Skrivet: 1895
K�lla: Georgi Plekhanov, Selected Philosophical Works,
Vol. I. & G Plekhanov (N. Beltov), The Development of the Monist View of
History.
�vers�ttning: Kurt Wickman
Digitalisering: Jonas Holmgren
Audiatur et altera pars
Jag har h�r bara r�ttat till oupps�tliga misstag och feltryck som smugit sig in i den f�rsta upplagan. Jag ans�g det inte riktigt, att f�r�ndra min argumentation, eftersom detta �r ett polemiskt verk. Att g�ra inneh�llsliga f�r�ndringar i ett polemiskt verk, �r som att upptr�da inf�r sin motst�ndare med ett nytt vapen, medan han �r tvingad att k�mpa med sitt gamla vapen. Det �r otill�tligt i allm�nhet och �n mer otill�tligt i f�religgande fall, eftersom min huvudmotst�ndare, N. K. Michailovskij, inte l�ngre �r i livet.[1]
De som kritiserade v�ra uppfattningar h�vdade, att uppfattningarna f�r det f�rsta �r oriktiga i sig sj�lva; f�r det andra att de blir s�rskilt felaktiga n�r de till�mpas p� Ryssland, som �r f�rutbest�mt att f�lja sin egen, alldeles s�rskilda v�g p� det ekonomiska omr�det; f�r det tredje att de �r osunda, eftersom de disponerar sina anh�ngare f�r ok�nslighet, f�r en "likgiltigt upph�jd inst�llning". Denna sista inv�ndning h�r man v�l knappast n�gon anf�ra nuf�rtiden. Den andra har ocks� tillbakavisats av hela den ryska ekonomins utveckling under det senaste decenniet. Vad betr�ffar den f�rsta inv�ndningen �r det tillr�ckligt att bekanta sig med den nutida etnologiska litteraturen - om inte annat - f�r att �vertyga sig om riktigheten i v�r historieuppfattning. Varje allvarligt arbete om den "primitiva civilisationen" tvingas ta den till hj�lp, s� snart fr�gan om det orsaksm�ssiga sammanhanget mellan yttringar av de "vilda" folkens sociala och andliga liv diskuteras. Tag t.ex. K. Stinens klassiska verk Unter den Natur-V�lkern Brasiliens. Men jag kan h�r naturligtvis inte mera utf�rligt ta upp fr�gan.
Jag ger ett svar till n�gra av mina kritiker i en artikel, som publicerades 1895, "N�gra ord till v�ra motst�ndare" och senare inkorporerades som appendix till andra upplagan.[2] Men denna artikel besvarar inte herr Kudrin, som angrep mig i Russkoje Bogatsvo[3] sedan den publicerats.[4] Med adress till herr Kudrin, ska jag h�r s�ga ett par ord.
Det tycks som om hans mest allvarliga argument mot den historiska materialismen �r det faktum att han l�gger m�rke till att en och samma religion - t.ex. buddhismen - ibland omfattas av folk p� mycket olika ekonomisk utvecklingsniv�. Men detta argument kan bara tyckas h�llbart vid f�rsta p�seendet. Unders�kningar har avsl�jat att "en och samma" religion v�sentligen skiljer sig till inneh�llet, beroende p� niv�n av ekonomisk utveckling hos det folk som omfattar den.
Jag skulle ocks� vilja replikera herr Kudrin p� en annan punkt. I min bok fann han ett fel i �vers�ttningen av en grekisk text av Plutarchos (se fotnot p� s. 123) och han �r mycket kritisk h�r. I sj�lva verket �r jag "icke skyldig". Eftersom jag befann mig p� en resa vid den tidpunkt d� boken utkom, skickade jag manuskriptet till St. Petersburg utan citatet fr�n Plutarchos. Jag angav bara det st�lle varifr�n det skulle h�mtas. En av de personer som hade med bokens publicering att g�ra - som, om jag inte misstar mig, avlade examen vid samma klassiska gymnasium som herr Kudrin - �versatte de st�llen jag anvisat och ... gjorde det misstag som hr Kudrin p�pekar. Detta �r naturligtvis synd. Men det b�r ocks� s�gas att det �r det enda misstag v�ra motst�ndare kunnat �vertyga oss om. De m�ste ocks� f� n�gon moralisk tillfredsst�llelse. D�rf�r �r jag, ur rent "m�nsklig synvinkel", till och med glad �ver felet.
N. Beltov
"Om man nuf�rtiden", s�ger hr Michailovskij,[5] "tr�ffar en ung man, som - t.o.m. med en viss on�dig br�dska - upplyser en om att han �r 'materialist', inneb�r detta icke att han �r en materialist i den allm�nna filosofiska meningen, som vi f�rr hade beundrare av Buchner och Moleschott. Mycket ofta �r den person man talar med inte p� minsta s�tt intresserad av vare sig materialismens metafysiska eller vetenskapliga sida. Han har ofta bara en vag uppfattning om dem. Vad han vill s�ga �r att han �r anh�ngare av teorin om ekonomisk materialism och detta i en s�rskild och betingad mening."[1*]
Vi vet inte vilket slags ung man hr Michailovskij brukar tr�ffa. Men hans ord kan ge upphov till uppfattningen att den l�ra som f�retr�darna f�r "ekonomisk materialism" uttrycker inte har n�got att g�ra med materialism "i den allm�nna filosofiska meningen". �r detta riktigt? �r "ekonomisk materialism" verkligen s� sn�v och fattig till sitt inneh�ll som den f�refaller hr Michailovskij?
En kort skiss av denna doktrins historia ska tj�na som svar.
Vad �r "materialism i den allm�nna filosofiska meningen"?
Materialism �r den direkta motsatsen till idealism. Idealismen s�ker att f�rklara alla naturens fenomen, alla materiens egenskaper med den ena eller andra egenskapen hos anden. Materialismen handlar p� det precis motsatta s�ttet. Den f�rs�ker f�rklara fysiska fenomen med den ena eller andra egenskapen hos materien, med den ena eller den andra organisationen av den m�nskliga eller mer allm�nt, av den djuriska kroppen. Alla de filosofer i vars �gon den prim�ra faktorn �r materien, tillh�r materialisternas l�ger; och alla de som anser denna faktor vara anden �r idealister. Detta �r allt som kan s�gas om materialismen i allm�nhet, om "materialism i den allm�nna filosofiska meningen": med tiden byggdes p� denna grundprincip de mest varierande m�nster, som gav materialismen under en epok ett helt annat utseende �n under en annan.
Materialism och idealism utt�mmer det filosofiska t�nkandets viktigaste tendenser. F�rvisso har det n�stan alltid vid deras sida funnits dualistiska system av ett eller annat slag, som erk�nner ande och materia som s�rskilda och oberoende substanser. Dualismen blev aldrig i st�nd att tillfredsst�llande besvara den oundvikliga fr�gan: hur skulle dessa tv� s�rskilda substanser, som inte har n�gonting gemensamt, kunna p�verka varandra? D�rf�r tenderade alltid de mest konsekventa och djupsinniga t�nkarna att bli monistiska, d.v.s. att f�rklara fenomen med hj�lp av en s�rskild huvudprincip (monos betyder p� grekiska "en"). Varje konsekvent idealist �r monist i samma utstr�ckning som varje konsekvent materialist. I detta avseende finns det t.ex. ingen skillnad mellan Berkeley och Holbach. Den ene var en konsekvent idealist, den andre en icke mindre konsekvent materialist, och b�da var i samma m�n monistiska; b�de den ene och den andre f�rstod i samma m�n det v�rdel�sa i en dualistisk v�rlds�sk�dning, som fram till den dag som �r fortfarande �r den kanske mest f�rekommande.
Under den f�rsta h�lften av v�rt �rhundrade [1800-talet] dominerades filosofin av idealistisk monism. Under den andra h�lften triumferade i vetenskapen - med vilken filosofin under tiden hade sammansm�lt - materialistisk monism, om �n den inte alltid var en konsekvent och klar monism.
Vi beh�ver h�r inte framst�lla hela materialismens historia. F�r v�rt syfte �r det tillr�ckligt att unders�ka dess utveckling med b�rjan fr�n andra h�lften av det f�rra �rhundradet. Och t.o.m. d�rvid blir det v�r uppgift att huvudsakligen l�gga en av dess riktningar under luppen - f�rvisso den viktigaste - n�mligen Holbachs, Helvetius och deras efterf�ljares materialism.
Materialisterna inom denna riktning f�rde en h�ftig polemik mot tidens uppburna t�nkare, som - med h�nvisning till Descartes' auktoritet (en t�nkare som de knappast hade f�rst�tt) - h�vdade att m�nniskan har vissa medf�dda id�er, d.v.s. s�dana som framtr�der oberoende av hennes erfarenhet. Med sin kritik av den uppfattningen framf�rde de franska materialisterna i sj�lva verket bara Lockes l�ror, som vid slutet av 1600-talet redan visade att det inte finns n�gra medf�dda principer. Men d� de framst�llde hans l�ra gav de franska materialisterna den en mer konsekvent form. De tog upp s�dana �mnen som Locke inte ville ber�ra i sin egenskap av v�luppfostrad engelsk liberal. De franska materialisterna var or�dda sensationalister och heltigenom konsekventa, d.v.s. de uppfattade alla m�nniskans psykiska funktioner som omvandlade sinnesf�rnimmelser (sensationer). Det vore h�r till ingen nytta att unders�ka i vad m�n deras resonemang i det ena eller andra s�rskilda fallet �r tillfredsst�llande ur den nuvarande vetenskapens synvinkel. Det �r naturligt att de franska materialisterna inte k�nde till en hel del av vad varje skolpojke i dag k�nner till: man beh�ver bara p�minna sig Holbachs uppfattningar i kemi och fysik, �ven om han v�l k�nde till sin tids naturvetenskap. Men de franska materialisternas oveders�gliga och oumb�rliga f�rtj�nst ligger i att de resonerade konsekvent utifr�n sin tids vetenskapliga st�ndpunkt - och det �r allt man kan och f�r beg�ra av t�nkare. Det �r inte f�rv�nande att v�r tids vetenskap har utvecklats ut�ver f�rra �rhundradets franska materialister: vad som �r viktigt �r att motst�ndarna till dessa filosofer var efterblivna ocks� i f�rh�llande till denna tids vetenskap. Det �r sant att filosofi-historikerna vanligen st�ller de franska materialisternas uppfattning mot Kants, som det naturligtvis vore egendomligt att f�rebr� f�r brist p� kunskap. Men denna motsatsst�llning �r helt och h�llet ober�ttigad och det vore inte sv�rt att visa, att b�de Kant och de franska materialisterna v�sentligen hade samma uppfattningar, men tolkade dem olika och d�rf�r drog olika slutsatser. Det �r att f�rklara med de olika samh�lleliga f�rh�llanden under vars inverkan de levde och verkade. Vi vet att v�r uppfattning kommer att tyckas paradoxal f�r dem som vant sig att tro varje ord som filosofi-historiker s�ger. Det finns h�r ingen m�jlighet att med en mera omfattande argumentation bevisa v�r uppfattning, men vi ska g�rna g�ra det om v�ra motst�ndare skulle kr�va det.
N�v�l, var och en vet att de franska materialisterna betraktade all m�nniskans psykiska verksamhet som omvandlade sinnesf�rnimmelser (sensations transform�es). Att betrakta psykisk verksamhet fr�n denna synpunkt inneb�r att betrakta alla f�rest�llningar, alla m�nniskans begrepp och k�nslor som ett resultat av omgivningens inflytande p� m�nniskan. De franska materialisterna ansl�t sig till just denna uppfattning. De f�rklarade st�ndigt, mycket ivrigt och best�mt att m�nniskan med sina uppfattningar och k�nslor �r vad hennes milj� g�r henne till, d.v.s. i f�rsta hand naturen och i andra hand samh�llet. "L'homme est tout �ducation" (m�nniskan beror helt av sin uppfostran), h�vdar Helvetius och menar med ordet "uppfostran" summan av socialt inflytande. Uppfattningen om m�nniskan som en produkt av sin omgivning var den fr�msta teoretiska grunden f�r de franska materialisternas progressiva krav. Ty om m�nniskan beror av sin omgivning, om alla hennes karakt�rsegenskaper h�rr�r d�rifr�n, h�rr�r f�rvisso ocks� hennes brister d�rifr�n; och om man f�ljaktligen vill bek�mpa hennes brister, m�ste man p� l�mpligt s�tt f�r�ndra hennes omgivning och d�rtill s�rskilt hennes sociala omgivning, ty naturen g�r m�nniskan vare sig god eller ond. Placera m�nniskor i f�rnuftiga sociala f�rh�llanden, d.v.s. i f�rh�llanden d�r vars och ens sj�lvbevarelseinstinkt inte l�ngre tvingar den ena m�nniskan att k�mpa mot de �vriga: samordna den enskilda m�nniskans intressen med hela samh�llets intressen - och dygden kommer av sig sj�lvt att framtr�da, just s� som en sten faller till jorden av sin egen kraft, d� den f�rlorar sitt st�d. Dygden ska inte predikas, utan f�rberedas genom en f�rnuftig anordning av samh�llsf�rh�llandena. Genom det l�ttsinniga omd�me som avgavs av f�rra seklets konservativa och reaktion�rer, har de franska materialisternas moraluppfattning fram till i dag betraktats som en egoistisk moraluppfattning. Sj�lva gav de en betydligt riktigare definition: enligt deras uppfattning �vergick den helt och h�llet i politik.
Doktrinen att m�nniskans andliga v�rld �r en produkt av hennes milj�, ledde inte s� s�llan de franska materialisterna till slutsatser som de inte sj�lva hade f�rutsett. S� sade de t.ex. ibland att m�nniskans uppfattningar inte ut�var n�got som helst inflytande �ver hennes handlande och att d�rf�r den ena eller andra id�ns utbredning i samh�llet inte det bittersta kan f�r�ndra samh�llets utvecklingskurs. Senare ska vi visa vari en s�dan uppfattning misstar sig, men l�t oss p� detta stadium v�nda v�r uppm�rksamhet mot en annan sida av de franska materialisternas uppfattningar.
Om varje s�rskild m�nniskas uppfattningar best�ms av hennes milj�, best�ms m�nsklighetens uppfattningar i sin historiska utveckling av den sociala milj�n genom de sociala f�rh�llandenas historia. Om vi s�ledes skulle f�rest�lla oss att vi framst�llde en bild av "det m�nskliga f�rnuftets fram�tskridande" och om vi d� inte skulle begr�nsa oss till fr�gan "hur?" (p� vilket s�rskilt s�tt �gde f�rnuftets historiska fram�tskridande rum?) utan st�llde oss den helt naturliga fr�gan "varf�r?" (varf�r �gde detta fram�tskridande rum just p� detta s�tt och inte p� n�got annat?) skulle vi vara tvungna att b�rja med milj�ns historia, historien om de samh�lleliga f�rh�llandenas utveckling. Tyngdpunkten f�r v�r unders�kning skulle s�ledes f�r�ndras, i alla h�ndelser i de f�rsta stadierna, i riktning mot att studera den sociala utvecklingens lagar. De franska materialisterna st�lldes inf�r detta problem, men visade sig of�rm�gna inte bara att l�sa det, utan ocks� att formulera det riktigt.
S� snart de b�rjade tala om m�nsklighetens historiska utveckling, gl�mde de sin sensationalistiska uppfattning om "m�nniskan" i allm�nhet och h�vdade, liksom alla "upplysningens" filosofer vid denna tid, att v�rlden (d.v.s. m�nsklighetens sociala f�rh�llanden) styrs av tankar (c'est l'opinion qui gouverne le monde).[2*] I detta ligger den grundl�ggande sj�lvmots�gelse som 1700-talets materialism led av och som i dess f�respr�kares argumentation delas upp i en hel serie av sekund�ra och h�rledda sj�lvmots�gelser, s� som en sedel v�xlas i mindre pengar.
Tes. M�nniskan �r med alla sina tankar en produkt av sin milj� och huvudsakligen av sin sociala milj�. Detta blev den oundvikliga slutsatsen av Lockes grundl�ggande princip: det finns inga medf�dda principer.
Antites. Milj�n �r med alla sina egenskaper en produkt av tanken. Det blir den oundvikliga slutsatsen av den grundl�ggande principen i de franska materialisternas historiefilosofi: c'est l'opinion qui gouverne le monde.
Av denna grundl�ggande sj�lvmots�gelse f�ljde t.ex. f�ljande h�rledda sj�lvmots�gelser:
Tes. M�nniskan anser de samh�llsf�rh�llanden vara goda, som �r gynnsamma f�r henne. Hon anser de f�rh�llanden d�liga, som �r skadliga f�r henne. M�nniskornas tankar best�ms av deras intressen. "L'opinion chez un peuple est toujours determin�e par un int�ret dominant", s�ger Suard.[3*] Vi har h�r inte ens en slutsats ur Lockes l�ror, det �r helt enkelt en upprepning av hans ord: "Dygden har inte allm�nt stadf�st ... n�gra medf�dda faktiska principer; inte d�rf�r att det �r medf�tt, utan d�rf�r att det �r gagneligt, blir ... gott och ont ... inget annat �n gl�dje eller sorg eller det som orsakar eller �stadkommer gl�dje eller sorg f�r oss."[4*]
Antites. De r�dande f�rh�llandena tycks m�nniskor v�rdefulla eller skadliga, allt efter det allm�nna m�nster av omd�men som folket i fr�ga ansluter sig till. Med sagde Suards ord, "tout le peuple ne veut, n'aime, n'appropve que qu'il croit �tre utile ("efterstr�var, �lskar och gillar varje folk bara vad det betraktar som v�rdefullt"). F�ljaktligen blir i sista hand �terigen det hela �terf�rt p� det t�nkande som regerar v�rlden.
Tes. De misstar sig grundligt som tror att den religi�sa moralen - t.ex. budordet om att �lska sin n�sta - ens delvis fr�mjade m�nniskosl�ktets moraliska f�rb�ttring. S�dana budord �r, liksom id�er i allm�nhet, helt of�rm�gna att ut�va makt �ver m�nniskor. Allt beror p� den sociala milj�n och p� samh�llsf�rh�llandena.[5*]
Antites. Den historiska erfarenheten visar oss "que les opinions sacr�es furent la source v�ritable des maux du genre humain" - och det �r helt f�rst�eligt, ty om omd�men allm�nt talat styr v�rlden, s� styr felaktiga omd�men den som blodt�rstiga tyranner.
Det skulle vara l�tt att f�rl�nga uppr�kningen av liknande sj�lvmots�gelser hos de franska materialisterna, vilka har �rvts av m�nga "materialister i den allm�nna filosofiska meningen" i v�r egen tid. Men det vore on�digt. L�t oss i st�llet n�rmare granska den allm�nna karakt�ren av mots�gelserna.
Det finns mots�gelser av olika slag. N�r hr V. V. mots�ger sig vid varje steg i sin Kapitalismens �de eller i f�rsta bandet av sin Slutsatser av en ekonomisk unders�kning av Ryssland[6] kan hans f�rsyndelser mot logiken bara vara av betydelse som "ett m�nskligt dokument": den framtida ryske litteraturhistorikern kommer, sedan han p�pekat dessa mots�gelser, att tvingas syssels�tta sig med den ytterst intressanta fr�gan, i socialpsykologisk mening, varf�r - trots hela sin otvetydiga och uppenbara karakt�r - de f�rblev ouppt�ckta av s� m�nga av hr V. V:s l�sare. I mera omedelbar mening �r f�rfattarens sagda mots�gelser lika ofruktbara som det v�lk�nda fikontr�det. Men det finns mots�gelser av ett annat slag. Trots att de �r lika otvetydiga som hr V. V:s mots�gelser, skiljer de sig fr�n den senare genom det faktum att de inte vaggar den m�nskliga tanken i s�mn, de h�mmar inte dess utveckling, utan driver p� den och driver ibland p� den s� kraftigt att de som en f�ljd visar sig vara mer fruktbara �n de mest sammanh�ngande teorier. Om s�dana mots�gelser kan man s�ga med Hegel: "Der Widerspruch ist das Fortleitende" (mots�gelsen visar v�gen fram�t). Det �r just h�r som de franska 1700-talsmaterialisternas mots�gelser r�ttvisligen m�ste placeras.
L�t oss unders�ka deras huvudsakliga mots�gelse: m�nniskornas t�nkande best�ms av deras milj�; milj�n best�ms av t�nkandet. H�rom m�ste man s�ga vad Kant sade om sina "antinomier" - tesen �r lika riktig som antitesen. Ty det kan inte r�da n�got tvivel om att m�nniskornas t�nkande best�ms av den sociala milj� som omger dem. Och det st�r lika mycket utom tvivel, att inte ett enda folk kommer att st� ut med en samh�llsordning som mots�ger alla dess uppfattningar: det kommer att g�ra uppror mot en s�dan ordning och bygga en ny som svarar mot deras ideal. F�ljaktligen �r det ocks� riktigt att t�nkandet regerar v�rlden. Men hur kommer det sig d� att tv� p�st�enden, som b�da �r sanna, kan mots�ga varandra? F�rklaringen �r mycket enkel. De mots�ger varandra endast d�rf�r att vi betraktar dem ur en oriktig synvinkel. Ur denna synvinkel tycks det - och m�ste oundvikligen tyckas - att om tesen �r riktig, s� �r antitesen oriktig och omv�nt. Men s� snart man ser det fr�n en riktig synpunkt, ska mots�gelsen f�rsvinna och vart och ett av de p�st�enden som f�rbryllar en, kommer att visa sig fr�n en ny sida. De kommer att visa sig vara ett supplement till eller mera exakt en betingelse f�r det andra p�st�endet och s�ledes alls icke utesluta det; och om det ena p�st�endet vore oriktigt, skulle det andra p�st�endet vara precis lika oriktigt, som tidigare tycktes vara dess direkta motsats. Men hur ska man kunna uppt�cka denna riktiga synvinkel?
L�t oss ta ett exempel. Det sades ofta, s�rskilt p� 1700-talet, att varje folks statsf�rfattning best�mdes av detta folks seder; och det var helt riktigt. N�r romarnas gamla republikanska seder f�rsvann, gav deras republik plats f�r en monarki. Men � andra sidan brukade man inte mindre ofta h�vda, att ett folks seder betingas av dess statsf�rfattning. Inte heller detta kan p� minsta s�tt betvivlas. Hur skulle v�l republikanska seder ha kunnat g�ra sig g�llande bland romarna p� t.ex. Heliogabalus' tid? �r det inte fullst�ndigt klart, att romarnas seder under kejsard�met m�ste vara raka motsatsen till de gamla republikanska sederna? Och om det �r klart, s� kommer vi till den allm�nna slutsatsen att statsf�rfattningen betingas av sederna och sederna av - statsf�rfattningen. Men d� �r detta en mots�gande slutsats. Sannolikt drog vi den d�rf�r att det ena eller det andra p�st�endet inte var riktigt formulerat. Men vilket d�? Hur mycket man �n anstr�nger sin hj�rna, ska man inte finna n�got fel p� vare sig det ena eller det andra p�st�endet; de �r b�da oveders�gliga, s�som i verkligheten varje givet folks seder p�verkar statsf�rfattningen och i den meningen �r dess orsak, medan � andra sidan sederna betingas av statsf�rfattningen och i den meningen �r dess verkan. Var hittar vi en v�g ut fr�n detta? Vanligtvis brukar man, i detta slags fr�gor, begr�nsa sig till att tala om v�xelverkan: sederna p�verkar statsf�rfattningen och statsf�rfattningen p�verkar sederna. Det hela blir klart som en dag och de som inte l�ter sig n�ja med detta slags klarhet avsl�jar en tendens till ensidighet som �r v�rd allt f�rd�mande. P� detta s�tt resonerar n�stan alla v�ra intellektuella i dag. De ser p� samh�llslivet fr�n v�xelverkans synpunkt: varje sida av livet p�verkar alla andra och upplever i sin tur inflytande fr�n alla andra. Endast en s�dan uppfattning �r v�rdig en t�nkande "samh�llsforskare", medan de som i likhet med marxisterna forts�tter att leta efter mer djupg�ende orsaker till samh�llelig utveckling, f�rst�r bara inte i vilken utomordentlig grad samh�llet �r komplicerat. Upplysningens franska f�rfattare tenderade ocks� mot denna uppfattning, n�r de upplevde n�dv�ndigheten av att sammanf�ra sina uppfattningar om samh�llslivet i ett logiskt system och l�sa de mots�gelser som alltmer b�rjade bem�ktiga sig dem. De mest systematiska andarna bland dem (vi talar h�r inte om Rousseau, som i allm�nhet hade mycket litet gemensamt med upplysningens f�rfattare) gick inte l�ngre. Det �r s�ledes denna v�xelverkans st�ndpunkt som f�rf�ktas av t.ex. Montesquieu i hans ber�mda arbeten: Grandeur et D�cadence de Romains och De l'Esprit des lois.[6*] Och detta �r naturligtvis en ber�ttigad st�ndpunkt. Det r�der otvivelaktigt en v�xelverkan mellan alla samh�llslivets sidor. Men tyv�rr f�rklarar denna ber�ttigade synpunkt mycket litet av den enkla orsaken att den inte ger n�gon antydan om grunden f�r de v�xelverkande krafterna. Om statsf�rfattningen i sig f�ruts�tter de seder som den p�verkar, s� �r det uppenbarligen inte statsf�rfattningen som har �stadkommit sedernas ursprungliga framtr�dande. Detsamma m�ste ocks� s�gas om sederna: om de f�ruts�tter den statsf�rfattning som de p�verkar, �r det klart att de inte har skapat den. F�r att st�da upp i denna r�ra, m�ste vi uppt�cka den historiska faktor, som orsakade b�de det givna folkets seder och statsf�rfattning och p� s� s�tt skapade sj�lva f�ruts�ttningen f�r deras v�xelverkan. Om vi uppt�cker en s�dan faktor, ska vi samtidigt framvisa den riktiga st�ndpunkt vi letar efter och s� ska vi utan sv�righet l�sa den mots�gelse som f�rbryllar oss.
Med avseende p� de franska materialisternas grundl�ggande sj�lvmots�gelse, kan vi s�ga f�ljande. De franska materialisterna misstog sig grundligt, d� de, i motsats till sin g�ngse historieuppfattning, sade att id�erna inte spelar n�gon roll, eftersom milj�n betyder allt. Inte mindre oriktig var deras g�ngse historieuppfattning (c'est l'opinion qui gouverne le monde), som utropade t�nkandet som den fr�msta grundorsaken till en given social milj�s existens. Det r�der en otvivelaktig v�xelverkan mellan t�nkande och milj�. Men den vetenskapliga unders�kningen kan inte n�ja sig med att erk�nna denna v�xelverkan, eftersom den l�ngtifr�n f�rklarar de samh�lleliga fenomenen f�r oss. F�r att f�rst� m�nsklighetens historia, d.v.s. i detta fall dess t�nkandes historia � ena sidan, och � den andra de samh�lleliga f�rh�llandens historia genom vilka t�nkandet passerat i sin utveckling - m�ste vi h�ja oss �ver v�xelverkans st�ndpunkt och om m�jligt uppt�cka den faktor som best�mmer b�de den sociala milj�ns och t�nkandets utveckling. Samh�llsvetenskapens uppgift under 1800-talet var just att uppt�cka denna faktor.
V�rlden styrs av t�nkandet. Men t�nkandet f�rblir inte of�r�ndrat. Vad p�verkar dess f�r�ndringar? "Upplysningens utbredning" svarade s� tidigt som p� 1600-talet La Mothe le Vayer. Detta �r det mest abstrakta och mest ytliga uttrycket f�r uppfattningen att t�nkandet dominerar v�rlden. Upplysningens t�nkare p� 1700-talet h�ll fast vid den och utvidgade den ibland med sorgmodiga betraktelser �ver att upplysningens �de tyv�rr �r mycket sorgligt i allm�nhet. Men insikten om att en s�dan uppfattning var otillfredsst�llande kunde redan m�rkas bland de mest beg�vade av dem. Helvetius anm�rkte, att kunskapens utveckling �r underkastad vissa lagar och att det f�ljaktligen finns dolda och ok�nda orsaker som den beror av. Han gjorde ett f�rs�k som �r av st�rsta intresse - och �nnu icke uppskattat till sitt fulla v�rde - att f�rklara m�nniskans samh�lleliga och intellektuella utveckling med hennes materiella behov. F�rs�ket slutade i ett misslyckande och kunde av m�nga orsaker bara sluta s�. Men det blev s� att s�ga ett testamente f�r de t�nkare under det f�ljande �rhundradet, som kunde t�nkas vilja forts�tta de franska materialisternas arbete.
"En av de viktigaste slutsatser som kan dras ur studiet av historien �r att styress�ttet �r den verksammaste orsaken till folkens karakt�r; att nationernas dygder eller laster, deras energi eller deras svaghet, deras beg�vning, deras upplysning eller deras okunnighet, knappast alls �r ett resultat av klimatet eller en s�rskild ras' egenskaper, utan �r ett verk av lagarna; att naturen har sk�nkt allt �t envar, medan styress�ttet bevarar eller f�rintar de egenskaper hos m�nniskor som lyder under detta, vilket ursprungligen utgjorde den m�nskliga rasens gemensamma arv." I Italien intr�ffade det inte n�gra f�r�ndringar i vare sig klimat eller ras (infl�det av barbarer var alltf�r obetydligt f�r att f�r�ndra det senare): "Naturen var densamma f�r italienare under alla �ldrar; bara styress�ttet f�r�ndrades - och dessa f�r�ndringar f�regick eller �tf�ljde alltid f�r�ndringar i nationalkarakt�ren."
P� detta s�tt kritiserade Sismondi den doktrin som ville l�ta folkens historiska �de enbart bero p� den geografiska milj�n.[7*] Hans inv�ndningar �r inte ogrundade. I sj�lva verket f�rklarar geografin l�ngtifr�n allt i historien, just d�rf�r att den senare �r historia, d.v.s. p� grund av att, med Sismondis ord, styress�tten v�xlar trots att den geografiska milj�n f�rblir of�r�ndrad. Men detta s�ger vi i f�rbig�ende: vi �r h�r intresserade av en helt annan fr�ga.
L�saren har sannolikt redan lagt m�rke till att Sismondi i sin j�mf�relse mellan den geografiska milj�ns of�r�ndrade karakt�r och f�r�nderligheten i folkens historiska �de, f�rbinder dessa �den med en huvudsaklig faktor - "styress�tt", d.v.s. med det givna landets politiska institutioner. Ett folks karakt�r best�ms helt av styress�ttets karakt�r. Efter att ha uttryckt detta kategoriskt, mjukar Sismondi visserligen omedelbart och h�gst v�sentligt upp det: politiska f�r�ndringar, s�ger han, f�regick f�r�ndringar i nationalkarakt�ren eller �tf�ljde dem. H�r tycks styress�ttets karakt�r vara i stort best�md av folkets karakt�r. Men i detta fall st�ter Sismondis historiefilosofi p� den mots�gelse som vi redan gjort bekantskap med och som f�rbryllade upplysningens franska f�rfattare: ett givet folks seder best�ms av dess statsf�rfattning; statsf�rfattningen beror av dess seder. Sismondi var precis lika litet i st�nd att l�sa denna mots�gelse som upplysningens f�rfattare: han tvingades fota sin argumentation p� �n den ena, �n den andra sidan i denna antinomi. Hur det nu �n f�rh�ller sig med den saken, tillskrev Sismondi, n�r han hade beslutat sig f�r den ena av dem - n�mligen den som h�vdar att ett folks karakt�r beror av dess styress�tt - begreppet styress�tt en �verdrivet stor betydelse: i hans �gon omsl�t det absolut alla egenskaper i den givna sociala milj�n, alla s�regenheter i de ber�rda samh�llsf�rh�llandena. Det vore mer exakt att s�ga, att enligt hans syns�tt var absolut alla egenskaper hos den ifr�gavarande sociala milj�n ett verk av "styress�ttet", ett resultat av statsf�rfattningen. Det �r 1700-talets st�ndpunkt. N�r de franska materialisterna kort och markerat ville uttrycka sin uppfattning om milj�ns �verallt n�rvarande inflytande p� m�nniskan, sade de vanligen: c'est la l�gislation qui fait tout (allt beror av lagstiftningen). Men n�r de talade om lagstiftning, hade de n�stan uteslutande i �tanke politisk lagstiftning, styress�ttets system. Bland den ber�mde G. B. Vicos arbeten finns det en liten artikel som heter: "Ess� �ver ett juridiskt system, vari romarnas civilr�tt f�rklaras genom deras politiska revolutioner".[8*] Fast�n denna "ess�" skrevs alldeles i b�rjan av 1700-talet, fortlevde icke desto mindre den uppfattning den uttrycker om f�rh�llandet mellan civilr�tt och regeringssystem fram till den franska restaurationen. Upplysningens f�rfattare �terf�rde allt till "politik"[9*]
Men "lagstiftarens" politiska verksamhet �r i alla h�ndelser en medveten verksamhet, om �n den naturligtvis inte alltid �r �ndam�lsenlig. M�nniskans medvetna verksamhet beror av hennes "t�nkande". P� s� s�tt �terv�nde upplysningens franska f�rfattare utan att sj�lva m�rka det till id�n om t�nkandets allmakt, t.o.m. i de fall d� de ville understryka id�n om milj�ns allmakt.
Sismondi ansl�t sig �nnu till 1700-talets st�ndpunkt.[10*] Yngre franska historiker intog redan andra uppfattningar.
Franska revolutionens f�rlopp och resultat, med dess �verraskningar som brydde de mest "upplysta" t�nkare, visade sig vara en vederl�ggning och en i h�gsta grad �sk�dlig s�dan av id�n om att t�nkandet var allsm�ktigt. S� blev m�nga helt desillusionerade �ver "f�rnuftets" f�rm�ga, medan andra som inte gav efter f�r desillusionsk�nslor alltmer tenderade att acceptera id�n om milj�ns allmakt och studera dess utvecklingsf�rlopp. Men under restaurationens epok b�rjade ocks� milj�n unders�kas ur en ny synvinkel. Stora historiska h�ndelser hade s� f�rl�jliga b�de "lagstiftare" och politiska f�rfattningar, att det redan tycktes egendomligt att som en grundl�ggande faktor l�ta alla egenskaper i en s�rskild social milj� bero av de senare. Nu b�rjade politiska f�rfattningar betraktas som n�got h�rlett, som en f�ljd och inte som en orsak.
"Majoriteten f�rfattare, forskare, historiker eller publicister", s�ger Guizot i sin Essais sur l'Histoire de France,[11*] "har f�rs�kt f�rklara samh�llets tillst�nd, graden eller karakt�ren av dess civilisering, genom att studera dess politiska institutioner. Det vore b�ttre att b�rja med ett studium av samh�llet sj�lvt f�r att l�ra k�nna och f�rst� dess politiska institutioner. Innan de blir orsak, �r institutioner en f�ljd; samh�llet skapar dem innan det b�rjar f�r�ndras under deras inflytande; och innan man bed�mer ett folks villkor ur systemet eller formerna f�r dess styre, m�ste vi f�rst av allt unders�ka folkets villkor f�r att kunna bed�ma vad som borde vara och skulle kunna vara dess styress�tt ... Samh�llet, dess sammans�ttning, enskilda personers levnadss�tt i enlighet med sin sociala st�llning, f�rh�llandena f�r olika klasser av personer, kort sagt m�nniskornas medborgerliga tillst�nd (l'�tat des personnes) - detta �r tvekl�st den f�rsta fr�ga som tilldrar sig den historikers intresse som vill veta hur folk levde och den publicists som vill veta hur de styrdes."[12*]
Denna uppfattning �r den direkta motsatsen till Vicos. Den senare f�rklarade den romerska r�ttens utveckling med politiska revolutioner. Guizot f�rklarar den politiska ordningen med medborgerliga f�rh�llanden, d.v.s. med civilr�tten. Men den franske historikern g�r �nnu l�ngre i sin analys av "social sammans�ttning". Han h�vdar att bland alla de folk som framtr�dde p� den historiska scenen efter det v�stromerska kejsard�mets fall, h�ngde m�nniskornas "medborgerliga tillst�nd" n�ra samman med jordbruksf�rh�llandena (�tat des terres) och att d�rf�r unders�kningen av deras jordbruksf�rh�llanden m�ste f�reg� unders�kningen av deras medborgerliga villkor. "F�r att kunna f�rst� politiska institutioner m�ste vi unders�ka de olika skikt som f�rekommer i samh�llet och deras �msesidiga f�rh�llanden. F�r att kunna f�rst� dessa olika skikt m�ste vi l�ra k�nna jordegendomens karakt�r och f�rh�llanden."[13*] Det �r ur denna synvinkel Guizot studerar Frankrikes historia under de f�rsta tv� dynastierna. Han framl�gger den som historien om olika sociala skikts kamp vid denna tid. I sin historia �ver den engelska revolutionen tar han ytterligare ett steg fram�t i det han framst�ller detta skeende som borgerskapets kamp mot aristokratin. P� detta s�tt underf�rst�r han, att f�r f�rklaringen av det politiska livet i ett s�rskilt land, �r det n�dv�ndigt att inte bara studera dess jordbruksf�rh�llanden, utan �ven alla dess egendomsf�rh�llanden i allm�nhet.[14*]
En dylik uppfattning om Europas politiska historia var Guizot l�ngt ifr�n den ende som hyste vid denna tid. Den delades av m�nga andra historiker, bland vilka vi ska ta upp Augustin Thierry och Mignet.
I sin Vues des r�volutions d'Angleterre framst�ller Thierry de engelska revolutionernas historia som borgerskapets kamp mot aristokratin. "Var och en vars f�rf�der �terfanns bland Englands er�vrare", skriver han om den f�rsta revolutionen, "l�mnade sitt slott och begav sig av till det kungliga l�gret, d�r han intog en st�llning som motsvarade hans rang. Inv�narna i st�derna och hamnarna samlades i det motsatta l�gret. S�lunda kunde det ha sagts, att den ena samlades i namn av l�ttja och auktoritet och den andra i namn av arbete och frihet. Alla l�ttingar, oberoende av ursprung, alla de som i livet bara s�kte njutning utan att beh�va arbeta, samlades under den kungliga fanan, som f�rsvarade intressen som l�g i linje med deras egna; men � andra sidan ansl�t sig de �ttlingar till de tidigare er�vrarna som var verksamma i n�ringslivet till Commons' parti."[15*]
Tidens religi�sa r�relse var enligt Thierrys uppfattning, bara �terspeglingen av best�mda sociala intressen. "P� b�da sidorna f�rdes kriget f�r best�mda intressen. Allt annat var n�got yttre eller en f�rev�ndning. De som f�rsvarade unders�tarnas sak var f�r det mesta presbyterianer, d.v.s. de motsatte sig underkastelse till och med i religionen. De som sl�t sig till det motsatta partiet tillh�rde den anglikanska eller katolska trosl�ran; detta d�rf�r att de till och med p� religionens omr�de efterstr�vade myndighet och skattep�lagor p� m�nniskor." Thierry citerar i detta sammanhang f�ljande ord av Fox i dennes History of the Reign of James II:
"Whigs bed�mde alla religi�sa uppfattningar med h�nsyn till politiken ... Till och med i sitt hat mot papismen f�ste de sig inte s� mycket vid denna trosriktnings vidskepelse eller uppenbara avguderi som vid dess str�van att uppr�tta godtycklig makt i staten."[16*]
Enligt Mignets uppfattning "best�ms samh�llets r�relse av de h�rskande intressena. F�rbi olika hinder s�ker sig denna r�relse mot sitt slutm�l, stannar upp n�r slutm�let v�l har n�tts och ger plats f�r en annan r�relse som till en b�rjan �r om�rklig och blir m�rkbar f�rst n�r den blir f�rh�rskande. S�dant var feodalismens utvecklingsf�rlopp. Feodalismen f�rel�g i m�nniskornas behov, innan den �nnu existerade i verkligheten - detta var det f�rsta stadiet; i det andra stadiet f�rel�g den i verkligheten, men upph�rde gradvis att motsvara m�nniskornas behov, varf�r ocks� till sist den upph�rde som faktiskt f�religgande f�reteelse. Inte en enda revolution har �nnu �gt rum p� n�got annat s�tt."[17*]
I sin historia �ver den franska revolutionen betraktar Mignet h�ndelserna just fr�n denna synpunkt - olika samh�llsklassers "behov". Dessa klassers kamp �r enligt hans uppfattning de politiska h�ndelsernas drivkraft. Naturligtvis kunde en s�dan uppfattning inte ligga i eklektikernas smak, till och med p� denna gamla goda tid d� deras hj�rnor arbetade mer �n de g�r nuf�rtiden. Eklektikerna f�rebr�dde den, som f�rsvarade de nya historiska teorierna, f�r fatalism, f�r att hysa system-fr�mjande f�rdomar (esprit de syst�me). Som alltid i dylika fall, lade eklektikerna inte alls m�rke till de faktiskt svaga sidorna hos de nya teorierna, utan angrep f�r sin del med desto st�rre energi dess otvivelaktigt starka sidor. Detta �r emellertid lika gammalt som m�nniskan sj�lv och �r d�rf�r av f�ga intresse. Av betydligt st�rre intresse �r att de nya uppfattningarna f�rsvarades av saint-simonisten Bazard, en av de mest lysande f�retr�darna f�r tidens socialism.
Bazard ans�g inte Mignets bok om den franska revolutionen vara felfri. I hans �gon var dess felgrepp, att boken bl.a. framst�llde den h�ndelse den beskrev som ett isolerat faktum, utan f�rbindelse med "den l�nga kedja av str�vanden som, efter att ha omst�rtat den gamla sociala ordningen, skulle underl�tta den nya regimens uppr�ttande". Men boken har ocks� odiskutabla f�rdelar. "F�rfattaren har st�llt sig uppgiften att beskriva de partier som efter varandra styr revolutionen, blottl�gga dessa partiers f�rbindelse med olika samh�llsklasser, att framvisa den s�rskilda h�ndelsekedja som successivt st�llde dem i spetsen f�r r�relsen och hur de slutligen f�rsvinner." Just denna "systemanda och fatalism" som eklektikerna framf�rde som en f�rebr�else mot den nya riktningens historiker, skiljer p� ett f�rdelaktigt s�tt Guizots och Mignets arbeten fr�n verk "av litter�ra historiker (d.v.s. historiker som bara bekymrade sig om stilens sk�nhet) som, trots sitt antal, inte har f�rt den historiska vetenskapen ett enda steg fram�t sedan 1700-talet".[18*]
Om Augustin Thierry, Guizot eller Mignet hade tillfr�gats huruvida ett folks seder skapar dess statsf�rfattning, eller omv�nt, om dess statsf�rfattning skapar dess seder, skulle alla ha svarat att hur stor och otvivelaktig v�xelverkan mellan ett folks seder och dess f�rfattning �n �r, har dock i sista hand b�da sin existens till f�ljd av en tredje faktor, som ligger djupare - m�nniskornas medborgerliga tillst�nd, deras egendomsf�rh�llanden. P� s� s�tt skulle den mots�gelse som f�rbryllade filosoferna p� 1700-talet ha l�sts, och varje opartisk m�nniska skulle inse att Bazard hade r�tt, d� han sade att vetenskapen hade tagit ett steg fram�t genom representanter f�r de nya historieuppfattningarna.
