Originalets titel: Reminiscences of Lenin
�vers�ttning: G�ran K�llqvist
Digitalisering/HTML: Martin Fahlgren
Zetkin skrev denna skrift strax efter Lenins d�d i januari 1924. Gavs ut p� engelska av International Publishers 1934, d� man lade till texten om kvinnofr�gor, som skrevs 1925. Den sistnåmnda delen har tidigare funnits �versatt till svenska, en �vers�ttning som h�r delvis omarbetats. Resten av skriften �r �versatt fr�n den engelska version som finns p� MIA Reminiscences of Lenin.
I denna timme av sorg, n�r vi alla med den djupaste personliga sm�rta inser att vi har lidit en oers�ttlig f�rlust, v�cks det str�lande, levande minnet av den store man som uppenbarade sig som en stor ledare. Hos Lenin fanns en storhet, en samst�mmighet mellan ledaren och m�nniskan, och �han finns f�r alltid bevarad i v�rldsproletariatets stora hj�rta�, det �rorika �de som Marx tillskrev [Paris]kommunens k�mpar. Ty de arbetare som offrats till rikedomen, de som likt kanadensarna i Seumes dikt �r omedvetna om �den gamla v�rldens ytliga civilisation� � och till det kan vi l�gga den borgerliga v�rldens vanliga l�gner och hyckleri � kan med en fin och instinktiv k�nslighet skilja mellan det �kta och det falska, mellan verklig storhet och h�gdragen egenk�rlek, mellan osj�lvisk, givande k�rlek och en str�van efter popularitet som bara �terspeglar f�f�nga.
Jag har sv�rt att g�ra personliga saker offentliga. Men jag anser det vara min plikt att publicera n�gra utdrag ur den skatt av personliga minnen som jag har av v�r of�rgl�mliga ledare och v�n. En plikt mot den man som i teori och praktik l�rde oss att en revolution�r vilja medvetet kan forma det som �r historiskt n�dv�ndigt och utvecklat. En plikt mot dem som han �lskade och f�r vilka han arbetade: proletariatet, skaparna, de utsugna, v�rldens f�rtryckta, f�r vars lidande hans hj�rta var fyllt av medk�nsla, och hos vilka han stolt k�nde igen de revolution�ra k�mparna, byggarna av en h�gre samh�llsordning.
Clara Zetkin, januari 1924.
Den f�rsta g�ngen jag tr�ffade Lenin sedan den ryska revolution �som skakade v�rlden� hade inletts, var tidigt p� h�sten 1920. Det var omedelbart efter min ankomst till Moskva, under ett partim�te i Sverdlovsalen i Kreml, om jag inte missminner mig. Lenin verkade of�r�ndrad, han verkade knappt ha �ldrats. Jag kan sv�ra p� att han bar samma prydliga, v�lborstade rock som jag s�g honom i f�rsta g�ngen 1907, vid Andra internationalens v�rldskongress i Stuttgart. Rosa Luxemburg, som hade en konstn�rs �ga f�r utm�rkande egenskaper, pekade ut Lenin f�r mig med anm�rkningen: �Titta ordentligt p� honom. Det �r Lenin. Titta p� hans egensinniga, envisa huvud. Ett genuint ryskt bondehuvud med n�gra f� vagt asiatiska linjer. Den mannen kommer att f�rs�ka v�lta berg �ver �nda. Kanske de kommer att krossa honom. Men han kommer aldrig att ge sig.�
Lenins attityd och upptr�dande var precis som f�rut. Debatten var tidvis livlig, till och med stormig. Precis som tidigare under Andra internationalens kongresser utm�rkte sig Lenin genom att omsorgsfullt f�lja f�rhandlingarna, genom sitt stora sj�lvs�kra lugn, sin s� att s�ga koncentrerade inre medverkan, energi och flexibilitet.
Det visade sig i hans avbrott och anm�rkningar d� och d�, och i hans l�ngre tal n�r han riktade sig till m�tet. Hans skarpa blick, hans klara sinne, verkade inte missa n�gonting som var v�rt att uppm�rksamma. Under m�tet � och �ven efter�t � ins�g jag att Lenins viktigaste karakt�rsdrag var hans enkelhet och uppriktighet, hur fullst�ndigt naturligt han bem�tte alla kamrater. Jag s�ger �naturligt� f�r jag hade ett starkt intryck av att denne man inte kunde ge sig sj�lv p� n�got annat s�tt �n p� det s�tt han gav sig. Det s�tt p� vilket han upptr�dde mot kamraterna var ett naturligt uttryck f�r sj�lva hans natur.
Lenin var obestridd ledare f�r ett parti som hade varit helt klart �ver sitt m�l och v�gen till det, och som hade lett de ryska arbetarna och b�nderna under kampen om makten, och som nu med st�d fr�n deras tillit ledde proletariatets diktatur. I den m�n en enskild person kan inneha en s�dan st�llning, s� var Lenin skaparen och ledaren f�r det stora v�rldsv�lde som hade blivit v�rldens f�rsta arbetar- och bondestat. Hans tankar och vilja levde hos miljoner, �ven utanf�r Sovjetryssland. F�r varje viktigt beslut var hans �sikter avg�rande, hans namn en symbol f�r hopp och frihet varhelst de utsugna och f�rtryckta befann sig. �Kamrat Lenin leder oss till kommunismen, vi ska h�lla ut oavsett hur sv�rt det m� bli�, f�rkunnade de ryska arbetarna, som sv�ltande och frysande skyndade sig till fronterna eller under obeskrivliga sv�righeter arbetade f�r att p� nytt bygga upp industrin, hela tiden med dr�mmen om ett perfekt fritt samh�lle f�r �gonen. �Varf�r ska vi vara r�dda f�r att husbonden kommer att �terv�nda och ta tillbaka v�ra f�lt? Lillefar Lenin kommer att r�dda oss, och Trotskij med sin R�da arm�.� S� t�nkte b�nderna. �Evviva Lenin!� fanns inristat p� v�ggarna till mer �n en kyrka i Italien, och det uttryckte n�gon arbetares entusiastiska beundran, en arbetare som v�lkomnade den ryska revolutionen som ett slag f�r hans egen frihet. I Amerika, Japan och Indien samlades upprorsmakare mot �garnas f�rslavande makt under Lenins namn.
S� enkel, s� anspr�ksl�s Lenin verkade, han som redan kunde se tillbaka p� ett viktigt historiskt arbete, och som hade en tung b�rda p� sina axlar av f�rtr�stan, det allra st�rsta ansvar och ett �ndl�st arbete! Han tappade bort sig bland kamraternas djupa led, var en med dem, var en av m�nga. Inte med minsta gest eller handling f�rs�kte han agera som en �k�ndis�. Ett s�dant upptr�dande var honom fr�mmande f�r han var verkligen en k�ndis. Kurirer anl�nde hela tiden med rapporter fr�n olika departement, fr�n civila och milit�ra organ, rapporter som ofta besvarades med n�gra f� hastigt nedklottrade rader. Lenin hade ett v�nligt leende eller nick �t alla, och det �terspeglades alltid i ett ansikte som str�lade av gl�dje. Under m�tet �gde det ofta rum obem�rkta �verl�ggningar med ledande kamrater. Under pauserna fullkomligt angreps Lenin. M�n och kvinnor fr�n Moskva, Petersburg, fr�n r�relsens allra mest fj�rran centrum, och unga m�nniskor, m�nga unga m�nniskor, omgav honom. �Vladimir Iljitj, sn�lla...� �Kamrat Lenin, v�gra inte...� �Vi vet att du �r Iljitj, men...� �nskem�l, fr�gor, f�rslag surrade runt honom.
Lenin uppvisade ett outtr�ttligt och lugnt t�lamod medan han lyssnade och svarade. Han lyssnade och gav goda r�d i partifr�gor s�v�l som personliga bekymmer. Han hanterade unga m�nniskor p� ett s�rskilt bra s�tt. P� ett kamratligt s�tt, befriat fr�n all pedantisk vuxenhet, fr�n varje antydan om att �lder i sig sj�lv var en oj�mf�rlig dygd, r�rde sig Lenin som en j�mlike bland j�mlikar till vilka han var bundna med varje del av sitt hj�rta. Det fanns inte minsta sp�r av ��verman� hos honom. Hans auktoritet i partiet var auktoriteten hos en perfekt far, vars �verl�gsenhet man underkastar sig medveten om att han f�rst�r och vill bli f�rst�dd. I denna atmosf�r som omgav Lenin mindes jag, inte utan bitterhet, den tyska socialdemokratins �partifaders� kyliga, besv�rade f�rn�mhet. Och speciellt det simpla kryperi med vilket socialdemokraten Ebert i egenskap av den borgerliga republikens president tr�get studerade hur �verklassen �hostade och spottade�, ett kryperi som hade f�rlorat all stolthet �ver proletariatets historiska betydelse och all m�nsklig v�rdighet. Onekligen var dessa herrar aldrig s� �galna och dj�rva att de ville genomf�ra en revolution� som Lenin. Och under deras uppsikt kan kapitalisterna i det som en g�ng var �det romerska imperiets plantskola� f�r n�rvarande till och med sova lugnare �n p� Heinrich Heines tid under de trettiotre monarkerna. Fram tills dess revolutionen till slut kommer att uppst� ur den historiska utvecklingens och n�dv�ndighetens st�rtflod, och samh�llet �ven h�r kommer att dundra av ropen: �Quos ego!�[1]
Mitt f�rsta bes�k hos Lenins familj f�rst�rkte det intryck jag hade f�tt p� partikonferensen, och som hade f�rdjupats under de m�nga samtalen med honom sedan dess. Det �r sant att Lenin bodde i Kreml, den tidigare tsaristiska f�stningen, och att man var tvungen att passera vakter innan man n�dde honom � en f�reskrift som berodde p� de kontrarevolution�ra attentat mot revolutionens ledare som fortfarande gjordes vid den tiden.
N�r det beh�vdes tog Lenin ocks� emot g�ster i den statliga l�genheten. Men hans privata bostad var ytterst enkel och anspr�ksl�s. Jag har varit i mer �n ett arbetarhem som har varit mer rikt m�blerat �n den �allsm�ktiga moskovitiska diktatorns� hem. Lenins hustru och syster �t kv�llsmat n�r jag kom, och jag ombads genast och hj�rtligt att dela den med dem. Det var en enkel m�ltid, som de h�rda tiderna kr�vde: te, m�rkt br�d, sm�r, ost. Senare f�rs�kte systern hitta n�got �s�tt� till �hedersg�sten� och hittade en liten sk�l med konserverad frukt. Det var v�lbekant att b�nderna f�rs�g �sin Iljitj� med g�vor best�ende av ljust mj�l, bacon, �gg, frukt, etc. Men det var ocks� v�l k�nt att ingenting blev kvar i Lenins hush�ll. Allt hittade v�gen till sjukhusen och barnhemmen. Lenins familj f�ljde strikt principen att inte bo b�ttre �n de andra, det vill s�ga arbetarmassorna.
Jag hade inte tr�ffat kamrat Krupskaja, Lenins hustru, sedan den internationella kvinnokonferensen i Bern i mars 1915. Hennes �lskv�rda ansikte med sina varma, v�nliga �gon, bar outpl�nliga tecken p� den elakartade sjukdom som �t upp henne. Men bortsett fr�n det hade �ven hon f�rblivit densamma, ett f�rkroppsligande av uppriktighet och blygsamhet, av en n�stan puritansk enkelhet. Med h�ret mjukt bak�tkammat och knutet i en okonstn�rlig knut p� ryggen, i sin illasittande kl�nning, skulle man kunna tagit henne f�r en f�rvirrad hemmafru vars enda bekymmer var att spara tid, f� tid. �Det ryska imperiets f�rsta dam� � enligt borgerligt t�nkande och spr�kbruk � �r utan tvekan den f�rsta att villigt gl�mma bort sig sj�lv, att offra sig f�r de arbetande och f�rtrycktas sak. Hon bands ihop med Lenin av en mycket n�ra gemenskap i tanke och arbete. Det gick inte att tala om honom utan att t�nka p� henne. Hon var �Lenins h�gra hand�, hans f�rsta och b�sta sekreterare, hans mest �vertygade kamrat vad g�ller t�nkande, den mest erfarna f�retr�daren och ombudet f�r hans uppfattningar, lika outtr�ttlig i att med hj�lp av styrka och klokhet skaffa v�nner och anh�ngare till l�rom�starens geni, som att sprida propaganda inom arbetarklassen. Fr�nsett att hon hade sitt eget verksamhetsomr�de som hon �gnade sig �t med hela sin sj�l: ett utbildnings- och undervisningssystem f�r folket.
Det vore l�jligt och f�rol�mpande att t�nka sig att kamrat Krupskaja befann sig i Kreml som �ombud f�r Lenin�. Hon arbetade och oroade sig med honom och f�r honom som hon hade gjort hela sitt liv, till och med n�r landsf�rvisning och de allra h�rdaste f�rf�ljelser skilde dem �t. Hennes djupt moderliga karakt�r gjorde Lenins bostad till ett �hem� i ordets b�sta bem�rkelse, och i detta fick hon ett k�rleksfullt st�d fr�n hans syster. Inte ett hem i de tyska brackornas mening, utan i den spirituella atmosf�r som fyllde det och vilken var resultatet av de relationer som f�renade de levande och drivande m�nniskor som fanns d�r. Det var uppenbart att dessa relationer helt och h�llet pr�glades av uppriktighet, sanning, f�rst�else och upph�jdhet. Trots att jag vid den tidpunkten inte var s�rskilt v�l bekant med kamrat Krupskaja personligen k�nde jag mig genast hemma i hennes �kungad�me� och i hennes v�nliga v�rd. N�r Lenin kom hem, och lite senare en stor katt visade sig och v�lkomnades glatt av familjen och hoppade upp p� �terroristledarens� axel f�r att till sist g�r sig hemmastadd i hans kn�, kunde jag i sanning ha gr�tit av heml�ngtan eller efter Rosa Luxemburg och hennes katt �Mimi�, en historisk personlighet bland hennes v�nner.
Lenin m�rkte att vi tre kvinnor diskuterade konst och fr�gor om utbildning och undervisning. Jag uttryckte min entusiastiska beundran f�r bolsjevikernas gigantiska kulturella arbete, f�r den energi och aktivitet som uppvisades av de kreativa krafter som �ppnade nya kanaler f�r konsten och utbildningen. Men jag dolde inte mitt intryck av att en hel del os�kerhet, oklarheter, tvekan och experimenterande gjorde sig g�llande, och att det tillsammans med den passionerade l�ngtan efter ett nytt inneh�ll, nya former, nya s�tt i det kulturella livet fanns m�nga konstgjorda kulturella seder efter modell fr�n v�st. Lenin gav sig genast med stor livlighet in i diskussionen.
� Att de krafter som kommer att skapa en ny konst och kultur i Sovjetryssland har vaknat och �r aktiva �r n�got bra, mycket bra, sa han. Att denna utveckling sker i stormig takt �r f�rst�eligt och nyttigt. Vi m�ste och ska ta igen det som har f�rsummats under �rhundraden. Den kaotiska j�sningen, det febrila s�kandet efter nya l�sningar och nya slagord, �Hosianna� f�r vissa konstn�rliga och andliga tendenser idag, och �korsf�st dem� imorgon! � allt det �r oundvikligt.
Revolutionen befriar alla de krafter som har h�llits tillbaka och tvingar upp dem fr�n djupet till ytan. L�t oss ta ett exempel. T�nk p� det tryck som utvecklingen av v�rt m�leri, bildhuggarkonst och arkitektur utsattes f�r av det tsaristiska hovets seder och st�mningar, liksom fr�n aristokraternas och borgarklassens smak och b�jelser. I ett samh�lle som grundar sig p� privategendom skapar konstn�rerna varor f�r marknaden, de beh�ver k�pare. V�r revolution har befriat konstn�rerna fr�n trycket av detta h�gst enformiga tillst�nd. Den har gjort sovjetstaten till deras beskyddare och mecenat. Varje konstn�r, och alla som s� �nskar, kan g�ra anspr�k p� r�tten att skapa fritt utifr�n sitt ideal, vare sig det visar sig vara bra eller d�ligt. Och d�rf�r har vi j�sning, experiment, kaos.
Men vi �r naturligtvis kommunister. Vi kan inte s�tta h�nderna i fickorna och l�ta kaos r�da som det vill. Vi m�ste f�rs�ka v�gleda utvecklingen medvetet, forma och best�mma dess resultat. P� det omr�det saknar vi fortfarande en hel del. P� mig f�refaller det som om ocks� vi har v�r doktor Karlstadt.[2] Vi �r alltf�r mycket �ikonoklaster�: vi m�ste beh�lla det som �r vackert, ta det som ett exempel, h�lla fast vid det �ven om det �r �gammalt�. Varf�r v�nda sig fr�n verklig sk�nhet och f�r all framtid f�rkasta det som utg�ngspunkt f�r vidare utveckling bara f�r att det �r �gammalt�? Varf�r dyrka det nya som den gud som ska �tlydas, bara f�r att det �r �det nya�? Det �r nonsens, rent nonsens. Det finns en hel del vanligt konsthyckleri i det ocks�, och respekt f�r konststilarna i v�st. Givetvis omedvetet! Vi �r goda revolution�rer men vi k�nner oss tvingade att st� p� �h�jdpunkten av dagens kultur�. Jag har modet att visa mig vara en �barbar�: jag kan inte v�rdes�tta expressionismens, futurismens, kubismens och andra ismers verk som det h�gsta uttrycket f�r konstn�rlig genialitet. Jag f�rst�r dem inte. De ger mig ingen gl�dje.
Jag kunde inte annat �n medge att ocks� jag saknade f�rm�ga att inse att en entusiastisk sj�l skulle anse att en n�sas konstn�rliga form borde vara en triangel, och att det revolution�ra trycket fr�n fakta skulle f�r�ndra m�nniskokroppen till en forml�s s�ck p� tv� styltor och med tv� femuddiga gafflar. Lenin skrattade hj�rtligt.
� Ja, k�ra Clara, vi tv� �r gamla. Vi m�ste n�ja oss med att vara unga ett tag till i revolutionen. Vi f�rst�r inte den nya konsten l�ngre, vi linkar bara bakom den.
Men, fortsatte Lenin, v�r �sikt om konst �r oviktig. Inte heller �r det viktigt vad konsten ger till n�gra f� hundra eller till och med tusen i en s� stor befolkning som v�r. Konsten tillh�r folket. Den m�ste ha sina djupaste r�tter bland de breda arbetarmassorna. Den m�ste f�rst�s och �lskas av dem. Den m�ste vara rotad i och v�xa med deras k�nslor, tankar och �nskningar. Den m�ste v�cka och utveckla konstn�ren i dem. Ska vi ge t�rta och socker till en minoritet n�r arbetar- och bondemassorna fortfarande saknar m�rkt br�d? Jag menar inte, som du kanske tror, detta bara i bokstavlig mening utan ocks� bildligt. Vi m�ste alltid ha arbetarna och b�nderna framf�r v�ra �gon. Vi m�ste l�ra oss att tycka och ordna f�r dem. �ven p� konstens och kulturens omr�de.
F�r att konsten ska kunna komma till folket och folket till konsten m�ste vi f�rst av allt h�ja den allm�nna kulturella och utbildningsniv�n. Och hur st�r det till med v�rt land i detta avseende? Du �r f�rbluffad �ver det enorma kulturella arbete som vi har genomf�rt sedan makt�vertagandet. Utan att skryta kan vi s�ga att vi har gjort mycket i detta avseende, v�ldigt mycket. Vi har inte bara huggit av huvuden, som mensjevikerna och deras Kautsky i alla l�nder anklagar oss f�r att g�ra, vi har ocks� upplyst huvuden. M�nga huvuden. Men �m�nga� bara i j�mf�relse med det f�rflutna och de h�rskande klassernas och klickarnas f�rsyndelser p� den tiden. Vi st�r inf�r arbetarnas och b�ndernas enorma behov av utbildning och kultur, behov som vi har v�ckt och stimulerat.
