medan dess gr�ns mot Manchuriet str�cker sig �ver 500 miles.) Men Stalin agerade med ett �ga p� sin latente rival Mao. D� han s� nyligen och s� skandal�st hade missbed�mt den kinesiska revolutionens chanser var han angel�gen om att sudda ut det intryck av politisk r�ddh�ga som han givit och han �nskade visa sig sj�lv som en lika dj�rv revolutionsstrateg som Mao.
Riskerna tycktes vara mycket sm�. Det var omkring tv� �r sedan de sovjetiska ockupationsstyrkorna hade dragit sig tillbaka fr�n Nordkorea och vid slutet av 1948 hade de amerikanska trupperna l�mnat s�dern. Dessutom hade amerikanerna f�rklarat att de inte hade n�gra vitala intressen att skydda i Korea och givit en vink om att de betraktade landet som �m�jligt att offra�. Stalin hade d�rf�r vissa sk�l att anta att det som Kim Il Sung startade endast var ett lokalt krig som inte skulle kunna v�ndas till en internationell storkonflikt. Han uppt�ckte sitt misstag n�r F�renta Staterna besl�t att intervenera i Korea och kr�vde att F�renta Nationerna skulle g�ra sammalunda. Han begick ytterligare en blunder n�r amerikanarna drog �rendet inf�r s�kerhetsr�det. Den sovjetiska medlemmen av s�kerhetsr�det kunde l�tt ha stoppat den amerikanska aktionen genom att g�ra bruk av sin vetor�tt vilken han redan utnyttjat ofta till och med i triviala fall. I st�llet l�mnade denne demonstrativt s�kerhetsr�det under dess avg�rande session, n�got som Moskva hade instruerat honom att g�ra. Och f�ljaktligen kunde USA och dess allierade, som drog f�rdel av den ryske delegatens fr�nvaro, r�sta igenom ett direktiv till alla medlemmar av F�renta Nationerna att s�nda trupper till Korea f�r att k�mpa mot kommunisterna. Det lokala kriget v�xte �ver i en internationell brand. Under tre �r hotade det att leda till regulj�ra fientligheter mellan Kina och Amerika och t.o.m. att leda till v�rldskrig. Efter att genom en serie blunders ha hamnat i denna situation vidtog Stalin sina f�rsiktighetsm�tt. Fast�n han bev�pnade de nordkoreanska och kinesiska �frivilliga� som st�tte samman med amerikanerna vid den 38:e breddgraden till�t han inte ryska styrkor att bli indragna i striderna och han h�ll d�rren till f�rhandlingar p� gl�nt.
Koreakriget och dess risker �verskuggade Stalins sista �r. Han spelade fortfarande fr�n en position pr�glad av allvarlig svaghet. Sovjetunionen hade detonerat sin f�rsta atombomb mindre �n ett �r f�re krigets utbrott medan F�renta Staterna hade lagrat upp k�rnvapen under mer �n fem �r. Dess �verbef�lhavare i Fj�rran �stern, general MacArthur kr�vde att f� bomba Manchuriet. Detta skulle ha tvingat Ryssland att komma Kina till hj�lp i enlighet med det nyss slutna f�rdraget. Stalin kunde inte l�ngre lita p� det amerikanska folkets pacifistiska inst�llning och sympati f�r Ryssland som faktorer som hindrade krigets spridning, vilket varit m�jligt bara n�gra �r tidigare. Den folkliga st�mningen i F�renta Staterna hade under tiden sv�ngt till obeveklig fientlighet.[670] Och �ven om den milit�ra inblandningen i Korea hade begr�nsat den amerikanska r�relsefriheten i Europa var Stalin tvingad att h�lla uppe mobiliseringen av konventionella stridskrafter f�r att egga sin k�rnvapenindustri till st�rre anstr�ngningar, f�r att beh�lla den sovjetiska ekonomin f�rankrad i ett slags krigstillst�nd och f�r att t�ta den bef�stningsmur som omgav Sovjet och �steuropa. Han n�dde n�gra av sina vitala m�l. Han motstod v�stmakternas p�tryckningar tillr�ckligt best�mt f�r att avskr�cka F�renta Staterna fr�n varje �tb�rd att sprida kriget, och Sovjets k�rnvapenindustri utvecklades spr�ngartat och producerade sin f�rsta v�tebomb 1953 strax efter att amerikanerna hade utf�rt samma bedrift. Bassektorerna i den sovjetiska ekonomin som 1948-49 hade n�tt samma niv� som f�re kriget �kade sin kapacitet med 50 % under Stalins sista �r. Moderniseringen och urbaniseringen av Sovjetunionens accelererade. Bara under femtiotalets f�rsta �r steg dess stadsbefolkning med omkring 25 millioner. Gymnasieskolor och universitet l�mnade undervisning till dubbelt s� m�nga elever som f�re 1940. P� v�rldskrigets mis�r hade grunden lagts till Rysslands nya industriella och milit�ra framryckning � en framryckning som snart skulle sl� v�rlden med h�pnad.
�nd� f�rblev el�ndet i den dagliga ryska tillvaron n�stan lika chockande som det hade varit under den primitiva ackumulationens �r p� trettiotalet och det var t.o.m. �nnu outh�rdligare. Befolkningens breda massa levde fortfarande p� en diet av k�l och potatis, gick kl�dda i trasor och bodde i f�rfallna skjul. Medan den mest avancerade delen av Sovjets maskinindustri var lika effektiv som USA:s var dess kraftigt underutvecklade konsumtionsindustri �tminstone ett halvt �rhundrade efter. Sovjetmedborgaren konsumerade mindre �n en tredjedel kanske t.o.m. mindre �n en fj�rdedel av vad amerikanen kunde tillgodog�ra sig. Med den st�ndigt v�xande stadsbefolkningen blev situationen p� bostadsmarknaden desperat. Det var mycket vanligt i st�rre st�der att flera familjer delade ett enda rum och k�k. Regeringen gjorde mycket lite f�r att f�rb�ttra situationen. De f�rst�rda st�derna �teruppbyggdes alltf�r l�ngsamt och mot bakgrunden av ruiner och djupaste slum l�t Stalin uppf�ra officiella byggnader och resa grandiosa monument, vilka, o�vertr�ffade i ornamenterad still�shet, blev sj�lva symbolen f�r byr�kratisk pompa och d�lig smak.
S�mst av allt var situationen inom jordbruket. Under de fyra sista �ren av Stalins regering uppgick den genomsnittliga spannm�lssk�rden till 80 millioner ton den var 95 millioner 1940 och 86 millioner 1913. Boskapsstocken var ocks� mindre �n den varit 1913. Och f�ljaktligen utsattes den urbana befolkningen f�r rena hasarden i f�rs�rjningsh�nseende trots att regeringen konfiskerade eller k�pte n�stan h�lften av spannm�lssk�rden till priser under det nominella. Stadsbon konsumerade mindre �n ett kvarts kilo k�tt och knappt mer �n ett hekto fett i veckan. Jordbruken saknade arbetskraft, traktorer, transportmedel, g�dnings�mnen och jordbruksmaskiner �verhuvudtaget. Kolchosen f�rblev en ekonomisk hybrid, halv-kollektiv och halv-privat. Vid sidan av de kollektivt �gda �krarna fanns de �verblivna magra tegarna som b�nderna klamrade sig fast vid och odlade intensivt medan de struntade i de gemensamt �gda f�lten. Regeringen f�rs�kte att s�kra livsmedelsf�rs�rjningen med byr�kratiska medel. Den f�reskrev b�nderna vad som skulle odlas och hur mycket som skulle b�rgas p� varje jordpl�tt. Arm�er av kontroll�rer och arbetsledare f�rvandlade varje arbetsmoment i jordbruket, som borde varit en enkel rutinuppgift, varje s�dd, pl�jning, eller sl�tter till en h�ftig �kamp p� f�rs�rjningsfronten�.
1950 hade slutligen det ryska jordbruket p� nytt hamnat i omv�lvningens v�nda. En omv�lvning som kan beskrivas som en komplettering av kollektiviseringens! Omkring 240 000 kollektivjordbruk, vart och ett omfattande i genomsnitt tusen acres, slogs ihop till f�rst 120 000 och slutligen 93 000 st�rre enheter. Bondeklassen reagerade p� sammanslagningarna med resignerad apati, inte med det desperata motst�nd som den hade visat vid den f�rsta kollektiviseringen. Men jordbrukskrisen f�rblev ol�st. En kontrovers om vad som skulle g�ras h�rn�st delade den h�rskande gruppen. N.S. Chrusjtjov f�reslog att jordbruken skulle reorganiseras till spannm�lsfabriker och att b�nderna skulle flyttas in i �jordbruksst�der�. Stalin avvisade id�n. Mitt uppe i den sp�nda internationella situationen var han r�dd f�r att uts�tta landet f�r en s� drastisk f�r�ndring.
Med s� mycket svaghet och oro inom landet och s� mycket fiendskap utifr�n h�ll Stalin Ryssland mer hermetiskt isolerat fr�n �vriga v�rlden �n n�gonsin tidigare. Han gjorde det brottsligt f�r en ryss att gifta sig med en utl�nning, f�rr�deri f�r en officiell person att avsl�ja n�gra som helst data, hur triviala de �n var, om n�gon aspekt av ryskt liv och han gjorde det till spionage om en utl�nning visade nyfikenhet n�r det g�llde s�dana data. Soldater som �terv�nde fr�n tj�nstg�ring i Tyskland, �sterrike eller n�got annat land f�rbj�ds att ber�tta om sina erfarenheter. Tidningarna utm�lade de sociala f�rh�llandena i v�st, inkluderande i USA i s� m�rka f�rger att sovjetmedborgarna skulle se sin egen el�ndiga existens i glittrande ljus. Alla Rysslands f�nster och d�rrar ut mot v�rlden slogs igen och bakom den utvecklades en orgie i nationell sj�lvglorifiering. Tsar-Rysslands storhet trumpetades ut tydligare �n vad som t.o.m. varit fallet under kriget. Historikerna beskrev varje h�ndelse i den imperialistiska er�vringspolitiken med h�nf�relse; de presenterade varje v�ldshandling som riktats mot Ryssland underlydande nationer som handlingar i syfte att emancipera och utveckla dessa l�nder och som de f�rtryckta borde varit tacksamma f�r. De hyllade Katarina den stora och Nikolaj den f�rste som de kaukasiska och centralasiatiska folkens beskyddare och v�lg�rare och de portr�tterade de ledare bland dessa folk som s�kt motst� tsarismen och som k�mpat f�r oberoende som reaktion�rer, lejda av britter eller turkar. Skolbarnen delgavs en syn p� historien som en enda r�cka av onda konspirationer som st�ndigt g�ckats p� grund av deras f�rf�ders styrka och mod. Ingen till�ts tvivla p� att Ryssland och Ryssland ensamt var jordens salt, civilisationens p�rla och ursprunget till allt det som var stort och �delt i den m�nskliga anden. Den bisarra id�n spreds att det var ryssar som hade varit pionj�rer, uppt�ckare och uppfinnare av alla den moderna teknologins r�n, som en okunnig och ond v�rld tillskrev britter, tyskar, fransm�n och amerikaner. Dag ut och dag in fylldes tidningarnas sidor av ber�ttelser om olika Popovs och Ivanovs som hade varit de f�rsta skaparna av tryckpressen, �ngmaskinen, flygplanet eller radioapparaten. Det enda som fattades f�r att g�ra denna sj�lvbeundran fullst�ndig var att Pravda skulle avsl�ja att den f�rhistoriske man som byggt det f�rsta hjulet hade haft sina bop�lar p� Moskvaflodens str�nder eller att t.o.m. Prometeus hade varit storryss f�r vem om inte en storryss skulle varit i st�nd till hans heroiska d�dkraft?
Eller som jag skrev 1950:
Ryssland l�rs att misstro och hata v�rlden utanf�r, att inte beundra n�got annat �n sin egen egocentriska storhet, att inte lita p� n�got annat �n sin egen sj�lviskhet och att endast se fram emot de triumfer den egna kraften kan sk�nka. Stalinismen f�rs�ker att f�r Storrysslands r�kning annektera alla de bedrifter som andra nationers beg�vningar utf�rt. Den anser det brottsligt av en ryss att �gna en tanke �t n�gon annan nations storhet, i historien eller i nuet � som ett kryperi f�r den v�sterl�ndska civilisationen � och de betraktar det som ett brott f�r ukrainaren, georgiern och uzbeken att inte krypa inf�r Storryssland.
Storhetsvansinne och fr�mlingshat skulle bota folket fr�n deras underl�gsenhetsk�nsla, g�ra dem immuna mot den v�sterl�ndska kulturens frestelser, av vilka generationer av ryska intellektuella hade varit trollbundna. Det skulle skydda dem mot det amerikanska v�lst�ndets demoraliserande inflytande och h�rda dem f�r de pr�vningar som det kalla kriget fordrade och om n�dv�ndigt ocks� f�r en v�pnad konflikt. Hettan i den chauvinistiska agitationen var en god m�tare p� den krigsfeber i vilken landet levde.
Det var inte f�rv�nande n�r s� mycken inskr�nkt nationell arrogans propagerades, att de gamla och bara halvt om halvt f�rtr�ngda anti-semitiska f�rdomarna kom upp till ytan. Trots allt det som de bolsjevikiska regeringarna gjort under sina b�ttre �r f�r att bek�mpa dessa f�rdomar var hatet mot judarna n�stan of�rminskat. Antisemitismen h�mtade n�ring fr�n m�nga k�llor: fr�n den grekiskt-ortodoxa kyrkan och fr�n den inhemska pogrom-traditionen, fr�n befolkningens kontakter med nazismen under kriget, fr�n det faktum att judiska k�pm�n som inte var inpassade i den kollektivt organiserade ekonomin var framtr�dande i den illegala eller halv-legala handel som blomstrade mitt i varuknappheten, fr�n det f�rh�llandet att det fanns en m�ngd judar bland de tidigare bolsjevikledarna och fr�n det faktum att judarna beh�ll en relativt viktig position, �ven efter likvideringen av dessa ledare, p� mellanniv�erna i den stalinistiska byr�kratin. De enkelsp�riga kommunisterna betraktade ofta judarna som de sista �verlevande resterna av den urbana kapitalismen, medan anti-kommunisterna s�g dem som en inflytelserik del av den h�rskande hierarkin.
Stalins attityd var tvetydig. Personligen var han fri fr�n inskr�nkta rasistiska f�rdomar, han var p� sin vakt mot �ppna f�rbrytelser mot partidoktrinen som var fientlig till anti-semitism. Judar intog ganska prominenta positioner i hans omgivning, fast�n i mycket mindre grad �n under Lenin. Litvinov var i mer �n ett decennium chef f�r Sovjets utrikesf�rvaltning, Kaganovitj var �nda till slutet Stalins faktotum, Mekhlis var den h�gste politiske kommissarien inom arm�n och Zaslavskij och Ehrenburg var de mest popul�ra av Stalins officiella smickrare. Men han var inte fr�mmande f�r att spela p� anti-judiska k�nslor n�r det gagnade hans syften. Under striden mot partioppositionen gjorde hans agenter mesta m�jliga av den omst�ndigheten att Trotskij, Zinovjev, Kamenev och Radek var av judiskt ursprung � under r�tteg�ngarna h�nvisade Vysjinskij om och om igen till dem som �m�nniskor utan fosterland� och typer utan f�rm�ga till genuint ryska k�nslor. Och under kriget n�r Hitlers propaganda riktade sina sm�delser mot det �judiska kriget� och de judiska kommissarier som g�dde sig p� det och uppmanade ryssar och ukrainare att resa sig emot dem, svarade Stalins propagandister med n�got s� svagt som en f�rv�nad tystnad. Han f�rbj�d dem att svara med en motpropaganda som skulle framh�lla den fruktansv�rda inhumaniteten i Hitlers anti-semitism. Han fruktade att en s�dan motpropaganda skulle inge folket den f�rest�llningen att det fanns n�got sant i det som nazisterna h�vdade och det skulle framst�lla honom i rollen av judarnas f�rsvarare � en roll som ingenting i v�rlden vid denna tidpunkt kunnat f�rm� honom att anta. Han skr�mdes av den folkliga genklang som anti-semitismen v�ckte och den iver med vilken ryska och ukrainska jude-hetsare i de ockuperade omr�dena hade st�mt in i nazisternas propaganda f�rst�rkte hans fruktan.
�nd� gjorde de sovjetiska myndigheterna sitt b�sta f�r att evakuera judarna fr�n de hotade omr�dena allteftersom Hitlers arm�er avancerade, �ven om det i vissa st�der h�nde � fallet Taganrog var �k�nt � att judarna misstrodde varningarna om vad de hade att v�nta av nazistisk ockupation och v�grade att f�lja med. Med Stalins st�d bildades en judisk antifascistisk kommitt� ledd av framst�ende personligheter som uppmanade judarna i v�st att st�dja Sovjetunionen. (Kommitt�n b�rjade emellertid sitt arbete under bistra f�rebud. S� tidigt som 1942 arresterades och avr�ttades som nazistagenter tv� av dess medlemmar som hade flytt till Ryssland, n�mligen Henryk Ehrlich och Viktor Alter, ledare f�r den judisk-polska organisationen Bund och medlemmar av Socialistiska Internationalen.) Judar som tj�nstgjorde vid arm�n k�mpade tappert och dekorerades och utn�mndes ocks� till de h�gsta posterna. Men i egenskap av judar tilldelades de inga meriter. Som nationalitet omn�mndes de praktiskt taget inte. Press och radio var tysta n�r det g�llde utrotningen av de europeiska judarna bakom fiendens linjer. De n�mnde knappast d�dsl�gren i Auschwitz och Majdanek eller ocks� n�mnde de dem p� ett s�dant s�tt att ingen kunde gissa att judarna bidrog med den st�rsta delen av offren. Efter kriget straffades de sovjetmedborgare som gjort sig skyldiga till samarbete med nazisterna eller judehetsarna som f�rr�dare. Men t.o.m. d� f�rblev sanningen om judarnas martyrskap undertryckt. Och symbolen f�r detta undertryckande blev Babij Jar i Kiev d�r femtio eller sextio tusen judar hade m�rdats medan staden h�lls av tyskarna, men d�r trots detta inget monument eller hederstecken fick resas till deras minne.
S� pinsam och s� fullst�ndigt styrd av opportunistisk pragmatism var Stalins f�rvaltning att han 1948 kunde st� som fadder f�r den nybildade staten Israel. Medan m�nga regeringar fortfarande diskuterade statsbildningens legalitet pl�derade Stalins representanter i F�renta Nationerna f�r erk�nnande. (Det b�r inte f�rgl�mmas att inte bara kommunisterna utan hela v�nstern i Ryssland och i �steuropa inklusive de flesta judiska socialister traditionellt hade varit anti-sionister.) Stalin uppmuntrade en del av regeringarna i �steuropa att till�ta de judar som hade �verlevt i dessa l�nder att emigrera till Palestina och t.o.m. att leverera vapen med vilka sionisterna k�mpade sitt krig f�r oberoende. Motiven f�r denna politik var inte s� l�ngs�kta. Den sionistiska revolten i Palestina markerade ett stadium i det brittiska imperiets uppl�sning, den p�skyndade Englands tillbakadragande fr�n mellersta �stern. Eftersom F�renta Staterna ocks� st�dde Israel, hoppades Stalin att han genom denna politik skulle kunna reparera de amerikansk-ryska f�rbindelserna. Detta hopp visade sig vara f�f�ngt. Dessutom blev Israel snabbt en v�sterns utpost i mellan�stern och Stalin f�rd�mde dess ledare f�r deras otacksamhet. Men �teruppr�ttandet av en judisk stat imponerade p� de ryska judar som fortfarande var bundna till den bibliska traditionen och som pinades av de pr�vningar som deras folk utsattes f�r och den hemliga diskrimineringen. N�r Israels f�rsta diplomatiska s�ndebud, Mrs Golda Meir, kom till Moskva blev hon f�rem�l f�r tumultartade hyllningar fr�n sina religi�sa meningsfr�nder. Detta intr�ffade vid en tidpunkt d� Stalin drev upp det nationella storhetsvansinnet och fr�mlingshatet f�r att g�ra folket oemottagligt f�r utl�ndska influenser. Det pl�tsliga blottl�ggandet av de djupa k�nslor som vissa ryska judar hyste f�r Israel kunde endast verka alarmerande p� Stalin. Den spontanitet med vilken de uttryckte sina k�nslor trotsade den mekaniska disciplin som han uppr�tth�ll i hela samh�llet. Han kunde inte tolerera det. I hans monolitiska stat var varje �gonblick av splittring en fara f�r hela strukturen. Om judarna till�ts att v�dra icke godk�nda k�nslor i olagliga demonstrationer hur skulle han d� kunna f�rbjuda ryssarna eller ukrainarna att g�ra sammalunda? Han f�rd�mde demonstrationen och l�t arrestera och deportera en del av judarna. Partiinpiskarna b�rjade smutskasta staten Israel som ett verktyg f�r den v�sterl�ndska imperialismen och de klandrade de sovjetiska judar som visat sig v�nligt st�mda mot Israel f�r att de svikit den odelade lojaliteten med det sovjetiska fosterlandet.
Detta var emellertid inte allt. Judarna ber�vades de r�ttigheter som de hitintills hade �tnjutit i egenskap av en nationalitet: r�tten att inom vissa gr�nser odla sin judiska sj�lvmedvetenhet, att s�nda sina barn till statliga skolor d�r de fick undervisning i jiddish, att utge sina egna tidskrifter och tidningar och att utveckla sin egen litteratur och teater. P� dessa omr�den gick Stalin emot den politik han sj�lv hade inlett som folkkommissarie f�r nationaliteterna i Lenins kabinett. Den f�rev�ndning han anv�nde gick ut p� att de sovjetiska judarna genom att de �tnj�t fullst�ndig likst�llighet med �vriga medborgare hade blivit assimilerade med ryssarna och inte hade n�got behov av en f�r�ldrad separatism. Det l�g en viss sanning i detta men judarnas gensvar p� Israels tillkomst visade att denna �assimilering� l�ngtifr�n var allm�n eller genomg�ende. �ven hos de mest russifierade judar hade en ny k�nsla f�r judiskheten blommat upp genom den nyligen timade tragedi som hade drabbat den judiska rasen och de m�tt och steg som Stalin nu vidtog f�r att tv�ngsm�ssigt assimilera dem kunde endast f�rst�rka och g�ra den k�nslan mera motst�ndskraftig. Hans byr�kratism �kallade principen om raslikst�llighet f�r att ber�ttiga diskrimineringen som bara blev �nnu mer chockerande d�rf�r att den intr�ffade s� kort efter nazisternas utrotning av milliontals judar.
Allteftersom judarnas teatrar, tidskrifter och f�rlag st�ngdes eller lades ner utrensades deras personal. Prominenta personer inom den judiska anti-fascistiska kommitt�n f�ll ocks� offer f�r dessa utrensningar. Bland dem �terfanns bl.a. Lozovskij en g�ng chef f�r R�da Fackf�reningsinternationalen och sedan bitr�dande utrikesminister, David Bergelson, Itzik Pfeffer och Peretz Markish alla popul�ra f�rfattare och poeter p� jiddish som f�ngslades, d�mdes till d�den och avr�ttades. Mikhoels, en framst�ende sk�despelare inom jiddish-teatern, omkom under mystiska omst�ndigheter. Terrorn som omgavs med djup sekretess drabbade d�refter ryska f�rfattare av judiskt ursprung. V�rlden fick en aning om vad som skedde endast genom antydningar i pressen som avsl�jade de judiska namnen p� f�rfattare som hade varit k�nda f�r allm�nheten under ryska namn och ackompanjerade det med anklagelser f�r �rotl�s kosmopolitism� och � tvivelaktig. Senare har det h�vdats att Stalin till och med avs�g att deportera alla judar till Birobidjan, den �sj�lvst�ndiga judiska region� som hade bildats under 1920-talet precis p� samma s�tt som han hade l�tit deportera Volga-tyskarna, Krimtartarerna och Ingus-tjeckerna. �ven om han lekte med id�n s� var den ogenomf�rbar. Judarna var i viss grad skyddade av sin prominenta st�llning inom vitala omr�den av nationens liv, inom industrin, inom k�rnforskningen, inom partiapparaten, inom den akademiska v�rlden och inom f�rsvarsmakten. (N�stan 20 000 judar innehade l�rartj�nster inom universiteten). Men fast�n staten inte kunde klara sig utan deras tj�nster levde de under ett orosmoln, misstrodda av �verordnade, avundade av underordnade, os�kra om framtiden, utpekade som fr�mlingar och �nd� ber�vade det skydd som fr�mlingar normalt �tnjuter i varje civiliserat samh�lle. De k�nde att de var f�rem�l f�r en dunkel och allomfattande intrig och strax innan Stalins regim �ndades f�rm�rkades det moln som sv�vade �ver dem och antog �nnu hotfullare utseende.
Under m�nga �r hade inte ens till skenet existerat n�got �kollektivt ledarskap� som begr�nsade Stalins makt och �personkulten� kring honom hade antagit obeskrivligt absurda former. Han ben�mndes och tilltalades som �folkens fader�, historiens st�rsta geni�, �alla arbetares v�n och l�rare�, �m�nsklighetens sol� och �socialismens livgivande kraft�. Poem och tidningsartiklar, offentliga tal och partiresolutioner, litter�r kritik eller vetenskapliga avhandlingar � alla myllrade de av s�dana epitet. I den apostoliska successionsordningen Marx�Engels�Lenin� Stalin tycktes han �verskuggat sina f�reg�ngare. Om absoluta monarker hade regerat med Guds n�de s� regerade han i kraft av historiens n�d. Och han �rades som historiens demiurg. Den nation som genom sin stolthet och �delhet ans�gs resa sig ovanf�r den �vriga m�nskligheten l�g undertryckt f�r hans f�tter. Dag ut och dag in fylldes Pravdas f�rsta sida av smickrande �brev till Stalin� och dess exempel f�ljdes troget av den �vriga pressen. Vid hans sjuttio�rsdag i december 1949 var floden av gratulationstelegram s� v�ldig att Pravda fortsatte att publicera dem i varje nummer under �ratal � hyllningarna till den sjuttio�riga nestorn f�rekom fortfarande i dess spalter kort f�re hans d�d. Det ber�mda �Revolutionsmuseet� i Moskva f�rvandlades till en utst�llning �ver hans f�delsedagsg�vor som str�mmade in fr�n varje fabrik, kolgruva, kollektivjordbruk, fackf�rening, particell och skolklass i landet. Det verkade som om den kinesiska revolutionen, de allvarliga konflikterna med v�stmakterna, Korea-kriget och �ven de inhemska industriella framstegen f�rbleknade i j�mf�relse med diktatorns �historiska f�delsedag�, som om det enda �ndam�let med 200 millioner sovjetmedborgares liv bestod i att hylla honom och sl�sa g�vor �ver honom. F�r att inte detta massiva smicker skulle ta loven av sig sj�lv genom det monotona upprepandet, tvingades hans devota hovsmickrare pressa fram st�ndigt nya hyllningar ur sin anstr�ngda fantasi och �verraska publiken med st�ndigt fr�scha och alltmer bisarra superlativer.