Men vi vet redan att den n�mnda mots�gelsen bara �r ett specialfall av den grundl�ggande mots�gelse i samh�llsuppfattningen, som f�rf�ktades p� 1700-talet: 1) m�nniskan �r med alla sina tankar och k�nslor en produkt av milj�n; 2) milj�n �r en m�nniskans skapelse, en produkt av hennes "t�nkande". Kan det s�gas att de nya historieuppfattningarna hade uppl�st den franska materialismens grundl�ggande mots�gelse? L�t oss unders�ka hur restaurationens franska historiker f�rklarade orsaken till det medborgerliga tillst�ndet, egendomsf�rh�llandena. Ett n�rmare studium av detta skulle enligt deras uppfattning ge nyckeln till f�rst�elsen av historiska skeenden.
M�nniskornas egendomsf�rh�llanden tillh�r omr�det f�r deras r�ttsliga f�rh�llanden; egendom �r f�rst och fr�mst en r�ttslig institution. Att s�ga att nyckeln till f�rst�elsen av historiska fenomen m�ste s�kas i m�nniskornas egendomsf�rh�llanden inneb�r att s�ga, att denna nyckel finns i r�ttens institutioner. Men varifr�n kommer dessa institutioner? Guizot s�ger helt riktigt, att politiska f�rfattningar var en f�ljd, innan de blev en orsak; att samh�llet f�rst skapade dem och sedan b�rjade f�r�ndras under deras inflytande. Men kan inte detsamma s�gas om egendomsf�rh�llanden? Var inte de i sin tur en f�ljd innan de blev en orsak? M�ste inte samh�llet f�rst skapa dem, innan det kan b�rja uppleva deras avg�rande inflytande? P� dessa mycket v�lgrundade fr�gor ger Guizot h�gst otillfredsst�llande svar.
Levnadsf�rh�llandena f�r de folk som framtr�dde p� den historiska scenen efter det v�stromerska kejsard�mets fall stod i den intimaste orsaksm�ssiga f�rbindelse med jord�garskapet:[19*] m�nniskans f�rh�llande till jorden best�mde hennes sociala st�llning. Under hela feodalismens epok best�mdes i sista hand alla samh�llets institutioner av jordbruksf�rh�llandena. Vad betr�ffar dessa f�rh�llanden best�mdes de, f�r att tala med samme Guizot, "till en b�rjan, under den f�rsta perioden efter barbarernas invasioner" av jord�garens samh�lleliga st�llning: "den jord han lade sig till med kr�vde den ena eller andra egenskapen, i enlighet med graden av styrka hos jord�garen."[20*] Men vad best�mde d� jord�garens sociala st�llning? Vad best�mde "till en b�rjan, under den f�rsta perioden efter barbarernas invasioner" den st�rre eller mindre graden av frihet, den st�rre eller mindre graden av makt f�r jord�garen? Var det tidigare politiska f�rh�llanden bland de er�vrande barbarerna? Men Guizot har redan sagt, att politiska f�rh�llanden �r en f�ljd och inte en orsak. F�r att f�rst� barbarernas politiska liv under den epok som f�rgick det romerska kejsard�mets fall, borde vi enligt v�r f�rfattares r�d n�dgas studera deras levnadsvillkor, deras sociala ordning, olika klassers f�rh�llanden bland dem o.s.v.; och ett s�dant studium skulle �terigen f�ra oss till fr�gan om vad som best�mmer m�nniskornas egendomsf�rh�llanden, vad som alstrar de r�dande egendomsformerna i ett givet samh�lle. Det �r vidare uppenbart, att vi inte skulle komma n�gon vart om vi - f�r att f�rklara de olika klassernas st�llning i samh�llet - b�rjade �beropa deras relativa grad av frihet och makt. Det vore inte ett svar, utan att upprepa fr�gan, bara med fler detaljer.
Det �r knappast troligt, att fr�gan om egendomsf�rh�llandenas ursprung ens restes i Guizots hj�rna som ett vetenskapligt problem, str�ngt och allsidigt formulerat. Vi har sett att det var helt om�jligt f�r honom att inte ha tagit del av fr�gan, men sj�lva f�rvirringen i de svar han gav p� den, vittnar om den oklarhet varmed han uppfattade den. I sista hand f�rklarades egendomsformernas utveckling av Guizot med utomordentligt vaga h�nvisningar till den m�nskliga naturen. Det �r inte f�rv�nande att denne historiker, som eklektikerna anklagade f�r �verdrivna system-uppfattningar, sj�lv visade sig vara en inte s� o�ven eklektiker, t.ex. i sina arbeten om civilisationens historia.
Augustin Thierry som unders�kte religi�sa riktningars och politiska partiers kamp ur synvinkeln av "best�mda intressen" f�r olika samh�llsklasser och passionerat sympatiserade med det tredje st�ndets kamp mot aristokratin, f�rklarade dessa klassers och titlars ursprung med er�vringen. "Tout cela date d'une conqu�te; il y a une conqu�te l�-dessous" (allt detta h�rleder sig fr�n en er�vring; p� botten av det hela ligger en er�vring), s�ger han om klass- och rangf�rh�llanden bland moderna folk, som �r det uteslutande f�rem�let f�r hans skrifter. Oupph�rligen utvecklade han sin id� p� olika s�tt, s�v�l i sina artiklar som i sina senare l�rda arbeten. Men fr�nsett det faktum att "er�vring" - en internationell politisk handling - �terf�rde Thierry till 1700-talets st�ndpunkt, som f�rklarade hela samh�llslivet med lagstiftarens verksamhet - d.v.s. den politiska myndigheten - reser varje er�vring oundvikligen fr�gan: varf�r blev dess sociala f�ljder si och inte s�? F�re de tyska barbarernas invasion, hade Gallien redan genomlevt en romersk er�vring. De sociala f�ljderna av denna er�vring blev helt olika dem som orsakades av den tyska er�vringen. De sociala verkningarna av mongolernas er�vring av Kina liknade mycket litet den som �stadkoms genom normandernas er�vring av England. Varf�r s�dana skillnader? Om man s�ger att de best�ms av skillnader i den sociala strukturen hos de folk som kommer i konflikt vid olika tidpunkter, har man inte sagt n�gonting, eftersom vad som best�mmer den sociala strukturen d� f�rblir ok�nt. Om man i fr�gan �beropar n�gon tidigare er�vring, inneb�r det att man r�r sig i en ond cirkel. Hur m�nga er�vringar man �n r�knar upp, kommer man i det l�nga loppet icke desto mindre till den oundvikliga slutsatsen, att det i folkens samh�llsliv finns ett x, en ok�nd faktor, som inte bara �r oberoende av er�vringar, utan som tv�rtom sj�lv betingar f�ljderna av er�vringen och till och med ofta, kanske alltid, er�vringarna sj�lva; och �r s�ledes den grundl�ggande orsaken till internationella konflikter. Thierry pekar sj�lv i sin Historien om normandernas er�vring av England - med hj�lp av gamla monument - ut de motiv som ledde anglo-saxerna i deras desperata kamp f�r oberoende. "Vi m�ste k�mpa", sade en av grevarna, "vilken �n faran �r f�r oss; ty vad vi avg�r �r inte om vi ska godta och ta emot en ny h�rskare ... Det g�ller n�got helt annat. Hertigen av Normandie har gett v�r jord till sina baroner, sina riddare och till alla sina m�n, varav st�rre delen redan har avlagt tro- och huldhetsed till honom f�r den: de kommer alla att utkr�va sin f�rl�ning, om deras hertig blir v�r kung; och han kommer sj�lv att till dem tvingas �verl�mna v�r jord, v�ra hustrur och v�ra d�ttrar: allt detta har p� f�rhand utlovats till dem. De kommer, inte bara f�r att st�rta oss i f�rd�rvet, utan ocks� v�ra efterkommande och f�r att ber�va oss v�ra f�rf�ders land", o.s.v. F�r sin del sade Wilhelm Er�vraren till dem som f�ljde honom: "K�mpa v�l och sl� ihj�l alla; ty om vi er�vrar kommer vi att bli rika. Vad jag vinner, vinner ni; om jag er�vrar, kommer ni att er�vra; om jag tar denna jord, �r den er."[21*] H�r �r det utan vidare klart, att er�vringen inte var ett m�l i sig, utan att "bakom den" l�g vissa "best�mda", d.v.s. ekonomiska intressen. Fr�gan �r vad som gav dessa intressen den form de d� hade? Hur kom det sig att b�de inbyggare och er�vrare ansl�t sig till det feodala systemet av jord�garskap och inte till n�got annat? "Er�vring" f�rklarar inte n�gonting i detta fall.
I Thierrys Histoire du tiers �tat tillsammans med alla hans utkast om Frankrikes och Englands inre historia, har vi redan en t�mligen allsidig bild av borgerskapets historiska fram�tskridande. Det �r tillr�ckligt att bara studera denna bild f�r att inse hur otillfredsst�llande den uppfattning �r, som l�ter ett givet samh�llssystems uppkomst och utveckling bero av er�vring: denna utveckling f�rl�pte helt och h�llet i mots�ttning till den feodala aristokratins intressen och �nskningar, d.v.s. er�vrarnas och deras efterf�ljares.
Det kan utan �verdrift s�gas, att Thierry i sina historiska unders�kningar gjorde mycket f�r att sj�lv tillbakavisa sina egna uppfattningar om er�vringars historiska betydelse.[22*]
Hos Mignet finner vi samma f�rvirring. Han talar om jord�garskapets inflytande p� politiska former. Men vad jord�garskapets former beror av, varf�r de utvecklas i den ena eller andra riktningen vet Mignet inte. I sista hand l�ter ocks� han jord�garskapets former bero av er�vring.[23*]
Han k�nner p� sig, att det inte �r abstrakta begrepp som "er�vrare" och "er�vrade", utan folk som besitter k�tt och blod, har best�mda r�ttigheter och samh�llsf�rh�llanden, som vi har att g�ra med i de internationella konflikternas historia; men inte heller h�r driver han sin analys s�rskilt l�ngt. "N�r tv� folk som lever p� samma jord blandas", s�ger han, "f�rlorar de sina svaga sidor och �verf�r sina starka sidor p� varandra."[24*]
Detta �r inte s�rskilt djupborrande och inte heller s�rskilt klart.
St�llda inf�r fr�gan om egendomsf�rh�llandenas uppkomst, skulle alla de franska historiker under restaurationen, vilka vi n�mnt, sannolikt ha f�rs�kt att som Guizot komma ifr�n sv�righeten med hj�lp av mer eller mindre snillrika h�nvisningar till "den m�nskliga naturen".
Uppfattningen om "den m�nskliga naturen" som den h�gsta auktoritet som avg�r alla "kniviga fall" p� r�ttens, moralens, politikens och ekonomins omr�de var hos 1800-talets f�rfattare i sin helhet ett arv fr�n upplysningsf�rfattarna, som verkade ett �rhundrade tidigare.
Om m�nniskan n�r hon framtr�der i v�rlden inte f�r med sig en f�rutbest�md upps�ttning medf�dda "praktiska id�er"; om dygden respekteras, inte d�rf�r att den �r medf�dd hos m�nniskor, utan d�rf�r att den �r nyttig, som Locke h�vdade; om principen om social nytta �r den h�gsta lag, som Helvetius sade; om m�nniskan �r tingens m�tt, s� snart det �r fr�gan om �msesidiga m�nskliga f�rh�llanden - d� �r det helt naturligt att dra slutsatsen, att den m�nskliga naturen �r den synpunkt varifr�n vi borde bed�ma givna f�rh�llanden som nyttiga eller skadliga, f�rnuftiga eller of�rnuftiga. Det var fr�n denna st�ndpunkt som upplysningens f�rfattare p� 1700-talet diskuterade b�de den d� existerande samh�llsordningen och de reformer de ans�g efterstr�vansv�rda. Den m�nskliga naturen var f�r dem det viktigaste argumentet i diskussionerna med motst�ndarna. Hur h�gt de v�rderade detta argument framg�r utm�rkt av t.ex. f�ljande anm�rkning av Condorcet: "Uppfattningarna om r�ttvisa och r�tt framtr�der oveders�gligen i en identisk form bland varelser, som �r utrustade med f�rm�ga att f�rnimma och utbilda id�er. D�rf�r kommer de att vara identiska." Det h�nder visserligen att m�nniskor f�rvr�nger dem (les alt�rent). "Men varje m�nniska som t�nker r�tlinjigt kommer lika oundvikligt att komma fram till best�mda begrepp i moral som i matematik. Dessa begrepp �r ett n�dv�ndigt resultat av den oveders�gliga sanningen att m�nniskor �r f�rnimmande och f�rnuftiga varelser."[8] I grund och botten h�rledde sig de franska upplysningsf�rfattarnas samh�llssyn naturligtvis inte fr�n denna mer �n magra sanning, utan p�b�rdades dem av deras milj�. Den "m�nniska" som de hade i �tanke, utm�rktes inte bara av sin f�rm�ga att f�rnimma och t�nka; hans "natur" kr�vde ett best�mt borgerligt samh�llssystem (Holbachs arbeten innefattade just de krav som senare genomf�rdes av den konstituerande f�rsamlingen). Hennes "natur" f�reskrev frihandel, att staten inte ingrep i medborgarnas egendomsf�rh�llanden (laissez-faire, laissez-passer)[25*] o.s.v. o.s.v. Upplysningsf�rfattarna s�g den m�nskliga naturen genom ett prisma, som bestod av s�rskilda samh�lleliga behov och f�rh�llanden. Men de anade aldrig att historien hade satt n�got prisma framf�r �gonen p� dem. De f�rest�llde sig att den m�nskliga naturen sj�lv kom till tals genom dem. Den m�nskliga naturen hade till sist f�rst�tts och uppskattats till sitt fulla v�rde av m�nsklighetens upplysta f�retr�dare.
Inte alla f�rfattare p� 1700-talet hade en och samma uppfattning om den m�nskliga naturen. Ibland skilde de sig fr�n varandra mycket klart i denna fr�ga. Men alla var lika �vertygade om att en riktig uppfattning om denna natur ensamt skulle tillhandah�lla nyckeln till f�rst�elsen av sociala fenomen.
Vi sade tidigare att m�nga franska upplysningsf�rfattare redan hade lagt m�rke till en viss lagbundenhet i det m�nskliga f�rnuftets utveckling. De leddes f�rst och fr�mst till uppfattningen om denna lagbundenhet genom litteraturhistorien: "vilket folk", fr�gar de, "intr�dde inte f�rst p� poesins bana och f�rst sedan p� t�nkandets?"[26*] Men hur ska en s�dan �verg�ng f�rklaras? Genom samh�llets behov, som best�mmer spr�kets egen utveckling, svarade filosoferna. "Talekonsten, liksom alla andra konster, �r frukten av samh�lleliga behov och intressen", h�vdade abb� Arnaud i det tal vi nyss n�mnt i en fotnot.[9] Samh�lleliga behov f�r�ndras och d�rf�r f�r�ndras ocks� "konsternas" utvecklingslopp. Men vad best�mmer sociala behov? Sociala behov, behoven hos de m�nniskor som utg�r samh�llet, best�ms av m�nniskans natur. F�ljaktligen �r det i denna natur vi m�ste s�ka f�rklaringen till att id�utvecklingen tog det ena och inte det andra utvecklingsf�rloppet.
F�r att kunna spela rollen av h�gsta kriterium m�ste den m�nskliga naturen uppenbarligen betraktas som given en g�ng f�r alla, som of�r�nderlig. Upplysningsf�rfattarna betraktade den i verkligheten p� det s�ttet, som l�saren kunde se i den passage vi tidigare citerade av Condorcet. Men om den m�nskliga naturen �r of�r�nderlig, hur kan den d� tj�na som f�rklaring till det f�rlopp den m�nskliga id�m�ssiga eller samh�lleliga utvecklingen har tagit? Vilken �r den process som varje utveckling genoml�per? En serie f�r�ndringar. Kan dessa f�r�ndringar f�rklaras med n�gonting som �r of�r�nderligt, givet en g�ng f�r alla? �r sk�let till att en f�r�nderlig storhet f�r�ndras, att en konstant storhet f�rblir of�r�ndrad? Upplysningsf�rfattarna ins�g att det hela inte kunde ligga till s� och f�r att komma ifr�n sin sv�righet, pekade de p� att en konstant storhet i sig visar sig vara f�r�nderlig inom vissa gr�nser. M�nniskan genoml�per skilda �ldrar: barndom, ungdom, mognad o.s.v. Vid dessa olika �ldrar �r hennes behov inte desamma: "I sin barndom har m�nniskan bara sina k�nslor, sin fantasi och sitt minne: hon efterstr�var att roas och efterfr�gar bara s�nger och ber�ttelser. D�refter f�ljer passionernas �lder: sj�len vill bli r�rd och skakad. D�ruppe tillv�xer intelligensen och f�rnuftet blir starkare: b�da dessa f�rm�genheter kr�ver f�r sin del tr�ning och deras verksamhet str�cker sig till allt som �r i st�nd att uppv�cka nyfikenhet."
S� utvecklas den enskilda m�nniskan: dessa f�r�ndringar betingas av hennes natur; och just d�rf�r att de f�religger i hennes natur, kan man l�gga m�rke till dem i hela m�nsklighetens andliga utveckling. Genom dessa f�r�ndringar kan vi f�rst� den omst�ndigheten att m�nniskor b�rjar med vers och slutar med filosofi.[27*]
Det �r l�tt att inse, att f�rklaringar av detta slag, som inte f�rklarade n�gonting alls, endast bibringade beskrivningen av m�nniskans andliga utveckling en viss pittoresk nyans (en liknelse framst�ller alltid mera livligt den egenskap hos ett f�rem�l som beskrivs). Det �r lika l�tt att se, att d� 1700-talets t�nkare gav f�rklaringar av ett s�dant slag, de r�rde sig i den ovan n�mnda onda cirkeln: milj�n skapar m�nniskan, m�nniskan skapar milj�n. Ty i sj�lva verket tycktes det som om � ena sidan m�nsklighetens andliga utveckling - d.v.s. med andra ord den m�nskliga naturens utveckling - berodde av samh�lleliga behov och � den andra sidan visade det sig att de samh�lleliga behovens utveckling skulle f�rklaras med den m�nskliga naturens utveckling.
P� s� s�tt ser vi att de franska historikerna under restaurationen ocks� misslyckades med att undanr�ja denna mots�gelse: den upptr�dde bara i en ny form hos dem.
Om den m�nskliga naturen �r of�r�nderlig och om vi - med k�nnedom om dess huvudsakliga egenskaper - ur dem kan h�rleda matematiskt oantastliga principer p� moralens och samh�llsvetenskapens omr�de, vore det inte sv�rt att finna p� en samh�llsordning som skulle fullt ut motsvara den m�nskliga naturens behov och av just denna anledning skulle vara en idealisk samh�llsordning. Materialisterna p� 1700-talet var mycket intresserade av att syssla med forskning kring fr�gan om ett perfekt r�ttssystem (l�gislation parfaite). Dessa forskningar representerar det utopiska elementet i upplysningslitteraturen.[28*]
De utopiska socialisterna under den f�rsta h�lften av 1800-talet h�ngav sig med sj�l och hj�rta �t s�dana forskningar.
De utopiska socialisterna vid denna tid delade fullt ut de franska materialisternas antropologiska uppfattningar. Precis som materialisterna ans�g de m�nniskan vara en produkt av den milj� som omgav henne,[29*] och precis som materialisterna hamnade de i en ond cirkel, d�r de m�ste f�rklara den m�nskliga milj�ns f�r�nderliga egenskaper med den m�nskliga naturens of�r�ndrade egenskaper.
Alla de talrika utopierna under det f�rsta h�lften av detta �rhundrade representerar inget annat �n ett f�rs�k att komma p� ett perfekt r�ttssystem med den m�nskliga naturen som det h�gsta kriteriet. S�ledes tar Fourier som sin utg�ngspunkt analysen av de m�nskliga k�nslorna; Robert Owen utg�r i sin Outline of the Rational System of Society fr�n "den m�nskliga naturens fr�msta principer", och h�vdar, att ett "rationellt styress�tt" f�rst och fr�mst "m�ste fastst�lla vad den m�nskliga naturen �r"; Saint-simonisterna h�vdar att deras filosofi grundas p� en ny uppfattning om den m�nskliga naturen (sur une nouvelle conception de la nature humaine)[30*]; fourieristerna s�ger att den samh�llsorganisation som uppfanns av deras m�stare utg�r ett antal oavvisliga h�rledningar av den m�nskliga naturens of�r�nderliga lagar.[31*]
Sj�lvfallet f�rhindrade uppfattningen om den m�nskliga naturen som det h�gsta kriteriet inte, att de olika socialistiska skolorna skilde sig kraftigt n�r det kom till att definiera egenskaperna hos denna natur. Enligt saint-simonisternas uppfattning "mots�ger Owens planer i en s�dan omfattning den m�nskliga naturens b�jelser, att det slags popularitet de uppenbarligen f�r n�rvarande �tnjuter" (detta skrevs 1825) "vid f�rsta anblicken tycks of�rklarlig."[32*] I Fouriers polemiska pamflett Pi�ges et charlatanisme des deux sectes Saint-Simon et Owen qui promettent l'association et le progr�s kan vi �terfinna ett antal skarpa uttalanden om att Saint-Simons l�ra ocks� mots�ger alla den m�nskliga naturens b�jelser. Nu liksom p� Condorcets tid tycktes det vara mycket sv�rare att ena sig om en definition av den m�nskliga naturen �n att definiera en geometrisk figur.
I samma utstr�ckning som de utopiska socialisterna p� 1800-talet h�ll fast vid synpunkten om den m�nskliga naturen upprepade de bara de misstag som 1700-talets t�nkare gjort - ett fel som emellertid var gemensamt f�r alla de samtida samh�llsvetenskaperna.[33*] Dock kan vi hos dem se ett energiskt f�rs�k att bryta sig ut ur ett abstrakt begrepps tr�nga sf�r och inta en st�ndpunkt p� fast mark. Saint-Simons arbeten utm�rker sig s�rskilt f�r detta.
Medan den franska upplysningens f�rfattare mycket ofta betraktade m�nsklighetens historia som en r�cka mer eller mindre lyckliga, s� dock tillf�lliga tilldragelser,[34*] s�ker Saint-Simon i f�rsta hand i historien en lagbundenhet. Vetenskapen om det m�nskliga samh�llet kan och m�ste bli precis lika exakt som naturvetenskapen. Vi m�ste studera fakta ur m�nsklighetens tidigare liv f�r att i dessa uppt�cka lagar f�r dess fram�tskridande. Bara den �r i st�nd att f�rutse framtiden som har f�rst�tt det f�rflutna. D� han uttryckte samh�llsvetenskapens uppgift p� detta s�tt, gav sig Saint-Simon s�rskilt i kast med ett studium av V�steuropas historia efter det romerska kejsard�mets fall. Det banbrytande och perspektivistiska i hans uppfattningar kan f�rst�s av det faktum, att hans l�rjunge Thierry praktiskt taget kunde �stadkomma en revolution i fransk historieforskning. Saint-Simon var av den uppfattningen, att ocks� Guizot l�nade sina uppfattningar fr�n honom sj�lv. Om vi l�mnar fr�gan om det teoretiska upphovet �ppen, kan vi dock notera att Saint-Simon var i st�nd att sp�ra drivkrafterna till de europeiska samh�llenas inre utveckling mycket l�ngre �n hans samtida historiker av facket. Om b�de Thierry och Guizot, liksom Mignet, pekade p� egendomsf�rh�llanden som varje samh�llsordnings grundval, gick Saint-Simon - som mycket livsfullt och f�r f�rsta g�ngen kastade ljus �ver dessa f�rh�llandens utveckling i Europa - l�ngre och fr�gade sig: hur kommer det sig att just dessa och inte n�gra andra f�rh�llanden spelar en s� viktig roll? Enligt hans mening ska svaret s�kas i den n�ringsm�ssiga utvecklingens behov. "Fram till 1400-talet l�g den lagliga myndigheten i h�nderna p� adelskapet och detta var gagneligt, eftersom adelsm�nnen d� var de fr�msta n�ringsidkarna. De ledde jordbruksarbetet och detta var det viktigaste slaget av syssels�ttning."[35*] P� fr�gan om varf�r syssels�ttningens behov har ett s� avg�rande inflytande i m�nsklighetens historia, svarade Saint-Simon att det beror p�, att samh�llsorganisationens m�l �r produktion (le but de l'organisation sociale, c'est la production). Han f�ste stor betydelse vid produktionen och j�mst�llde det v�rdefulla med det produktiva (l'utile, c'est la production). Han h�vdade kategoriskt, att "la politique ... c'est la science de la produktion.
Det skulle tyckas att den logiska vidareutvecklingen av dessa uppfattningar skulle ha lett Saint-Simon till slutsatsen att produktionens lagar �r just de lagar som i sista hand best�mmer samh�llets utveckling och att studiet av dessa borde bli uppgiften f�r den t�nkare som efterstr�var att f�ruts�ga framtiden. Vid olika tillf�llen n�rmade han sig s� att s�ga denna syn, men bara tillf�lligtvis.
F�r att producera �r arbetsredskap n�dv�ndiga. Dessa redskap tillhandah�lls inte i f�rdig form av naturen, utan uppfinns av m�nniskan. Uppfinnandet eller bara anv�ndningen av ett s�rskilt redskap f�ruts�tter hos producenten en viss grad av intellektuell utveckling. "Syssels�ttningens" utveckling �r d�rf�r det otvivelaktiga resultatet av m�nsklighetens intellektuella utveckling. Det tycks som om t�nkande, "upplysning" (lumi�res) ocks� h�r oinskr�nkt h�rskar �ver v�rlden. Och ju mera syssels�ttningens viktiga roll framtr�der, desto mer bekr�ftas, tycks det, denna uppfattning hos filosoferna fr�n 1700-talet. Saint-Simon omfattar den med st�rre konsekvens �n upplysningens franska f�rfattare, eftersom han anser att fr�gan om id�ernas ursprung ur sinnesf�rnimmelser �r helt l�st, och har f�rre anledningar att fundera �ver milj�ns inflytande p� m�nniskan. Kunskapens utveckling �r f�r honom den grundl�ggande faktorn i det historiska fram�tskridandet.[36*] Han f�rs�ker uppt�cka lagarna f�r den utvecklingen; s� framst�ller han lagen om tre stadier - teologisk, metafysisk och positiv - som Auguste Comte mycket framg�ngsrikt senare utgav f�r att vara hans egen "uppt�ckt".[37*] Men ocks� dessa lagar f�rklarar Saint-Simon till sist med den m�nskliga naturens egenskaper. "Samh�llet best�r av individer", s�ger han. "D�rf�r kan det samh�lleliga f�rnuftets utveckling bara vara reproduktionen av det individuella f�rnuftet i st�rre skala." Med utg�ngspunkt fr�n denna grundl�ggande princip, anser han sina "lagar" f�r samh�llsutvecklingen vara bekr�ftade och bevisade s� snart han kan fastst�lla en klar analogi mellan dem och den enskildes utveckling. Han anser t.ex. att maktens roll i samh�llslivet med tiden kommer att minska till noll.[37a*] Den gradvisa men oupph�rliga minskningen av dess roll �r en av m�nsklighetens utvecklingslagar. Hur bevisar han d� sin lag? Huvudargumentet till dess f�rm�n �r en h�nvisning till m�nniskans individuella utveckling. Under det f�rsta skol�ren �r ett barn ovillkorligt tvunget att lyda de �ldre; i de h�gre klasserna faller lydnadsmomentet mer och mer i bakgrunden f�r att slutligen ge plats �t oberoende verksamhet, n�r barnet har mognat. Hur man �n m� se p� "maktens" historia, kan var och en enas om att h�r liksom inte heller n�gon annanstans �r en j�mf�relse inget bevis. Varje s�rskild individs embryologiska utveckling (ontogenesis) uppvisar m�nga likheter med den arts historia som denna individ tillh�r: ontogenesis ger m�nga viktiga antydningar om phylogenesis. Men vad skulle vi v�l nu s�ga om en biolog, som ville h�vda att den yttersta f�rklaringen till phylogenesis m�ste s�kas i ontogenesis? Den moderna biologin f�rfar p� exakt motsatt s�tt: den f�rklarar individens embryologiska historia med artens historia.
Hans v�djan till den m�nskliga naturen gav ett mycket speciellt utseende �t alla de "lagar" f�r samh�llsutvecklingen som formulerades b�de av Saint-Simon sj�lv och av hans efterf�ljare.
Det ledde honom in i en ond cirkel. M�nsklighetens historia f�rklaras av dess natur. Men vilken �r nyckeln till f�rst�elsen av den m�nskliga naturen? Historien. Om vi r�r oss i den cirkeln kan vi uppenbarligen inte f�rst� vare sig m�nniskans natur eller hennes historia. Vi kan g�ra vissa mer eller mindre djupg�ende enskilda iakttagelser p� det ena eller andra omr�det av samh�llslivet. Saint-Simon gjorde vissa mycket intelligenta iakttagelser, ibland till och med geniala: men sitt huvudsakliga m�l - att fastst�lla en fast vetenskaplig grundval f�r politiken - n�dde han inte.
"Den h�gsta lagen om det m�nskliga f�rnuftets fram�tskridande", s�ger Saint-Simon, "underordnar allt under sig, styr allt: m�nniskorna �r bara redskap f�r den. Och fast�n denna kraft (d.v.s. denna lag) uppkommit ur oss sj�lva (d�riv�e de nous), kan vi lika litet frig�ra oss fr�n dess inflytande eller underordna den under oss som vi kan godtyckligt f�r�ndra den krafts verkan som tvingar jorden att snurra runt solen ... Allt vi kan g�ra �r att medvetet underkasta oss denna lag (v�r verkliga F�rsyn) och f�rst� den inriktning den f�reskriver oss i st�llet f�r att blint lyda den. L�t oss i f�rbig�ende s�ga, att det �r just detta som kommer att utg�ra det stora steg fram�t som det filosofiska t�nkandet i v�r tid har att ta."[38*]
Och p� s� s�tt �r m�nskligheten helt och h�llet underordnad lagen f�r sin egen intellektuella utveckling; den skulle inte kunna undfly inflytandet fr�n denna lag, ens om den ville g�ra det. L�t oss n�rmare unders�ka denna uppfattning och som ett exempel ta lagen om de tre stadierna. M�nskligheten r�rde sig fr�n teologiskt t�nkande till metafysiskt och fr�n metafysiskt till positivt. Den lagen verkade med samma styrka som mekanikens lagar.
Detta kan mycket v�l vara fallet, men d� reser sig fr�gan, hur vi ska f�rst� tanken om att m�nskligheten inte skulle kunna �ndra verkningarna av denna lag ens om den skulle vilja g�ra det? Inneb�r det, att den inte kunde ha undg�tt metafysiken, ens om den hade insett det positiva t�nkandets f�rdelar redan vid slutet av den teologiska perioden? Uppenbarligen inte; och om svaret �r nej, blir det inte mindre uppenbart, att det f�religger en viss brist p� klarhet i Saint-Simons uppfattning om den intellektuella utvecklingens lagbundna f�rlopp. Vari best�r denna oklarhet och hur visar den sig?
Den best�r just i att lagen sj�lv st�lls mot m�nniskornas vilja att f�r�ndra den. N�r v�l en s�dan vilja har framtr�tt bland m�nskligheten, blir den sj�lv till ett faktum i m�nsklighetens intellektuella utveckling. Lagen m�ste d� omfatta detta faktum och inte r�ka i motsatsst�llning till det. S� l�nge vi medger m�jligheten till en s�dan motsatsst�llning, har vi �nnu inte klargjort f�r oss inneh�llet i sj�lva begreppet "lag" och vi kommer oundvikligen att hamna i en av tv� olika ytterligheter: antingen �verger vi st�ndpunkten om lagbunden �verensst�mmelse och tar upp synpunkten om det efterstr�vade, eller ocks� l�ter vi helt och h�llet det efterstr�vade - eller r�ttare sagt vad som efterstr�vas av m�nniskor under en given period - f�rsvinna fr�n synf�ltet och tillskriver d�rmed "lag" en mystisk betydelsenyans genom att omvandla den till ett slags �de. "Lag" �r just ett s�dant �de i Saint-Simons skrifter och hos utopisterna i allm�nhet - i den utstr�ckning som de talar om lagbunden utveckling. Vi kan i f�rbig�ende notera, att n�r de ryska "subjektiva samh�llsvetarna" reser sig till f�rsvar f�r "personlighet", "ideal" och andra utomordentliga f�reteelser, strider de just med den utopiska, oklara, ofullst�ndiga och d�rf�r v�rdel�sa doktrinen om "tingens naturliga lopp". V�ra samh�llsvetare tycks aldrig ens ha h�rt talas om inneb�rden i den moderna vetenskapliga uppfattningen om de lagar som ligger bakom samh�llets historiska utveckling.
Varifr�n h�rr�rde den utopiska bristen p� klarhet i uppfattningen om lagbundenhet? Den h�rr�rde fr�n den grundl�ggande brist som vi redan pekat p�, i den uppfattning om m�nsklighetens utveckling som utopisterna hyste - och, som vi redan vet, inte bara de. M�nsklighetens historia f�rklarades med m�nniskans natur. N�r v�l denna natur var best�md, hade vi samtidigt best�mt lagarna f�r historisk utveckling. All historia var given an sich, som Hegel skulle ha sagt. M�nniskan kan lika litet ingripa i sitt eget utvecklingsf�rlopp som hon kan upph�ra att vara m�nniska. Lagen f�r utvecklingen framtr�der i form av en F�rsyn.
Det �r en historisk fatalism som uppkommer ur en doktrin som anser kunskapens vinningar - och f�ljaktligen m�nniskans medvetna verksamhet - vara ursprunget till historiskt fram�tskridande.
Men l�t oss g� vidare.
Om nyckeln till f�rst�elsen av historien ges av studiet av m�nniskans natur, blir vad som �r viktigt f�r en inte s� mycket studiet av historiens fakta som en riktig f�rst�else av den m�nskliga naturen. N�r man v�l vunnit en riktig insikt om den senare, f�rlorar man n�stan allt intresse f�r samh�llslivet som det �r. I st�llet koncentrerar man all sin uppm�rksamhet p� samh�llslivet som det borde vara i �verensst�mmelse med den m�nskliga naturen. Fatalism i historiesynen konkurrerar inte p� minsta s�tt med en utopisk inst�llning till verkligheten i praktiken. Tv�rtom fr�mjar denna en s�dan uppfattning, eftersom den kastar den vetenskapliga unders�kningen �ver bord. Fatalism g�r i allm�nhet ofta hand i hand med den mest extrema subjektivism. Fatalismen h�vdar mycket ofta, att dess egen inst�llning �r en allm�ngiltig historisk lag. Det �r just om fatalisterna man med poetens ord kan s�ga:
Was sie den Geist der Geschichte nennen,
Ist nur der Herren eigener Geist.[12]
Saint-simonisterna h�vdade, att den del av den samh�lleliga produkten som tillfaller dem som till�gnar sig andras arbete, gradvis minskar. Denna minskning var i deras �gon den viktigaste lag som reglerade m�nsklighetens ekonomiska utveckling. Som bevis pekade de p� den gradvisa nedg�ngen i r�ntans och jordr�ntans niv�. Om de hade h�llit sig till den vetenskapliga unders�kningens metoder skulle de ha uppt�ckt de ekonomiska orsakerna till de fenomen de pekade p� och f�r detta skulle de ha beh�vt uppm�rksamt studera produkternas produktion, reproduktion och distribution. Om de hade gjort detta skulle de kanske ha sett, att nedg�ngen f�r r�ntan och till och med jordr�ntan - om de �verhuvud g�r ned - inte p� n�got s�tt visar, att det sker en minskning i egendomsinnehavarnas andel. D� skulle deras ekonomiska "lag" naturligtvis ha formulerats annorlunda. Men de var inte intresserade av detta. F�rtroendet f�r det allsm�ktiga hos de f�rbryllande lagar som uppkommit ur m�nniskans natur styrde deras intellektuella verksamhet mot ett helt annat omr�de. En tendens som varit f�rh�rskande i historien fram till v�r tid, kan bara bli starkare i framtiden, sade de: den st�ndiga minskningen i utsugarnas andel kommer n�dv�ndigtvis att sluta med att den helt och h�llet f�rsvinner, d.v.s. med att klassen av utsugare sj�lv f�rsvinner. Om vi f�rutser den saken, m�ste vi redan i dag komma p� nya former f�r social organisation, d�r det inte l�ngre finns plats f�r utsugare. Det �r att d�ma av andra egenskaper hos den m�nskliga naturen uppenbart att dessa former m�ste vara si och s� ... Planen f�r den samh�lleliga omorganisationen f�rbereddes mycket hastigt; den ytterst viktiga vetenskapliga uppfattningen om de sociala fenomenens lagbundenhet gav upphov till ett par utopiska recept ...
S�dana recept ans�gs av denna tids utopister vara det viktigaste problem som t�nkaren stod inf�r. Den ena eller den andra principen i den politiska ekonomin var i sig inte s�rskilt viktig. Den var dock viktig med h�nsyn till de praktiska konsekvenser den medf�rde. J. B. Say diskuterade med Ricardo om vad som best�mmer varors bytesv�rde. Det �r mycket troligt, att det �r en viktig fr�ga f�r specialister. Men �nnu viktigare �r att veta vad som borde best�mma v�rdet och specialisterna f�rs�ker olyckligtvis inte klarg�ra den fr�gan. L�t oss t�nka i st�llet f�r specialisterna. Den m�nskliga naturen s�ger mycket klart si och s�. N�r vi en g�ng b�rjar lyssna till dess r�st, ser vi med f�rv�ning att den diskussion som tycks s� viktig f�r specialisterna, inte alls �r s�rskilt viktig. Vi kan ansluta oss till Say, ty ur hans teser f�ljer slutsatser som st�r i full �verensst�mmelse med den m�nskliga naturen. Vi kan ocks� inst�mma med Ricardo, ty ocks� hans uppfattningar - om de tolkas r�tt och kompletteras - kan bara fr�mja dessa krav. Det var p� det s�ttet det utopiska t�nkandet utan vidare ingrep i de vetenskapliga diskussioner, vars inneb�rd f�rblev dold f�r det. Det var p� detta s�tt som bildade m�nniskor, som t.ex. Enfantin, l�ste den tidens kontroversiella fr�gor i den politiska ekonomin.
Enfantin skrev ett antal studier i politisk ekonomi som inte kan anses vara ett allvarligt bidrag till vetenskapen, men som �nd� inte kan f�rbises - vilket fram till i dag gjorts av den politiska ekonomins och socialismens historiker. Enfantins ekonomiska arbeten har betydelse som en intressant fas i det socialistiska t�nkandets historiska utveckling. Men hans inst�llning till ekonomernas diskussioner belyses v�l av f�ljande exempel.
Det �r bekant att Malthus envist och i f�rbig�ende sagt f�ga framg�ngsrikt motsatte sig Ricardos r�nteteori. Enfantin trodde att sanningen i grund och botten stod p� den f�rres och inte den senares sida. Men han kritiserade icke Ricardos teori: han ans�g det inte n�dv�ndigt. Enligt hans mening borde "alla diskussioner om r�ntans natur och vad g�ller den faktiska relativa upp- eller nedg�ngen f�r den del som till�gnas av egendomsinnehavarna fr�n arbetaren, f�ras tillbaka till en fr�ga: vilken �r karakt�ren av de f�rh�llanden som i samh�llets intresse borde r�da mellan den producent som dragit sig tillbaka fr�n aff�rerna" (det var den beteckning Enfantin anv�nde f�r jord�garna) "och den faktiske producenten" (d.v.s. bonden)? "N�r vi k�nner dessa f�rh�llanden, blir det tillr�ckligt att finna de medel som ska leda till att det uppr�ttas s�dana f�rh�llanden; f�r att g�ra det kommer det ocks� att bli n�dv�ndigt att ta samh�llets nuvarande tillst�nd i beaktande, men varje annan fr�ga" (annan �n den som ovan framst�lls) "blir underordnad och skulle bara f�rhindra de kombinationer som ska fr�mja inf�randet av de ovann�mnda medlen."[39*]
Den politiska ekonomins huvuduppgift, som Enfantin skulle f�redra att kalla "syssels�ttningens filosofiska historia", best�r b�de i att utr�na de �msesidiga f�rh�llandena mellan olika grupper av producenter och f�rh�llandet mellan hela klassen av producenter och samh�llets �vriga klasser. Dessa h�rledningar m�ste grundas p� studiet av den produktivt verksamma klassens historiska utveckling och ett s�dant studium m�ste grundas p� "den nya uppfattningen om den m�nskliga rasen", d.v.s. med andra ord den m�nskliga naturen.[40*]
Malthus utmaning mot Ricardos r�nteteori var n�ra f�rbunden med hans utmaning mot den mycket v�lk�nda - som folk nu s�ger - arbetsv�rdeteorin. Eftersom han f�ste f�ga vikt vid inneh�llet i meningsmots�ttningen, skyndade sig Enfantin att l�sa den med ett utopiskt till�gg (eller som folk i Ryssland s�ger nuf�rtiden, en f�rb�ttring) till Ricardos r�nteteori: "Om vi uppfattar denna teori riktigt", s�ger han, "tycks det mig att vi borde till�gga till den att ... arbetarna betalar (d.v.s. betalar i form av r�nta) vissa m�nniskor f�r den ledighet de �tnjuter och f�r r�tten att anv�nda produktionsmedlen."
Med arbetare menade h�r Enfantin �ven - och t.o.m. s�rskilt - de kapitalistiska jordbrukarna. Vad han sade om deras f�rh�llande till jord�garna �r helt riktigt. Men hans "f�rb�ttring" �r inget annat �n en skarpare formulering av ett fenomen som Ricardo sj�lv var v�lbekant med. Dessutom underl�t den skarpa formuleringen (Adam Smith uttrycker det ibland �nnu skarpare) inte bara att l�sa fr�gan om antingen v�rde eller r�nta, utan avl�gsnade den fullst�ndigt ur Enfantins synf�lt. Men f�r honom existerade i realiteten inte dessa fr�gor. Han var enbart intresserad av samh�llets framtida organisation. Fr�gan var viktig f�r honom f�r att �vertyga l�saren om att privat�gda produktionsmedel inte borde f� finnas. Enfantin s�ger r�ttframt att fr�nsett praktiska fr�gor av detta slag, skulle alla l�rda dispyter om v�rdet bara vara diskussioner om ord. Detta �r s� att s�ga den subjektiva metoden i politisk ekonomi.