Inte bara i Petrograd och Moskva, inte bara i industricentrum, utan ocks� utanf�r dem, i byarna. Och vare sig vi vill det eller ej �r vi ett fattigt land, ett tiggarland, majoriteten av det gamla folket �r fortfarande kulturella offer, de arvl�sa. Vi f�r givetvis en energisk kampanj mot analfabetismen.
Vi inr�ttar bibliotek och �l�sestugor� i de sm� st�derna och byarna. Vi organiserar alla m�jliga sorters fortbildningskurser. Vi arrangerar bra teaterproduktioner och konserter, vi skickar runt �utbildningsbilder� och �reseutst�llningar� �ver hela landet. Men jag upprepar, vad �r allt det mot de m�nga miljoner som saknar de mest grundl�ggande kunskaper, den allra mest primitiva kultur! Medan idag tiotusen � och imorgon kanske ytterligare tiotusen � i Moskva h�nf�rs av lysande teaterframtr�danden beg�r miljontals att f� l�ra sig konsten att stava, att skriva sina namn, att r�kna, ropar efter kultur, �r ivriga att l�ra sig, ty de b�rjar inse att universum styrs av naturlagar och inte av den �himmelska fadern� och hans h�xor och trollkarlar.
�Klaga inte s� bittert p� analfabetismen, kamrat Lenin�, insk�t jag. �I viss m�n hj�lpte den egentligen revolutionen fram�t. Den f�rhindrade arbetarnas och b�ndernas sinnen att hejdas och f�rd�rvas av borgerliga tankar och uppfattningar. Er propaganda och agitation f�ll p� jungfrulig mark. Det �r enklare att s� och sk�rda n�r man inte f�rst m�ste riva upp en hel skog.�
� Ja, det �r sant, svarade Lenin. Men bara inom vissa gr�nser, eller r�ttare sagt under en viss period av v�r kamp. Analfabetismen var f�renlig med kampen f�r att er�vra makten, med behovet att krossa den gamla statsapparaten. Men krossar vi bara f�r krossandets egen skull? Vi river ner f�r att bygga b�ttre. Analfabetismen �r inte f�renlig med uppgiften att bygga upp. Som Marx sa m�ste arbetarna, och skulle jag vilja till�gga, b�nderna, befria sig sj�lva. V�rt sovjetiska samh�lle g�r det m�jligt. Tack vare det l�r sig nu tusentals inom den arbetande befolkningen att l�ra sig arbeta konstruktivt i de mest varierande sovjeter och sovjetorgan. Det �r m�n och kvinnor �i sina b�sta �r� som de brukade s�ga i dina kretsar. Det betyder att huvuddelen av dem v�xte upp under den gamla regimen, det vill s�ga utan utbildning eller kultur. Och nu str�var de efter det lidelsefullt. Vi g�r v�rt yttersta f�r att dra in nya m�n och kvinnor i sovjetarbetet och p� s� s�tt l�ra dem praktik och teori. Det g�r inte att d�lja behovet av administrativa och konstruktiva krafter. Vi �r tvungna att anst�lla den gamla sortens byr�krater, och vi f�r en framtida byr�krati. Jag hatar det av hela mitt hj�rta. Inte den enskilde byr�kraten, han kan vara en duktig rackare. Men jag hatar systemet. Det f�rlamar och f�rd�rvar b�de uppifr�n och underifr�n. Och det viktigaste vapnet f�r att �vervinna och utrota byr�kratin �r st�rsta m�jliga utbildning och undervisning av folket.
Och hur ser framtidsutsikterna ut? Vi har uppr�ttat utm�rkta institutioner och vidtagit verkligt bra �tg�rder f�r att g�ra det m�jligt f�r prolet�ra och bondeungdomar att l�ra sig, studera, skaffa sig kultur. Men h�r uppst�r �terigen den kvalfyllda fr�gan: vad �r det bland s� m�nga? �nnu v�rre! Vi har alldeles f�r f� daghem, barnhem och grundskolor, miljontals barn v�xer upp utan undervisning, utan utbildning. De v�xer upp i samma okunnighet och brist p� kultur som sina f�der och farf�der. S� mycket beg�vning som kommer att g� f�rlorad, s� m�nga �nskningar krossas! Det �r ett grymt brott mot den uppv�xande generationens lycka och en st�ld av sovjetstatens rikedomar som ska utvecklas till ett kommunistiskt samh�lle. Det �r en allvarlig fara f�r framtiden.
Det fanns ett missn�jt mummel av undertryckt ilska i Lenins vanligtvis lugna r�st. S� djupt denna fr�ga m�ste p�verka honom, m�ste f�rf�lja honom, t�nkte jag, f�r att han skulle h�lla detta tal f�r oss tre. N�gon � jag minns inte vem � gjorde n�gra anm�rkningar och h�nvisade till �f�rmildrande omst�ndigheter� f�r m�nga av de k�nnetecken som fanns inom konsten och det kulturella livet, och f�rklarade dem med d�tidens l�ge. Lenin svarade:
� Jag vet! M�nga m�nniskor �r �rligt �vertygade om att de aktuella sv�righeterna och farorna kan �vervinnas med �br�d och sk�despel�. Br�d � f�rvisso! Sk�despel � g�rna f�r mig! Men vi f�r inte gl�mma att sk�despel inte �r n�gon stor, verklig konst utan en mer eller mindre vacker underh�llning. L�t oss inte gl�mma att v�ra arbetare och b�nder inte �r en romersk p�bel. De f�rs�rjs inte av staten utan uppr�tth�ller staten med sitt arbete. De �gjorde� revolutionen och f�rsvarade sitt verk med exempell�sa uppoffringar, med str�mmar av blod. V�ra arbetare och b�nder f�rtj�nar mer �n sk�despel. De har r�tt till verklig, stor konst. S� innan n�got annat [kr�vs] utbredd utbildning och undervisning av folket. Under f�ruts�ttning att br�det har s�kerst�llts �r det den kulturella grogrund p� vilket en verkligt ny, stor konst kommer att v�xa upp, en kommunistisk konst som best�mmer sina former i linje med sitt inneh�ll. V�ra �intellektuella� st�r inf�r enorma och ytterst aktningsv�rda uppgifter. Att f�rst� och fullf�lja dessa uppgifter vore en hyllning till den prolet�ra revolutionen, f�r att den �ppnade d�rren som leder till frihet �ven f�r dem, bort fr�n det el�ndiga tillst�ndet hos deras gamla levnadsf�rh�llanden, som beskrevs s� utomordentligt v�l i �Kommunistiska manifestet�.
Den kv�llen � det hade blivit sent � talade vi om m�nga saker. Men allt har f�rbleknat fr�n mitt minne utom Lenins anm�rkningar om konst, kultur och utbildning och undervisning av folket. N�r jag promenerade hem i den kyliga natten t�nkte jag p� hur uppriktigt, hur varmt han �lskade det arbetande folket. Och det finns m�nniskor som tror att denne man var en kylig intellektuell maskin, en stelbent fanatiker som bara s�g m�nniskor som �historiska kategorier� och r�knade och lekte med dem k�nslol�st, som om de vore k�glor.
Ett annat samtal med Lenin �r outpl�nligt inpr�glat i mitt minne. Precis som s� m�nga andra som kom till Moskva fr�n v�st vid denna tid tvingades jag betala f�r mina f�r�ndrade levnadsvanor och m�ste ligga till s�ngs. Lenin bes�kte mig. Oroligt, som den b�sta mor, fr�gade han om jag fick bra omv�rdnad och mat, bra medicinsk v�rd, etc, och om jag ville ha n�gonting. Bakom honom s�g jag kamrat Krupskajas v�nliga ansikte. Lenin trodde inte p� mig n�r jag sa att allt gick bra. Han var speciellt uppr�rd �ver att jag bodde p� fj�rde v�ningen i ett sovjetiskt hus som i teorin hade en hiss, men en hiss som inte fungerade i praktiken. �Precis som kautskyanernas str�van och beg�r efter revolutionen�, anm�rkte han sarkastiskt. Inom kort gled samtalet in p� politiska omr�den.
R�da arm�ns retr�tt fr�n Polen hade inneburit en tidig frost som omintetgjort tillv�xten av den revolution�ra blomma som vi n�rt i v�ra tankar n�r de sovjetiska trupperna med hj�lp av en dj�rv och snabb framryckning hade n�tt Warszawa. Jag beskrev f�r Lenin hur det hade p�verkat den tyska arbetarklassens revolution�ra f�rtrupp och Scheidemann och Dittmann, borgarklassen och sm�bourgeoisien, n�r �kamraterna� med Sovjetstj�rnan p� sina m�ssor och i om�jligt gamla rester av uniformer och civila kl�der, i bastskor eller slitna st�vlar, sporrade sina sm� livliga h�star �nda fram till den tyska gr�nsen. �Kommer de att kunna vidmakth�lla ockupationen av Polen och g� �ver gr�nsen eller inte, och vad kommer att h�nda sedan?� Det var den fr�ga som p� den tiden pl�gade allas tankar i Tyskland, och svaret p� den diskuterades h�ftigt och oupph�rligt av krogtaktikerna. Det var uppenbart att det inom alla klasser, inom alla samh�llsskikt, fanns ett mycket starkare chauvinistiskt hat mot det vitgardistiska, imperialistiska Polen �n mot �arvsfienden� Frankrike. Men skr�cken f�r utsikten av en revolution var �nnu starkare �n det chauvinistiska hatet mot Polen och mer tvingande �n v�rdnaden f�r Versaillef�rdragets okr�nkbarhet. Inf�r denna fara f�rsvann den �versvallande patriotismen och saktmodiga pacifismen ur sikte. Borgarklassen och sm�bourgeoisien betraktade tillsammans med sina reformistiska anh�ngare fr�n arbetarklassen den senare utvecklingen av situationen i Polen halvt n�jda, halvt f�rskr�ckta.
Lenin lyssnade uppm�rksamt p� vad jag hade att s�ga i fr�gan och p� mina anm�rkningar om kommunistpartiets och det reformistiska partiets och de enskilda fackf�reningsledarnas st�ndpunkter. Han satt tyst under n�gra minuter f�rsjunken i tankar.
� Ja, sa han till sist, det som har h�nt i Polen kanske m�ste h�nda. Du k�nner givetvis till de r�dande omst�ndigheterna, att v�r l�ttsinnigt modiga, sj�lvs�kra f�rtrupp inte hade n�gra trupp- eller ammunitionsreserver, och inte ens hade tillr�ckligt med br�d att �ta. De var tvungna att rekvirera br�d och andra livsn�dv�ndigheter fr�n de polska b�nderna och medelklasserna. Och polackerna s�g R�da arm�n som fiender, inte som br�der och befriare. De k�nde, t�nkte och handlade inte p� ett socialt, revolution�rt s�tt, utan som nationalister, som imperialister. Den revolution som vi r�knade med i Polen �gde inte rum. Arbetarna och b�nderna f�rleddes av Pilsudskis och Daszynskijs[3] anh�ngare och f�rsvarade sin klassfiende, l�t v�ra modiga r�da soldater sv�lta, lade sig i bakh�ll f�r dem och misshandlade dem till d�ds.
V�r Budjennij �r v�rldens mest lysande kavalleriledare. En ung bonde � visste du det? Precis som soldaterna i den franska revolution�ra arm�n b�r han marskalkstaven i sin ryggs�ck, bara att det i hans fall �r sadelfickan. Han kan inte s�rskilt mycket om milit�rvetenskap men har en utm�rkt strategisk instinkt. Han �r modig p� gr�nsen till dumdristig, n�stan galet of�rsiktig. Han delar sitt manskaps v�rsta umb�randen och st�rsta faror, och de skulle l�ta sig sk�ras i strimlor f�r hans skull. Han �r sj�lv lika bra som flera skvadroner. Men Budjennijs och de andra revolution�ra arm�ledarnas alla f�rtr�ffligheter kunde inte kompensera v�ra brister p� det milit�ra och tekniska omr�det, och �nnu mindre v�r politiska felbed�mning � f�rhoppningen om en revolution i Polen. Radek f�rutsp�dde hur det skulle g�. Han varnade oss. Jag var v�ldigt arg p� honom och anklagade honom f�r �defaitism�. Men han hade r�tt i sitt viktigaste p�st�ende. Han k�nner till l�get utanf�r Ryssland och speciellt i v�st b�ttre �n oss, och han �r beg�vad. Han �r mycket nyttig f�r oss. Vi f�rsonades nyligen efter ett l�ngt politiskt samtal �ver telefon mitt i natten, eller snarare fram emot morgonen.
Du vet att freds�verenskommelsen med Polen till en b�rjan st�tte p� h�rt motst�nd i partiet, precis som freden i Brest-Litovsk. Jag angreps h�rt p� grund av att jag var f�r att acceptera fredsvillkoren, som verkligen var f�rm�nliga f�r polackerna och h�rda f�r oss. N�stan alla v�ra experter h�vdar att vi med tanke p� situationen i Polen, och speciellt deras urusla ekonomiska l�ge, kunde ha f�tt mycket mer gynnsamma villkor om vi hade h�llit ut lite l�ngre. Man utesl�t inte ens m�jligheten av fullst�ndig seger f�r oss. Om kriget hade fortsatt skulle de inhemska fientligheterna och konflikterna i �stra Galicien och andra delar av landet avsev�rt ha f�rsvagat det officiella, imperialistiska Polens styrkor. Trots underst�d och l�n fr�n Frankrike skulle de �kande b�rdorna fr�n kriget och de ekonomiska sv�righeterna till sist ha samlat arbetarna och b�nderna. Man �beropade andra omst�ndigheter f�r att visa att vi hade haft en b�ttre chans om vi hade fortsatt kriget.
Sj�lv tror jag � fortsatte Lenin sitt resonemang efter en kort paus � att v�r st�llning inte tvingade oss att sluta fred till varje pris. Vi kunde ha h�llit ut �ver vintern. Men ur politisk synvinkel ans�g jag det vara klokare att komma �verens med fienden, och det f�ref�ll mig b�ttre att f�redra ett tillf�lligt offer i form av en h�rd fred framf�r att forts�tta kriget. Polackernas och deras v�nners � alla imperialister � pacifistiska paroller �r naturligtvis knep, ingenting annat �n knep. De r�knar med Wrangel. Men vi ska utnyttja freden med Polen f�r att kasta alla v�ra styrkor mot Wrangel och besegra honom s� grundligt att han kommer att l�mna oss ifred f�r gott. I det nuvarande l�get kan Sovjetryssland bara segra om det genom sin inst�llning visar att det bara f�r krig f�r att f�rsvara sig, f�r att skydda revolutionen: att det �r v�rldens enda stora land som �r f�r fred, att det inte har n�gon som helst avsikt att er�vra mark, undertrycka nationer eller p�b�rja n�gra imperialistiska �ventyr. Men framf�rallt: skulle vi annat �n om vi blev absolut och bokstavligt tvingade till det verkligen ha utsatt det ryska folket f�r fasorna och lidandet av ytterligare ett vinterkrig? V�ra hj�ltemodiga r�da soldater vid fronten, v�ra arbetare och b�nder som har lidit och uth�rdat s� mycket! �nnu ett vinterkrig efter �ren av imperialistiskt krig och inb�rdeskrig, d� miljoner skulle frysa och d� i f�rtvivlad tystnad. Det �r redan ont om mat och kl�der. Arbetarna klagar, b�nderna muttrar att vi bara tar ifr�n dem och inte ger dem n�got... Nej, tanken p� pl�gorna av �nnu ett vinterkrig var outh�rdlig. Vi var tvungna att sluta fred.
Medan Lenin talade sj�nk hans ansikte ihop inf�r mina �gon. Stora och sm� or�kneliga f�ror mejslades djupt in i det. Och varenda ansiktsf�ra ristades in av ett allvarligt problem eller en pl�gsam sm�rta. Det fanns en k�nsla av outtalat eller obeskrivligt lidande i hans ansikte. Jag blev r�rd, skakad. I mina tankar s�g jag den medeltida m�staren Gr�nwalds bild av den korsf�ste Jesus. Jag tror att tavlan kallas �Sorgernas m�nniska�. Gr�nwalds korsf�stning har inte den minsta likhet med Guido Renos ber�mda, vackra, f�rl�tande martyr, �sj�lens brudgum� till s� m�nga avgudande gamla ungm�r och olyckligt gifta kvinnor. Gr�nwalds Kristus �r martyren, en torterad man som avr�ttas p� ett s� grymt s�tt, som �b�r v�rldens synder�. Och som s�dan en �sorgernas m�nniska�. P� mig f�ref�ll Lenin vara tyngd, nedbruten, betryckt av det ryska arbetande folkets hela sm�rta och lidande. Strax d�refter gick han. Bland annat sa han till mig att tiotusen v�lkn�ppta l�derrockar hade best�llts till de r�da soldater som skulle angripa Perekop fr�n havet. Redan innan dessa rockar var klara kunde vi gl�dja oss �ver rapporterna att Sovjetrysslands d�dstr�tta v�ktare hade er�vrat n�set under kamrat Pjatakovs lysande och dj�rva ledning. Det var en enast�ende prestation fr�n ledarnas och de leddas sida. Inte heller p� sydfronten blev det n�got vinterkrig.
I samband med v�r Internationals tredje v�rldskongress och den Andra internationella kommunistiska kvinnokonferensen fick jag tillf�lle att g�ra en andra och l�ngre vistelse i Moskva. Det var hett. Inte s� mycket p� grund av att kongresserna �gde rum under andra halvan av juni och f�rsta halvan av juli, d� solen gassar p� stadens gyllene och vackert m�lade kupoler, som p� grund av atmosf�ren i Kommunistiska internationalens partier. Och speciellt i det tyska kommunistpartiet var luften laddad. Stormar, dunder och blixtar uppstod dagligen p� m�tena. Pessimisterna bland oss, som bara �r entusiastiska n�r de tycker att de kan k�nna lukten av sattyg, f�rutsp�dde att partiet skulle falla s�nder, ta slut. De kommunister som var organiserade i Tredje internationalen skulle f�rvisso ha varit d�liga internationalister om inte de lidelsefulla mots�ttningarna om det tyska partiets teori och praktik ocks� skulle ha hetsat upp kamraternas sinnen i andra l�nder. Vid den tiden var den �tyska fr�gan� i sj�lva verket en fr�ga f�r Kommunistiska internationalen sj�lv.
�Marsaktionen�[4] och den s� kallade �offensivteorin� som l�g bakom och inte kunde skiljas fr�n den,� �ven om den formulerades klart och skarpt f�rst senare f�r att r�ttf�rdiga �marsaktionen�, tvingade hela Kommunistiska internationalen att analysera den ekonomiska och politiska situationen i v�rlden. Den m�ste sl� fast en stabil grund f�r sitt program och sin taktik, det vill s�ga f�r sina omedelbara uppgifter, f�r en revolution�r mobilisering och aktivering av arbetarmassorna.
Jag tillh�rde �marsaktionens� h�rdaste kritiker i s� m�tto som den inte var arbetarnas kamp, utan en felaktig uppfattad, d�ligt f�rberedd, d�ligt organiserad och d�ligt genomf�rd partiaktion. Jag bek�mpade energiskt offensivteorin, som utarbetats med suckar och st�n. Och dessutom hade jag en personlig r�kning att g�ra upp. De tyska partiledarnas vacklande inst�llning till den italienska socialdemokratins kongress i Livorno och till exekutivens taktik hade f�tt mig att avg� fr�n centrum� i protest. Jag oroade mig mycket f�r att detta �disciplinbrott� skulle m�tas med starkt motst�nd fr�n de som stod mig politiskt och personligt n�rmast, mina ryska v�nner.
B�de i exekutiven och i det ryska partiet, liksom inom m�nga av den Kommunistiska internationalens sektioner, hade �Marsaktionen� inte s� f� fanatiska f�rsvarare som hyllade den som en revolution�r masskamp av hundratusentals aktivt beslutsamma arbetare. �Offensivteorin� h�lsades som revolutionens nya evangelium. Jag visste att stora strider v�ntade mig och jag var fast besluten att genomf�ra dem utifr�n kommunistiska politiska principer, oavsett om det skulle leda till seger eller nederlag.