Enligt Chrusjtjov �anv�nde Stalin sj�lv alla t�nkbara metoder f�r att �stadkomma glorifieringen av sin egen person�. Han gav ut en officiell levnadsbeskrivning �ver sitt eget liv och i dess �otyglade smicker� som han fann inadekvat sk�t han p� eget initiativ in i sammanhanget f�ljande fraser: �Stalin �r den v�rdige fullf�ljaren av Lenins arbete ... v�ra dagars Lenin�; �den avancerade krigsvetenskapen i Sovjet utvecklades ytterligare under kamrat Stalins ledning ... P� skilda stadier av kriget fann Stalins geni de korrekta l�sningarna ...�; �Stalins milit�ra m�sterskap kom till uttryck b�de d� det g�llde offensiv och defensiv. Kamrat Stalins genialitet gjorde det m�jligt f�r honom att intuitivt f�rst� fiendens planer och att besegra dem.� Och slutligen denna full�ndade touche: �Stalin l�t aldrig sitt arbete p�verkas av den minsta antydan till f�f�nga, inbilskhet eller sj�lvf�rh�velse�. Som en narkoman �tr�dde han det rus som smickret sk�nkte honom och administrerade det till sig sj�lv i st�ndigt st�rre doser. Han tycktes fortfarande f�rs�ka undkomma den k�nsla av underl�gsenhet som s� l�nge gnagt inom honom, fr�n inre os�kerhet, fr�n ensamheten p� maktens tinnar och fr�n skr�cken inf�r de klyfta som skilde honom fr�n folket. Den inverkan smickret hade p� de sinnen som st�ndigt var utsatta f�r det ledde till att de fick intrycket av honom som en oemotst�ndlig n�stan �vernaturlig kraft. En kraft som det var f�f�ngt att st� emot �ven i sitt sinnes mest undang�mda tankar och k�nslor.
Chrusjtjov har givit oss en livfull beskrivning av Stalins omgivning under dessa �r. Inte ens en dekadent Caesar, eller Borgia kunde ha behandlat sina lakejer mera f�raktfullt och nyckfullt �n Stalin behandlade de h�gsta dignit�rerna inom stat och politbyr�. Han �handlade i (deras) namn ... utan att fr�ga om (deras) �sikt ..., ofta inte ens informerade han dem om sina ... beslut i mycket viktiga parti- och statsangel�genheter ..., under alla krigs�ren h�lls inte ett enda centralkommitt�m�te ... Men det �r sant att det gjordes ett f�rs�k att h�lla ett centralkommitt�m�te i oktober 1941. Fr�n hela landet inkallades medlemmar till Moskva. De v�ntade i tv� dagar ... men f�f�ngt. Stalin v�rdigades inte en g�ng tr�ffa dem och diskutera med dem.� Chrusjtjov p�pekar att Stalin hade blivit speciellt nyckfull och tyrannisk efter likvideringen av trotskister och bucharinister (n�got som Chrusjtjov och hans likar hade varit honom ivrigt behj�lplig med). �Stalin t�nkte att han h�danefter kunde best�mma allting sj�lv, att han nu bara beh�vde f�redragande och han behandlade dem alla p� ett s�dant s�tt att de endast hade att lyssna p� honom och prisa honom.� Faktum �r att han sedan han krossat den anti-stalinistiska oppositionen fortsatte Stalin att f�rtrycka sin egen fraktion � stalinisterna.
Chrusjtjovs avsl�janden pekade p� precis det stadium i de stora utrensningarna d� Stalin misst�nkte sina egna anh�ngare f�r krypto-trotskism eller kryptobucharinism. F�ljaktligen beordrade han arresteringarna och avr�ttningarna av den stora majoriteten � 1108 av 1966 � av delegaterna p� den sjuttonde partikongressen som h�lls 1934 och 70 % � 98 av 139 � av medlemmarna av den centralkommitt� som den kongressen valde. Dessa var alla stalinister � l�rob�ckerna h�nvisade till den sjuttonde partikongressen som �segerns� kongress d�r f�r att vid denna firade stalinisterna sin slutgiltiga seger �ver all opposition inom partiet. Efter utpl�nandet av tv� tredjedelar av de ledande stalinistiska kadrerna darrade de �verlevande av r�dsla f�r sina liv. �I den situation som d� r�dde� ber�ttar Chrusjtjov �h�nde det ofta att jag talade med Nikolai Alexandrovitj Bulganin. (En g�ng d� vi var ute och �kte bil sa han: �Det h�nder ibland att man kommer till Stalin inbjuden som v�n och n�r man sitter hos Stalin vet man inte vart man kommer att s�ndas h�rn�st, till sitt hem eller till ett f�ngelse. �Stalin var en mycket op�litlig m�nniska, sjuk av misst�nksamhet ... Han kunde titta p� en och s�ga: �Varf�r �r din blick s� ostadig idag och undviker att m�ta min?� �Han gav efter f�r nyckfullhet och chockade en moraliskt och fysiskt.� Efter kriget �blev Stalin �nnu mer ombytlig, l�ttirriterad och brutal ... Hans f�rf�ljelsemani n�dde otroliga dimensioner.�
Sedan Chrusjtjov gjorde dessa uttalanden har det blivit vanligt att tala om Stalins paranoia. Det �r d�rf�r inte n�dv�ndigt att anta att han blev sinnessjuk i mera strikt mening. Hans kvasiparanoida beteende f�ljde av hans situation. Den l�g inherent i utrensningarnas logik och i deras konsekvenser. Den misst�nksamhet med vilken han behandlade �ven sina egna anh�ngare var inte grundl�s. De hade varit med honom och uppmuntrat honom under f�rf�ljelsen mot trotskisterna, zinovjevisterna och bucharinisterna men d� f�rf�ljelsen utvecklades till de stora massakrerna fr�n 1936-38 chockades m�nga av de mest trogna stalinisterna och blev �ngerk�pta. De hade accepterat premisserna f�r Stalins handlande men inte f�ljderna. De hade samtyckt till undertryckandet av oppositionen men inte till dess fysiska utpl�ning. Postysjev, Rudzutak, Kossior och andra v�gade uttrycka sin �nger eller sina tvivel och att ifr�gas�tta Vysjinskijs r�ttsskipning. N�r de gjorde det gav de omedelbart upphov till Stalins misst�nksamhet f�r illojalitet och i verkligheten h�ll de ocks� faktiskt p� att bli illojala mot honom. D� de ifr�gasatte behovet av att utrota trotskisterna och bucharinisterna st�llde de inte n�gon av Stalins vanliga politiska beslut under debatt. De angrep helt enkelt hans moraliska karakt�r och antydde att han var skyldig till avskyv�rda f�rbrytelser. Om de skulle handla konsekvent s� var de tvingade att d�refter arbeta f�r att st�rta Stalin. I det fallet skulle de bli farligare f�r honom �n b�de bucharinister eller trotskister hade varit f�r de kunde anv�nda mot honom den makt och det inflytande de fortfarande var i besittning av, i egenskap av ledande m�n inom hans egen fraktion. Han var tvungen att anta att deras handlingar skulle vara konsekventa med deras ord. Han hade inte r�d att v�nta och se om de faktiskt skulle anv�nda sin makt mot honom. Av sj�lvbevarelse var han tvungen att f�rekomma dem. Och han kunde f�rekomma dem endast genom att krossa dem.
Han r�rde sig inom den egna terrorns onda cirkel, d�r hans sinne �ven om det hade varit alltigenom friskt var best�mt att gripas av f�rf�ljelsemani. Ju mer realistiskt, nyktert och sunt han s�g p� de personer som omgav honom dess mer akut blev hans misst�nksamhet och fruktan f�r dem. Ju mer han befriade sig fr�n sj�lvbedr�geri dess v�rre blev hans mardr�mmar. Han kunde inte sj�lv beh�lla makten och samtidigt krossa hela sin egen fraktion. Han var tvungen att r�dda delar av den, h�lla den vid liv och anv�nda den som ett instrument f�r regimen. Men vilka k�nslor hyste de �verlevande f�r honom? Brydde sig m�n som Molotov, Chrusjtjov, Malenkov, Kaganovitj, Berija och Mikojan om avr�ttningarna av Rudzutak, Kossior, Postysjev och Eiche som hade varit deras n�rmaste kamrater i Stalins �gamla garde�? Om de inte f�ste sig vid det s� var de skurkar utan minsta gnutta samvete � och hur skulle d� Stalin kunna r�kna med deras lojalitet? Om de brydde sig om det m�ste de � hur skickligt de �n dolde sina k�nslor � k�nna ett djupt hat och en l�ngtan efter h�mnd p� sin hj�rtl�se m�stare. I vilket fall kunde inte Stalin ta deras lydnad och underd�nighet f�r vad den tycktes vara. Han m�ste misstro dem, bevaka dem och vara p� sin vakt mot dem. Ibland, som d� han fr�gade �Varf�r �r din blick s� ostadig idag?�, f�rs�kte han att genomtr�nga dem och n� in till deras g�mda tankar och k�nslor. Men dessa l�g o�tkomliga � han sj�lv hade framtvingat det. Efter att ha tvingat sina lakejer och underhuggare att visa obegr�nsad beundran, att f�rst�lla sig och b�ra mask kunde han nu inte f� dem att visa sina verkliga ansikten. F�ljaktligen kunde han inte veta vilka onda tankar och r�nker som de kanske smidde bakom sina masker. Att de st�mplade mot honom skulle bara vara naturligt. Ingen har st�rre anledning att i despoten se k�llan till allt ont �n despotens hov, det n�rmaste vittnet till hans maktfullkomlighet, som vet b�st hur ofta deras egen lycka och statens aff�rer beror p� hans nyckfullhet eller inbilskhet. Tanken p� konspiration faller sig helt naturlig f�r dem, palatskuppen �r deras karakt�ristiska politiska handlingsmetod.
Fanns det d� inga f�rs�k till en palatsrevolution inom Kremls murar under dessa dagar d� Kreml var det enda centrumet i landets politiska aktivitet? De interna historier som Stalins eftertr�dare har ber�ttat inneh�ller inte n�got svar p� denna fr�ga. Vad de emellertid avsl�jar �r att under Stalins sista �r p�gick en n�rmast permanent konspiration i hans omgivning. Hans n�rmaste anh�ngare levde i en st�ndig skr�ck f�r honom. De sv�vade st�ndigt mellan upph�jelse och f�rnedring, mellan liv och d�d. Om inte annat s� m�ste sj�lvbevarelsedriften ha drivit dem till n�got slag av aktion. Och om Chrusjtjov och andra partiledare kunde bryta ut med s� mycket v�mjelse och hat mot Stalin 1956 s� m�ste dessa k�nslor ha funnits hos dem ocks� under hans livstid och frestat dem att f�rs�ka frig�ra sig fr�n maran. Stalin kan inte ha undg�tt att ana eller gissa detta.
Varf�r kom d� aldrig n�gon komplott till utf�rande? Uppenbarligen h�lls de eventuella kuppmakarna tillbaka av starka hinder. Deras marxistiska tanketradition, trots att den var f�rkrympt och perverterad, var emot anv�ndandet av �individuell terror�. L�ngt mer betydelsefull var emellertid det hinder som l�g i den gemensamma skulden och ansvaret. Malenkov, Chrusjtjov, Berija, Molotov, Bulganin och deras v�nner hade varit delaktiga i s� m�nga av Stalins missd�d och var bundna till honom genom s� m�nga tr�dar att det skulle ha varit liktydigt med sj�lvmord f�r dem att med v�ld f�rs�ka bryta dessa bindningar. (�ven d� de efter hans d�d f�rs�kte att utan v�ld sk�ra av dess bindningar fann de sig sj�lva p� v�g att hamna i on�d.) Det b�r framh�llas att terrorn drabbade Stalins egna anh�ngare f�rst strax f�re andra v�rldskrigets utbrott n�r det fanns sk�l att frukta att en palatsrevolt kunde ruinera landets moral och f�rsvarsvilja. Kriget ajournerade krisen inom toppen. Efter kriget skyddades Stalin av sin seger � vem skulle v�ga lyfta handen mot marskalken i all hans �ra? Det tog tid innan nya umb�randen, ny terror och ny desillusionering fl�ckade glorian och �terigen drev m�nniskor till desperation. Det var s�ledes f�rst under Stalins sista �r som krisen p� toppen p� nytt aktualiserades. Voznesenskijs fall och Leningradaff�ren var dess f�rsta manifestation. De nya utrensningarna hade inte f�reg�tts som de gamla mot trotskister och bucharinister, av l�nga och delvis �ppna mots�ttningar i ideologiska och politiska fr�gor. F�ljaktligen kunde ingen s�ga vad m�n som Voznesenskij eller Kuznetsov hade st�tt f�r och vad de hade fallit i on�d f�r. Kanske f�rel�g det ingen fundamental politisk mots�ttning. Numera var det fullt tillr�ckligt att en medlem av politbyr�n eller n�got av centralkommitt�ns sekretariat omedvetet irriterade ledaren eller uppt�cktes i n�gon ljusskygg hovintrig f�r att hans �de skulle vara beseglat, och hans �de var ocks� en varning till de andra.
Chrusjtjov �terger att han, Malenkov och en annan medlem av politbyr�n gick till Stalin strax efter det att Voznesenskij hade fallit f�r att ingripa till sin kollegas f�rdel. Men Stalin svarade dem genom att s�ga �Voznesenskij avsl�jades som en folkets fiende, han har skjutits just idag p� morgonen. F�rs�ker ni tala om f�r mig att ocks� ni �r fiender till folket?� Efter ett s�dant utspel var Chrusjtjov och hans kamrater antingen tvungna att kr�va ett omedelbart sammantr�de i Politbyr�n (eller i centralkommitt�n) f�r att �verl�gga om fr�gan vilket skulle lett fram till inledandet av en revolt eller ocks� var de tvungna att backa. De visste att de skulle tillintetg�ras innan de ens f�rs�kt att samla politbyr�n. Stalin skulle bli informerad om deras avsikter innan de lyckats ta kontakt med de �vriga medlemmarna. De var alla �vervakade och avlyssnade till och med i sina sovrum eller badrum. Och politbyr�n, f�r att inte tala om centralkommitt�n, var inkapabel till handling. Stalin h�ll den splittrad genom att l�ta inv�lja de mest rabiata rivaler bland dess medlemmar. I sin fruktan f�r en komplott fr�n personerna i sin omgivning intrigerade han h�nsynsl�st mot dem.
Sjuttio�ringens h�lsa var vacklande och hans styrka avtog snabbt. Han s�g inte alls ut som p� de officiella portr�tten anm�rker Ehrenburg utan som �en gammal liten man med ett ansikte h�rjat av �ren�. �nd� v�gade ingen ens viska ett ord om vad som skulle h�nda efter hans d�d. �Vi hade sedan l�nge gl�mt att Stalin var en d�dlig�, till�gger f�rfattaren. �Han hade f�r�ndrats till en allsm�ktig och mystisk gudom. �Jag kunde inte f�rest�lla mig honom d�d�, s�ger Jevtusjenko den unga generationens poet, �han var en del av mig sj�lv och jag kunde inte fatta hur vi n�gonsin skulle kunna skiljas.� Hans vilja tycktes vara allest�des n�rvarande och han sj�lv n�stan osynlig.
Moskvaborna fick se en hastig skymt av honom endast mycket s�llan, vid n�gon nationell festdag, n�r han stod h�gst uppe p� Leninmausoleet och mottog deras h�lsning eller vid en begravning av n�gon dignit�r d� han f�r ett par �gonblick gick vid kistan till begravningsplatsen i Kreml-muren. Under n�rmare fem �r gjorde han inte ett enda offentligt uttalande (med undantag f�r ett par korta intervjuer han beviljade utl�ndska journalister. Journalisterna till�ts emellertid knappast att tr�ffa honom. De fick hans svar skriftligt). N�r han under Koreakrigets oroliga �r valde att g�ra ett uttalande s� handlade det om lingvistik. I en serie brev som fyllde m�nga sidor i en utvidgad upplaga av Pravda attackerade han N. Y. Marrs akademiska skola, som under n�ra tre decennier hade varit den auktoriserade uttolkningen, av marxistisk spr�kteori. Stalin som k�nde sig of�rhindrad av begr�nsningen i sin egen kunskap � han kunde bara grunderna i ett utl�ndskt spr�k � str�vade fritt omkring i den lingvistiska filosofins dom�ner. Han behandlade f�rh�llandet mellan spr�k, slang och dialekt, tankeprocessen hos d�va och stumma och det enda v�rldsspr�k som skulle formas n�r m�nskligheten f�renats under kommunismen. Han kryddade sin framst�llning med en smula liberalism i det han l�xade upp Marrskolan f�r det monopol den hade etablerat inom sovjetisk lingvistik och protesterade mot undertryckandet av opponenternas �sikter. En s�dan praktik f�rklarade han var v�rdig den epok d� Aracheev, Alexander den I:s illa beryktade polischef, styrde och st�llde. Han st�llde sig �ver den kampanj f�r konformism som rasade i pressen alltifr�n Lysenkos attacker p� oortodoxa biologer till f�rd�mandena av den �dekadenta modernismen� inom konsten, till utfallen mot �rotl�s kosmopolitism� och �rutten liberalism�.) Han sj�lv som var upphovet till hela denna h�xjakt framst�llde sig inf�r allm�nheten som nationens intellektuelle domare, ja till och med som garanten f�r den akademiska friheten. Emellertid kom han fram med ett argument mot dem som� p�stod att emedan Sovjetunionen inte l�ngre levde i en fientlig kapitalistisk omgivning utan ibland v�nligt sinnade socialistiska nationer s� var det tid f�r staten att b�rja �vittra bort�, d.v.s. att avveckla det politiska v�ldet. Nej, svarade Stalin, staten kan inte b�rja vittra bort f�rr�n socialismen har segrat i de flesta � och inte bara i ett f�tal � l�nder. F�rkl�tt i dogmatiska termer var detta hans �Pas de R�ves!� mot de intellektuella.
Hans arbete om lingvistik hyllades som en epokg�rande h�ndelse och under n�gra �r citerade partiets br�dskrivare � i avsaknad av fr�scha texter fr�n sin tyste m�stare � om och om igen hans l�rda m�dor om tankeprocesserna hos d�vstumma (i artiklar som avs�g att upplysa folket om aktuella politiska problem). Inte f�rr�n i oktober 1952 kom han ut med ett nytt och mera betydelsefullt uttalande om �Socialismens ekonomiska problem i Sovjetunionen� och en serie brev som han hade skrivit till olika akademiker i samband med diskussionen om en l�robok i ekonomi. Mitt bland meditationer �ver Sovjetunionens f�rmodade ��verg�ng fr�n socialism till kommunism� diskuterade han klyftan i Sovjets ekonomi mellan den socialiserade industrin och det halvkollektiva och halv-privata jordbruket. Han framh�ll att b�ndernas privata intressen och handel h�mmade nationens utveckling och han slog larm: �Det skulle vara ett utslag av of�rl�tlig blindhet att inte inse att ... dessa fenomen redan har b�rjat fungera som en broms ... de hindrar statsplaneringen i dess str�van att omfatta hela nationens ekonomi ... ju l�ngre vi avancerar dess kraftigare broms kommer dessa fenomen att utg�ra p� tillv�xten av v�rt lands produktivkrafter.� Han gav s�ledes landet en aning om de kontroverser som r�dde inom den ledande gruppen d� det g�llde jordbruket � en tidigare antydan hade varit den officiella f�rkastelsen av Chrusjtjovs id� om �Agrotowns�. Stalin tillbakavisade nu ett f�rslag fr�n n�gra ekonomer av facket � det f�rslag som Chrusjtjov skulle f�lja fem �r senare � att staten skulle s�lja sina traktorstationer till kollektivjordbruken. Stalin var emot det p� den grunden att man inte kunde lita p� att b�nderna skulle f�rnya och modernisera sina jordbruksmaskiner i samma takt som staten gjorde och att en f�rs�ljning av traktorstationerna till dem skulle �ka de icke-socialistiska inslagen i den agrara ekonomin vilka redan h�mmade nationell planering. Han f�reslog att handeln p� landsbygden skulle begr�nsas successivt och att man skulle inf�ra direkt utbyte av industrivaror mot lantbruksprodukter mellan regeringen och kollektivjordbruken. Men han fastslog att detta endast kunde vara en l�sning p� l�ng sikt och han anvisade inte partiet n�got s�tt p� vilket det omedelbart kunde komma till r�tta med stagnationen inom jordbruket. Han l�mnade denna kinkiga situation, resultatet av hans med v�ld framtvingade kollektivisering, i arv till sina eftertr�dare.
Den 4 oktober 1952, en dag efter publiceringen av hans anm�rkningar, �ppnades den nittonde partikongressen och f�r f�rsta g�ngen sedan 1923 talade inte Stalin till delegaterna i egenskap av huvudrapport�r. Ist�llet framtr�dde Malenkov i den rollen precis som Stalin hade gjort f�rsta g�ngen under Lenins sista �r. Chrusjtjov underst�llde kongressen f�rslag till �ndringar i partistadgan. Partiet gjordes s�ledes inf�rst�tt med att successionsfr�gan stod p� dagordningen. Stalin satt p� podiet tillbakadragen och avl�gsen, f�rem�l f�r o�ndliga rituella hyllningar och ovationer. Talare efter talare citerade hans skrift om de ekonomiska problemen i Sovjetunionen, men det f�rekom ingen egentlig debatt. Delegaterna r�stade hundraprocentigt eniga f�r en ny fem�rsplan och f�r �ndringarna i partistadgan. Endast vid den avslutande sessionen reste sig Stalin f�r att yttra n�gra f� ord om Sovjets position i v�rlden. Borta var den tid, sade han, d� Sovjetunionen isolerat och ensamt stod som socialismens b�lverk. Nu var landet omgivet av v�nligt sinnade socialistiska stater och i solidaritet och samarbete med dessa skulle det bli mycket l�ttare att forts�tta att genomf�ra de f�rest�ende uppgifterna. Han uppmanade ocks� kommunistpartierna i den kapitalistiska v�rlden att �resa de borgerligt-demokratiska r�ttigheternas ban�r� och att k�mpa f�r alla nationers oberoende. Han talade med optimism, t.o.m. med v�rme. �nd� var det begravningstalet �ver sin egen doktrin �socialism i ett enda land� som han h�ll. Detta var hans sista budskap till det parti och den nation som han hade styrt under tre decennier.
Trots Stalins lugnande ord anade kongressen n�rvaron av dunkla och v�ldiga h�ndelser. Malenkov och andra talare dr�jde vid farorna som tornade upp sig framf�r dem, vid tillv�xten av sociala konflikter och klasskamp och behovet av yttersta vaksamhet. Precis som vid inledningen till utrensningarna f�re kriget steg ropen om f�rsiktighet fr�n alla h�ll. F�r att f�regripa ett nytt brott med det f�rflutna besl�t kongressen att partiet inte l�ngre skulle kalla sig �Bolsjeviker�. Den nya centralkommitt�n till vilken 240 medlemmar invaldes var dubbelt s� stor som den gamla. Kommitt�n i sin tur valde ett presidium � politbyr�n hade tagits bort � tv� eller tre g�nger st�rre �n dess f�reg�ngare. B�de kommitt�n och presidiet var alltf�r stora och tunga f�r att kunna fungera som partiets ledande organ. Varf�r hade Stalin gjort dem s�dana? Chrusjtjov h�vdade senare att Stalin fick kongressen att v�lja en s� stor centralkommitt� d�rf�r att han planerade att reducera dess omf�ng genom en blodig utrensning � han hade p�b�rjat unders�kningar av de personer han avs�g att krossa. Vid den nya centralkommitt�ns f�rsta session, ber�ttar Chrusjtjov vidare, angrep Stalin b�de Molotov och Mikojan bittert, mot vilka han redan hopat ospecificerade anklagelser � han hade ocks� redan uttryckt en misstanke om att Vorosjilov var �brittisk agent�. Stalin var p� nytt, enligt Chrusjtjov , b�jd att �g�ra upp� med de gamla medlemmarna i politbyr�n f�r att undanr�ja de vittnen som kunde ber�tta om hans brott inf�r efterv�rlden. Hur det �n f�rh�ller sig med sanningshalten i dessa p�st�enden s� b�rjade luften omedelbart efter kongressen att bli tung av terror. I november �ppnades de stora r�tteg�ngarna mot Slansky, Clementis och andra tjeckoslovakiska kommunister i Prag. De f�rd�mdes som trotskister, titoister och amerikanska sionistiska spioner. Detta var den sista serien r�tteg�ngar i �steuropa och preludiet till nya utrensningar i Moskva. Knappast en dag gick utan mystiska attacker p� framst�ende m�n inom partiet eller yrkeslivet, utan anklagelser f�r bristande f�rsiktighet inom de h�gsta cirklarna, utan besl�jade antydningar om infiltration fr�n �folkets fiender� och spioner, och utan att allt h�ftigare anklagelser riktades mot �rotl�sa kosmopoliter� av judiskt ursprung. Pravda p�minde obevekligt sin l�sekrets att varje sovjetmedborgare var ansvarig ocks� f�r brott som beg�tts av hans sl�ktingar � varningen var bara alltf�r v�lbekant sedan Jagodas och Jezjovs dagar. Endast ett f�tal visste vilka som avs�gs. Men tv� av Mikojans s�ner hade just arresterats och Molotovs fru, en partiveteran och politiskt sj�lvst�ndig gestalt, hade deporterats fr�n Moskva. �ret slutade med degraderingen av redakt�ren f�r Bolsjevik, Fedosejev, vilken av Suslov � en av sekreterarna i centralkommitt�n � utpekades som Voznesenskijs sammansvurne.
Slutligen meddelades det officiellt den 3 januari 1953 att de nio professorer i medicin som tj�nstgjorde i Kreml som livl�kare till m�nnen i den h�rskande gruppen hade demaskerats som agenter f�r brittiska och amerikanska underr�ttelsev�sendet, p� vars order de hade m�rdat tv� av partiets ledare Zjdanov och Sjtjerbakov och f�rs�kt att l�nnm�rda marskalkarna Vassilevskij, Govorov, Konjev, Sjtemenko och andra f�r att f�rsvaga landets f�rsvarsmakt. De flesta av dessa �m�rdare i vita rockar� var judar och anklagades f�r att handla p� uppdrag av en �gemensam� internationell judisk organisation med h�gkvarter i F�renta Staterna. Man l�t landet f�rst� att konspirationen hade m�nga �nnu ouppt�ckta f�rgreningar och ropen p� vaksamhet, med dess antijudiska under- och �vertoner, stegrades till raseri.