Utopisterna rekommenderade aldrig �ppet denna "metod". Men att de starkt tog parti f�r den visar sig bl.a. av det faktum, att Enfantin f�rebr�dde Malthus (!) f�r �verdriven objektivitet. Objektiviteten var enligt hans mening huvudfelet hos denne f�rfattare. Var och en som k�nner till Malthus' arbeten vet att det �r just precis objektivitet (som var s� typisk f�r t.ex. Ricardo) som alltid var fr�mmande f�r f�rfattaren till Essay on the principles of Population. Vi vet inte om Enfantin sj�lv l�ste Malthus (av allt att d�ma tycks det som om t.ex. Ricardos uppfattningar endast var k�nda f�r honom genom de utdrag som de franska ekonomerna gjort ur Ricardos skrifter); men �ven om han faktiskt l�ste dem, kunde han knappast ha v�rderat dem till deras r�tta v�rde. Han skulle knappast ha varit i st�nd att visa, att verkligheten stod i mots�ttning till vad Malthus f�respr�kade. Alltf�r upptagen med betraktelser �ver vad som borde vara, hade Enfantin varken tid eller lust att utforska vad som i verkligheten var. "Ni har r�tt" var han redo att s�ga till varje sykofant han tr�ffade. "I det nuvarande samh�llslivet f�rsigg�r saker och ting just som ni beskriver dem, men ni �r �verdrivet objektiv; se p� fr�gan fr�n den m�nskliga synpunkten och ni ska inse att v�rt samh�llsliv m�ste byggas p� nytt p� andra grundvalar."
Den utopiska dilettantismen tvingades g�ra teoretiska eftergifter f�r varje mer eller mindre skolad f�respr�kare f�r den borgerliga ordningen. F�r att mildra den medvetenhet som uppkom hos honom om sin egen vanmakt, tr�stade sig utopisten genom att f�rebr� sin motst�ndare f�r objektivitet: l�t oss anta, att ni �r mer l�rd �n jag, men i geng�ld �r jag m�nskligare. Utopisten tillbakavisade inte borgerskapets l�rda f�rsvarsadvokater; han lade bara "fotnoter" och "korrigeringar" till deras teorier.
En liknande, helt utopisk inst�llning till samh�llsvetenskapen m�ter den uppm�rksamme l�saren p� varje sida i v�ra "subjektiva" samh�llsvetares arbeten. Vi kommer att f� tillf�lle att tala en hel del om en dylik inst�llning. L�t oss under tiden anf�ra tv� belysande exempel.
1871 utkom en avhandling av framlidne N. Sieber: "Ricardos v�rde- och kapitalteori i ljuset av senare uppt�ckter". I sitt f�rord h�nvisade f�rfattaren v�lvilligt, fast bara i f�rbig�ende, till en artikel av herr Y. Sjukovskij: "Adam Smiths och positivismens skola i den ekonomiska vetenskapen" (artikeln publicerades i Sovremennik[13] �r 1864). I den fr�ga som denna h�nvisning i f�rbig�ende talar om, anm�rker herr Michailovskij:
"Det �r angen�mt att p�minna sig att i min artikel 'Om Y. G. Sjukovskijs litter�ra verksamhet' jag gav ett stort och r�ttvist erk�nnande �t de tj�nster som v�r ekonomi utf�rt. Jag p�pekade att herr Sjukovskij f�r l�nge sedan hade framst�llt den tanken, att det vore n�dv�ndigt att �terv�nda till den politiska ekonomins k�llor. Dessa f�rser oss med alla fakta f�r att riktigt l�sa vetenskapens huvudsakliga problem, fakta som helt har f�rvr�ngts av den moderna handboken i politisk ekonomi. Men jag antydde ocks� att �ran f�r att f�rst ha framst�llt den id�, som senare visade sig s� fruktbar i Karl Marx' kraftfulla h�nder, i den ryska litteraturen inte tillkom hr Sjukovskij, utan en annan f�rfattare, n�mligen den som f�rfattat artiklarna 'Ekonomisk aktivitet och lagstiftning' (Sovremennik 1859), 'Kapital och arbete' (1860), Kommentarerna till Mill o.s.v.[14] Ut�ver �vertaget i tid, kan skillnaden mellan denne f�rfattare och hr Sjukovskij h�gst �sk�dligt uttryckas p� f�ljande s�tt. Om t.ex. hr Sjukovskij omst�ndligt och p� ett str�ngt vetenskapligt s�tt, till och med n�got pedantiskt, visar att arbetet �r v�rdets m�tt och att varje v�rde produceras genom arbete, l�gger f�rfattaren till de ovan n�mnda artiklarna - utan att f�rlora greppet om fr�gans teoretiska sida - huvudvikt vid den logiska och praktiska slutsatsen av den: eftersom alla v�rden produceras och m�ts av arbetet, m�ste de tillh�ra arbetet."[41*]
Man beh�ver inte vara s�rskilt insatt i politisk ekonomi f�r att veta, att f�rfattaren till "Kommentarerna till Mill" helt och h�llet misslyckades med att f�rst� v�rdeteorin, som senare utvecklades s� str�lande "i Marx kraftfulla h�nder". Och var och en som k�nner till socialismens historia f�rst�r varf�r denne f�rfattare, trots herr Michailovskijs f�rs�kringar, i realiteten "tappade greppet om fr�gans teoretiska sida", och f�rlorade sig i spekulationer om den bas p� vilken produkter borde bytas i ett v�lordnat samh�lle. F�rfattaren till Kommentarer till Mill betraktade ekonomiska fr�gor som en utopist. Det var helt naturligt p� den tiden. Men det �r mycket underligt att hr Michailovskij inte var i st�nd att frig�ra sig fr�n denna st�ndpunkt p� sjuttiotalet (och inte heller senare, ty d� skulle han ha korrigerat misstaget i den senaste utg�van av sina arbeten) n�r det blev l�tt att skaffa sig en riktigare syn p� s�dana ting, till och med ur popul�ra arbeten. Hr Michailovskij f�rstod inte vad "f�rfattaren till Kommentarer till Mill" skrev om v�rdet. Detta skedde eftersom ocks� han "f�rlorade greppet om fr�gans teoretiska sida" och f�rlorade sig i den "logiska och praktiska slutsatsen av den", d.v.s. uppfattningen att "varje v�rde borde tillh�ra arbetet". Vi vet redan att utopisternas passion f�r praktiska slutsatser alltid hade ett skadligt inflytande p� deras teoretiska verksamhet. Och hur �lderstigen den "slutsats" �r som f�rde hr Michailovskij fr�n den r�tta v�gen, framg�r av det faktum att den drogs ur Ricardos v�rdeteori av de engelska utopisterna redan p� 1820-talet. Men som utopist �r hr Michailovskij inte ens intresserad av utopiernas historia.
Ytterligare ett exempel. Hr V. V. f�rklarade 1882 p� f�ljande s�tt utgivningen av sin bok Kapitalismens �de i Ryssland:
"Den samling som nu framl�ggs f�r l�saren best�r av tidigare tryckta artiklar i olika tidskrifter. D� vi publicerar dem som en s�rskild bok, har vi sammanf�rt dem endast i en yttre enhet, disponerat materialet p� ett n�got annorlunda s�tt och uteslutit upprepningar" (l�ngt d�rifr�n: v�ldigt m�nga �r kvarl�mnade i hr V. V:s bok - G. P. ). "Deras inneh�ll �r detsamma; ett f�tal nya fakta och argument har tillagts; och om vi icke desto mindre v�gar att f�r andra g�ngen ta v�r l�sares uppm�rksamhet i anspr�k, g�r vi det med ett enda syfte - genom att attackera hans v�rlds�sk�dning med alla vapen vi f�rfogar �ver vill vi tvinga intelligentian att v�nda sin uppm�rksamhet mot den st�llda fr�gan" (en imponerande bild: "Genom att anv�nda alla vapen som han f�rfogar �ver", attackerar herr V. V. l�sarens v�rlds�sk�dning och den skr�ckslagna intelligentian kapitulerar, v�nder sin uppm�rksamhet o.s.v. - G. P.) "och utmana v�ra l�rda och professionella publicister som behandlat kapitalismen och narodnismen att studera lagen f�r Rysslands ekonomiska utveckling - grundvalen f�r all annan verksamhet i landets liv. Utan kunskap om denna lag blir systematisk och framg�ngsrik verksamhet om�jlig, emedan de uppfattningar om den omedelbara framtiden som f�rh�rskar bland oss knappast kan kallas en lag" (uppfattningar ... kan kallas lag? - G. P.) "och �r knappast i st�nd att tillhandah�lla en fast grundval f�r en praktisk v�rlds�sk�dning" (F�rord, s. 1.).
1893 visade sig samme hr V. V., som vid det laget haft m�jlighet att bli en "professionell", fast olyckligtvis �nnu icke en "l�rd" publicist, som behandlat narodnismen, st� mycket l�ngt fr�n tanken att den ekonomiska utvecklingens lag utg�r "grundvalen f�r all annan verksamhet i landets liv". Nu angriper han med uppb�dande av "alla sina vapen" "v�rlds�sk�dningen" hos m�nniskor som hyser en s�dan "syn"; nu anser han, att i denna "uppfattning omvandlas den historiska processen, i st�llet f�r att vara en m�nniskas skapelse, till en skapande kraft och m�nniskan till dess lydiga redskap";[42*] nu anser han samh�llsf�rh�llanden vara "en skapelse av m�nniskans andliga v�rld",[43*] och ser med yttersta misst�nksamhet p� teorin om de sociala fenomenens lagbundenhet och st�ller mot den "den vetenskapliga historiefilosofi som f�rf�ktas av historieprofessorn N. I. Karejev"[44*] (lyss, o tungor, ty Professorn �r sj�lv med oss!)[15].
Vilken f�r�ndring med Guds hj�lp! Vad orsakade den? Hur kom det sig? 1882 letade hr V. V. efter "lagen om Rysslands ekonomiska utveckling" och f�rest�llde sig att bara denna lag skulle kunna vara den vetenskapliga sammanfattningen av hans egna "ideal". Han var till och med �vertygad om att han hade uppt�ckt en s�dan "lag" - n�mligen "lagen" att den ryska kapitalismen var d�df�dd. Men efter detta har han inte levat elva hela �r f�rg�ves. Han tvingades medge, om �n inte h�gt, att den d�df�dda kapitalismen utvecklades hela tiden. Det visade sig att kapitalismens utveckling hade blivit allt utom den ytterst otvivelaktiga "lagen om Rysslands ekonomiska utveckling". Och d�rf�r skyndade sig hr V. V. att v�nda ut och in p� sin "historiefilosofi": han som letat efter en "lag" b�rjade s�ga att ett s�dant letande var ett meningsl�st sl�seri med tid. Den ryske utopisten mots�tter sig inte att st�dja sig p� en "lag"; men han f�rnekar den omedelbart - som Petrus gjorde med Jesus - om endast "lagen" mots�ger det "ideal" han har att st�dja, inte bara av fruktan, utan f�r samvetets skull. Inte ens nu har dock hr V. V. skilt sig fr�n "lagen" f�r alltid. "Den naturliga str�van att systematisera sina uppfattningar borde leda den ryska intelligentian till att utarbeta ett s�rskilt system f�r de ekonomiska f�rh�llandenas utveckling, som tar h�nsyn till detta lands krav och villkor f�r utveckling; och den uppgiften kommer otvivelaktigt att st�llas inom den n�rmaste framtiden" (V�ra riktningar, s. 114). D� den "utarbetar" sitt "s�rskilda system" kommer den ryska intelligentian uppenbarligen att h�nge sig �t samma syssels�ttning som hr V. V. som i sin Kapitalismens �de letade efter en "lag". N�r systemet uppt�cks - och hr V. V. tar det p� sin bibliska ed att det kommer att ske i en omedelbar framtid - kommer v�r f�rfattare lika h�gtidligt att sluta fred med principen om lagbundenhet som fadern i testamentet sl�t fred med den f�rlorade sonen. Vilka lustiga m�nniskor! Det �r uppenbart, att inte ens under den tid d� hr V. V. �nnu letade efter en "lag", han inte klart f�rstod vilken inneb�rd begreppet kunde ha, d� det till�mpades p� sociala fenomen. Han betraktade en "lag" som 1820-talets utopister betraktade den. Endast detta kan f�rklara det faktum, att han hoppades uppt�cka utvecklingslagen f�r ett enda land - Ryssland. Men varf�r talar han om sitt t�nkande som tillh�rde han de ryska marxisterna? Han tar fel om han tror, att de i sin uppfattning om sociala fenomens lagbundenhet inte har g�tt l�ngre �n vad utopisterna gjorde. Och att han tror detta framg�r av alla hans argument mot uppfattningen. Han �r inte ensam i sin tro: Hr "historieprofessorn" Karejev sj�lv tror det; det g�r ocks� alla "marxismens" motst�ndare. F�rst tillskriver de marxismen en utopisk uppfattning om de sociala fenomenens lagbundenhet och d�refter sl�r de ned uppfattningen med mer eller mindre tvivelaktig framg�ng. Verkligen ett fall d�r man f�ktar mot v�derkvarnar!
L�t oss f�r �vrigt s�ga n�gra ord om den l�rde "historieprofessorn". H�r �r de formuleringar med vilka han rekommenderar den subjektiva uppfattningen om m�nsklighetens historiska utveckling:
"Om vi i historiefilosofin �r intresserade av fr�gan om fram�tskridande, best�mmer bara detta faktum urvalet av det v�sentliga inneh�llet i kunskapen, dess fakta och sammans�ttning. Men fakta kan vare sig uppfinnas eller st�llas i p�hittade relationer" (f�ljaktligen finns det ingenting godtyckligt i vare sig urvalet eller sammans�ttningen? F�ljaktligen m�ste sammanst�llningen helt motsvara den objektiva verkligheten? Ja! H�r bara! - G. P.) "och framst�llningen av historiens lopp ur en s�rskild synvinkel f�rblir objektiv i samma m�n som framst�llningen �r sann. H�r framtr�der subjektivism av ett annat slag p� scenen: en kreativ syntes kan f�rverkliga en allsidig, idealisk v�rld av normer, en v�rld av vad som borde vara, en v�rld med det sanna och riktiga, med vilken den faktiska historien - d.v.s. den objektiva framst�llningen av dess f�rlopp - sammanst�lld p� ett visst s�tt, n�mligen ur synvinkeln av v�sentliga f�r�ndringar i m�nsklighetens liv, kommer att j�mf�ras. P� grundval av den j�mf�relsen uppkommer en v�rdering av den historiska processen, som emellertid inte heller f�r vara godtycklig. Det m�ste visas, att sammanst�llda fakta, som de f�religger, verkligen har den betydelse som vi tillskriver dem, n�r vi intagit en best�md st�ndpunkt och omfattat ett best�mt kriterium f�r deras v�rdering."
Sjedrin[16] skriver om "en v�rdnadsv�rd historiker fr�n Moskva" som, i det han skryter om sin objektivitet, brukade s�ga: "Det �r likgiltigt f�r mig om Jaroslav slog Isjaslav eller Islasjav slog Jaroslav." Hr Karejev som har skapat sig en "allsidig, idealisk v�rld av normer, en v�rld av vad som borde vara, en v�rld med det sanna och riktiga" har inget att skaffa med ett s�dant slag av objektivitet. L�t oss s�ga att han sympatiserar med Jaroslav och om �n han inte vill till�ta sig att framst�lla dennes nederlag som en seger ("fakta f�r inte uppfinnas"), tar han sig icke desto mindre den dyrbara r�ttigheten att f�lla en t�r eller tv� �ver Jaroslav, och kan inte avst� fr�n att rikta en f�rbannelse mot dennes er�vrare Isjaslav. Det �r sv�rt att resa n�gon inv�ndning mot det slagets "subjektivism". Men det �r f�rg�ves som hr Karejev framst�ller det hela i en s� f�rgl�s och d�rmed oskadlig belysning. Att framst�lla det hela p� detta s�tt inneb�r att inte inse dess verkliga natur och att dr�nka det i en str�m av sentimental fraseologi. I verkligheten best�r det framtr�dande k�nnetecknet f�r de "subjektiva" t�nkarna i det faktum att f�r dem st�r "v�rlden av vad som borde vara, v�rlden med det sanna och r�ttvisa" bortom varje f�rbindelse med den historiska utvecklingens objektiva f�rlopp: � ena sidan har vi "vad som borde vara" och � den andra "verkligheten" och dessa tv� sf�rer skiljer sig med en hel avgrund - den avgrund som bland dualisterna skiljer den materiella v�rlden fr�n den andliga.[17] Samh�llsvetenskapens uppgift p� 1800-talet har varit att bland annat bygga en bro �ver denna till synes bottenl�sa avgrund. S� l�nge vi inte bygger denna bro, ska vi med n�dv�ndighet sluta v�ra �gon f�r verkligheten och koncentrera all v�r uppm�rksamhet p� vad som borde vara (som t.ex. saint-simonisterna gjorde): vilket naturligtvis bara kommer att f� till f�ljd att f�rsena det praktiska f�rverkligandet av detta som borde vara, eftersom det f�rsv�rar utformningen av en best�md uppfattning om det.
Vi vet redan att restaurationens historiker - till skillnad fr�n upplysningens f�rfattare p� 1700-talet - betraktade de politiska institutionerna i varje land som resultatet av dess medborgerliga f�rh�llanden. Denna nya uppfattning blev s� spridd och utvecklad, att den i sin till�mpning p� praktiska fr�gor gick till egendomliga ytterligheter som nuf�rtiden tycks oss n�rmast obegripliga. S�ledes h�vdade J. B. Say att politiska fr�gor knappast intresserade en ekonom, eftersom den nationella ekonomin utvecklas p� samma s�tt oberoende av det politiska systemet. Saint-Simon noterar och appl�derar denna Says uppfattning, �ven om han i verkligheten ger den ett n�got djupare inneh�ll. Med mycket f� undantag delar alla 1800-talets utopister denna syn p� "politiken".
Teoretiskt tar uppfattningen miste i tv� avseenden. F�r det f�rsta gl�mde de som hyste den att i samh�llslivet - liksom �verallt d�r det �r fr�gan om en process och inte om ett isolerat fenomen - blir en verkan i sin tur en orsak och en orsak visar sig bli en verkan. Kort sagt avf�rdade de h�r, vid en helt felaktig tidpunkt, just den uppfattning om v�xelverkan som de i andra fall, ocks� v�ldigt mycket vid felaktiga tidpunkter, begr�nsade sin analys till. Om f�r det andra politiska f�rh�llanden �r en f�ljd av sociala f�rh�llanden, blir det obegripligt hur verkningar som till det yttersta skiljer sig (politiska institutioner av diametralt motsatt karakt�r) kan �stadkommas av en och samma orsak - samma form av "tillg�ngar". Uppenbarligen var sj�lva id�n om orsaksm�ssiga f�rbindelser mellan ett lands politiska institutioner och dess ekonomiska tillst�nd fortfarande mycket vag; och det vore inte sv�rt att visa hur vag den var hos alla utopister.
I praktiken medf�rde vagheten en dubbel verkan. � ena sidan var utopisterna, som talade s� mycket om arbetets organisation, beredda att emellan�t utropa 1700-talets gamla slagord - "laissez faire", "laissez passer". S�lunda skrev Saint-Simon, som i att organisera industrin s�g 1800-talets st�rsta uppgift: "L'industrie a besoin d'etre gouvern�e le moins possible". ("Industrin har behov av att bli styrd s� litet som m�jligt").[45*] � andra sidan var utopisterna - �n en g�ng med vissa undantag f�r den senare perioden - helt likgiltiga f�r dagspolitiken, f�r dagens politiska fr�gor.
Det politiska systemet �r en verkan, inte en orsak. En verkan f�rblir alltid en verkan och blir aldrig i sin tur en orsak. Av detta f�ljde den n�stan direkta slutsatsen, att "politiken" inte kan tj�na som ett medel f�r att f�rverkliga ekonomiska och sociala "ideal". Vi kan d�rf�r f�rst� mentaliteten hos den utopist som v�nde sig bort fr�n politiken. Men vad ans�g de skulle hj�lpa dem att f�rverkliga sina planer p� en social omvandling? Vad f�ste de sina praktiska f�rhoppningar vid? Allt och ingenting. Allt - i den meningen att de f�rv�ntade sig hj�lp fr�n de mest motsatta h�ll. Ingenting - i den meningen att deras f�rhoppningar var helt ogrundade.
Utopisterna f�rest�llde sig att de var ytterst praktiska m�nniskor. De hatade "doktrin�rer"[18] och offrade tvekl�st sina mest h�gtravande principer f�r sina egna fixa id�er. De var varken liberala eller konservativa, varken monarkister eller republikaner. De var utan vidare redo att g� med liberalerna och med de konservativa, med monarkisterna och med republikanerna, om de bara kunde s�tta sina "praktiska" - och enligt sin egen uppfattning, ytterst praktiska - planer i verket. Av de gamla utopisterna var Fourier s�rskilt anm�rkningsv�rd i detta avseende. Liksom Gogols Kostanjoglo f�rs�kte han anv�nda varje smula skr�p f�r den goda saken. �n f�rs�kte han locka penningutl�nare med utsikter om den stora r�nta som deras kapital skulle ge dem i det framtida samh�llet; �n v�djade han till dem som �lskade meloner och kron�rtskockor genom att f�r dem rita en f�rf�risk bild av det framtidas enast�ende meloner och kron�rtskockor; �n f�rs�krade han Ludvig Filip att prinsessorna av huset Orleans, som vid denna tid andra prinsar av blodet rynkade p� n�san �t, inte skulle f� n�gon ro f�r friare under den nya sociala ordningen. Han grep efter varje halmstr�. Men ack, varken penningutl�narna, de som �lskade meloner och kron�rtskockor eller "Borgarkonungen" spetsade �ronen: de �gnade inte den minsta uppm�rksamhet �t vad som kan tyckas vara Fouriers mest �vertygande argument. Hans praktiskhet visade sig p� f�rhand vara d�md till fiasko och att bli ett gl�djel�st s�kande efter n�gon lycklig tillf�llighet.
Jakten efter den lyckliga tillf�lligheten var ocks� den st�ende uppgiften f�r upplysningens f�rfattare p� 1700-talet. Det var just i f�rhoppningen om en s�dan lycklig tillf�llighet som de med varje medel - �rligt som o�rligt - tr�dde i v�nskapliga f�rbindelser med mer eller mindre upplysta "lagstiftare" och aristokrater. Vanligtvis ans�gs det, att s� snart en m�nniska intalat sig att t�nkandet styr v�rlden, har han inte l�ngre n�gon anledning att frukta framtiden: la raison finira par avoir raison. Men det �r inte riktigt. N�r och p� vilket s�tt kommer f�rnuftet att segra? Upplysningens f�rfattare ans�g att i samh�llslivet beror p� l�ng sikt det hela p� "lagstiftaren". D�rf�r gav de sig ut f�r att leta efter lagstiftare. Men samma f�rfattare visste mycket v�l att en m�nniskas karakt�r och uppfattningar beror av hennes uppfostran. De visste ocks� att lagstiftarnas uppfostran i allm�nhet inte gjorde dem ben�gna att omfatta upplysta doktriner. D�rf�r kunde de inte annat �n inse att det r�dde f�ga hopp om lagstiftare. Man hade bara att s�tta sin lit till n�gon lycklig tillf�llighet. F�rest�ll er att ni har en enorm l�da med v�ldigt m�nga svarta kulor och tv� eller tre vita. Ni tar ut den ena kulan efter den andra. I varje individuellt fall har ni oj�mf�rligt mycket mindre chans att ta ut en vit �n en svart kula. Men om ni upprepar �tg�rden ett tillr�ckligt antal g�nger, kommer ni till sist att ta ut en vit kula. Detsamma g�ller f�r "lagstiftarna". I varje individuellt fall �r det oj�mf�rligt mycket mer sannolikt, att lagstiftaren kommer att vara mot "filosoferna": men till sist m�ste det n�r allt kommer omkring framtr�da en lagstiftare som kommer att vara �verens med filosoferna. Denne kommer att g�ra allt som f�rnuftet f�reskriver honom. S� och bokstavligen s� diskuterade Helvetius.[46*] Den subjektiva idealistiska historieuppfattningen ("t�nkandet styr v�rlden") som tycks till�ta s� mycket spelrum f�r m�nniskans handlingsfrihet, framst�ller henne i verkligheten som en lekboll f�r tillf�lligheten. D�rf�r �r denna uppfattning till sitt v�sen mycket pessimistisk.
S� vet vi t.ex. inget mer gl�djel�st �n de uppfattningar som utopisterna vid slutet av 1800-talet hyste, d.v.s. de ryska narodnikerna och subjektiva samh�llsvetarna. Var och en av dem har en f�rdig plan f�r att r�dda den ryska bykommunen, och med den bondemenigheten i allm�nhet: var och en av dem har sin "formel f�r framsteg". Men ack, livet g�r vidare utan att ta h�nsyn till deras formler och de har inte annat �n att finna en v�g - ocks� i avskildhet fr�n det verkliga livet - till abstraktionernas, fantasiernas och de logiska miss�denas rike. L�t oss t.ex. lyssna dem subjektiva skolans Akilles, Hr Michailovskij.
"Arbetarfr�gan �r i Europa en revolution�r fr�ga, eftersom den kr�ver �verf�randet" (?) "av arbetets f�rh�llanden i h�nderna p� arbetarna, exproprieringen av de nuvarande �garna. Arbetarfr�gan i Ryssland �r en konservativ fr�ga, eftersom allt som h�r beh�vs �r att bevara arbetsvillkoren i h�nderna p� arbetarna, att garantera de nuvarande �garna den egendom som de har. Alldeles i n�rheten av sj�lva St. Petersburg ... i ett distrikt som �r �vers�llat med fabriker, verk, parker, lanthus finns det byar d�r inv�narna lever p� sin egen jord, br�nner sin egen ved, �ter sitt eget br�d, b�r jackor och f�rskinn som framst�llts med eget arbete av ull fr�n deras egna f�r. Ge dem en best�md garanti om att denna deras egendom kommer att f�rbli deras och den ryska arbetarfr�gan �r l�st. Och f�r ett s�dant syfte kan man ge upp allt annat, om vi r�tt f�rst�r betydelsen av en best�md garanti. Man kommer att s�ga: men vi kan inte f�r alltid n�ja oss med tr�plogar och tref�ltsbruk, med �lderdomliga metoder att tillverka jackor och f�rskinn. Det kan vi inte. Det finns tv� s�tt att l�sa problemet. Den ena som fr�mjas av den praktiska uppfattningen �r mycket enkel och bekv�m: h�j skatterna, uppl�s bykommunen och detta kommer att vara tillr�ckligt - en industri som den i Storbritannien kommer att skjuta upp som en svamp. Men det kommer att sluka arbetaren och expropriera honom. Det finns naturligtvis ett annat s�tt, fast mycket sv�rare: men det enkla svaret p� en fr�ga �r n�dv�ndigtvis inte det riktiga. Det andra s�ttet best�r i att utveckla de f�rh�llanden mellan arbete och egendom som redan f�religger, om �n i ytterst r� och primitiv form. Uppenbarligen kan detta inte uppn�s utan omfattande statligt ingripande, den f�rsta handling som leder till bykommunens r�ttsliga konsolidering."[47*]
Through the wide world
For the free heart
There are two paths still.
Weigh your proud strength,
Bend your firm mind,
Choose which you will! [19][48*]
Vi misst�nker att alla v�r f�rfattares argument har en stark smak av meloner och kron�rtskockor; och v�r smakk�nsla bedrar oss knappast. Vilket var Fouriers misstag d� han sysslade med meloner och kron�rtskockor? Det var att han sysslade med "subjektiv samh�llsvetenskap". Den objektive samh�llsvetaren skulle fr�ga sig: finns det n�gon sannolikhet f�r att de som �lskar meloner och kron�rtskockor kommer att tilltalas av den bild jag har ritat? Han skulle sedan fr�ga sig: �r de som �lskar meloner och kron�rtskockor i en s�dan st�llning att de kan �ndra de r�dande samh�llsf�rh�llandena och deras utvecklingsf�rlopp? Det �r h�gst sannolikt att han skulle ha gett ett negativt svar p� var och en av fr�gorna och d�rf�r inte skulle ha sl�sat bort tid p� att konversera med "dem som �lskar meloner och jord�rtskockor". Men s� skulle en objektiv samh�llsvetare ha f�rfarit, d.v.s. en man som grundar sina omd�men p� samh�llsutvecklingens givna och lagbundna utvecklingsf�rlopp. Den subjektive samh�llsvetaren f�rkastar � andra sidan "det lagbundna" f�r "det �nskv�rda" och d�rf�r har han som enda utv�g att f�rlita sig p� tillf�lligheten. Som det gamla ryska ordspr�ket s�ger, kan man i tr�ngm�l skjuta ocks� med en k�pp: detta �r den enda tr�stande tanke som en subjektiv samh�llsvetare har.
Till n�ds kan man ocks� skjuta med en k�pp. Men en k�pp har tv� �ndar och vi vet inte vilken �nde som skjuter. V�ra narodniker och - om uttrycket till�ts mig - subjektivister har redan pr�vat ett stort antal k�ppar (till och med argumentet om bekv�mligheten att driva in den upplupna r�ntan i ett bykommunsystem har ibland upptr�tt i rollen av en magisk k�pp). I den stora majoriteten fall visade sig k�pparna helt of�rm�gna att spela rollen av skjutvapen och n�r de av en slump avfyrades tr�ffade kulorna subjektivisterna och narodnikerna sj�lva. L�t oss p�minna om Bondebanken.[20] Vilka f�rhoppningar som lades p� den i tron att den skulle st�rka v�ra sociala "grundvalar"! Hur narodnikerna jublade n�r den �ppnades! Och vad h�nde? K�ppen avfyrade mot just dem som jublade. Nu medger de sj�lva att bondebanken - en mycket v�rdefull institution i vilket fall - endast underminerar "grundvalarna"; och detta medgivande �r detsamma som att bek�nna att de som jublade sysslade med - �tminstone en tid - v�rdel�st struntprat.[21]
"Men banken underminerar grundvalarna endast d�rf�r att dess stadgar och praktik inte helt motsvarar v�r uppfattning. Om v�r uppfattning hade till�mpats fullt ut, skulle resultaten ha blivit helt annorlunda ..."
"F�rst och fr�mst skulle de inte alls ha blivit helt annorlunda: banken skulle i vilket fall som helst ha underl�ttat penningekonomins utveckling och penningekonomin skulle oundvikligen ha underminerat 'grundvalarna'. Och n�r vi f�r det andra h�r dessa �ndl�sa 'om', tycks det oss hela tiden av n�gon anledning som om det stod en man under v�rt f�nster med en k�rra och ropade: 'H�r finns meloner, meloner och h�rliga jord�rtskockor!' "
Redan p� tjugotalet i det innevarande seklet pekade de franska utopisterna oupph�rligen p� den "konservativa" karakt�ren av de reformer som de hade f�respr�kat. Saint-Simon f�rs�kte �ppet skr�mma b�de regering och vad vi nuf�rtiden kallar samh�lle med ett folkligt uppror. Detta skulle i de "konservativas" f�rest�llning framst� i form av sansculotternas f�rskr�ckliga r�relse, som alla fortfarande livligt mindes. Men naturligtvis blev det inget resultat av detta skr�mskott och om historien verkligen f�rser oss med n�gra l�rdomar, �r en av de mest l�rorika den som bekr�ftar det fullst�ndigt opraktiska i alla planer hos alla de f�rment praktiska utopisterna.
N�r utopisterna - i det att de pekade p� den konservativa karakt�ren av sina planer - f�rs�kte g�ra regeringen ben�gen att s�tta dem i verket, brukade de vanligen, f�r att underbygga sina uppfattningar, g�ra en historisk �verblick �ver sitt lands utveckling under en l�ngre eller kortare tid - en �verblick ur vilken f�ljde att man vid det ena eller andra s�rskilda tillf�llet hade beg�tt "misstag", som hade gett alla samh�llsf�rh�llanden en helt ny och olycklig sida. Regeringen hade bara att inse och r�tta till dessa "misstag" f�r att omedelbart p� jorden uppr�tta n�got som n�rmast p�minde om paradiset.
S�ledes f�rs�krade Saint-Simon bourbonnerna, att f�re revolutionen var det huvudsakliga s�rdraget i Frankrikes inre utveckling en allians mellan monarkin och industriidkarna. Denna allians var lika f�rdelaktig f�r b�da sidor. Under revolutionen v�nde sig regeringen, genom ett missf�rst�nd, mot industriidkarnas r�ttvisa krav och industriidkarna revolterade, genom ett precis lika tragiskt missf�rst�nd, mot monarkin. Ur detta f�ljde all tidens ondska. Men nu, d� roten till det onda hade blottlagts kunde det hela r�ttas till mycket enkelt, eftersom industriidkarna bara hade att sluta fred p� vissa villkor med regeringen. Detta skulle vara det mest f�rnuftiga, konservativa s�ttet att l�sa de m�nga sv�righeterna f�r b�da sidor. Det �r knappast n�dv�ndigt att till�gga, att varken bourbonnerna eller industriidkarna f�ljde Saint-Simons visa r�d.
"I st�llet f�r att best�mt h�lla fast vid v�ra gamla traditioner; i st�llet f�r att utveckla principen om den n�ra f�rbindelsen mellan produktionsmedlen och den direkte producenten, som vi �rvt; i st�llet f�r att dra f�rdel av den v�steuropeiska vetenskapens landvinningar och till�mpa dem f�r att utveckla v�ra industriformer, som grundar sig p� b�ndernas �gande av produktionsredskapen; i st�llet f�r att h�ja arbetsproduktiviteten genom att koncentrera produktionsmedlen i sina h�nder; i st�llet f�r att dra f�rdel av, inte produktionsformen, utan produktionens organisation, som man g�r i V�steuropa ... i st�llet f�r allt detta har vi slagit in p� en motsatt v�g. Vi har inte bara underl�tit att f�rhindra att kapitalistiska produktionsformer utvecklas, trots att dessa grundar sig p� expropriation av b�nderna, utan har tv�rtom anv�nt all v�r kraft f�r att fr�mja det fullst�ndiga sammanbrottet f�r hela v�rt ekonomiska liv, ett sammanbrott som ledde till hungerkatastrofen 1891."[49*]
S�lunda klagar Hr N.-on och rekommenderar "samh�llet" att r�tta till sitt misstag genom att l�sa ett "ytterst sv�rt" men inte "om�jligt" problem: "att utveckla befolkningens produktivkrafter p� ett s�dant s�tt att inte en obetydlig minoritet, utan hela folket skulle kunna dra f�rdel av dem."[50*] Allt beror p� om man kan r�tta till "misstaget".
Det �r intressant att Hr N.-on[22] tror sig st� l�ngt borta fr�n varje utopi. Varje sekund h�nvisar han till m�nniskor, som vi har att tacka f�r den vetenskapliga kritiken av den utopiska socialismen. Allt beror p� landets ekonomi upprepar han i tid och otid, i det han h�rmar efter dessa m�nniskor, och allt det onda h�rr�r fr�n detta: "D�rf�r m�ste medlen f�r att eliminera det onda - n�r det v�l uppt�ckts - best� i att i enlighet h�rmed f�r�ndra just dessa produktionsf�rh�llanden." F�r att f�rklara detta citerar han p� nytt en av kritikerna av den utopiska socialismen: "Dessa medel kan icke uppfinnas av medvetandet, utan m�ste uppt�ckas med hj�lp av medvetandet i de materiella fakta som f�religger i produktionen."[51*]
Men vari best�r d� dessa "produktionens materiella fakta" som ska f�ra samh�llet mot l�sningen, eller �tminstone f�rst�elsen, av det problem som presenteras av hr N.-on? Detta f�rblir ett mysterium inte bara f�r l�saren utan naturligtvis ocks� f�r f�rfattaren sj�lv. Med sitt "problem" har han �vertygande visat, att han i sin historiska uppfattning f�rblir en fullblodsutopist, trots att han citerar ur arbeten av helt icke-utopiska f�rfattare.[52*]
Kan man s�ga, att Fouriers planer motsade produktionens "materiella fakta" p� hans tid? Nej, de inte bara underl�t att mots�ga dem, utan grundade sig helt och h�llet p� dessa fakta, ocks� i sina brister. Men det f�rhindrade inte Fourier fr�n att vara utopist, ty n�r han v�l hade grundlagt sin plan "med hj�lp av sitt medvetande" enligt produktionens materiella f�rh�llanden p� sin tid, misslyckades han med att till�mpa sin insikt p� just dessa f�rh�llanden och ansatte d�rf�r med fullst�ndig utsiktsl�shet de sociala skikt och klasser med sin "stora uppgift", som med h�nsyn till just samma materiella f�rh�llanden varken kunde vara ben�gna att genomf�ra dess l�sning eller ha m�jlighet d�rtill. Hr N.-on syndar p� s� s�tt precis lika mycket som Fourier eller den Rodbertus han s� f�ga h�ller av: mest av allt p�minner han en om just precis Rodbertus, ty hr N.-ons h�nvisning till ur�ldriga traditioner �r i denne konservative f�rfattares anda.
F�r den b�sta undervisningen om "samh�llet" pekar hr N.-on p� V�steuropas avskr�ckande exempel. Genom s�dana iakttagelser har v�ra utopister l�nge f�rs�kt framst�lla sig som �ppna m�nniskor, som inte l�ter sig ryckas med av fantasier utan vet hur man ska dra f�rdel av "historiens l�rdomar". Dock �r denna metod inte alls ny. De franska utopisterna f�rs�kte redan f�rskr�cka sina samtida och f� dem att lyssna till f�rnuftet med exemplet England, d�r "ett stort avst�nd skiljer f�retagaren och arbetaren" och d�r det �ver den senare ligger ett ok, best�ende av ett speciellt slags despotism. "Andra l�nder som f�ljer England l�ngs den industriella utvecklingens v�g", sade Producteur[23] "m�ste inse att de borde s�ka efter medel som kan f�rhindra att ett s�dant system uppr�ttas p� deras egen jord."[53*] Det enda verkliga hindret f�r de engelska metodernas framtr�dande i andra l�nder skulle vara saint-simonisternas "organisation av arbete och arbetare". [54*] Med arbetarr�relsens utveckling i Frankrike blev det Tyskland som utgjorde den huvudsakliga sk�deplatsen f�r dagdr�mmar om att undvika kapitalismen. Tyskland - i form av sina utopister - satte sig sj�lvt l�nge och envist upp mot "V�steuropa" (den westlichen L�ndern). I V�steuropas l�nder, sade de tyska utopisterna, �r b�raren av den nya uppfattningen om en ny samh�llsorganisation arbetarklassen, hos oss �r det de utbildade klasserna (vad som i Ryssland kallas intelligentian). Det var just den tyska intelligentian som t�nktes vara kallad att undvika kapitalismens �de f�r Tyskland.[55*] Kapitalismen var s� f�rskr�ckande f�r de tyska utopisterna, att de - f�r att undvika den - var beredda att i sista hand st� ut med fullst�ndig stagnation. En triumf f�r ett konstitutionellt system, h�vdade de, skulle leda till penningaristokratins �verv�lde. D�rf�r �r det b�ttre att inte ha n�got konstitutionellt system.[56*] Tyskland undgick inte kapitalismen. Nu �r det de ryska utopisterna som talar om att undvika den. S� f�rdas utopiska id�er fr�n v�st till �st och upptr�der �verallt som f�rebud om segern f�r just den kapitalism som de revolterar mot och bek�mpar. Men ju l�ngre id�erna tr�nger �t �ster, desto mer f�r�ndras deras historiska inneb�rd. De franska utopisterna var p� sin tid andliga f�rnyare; de tyska visade sig st� mycket l�gre �n de; och de ryska �r nu bara i st�nd att f�rskr�cka m�nniskor i V�st med sitt ur�ldriga framtr�dande.
Det �r intressant att t.o.m. de franska upplysningsf�rfattarna hade tanken p� att undvika kapitalismen. S� var Holbach mycket uppr�rd �ver att den konstitutionella ordningens triumf i England hade lett till det fullst�ndiga herrav�ldet f�r l'int�r�t et sordide des marchands. Han var mycket bedr�vad �ver den omst�ndigheten att engelsm�nnen of�rtr�ttligt letade efter nya marknader - denna jakt p� marknader fj�rmade dem fr�n filosofin. Holbach f�rd�mde ocks� den oj�mlikhet i egendom som r�dde i England. Liksom Helvetius skulle han ha velat bereda v�gen f�r f�rnuftets och j�mlikhetens seger, och inte handelsintressenas.
Men varken Holbach eller Helvetius, eller n�gon annan av upplysningsf�rfattarna kunde l�gga fram n�got mot den faktiska h�ndelseutvecklingen utom v�ltalighet f�r f�rnuftet och moraliska h�nvisningar till "le peuple d'Albion". I detta avseende var de precis lika kraftl�sa som v�ra nuvarande ryska utopister.
Bara ytterligare en anm�rkning innan vi l�mnar utopisterna. Det r�r synpunkten om den "m�nskliga naturen", som under 1800-talets f�rsta h�lft medf�rde ett missbruk av biologiska analogier som till och med fram till i dag g�r sig mycket m�rkbara i v�sterl�ndsk sociologisk - och s�rskilt i rysk kvasi-sociologisk - litteratur.
Om orsaken till allt samh�lleligt historiskt fram�tskridande skall s�kas i m�nniskans natur och om - som Saint-Simon sj�lv s� riktigt anm�rker - samh�llet best�r av individer, s� m�ste den individuella naturen ge nyckeln till f�rklaringen av historien. Den individuella naturen �r ett f�rem�l f�r fysiologin i begreppets vida bem�rkelse, d.v.s. f�r en vetenskap som ocks� t�cker fysiologiska fenomen. Det �r orsaken till att fysiologin - i Saint-Simons och hans efterf�ljares �gon - var grundvalen f�r sociologin, som de kallade den sociala fysiken. I Opinions philosophiques, litt�raires et industrielies, som publicerades under Saint-Simons livstid och med hans aktiva deltagande, fanns det tryckt en ytterst intressant men tyv�rr oavslutad artikel av en anonym doktor i medicin som var betitlad: "De la physiologie appliqu�e � l'am�lioration des institutions sociales". F�rfattaren ans�g samh�llsvetenskapen vara en best�ndsdel i "allm�n fysiologi" som - n�r den berikas med iakttagelser och experiment fr�n den "speciella fysiologin", som r�r den enskilde - "sysslar med betraktelser av en h�gre ordning". Individer �r f�r den "bara organ i den samh�lleliga kroppen", vars funktioner den studerar, "just som speciell fysiologi studerar individernas funktioner". Allm�n fysiologi studerar (f�rfattaren skriver: "uttrycker") den sociala tillvarons lagar, som den skrivna lagen skulle j�mkas med. Senare anv�nde borgerliga sociologer, som t.ex. Spencer, doktrinen om den sociala organismen f�r att dra de mest konservativa slutsatser. Men den doktor i medicin som vi citerar var f�rst och fr�mst en reformv�n. Han studerade "den sociala kroppen" och syftade till en social omvandling, eftersom endast "samh�llsfysiologi" och "den hygien" som �r n�ra f�rbunden med den, tillhandah�ll "de positiva grundvalar, p� vilka det �r m�jligt att bygga ett system f�r social organisation som kr�vs av det nuvarande tillst�ndet i den civiliserade v�rlden." Men uppenbarligen gav inte samh�llsfysiologi och hygien s� mycket br�nsle till f�rfattarens reformerande fantasi, ty till sist fann han sig tvingad att v�nda sig till doktorerna, d.v.s. till personer som sysslade med individuella organismer, och bad dem att ge samh�llet "i form av en hygienisk f�reskrift" ett "system f�r samh�llelig organisation".