Vad hade Lenin f�r uppfattning i alla dessa fr�gor? Han som mer �n n�gon annan kunde s�tta marxistiska revolution�ra principer i verket, och visste hur man skulle uppfatta m�nniskor och h�ndelser i deras historiska sammanhang och bed�ma styrkef�rh�llanden? Ansl�t han sig till �v�nstern� eller �h�gern�? Alla som inte ovillkorligen v�lkomnade �marsaktionen� och �offensivteorin� st�mplades som �h�ger� och �opportunister�. Med orolig ot�lighet v�ntade jag p� ett entydigt svar p� denna fr�ga. Det skulle bli avg�rande f�r Kommunistiska internationalens m�l, handlingskraft, sj�lva existens. I och med att jag hade l�mnat det tyska partiets centralkommitt� hade mina kontaktbanor till v�nnerna i Ryssland kapats, och jag hade allts� bara h�rt rykten och gissningar om Lenins syn p� �marsaktionen� och �offensivteorin�, vissa tveksamma, vissa best�mda. Jag fick ett klart svar vid ett l�ngt samtal med honom n�gra dagar efter min ankomst.
F�rst av allt ville Lenin ha en rapport om situationen i Tyskland i allm�nhet och i partiet. Jag f�rs�kte ge honom den med st�rsta m�jliga klarhet och objektivitet, och �beropade fakta och siffror. D� och d� sk�t Lenin in fr�gor f�r att belysa vissa saker och gjorde korta anteckningar. Jag dolde inte min �sikt om de faror som hotade det tyska partiet och Kommunistiska internationalen om v�rldskongressen skulle anta grundvalen till �offensivteorin�. Lenin log sitt v�nliga och sj�lvs�kra leende.
� N�r ansl�t du dig till pessimisterna, fr�gade han. Oroa dig inte, offensivteorin kommer inte att sl� rot p� kongressen. Vi finns fortfarande h�r. Tror du att vi skulle kunna ha �gjort� en revolution utan att l�ra n�got fr�n den? Och vi vill att �ven ni ska l�ra av den. �r det f�r resten en teori? Nej inte alls, det �r en illusion, romantik, ren romantik. Det �r d�rf�r den har utarbetats i �poeternas och t�nkarnas land� med hj�lp av den k�re Bela,[5] som ocks� tillh�r en poetiskt beg�vad nation och k�nner sig f�rpliktigad att alltid vara mer v�nster �n v�nstern. Vi f�r inte skriva dikter och dr�mma. Om vi vill ta upp kampen mot borgarklassen och segra m�ste vi betrakta den ekonomiska och politiska situationen i v�rlden p� ett nyktert s�tt, helt och h�llet nyktert. Och vi kommer att segra, vi m�ste segra. Kongressens beslut om Kommunistiska internationalens taktik och alla de tvistefr�gor som h�nger samman med den m�ste st� i �verensst�mmelse med och beaktas i f�rbindelse med v�ra teser om den internationella ekonomiska situationen. De m�ste utg�ra en enhet. F�r tillf�llet �gnar vi fortfarande mer uppm�rksamhet �t Marx �n �t Thalheimer och Bela, �ven om Thalheimer �r en god och v�lunderr�ttad teoretiker och Bela en utm�rkt och sann revolution�r. Man kan l�ra sig mer av den ryska revolutionen �n fr�n den tyska �marsaktionen�. Som jag har sagt �r jag inte orolig f�r den inst�llning som kongressen kommer att inta.
Jag avbr�t Lenin: �Kongressen m�ste fortfarande ge sitt omd�me om 'marsaktionen' som �r frukten av, ett f�rverkligande av, 'offensivteorin', dess historiska exempel. G�r det att skilja p� teori och praktik? Och �nd� k�nner jag till m�nga kamrater som avvisar offensivteorin men f�rsvarar 'marsaktionen' passionerat. P� mig verkar det ologiskt. Givetvis ska vi alla v�nda oss med verklig medk�nsla till arbetarna, som k�mpade eftersom de provocerades av H�rsings[6] barbariska g�ng och ville f�rsvara sina r�ttigheter. Vi ska alla f�rklara oss best�mt f�r dem, oavsett om de var hundratusentals som de fantasifulla vill f� oss att tro, eller bara n�gra f� tusen. Men v�rt centrums inst�llning till principerna och taktiken under h�ndelsen var och �r en helt annan fr�ga. Det var och �r ett 'kupppolitiskt' felsteg och ingen teoretisk, historisk eller politisk tv�l kan tv�tta bort detta faktum.�
� Givetvis kommer de stridbara arbetarnas f�rsvarsaktioner och partiets, eller snarare dess lednings, mindre v�lbet�nkta angrepp att kritiseras p� olika s�tt, sa Lenin snabbt och best�mt. Ni som var motst�ndare till �marsaktionen� ska sj�lva klandras f�r att inte ha gjort det. Ni s�g bara centrums f�rvr�ngda politik och dess negativa effekter, och inte de stridbara arbetarna i centrala Tyskland. Dessutom drog Paul Levis fullst�ndigt negativa kritik, som saknade �k�nslan av samh�righet� med partiet och f�rbittrade kamraterna mer med sin ton �n sitt inneh�ll, uppm�rksamheten fr�n fr�gans viktigaste sidor. Vad g�ller kongressens troliga inst�llning till �marsaktionen� m�ste ni inse att det �r viktigt att ha en grundval f�r kompromisser. Se inte s� f�rv�nad och f�rebr�ende ut, du och dina v�nner m�ste g� med p� en kompromiss. Ni m�ste n�ja er med huvuddelen av resultaten vid kongressen. Era politiska principer kommer att segra, och p� ett lysande s�tt. Och det kommer att f�rhindra en upprepning av �marsaktionen�. Kongressens beslut m�ste genomf�ras strikt. Exekutivkommitt�n kommer att se till det. Jag har inga tvivel om det.
Kongressen kommer att fullst�ndigt �del�gga den ber�mda �offensivteorin� och kommer att anta en taktik som g�r i linje med dina id�er. Men av just det sk�let m�ste den ocks� ge en smula tr�st till anh�ngarna till den teorin. Om v�r kritik av �marsaktionen� betonar det faktum att arbetarna k�mpade efter provokationer fr�n borgarklassens lakejer, och om vi allm�nt sett visar lite faderlig �historisk� mildhet, s� kommer det att vara m�jligt. Du kommer att f�rd�ma det som nedtystning och s� vidare, Clara. Men det kommer inte att vara till n�gon hj�lp f�r dig. Om kongressen s� snabbt som m�jligt kommer �verens om den taktik som den ska besluta om, och om denna taktik utan n�got st�rre gnissel blir v�gledande princip f�r de kommunistiska partiernas verksamhet, s� kommer v�ra k�ra v�nsterister att �terv�nda hem inte alltf�r f�r�dmjukade och f�rbittrade. Och f�rst och fr�mst m�ste vi faktiskt ocks� t�nka p� k�nslorna hos de verkligt revolution�ra arbetarna, b�de i och utanf�r partiet. En g�ng skrev du att vi ryssar borde l�ra oss att f�rst� psykologin i v�st lite grann och inte kasta alla v�ra h�rda och barska metoder p� folk med en g�ng. Jag tog notis om det, log Lenin bel�tet.
N�, vi ska inte vara s� h�rda med v�nsteristerna, vi ska ist�llet stryka lite balsam p� deras s�r. S� kommer de snart att arbeta glatt och energiskt med er f�r att genomf�ra politiken fr�n internationalens tredje kongress. Ty den inneb�r att samla stora delar av arbetarna till er politik och mobilisera dem under kommunistisk ledning och f� ut dem i kamp mot borgarklassen och f�r att gripa makten.
Grundvalen f�r den taktik som ska f�ljas slogs klart fast i den resolution du lade fram inf�r centralkommitt�n. Resolutionen var inte det minsta negativ, som Paul Levis broschyr, kritiken i den var helt igenom positiv. Hur kunde den avsl�s och efter vilken sorts diskussion och p� vilka grunder? Vilken opolitisk inst�llning! Ist�llet f�r att utnyttja skillnaden mellan positivt och negativt f�r att avgr�nsa dig fr�n Levi tvingades du till hans sida
Jag avbr�t honom: �Kanske du tror, k�ra kamrat Lenin, att du m�ste ge �ven mig n�gra smulor av tr�st eftersom jag m�ste sv�lja kompromissen. Jag klarar mig utan tr�st och balsam.�
� Nej, sa Lenin avv�rjande, jag menade inte s�. Och f�r att bevisa det ska jag ge dig en v�lf�rtj�nt tillr�ttavisning. S�g mig, hur kunde du g�ra en s� �desdiger dumhet, ja verkligen �desdiger dumhet, som att l�mna centralkommitt�n? Hur t�nkte du? Jag blev arg p� det, fruktansv�rt arg. Att handla s� vettl�st utan h�nsyn till vad en s�dan �tg�rd leder till och utan att meddela oss n�got om fr�gan och utan att fr�ga om v�r uppfattning. Varf�r skrev du inte till Zinovjev? Varf�r inte till mig? Du kunde �tminstone ha skickat ett telegram.
Jag gav Lenin de orsaker som hade avgjort mitt beslut, som tagits pl�tsligt under situationen som r�dde vid den tiden. Han tyckte inte de var giltiga. �Vad?�, ropade han h�ftigt, �du fick inte ditt mandat av kamraterna i centrum utan fr�n partiet i sin helhet! Du borde inte ha kastat bort det f�rtroende som du f�tt.� Eftersom jag fortfarande inte var �ngerfull fortsatte han att h�rt kritisera att jag hade l�mnat centrum och tillade omedelbart: �Kan det anses vara en v�lf�rtj�nt bestraffning att du under kvinnokonferensen ig�r utsattes f�r ett regelr�tt angrepp f�r att f�rkroppsliga den v�rsta sortens opportunism? Under personlig ledning av den gode Reuten (Friesland), och n�r han gjorde det tror jag att han deltog i kommunistiskt arbete bland kvinnor f�r f�rsta g�ngen. Det var bara dumt, mycket dumt. Att tro att 'offensivteorin' kunde r�ddas genom att angripa dig under kvinnokonferensen! Givetvis stod andra funderingar och f�rhoppningar p� spel. Jag hoppas att du ur politisk synvinkel kan ta denna episod med en klackspark, �ven om den efterl�mnar en d�lig smak. Men lita alltid till arbetarna, till massorna, k�ra Clara. T�nk alltid p� dem och det m�l vi ska uppn�, s� kommer s�dana banaliteter att blekna till ett intet. Vem av oss har sluppit dem? Jag har varit tvungen att sv�lja min andel av dem, m� du tro. Tror du att bolsjevikpartiet som du beundrar s� mycket var f�rdigt och full�ndat i ett slag? Till och med v�nner har ibland gjort okloka saker. Men �ter till dina synder. Du m�ste lova att aldrig mer vidta s� illa �verv�gda �tg�rder, annars kommer v�r v�nskap att upph�ra.�
Efter detta mellanspel �terv�nde v�rt samtal till huvudfr�gan. Lenin f�rklarade huvuddragen i sin syn p� Kommunistiska internationalens taktik, som han senare f�rde fram vid kongressen i ett inneh�llsrikt och belysande tal, och som han skarpsinnigt och i korthet hade f�rsvarat politiskt under de f�reg�ende diskussionerna i kommissionen:
� V�rldsrevolutionens f�rsta v�g har avtagit. Och den andra har �nnu inte uppst�tt, f�rkunnade han. Det vore farligt f�r oss att ha n�gra illusioner om det. Vi �r inte Xerxes, som pl�gade havet med kedjor. Men att best�mma och ta h�nsyn till fakta �r inte samma sak som att vara inaktiv, att ge upp kampen. Inte alls! L�r, l�r, l�r! Handla, handla, handla! Att vara redo, synnerligen och fullst�ndigt redo, f�r att helt och fullt, medvetet och med alla v�ra krafter, kunna utnyttja n�sta revolution�ra v�g. Det �r v�r uppgift. Of�rtr�ttlig partiagitation och partipropaganda som n�r sin h�jdpunkt i partiaktioner, men aktioner som inte har n�gra illusioner om att kunna ta massaktionernas plats. Hur arbetade vi bolsjeviker bland massorna innan vi kunde s�ga till oss sj�lva: �Vi har kommit s� h�r l�ngt! D�rf�r � till massorna! Er�vra massorna som en f�rberedelse f�r att er�vra makten.� En s�dan inst�llning fr�n kongressens sida kommer s�kert att tillfredsst�lla dina �fiender�.
�Och Paul Levi! Men han d�? Vilken st�ndpunkt har du och dina v�nner? Vad kommer kongressen att inta f�r st�ndpunkt till honom?� Jag hade haft denna fr�ga p� tungan sedan l�nge.
� Paul Levi, svarade Lenin. Tyv�rr har han blivit ett fall i sig sj�lv. Sk�let till det ligger i huvudsak hos Paul sj�lv. Han har isolerat sig fr�n oss och egensinnigt rusat in i en �terv�ndsgr�nd. Ni m�ste ha blivit medvetna om det under ert propagandaarbete bland delegationerna. Du beh�ver inte f�rs�ka �vertyga mig. Du vet hur h�gt jag skattar Paul Levi och hans f�rm�ga. Jag l�rde k�nna honom i Schweiz och satte stora f�rhoppningar till honom. Under de v�rsta f�rf�ljelserna visade han sig vara lojal, modig, klipsk, osj�lvisk. Trots att jag var medveten om en viss kyla i hans inst�llning till arbetarna trodde jag att han hade fasta band till proletariatet. Men han hade en attityd i stil med �var sn�ll och h�ll er undan�. Jag har haft mina tvivel om honom sedan hans broschyr kom ut. Jag �r r�dd f�r att det finns en stark ben�genhet till isolering och sj�lvtillr�cklighet hos honom, och n�got av litter�r f�f�nga. Det var n�dv�ndigt att kritisera �marsaktionen� skoningsl�st. Men vad gjorde Paul Levi? Han slet partiet i stycken. Han kritiserade inte utan var ensidig, �verdrev och var till och med elak. Han gav ingenting som partiet kunde v�nda sig till. Han har ingen k�nsla av solidaritet med partiet. Och det �r detta som har gjort basmedlemmarna s� arga, och gjort dem blinda och d�va f�r den stora andel sanning som finns i Levis kritik, speciellt hans riktiga politiska principer. P� s� s�tt uppstod en k�nsla � �ven bland kamrater utanf�r Tyskland � d�r debatten om broschyren och om Levi sj�lv blev det enda �mnet i hans argument, ist�llet f�r �offensivteorins� och �v�nsteristernas� felaktiga teori och d�liga praktik. De har Paul Levi att tacka f�r att de hittills klarat sig s� bra, alldeles f�r bra. Paul Levi �r sin egen v�rsta fiende.
Jag var tvungen att medge det riktiga i den sista anm�rkningen, men jag bestred starkt Lenins �vriga anm�rkningar. �Paul Levi �r inte en f�f�ng och sj�lvgod bokmal�, sa jag. �Han �r inte n�gon ambiti�s politisk karri�rist. Det var hans �de och inte hans �nskan att bli partiledare vid en s� ung �lder. Efter morden p� Rosa, Karl och Leo[7] var han tvungen att ta �ver ledningen, han har beklagat det ofta. Det �r ett faktum. �ven om han inte �r s�rskilt varm i sitt umg�nge med v�ra kamrater utan snarast en enst�ring, s� �r jag fortfarande �vertygad om att varje del av hans v�sen �r f�renad med partiet, med arbetarna. Den olyckliga 'marsaktionen' skakade honom i hans grundvalar. Han trodde fullt och fast att sj�lva partiets existens l�ttsinnigt sattes p� spel, och att allt det som Karl, Rosa och Leo och s� m�nga andra gett sina liv f�r sl�sades bort. Han gr�t, bokstavligen gr�t av sm�rta vid tanken p� att partiet var f�rlorat. Han trodde att det bara kunde r�ddas med hj�lp av de allra h�rdaste metoder. Han skrev sin broschyr i samma anda som den legendariska romare som villigt kastade sig i den gapande avgrunden f�r att r�dda fosterlandet genom att offra sitt liv. Paul Levis avsikter var de allra renaste, de allra mest osj�lviska.�
� Jag t�nker inte diskutera med dig om det, svarade Lenin. Du �r en b�ttre advokat f�r Levi �n Levi sj�lv. Men du k�nner s�kert till att vi inom politiken inte bryr oss om avsikter, utan resultat. Har inte ni ett ordspr�k som s�ger �v�gen till helvetet �r belagd med goda avsikter�? Kongressen kommer att f�rd�ma Paul Levi, kommer att vara h�rd mot honom. Det �r oundvikligt. Men f�rd�mandet sker bara p� grund av disciplinbrott, inte p� grund av hans grundl�ggande politiska principer. Hur skulle det vara m�jligt just n�r dessa principer kommer att erk�nnas som riktiga? V�gen st�r �ppen f�r Paul Levi att hitta tillbaka till oss, om han inte sj�lv st�nger v�gen. Han har sin politiska framtid i sina egna h�nder. Han m�ste lyda kongressens beslut som en disciplinerad kommunist, och f�rsvinna fr�n det politiska livet ett tag. Det kommer att vara mycket bittert f�r honom. Det m� du tro. Men jag kan inte bespara honom denna period av sv�ra pr�vningar.
Paul m�ste finna sig i det s�som vi ryssar fann oss i landsf�rvisning och f�ngelse under tsarismen. Han �r fortfarande ung till �lder och i partiet. Hans teoretiska kunskaper har stora luckor, han befinner sig fortfarande i det grundl�ggande stadiet av sina studier av marxistisk ekonomi. Han kommer att �terv�nda till oss med djupare kunskaper, best�mda principer och som en b�ttre, klokare partiledare. Vi f�r inte f�rlora Levi. F�r hans egen skull och f�r v�r sak. Vi har inte n�got �verfl�d av talanger och m�ste beh�lla s� mycket av dem som m�jligt. Och om din �sikt om Paul �r riktig s� skulle det inneb�ra ett obotligt s�r om han helt och h�llet skulle avskilja sig fr�n arbetarnas revolution�ra f�rtrupp. Tala till honom p� ett v�nligt s�tt, hj�lp honom att se saker och ting utifr�n en �vergripande st�ndpunkt och inte utifr�n sin personliga uppfattning om �att ha r�tt�. Jag ska hj�lpa dig med det. Om Levi underkastar sig disciplinen, uppf�r sig bra � han kan till exempel skriva anonymt i partipressen, eller skriva n�gra broschyrer � d� kommer jag inom tre till fyra m�nader skriva ett �ppet brev och kr�va att han ska f� �terintr�da. Han har sin eldpr�vning framf�r sig. L�t oss hoppas att han �verlever den.
Jag suckade. En kall k�nsla kr�p �ver mig om att jag stod inf�r n�got oundvikligt vars konsekvenser inte gick att f�rutse. �K�ra Lenin�, sa jag, �g�r vad du kan. Ni ryssar �r beredda att k�mpa. Och ni �r alltid beredda att vara v�nner. Jag vet fr�n ert partis historia att f�rbannelser och v�lsignelser kommer och g�r bland er som flyktiga vindar p� sl�tterna. Vi 'v�sterl�nningar' �r kallblodiga. Vi tyngs ner av det historiska berg som Marx talade om. Jag ber dig �n en g�ng innerligt att g�ra allt du kan f�r att beh�lla Paul Levi bland oss.�
Lenin svarade: �Oroa dig inte. Jag skall h�lla mitt l�fte till dig. Om Paul sj�lv bara st�r fast.�
Lenin tog sin keps, sin enkla, slitna keps och gick sin v�g med lugna, kraftfulla steg.