Anklagelserna mot l�karna i Kreml kunde bara vara en upptakt. Sj�lva hade dessa l�kare liten eller ingen betydelse. De kunde inte framst�llas som m�nniskor som str�vade efter att vilja ta makten f�r egen del. Om aff�ren skulle g� till r�tteg�ng skulle n�dv�ndigtvis anklagelsen tvingas karakt�risera dem som blinda redskap f�r m�n med tydligare politiska ambitioner och som medbrottslingar till andra konspirat�rer vars politiska intressen var mer troliga och s� att s�ga professionella. Dessa konspirat�rer kunde endast finnas h�gt upp i partihierarkin och det sensationella avsl�jandet av det �verkliga� centrum f�r sammansv�rjningen skulle bli sj�lva klimax i r�tteg�ngen mot l�karna. Ingen antydan hade �nnu givits om vilka som var huvudm�let. F�r tillf�llet var fallets regiss�rer upptagna av att avtvinga l�karna �bek�nnelser� och f�rbereda dem f�r att spela sina f�reskrivna roller. L�karna konfronterades med ett falskt vittne, en viss doktor Timasjuk, som vittnade mot dem i ett brev till Stalin (och som bel�nades f�r detta med leninordern p� �rsdagen av Lenins d�d). Chrusjtjov beskriver hur Stalin sj�lv �vervakade f�rh�ren och beordrade att f�ngarna skulle kedjas och torteras. �Om du inte kan f� ur dem bek�nnelser� sade han till Ignatjev, chefen f�r den statliga s�kerhetstj�nsten, �kommer vi att g�ra dig ett huvud kortare�. Han distribuerade d�refter protokoll �ver l�karnas bek�nnelser inom presidiet, men han till�t inte dess medlemmar att f� inblick i fallet och verifiera anklagelserna. Han anade deras klentrogenhet och deras olustk�nslor och han h�nade dem: �Ni �r blinda som kattungar. Vad skulle h�nda h�r utan mig? Landet skulle g� under � ni vet inte hur man uppt�cker en fiende.�
Presidiets medlemmar hade all anledning att k�nna sig perplexa och skr�ckslagna. Fast�n fallet p�minde s� mycket om de gamla utrensningarna skilde det sig fr�n dem i ett �verraskande avseende. I de gamla r�tteg�ngarna anklagades de rannsakade alltid bl.a. f�r att f�rs�ka ta livet av Vorosjilov, Kaganovitj, Molotov eller n�gon annan i partiledningen. F�r de senare var denna omst�ndighet av stor betydelse. Denna lista �ver tillt�nkta offer var n�mligen Stalins ranklista �ver partihierarkin. Under r�tteg�ngarna framh�vde �klagaren, domaren och pressen f�r nationen att: �Detta �r v�ra oers�ttliga ledare, vars tj�nster vi inte kan undvara. Fienden vet det � det �r d�rf�r som han f�rs�ker krossa dem.� En politbyr�medlem vars namn hade tagits bort fr�n listan hade helt enkelt fallit i on�d, f�r om inte �folkets fiender� f�rs�kte krossa honom s� var han antingen ov�rdig sitt h�ga �mbete eller ocks� i maskopi med fienden.
Den f�rv�nande nyheten i l�karnas fall var att de �talade inte anklagades f�r att ha f�rs�k l�nnm�rda en enda levande ledare inom partiet � endast Zjdanov och Sjtjerbakov som l�nge hade varit d�da figurerade som deras offer. Anklagelseakten understr�k med all �nskv�rd tydlighet att l�karna siktade uteslutande mot milit�rerna. Denna egendomliga omst�ndighet att fienden endast hade valt marskalkar och generaler till m�ltavlor gav ledarna i partiet orsak till m�nga oroliga tankar. De tvingades fundera �ver vilken moral anklagelsen avs�g att bibringa. Vem som �n hade kokat ihop den var uppenbarligen avsikten att placera milit�ren p� en piedestal med implikationen att f�rringa de civila ledarna. Vem hade satt ihop anklagelsen? Den bar snarare sp�r av den milit�ra underr�ttelsetj�nsten �n av den statliga. Rivaliteten mellan dessa b�da institutioner var �k�nd men uppenbarligen var Ignatjev, chefen f�r den statliga s�kerhetstj�nsten, en motstr�vig verkst�llare av order om Stalin m�ste hota honom med att �korta honom ett huvud�. Berija, inrikesministern, tillh�rde knappast inspirat�rerna � senare d� Stalins eftertr�dare hade likviderat honom f�r att han varit Stalins onda genius och en f�rr�dare, anklagade de honom inte f�r delaktighet i r�tteg�ngen mot l�karna. Men om initiativet kom fr�n milit�ren varf�r st�dde d� Stalin dem? F�rs�kte han med en snegling mot successionen uppmuntra generalerna att g�ra ett f�rs�k att ta makten? Om det var s�, vad betydde d� det f�r ledarna i partiet? Skulle de f�rlora all makt och sl�s ut? Var detta meningen i Stalins attacker p� Molotov, Mikojan, Vorosjilov och Andrejev? Skulle detta kanske bli den sista och slutgiltiga utrensningen, hans definitiva brytning med det parti han f�rnedrat och tappat p� dess blod? F�rs�kte han med den ena foten i graven iscens�tta eller hj�lpa generalerna att iscens�tta den bonapartistiska kupp som bolsjevikerna under s� l�ng tid hade fruktat? Men vilka intressen drev i s� fall Stalin att handla p� detta s�tt? Han skulle ta sin hemlighet med sig i graven och under tiden kunde partiets ledare � lika lite som efterv�rlden har kunnat reda ut hans intentioners trassliga h�rva � hans motiv och handlingar tycktes ha f�rlorat allt sammanhang.
Kampen stod kring fundamentala politiska fr�gor s�v�l som kring rena maktanspr�k. Skillnaderna mellan Stalins eftertr�dare som skulle komma upp till ytan under 1953 och senare, delade dem ocks� tidigare. Divergenserna mellan grupperna kring Molotov och Kaganovitj, Malenkov och Berija � med Chrusjtjov avvaktande och milit�ren i bakgrunden � fanns redan d�r. Men s� l�nge Stalin levde blockerade han varje form av meningsutbyte och grupperna kunde inte utarbeta dessa skillnader och ge dem definitiv form. De flesta medlemmarna av Stalins n�rmaste omgivning visste och k�nde att den kittel staten utgjorde var allvarligt �verhettad och att det var n�dv�ndigt att �ppna s�kerhetsventiler. Men med de sista resterna av sin nyckfulla energi sl�t och t�tade Stalin dess valv. F�rberedelserna f�r en upprepning av h�xsabbaten 1936-38 �kade trycket i kitteln och sp�nningarna mellan Ryssland och v�stmakterna. Det febrila s�kandet efter amerikanska spioner under varenda s�ng i Kreml, p� varje �mbetsverk, p� varje forskningsinstitut, i varje judiskt hem och i varje intellektuell krets var rena vansinnet. Men det fanns en metod i galenskapen om man antar att landet f�rbereddes f�r krig. I det fallet inneh�ller Stalins beslut, att h�ja generalerna och marskalkarnas anseende och s�tta allt ljuset p� dem, ett visst f�rnuft. Likas� blir hans hemlighetsmakeri, ovanligt intensivt t.o.m. f�r honom, hans kraftiga satsning p� milit�rutgifter och andra m�tt och steg f�rklarliga � alla var avsedda att f�rvandla landet till en bev�pnad f�stning och att inpr�nta i dess medvetande att det m�ste vara berett att i varje �gonblick sl� tillbaka en fientlig attack.
P� detta s�tt blir ocks� styvsintheten och enkelsp�righeten i Stalins diplomati meningsfull. Fientligheterna i Korea drog ut p� tiden och Stalin f�rhindrade att de l�nga f�rhandlingarna om vapenvila kunde avslutas med h�nvisning till den svagaste t�nkbara anledning, n�mligen de krigf�rande parternas oenighet betr�ffande behandlingen av krigsf�ngar. Stalin tycktes ovillig att till�ta F�renta Staterna att avveckla sina styrkor i Korea och f� frihet att anv�nda dem p� andra av det kalla krigets sk�deplatser. Hans diplomati var i sj�lva verket fast i en or�rlighet som berodde p� ett d�dl�ge orsakat av politiska mots�ttningar. Det verkade som duvor och h�kar st�ndigt l�g i luven p� varandra i Kreml och att det f�r tillf�llet r�dde ett j�mviktsl�ge. Detta betyder inte att det inte fanns inflytelserika medlemmar i regeringen som f�redrog kriget och att Stalin gynnade dem. Med nationen fortfarande s� fruktansv�rt skadad av blodsutgjutelsen sedan det senaste kriget kunde inte ens den mest cyniske eller orealistiske statsman ge efter f�r f�rberedelser till milit�r aggression. Skillnaderna kretsade snarast kring uppfattningen av fiendens intentioner � kring fr�gan om de v�stallierade skulle attackera Ryssland och �steuropa inom en �versk�dlig framtid. Detta var den eviga fr�ga som hade legat under dispyterna p� 1920-talet och som skulle dyka upp p� nytt i framtiden i de rysk-kinesiska mots�ttningarna. Stalin sj�lv hade definierat denna fr�ga som det debatten g�llde i sin uppsats om �ekonomiska problem i Sovjetunionen�; han fortsatte att h�vda �sikten att krig mellan de imperialistiska makterna och de socialistiska l�nderna inte l�ngre var �oundvikligt�.
P� denna avg�rande punkt slingrade sig Stalin trots sitt optimistiska uttalande. Medan han offentligt avvisade tanken p� ett amerikanskt hot initierade han eller f�rberedde i tysthet en s�dan handlingslinje som f�ruts�g realiteten och omedelbarheten i hotet. Endast om man antog att Washington planerade ett krig fanns det � i stalinistiska termer � ett sk�l f�r oupph�rliga och h�ftiga utfall mot de amerikanska krigshetsarna; f�r att framst�lla l�karna i Kreml som l�nnm�rdare i en amerikansk-judisk organisation, f�r att mobilisera och jaga upp nationen till hysteri, f�r att h�lla amerikanska trupper bundna i Korea och f�r att h�lla Sovjetunionen och dess satelliter i ett tillst�nd av st�ndig vaksamhet och krigsberedskap.
Utrikespolitikens dilemma hade givetvis sina �terverkningar p� den inhemska utvecklingen. De som h�vdade att nationen m�ste h�llas materiellt och moraliskt i krigsberedskap kunde inte f�respr�ka n�gon reform inom landet som skulle leda till avslappning i den politiska disciplinen eller att omf�rdela de ekonomiska resurserna till f�rm�n f�r civila behov. De som f�rsvarade inhemska reformer var � andra sidan drivna att genom konsekvensen av sin egen h�llning, understryka m�jligheten av fredlig samexistens med atlantmakterna, att uppmana till st�rre diplomatiskt initiativ och flexibilitet och att hoppas p� en �internationell avsp�nning� som skulle g�ra det m�jligt f�r dem att pacificera och normalisera atmosf�ren i hemlandet. Det fanns inte och kunde inte finnas n�gon diskussion bland dessa m�n om att genomf�ra n�gon reform f�r att �teruppr�tta demokratiska r�ttigheter inom nationen, att bana v�g f�r en representativ regering och att d�rigenom sl� vakt om revolutionens arv. De siktade p� n�got mycket blygsammare men �nd� tillr�ckligt viktigt: att befria nationen fr�n vansinnet i den stalinistiska terrorn och att f�rb�ttra regeringsarbetet. Ocks� n�r det g�llde utrikespolitiken var
deras m�ls�ttningar med n�dv�ndighet begr�nsade, ty de visste att det kalla kriget till skillnad fr�n en vanlig v�pnad konflikt inte kunde avslutas bara genom att parlamentarikerna gick ut med vit flagga och arrangerade ett eld-upph�r. Men �ven inom ramen f�r det kalla kriget fanns det utrymme f�r mera verklig kontakt och f�rhandlingar mellan Ryssland och v�stmakterna och f�r fruktbara �msesidiga �verenskommelser. (Mera svepande planer och ambitioner fanns emellertid ocks�. Berija exempelvis umgicks med tanken p� att Sovjet skulle dra sig tillbaka fr�n Berlin och �sttyskland. Det var den id�n som kostade honom huvudet.)
S� l�nge som Stalin satt vid makten var emellertid alla v�gar till f�r�ndringar eller reformer blockerade, och med varje vecka som gick blev situationen alltmer explosiv och ober�knelig. Han tyckte om att ber�mma sig sj�lv f�r sin taktiska skicklighet och realism. �Jag vet vad du t�nker p�, sa han en g�ng till Anthony Eden, den brittiske utrikesministern, �du undrar om jag vet n�r det �r dags att stoppa.� Men jag �r inte Hitler � jag kommer att veta n�r det �r dags att stoppa.� Det skrytet var inte helt grundl�st. Stalin hade g�ng p� g�ng stannat p� randen till v�pnad konflikt i f�rh�llandet till sina f.d. allierade. Han hade stannat vid Turkiets str�nder, han hade stannat i Persien, han hade gjort halt inf�r m�jligheten att angripa Tito milit�rt, han hade undvikit att g�ra �sterrike till en av sina lydstater och han hade stannat innan blockaden mot Berlin hade drivits till katastrof. Det stod inte klart hur l�ngt han var beredd att g� i den konflikt som uppkommit genom Korea-kriget. �Vet han fortfarande n�r det �r dags att g�ra halt?� undrade m�nnen som omgav honom.
En sak �r emellertid s�ker: han visste inte l�ngre var han skulle s�tta stopp d� det g�llde att f�rnedra och f�rtrampa sin egen nation. Han var fullst�ndigt okunnig om den moraliska kris som han hade kastat in den i. Han f�rstod inte att det var om�jligt b�de f�r honom sj�lv och alla andra att forts�tta hans regeringsmetod och att hans id�er och hans inbillning stod i of�rsonlig mots�ttning till landets behov och tidens realiteter. Nationen hade v�xt ur hans f�rmyndarskap och kunde inte heller uth�rda det mycket l�ngre. Han tycktes fixerad vid tjugo- och trettiotalen. Hans f�rest�llning om det egna folket dr�jde fortfarande kvar i bilden av det primitiva f�rindustriella och huvudsakligen illiterata samh�lle �ver vilket han hade uppr�ttat sin diktatur. Han var of�rm�gen att anpassa sig till femtiotalets Ryssland, det Ryssland, som delvis tack vare honom delvis trots honom hade industrialiserats, moderniserat sin sociala struktur och emanciperat sina massor. F�r�ndringen p�gick fortfarande. Landet hade �nnu l�ng v�g att g� innan det p� allvar kunde njuta av sina framsteg. �nd� �r det sant att �Stalin fann Ryssland arbeta med tr�plog och han l�mnade det utrustat med k�rnvapen[671] �ven om tr�plogens tidevarv fortfarande levde kvar p� alltf�r m�nga niv�er i samh�llet. Denna summering av Stalins regim �r naturligtvis en hyllning till vad den �stadkom. Men i stalinismen samexisterade ocks� p� ett groteskt s�tt tr�, plogen och atombomben � precis som det primitiva barbariet och marxismen gjorde. Och allteftersom nationen utvecklades h�mmade de efterblivna sidorna i Stalins regim framstegen och hotade att s�tta stopp f�r alltsammans.
Stalins nyckfulla despotism hade h�mtat sin styrka ur den gamla bondeklassens sl�het och tr�ghet, fr�n vilken ocks� den nya arbetarklassen hade rekryterats, men den stod i djupaste disharmoni med det v�ldiga urbana och industriella samh�lle som hade skapats. Den �vercentraliserade ledning som han och hans underhuggare ut�vade fr�n Kreml �ver hela ekonomin kunde ha haft sina f�rdelar under den �primitiva ackumulationens� faser, n�r det var n�dv�ndigt att utnyttja nationens extremt magra tillg�ngar och att bevaka att varje ton st�l, kol eller cement kanaliserades till sin r�tta produktionsplats och anv�ndes p� f�reskrivet s�tt. Men denna metod blev direkt skadlig n�r den till�mpades p� ett j�ttelikt, teknologiskt avancerat och industriellt komplicerat system. P� samma s�tt kunde det v�ld med vilket Stalins regering omflyttade millioner b�nder till fabrikerna och utbildade dem till yrkeskunniga arbetare och band dem vid deras arbeten delvis ha urs�ktats s� l�nge det hade varit desperat brist p� arbetskraft och yrkesskicklighet. N�got f�rsonande kanske ocks� skulle kunna ha sagts om den beslutsamhet, fast�n inte om den brutalitet, med vilken Stalin genom differentierade l�neskalor och stakhanovitjsystemet, skapade ett oj�mlikt samh�lle. Men allteftersom yrkesskickligheten blev mindre och mindre begr�nsad, h�mmade tv�ngslagarna och oj�mlikheten den ekonomiska tillv�xten. De h�ll den stora massan av arbetare i ett tillst�nd av apati och sl�het. Allm�nt talat kan man s�ga att den terror som motiverades med behovet av att f�rsvara �oktobers er�vringar� mot kontrarevolutionen blev mer och mer �desdiger allteftersom den nya sociala strukturen konsoliderade sig och gjorde den kapitalistiska restaurationen till en utomordentligt avl�gsen m�jlighet. De nya h�xjakterna och utrensningarna krossade allt socialt initiativ och ansvar inom s�v�l byr�kratin som bland massorna. Och den ledarkult som hade erbjudits de fattiga b�nderna som ett substitut f�r Gud och tsaren f�rol�mpade intelligensen hos den nation som flitigt arbetade p� att modernisera sig, som beg�rligt absorberade modern vetenskap och str�vade efter kulturell mognad.
Vi har tidigare sagt att stalinismen drev barbarismen ut ur Ryssland med barbariska medel. Vi b�r emellertid till�gga att den inte kunde g�ra det slutgiltigt med dessa metoder. Under Stalins sista �r reducerades den progressiva p�verkan hans regering ut�vat till ingenting genom de medel han anv�nde. F�r att kunna forts�tta att utvecklas till en civiliserad stat m�ste Ryssland nu ist�llet driva ut stalinismen. Det som gjorde detta �n mer n�dv�ndigt var den stalinistiska doktrinens inblandning i biologin, kemin, fysiken, lingvistiken, filosofin, ekonomin, litteraturen och konsten � en inblandning som h�rstammade fr�n de dagar d� inkvisitionen f�r hela kristenheten best�mde vad som var r�tta id�erna om Gud, universum och m�nskligheten. Vid sovjetiska universitet var Einstein tabu tills 1953-54 � Freuds teorier �r det fortfarande. S�dana intr�ng av teologiska och byr�kratiska dogmer p� vetenskapens arbetsomr�den tillh�r i det v�sentliga en f�rindustriell epok. I femtiotalets Ryssland stegrades det till sabotage mot vetenskapen, teknologin och det nationella f�rsvaret. Inte ens de sn�vaste sektorsintressen gagnades av det sabotaget och alla utbildade m�nniskor var ivriga att f� bryta det. F�r att g�ra det m�ste de f�r det f�rsta skingra de t�ta dimmor av storrysk chauvinism och storhetsvansinne som i en era av v�ldiga teknologiska framsteg avskar deras land fr�n det v�rldsvida fl�det av id�er och ist�llet uteslutande f�dde det p� den inhemska kunskapsproduktionen. Den stalinistiska isolationism som under tjugo- och trettiotalet hade verkat plausibel f�r s� m�nga avsl�jade nu sin fullst�ndiga absurditet. Fr�n �socialism i ett enda land� hade den nu drivits �ver till �vetenskap i ett enda land�. En s�dan nationell egocentricitet var en hoppl�s anakronism n�r Rysslands �de hade blivit s� ouppl�sligt f�rknippat med den �vriga v�rldens. Inte ens fr�n en stalinistisk utg�ngspunkt kunde f�rh�rligandet av moder Ryssland f�renas med spridandet av revolutionen. En tredjedel av m�nskligheten levde redan under kommunistiska regimer och stalinismen talade som om dess rike hade varit begr�nsat till det gamla Tambov- eller Tula-distriktet. All tider�kning hade upph�rt i Kreml.
Skandalen med l�karnas komplott hade slutligen st�llt i dagen en moralisk kallbrand. Den var inte bara en av m�nga tvetydigheter i Stalins behandling av judarna. Anklagelsen f�r en antisovjetisk konspiration bland v�rldens judar hade stank fr�n �Protocols of the Elders of Zion� och fr�n hopkoken i Goebbels propagandaministerium. Om intrigen hade f�tt forts�tta p� sin inslagna bana � om r�tteg�ngen mot l�karna hade kommit till st�nd � kunde den bara f�tt en f�ljd: en landsomfattande pogrom. �nd� sysslade den regering som givit upphov till intrigerna �nnu med marxismen-leninismen, beordrade fortfarande att skrifterna fr�n den prolet�ra Internationalens grundare skulle tryckas i milliontals exemplar, och att studiet av dessa skulle ing� i den obligatoriska l�roplanen i skolorna. Stalin slog nu mot sj�lva roten av den id� p� vilken revolutionen, partiet och staten hade byggts. Han f�rst�rde sin f�dslor�tt och sin egen regims ideologiska ansikte. Genom denna akt begick stalinismen sj�lvmord till och med innan dess skapare var d�d. Partiet kunde inte trots sin degeneration och f�rnedring f�lja Stalin p� denna sj�lvdestruktiva kurs. Inte heller kunde den stora avancerade delen av intelligentsian och arbetarklassen g�ra det. Skandalen tj�nade endast att p�skynda stalinismens s�nderfall och f�rbereda en f�r�ndring. Den skulle komma i dagen mindre �n en m�nad efter Stalins d�d och den fullst�ndiga rehabiliteringen av l�karna var landets f�rsta manifestation av sin brytning med stalinismen.
D� jag summerade Stalins regim 1948 sade jag att �Stalin kan inte som Hitler r�knas in bland de tyranner vars historiska insats saknar allt v�rde och resning. Hitler var ledaren f�r en ofruktbar kontrarevolution, medan Stalin b�de var ledare och plundrare av en tragisk, sj�lvmots�gande men kreativ revolution.� Detta f�rblir sant om man betraktar helheten i Stalins karri�r. �Den b�ttre delen av Stalins verk� fortsatte jag �kommer med s�kerhet att �verleva Stalin sj�lv p� samma s�tt som de b�ttre delarna av Cromwells och Napoleons verk �verlevde dem.� Detta kommer kanske ocks� att st� sig. Men det m�ste till�ggas att de v�rsta f�reteelserna i Stalins regim koncentrerades och f�rstorades under hans sista �r. Denna omst�ndighet endast f�rst�rker v�r slutsats att �f�r att r�dda den b�ttre delen av Stalins verk till framtiden och f�r att ge det sitt fulla v�rde s� m�ste historien rena och omforma det lika h�rdh�nt som den en g�ng renade och omformade den engelska revolutionen efter Cromwell och den franska revolutionen efter Napoleon.� Vi vet nu att historien p�b�rjade denna reng�ring och omformning p� sj�lva den dag som Stalin gav upp andan � och i denna mening st�r inte �historien� f�r n�gon h�gsta vilja, v�rldsande eller abstrakt lag utan f�r de verkliga handlingar som m�nniskorna beg�r drivna av sina behov och id�er. Det var behoven i sovjetsamh�llet vid slutet av denna stora och dystra epok och id�erna som detta samh�lle bar i arv fr�n oktoberrevolutionen som f�rde dess fram�tblickande krafter mot en brytning med stalinismen. I slutet av 1940-talet kan det ha tyckts vara ett sangviniskt hopp att �i det l�nga loppet kommer de m�nga positiva och v�rdefulla elementen i stalinismens uppfostrande inflytande att v�ndas mot dess s�msta sidor.� Denna f�rv�ntning har nu ocks� g�tt i uppfyllelse fast�n konflikten mellan de motstridiga elementen i det stalinistiska arvet �nnu vid mitten av 60-talet inte f�tt sin slutgiltiga l�sning.
Sovjetsamh�llets fr�msta karakteristika under det f�rsta decenniet efter Stalins d�d l�g i mots�ttningen mellan dess progressiva socio-ekonomiska kraft v�ckt av revolutionen och stimulerad av segern i andra v�rldskriget, och dess moraliska och politiska apati framtvingad av decennier av totalit�rt styre och utpl�ningen av alla oberoende centrum f�r politiskt t�nkande och handlande. En radikal f�r�ndring i regeringen och Sovjetunionens livsform blev en nationell n�dv�ndighet fast�n ingen organiserad politisk kraft kapabel att genomf�ra f�r�ndringen eller k�mpa f�r den p� ett artikulerat s�tt existerade bland folkets massor. Det fanns d�rf�r ingen omedelbar m�jlighet f�r en revolution�r omv�lvning riktad mot den byr�kratiska despotismen. Inte heller d�k n�gon organiserad reformistisk r�relse upp ur folkdjupen. Reformer kunde endast komma uppifr�n, fr�n den styrande gruppen sj�lv, fr�n Stalins eftertr�dare och medbrottslingar. Denna omst�ndighet determinerade p� f�rhand den tveksamma, mots�gelsefulla och opportunistiska naturen hos den s� kallade avstaliniseringen.
Detta var inte f�rsta g�ngen som en stor och sedan l�nge �verh�ngande reform i Rysslands livsform utf�rdes uppifr�n med rent byr�kratiska medel. Hundra �r tidigare efter tsar Nikolaj I hade hans son Alexander II utf�rdat dekretet om avskaffande av livegenskapen � den st�rsta enskilda reformen i Rysslands hela f�rrevolution�ra historia. N�r de missn�jda gods�garna som upplevde det som om tsaren f�rr�dde dem protesterade svarade han: �Det �r b�ttre att avskaffa livegenskapen uppifr�n �n att v�nta p� att den b�rjar avskaffa sig sj�lv underifr�n.� P� samma s�tt best�mde sig Stalins eftertr�dare under hans sista dagar att de var b�ttre att avskaffa de v�rsta f�reteelserna i stalinismen ovanifr�n �n att v�nta p� att de skulle avskaffas underifr�n. Men precis som tsarens halvhj�rtade f�rs�k att emancipera b�nderna hade l�mnat Ryssland med sitt v�ldiga jordproblem ol�st s� skulle Malenkovs och Chrusjtjovs avstalinisering l�mna Sovjetunionen med dess socialistiska aspirationer otillfredsst�llda och dess l�ngtan efter frihet frustrerad. Historien har fortfarande kvar uppgiften att �rena och omforma� Stalins verk.
Stalins d�d tillk�nnagavs p� morgonen den 6 mars 1953. Enligt den officiella medicinska bulletinen hade han sex dagar tidigare drabbats av en hj�rnbl�dning och ett slaganfall och hade f�rlorat talf�rm�ga och medvetande. Natten till den 4:e mars drabbade ett nytt anfall hans hj�rta och andningsorgan. Han dog � vid 73 �rs �lder � n�sta dag kl. 09.30 p� morgonen.
Hans korta sjukdomstid gav hans eftertr�dare precis tid nog f�r att �verv�ga hur de skulle m�ta landet och komma �verens om en provisorisk omf�rdelning av de h�gsta posterna inom parti och stat. I linje med vad alla r�knat med reagerade nationen p� h�ndelsen med de mots�gelsefulla st�mningar som Stalins komplicerade och tvetydiga personlighet kunde inspirera till. En del gr�t i �ngest, andra drog en suck av l�ttnad, de flesta var f�rstummade och skr�ckslagna inf�r framtiden. Hans eftertr�dare gick f�rsiktigt fram. De hade varit Stalins skuggor, men de kunde inte nu styra landet som hans skuggor. De var inte villiga att ge den d�de mannen samma underd�niga hyllning som de gett den levande men de var r�dda f�r att inte g�ra det. �ven de ibland dem som l�ngtade efter att frig�ra sig fr�n hans f�rkv�vande kult, den kult f�r vilken de sj�lva hade varit �verstepr�ster, var skr�ckslagna inf�r den j�sning de skulle kunna provocera genom n�gon handling, som kunde verka som ett vanhelgande av Stalin.