Denna uppfattning om "samh�llsfysik" idisslades - eller om ni f�redrar det, utvecklades - senare av Auguste Comte i hans olika arbeten. H�r �r vad han sade om samh�llsvetenskap i sin ungdom, n�r han skrev i den saint-simonistiska Producteur:
"Sociala fenomen, som �r m�nskliga fenomen, borde utan tvivel h�nf�ras till fysiologiska fenomen. Men fast�n samh�llsfysiken m�ste ta sin utg�ngspunkt i - och st� i st�ndig kontakt med - den individuella fysiologin borde den icke desto mindre unders�kas och utvecklas som en helt s�rskild vetenskap: ty olika m�nskliga generationer p�verkar successivt varandra. Om vi stannar vid en rent fysiologisk st�ndpunkt, kan vi inte riktigt studera detta inflytande: likv�l borde v�rderingen d�rav inta den fr�msta platsen i samh�llsfysiken."[57*]
Nu kan man se vilka hoppl�sa sj�lvmots�gelser de st�r inf�r som betraktar samh�llet fr�n denna synvinkel.
Eftersom "samh�llsfysik" har den individuella fysiologin som sin "utg�ngspunkt" bygger den f�rst och fr�mst p� rent materialistisk grund: i fysiologin finns ingen plats f�r en idealistisk syn p� tingen. Men samma samh�llsfysik skulle fr�mst syssla med att v�rdera den ena generationens successiva inflytande p� n�sta. Den ena generationen p�verkar den f�ljande och �verf�r till den b�de den kunskap den �rvt fr�n f�reg�ende generationer och den kunskap den sj�lv f�rv�rvade. "Samh�llsfysiken" unders�ker d�rf�r den m�nskliga artens utveckling ur den synvinkel som anger kunskapens och "upplysningens" (lumi�res) utveckling. Detta �r redan den rent idealistiska uppfattningen fr�n 1700-talet: t�nkandet styr v�rlden. Efter att p� Comtes inr�dan ha "n�ra f�rbundit" denna idealistiska synpunkt med individualfysiologins rent materialistiska st�ndpunkt, visar det sig att vi �r dualister av renaste vatten, och inget �r l�ttare �n att sp�ra denna dualisms skadliga inflytande p� de sociologiska uppfattningar som t.o.m. hyses av samme Comte. Men inte nog d�rmed. T�nkarna p� 1700-talet lade m�rke till att det i kunskapens utveckling f�religger en viss lagbundenhet. Comte h�vdade best�mt synpunkten och sk�t den �k�nda lagen om tre stadier i f�rgrunden: teologisk, metafysisk och positiv.
Men varf�r passerar kunskapen i sin utveckling just dessa tre stadier? Det �r det m�nskliga medvetandets natur, svarar Comte: "Genom sin natur (par sa nature) genomg�r det m�nskliga medvetandet varhelst det �r i verksamhet tre olika teoretiska f�rh�llanden."[58*] Utomordentligt; men f�r att studera denna "natur" m�ste vi v�nda oss till individualfysiologin och den ger oss inte n�gon utt�mmande f�rklaring; och vi m�ste �ter h�nvisa till f�reg�ende "generationer" - och "generationerna" f�r oss p� nytt tillbaka till "naturen". Det kallas en vetenskap, men det finns inte ett sp�r av vetenskap i den: det finns bara en �ndl�s r�relse runt i en ond cirkel.
V�ra egna, f�rment originella, "subjektiva" samh�llsvetare delar helt och fullt de franska utopisternas uppfattning fr�n tjugotalet.
"Medan jag fortfarande stod under Noshins inflytande", ber�ttar herr Michailovskij om sig sj�lv, "och delvis under hans v�gledning, intresserade jag mig f�r gr�nserna mellan biologi och sociologi och m�jligheten att sammanj�mka dem ... Jag kan inte nog h�gt skatta den f�rdel jag hade av att bekanta mig med Noshins tankar: men icke desto mindre fanns det mycket i dem som var oriktigt, delvis d�rf�r att de fortfarande bara utvecklades av Noshin sj�lv och delvis p� grund av hans begr�nsade kunskaper p� naturvetenskapernas omr�de. I realiteten fick jag bara fr�n Noshin en impuls i en viss riktning, men det var en stark, avg�rande och v�lg�rande impuls. Utan att t�nka p� n�got s�rskilt studium av biologin, l�ste jag en hel del p� Noshins f�rslag och s� att s�ga i enlighet med hans testamente. Denna nya inriktning i mitt studium kastade ett originellt och h�gst intressev�ckande ljus p� det avsev�rda - om �n oordnat och i viss m�n helt v�rdel�st - material, b�de vad g�ller fakta och id�er, som jag tidigare hade lagrat upp."[59*]
Noshin har beskrivits av hr Michailovskij i dennes skisser Under tiden under namn av Burchartsev. Burchartsev "dr�mde om att reformera samh�llsvetenskaperna med hj�lp av naturvetenskapen och hade redan utarbetat en omfattande plan i det syftet." Metoderna f�r denna reformverksamhet framg�r av f�ljande. Burchartsev f�retar sig att fr�n latin till ryska �vers�tta en st�rre uppsats om zoologi och f�rser �vers�ttningen med sina egna fotnoter, vari han vill "innefatta resultaten av allt sitt oberoende arbete", emedan han till dessa fotnoter l�gger nya fotnoter av "sociologisk" karakt�r. Hr Michailovskij bekantar tillm�tesg�ende nog l�saren med en s�dan fotnot av det andra slaget: "Allm�nt talat kan jag inte i mina till�gg till Van der Heven g� alltf�r l�ngt i teoretiska diskussioner och slutsatser r�rande till�mpningen av alla dessa rent anatomiska fr�gor f�r att l�sa sociala och ekonomiska fr�gor. D�rf�r f�ster jag p� nytt bara l�sarens uppm�rksamhet p� det faktum att hela min anatomiska och embryologiska teori har som sitt huvudsakliga syfte att uppt�cka lagarna f�r samh�llets fysiologi och d�rf�r kommer alla mina senare arbeten att grunda sig p� de vetenskapliga uppgifter som framl�ggs av mig i denna bok."[60*]
Anatomisk och embryologisk teori "har som sitt huvudsyfte att uppt�cka lagarna f�r samh�llets fysiologi"! Det �r mycket klumpigt formulerat, men �r icke desto mindre mycket karakteristiskt f�r de utopiska samh�llsvetarna. Han konstruerar en anatomisk teori med vars hj�lp han syftar till att f�reskriva ett antal "hygieniska f�reskrifter" f�r det samh�lle som omger honom. Till s�dana f�reskrifter begr�nsar sig hans sociala "fysiologi". Buchartsevs sociala "fysiologi" �r str�ngt taget inte "fysiologi" utan "hygien", vilket vi redan bekantat oss med: inte en vetenskap om vad som �r, utan en vetenskap om vad som borde vara, p� grundvalen ... av samme Burchartsevs "anatomiska och embryologiska teori".
Fast�n Burchartsev har kopierats efter Noshin, representerar han icke desto mindre i viss m�n produkten av hr Michailovskijs artistiska och skapande arbete (d.v.s. i den m�n man kan tala om artistiskt arbete i samband med de ovan omtalade skisserna). F�ljaktligen kanske inte hans klumpiga fotnot existerat i verkligheten. I s� fall �r den desto mer karakteristisk f�r hr Michailovskij, som omtalar den med stor respekt.
"Jag r�kade icke desto mindre i litteraturen tr�ffa p� den direkta �terspeglingen av min of�rgl�mlige v�n och l�rares id�er", s�ger Tiomkin i vars namn framst�llningen sker. Hr Michailovskij �terspeglade och �terspeglar fortfarande Buchartsev-Noshins id�er.
Hr Michailovskij har sin egen "formel f�r framsteg". Den formeln h�vdar:
"Framsteg �r det gradvisa fram�tskridandet mot individens integritet, mot st�rsta m�jliga och mest m�ngfaldiga arbetsdelning mellan organen och minsta m�jliga arbetsdelning mellan m�nniskor. Allt som h�mmar denna r�relse �r omoraliskt, or�ttf�rdigt, skadligt och of�rnuftigt. Bara det �r moraliskt, r�ttf�rdigt, f�rnuftigt och nyttigt som minskar samh�llets heterogenitet och d�rigenom �kar de individuella medlemmarnas heterogenitet."[61*]
Vilken kan vara den vetenskapliga inneb�rden i denna formel? F�rklarar den samh�llets historiska fram�tskridande? Talar den om hur fram�tskridandet �gde rum och varf�r det skedde p� det ena s�ttet och inte p� det andra? Inte p� n�got s�tt: och dess "huvudsyfte" �r inte alls detta. Den talar inte om hur historien gick fram�t utan hur det borde ha g�tt fram�t f�r att f�rtj�na Michailovskjis gillande. Det �r en "hygienisk f�reskrift" som uppfunnits av en utopist p� basis av "exakta unders�kningar av den organiska utvecklingens lagar". Det �r just vad den saint-simonistiske doktorn letade efter.
"Vi har sagt att ett uteslutande bruk av den objektiva metoden i sociologin, skulle vara detsamma som att - om det vore m�jligt - ligga ihop arsjin och pund.[62*]: av vilket f�r �vrigt inte f�ljer att den objektiva metoden helt och h�llet b�r avf�ras fr�n unders�kningsomr�det, utan att den h�gsta kontrollen m�ste ut�vas av den subjektiva metoden."[63*]
"Unders�kningsomr�det" �r just "fysiologin" om det efterstr�vade samh�llet, utopins omr�de. Naturligtvis underl�ttar anv�ndningen av "den subjektiva metoden" v�ldig mycket "forskarens" arbete. Men den anv�ndningen grundar sig alls icke p� n�gra "lagar", utan p� den "charmerande fantasins h�nryckning;[26] var och en som en g�ng gett efter f�r den, kommer aldrig att v�nda sig ens mot anv�ndningen av b�da metoderna, subjektiv och objektiv, p� ett och samma "omr�de" - f�rvisso med olika grad av ber�ttigande - �ven om en s�dan metodf�rvirring i verkligheten inneb�r att "summera arsjiner och pund".[64*]
Materialisterna p� 1700-talet var fast �vertygade om att de hade lyckats tilldela idealismen n�dast�ten. De betraktade den som en antikverad och helt gl�md teori. Men reaktionen mot materialismen b�rjade redan vid slutet p� detta �rhundrade och under f�rsta h�lften av 1800-talet hamnade materialismen sj�lv i det l�get att det var ett system som alla ans�g vara antikverat och begravt en g�ng f�r alla. Idealismen �terf�ddes inte bara, utan undergick ocks� en of�rutsedd och verkligt gl�nsande utveckling. Det f�rel�g naturligtvis l�mpliga sociala orsaker till detta: men h�r ska vi inte ber�ra dessa, utan vi ska bara unders�ka huruvida 1800-talets idealism hade n�gra f�rdelar gentemot den f�reg�ende epokens materialism och vari dessa f�rdelar bestod.
Fransk materialism uppvisade en f�rv�nande och i dag knappt fattbar svaghet s� snart den st�tte p� fr�gor om utveckling i naturen och historien. L�t oss som exempel ta m�nniskans ursprung. Fast�n uppfattningen om en gradvis utveckling av denna art inte tycktes materialisterna "mots�gande", ans�g de icke desto mindre att en s�dan "gissning" var h�gst osannolik. F�rfattarna till Syst�me de la nature (se del I, kap. 6) s�ger att om n�gon skulle v�nda sig mot en s�dan hypotes, om n�gon skulle protestera mot att "naturen fungerar med hj�lp av ett visst antal allm�nna och orubbliga lagar" - och tillade att "m�nniskan, fyrfotadjuret, fisken, insekten, plantan o.s.v. existerar fr�n tidens begynnelse och f�rblir f�r alltid desamma" - skulle "de inte ha n�got att inv�nda". De skulle endast anm�rka att ocks� en s�dan uppfattning inte heller mots�ger de sanningar de presenterat. "M�nniskan kan inte rimligtvis veta allt: hon kan inte k�nna till sitt ursprung" - det �r allt som f�rfattarna till Syst�me de la nature till sist har att s�ga om denna viktiga fr�ga.
Helvetius tycks mera sympatiskt inst�lld till id�n om m�nniskans gradvisa utveckling. "Materien �r evig, men dess former f�r�nderliga", anm�rker han och p�minner om att ocks� i dag f�r�ndras den m�nskliga naturen under klimatets inflytande.[65*] Han ans�g t.o.m. att alla djurarter allm�nt talat var f�r�nderliga. Men denna riktiga id� formulerades mycket egendomligt av honom. Enligt hans syns�tt f�ljde det att orsakerna till "olikheten" mellan de olika djurarterna och v�xterna antingen l�g i egenskaperna hos just deras "embryon" eller i skillnader i deras milj�, skillnader i deras "fostran".[66*]
S�ledes utesluter �rftlighet mutabilitet och omv�nt. Om vi accepterar teorin om mutabilitet, m�ste vi som en f�ljd f�ruts�tta att det under l�mpliga omst�ndigheter kan uppkomma vilket djur eller vilken v�xt som helst fr�n varje givet "embryo": fr�n ett ekembryo t.ex. en oxe eller en giraff. Naturligtvis kan en s�dan "hypotes" inte kasta n�got ljus �ver fr�gan om arternas uppkomst och Helvetius, som en g�ng behandlat den i f�rbig�ende, �terv�nde aldrig till den.
Precis lika d�ligt var de franska materialisterna i st�nd att f�rklara den sociala utvecklingens fenomen. De olika systemen av "lagstiftning" framstod f�r dem endast som en produkt av "lagstiftares" medvetna, skapande verksamhet; de olika religi�sa systemen som en produkt av pr�sters slughet o.s.v.
Denna den franska materialismens of�rm�ga inf�r fr�gor om utvecklingen i natur och historia, gjorde dess filosofiska inneh�ll mycket magert. I sin naturuppfattning begr�nsades detta inneh�ll till att bek�mpa den ensidiga uppfattning om materien som dualisterna hyste. I sin uppfattning om m�nniskan begr�nsade den sig till att i det o�ndliga upprepa och i n�gra fall variera Lockes princip att det finns inga medf�dda id�er. Hur v�rdefull �n en s�dan upprepning var f�r att bek�mpa urmodiga moraliska och politiska teorier, kunde den inte f� n�got allvarligt vetenskapligt v�rde, s�vida inte materialisterna lyckades till�mpa sin uppfattning p� f�rklaringen av m�nsklighetens andliga utveckling. Vi har redan tidigare sagt, att vissa mycket anm�rkningsv�rda f�rs�k gjordes i denna riktning av de franska materialisterna (d.v.s. f�r att vara precis, av Helvetius), men att de slutade med misslyckande (och om de hade lyckats skulle den franska materialismen ha visat sig vara mycket stark i fr�gan om utvecklingen). Materialisterna tog i sin historieuppfattning upp en rent idealistisk st�ndpunkt - att t�nkandet styr v�rlden. Bara ibland och mycket s�llan, br�t materialismen in i deras historiska resonemang, i form av anm�rkningar som att n�gon f�rlupen atom - som tog sig in i huvudet p� "lagstiftaren" och hos honom orsakade n�gon st�rning i hj�rnfunktionerna - kunde �ndra historiens g�ng under stora tidsepoker. En s�dan materialism var v�sentligen fatalism och l�mnade ingen plats f�r att f�rutse h�ndelser, d.v.s. f�r den medvetna historiska verksamheten hos t�nkande individer.
Det �r d�rf�r inte f�rv�nande, att denna doktrin f�r duktiga och beg�vade m�nniskor, som inte hade dragits in i de sociala krafternas kamp d�r materialismen hade varit ett fruktansv�rt teoretiskt vapen f�r den yttersta v�nsterns parti, f�ref�ll torr, dyster, melankolisk. Detta var det s�tt som t.ex. Goethe talade om dem p�.[27] F�r att denna f�rebr�else inte l�ngre skulle ha ber�ttigande m�ste materialismen �verge sitt torra och abstrakta t�nkande och s�ka f�rst� och f�rklara "det verkliga livet" - den sammansatta och m�ngskiftande kedjan av konkreta fenomen - fr�n sin egen synvinkel. Men i sin d�varande form var den of�rm�gen att l�sa denna stora uppgift, och i st�llet �vertogs den av den idealistiska filosofin.
Den huvudsakliga och slutliga l�nken i utvecklingen av denna filosofi var Hegels system: d�rf�r ska vi huvudsakligen tala om detta system i v�r framst�llning.
Hegel kallade de t�nkares uppfattning metafysisk - oberoende av om de var materialister eller idealister - som inte f�rstod fenomens utvecklingsprocess och som med eller mot sin vilja inf�r sig sj�lva eller andra framst�llde tingen som f�rbenade, isolerade, of�rm�gna att �verg� i varandra. Mot den uppfattningen st�llde han dialektiken som just studerar fenomenen i deras utveckling och f�ljaktligen i deras v�xelverkan.
Enligt Hegel �r dialektiken en princip f�r allt liv. Det �r ofta man tr�ffar m�nniskor som efter att ha framst�llt n�got abstrakt p�st�ende villigt medger att de kanske misstar sig, och att m�jligen den precis motsatta st�ndpunkten �r den riktiga. Det �r v�luppfostrade m�nniskor som till fingerspetsarna �r uppfyllda av "tolerans": lev och l�t leva, s�ger de till sitt intellekt. Dialektiken har ingenting gemensamt med den skeptiska tolerans som m�nnen av v�rld omfattar, men den vet ocks� hur man kan f�rena direkt motsatta abstrakta p�st�enden. M�nniskan �r d�dlig, s�ger vi och ser p� d�den som n�got som �r rotat i yttre tillf�lligheter och helt fr�mmande f�r den levande m�nniskans natur. D�rav f�ljer att m�nniskan har tv� kvaliteter: f�rst att vara levande och f�r det andra att ocks� vara d�dlig. Men vid en n�rmare unders�kning visar det sig att livet redan i sig rymmer fr�et till d�den och att i allm�nhet varje f�reteelse �r mots�gande i den meningen att det ur sig sj�lv utvecklar de element som f�rr eller senare kommer att g�ra slut p� dess existens och omvandla den till sin motsats. Allt flyter, allt f�r�ndras; och det finns ingen kraft som �r i st�nd att h�lla tillbaka detta st�ndiga fl�de eller hejda den eviga r�relsen. Det finns ingen kraft som �r i st�nd att mots�tta sig f�reteelsernas dialektik. Goethe personifierar dialektiken i form av en ande:[28]
In Lebensfluthen, im Thatensturm
Wall' ich auf und ab,
Webe hin und her!
Geburt und Grab,
Ein ewiges Meer,
Ein wechselnd Leben,
Ein gl�hend Leben,
So schaff' ich am sausenden Webstuhl der Zeit.
Und wirke der Gottheit lebendiges Kleid.
I ett s�rskilt �gonblick befinner sig en kropp i r�relse p� en s�rskild punkt, men befinner sig samtidigt p� en annan punkt, ty om den endast befann sig p� denna punkt, skulle den vara or�rlig. Varje r�relse �r en dialektisk process, en levande mots�ttning och eftersom det inte finns ett enda naturfenomen f�r vars f�rklaring vi i det l�nga loppet inte m�ste h�nvisa till r�relsen, m�ste vi inst�mma med Hegel, som sade att dialektiken �r sj�len i varje vetenskaplig insikt. Och det g�ller inte bara insikt om naturen. Vilken �r t.ex. inneb�rden i den gamla lagen: summum jus, summa injuria? Inneb�r den att vi handlar mest lagligt d� vi, efter att ha gett v�rt erk�nnande �t lagen, samtidigt ger ett erk�nnande �t lagl�sheten? Nej, detta �r bara tolkningen f�r "det ytliga t�nkandet, d�rars insikt". T�nkespr�ket inneb�r att varje abstrakt r�ttvisa, som f�rs till sin logiska h�jdpunkt, omvandlas till or�ttvisa d.v.s. till sin egen motsats. Shakespeares K�pmannen i Venedig tj�nar som ett belysande exempel p� detta. Tag en titt p� ekonomiska f�reteelser. Vilken blir den logiska h�jdpunkten p� "fri konkurrens"? Varje kapitalist efterstr�var att sl� sina konkurrenter och bli ende herre p� marknaden. Och sj�lvfallet intr�ffar det ofta att en Rotschild eller en Vanderbilt lyckas med att uppfylla sin ambition. Men det visar att fri konkurrens leder till monopol, d.v.s. till konkurrensens motsats, allts� till sin egen motsats. Eller se vilken slutpunkt den s� kallade arbetsprincipen f�r egendom - som lovprisas av v�ra narodniker - leder till. Endast det tillh�r mig som har skapats genom mitt arbete. Ingenting kan vara r�ttvisare �n det. Och det �r inte mindre r�ttvist, att jag anv�nder det jag har skapat enligt min egen �nskan: jag anv�nder det sj�lv eller byter det mot n�got annat, som jag av n�gon anledning beh�ver b�ttre. Det �r d� lika r�tt, att jag g�r bruk av det ju skaffat mig genom byte - �terigen enligt egen �nskan - som jag finner b�st, trevligast och mest f�rdelaktigt. L�t oss nu antaga att jag har s�lt produkten av mitt arbete f�r pengar och anv�nt pengarna f�r att anst�lla en arbetare, d.v.s. jag har k�pt n�gon annans arbetskraft. Efter att ha dragit f�rdel av denne andres arbetskraft, visar det sig att jag �r �gare av ett v�rde som �r avsev�rt st�rre �n det v�rde jag lade ned p� k�pet. Detta �r � ena sidan helt r�tt, ty vi har redan insett att jag n�r allt kommer omkring kan anv�nda vad jag skaffat genom byte p� det s�tt som �r b�st och mest f�rdelaktigt f�r mig: och � andra sidan �r det mycket or�tt, ty jag till�gnar mig en annans arbete och f�rnekar d�rigenom den princip som l�g till grund f�r min uppfattning om r�ttvisa. Den egendom jag f�rv�rvat genom mitt personliga arbete, skapar �t mig den egendom som skapats genom en annans arbete. Summum jus, summa injuria. Och s�dan or�ttvisa framtr�der genom ekonomins sj�lva natur hos n�stan varje v�lb�rgad hantverkare och rik bonde.[67*]
Och p� s� vis omvandlas varje f�reteelse genom verksamheten hos just de krafter som betingar dess existens oundvikligen f�rr eller senare till sin egen motsats.
Vi har sagt att den tyska idealistiska filosofin betraktade alla f�reteelser ur synpunkten av deras utveckling och att detta �r inneb�rden i att betrakta dem dialektiskt. Det m�ste anm�rkas att metafysikerna vet att f�rvandla sj�lva doktrinen om utvecklingen. De h�vdar att vare sig i naturen eller i historien f�rekommer det n�gra spr�ng. N�r de talar om n�gon f�reteelses eller samh�llsinstitutions ursprung, framst�ller de det hela som att denna f�reteelse eller institution en g�ng i tiden var mycket liten, helt om�rklig och att den sedan v�xte fram. N�r det �r fr�gan om att f�rinta den ena eller andra f�reteelsen och institutionen, f�ruts�tter de � andra sidan dess gradvisa minskning som forts�tter fram till den punkt d� f�reteelsen blir helt om�rklig p� grund av dess mikroskopiska dimensioner. En utveckling som uppfattas p� detta s�tt f�rklarar absolut ingenting; den f�ruts�tter existensen av det fenomen som den ska f�rklara och r�knar bara med de kvantitativa f�r�ndringar som �ger rum i f�reteelsen. �verh�gheten f�r det metafysiska t�nkes�ttet var en g�ng s� stort i naturvetenskapen, att m�nga naturvetenskapsm�n inte kunde f�rest�lla sig utvecklingen p� annat s�tt �n just i form av en gradvis �kning eller minskning av storleken hos det f�rem�l som unders�ktes. Fast�n man redan p� Harveys tid hade insett, att "allt levande utvecklas ur �gget" f�rbands uppenbarligen ingen exakt uppfattning med en dylik utveckling ur �gget och uppt�ckten av s�descellen tj�nade omedelbart som ett tillf�lle f�r att utveckla en teori, enligt vilken det redan i s�descellen f�rel�g ett f�rdigt, fullst�ndigt utvecklat men mikroskopiskt litet djur, s� att all dess "utveckling" bestod av tillv�xt. Vissa l�rda herrar, bland dem m�nga ber�mda europeiska, evolution�rt sinnade samh�llsvetare, betraktade fortfarande "utvecklingen" av, l�t oss s�ga, politiska institutioner p� just detta s�tt: historien tar inga spr�ng: va piano ...
Tysk idealistisk filosofi revolterade p� ett avg�rande s�tt mot en s�dan missbildad utvecklingsuppfattning. Hegel f�rl�jligade den bitande och visade oveders�gligt att b�de i natur och samh�lle utg�r just spr�ng ett lika v�sentligt inslag i utvecklingen som den gradvisa tillv�xten. "F�r�ndringar i tillvaron", s�ger han, "best�r inte bara i det faktum, att en kvantitet �verg�r i en annan kvantitet, utan ocks� i att kvalitet �verg�r i kvantitet och omv�nt. Varje omvandling av det senare slaget utg�r ett avbrott i det gradvisa (ein Abbrechen des Allm�hlichen) och ger fenomenet en ny aspekt, kvalitativt skild fr�n den f�reg�ende. S�ledes blir vatten n�r det kyls h�rt, inte gradvis ... utan helt pl�tsligt; sedan det kylts ned till fryspunkten, kan det �nnu f�rbli en v�tska om det befinner sig i ett stilla tillst�nd, och d�r �r den minsta p�verkan �r tillr�cklig f�r att vattnet pl�tsligt ska blir h�rt ... I de moraliska fenomenens v�rld ... �ger samma f�r�ndringar fr�n kvantitet till kvalitet rum och olikheter i kvalitet grundar sig ocks� d�r p� olikheter i kvantitet. S�ledes utg�r en smula mindre, en smula mer den gr�ns bortom vilken l�ttsinnet upph�r och det framtr�der n�got helt annat, brottslighet ... S� f�r ocks� stater - om vi bortser fr�n alla andra f�rh�llanden - helt olika kvalitativ karakt�r enbart till f�ljd av olikheter i deras storlek. Olika lagar och en olikartad f�rfattning f�r helt olika betydelse med utbredningen av en stats territorium och dess medborgares antal."[68*]
Moderna naturvetenskapsm�n vet mycket v�l hur ofta f�r�ndringar i kvantitet leder till f�r�ndringar i kvalitet. Varf�r �stadkommer en del av solens spektrum hos oss f�rnimmelsen r�d f�rg, en annan gr�n o.s.v.? Fysiken svarar h�r att det hela beror p� antalet sv�ngningar hos partiklarna i etern. Man vet att antalet �r olika f�r varje f�rg i spektrat, som str�cker sig fr�n r�tt till violett. Men inte nog d�rmed. V�rmeintensiteten i spektrat �kar i proportion till avst�ndet fr�n det r�da bandets yttre gr�ns och n�r sin h�gsta punkt p� ett litet avst�nd d�rifr�n, d� det f�rsvinner ur spektrat. D�rav f�ljer att det i spektrat finns str�lar av ett speciellt slag, som inte avger ljus utan endast v�rme. Fysiken s�ger ocks� i detta fall att str�larnas kvalitet f�r�ndras som en f�ljd av f�r�ndringar i antalet sv�ngningar hos partiklarna i etern.
Men det stannar inte ens vid det. Solens str�lar har en viss kemisk verkan, vilket t.ex. framg�r av f�rem�ls blekning i solen. Vad som skiljer de violetta och de s� kallade ultravioletta str�larna, som hos oss inte framkallar n�gon ljusf�rnimmelse, �r den st�rre kemiska potensen. Skillnaden i kemisk verkan f�r de olika f�rklaringar l�ter sig �n en g�ng endast f�rklaras med kvantitativa skillnader i partiklarnas sv�ngningar i etern: kvantitet �verg�r i kvalitet.
Kemin bekr�ftar samma uppfattning. Ozon har andra egenskaper �n vanligt oxygen. Varifr�n h�rleder sig skillnaden? I ozonens molekyl finns det ett annat antal atomer �n i den vanliga oxygenens molekyl. L�t oss ta tre kolv�tef�reningar: CH4 (sumpgas), C2H6 (dimetyl) och C3H8 (metyl-etyl). Alla tre �r sammansatta enligt formeln: n atomer kol och 2n + 2 atomer v�te. Om n �r ett, erh�ller vi sumpgas; om n �r 2, f�r vi dimetyl; om n �r 3, f�r vi metyl-etyl. P� detta s�tt bildas hela serier, vars betydelse varje kemist kan redog�ra f�r; och alla dessa serier bekr�ftar utan undantag de gamla dialektiska idealisternas princip att kvantitet sl�r �ver i kvalitet.
Nu har vi l�rt k�nna de grundl�ggande s�rskiljande dragen i det dialektiska t�nkandet, men l�saren k�nner sig inte till freds. Men var �r den ber�mda triaden, fr�gar han, den triad som �r - vilket �r v�lbekant - hela k�rnan i den hegelska dialektiken? Vi m�ste be om urs�kt, k�re l�sare, men vi omtalar inte triaden av den enkla anledningen, att den inte alls spelar den roll i Hegels verk som tillskrivs den av m�nniskor som inte har den ringaste uppfattning om denne t�nkares filosofi och som har studerat den i hr Spasovitjs "handbok f�r kriminalr�tt".[69*] Uppfyllda av helig enfald, �r dessa l�ttsinniga m�nniskor �vertygade om att de tyska idealisternas hela diskussion begr�nsade sig till h�nvisningar till triaden; att vilka teoretiska sv�righeter den gamle mannen �n st�tte p�, l�t han andra rannsaka sina stackars "oupplysta" hj�rnor medan han med ett lugnt leende omedelbart byggde upp en syllogism: alla f�reteelser upptr�der enligt en triad; jag har h�r en f�reteelse, f�ljaktligen skal jag v�nda mig till triaden.[69a*] Det �r helt enkelt d�raktigt struntprat, som en av Karonins figurer formulerar det, eller �vernaturligt dumt struntprat, om man f�redrar Sjedrins formulering. Inte p� ett enda st�lle i de aderton banden av Hegels arbeten spelar "triaden" en roll som argument, och var och en som �r det minsta bekant med hans filosofiska l�ra vet att den inte kunde spela en s�dan roll. Hos Hegel har triaden samma betydelse som den tidigare hade hos Fichte, vars filosofi �r v�sentligen skild fr�n den hegelska. Uppenbarligen kan endast grov okunnighet anse det grundl�ggande s�rdraget i ett filosofiskt system det som minst g�ller f�r tv� helt olika system.
Vi �r ledsna �ver att triaden har dragit oss bort fr�n v�r framst�llning: men efter att ha tagit upp det hela, m�ste vi komma fram till en slutsats. L�t oss allts� unders�ka vad det �r f�r slags f�gel.
Varje f�reteelse, som utvecklas till sin yttersta punkt, omvandlas till sin motsats; men med det att den nya f�reteelsen, som �r den f�rstas motsats, ocks� i sin tur omvandlas till sin egen motsats, b�r den tredje utvecklingsfasen en formell likhet med den f�rsta. L�t oss f�r tillf�llet l�mna fr�gan om i vilken utstr�ckning ett s�dant utvecklingsf�rlopp motsvarar verkligheten: l�t oss f�r diskussionens skull medge att de misstog sig som ans�g att detta inte helt och h�llet motsvarar verkligheten. I vilket fall som helst �r det dock uppenbart att "triaden" endast f�ljer ur en av Hegels principer: den tj�nar inte p� minsta s�tt som hans huvudsakliga princip. Det �r en mycket viktig skillnad, ty om triaden hade upptr�tt som huvudprincip, kunde de som tillskriver den en s� viktig roll verkligen s�ka skydd under dess "auktoritet"; men eftersom den inte spelar n�gon s�dan roll �r m�jligen de enda som kan g�mma sig bakom den dem som man brukar s�ga om, "dit man g�rna vill, men vet ej var".
Naturligtvis skulle inte l�get f�r�ndras det minsta - utan att g�mma sig bakom "triaden" - om dialektikerna "vid minsta fara" s�kte skydd bakom "auktoriteten" hos principen att varje fenomen omvandlas till sin egen motsats. Men de har inte heller upptr�tt p� detta s�tt och de gjorde inte det, d�rf�r att den n�mnda principen alls icke utt�mmer deras uppfattningar om f�reteelsernas utveckling. De sade d�rut�ver t.ex. att i utvecklingsprocessen sl�r kvantitet �ver i kvalitet och kvalitet sl�r �ver i kvantitet. F�ljaktligen m�ste de ta h�nsyn till utvecklingens b�de kvantitativa och kvalitativa sida; och detta f�ruts�tter en uppm�rksam inst�llning till processens faktiska f�rlopp i det levande livet; och det inneb�r i sin tur att de inte n�jer sig med abstrakta slutsatser ur abstrakta principer - eller f�r i vilket fall som helst inte sl� sig till ro med s�dana slutsatser, om de vill h�lla fast vid sin v�rlds�sk�dning.
"P� varje sida i sina verk framh�vde Hegel st�ndigt och outtr�ttligt att filosofin �r identisk med totaliteten av erfarenhetsr�n, att filosofin inte har behov av n�got s� mycket som att tr�nga in i de empiriska vetenskaperna ... Materiella fakta utan teori har bara en relativ betydelse, teori utan materiella fakta �r ett rent inbillningsfoster ... Filosofi �r den medvetenhet vid vilken de empiriska vetenskaperna f�r relativ betydelse i f�rh�llande till sig sj�lva. Den kan inte vara n�got annat."
Det �r den uppfattning om den teoretiske forskarens uppgift som Lassalle h�mtade ur den hegelianska filosofins l�rosatser:[70*] filosofer m�ste vara specialister i de vetenskaper som de vill hj�lpa till "sj�lvmedvetande". Det tycks vara ett ordentligt avst�nd mellan specialunders�kningen av ett �mne och tankl�st prat till f�rm�n f�r "triaden". Och det �r ingen mening att s�ga, att Lassalle inte var en "verklig" hegelian, att han tillh�rde "v�nstern" och skarpt f�rebr�dde "h�gern" f�r att enbart syssels�tta sig med abstrakta tankekonstruktioner. Mannen talar n�mligen utan omsvep om att han l�nat sin uppfattning direkt fr�n Hegel.
Men n�gon kanske ocks� vill utd�ma de bevis som f�rfattaren till De f�rv�rvade r�ttigheternas system l�gger fram, just som man i en domstol utd�mer sl�ktingars vittnesm�l. Vi ska inte dra fram argument och g� i svarom�l i det avseendet; vi ska i st�llet kalla som vittne en helt utomst�ende person, f�rfattaren till Skisser �ver den gogolska perioden. Vi ber om uppm�rksamhet: vittnet kommer att tala l�nge och vanligtvis klokt.
"Vi f�ljer Hegel lika litet som vi f�ljer Descartes eller Aristoteles. Hegel tillh�r nu den f�rg�ngna historien; det nuvarande har sin egen filosofi och ser klart bristerna i det hegelska systemet. Det m�ste emellertid medges, att de principer som framf�rdes av Hegel faktiskt l�g mycket n�ra sanningen och denne t�nkare blottlade vissa sidor av sanningen med en i sanning f�rv�nande kraft. Av dessa sanningar m�ste uppt�ckten av vissa gottskrivas Hegel personligen; andra tillh�r inte uteslutande hans system, de tillh�r den tyska filosofin i sin helhet fr�n Kants och Fichtes tid; men ingen hade f�re Hegel formulerat dem s� klart och uttryckt dem med s�dan kraft som fallet var i hans system.
F�rst ska vi peka p� den h�gst fruktbara princip som ligger under hela fram�tskridandet och som s� skarpt och lysande skiljer tysk filosofi i allm�nhet och det hegelska systemet i synnerhet fr�n de hycklande och mesiga uppfattningar som f�rh�rskade vid denna tid (b�rjan av 1800-talet) bland fransm�nnen och engelsm�nnen: 'Sanningen �r t�nkandets h�gsta m�l; s�k sanningen ty i sanningen ligger det goda; vilken sanningen �n m� vara, �r den alltid b�ttre �n det falska; t�nkarens f�rsta plikt �r att inte dra sig f�r n�gra som helst resultat; han m�ste vara beredd att offra sina mest omhuldade uppfattningar f�r sanningen. Misstag �r k�llan till all underg�ng; sanningen �r det h�gsta goda och k�llan till allt annat gott.' F�r att riktigt kunna v�rdera den yttersta betydelsen av detta krav som �r gemensamt f�r den tyska filosofin i sin helhet sedan Kant, men formulerat med s�rskild kraft av Hegel, m�ste man komma ih�g vilka egendomliga och sn�va begr�nsningar som t�nkare inom andra skolor under perioden lade p� sanningen. De b�rjade filosofera endast f�r att 'r�ttf�rdiga sina omhuldade uppfattningar', d.v.s. de s�kte inte sanningen, utan st�d f�r sina f�rdomar. Var och en tog av sanningen vad som passade honom och tillbakavisade varje sanning som misshagade honom och medgav �ppet att ett gynnsamt misstag passade honom b�ttre �n opartisk sanning. De tyska filosoferna (s�rskilt Hegel) kallade detta s�tt att s�ka inte sanningen utan bekr�ftelse p� gynnsamma f�rdomar f�r 'subjektivt t�nkande'," (Himmel och pannkaka! �r detta kanske orsaken till att v�ra subjektiva t�nkare kallade Hegel f�r en skolastiker! - F�rf.) "att filosofera f�r personligt n�je och inte f�r det vitala behovet av sanning. Hegel f�rd�mde skarpt s�dant l�ttsinnigt och f�rd�rvligt tidsf�rdriv" (Lyssna noga!) "Som en n�dv�ndig f�rsiktighets�tg�rd mot tendenser att avvika fr�n sanningen i syfte att underbl�sa personliga �nskningar och f�rdomar, lade Hegel fram sin ber�mda 'dialektiska tankemetod'. Det v�sentliga i denna metod best�r i att t�nkaren inte f�r n�ja sig med n�gon som helst positiv slutsats, utan m�ste utr�na om det objekt han unders�ker inneh�ller egenskaper och krafter, som �r motsatta de som f�rem�let uppvisade vid f�rsta p�seendet. S�ledes tvingades t�nkaren unders�ka f�rem�let fr�n alla sidor och sanningen framtr�dde f�r honom endast som en f�ljd av en konflikt mellan alla t�nkbara motsatta uppfattningar. S� sm�ningom och som ett resultat av denna metod, ersattes den tidigare ensidiga uppfattningen om f�rem�let med en fullst�ndig och allsidig unders�kning och man fick en levande uppfattning om alla objektets verkliga egenskaper. Att f�rklara verkligheten blev den allt �verskuggande plikten f�r det filosofiska t�nkandet. Som en f�ljd f�stes utomordentlig uppm�rksamhet vid verkligheten, som tidigare hade ignorerats och utan vidare f�rvr�ngts i syfte att fr�mja personliga, ensidiga f�rdomar." (De te fabula narratur!) "S�ledes tog samvetsgrant, of�rtr�ttligt s�kande efter sanningen den plats som tidigare innehafts av godtyckliga tolkningar. I verkligheten beror allt p� omst�ndigheterna, p� rummets och tidens villkor, varf�r Hegel fann att de tidigare allm�nna fraser med vars hj�lp gott och ont bed�mdes utan en unders�kning av de omst�ndigheter och orsaker som ger upphov till ett givet fenomen, att dessa allm�nna, abstrakta visdomar var otillfredsst�llande. Varje f�rem�l, varje fenomen har sin egen betydelse och det m�ste bed�mas enligt de omst�ndigheter, den milj� som det existerar i. Den regeln uttrycktes av formeln: 'Det finns ingen abstrakt sanning; sanningen �r konkret', d.v.s. ett best�mt omd�me kan endast f�llas om ett best�mt faktum efter att ha unders�kt alla de omst�ndigheter varav det beror."[70a*]
H�r f�r vi � ena sidan veta, att det k�nnetecknande f�r Hegels filosofi var dess ytterst omsorgsfulla unders�kning av verkligheten, den mest samvetsgranna inst�llning till varje s�rskilt f�rem�l, som ska studeras i sin levande omgivning med alla de rums- och tidsm�ssiga omst�ndigheter som betingar eller �tf�ljer dess n�rvaro. N. G. Tjernysjevskijs vittnesm�l �r i detta fall identiskt med F. Lassalles. Och � andra sidan f�rs�kras vi om att denna filosofi var tom skolastik, vars hela hemlighet bestod i ett spetsfundigt anv�ndande av "triaden". I detta fall st�r hr Michailovskijs vittnesb�rd helt i �verensst�mmelse med hr V. V:s vittnesm�l och en hel hord andra moderna ryska f�rfattares. Hur ska denna olikhet i vittnesm�len f�rklaras? F�rklara det hur ni vill: men kom ih�g att Lassalle och f�rfattaren till Skisser �ver den gogolska perioden verkligen k�nde den filosofi de talade om, medan herrar Michailovskij, V. V. och deras likar helt visst inte har gjort sig m�dan att studera ens ett enda verk av Hegel.
Och l�gg m�rke till att d� f�rfattaren till Skisser k�nnetecknar dialektiskt t�nkande, han inte s�ger ett enda ord om triaden. Hur kommer det sig att han inte l�gger m�rke till den elefant, som hr Michailovskij med anhang s� envist och omst�ndligt st�ller fram inf�r var och en som vill se och h�ra? Var �n en g�ng sn�ll och kom ih�g att f�rfattaren till Skisser �ver den gogolsha perioden k�nde Hegels filosofi, medan hr Michailovskij & Co inte har den ringaste uppfattning om den.