�Opportunisterna� i den tyska delegationen � kamraterna Malzahn, Neumann, Franken och M�ller � var ytterst angel�gna om att f� tr�ffa Lenin, f�r att diskutera sina uppfattningar om vad �marsaktionen� hade f�r karakt�r och konsekvenser. Kamrat Franken var fr�n ett distrikt i Rhenomr�det, de andra tre kom som fackf�reningsmedlemmar. De lade stor vikt vid att ge Kommunistiska internationalens erk�nde ledare en redog�relse f�r den inst�llning som stora delar av de entusiastiskt revolution�ra arbetarna intagit, och uttrycka sin egen �sikt om �offensivteorin� och den taktik som de ans�g n�dv�ndig. De var naturligtvis ocks� angel�gna om att f� h�ra Lenins uppfattningar i dessa fr�gor. Lenin s�g det som en �sj�lvklarhet� att g� med p� kamraternas beg�ran. Man kom �verens om dag och tidpunkt n�r de skulle tr�ffas hemma hos mig. De tyska kamraterna kom ett tag innan honom eftersom vi var tvungna att komma �verens om hur vi skulle delta i kongressdiskussionerna.
Lenin var alltid punktlig. N�stan p� minuten steg han in i rummet, som vanligt p� ett naturligt s�tt, och uppm�rksammades knappt av de andra kamraterna som var djupt indragna i en diskussion. �Goddag, kamrater.� Han skakade hand med dem och slog sig ner bland dem f�r att genast delta i diskussionen. Jag var helt obesv�rad och tog det som den naturligaste sak i v�rlden att alla kamrater k�nde till Lenin. S� det f�ll mig inte in att presentera honom f�r kamraterna. Efter ungef�r tio minuters allm�nt samtal drog en av dem mig �t sidan och fr�gade tyst: �S�g mig kamrat Clara, vem �r kamraten?� �Vad? K�nde du inte igen honom?�, svarade jag. �Det �r kamrat Lenin.�
�Det menar du inte?�, utropade min v�n. �Jag trodde att han precis som en del stora m�n skulle l�ta oss v�nta tills vi var m�ra. Den allra enklaste kamrat kunde inte vara s� enkel och v�nlig. Du skulle se hur v�r f�re detta kamrat Hermann M�ller g�r omkring allvarligt i riksdagen i sin frack sedan han blivit kansler.�
P� mig verkade det som om kamraterna fr�n �oppositionen� och Lenin granskade varandra. Lenin var mer intresserad av att lyssna, j�mf�ra, utr�na och informera sig �n att �tala som en ledare�, �ven om han inte dolde sina �sikter. Han st�llde hela tiden fr�gor och f�ljde kamraternas anm�rkningar med st�rsta intresse, och bad ofta om f�rklaringar och ytterligare information. Han understr�k kraftigt hur viktigt det var med ett planerat, organiserat arbete bland massorna och behovet av centralisering och strikt disciplin. Efter�t sa Lenin till mig att m�tet hade sk�nkt honom stor gl�dje. �Utm�rkta karlar dessa tyska arbetare av Malzahns och hans v�nners sort. Jag medger att de kanske inte skulle vinna en talart�vling. Jag vet inte om de skulle duga som stormtrupper. Men jag �r helt s�ker p� att det �r folk som de som �r det revolution�ra proletariatets sk�tsamma, v�lorganiserade, k�mpande gr�sr�tter, de �r grundvalarna och st�ttepelarna i fabrikerna och fackf�reningarna. Vi m�ste samla s�dana element och g�ra dem aktiva. De utg�r v�ra band till massorna.�
En opolitisk utvikning. N�r Lenin bes�kte mig gjorde alla i huset det till en h�gtidsdag � fr�n de r�da soldater som h�ll vakt vid d�rren till de yngsta k�kspigorna, f�r att inte tala om delegaterna fr�n Fr�mre Orienten och Fj�rran �stern som hade slagit sig ner i den mycket rymliga villa d�r jag bodde, en g�ng en f�rm�gen fabrik�rs egendom, men sedan revolutionen �gd av Moskvas kommun.� �Vladimir Iljitj har kommit!� Nyheten fl�g fr�n person till person. Alla h�ll utkik, samlades i den stora hallen eller vid d�rren f�r att h�lsa Lenin v�lkommen och nicka till honom. Deras ansikten uttryckte intensiv gl�dje n�r han gick fram till dem och h�lsade p� dem med sitt varma leende och v�xlade n�gra ord med den ena eller andra. � ena sidan inte ett sp�r av �dmjukhet och �n mindre inst�llsamhet, och � den andra inte en anstrykning av �versitteri eller koketteri. R�da soldater och arbetare, anst�llda och kongressdelegater fr�n Dagestan, Persien och �turkestanerna� som blivit s� ber�mda p� grund av Paul Levi, i kl�der som s�g ut ha kommit fr�n en saga. Alla �lskade de Lenin som en av sig, och han k�nde sig som en av dem. De k�nde alla den allra varmaste gemenskap.
Offensivteoretikerna hade inte r�nt n�gra framg�ngar under debatten om Trotskijs skarpa och lysande �Rapport om den v�rldsekonomiska krisen och Kommunistiska internationalens nya uppgifter�,[8} och inte heller under kommissionens diskussioner p� plenarm�tet. Men de hoppades fortfarande p� att f� sina teorier att segra med hj�lp av �ndringsf�rslag och till�gg till �Teser �ver taktiken�. F�rslagen lades fram av de tyska, �sterrikiska och italienska delegationerna. Kamrat Terracini f�rsvarade dem, det agiterades lidelsefullt f�r att de skulle antas. Vilket skulle beslutet bli? En atmosf�r av yttersta sp�nning fyllde den h�ga, rymliga salen i Kreml d�r det flammande r�da i det kommunistiska Folkets hus �vergl�nste glansen fr�n det en g�ng tsaristiska palatsets kyligt vr�kiga guld. Varenda nerv var sp�nd av uppm�rksamhet, hundratals delegater och t�tt packade �sk�dare f�ljde �verl�ggningarna.
Lenin g�r upp f�r att tala. Talet �r ett m�sterverk i v�ltalighet. Inte ett sp�r av retorik. Bara tyngden fr�n ett klart t�nkande i arbete, argumentens obevekliga logik, en konsekvent och best�md linje. Som obearbetade block av granit slungas meningarna ut och sl�s samman i en fast enhet. Lenin vill inte bl�nda eller h�nf�ra, han vill �vertyga. Han �vertygar och h�nf�r. Inte med vackra, dundrande ord som berusar, utan med hj�lp av en lysande kraft som utan sj�lvbedr�geri f�rst�r samh�llsfenomenens verklighet, och som med grym �ppenhj�rtighet �f�rkunnar� det som �r. Som piskrapp, som slag fr�n en p�k, f�ll Lenins ord p� de �som [g�r] kampen mot 'h�gerelementen'... till en sport� och inte inser vad som kommer att leda till seger. �F�rst n�r vi under kampen f�r arbetarklassens majoritet till v�r sida, och inte bara arbetarmajoriteten, utan majoriteten av de utsugna och f�rtryckta, f�rst d� kommer vi verkligen att segra.� Alla k�nner att det avg�rande slaget har utdelats. N�r jag entusiastiskt skakade Lenins h�nder kunde jag inte l�ta bli att s�ga: �Vet du, Lenin � en talare vid ett m�te p� den mest avl�gsna plats skulle vara tveksam att tala s� enkelt, s� r�ttframt som du. Han skulle vara r�dd f�r att inte vara tillr�ckligt 'skolad'. Jag k�nner bara till en motsvarighet till ditt s�tt att tala. Det �r Tolstojs stora konst. Precis som han har du en bred, sammanh�ngande, fast linje, en k�nsla f�r den obevekliga sanningen. Det �r vackert. Kanske det �r ett speciellt slaviskt drag?�
�Jag vet inte�,svarade Lenin. �Jag vet bara att n�r jag 'blev en talare' s� t�nkte jag alltid p� arbetarna och b�nderna snarare �n p� min publik. N�rhelst en kommunist talar m�ste han t�nka p� massorna, han m�ste tala till dem. Men det �r bra att ingen h�rde din nationellt psykologiska hypotes, annars skulle de s�ga: 'Hall� d�r, den gamle mannen l�ter sig f�ngslas av komplimanger'. Vi f�r vara f�rsiktiga s� att ingen misst�nker att de tv� gamlingarna kokar ihop en komplott mot 'v�nstern': givetvis f�rekommer inga intriger inom 'v�nstern'� � och hj�rtligt skrattande l�mnade Lenin salen och gick tillbaka till sitt arbete.
Samma dag som jag skulle resa kom Lenin f�r att ta farv�l och ge mig n�gra �goda l�rdomar�, som jag enligt hans uppfattning �var i starkt behov av�.
� Du �r naturligtvis inte helt n�jd med resultaten fr�n kongressen, sa han. Du g�r ingen hemlighet av att du anser det ologiskt av kongressen att f�respr�ka de principer och den taktik som Paul Levi f�ljde och trots det utesluta honom. Det m�ste ske korrigeringar. Jag t�nker inte bara p� Levis misstag som jag talat om f�rut. Jag t�nker speciellt p� hur sv�rt han har gjort det f�r oss att genomf�ra taktiken att er�vra massorna. Han m�ste inse och medge sina misstag f�r att kunna l�ra av dem. Med sin politiska beg�vning kommer han d�refter att snart leda partiet igen.
�Jag tror�, svarade jag, �att det finns ett s�tt f�r Paul att underkasta sig Kommunistiska internationalens disciplin utan att p� n�got s�tt avs�ga sig sina personliga �sikter. Han skulle kunna avst� fr�n sin kandidatur till riksdagen och b�rja ge ut en tidskrift med ett nummer d�r han helt objektivt analyserar tredje v�rldskongressens arbete ur historisk synvinkel. Det skulle givetvis inte utesluta kritik av det arbetet. �ven en deklaration att han verkligen tycker att kongressens beslut mot honom �r fel och ologiskt, men att han trots det �verser med det och av h�nsyn till r�relsen kommer att underkasta sig det. Som politiker och m�nniska kan Paul Levi inte f�rlora utan bara vinna p� en s� modig och disciplinerad handling. Han skulle vederl�gga sina motst�ndares lumpna misstankar och visa att kommunismen kommer f�rst f�r honom.�
� Det �r ett utm�rkt f�rslag, sa Lenin. Men kommer han att f�lja det? Hursomhelst hoppas jag att din varmhj�rtade optimistiska bed�mning av Levi kommer att visa sig vara riktig, och inte m�nga andras pessimism. Jag lovar dig �terigen att jag ska skriva ett �ppet brev f�r att Levi ska f� �terintr�da i partiet om han sj�lv inte g�r det om�jligt. Men till det viktigaste! P� det hela taget �r tredje kongressens beslut ytterst tillfredsst�llande. De �r av l�ngtg�ende historisk betydelse och betecknar verkligen en �v�ndpunkt� f�r Kommunistiska internationalen. De utg�r slutet p� dess f�rsta utvecklingsperiod fram�t mot revolution�ra masspartier. Det �r d�rf�r kongressen var tvungen att g�ra rent hus med �v�nsterns� illusioner att v�rldsrevolutionen kommer att forts�tta med samma stormiga fart, att vi kommer att b�ras fram av en andra revolution�r v�g och att det bara beror p� partiet och dess aktioner f�r att v�r sak ska segra. Det �r naturligtvis l�tt att �g�ra� revolutionen till �partiets egen �rofulla uppgift� utan massorna, p� pappret och i kongressalen, i en atmosf�r fri fr�n objektiva f�rh�llanden. Men det �r inte en revolution�r utan en helt igenom k�lkborgerlig uppfattning. �V�nsterdumheterna� fick sitt konkreta och klaraste uttryck i den tyska �marsaktionen� och �offensivteorin�. S� de m�ste undanr�jas p� er bekostnad, ni blev offret. Men i sj�lva verket var uppg�relsen internationell.
Och nu m�ste ni i Tyskland genomf�ra den beslutade taktiken som ett enat, principfast parti. Det s� kallade �fredsavtal� som vi har f�tt till st�nd mellan er �r i sig sj�lv ingen garanti f�r det. Det �r i sig sj�lv ingenting om det inte st�ds av �h�gerns� och �v�nsterns� goda och �rliga vilja att agera som parti utifr�n en klar och definitiv politik. S� trots din oben�genhet och ditt motst�nd m�ste du �terv�nda till centrum. Och du f�r inte l�mna det igen �ven om du tycker att det �r din personliga r�tt att g�ra det, och till och med din plikt att g�ra det. Du har under denna h�rda tid ingen annan r�tt �n att tj�na partiet och arbetarna. Din plikt nu �r att h�lla ihop partiet. Jag g�r dig personligen ansvarig f�r att se till att det inte blir n�gon splittring, eller i v�rsta fall bara en liten utbrytning. Du m�ste vara best�md mot de unga kamraterna som �nnu inte har n�gon djupg�ende teoretisk kunskap eller praktiska erfarenheter, och p� samma g�ng m�ste du vara mycket t�lmodig med dem. Och jag ber dig speciellt att ta hand om kamrat Reuten (Friesland). Han har arbetat mycket bra och ivrigt f�r oss under flera �r. Som ledare f�r �radikalerna� i Berlin m�ste han vara med i centrum. Detta kommer ensamt att garantera b�ttre relationer mellan dem och centrum. Om jag k�nner Reuten kommer han att k�nna att �fredsavtalet� f�rbinder honom att arbeta p� ett kamratligt s�tt �ven med den s� kallade h�gern. Under kongressen lade jag m�rke till en viss envishet och inskr�nkthet hos honom, vilket inte duger i en ledning, och om det n�gonsin kommer till att g�ra misstag och darra s� finns det i allm�nhet inget som hindrar det.
H�r avbr�t jag Lenins �goda l�rdomar� med den f�rv�nade fr�gan: �Har du n�gra misstankar om det?�
Min l�rare log: �Nej, bara erfarenheter.� Sedan fortsatte han:
� Det �r speciellt viktigt f�r dig att hj�lpa de duktiga kamrater inom era led som redan har er�vrat sina sporrar inom arbetarr�relsen. Jag t�nker p� kamrater som Adolf Hofmann, Fritz Geyn, D�uming, Fries och andra. Du m�ste ha t�lamod med dem ocks� och inte tro att �kommunismens renhet� hotas och g�r f�rlorad om de d� och d� saknar det kommunistiska t�nkandets klara och skarpa formuleringar. Dessa kamrater �r redan angel�gna om att bli goda kommunister och du m�ste hj�lpa dem att bli det. Du f�r naturligtvis inte g�ra n�gra som helst eftergifter till kvarlevor av reformistiskt t�nkande. Reformismen f�r inte smugglas in under falsk flagg. Men du m�ste placera kamrater som dessa i positioner d�r de inte kan tala eller agera som annat �n kommunister. Kanske, och i sj�lva verket med st�rsta sannolikhet, kommer du trots det att bli besviken. Om man f�rlorar en kamrat som f�r ett ��terfall� kan man �nd� med en fast och klok ledning beh�lla tv�, tre, tio kamrater som har f�ljt dig och blivit verkliga kommunister. Kamrater som Adolf Hofmann, D�uming etc f�r med sig erfarenheter och stora kunskaper till partiet, och genom att ha arbetarmassornas f�rtroende �r de framf�rallt levande band mellan er och dem. Det �r massorna man m�ste t�nka p�. Vi f�r inte skr�mma dem, varken med �v�nsterns� dumheter eller �h�gerns� l�ttskr�mdhet. Och vi kommer att er�vra massorna om vi, i b�de sm�tt och stort, alltid agerar som konsekventa kommunister. I Tyskland m�ste ni nu ta examen i taktiken att er�vra massorna. G�r oss inte besvikna genom att b�rja med � en splittring av partiet. T�nk alltid p� massorna Clara, s� kommer ni att komma fram till revolutionen precis som vi gjorde: med massorna, genom massorna.
Efter detta avskedssamtal var jag i Moskva tv� g�nger, d� min vistelse f�rm�rkades av det faktum att jag inte kunde tala med Lenin, inte kunde tr�ffa honom. Ett sv�rt lidande hade brutit ner hans stora styrka, hans motst�ndskraft. Men trots de allra dystraste rykten och profetior blev han b�ttre. N�r jag i slutet av oktober 1922 kom till Kommunistiska internationalens fj�rde v�rldskongress visste jag att jag skulle tr�ffa Lenin igen. Han var s�pass mycket b�ttre att han skulle avge rapporten �Fem �rs rysk revolution och v�rldsrevolutionens perspektiv�.[9] Kunde den ryska revolutionen firas p� ett b�ttre s�tt �n genom att dess ledare och geni med �terst�lld h�lsa skulle tala till representanterna f�r det revolution�ra proletariatets f�rtrupp?
P� andra dagen efter min ankomst m�ttes jag av kamraten som sk�tte huset och som �ppet hade g�tt �ver fr�n den gamla till den nya regimen. Han var mycket upphetsad: �Kamrat, Vladimir Iljitj kommer f�r att bes�ka dig. Det �r s� klart herr Lenin. Han �r snart h�r.� Nyheten skakade om mig s� mycket att sk�mtet om �herr Lenin� just d� gick mig fullst�ndigt f�rbi. Vladimir Iljitj var redan d�r, i en gr� pilotjacka, och s�g lika frisk och stark ut som innan den elaka sjukdomen.
�Oroa dig inte�, svarade han n�r jag f�rh�rde mig om hans h�lsa. �Jag m�r riktigt bra, k�nner mig stark. Jag har till och med blivit 'f�rnuftig' eller vad l�karna kallar det. Jag arbetar men sparar mig och f�ljer l�karnas r�d noga. Tack, men jag vill inte bli sjuk igen! Det �r fruktansv�rt. Det finns s� mycket att g�ra, och Nadezjda Konstantinova och Maria Iljinisjna[10] f�r inte f� alla bekymmer och problem igen... Och v�rldsangel�genheterna har fortsatt utan mig, i Ryssland och p� andra st�llen. De ledande kamraterna i v�rt parti har jobbat bra tillsammans, mycket bra, och det �r det viktigaste. Men alla har f�r mycket att g�ra och jag �r glad �ver att kunna l�tta deras b�rda.�
Som alltid n�r kamrat Lenin tr�ffade mig fr�gade han mig v�nligt om mina s�ner och bad om en rapport om Tyskland och det tyska partiet. Jag gav honom en kort rapport f�r att inte tr�tta ut honom. Den verkade vara en forts�ttning p� v�rt samtal under internationalens tredje kongress. Han sk�llde ut mig f�r min �v�nliga psykologi� i �fallet Levi�.
�Mindre psykologi och mer politik�, sa han. �Och under diskussionen med Levi ang�ende Rosas inst�llning till den ryska revolutionen visade du ocks� att du vet det. De vederb�rliga tillr�ttavisningarna fr�n din sida var v�lf�rtj�nta. Levi har gjort slut p� sig sj�lv snabbare och mer definitivt �n hans v�rsta fiende kunde gjort med honom. Han kan inte l�ngre vara farlig f�r oss. F�r oss �r han bara en socialdemokrat, inget mer. Och han kan inte vara n�got mer� f�r oss, �ven om han skulle f� en viss position d�r. Det �r inte sv�rt i det tillst�nd av f�rfall som det partiet befinner sig i. Men f�r en n�ra kamrat och v�n till Karl och Rosa �r detta det mest vanhedrande slut man kan t�nka sig, ja det mest vanhedrande slutet. Det �r d�rf�r hans flykt och f�rr�deri inte kunde och inte p� allvar skakade eller utsatte kommunistpartiet f�r fara. N�gra f� omv�lvningar i sm� delar och n�gra personer som l�mnar. Partiet �r sunt, friskt i sina r�tter. Det �r p� r�tt v�g att bli ett massparti, det tyska proletariatets ledande revolution�ra massparti.�... Efter en kort paus fr�gade Lenin: �Och hur �r det med er opposition? Har den �ntligen l�rt sig att tackla politik, kommunistisk politik?�
Jag redogjorde f�r l�get och slutade med att s�ga att �Berlinoppositionen� hade givit den fj�rde internationella kongressen i uppgift att se �ver sin f�reg�ngares st�ndpunkter och upph�va dem. Deras paroll var �Tillbaka till andra kongressen�.