Vid hans begravning talade d�rf�r Malenkov och Berija l�gm�lt om hans meriter och med en icke �nskad sj�lvcensur. Medan ceremonin p�gick r�rde sig v�ldiga massor av egen drift mot R�da Torget. Och d� inte myndigheterna hade f�rutsett s� v�ldiga processioner misslyckades polism�nnen att kontrollera dem. Massorna r�kade i panik och m�nga m�nniskor, kvinnor och barn trampades ihj�l. S�dana katastrofer hade intr�ffat f�rr, vid tsarernas begravningar eller kr�ningar.
Kistan med Stalins kropp f�rdes till kryptan i Mausoleet vid R�da Torget och placerades d�r vid Lenins sida. P� natten m�lades Stalins namn bredvid Lenins p� Mausoleets yttre mur. Men inom kort skulle kroppen kastas ut d�rifr�n och namnet suddas bort. Efterv�rlden, hems�kt av Stalins ande, och f�rbryllad av det arv hans styre hade l�mnat, men fortfarande of�rm�gen att bem�stra eller �vervinna det, tycktes f�r tillf�llet bara vilja kasta honom ut ur sitt minne.
F�rteckningen upptar endast de k�llor som f�rfattaren har citerat eller direkt h�nvisat till.
Allilujev, S.: �Projdennyj Put.� Moskva 1946.
Allilujeva. A. S.: �Vospominanija.� Moskva 1946. (Dessa Stalins sv�gerskas memoarer fick 1946 ett varmt mottagande i den ryska pressen, men 1948 kritiserades de skarpt av �Pravda� och blev tydligen konfiskerade, emedan Allilujeva hade behandlat sin sv�ger och de �vriga partiledarna �otill�tligt familj�rt�.)
Arkomed, S. T.: �Rabotjeje Dvizjenie i Sotsial-Demokratija na Kavkaze.� F�rord av G. Plechanov. Moskva-Petrograd 1923.
Badajev, A. E.: �Bolsjeviki v Gosudarstvennoj Dume.� Moskva-Leningrad 1930.
Barmine., A.: �One Who Survived.� New York 1945.
�Batumskaja Demonstratsija 1902 goda� (en samling minnen och dokument). Moskva (?) 1937.
Bazjanov (Bajanov), B.: �Stalin, der rote Diktator.� Berlin, odaterad.
Berija, (Berya) L.: �On the History of the Bolshevik Organizations in Transcaucasia� (Engelsk �vers�ttning fr�n den fj�rde ryska upplagan.) London, odaterad.
Bonnet, G.: �D�fense de la paix, de Washington au Quai d�Orsay.� Gen�ve 1946.
Bucharin, N.: �Kritika Ekonomitjeskoj Platformy Oppozitsii.� Leningrad, odaterad.
� �Dengi v Epoche Proletarskoj Diktatury.� Moskva 1920 (?).
� �Historical Materialism.� London 1926. [Den materialistiska historieuppfattningen.]
� (Bukharin) och Preobrazjenskij (Preobrazhensky), E.: �The ABC of Communism.� London 1922. [Kommunismens ABCD]
Byrnes, J. F.: �Speaking Frankly.� London 1948.
Chatjapuridze, se Macharadze.
Churchill, W. S.: �The Aftermath.� London 1944.
� �The Second World War.� Vol. I. London 1948.
Ciechanowski, J.: �Defeat in Victory.� London 1948.
Dan, F.: �Projchozjdenie Bolsjevizma.� New York 1946.
Davies, J. E.: Geneve �Mission to Moscow.� London 1942.
Deane, J. R.: �The Strange Alliance.� London 1947.
Eastman, M.: �Since Lenin Died.� London 1925.
Falls, C.: �The Second World War.� London 1948.
Fischer, L.: �The Soviets in World Affairs.� London 1930.
Gafencu, G.: �Prelude to the Russian Campaign.� London 1945.
Gathorne-Hardy, G. M.: �A Short History of International Affairs.� London 1938.
�History of the Civil War in the U. S. S. R., The.� Edited by M. Gorky, V. Molotov, K. Voroshilov, S. Kirov, A. Zhdanov, J. Stalin. English edition. Moskva 1946.
�History of the Communist Party of the Soviet Union (Bolsheviks).� Short Course. Edited by a Commission of the Central Committee. (Authorized English Edition.) Moskva 1943.
Hull, Cordell: �The Memoirs of Cordell Hull.� Vol. New York 1948.
Isaacs, H. R.: �The Tragedy of the Chinese Revolution.� London 1938. [Svensk �vers. Den kinesiska revolutionens tragedi]
�Istorija Diplomatii.� Vol. I-III. Utgiven av V. P. Potemkin. Moskva 1941-45.
�Istorija Klasovoj Borby v Zakavkazii.� Vol. I. Tiflis 1930.
Jaroslavskij, se Yaroslavsky.
Kirov, S. M.: �Izbrannye Stat�ji i Retji.� Moskva 1944.
Kollontay (Kollontaj), A. M.: �The Workers� Opposition in Russia.� London 1923.
Kosjelev, F.: �Stalinskij Ustav-Osnovnoj Zakon Kolchoznoj Zjizni.� Moskva 1947.
Krasin, L.: �Leonid Krasin, his Life and Work.� London, odaterad.
Krasin, L. B.: �Dela Davno Minuvsjich Dnej� Moskva 1930.
Kritsman, L.: �Gervjtjeskij Period Velikoj Russkoj Revolutsii.� Moskva 1924 (?).
Krivitsky, V. G.: �I Was Stalin�s Agent.� London 1939.
Krupskaya, N.: �Memories of Lenin.� London 1942. [svensk �vers: Krupskaja, Lenin]
�Lenin� (Officiell biografi av Marx-Engels-Lenin-institutet i Moskva). London 1943.
Lenin, V. I.: �Sotjinenija.� Moskva 1935 och 1941-48. Citat ur vol I-XX �r, d�r ej annat anges, h�mtade ur fj�rde ryska upplagan, citat ur vol. XXI-XXX ur tredje ryska upplagan.
Lenin, V. I.: �Collected Works of V. I. Lenin.� Vol. XX-XXI, authorized English edition. London, odaterad.
� �Letters of Lenin.� London 1937.
� The Essentials of Lenin.� Vol. I-II. London 1947.
Lenin, V. I.: �Briefe an Maxim Gorki 1908-13.� Med f�rord av L. Kamenev. Wien 1924.
Lenin och Stalin: �Sbornik Proizvedenij k Izutjeniju Istorii VKP� (b), vol. II. Moskva 1936.
�Leninskij Sbornik.� Vol. II och XVIII. Moskva 1931.
Liddel Hart, B. H.: �The Other Side of the Hill� London 1948.
Ljastjenko, P. I.: �Istorija Narodnovo Chozjajstva SSSR.� Vol. I-II. Moskva 1948.
Macharadze, F., och Chatjapuridze, G. V.: �Otjerki po Istorii Rabotjevo i Krestijanskovo Dvizjenia v Gruzii.� Moskva (?) 1932.
Martel, Giffard: �The Russian Outlook.� London 1947.
Marx K.: �Capital�, translated by S. Moore and E. Aveling. Vol. I. London 1938.
Marx, K., och Engels, F.: �Perepiska K. Marxa i F. Engelsa s Russkimi Polititjeskimi Dejateljami.� Moskva 1947.
Maur�n, J.: �R�volution et Contre-r�volution en Espagne.� Paris 1937.
Namier, L. B.: �Diplomatic Prelude.� London 1948.
�Nazi-Soviet Relations, 1939-41.� Documents from the Archives of the German Foreign Office, edited by. R. J. Sontag and J. S. Beddie, Department of State. Washington 1948.
Notkin, A. L.: �Otjerki Teorii Sotsialistitjeskovo Vosprojzvodstva.� Moskva 1948. Perkins, F.: �The Roosevelt I Knew.� London 1948.
Pilsudski, J.: �Rok 1920.� (Pilsudskis polemik mot Tuchatjevskij.) Warszawa 1931.
Pokrovsky, M. N.: �Brief History of Russia� Vol. I-II. London 1933.
Popov, N.: �Outline History of the Communist Party of the Soviet Union.� Vol. I-II. English translation from the sixteenth Russian edition. London, odaterad.
�Prazjskaja Konferentsija RSDRP� (en samling minnen och dokument, utgivna av O. Pjatnitskij). Moskva (?) 1937.
�Razskazi o Velikom Staline� (minnen av Stalins georgiska v�nner och skolkamrater), vol. II. Tbilisi (Tiflis) 1941.
Reed, John: �Ten Days that Shook the World.� (3rd edition.) London 1934. [Tio dagar som skakade v�rlden.]
Schacht Hjalmar: �Abrechnung mit Hitler.� Hamburg-Stuttgart 1948.
Scott, John: �Behind the Urals.� London 1942.
Serge, Victor: �Portrait de Staline.� Paris 1940.
Sherwood, Robert E.: �Roosevelt and Hopkins.� New York 1948.
Sjljapnikov, A.: �Semnadtsjatyj God.� Moskva-Leningrad 1925.
Sikorski, W.: �Nad Wista i Wkra.� Lvov (?) 1928.
�Smena Vech� (Essayer av N. N. Ustrialov, V. V. Kljutjnikov m.fl.). Prag 1922.
Souvarine, B.: �Stalin.� London, odaterad. [Stalin]
�Soviet Foreign Policy During the Patriotic War.� Vol. I. London, odaterad. (H�nvisningar till vol. II avser den ryska upplagan: Vnesjnjaja Politika Sovetskovo Sojuza v Period Otetjestvennoj Vojny. Vol. II. Moskva 1946.)
�Soviet Union 1936� (Collection of statements by Stalin, Tukhachevsky, Molotov, and others). Authorized English edition. London, odaterad.
Stalin, J.V.: �Sotjinenija� Vol. Moskva 1946-48.
� �Problems of Leninism.� Authorized English translation from eleventh Russian edition. Moskva 1945.
� �Leninism� Vol. II. London 1933.
� �The October Revolution.� London 1936.
� �War Speeches, Orders of the Day.� London 1945 (?).
� �An Interview with the German Author Emil Ludwig.� Moskva 1932.
� och Lenin: �Sbornik Proizvedenij k Izutjeniju Istorii VKP� (b). Vol. II. Moskva 1936. (Andra k�llor f�r Stalins uttalanden har varit rapporter och protokoll fr�n kommunistpartiets kongresser och konferenser, diverse tidskrifter m.m.)
�J. Stalin.� (En samling artiklar p� hans sextio�rsdag.) Voronezj 1940.
�Stalin i Chasjim.� Med f�rord av N. Lakoba. Suchum 1934.
�Stalin, Kratkaja Biografija� (Officiell biografi av Marx-Engels-Lenin-institutet.) Moskva 1944.
Suchanov, N.: �Zapiski o Revolutsii� Vol. Berlin 1922.
Sverdlov, Y. M.: �Sbornik, Vospominanija.� Leningrad 1926.
Tarl�, E.: �Napoleon.� Moskva 1942.
Thalheimer, A.: �1923: Eine verpasste Revolution?� Berlin 1931.
Trotskij, L.: �Sotjinenija.� Vol. III. Moskva 1924.
� �Europa und Amerika.� Berlin 1926. [Europa och Amerika]
� �Germany, the Key to the International Situation.� London 1931. [Tyskland - nyckeln till den internationella situationen]
� �Kak Vooruzjalas Revolutsija.� Vol. I-III. Moskva 1924-25.
� �Mein Leben.� Berlin 1930. [Mitt liv]
� �Permanentnaja Revolutsija.� Berlin 1930. [Den permanenta revolutionen]
� �Stalin� (2nd edition). New York 1946.
� �The History of the Russian Revolution.� Vol. I-III. London 1932-33. [Ryska revolutionens historia]
� �The Real Situation in Russia.� London, odaterad.
� �The Revolution Betrayed.� London 1937. [Den f�rr�dda revolutionen]
� �The Stalin School of Falsification.� New York 1937. [Stalins f�rfalskarskola]
� �The Third International after Lenin.� New York 1936. [Tredje internationalen efter Lenin]
�The Errors of Trotskyism: A Symposium� (A symposium by Krupskaya, Kamenev, Stalin, Trotsky, Zinoviev, and others,) London 1925. (Andra k�llor f�r Trotskijs uttalanden har varit rapporter och protokoll fr�n kommunistpartiets kongresser och konferenser, diverse tidskrifter, The Case of Leon Trotsky etc.)
Trotskij, N.: �Nasji Polititjeskije Zadatji�. Gen�ve 1904.
�Trudy Pervoj Vsesojuznoj Konferentsii Istorikov-Marksistov�. Vol. I-II. Moskva 1930.
Tuchatjevskij, M.: �Vojna Klassov�. Moskva 1921.
�U Velikoj Mogily�. (En samling artiklar, erinringar och d�dsrunor om Lenin.) Moskva 1924.
Varga, E.: �Izmenenija v Ekonomike Kapitalizma�. Moskva 1946.
Virta, N.: �Stalingradskaja Bitva�. Moskva 1947.
Vorosjilov, K.: �Lenin, Stalin i Krasnaja Armija,� Moskva 1934.
Voznesenskij, N.: �Voennaja Ekonomika SSSR�. Moskva 1948.
� �Economic Results of the USSR in 1940,� Moskva 1941.
Webster, C. K.: �The Foreign Policy of Castlereagh�. Vol. II. London 1934.
Welles, Sumner: �The Time of Decision�. London 1944.
Wollenberg, E.: �The Red Army�. London 1940.
Yaroslavsky, E.: �Landmarks in the Life of Stalin�. London 1942.
Zetkin, Klara: �Reminiscences of Lenin,� London 1929. [Minnen av Lenin]
Zinovjev, G.: �Sotjinenija�, Vol. XV. Moskva 1926.
F�ljande protokoll och referat fr�n konferenser och kongresser samt resolutionssamlingar har citerats:
2 Sjezd RSDRP. Moskva 1932.
Protokoly Objedinitelnovo Sjezda RSDRP v Stockholme v 1906 g. Moskva-Leningrad 1926.
Prazjskaja Konferentsija RSDRP. Moskva (?) 1937.
6 Sjezd RSDRP. Moskva 1934.
8 Sjezd RKP (b). Moskva 1933.
10 Sjezd RKP (b), Stenografitjeskij Ot�tjot. Moskva 1921.
13 Sjezd VKP (b), Stenografitjeskij Ot�tjot, Moskva 1925.
14 Sjezd VKP (b), Stenografitjeskij Ot�tjot, (andra upplagan). Moskva 1926.
15 Sjezd VKP (b), Stenografitjeskij Ot�tjot, Moskva 1928.
15 Konferentsija VKP (b), Stenografitjeskij Ot�tjot. Moskva 1927.
3 Sjezd Profsojuzov, Moskva 1920,
VKP (b) v Rezolutsijach i Resjenijach. Vol. I-II. Moskva 1936. �Kommunistitjeskij Internatsional v Dokumentach� (utgiven av Bela Kun), Moskva 1933.
�Protokoll der Erweiterten Exekutive der Kommunistischen Internationale�, (Februari-mars 1926) Hamburg-Berlin 1926.
F�ljande officiella referat fr�n utrensningsprocesserna har anv�nts av f�rfattaren:
Sudebnyj Ot�tjot Po Delu Trotskistskovo-Zinovjevskovo Terroristskovo Tsentra, Moskva 1936.
Sudebnyj Ot�tjot Po Delu Antisovjetskovo Trotskistskovo Tsentra, Moskva 1937.
Sudebnyj Ot�tjot Po Delu Antisovjetskovo i Pravo Trotskistskovo Bloka, Moskva 1938.
Dessutom:
The Case of Leon Trotsky (referat av f�rh�ren r�rande de anklagelser som framst�llts mot honom under Moskvaprocesserna av den F�rberedande unders�kningskommissionen). London 1937. [svensk �vers. Fallet Leo Trotskij i PDF-format]
Diverse dokumentariska k�llor:
�Batumskaja Demonstratsija 1902 goda�. Moskva (?) 1937.
�Falsifiers of History�, Communiqu� of Soviet Information Bureau, English Version. London 1948.
�Kratkij Ot�tjot o dejatelnosti Narodnovo Komisariata Rabotje-Krest�-janskoj Inspektsii za 1921 g. Moskva 1921,
�Soobstjenija Sovetskovo Informbureau,� Vol. III. Moskva 1943.
Tidningar och tidskrifter:
Bolsjevik, Bulleten Oppozitsii, Gosudarstvo i Pravo, Istoritjeskij Journal, Izvestija, Krasnyj Archiv, Krasnaja Zvezda, Kommunistische Internationale, Mirovoje Chozjajstvo i Mirovaja Politika, Planovoje Chozjajstvo Pravda, Proletarskaja Revolutsija, Rundschau, Sotsialistitjeskij Vestnik, Voprosy Istorii, Strany Mira (Statistical Yearbook 1946).
Kritiska recensioner av Stalin-biografin:
G Breitman: Deutschers Stalinbiografi
Max Shachtman: Deutschers Stalin
[1] Under de sista �ren av Stalins era reproducerade f�r mig ok�nda personer i Polen i hemlighet min broschyr Moskvar�tteg�ngen, som jag 1936 hade publicerat i Warszawa f�r att avsl�ja den illa beryktade r�tteg�ngen mot Zinovjev och Kamenev. Genom att g�ra detta riskerade de liv och frihet; och n�gra d�mdes faktiskt till flera �rs f�ngelse. Jag fick helt nyligen h�ra talas om detta av presidenten f�r Polens H�gsta Domstol som 1956 eller 1957 annullerade domarna.
[2] Hur n�gra kritiker mottog denna f�ruts�gelse kan man se i f�ljande avsnitt fr�n Franz Borkenaus mycket l�nga ess� om Stalin, publicerad som en specialartikel i tidskrifter som kom ut i olika l�nder under beskydd av Kongressen f�r Kulturell Frihet (Der Monat, Preuves och andra):
��Deutschers perspektiv �r ytterst felaktigt ... Napoleons person skulle kunna avskiljas fr�n Frankrikes �den, och det som hade utr�ttats under revolutionen och den napoleonska perioden skulle �nd� best�. Men det �r mer �n tvivelaktigt om Rysslands �de skulle kunna avskiljas fr�n stalinismen, �ven om Stalin n�gon g�ng skulle d� en naturlig d�d. Den inre lagbundenheten hos den stalinistiska terrorn driver Stalins Ryssland inte mindre � �ven om det sker l�ngsammare � �n vad den nazistiska terrorns lagbundenhet drev Hitlers Tyskland till en konflikt med v�rlden och d�rvid till en total katastrof, inte bara f�r den terroristiska regimen utan ocks� f�r den nation som regeras av den ... Faran med Deutschers bok �r att den i st�llet f�r denna allvarliga och bekymmersamma framtidsutsikt f�r fram en annan, som �r mer normal och lugnande. Enligt Deutschers uppfattning finns det inget fruktansv�rt att befara eftersom terrorn p� det hela taget tillh�r det f�rflutna. Mot denna uppfattning f�r vi fram �sikten att nittonhundratalets revolution visar paralleller med tidigare revolutioner endast under dess inledningsfas, men att den d�refter introducerar en regim av �ndl�s terror, av fientlighet mot allt m�nskligt, av fasor utan barmh�rtighet och som endast kan botas ferro et igni.� Borkenau var den ledande stj�rnan i en tankeskola som under �ver ett �rtionde olyckligtvis var oerh�rt inflytelserik i v�sterl�ndsk �sovjetologi�
[3] Brevet citeras i slutet av kapitel 4 nedan. Man kan naturligtvis inte betrakta som privata det f�tal brev som under de senaste tv� �ren f�r f�rsta g�ngen offentliggjorts i Stalins samlade skrifter, ty dem har han i regel skrivit ex officio.
[4] F. Macharadze: �Grusija v XIX veke� i �Trudy Pervoj Vsesojuznoj Konferentsii Istorikov-Marksistov�, vol. I, s. 488.
[5] E. Jaroslavskij: �Landmarks in the Life of Stalin�, s. 7.
[6] A. S. Allilujeva: �Vospominanija�, s. 167.
[7] E. Jaroslavskij: a. a., s. 7.
[8] L. Trotsky: �Stalin�, s. 6-7.
[9] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. I, s. 314-315.
[10] I Allilujevs memoarer, som inneh�ller utf�rliga upplysningar om Stalins och hans mors privatliv, �r hans far aldrig omn�mnd.
[11] A. S. Allilujeva: a. a., s. 81.
[12] A. S. Allilujeva: a. a., s. 82.
[13] Soso �r den georgiska motsvarigheten till namnet Josef. Soselo �r dess diminutiva form.
[14]� �Istorija Klasovoj Borby v Zakavkazii�, vol. I, appendix, s. 89-90.
[15] L. Berija: �On the History of the Bolshevik Organizations in Transcaucasia�, s. 11; F. Macharadze och G. V. Chatjapuridze: � Otjerki po Istorii Rabotjevo i Krestijanskovo Dvizjenia v Gruzii�, s. 114-128; S. T. Arkomed: �Rabotjeje Dvizjenie i Sotsial-Demokratija na Kavkaze�, s. 49-50.
[16] E. Jaroslavskij: a. a., s. 9-10.
[17] Ilja Tjavtjavadze, den mycket framst�ende georgiske nationalist-liberale ledaren och diktaren, sammanfattade �r 1899 erfarenheterna av ett sekel under ryskt herrav�lde s�lunda: �Det fanns ingen annan utv�g. Giorgij XII [den siste kungen av �stgeorgien] tvingades s�ka st�d antingen hos Turkiet eller Iran eller Ryssland f�r att r�dda Georgien ... Han m�ste tr�ffa sitt val snabbt. Georgien v�nde sig helt naturligt mot trosf�rvanten Ryssland. Detta val dikterades f�r honom av hans f�rf�ders vilja, vilka alltsedan 1491 upprepade g�nger hade f�rhandlat med Ryssland i hopp att vinna dess st�d.� Citerat ur G. Chatjapuridzes essay �ver �Georgien och Ryssland under adertonhundratalet� i �Voprosy Istorii�, nr 5-6 1946.
[18] Ibid.
[19] Hur sv�rt det �r att dra medelproportionalen mellan Rysslands goda och skadliga inflytelser p� Georgien framg�r av en episod under en sovjetrysk historikerkongress 1929 som inte saknar ett v�lg�rande drag av komik. Den framst�ende georgiske marxisten F. Macharadze h�ll ett f�redrag, i vilket han t�mligen utf�rligt uppeh�ll sig vid de ljusare sidorna av Georgiens f�rening med Ryssland. Detta framkallade en protest fr�n professor Pokrovskij, den d� ledande ryske historikern: �Kamrat Macharadze har Visat oss ryssar alldeles f�r stort �verseende. I det f�rflutna har vi, ryssarna, och jag talar som storryss av det renaste t�nkbara blod, i det f�rflutna, har vi, ryssarna, varit de v�rsta sk�vlarna man kan t�nka sig. �Trudy Pervoj Vsesojuznoj Konferentsii Istorikov-Marksistov�, vol. I, s. 494-495.
[20] Bondeuppror utbr�t i Georgien 1804, 1811, 1812, 1820, 1830, 1837, 1841, 1857, 1866. Vid tiden f�r Krimkriget hyste de ryska bef�lhavarna stor �ngslan f�r de kaukasiska livegnas h�llning. Det p�stods att brittiska beskickningen i Trebizond f�rs�g dem med vapen f�r ett uppror. Se P. I. Ljastjenko: �Istorija Narodnovo Chozjajstva SSSR�, vol. I, s. 557, F. Macharadze i �Trudy etc.�, vol. I, s. 485 ff., samt G. V. Chatjapuridze: �Krestijanskoje Dvizjenie v Gruzii� i �Otjerki po Istorii Rabotjevo i Krestijanskovo Dvizjenia v Gruzii�, s. 13-105.
[21] Den citerade k�llan �r �Kavkazkoje Chozjajstvo�, organ f�r Kejserliga Lantbruksinstitutet. Se �Istorija Klasovoj Borby v Zakavkazii�, vol. I, s. 10-15.
[22] Den georgiske skalden G. Leonidze, som har skrivit en panegyrisk episk dikt om Stalins barndom och ungdom, antyder att Stalins livegne farfar blev torterad till d�ds av sin godsherre. (Dikten �r �versatt till ryska av N. Tichonov och publicerades i bokform 1944.)
[23] Lenin: �Sotjinenija�, vol. XVIII, s. 508.
[24] Eleverna fick skriva uppsatser om s�dana �mnen som �P� vilket spr�k talade Balaams �sna?� p�st�r en av Stalins biografer.
[25] Citerat i L. Trotsky: �Stalin�, s. 14.
[26] �Istorija Klasovoj Borby v Zakavkazii�, vol. 1, appendix, s. 31-100.
[27] Ibid., s. 83.
[28] Ibid., s. 89-90.
[29] Ibid., s. 92.
[30] Ibid., s. 100; �Razskazi o Velikom Staline�, s. 79; S. Allilujev: Projdennyj Put�, s. 86.
[31] Under samma signatur har verserna blivit omtryckta i tv� georgiska poesiantologier 1899 och 1907. Se M. Kelendjeridze: �Stichi Junovo Stalina� i �Razskazi o Velikom Staline�, s. 67-70.
[32] Citerat efter E. Jaroslavskij: a. a., s. 15.
[33] Ibid., s. 16-17.
[34] Ibid., s. 17.
[35]��J. V. Stalin, Kratkaja Biografija�, s. 24.
[36] Pirveli Dasi (F�rsta gruppen) hade med st�d av framstegsv�nliga personer ur den. georgiska adeln pl�derat f�r livegenskapens upph�vande redan f�re 1865. L. Berija: a. a., s. 203, och S. T. Arkomed: a. a., s. 172-179.
[37] F. Macharadze: �Trudy etc.�, vol. I, s. 489-490, samt �Otjerki po Istorii Rabotjevo i Krestijanskovo Dvizjenia v Gruzii�, s. 115-128.
[38] Stalin bevarade senare Tsulukidze i tacksamt minne. P� hans tillskyndan omtryckte det sovjetryska statsf�rlaget �r 1927 i bokform Tsulukidzes essayer, utspridda i m�nga sm� georgiska tidskrifter.
[39] E. Jaroslavskij: a. a., s. 16-17.
[40] Ibid.
[41] Egendomligt nog v�grade Marx sj�lv att st�dja de ryska marxisterna i deras kontrovers med narodnikerna. Se hans brev till Vera Zasulitj i �Perepiska K. Marxa i F. Engelsa s russkimi polititjeskimi dejatelami�.
[42] Under senare �r blev de legala marxisterna den konservativa liberalismen och monarkismens f�respr�kare. Tugan-Baranovskij blev bekant i v�sterlandet som f�rfattare till en marxistisk historik �ver kooperationen i Storbritannien under adertonhundratalet.
[43] Det var en g�ngse kvickhet att �i hela v�rlden �r marxisterna arbetarklassens parti, det �r bara i Ryssland de �r storfinansens�. M. N. Pokrovskij: �Brief History of Russia�, vol. II, s. 72.