Kanske l�saren roar sig med att erinra sig vissa andra omd�men om Hegel som f�llts av f�rfattaren till Skisser �ver den gogolska perioden. Kanske framh�ller han den ber�mda artikeln: "Kritik av filosofiska f�rdomar mot bykommunens jordinnehav"? Denna artikel talar verkligen om triaden och av allt att d�ma framst�lls den som den tyske idealistens k�pph�st. Men det �r bara skenbart. D� han diskuterar egendomens historia, h�vdar f�rfattaren att triaden i sitt tredje och h�gsta stadium �terv�nder till sin utg�ngspunkt, d.v.s. att det privata �gandet av jord och produktionsmedel ska ge plats f�r samh�llelig egendom. En s�dan �terg�ng, s�ger han, �r en allm�n lag som yttrar sig i varje utvecklingsprocess. F�rfattarens argument �r i detta fall i sj�lva verket inget annat �n en h�nvisning till triaden. Och h�ri ligger dess v�sentliga svaghet: Det �r abstrakt: egendomens utveckling unders�ks utan att h�nf�ras till konkreta historiska f�rh�llanden - och d�rf�r �r f�rfattarens argument uppslagsrika, lysande, men inte �vertygande. De sl�r en bara med h�pnad, f�rv�nar en, men de �vertygar inte. Men �r Hegel ansvarig f�r denna svaghet i argumentationen hos f�rfattaren till "Kritik av filosofiska f�rdomar"? Tror ni verkligen, att hans argumentation skulle varit abstrakt, om han hade betraktat f�rem�let p� just det s�tt som - enligt Hegels egna ord - Hegel f�reslog att alla f�rem�l skulle betraktas, d.v.s. p� verklighetens mark, med h�nsyn till alla konkreta f�rh�llanden, alla rums- och tidsm�ssiga omst�ndigheter? Det tycks som om det skulle vara uteslutet; det tycks som om det d� inte skulle ha f�relegat just den svaghet vi n�mnt i artikeln. Men vad gav i s� fall upphov till svagheten? Det faktum att f�rfattaren till artikeln "Kritik av filosofiska f�rdomar mot bykommunens jordinnehav" d� han gick till angrepp mot sina motst�ndares abstrakta begrepp, gl�mde Hegels goda r�d och visade sig inte h�lla fast vid just den t�nkares metod som han �beropade. Det �r ledsamt att han i sin polemiska iver gjorde ett s�dant misstag. Men �r - �n en g�ng - Hegel att klandra, d�rf�r att f�rfattaren till "Kritik av filosofiska f�rdomar" i detta speciella fall visade sig of�rm�gen att anv�nda hans metod? Sedan n�r bed�ms filosofiska system, inte efter deras inneh�ll, utan av de misstag som de som �beropar dem r�kar g�ra?
Och hur best�mt - �n en g�ng - f�rfattaren till den artikel jag n�mnt �n �beropar triaden, framst�ller han inte ens d�r triaden som den dialektiska metodens k�pph�st. Till och med d�r g�r han den inte till en grund, utan p� sin h�jd till en ofr�nkomlig f�ljd. Grunden och det huvudsakliga s�rdraget i dialektikern framf�rs av honom med f�ljande ord: "Eviga formf�r�ndringar, ett evigt tillbakavisande av en form som �stadkommits av ett s�rskilt inneh�ll eller s�rskild str�van, till f�ljd av en intensifiering av dess inriktning, en h�gre utveckling av just detta inneh�ll ... den som f�rst�tt denna stora, eviga, �verallt verksamma lag, den som l�rt sig att till�mpa den p� alla f�reteelser - �h, s� l�tt han kan framkalla den slump som f�rskr�cker andra", o.s.v.[31]
"Eviga formf�r�ndringar, ett evigt tillbakavisande av en form som framkallats av ett s�rskilt inneh�ll". ... dialektiska t�nkare betraktar verkligen en s�dan f�r�ndring, ett s�dant "tillbakavisande av former" som en stor, evig, �verallt verksam lag. F�r n�rvarande delas inte den uppfattningen bara av representanter f�r vissa grenar inom samh�llsvetenskapen som inte har modet att se sanningen r�tt i �gonen och i st�llet f�rs�ker f�rsvara, l�t vara med hj�lp av felaktigheter, de f�rdomar de h�ller av. Desto h�gre m�ste vi skatta de stora tyska idealisternas tj�nster, som fr�n b�rjan av detta sekel st�ndigt talade om de eviga formf�r�ndringarna, om deras eviga f�rvandling till f�ljd av intensifieringen av det inneh�ll som �stadkom dessa former.
Tidigare l�mnade vi "f�r tillf�llet" fr�gan �ppen om det �r ett faktum att varje f�reteelse omvandlas, som de tyska dialektiska idealisterna ans�g, till sin egen motsats. Nu hoppas vi, att l�saren ska inst�mma med oss att str�ngt taget beh�ver fr�gan inte alls unders�kas. N�r man till�mpar den dialektiska metoden i studiet av f�reteelser, m�ste man komma ih�g att former st�ndigt f�r�ndras till f�ljd av "en h�gre utveckling av deras inneh�ll." Man m�ste sp�ra denna process d� former omvandlas i hela dess rikedom om man vill utt�mma �mnet. Men huruvida den nya formen �r den gamlas motsats kommer man att finna av erfarenheter och det �r inte s�rskilt viktigt att k�nna till det p� f�rhand. F�rvisso �r det just p� grundval av m�nsklighetens historiska erfarenhet som varje yrkeskunnig advokat kan ber�tta att varje r�ttslig institution f�rr eller senare omvandlas till sin egen motsats. I dag fr�mjar den tillfredsst�llandet av vissa samh�lleliga behov; i dag �r den v�rdefull och n�dv�ndig just p� grund av dessa behov. Sedan b�rjar den tillfredsst�lla dessa behov s�mre och s�mre. Slutligen omvandlas den till ett hinder f�r deras tillfredsst�llelse. Fr�n att vara n�got n�dv�ndigt blir det n�got skadligt - och sedan f�rintas den. Tag vilket exempel som helst - litteraturhistorien eller arternas historia - d�r det f�rekommer utveckling ska man se en s�dan dialektik. Men icke desto mindre g�ller det, att om n�gon ville tr�nga in i den dialektiska processens v�sen och av allt skulle b�rja med att pr�va uppfattningen om de fenomens motsatta karakt�r som bildar en serie i varje s�rskild utvecklingsprocess, skulle han n�rma sig problemet fr�n fel sida.
D� han valde st�ndpunkten f�r en s�dan pr�vning, skulle det alltid visa sig vara mycket som vore godtyckligt. Fr�gan m�ste ses fr�n sin objektiva sida, eller med andra ord m�ste man klara ut f�r sig vilken som �r den oundvikliga formf�r�ndring som �r inbegripen vid utvecklingen av det s�rskilda inneh�llet? Det �r samma uppfattning, bara uttryckt med andra ord. Men d� den pr�vas i praktiken finns det inget utrymme f�r godtyckliga urval, eftersom forskarens st�ndpunkt best�ms av sj�lva karakt�ren av formerna och inneh�llet.
Med Engels ord best�r Hegels f�rtj�nst i det faktum att han var den f�rste som betraktade alla fenomen utifr�n synvinkeln av deras utveckling, ur synvinkeln av deras uppkomst och underg�ng. "Huruvida han var den f�rste som gjorde det �r diskutabelt", s�ger hr Michailovskij, "men i alla h�ndelser var han inte den siste och dagens utvecklingsteorier - Spencers evolutionsl�ra, darwinismen, utvecklingsid�erna i psykologi, fysik, geologi o.s.v. - har inget gemensamt med hegelianismen."[71*]
Om modern naturvetenskap vid varje steg bekr�ftar den tanke som med s�dan briljans uttrycktes av Hegel, att kvantitet �verg�r i kvalitet, kan vi d� s�ga, att den inte hade n�got gemensamt med hegelianism? F�rvisso var inte Hegel den "siste" som talade om en dylik omvandling, men det var just av samma anledning som att Darwin inte blev den siste som talade om arternas f�r�nderlighet och Newton inte blev den "siste" newtonisten. Hur skulle det v�l vara annorlunda? S�dant �r det m�nskliga intellektets utvecklingsf�rlopp! Ge uttryck �t en riktig id� och ni kommer f�rvisso inte att vara den "siste" som f�rsvarar den; prata strunt och fast�n m�nniskor har en stor svaghet f�r detta, l�per ni �nd� risken att bli dess siste f�rsvarare och f�rf�ktare. S�ledes l�per ni hr Michailovskij, enligt v�r ringa mening, en avsev�rd risk att bli den "siste" som underst�djer "den subjektiva metoden i samh�llsvetenskapen". Uppriktigt sagt ser vi ingen anledning att beklaga ett s�dant utvecklingsf�rlopp.
Vi f�resl�r att hr Michailovskij - som finner allt i v�rlden plus mycket annat "diskutabelt" - f�rs�ker tillbakavisa f�ljande p�st�ende fr�n v�r sida: varhelst utvecklingsid�n framtr�der, "i psykologi, fysik, geologi o.s.v.", har den alltid v�ldigt mycket "gemensamt med hegelianismen", d.v.s. i varje modern studie av utvecklingen, f�rekommer oavl�tligen vissa av Hegels allm�nna teser. Vi s�ger vissa och inte alla, ty m�nga moderna utvecklingsanh�ngare - som saknar n�dv�ndig filosofisk bildning - f�rst�r "utvecklingen" abstrakt och ensidigt. Ett exempel �r det herrskap, som vi n�mnt tidigare och som f�rs�krar att det inte f�rekommer n�gra spr�ng vare sig i naturen eller historien. S�dana m�nniskor skulle vinna mycket p� att l�ra k�nna Hegels logik. L�t hr Michailovskij tillbakavisa oss: men l�t honom inte bara gl�mma bort, att vi inte kan tillbakavisas genom k�nnedom om Hegel endast fr�n hr Spasovitjs "handbok i kriminalr�tt" och Lewes Filosofins historia i biografier. Han m�ste g�ra sig m�dan att studera Hegel sj�lv.
D� vi s�ger att utvecklingsanh�ngarnas nuvarande l�ror alltid har v�ldigt mycket "gemensamt med hegelianism", h�vdar vi inte att de samtida utvecklingsanh�ngarna har l�nat sina uppfattningar fr�n Hegel. Just motsatsen �r fallet. Mycket ofta har de, precis som hr Michailovskij, en felaktig uppfattning om honom. Och om deras teorier icke desto mindre, t.o.m. delvis och just p� de punkter d�r de visar sig vara riktiga, blir en ny illustration av "hegelianismen", avtecknar denna omst�ndighet endast i �n skarpare relief den f�rv�nansv�rda styrkan i tanken hos den tyske idealisten: m�nniskor som aldrig l�st honom tvingas genom styrkan i fakta och en utvecklad k�nsla f�r "verkligheten" tala som han gjorde. Man kan inte t�nka sig en st�rre triumf f�r en filosof: l�sarna struntar i honom, men livet bekr�ftar hans uppfattningar.
Fram till den dag som �r, �r det fortfarande sv�rt att s�ga i vilken utstr�ckning som de tyska idealisterna direkt p�verkade tysk naturvetenskap i den n�mnda riktningen, �ven om det �r st�llt utom fr�ga att till och med naturvetarna i Tyskland under f�rra h�lften av detta �rhundrade studerade filosofi i sin universitetsutbildning och �ven om s�dana insatta m�n i de biologiska vetenskapen som Haeckel med respekt nuf�rtiden talar om vissa naturfilosofers utvecklingsteorier. Men naturfilosofin var den svaga sidan i den tyska idealismen. Dess styrka l�g i dess teorier f�r olika sidor av historisk utveckling. Vad betr�ffar dessa teorier m� hr Michailovskij komma ih�g - om han n�gonsin vetat det - att det var just fr�n Hegels skola som hela den lysande skara t�nkare och forskare framtr�dde som gav en helt ny aspekt �t studiet av religion, estetik, r�tt, politisk ekonomi, historia, filosofi o.s.v. I alla dessa discipliner fanns det under en viss h�gst fruktbar period inte en enda framst�ende forskare som inte stod i skuld till Hegel f�r sin utveckling och f�r sina nya synpunkter p� sin egen kunskapsgren. Anser hr Michailovskij att ocks� detta �r "diskutabelt"? Om s�, l�t honom bara f�rs�ka.
D� han talar om Hegel f�rs�ker hr Michailovskij "g�ra det p� s�dant s�tt s� att han ska f�rst�s av m�nniskor som inte �r insatta i mysterierna med 'Jegor Fjodorovitjs filosofiska nattm�ssa' som Belinskij respektl�st formulerade saken, n�r han h�jde revoltfanan mot Hegel."[32] "F�r sitt syfte" tar han tv� exempel ur Engels bok Herrn Eugen D�hrings Umw�lzung der Wissenschaft (men varf�r inte fr�n Hegel sj�lv? Det skulle vara mycket l�mpligare f�r en f�rfattare "som �r insatt i mysterierna" o.s.v.).
"Ett havrefr� s�tts i gynnsamma f�rh�llanden: det sl�r rot och negeras d�rigenom som s�dant, som ett fr�. I dess st�lle tr�der en stj�lk, som �r en negation av fr�et; plantan utvecklas och b�r frukt, d.v.s. nya havrefr�n, och n�r dessa fr�n mognar, f�rvissnar stj�lken: den var fr�ets negation och nu negeras den sj�lv. Och d�refter upprepas samma process med 'negation' och 'negationens negation' ett o�ndligt antal" (sic!) "g�nger. I grunden f�r denna process ligger mots�ttningen: havrefr�et �r ett fr� och p� samma g�ng inte ett fr�, eftersom det hela tiden befinner sig i ett tillst�nd av faktisk eller potentiell utveckling."
Naturligtvis finner hr Michailovskij detta "diskutabelt". Detta �r hur den tilltalande m�jligheten hos honom sl�r �ver i verklighet.
"Det f�rsta stadiet, fr�ets stadium, �r tesen eller p�st�endet; det andra, fram till utbildningen av nya fr�n, �r antitesen eller mots�ttningen; det tredje �r syntesen eller �terf�reningen" (Hr Michailovskij har beslutat sig f�r att skriva i popul�r stil och l�mnar d�rf�r inget grekiskt ord utan f�rklaring eller �vers�ttning) "och tillsammans utg�r de en triad eller trikotomi. Och likadant �r �det f�r allt levande: det uppkommer, det utvecklas och tillhandah�ller f�ruts�ttningen f�r ett nytt framtr�dande, varefter det d�r. Ett stort antal exempel p� denna process framtr�der naturligtvis omedelbart i l�sarens minne, och Hegels lag visar sig vara riktig f�r hela den organiska verkligheten (f�r tillf�llet g�r vi inte l�ngre). Om vi emellertid unders�ker v�rt exempel en smula n�rmare, ska vi se den ytterliga ytligheten och godtyckligheten i v�r generalisering. Vi tog ett fr�, en stj�lk och �n en g�ng ett fr�, eller mera exakt en hel grupp fr�n. Men innan den kan b�ra frukt, m�ste en v�xt blomma. N�r vi talar om havre eller n�got annat fr� av ekonomisk betydelse, kan vi avse ett fr� som s�tts, str�et eller ett fr� som sk�rdats: men att anse att plantans liv har utt�mts med dessa tre stadier �r ogrundat. I plantans liv �tf�ljs tidpunkten f�r blomningen av en extrem och s�rskild kraftansp�nning och eftersom blomman inte uppkommer direkt ur fr�et, erh�ller vi - �ven om vi h�ller fast vid Hegels egen terminologi - inte en trikotomi, utan �tminstone en tetrakotomi, en uppdelning i fyra: stj�lken negerar fr�et, blomman negerar stj�lken, frukten negerar blomman. Utel�mnandet av blomningsmomentet �r av avsev�rd betydelse ocks� i f�ljande avseende. P� Hegels tid var det kanske till�tligt att ta fr�et som utg�ngspunkt f�r plantan och fr�n den aff�rsm�ssiga synpunkten kan det vara till�tligt att g�ra det ocks� i dag: aff�rsmannens �r b�rjar med s�dden av fr�et. Men v�xtens liv b�rjar inte med fr�et. Vi vet nu mycket v�l att fr�et �r mycket komplicerat till sin struktur och utg�r sj�lvt produkten av cellens utveckling och att cellens krav f�r att reproduceras utbildas just vid tidpunkten f�r blomningen. S�ledes har inte bara utg�ngspunkten i det exempel som h�mtats fr�n v�xtlivet valts godtyckligt och oriktigt, utan hela processen har konstlat och �n en g�ng godtyckligt pressats in i en trikotomis ram."[72*]
Och slutsatsen blir: "Det �r p� tiden att vi slutar tro att havre v�xer i enlighet med Hegel."[33]
Allt flyter, allt f�r�ndras! P� v�r tid, d.v.s. d� f�rfattaren till dessa rader som student studerade naturvetenskaperna, v�xte havre "i enlighet med Hegel", medan "vi nu mycket v�l vet" att allt detta �r struntprat: nu "nous avons chang� tout cela". Men "vet" vi verkligen fullst�ndigt vad "vi" talar om?
Hr Michailovskij presenterar exemplet med ett havrefr�, som han har l�nat fr�n Engels p� ett helt annat s�tt �n det presenteras av Engels sj�lv. Engels s�ger:
"Fr�et som s�dant upph�r att existera, det negeras, och i dess st�lle upptr�der den planta som uppkommit ur det, negationen av fr�et. Men vilken �r denna plantas normala livsprocess? Den v�xer, blommar, befruktas och producerar �n en g�ng slutligen havrefr�n,[73*] och s� snart dessa mognat d�r stj�lken, blir i sin tur negerad. Som ett resultat av denna negationens negation har vi �n en g�ng de ursprungliga havrefr�en, men inte som en enda enhet, utan tio-, tjugo- eller trettiofaldigat."[74*]
F�r Engels innebar negationen av fr�et hela plantan, i den livscykel vari, i f�rbig�ende sagt, ing�r b�de blomning och befruktning. Hr Michailovskij "negerar" ordet planta genom att i dess st�lle s�tta ordet stj�lk. Stj�lken utg�r som bekant bara en del av en planta och negeras d�rf�r naturligtvis av dess andra delar: omnis determinatio est negatio. Men det �r just orsaken till att hr Michailovskij "negerar" det uttryck som anv�nds av Engels och ers�tter det med sitt eget: stj�lken negerar fr�et, ropar han, blomman negerar stj�lken, frukten negerar blomman: h�r har vi �tminstone en tetrakotomi! Just det, hr Michailovskij: men allt detta visar bara att i er diskussion med Engels ni inte ens drar er f�r ... hur ska jag formulera det milt ... f�r "�tg�rden" ... att �ndra er motst�ndares ord. Den metoden �r en smula ... "subjektiv".
S� snart "�tg�rden" med substitution har gjort sin verkan, faller den f�rhatliga triaden ihop som ett korthus. Ni har utel�mnat momentet med blomningen - f�rebr�r den ryske "samh�llsvetaren" den tyske socialisten - och "utel�mnandet av blomningen �r av avsev�rd betydelse". L�saren har sett att "momentet med blomningen" inte utel�mnats av Engels, utan av hr Michailovskij d� han framst�ller Engels synpunkter; han vet ocks� att "utel�mnanden" av detta slag i diskussionen tillm�ts en avsev�rd och helt negativ betydelse. Hr Michailovskij anlitade ocks� h�r en n�got motbjudande "�tg�rd". Men vad kunde han g�ra? "Triaden" �r s� f�rhatlig, segern s� behaglig och "m�nniskor som inte helt �r insatta i mysterierna" hos en viss "nattm�ssa" �r s� l�ttlurade!
We all are innocent from birth,
To virtue a great price we pin:
But meet such people on the earth
That truly, we can't help but
sin ...[35]
Blomman �r ett plantans organ och negerar som s�dant lika litet plantan som hr Michailovskijs huvud negerar hr Michailovskij. Men "frukten" eller f�r att vara mera exakt, det befruktade ovum, �r faktiskt negationen av en given organism i det att den �r utg�ngspunkt f�r ett nytt livs utveckling. Engels betraktar i enlighet d�rmed livscykeln f�r en planta fr�n b�rjan av dess utveckling ur det befruktade ovum till dess reproduktion av ett befruktat ovum. Hr Michailovskij anm�rker med minen hos en l�rd k�nnare: "En plantas liv b�rjar inte med fr�et. Vi vet nu mycket v�l o.s.v.": kort sagt vet vi nu, att blomfr�et befruktas under blomningen. Engels vet naturligtvis detta lika bra som hr Michailovskij. Men vad bevisar det? Om hr Michailovskij f�redrar det, ska vi ers�tta fr�et med det befruktade blomfr�et, men det �ndrar inte inneb�rden i plantans livscykel och tillbakavisar inte "triaden". Havren kommer fortfarande att v�xa "i enlighet med Hegel".
Om vi f�r �vrigt f�r en stund antar att "blomningsmomentet" kastar alla hegelianernas argument �ver �nda, hur vill d� hr Michailovskij att vi ska handskas med plantor som inte blommar? Ska han verkligen l�mna dem i triadens grepp? Detta vore �desdigert, ty i s� fall skulle triaden �ga till�mpning p� ett stort antal f�rem�l.
Men vi st�ller i sj�lva verket denna fr�ga endast f�r att klarare framst�lla hr Michailovskijs uppfattning. Vi f�rblir sj�lva fortfarande �vertygade om att man inte kan r�dda sig undan triaden ens med "blomman". �r vi de enda som anser det? H�r �r vad t.ex. den botaniske specialisten Ph. Van Tieghem s�ger:
"Vilken form en planta �n har och vilken grupp den �n m� tillh�ra till f�ljd av denna form, framspringer den alltid ur en annan planta som existerat f�re den och fr�n vilken den skilt sig. Den skiljer i sin tur vid ett givet tillf�lle fr�n sin massa s�rskilda delar, som blir utg�ngspunkt - embryon - f�r lika m�nga nya kroppar o.s.v. Med ett ord reproducerar den sig sj�lv p� precis samma s�tt som den f�tts: genom dissociering."[75*]
Se bara p� detta! En ryktbar forskare, en medlem av institutet, en professor vid naturhistoriska mus�et och han talar som en fullfj�drad hegelian: det b�rjar - s�ger han - med dissociering och slutar med samma sak igen. Och inte ett ord om "blomningsmomentet"! Vi f�rst�r sj�lva hur uppr�rande detta m�ste te sig f�r hr Michailovskij; men det finns ingenting att g�ra �t saken - sanningen �r en, som bekant, k�rare �n Platon.
L�t oss �n en g�ng anta att "blomningsmomentet" sl�r triaden �ver �nda. I detta fall, "om vi h�ller oss till Hegels terminologi, hamnar vi inte i en trikotomi utan �tminstone i en tetrakotomi, en uppdelning i fyra." Hegels "terminologi" p�minner oss om hans encyklopedi. Vi �ppnar dess f�rsta del och l�r av den, att det finns m�nga fall d� en trikotomi sl�r �ver i en tetrakotomi och att allm�nt talat trikotomin i sj�lva verket �r �verordnad endast p� andens omr�de.[76*] S� visar det sig att havre v�xer "i enlighet med Hegel" som Van Tieghem f�rs�krar oss, och Hegel betraktar havre i enlighet med hr Michailovskij, vilket omvittnas av Enzyklop�die der philosophischen Wissenschaften im Grundrisse. Under av under! "Hon till honom, han till mig och jag till utsk�nkningsman Peter ..."[36]
Ett annat exempel som hr Michailovskij l�nat fr�n Engels f�r att upplysa de "f�kunniga", handlar om Rousseaus l�ror.[37]
"Enligt Rousseau var m�nniskorna i sitt naturliga tillst�nd och i sin vildhet j�mlika som djuren �r j�mlika. Men m�nniskan skiljer sig genom sina utvecklingsm�jligheter och en process mot full�ndningen b�rjade vilken ledde till oj�mlikhetens framtr�dande: d�refter blev varje steg f�r civilisationen mots�gande: de blev 'skenbart steg mot den individuella m�nniskans fullkomning, men i verkligheten mot rasens f�rfall ... Metallurgi och jordbruk blev de tv� konster vars uppt�ckt �stadkom denna stora revolution. F�r poeten �r det guld och silver, men f�r filosofen j�rn och spannm�l som har civiliserat m�nniskan och f�rd�rvat den m�nskliga rasen.' Oj�mlikheten forts�tter att utvecklas och n�r den n�r sin h�jdpunkt f�rvandlas den i den �sterl�ndska despotismen �terigen till en allm�n j�mlikhet som saknar betydelse, d.v.s. �terv�nder till sin utg�ngspunkt: och d�refter medf�r den senare processen p� detta s�tt samh�llskontraktets j�mlikhet."
Detta �r det s�tt varp� hr Michailovskij framst�ller det exempel som ges av Engels. Helt uppenbart finner han ocks� detta "diskutabelt".
"Man skulle kunna g�ra vissa anm�rkningar om Engels framst�llning; men f�r oss �r det endast av vikt att veta exakt vad det �r som Engels v�rdes�tter i Rousseaus arbete (Discours sur l'origine et les fondements de l'in�galit� parmi les hommes). Han ber�r inte fr�gan om Rousseau uppfattar historief�rloppet riktigt eller oriktigt, han �r bara intresserad av det faktum, att Rousseau 't�nker dialektiskt': han ser mots�ttningar i fram�tskridandets sj�lva inneh�ll och disponerar sin framst�llning p� ett s�dant s�tt att den blir till�mpbar p� den hegelianska formeln negation och negationens negation. Och i realiteten l�ter sig detta ocks� g�ras, �ven om inte Rousseau k�nde till den hegelska dialektiska formeln."
Detta �r endast den inledande f�rpostf�ktningen mot "hegelianismen" i Engels person. D�refter f�ljer frontalangreppet.
"Enligt Engels t�nkte Rousseau dialektiskt utan att k�nna till Hegel. Varf�r Rousseau och inte Voltaire eller f�rste b�ste man m�ter? Ty alla m�nniskor t�nker dialektiskt till f�ljd av sin natur. Likv�l �r det just Rousseau som utv�ljs, en man som utm�rker sig bland sina samtida, inte endast genom sin beg�vning - i det avseendet var m�nga honom icke underl�gsna - utan genom sin m�nniskotyp, genom karakt�ren av sin v�rlds�sk�dning. En s�dan exceptionell f�reteelse, kan man tycka, borde inte v�ljas som en pr�vning av en allm�n regel. Men vi tar vad han v�ljer. Rousseau �r f�rst och fr�mst viktig och betydande d�rf�r att han var den f�rste som tillr�ckligt eftertryckligt visade civilisationens mots�gande karakt�r och mots�ttningen �r det v�sentliga villkoret i den dialektiska processen. Vi m�ste emellertid anm�rka att den mots�ttning Rousseau antar inte har n�got gemensamt med mots�ttning i ordets hegelianska mening. Hegels mots�ttning ligger i det faktum att allt - d� det befinner sig i en st�ndig process av r�relse och f�r�ndring (och just genom den konsekventa trestegsutvecklingen) - vid varje given tidpunkt samtidigt har egenskapen t och icke-t. Om vi l�mnar �t sidan de obligatoriska tre utvecklingsstadierna �r mots�ttningen h�r helt enkelt, s� att s�ga inneh�llet i f�r�ndringarna, r�relsen och utvecklingen. Rousseau talar ocks� om f�r�ndringsprocessen. Men det �r inte p� n�got s�tt i f�r�ndringens sj�lva faktum som han ser mots�ttningen. En avsev�rd del av hans diskussion - b�de i Discours sur l'in�galit� och i hans andra arbeten - kan sammanfattas p� f�ljande s�tt: intellektuellt fram�tskridande har �tf�ljts av moralisk tillbakag�ng. Uppenbarligen har inte dialektiskt t�nkande det ringaste att g�ra med den saken: det finns h�r ingen 'negationens negation', utan endast en antydan om den samtidiga n�rvaron av gott och ont i en given grupp av f�reteelser. All likhet med den dialektiska processen begr�nsar sig till det enda ordet 'mots�ttning'. Det �r emellertid endast en sida av saken. D�rut�ver ser Engels en tydlig trikotomi i Rousseaus diskussion: efter den ursprungliga j�mlikheten f�ljer dess negation - oj�mlikheten, d�refter f�ljer negationens negation - allas j�mlikhet i de �sterl�ndska despotierna inf�r khanens, sultanens, shahens makt. 'H�r har vi det yttersta m�ttet p� oj�mlikhet, den slutpunkt som sluter cirkeln och m�ter den punkt varifr�n vi startade.' Men historien stannar inte h�r, den utvecklar nya oj�mlikheter o.s.v. De ord vi citerat �r Rousseaus egna och just dessa h�ller Engels alldeles s�rskilt av som ett tydligt bevis p� att Rousseau t�nker i enlighet med Hegel."[77*]
Rousseau "utm�rkte sig bland sina samtida". Det �r sant. Vad gjorde att han utm�rkte sig? Det faktum att han t�nkte dialektiskt, medan d�remot hans samtida n�stan utan undantag var metafysiker. Hans uppfattning om oj�mlikhetens uppkomst �r just en dialektisk uppfattning, �ven om hr Michailovskij f�rnekar det.
Med hr Michailovskijs egna ord, p�pekade Rousseau endast att intellektuellt fram�tskridande i civilisationens historia �tf�ljdes av moralisk tillbakag�ng. Nej, Rousseau inte bara p�pekade saken. Enligt honom var det intellektuella fram�tskridandet orsaken till moralisk tillbakag�ng. Det vore m�jligt att inse den saken, till och med utan att l�sa Rousseaus arbeten: det vore tillr�ckligt att erinra sig, p� grundvalen av det f�reg�ende utdraget, vilken roll som metallernas och jordbrukets inflytande spelade. Dessa �stadkom den stora revolution som f�rintade den ursprungliga j�mlikheten. Men den som sj�lv har l�st Rousseau har naturligtvis inte gl�mt f�ljande avsnitt i hans Discours sur l'origine de l'in�galit�; "Il me reste � consid�rer et � rapprocher les diff�rents hasards qui ont pu perfectionner la raison humaine en d�t�riorant l'esp�ce, rendre un �tre m�chant en le rendant sociable ..." ("Det �terst�r f�r mig att betrakta och sammanst�lla de olika tillf�lligheter, som varit i st�nd att fullkomna det m�nskliga f�rst�ndet genom att f�rs�mra den m�nskliga arten och g�ra detta djur ont genom att g�ra det socialt ...")
Detta avsnitt �r s�rskilt anm�rkningsv�rt, eftersom det mycket bra illustrerar Rousseaus syn p� den m�nskliga rasens f�rm�ga till fram�tskridande. Denna s�regenhet talade ocks� hans "samtida" en hel del om. Men f�r dem var det en mystiskt kraft som till f�ljd av sitt inre v�sen medf�rde f�rnuftets framg�ngar. Enligt Rousseau kunde denna f�rm�genhet "aldrig utvecklas sj�lvmant". F�r att utvecklas kr�vde den st�ndiga impulser utifr�n. Detta �r ett av de allra viktigaste s�rdragen i den dialektiska synen p� intellektuellt fram�tskridande j�mf�rt med den metafysiska. Vi kommer senare att h�nvisa till detta. F�r tillf�llet �r det av vikt att det nyss anf�rda citatet med yttersta sk�rpa uttrycker Rousseaus uppfattning om orsakssammanhanget mellan moralisk tillbakag�ng och intellektuellt fram�tskridande.[78*] Och detta �r mycket viktigt f�r att v�rdera denne f�rfattares uppfattning om civilisationens utveckling. Hr Michailovskij f�r det att framst� som om Rousseau helt enkelt p�pekade en "mots�ttning" och m�jligen f�llde n�gra f�rbittrade t�rar �ver den. I verkligheten ans�g Rousseau mots�ttningen vara drivkraften till civilisationens historiska utveckling. Grundaren av det borgerliga samh�llet och f�ljaktligen d�dgr�varen f�r den ursprungliga j�mlikheten var den man som f�rst inh�gnade ett jordstycke och sade: "Detta �r mitt". Med andra ord �r det borgerliga samh�llets grundval egendomen, som orsakar s� m�nga dispyter mellan m�nniskor och hos dem uppv�cker s� mycket girighet och d�rmed f�rst�r deras moral. Men egendomens uppkomst f�rutsatte en viss utveckling av "teknik och kunskap" (de l'industrie et des lumi�res). S�lunda gick de ursprungliga f�rh�llandena under just precis till f�ljd av denna utveckling; men vid den tidpunkt d� utvecklingen ledde till privategendomens triumf, befann sig de ursprungliga f�rh�llandena f�r sin del redan i ett s�dant tillst�nd att deras vidare existens hade blivit om�jlig. Om vi bed�mer Rousseau enligt vad hr Michailovskij p�pekar som den "mots�ttning" han framh�ll, kunde vi tro att den ber�mde Genuabon inte var annat �n en sorglig "subjektiv samh�llsvetare", som p� sin h�jd var i st�nd att komma p� en h�gst moralisk "formel f�r framsteg" i syfte att bota m�nskliga sjukdomar. I verkligheten hatade Rousseau mest av allt just det slagets "formel" och trampade den under f�tterna s� snart han hade en m�jlighet.
Det borgerliga samh�llet uppstod p� ruinerna av de primitiva f�rh�llandena som visat sig of�rm�gna att best� l�ngre. Dessa f�rh�llanden inneh�ll i sig fr�et till sin egen negation. D� han visade denna sats f�regrep Rousseau s� att s�ga Hegels tanke, att varje fenomen f�rintar sig sj�lvt, omvandlas till sin egen motsats. Rousseaus syn p� despotismen kan anses vara ytterligare ett exempel p� denna id�.
Bed�m nu sj�lva hur mycket f�rst�else av Rousseau och Hegel som hr Michailovskij visar, d� han s�ger: "Uppenbarligen har dialektiskt t�nkande inget som helst att skaffa h�rmed" - och n�r han naivt f�rest�ller sig att Engels godtyckligt inregistrerade Rousseau som dialektiker bara p� grund av att han anv�nde uttryck som "mots�ttning", "cykel", "�terv�nder till den punkt d�r vi startade" o.s.v.
Men varf�r citerade Engels Rousseau och inte n�gon annan? "Varf�r Rousseau och inte Voltaire eller f�rste b�ste man m�ter? Ty alla m�nniskor t�nker dialektiskt ..."
Ni misstar er, hr Michailovskij: l�ngt d�rifr�n. Ni, t.ex., skulle aldrig av Engels tas f�r en dialektiker. Det skulle vara tillr�ckligt f�r honom att l�sa er artikel: "Karl Marx rannsakas av Y. Sjukovskij"[38] f�r att han utan tvekan skulle inrangera er bland de of�rb�tterliga metafysikerna.
Om dialektiskt t�nkande s�ger Engels:
"M�nniskorna har t�nkt dialektiskt l�ngt innan de visste vad dialektik var, liksom de talade prosa l�ngt innan begreppet prosa existerade. Lagen om negationens negation, som verkar i naturen och historien och innan den v�l blivit insedd �ven omedvetet i v�ra hj�rnor, har endast f�tt sin f�rsta klara formulering genom Hegel."[79*]
Som l�saren ser, h�nf�r sig detta till omedvetet dialektiskt t�nkande, varifr�n det fortfarande �r mycket l�ngt till den medvetna formen. N�r vi s�ger att "ytterligheter m�ts" ger vi utan att m�rka det uttryck f�r en dialektisk syn p� tingen; n�r vi r�r oss �r vi �terigen utan att misst�nka det, sysselsatta med att till�mpa dialektiken (vi sade redan att r�relse �r till�mpningen av mots�ttningar). Men varken r�relse eller dialektiska t�nkespr�k �r tillr�ckliga f�r att skydda oss f�r metafysik p� det systematiska t�nkandets omr�de. Tv�rtom. Id�historien visar oss att under en l�ng tid v�xte sig metafysiken allt starkare - och m�ste n�dv�ndigtvis v�xa sig stark - p� bekostnad av den primitiva och ursprungliga dialektiken:
"Att uppdela naturen i dess enkla best�ndsdelar, att s�rskilja de olika naturf�rloppen och naturf�reteelserna i deras givna arter, att analysera de organiska kropparna i deras m�ngskiftande anatomiska former - allt detta var n�dv�ndiga f�ruts�ttningar f�r de ofantliga framsteg i k�nnedom om naturen som vi gjort under de senaste fyra �rhundradena. Men med denna metod har �ven f�ljt vanan att studera naturf�reteelserna och naturf�rloppen isolerade och l�sslitna fr�n det stora totalsammanhanget. Vi har vant oss att betrakta f�rem�len inte i deras r�relse utan i deras vila, inte i f�rsta hand som f�r�nderliga utan som konstanta, inte som levande utan som d�da. Och i och med att detta betraktelses�tt genom Bacon och Locke �verf�rdes fr�n naturvetenskapen till filosofin skapade det den specifika tr�nghet i uppfattningen som utm�rkt de senaste �rhundradena; det metafysiska t�nkes�ttet."
S� skriver Engels, av vilken vi ocks� kan l�ra att "i den nyare tidens filosofi - som dock kan uppvisa enstaka lysande f�retr�dare f�r dialektiken, s�dana som Descartes och Spinoza - dominerar d�remot, inte minst till f�ljd av engelskt inflytande, det s� kallade metafysiska t�nkes�ttet. Hos 1700-talets fransm�n var detta n�stan allenar�dande, �tminstone i deras rent filosofiska arbeten. Utanf�r den egentliga filosofin var emellertid �ven de i st�nd att prestera m�sterverk av dialektik. Vi erinrar bara om 'Rameaus brorson' av Diderot och om Rousseaus avhandling om ursprunget till den bristande j�mlikheten mellan m�nniskorna."[80*]
Det torde vara klart varf�r Engels talar om Rousseau och inte Voltaire och f�rste b�ste man m�ter. Vi v�gar inte tro, att hr Michailovskij inte l�st just den bok av Engels han citerar och fr�n vilken han h�mtar de exempel han unders�ker. Och om hr Michailovskij fortfarande ans�tter Engels med sin "f�rste b�ste man m�ter", �r det bara att anta, att v�r f�rfattare ocks� h�r har tillgripit den substitutions-"�tg�rd" som vi redan bekantat oss med, �tg�rden "... att avsiktligt f�rvr�nga sin motst�ndares ord. Utnyttjandet av en s�dan �tg�rd" torde f�r honom framst� som s� mycket b�ttre, eftersom Engels bok inte �versatts till ryska och d�rf�r inte �r tillg�nglig f�r l�sare som inte kan tyska.[41] H�r "tar vi vad vi v�ljer". H�r har vi p� nytt en frestelse och �terigen "kan vi inte l�ta bli att synda".
Ack, �r det sant, var gud en gl�dje har
N�r vi v�r heder fr�n oss tar?[81*]
Men l�t oss vila oss fr�n hr Michailovskij och �terv�nda till de tyska idealisterna, an und f�r sich.
Vi har sagt att naturfilosofin var den svaga punkten hos dessa t�nkare, vars huvudsakliga f�rtj�nst ska s�kas i olika grenar av historiefilosofin. Nu ska vi till�gga, att det vid denna tid inte kunde vara annorlunda. Filosofin - som kallade sig vetenskapernas vetenskap - hade i sig alltid mycket "v�rldsligt inneh�ll", d.v.s. dem sysselsatte sig alltid med m�nga rent vetenskapliga fr�gor. Men vid olika tidpunkter var dess "v�rldsliga inneh�ll" olika.
Om vi h�r begr�nsar oss till exempel fr�n den moderna filosofins historia, sysslade filosoferna p� 1600-talet huvudsakligen med matematiska och naturvetenskapliga fr�gor. 1700-talets filosofi utnyttjade f�r sina syften den f�reg�ende epokens vetenskapliga uppt�ckter och teorier, men om den sj�lv studerade naturvetenskaperna gjorde den det kanske bara i Kants person. I Frankrike var det d� sociala fr�gor som tr�dde i f�rgrunden. Samma fr�gor fortsatte i huvudsak att uppta intresset hos 1800-talets filosofer, om �n ur en annan synvinkel. Schelling sade t.ex. utan vidare, att han ans�g att l�sningen av ett givet historiskt problem var den viktigaste uppgiften f�r transcendentalfilosofin. Vilket problem han syftade p�, ska vi snart se.
Om allt flyter och allt f�r�ndras: om varje fenomen negerar sig sj�lvt: om det inte finns n�gon s� nyttig institution, som inte med tiden slutligen blir skadlig och p� det s�ttet f�rvandlas till sin egen motsats, f�ljer d�rav att det �r dumt att efterstr�va en "perfekt lagstiftning" och att det �r om�jligt att finna en samh�llsstruktur som vore den b�sta f�r alla tider och alla m�nniskor: allt �r gott p� sin r�tta plats och vid den r�tta tidpunkten. Dialektiskt t�nkande utesl�t all utopi.
Dialektiken m�ste desto mer utesluta den, ty "den m�nskliga naturen", detta f�rment konstanta kriterium, vilket - som vi sett - anv�ndes b�de av 1700-talets upplysningsf�rfattare och utopisterna under 1800-talets f�rsta h�lft, upplevde alla f�reteelsers gemensamma �de: det visade sig sj�lvt vara f�r�nderligt.
Med detta f�rsvann den naivt idealistiska historieuppfattning som ocks� i samma m�n delades av s�v�l upplysningsf�rfattarna som utopisterna och som uttrycks i orden: f�rnuftet, t�nkandet styr v�rlden. Naturligtvis styr f�rnuftet historien, sade Hegel, men i samma mening som det styr r�relsen f�r himlakropparna, d.v.s. i betydelsen av lagbundenhet. Himlakropparnas r�relse �verensst�mmer med lagar, men naturligtvis har de inte n�gon uppfattning om denna �verensst�mmelse. Detsamma g�ller f�r m�nsklighetens historiska fram�tskridande. H�r �r tvekl�st vissa lagar i verksamhet: men det inneb�r inte att m�nniskor �r medvetna om dem och att d�rf�r det m�nskliga f�rnuftet, v�r kunskap, v�r "filosofi" �r huvudfaktorerna i det historiska fram�tskridandet. Minervas uggla flyger f�rst i skymningen. N�r filosofin b�rjar kartl�gga sina gr�a m�nster mot en gr� bakgrund, n�r m�nniskor b�rjar studera sin egen samh�llsordning, kan man med s�kerhet s�ga att denna ordning har �verlevt sig sj�lv och f�rbereder sig f�r att ge plats f�r en ny ordning, vars verkliga karakt�r kommer att bli klar f�r m�nskligheten f�rst sedan den har spelat sin historiska roll: �n en g�ng flyger Minervas uggla f�rst i skymningen.[42] Det �r knappast n�dv�ndigt att s�ga, att visdomsf�gelns periodiska luftf�rder �r mycket nyttiga och �r t.o.m. helt v�sentliga. Men de f�rklarar absolut ingenting; de kr�ver sj�lva sin f�rklaring och kan sannolikt f�rklaras, ty ocks� de sker lagbundet.
Insikten om det lagbundna i flygturerna hos Minervas uggla blev grunden f�r en helt ny syn p� historien om m�nniskans intellektuella utveckling. Metafysikerna under alla tider, hos alla folk och inom alla riktningar ans�g att n�r de v�l skapat ett eget filosofiskt system representerade det sanningen och alla andra var otvivelaktigt falska. De k�nde endast det abstrakta motsatsf�rh�llandet mellan abstrakta begrepp - sant och falskt. D�rf�r blev id�historien f�r dem endast en trasslig h�rva av delvis sorgliga, delvis l�jliga misstag, vars trasslighet fortsatte fram till den helgade stund d� �ntligen det sanna filosofiska systemet uppfanns. Det var s� J. B. Say, den mest �vertygade metafysikern av alla metafysiker, betraktade sin kunskapsgrens historia. Han avr�dde fr�n studium av den, ty d�r f�rekom bara misstag. De dialektiska idealisterna s�g saken annorlunda. Filosofin �r det intellektuella uttrycket f�r sin tid, sade de: varje filosofi har r�tt i sin egen tid och fel f�r varje annan.