Lenin var road av denna �exempell�sa aningsl�shet� som han kallade det. �Kamraterna i 'v�nstern' tror verkligen att Kommunistiska internationalen �r en trogen Penelope�, skrattade han. �Men v�r international v�ver inte p� dagen f�r att sedan upph�va sitt arbete p� natten. Den kan inte till�ta sig lyxen att ta ett steg fram�t och sedan ett tillbaka. Ser inte dessa kamrater vad som h�nder? Vad har f�r�ndrats i v�rldssituationen som g�r att er�vrandet av massorna inte l�ngre �r v�r fr�msta uppgift? S�dana 'v�nsterister' �r som huset Bourbon. De har inte l�rt sig n�gonting och inte gl�mt n�gonting. Bakom 'v�nsterns' kritik av misstagen under genomf�randet av enhetsfrontstaktiken ligger det s�vitt jag kan se en �nskan att helt och h�llet g�ra sig av med denna taktik. Den nuvarande kongressen f�r inte upph�va den tredje kongressens beslut, utan m�ste bekr�fta och betona dem, betona dem starkt. De �r ett framsteg fr�n andra kongressens arbete. Vi m�ste bygga vidare p� dem, annars kommer vi inte att bli masspartier, proletariatets ledande revolution�ra klasspartier. Vill vi ha ett makt�vertagande, arbetarnas diktatur, revolutionen � ja eller nej? Om ja, s� finns det precis som d� inte heller nu n�gon annan v�g �n den som pekades ut av den tredje kongressen.�
Under ett m�te senare under kongressen �terv�nde Lenin till sina anm�rkningar om �v�nsteroppositionen� i Tyskland. Under mellantiden hade han deltagit i ett m�te med den tyska delegationen d�r kamraterna K�nig och Fischer som representanter och ledare f�r �v�nstern�, hade f�rt fram sina teorier gentemot centrums och partimajoritetens tankar. Dessa teorier var utomordentligt otydliga politiskt, och f�rdes dessutom fram p� ett �verraskande v�nligt och milt s�tt. Och �ven under kongressens plenum var �v�nsteroppositionens� upptr�dande till �verv�ldigande delen m�ttfullt, j�mf�rt med deras vilda och �vermodiga upptr�dande i Tyskland. Lenin lyssnade p� �verl�ggningarna med huvudet n�got fram�tlutat och vilande i sina h�nder. Han deltog inte i diskussionen men mumlade en eller tv� g�nger anm�rkningar om oppositionens yttranden, som bara uttryckte f�rst�else och enighet. Vad hade m�tet gjort f�r intryck p� honom? N�r jag m�tte honom av en slump fr�gade jag honom om det.
Lenin svarade och skakade p� huvudet: �Hm! Hm! Jag kan mycket v�l f�rst� att det b�r finnas en 'v�nsteropposition' i en s�dan situation. Det finns givetvis fortfarande en del KAPD-element,[11] missn�jda, lidande arbetare som k�nner sig revolution�ra men politiskt �r begr�nsade och f�rvirrade. Saker och ting g�r s� l�ngsamt fram�t. V�rldshistorien verkar inte ha br�ttom, men de missn�jda arbetarna tror att era partiledare inte vill att den ska skynda p�. De ger dem ansvaret f�r v�rldsrevolutionens tempo, och klagar och f�rbannar. Jag f�rst�r allt det. Men det jag inte f�rst�r �r den ledning f�r 'v�nsteroppositionen' som jag lyssnade p�.�
Med bitande sarkasm gav Lenin sin uppfattning om �v�nsterdelegationens b�ttre h�lft�.[12] Han ans�g henne vara en �personlig olycka�, politiskt instabil och os�ker, och avslutade livligt: �Nej, en s�dan opposition, en s�dan ledning, imponerar inte p� mig. Men jag s�ger �rligt till dig att jag �r lika lite imponerad av ert 'centrum', som inte f�rst�r, som inte har energin att g�ra slut p� s�dana sm� demagoger. Det �r helt visst en enkel sak att ers�tta s�dana personer, dra bort de revolution�rt sinnade arbetarna fr�n dem och skola dem politiskt. Just d�rf�r att de �r revolution�rt sinnade arbetare, medan radikaler av den sort som det handlar om i grund och botten �r den v�rsta sortens opportunister.�
Men f�r att �terg� till Lenins bes�k.
Lenin uttryckte sin tillfredsst�llelse med det ekonomiska livets stadiga om �n l�ngsamma �terh�mtning i Sovjetryssland. Han anf�rde fakta och siffror som pekade p� framsteg. �Men det ska jag tala om i min rapport� avbr�t han sin tankekedja. �Tiden som mina medicinska tyranner har tilldelat mig f�r bes�k �r slut. Du ser hur disciplinerad jag �r. Men jag m�ste ber�tta n�got som jag vet kommer att gl�dja dig mycket. F�r ett tag sedan fick jag ett kort brev fr�n den avl�gsna lilla byn [tyv�rr har jag gl�mt det sv�ra namnet � CZ]. D�r finns n�gra hundra barn i ett hem och de skrev till mig: 'K�ra lilla farfar Lenin. Vi vill ber�tta f�r dig att vi har blivit v�ldigt duktiga. Vi studerar flitigt. Vi l�ser och skriver redan bra. Vi g�r en hel massa vackra saker. Vi tv�ttar oss noga varje morgon och tv�ttar h�nderna varje g�ng vi �ter. Vi vill g�ra v�r l�rare glad. Han tycker inte om oss n�r vi �r smutsiga' � och s� vidare. Ser du Clara, vi g�r framsteg p� varenda omr�de, verkliga framsteg. Vi l�r oss kultur, vi tv�ttar oss � och dessutom varje dag! De sm� barnen i byarna hj�lper oss redan att bygga upp Sovjetryssland. Kan vi d� frukta att vi inte kommer att segra?� Lenin log sitt gamla lyckliga leende, som uttryckte s�dan godhet och visshet om seger.
Jag h�rde Lenins tal om den ryska revolutionen, talet av en som �terf�tt h�lsan och som har en vilja av j�rn att leva f�r att forma ett skapande samh�llsliv, orden fr�n en som d�den redan skoningsl�st str�ckte sina beniga armar efter. Men tillsammans med dessa sista historiska handlingar finns det of�rgl�mliga minnet av slutet p� det sista personliga samtal jag hade med Lenin � fr�nsett helt korta anm�rkningar vid enstaka m�ten. Tillsammans utg�r de en fullst�ndig och perfekt helhet. Precis som �verallt annars var Lenin �ven h�r densamma. Lenin s�g det stora i det lilla, f�rstod och uppfattade det lillas inneboende samband med det stora. I Marx' anda ins�g Lenin det n�ra �msesidiga bandet mellan folkbildning och revolution. Lenin, f�r vilken folkbildning var revolutionen. Revolutionen folkbildning. Lenin, som �lskade det arbetande folket varmt och osj�lviskt, och framf�rallt �lskade barnen, folkets framtid, kommunismens framtid. Lenin, vars hj�rta var lika stort som hans energi och vilja, och som d�rf�r kunde bli proletariatets i h�gsta grad stora ledare. Lenin var stark och modig och blev en segrare p� grund av att han styrdes av en enda sak: k�rlek till de arbetande massorna, tilltro till de arbetande massorna, tro p� storheten och godheten hos den sak f�r vilken han gav sitt liv, tro p� dess seger. S� han kunde uppn� detta historiska �mirakel�. Han flyttade berg.
Kamrat Lenin talade ofta med mig om kvinnofr�gan. Han lade stor vikt vid kvinnor�relsen och ans�g den vara en v�sentlig och under vissa f�rh�llanden helt avg�rande del av den socialistiska r�relsen. Givetvis ans�g han att kvinnans fulla sociala likaber�ttigande var en princip som f�r kommunister var h�jd �ver all diskussion. V�rt f�rsta l�ngre samtal i �mnet hade vi h�sten 1920 i Lenins stora arbetsrum i Kreml. Lenin satt vid sitt skrivbord, som var t�ckt av papper och b�cker och som utan n�got som helst �genialt slarv� vittnade om studier och arbete.
� Vi m�ste skapa en stark internationell kvinnor�relse p� en klar teoretisk grundval, b�rjade Lenin samtalet, efter att vi hade h�lsat p� varandra. Utan marxistisk teori ingen god praktik, den saken �r klar. Ocks� i denna fr�ga �r st�rsta m�jliga principiella klarhet n�dv�ndig f�r oss kommunister. Det m�ste finnas en klar skillnad mellan oss och alla andra partier. Tyv�rr tog v�r andra v�rldskongress inte itu med kvinnofr�gan. Den tog upp fr�gan, men kom inte till n�got beslut. Saken sitter fortfarande fast i en kommission som ska utarbeta en resolution, teser och riktlinjer. Men �n s� l�nge har den inte kommit l�ngt. Ni m�ste hj�lpa oss.
Det Lenin sa hade jag h�rt tidigare fr�n andra h�ll och jag uttryckte min f�rv�ning �ver hur det stod till. Jag var full av entusiasm �ver vad de ryska kvinnorna hade utr�ttat under revolutionen och fortfarande utr�ttade f�r dess f�rsvar och vidareutveckling. Och vad g�llde de kvinnliga kamraternas st�llning inom bolsjevikpartiet tyckte jag att partiet verkade m�nstergillt. Det i sig sj�lv utgjorde en internationell kommunistisk kvinnor�relse av v�rdefulla, skolade och erfarna krafter och ett historiskt exempel.
� Det �r sant, det �r mycket bra och riktigt! sa Lenin och log sitt stillsamma leende. �verallt, b�de i Petrograd, h�r i Moskva, i st�derna och industrisamh�llena �ver hela landet har de kvinnliga arbetarna sk�tt sig storartat under revolutionen. Utan dem hade vi aldrig kunnat segra, eller kanske vi hade segrat n�tt och j�mt. Det �r vad jag tror. T�nk, vad modiga de var och vad modiga de �r �n idag! T�nk p� allt lidande och umb�randen de har f�tt utst�. Och de st�r ut, d�rf�r att de vill ha frihet och kommunism. Ja, v�ra prolet�rkvinnor �r verkligen utm�rkta klassk�mpar och de f�rtj�nar beundran och k�rlek. F�rresten m�ste man komma ih�g att ocks� damerna inom den �konstitutionella demokratin� i Petrograd var betydligt tapprare i kampen mot oss �n sm�junkrarna. Det �r faktiskt sant. Inom partiet har vi p�litliga, kloka, outtr�ttligt verksamma kvinnliga kamrater. Vi kan utn�mna dem till m�nga viktiga poster b�de i sovjeterna och exekutivkommitt�erna, i folkkommissariaten och p� andra offentliga tj�nster. M�nga arbetar dag och natt inom partiet och ute bland massorna, bland b�nderna och i R�da arm�n. F�r oss �r det ov�rderligt. Men det �r ov�rderligt ocks� f�r kvinnor �ver hela v�rlden. Det visar vad kvinnor kan utr�tta, hur viktigt deras arbete �r f�r samh�llet. Proletariatets f�rsta diktatur �r en verklig banbrytare f�r kvinnans fullst�ndiga sociala likaber�ttigande och utrotar fler f�rdomar �n tjocka b�cker av feministisk litteratur. Trots det har vi inte n�gon internationell kvinnor�relse �n, och det m�ste vi absolut ha. Vi m�ste genast s�tta i g�ng med att skapa den. Utan det �r v�r internationals och dess partiers arbete ofullkomligt och kan aldrig bli annat �n ofullkomligt. Vad vi m�ste �stadkomma �r ett helt och fullkomligt arbete f�r revolutionen. Ber�tta nu hur det g�r med det kommunistiska arbetet utomlands.
Jag rapporterade s� gott jag kunde, fast f�rbindelserna mellan de partier som hade anslutit sig till Komintern vid den tiden �nnu var mycket l�sa och oregelbundna. Lenin lyssnade uppm�rksamt med �verkroppen n�got fram�tlutad. Han visade inga som helst tecken till att bli uttr�kad, ot�lig eller tr�tt utan lyssnade med sp�nt intresse ocks� till ov�sentligheter. Jag har aldrig tr�ffat n�gon som kunde lyssna s� bra som han, som s� snabbt uppfattade alla detaljer och satte in dem i deras r�tta sammanhang. Det m�rktes p� de korta, alltid mycket sakliga fr�gor han d� och d� gjorde, och p� att han allt som oftast �terkom till en eller annan detalj i samtalet. Emellan�t gjorde han korta anteckningar.
Givetvis talade jag s�rskilt ing�ende om l�get i Tyskland. Jag ber�ttade f�r Lenin hur viktigt Rosa Luxemburg ans�g det vara, att vi f�rs�kte vinna kvinnornas breda massa f�r den revolution�ra kampen. Efter grundandet av det kommunistiska partiet yrkade hon p� att en kvinnotidskrift skulle ges ut. N�r Leo Jogiches och jag tr�ffades f�r sista g�ngen � ett och ett halvt dygn innan han l�nnm�rdades � diskuterade vi partiets n�rmaste uppgifter och han gav mig flera uppdrag, bland annat att utarbeta en plan f�r att organisera verksamheten bland arbetarkvinnorna. P� partiets f�rsta illegala konferens hade fr�gan tagits upp. De skolade och erfarna kvinnliga agitatorer och ledare som hade framtr�tt under f�rkrigstiden och under kriget hade n�stan utan undantag stannat kvar inom n�gon av socialdemokratins b�da falanger och de f�ljdes av m�nga av de v�ckta och aktiva arbetarkvinnorna. Men det hade samlats en liten grupp av mycket energiska och tj�nstvilliga kvinnliga kamrater som deltog i partiarbetet och i alla partiets strider. De hade redan organiserat ett regelbundet arbete bland de kvinnliga arbetarna. Det var f�rst�s bara en b�rjan, men en mycket bra b�rjan.
� Inte illa, inte alls illa, sa Lenin. De kvinnliga kamraternas energi, offervilja och entusiasm, mod och klokhet under den illegala och halvlegala tiden b�dar gott f�r arbetets framtidsutsikter. De �r v�rdefulla faktorer f�r partiets tillv�xt och styrka, f�r att er�vra massorna och bedriva v�r verksamhet. Men hur st�r det egentligen till med v�ra kamraters � b�de manliga och kvinnliga � principer och skolning? Det �r av stor betydelse f�r massorna, hur de kan er�vras, hur de kan g�ras entusiastiska. Jag minns inte just nu vem det var som sa: �F�r att kunna utr�tta stord�d m�ste man vara entusiastisk�. Vi och all v�rldens arbetare m�ste verkligen utr�tta stord�d. Allts�, vad �r det som inspirerar era kamrater, Tysklands arbetarkvinnor? Hur �r det med deras prolet�ra klassmedvetande: �r deras intresse och hela aktivitet inriktade p� omedelbara politiska krav? Vad �r drivfj�dern f�r deras tankar?
Jag har h�rt en hel del underligheter i den fr�gan av b�de ryska och tyska kamrater, det m�ste jag s�ga! Enligt vad man har ber�ttat f�r mig l�r en beg�vad kvinnlig kommunist i Hamburg ge ut en tidning f�r prostituerade; hon vill organisera dem f�r den revolution�ra kampen. Rosa k�nde och handlade som en kommunist n�r hon i en artikel tog sig an de prostituerades sak som hade hamnat i f�ngelse f�r n�gon f�rseelse mot polisf�rordningarna vid ut�vandet av sitt sorgliga yrke. De �r det borgerliga samh�llets beklagansv�rda offer i dubbelt m�tto; dels genom den f�rbannade egendomsf�rdelningen, dels genom det f�rbannade moraliska hyckleriet. Den saken �r sj�lvklar, bara r�a eller kortsynta m�nniskor kan f�rneka det. Men det �r inte alls samma sak som att �verv�ga att � hur ska jag s�ga � organisera de prostituerade i en s�rskild revolution�r kampgrupp, som att organisera dem och ge ut en fabrikstidning f�r dem. Finns det verkligen inte l�ngre n�gra andra arbetande kvinnor i Tyskland som beh�ver organiseras, som man kan ge ut en tidning f�r och dra in i kampen? Det andra �r bara en sjuk utv�xt. Det p�minner mig starkt om den moderiktning inom litteraturen som beskrev varenda prostituerad som en ljuv madonna. Den ursprungliga tanken var nog sund och bottnade i socialt medlidande och uppror mot den respektabla bourgeoisiens hycklade dygd. Men det i och f�r sig sunda anfr�ttes och urartade.
Ocks� h�r i Ryssland ger prostitutionen oss f�rresten en del sv�ra problem att l�sa. Vad det g�ller �r att �terf�ra de prostituerade till produktivt arbete och inlemma dem i den sociala gemenskapen. Men att genomf�ra det s�dant samh�llet �r just nu, under nu givna f�rh�llanden, �r sv�rt och komplicerat. H�r har vi en sida av kvinnofr�gan som tornar upp sig framf�r oss och kommer att kr�va en praktisk l�sning ocks� sedan proletariatet har er�vrat statsmakten. Vi kommer att f� mycket besv�r med det h�r i Sovjetryssland. Men f�r att �terg� till er st�ndpunkt i Tyskland; partiet f�r under inga omst�ndigheter finna sig i ett s�dant beteende fr�n medlemmarnas sida, det skapar f�rvirring och splittrar v�ra krafter. �n ni sj�lva d�, vad har ni gjort �t saken?
Utan att v�nta p� svar fortsatte Lenin:
� Ert syndaregister �r st�rre �n s�, Clara! Man har sagt mig att fr�gor om sex och gifterm�l behandlas mycket ing�ende p� de kvinnliga kamraternas uppl�snings- och diskussionsaftnar. De l�r vara f�rem�l f�r det st�rsta intresse och f�r politisk undervisning och upplysning. Jag trodde knappt mina �ron n�r jag h�rde det. Den f�rsta prolet�rstaten k�mpar mot hela v�rldens kontrarevolution�rer. L�get i Tyskland sj�lvt fordrar st�rsta m�jliga koncentration av alla prolet�ra revolution�ra krafter f�r att den allt starkare och framv�xande kontrarevolutionen ska kunna hejdas. Och d� �r arbetande kvinnliga kamrater sysselsatta med att diskutera sexuella fr�gor och ��ktenskapsformer i det f�rflutna, nuet och framtiden�. De ser det som sin viktigaste uppgift att ge prolet�ra kvinnor den sortens upplysning. Den mest l�sta skriften l�r vara en broschyr om sexuella fr�gor, skriven av en ung kvinnlig kamrat i Wien. Vilket strunt! Allt som �r riktigt i den skriften har arbetarna l�st f�r l�nge sedan hos Bebel. Fast inte lika l�ngtr�kigt och schematiskt uttryckt som i broschyren, utan agitatoriskt medryckande och aggressivt mot det borgerliga samh�llet.
De freudianska hypoteserna verkar �bildade�, rentav vetenskapliga, men de �r okunniga, rena rama fuskverket. Freuds teorier h�r ocks� till de d�r moderna modenyheterna. Jag misstror de sexuella teorierna i de artiklar, avhandlingar och broschyrer, kort sagt den speciella litteratur som frodas i det borgerliga samh�llets smutsiga mylla. Jag �r misstrogen mot alla som alltid bara stirrar p� sexualproblemet som indiska helgon stirrar p� sin navel. Jag har intrycket av att dessa blomstrande sexuella teorier som till st�rsta delen �r hypoteser, och ofta ganska l�st grundade, bottnar i ett rent personligt behov att f�rsvara det egna abnorma eller �verdrivna sexuallivet inf�r den borgerliga moralen och be om �verseende. Denna dolda respekt f�r den borgerliga moralen �r mig lika motbjudande som att rota i det sexuella. Hur oh�mmat och revolution�rt det �n m� f�refalla, s� �r det �nd� n�r allt kommer omkring rent borgerligt. Framf�r allt har det blivit en hobby f�r de intellektuella och dem n�rst�ende kretsar. Inom partiet, inom det klassmedvetna k�mpande proletariatet finns det inte plats f�r s�dant.