[44] Det kan i f�rbig�ende n�mnas, att majoritetens ledare Noa Jordania inte var n�gon typisk �legal marxist� � han blev senare de georgiska mensjevikernas erk�nde ledare. Efter 1917 blev han Georgiska republikens valde president. Han f�rdrevs ur sitt land vid den sovjetryska invasionen i Georgien som beordrades av Stalin personligen 1921. Dispyterna som �gde rum i Tiflis vid sekelskiftet var s�ledes i viss m�n prologen till ett framtida drama.
[45] Ochranan, som ersatte Tredje avdelningen, var den politiska polisk�r som uppsattes 1881 efter mordet p� Alexander II. En skildring av denna f�rstamajdemonstration l�mnas i F. Macharadze och G. V. Chatjapuridze: a. a., s. 164-165, och S. Allilujev: a. a., s. 46-48.
[46] S. Allilujev: a. a., s. 46-59. Se �ven �Krasnyj Archiv�, nr 3 1939.
[47] �Razskazi o Velikom Staline�, s. 91; L. Berija: a. a., s. 22; S. Allilujev: a. a., s. 7480; L. Trotsky: �Stalin�, s. 27-28.
[48] L. Berija: a. a., s. 23.
[49] L. Berija: a. a., s. 24.
[50] L. B. Krasin: �Dela Davno Minuvsjych Dnej�, s. 14-17. Krasin, som bar ansvaret f�r hela den tekniska sidan av organisationen, kallar Ketskoveli �ett organisatoriskt geni�.
[51] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. I, s. 3-10.
[52] Ibid., s. 11.
[53] Ibid., s. 21-22. Den inb�rdes ordning i vilken f�rfattaren talar om de �suckande� folkslagen f�rtj�nar att observeras. F�rst kommer de f�rtryckta klasserna inom sj�lva det ryska samh�llet, sedan polacker och finnar, sedan judarna; och f�rst efter judarna n�mner f�rfattaren bland andra georgierna, sitt eget folk, f�r att sluta med de f�rf�ljda ryska religi�sa sekterna. Ordningsf�ljden berodde inte p� en slump. Den var avsedd att infoga det georgiska problemet i ett stort internationellt sammanhang, d�r det framtr�dde som endast ett � och inte det viktigaste � specialfall av allm�nt, riksomfattande f�rtryck. Att behandla det georgiska problemet p� detta s�tt i en georgisk tidning var n�stan utmanande kallblodigt. F�rfattaren var tydligt besluten att motverka den politiska egocentricitet, s� karakteristisk f�r alla f�rtryckta folk, fr�n vilken andra politiska grupper i Georgien inte var fria. �Brdzolas� l�fte i sitt f�rsta nummer att behandla den georgiska socialismen som en organisk del av den ryska socialismen infriades h�r till punkt och pricka.
[54] Ibid., s. 23. 1939 s�kte Stalin p� f�rhand f�rsvara den tysk-ryska nonaggressionspakten med att v�stmakterna efter M�nchen ville att Ryssland skulle �kratsa kastanjerna ur elden �t dem�.
[55] I f�rordet till sina �Samlade skrifter�, skriver 1946 (ibid., s. XIV-XV), f�rklarar Stalin varf�r han ans�g att Ryssland inte var moget f�r socialismen vid denna tid. Han �godtog den tes som var g�ngse bland marxisterna, enligt vilken ett av huvudvillkoren f�r den socialistiska revolutionens seger var att proletariatet var i majoritet bland befolkningen. I de l�nder d�r proletariatet �nnu inte utgjorde folkets majoritet, d�rf�r att kapitalismen �nnu inte var tillr�ckligt utvecklad, var f�ljaktligen socialismens seger en om�jlighet.�
[56] Ibid., s. 26-27.
[57] Ibid., s. 28.
[58] L. Berija: a. a., s. 24-25; L. Trotsky: �Stalin�, s. 29-30.
[59] A. S. Allilujeva: a. a., s. 110.
[60] Se S. Todrijas och G. Kaladzes minnen i �Batumskaja Demonstratsija 1902 goda�, s. 53, 73.
[61] Se polisrapporterna om Stalins verksamhet, ibid., s. 177-190. En f�rgrik beskrivning av Batumorganisationens primitiva orientaliska milj� �terfinnes i �Stalin i Chasjim�, s. 14-32. Jagad av polisen begav sig Koba till en abchasisk by n�ra Batum. D�r bodde han i en gammal muselman Chasjims hus, dit han �ven transporterade tryckpressen. Organisationsmedlemmar som kom f�r att h�mta illegala flygblad f�rkl�dde sig till kvinnor och dolde ansiktena med �tjadras�, de l�nga sl�jor som av �lder b�res av kaukasiska kvinnor. Grannarna fattade misstankar, och det kom ut ett rykte att Koba sysslade med falskmynteri. N�r byborna b�rjade kr�va en andel av hans vinst blev situationen riskabel. Men Koba lyckades tydligen klarg�ra den verkliga arten av sitt arbete f�r byborna och vinna deras f�rtroende. Han tvingades emellertid lova Chasjim att han skulle �verg� till den muhammedanska l�ran.
[62] L. Berija: a. a., s. 29; �Batumskaja Demonstratsija 1902 goda�, s. 64-65, 187-190.
[63] E. Jaroslavskij: a. a., s. 31; �Batumskaja Demonstratsija 1902 goda�, s. 96-97.
[64] N. Krupskaya: �Memories of Lenin�, s. 72-80 [svenska: Krupskaja, Lenin]; L. Trotzki: �Mein Leben�, s. 154.
[65] Lenin: �Sotjinenija�, vol. VII, s. 55-69; F. Dan: �Projchozjdenie Bolsjcvizma�, s. 266-280.
[66] F. Dan: a. a., s. 281, och �2 Sjezd R. S. D. R. P.�, s. 278.
[67] Lenin: �Sotjinenija�, vol. VI, s. 456-459.
[68] N. Trotskij: �Nasji Polititjeskije Zadatji�, s. 90-102; Lenin: Sotjinenija�, vol. VII, s. 353.
[69] Lenin: �Sotjinenija�, vol. IX, s. 32-48, 74-85; F. Dan: a. a., s. 358-362.
[70] L. Trotsky: �Stalin�. s. 50. Trotskij grundade sitt p�st�ende p� en enda mening i en polisrapport fr�n 1911. Rapporten �r otillf�rlitlig �ven p� andra punkter. Den meddelar t.ex. att Stalin ansl�t sig till det socialdemokratiska partiet f�rst 1902.
[71] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. 1, s. 62-73.
[72] Ibid., s. 71.
[73]� �Vi m�ste lyfta kallet och partimedlemmens betydenhet h�gre, h�gre och alltj�mt h�gre�, slutade Lenin vid kongressen sitt anf�rande om paragraf I (�Sotjinenija�, vol. I, s. 459). �Vi borde ha skapat�, tillade han senare, �ett slutet, h�ngivet �Iskra�-pr�sterskap� (ibid., vol. VII, s. 65).
[74] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. 1, s. 74-80.
[75] En officiell rapport g�r g�llande att partisangrupperna p� den georgiska landsbygden huvudsakligen bestod av �tempor�rt livegna�. Se �Istorija Klasovoj Borby v Zakavkazii�, vol. I, s. 23.
[76] S. Allilujev: a. a., s. 130.
[77] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. I, s. 81-88.
[78] Ibid., s. 89-130.
[79] Lenin: �Sotjinenija�, vol. VIII, s. 336.
[80] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. I, s. 134.
[81] �V. K. P. (b) v Rezolutsijach�, vol. I, s. 59; N. Popov: �Outline History of the Communist Party of the Soviet Union�, vol. I, s. 174.
[82] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. I, s. 138-159.
[83] Ibid., s. 156.
[84] Trotskijs uppfattning delades av Helphand-Parvus, vars roll i den ryska revolutionen blott var episodisk.
[85] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. I, s. 189-190.
[86] L. Berija: a. a., s. 80.
[87] Sjaumian var den blivande bolsjevikiske folkkommissarien i Baku, en av de tjugusex kommissarier som blev skjutna under den brittiska interventionen i Kaukasien.
[88] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. VI, s. 54.
[89] Se G. Kramolnikovs skildring i �Trudy Pervoj Vsesojuznoj Konferentsii IstorikovMarksistov�, vol. I, s. 210-247.
[90]� �Komitetjiken [kommitt�mannen]�, skriver Krupskaja, �var vanligen en t�mligen sj�lvs�ker person, som var medveten om vilket stort inflytande kommitt�ernas arbete hade p� massorna; han erk�nde i regel ingen som helst demokrati inom partiet. �Den d�r demokratismen [som kr�vde att kommitt�erna skulle tills�ttas av de meniga medlemmarna] leder bara till att vi faller i myndigheternas h�nder ...�, brukade komitetjikerna s�ga. Och i hemlighet f�raktade dessa kommitt�m�n alltid �utlandsfolket� [dvs. ledarna i emigrationen] ... �De borde skickas ut att arbeta under ryska f�rh�llanden�, var deras dom. Komitetjikerna ... gillade inga nya p�fund ... �r 1904-05 ... uppbar de ett fruktansv�rt ansvar ... men m�nga av dem hade ytterligt sv�rt att anpassa sig efter ... de �kade m�jligheterna till legalt arbete och �ppna kampmetoder.� (A. a., 5. 93.) Krupskajas ord �terspeglar utan tvivel Lenins �sikt om kommitt�m�nnen.
[91] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. I, s. 196-205.
[92] Ibid., s. 236-238.
[93] Ibid., s. 214-235.
[94] Ibid., s. XI-XV.
[95] Ibid., s. 250-276.
[96] ��Protokoly Objedinitelnovo Sjezda RSDRP v Stockholme v 1906 g.�, s. 262-267, 336-337.
[97] �V. K. P. (b) v Rezolutsijach�, vol. 1, s. 67-68; L. Trotsky: �Stalin�, s. 97.
[98] Ibid.
[99] L. Trotsky: �Stalin�, s. 105 och �Mein Leben�, s. 209-210.
[100] L. Trotsky: �Stalin�, s. 104-108.
[101] S. Allilujev: a. a., s. 159-166.
[102] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. I, s. 422.
[103] Ibid., vol. II, s. 50-51.
[104]� �V. K. P. (b) v Rezolutsijach�, vol. I, s. 109-110; F. Dan: a. a., s. 388-389.
[105] L. Krasin: �Leonid Krasin, his Life and Work�, s. 37.
[106] Lenin: �Sotjinenija�, 3. uppl., vol. XIX, s. 357.
[107] Ibid., vol. XXV, s. 177.
[108] F. Dan: a. a., s. 427-428; �V. K. P. (b) v Rezolutsijach�, vol. I, s. 119.
[109] Lenin: �Sotjinenija�, vol. XV, s. 417-424.
[110] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. VIII, s. 174.
[111] Ibid., vol. II, s. 78-80.
[112] Ibid., s. 98.
[113] Lenin: �Sotjinenija�, vol. XVI, s. 368.
[114] L. Trotsky: �Stalin�, s. 117-121.
[115] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. II, s. 98.
[116] Ibid., s. 146-158.
[117] Ibid., s. 147.
[118] Ibid., s. 165-168.
[119] I sina minnen ber�ttar professor Pokrovskij, hur bolsjevikerna skickade en deputation till Lenin f�r att be honom uppge sina filosofiska studier och �terg� till den praktiska politiken. Pokrovskij var sj�lv medlem av deputationen. Lenin v�grade emellertid att g�ra sina anh�ngare till viljes.
[120] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. II, s. 391-392.
[121] Ibid., s. 197-200.
[122] L. Krasin: �Dela Davno Minuvsjich Dnej�, s. 16.
[123] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. II, s. 209-212.
[124] A. S. Allilujeva: a. a., s. 108-109.
[125] E. Jaroslavskij: a. a., s. 75.
[126] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. II, s. 213-218.
[127] Ibid., s. 219-224.
[128] Ibid., s. 248-249.
[129] Ibid., s. 250-252, 398-399.
[130] Lenin: �Sotjinenija�, vol. XVIII, s. 398-401; A. E. Badajev: �Bolsjeviki v Gosudarstvennoj Dume�, s. 194-211; L. Trotsky: �Stalin�, s. 143-149. En skildring av denna period ing�r i den allvetande ochranans handlingar, publicerade i �Krasnyj Archiv�, nr 1 1939, s. 77-80. Av Sverdlovs korrespondens, som uppsnappats av ochranan, framg�r tydligt att de bolsjevikiska kadrerna inte f�tt ett gynnsamt intryck av Stalins s�tt att redigera Pravda.
[131] Stalin beskrev sin resa till Krak�w f�r sin sv�gerska A. S. Allilujeva. Han reste utan pass. I den lilla staden p� gr�nsen mellan Ryssland och �sterrikiska Polen k�nde han ingen, men han gjorde en tillf�llig bekantskap med en fattig man som bodde d�r:
�� �De gick och pratade med varandra ... Han var polack, skomakare ... De kom till hans hem. Mannen bad honom stiga in och dela hans m�ltid. Godhj�rtad och taktfull ... fr�gade han endast om hans g�st var l�ngv�ga ifr�n.
�� �Mycket l�ngt�, svarade Stalin, och med en blick p� skomakarens verktyg och stol i h�rnet tillade han: �Min far var ocks� skomakare, d�r hemma i Georgien.�
�� �I Georgien�, upprepade polacken. �D� �r ni allts� georgier? Jag har h�rt talas om ert land, det �r vackert d�r - berg och ving�rdar. Och tsargendarmer, alldeles som i Polen ...�
�� �Ja. alldeles som i Polen�, sade Stalin, �ingen undervisning p� v�rt modersm�l, men gott om gendarmer.� De s�go p� varandra. Kan jag lita p� honom? undrade Stalin. Och sedan han fattat sitt beslut, sade han: �Jag m�ste �ver gr�nsen i dag.�
�� Mannen gjorde inte flera fr�gor. �Gott, sade han, �jag skall f�ra er �ver, jag hittar v�gen ...� Vid gr�nsen ville Stalin betala honom ... men v�gvisaren sk�t undan Stalins hand. �Nej�, sade han best�mt, �inte s� ... Vi �r b�gge s�ner av f�rtryckta nationer och m�ste hj�lpa varandra.� A. S. Allilujeva: a. a., s. 185-187.
[132] Stalin ber�ttade detta f�r general W. Sikorski �r 1941.
[133] L. Trotsky: �Stalin�, s. 158.
[134] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. II, s. 259-260.
[135] Ibid., s. 271-284.
[136] Citerat efter N. Popov: a. a., vol. I, s. 289. Trotskij bestred aldrig brevets �kthet.
[137] W. I. Lenin: �Briefe an Maxim Gorki 1908-13�, s. 74.
[138] A. E. Badajev: a. a., s. 283-284.
[139] Malinovskijs roll har skildrats av Badajev: a. a., s. 100 102; av Krupskaja och Pjatniskij i �Prazjskaja Konferentsia RSDRP�, s. 173-188. Se �ven �Y. M. Sverdlov, Sbornik, Vospominanija�, s. 42-44.
[140] A. E. Badajev: a. a., s. 285.
[141] Citerat av L. Trotskij i �Stalin�, s. 171. Se �ven A. S. Allilujeva: a. a., s. 115.
[142] A. S. Allilujeva: a. a., s. 118.
[143] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. II, s. VI.
[144] L. Trotzki: �Mein Leben�, s. 226-227.
[145] A. S. Allilujeva: a. a., s. 117-118.
[146] A. S. Allilujeva: a. a., s. 167.
[147] A. Sjljapnikov: �Semnadtsjatyj God�, vol. II, s. 170-188. Se �ven Molotovs skildring (�Lenin i Partija za Vremija Feoralskoj Revolutsiji�) i �Velikoj Mogily�, s. 533-534.
[148] A. Sjljapnikov: a. a., s. 175-188.
[149] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. III, s. 1-3.
[150] Ibid., s. 4-8.
[151] Den officiella redog�relsen f�r konferensen har publicerats av Trotskij i �The Stalin School of Falsification�, s. 231-301.
[152] Ibid., s. 237-238.
[153] Ibid., s. 275.
[154] Lenin ordnade resan genom f�rmedling av v�lk�nda franska, schweiziska, svenska och tyska socialister. Den enda f�rpliktelse han ikl�dde sig gentemot den tyska regeringen var att f�rs�ka hj�lpa en grupp tyska civilpersoner ut ur Ryssland, som ett �quid pro quo�. Tyska regeringen, som visste att han var motst�ndare till kriget, hoppades s�kert kunna dra nytta av hans propaganda inom Ryssland. Lenin hade sina skrupler, innan han besl�t att begagna sig av m�jligheten att resa genom Tyskland. Skruplerna fick vika f�r hans fr�msta intresse, som var att s� snart som m�jligt befinna sig i revolutionens centrum. Han skulle hellre ha rest till Ryssland via England, men brittiska regeringen v�grade honom genomresetillst�nd. Ingen f�rebr�dde honom hans resa efter hemkomsten. De moderata partiernas ledare v�lkomnade honom som en av de gamla och bepr�vade ledarna. N�gra veckor senare f�ljde Martov och andra mensjeviker hans exempel och reste hem samma v�g utan att n�gonsin m�ta n�gon f�rebr�else eller kritik. Det var f�rst senare, d� Lenins inflytande b�rjade v�xa, som det �f�rseglade t�get� trissades upp av hans motst�ndare till ett l�mskt f�rdrag mellan tyska generalstaben och bolsjevikerna. N. Suchanov: �Zapiski o Revolutsiji�, vol. III, s. 10-13; Lenin: �How we arrived�, �Collected Works�, vol. XX, bok 1, s. 91-93; �Leninskij Sbornik�, vol. II, s. 376-406, 410-412, 448-457.
[155] N. Suchanov: a. a., vol. III, s. 26-27.
[156] Lenin: �Collected Works�, vol. XX, bok I, s. 95-111.
[157] N. Suchanov: a. a., vol. III, s. 26-27.
[158] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. III, s. 34-36.
[159] Ibid., s. 37-38.
[160] Ibid., s. 49-57.
[161] N. Popov: a. a., vol. I, s. 364.
[162] N. Suchanov: a. a., vol. IV, s. 185-194; L. Trotsky: �History of the Russian Revolution�, vol. II, s. 313-314.
[163] L. Trotsky: �History of the Russian Revolution�, vol. I, s. 446-468; N. Suchanov: a. a., vol. IV, s. 282-375.
[164] N. Suchanov: a. a., vol. IV, s. 232.
[165] L. Trotsky: �History of the Russian Revolution�, vol. II, s. 73-95; J. Stalin �Sotjinenija�, vol. III, s. 122.
[166] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. III, s. 156-168.
[167] N. Suchanov: a. a., vol. IV, s. 422-427; L. Trotsky: �History of the Russian Revolution�, vol. II, s. 51-52.
[168] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. III, s. 111-112, 161.
[169] Lenin: �Sotjinenija�, 3. uppl.. vol. XXI, s. 26; G. Zinovjev: �Sotjinenija�, vol. XV, s. 41; �6. Sjezd RSDPR�, s. 113-115.
[170] N. Krupskaja: a. a., s. 272; S. A. Allilujeva: a. a., s. 183-184. Allilujeva ber�ttar hur Stalin tj�nstgjorde som Lenins barberare. Han rakade av Lenin sk�gget och mustascherna f�r att g�ra honom oigenk�nnlig.
[171] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. III, s. 104-107.
[172] Ibid., s. 141-142.
[173] Ibid., s. 186-187.
[174] L. Trotsky: �History of the Russian Revolution�, vol. II, s. 322-323; Lenin: �Sotjinenija�, vol. XXI, s. 132-136.
[175] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. III, s. 266-267.
[176] Lenin: �Sotjinenija�, vol. XXI, s. 193-194.
[177] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. III, s. 421; L. Trotsky: �History of the Russian Revolution�, vol. III, s. 125-166; Lenin: �Sotjinenija�, vol. XXI, s. 193-199.
[178] Lenin: �Sotjinenija�, vol. XXI, s. 199.
[179] L. Trotsky: �Stalin�, s. 222.
[180] Lenin: �Sotjinenija�, vol. XXI, s. 287.
[181] L. Trotsky: �History of the Russian Revolution�, vol. III, s. 92-95.
[182] L. Trotsky: �History of the Russian Revolution�, vol. III, s. 68-70.
[183] Citerat efter den engelska upplagan av Lenins �Collected Works�, vol. XXI, bok 2, s. 328-332.
[184] Ibid., s. 108-128.
[185] Ibid., s. 328.
[186] �The History of the Civil War in the U. S. S. R.�, vol. II, s. 193.
[187] Se Lenins brev i den engelska upplagan av hans �Collected Works�, vol. XXI, bok 2, s. 65, 70, 103-104.
[188] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. IV, s. 317-318.
[189] Lenin: �Collected Works�, vol. XXI, bok 2, s. 127-137.
[190] �Rabotjij Put� (�Pravda�), den 20 oktober 1917.
[191] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. III, s. 381-382.
[192] L. Trotsky: �History of the Russian Revolution�, vol. III, s. 163-164.
[193] L. Trotsky: �History of the Russian Revolution�, vol. III, s. 205.
[194] Fram till denna punkt har data angivits efter den gammalryska kalendern, som g�llde f�re revolutionen. I forts�ttningen kommer data att angivas efter den nya stilen.
[195] L. Trotsky: �Stalin�, s. 234.
[196] �History of the Civil War in the U.S.S.R.�
[197] Se den biografiska kr�nikan i vol. III av Stalins �Sotjinenija�, s. 423.
[198] L. Trotsky: �Stalin�, s. 234.
[199] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. III, s. 362-363.
[200] Ibid., s. 388.
[201] L. Trotsky: �History of the Russian Revolution�, vol. III, s. 221.
[202] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. III, s. 390.
[203] Ibid., s. 383-386.
[204] Citerat efter John Reed i �Ten Days That Shook the World�, s. 304.
[205] J. Reed: a. a., s. 220-221.
[206] L. Trotsky: �Stalin�, s. 256.
[207] J. Reed: a. a., s. 223-224.
[208] L. Trotsky: �Stalin�, s. 241.
[209] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. IV, s. 1-5.
[210] Lenin och Stalin: �Sbornik Proizvedenij k Izutjeniju Istorii VKP� (b), vol. II, s. 17-19.
[211] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. IV, s. 22-24.
[212] Ibid., s. 6-14.
[213] Ibid., s. 31-32.
[214] Ibid., s. 32-33.
[215] �The Essentials of Lenin�, vol. II, s. 304-305.
[216] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. IV, s. 27.
[217] �The Essentials of Lenin�, vol. II, s. 290-295.
[218] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. IV, s. 128.
[219] Se den biografiska kr�nikan, a. a., s. 447, och �Leniniskij Sbornik�, vol. XVIII s. 64-68.
[220] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. IV, s. 83.
[221] Ibid., s. 116-117.
[222] Ibid., s. 118.
[223] Ibid., s. 118-119.
[224] Lenin: �Sotjinenija�, vol. XXIV, s. 65-66; L. Trotskij: �Kak Vooruzjalas Revolutsija�, vol. I, s. 154-173.
[225] L. Trotskij: ibid., vol. II, s. 59-65, 92-96; och K. Vorosjilov: �Lenin, Stalin i Krasnaja Armija�, s. 70-75.
[226] K. Vorosjilov: a. a., s. 56; L. Trotsky: �Stalin�, s. 274; E. Wollenberg: �The Red Army�, s. 97.
[227] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. IV, s. 120-121.
[228] L. Trotsky: �The Stalin School of Falsification�, s. 206-208.
[229] K. Vorosjilov: a. a., s. 47; E. Jaroslavskij: a. a., s. 115.
[230] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. IV, s. 129.
[231] Ibid., s. 130.
[232] L. Trotsky: �Stalin�, s. 288 och �Kak Vooruzjalas Revolutsija�, vol. I, s. 350-351.
[233] L. Trotsky: �Stalin�, s. 289.
[234] Denna v�rdes�ttning av Trotskijs roll �r struken i Stalins �Sotjinenija�, vol. IV, s. 154, publicerad 1947. Citatet �r h�mtat ur den officiella engelska upplagan av hans �October Revolution�, s. 30.
[235] Lenin: �Sotjinenija�, vol. XIX, s. 77-78.
[236] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. IV, s. 171-173, 177-182.
[237] Ibid., s. 171.
[238] Ibid., s. 319.
[239] Citerat efter L. Trotzki: �Mein Leben�, s. 416.
[240] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. IV, s. 190.
[241] Ibid., s. 208.
[242] Lenin: �Sotjinenija�, vol. XXVII, s. 263-264.
[243] Klara Zetkin: �Reminiscenser of Lenin�, s. 19-21. [svensk �vers. Minnen av Lenin]
[244] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. IV, s. 323.
[245] Ibid., s. 333.
[246] Lenin erk�nde sitt misstag vid samtal med ovan citerade Klara Zetkin. Trotskijs synpunkter �terfinnes i �Mein Leben�, s. 439-444, och i hans �Stalin�, s. 328-330. De stalinistiska synpunkterna �terges av Vorosjilov i �Lenin. Stalin i Krasnaja Armija�. Se �ven E. Wollenbergs �The Red Army�, s. 121-148. Tuchatjevskij redogjorde f�r sina personliga synpunkter i en intressant artikel, �Revolution utifr�n�, omtryckt i hans �Valna Klassov� (s. 50-60) samt i f�rel�sningar om kriget 1920. En polsk �vers�ttning av dessa senare �terfinnes som appendix till J. Pilsudskis �Rok 1920�, vilket arbete, i likhet med W. Sikorskis �Nad Witsa i Wkra�, analyserar kriget ur den officiella polska synvinkeln.
[247] Se Lenins skildring av situationen i �The Essentials of Lenin�, vol. II, s. 710-724, och i Trotskijs �The Revolution Betrayed�, s. 28-30. Se �ven Rykovs tal i �Tretij Sjezd Profsojusov�, s. 79-86, och L. Kritsman: �Gervjtjeskij Period Velikoj Russkoj Revolutsii�, s. 149-162.
[248] �Tretij Sjezd Profsojosov�, s. 87-95.
[249] Bucharin framl�gger denna synpunkt i sin �Dengi v Epoche Proletarskoj Diktatury�.
[250] �The Essentials of Lenin�, vol. II, s. 693.
[251] L. Trotsky: �The Revolution Betrayed�, s. 96.
[252] �The Essentials of Lenin�, vol. II, s. 813-814.
[253] Ibid., s. 777-780.
[254] �Desjatyj Sjezd RKP�, s. 41, 54-55. Se �ven A. M. Kollontaj: �The Workers� Opposition in Russia�, s. 31.
[255] �Desjatyj Sjezd RKP�, s. 339-341.
[256] Ibid., s. 192-194.
[257] �The Essentials of Lenin�, vol. II, s. 685.
[258] Ibid., s. 683-686.
[259] L. Trotsky: �The Revolution Betrayed�, s. 96.