Men om f�rnuftet styr v�rlden endast i meningen av f�reteelsernas lagbundenhet: om det inte �r id�er, inte kunskap, inte "upplysning" som styr m�nniskorna i deras hush�llning och i deras historiska utveckling, vart tar d� den m�nskliga friheten v�gen? Var finns det omr�de d�r m�nniskan "bed�mer och v�ljer" utan att likt ett barn roa sig med n�gon meningsl�s leksak, utan att tj�na som en lekboll i h�nderna p� n�gon yttre kraft, �ven om den kanske inte �r blind?
Den gamla men evigt nya fr�gan om frihet och n�dv�ndighet reste sig inf�r 1800-talets idealister, just som den uppkommit f�r metafysikerna under det f�reg�ende �rhundradet och som den uppkommit f�r �verhuvudtaget alla filosofer som hade sysselsatt sig med fr�gor om f�rh�llandet mellan vara och t�nkande. Som en sfinx sade den till varje s�dan t�nkare: l�s min g�ta, annars uppslukar jag ditt system!
Fr�gan om frihet och n�dv�ndighet var just det problem, vars l�sning i sin till�mpning p� historien Schelling betraktade som transcendentalfilosofins st�rsta uppgift. L�ste han problemet? Hur tacklade denna filosofi fr�gan?
L�gg m�rke till: f�r Schelling, liksom f�r Hegel, uppvisade denna fr�ga sv�righeter just d� det kom till historien. Fr�n den rent antropologiska synpunkten kunde den redan anses besvarad.
En f�rklaring �r h�r n�dv�ndig och i det vi l�mnar den, ska vi be om s�rskild uppm�rksamhet fr�n l�saren med tanke p� den enorma betydelse den har f�r v�rt �mne.
Den magnetiska n�len sv�nger mot norr. Detta sker till f�ljd av verksamheten hos en s�rskild form av materia, som sj�lv �r underkastad vissa lagar: den materiella v�rldens lagar. Men f�r n�len passerar r�relserna hos denna materia of�rm�rkt: den har inte den minsta uppfattning om dem. Den f�rest�ller sig att den v�nder sig mot norr helt oberoende av varje yttre orsak, helt enkelt d�rf�r att den finner det behagligt att v�nda sig �t det h�llet. Materiell n�dv�ndighet framtr�der inf�r n�len i form av dess egen fria andliga verksamhet.[43]
Med detta exempel f�rs�kte Leibniz f�rklara sin uppfattning om viljans frihet. Med ett liknande exempel f�rklarar Spinoza sin egen helt identiska uppfattning.[44]
En viss yttre orsak har �verf�rt till en sten en viss r�relsekvantitet. R�relsen forts�tter naturligtvis under en viss tid, �ven sedan orsaken har upph�rt att verka. Detta - den fortsatta r�relsen - �r n�dv�ndigt till f�ljd av den materiella v�rldens lagar. Men f�rest�ll er att en sten kan t�nka, att den �r medveten om sin egen r�relse, som sk�nker den tillfredsst�llelse, men inte k�nner dess orsaker och vet inte ens att det fanns n�gon yttre orsak �ver huvud taget till r�relsen. Hur kommer i s� fall stenen att uppfatta sin egen r�relse? Oundvikligen som ett resultat av sin egen �nskan, sin egen fria vilja. Den kommer att s�ga sig: jag r�r mig, ty jag vill r�ra mig.
"Detsamma g�ller f�r den m�nskliga frihet, som alla m�nniskor �r s� stolta �ver. Till sitt v�sen inneh�ller den det faktum, att m�nniskor �r medvetna om sina b�jelser men k�nner inte de yttre orsaker som ger upphov till dessa b�jelser. S� f�rest�ller sig ett barn att det �r fritt att �nska den mj�lk som utg�r dess n�ring ..."
M�nga l�sare, till och med i dag, kommer att finna en s�dan f�rklaring "grovt materialistisk" och de kommer att f�rv�na sig �ver att Leibniz, en idealist av renaste vatten, kunde avge den. De kommer dessutom att s�ga, att en j�mf�relse mellan en m�nniska och en n�l eller sten �r �nnu mindre �n ett bevis. Till detta ska vi s�ga, att j�mf�relsen upph�r att vara fantastisk s� snart vi p�minner oss de fenomen som �ger rum i m�nniskans huvud varje dag. Materialisterna p� 1700-talet p�pekade redan den omst�ndigheten att mot varje viljer�relse i hj�rnan svarar en viss r�relse hos hj�rnfibrerna. Vad som �r en fantasi med avseende p� den magnetiska n�len eller stenen, blir ett otvivelaktigt faktum med avseende p� hj�rnan: en materier�relse som �ger rum enligt den fatala n�dv�ndighetslagen, beledsagas faktiskt i hj�rnan av vad som kallas tankens fria verksamhet. Och vad betr�ffar �verraskningen - som vid f�rsta p�seendet �r helt naturlig - med h�nsyn till den materialistiska diskussionen hos idealisten Leibniz, m�ste vi komma ih�g vad som redan p�pekats, att alla konsekventa idealister var monister, d.v.s. i deras v�rlds�sk�dning fanns det ingen som helst plats f�r det o�verstigliga svalg som skiljer materia och ande hos dualisterna. Enligt dualisternas uppfattning kan en given materiekonstruktion visa sig f�rm�gen till t�nkande endast f�r den h�ndelse en ande intr�der i den: materia och ande �r i dualisternas �gon tv� helt oberoende substanser som inte har n�got gemensamt. Den j�mf�relse som Leibniz g�r kommer att tyckas dualisten fantastisk av den enkla anledningen att den magnetiska n�len inte har n�gon sj�l. Men f�rest�ll er att ni har att g�ra med en m�nniska som diskuterar p� f�ljande s�tt: n�len �r i verkligheten n�got helt och h�llet materiellt. Men vad �r materia i sig? Jag tror att dess existens �r beroende av anden, inte i den meningen att den har skapats av anden, utan i den meningen att den sj�lv �r ande, som bara existerar i en annan form. Denna form motsvarar inte andens sanna natur; den st�r till och med i direkt motsats till denna form; men det hindrar inte att det �r en form av andens existens - ty genom sj�lva sin natur m�ste anden f�rvandlas till sin motsats. Man kan ocks� f�rv�na sig �ver denna argumentation, men man m�ste i alla h�ndelser h�lla med om att en m�nniska som finner den �vertygande - den m�nniska som i materien endast ser "andens andra existens" - inte kommer att st�tas av f�rklaringar som tillskriver materia andens egenskaper eller som l�ter dessa funktioner intimt bero av lagarna f�r materien. En s�dan m�nniska kan godta en materialistisk f�rklaring till andliga fenomen och samtidigt ge den (om det sker genom l�ngs�kta resonemang eller p� annat s�tt �r en annan fr�ga) en str�ngt idealistisk inneb�rd. Det var s� de tyska idealisterna handlade.
M�nniskans andliga verksamhet �r underkastad den materiella n�dv�ndighetens lagar. Men det f�rintar inte p� n�got s�tt den m�nskliga friheten. Den materiella n�dv�ndighetens lagar �r sj�lva inget annat �n lagar f�r andens verksamhet. Frihet f�ruts�tter n�dv�ndighet, n�dv�ndighet �verg�r helt och h�llet i frihet och d�rf�r �r m�nniskans frihet i verkligheten oj�mf�rligt st�rre �n dualisterna antar, d� de - i det de f�rs�ker avgr�nsa fri handling fr�n n�dv�ndig handling - fr�n frihetens rike sk�r bort hela det omr�de (till och med enligt deras uppfattning ett stort omr�de) som de h�nvisar till n�dv�ndigheten.
Det var s� de dialektiska idealisterna argumenterade. Som l�saren ser h�ller de best�mt fast vid Leibniz "magnetiska n�l"; bara det att denna n�l helt omvandlades eller s� att s�ga f�randligades i deras h�nder.
Men omvandlingen av n�len l�ste �nnu inte alla sv�righeter som gett sig till k�nna i f�rh�llandet mellan frihet och n�dv�ndighet. L�t oss anta att individen �r helt fri trots hans underkastelse under n�dv�ndighetens lagar, eller snarare just p� grund av denna underkastelse. Men i samh�llet, liksom i historien har vi inte att g�ra med en enda individ, utan med en hel m�ngd individer. Fr�gan reser sig d�, om inte vars och ens frihet kr�nkes av de �vrigas frihet? Jag har f�r avsikt att g�ra si och s� - till exempel f�rverkliga sanning och r�ttvisa i samh�llet. Den avsikten har jag fritt till�gnat mig och inte mindre fria kommer de handlingar att vara, med vars hj�lp jag ska f�rs�ka s�tta den i verket. Men mina medm�nniskor hindrar mig fr�n att uppn� mitt m�l. De har rest sig mot min avsikt, precis lika fritt som jag antog den. Och deras handlingar som riktar sig mot mig �r precis lika fria. Hur ska jag �vervinna de hinder som de reser? Naturligtvis ska jag diskutera med dem, f�rs�ka �vertala dem och kanske till och med v�dja till dem eller skr�mma dem. Men hur kan jag veta om detta leder n�gon vart? De franska upplysningsf�rfattarna brukade s�ga: la raison finira par avoir raison. Men f�r att mitt f�rnuft skulle triumfera, kr�ver jag att mina medm�nniskor ocks� skulle inse att det �r deras f�rnuft. Och vilka sk�l har jag att hoppas att detta kommer att �ga rum? I samma utstr�ckning som deras handling �r fri - och det betyder helt fri -, i samma utstr�ckning som materiell n�dv�ndighet, p� s�tt som jag inte k�nner till, har slagit �ver i frihet - och p� grund av blotta antaganden helt och h�llet �verg�tt i frihet -, i samma utstr�ckning som mina medm�nniskors handlingar inte kan f�ruts�gas, kan jag endast hoppas f�rutse dem p� villkor att jag skulle kunna unders�ka dem p� samma s�tt som jag unders�ker alla andra f�reteelser i den omgivande verkligheten, d.v.s. som de n�dv�ndiga verkningarna av best�mda orsaker som av mig redan �r k�nda eller kan bli k�nda. Med andra ord skulle min frihet inte vara en tom fras, endast om medvetandet om den kunde f�ljas av en f�rst�else av de orsaker som ger upphov till mina medm�nniskors fria handlingar, d.v.s. om jag kunde unders�ka dem ur synvinkeln av deras n�dv�ndighet. Precis detsamma kan mina medm�nniskor s�ga om mina handlingar. Men vad inneb�r det? Det inneb�r att m�jligheten f�r den fria (medvetna) historiska verksamheten f�r varje enskild m�nniska begr�nsas till noll, om det i sj�lva grunden f�r fria m�nskliga handlingar inte upptr�der en n�dv�ndighet som �r tillg�nglig f�r den agerandes f�rst�else.
Vi s�g tidigare att metafysisk fransk materialism faktiskt ledde till fatalism. Ty om ett helt folks �de i grund och botten beror av en f�rlupen atom, s� �r allt vi kan g�ra att luta oss tillbaka, eftersom vi �r absolut of�rm�gna och aldrig kommer att bli f�rm�gna att vare sig f�rutse s�dana tillf�lligheter hos den enskilda atomen eller f�rhindra dem.
Nu ser vi att idealismen kan leda till exakt samma fatalism. Om det inte finns n�gon n�dv�ndighet i mina medm�nniskors handlingar eller om de inte �r tillg�ngliga f�r mig ur synvinkeln av deras n�dv�ndighet, s� �r allt jag kan g�ra att f�rlita mig p� v�lvillig F�rsyn: mina klokaste planer, mina mest gynnsamma str�vanden, kommer att brytas mot de helt of�rutsedda handlingarna hos miljoner andra m�nniskor. I detta fall - f�r att tala med Lucretius - kan ur det hela vad som helst komma.
Och det �r intressant att ju mer idealismen f�rs�kte understryka frihetsaspekten i teorin, desto mer skulle den tvingas reducera den till ett intet p� den praktiska verksamhetens omr�de, d�r idealismen inte hade styrka att g� i n�rkamp med tillf�lligheten, v�pnad med frihetens hela makt.
De dialektiska idealisterna f�rstod saken mycket bra. I deras praktiska filosofi var n�dv�ndigheten den sannaste och enda p�litliga garantin f�r frihet. Till och med moralisk plikt kan inte �terf�rs�kra mig f�r resultatet av mina handlingar, sade Schelling, om resultaten endast berodde av frihet. "I friheten m�ste det finnas n�dv�ndighet."[45]
Men vilken n�dv�ndighet kan det d� vara fr�gan om i detta fall? Det �r knappast troligt att det sk�nker mig n�gon st�rre tillfredsst�llelse att st�ndigt upprepa tanken att vissa viljer�relser n�dv�ndigtvis motsvarar vissa r�relser i hj�rnsubstansen. Inga praktiska ber�kningar kan grunda sig p� s� abstrakta uttalanden och det finns ingen vidare utsikt om framsteg i denna riktning, eftersom min n�stas huvud inte �r en bikupa av glas och hans hj�rnfibrer inte �r bin; och jag skulle inte kunna iaktta deras r�relser, ens om jag med s�kerhet k�nde - och vi befinner oss �nnu l�ngt fr�n detta - att efter den ena eller den andra r�relsen hos den ena eller andra nervfibern kommer det att uppst� den ena eller andra str�van i min medm�nniskas sj�l. F�ljaktligen m�ste vi nalkas studiet av de m�nskliga handlingarnas n�dv�ndighet fr�n n�gon annan vinkel.
Detta �r desto mer n�dv�ndigt som Minervas uggla, som bekant, flyger f�rst i skymningen, d.v.s. de sociala f�rh�llandena mellan m�nniskor representerar inte resultatet av deras medvetna verksamhet. M�nniskor f�ljer medvetet sina privata och personliga syften. Var och en av dem efterstr�var medvetet, l�t oss s�ga att ut�ka sin egendom; ur summan av deras individuella handlingar f�ljer likv�l vissa sociala resultat som de kanske inte alls efterstr�vade och f�rvisso icke f�ruts�g. V�lbest�llda romerska medborgare k�pte upp fattiga b�nders jord. Var och en av dem visste naturligtvis att till f�ljd av dessa anstr�ngningar blev den och den Tullius och den och den Julius jordl�sa prolet�rer. Men vem av dem f�ruts�g att de stora godsen skulle f�rinta republiken och med den Italien? Vem av dem ins�g eller kunde inse de historiska konsekvenserna av sitt f�rv�rvsbeg�r? Ingen av dem kunde g�ra det och ingen gjorde det heller. Likv�l blev detta konsekvenserna - till f�ljd av de stora godsen gick b�de republiken och Italien under.
Av individernas medvetna och fria handlingar f�ljer med n�dv�ndighet konsekvenser som �r ov�ntade och of�rutsedda av dem, vilka p�verkar hela samh�llet, d.v.s. som inverkar p� summan av �msesidiga f�rh�llanden mellan samma m�nniskor. Vi �verg�r s�ledes fr�n frihetens rike till n�dv�ndighetens rike.
Om de sociala konsekvenserna av m�nniskornas individuella handlingar - som uppn�tts omedvetet av dem sj�lva - leder till f�rvandlingen av det samh�lleliga systemet - vilket �ger rum hela tiden, om �n l�ngt ifr�n med samma hastighet - reser sig nya individuella m�l inf�r m�nniskorna. Deras fria medvetna verksamhet tar sig n�dv�ndigtvis en ny form. Fr�n n�dv�ndighetens rike �verg�r vi �ter till frihetens rike.
Varje n�dv�ndig process �r en process som �ger rum enligt en lagbundenhet. F�r�ndringar i samh�llsf�rh�llandena som �r of�rutsedda av m�nniskor men som n�dv�ndigtvis framtr�der som ett resultat av deras handlingar, �ger uppenbarligen rum enligt best�mda lagar. Den teoretiska filosofin har att uppt�cka dessa.
Detsamma g�ller uppenbarligen f�r f�r�ndringar som upptr�der med avseende p� livsm�len i m�nniskornas fria verksamhet genom f�r�ndrade sociala relationer. Med andra ord �ger n�dv�ndighetens �verg�ng i frihet ocks� rum enligt best�mda lagar, som kan och m�ste uppt�ckas av den teoretiska filosofin.
Och n�r den teoretiska filosofin v�l l�st sin uppgift, kommer den att tillhandah�lla en helt ny och oomkullrunkelig grundval f�r den praktiska filosofin. N�r jag v�l k�nner lagarna f�r samh�lleligt och historiskt fram�tskridande, kan jag p�verka dem i enlighet med mina m�l, utan att bry mig om vare sig tillf�lligheter som f�rlupna atomer eller att mina medm�nniskor kan - som ett resultat av sin fria vilja - i varje stund �t mig f�rbereda m�ngder av de mest uppr�rande f�rv�ningar. Naturligtvis ska jag inte vara i det l�get att jag kan g� i god f�r varje enskild medm�nniska, s�rskilt om han tillh�r "den intellektuella klassen"; men i det stora hela ska jag k�nna i vilken riktning samh�llskrafterna r�r sig och det kommer endast att �terst� f�r mig att f�rlita mig p� deras resultat f�r att uppn� mina resultat.
Och om jag t.ex. kunde n� fram till den lycksaliga �vertygelsen att i Ryssland, i motsats till andra l�nder, �r det "samh�llets grundvalar" som kommer att triumfera, blir detta endast i den m�n jag kan f�rst� det �rorika "Russ" verksamhet som en verksamhet som st�r i �verensst�mmelse med lagbundenheterna och unders�ka dem fr�n n�dv�ndighetens och inte frihetens st�ndpunkt. V�rldshistorien �r framsteg i frihetens medvetande, s�ger Hegel, framsteg som vi m�ste f�rst� i dess n�dv�ndighet.[46]
Hur v�l vi vidare �n m� ha studerat "m�nniskans natur", befinner vi oss fortfarande mycket l�ngt fr�n att f�rst� de sociala resultat som f�ljer av de individuella m�nniskornas verksamhet. L�t oss antaga, att vi har medgivit, precis som den gamla skolans ekonomer gjorde, att str�van efter profit �r det huvudsakligt k�nnetecknande s�rdraget f�r den m�nskliga naturen. Befinner vi oss d� i ett l�ge, s� att vi kan f�ruts�ga vilka former denna str�van kommer att ta sig? Med givna best�mda samh�llsf�rh�llanden som vi k�nner - ja, men dessa givna, best�mda, k�nda samh�llsf�rh�llanden kommer sj�lva att f�r�ndras under "den m�nskliga naturens" tryck, under inflytande av v�ra medm�nniskors f�rv�rvsverksamhet. I vilken riktning kommer de att f�r�ndras? Detta kommer att vara lika litet k�nt f�r oss som den nya riktning som profitbeg�ret sj�lvt kommer att ta under de nya och f�r�ndrade samh�llsf�rh�llandena. Vi kommer att befinna oss i samma gamla situation, om vi tillsammans med de tyska "Katheder-Sozialisten" b�rjar h�vda, att m�nniskans natur inte �r utt�md med det blotta str�vandet efter profit, utan att hon ocks� har en "social k�nsla" (Gemeinsinn). Detta blir en ny text p� en gammal melodi. F�r att kunna komma fr�n okunnighet - som d�ljs av en mer eller mindre l�rd terminologi - m�ste vi �verg� fr�n studiet av m�nniskans natur till studiet av samh�llsf�rh�llandenas natur; vi m�ste f�rst� dessa f�rh�llanden som de huvudsakliga processer som f�rl�per lagbundet. Och detta leder oss tillbaka till fr�gan: vad ligger under, vad best�mmer samh�llsf�rh�llandenas natur?
Vi s�g att varken materialisterna under det f�rra �rhundradet eller de utopistiska socialisterna gav ett tillfredsst�llande svar p� den fr�gan. Lyckades de dialektiska idealisterna besvara den?
Nej, inte heller de lyckades, och de lyckades inte, just d�rf�r att de var idealister. F�r att f� ett grepp om deras uppfattning, l�t oss erinra om den tidigare f�rda diskussionen om vad som beror p� vad - f�rfattningen p� sederna, eller sederna p� f�rfattningen. Hegel anm�rkte helt riktigt om denna diskussion, att fr�gan h�r hade st�llts felaktigt, eftersom i verkligheten - �ven om ett best�mt folks seder otvivelaktigt p�verkar dess f�rfattning och dess f�rfattning dess seder - b�da utan tvekan utg�r ett resultat av n�gon "tredje" eller s�rskild kraft, som b�de skapar de seder som p�verkar f�rfattningen och den f�rfattning som p�verkar sederna. Men vilken �r d� enligt Hegel denna s�rskilda kraft, den yttersta grund p� vilken b�de den m�nskliga naturen och samh�llsf�rh�llandenas natur vilar? Denna kraft �r "Begreppet" eller, vilket �r samma sak, "Id�n" vars f�rverkligande utg�r hela det ber�rda folkets historia. Varje folk f�rverkligar sin egen s�rskilda id� och varje s�rskild id� hos varje enskilt folk representerar ett stadium i den Absoluta Id�ns utveckling. Historien framtr�der p� s� s�tt s� att s�ga som till�mpad logik: att f�rklara en s�rskild historisk epok inneb�r att visa till vilket stadium i den Absoluta Id�ns logiska utveckling den h�nf�r sig. Men vad �r d� denna "Absoluta Id�"? Inget annat �n personifieringen av v�r egen logiska verksamhet. H�r �r vad en man s�ger h�rom som sj�lv fick en grundlig undervisning i idealismens skola och blev passionerat h�nf�rd av den, men mycket snart lade m�rke till vari det grundl�ggande felet i denna filosofiriktning ligger:[47]
"Om jag fr�n verkliga �pplen, p�ron, jordgubbar och mandlar bildar det allm�nna begreppet 'Frukt'; om jag g�r vidare och inbillar mig att mitt abstrakta begrepp 'Frukt', som h�rletts fr�n verklig frukt, �r en enhet som existerar utanf�r mig, i verkligheten �r p�ronets, �pplets, mandelns sanna v�sen; d� h�vdar jag, med den spekulativa filosofins spr�k, att 'Frukt' �r p�ronets, �pplets, mandelns o.s.v. substans. Jag s�ger d�rf�r, att det f�r p�ronet inte �r v�sentligt att vara ett p�ron, att det f�r �pplet inte �r v�sentligt att vara ett �pple; att vad som �r v�sentligt f�r dessa �r ... det v�sen jag h�rlett ur dem och sedan prackat p� dem, mitt begrepps v�sen - 'Frukt'. Jag h�vdar d�rf�r att �pplen, p�ron, mandlar o.s.v. �r blotta existensformer, modi av 'Frukt'. Min begr�nsade f�rst�else, som underst�ds av mina sinnen, skiljer naturligtvis ett �pple fr�n ett p�ron och ett p�ron fr�n en mandel; men mitt spekulativa f�rst�nd h�vdar att dessa sinnliga skillnader �r ov�sentliga, obetydliga. Det ser i �pplet samma sak som i p�ronet och i p�ronet samma sak som i mandeln, n�mligen 'Frukt'. S�rskilda verkliga frukter �r inte annat �n sken vars sanna v�sen �r 'Substansen' - 'Frukt'.
Med denna metod f�r man inget s�rskilt djup i definitionen. Den mineralog, vars hela vetenskap bestod i h�vdandet att alla mineraler i verkligheten �r 'Mineral', skulle vara en mineralog endast i sin inbillning ...
Efter att ha reducerat de olika verkliga frukterna till den enda abstraktionsfrukten - 'Frukt', m�ste den spekulativa filosofin, f�r att skaffa sig ett sken av reellt inneh�ll, p� n�got s�tt finna en v�g tillbaka fr�n 'Frukt', fr�n 'Substans' till de olika v�rldsliga frukterna p�ron, �pple, mandel o.s.v. Det �r lika sv�rt att frambringa verkliga frukter ur det abstrakta begreppet 'Frukt' som det �r �r l�tt att frambringa denna abstrakta id� ur de verkliga frukterna. F�rvisso �r det om�jligt att komma fram till abstraktionens motsats utan att �verge abstraktionen ...
Den spekulative filosofen �verg�r d�rf�r fr�n abstraktionen 'Frukt', men p� ett spekulativt, mystiskt s�tt ... S�ledes �r det bara skenbart som han h�jer sig �ver sin abstraktion. Han diskuterar s� h�r: 'Om �pplen, p�ron, mandlar och jordgubbar i sj�lva verket inte �r n�got annat �n Substans, Frukt reser sig fr�gan: Varf�r framtr�der Frukt f�r mig ibland som ett �pple, ibland som ett p�ron och ibland som en mandel? Varifr�n denna olikhet i framtr�dandet som p� ett s� sl�ende s�tt mots�ger min spekulativa uppfattning om Enhet, Substans, Frukt?
'Detta', svarar den spekulative filosofen, 'beror p� att Frukt inte �r d�tt, odifferentierat, utan r�relse, utan levande, sj�lv-differentierande och i r�relse. Olikheten i v�rldsliga frukter �r inte bara betydelsefullt f�r mitt sinnliga f�rst�nd, utan ocks� f�r Frukt sj�lvt och f�r det spekulativa f�rnuftet. De olika v�rldsliga frukterna �r olika uttrycksformer f�r den enda Frukts existens ... I �pplet ger Frukt sig sj�lv en �ppellik existens, i p�ronet en p�ronlik existens ... Frukt framtr�der som ett p�ron, Frukt framtr�der som ett �pple, Frukt framtr�der som en mandel och de skillnader som utm�rker �pplen, p�ron och mandlar i f�rh�llande till varandra �r Frukts sj�lv-differentieringar som g�r de s�rskilda frukterna till underordnade medlemmar av Frukts livsprocess.' "[82*]
Det hela �r mycket bitande, men samtidigt otvivelaktigt riktigt. Genom att personifiera v�r egen tankeprocess i form av en Absolut Id� och genom att i denna id� s�ka f�rklaringen till alla fenomen, tar idealismen d�rigenom v�gen in i en �terv�ndsgr�nd, varifr�n den bara skulle kunna ta sig genom att �verge "Id�n", d.v.s. genom att s�ga adj� �t idealismen. Tag detta som exempel: f�rklarar f�ljande ord av Schelling f�r er i n�gon utstr�ckning magnetismens natur: "Magnetism �r en allm�n animeringshandling. Enhetens �verg�ng i M�ngfald, det enhetliga Begreppets i Skillnader. Just samma intr�ngande av det subjektiva i det objektiva, som i det ideella �r ... sj�lvmedvetande, uttrycks h�r i varande."[48] Dessa ord f�rklarar ingenting alls, eller hur? Precis lika otillfredsst�llande �r liknande f�rklaring p� historiens omr�de. Varf�r f�ll Grekland? P� grund av att den id� som utgjorde principen f�r det grekiska livet, hj�rtpunkten i grekisk ande (Id�n om det sk�na) bara kunde bli en h�gst kortlivad fas i v�rldsandens utveckling.[49] Svar av detta slag upprepar bara fr�gan i positiv och dessutom uppbl�st form, som vore den h�gtravande. Hegel som gav f�rklaringen till Greklands fall - den som just citerats - tycks sj�lv ha k�nt detta och skyndar sig att utvidga sin idealistiska f�rklaring med en h�nvisning till det antika Greklands ekonomiska verklighet. Han s�ger: "Lacedaimon f�ll huvudsakligen p� grund av oj�mlikheten i egendom." Och han g�r inte bara s� i fr�gan om Grekland. Detta �r kan man s�ga hans st�ndiga grepp, n�r han tar sig an historiefilosofin: f�rst n�gra l�sa h�nvisningar till den Absoluta Id�ns egenskaper och d�refter betydligt mer utf�rliga och naturligtvis betydligt mer �vertygande antydningar om karakt�r och utveckling av egendomsf�rh�llandena f�r folket i fr�ga. Str�ngt taget finns det i f�rklaringar av det senare slaget inget som helst inslag av idealism och d� Hegel tillgrep dem - han brukade s�ga att "idealismen visar sig vara sanningen i materialismen" - skrev han ut ett bevis p� idealismens fattigdom och medgav tyst s� att s�ga, att i sj�lva verket st�r det hela till p� precis motsatt s�tt och att materialismen visar sig vara det sanna i idealismen.
Men den materialism som Hegel h�r n�rmade sig var en mycket outvecklad, embryonal materialism och �vergick omedelbart �n en g�ng i idealism, s� snart han fann det n�dv�ndigt att f�rklara varifr�n de ena eller de andra s�rskilda egendomsf�rh�llandena h�rr�rde. F�rvisso skulle det ocks� h�r h�nda att Hegel mycket ofta uttryckte helt materialistiska synpunkter. Men i regel betraktade han egendomsf�rh�llanden som f�rverkligandet av r�ttsbegrepp, som utvecklades genom sin egen inre kraft.
Vad har vi d� l�rt oss om de dialektiska idealisterna?
De �vergav st�ndpunkten om den m�nskliga naturen och gjorde sig tack vare detta fria fr�n den utopiska uppfattningen om samh�llsfenomen: de b�rjade unders�ka samh�llslivet som en n�dv�ndig process med sina egna lagar. Men p� en omv�g - genom att personifiera processen f�r v�rt logiska f�rst�nd (d.v.s. en av den m�nskliga naturens sidor) - hamnade de p� samma otillfredsst�llande st�ndpunkt och d�rf�r f�rblev samh�llsf�rh�llandenas sanna natur besl�jad f�r dem.
L�t oss nu �n en g�ng g�ra en liten utvikning till v�r egen inhemska, ryska filosofi.
Hr Michailovskij har h�rt fr�n hr Filippov, som i sin tur h�rt det fr�n den amerikanske f�rfattaren Frazer, att Hegels hela filosofi begr�nsar sig till "galvanisk mysticism". Av vad vi redan sagt om de m�l som den tyska idealistiska filosofin framst�llde framg�r hur l�jev�ckande Frazers uppfattning �r. Hr Filippov och Michailovskij k�nner sj�lva att deras amerikan har g�tt f�r l�ngt: "Det �r tillr�ckligt att erinra sig den tidigare metafysikens utvecklingslopp och inflytande (p� Hegel), med b�rjan fr�n grekerna, med Herakleitos ..." s�ger hr Michailovskij, men till�gger omedelbart: "Icke desto mindre �r Frazers anm�rkningar i h�gsta grad intressanta och inneh�ller otvivelaktigt en sida av sanningen." Vi m�ste medge, eftersom vi inte kan annat �n inse saken ... att Sjedrin f�r l�nge sedan f�rl�jligade denna "formel". Men vad ska man ta sig till med hans f�rre assistent, hr Michailovskij,[50] n�r han har f�resatt sig att f�r den "oinitierade" tolka en filosof som han bara k�nner genom h�rs�gen. Med eller mot sin vilja m�ste han med en forskares l�rda min upprepa fraser som inte s�ger n�gonting ...
L�t oss emellertid erinra oss den tyska idealismens "successiva utvecklingsf�rlopp". "Experimenten i galvanism ut�var inflytande p� alla t�nkande m�nniskor i Europa, inklusive den d� unge tyske filosofen Hegel", s�ger hr Michailovskij. "Hegel skapar ett v�ldigt metafysiskt system, som d�nar �ver hela v�rlden, s� att man inte undslipper det ens p� Moskva-flodens str�nder." ... H�r framst�lls det hela som om Hegel hade infekterats av "galvanisk mysticism" direkt fr�n fysikerna. Men Hegels system utg�r endast en vidareutveckling av Schellings uppfattningar: uppenbarligen m�ste infektionen f�rst ha p�verkat den senare. S� �r ocks� fallet svarar hr Michailovskij eller hr Filippov eller Frazer lugnande: "Schelling och s�rskilt n�gra doktorer som varit hans l�rjungar f�rde l�ran om polariteten till dess yttersta slutpunkt." M� s� vara. Men Schellings f�reg�ngare var som bekant Fichte. Hur p�verkade den galvaniska infektionen denne? Hr Michailovskij s�ger inget om detta: sannolikt anser han att den inte hade n�got inflytande alls. Och han har helt r�tt om han verkligen tror det; f�r att �vertyga sig om detta �r det tillr�ckligt att l�sa ett av Fichtes f�rsta filosofiska verk, Grundlage der gesammten Wissenschaftslehre, Leipzig 1794. I detta arbete kommer inget mikroskop att kunna uppt�cka inflytande av "galvanism"; �nd� upptr�der h�r just samma �k�nda "triad", som enligt hr Michailovskijs mening utg�r det huvudsakliga s�rdraget i den hegelianska filosofin och vars ursprung Frazer, som det p�st�s med "en sida av sanningen", sp�rar till "Galvanis och Voltas experiment". ... Vi m�ste medge att allt detta �r mycket egendomligt, �ven om vi icke desto mindre m�ste inse att Hegel o.s.v. o.s.v.
L�saren k�nner redan Schellings uppfattningar om magnetismen. Den tyska idealismens brist l�g inte i att den skulle ha p� ett �verdrivet och ober�ttigat s�tt tjusats (i mystisk form) av sin tids vetenskapliga uppt�ckter, utan tv�rtom i dess f�rs�k att f�rklara alla naturens och historiens f�reteelser med hj�lp av den tankeprocess som de hade personifierat.
Som avslutning vill vi l�mna en uppmuntrande nyhet. Hr Michailovskij har uppt�ckt att "metafysik och kapitalism �r h�gst intimt f�rbundna; att, f�r att anv�nda den ekonomiska materialismens spr�k, metafysiken �r en v�sentlig best�ndsdel i '�verbyggnaden' p� den kapitalistiska produktionsformen, trots att kapitalet samtidigt sv�ljer och anpassar till sig alla de vetenskapens framsteg som grundar sig p� experiment och iakttagelse och �r fientliga mot metafysiken." Hr Michailovskij lovar att diskutera "denna egendomliga mots�gelse" vid n�got annat tillf�lle. Hr Michailovskijs unders�kning kommer f�rvisso att bli "egendomlig"! T�nk bara efter: vad han kallar metafysik genomgick en str�lande utveckling b�de i det antika Grekland och i Tyskland p� 1700-talet och f�rsta h�lften av 1800-talet. Fram till nu hade man trott att det antika Grekland inte alls var ett kapitalistiskt land och att kapitalismen i Tyskland vid den ifr�gavarande tiden bara hade b�rjat utvecklas. Hr Michailovskijs forskning kommer att visa, att fr�n "den subjektiva samh�llsvetenskapens" st�ndpunkt �r detta oriktigt och att just precis det antika Grekland och Tyskland p� Fichtes och Hegels tid var kapitalistiska l�nder i klassisk mening. Man ser nu vikten av detta. L�t s� v�r f�rfattare skynda sig att publicera sina anm�rkningsv�rda uppt�ckter. Sjung min k�ra, var inte blyg!
Sammanbrottet f�r den idealistiska synpunkten vid f�rklaringen av naturens och samh�llsutvecklingens fenomen m�ste tvinga - och gjorde det ocks� - t�nkande m�nniskor (d.v.s. inte eklektiker, inte dualister) att �terv�nda till den materialistiska v�rlds�sk�dningen. Men den nya materialismen kunde inte l�ngre vara en enkel upprepning av de franska materialisternas l�ror fr�n slutet av 1700-talet. Materialismen framtr�dde igen, berikad med alla tidernas er�vringar. Den mest betydande av dessa er�vringar var den dialektiska metoden, unders�kningen av f�reteelserna i deras utveckling, tillblivelse och underg�ng. Det geni som representerade denna nya tankestr�mning var Karl Marx.
Marx var inte den f�rste som revolterade mot idealismen. Revoltfanan h�jdes av Ludwig Feuerbach. N�got senare �n Feuerbach framtr�dde br�derna Bauer p� den litter�ra scenen: deras uppfattningar f�rtj�nar s�rskild uppm�rksamhet fr�n den nutida ryska l�sarens sida.
Bauers uppfattningar var en reaktion mot Hegels idealism. Icke desto mindre var de sj�lva helt igenom inpyrda med en mycket ytlig, ensidig och eklektisk idealism.
Vi har sett att det stora tyska idealisterna inte lyckades f�rst� samh�llsf�rh�llandenas verkliga natur eller deras verkliga grundval. De s�g i samh�llsutvecklingen en n�dv�ndig, lagbunden process och i detta avseende hade de helt r�tt. Men n�r det blev fr�ga om ursprunget till den historiska utvecklingen, v�nde de sig till Den Absoluta Id�n, vars egenskaper skulle ge den slutgiltiga och mest djupg�ende f�rklaringen till denna process. Det utgjorde en svag sida hos idealismen, mot vilken f�ljaktligen en filosofisk revolution f�rst br�t ut. Den yttersta v�nstern av den hegelianska skolan revolterade best�mt mot "Den Absoluta Id�n".
Den Absoluta Id�n existerar (om den �verhuvudtaget existerar) utanf�r tid och rum och hur som helst inte i huvudet p� n�gon enskild m�nniska. D� m�nskligheten i sin historiska utveckling �terskapar Den Absoluta Id�ns logiska utvecklingsf�rlopp, lyder den en fr�mmande kraft, som st�r utom den sj�lv. D� ung-hegelianerna revolterade mot Den Absoluta Id�n, revolterade de f�rst och fr�mst i namn av m�nniskans oberoende verksamhet, i namn av det m�nskliga f�rnuftet.
"Den spekulativa filosofin", skrev Edgar Bauer, "misstar sig helt d� den talar om f�rnuftet som en abstrakt, absolut kraft ... F�rnuftet �r inte en objektiv abstrakt kraft i f�rh�llande till vilket m�nniskan bara representerar n�got subjektivt, tillf�lligt, �verg�ende; nej, den dominerande kraften �r m�nniskan sj�lv, hennes medvetande om sig sj�lv och f�rnuftet �r endast detta medvetandes styrka. F�ljaktligen finns det inte n�got Absolut F�rnuft, utan det finns bara ett f�rnuft som st�ndigt f�r�ndras med sj�lvmedvetandets utveckling: det finns inte alls i en slutgiltig form, utan f�r�ndras st�ndigt."[83*]
Och d�rf�r finns det ingen Absolut Id�, inget Absolut F�rnuft, utan endast m�nniskans medvetenhet, det yttersta och st�ndigt f�r�nderliga m�nskliga f�rnuftet. Detta �r helt riktigt; mot detta skulle inte ens hr Michailovskij inv�nda, �ven om han, som vi redan vet, kan finna allt "diskutabelt"... med mer eller mindre tveksam framg�ng. Men ju mer vi framh�ver denna riktiga tanke, desto sv�rare blir underligt nog v�r st�llning. De gamla tyska idealisterna anpassade lagbundenheten f�r varje process i naturen och historien till Den Absoluta Id�n. Fr�gan uppkommer d�, vad vi ska anpassa denna lagbundenhet efter n�r vi f�rintat dess b�rare, Den Absoluta Id�n. L�t oss anta att i f�rh�llande till naturen vi kan ge ett tillfredsst�llande svar med n�gra f� ord: vi anpassar det till materiens egenskaper. Men i f�rh�llande till historien �r fr�gan l�ngtifr�n lika enkel: den dominerande kraften i historien visar sig vara m�nniskans medvetande om sig sj�lv, det evigt f�r�nderliga m�nskliga f�rnuftet. Finns det n�gon lagbundenhet i detta f�rnufts utveckling? Edgar Bauer skulle naturligtvis ha besvarat fr�gan jakande, ty f�r honom var m�nniskan och f�ljaktligen hennes f�rnuft inte alls n�got tillf�lligt, som vi sett. Men om man bett samme Bauer f�rklara f�r en sin uppfattning om det m�nskliga f�rnuftets utveckling: om man t.ex. hade fr�gat honom varf�r f�rnuftet i den ena s�rskilda historiska epoken utvecklades p� ett s�tt, men i en annan epok p� ett annat s�tt, skulle man faktiskt inte ha f�tt n�got svar av honom. Han skulle ha sagt en att "det sig evigt utvecklande m�nskliga f�rnuftet skapar sociala former", att "det historiska f�rnuftet �r v�rldshistoriens huvudkraft" och att f�ljaktligen varje samh�llsordning visar sig bli f�r�ldrad s� snart f�rnuftet tar ett nytt steg i sin utveckling.[84*] Men alla dessa och liknande f�rs�kringar skulle inte vara ett svar p� fr�gan, utan snarare ett undvikande av fr�gan varf�r det m�nskliga f�rnuftet tar ett nytt steg i sin utveckling och varf�r det tar steget i den ena och inte den andra riktningen. Om man tvingade E. Bauer att syssels�tta sig med just precis denna fr�ga, skulle han snabbt ha skjutit den �t sidan med n�gon meningsl�s h�nvisning till egenskaperna hos det evigt f�r�nderliga m�nskliga f�rnuftet, just som de gamla idealisterna begr�nsade sig till en h�nvisning till egenskaperna hos Den Absoluta Id�n.
Att behandla f�rnuftet som v�rldshistoriens huvudkraft och att f�rklara dess utveckling med n�got slags speciella, immanenta, inre egenskaper innebar att f�rvandla det till n�got ovillkorligt - eller med andra ord att i ny form �teruppliva samma Absoluta Id� som de just f�rklarat vara d�d och begraven f�r alltid. Den mest betydande svagheten hos denna �teruppv�ckta Absoluta Id� var den omst�ndigheten att den fredligt samexisterade med den mest absoluta dualism, eller f�r att vara mer exakt till och med utan tvekan f�rutsatte den. Eftersom naturens processer inte betingades av det yttersta, evigt f�r�nderliga m�nskliga f�rnuftet, visade sig tv� krafter �ga existens: i naturen - materia; i historien - m�nskligt f�rnuft. Och det fanns ingen bro som f�rband materiens r�relse med f�rnuftets utveckling, n�dv�ndighetens rike med frihetens. Det �r orsaken till att vi sade, att Bauers uppfattningar helt och h�llet var genomdr�nkta av en mycket ytlig, ensidig och eklektisk idealism.
"T�nkandet styr v�rlden" - detta f�rklarade den franska upplysningens f�rfattare. S� talade ocks�, som vi ser, br�derna Bauer n�r de revolterade mot hegeliansk idealism. Men om t�nkandet styr v�rlden, s� �r historiens motor de m�nniskors vars t�nkande kritiserar och skapar de nya uppfattningarna. Br�derna Bauer trodde i sj�lva verket det. K�rnan i den historiska processen begr�nsade sig enligt deras mening till att "den kritiska anden" omgestaltade f�rr�det av f�religgande uppfattningar och de livsformer i samh�llet som betingades av detta f�rr�d. Dessa br�derna Bauers uppfattningar importerades i sin helhet till den ryska litteraturen av f�rfattaren till Historiska brev[51] - som f�r �vrigt inte talade om den kritiska "anden" utan om det kritiska "t�nkandet", ty av Sovremennik hade det f�rbjudits att tala om anden.