Jag insk�t att de sexuella och �ktenskapliga fr�gorna i det borgerliga samh�llet med privategendom medf�r m�nga olika problem, konflikter och lidanden f�r kvinnor inom alla samh�llsklasser och alla sociala skikt. Just p� det sexuella omr�det hade kriget och dess verkningar �kat kvinnornas konflikter och lidanden alldeles otroligt och blottat problem som f�rut varit dolda. D�rtill kommer effekterna fr�n revolutionen. Gamla k�nslo- och tankev�rldar har b�rjat svikta. Hittills existerande sociala band lossnar och brister och det finns ansatser till nya relationer och inst�llningar mellan m�n och kvinnor. Intresset f�r dessa fr�gor �r ett uttryck f�r behovet av upplysning och nyorientering. Det �r ocks� en reaktion mot det borgerliga samh�llets falskhet och hyckleri. Att se �ktenskaps- och familjeformer i historisk belysning och l�ra sig f�rst� att de �r beroende av det ekonomiska livet kan vara �gnat att befria prolet�rkvinnorna fr�n den vidskepliga f�rest�llningen att det borgerliga samh�llet kommer att bli f�r evigt best�ende. Ett kritiskt-historiskt st�llningstagande m�ste leda till en h�nsynsl�s analys av det borgerliga samh�llet f�r att avsl�ja dess verkliga natur och konsekvenser, inklusive att br�nnm�rka dess sexuella moral och hyckleri. Alla v�gar leder till Rom. Och varje marxistisk analys av n�gon viktig del av samh�llets ideologiska �verbyggnad, av n�gon dominerande social f�reteelse, m�ste leda till en analys av det borgerliga samh�llet och dess egendomsgrund och mynna ut i insikten att �detta m�ste f�rst�ras�.
Lenin nickade leende.
� Ser man p�! Vilken duktig f�rsvarsadvokat ni �r f�r era kamrater och ert parti! Naturligtvis har ni r�tt i det ni s�ger. Men det kan i b�sta fall urs�kta de fel som beg�tts i Tyskland, inte r�ttf�rdiga dem. Ett fel �r och f�rblir ett fel. Vill ni verkligen p� allvar g�ra g�llande, att sexual- och �ktenskapsfr�gorna diskuterades utifr�n en mogen levande historisk materialistisk st�ndpunkt? Det skulle f�ruts�tta ett mycket m�ngsidigt och djupt kunnande, en f�rm�ga att klart marxistiskt beh�rska ett oerh�rt stort material. Varifr�n kan ni f� s�dana krafter just nu? Om de verkligen fanns skulle det aldrig kunna h�nda att en broschyr som den jag n�mnde anv�ndes som undervisningsmaterial p� uppl�snings- och diskussionsaftnar. Man rekommenderar och sprider s�dana skrifter ist�llet f�r att kritisera dem. Och vad blir f�ljden av en s� ol�mplig och omarxistisk behandling av fr�gan? Jo, att fr�gor om sex och gifterm�l inte uppfattas som en del av den stora sociala fr�gan. Tv�rtom blir den stora sociala fr�gan ett bihang till, en del av sexualproblemet. Huvudsaken skyms undan och blir en bisak. Det skadar inte bara klarheten i sj�lva fr�gest�llningen utan ocks� i de prolet�ra kvinnornas t�nkande, deras klassmedvetande �verhuvudtaget.
Dessutom och inte minst � redan den vise Salomon sa att allt har sin tid. Jag fr�gar er, �r det h�r verkligen r�tta tiden att underh�lla prolet�ra kvinnor med hur man �lskar och l�ter sig bli �lskad, hur man gifter sig och l�ter sig bli gift, om ocks� �i det f�rflutna, nuet och framtiden hos olika folkslag�, f�r att man stolt ska kunna kalla det historisk materialism. Nej nu m�ste alla kvinnliga kamraters, alla arbetande kvinnors tankar vara inriktade p� den prolet�ra revolutionen, som ocks� kommer att skapa f�ruts�ttningar f�r den n�dv�ndiga f�rnyelsen inom �ktenskapliga och sexuella f�rh�llanden. Nu st�r sannerligen andra problem i f�rgrunden �n de �ktenskapliga formerna hos maorier och incest i gamla tider. Fr�gan om sovjeterna st�r fortfarande p� dagordningen f�r det tyska proletariatet. Versaillesf�rdraget och dess f�ljder p� de arbetande kvinnornas liv, arbetsl�shet, sjunkande l�ner, skatter och mycket annat. Kort sagt, jag st�r fast vid att den sortens politiskt sociala skolning av de prolet�ra kvinnorna �r fel, helt och h�llet fel. Hur har ni sj�lv kunnat se p� och tiga! Ni m�ste anv�nda hela er auktoritet p� att f� en �ndring till st�nd!
Jag hade visst inte underl�tit att kritisera och s�ga min mening till de ledande kvinnorna i olika distrikt, f�rklarade jag f�r min ilskne v�n. Men som han s�kert visste, �r ingen profet i sitt eget land eller bland sina n�rmaste. Genom min kritik hade jag �dragit mig misstanken att �vilja bevara en m�ngd rester av socialdemokratiska och gammaldags k�lkborgerliga inst�llningar�. Men till sist hade min kritik �nd� b�rjat f� effekter. Fr�gor om sex och gifterm�l var faktiskt inte l�ngre det fr�msta inslaget under diskussionerna.
� Jag vet, jag vet, svarade Lenin. Jag sj�lv blir ocks� ofta anklagad f�r k�lkborgerlighet i de h�r fr�gorna, fast det �r mig motbjudande; det skulle ju tyda p� hyckleri och inskr�nkthet. N�, jag tar det lugnt! De guln�bbade f�gelungar som just har kl�ckts ur de borgerliga �sikternas �gg �r alltid v�ldigt kloka. Det f�r vi finna oss i utan att f�r den skull �ndra oss. Men v�ra ungdomsr�relser har ocks� smittats av den �moderna� inst�llningen till sexuella fr�gor och det �verdrivna sysslandet med dem.
Lenin gav ett ironiskt eftertryck �t ordet �moderna� och gjorde en ogillande grimas.
� Jag har f�tt h�ra fr�n m�nga h�ll att sexualfr�gor �r �lsklings�mnet ocks� f�r era ungdomsorganisationer, fortsatte han. Det l�r inte finnas folk nog som kan h�lla f�redrag i �mnet. Inom ungdomsr�relsen �r den sortens missf�rst�nd alldeles s�rskilt farliga och skadliga. Det kan l�tt leda till �verdrifter, en alltf�r stor upphetsning av det sexuella livet hos en del av dem, och till att ungdomens h�lsa och krafter f�r�ds. Den f�reteelsen m�ste ni bek�mpa. Kvinno- och ungdomsr�relserna har faktiskt m�nga ber�ringspunkter. V�ra kvinnliga kamrater m�ste arbeta systematiskt tillsammans med ungdomen. Det �r en forts�ttning, en utvidgning och upph�jning av moderligheten fr�n det individuella till det sociala planet. Kvinnornas uppvaknande sociala liv och verksamhet m�ste uppmuntras. S� att de kan g�ra sig av med sin k�lkborgerliga individualistiska inst�llning till hemmet och familjen. Men vi kommer att komma till det senare.
Ocks� h�r hos oss �r en stor del av ungdomen ivrigt sysselsatt med att �revidera� den borgerliga inst�llningen och moralen i sexualfr�gor. Och jag m�ste till�gga, att det i stor utstr�ckning g�ller den b�sta, den verkligt lovande ungdomen. Det �r som ni sj�lv sade. Under de f�rh�llanden som skapats av kriget och revolutionen f�rsvann eller tappade de gamla ideologiska v�rdena sin bindande kraft genom att deras samh�lleliga grundval f�rsk�ts. Nya v�rderingar utkristalliseras l�ngsamt, under strid. Ocks� i f�rh�llandena m�nniskor emellan, man och kvinna emellan, revolutioneras k�nslor och t�nkes�tt. Nya gr�nser s�tts upp mellan den enskildes och det allm�nnas r�tt och allts� ocks� f�r den enskildes plikt. �n s� l�nge befinner sig allt i fullst�ndigt kaotisk j�sning. De olika, varandra motsatta, tendensernas inriktning och utvecklingskraft kan �nnu inte urskiljas klart. Speciellt d� det g�ller de sexuella f�rh�llandena, �ktenskapet och familjen, handlar det om l�ngsamma och ofta mycket sm�rtsamma processer av uppl�sning och tillblivelse. Det borgerliga �ktenskapets f�rfall, ruttenhet och orenhet, sv�righeterna att f� skilsm�ssa, mannens frihet, kvinnans f�rslavning, det motbjudande hycklandet i den sexuella moralen och de sexuella f�rh�llandena fyller de b�sta, andligen mest vitala m�nniskorna med den djupaste avsky.
Det borgerliga �ktenskapets ofrihet och den borgerliga statens familjelagar sk�rper konflikterna och f�rv�rrar det onda, som bottnar i att egendom �r �helig� och d�rmed helgar korruption, f�rnedring och sm�rja. Och det �rliga borgerliga samh�llets vanliga hyckleri g�r resten. M�nniskorna b�rjar reagera mot den r�dande ruttenheten och falskheten, och den enskildes k�nslor f�r�ndras snabbt. Beg�ret och l�ngtan efter njutning kan l�tt ta �verhand och bli otyglat i en tid d� v�ldiga riken l�ggs i ruiner, gamla maktf�rh�llanden spr�ngs och samh�llsformerna i en hel v�rld b�rjar uppl�sas. Sexual- och �ktenskapsformer i borgerlig mening �r otillr�ckliga. En sexual- och �ktenskapsrevolution, motsvarande den prolet�ra revolutionen, �r p� v�g. Det �r l�tt att f�rst� att det mycket invecklade komplex av fr�gor som d�rvid blottas i s�rskilt h�g grad syssels�tter b�de kvinnorna och ungdomen, eftersom b�da parterna lider sv�rt under dagens sexuella missf�rh�llanden. Ungdomen revolterar med ungdomens hela v�ldsamhet. Det kan man f�rst�. Ingenting vore mer felaktigt �n att predika klosterlig askes och rutten borgerlig moral f�r ungdomen. Det �r s�rskilt allvarligt om det sexuella blir deras viktigaste sj�lsliga intresse vid en �lder, d� det sexuella redan f�rut g�r sig s� start g�llande fysiskt. Det kan rentav bli �desdigert!Tala med kamrat Lilina[13] om saken. Hon har f�tt stor erfarenhet genom sitt omfattande arbete med olika slags undervisningsanstalter och vi vet att hon �r kommunist alltigenom och inte har n�gra f�rdomar.
Ungdomens �ndrade inst�llning till fr�gor om sexuallivet �r givetvis �principiell� och grundad p� en teori. En del s�ger att deras inst�llning �r �revolution�r� och �kommunistisk� och tror sj�lva uppriktigt att det �r s�. Det g�r inget intryck p� oss �ldre. Visserligen �r jag l�ngtifr�n n�gon dyster asket, men ungdomens �nya sexualliv� � ibland ocks� �lderdomens � tycks mig ofta vara rent borgerligt, en utvidgning av den gamla borgerliga bordellen. Det har inget som helst med k�rlekens frihet att g�ra, s� som vi kommunister fattar begreppet. S�kert k�nner ni till den storartade teorin, att den sexuella �tr�n och k�rleksbehovet i ett kommunistiskt samh�lle tillfredsst�lls lika enkelt och sj�lvklart som man �dricker ett glas vatten�. Denna teori om ett glas vatten har gjort en del av v�r ungdom alldeles tokig och har varit �desdiger f�r m�nga unga pojkar och flickor. Teorins anh�ngare p�st�r att den �r marxistisk. Jag betackar mig f�r en s�dan marxism som direkt och omedelbart h�rleder alla f�reteelser och omvandlingar i samh�llets ideologiska �verbyggnad ur deras ekonomiska bas. Fullt s� enkelt �r det �nd� inte. Det har en viss Friedrich Engels f�r l�nge sedan konstaterat ifr�ga om den historiska materialismen.
Jag anser att teorin om ett vattenglas �r fullkomligt omarxistisk och till p� k�pet antisocial. I sexuallivet �r det ju inte bara naturen att ta h�nsyn till, utan ocks� det som har blivit kultur, det m� vara h�gt eller l�gt. I sin bok �Familjens ursprung� har Engels p�pekat hur betydelsefullt det �r att en allm�n k�nsdrift utvecklats och f�rfinats till individuell k�nsk�rlek. F�rh�llandet mellan k�nen �r ju inte enbart ett uttryck f�r v�xelspelet mellan samh�llsekonomin och ett fysiskt behov som isolerats fr�n fysiologiska aspekter i tanken, genom studier. Det vore rationalism, inte marxism, att vilja h�nf�ra f�r�ndringar av dessa f�rh�llanden, frist�ende och l�sryckta fr�n sitt sammanhang med ideologin i sin helhet, till samh�llets ekonomiska grundvalar. Javisst, t�rst m�ste sl�ckas! Men inte brukar v�l en normal m�nniska under normala f�rh�llanden l�gga sig ner i gatsmutsen och dricka ur en vattenp�l? Eller ens ur ett glas som har blivit solkigt l�ngs kanten av m�ngas l�ppar? Den sociala sidan �r �nd� viktigare �n allt annat. Att dricka vatten �r f�rst�s en enskild angel�genhet. Men i k�rlek handlar det om tv� liv och ett tredje, ett nytt liv, kan uppst�. Det �r detta faktum som ger den dess sociala intresse och ger upphov till plikten mot gemenskapen.
Som kommunist har jag ingen som helst sympati f�r teorin om ett glas vatten, inte ens om den b�r den vackra etiketten �k�rlekens befrielse�. Hursomhelst �r k�rlekens befrielse varken n�gon ny eller n�gon kommunistisk id�. Ni minns nog att den predikades i sk�nlitteraturen n�gon g�ng i mitten av f�rra �rhundradet, d� den kallades �hj�rtats frig�relse�. I borgerlig praxis blev den en k�ttets frig�relse. Predikandet var mer talangfullt d� �n det �r nu, hur det �r i praktiken kan jag inte bed�ma.
Det �r inte s� att jag vill predika askes med min kritik. Absolut inte! Kommunismen ska inte f�ra med sig askes utan livsgl�dje, livskraft, bland annat genom ett f�rverkligat k�rleksliv. Men de nu s� utbredda sexuella �verdrifterna ger enligt min uppfattning varken livsgl�dje eller livskraft, de bara tar. I revolutionens tids�lder �r detta illa, mycket illa.
Speciellt ungdomen beh�ver livsgl�dje och livskraft. H�lsosam idrott, gymnastik, simning, kappl�pning, fotvandring, kropps�vningar av alla slag �r vad ungdomen beh�ver, lika v�l som m�ngsidiga andliga intressen. Den m�ste l�ra, studera och forska, alltsammans s� mycket som m�jligt i gemenskap med andra! S�dant ger ungdomen mer �n de st�ndiga f�redragen och diskussionerna om sexuella problem och det man kallar att �njuta av livet�. En sund sj�l i en sund kropp! Varken munk eller Don Juan, men inte heller ett mellanting som den tyske k�lkborgaren. Ni k�nner v�l v�r unge kamrat X.Y.Z.? Han �r en pr�ktig pojke, ytterst beg�vad. Men jag �r r�dd f�r att det �nd� aldrig blir n�got av honom. Han fladdrar och far fr�n den ena k�rleksupplevelsen till den andra. Det duger inte under den politiska kampen och inte under revolutionen. Jag skulle aldrig v�ga satsa p� p�litligheten och uth�lligheten i striden hos en kvinna som blandar ihop sina personliga k�rlekshistorier med politiken. Inte heller skulle jag lita p� en man som springer efter vartenda kjoltyg och blir f�rtrollad av varenda ung kvinna. Nej, s�dant g�r inte alls ihop med revolutionen!
Lenin for upp, slog handen i bordet och gick hastigt n�gra steg fram och tillbaka i rummet.
� Revolutionen kr�ver koncentration, en stegring av krafterna b�de hos massan och hos individen. Den accepterar inte orgiastiska f�rh�llanden av den sorten som �r normala f�r d�Annunzios dekadenta hj�ltar och hj�ltinnor. Ett otyglat sexualliv �r borgerligt, ett tecken p� f�rfall. Proletariatet �r en klass i upp�tg�ende. Det beh�ver inte ruset, varken som bed�vningsmedel eller som stimulans � varken den sexuella �verretningens rus eller alkoholruset. Proletariatet kan och f�r inte gl�mma kapitalismens avskyv�rdhet, dess ruttenhet och barbari. Sina starkaste impulser till kamp f�r det genom sitt l�ge som klass, fr�n det kommunistiska idealet! Vad proletariatet beh�ver �r klarhet, klarhet och �ter klarhet! D�rf�r upprepar jag �nnu en g�ng, att vi inte vill veta av n�got sl�seri, n�gon f�rsvagning, n�gon utarmning av krafterna. Sj�lvbeh�rskning och sj�lvdisciplin �r inte slaveri, inte heller d� det g�ller k�rleken. Men f�rl�t mig, Clara! Jag har kommit l�ngt bort fr�n utg�ngspunkten f�r v�rt samtal. Varf�r kallade ni mig inte till ordningen? Det �r bekymren som s�tter fart p� min tunga. V�r ungdoms framtid ligger mig s� varmt om hj�rtat. Den �r en del av revolutionen. Och om det visar sig skadliga tendenser som likt ogr�sr�tter kryper �ver till revolutionens v�rld fr�n det borgerliga samh�llet, s� �r det b�st att ingripa i tid. Problemen vi talar om �r f�rresten ocks� en del av kvinnofr�gan.
Lenin hade talat mycket ivrigt och entr�get. Varenda ord fick mig att k�nna att det kom direkt fr�n hj�rtat, och det bekr�ftades av hans ansiktsuttryck. Emellan�t gav han sina tankar eftertryck med energiska handr�relser. Jag beundrade honom f�r att han j�msides med de allt �verskuggande politiska fr�gorna kunde f�sta s� mycket avseende vid bisaker och �gna dem s� mycket intresse, inte bara d� det g�llde Sovjetryssland utan ocks� d� det g�llde de kapitalistiska l�nderna. Som den utomordentlige marxist han var, satte han det speciella, var och i vilken form det �n uppenbarade sig, i samband med det allm�nna och s�g dess betydelse f�r helheten. Hans livsvilja och livsm�l var orubbliga som en naturkraft och var inst�llda p� detta enda: att p�skynda massornas arbete fram�t mot revolutionen. D�rf�r bed�mde han allt efter den effekt det hade p� revolutionens medvetna drivkrafter b�de p� det nationella och p� det internationella planet. Ty �ven om han hade full f�rst�else f�r de historiska s�rdragen i de enskilda l�nderna och de olika utvecklingsstadierna, h�grade alltid den enda och odelbara prolet�ra v�rldsrevolutionen f�r honom.
�S� synd att inte hundratals, ja, tusentals m�nniskor har f�tt h�ra det ni s�ger nu, kamrat Lenin!�, utbrast jag. �Ni vet ju, att mig beh�ver ni inte omv�nda. Men det vore nyttigt b�de f�r v�ra v�nner och ov�nner att f� h�ra era �sikter!�
Lenin log.