[260] Se Lenin: �Sotjinenija�, Vol. XXVII, s. 14-20; �Letters of Lenin�, s. 455-456, 474-475; Zinovjevs tal i �8 Sjezd RKP� (b), s. 162-163, 501, 225-226 och 290-291, samt �Kratkij Ot�tjot Narkom. R. K. I.�
[261] L. Trotsky: �Mein Leben�, s. 450.
[262] Utrensningarna blev en god f�rev�ndning f�r allehanda privata h�mndeakter. I maj 1922 skrev Lenin i ett brev till Stalin: �... rensningen av partiet avsl�jade f�rekomsten av personligt agg och illvilja inom de flesta lokala unders�kningskommitt�erna ... Det �r ett obestridligt faktum, och mycket signifikativt.� I samma brev klagar Lenin �ver bristen p� partim�n med �l�mplig juridisk utbildning ... i st�nd att motst� alla rent lokala p�verkningar�. Se �The Essentials of Lenin�, vol. II, s. 809.
[263] L. Trotsky: �Stalin�, s. 346-347.
[264] L. Trotsky: �Stalin�, s. 267.
[265] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. V, s. 428.
[266] Ibid., vol. IV, s. 399-401.
[267] Ibid., vol. V, s. 88-112.
[268] Lenin godk�nde f�rslaget rent objektivt, men i en v�djan till sina kaukasiska anh�ngare uppmanade han dem �att inse n�dv�ndigheten av att inte kopiera v�ra metoder utan omt�nksamt variera dem allt efter de olika konkreta f�rh�llandena�. �St�rre mildhet, varsamhet och redobogenhet till eftergifter f�r sm�borgarna, intelligentsian och i synnerhet b�nderna.� �Till�mpa i era republiker inte bokstaven utan andan, f�rnuftet, l�rdomarna fr�n 1917-1921.� �The Essentials of Lenin�, vol. II, s. 698-699.
[269] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. V, s. 2.
[270] �The Essentials of Lenin�, vol. II, s. 790.
[271] Ibid., s. 851.
[272] Omkring en halv miljon f�re detta tsaristfunktion�rer var anst�llda i sovjetf�rvaltningen kort efter inb�rdeskriget.
[273] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. V, s. 239. Professor Ustrialov skrev sj�lv 1921, d� han alltj�mt var i landsflykt: �Sovjetregimen kommer att med alla tillg�ngliga medel str�va efter att �terf�rena ytteromr�dena med centrum � i v�rldsrevolutionens namn. Ryska patrioter kommer att k�mpa f�r samma m�l � i det stora, odelbara Rysslands namn. Trots alla politiska divergenser f�ljer de praktiskt taget samma v�g.� N. V. Ustrialov: �Patriotica� i Smjena Vjech�, s. 59.
[274] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. V, s. 152-153.
[275] N�r konstitutionen slutligen stadf�stes, f�reskrev den ocks� kontroll fr�n Moskva �ver den politiska polisen i samtliga republiker.
[276] �The Essentials of Lenin�, vol. II, s. 793.
[277] Lenins testamente citeras h�r efter L. Trotskijs �The Real Situation in Russia�, s. 320-321. Testamentets fulla ordalydelse har aldrig offentliggjorts i Ryssland, men officiella skribenter har ofta citerat fragment ur det som anklagelser mot Bucharin: Zinovjev och Kamenev i ordalag som varit identiska med de som �terges av Trotskij och s�lunda indirekt bestyrker Trotskijs version. Se bland annat N. Popov: a. a., vol. II, s. 264. I sj�lva verket har n�stan hela testamentet citerats officiellt, med uteslutande av partier som �r ogynnsamma f�r Stalin och gynnsamma f�r Trotskij. [ Lenins �testamente� publicerades i sin helhet under Chrusjtjov-epoken � Red ]
[278] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. V, s. 155.
[279] L. Trotsky: �The Real Situation in Russia�, s. 322-323.
[280] Ibid.
[281] �Essentials of Lenin�, vol. II, s. 841-843.
[282] Se �Lenin� (Officiell biografi), s. 188.
[283] �Essentials of Lenin�, vol. II, s. 846.
[284] L. Trotsky: �The Stalin School of Falsification�. s. 68-69.
[285] Det �r det mesta som kan s�gas om Stalins h�llning i samband med Lenins d�d. Trotskij antyder att Stalin kan ha f�rgiftat Lenin. Men det �r inte annat �n ett l�st. antagande, vilket Trotskij sj�lv medger, och det verkar otroligt med tanke p� att Trotskij aldrig framf�rde beskyllningen, eller ens h�nsyftade p� den, under sin m�ng�riga kamp med Stalin fram till 1939-40, d� han framlade den f�r f�rsta g�ngen (L. Trotsky: �Stalin�, s. 372-382). Tydligen projicerade Trotskij erfarenheterna fr�n de stora utrensningarna i slutet av trettiotalet tillbaka till 1924. Men en s�dan projektion mots�ger Trotskijs egen karakteristik av Stalin. �Om Stalin fr�n f�rsta b�rjan hade kunnat f�rutse�, s�ger Trotskij, �vart hans strid mot trotskismen skulle leda, skulle han utan tvivel ha hejdat sig tv�rt, trots utsikten till seger �ver alla sina fiender. Men han f�ruts�g ingenting� (ibid., s. 393). Till och med sedan Trotskij anklagat Stalin f�r att ha m�rdat Lenin, skildrade han s�lunda Stalin fr�n 1924 som en i grunden hederlig men kortsynt man, en karakteristik som man knappast kan f� att rimma med anklagelsen. Vidare kan man visa p� det faktum att Stalin inte r�jde Trotskij ur v�gen p� ett liknande s�tt, medan denne var kvar i Ryssland, en g�rning som han s�kerligen varit i st�nd till, om han varit i st�nd att m�rda Lenin. Hela historien om relationerna mellan Lenin och Stalin vid denna tid tycks emellertid ber�ttiga till slutsatsen att Lenins d�d m�ste ha befriat Stalin fr�n allvarliga farh�gor.
[286] L. Trotsky: �Stalin�, s. 366.
[287] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. V, s. 160-180.
[288] Ibid., s. 190.
[289] Ibid., s. 197 m. fl.
[290] Ibid., s. 221.
[291] Ibid., s. 210.
[292] Ibid., s. 216.
[293] Kritikern som anv�nde pseudonymen Osinskij var furst Obolenskij, en mycket framst�ende bolsjevikisk nationalekonom.
[294] Denne andre kritiker, Lutovinov, skulle snart beg� sj�lvmord.
[295] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. V, s. 235.
[296] Ibid., s. 354-361; N. Popov: a. a., vol. Il, s. 194-204.
[297] M. Eastman: �Since Lenin Died�, appendix IV, s. 142-143.
[298] N. Popov: a. a., vol. II, s. 144-196.
[299] Ibid.
[300] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. V, s. 354-370.
[301] Ibid. Detta var naturligtvis en fin antydan om att roten till det onda inte var att s�ka hos partistyrelsen utan hos arm�n, det vill s�ga i Trotskijs departement.
[302] Appendix VI i M. Eastman: �Since Lenin Died�, s. 146-147.
[303] Bucharin dryftade obestridligen tanken. Det var sanningsgrandet i den anklagelse f�r en konspiration mot Lenin som framst�lldes mot honom under utrensningsprocesserna p� trettiotalet. 1923-24 avstod Stalin fr�n att n�mna Bucharin i detta sammanhang, d�rf�r att Bucharin just hade blivit hans bundsf�rvant mot Trotskij. Se �15 Konferentsija Vsesojuznoj Kom. Partii�, s. 558.
[304] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. VI, s. 202.
[305] Ibid., vol. V, s. 384-385.
[306] Ibid., vol. VI, s. 7-11
[307] Den som �r road av historiska paralleller torde erinra sig att i h�ndelsekedjan som ledde till Dantons fall spelade hans sjukdom och bortovaro fr�n Paris en inte olikartad roll. �Den 12 oktober (skriver en Dantonbiograf) reste han till Arcis-sur-Aube f�r att v�rda sin h�lsa. Det var ett utomordentligt tillf�lle f�r hans fiender - f�r Billaud-Varenne och Robespierre - att f�rbereda hans fall. D� han �terv�nde till Paris i november, blev det snart tydligt att hans fr�nvaro fr�n sin post hade kostat honom hans st�llning.
[308] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. VI, s. 418-419.
[309] Ibid., s. 46-51.
[310] Lenin gycklade skoningsl�st med alla f�rs�k att inf�ra rituella former eller kvasireligi�sa tales�tt i socialismen. Vid ett tillf�lle fr�gade man honom om det var riktigt av en socialist att s�ga att socialismen var hans religion. �Om en vanlig enkel arbetare sade det�, svarade Lenin, �skulle det bara betyda att han h�ll p� att �verge religionen f�r socialismen. Men om en socialistledare eller en intellektuell skulle p�st� att socialismen var hans religion, skulle han vara p� v�g att �verge socialismen f�r religionen.�
[311] Ibid., s. 69-188
[312] B. Bazjanov: �Stalin, der rote Diktator�, s. 32-34.
[313] B. Bazjanov: a. a., s. 21.
[314] M. Eastman: a. a., s. 55.150
[315] B. Bazjanov: a. a., s. 21.
[316] Ibid., s. 52.
[317] .J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. VI, s. 264-272.
[318] Ibid., s. 25
[319] M. Eastman: a. a., s. 128 och B. Bazjanov: a. a.
[320] �13 Sjezd Vsesojuznoj Kommunistitjeskoj Partii�, s. 166 och 245. Se �ven M. Eastman: a. a., s. 88-89.
[321] Se L. Trotsky: �The Need to Study �October�� i �The Errors of Trotskyism� s. 29-19. 6.
[322] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. VII, s. 6.
[323] J. Stalin: �The October Revolution� (engelsk upplaga), s. 68-94.
[324] Den �central� Stalin h�nsyftade p� bestod av fem av centralkommitt�ns medlemmar (Stalin, Sverdlov, Dzerzjinskij j�mte tv� andra) som var utsedda att tj�nstg�ra i den revolution�ra sovjetkommitt�n, i vilken Trotskij var ordf�rande. �Centralen� existerade aldrig som separat organ, och den spelade inte n�gon roll f�r oktoberrevolutionens ledning. F�rst efter Stalins uppstigande till makten tr�ngde legenden om �centralen� in i historieb�ckerna, men inte heller d�r fick den st�d av ett enda dokument. Se kapitel V, s. 189-190.
[325] Se N. Krupskaja: �The Lessons of October� i �The Errors of Trotskyism�, s. 365-371.
[326] Citatet �r h�mtat ur engelska upplagan av J. Stalin: �Problems of Leninism� (s. 157), utgiven i Moskva 1945.
[327] Trotskij framlade f�rsta g�ngen sin teori i sin ryktbara broschyr �Itogi i Perspektivy Ruskoj Revolutsii�, utgiven 1906. Den mest utt�mmande redog�relsen f�r sin teori har han l�mnat i �Permanentnaja Revolutsija�, skriven 1928, efter hans deportation till Alma Ata, och tryckt i utlandet 1930.
[328] Lenin: �Sotjinenija�, vol. IX, s. 64-65 m. fl.
[329] N. Bucharin citerar i sin �Kritika Ekonomitjeskoj Platformy Oppozitsii�, som �r helt �gnad �t kritik av Trotskijs, Pjatakovs och Preobrazjenskijs nationalekonomiska id�er, Trotskijs brev till centralkommitt�n av den 8 oktober, vari Trotskij sammanfattar sitt program p� f�ljande s�tt: �Planhush�llning; h�rd koncentration av industrin: h�rd nedsk�rning av omkostnaderna� (s. 54). I sin �Novy Kurs�, publicerad senare samma �r, f�rordar Trotskij att finans- och valutapolitiken anpassas efter industrins behov (ibid. s. 71-72). Detta drog �ver honom anklagelsen att han pl�derade f�r �industrins diktatur� och �superindustrialisering�. Se N. Bucharin: a. a., s. 3, 53-54.
[330] Under ett senare skede av debatten, i januari 1926, formulerade Stalin sin st�ndpunkt p� f�ljande s�tt: �Vi vill finna en m�jlighet att undanr�ja mots�ttningarna mellan proletariatet och b�nderna med hj�lp av v�rt lands inre krafter, en m�jlighet f�r proletariatet att ta makten och anv�nda sin makt till att bygga upp ett fullst�ndigt socialistiskt samh�lle i v�rt land, med sympati och st�d av proletariatet i andra l�nder, men utan den prolet�ra revolutionens f�reg�ende seger i andra l�nder.
�� �Att s�ka uppbygga socialismen utan en s�dan m�jlighet �r att bygga utan framtidsutsikter, att bygga utan att vara s�ker p� att bygget blir f�rdigt. Det tj�nar ingenting till att bygga p� socialismen, om vi inte �r s�kra p� att vi kan bygga den, om vi inte �r s�kra p� att v�rt lands tekniska efterblivenhet inte �r ett o�verstigligt hinder f�r uppbyggandet av ett fullst�ndigt socialistsamh�lle. Att f�rneka att det finns en s�dan m�jlighet �r att visa bristande tro p� socialismens sak, att �verge leninismen.� Se J. Stalin: �Problems of Leninism� (eng. upplaga), s. 160.
[331] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. VII, s. 21.
[332] Se kapitel X.
[333] J. Stalin: �The October Revolution�, s. 88 och 92.
[334] �Pravda�, den 18 september 1924.
[335] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. VII, s. 390-391.
[336] �nda fram till b�rjan av trettiotalet brukade de ryska och v�sterl�ndska kommunisterna hellre h�mta sina argument ur Bucharins skrifter �n ur Stalins. Bucharins b�da skrifter, �Kommunismens ABC� (skriven i samarbete med Preobrazjenskij) och �Historisk Materialism�, var kommunistpropagandans viktigaste standardverk.
[337] N. Popov: a. a., vol. II, s. 268, och �14 Sjezd Vsesojuznoj Kom. Partii�, s. 135.
[338] Bondeklassen var indelad i dessa tre grupper enligt f�ljande h�vdvunna bed�mningsregler: �Rika� b�nder med anst�lld arbetskraft klassificerades som kulaker. De som �gde sina sm� jordlappar men ocks� arbetade hos andra betraktades som fattiga b�nder (bednjaki). Mellanbonden (serednjak) var sm�brukaren som varken anv�nde lejd arbetskraft eller sj�lv gick i arbete hos andra.
[339] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. VI, s. 309.
[340] N. Popov: a. a., vol. II, s. 227.
[341] Ibid., s. 282 m.fl.; samt Zinovjevs rapport i �14 Sjezd Vsesojuznoj Kom. Partii�, s. 642.
[342] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. VII, s. 52-53 m. fl.
[343] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. VIII, s. 281, 287 samt genomg�ende.
[344] L. Trotzki: �Mein Leben�, s. 505, och �Bulleten Oppozitsii�, nr 54-55.
[345] L. Trotsky: �Stalin�, s. 418.
[346] Stalin �v�grade� att utl�mna �Bucharins blod� �t oppositionen. �Sotjinenija�, vol. VII, s. 365, 384 och 387; �14 Sjezd V. K. P.� (b), s. 504-505.
[347] S. Kirov: �Izbrannye Stat�ji i Retji�, s. 35-95.
[348] N. Popov: a. a., vol. II, s. 275.
[349] L. Trotzki: �Mein Leben�, s. 505.
[350] Se kapitel VI.
[351] En mera detaljerad skildring av dessa h�ndelser �terfinnes i kapitel X, som behandlar Stalins utrikespolitik.
[352] L. Trotsky: �The Stalin School of Falsification�, s. 175-176.
[353] �15 Sjezd V. K. P.� (b), s. 1318.
[354] Ibid., s. 372.
[355] Ibid., s. 252-253.
[356] Ibid., s. 1248-1250.
[357] B. Souvarine: �Stalin�, s. 484.
[358] J. Stalin: �Leninism�, vol. Il, s. 128.
[359] Ibid., s. 129.
[360] J. Stalin: �Problems of Leninism�, �On the Gram Front�, s. 206-215.
[361] J. Stalin: �Leninism�, vol. H, s. 128.
[362] J. Stalin: �Problems of Leninism�, anf�rande om �h�gerfaran�, s. 236.
[363] J. Stalin: �Leninism�, vol. s. 183.
[364] Ibid., s. 168 o.f.
[365] B. Souvarine: a. a., s. 485. Denna boks f�rfattare har �ven sj�lv sett dokumentet efter vilket Souvarine citerar fragment av Bucharins avsl�janden. Den cirkulerade illegalt i Ryssland.
[366] Ibid., s. 518.
[367] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol� VII, s. 373, tal vid den fjortonde kongressen.
[368] Ibid., s. 103.
[369] Ibid., s. 179 och 334-338.
[370] J. Stalin: �Problems of Leninism�, s. 221, On the Grain Front�.
[371] �Det finns personer�, yttrade han i juli 1928, �som anser att det privata jordbruket har spelat ut sin roll och inte f�rtj�nar underst�d. S�dana personer har ingenting gemensamt med v�r partilinje.� (J. Stalin: �Leninism�, vol. II, s. 131).
[372] J. Stalin: �Problems of Leninism�, s. 267.
[373] Ibid., s. 293.
[374] Ibid., s. 318.
[375] Ibid., s. 325.
[376] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. VII, s. 308 och 315.
[377] �The Case of Leon Trotsky�, s. 245, och �Bulleten Oppozitsii�, nr 27 (mars 1932).
[378] J. Stalin: �Leninism�, vol. II, s. 151.
[379] Ibid., s. 153.
[380] Ibid., s. 172.
[381] Ibid., s. 328.
[382] Noga r�knat skulle �kningen vara omkring fyrtiosju procent. Stalin medgav senare sj�lv p� en industriledarkonferens, att den endast blev tjugofem procent, och till och med den siffran �r tvivelaktig. J�mf�r �Leninism�, vol. II, s. 385, och �Problems of Leninism�, s. 351.
[383] J. Stalin: �Leninism�, vol. II, s. 375.
[384] N. Voznesenskij: �Economic Results of the U.S.S.R. in 1940�, s. 10 och 13. Se �ven �Planovoje Chozjastvo�, nr 5 1947; A. Kurskij: �Sotsialistitjeskaja Industrializatsia S.S.S.R.�, s. 35.
[385] L. Trotsky: �The Real Situation in Russia�, s. 64-67, och J. Stalin: �Problems of Leninism�, �On the Grain Front�, s. 206-216.
[386] J. Stalin: �Problems of Leninism�, s. 301 o. f.
[387] Under denna kritiska period reste f�rfattaren i Ryssland och Ukraina. Han erinrar sig en m�lande skildring av kollektiviseringen som han fick i en j�rnv�gskup� mellan Moskva och Charkov av en �verste i G.P.U. �versten var fullkomligt nedbruten av sina upplevelser p� landsbygden. �Jag �r gammal bolsjevik�, sade han n�stan under t�rar. �Jag arbetade i den underjordiska r�relsen mot tsaren, och jag k�mpade i inb�rdeskriget. Har jag gjort allt detta, f�r att jag nu skulle st�lla upp kulsprutor kring byarna och ge mina m�n order att skjuta utan urskillning p� flockar av b�nder? Nej och �ter nej!�
[388] J. Stalin: �Leninism�, vol. Il, s. 344.
[389] J. Stalin: �Problems of Leninism�, s. 480.
[390] Ibid., s. 483.
[391] Se s. 60.
[392] J. Stalin: �Problems of Leninism�, s. 356. F�r att fatta hur nya Stalins ord klingade i Ryssland n�r de uttalades, m�ste man l�gga m�rke till i vilken utstr�ckning de rehabiliterade det tsaristiska f�rflutna. I Stalins �verblick �ver den ryska historien framst�r Ryssland hela tiden som ett offer f�r utl�ndska er�vrare och f�rtryckare. Dittills hade bolsjevikiska historiker och f�rfattare specialiserat sig p� att f�revisa den ryska historiens avigsida. att kasta ljus �ver tsarv�ldets er�vring och f�rtryck av svagare nationer. Stalin gjorde kort process med denna antinationalistiska historieuppfattning, vilken allt sedan revolutionen blivit inpr�ntad i den unga generationen. Den mest framst�ende f�retr�daren f�r den antinationalistiska synen p� den ryska historien, professor Pokrovskij, blev utesluten ur partiet n�gon tid senare, och hans b�cker blev f�rbjudna. Den fosterl�ndska traditionens rehabilitering skulle n� sin klimax f�rst under det andra v�rldskriget.
[393] Ibid., s. 326-331.
[394] P�st�endena i �Framg�ng som stigit �t huvudet� v�djade tydligen till den bekanta folkliga f�rest�llningen om den �gode� h�rskaren och hans �d�liga� r�dgivare. Om de hade avsedd effekt �r en annan fr�ga. En gammal ukrainsk bonde, som f�rfattaren fr�gade om hans mening, svarade ungef�r f�ljande: �Det stod mycket illa till i v�r kolchoz, men det har blivit b�ttre sedan Stalin repade sig fr�n sin yrsel �ver framg�ngen.�
[395] Ibid., s. 329.
[396] F. Kosjelev: �Stalinskij Ustav-Osnovnoj Zakon Kolchoznoj Zjizni�, s. 28.
[397] J. Stalin: �Problems of Leninism�, s. 359.
[398] John Scott: �Behind the Urals�, s. 9.
[399] N�r Stalin i januari 1933 gjorde upp bokslutet f�r den f�rsta fem�rsplanen, f�rklarade han att planen blivit fullf�ljd endast till 93,7 procent. �ven detta var troligen �verdrift. Se hans �Problems of Leninism�, s. 398-402.
[400] Ibid., s. 406.
[401] Syrtsov var chef f�r den ryska republikens regering, till skillnad fr�n Sovjetunionens regering. Efter Rykovs avskedande hade Molotov varit chef f�r den senare.
[402] A. Barmine: �One who Survived�, s. 264.
[403] V. Serge: �Portrait de Staline�, s. 94-95.
[404] J. Stalin: �Problems of Leninism�, s. 404-406
[405] Ibid., s. 431-435.
[406] Ibid., s. 484. I sj�lva verket var analfabetismen fortfarande mycket utbredd.
[407] Ibid., s. 304-305 och 360-361.
[408] Ibid., s. 354.
[409] Ibid., s. 369.
[410] Stalin signalerade inf�randet av detta system i sitt ryktbara tal om de �sex villkoren� f�r en industrialisering (den 23 juni 1931). Senare bekr�ftade han eftertryckligt sina synpunkter i n�stan alla sina anf�randen. P� den sjuttonde kongressen 1934 f�rd�mde han j�mnstrukenheten i fr�ga om arbetsl�ner som en �reaktion�r, sm�borgerlig absurditet, v�rdig en primitiv sekt av asketer, men ov�rdig ett socialistiskt samh�lle, organiserat efter marxistiska linjer�. Endast �f�rstockade v�nsterextremister ... idealiserar fattigdomen som bolsjevismens eviga b�lverk�. (�Problems of Leninism�. s. 502.)
[411] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. VII, s. 376.
[412] �Grundvalen f�r ett byr�kratv�lde �r samh�llets fattigdom p� konsumtionsvaror, med den d�rav f�ljande allas kamp mot alla� N�r det finns tillr�ckligt med varor i en butik kan kunderna komma n�r de behagar. N�r det �r ont om varorna, blir kunderna tvungna att st� i k�. N�r k�erna blir mycket l�nga, �r det n�dv�ndigt att skicka dit en polis som uppr�tth�ller ordningen. Det �r utg�ngspunkten f�r sovjetbyr�kratins makt. Den �vet� vilka som skall f� n�got med och vilka som m�ste v�nta.� (L. Trotsky: �The Revolution Betrayed�, s. 110.)
[413] En detaljerad redog�relse f�r planhush�llningens resultat har knappast sin plats i Stalins biografi. H�r skall blott l�mnas en kort statistisk �versikt, d�r den ryska industriproduktionen �ren 1928-29 j�mf�rdes med produktionen 1937-38, det vill s�ga vid slutet av den andra och b�rjan av den tredje fem�rsplanen. Under loppet av detta �rtionde steg den �rliga produktionen av elektrisk kraft fr�n 6 till 40 miljarder kilowatt-timmar, av kol fr�n 30 till 133 miljoner ton, av olja fr�n 11 till 32 miljoner ton, av st�l fr�n 4 till 18 miljoner ton, av motorfordon fr�n 1 400 till 211 000 stycken. V�rdet av den �rliga produktionen av verktygsmaskiner steg fr�n 3 miljarder till 33 miljarder rubel. (�r 1941 var den sovjetryska maskinindustrins totalproduktion 50 g�nger h�gre �n 1913.) Mellan 1928 och 1937 steg antalet industriarbetare och anst�llda fr�n 11,5 miljoner till 27 miljoner. F�re revolutionen var antalet l�kare 20000; 1937 var det 105 000. Antalet sjukhuss�ngar �kade fr�n 175 000 till 618 000. 1914 bes�kte 8 miljoner m�nniskor l�roanstalter av alla slag, 1928 12 miljoner och 1938 31,5 miljoner. 1913 studerade 112 000 personer vid universitet och h�gskolor; 1939 620 000. F�re revolutionen �gde de offentliga biblioteken 640 b�cker per 10 000 inv�nare; 1939 var motsvarande antal 8 610. (�Srany Mira�, statistisk �rsbok f�r 1946).
[414] �The Essentials of Lenin�, vol. H, s. 90-93, 104
[415] K. Marx: �Capital�, vol. I, s. 740-766.
[416] Lagen stadf�stes i januari 1930 (J. Stalin: �Leninism�, vol. II, s. 343)� K. Marx: a. a., s. 761: �P� s� s�tt blev jordbrukarna f�rst med v�ld ber�vade sin jord, bortjagade fr�n sina hem, f�rvandlade till landstrykare, och d�refter piskade, br�nda, torterade genom groteskt grymma lagar till den disciplin som var n�dv�ndig f�r l�nesystemet.�
[417] K. Marx: a. a., s. 761.
[418] J. Stalin: �Leninism�, vol. II, s. 369.
[419] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. VII, s. 380.
[420] J. Stalin: �Problems of Leninism�, s. 507.
[421] Det g�ller i synnerhet den ekonomiska politiken under 1932-33. Se bland annat �Bulleten Oppozitsii� nr 33, mars 1933.
[422] Ibid., nr 31, november 1932.
[423] Ibid., nr 36-37.
[424] Ibid., nr 31.
[425] Ibid., nr 33.
[426] Ibid., nr 35.
[427] Ibid., nr 34.
[428] Ibid., nr 33.
[429] Det var av denna anledning Zjdanov senare kr�vde att l�rob�ckerna skulle upph�ra att glorifiera de revolution�ra terroristerna fr�n adertonhundratalet.
[430] E. Wollenberg: a. a., s. 258.
[431] A. Barmine: a. a., s. 247-248 och 252.
[432] �Short History of the C. P. S. U.�, s. 327.
[433] Se �Bulleten Oppozitsii�, nr 42, 47, 52-53. F�rloppet kan rekonstrueras med hj�lp av �Pravdas� reportage under senare h�lften av december 1934 och b�rjan av januari 1935.
[434] Ovanst�ende fakta har till st�rsta delen avsl�jats av A. Ciliga, f�re detta ledare av det jugoslaviska kommunistpartiet, som i f�ngelse hade sammantr�ffat med de anklagade vid denna r�tteg�ng. Se �Bulleten Oppozitsii�, nr 47.