N�r den "kritiskt t�nkande" m�nniskan v�l hade inbillat sig vara historiens huvudsaklige arkitekt, Demiurg, avskiljer hon sig d�rigenom tillsammans med sina likar i en s�rskild, h�gre art av den m�nskliga rasen. Denna h�gre art st�r i motsats till massan, som �r fr�mmande f�r kritiskt t�nkande och endast i st�nd att spela rollen av lera i de "kritiskt t�nkande" personligheternas skapande h�nder. "Hj�ltar" st�lls mot "m�ngden". Hur mycket hj�lten �n �lskar m�ngden, hur fylld han �n m� vara av sympati f�r dess ur�ldriga behov och dess st�ndiga lidanden, m�ste han dock se den fr�n ovan och han kan inte annat �n inse att allt beror av honom, hj�lten, medan m�ngden �r en massa som �r fr�mmande f�r varje skapande element, n�got i stil med en stor m�ngd nollor som f�r positiv inneb�rd f�rst i h�ndelse av att ett slags "kritiskt t�nkande" beskyddande st�ller sig i spetsen f�r dem. Br�derna Bauers eklektiska idealism var grunden f�r den oerh�rda och man kan s�ga motbjudande sj�lvtillr�ckligheten hos de "kritiskt t�nkande" tyska "intellektuella" p� 1840-talet; i dag underbl�ser dess ryska anh�ngare samma svaghet hos den ryska intelligentian. Den skoningsl�sa fienden och �klagaren mot denna sj�lvtillr�cklighet var Marx, som vi nu ska �verg� till.
Marx sade: att st�lla "kritiskt t�nkande" personligheter mot "massan" �r att g�ra en karikatyr p� den hegelianska historieuppfattningen: en uppfattning som i sin tur endast var den spekulativa konsekvensen av den gamla doktrinen om motsatsf�rh�llandet mellan Ande och Materia:
"Redan hos Hegel behandlar Den Absoluta Anden i historien[85*] massan som materiell och finner sitt sanna uttryck f�rst i filosofin. Men med Hegel blir filosofen endast det organ varigenom historiens skapare, Den Absoluta Anden, n�r sj�lvmedvetande genom betraktelser, sedan r�relsen har slutat. Filosofens deltagande i historien begr�nsar sig till detta betraktande medvetande, ty den verkliga r�relsen �stadkoms omedvetet av Den Absoluta Anden[86*] s� att filosofen framtr�der post festum. Hegel �r dubbelt inkonsekvent: f�rst d�rf�r att medan han f�rklarar att filosofin utg�r den Absoluta Andens existens, v�grar han att erk�nna den verkliga filosofiska individen som Den Absoluta Anden; f�r det andra d�rf�r att enligt honom skapar Den Absoluta Anden historien endast till skenet. Ty eftersom Den Absoluta Anden blir medveten om sig sj�lv som den skapande V�rldsanden f�rst hos filosofen och post festum, f�religger dess skapande av historien endast i filosofens uppfattning och begrepp, d.v.s. endast i den spekulativa f�rest�llningen. Hr Bruno Bauer[87*] skaffar undan Hegels inkonsekvens. F�rst utropar han Kritiken som Den Absoluta Anden och sig sj�lv som Kritiken. Just som Kritikens element �r bannlyst fr�n massan, �r massans element bannlyst fr�n Kritiken. D�rf�r ser Kritiken sig inte innesluten i en massa, utan i en liten handfull utvalda m�nniskor, uteslutande hos hr Bauer och hans efterf�ljare. Hr Bauer g�r sig vidare kvitt Hegels andra inkonsekvens. Han g�r inte l�ngre, som den hegelianska anden, historien post festum och i f�rest�llningen. Han spelar medvetet rollen av V�rldsande i motsats till resten av m�nskligheten; han intr�der i nutiden i ett dramatiskt f�rh�llande till massan; han uppfinner och genomf�r historien enligt ett syfte och efter moget �verv�gande. � ena sidan st�r massan, denna materiella, passiva, sl�a och ohistoriska best�ndsdel i historien. � andra sidan st�r Anden, Kritiken, Hr Bruno och Co., som den aktiva best�ndsdel varifr�n all historisk handling h�rflyter. Den sociala omvandlingens verksamhet begr�nsar sig till Den Kritiska Kritikens hj�rnarbete."[88*]
Dessa rader ger upphov till en m�rklig f�rest�llning: det tycks som om de inte vore skrivna f�r femtio �r sedan, utan f�r n�gon m�nad eller s� sedan, och inte riktade mot de tyska v�nster-hegelianerna, utan mot de ryska "subjektiva" samh�llsvetarna. F�rest�llningen blir �nnu starkare, n�r vi l�ser f�ljande utdrag ur en artikel av Engels:
"Den sj�lvtillr�ckliga Kritiken, full�ndad och perfekt i sig, kan naturligtvis inte erk�nna historien s�dan den verkligen �gde rum, ty det skulle inneb�ra att erk�nna massan som grundl�ggande i all dess massivitet, medan problemet �r att f�rneka massan all massivitet. Historien befrias d�rf�r fr�n sin massivitet och Kritiken, som har en fri st�llning gentemot sitt f�rem�l, anropar historien och s�ger: 'Du borde inte ha betett dig p� det eller det s�ttet!' Alla kritikens lagar har tillbakaverkande kraft: historien betedde sig helt annorlunda innan Kritiken kommit med sina dekret �n efter detta. D�rf�r avviker massornas historia, den s� kallade verkliga historien, avsev�rt fr�n den kritiska historien ..."[89*]
Vem talas det om i detta avsnitt? �r det de tyska f�rfattarna p� fyrtiotalet eller vissa av v�ra samtida "samh�llsvetare" som allvarligt ger sig in p� fr�gan, att katoliken ser de historiska h�ndelserna p� ett s�tt, protestanten p� ett annat, monarkisten p� ett tredje, republikanen p� ett fj�rde; och att d�rf�r en god subjektiv person inte endast kan, utan m�ste f�r sitt eget andliga bruk uppfinna en s�dan historia som helt motsvarar de b�sta ideal? F�ruts�g verkligen Engels v�ra ryska dumheter? Inte alls! Naturligtvis kunde han inte ens dr�mma om dem och om hans ironi ett halvt �rhundrade senare passar v�ra subjektiva t�nkare som hand i handske, m�ste detta f�rklaras med det enkla faktum att v�rt subjektiva strunprat inte p� n�got som helst s�tt �r originellt: det representerar inget annat �n ett billigt suzdalskt[54] avtryck av en karikatyr p� samma hegelianism som den s� f�ga framg�ngsrikt bek�mpar. ...
Fr�n den "Kritiska Kritikens" synpunkt r�rde sig alla stora historiska strider om en id�ernas strid. Marx observerar att id�er "nedgjordes varje g�ng som de inte sammanf�ll med de verkliga ekonomiska intressen f�r det sociala skikt som vid den s�rskilda tidpunkten var b�rare av det historiska fram�tskridandet. Det �r bara f�rst�elsen av dessa intressen som kan ge nyckeln till f�rst�elsen av den historiska utvecklingens verkliga f�rlopp."
Vi vet redan att de franska upplysningsf�rfattarna sj�lva inte blundade f�r olika intressen och att de inte heller var ovilliga att v�nda sig till dem f�r att f�rklara det givna tillst�ndet i ett givet samh�lle. Men deras uppfattning om intressens avg�rande betydelse var bara en variation p� formeln att t�nkandet styr v�rlden: enligt dem beror intressena i sig p� m�nniskors t�nkande och f�r�ndras med f�r�ndringar i det senare. En s�dan tolkning av intressens betydelse utg�r idealismens triumf vid till�mpningen p� historien. Den l�mnar till och med den tyska dialektiska idealismen l�ngt bakom sig, enligt vilken m�nniskan uppt�cker nya materiella intressen s� snart Den Absoluta Id�n finner det n�dv�ndigt att ta ytterligare ett steg i sin logiska utveckling. Marx f�rst�r de materiella intressenas betydelse p� ett helt annat s�tt.
F�r den vanlige ryske l�saren tycks Marx historiska teori vara n�got slags skandal�s skymf mot den m�nskliga rasen. I G. I. Uspenskijs Underg�ng forts�tter en gammal kvinna - hustru till en �mbetsman - till och med i t�cknet p� d�dsb�dden att envist upprepa den skamliga regel som hon hela sitt liv v�gleddes av: "Fika efter mer, mer!" Den ryska intelligentian inbillar sig barnsligt nog att Marx till�mpar denna grundregel p� hela m�nskligheten: att han h�vdar, att vad �n m�nniskobarnen sysselsatt sig med, har de alltid, uteslutande och medvetet "fikat efter mer". Den osj�lviske ryske "intellektuelle" finner naturligtvis en s�dan uppfattning precis lika "fr�nst�tande" som Darwins teori �r fr�nst�tande f�r en "officiell" dam, som inbillar sig att hela inneb�rden i denna teori g�r ut p� det f�rskr�ckliga p�st�endet att hon, t�nka sig, en h�gst respektabel �mbetsmans dam, inte skulle vara n�got annat �n en i dr�kt uppkl�dd apa. I verkligheten f�rtalar Marx "de intellektuella" lika litet som Darwin f�rtalar "officiella" damer.
F�r att f�rst� Marx' historiska uppfattningar m�ste vi erinra oss de slutsatser som filosofin och historie- och samh�llsvetenskapen dragit vid den period som omedelbart f�regick honom. De franska historikerna under restaurationen kom, som vi vet, till slutsatsen att "medborgerliga f�rh�llanden", "egendomsf�rh�llanden" utg�r den grundl�ggande basen f�r hela den sociala ordningen. Vi vet ocks� att samma slutsats drogs, i Hegels person, av den idealistiska tyska filosofin - mot dess vilja, mot dess anda, helt enkelt till f�ljd av den idealistiska historief�rklaringens otillr�cklighet och underg�ng. Marx som �vertog alla resultat av sin tids vetenskapliga kunskap och filosofiska t�nkande, inst�mmer helt och fullt med de franska historikerna och Hegel om den just n�mnda slutsatsen. Jag blev �vertygad, sade han, att "r�ttsf�rh�llandena liksom statsformerna varken kan f�rst�s ur sig sj�lva eller ur den s.k. allm�nna utvecklingen av det m�nskliga t�nkandet, utan tv�rtom har sin rot i de materiella levnadsf�rh�llanden, som Hegel - efter m�nster av engelsm�nnen och fransm�nnen p� 1700-talet - i sin helhet sammanfattar under namnet 'borgerligt samh�lle', men det borgerliga samh�llets anatomi m�ste man s�ka i den politiska ekonomin."[55]
Men vad beror ett givet samh�lles ekonomi av? Varken de franska historikerna eller de utopiska socialisterna eller Hegel har varit i st�nd att �verhuvudtaget besvara detta tillfredsst�llande. Allihop h�nvisade direkt eller indirekt till den m�nskliga naturen. Den stora vetenskapliga tj�nst som Marx gjorde ligger i detta, att han n�rmade sig fr�gan fr�n den diametralt motsatta sidan och att han betraktade den m�nskliga naturen sj�lv som det evigt f�r�nderliga resultatet av historiskt fram�tskridande, vars orsak ligger utanf�r m�nniskan. F�r att kunna existera m�ste m�nniskan underh�lla sin organism och l�na de �mnen hon beh�ver fr�n den yttre natur som omger henne. Detta l�n f�ruts�tter en viss verksamhet av m�nniskan gentemot denna yttre natur. Men "d� hon p�verkar den omgivande v�rlden, f�r�ndrar hon sin natur". I dessa f� ord finns hela Marx' historieteori inrymd, fast�n de naturligtvis inte som s�dana ger en allsidig f�rst�else av den, utan kr�ver f�rklaringar.
Franklin kallade m�nniskan "ett redskapstillverkande djur". Anv�ndningen och framst�llningen av redskap utg�r faktiskt det s�rskiljande draget f�r m�nniskan. Darwin ifr�gas�tter uppfattningen att endast m�nniskan �r i st�nd att anv�nda redskap och ger m�nga exempel som visar att i outvecklad form �r anv�ndningen d�rav karakteristisk f�r m�nga d�ggdjur. Och han har naturligtvis helt r�tt ur sin synvinkel, d.v.s. i den meningen att det i den �k�nda "m�nskliga naturen" inte finns ett enda s�rdrag som inte �terfinns hos n�gon annan djurart och att det d�rf�r inte finns n�gon som helst grundval f�r att betrakta m�nniskan som n�gon speciell varelse och avskilja henne i ett s�rskilt "kungad�me". Men man f�r inte gl�mma att kvantitativa skillnader sl�r �ver i kvalitativa. Vad som f�religger i embryo hos en djurart kan bli det s�rskiljande k�nnetecknet f�r en annan djurart. Detta g�ller s�rskilt anv�ndningen av redskap. En elefant bryter av grenar och anv�nder dem f�r att k�ra bort flugor. Detta �r intressant och l�rorikt. Men i utvecklingshistorien f�r arten "elefant" spelade anv�ndningen av grenar i kampen mot flugor sannolikt ingen v�sentlig roll; elefanterna blev inte elefanter d�rf�r att deras mer eller mindre elefantlika f�rf�der schasade bort flugor med grenar. Det �r p� ett helt annat s�tt med m�nniskan.[90*]
Den australiensiske vildens hela existens beror av hans bumerang, just som det moderna Storbritanniens hela existens beror av dess maskiner. Tag ifr�n australiern hans bumerang, g�r honom till jordbrukare och han kommer n�dv�ndigtvis att f�r�ndra hela sitt levnadss�tt, alla sina vanor, hela t�nkes�ttet, hela sin "natur".
Med arbetsredskapen erh�ller m�nniskan s� att s�ga nya organ, som f�r�ndrar hennes anatomiska struktur. Fr�n den tidpunkt hon n�dde en s�dan niv� att hon b�rjade anv�nda dem, har hon tillfogat en helt och h�llet ny sida i sin utvecklingshistoria. Tidigare begr�nsade sig hennes utveckling som hos alla andra djur till f�r�ndringar i de naturliga organen. Fr�n den tidpunkten har den f�rst och fr�mst blivit historien om utvecklingen av hennes artificiella organ, tillv�xten av hennes produktiva f�rm�ga.
M�nniskan - det redskapstillverkande djuret - �r p� samma g�ng ett socialt djur, med ursprung hos f�rf�der som under m�nga generationer levde i mer eller mindre stora flockar. Vid denna punkt �r det inte av vikt f�r oss varf�r v�ra f�rf�der b�rjade leva i flock - zoologerna har att avg�ra detta och de l�gger ned mycket arbete h�rp� - men fr�n historiefilosofins synvinkel �r det ytterst viktigt att l�gga m�rke till att fr�n den tidpunkt d� artificiella organ b�rjade spela en avg�rande roll i m�nniskans utveckling, b�rjade hennes sociala liv sj�lvt f�r�ndras i enlighet med hennes produktivkrafters utvecklingslopp.
"I produktionen verkar m�nniskorna inte bara p� naturen utan ocks� p� varandra. De producerar endast d�rigenom att de samverkar p� ett best�mt s�tt och byter med varandra vad de frambringar. F�r att producera intr�der de i vissa relationer och f�rh�llanden till varandra och endast inom ramen f�r dessa samh�lleliga f�rh�llanden och f�rbindelser �ger deras inverkan p� naturen rum, �ger produktionen rum."[91*]
De artificiella organen, arbetsredskapen, visar sig s�ledes inte s� mycket vara organ f�r den individuella m�nniskan som f�r den sociala m�nniskan. Detta �r orsaken till att varje v�sentlig f�r�ndring i dem medf�r v�sentliga f�r�ndringar i samh�llsstrukturen.
"Allt efter produktionsmedlens karakt�r kommer naturligtvis dessa samh�lleliga f�rh�llanden mellan producenterna inb�rdes, de betingelser under vilka de utbyter vad de frambringat och under vilka de deltar i produktionen som helhet, att variera. D� man uppfann ett nytt krigsredskap, eldvapnet, �ndrades med n�dv�ndighet arm�ns hela inre organisation, f�rvandlades de f�rh�llanden under vilka individer bildar en arm� och kan verka som arm�, och �ndrades olika arm�ers f�rh�llanden till varandra. De samh�lleliga f�rh�llanden, under vilka individerna producerar, de samh�lleliga produktionsf�rh�llandena �ndrar sig allts�, f�rvandlas i och med att de materiella produktionsmedlen, produktivkrafterna, f�r�ndras och utvecklas. Produktionsf�rh�llandena i sin helhet bildar vad man kallar de samh�lleliga f�rh�llandena, samh�llet, n�mligen ett samh�lle p� ett vissa, historiskt utvecklingsstadium, ett samh�lle med speciella, karakt�ristiska s�rdrag. Det antika samh�llet, det feodala samh�llet, det borgerliga samh�llet utg�r s�dana totaliteter av produktionsf�rh�llandena, av vilka var och en samtidigt betecknar en s�rskilt utvecklingsgrad i m�nsklighetens historia."[92*]
Det �r knappast n�dv�ndigt att till�gga, att den m�nskliga utvecklingens tidigare stadier ocks� utg�r icke mindre best�mda totaliteter av produktionsf�rh�llanden. Det �r lika on�digt att upprepa, att ocks� under dessa tidigare stadier produktivkrafternas tillst�nd ut�vade ett avg�rande inflytande p� m�nniskornas sociala f�rh�llanden.
H�r m�ste vi g�ra ett avbrott f�r att unders�ka en del inv�ndningar, som vid f�rsta p�seendet tycks t�mligen �vertygande.
Den f�rsta �r f�ljande.
Ingen ifr�gas�tter arbetsredskapens stora betydelse, produktionskrafternas stora roll i m�nsklighetens historiska fram�tskridande - s�ger man ofta till marxisterna - men det var m�nniskan som uppfann arbetsredskapen och gjorde bruk av dem i sitt arbete. Ni inser sj�lv att deras anv�ndning f�ruts�tter en j�mf�relsevis h�g intellektuell utvecklingsniv�. Varje nytt steg fram�t i full�ndningen av arbetsredskapen kr�ver nya anstr�ngningar av det m�nskliga intellektet. Intellektets anstr�ngningar �r orsak och produktivkrafternas utveckling �r verkan. D�rf�r �r intellektet huvudmotor f�r historiskt fram�tskridande, vilket inneb�r att de m�nniskor hade r�tt som h�vdade att t�nkandet styr v�rlden, d.v.s. att det m�nskliga f�rnuftet �r den regerande faktorn.
Inget �r mer naturligt �n en s�dan synpunkt, men det f�rhindrar inte att den �r ogrundad.
Otvivelaktigt f�ruts�tter anv�ndningen av arbetsredskap en h�g intellektuell utveckling hos den djuriska m�nniskan. Men se p� de orsaker som modern naturvetenskap ger som f�rklaring till den utvecklingen.
"M�nniskan skulle inte ha kunnat uppn� sin nuvarande ledande st�llning i v�rlden utan anv�ndning av sina h�nder, som �r s� beundransv�rt anpassade att fungera i enlighet med hennes vilja", s�ger Darwin.[93*] Detta �r inte en ny id�: den uttrycktes tidigare av Helvetius. Men Helvetius som aldrig var i st�nd att inta en fast st�ndpunkt i fr�gan om utvecklingen, kunde inte kl� sin egen tanke i en mer eller mindre �vertygande form. Darwin framlade som sitt f�rsvar en hel argumentarsenal och fast�n de alla naturligtvis �r av rent hypotetisk karakt�r, �r de dock tillsammantagna tillr�ckligt �vertygande. Vad s�ger d� Darwin? Varifr�n fick halvm�nniskan sina nuvarande, helt m�nskliga h�nder, som ut�vat ett s� anm�rkningsv�rt inflytande i att befordra hennes "intellekts" framg�ngar? F�rmodligen utformades de till f�ljd av vissa s�regenheter i den geografiska milj�n som nyttiggjorde en fysiologisk arbetsdelning mellan de fr�mre och bakre lemmarna. "Intellektets" utveckling framtr�dde som en indirekt f�ljd av denna uppdelning och - �terigen under gynnsamma yttre betingelser - blev i sin tur den direkta orsaken till frambringandet av m�nniskans konstlade organ, anv�ndningen av redskap. Dessa nya konstlade organ tillhandah�ll nya tj�nster i hennes intellektuella utveckling och "intellektets" framg�ngar gav sig �ter till k�nna i organen. Vi st�r inf�r en l�ng process d�r orsak och verkan hela tiden byter plats. Men det vore ett misstag att unders�ka denna process fr�n den enkla v�xelverkans st�ndpunkt. F�r att m�nniskan skulle kunna dra f�rdel av de framg�ngar som redan n�tts av hennes "intellekt" f�r att full�nda sina konstlade redskap, d.v.s. �ka sin makt �ver naturen, m�ste hon befinna sig i en viss geografisk milj�, som kunde f�rse henne med (1) material som �r n�dv�ndiga f�r denna full�ndning, (2) det f�rem�l vars framst�llning skulle f�ruts�tta full�ndade redskap. D�r det inte fanns n�gra metaller, kunde den sociala m�nniskans intellekt inte ensamt under n�gra som helst omst�ndigheter leda henne ut�ver "sten�lderns" gr�nsp�lar; och f�r att p� precis samma s�tt �verg� till ett herde- eller jordbruksliv kr�vdes en viss djur- och v�xtv�rld, utan vilka "intellektet" skulle ha st�tt or�rligt. Men inte ens detta �r det hela. Den intellektuella utvecklingen i primitiva samh�llen m�ste f�rsigg� snabbare, ju mer omfattande f�rbindelserna mellan dem var och dessa f�rbindelser var naturligtvis desto t�tare, ju mera varierade de geografiska f�rh�llandena var i de omr�den de bebodde, d.v.s. f�ljaktligen ju mindre likartade ett omr�des produkter var i f�rh�llande till ett annat.[94*] Slutligen vet alla hur viktiga de naturliga kommunikationsmedlen �r i detta sammanhang. Redan Hegel sade, att berg �tskiljer m�nniskor medan hav och floder sammanf�r dem.[95*]
Den geografiska milj�n ut�var ett icke mindre avg�rande inflytande ocks� p� st�rre samh�llens �de, de staters �de som uppkommer p� ruinerna av de primitiva klanorganisationerna.
"Det �r inte jordens fruktbarhet i och f�r sig utan de varierande naturf�rh�llandena, de naturliga produkternas m�ngfald, som skapar det naturliga underlaget f�r den samh�lleliga arbetsdelningen, och under st�ndigt skiftande naturf�rh�llanden sporras m�nniskorna till att utveckla sina egna behov, sina m�jligheter, arbetsmedel och bytess�tt. N�dv�ndigheten att samh�lleligt kontrollera en naturkraft, att skydda den mot rovdrift, att till�gna sig den eller t�mja den i stor skala med hj�lp av m�nniskohandens verk, det spelar en helt avg�rande roll i industrins historia. Dammanl�ggningarna i Egypten, Lombardiet och Holland, jordens bevattning genom konstgjorda kanaler i Indien och Persien har spelat denna roll. Dessa anl�ggningar inte endast bevattnar jorden utan g�dslar den �ven genom slammet, som f�r med sig mineral�mnen fr�n bergen. Hemligheten med n�ringslivets blomstring i Spanien och Sicilien under morernas v�lde var det v�l utbyggda kanaln�tet."[96*]
S�ledes var det endast tack vare vissa s�rskilda egenskaper hos den geografiska milj�n som v�ra m�nskliga f�rf�der kunde h�ja sig till den intellektuella utvecklingsniv� som var n�dv�ndig f�r att omvandla dem till redskapstillverkande djur. Och p� precis samma s�tt kunde endast vissa s�regenheter i samma milj� tillhandah�lla den andliga synkretsen f�r att i praktiken anv�nda och st�ndigt full�nda den nya "redskapstillverkande" egenskapen. I produktivkrafternas historiska utvecklingsprocess, m�ste m�nniskans f�rm�ga att "tillverka redskap" f�rst och fr�mst betraktas som en konstant storhet, medan de omgivande yttre f�rh�llandena f�r att anv�nda f�rm�gan i praktiken m�ste betraktas som en konstant varierande storhet.[97*]
Den skillnad i resultat (stadierna av kulturell utveckling) som uppn�tts av olika m�nskliga samh�llen f�rklaras just genom det faktum, att milj�n inte till�t de olika m�nskliga stammarna att i samma m�n praktiskt anv�nda sin f�rm�ga att "uppfinna". Det finns en antropologisk skola som s�ker ursprunget till skillnaderna i resultat i de olika m�nniskorasernas egenskaper. Men denna skolas uppfattning h�ller inte streck: det �r bara en ny variation av den gamla metoden att f�rklara historiska f�reteelser med h�nvisningar till "den m�nskliga naturen" (eller som h�r h�nvisningar till den rasm�ssiga naturen) och i sin vetenskapliga djupdykning har man inte kommit s�rskilt mycket l�ngre �n Moli�res l�kare, som v�rldsvist f�rklarade att opium f�rs�nkte en i s�mn eftersom det har egenskapen att f�rs�nka i s�mn (en ras �r efterbliven, eftersom den har egenskapen att vara efterbliven).
D� m�nniskan p�verkar den omgivande naturen, f�r�ndrar hon sin egen natur. Hon utvecklar alla sina f�rm�genheter, d�ribland ocks� f�rm�gan "att tillverka redskap". Men vid varje given tidpunkt �r vidden av denna f�rm�ga best�md av produktivkrafternas redan uppn�dda utvecklingsniv�.
N�r ett arbetsredskap v�l har blivit f�rem�l f�r produktion, beror sj�lva m�jligheten - liksom den st�rre eller mindre graden - av att full�nda dess tillverkning helt och h�llet p� de arbetsredskap, med vars hj�lp de framst�lls. Det �r begripligt f�r var och en till och med utan f�rklaring. Men h�r �r vad som t.ex. kan tyckas obegripligt vid f�rsta p�seendet. N�r Plutarchos n�mner de uppfinningar som gjordes av Arkimedes under romarnas bel�gring av Syrakusa, finner han det n�dv�ndigt att urs�kta uppfinnaren. Det �r naturligtvis opassande f�r en filosof att syssels�tta sig med s�dana saker, s�ger han, men Arkimedes r�ttf�rdigades av det sv�ra l�ge som hans land befann sig i. Vi fr�gar oss vem som nu skulle t�nka p� att s�ka omst�ndigheter som f�rmildrar Edisons skuld? Vi betraktar nuf�rtiden inte m�nniskans f�rm�ga att praktiskt anv�nda sin kunskap till mekaniska uppfinningar som skamlig - raka motsatsen - medan grekerna, (eller om ni f�redrar det, romarna) som man ser, hade en annan uppfattning om detta. D�rf�r m�ste det mekaniska uppt�ckandets och uppfinnandets process f�rsigg� - och gjorde det ocks� - oj�mf�rligt mycket l�ngsammare �n hos oss. H�r kan det �ter tyckas som om t�nkandet styr v�rlden. Men varifr�n fick grekerna ett s�dant m�rkligt "t�nkande"? Dess uppkomst kan inte f�rklaras med det m�nskliga "intellektets" egenskaper. Det �terst�r bara att erinra sig deras samh�lleliga f�rh�llanden. De grekiska och romerska samh�llena var som vi vet samh�llen av slav�gare. I s�dana samh�llen f�ll allt fysiskt arbete, allt produktionsarbete, p� slavarnas lott. Den fria m�nniskan sk�mdes f�r s�dant arbete och d�rf�r uppkom naturligtvis en f�raktfull inst�llning till och med gentemot de viktigaste uppfinningar som stod i samband med produktionsprocessen - och bland dem de mekaniska uppfinningarna. Det �r orsaken till att Plutarchos betraktade Arkimedes p� ett helt annat s�tt �n vi nu betraktar Edison.[98*] Men varf�r utbildades slaveriet i Grekland? Var det inte d�rf�r att grekerna, till f�ljd av n�got fel i sitt "intellekt", ans�g den slav�gande ordningen vara den b�sta? Nej, det var inte orsaken. Det fanns ocks� en tid d� grekerna inte hade n�got slaveri och under den tiden ans�g de inte alls att den slav�gande samh�llsordningen var naturlig och oundviklig. Senare uppkom slaveri bland grekerna och b�rjade efterhand att spela en allt viktigare roll i deras liv. D� f�r�ndrades ocks� deras syn p� Greklands medborgare: de b�rjade f�rsvara slaveriet som en helt naturlig och otvivelaktigt v�sentlig inr�ttning. Men varf�r uppkom d� och utvecklades slaveriet bland grekerna? Uppenbarligen av samma sk�l som det uppkom och utvecklades ocks� i andra l�nder p� ett visst stadium i deras sociala utveckling. Och sk�let �r v�lbekant: det best�r i produktivkrafternas tillst�nd. Ty f�r att det i sj�lva verket skulle vara mer givande f�r mig att f�rvandla min besegrade fiende till slav i st�llet f�r till hackmat, �r det n�dv�ndigt att produkten av hans ofria arbete ska vara i st�nd att inte bara underh�lla hans egen existens, utan �tminstone ocks� till en del min: med andra ord �r en viss utvecklingsniv� p� de produktivkrafter som st�r till mitt f�rfogande v�sentlig. Och det �r just genom denna d�rr som slaveriet intr�der i historien. Slavarbete �r inte s�rskilt gynnsamt f�r produktivkrafternas utveckling; under slaveriets f�rh�llanden g�r de fram�t ytterst l�ngsamt, men de g�r likv�l fram�t. Slutligen uppkommer en tidpunkt d� utsugningen av slavarbete visar sig vara mindre f�rdelaktigt �n utsugningen av fritt arbete. D� avskaffas slaveriet eller d�r efterhand bort. Det visas p� d�rren av samma produktivkrafters utveckling som inf�rde det i historien.[99*] S�ledes ser vi, d� vi �terv�nder till Plutarkos, att hans uppfattning om Arkimedes uppfinningar betingades av produktivkrafternas tillst�nd p� hans tid. Och eftersom uppfattningar av detta slag otvivelaktigt har ett stort inflytande p� uppt�ckternas och uppfinningarnas vidare utveckling, kan vi med desto st�rre eftertryck s�ga att f�r varje givet folk vid varje given period i dess historia best�ms den vidare utvecklingen av dess produktivkrafter av dessas l�ge under den ifr�gavarande perioden. [61]
Det �r klart, att s� snart vi har att g�ra med uppfinningar och uppt�ckter, har vi ocks� att g�ra med "f�rnuft". Utan f�rnuft skulle uppt�ckter och uppfinningar ha varit precis lika om�jliga som de var innan m�nniskan upptr�dde p� jorden. Den l�ra vi framst�ller l�mnar alls icke ur r�kningen f�rnuftets roll: den f�rs�ker bara f�rklara varf�r f�rnuftet vid varje given tidpunkt handlade p� detta s�tt och inte p� n�got annat s�tt; den tillbakavisar inte f�rnuftets framsteg, utan f�rs�ker bara finna en tillr�cklig orsaksgrund f�r dem.
P� senaste tiden har en annan inv�ndning b�rjat riktas mot samma l�ra och vi ska ge hr Karejev ordet f�r att presentera den:
"Med tidens lopp", s�ger f�rfattaren efter att mer eller mindre framg�ngsrikt ha framst�llt Engels' historiska filosofi, "breddade Engels sin synpunkt genom nya �verv�ganden som inf�rde en v�sentlig f�r�ndring. Om han tidigare hade betraktat endast unders�kningen av samh�llets ekonomiska struktur som grundvalen f�r den materiella historieuppfattningen, betraktade han senare studiet av familjestrukturen som lika betydande. Detta �gde rum under inflytande av nya uppfattningar om de primitiva former av gifterm�l och familjef�rh�llanden, som tvingade honom att inte bara ta med i ber�kningen varuproduktionsprocessen, utan ocks� reproduktionen av de m�nskliga generationerna. I detta avseende kom inflytandet till del fr�n Morgans Ancient Society" o.s.v.[100*][62]
Om s� Engels tidigare "betraktat endast unders�kningen av samh�llets ekonomiska struktur som grundvalen f�r den materiella" (?) "historieuppfattningen" upph�rde han senare "efter att ha insett den lika stora betydelsen" o.s.v., praktiskt taget att vara en "ekonomisk" materialist. Hr Karejev framl�gger sin st�ndpunkt i den avm�tte historikerns ton, medan hr Michailovskij "gl�der och ryker" n�r det g�ller samma fr�ga; men b�da tv� s�ger v�sentligen en och samma sak och b�da tv� upprepar vad som f�re dem sades av den ytterst ytlige tyske f�rfattaren Weisengr�n i hans bok Entwicklungsgesetze der Menschheit.[63]
Det �r helt naturligt att en s� m�rklig man som Engels, som under hela �rtionden uppm�rksamt f�ljde sin tids vetenskapliga framsteg, kraftigt skulle "bredda" sin grundl�ggande syn p� m�nsklighetens historia. Men det finns breddningar och breddningar, liksom det finns "fagot et fagot". I detta fall g�ller hela fr�gan huruvida Engels f�r�ndrade sina uppfattningar som en f�ljd av de breddningar som vidtogs? Tvingades han verkligen inse att sida vid sida med "produktionens" utveckling, verkade en annan faktor som skulle ha varit "lika betydande" som den f�rsta? Det �r l�tt f�r den att besvara fr�gan som har minsta vilja att g�ra en uppm�rksam och allvarlig unders�kning av den.
Elefanter jagar ibland bort flugor med hj�lp av grenar, s�ger Darwin. Vi har i det sammanhanget anm�rkt, att dessa grenar icke desto mindre inte spelar n�gon v�sentlig roll i elefanters liv och att elefanten inte blev elefant, d�rf�r att han anv�nde grenar. Men elefanten f�r�kar sig. Den manlige elefanten tr�der i ett visst f�rh�llande till den kvinnliga. Den manliga och kvinnliga elefanten st�r i ett visst f�rh�llande till sin avkomma. Det �r tydligt att dessa f�rh�llanden inte skapats av "grenar": de har alstrats av de allm�nna livsvillkoren f�r denna art, f�rh�llanden i vilka en "gren" spelar en s� o�ndligt liten roll att den utan fel kan s�gas vara noll. Men f�rest�ll er att grenen b�rjar spela en allt viktigare roll i elefantens liv i den meningen att den mer och mer b�rjar p�verka strukturen p� de allm�nna villkor, av vilka alla elefanters vanor beror och p� l�ngre sikt deras sj�lva tillvaro. F�rest�ll er att grenen p� sikt f�r ett avg�rande inflytande f�r att skapa dessa f�rh�llanden. D� kommer vi att tvingas inse, att den p� l�ng sikt ocks� best�mmer den manlige elefantens f�rh�llande till den kvinnliga och till avkomman. D� ska vi inse, att det fanns en tid d� elefanters "familjef�rh�llanden" utvecklades oberoende (i betydelsen av deras f�rh�llande till grenen), men att det senare kom en tid n�r dessa f�rh�llanden b�rjade best�mmas av "grenen". Finns det n�got egendomligt i ett s�dant medgivande? Absolut ingenting, f�rutom det egendomliga i sj�lva hypotesen att en gren pl�tsligt skulle kunna f� ett avg�rande inflytande i elefantens liv. Och vi vet sj�lva att i f�rh�llande till elefanten kan hypotesen inte annat �n tyckas konstig; men vid dess till�mpning p� m�nniskans historia, blir saken annorlunda.
M�nniskan skilde sig f�rst s� sm�ningom fr�n djurv�rlden. Det fanns en tid d� redskap spelade en precis lika obetydlig roll i v�ra endast m�nniskoliknande (antropoida) f�rf�ders liv som grenar spelar i elefantens liv. Under denna mycket l�nga period best�mdes f�rh�llandena mellan de antropoida hannarna och antropoida honorna och deras antropoida avkomma av de allm�nna livsvillkoren f�r denna art, som inte p� n�got s�tt stod i f�rh�llande till arbetsredskapen. Vad berodde d� v�ra f�rf�ders "familjef�rh�llanden" p�? Det �r naturvetenskapsm�nnens sak att f�rklara detta: historikern har �nnu inget att g�ra p� detta omr�de. Men nu b�rjade arbetsredskapen att spela en allt viktigare roll i m�nniskans liv, produktivkrafterna att utvecklas mer och mer och det intr�der till sist en tidpunkt d� de f�r ett avg�rande inflytande p� hela den sociala strukturen, d�ribland ocks� familjef�rh�llandena. Det �r vid den punkten historikern tar vid: han har att visa hur och varf�r v�ra f�rf�ders familjef�rh�llanden f�r�ndrades i anslutning till deras produktivkrafters utveckling, hur familjen utvecklades i �verensst�mmelse med ekonomiska f�rh�llanden. Men det �r uppenbart att s� snart han p�b�rjar en dylik f�rklaring m�ste han i studiet av den primitiva familjen inte bara ta h�nsyn till ekonomi: ty m�nniskor f�r�kade sig ocks� innan arbetsredskapen fick sitt avg�rande inflytande i m�nniskans liv: till och med innan den tiden fanns ett slags familjef�rh�llanden som best�mdes av de allm�nna existensvillkoren f�r arten homo sapiens. Vad har d� historikern att utr�tta h�r? Han m�ste f�rst och fr�mst be om denna arts antecedentia av naturvetenskapsmannen, som delger honom det vidare studiet av m�nniskans utveckling; och han m�ste f�r det andra g�ra till�gg till vad han f�r fr�n naturvetenskapsmannen "ur egen fatebur". Med andra ord kommer han att ta "familjen" s�dan den tillkom, l�t oss s�ga under m�nsklighetens zoologiska utvecklingsperiod och sedan visa vilka f�r�ndringar som intr�dde under den historiska perioden, under inflytande av produktivkrafternas utveckling, till f�ljd av f�r�ndringar i ekonomiska f�rh�llanden. Detta �r allt Engels s�ger. Och vi fr�gar: n�r han s�ger detta, �ndrar han p� minsta s�tt sin "ursprungliga" uppfattning om produktivkrafternas betydelse i m�nsklighetens historia? Accepterar han, att sida vid sida med denna faktor, verkar en annan "av samma betydelse"? Det tycks som om han inte f�r�ndrar n�gonting. Det tycks som om han inte godtar n�gon s�dan faktor. Men om det nu �r s�, varf�r talar d� herrarna Weisengr�n och Karejev om en f�r�ndring i hans syn, varf�r gl�der och ryker hr Michailovskij? Mest sannolikt p� grund av deras tankl�shet.
"Men n�r allt kommer omkring �r det egendomligt att begr�nsa familjens historia till de ekonomiska f�rh�llandenas historia, �ven under vad man kan kalla den historiska perioden", ropar v�ra motst�ndare i korus. Kanske �r det egendomligt, kanske inte: fr�gan �r diskutabel, s�ger vi med hr Michailovskijs ord. Och vi har inget emot att diskutera den med er, mina herrar, men p� ett villkor: ta diskussionen p� allvar, studera uppm�rksamt inneb�rden av v�ra ord, tillskriv oss inte era egna p�fund och f�rhasta er inte med att uppt�cka sj�lvmots�gelser hos oss, som varken vi eller v�ra l�rare g�r oss skyldiga till, eller n�gonsin har gjort oss skyldiga till. �r vi �verens? Utm�rkt, l�t oss diskutera.
Man kan inte f�rklara familjens historia med de ekonomiska f�rh�llandenas historia s�ger ni: det �r inskr�nkt, ensidigt, ovetenskapligt. Vi h�vdar motsatsen och v�nder oss till experters vittnesm�l.
Sj�lvklart k�nner ni till Giraud-Teulons bok: Les origines de la famille? Vi �ppnar denna bok, som ni k�nner till, och finner i den t.ex. f�ljande avsnitt:
"De orsaker som inom den primitiva stammen" (Giraud - Teulon s�ger i sj�lva verket "inom flocken" - de la horde) "�stadkom utbildandet av s�rskilda familjegrupper st�r uppenbarligen i sammanhang med tillv�xten av denna stams rikedomar. Att b�rja anv�nda, eller uppt�cka n�got spannm�l, t�mjandet av nya djurarter skulle kunna vara en tillr�cklig anledning f�r radikala omvandlingar i det primitiva samh�llet: alla civilisationens stora framg�ngar sammanf�ll alltid med djupg�ende f�r�ndringar i befolkningens ekonomiska liv" (s. 138).[101*]
N�gra sidor l�ngre fram l�ser vi:
"Uppenbarligen f�reb�dades omvandlingen fr�n ett system med sl�ktskap enligt kvinnolinjen till systemet med sl�ktskap enligt manslinjen s�rskilt av konflikter av r�ttslig karakt�r p� basis av egendomsr�tten" (s. 141).
Och vidare:
"Den organisation av familjen vari den manliga r�tten f�rh�rskar uppkom �verallt, tycks det mig, genom en lika enkel som element�r krafts verkan: egendomsr�tten" (s. 146).
Ni k�nner naturligtvis till vilken betydelse som McLennan i den primitiva familjens historia tillm�ter d�dandet av barn av kvinnligt k�n. Engels intar, som vi vet, en h�gst negativ inst�llning till McLennans unders�kningar; men det �r desto mer intressant att i det f�religgande fallet l�ra k�nna McLennans uppfattningar om den orsak som gav upphov till barnamord, vilket skulle ha ut�vat ett s� avg�rande inflytande i familjens historia.
"F�r stammar som var omgivna av fiender och som inte kunde st�dja sig p� hantverk - och som k�mpade med uppeh�llets sv�righeter - var s�ner en k�lla till styrka, b�de f�r f�rsvar och i fr�gan om livsmedel, medan d�ttrar var en k�lla till svaghet.[102*]
Vad var det d� som enligt McLennans uppfattning medf�rde m�rdandet av barn av kvinnligt k�n hos de primitiva stammarna? De otillr�ckliga existensmedlen, produktivkrafternas svaghet: om dessa stammar hade haft tillr�ckligt med f�da, skulle de sannolikt inte ha d�dat sina sm� flickor enbart av r�dsla f�r att en fiende en dag skulle komma och m�jligen d�da dem eller f�ra bort dem i f�ngenskap.
Vi upprepar att Engels inte delar McLennans uppfattning om familjens historia och ocks� vi finner den mycket otillfredsst�llande: men vad som �r av betydelse p� detta stadium �r att �ven McLennan har del i den synd som Engels f�rebr�s f�r. Ocks� han s�ker i produktivkrafternas tillst�nd l�sningen p� g�tan om familjef�rh�llandenas historia.
Beh�ver vi forts�tta v�ra utdrag och citera Lippert eller Morgan? Vi ser inget behov av detta, ty var och en som l�st dem vet att de i detta avseende �r precis lika stora syndare som McLennan och Engels. Inte helt utan synd i sammanhanget �r, som bekant, Herbert Spencer sj�lv, �ven om hans sociologiska uppfattningar inte har n�got som helst gemensamt med "ekonomisk materialism".
Sj�lvfallet �r det m�jligt att dra f�rdel av denna sista omst�ndighet i polemiska syften och s�ga: d�r ser man! Man kan vara �verens med Marx och Engels om den ena eller andra enskilda fr�gan, utan att ansluta sig till deras allm�nna historieteori! Naturligtvis g�r det. Fr�gan �r bara, p� vems sida logiken st�r.