� Kanske jag kommer att tala eller skriva om de h�r fr�gorna n�gon g�ng, sa han. L�ngre fram � inte nu! Nu m�ste jag �gna all min kraft och tid �t annat. Det finns st�rre och v�rre bekymmer. Kampen f�r att bevara och st�rka sovjetstaten �r inte p� l�ngt n�r avslutad. Vi m�ste komma �ver att det har g�tt som det gjort med kriget mot Polen och g�ra det b�sta m�jliga av situationen. Wrangel st�r fortfarande i s�der. Men jag �r helt �vertygad om att vi snart ska vara f�rdiga med honom. Det kommer att ge de engelska och franska imperialisterna och deras sm� vasaller en tankest�llare. Men den sv�raste delen av v�r uppgift har vi framf�r oss, n�mligen uppbygget. I det sammanhanget kommer f�rresten de sexuella relationerna, �ktenskapet och familjeproblemen att aktualiseras igen. Under tiden f�r man sl�ss med dem var och n�r det beh�vs. Ni m�ste se till att fr�gorna inte behandlas p� ett omarxistiskt s�tt och blir en grogrund f�r avvikelser och intriger. Och nu �r jag �ntligen framme vid ert arbete.
Lenin kastade en blick p� klockan.
� Halva den tid jag hade ber�knat �t er har redan g�tt, sa han. Jag har pratat f�r mycket. Ni ska utarbeta riktlinjer f�r det kommunistiska arbetet bland kvinnorna. Jag k�nner till er principiella inst�llning och er praktiska erfarenheter. Vi kan d�rf�r fatta oss kort om ert arbete. S�tt ig�ng bara! Vilka f�rslag t�nkte ni er?
Jag gav honom en kortfattad �versikt. Han nickade flera g�nger inst�mmande utan att avbryta mig. D� jag hade slutat, s�g jag fr�gande p� honom.
� Jag inst�mmer! sa han. Diskutera ert arbete med Zinovjev ocks�! Det vore ocks� bra om ni kunde l�gga fram och diskutera saken vid ett sammantr�de med v�ra ledande kvinnliga kamrater. Synd att kamrat Inessa Armand inte �r h�r, mycket synd. Hon �r sjuk och har farit till Kaukasus. D� ni har diskuterat igenom riktlinjerna, ska ni skriva ner dem. En kommission kommer att analysera dem, och till sist blir det exekutivkommitt�n som fattar beslut. Jag delar helt och h�llet er inst�llning och ska bara yttra mig p� n�gra punkter som jag anser viktiga. Jag tror att de �r viktiga ocks� f�r det l�pande agitations- och propagandaarbetet som ska f�rbereda och genomf�ra framg�ngsrika aktioner.
I teserna m�ste klart framh�llas, att en verklig frig�relse av kvinnan bara �r m�jlig genom kommunismen. Att kvinnans nuvarande sociala och m�nskliga st�llning �r ouppl�sligt f�rbunden med den privata �gander�tten av produktionsmedlen m�ste starkt framh�vas. P� s� s�tt drar man upp en fast och outpl�nlig gr�nslinje mot den borgerliga kvinnosaken. D�rmed �r ocks� utg�ngspunkten given f�r att kvinnofr�gan uppfattas som en del av den sociala fr�gan, arbetarfr�gan, och d�rmed knyts fast till den prolet�ra klasskampen och revolutionen. Den kommunistiska kvinnor�relsen m�ste i sig bli en massr�relse, en del av den allm�nna massr�relsen, inte bara bland prolet�rerna utan bland alla som �r utsugna och f�rtryckta, alla som �r offer f�r kapitalismen eller n�got annat maktf�rh�llande. D�ri ligger ocks� kvinnor�relsens stora betydelse f�r proletariatets klasskamp och dess historiska skapelse: ett kommunistiskt samh�lle. Vi har all anledning att vara stolta �ver att kvinnosl�ktets revolution�ra blomma finns i partiet och den Kommunistiska internationalen. Men det r�cker inte. Vi m�ste ocks� vinna de miljontals f�rv�rvsarbetande kvinnorna i st�derna och p� landsbygden f�r v�r sak, f�r v�ra strider och alldeles speciellt f�r samh�llets kommunistiska omvandling. Utan kvinnorna kan det aldrig bli n�gon verklig massr�relse.
V�ra organisatoriska principer framg�r ur v�r ideologiska uppfattning; inga s�rskilda f�reningar f�r kvinnor. En kvinnlig kommunist �r medlem av partiet precis som den manlige kommunisten. Med samma skyldigheter och samma r�ttigheter. Det kan inte finnas n�gra delade meningar om den saken. Men vi f�r �nd� inte blunda f�r det faktum att partiet beh�ver organ, arbetsgrupper, kommissioner, utskott, avdelningar eller vad ni vill kalla dem, som har till s�rskild uppgift att v�cka de m�nga arbetarkvinnorna, knyta dem till partiet och st�ndigt h�lla dem under partiets inflytande. Det kr�ver givetvis att vi arbetar systematiskt bland kvinnorna. Vi m�ste skola dem som har v�ckts och vinna och utrusta dem f�r den prolet�ra klasskampen under kommunistiska partiets ledning. Jag t�nker d� inte bara p� de prolet�ra kvinnorna oavsett om de arbetar i fabrikerna eller hemma utan ocks� p� sm�brukarhustrur och sm�borgerliga kvinnor. De �r ocks� kapitalismens offer, mer �n n�gonsin nu efter kriget. Att dessa kvinnomassor inte �r politiskt intresserade utan osociala och psykologiskt motstr�viga, isolerade inom sitt verksamhetsomr�de och hela sin livsform, �r ett of�rnekligt faktum som det vore oklokt, mycket oklokt, att inte beakta. Vi beh�ver s�rskilda grupper som arbetar bland kvinnorna, s�rskilda agitationsmetoder och organisationsformer. Det �r inte feminism utan praktiskt revolution�rt f�rnuft.
Jag svarade Lenin att hans anvisningar var v�rdefulla och uppmuntrande f�r mig. M�nga f�r �vrigt mycket goda kamrater satte sig p� det best�mdaste emot att partiet skulle skapa s�rskilda organ f�r att arbeta systematiskt bland kvinnorna. De betraktade det som en �terg�ng till socialdemokratin, ett �terfall i traditionell feminism. De gjorde g�llande, att eftersom kvinnorna principiellt �r likaber�ttigade inom de kommunistiska partierna, b�r de ocks� delta i arbetarmassornas verksamhet �verhuvudtaget, utan skillnader. Kvinnorna b�r r�knas gemensamt med m�nnen, p� samma villkor som de. Alla agitatoriska och organisatoriska h�nsyn som Lenin hade n�mnt, betecknade de som opportunism, ett avfall fr�n och ett f�rr�deri mot de fundamentala principerna.
� Det d�r �r ingen nyhet och inget argument, svarade Lenin. Ni f�r inte l�ta vilseleda er av det. Varf�r finns det aldrig � inte ens h�r i Sovjetryssland � lika m�nga kvinnor som m�n i partiet? Varf�r finns det s� f� fackligt organiserade arbeterskor? Det �r fakta som f�r en att fundera. Att vilja hindra uppr�ttandet av s�rskilda organ f�r v�rt arbete bland kvinnorna h�r ocks� till den mycket principiella, mycket radikala inst�llningen hos v�ra k�ra v�nner i Kommunistiska arbetarpartiet.[14] Enligt dem f�r det bara finnas en enda organisationsform: arbetarunionen. Jag k�nner till det d�r! P� den principen �beropar sig m�nga revolution�rt sinnade, men oklara hj�rnor, s� fort de �inte riktigt begriper�, det vill s�ga n�r deras f�rst�nd inte fattar att man m�ste ta h�nsyn till nyktra fakta. Hur kan dessa den �rena principens� v�ktare �verhuvudtaget finna sig tillr�tta med v�ra revolution�rt politiska, historiskt p�tvingade n�dv�ndigheter? Allt deras prat blir meningsl�st inf�r en tvingande n�dv�ndighet. Vi kan inte ut�va den prolet�ra diktaturen utan att ha miljontals kvinnor med oss. Vi kan inte heller �stadkomma n�gon kommunistiskt uppbygge utan dem. D�rf�r m�ste vi finna v�gen till dem, vi m�ste forska och s�ka �nda tills vi finner den r�tta v�gen.
D�rf�r �r det ocks� riktigt att vi st�ller krav som gynnar kvinnorna. Inte bara ett minimalt reformprogram i socialdemokratins, Andra internationalens, anda. Det �r inget medgivande av att borgarklassen och dess stat ska best� f�r evigt, eller ens bli l�ngvarig. Det �r inget f�rs�k att lugna ner kvinnorna med reformer och locka bort dem fr�n den revolution�ra kampens v�g. Det �r varken det eller n�got annat reformistisk humbug. V�ra krav bottnar i de praktiska slutsatser vi har dragit av kvinnornas br�nnande behov, det borgerliga samh�llets sk�ndliga f�r�dmjukande av kvinnorna, som �r f�rsvarsl�sa och utan r�ttigheter. Vi visar att vi �r medvetna om dessa behov, om f�r�dmjukelsen av kvinnan och mannens privilegierade st�llning. Vi visar att vi avskyr, ja, verkligen avskyr och �r villiga att avskaffa allt som f�rtrycker och pl�gar de arbetande kvinnorna, hemmafruarna, bondekvinnorna, sm�borgarnas fruar, ja, ibland till och med de besuttna klassernas kvinnor. Att vi kr�ver r�ttigheter och sociala reformer av det borgerliga samh�llet f�r kvinnornas del visar att vi f�rst�r kvinnornas situation och kommer att ta h�nsyn till deras intressen under den prolet�ra diktaturen. Givetvis inte som reformisterna som invaggar dem i inaktivitet och h�ller dem i strama tyglar � absolut inte � utan som revolution�rer som vill att kvinnorna ska vara likaber�ttigade och medverka till omdaningen av samh�llet och dess ideologiska �verbyggnad.
Jag f�rs�krade att jag delade Lenins uppfattning, men att den s�kert skulle st�ta p� motst�nd. Alla de os�kra och �ngsliga skulle f�rkasta den som riskabel opportunism. Inte heller ville jag f�rneka att v�ra nuvarande krav f�r kvinnornas del skulle kunna missuppfattas och feltolkas.
� �n sen d�! utbrast Lenin lite irriterat. Den risken finns alltid, vad man �n s�ger eller g�r. Om vi skulle l�ta fruktan hindra oss fr�n att g�ra det som �r �ndam�lsenligt och n�dv�ndigt, kan vi lika g�rna bli indiska pelarhelgon. Sitt still, f�r allt i v�rlden sitt still, s� vi inte trillar ner fr�n v�ra principers h�ga pelare! I det h�r fallet kommer det inte bara an p� vad vi kr�ver utan ocks� p� hur vi g�r det. Det tror jag att jag har gjort tillr�ckligt klart. Det s�ger sig sj�lvt att vi inte bara propagandistiskt ska r�kna upp v�ra krav f�r kvinnornas r�kning som kulorna i ett radband. Nej, allt efter omst�ndigheterna m�ste vi k�mpa �n f�r det ena, �n f�r det andra. Givetvis alltid i �verensst�mmelse med proletariatets allm�nna intressen.
S�dana strider st�ller oss alltid mot den respektabla bourgeoisien och dess inte mindre respektabla reformistiska beundrare. De tvingas att antingen delta i kampen under v�r ledning � vilket de inte vill � eller att avsl�ja sig sj�lva s�dana de �r. Kampen visar allts� klart p� skillnaden mellan oss och andra partier, den drar fram v�r kommunism. D�rmed vinner vi f�rtroende hos massor av kvinnor, hos kvinnor som k�nner sig utsugna, f�rslavade och f�rtrampade av mannens �verh�ghet, f�retagarnas makt, av hela det borgerliga samh�llet. De arbetande kvinnorna, f�rr�dda och �vergivna av alla, kommer att inse att de m�ste k�mpa tillsammans med oss.
Jag beh�ver v�l inte sv�ra p�, eller be er sv�ra p�, att kampen f�r kvinnornas krav kommer att knytas samman med m�let att er�vra makten och uppr�tta den prolet�ra diktaturen? Det �r f�r n�rvarande v�rt A och O. Den saken �r klar, alldeles sj�lvklar! Men det arbetande folkets kvinnor kommer inte att k�nna sig oemotst�ndligt lockade av att delta i v�r kamp f�r att er�vra statsmakten om vi n�jer oss med att bara j�mt och st�ndigt trumpeta detta enda krav, vore det s� med Jerikos basuner. Nej, vi m�ste g�ra kvinnorna medvetna om det politiska sambandet mellan v�ra krav och deras egna lidanden, behov och �nskningar. De m�ste l�ra sig f�rst� vad den prolet�ra diktaturen inneb�r f�r dem � fullkomlig j�mlikhet med mannen b�de juridiskt och i det praktiska livet, inom familjen i staten och i samh�llet � ett slut p� bourgeoisiens makt.
�Det har Sovjetryssland bevisat�, utbrast jag. �Det blir v�rt storslagna exempel!"
� Det kommer att vara det storslagna exemplet i v�r skolning, fortsatte Lenin. Sovjetryssland har st�llt v�ra krav f�r kvinnornas del i en ny belysning. Under proletariatets diktatur �r kraven inte l�ngre stridsfr�gor mellan proletariatet och bourgeoisien. De �r en del i det kommunistiska samh�llsbygget. Det kommer att visa kvinnorna utomlands hur avg�rande viktigt det �r att proletariatet �vertar makten. Skillnaderna m�ste betonas tydligt, f�r att f� med kvinnorna i proletariatets revolution�ra klasskamp. En klart och principiellt medvetet genomf�rd mobilisering av kvinnorna p� en fast organisatorisk grundval, �r en livsviktig fr�ga f�r de kommunistiska partierna och deras seger. Men vi ska inte lura oss sj�lva. V�ra nationella sektioner saknar �n s� l�nge den r�tta f�rst�elsen f�r detta. De st�r slappt avvaktande inf�r uppgiften att skapa en massr�relse bland arbetarkvinnorna under kommunistisk ledning. De begriper inte att utvecklandet och ledandet av en s�dan massr�relse �r en viktig best�ndsdel i partiets verksamhet, ja, att det utg�r h�lften av allt partiarbete. Om de n�gon g�ng erk�nner n�dv�ndigheten och v�rdet av en stark m�lmedveten kommunistisk kvinnor�relse �r det bara en platonisk l�pparnas bek�nnelse, de ser det inte som en viktig arbetsuppgift och en skyldighet f�r partiet.
De tycker att det agitatoriska och propagandistiska arbetet bland kvinnorna, att v�cka och revolutionera dem, �r en bisak, en kvinnornas egen angel�genhet. Man skyller enbart p� kvinnorna sj�lva f�r att det inte g�r fortare fram�t och med st�rre kraft. Det �r fel, i grunden fel! Det �r ren separatism, och som fransm�nnen s�ger kvinnlig j�mlikhet � la rebours, feminism upp och ner! Vad �r det d� som ligger bakom en s� felaktig uppfattning hos v�ra nationella sektioner? (Jag talar inte om Sovjetryssland). N�r det kommer till kritan �r det ingenting annat �n en underskattning av kvinnan och hennes arbete. Just det! Tyv�rr kan man fortfarande s�ga om m�nga av v�ra kamrater: �skrapa en kommunist p� ytan, s� kommer k�lkborgaren fram�. Man m�ste f�rst�s skrapa p� hans �mmaste punkt, hans inst�llning till kvinnan. B�sta beviset �r att m�nnen s� lugnt �ser hur kvinnorna tr�ttnar p� sitt futtiga, enformiga tids�dande och slitsamma arbete i det enskilda hush�llet, hur de blir andligen f�rkrympta och svaga, hur deras hj�rtas slag blir l�ngsamma och viljan f�rsvagad. Jag talar naturligtvis inte om borgarnas damer, som v�ltrar �ver allt husligt arbete, inklusive sk�tseln av barnen, p� tj�nare. Det jag s�ger g�ller den stora massan av kvinnor, till och med de arbetarhustrur som sj�lva hela dagarna st�r i en fabrik.
Inte m�nga m�n � inte ens inom proletariatet � t�nker p� hur mycket de skulle kunna minska kvinnans m�dor och besv�r, ja, rentav befria henne helt, om de gav henne ett handtag med hennes �kvinnoarbete�. Men nej, det skulle g� ut �ver m�nnens �r�ttigheter�, deras �v�rdighet�. F�r dem �r det sj�lvklart att de ska ha sin ro och sin bekv�mlighet. Kvinnan offrar sig dagligen p� tusentals obetydliga sysslor i hemmet. Mannens gamla herrav�lde finns kvar i det f�rdolda. Hans slavinna tar sin h�mnd � ocks� i det f�rdolda. Kvinnans underutveckling, hennes bristande f�rst�else f�r mannens revolution�ra ideal, minskar hans kamplust och hans beslutsamhet, gnager dem som sm� maskar och f�rst�r dem, om�rkligt och l�ngsamt men s�kert. Jag vet hur en arbetare lever � inte bara ur b�ckerna. V�rt kommunistiska arbete bland kvinnorna, allt v�rt politiska arbete, inbegriper en hel del skolande arbete bland m�nnen. Vi m�ste till sista uns avskaffa mannens gamla ��verv�lde� b�de inom partiet och ute bland massorna. Det h�r till v�r politiska uppgift, precis som det �r angel�get att bilda en stab av manliga och kvinnliga kamrater som �r grundligt skolade, b�de teoretiskt och praktiskt, och kan genomf�ra och leda partiverksamheten bland arbetarkvinnorna.
P� min fr�ga hur f�rh�llandena var i Sovjetryssland i det avseendet svarade Lenin:
� Den prolet�ra diktaturens regering i f�rbund med kommunistiska partiet och fackf�reningarna s�tter naturligtvis in alla sina krafter p� att �vervinna m�nniskornas f�r�ldrade �sikter och f�rs�ka avskaffa den gamla icke kommunistiska psykologin. Kvinnans och mannens fulla j�mlikhet inf�r lagen �r en sj�lvklarhet. Och �verallt ser man tecken p� en uppriktig str�van efter att likaber�ttigandet skall genomf�ras. Vi inlemmar kvinnorna i samh�llsekonomin, f�rvaltningen, lagstiftningen och regeringen. Alla utbildningar st�r �ppna f�r dem s� att de kan h�ja sina yrkes- och sociala prestationer. Vi bygger gemensamhetsk�k och offentliga bespisningar, tv�tt- och reparationsanstalter, barnkrubbor, daghem, barnhem, skolor av olika slag, vi g�r kort sagt allvar av v�rt programmatiska krav att de ekonomiska och uppfostrande funktionerna ska �verf�ras fr�n det enskilda hush�llet till samh�llet. D�rigenom befrias kvinnan fr�n det gamla hemslaveriet och fr�n allt beroende av mannen. Det inneb�r att kvinnan blir fri att till fullo utnyttja sin beg�vning och sina anlag. Barnen uppfostras under gynnsammare f�rh�llanden �n hemma. Vi har v�rldens mest utvecklade arbetarskyddslagstiftning f�r kvinnor och den �vervakas av de organiserade arbetarnas ombudsm�n. Vi bygger barnb�rdshus, m�dra- och sp�dbarnshem och m�drav�rdscentraler, organiserar kurser i sm�barnsv�rd, h�ller utst�llningar som l�r m�drarna att ta hand om sig sj�lva och sina barn och liknande. Vi g�r alla t�nkbara anstr�ngningar f�r att l�sa de of�rs�rjda arbetsl�sa kvinnornas problem.
Vi vet mycket v�l att det inte �r s� mycket om man j�mf�r det med vad de arbetande kvinnorna beh�ver, och att det inte p� l�ngt n�r r�cker till f�r att kvinnorna verkligen skall bli fria. �nd� �r det oerh�rt stora framsteg j�mf�rt med hur det var i det tsaristiska kapitalistiska Ryssland. Det �r till och med mycket j�mf�rt med vad man uppn�tt i de l�nder d�r kapitalismen fortfarande h�rskar oinskr�nkt. Vi har tagit de f�rsta stegen i r�tt riktning och kommer konsekvent och med all energi att forts�tta p� den v�gen, det kan ni lita p�! F�r varje dag som g�r m�rks det allt tydligare i sovjetstaten, att �vi inte kommer n�gon vart utan att ha med oss kvinnorna�. Ni kan t�nka er in i vad det betyder i ett land som Sovjetryssland, d�r gott och v�l 80 % av befolkningen �r jordbrukare! Jordbruk i liten skala f�ruts�tter enskilda hush�ll, d�r kvinnan �r bunden. I det avseendet kommer ni att f� det mycket b�ttre och l�ttare �n vi. F�rutsatt att ocks� era prolet�ra kvinnor �ntligen l�r sig att tiden �r mogen f�r ett makt�vertagande, en revolution. Och vi misstr�star inte om det.