[435] Medan t�glaster av �Kirovm�rdare� rullade mot �ster och norr, motiverade Stalin sina �tg�rder p� f�ljande s�tt: �... dessa kamrater inskr�nkte sig inte alltid till kritik och passivt motst�nd. De hotade att st�lla till uppror inom partiet mot centralkommitt�n. De hotade n�gra av oss med kulor. Tydligen r�knade de med att kunna skr�mma oss och tvinga oss att vika av fr�n den leninistiska v�gen ... Vi blev n�dsakade att g� h�rt fram med n�gra av dessa kamrater. Men det kan inte hj�lpas. Jag m�ste erk�nna att ocks� jag har haft ett finger med i spelet. (Ljudliga bravorop och appl�der).� J. Stalin: �Problems of Leninism�, s. 522.
[436] �The Essentials of Lenin�, vol. II, s. 789.
[437] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. VII, s. 42-47.
[438] Det har varit ett standardargument mot oppositionsledarna, ett argument som s�rskilt anv�ndes av Molotov, att de hade varit emigranter, uppryckta ur den ryska jorden. Stalin uppeh�ll sig vid den punkten vid sitt sammantr�ffande med Emil Ludwig.
[439] J. Stalin: �Problems of Leninism�, s. 517-518.
[440] �Bulleten Oppozitsii�, nr 48, februari 1936.
[441] �The Case of Leon Trotskij�, s. 264-265.
[442] Se de officiella fullst�ndiga domstolsprotokollen: �Sudebnyj Ot�tjot Po Delu Trotskistskovo-Zinovjevskovo Terroristskovo Tsentra� (1936); �Sulebnyj Ot�tjot Po Delu Antisovjetskovo Trotskistskovo Tsentra� (1937); samt �Sudebnyj Ot�tjot Po Delu Antisovjetskovo i Pravo Trotskistskovo Bloka� (1938).
[443] Stalins f�rste sekreterare, A. Poskrebysjev, antyder i sina minnen (utgivna i Voronezj 1940) att Gorkij dog en naturlig d�d. Se A. Poskrebysjev och B. Dvinskij: �Utjitel i drug tjelovetjestva� i Stalin (Sbornik Statej)�, s. 194.
[444] �The Case of Leon Trotsky�, s. 109-227.
[445] �Tysklands styrka under v�rldskriget �r fortfarande �verallt i friskt minne�, rapporterade den tyske ambassad�ren i Moskva, greve von Schulenburg till Ribbentrop den 6 september 1939. �Nazi-Soviet Relations�, s. 88-89.
[446] Det var i sj�lva verket med h�nvisningar till Brest-Litovsk Stalins propagandister senare s�kte r�ttf�rdiga den rysk-tyska pakten 1939. (Se �Falsifiers of History�, s. 45.)
* Vi vet nu att Ordzjonikidze gjorde sj�lvmord. MF anm (2014)
** N�gra bel�gg f�r att Tuchatjevskij & Co verkligen skulle ha planerat en statskupp har inte p�tr�ffats i de sovjetiska arkiven. Den f�ljande historieskrivningen b�r allts� l�sas med en stor nypa salt. MF anm (2014)
[447] Bland alla dokumenten fr�n N�rnbergprocessen mot nazistledarna inneh�ller inte ett enda den minsta anspelning p� den utpekade nazistiska femte kolonnen inom den sovjetryska regeringen och arm�n. Kan man t�nka sig ett mera sl�ende vederl�ggande av utrensningsprocesserna �n denna h�pnadsv�ckande lucka i de eljest �verfl�dande bevisen f�r Hitlers krigsf�rberedelser?
[448] De officiella ryska k�llorna har inte l�mnat n�gon speciell redog�relse f�r komplotten. Antistalinistiska versioner �terfinnes i E. Wollenberg: a. a., s. 232-264; M. Borbov: �Zagovor ili Revolutsija� i �Sotsialistitjeskij Vestnik�, nr 10 1947, samt i V. G. Krivitskij: �I Was Stalin�s Agent�.
[449] Bulleten Oppozitsii, nr 64.
[450] Bland de mest k�nda utl�ndska kommunister som f�rintades vid denna tid m�rktes Bela Kun, ledaren f�r den ungerska revolutionen 1919, Remmele och Neumann, de fr�msta kommunistrepresentanterna i den tyska riksdagen f�re Hitlertiden, s� gott som alla medlemmar av det polska kommunistpartiets centralkommitt�, samt m�nga andra.
[451] E. Wollenberg: a. a., s. 253.
[452] J. Stalin: �Problems of Leninism�, s. 540-568.
[453] Argumentet hade f�ga v�rde ens fr�n Stalins synpunkt. Han betraktade den brittiska h�gern och liberalerna eller de amerikanska republikanerna och demokraterna som kapitalistpartier, som inte representerade n�gra �inb�rdes motstridiga och of�renliga intressen�. Allts� kunde tv�partisystem byggas upp p� bas av ett enda klassintresse.
[454] �Bulleten Oppozitsii�, nr 58-59.
[455] Ibid., nr 60-61.
[456] Inte en enda av de sekreterare i partiets lokalkommitt� som innehaft sin post 1936 blev omvald 1937. Ibid., nr 70.
[457] J. Stalin: �Problems of Leninism�, s. 620.
[458] Ibid., s. 625.
[459] Ibid., s. 632.
[460] �vers�ttning av Rafael Lindqvist i �Rysslands judiska skalder�, Helsingfors 1935.
[461] L. Fischer: �The Soviets in World Affairs�, vol. I, s. 29. Citaten �r h�mtade ur en proklamation till �Muhammedanska arbetare i Ryssland och �stern�.
[462] �Bulleten Oppozitsii�, nr 33, 1933.
[463] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. VW s. 21, 25, 26, 52, 95-98, 123, 262. F�rfattaren har h�rt de fr�msta v�steuropeiska ledarna inom Komintern i b�rjan av tjugutalet, mot. st�ndare till Trotskij, tillskriva Stalin yttranden som till sin inneb�rd �r identiska med dem som citeras av Lominadze och Trotskij.
[464] Ibid., s. 126 f.
[465] Ibid., s. 166.
[466] L. Trotsky: �Stalin�, s. 368-369. Brevets �kthet vitsordas av de tv� rivaliserande tyska kommunistledarna Heinrich Brandler och Rut Fischer. Det har inte offentliggjorts i Stalins samlade skrifter, men Stalin har aldrig f�rnekat dess �kthet. A. Thalheimer: �1923: Eine verpasste Revolution?�, s. 31.
[467] Brevet inneh�ll en karakteristisk passus om den tyska fascismen, ett f�rebud om kommunismens framtida taktik: �Fascisterna sover naturligtvis inte. Men det �r f�rdelaktigare f�r oss att l�ta dem anfalla f�rst: det kommer att samla hela arbetarklassen kring kommunismen.� (Ibid.)
[468] Stalin var sj�lv nominellt medlem av den ryska delegationen i Kominterns exekutivkommitt�. Emellertid framtr�dde han mycket s�llan i denna egenskap, och d� han n�gon g�ng gjorde det, var det alltid f�r att avl�gsna den ena eller den andra utl�ndske �k�ttaren�. Se �Sotjinenija�, vol. VIII, s. 1-10, 100-108, 109-115.
[469] Subsidiebetalningen till Kominterns olika avdelningar var till en b�rjan av oskyldig art. Varje sektion skulle l�mna sitt bidrag till organisationens kassa och f� underst�d allt efter behov. I olika utstr�ckning hade det ocks� varit sed i de tidigare internationalerna, den andra och den f�rsta, utan att ge upphov till korruption. Eftersom det ryska partiets ekonomiska resurser var oj�mf�rligt mycket st�rre �n n�gon av de andra avdelningarnas, blev Kornintern till viss grad beroende av dem. Utl�ndska partier med stor anslutning kunde naturligtvis utan sv�righet f�rs�rja sig sj�lva. Men Moskva uppmuntrade dem till att f�rbruka mer �n de hade r�d till p� organisationen och propaganda, och ju mer de gjorde det, desto st�rre blev deras byr�kratiska apparat och deras behov av underst�d. D� de m�rkte hur l�tt det gick att f� pengar, hade de en tendens att slarva med uppb�rden av sina egna bidrag, vilket hade en demoraliserande inverkan n� dem. �ven om det �ryska guldets� anpart i den utl�ndska kommunismens befr�mjande ofta har blivit melodramatiskt uppf�rstorad, kan det inte bestridas att subsidierna mycket bidragit till att g�ra de kommunistiska partistyrelserna mottagliga f�r Stalins ledning.
[470] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. VII, s. 50.
[471] �Protokoll Erweiterte Exekutive der Kommunistischen Internationale� (februari -mars 1926), s. 12-13.
[472] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. VIII, s. 358, 365-367 och 373. Se Bucharins tal �ver �mnet i �15 Konferentsija Vsesojuznoj Kom. Partii�, s. 27-29.
[473] Se kapitel II, s. xx-yy, kapitel III, s. xx-yy samt kapitel V, s. xx-yy m. fl.
[474] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. VIII, s. 176-191. Vid sin �terkomst fr�n Storbritannien var Trotskij ytterst imponerad av de brittiska och �vriga v�steuropeiska arbetarnas h�ga levnadsstandard. Han yttrade till en av sina intima v�nner, en tysk f�re detta vice president i Komintern (av vilken denna boks f�rfattare har h�rt historien): �Jag ser ingen anledning f�r era v�steuropeiska arbetare att vara kommunister. Jag ser inte n�gon m�jlighet f�r en revolution i v�ster.�
[475] S� hade exempelvis i Polen kommunister och socialister f�renat sina krafter f�r att underst�dja Pilsudski i hans statskupp 1926. En liknande taktik hade kommit till anv�ndning i Rum�nien och andra Balkanstater.
[476] Historien om �Kantonkommunen� ber�ttas i Harold R. Isaacs: �The Tragedy of the Chinese Revolution�, s. 352-377. [Kap. XVII i Den kinesiska revolutionens tragedi]
[477] J. Stalin: �Problems of Leninism�, s. 245-249.
[478] �15 Sjezd V. K.P. (b)�, s. 34.
[479] R�rande Stalins egen version av h�ndelserna kring Bucharins avs�ttning se hans tal om �Faran i en avvikelse �t h�ger�, h�llet i centralkommitt�n i april 1929. �Problems of Leninism�, s. 244 f.
[480] �Kommunistitjeskij Internatsional v dokumentach�, s. 769-792, 876-877, 915-930, 952-965.
[481] �En enda sovjettraktor �r mera v�rd �n tio goda utl�ndska kommunister�, var ett typiskt uttryck, som man ofta h�rde fr�n h�gt uppsatta bolsjeviker under den f�rsta fem�rsplanens dagar. Frasen var betecknande f�r samtalstonen i fr�ga om Komintern i Stalins n�rmaste omgivning.
[482] Stalin betraktade genomg�ende nazismen och fascismen som i allt v�sentligt identiska. De b�da termerna begagnas �ven h�r utan �tskillnad.
[483] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. VI, s. 282.
[484] J. Stalin: �Leninism�, vol. s. 320.
[485] �Rundschau�, nr 43 1933; �Kommunistische Internationale�, nr 14 1933.
[486] J. Stalin: �Problems of Leninism�, s. 454.
[487] Trotsky: �Germany, the Key to the International Situation�, s. 23.
[488] Ibid., s. 44.
[489] J. Stalin: �Leninism�, vol. II, s. 321.
[490] Det var sanningsgrandet i anklagelsen mot Trotskij och Tuchatjevskij f�r samarbete med die Wehrmacht. Samarbetet mellan den ryska och tyska milit�ren fortgick under cirka tolv �r, mellan 1922 och 1935, med politbyr�ns tillst�nd och under dess kontroll.
[491] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. VIII, s. 273-274.
[492] J. Stalin: �Leninism�, vol. IT, s. 316; L. Trotzki: �Europa und Amerika�, s. 43.
[493] J. Stalin: �Leninism�, vol. II, s. 123. �Det finns en kraft som ... oundvikligen kommer att f�rg�ra det brittiska imperiet - de engelska konservativa.� (J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. VII, s. 292.)
[494] Det b�r anm�rkas, att bolsjevikerna begagnade termen �imperialism� i en n�got annan betydelse �n den har i g�ngse v�sterl�ndskt spr�kbruk. Imperialism i deras mening beh�vde inte huvudsakligen eller n�dv�ndigtvis betyda direkt �verv�lde �ver fr�mmande l�nder. Imperialismens karakteristiska drag (s� som Lenin definierade den p� grundval av engelska och tyska liberala och socialistiska ekonomers arbete) var: a) kapitalkoncentration i monopolistiska truster och karteller; b) sammanslagning av industri- och bankkapital till �finanskapital�; c) kapitalexport vid sidan av varuexport; samt d) v�rldens uppdelning mellan nationella och internationella kapitalistiska monopol (�The Essentials of Lenin�, vol. I, s. 709). Lenin tycktes inte betrakta den formliga besittningen av ett kolonialv�lde som den prim�ra f�ruts�ttningen f�r att en stat skall kallas imperialistisk. Enligt sin definition skulle han r�kna F�renta staterna som en av de nutida imperialistiska staterna.
[495] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. VII, s. 13-14.
[496] Ibid., s. 167-169.
[497] J. Stalin: �Leninism�, vol. II, s. 325.
[498] Vissa av Stalins kommunistiska motst�ndare (Wollenberg, Krivitskij med flera) gjorde g�llande att Stalin avsiktligt lockade de tyska kommunisterna att kapitulera f�r nazismen f�r att r�dda Rapallopolitiken. En s�dan version har enligt v�r �sikt inte f�tt st�d av n�gra �vertygande bevis. Stalins politik vis-�-vis den uppstigande nazismen utg�r ett vittnesb�rd om s�llspord kortsynthet och d�rskap, men inte om medvetet f�rr�deri.
[499] En speciell grund till hans f�rtegenhet var den hotande konflikten mellan Ryssland och Japan. Den ledde till tv� betydelsefulla resultat: i november 1933, sexton �r efter revolutionen, gav �ntligen F�renta staterna, p� president Roosevelts initiativ, sitt officiella erk�nnande �t Sovjetregimen. Ungef�r vid samma tid avtr�dde Ryssland den �stkinesiska j�rnv�gen �t den japanska marionettregeringen i Manchukuo. Uppr�ttandet av diplomatiska f�rbindelser med F�renta staterna st�rkte Stalins st�llning, men i stort sett hade han en svag position gentemot b�de Tyskland och Japan. Hans hemmafront led under sviterna av kollektiviseringen.
[500] J. Stalin: �Problems of Leninism�, s. 465-467.
[501] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. VII, s. 296.
[502] Citatet �r h�mtat ur en rapport fr�n den franske generalen Schweisguth till hans chefer �douard Daladier och L�on Blum. Se Georges Bonnet: �D�fense de la Paix, de Washington au Quai d�Orsay�, s. 124.
[503] Det var under �ren 1935-36 som en stor reform genomf�rdes i R�da arm�n, resulterande i dess modernisering och mekanisering. En speciell detalj var infanteriets omorganiserande fr�n milissystemet till en best�ende arm�. Tuchatjevskij, som ledde reformen, avgav rapport om den inf�r Sovjetunionens centrala exekutivkommitt� den 15 januari 1936. Hans tal var m�rkligt genom sitt klara f�rutseende av Hitlers krigf�ringsmetoder och genom sitt kraftiga betonande av faran fr�n Tredje riket. Tuchatjevskijs otvetydiga varning stod i skarp kontrast till Stalins oklara h�llning. En engelsk �vers�ttning av Tuchatjevskijs tal har publicerats i samlingsverket �Soviet Union 1936�, s. 389-405.
[504] �Pravda� den 5 mars 1936.
[505] Joseph E. Davies: �Mission to Moscow�, s. 189.
[506] G. M. Gathorne-Hardy: �A Short History of International Affairs, 1920 to 1938�, s. 430-432; Joaquin Maur�n: �Revolution et Contre-r�volution en Espagne�, s. 131, 145.
[507] Giffard Martel: �The Russian Outlook�, s. 13-33.
[508] J. Stalin: �Problems of Leninism�, s. 604.
[509] Georges Bonnet: a. a., s. 121-140.
[510] J. Stalin: �Problems of Leninism�, s. 596.
[511] Ibid., s. 603.
[512] Winston S. Churchill: �The Second World War�, vol. I, s. 273; L. B. Namier: �Diplomatic Prelude�, s. 83; �Istorija Diplomatii�, vol. III, s. 674. Ett liknande f�rslag fr�n Moskva efter nazistockupationen av �sterrike hade ocks� blivit avvisat.
[513] Samma dag gjorde Lloyd George ett av sina v�ldsamma angrepp p� Chamberlain och p�pekade att v�stmakterna lika litet nu som 1914 kunde g� i krig mot Tyskland utan Ryssland. Chamberlain s�kte vederl�gga analogin p� f�ljande s�tt: �P� den tiden (1914) hade Ryssland och Tyskland en gemensam gr�ns, och Polen existerade inte; men det �r en tillfredsst�llelse att veta. att om vi skulle bli indragna i ett krig, det finns en stor och stark nation vid Tysklands gr�ns, vilken enligt detta f�rdrag �r f�rpliktad sk�nka oss all den hj�lp och bist�nd den kan ... Sovjetunionens direkta deltagande i denna angel�genhet skulle m�h�nda inte helt �verensst�mma med �nskningarna hos n�gra av de l�nder f�r vars fromma och f�r vilkas r�kning dessa arrangemang har kommit till st�nd.� I samma debatt manade Churchill entr�get regeringen att sluta en pakt med Ryssland �i den breda och enkla form som f�reslagits av den ryska sovjetregeringen�. �Om ni �r beredda att bli Rysslands allierade under ett krig�, sade Churchill, varf�r skulle ni d� dra er f�r att bli Rysslands allierade nu, d� ni kanske genom detta blotta faktum kan f�rhindra ett krigsutbrott? Jag kan inte f�rst� alla dessa diplomatiska spetsfundigheter och dr�jsm�l ...� (L. B. Namier: a. a., s. 167-169). Om Churchill inte kunde f�rst� �spetsfundigheterna�, �r det d� underligt att de tedde sig direkt l�mska f�r Stalin?
[514] �Nazi-Soviet Relations�, s. 5-7.
[515] Under f�rhandlingarnas senare skeden dolde varken Molotov, som d� var premi�rminister och utrikeskommissarie, eller Mikojan, kommissarien f�r utrikeshandeln, b�da medlemmar av politbyr�n, f�r sina tyska kontrahenter att de �tergav varje detalj i f�rhandlingarna f�r Stalin och att Stalin fattade besluten. Ibid., s. 86 och 134.
[516] Ibid., s. 31.
[517] L. B. Namier: a. a., s. 188-189.
[518] Winston S. Churchill: �The Second World War�, vol. I, s. 305.
[519] �Nazi-Soviet Relations�, s. 41.
[520] Ibid., s. 39-41.
[521] Shakespeare: �Romeo och Julia�, II: 2. (�vers. anm.)
[522] Ibid., s. 41, 47.
[523] Ibid., s. 64.
[524] Ibid., s. 65-67.
[525] Ibid., s. 69.
[526] �Vi fick det intrycket�, yttrade Stalin till Churchill tre �r senare, �att de brittiska och franska regeringarna inte var beslutna att g� i krig om Polen blev anfallet, men att de hoppades att en diplomatisk frontbildning mellan Storbritannien, Frankrike och Ryssland skulle avskr�cka Hitler. Vi var s�kra p� att den inte skulle g�ra det.� (Winston S. Churchill: �The Second World War�, vol. I, s. 305.)
[527] �Nazi-Soviet Relations�, s. 78.
[528] Ibid., s. 157-158.
[529] �Slutligen beh�ver vi tid�, hade Stalin yttrat p� kongressen i mars. �Ja, kamrater, tid. Vi m�ste bygga nya fabriker. Vi m�ste utbilda nya kadrer till industrin. Men det tar tid, och inte lite tid heller. Vi kan inte distansera de fr�msta kapitaliststaterna ekonomiskt p� tv� eller tre �r.� (�Problems of Leninism�, s. 611.) B�de Stalin och Molotov talade vid kongressen om Rysslands ekonomiska landvinningar med en relativ nykterhet och �terh�llsamhet som stod i skarp kontrast till den tidigare �verdrivna optimismen. Den nya tonen beh�vdes f�r att indirekt f�rsvara en extrem f�rsiktighet i utrikespolitiken.
[530] �verallt d�r s� varit m�jligt har f�rfattaren kontrollerat de versioner av de diplomatiska h�ndelserna i Moskva som �terges i �Nazi-Soviet Relations� med hj�lp av ledande diplomater som haft att g�ra med dessa h�ndelser.
[531] �Nazi-Soviet Relations�, s. 251.
[532] . Ibid., s. 72-76.
[533] Ibid., s. 91. Det n�stan endemiska misstaget i fr�ga om Polen avspeglade den illusoriska naturen hos den internationella maktskala som g�llde under mellankrigstiden. S� l�nge Tyskland var avv�pnat och Ryssland till h�lften avv�pnat, blev den polska krigsmaktens betydelse helt naturligt uppbl�st till orimliga proportioner. Men den illusoriska maktskalan var fortfarande i bruk �ven sedan den verkliga maktbalansen fundamentalt hade f�r�ndrats.
[534] Polen f�rv�rvade dessa omr�den vid freden i Riga 1931. Hoppet om ett �terf�renande av alla ukrainska landsdelar hade st�ndigt levat kvar p� b�da sidor om gr�nsen. De ukrainska nationalisterna str�vade efter en �terf�rening samt oberoende av b�de Ryssland och Polen. Kommunisterna, som tidtals hade stort inflytande bland landsbefolkningen i Polens �stra gr�nstrakter, str�vade efter en �terf�rening inom Sovjetstaten. �ven bland de kommunister som k�nde sig illa ber�rda av Stalins avtal med Hitler var de ukrainska omr�denas �terf�rening ytterligt popul�r. S� sent som sommaren 1939 kunde Trotskij alltj�mt skriva: �Stalin, Dimitrov och Manuilskij �r beredda att sk�nka bort v�stra Ukraina till Polen f�r alltid i utbyte mot en diplomatisk pakt.� (�Bulleten Oppozitsii�, nr 77-78.)
[535] �Nazi-Soviet Relations�, s. 93-94.
[536] Ibid., s. 98.
[537] Ibid., s. 105.
[538] Ibid., s. 107.
[539] Ibid., s. 108.
[540] Ibid., s. 127.
[541] �Pravda� den 25 december 1939.
[542] �Nazi-Soviet Relations�, s. 135.
[543] Ibid., s. 136.
[544] Ribbentrop hade inte alldeles fel d� han senare under �ret �i f�rtroende� ber�ttade f�r den japanske utrikesministern Matsuoka att �Sovjetunionen �nskade att kriget skulle vara s� l�nge som m�jligt ... Frankrikes utomordentligt snabba sammanbrott f�ll inte den sluge politikern Stalin s�rskilt v�l p� l�ppen.� (Ibid., s. 305.)
[545] Stalins behandling av Finland var som bekant av annan art. Genom freden 1940 hade Finland avtr�tt de baser Ryssland kr�vde, men landet hade inte uppg�tt i Sovjetunionen. Delvis berodde detta p� finnarnas egen h�llning � ett f�rs�k att absorbera deras land kunde ha lett till ett nytt krig � samt p� den sympati v�stmakterna hade visat f�r deras kamp. Delvis kan emellertid Stalins exceptionella �mildhet� mot Finland, nu och 1945, ha berott p� att han sj�lv hade proklamerat landets sj�lvst�ndighet. Det hade varit hans f�rsta betydelsefulla framtr�dande som nationalitetskommissarie. Han kan ha blickat tillbaka p� detta h�gtidliga tillf�lle med s� mycken stolthet och k�nslosamhet att den hindrade honom fr�n att bryta sitt eget l�fte.
[546] Ibid., s. 147.
[547] Ibid., s. 167.
[548] Ibid., s. 213.
[549] President Roosevelt, som tidigare under �ret hade lagt moraliskt embargo p� exporten till Ryssland, h�ll samma vecka ett tal i vilket han h�nsyftade p� Ryssland som �en v�nskapligt sinnad stormakt�.
[550] Ibid., s. 216.
[551] G. Gafencu: �Prelude to the Russian Campaign�, s. 192.
[552] Detta var under Matsuokas f�rsta bes�k i mars 1941. N�gra dagar senare f�rklarade Matsuoka f�r p�ven att hans land k�mpade inte mot kineserna, utan mot bolsjevikerna, som i Asien st�ddes av anglosaxarna. Strax f�re sitt andra bes�k hos Stalin f�reslog han Hitler att �teruppliva antikominternpakten. �Nazi-Soviet Relations�, s. 297 och 313.
[553] Ibid., s. 324.
[554] Den tyske marinattach�n i Moskva rapporterade till Berlin att detta datum blivit angivet av sir Stafford Cripps och tillade att det var �absurt�. Ibid., s. 330. En liknande varning f�r det tyska angreppet framf�rdes till Moskva av F�renta staternas regering tidigare under �ret. Se Summer Welles: �The Time for Decision�, s. 136.
[555] �Nazi-Soviet Relations�, s. 331-332.
[556] Ibid., s. 345-346.
[557] J. Stalin: �War Speeches�, s. 8.
[558] Detta erk�ndes praktiskt taget av Stalin i hans tal den 6 november 1941. Ibid s. 17.
[559] Cyril Falls: �The Second World War�, s. 113. Schulenburg misstog sig tydligen n�r han f�rs�krade Hitler att �beg�ret efter s�kerhet� f�rm�dde ryssarna att skicka fram tio divisioner s� fort tyskarna skickade en.
[560] J. Stalin: �War Speeches�, s. 7-8. Stalin erk�nde samma sak �nnu tydligare f�r Harry Hopkins. Se Robert E. Sherwood: �Roosevelt and Hopkins�, s. 333 och 335. Inte endast arm�ns mobilisering, utan �ven industrins slutgiltiga oml�ggning till krigsproduktion f�rdr�jdes otillb�rligt l�nge. Det var f�rst 1948 som chefen f�r den statliga planhush�llningskommissionen, vice premi�rminister N. Voznesenskij, avsl�jade att de ekonomiska planerna f�r tredje kvartalet 1941 varit baserade p� fredsf�rh�llanden samt att en ny plan, avpassad f�r krigsf�rh�llanden, hade utarbetats f�rst efter fientligheternas utbrott. N. Voznesenskij: �Voennaja Ekonomika SSSR�, s. 37.
[561] J. Stalin: �War Speeches�, s. 7.
[562] �V�ra f�rluster hade inte varit sv�ra f�re det slutliga anfallet mot Moskva�, s�ger general Blumentritt (B. H. Liddell Hart: �The Other Side of the Hill�, s. 200); och Stalin h�ll sitt tal blott tv� veckor efter det anfallet mot Ryssland hade b�rjat.
[563] J. Stalin: �War Speeches�, s. 9.
[564] Ibid., s. 10-11.
[565] Ibid., s. 12.
[566] Ibid., s. 12.
[567] Robert E. Sherwood: a. a., s. 339-343.
[568] Ibid., s. 387-389.
[569] J. Stalin: �War Speeches�, s. 139.
[570] John R. Deane: �The Strange Alliance�, s. 154.
[571] J. Stalin: �War Speeches�, s. 17.
[572] Ibid., s. 25-26.
[573] B. H. Liddell Hart: a. a., s. 194.
[574] N. Voznesenskij: �Voennaja Ekonomika SSSR�, s. 42.
[575] �N�gra f�rband ur v�ra trupper fr�n den 258:e infanteridivisionen�, ber�tta general Blumentritt, bitr�dande chef f�r den tyska arm�ns generalstab, �kom i sj�lv verket �nda in i Moskvas f�rst�der. Men de ryska arbetarna str�mmade ut ur fabrikerna och k�mpade med sl�ggor och andra verktyg till f�rsvar f�r sin stad.� B. H Liddell Hart: a. a., s. 196.
[576] J. Stalin: �Brev till �verste Razin� i �Bolsjevik� den 3 februari 1947. Stalins om n�mnande av parterna tyder p� att han med speciellt intresse m�ste ha studerat d gamla staters historia vilka gr�nsade till hans f�delseland Kaukasien - det partiska riket hade omfattat norra delen av Persien. Inom parentes sagt var skyterna krigar klassen i det partiska riket. Ur deras stammar kom dess f�ltherrar och n�gra av des kejsare. Studiet av �den skytiska krigskonsten� var n�stan en modesak i krigstiden Ryssland. Historiska fakulteten vid Moskvauniversitetet firade tjugufem�rsdagen a revolutionen med en h�gtidssammankomst, varvid professor Misjulin h�ll en f�rel�sning om �skyternas krigskonst�. F�rel�saren avslutade detta s�regna minnestal �ver revolutionen med orden: �Skyternas h�rdnackade kamp f�r sin sj�lvst�ndighet har fyll inte s� f� heroiska sidor i v�rt fosterlands gamla annaler.� Se professor A. Misjulin: �O voennom iskustve Skifov�, Tstoritieskij Journal�, nr 8-9, 1943.
[577] Att parollen �Seger under 1942� inte vid den tiden var s� ytterligt fantastisk so den ter sig vid en �terblick framg�r av att Rundstedt och Leeb i b�rjan av detta � entr�get r�dde Hitler att retirera �nda till den polska gr�nsen (se B. H. Liddell Hart a. a., s. 203). En tysk retr�tt av ett s�dant djup skulle i praktiken ha varit liktydig med en rysk seger. Det m�ste ha varit sk�let till att Hitler v�grade att f�lja sina generalers r�d. Under det att generalerna hade �gonen f�sta p� den milit�ra strategin tog Hitler f�rst och fr�mst h�nsyn till den politiska strategin, och det �r ingalunda s� s�kert sons de tyska generalerna tror att Hitler hade �fel� n�r han v�grade att retirera. Den var hans olycka att b�de han och hans generaler hade �r�tt�, var och en ur sin synpunkt.
[578] Robert E. Sherwood: a. a.. s. 400. 466, 495, 734 med flera; J. Ciechanowski: �Defeat in Victory�, s. 167-168; Giffard Martel: a. a., s. 76; �The Memoirs of Cordell Hull�, vol. II, s. 1171 med flera.
[579] �Ett krig�, f�rklarade Stalin upprepade g�nger under trettiotalet, �kommer med s�kerhet att utl�sa revolution och �ventyra kapitalismens sj�lva existens i ett antal stater, liksom skedde under det f�rsta imperialistiska kriget.� (J. Stalin: �Problems Of Leninism�. s. 463, 464.)
[580] S� tidigt som i november 1941 yttrade Stalin i sitt tal p� Majakovskijstationen: � �det finns alltj�mt inga brittiska eller amerikanska arm�er p� kontinenten som k�mpar mot de tyska nazisttrupperna, med det resultatet att tyskarna inte �r tvingade att f�ra krig p� tv� fronter.� (J. Stalin: �War Speeches�, s. 16.)
[581] �The Memoirs of Cordell Hull�. vol. H, s. 1166-1167.
[582] J. Ciechanowski: a. a., s. 88-89.
[583] N. Virta: �Stalingradskaja Bitva�, s. 21-23.
[584] R. E. Sherwood: a. a., s. 590, 617; John R. Deane: a. a., s. 17; Giffard Martel: a a., s. 113, 157, 158.
[585] Det var troligen i samband h�rmed som Stalin fattade ett ytterligt riskabelt beslut. Han kastade in i slaget om Stalingrad en del av sin Fj�rran �stern-arm�, som han dittills h�llit intakt och i beredskap mot Japan. Efter slaget om Stalingrad �terf�rde han sin Fj�rran �stern-reserv till dess tidigare styrka, Se John R, Deane: a. a., s. 223-224.
[586] N. Virta: a. a., s. 26.
[587] Denna �sikt delades av ledande amerikanska milit�rer, bland dem general Marshall, och �ven av n�gra brittiska experter. (R, E, Sherwood: a. a., s. 526, 568-570, 589 -591 med flera,) Generall�jtnant Martel h�vdar (a. a., s. 157-162) att tyskarna 1942 kunde avvara mindre truppstyrkor f�r Atlantkustens f�rsvar �n de kunde 1944, �H�r hade vi v�rt gyllene tillf�lle�, skriver general Martel, �men landstigningsb�tarna fanns inte.� General Martels �sikt bekr�ftas av f�ltmarskalk Rundstedt och andra tyska bef�lhavare. Se B. H. Liddell Hart: a. a., s. 237-240 med flera.
[588] Giffard Martel: a. a., s. 43.
[589] Marskalk Timosjenko, som hade eftertr�tt Budjonnyj och vunnit stor ryktbarhet, f�rsvann ungef�r vid denna tid fr�n sin bef�lspost, men det �r ovisst om han blev avsatt eller om han permitterades d�rf�r att han blivit s�rad under strid.
[590] B. H. Liddell Hart: a. a., s. 215.
[591] I de skildringar av Stalingradsslaget som skrivits efter kriget anges Vassilevskij, inte Zjukov, som bef�lhavare f�r denna reserv och f�r motoffensiven �ver huvud taget. Det m�ste betraktas som ett led i den �historierevision� som f�retogs efter kriget i den klara avsikten att f�rminska Zjukovs roll. Sovjetryska informationsbyr�ns officiella rapport, publicerad i �Pravda� den 31 december 1942, medan slaget �nnu p�gick, angav att operationen �stod under �verbef�l av representanterna f�r det h�gsta krigsr�det arm�general K. G. Zjukov, generall�jtnant A. M. Vassilevskij och generalen vid artilleriet N. N. Voronov�. Eftersom Zjukov som arm�general var den h�gste av de tre officerarna, m�ste han och inte Vassilevskij ha haft det h�gsta kommandot.
[592] Denna skildring av Stalingradslaget grundar sig p� sovjetryska rapporter, publicerade i �Pravda�, �Izvestija�, �Krasnaja Svezda�, de officiella kommunik�erna (vol, �Soobstjenija Sovetskovo Informbureau�) samlingsverket �Velikaja Bitva pod Stalingradom�, en mycket klar �versikt och analys av slaget av B. Telpuchovskij: �Velikaja Stalingradskaja Bitva� i �Voprosy Istorii�, nr 2 1948, samt M. Vodolagin: �Narodnoje Stalingradskoje Opoltjenie� i �Istoritjeskij Journal�, nr 3 1945. N. Virta: a. a., �r av begr�nsat dokumentariskt v�rde; p� vissa punkter �r dess tillf�rlitlighet i h�g grad tvivelaktig, En tysk synpunkt p� slaget finner man i B. H. Liddell Hart: a. a.
[593] B. H. Liddell Hart: a. a., s. 182. �F�rhoppningarna om seger grundade sig till stor del p� antagandet att invasionen skulle framkalla en politisk omv�lvning i Ryssland�, s�ger f�ltmarskalk von Kleist.
[594] Den gammalbolsjevikiska id�n gav alltj�mt eko i Molotovs ord, uttalade under krigets f�rsta dagar: �Detta krig har blivit oss p�tvingat inte av det tyska folket, inte av de tyska arbetarna, b�nder och intelligenterna, vilkas lidande vi v�l f�rst�r, utan av en klick blodt�rstiga nazistledare� (�Sovjet Foreign Policy during the Patriotic War�, vol, s. 75). Ett s� vittomfattande frik�nnande av det tyska folket, till och med de intellektuella, upprepades aldrig sedermera.
[595] J. Stalin: �War Speeches�, s. 18.
[596] Ibid., s. 20.
[597] Ibid., s. 29-30.
[598] �Det �r en stor lycka f�r Ryssland i dess pr�vnings stund�, yttrade Churchill under kriget, �att �ga denne store h�rdf�re krigarh�vding som sin ledare. Han �r en man med en enast�ende stark personlighet, v�l skickad f�r den m�rka och stormiga tid i vilken han kommit att leva.�
[599] Den nya nationals�ngen b�rjar med f�ljande ord: �Ett ouppl�sligt f�rbund av fria republiker har Storryssland knutit f�r alltid ��
[600] J. Stalin: �War Speeches�, s. 78.
[601] B. H. Liddell Hart: a. a., s. 207.
[602] Ibid., s. 232.
[603] Stalins arbetsmetod f�r en ganska god belysning i f�ljande citat, som skildrar p� ett alltf�r popul�rt och f�renklat s�tt, men korrekt i sak � hans intervention i en av de viktigaste episoderna under Stalingradslaget, oenigheten mellan Vassilevskij och Rokossovskij om de skulle anfalla von Paulus eller Manstein f�rst. Man hade h�nskjutit tvisten till Stalin. Rokossovskij protesterade mot bortdragandet av Malinovskijs arm�, som placerats under hans bef�l, i och f�r operationen mot Manstein, Stalin inh�mtar andra bef�lhavares �sikter.
�� Stora h�gkvarteret i Moskva.
�� Stalin (talar i telefon): Vad anser ni? G� mot Manstein? Tack. (L�gger p� luren och ringer upp igen,) Hall� ... H�r �r ett f�rslag fr�n Vassilevskij att vi slutgiltigt skall expediera Manstein, Det f�resl�s ocks� att Malinovskijs arm� skall anv�ndas f�r operationen. Vad anser ni? Att vi b�r l�mna den kvar under Rokossovskij? Tack. (L�gger p� luren och ringer upp igen,) Vassilevskij f�resl�r att flytta Malinovskijs arm� och tilldela Jeremenko den f�r att g�ra slut p� Manstein, Er �sikt? (Lyssnar) Nej, det �r inte n�got svar. Ja eller nej? Ni vill t�nka p� saken? Gott.
�� Till slut tar Stalin parti f�r Vassilevskij och ger order om anfallet mot Manstein, (N. Virta: a. a., s. 230-231.)
[604] John R. Deane: a. a., s. 87.
[605] J Stalin: �War Speeches�, s. 85.
[606] Hitler bevakade Atlantkusten med femtionio andra rangens divisioner, medan tv�hundrasextio av hans divisioner, bland dem de b�sta, k�mpade p� den ryska fronten, en styrka dubbelt s� stor som den vilken besegrade Ryssland i det f�rsta v�rldskriget. Se de tyska generalernas redog�relse, som i allt v�sentligt bekr�ftar Stalins egna uppgifter i �mnet, i Liddell Hart: a. a., s. 247.
[607] Detta �r den �sikt som de ryska milit�ra skribenterna skulle ge uttryck �t efter kriget.
[608] Se Stalins tal i Sverdlovuniversitetet, citerat i kapitel X, s. 449.
[609] C. Hull: a. a., vol. II, s. 1298.
[610] Ibid., s. 1574.
[611] Ibid., s. 1572-1573.
[612] Ibid., s. 1602-1605.
[613] J. Ciechanowski: a. a., s. 198, 213.
[614] Robert E. Sherwood: a. a., s. 671, 733-734.
[615] C. Hull: a. a., vol. II, s. 1294.
[616] Winston S. Churchill: �The Aftermath�, s. 451.
[617] Frances Perkins: �The Roosevelt I Knew�, s. 72.
[618] Ibid., s. 70-71.
[619] John R. Deane: a. a., s. 42-44.
[620] Ibid., s. 43.
[621] Frances Perkin: a. a., s. 71.
[622] N�gra ord m�ste h�r s�gas f�r att f�rklara den ryska �verl�gsenhetens materiella sidor. Under hela kriget hade Ryssland att k�mpa mot ungef�r dubbelt s� manstarka och stridsdugliga tyska arm�er som de vilka besegrat Ryssland i det f�rsta v�rldskriget. De ryska framg�ngarna m�jliggjordes f�rst och fr�mst genom de �stra provinsernas snabba industrialisering, som till stor del genomf�rdes under kriget p� en i fredstid f�rberedd grund. Industriproduktionen i de provinser som undgick tysk ockupation var normalt omkring 40 procent av Sovjetrysslands totalproduktion. Den f�rdubblades mellan 1942 och 1945. Vid krigsindustrierna i �ster steg produktionen med 500-600 procent. I genomsnitt tillverkades 30 000 stridsvagnar och pansarfordon och n�ra 40 000 flygplan per �r fr�n 1943 till 1945 - n�stan inga s�dana hade fabricerats i Ryssland under f�rsta v�rldskriget. �rsproduktionen av kanoner var nu 120 000 mot mindre �n 4 000 1914-17. Den ryska arm�n f�rs�gs �rligen med n�ra 450 000 kulsprutor av rysk fabrikation - endast omkring 9 000 hade tillverkats under tsartiden. Fem miljoner gev�r och kulsprutegev�r, fem g�nger s� m�nga som under f�rsta v�rldskriget, tillverkades varje �r. (Se A. I. Notkin: �Otjerki Teorii Sotsialistitjeskovo Vosprojzvodstva�, s. 272-273.) Den ryska arm�n k�mpade sig fram fr�n Volga till Elbe med huvudsakligen hemmaproducerade vapen. De vapen v�stmakterna levererade var ett v�lkommet och i n�gra fall vitalt tillskott. Men lastbilarna som bar de ryska arm�erna in i Tyskland var till st�rsta delen av amerikansk, kanadensisk och brittisk tillverkning � mer �n 400 000 lastbilar levererades till Ryssland enligt l�ne- och uthyrningslagen. Detsamma g�llde de pj�xor i vilka sj�lva infanteriet trampade fram till Berlin genom lera, sn� och sand p� de �steuropeiska sl�tterna. En stor del av arm�ns bekl�dnad och dess konserverade livsmedel levererades enligt l�ne- och uthyrningslagen. Med en grov sammanfattning kan man s�ga att den ryska arm�ns eldkraft var av inhemsk produktion, medan dess r�rlighetselement till stor del var importerat.
[623] Meddelandet publicerades i �Pravda� den 17 januari 1944.
[624] C. Hull: a. a., vol. II, s. 1573.
[625] E. Tarle: �Napoleon�, s. 248; samt �Istorija Diplomatii�, vol. I, s. 373.
[626] Robert E. Sherwood: a. a., s. 785.
[627] C. Hull: a. a., vol. II, s. 1451 o. f.
[628] C. Hull: a. a., II, s. 1458.
[629] James F. Byrnes: �Speaking Frankly�, s. 53.
[630] J. Stalin: �War Speeches�, s. 111.
[631] Shakespeare: �Henrik IV�, f�rra delen, II: 3. (�vers. anm.)
[632] C. Hull: a. a., vol. 11, s. 1466-1467.
[633] Stalin m�ste sj�lv ha blivit �verraskad �ver det kommunistiska inflytandets tillv�xt i V�steuropa. Under kriget gav han uttryck �t �sikten att det franska folket stod bakom P�tain. Se Robert E. Sherwood: a. a., s. 777.
[634] �Vnesjnjaja Politika Sovjetskovo Sojuza�, vol. Il, s. 129-132.
[635] Efter hemkomsten fr�n sitt oktoberm�te i Moskva yttrade Churchill i underhuset: �Vi har aldrig p� n�got s�tt slappnat i v�r beslutsamhet att Polen skall �teruppr�ttas och st� p� egna f�tter ... med full frihet att utforma sina samh�llsinstitutioner . , enligt sitt folks egen vilja, f�rutsatt, det m�ste jag till�gga. att de inte skapas efter fascistiska m�nster och f�rutsatt att Polen lojalt st�r som en skiljemur och en v�n till Ryssland ...�
[636] Det var karakteristiskt f�r den polska Londonregeringens h�llning, i synnerhet f�r dess kompletta omedvetenhet om f�rskjutningen i maktbalansen, att den protesterade hos de allierade regeringarna mot ryssarnas inmarsch i Rum�nien, Ungern och Slovakien. J. Ciechanowski: a. a., s. 227.
[637] James F. Byrnes: a. a., s. 36-37.
[638] Ibid., s. 25.
[639] J. Stalin: �War Speeches�, s. 114; och C. Hull: a. a., vol. II, s. 1682.
[640] Ett sekund�rt motiv till f�r�ndringen kan ha varit Stalins �nskan att tillm�tesg� den nationalistiska st�mningen i randrepublikerna, framf�r allt i Ukraina. N�r R�da arm�n ryckte in i dessa republiker, d�mpades den specifikt ryska patriotiska propagandan ner till f�rm�n f�r en bredare Sovjetpatriotism, omfattande alla Sovjetunionens nationaliteter. Detta till trots hade den ryska traditionalismens uppsving stimulerat likartade nationalistiska riktningar inom Sovjetunionens mindre nationer.
[641] John R. Deane: a. a., s. 264.
[642] Det blev s�lunda Franklin D. Roosevelts �de att omintetg�ra Theodore Roosevelts verk; det var n�mligen under dennes auspicier f�rdraget i Portsmouth hade avslutats 1905.
[643] �Bolsjevik�, nr 16, augusti 1945.
[644] Lenin: �Sotjinenija�, vol. VIII, s. 32.
[645] J. Stalin: �Sotjinenija�, vol. 1, s. 74-83.
[646] James F. Byrnes: a. a., s. 228. Under fullf�ljandet av sina syften i Fj�rran �stern r�kade Stalin oundvikligen i konflikt med kinesiska aspirationer. Kort f�re Potsdam-konferensen f�rhandlade han med den kinesiske utrikesministern, T. V. Soong. Under f�renade ryska och amerikanska p�tryckningar, och i hopp att det skulle st�rka hans st�llning gentemot den kommunistiska oppositionen, accepterade Chiang Kai-shek Stalins krav.
[647] �... n�stan �verallt i Europa r�kade under dessa tre �r deras (Storbritannien och Rysslands) politik uppenbarligen i konflikt.� S� beskriver C. K. Webster de rysk-brittiska relationerna under 1815-18 i �The Foreign Policy of Castlereagh�, vol. II, s. 88. �Tsaren, eller i varje fall n�gra av hans tj�nstem�n, engagerade sig i m�ngahanda f�retag vilka n�stan samt och synnerligen var fientliga mot Storbritannien. Det utk�mpades ett slags diplomatisk duell mellan de b�da staterna vilken str�ckte sig �ver ett stort omr�de. I Paris tycktes de vara rivaler om Ludwig XVIII:s ynnest, i Madrid stod en h�tsk t�vlan av vilken stora avg�randen berodde, i Italien och Tyskland st�dde Storbritannien det �sterrikiska inflytandet mot det ryska, i Konstantinopel var det n�stan �ppet erk�nda meningsbrytningar; tvisten utstr�ckte sig till Asien, och kampen om Persien hade redan b�rjat. Det m�ste ih�gkommas att detta var en helt ny roll f�r Ryssland att spela. F�re den franska revolutionen hade landet framst�tt som en halvt barbarisk makt utan n�gra relationer med V�steuropa ... Nu var dess inflytande �verl�gset och i m�rkbar tillv�xt vid h�lften av Europas hov, och dess agenter var i f�rd med att v�cka split �ver hela V�sterlandet. Inte underligt d�rf�r att m�nga anklagade tsaren sj�lv f�r hyckleri och bedr�glighet. Hans bek�nnelser av kristna principer ans�gs endast avsedda att skyla �ver hans vittg�ende planer p� �verv�lde i Europa.�
[648] James F. Byrnes: a. a., s. 68.
[649] Ibid., s. 26-27.
[650] J. Stalin: �War Speeches�, s. 113.
[651] Robert E. Sherwood: a. a., s. 786-787.
[652] John R. Deane: a. a., s. 164; James F. Byrnes: a. a., s. 56.
[653] Det var i samband h�rmed som Georgij Aleksandrov � han var chef f�r partiets propagandabyr� � i �Pravda� gick till angrepp mot f�rfattaren Ilja Ehrenburg f�r att han i sina artiklar underl�tit att g�ra skillnad mellan nazistiska och icke-nazistiska tyskar. Ehrenburg hade varit soldaternas favoritf�rfattare, och hans artiklar infl�t dagligen i �Krasnaja Zvezda�, R�da arm�ns organ.
[654] J. Stalin: �War Speeches�, s. 136.
[655] Det var till stor del av denna anledning som �Fria tyska kommitt�n�, bildad i Moskva efter slaget om Stalingrad, s� totalt saknade framg�ng med sin propaganda. Den roll Stalin tilldelat kommitt�n, som i b�rjan leddes av general Seydlitz och senare �ven av f�ltmarskalk von Paulus, var f�rem�l f�r m�nga �ngsliga spekulationer bland hans v�stallierade. Man misst�nkte att kommitt�n var fr�et till en blivande tysk regering under ryskt beskydd. I sj�lva verket var den blott och bart ett misslyckat propagandaf�retag. Den s�kte framf�r allt v�dja till den konservativa tyska opinionen, och d�rf�r talade den inte bara ett orevolution�rt spr�k, utan begagnade ocks� det gamla Hohenzollernska kejsard�mets fana som sin egen.
[656] James F. Byrnes: a. a., s. 62; Robert E. Sherwood: a. a., s. 894.
[657] Se diskussionerna i �mnet i �Gosudarstvo i Pravo�, 1947; �Mirovoje Chozjajstvo i Mirovaja Politika�, nr 2 1947 (speciell bilaga), samt i E. Varga: �Izmenenija v Ekonomike Kapitalizma�, s. 14, 291.
[658] James F. Byrnes: a. a., s. 76.
[659] Enligt Potsdam�verenskommelsen skulle Ryssland och Polen dessutom erh�lla tio procent av den ��verfl�diga� industriella utrustningen i V�sttyskland samt ytterligare femton procent i utbyte mot livsmedel och r�varor.
[660] James F. Byrnes: a. a., s. 263.
[661] Kollektiviseringen hade f�r �vrigt gjort det l�ttare f�r regeringen att l�gga upp f�rr�d av livsmedel och r�varor, tack vare vilka stadsbefolkningen r�ddades fr�n hungersn�d och industrin fr�n f�rlamning medan landet var avskuret fr�n sina kornbodar och transportv�sendet s�nderspr�ngt.
[662] B. H. Liddell Hart: a. a., s. 184, 187 och 196.
[663] P� tjugutalet hade Trotskij f�rf�ktat att �trycket av billiga varor�, producerade i de kapitalistiska l�nderna, skulle besegra socialismen i ett land. Stalins ekonomiska protektionism h�ll detta i schack. �Floden av billiga utl�ndska varor� till�ts inte att bryta sig v�g in i Ryssland. Men under framtryckningen i Europa hade Ryssland f�tt k�nna det moraliska trycket, s� att s�ga. av de �billiga varorna�, det vill s�ga av den h�gre levnadsstandard som frambragts av kapitalismen. L. Trotsky: �The Real Situation in Russia�, s. 83.
[664] H�r ligger troligen f�rklaringen till d�dsstraffets avskaffande, den kvasiliberala modifieringen av strafflagen, med tonvikt p� r�ttss�kerhet och likhet inf�r lagen, samt ett antal andra efterkrigsreformer.
[665] I �Pravda� f�r den 9 maj 1948 f�rklaras det att planen f�r stormningen av Berlin var utarbetad av Stalin sj�lv. Minnesartiklarnas f�rfattare namnger m�nga av de generaler som deltog i slaget, men inte Zjukov.
[666] I b�rjan av 1945 besl�t partiets centralkommitt� att indraga �Istoritjeskii Journal�, de ryska historikernas tidskrift, och ers�tta den med en ny, kallad �Voprosy Istorii�. �I v�r historiska forskning under de senaste �ren har �ven funnits f�rvr�ngningar ... syftande till stormaktschauvinism; d�r fanns en tendens att p� ett summariskt s�tt rehabilitera tsard�mets kolonial- och annexionspolitik, att �terinf�ra borgerliga synpunkter i skildringarna av den ryska statens tillv�xt, att f�rneka bonder�relsernas revolution�ra inneb�rd, att idealisera det autokratiska systemets m�n och att avst� fr�n klassanalysen av historiska f�reteelser.� (�Voprosy Istorii�, nr 1 1945.)
[667] Det finns emellertid en skillnad mellan den nazistiska och den stalinistiska varianten av F�hrerprincipen. Hitler dyrkades av sina anh�ngare, utan h�mningar, som en halvgud, eftersom avgudadyrkan endast alltf�r v�l passade samman med rasmystiken. Stalinkulten � andra sidan skulle aldrig helt ha kunnat bringas i �verensst�mmelse med marxismens och leninismens realism. Stalin har dyrkats inte som en mystisk halvgud, utan som doktrinens v�ktare, revolutionens f�rvaltare, maktens symbol. Den marxistiska h�mningen har tvingat honom att bemantla sin personliga makt med politbyr�ns eller centralkommitt�ns kollektiva myndighet.
[668] ��n mer skr�mmande �n Hitlerv�ldets andliga kvarl�tenskap �r dess ekonomiska efterverkningar. Inte ens det mest h�nsynsl�sa genomf�rande av socialismens och kommunismens ekonomiska doktriner skulle ha varit mera f�r�dande i sina verkningar �n Hitlers totala okunnighet i nationalekonomiska fr�gor. Hitlers fyra�rsplan hade ingenting gemensamt med konstruktiv planhush�llning i stil med de ryska fem�rsplanerna.� Detta uttalande kommer fr�n en s� orubblig motst�ndare till kommunismen och socialismen som Hjalmar Schacht, en g�ng Hitlers �ekonomiska trollkarl�. Hjalmar Schacht: �Abrechnung mit Hitler�, s. 41.
[669] Under sovjetregimens �r fram till kriget var totalupplagorna av utl�ndska klassiker: Byrons verk en halv miljon exemplar, Balzac n�ra tv� miljoner, Dickens tv� miljoner, Goethe en halv miljon, Heine en miljon, Victor Hugo tre miljoner, Maupassant �ver tre miljoner, Shakespeare en miljon tv�hundra tusen, Zola tv� miljoner etcetera.
[670] Det var karakt�ristiskt f�r f�r�ndringen att en popul�r amerikansk tidskrift Collier�s, �gnade ett specialnummer �t fantasihistorier om ett segerrikt amerikanskt krig mot Ryssland och till en beskrivning av Moskva under amerikansk ockupation, skriven av Arthur Koestler.
[671] Detta citat �r h�mtat fr�n min d�dsruna �ver Stalin i Manchester Guardian den 6 mars 1953
Pravda omn�mnde h�ndelsen p� ett par rader och f�rklarade att Trotskij d�dats av en �besviken anh�ngare�.