V�ra krafter v�xer med sv�righeterna. Fakta kommer ocks� att l�ra oss hitta nya utv�gar f�r att befria kvinnomassorna. I samverkan med sovjetstaten kommer samarbetet att utr�tta en hel del. Jag menar f�rst�s det kamratliga samarbetet i kommunistisk, inte borgerlig mening, s�dan som reformisterna predikar den; deras revolution�ra entusiasm har ju dunstat bort som billig �ttika. Personliga initiativ m�ste g� hand i hand med samarbete, ett initiativ som v�xer �ver i och sm�lter samman till en gemensam verksamhet. Under proletariatets diktatur kommer kvinnans befrielse att �ga rum genom kommunismens utveckling, ocks� p� landsbygden. Jag v�ntar mig mycket av elektrifieringen av industrin och jordbruket, som verkligen �r ett storslaget projekt. Sv�righeterna vid genomf�randet �r stora, oerh�rt stora. Massornas v�ldiga latenta krafter m�ste mobiliseras f�r att vi skall kunna bem�stra dem. Och de miljontals kvinnorna m�ste bidra med sina krafter.
Minst tv� g�nger hade det knackat p� d�rren under de senaste tio minuterna. Lenin bara fortsatte att tala. Nu �ppnade han d�rren och ropade: � �Jag kommer strax!� Han v�nde sig om, s�g p� mig och sa sk�mtsamt:
� Vet ni vad, Clara, jag t�nker utnyttja det faktum att jag har varit tillsammans med en kvinna och urs�kta mig f�r att jag �r f�rsenad genom att skylla p� den k�nda kvinnliga pratsamheten. Fast den h�r g�ngen var det sannerligen inte den kvinnliga utan den manliga parten som pratade. F�rresten ska jag ge er betyget att ni verkligen kan konsten att lyssna. Kanske det var det som stimulerade min v�ltalighet.
Med detta sk�mt hj�lpte Lenin p� mig med kappan, och sa omt�nksamt:
� Ni borde kl� er lite varmare. Moskva �r inte Stuttgart! Ni beh�ver nog n�gon som ser efter er! G� bara inte och f�rkyl er nu! P� �terseende, sa han och skakade kraftigt hand med mig.
Ungef�r tv� veckor senare hade jag �nnu ett samtal med Lenin om kvinnor�relsen. Lenin bes�kte mig. Bes�ket var ov�ntat som alltid, en improvisation mitt uppe i hans enorma arbete som den segerrika revolutionens ledare. Han s�g mycket tr�tt och bekymrad ut. Wrangel var �nnu inte helt besegrad och storst�dernas livsmedelsf�rs�rjning var ett besv�rligt problem f�r Sovjetregeringen.
Lenin fr�gade hur det hade g�tt med mina riktlinjer eller teser. Jag ber�ttade att en stor kommission hade sammantr�tt i vilken alla ledande kvinnliga kamrater i Moskva deltagit och sagt sin mening. V�ra riktlinjer var klara och skulle inom kort behandlas i en liten kommitt�. Lenin tyckte att vi borde str�va efter att f� fr�gan behandlad s� grundligt som m�jligt p� Tredje v�rldskongressen.
� Det skulle vara nog f�r att �vervinna en m�ngd f�rdomar hos kamraterna. Men f�rst och fr�mst m�ste de kvinnliga kamraterna sj�lva hugga i, och det energiskt. Inte st� och kvittra som sn�lla tanter, utan tala h�gt och tydligt, som riktiga k�mpar! utropade Lenin entusiastiskt. En kongress �r inte en salong d�r kvinnorna lyser med sin charm, s� som de g�r i romanerna. Det �r en stridsplats d�r vi k�mpar f�r insikt eller f�r hur vi ska handla p� ett revolution�rt s�tt. Visa att ni kan k�mpa! I f�rsta hand, naturligtvis, mot fienderna, men ocks� inom partiet, om det beh�vs. Det g�ller ju den stora massan av kvinnor. V�rt ryska parti kommer att st�da alla f�rslag och �tg�rder som kan hj�lpa oss att vinna kvinnorna. Om vi inte f�r kvinnorna med oss kan det h�nda att kontrarevolutionen lyckas f� dem med sig mot oss. Det borde vi alltid ha i minnet. Kvinnomassorna, vi m�ste f� med dem, oavsett vilka sv�righeter vi st�ter p� n�r vi g�r det.
H�r, mitt under revolutionen med dess rikt fl�dande liv, dess snabba och starka puls, hade jag f�tt id�n till en plan f�r internationell verksamhet bland de kvinnliga arbetarmassorna.
�S�rskilt inspirerad har jag blivit av era stora partil�sa kvinnokonferenser och kongresser�, sa jag. �Vi borde v�ga f�rs�ket att �verflytta denna id� fr�n det nationella till det internationella planet. Faktum �r att v�rldskriget och dess konsekvenser har verkat ytterst omskakande p� kvinnorna inom alla sociala klasser och skikt. Kvinnomassorna har r�kat i j�sning, satts i r�relse. De har haft sv�ra bekymmer f�r livsuppeh�llet och livsinneh�llet och st�llts inf�r problem som de flesta aldrig ens hade anat och mycket f� av dem haft erfarenhet av. Det borgerliga samh�llet kan inte ge n�gra tillfredsst�llande svar p� deras fr�gor. Det kan bara kommunismen. Det borde vi g�ra klart f�r kvinnomassorna i de kapitalistiska l�nderna och f�r det �ndam�let borde vi ordna en partil�s internationell kvinnokongress.�
Lenin svarade inte genast. Han funderade med in�tv�nd blick, munnen sammanpressad och underl�ppen n�got framskjuten.
� Ja, sa han sedan, Det borde vi verkligen! Det �r en utm�rkt id�. Men inte ens den mest utomordentliga id� tj�nar n�gonting till om den inte blir f�rverkligad. Har ni funderat p� hur den ska f�rverkligas? Hur hade ni t�nkt er det?
Jag lade utf�rligt fram mina planer f�r Lenin. Till att b�rja med skulle vi bilda en kommitt� av kvinnliga kamrater fr�n olika l�nder i st�ndig och n�ra kontakt med de nationella sektionerna, f�r att f�rbereda, arrangera och kalla till kongressen. Om kommitt�n redan fr�n b�rjan skulle arbeta officiellt och �ppet var en fr�ga som m�ste diskuteras. F�rsta uppgiften f�r de olika l�ndernas medlemmar skulle hursomhelst best� av att ta kontakt med alla fackligt organiserade arbeterskors ledarinnor, den politiska prolet�ra kvinnor�relsen och borgerliga kvinnoorganisationer av olika inriktning, inklusive ansedda kvinnliga l�kare, l�rare, f�rfattare och s� vidare, och i de olika l�nderna bilda ett nationellt partil�st f�rberedelse- och arbetsutskott. Den internationella kommitt�n skulle bildas av medlemmar i de nationella kommitt�erna som skulle arrangera och sammankalla den internationella kongressen, samt fastst�lla dagordning, ort och datum f�r kongressen.
Kongressen skulle enligt min �sikt i f�rsta rummet behandla kvinnans r�tt till f�rv�rvsarbete. I det sammanhanget skulle man dra fram s�dana fr�gor som arbetsl�sheten, lika l�n f�r lika arbete, laglig �ttatimmarsdag, arbeterskeskydd, fackf�renings- och yrkesorganisation, socialhj�lp f�r m�drar och barn, sociala �tg�rder f�r husm�drars och m�drars avlastning, och s� vidare. Dessutom borde man p� dagordningen ha: kvinnans st�llning i �ktenskapslagstiftning och offentlig-politisk lag.
Jag motiverade mina f�rslag och fortsatte med att f�rklara hur de olika l�ndernas nationella utskott grundligt skulle f�rbereda kongressen genom en systematisk kampanj vid sina m�ten och i pressen. En s�dan kampanj vore s�rskilt viktigt f�r att man skulle kunna n� den stora massan av kvinnor, f� dem att p� allvar intressera sig f�r de problem som diskuteras och f�sta deras uppm�rksamhet p� kongressen och d�rmed p� kommunismen och den Kommunistiska internationalens partier. Kampanjen skulle vara inriktad p� yrkeskvinnorna, de arbetande kvinnorna inom alla sociala skikt, den skulle tj�na till att locka kvinnliga f�retr�dare f�r olika t�nkbara organisationer och delegerade fr�n offentliga kvinnof�reningar till kongressen och till att medarbeta. Kongressen skulle bli en �folkets representation� i helt annan mening �n de borgerliga parlamenten.
Givetvis skulle de kommunistiska kvinnorna inte bara vara den p�drivande utan framf�r allt den ledande kraften under f�rberedelsearbetet. De m�ste f� det mest energiska st�d av v�ra sektioner. Detsamma skulle naturligtvis g�lla f�r de internationella kommitt�ns arbete, f�r sj�lva kongressarbetet och f�r kongressens grundliga utnyttjande. I samband med alla fr�gor p� dagordningen skulle kommunistiska teser respektive resolutioner l�ggas fram, principiellt otvetydiga och objektivt och vetenskapligt grundade p� de r�dande sociala f�rh�llandena.
Teserna skulle ha diskuterats i f�rv�g och godk�nts av Kommunistiska internationalens exekutivkommitt�. De kommunistiska f�rslagen och slagorden m�ste st� i centrum f�r kongressarbetet och den offentliga uppm�rksamheten. Efter kongressen m�ste de f�ras ut till bredast m�jliga kvinnomassor och hj�lpa till att avg�ra kvinnornas internationella massaktioner. En ovillkorlig f�ruts�ttning var f�rst�s, att kommunistkvinnorna alltid, i alla utskott och under sj�lva kongressen skulle upptr�da som en fast sluten enhet och samverka efter klara, best�mda principer. Ingen skulle f� f�reta sig n�got p� egen hand.
Lenin hade nickat inst�mmande flera g�nger under mina utl�ggningar och ibland gjort sm� gillande inpass.
� K�ra kamrat, jag tycker det verkar som om ni hade t�nkt igenom saken noga politiskt sett och ocks� i stort sett organisatoriskt. Jag �r alldeles �vertygad om att en s�dan kongress i nuvarande situation skulle kunna utr�tta underverk. Den kunde ge oss m�jlighet att vinna �ver breda kvinnoskikt till oss, s�rskilt de m�nga f�rv�rvsarbetande kvinnorna, industriarbeterskor, husm�drar och likas� l�rarinnor och andra. Det vore bra, mycket bra! T�nk bara vilken verkan det skulle ha vid stora ekonomiska strider eller vid politiska strejker! Vilket makttillskott det revolution�ra proletariatet skulle f� genom anslutning av de medvetet upproriska kvinnorna! Det f�ruts�tter f�rst�s att vi kan vinna dem till v�r sida och f� dem att stanna. Det vore en stor vinst, en alldeles enorm vinst! Men det finns n�gra fr�gor. Statsmakterna kommer troligen att se kongressarbetet med oblida �gon och f�rs�ka hindra er. Men de v�gar v�l knappast g� brutalt tillv�ga och sl� ned p� kongressen. Vad som kan komma fr�n det h�llet skr�mmer er s�kert inte. Men �r ni inte r�dd f�r att kommunistkvinnorna i utskotten och p� sj�lva kongressen kommer att kontrolleras av de till antalet fler borgerliga och reformistiska kvinnorna, som utan tvivel ocks� har mycket st�rre rutin? Och slutligen och framf�rallt: har ni verkligen s� stor tilltro till v�ra kvinnliga kamraters marxistiska skolning, att ni tror er kunna bilda en st�dtrupp ur deras krets, som kan best� kampen med den �ran?
Jag svarade att myndigheterna nog knappast skulle anv�nda v�ldsamma aktioner mot kongressen. Of�rsk�mdhet och brutalitet skulle bara vara oss till nytta propagandistiskt. Antalet ickekommunistiska element och deras rutin skulle vi kommunistkvinnor kunna bem�ta med den historiska materialismens vetenskapliga �verl�gsenhet d� det g�ller f�rst�elsen f�r och genomlysningen av de sociala problemen, med v�ra sammanh�ngande krav och f�rslag p� hur de ska l�sas samt sist och icke minst genom att vi kunde peka p� den prolet�ra revolutionens seger i Ryssland och dess pionj�rarbete f�r kvinnans frig�relse. Enskilda kamraters svagheter och brister ifr�ga om skolning och f�rst�else kunde utj�mnas genom systematiskt samarbete och f�rberedelser. I det avseendet v�ntade jag mig mest av de ryska kamraterna. De skulle bli v�r falangs fasta k�rna. Tillsammans med dem skulle jag v�ga mig p� mycket v�rre saker �n kongressdrabbningar. �ven om vi blev nedr�stade skulle f�rresten v�r faktiska kamp skjuta kommunismen i f�rgrunden, den skulle ha en utomordentlig propagandaeffekt och dessutom skapa kontakter f�r det framtida arbetet.
Lenin skrattade hj�rtligt.
� Alltid lika entusiastisk f�r de ryska revolution�ra kvinnorna! Ja, ja, gammal k�rlek rostar aldrig. F�rresten tror jag ni har r�tt. Till och med ett nederlag efter en het strid vore en f�rdel och kan f�rbereda kommande er�vringar bland de arbetande kvinnorna. Allt som allt r�r det sig om ett f�retag som �r v�rt insatsen. Vi kommer aldrig att kunna f�rlora helt. Men naturligtvis hoppas jag p� en seger, jag �nskar en seger av hela mitt hj�rta. Den skulle betyda en oerh�rd f�rst�rkning av v�r makt, ett vidgande och st�rkande av stridsfronten och den skulle skapa liv, r�relse och aktivitet i v�ra egna led. S�dant �r alltid nyttigt. Dessutom skulle kongressen framkalla och �ka oron, os�kerheten, mots�ttningarna och konflikterna i de borgerligas och deras reformistiska v�nners l�ger. T�nk bara, hur m�nga olika sorters kvinnor som skulle f� tr�ffa �revolutionshyenorna� och, om allt g�r bra, uts�ttas f�r deras inflytande; st�dade, tama, socialdemokratiska kvinnor under Scheidemanns, Dittmans och Legiens ledarskap, fromma kristna kvinnor, v�lsignade av p�ven eller bek�nnande sig till Luther, d�ttrar till medlemmar i riksr�det � och nybakade regeringsr�dinnor, pacifistiska engelska ladies och lidelsefulla franska kvinnosakskvinnor. Vilken bild av den borgerliga v�rldens kaos och f�rfall som kongressen skulle ge! Vilken bild av de borgerligas hoppl�shet och brist p� utv�gar! En s�dan kongress skulle skynda p� kontrarevolutionens s�nderfall och d�rmed f�rsvaga dess krafter. All f�rsvagning av fiendens krafter inneb�r p� samma g�ng en f�rst�rkning av v�r egen makt. Jag r�star f�r kongressen, ni f�r tala med Grigorij [Zinovjev] om saken. Han kommer absolut att inse hur viktig den �r. Vi ska st�dja er av alla krafter. Allts�, s�tt ig�ng bara, och lycka till med kampen!
Sedan talade vi om situationen i Tyskland, s�rskilt om de gamla spartakisternas f�rest�ende �f�reningskongress� med de oavh�ngigas v�nsterflygel. D�rp� skyndade Lenin iv�g, men i f�rbifarten h�lsade han v�nligt p� n�gra kamrater som satt och arbetade i ett rum han m�ste passera.
Ocks� kamrat Zinovjev godk�nde min plan. Jag satte f�rhoppningsfullt ig�ng med f�rberedelsearbetet. Men tyv�rr strandade kongressen p� motst�ndet fr�n de tyska och bulgariska kommunistkvinnorna, som p� den tiden hade den b�sta kommunistiska kvinnor�relsen utanf�r Sovjetryssland. De v�grade delta i kongressen. D� jag meddelade Lenin detta, svarade han:
� Det var synd, verkligen synd! Kamraterna har f�rsuttit ett utomordentligt tillf�lle att ge de kvinnliga arbetarnas breda massa ett hoppets perspektiv och p� s� s�tt f� dem att delta i arbetarklassens revolution�ra strider. Vem vet n�r ett s� gynnsamt tillf�lle kan yppa sig n�sta g�ng? Man ska smida medan j�rnet �r varmt. Men sj�lva uppgiften kvarst�r. Ni m�ste hitta en v�g till alla de kvinnor som har hamnat i ett fruktansv�rt el�nde genom kapitalismen. Ni m�ste ovillkorligen finna en v�g! Det �r ett krav man inte kan komma ifr�n. Utan en organiserad massverksamhet under kommunistisk ledning kan inte kapitalismen besegras, kan inte kommunismen byggas upp. D�rf�r m�ste ocks� de slumrande kvinnomassorna �ntligen s�tta sig i r�relse.
Det revolution�ra proletariatets f�rsta �r utan Lenin har g�tt. Det har visat styrkan i hans verk, ledarens allt �verskuggande genialitet. Det har f�tt oss att k�nna hur stor och oers�ttlig f�rlusten �r. Kanonskott f�rkunnar den m�rka stund d� Lenin f�r ett �r sedan f�r alltid sl�t sina l�ngt och djupt sk�dande �gon. Jag ser �ndl�sa t�g av allvarliga m�n och kvinnor ur det arbetande folkets led dra f�rbi Lenins vilorum. Deras sorg �r min, �r miljoner m�nniskors sorg. Men ur sm�rtan som jag upplever p� nytt, stiger hans minne fram med �verv�ldigande styrka, s� verkligt att det pl�gsamma nuet f�rsvinner. Jag minns varje ord Lenin yttrade vid v�ra samtal. Jag ser varje skiftning i hans ansikte. Och nu m�ste jag skriva, jag m�ste! � Fanor s�nks vid Lenins grav, fanor som �r f�rgade av revolutionsk�mparnas blod. Lagerkransar l�ggs ned. Och till den hyllningen fogar jag dessa mina enkla sidor.
Moskva, slutet av januari 1925.
[1] �Quos ego� yttrades av havsguden Neptunus i Vergilius� Aeneiden f�r att lugna det stormiga havet � �a.
[2] Syftar p� teologen Andreas Karlstadt, som under reformationen tillsammans med bland annat Calvin uppmuntrade till �ikonoklasm� (bildst�rtande), det vill s�ga att riva ner alla bilder, ikoner, och statyer i kyrkorna � �a.
[3] Ledare f�r de polska socialdemokraterna � engelska redakt�rens anm�rkning.
[4] De tyska arbetarnas uppror efter Kappkuppen i mars 1920 � engelska redakt�rens anm�rkning.
[5] Den ungerske kommunistledaren Bela Kun � engelska redakt�rens anm�rkning.
[6] Ledare f�r reaktionen i Tyskland � engelska redakt�rens anm�rkning.
[7] Rosa Luxemburg, Karl Liebknecht och Leo Jogiches � engelska redakt�rens anm�rkning.
[8] Trotskij: Arbetarklassen och v�rldsl�get (den nya etappen) � �a.
[9] Lenin: Fem �rs rysk revolution och v�rldsrevolutionens perspektiv� �a.
[10] Den f�rstn�mnda Lenins hustru och den sistn�mnda hans syster � engelska redakt�rens anm�rkning.
[11] Kommunistiska arbetarpartiet, ett litet ultrav�nsteristiskt parti � engelska redakt�rens anm�rkning.
[12] Ruth Fischer � engelska redakt�rens anm�rkning.
[13] G Zinovjevs hustru � engelska redakt�rens anm�rkning.
[14] Syftar p� det tyska ultrav�nsteristiska KAPD � �a.