L�t oss g� vidare.
Familjens utveckling best�ms av egendomsr�ttens utveckling, s�ger Giraud-Teulon och till�gger att alla civilisationens framsteg i allm�nhet sammanfaller med f�r�ndringar i m�nsklighetens ekonomiska liv. L�saren har sannolikt sj�lv lagt m�rke till att Giraud-Teulon inte �r s�rskilt precis i sin terminologi: hans begrepp "egendomsr�tt" t�cks s� att s�ga av begreppet "ekonomiskt liv". Men n�r allt kommer omkring �r r�tt r�tt och ekonomi ekonomi och de b�da begreppen ska inte sammanblandas. Var har egendomsr�tten kommit fr�n? Kanske den uppkom under inflytande av det givna samh�llets hush�llning (borgerlig r�tt tj�nar alltid blott som uttrycket f�r ekonomiska f�rh�llanden, s�ger Lassalle), eller den kanske har sitt ursprung i n�gon helt annan orsak. H�r m�ste vi forts�tta analysen och inte avbryta den just vid den tidpunkt, d� den blir av s�rskilt djupg�ende och h�gst levande intresse.
Vi har redan sett att de franska restaurationshistorikerna inte gav ett tillfredsst�llande svar p� fr�gan om egendomsr�ttens ursprung. Hr Karejev behandlar i sin artikel "Ekonomisk materialism i historien" den tyska r�ttshistoriska skolan. Det �r inte heller f�r oss en d�lig id� att ocks� erinra oss denna skolas uppfattningar.
H�r �r vad v�r professor s�ger om saken.
"N�r i b�rjan av detta sekel den 'r�ttshistoriska skolan'[64] uppstod i Tyskland och b�rjade unders�ka r�tten - inte som ett stillast�ende system av juridiska normer, som tidigare jurister hade gjort - utan som n�got i r�relse, n�got som f�r�ndras och utvecklas, framtr�dde i denna skola en stark tendens att st�lla den historiska synen p� r�tten som den enda och uteslutande riktiga uppfattningen mot alla andra t�nkbara uppfattningar p� detta omr�de. Den historiska synen tolererade aldrig tillvaron av vetenskapliga sanningar som var till�mpliga p� alla tidsepoker, d.v.s. vad som p� den moderna vetenskapens spr�k kallas allm�nna lagar och f�rnekade till och med direkt s�dana lagar och i samband med detta varje allm�n r�ttsteori, till f�rm�n f�r uppfattningen att r�tten beror av lokala f�rh�llanden - ett beroende som alltid och �verallt existerat, men som inte utesluter principer som �r gemensamma f�r alla nationer."[103*]
P� dessa f� rader finns det v�ldigt m�nga ... hur ska vi formulera det? ... ska vi s�ga, felaktigheter, mot vilka representanter f�r och sympatis�rer till den r�ttsliga historiska skolan skulle ha protesterat. S� skulle de t.ex. ha sagt, att n�r hr Karejev tillskriver dem ett f�rnekande av "vad som p� vetenskapens spr�k kallas allm�nna lagar", f�rvr�nger han antingen medvetet deras uppfattning, eller ocks� blandar han ihop begrepp p� ett s�tt som mest p�minner om en "historiosof", blandar samman de "lagar" som faller inom r�ttshistoriens synkrets och dem som best�mmer nationers historiska utveckling. Den r�ttshistoriska skolan dr�mde aldrig om att f�rneka existensen av det andra slagets lagar, utan str�vade alltid efter att uppt�cka dem, �ven om dess anstr�ngningar inte kr�ntes med framg�ng. Men sj�lva orsaken till detta misslyckande �r ytterligt l�rorik och om hr Karejev skulle g�ra sig m�dan att t�nka �ver den kanske ocks� han - vem vet - �ntligen skulle klarg�ra f�r sig "den historiska processens substans".
Under 1700-talet var m�nniskor ben�gna att f�rklara r�ttens historia med "lagstiftares" verksamhet. Den historiska skolan v�nde sig eftertryckligt mot en s�dan ben�genhet. S� tidigt som 1814 formulerade Savigny den nya synen p� detta s�tt:
"Totaliteten i denna uppfattning best�r i f�ljande: varje lag uppkommer ur vad som i g�ngse spr�kbruk, men inte helt exakt, kallas sedvaner�tt, d.v.s. inf�rs i f�rsta rummet av folkets seder och tro och f�rst d�refter av r�ttsvetenskapen. S�ledes utbildas den �verallt av inre krafter, som f�rsigg�r obem�rkt och inte av lagstiftarens personliga vilja."[104*]
Denna uppfattning utvecklades senare av Savigny i hans ber�mda arbete System des heutigen r�mischen Rechts. "Positiv r�tt", s�ger han i detta verk, "lever i ett folks allm�nna medvetande och d�rf�r m�ste vi kalla den folklig r�tt ... Men detta f�r inte i n�got avseende f�rst�s som att r�tten har skapats godtyckligt av enskilda medlemmar av folket ... Positiv r�tt skapas genom ett folks anda, lever och verkar bland dess enskilda medlemmar och d�rf�r �r positiv r�tt - inte av tillf�llighet, utan av n�dv�ndighet - en och samma r�tt i enskilda personers medvetande.[105*]
Savigny forts�tter:
"Om vi tar fr�gan om statens ursprung i beaktande, m�ste vi p� samma s�tt f�rankra den i upph�jd n�dv�ndighet, i en kraft som verkar utifr�n p� den, som tidigare visades i fr�gan om r�tten i allm�nhet; och detta g�ller inte bara statens f�rekomst i allm�nhet, utan ocks� den s�rskilda form som staten antar i varje enskild nation."[106*]
R�tten uppkommer p� precis samma "osynliga s�tt" som spr�ket och den lever i ett folks allm�nna medvetande, inte i form "av abstrakta regler, utan i form av ett levande begrepp om r�ttsinstitutioner och deras organiska sammanhang, s� att, n�r n�dv�ndigheten visar sig, den abstrakta regeln m�ste utformas i sin logiska dr�kt ur detta allm�nna begrepp genom en viss artificiell process (durch einen k�nstlichen Prozess)."[107*]
Vi intresserar oss inte h�r f�r den r�ttshistoriska skolans praktiska syftem�l; men vad betr�ffar dess teori kan vi redan s�ga - p� basis av de avsnitt fr�n Savigny som h�r citerats - att den representerar:
1. En reaktion mot den uppfattning som var allm�nt omfattad p� 1700-talet, att r�tten skapas genom enskilda personers ("lagstiftares") godtyckliga vilja; och ett f�rs�k att ge en vetenskaplig f�rklaring till r�ttshistorien, att f�rst� denna historia som en process som �r n�dv�ndig och d�rf�r f�rsigg�r lagbundet.
2. Ett f�rs�k att f�rklara denna process med utg�ngspunkt fr�n ett helt och h�llet idealistiskt syns�tt: "ett folks ande", "ett folks medvetenhet" �r den yttersta auktoritet som den r�ttshistoriska skolan �beropade.
Puchta uttryckte den idealistiska karakt�ren av denna skolas uppfattningar �nnu tydligare.
Ursprunglig r�tt �r hos Puchta, precis som hos Savigny, sedvaner�tt. Men hur uppkommer sedvaner�tt? Den uppfattningen uttrycks ofta att denna r�tt skapas genom vardaglig praktik (Uebung), men det �r endast ett specialfall av den materialistiska uppfattningen om folkliga uppfattningars uppkomst.
"Just den motsatta uppfattningen �r den riktiga: vardaglig praktik �r blott slutpunkten, den endast uttrycker och inbegriper den r�tt som har uppkommit och som lever i �vertygelsen hos de individer som tillh�r det s�rskilda folket. Vanan p�verkar �vertygelsen bara i den meningen att den senare, tack vare vanan, blir mera medveten och fastare."[108*]
P� s� vis uppkommer �vertygelsen hos ett folk r�rande den ena eller andra r�ttsliga institutionen oberoende av den vardagliga praktiken och tidigare �n "vana". Varifr�n kommer d� denna �vertygelse? Den stiger fram ur djupet av folkets ande. Den s�rskilda form �vertygelsen tar sig hos ett s�rskilt folk f�rklaras av de s�rskilda s�rdragen hos det ber�rda folkets ande. Det hela �r mycket dunkelt - s� dunkelt att det inte inneh�ller ens en tillstymmelse till vetenskaplig f�rklaring. Puchta upplever sj�lv att saker och ting h�r inte �r riktigt tillfredsst�llande och f�rs�ker st�lla dem till r�tta med en synpunkt av detta slag:
"R�tten tr�der fram p� outgrundliga v�gar. Vem skulle kunna ta p� sig uppgiften att kartl�gga de v�gar som leder till en �vertygelses ursprung, dess tillblivelse, dess tillv�xt, dess blomstring, dess framtr�dande? De som f�rs�kt g�ra detta har i de flesta fall utg�tt fr�n felaktiga synpunkter."[109*]
"I de flesta fall". ... Det betyder att det ocks� fanns forskare, vars ursprungliga synpunkter var riktiga. Till vilka slutsatser kom d� dessa personer om ursprunget till folkliga r�ttsuppfattningar? Vi m�ste anta, att detta f�rblev f�rborgat f�r Puchta, eftersom han inte g�r ett enda steg ut�ver meningsl�sa h�nvisningar till egenskaperna hos folkets ande.
Inte heller ges det n�gon f�rklaring till Savignys ovan citerade anm�rkning, att r�tten lever i ett folks allm�nna medvetande, inte i form av abstrakta regler, utan "i form av ett levande begrepp om r�ttsliga institutioner i deras organiska sammanhang". Det �r inte sv�rt att f�rst� vad det var som fick Savigny att ge oss denna n�got grumliga information. Om vi hade antagit att r�tten existerar i ett folks medvetenhet "i form av abstrakta regler", skulle vi d�rigenom f�rst och fr�mst ha st�llt oss mot juristernas "allm�nna medvetenhet", som mycket v�l k�nner till med vilken sv�righet ett folk omfattar dessa abstrakta regler och f�r det andra skulle v�r teori om r�ttens uppkomst ha antagit en alltf�r osannolik form. Det skulle ha tyckts som om innan m�nniskor intr�der i n�gra praktiska f�rh�llanden till varandra, innan de f�rv�rvar n�gon som helst praktisk erfarenhet, utarbetar de m�nniskor som utg�r det givna folket sj�lvt best�mda r�ttsliga uppfattningar och efter att ha samlat dessa p� lager, som en luffare g�r med skorpor, ger det sig in p� den vardagliga praktikens omr�de, intr�der p� sin historiska v�g. Ingen skulle naturligtvis falla f�r detta och d�rf�r eliminerar Savigny de "abstrakta reglerna": r�tten existerar i folkets medvetande, inte i form av best�mda begrepp, utan representerar - inte en samling fullt utformade kristaller - en mer eller mindre m�ttad l�sning varur, "n�r n�dv�ndigheten kallar", d.v.s. d� den vardagliga praktiken g�r sig p�mind, de erforderliga r�ttsliga kristallerna f�lls ut. En dylik diskussion saknar inte uppfinningsrikedom, men naturligtvis f�r den oss inte det minsta n�rmare en vetenskaplig f�rst�else av f�reteelsen.
L�t oss ta ett exempel:
Rink h�vdar, att eskim�erna knappast alls har n�gon vanlig egendom; men s�vitt man kan tala om en dylik, r�knar han upp tre former som den tar sig:
1. Egendom som innehas av en grupp av vanligtvis mer �n en familj - t.ex. vinterhuset ...
2. Egendom som innehas gemensamt av en eller h�gst tre besl�ktade familjer - n�mligen ett t�lt och allt som tillh�r hush�llet, s�som lampor, tr�g, tr�tallrikar, t�ljstengrytor, en b�t, eller umiak, som kan f�ra alla dessa artiklar tillsammans med t�ltet; en eller tv� sl�dar med hundar, ... lagret av vinterf�rr�d ...
3. Vad betr�ffar personlig egendom - d.v.s. �gd av den enskilde individen ... hans kl�der ... vapen och redskap eller allt som han sj�lv s�rskilt anv�nder. Dessa saker ans�gs till och med st� i ett slags �vernaturligt f�rh�llande till �garen och p�minde om f�rh�llandet mellan kropp och sj�l. Att l�na dem till andra var inte brukligt."[110*]
L�t oss f�rs�ka f�rest�lla oss uppkomsten av dessa tre synpunkter p� egendom ur den gamla historiska r�ttsskolans synvinkel.
Eftersom, med Puchtas ord, �vertygelser f�reg�r vardaglig praktik, och inte uppkommer p� grund av vana, m�ste man anta att saker och ting f�rsigg�r p� f�ljande s�tt. Innan eskim�erna b�rjade bo i vinterhus, till och med innan de b�rjade bygga dem, kom de till slutsatsen att n�r v�l vinterhus blev vanliga bland dem, m�ste de tillh�ra ett f�rbund av flera familjer. P� samma s�tt var v�ra vildar �vertygade om, att n�r v�l sommart�lt, fat, tr�tallrikar, b�tar, pannor, sl�dar och hundar blev vanliga bland dem, m�ste allt detta tillh�ra en familj, eller p� sin h�jd tre besl�ktade familjer. Slutligen utformade de en icke mindre fast �vertygelse om att kl�der, vapen och redskap m�ste vara personlig egendom och att det skulle vara fel att ens l�na dessa artiklar. L�t oss l�gga till detta, att sannolikt alla dessa "�vertygelser" f�rel�g, inte i form av abstrakta regler, utan "i form av ett levande begrepp om r�ttsliga institutioner i deras organiska sammanhang" och att ur denna l�sning av r�ttsliga uppfattningar utf�lldes - "n�r n�dv�ndigheten kallar", d.v.s. d� de st�lldes inf�r vinterbost�der, sommart�lt, fat, stenpannor, tr�tallrikar, b�tar, sl�dar och hundar - normerna f�r eskim�ernas sedvaner�tt i deras mer eller mindre "logiska form". Och egenskaperna i den ovan n�mnda r�ttsliga l�sningen best�mdes av de mystiska egenskaperna hos eskim�anden.
Detta �r inte alls en vetenskaplig f�rklaring, utan blott och bart "ett s�tt att f� snacka p�" - Redensarten som tyskarna s�ger.
Den riktning inom idealismen som uppr�tth�lls av anh�ngarna till den historiska r�ttsskolan visade i sin f�rklaring av sociala f�reteelser, att den var till och med mera bedr�glig �n den mycket mer djupborrande idealismen hos Schelling och Hegel.
Hur kom vetenskapen ut ur den �terv�ndsgr�nden d�r idealismen befann sig? L�t oss h�ra vad hr M. Kovalevskij, en av de mest framtr�dande representanterna f�r modern j�mf�rande r�tt, har att s�ga.
I det han p�pekar, att primitiva stammars sociala liv b�r kommunismens m�rke, s�ger hr Kovalevskij (lyssna, hr V. V., han �r ocks� "professor"):
"Om vi fr�gar efter den verkliga grundvalen f�r en s�dan tingens ordning, om vi f�rs�ker klarl�gga de orsaker som tvingade v�ra f�rf�der och fortfarande tvingar moderna vildar att uppr�tth�lla en mer eller mindre starkt uttalad kommunism, m�ste vi s�rskilt l�ra k�nna de primitiva produktionss�tten. Ty rikedomens f�rdelning och konsumtion m�ste best�mmas genom de metoder varmed den skapades. Och n�r det g�ller den saken, h�vdar etnografin f�ljande: jagande och fiskande folk skaffar sig i regel sitt uppeh�lle i flock ... I Australien jagas k�ngurun av v�pnade grupper p� flera tiotal, till och med hundratal inf�dingar. Detsamma �ger rum i nordliga l�nder i jakten p� renar ... Det st�r utom tvivel att m�nniskan �r of�rm�gen att vidmakth�lla sin existens ensam; hon beh�ver hj�lp och st�d och hennes krafter m�ngfaldigas tiofalt genom sammanslutning ... P� s� s�tt ser vi social produktion som startpunkt f�r samh�llelig utveckling och som den n�dv�ndiga, naturliga f�ljden av denna, ocks� social konsumtion. Etnografin �verfl�dar av fakta som visar detta."[111*]
Efter att ha citerat Lerminiers[65] idealistiska teori, enligt vilken privategendom uppkommer genom den enskildes sj�lvmedvetande, forts�tter hr Kovalevskij:
"Nej, s� f�rh�ller det sig inte. Det �r inte av den anledningen som den primitiva m�nniskan kommer p� id�n om att personligt till�gna sig den avskavda sten som tj�nar henne som vapen eller den skinnp�ls som t�cker hennes kropp. Hon kommer p� id�n som en f�ljd av att hon pr�var sina individuella krafter p� produktionen av det ifr�gavarande f�rem�let. Den flintsten som tj�nar henne som yxa har formats av hennes h�nder. I den jakt som hon deltog i tillsammans med sina kamrater riktade hon det d�dande slaget mot djuret och d�rf�r blir dess skinn hennes personliga egendom. Vildarnas sedvaner�tt utm�rks av stor exakthet i denna fr�ga. Den tillhandah�ller t.ex. p� f�rhand omsorgsfullt regler f�r det fall d� det jagade djuret f�ll under tv� j�gares gemensamma slag: i detta fall blir djurets skinn den j�gares egendom, vars spets tr�ngde n�rmast hj�rtat. Den ger ocks� regler f�r det fall d� ett redan s�rat djur gavs det d�dande slaget av en j�gare som d�k upp av tillf�llighet. Anv�ndningen av enskilt arbete ger f�ljaktligen logiskt upphov till enskild till�gnelse. Vi kan sp�ra detta fenomen genom hela historien. Den som planterade ett frukttr�d blir dess �gare ... Senare blir en krigare som er�vrade ett visst byte dess uteslutande �gare, s� att hans familj inte l�ngre har n�gon r�tt till det. P� precis samma s�tt har inte en pr�sts familj n�gon tillg�ng till de offer som g�rs av de trogna och som blir hans egendom. Allt detta har utomordentligt v�l bekr�ftats av de indiska lagarna och av sydslavernas, donkosackernas och de antika irl�ndarnas sedvaner�tt. Det �r viktigt att inte missta sig p� den verkliga principen f�r s�dan till�gnelse som �r resultatet av att personlig anstr�ngning anv�nts f�r att �stadkomma ett best�mt f�rem�l. Ty n�r en m�nniskas personliga anstr�ngningar kompletteras med n�gon sl�ktings hj�lp ... blir det sagda f�rem�let inte l�ngre personlig egendom."[112*]
Av detta blir det f�rst�eligt varf�r det �r vapen, kl�der, livsmedel, prydnader o.s.v. som f�rst blir f�rem�l f�r personlig till�gnelse. "Redan fr�n allra f�rsta b�rjan utg�r t�mjandet av djur - hundar, h�star, katter, arbetsboskap - den viktigaste fonden f�r individens och familjens till�gnelse ..."[113*] Men i vilken utstr�ckning produktionens organisation forts�tter att p�verka s�ttet f�r till�gnelse, framg�r t.ex. av detta faktum: bland eskim�erna �ger valjakten rum i stora b�tar och stora grupper och de b�tar som anv�nds till detta �r samh�llelig egendom. Men de sm� b�tar som anv�nds f�r att transportera familjens egendom tillh�r sj�lva olika familjer eller "p� sin h�jd tre besl�ktade familjer".
Med jordbrukets framtr�dande blir ocks� jorden ett f�rem�l f�r till�gnelse. De som innehar jordegendom blir mer eller mindre stora f�rbund av besl�ktade. Detta �r naturligtvis en av formerna f�r social till�gnelse. Hur ska dess uppkomst f�rklaras? "Det tycks oss", s�ger hr Kovalevskij, "som om dess orsaker st�r att finna i samma sociala produktion som en g�ng i tiden innefattade till�gnelse av den st�rsta delen flyttbara f�rem�l."[114*]
S� snart privat egendom g�r sitt int�g, r�kar den naturligtvis i mots�ttning till de �ldre formerna av social till�gnelse. Varhelst produktivkrafternas snabba utveckling �ppnar ett allt st�rre omr�de f�r "individuella anstr�ngningar", f�rsvinner relativt snabbt den sociala produktionen eller forts�tter att existera i form av s� att s�ga en f�rkrympt institution. Vi ska senare se, att den process d� den ursprungliga sociala egendomen uppl�stes vid olika tidpunkter och p� olika platser genom den mest naturliga, materiella n�dv�ndighet m�ste f� en stor formrikedom. F�r n�rvarande vill vi bara understryka den allm�nna slutsatsen som den moderna r�ttsvetenskapen drar, n�mligen att r�ttsliga uppfattningar - eller �vertygelser som Puchta skulle ha sagt - �verallt best�ms av produktionss�ttet.
Schelling sade vid ett tillf�lle, att magnetismen m�ste uppfattas som att "det subjektiva" innefattades i "det objektiva". Alla f�rs�k att uppt�cka en idealistisk f�rklaring p� r�ttens historia utg�r inte mer �n en tillbyggnad, ett "Seitenst�ck", till den idealistiska naturfilosofin. Det visar sig alltid vara samma, ibland lysande och genialiska, men alltid godtyckliga och alltid grundl�sa betraktelser �ver temat om den sj�lvtillr�ckliga, sj�lvutvecklande anden.
R�ttslig �vertygelse skulle inte kunna f�reg� vardaglig praktik av det enda sk�let, att om den inte hade vuxit fram ur denna praktik, skulle det inte heller finnas n�got som helst sk�l f�r dem att existera. Eskim�n till�mpar personlig till�gnelse av kl�der, vapen och arbetsredskap av det enkla sk�let att en s�dan till�gnelse �r betydligt mer praktisk och ges vid handen av just de egenskaper som de ifr�gavarande f�rem�len har. F�r att r�tt l�ra sig anv�nda sitt vapen, sin b�ge eller bumerang, m�ste den primitive j�garen anpassa sig till det, studera alla dess individuella s�regenheter och om m�jligt anpassa det till sina egna individuella s�regenheter.[115*] Privategendomen ligger h�r i tingens natur, mycket mer �n n�gon annan form f�r till�gnelse och d�rf�r blir vilden "�vertygad" om dess f�rdelar: som vi vet tillskriver han till och med de enskilda arbetsredskapen och vapnen n�got slags mystiskt samband med sin �gare. Men hans �vertygelse v�xte fram p� basis av vardaglig erfarenhet och f�regick den inte: och den h�rleder sitt ursprung, inte till hans "andes" egenskaper, utan till egenskaperna hos de artiklar han anv�nder och karakt�ren p� det produktionss�tt som �r oundvikligt f�r honom med produktivkrafternas f�religgande tillst�nd.
I vilken utstr�ckning som vardaglig praktik f�reg�r r�ttslig "�vertygelse" framg�r av de talrika symboliska handlingar som finns i primitiv r�tt. Produktionss�tten har f�r�ndrats och med dem har �ven de �msesidiga f�rbindelserna mellan m�nniskor i produktionsprocessen f�r�ndrats. Vardaglig praktik har f�r�ndrats, likv�l har "�vertygelsen" beh�llit sin gamla form. Den mots�ger den nya praktiken och p� s� s�tt framtr�der fantasier, symboliska tecken och handlingar, vars enda uppgift �r att formellt undanr�ja denna mots�gelse. Med tidens lopp undanr�js till sist mots�ttningen p� ett grundl�ggande s�tt: p� grundval av den nya ekonomiska praktiken utformas en ny r�ttslig �vertygelse.
Det �r inte tillr�ckligt att bokf�ra, att i ett givet samh�lle privat �gande b�rjar g�lla f�r det ena eller andra f�rem�let, f�r att d�rigenom kunna fastst�lla karakt�ren av denna institution. Det privata �gandet har alltid begr�nsningar som helt och h�llet beror av samh�llets hush�llning. "I vildhetens tillst�nd till�gnar sig m�nniskan endast de f�rem�l som �r direkt av nytta f�r henne. �verskottet, �ven om det f�rv�rvats genom hennes h�nders arbete, �verl�mnar hon vanligen utan vidare till andra; till medlemmar av sin familj, eller sin klan, eller sin stam", s�ger hr Kovalevskij. Rink s�ger exakt detsamma om eskim�erna.[66] Men varifr�n uppkom s�dana seder bland de vilda folken? Med hr Kovalevskijs ord h�rleder de sitt ursprung fr�n det faktum att vildar inte �r inf�rst�dda med sparande.[116*] Detta �r inte en s�rskilt skarp formulering och den �r s�rskilt otillfredsst�llande, eftersom den i utomordentlig grad missbrukades av vulg�rekonomerna. Icke desto mindre kan vi f�rst� i vilken mening v�r f�rfattare anv�nder uttrycket. "Sparande" �r f�rvisso obekant f�r primitiva folk, av den enkla anledningen att det �r opraktiskt och kan man s�ga, om�jligt f�r dem att praktisera det. K�ttet av ett djur som d�dats kan endast "sparas" i begr�nsad utstr�ckning: det blir d�ligt och d�rp� om�jligt att anv�nda. Om det skulle kunna s�ljas, skulle det naturligtvis vara mycket l�tt att "spara" de pengar man f�r f�r det. Men pengar finns �nnu inte p� denna ekonomiska utvecklingsniv�. F�ljaktligen best�mmer hush�llningen sj�lv i ett primitivt samh�lle sn�va gr�nser, inom vilka "sparsamhetens" anda kan utvecklas. Dessutom hade jag i dag tur nog att nedl�gga ett stort djur och jag delade dess k�tt med andra, men i morgon (jakt �r en os�ker aff�r) kommer jag att �terv�nda tomh�nt och andra i min sl�kt kommer att dela sitt byte med mig. Vanan att dela framtr�der s� som n�got som till sin natur p�minner om �msesidig f�rs�kring, utan vilken jaktstammars existens skulle vara helt om�jlig. Slutligen ska man inte gl�mma, att privat �gande bland s�dana stammar endast existerar i embryonal form, medan det f�rh�rskande �gandet �r social. De vanor och seder som vuxit fram p� denna grundval s�tter i sin tur gr�nser f�r den fria viljan hos den som innehar privat egendom. Ocks� h�r f�ljer �vertygelsen ekonomin.
Sammanhanget mellan m�nniskors r�ttsliga uppfattning och deras ekonomiska liv belyses v�l av det exempel som Rodbertus g�rna och ofta anv�nde i sina arbeten. Det �r v�lk�nt att de antika (romerska f�rfattarna energiskt protesterade mot ocker. Censoren Cato ans�g att en ockrare var dubbelt s� d�lig som en tjuv (detta �r precis vad den gamle mannen sade: exakt tv� g�nger). I detta avseende var de kristna kyrkof�derna helt och h�llet ense med de hedniska f�rfattarna. Men - och det �r ett m�rkligt faktum - b�da v�nde sig endast mot r�nta p� penningkapital. Vad betr�ffar l�n in natura och det �verskott som de gav, hade de en oj�mf�rligt mildare h�llning. Varf�r denna skillnad? D�rf�r att det var just pengar eller ockerkapital som �stadkom f�rskr�cklig f�r�delse i samh�llet vid denna tid: d�rf�r att det var just precis detta som "f�rd�rvade Italien". R�ttslig "�vertygelse" gick ocks� h�r hand i hand med ekonomin.
"R�tten �r den rena produkten av n�dv�ndighet, eller mera exakt, av behov", s�ger Post. "F�rg�ves ska vi i denna s�ka n�gon som helst ideell grundval."[117*] Vi skulle s�ga att detta �r helt och h�llet i den mest moderna r�ttsvetenskapens anda, om v�r forskare inte uppvisade en t�mligen avsev�rd begreppsf�rvirring som till sina konsekvenser blir mycket skadlig.
I allm�nhet efterstr�var varje social enhet att utarbeta ett s�dant r�ttssystem som b�st tillfredsst�ller dess behov och �r nyttigast f�r den vid den givna tidpunkten. Det faktum att den s�rskilda totalsumman av r�ttsliga uppfattningar �r gynnsam eller skadlig f�r samh�llet kan inte p� n�got s�tt bero p� egenskaperna hos n�gon som helst "id�", d� m� den vara utt�nkt av vem som helst: det beror, som vi har sett, p� produktionss�ttet och de �msesidiga relationer mellan m�nniskor som skapas p� basen av detta produktionss�tt. I den meningen har inte lagen och kan den inte ha n�gon ideell grundval, eftersom dess grundval alltid �r reell. Men de verkliga grundvalarna f�r varje givet r�ttssystem utesluter inte en ideell inst�llning gentemot detta system fr�n samh�llsmedlemmarnas sida. Tv�rtom kan och m�ste under �verg�ngsepokerna, n�r det r�ttssystem som f�religger i samh�llet inte l�ngre tillfredsst�ller dess behov - som har vuxit till f�ljd av produktivkrafternas vidare utveckling - den avancerade delen av befolkningen idealisera ett nytt system av institutioner som mera �verensst�mmer med "tidens anda". Den franska litteraturen �r full av exempel p� en s�dan idealisering av den fram�tskridande ordningen f�r tingen.
R�ttens ursprung i "behov" utesluter en "ideell" bas f�r r�tten endast i de m�nniskors uppfattning som �r vana att h�nf�ra behov till den grova materiens omr�de och mot den st�lla "den rena andens" omr�de som �r fr�mmande f�r behov av varje slag. I verkligheten �r endast det "ideellt" som �r nyttigt f�r m�nniskor och varje samh�lle v�gleds endast av sina behov d� det utarbetar sina ideal. De skenbara undantagen fr�n denna otvivelaktiga, allm�nna regel f�rklaras av det faktum att som en f�ljd av samh�llets utveckling sl�par dess ideal ofta efter dess nya behov.[118*]
Insikten om samh�llsf�rh�llandenas beroende av produktivkrafternas tillst�nd tr�nger allt djupare in i den moderna samh�llsvetenskapen trots m�nga vetenskapsm�ns obotliga eklekticism och trots deras idealistiska f�rdomar. "Precis som j�mf�rande anatomi har h�jt sig till den vetenskapliga sanningens niv� som den uttrycks i det latinska tales�ttet, att 'av dess tass k�nner jag lejonet', kan studiet av folken ur synvinkeln av ett s�rskilt folks utrustning ge en exakt slutsats betr�ffande graden av dess civilisation", s�ger Oskar Peschel som vi redan har citerat ...[119*]
"Med s�ttet att framst�lla livsmedel �r samh�llets indelning p� det mest intima s�tt f�rbundet. Varhelst m�nniskan f�renar sig med en annan m�nniska uppkommer en viss myndighet. Svagast �r de sociala banden mellan de vandrande jaktflockarna i Brasilien. Men de m�ste f�rsvara sina omr�den och beh�ver �tminstone en milit�r ledare. Herdestammar st�r till st�rsta delen under patriarkaliska h�rskares myndighet, liksom hjordarna som regel tillh�r en enda herre, som betj�nas av sina kamrater i stammen eller av tidigare oberoende men senare utarmade innehavare av hjordar. Den pastorala livsformen utm�rktes f�r det mesta, men inte alltid, av stora folkomflyttningar, b�de i den norra delen av den gamla v�rlden och i Sydafrika; � andra sidan k�nner Amerikas historia bara enskilda angrepp av vilda stammar mot de civiliserade omr�den som attraherar dem. Hela folk som l�mnar sina tidigare bos�ttningsplatser skulle endast kunna g�ra l�nga och utdragna f�rder n�r de �tf�ljs av sina hjordar, som f�rs�g dem med den n�dv�ndiga f�dan p� v�gen. Dessutom framtvingar boskapssk�tsel av pr�riedjur i sig redan en f�r�ndring av betesmarkerna. Men med det bofasta levnadss�ttet och jordbruket uppkommer omedelbart en str�van att g�ra bruk av slavars arbete ... Slaveri leder f�rr eller senare till tyranni, eftersom den som har det st�rsta antalet slavar med deras hj�lp kan underkasta de svagaste under sin vilja ... Uppdelningen i fria m�n och slavar �r inledningen till samh�llets klyvning i st�nd."[120*]
Peschel f�ller m�nga anm�rkningar av detta slag. Vissa av dem �r helt riktiga och mycket l�rorika; andra �r "diskutabla" f�r fler �n hr Michailovskij. Men vad vi h�r har att g�ra med �r inte enskilda detaljer utan huvudriktningen i Peschels t�nkande. Och den huvudriktningen sammanfaller fullst�ndigt med vad vi redan sett i Kovalevskijs arbeten: det �r i produktionss�ttet, med produktivkrafternas niv� som han s�ker f�rklaringen till r�ttens historia och t.o.m. samh�llets hela organisation.
Och detta �r just vad Marx f�r l�nge sedan och ih�rdigt r�dde f�rfattare inom samh�llsvetenskap att g�ra. Och h�ri ligger i stor utstr�ckning, om �n inte helt, (l�saren kommer senare att inse varf�r vi s�ger "inte helt") inneb�rden i det uppm�rksammade f�rordet till Zur Kritik der politischen �konomie, som hade s�dan otur h�r i Ryssland, som blev s� fruktansv�rt och egenartat missf�rst�tt av majoriteten ryska f�rfattare som l�ste det i original eller utdrag.
"I sitt livs samh�lleliga produktion tr�der m�nniskorna i best�mda, n�dv�ndiga, av deras vilja oberoende f�rh�llanden, produktionsf�rh�llanden, som motsvarar en best�md utvecklingsgrad av deras materiella produktivkrafter. Summan av dessa produktionsf�rh�llanden bildar samh�llets ekonomiska struktur, den reella bas, p� vilken en juridisk och politisk �verbyggnad reser sig."[67]
Hegel s�ger om Schelling att de grundl�ggande principerna i denne filosofs system f�rblir outvecklade och att hans absoluta ande framtr�der ov�ntat, som ett pistolskott (wie aus der Pistole geschossen). N�r den genomsnittlige ryske intellektuelle f�r h�ra att hos Marx "allt reduceras till den ekonomiska grundvalen" (andra s�ger helt enkelt: "till ekonomin"), mister han f�rst�ndet, som om n�gon pl�tsligt hade avfyrat en pistol vid �rat. "Men varf�r till ekonomin?" fr�gar han modf�llt och of�rst�ende. "Naturligtvis �r ekonomin ocks� betydelsefull (s�rskilt f�r fattiga b�nder och arbetare). Men n�r allt kommer omkring �r den intellektuella sidan inte mindre betydande (s�rskilt f�r oss intellektuella)." Vi hoppas att vad som just framlagts har visat l�saren, att den genomsnittlige ryske intellektuelle r�kar i f�rvirring i detta fall endast d�rf�r att han var en smula v�rdsl�s med vad f�r honom var "intellektuellt s�rskilt viktigt". N�r Marx sade, att "det civila samh�llets anatomi st�r att s�ka i den politiska ekonomin", avs�g han alls icke att uppr�ra den l�rda v�rlden med pl�tsliga pistolskott: han gav endast ett direkt och exakt svar p� de "f�rd�mda fr�gor" som hade pl�gat t�nkande m�nniskor under ett helt �rhundrade.
De franska materialisterna som konsekvent utvecklade sina uppfattningar med sinnesf�rnimmelsen i centrum, drog slutsatsen att m�nniskan med alla sina tankar, k�nslor och str�vanden �r en produkt av den sociala omgivningen. F�r att komma vidare till en till�mpning av den materialistiska st�ndpunkten p� en unders�kning av m�nniskan blev det n�dv�ndigt att l�sa problemet om vad som best�mmer den sociala omgivningens utseende och vilka lagar som g�ller f�r dess utveckling. De franska materialisterna var of�rm�gna att besvara denna fr�ga och tvingades d�rigenom till falskhet mot sig sj�lva genom att �terv�nda till den gamla idealistiska st�ndpunkten, som de s� kraftigt hade f�rd�mt: de sade att milj�n skapas av m�nniskors "t�nkande". Som de var otillfredsst�llda med detta svar st�llde sig de franska restaurationshistorikerna uppgiften att analysera den samh�lleliga omgivningen. Resultatet av deras analys blev slutsatsen, som var av yttersta betydelse f�r vetenskapen, att politiska konstitutioner �r grundade i samh�lleliga f�rh�llanden, medan samh�lleliga f�rh�llanden best�ms av egendomsf�rh�llanden. Med denna slutsats reste sig inf�r vetenskapen ett nytt problem som m�ste l�sas innan man kunde komma vidare: vad best�mmer d� egendomsf�rh�llandena? L�sningen av detta problem visade sig ligga utanf�r de franska restaurationshistorikernas r�ckh�ll och de tvingades ge upp f�rs�ken med anm�rkningar om den m�nskliga naturens egenskaper, vilket inte f�rklarade n�gonting alls. De stora tyska idealisterna - Schelling och Hegel - som var deras samtida i liv och verksamhet, f�rstod redan v�l hur otillfredsst�llande st�ndpunkten om den m�nskliga naturen var: Hegel framkallade bitande h�n �ver den. De f�rstod att nyckeln till f�rklaringen av m�nsklighetens historiska fram�tskridande m�ste s�kas utanf�r den m�nskliga naturen. Det var en stor tj�nst de gjorde: men f�r att den tj�nsten skulle visa sig vara allsidigt fruktbar f�r vetenskapen, var det n�dv�ndigt att visa exakt var denna nyckel skulle s�kas. De letade efter den i andens egenskaper, eftersom det absoluta begreppet, som vi redan har sett, inte �r annat �n personifieringen av v�r logiska tankeprocess. Marx' geniala uppt�ckt korrigerar detta grundl�ggande fel hos idealismen och tillfogar den d�rmed ett d�dligt slag: egendomsf�rh�llandena och med dem alla den sociala omgivningens egenskaper (vi s�g i kapitlet om den idealistiska filosofin att �ven Hegel tvingades inse den avg�rande betydelsen av "egendomens f�rh�llande") best�ms inte av den absoluta andens egenskaper och inte av den m�nskliga naturens karakt�r, utan av de �msesidiga f�rh�llanden vari m�nniskor n�dv�ndigtvis intr�der "i sitt livs samh�lleliga produktion", d.v.s. i sin kamp f�r tillvaron. Marx har ofta j�mf�rts med Darwin - en j�mf�relse som lockar herrarna Michailovskij, Karejev & Co till skratt. Senare ska vi visa i vilken mening den j�mf�relsen ska f�rst�s, �ven om m�nga l�sare sannolikt redan ser det utan v�r hj�lp. H�r ska vi till�ta oss, med all vederb�rlig respekt f�r v�ra subjektiva t�nkare, en annan j�mf�relse.
F�re Kopernikus l�rde astronomin att jorden �r ett or�rligt centrum, kring vilken solen och andra himlakroppar r�r sig. Denna uppfattning gjorde det inte m�jligt att f�rklara m�nga fenomen i den astronomiska mekaniken. Det polska geniet n�rmade sig deras f�rklaring fr�n den rakt motsatta st�ndpunkten: han f�rutsatte att det inte �r solen som r�r sig kring jorden, utan att jorden tv�rtom r�r sig kring solen. Den riktiga st�ndpunkten hade uppt�ckts och mycket blev klart som hade varit oklart f�r Kopernikus. F�re Marx hade samh�llsvetenskapliga f�rfattare tagit den m�nskliga naturen som sin utg�ngspunkt och till f�ljd av detta hade de mest betydande fr�gorna i den m�nskliga utvecklingen f�rblivit obesvarade. Marx' l�ra gav saken en annan v�ndning: medan m�nniskan, f�r att uppr�tth�lla sin existens p�verkar den omgivande verkligheten, f�r�ndrar hon sin egen natur,[68] sade Marx. F�ljaktligen skulle den vetenskapliga f�rklaringen av den historiska utvecklingen b�rja vid den motsatta �nden: det blir n�dv�ndigt att fastst�lla p� vilket s�tt denna m�nniskans produktiva verksamhet �ger rum. I sin betydelse f�r vetenskapen kan denna uppt�ckt dj�rvt placeras j�mte Kopernikus' uppt�ckt och j�mte de st�rsta och mest fruktb�rande uppt�ckterna i vetenskapen i allm�nhet.
Str�ngt taget hade samh�llsvetenskapen f�r Marx mycket mindre av en fast grund �n astronomin f�r Kopernikus. Fransm�nnen kallade, och kallar fortfarande, alla samh�lleliga vetenskaper "sciences morales et politiques" till skillnader fr�n "sciences" i ordets tr�ngre betydelse, under vilken beteckning f�rstods, och fortfarande f�rst�s, endast de exakta vetenskaperna. Och det m�ste medges att f�re Marx var samh�llsvetenskapen inte exakt och kunde inte vara det. S� l�nge de l�rda v�djade till den m�nskliga naturen som den h�gsta auktoriteten, m�ste de med n�dv�ndighet f�rklara m�nniskornas samh�llsf�rh�llanden med deras uppfattningar, deras medvetna verksamhet; men m�nniskans medvetna verksamhet m�ste med n�dv�ndighet inf�r henne sj�lv framst� som fri verksamhet. Men fri verksamhet utesluter n�dv�ndighetsbegreppet, d.v.s. lagbundenheten; och lagbundenheten �r den n�dv�ndiga grunden f�r varje vetenskaplig f�rklaring av fenomenen. Begreppet frihet skymmer begreppet n�dv�ndighet och h�mmar d�rigenom vetenskapens utveckling. Denna avvikelse kan �nnu i dag med f�rv�nansv�rd klarhet iakttagas i de "subjektiva" ryska f�rfattarnas "sociologiska" arbeten.
Men vi vet redan att friheten m�ste vara n�dv�ndig. Genom att skymma begreppet n�dv�ndighet, blev sj�lva uppfattningen om friheten ytterst oklar och en mycket klen tr�st. Sedan den drivits ut genom d�rren, �terkom n�dv�ndigheten genom f�nstret; med utg�ngspunkt i sin uppfattning om friheten st�tte unders�karen hela tiden p� n�dv�ndigheten och kom p� l�ngre sikt till den dystra insikten om dess �desdigra, oemotst�ndliga och i h�gsta grad o�vervinneliga verksamhet. Till deras fasa visade sig friheten att vara en st�ndigt hj�lpl�s och hoppl�s unders�te, en maktl�s leksak i h�nderna p� den blinda n�dv�ndigheten. Och i sanning patetisk var den f�rtvivlan som ibland grep de klaraste och mest gener�sa idealistiska hj�rnorna.
"Under flera dagar nu har jag varje minut lyft min penna", s�ger Georg B�chner, "men kan inte skriva ett ord. Jag har studerat revolutionens historia. Jag har k�nt mig s� att s�ga tillintetgjord av historiens fasansfulla fatalism. Jag ser i den m�nskliga naturen den mest fr�nst�tande tr�ghet, men i de m�nskliga relationerna en o�vervinnelig kraft, som tillh�r alla i allm�nhet och ingen i synnerhet. Den enskilda personligheten �r endast skummet p� v�gkammen, storheten �r endast en tillf�llighet, geniets styrka �r endast en marionettuppvisning, ett l�jligt f�rs�k att bek�mpa den j�rnh�rda lagen, som p� sin h�jd endast kan uppt�ckas, men som det �r om�jligt att underkasta sin vilja."[121*]
Det kan s�gas, att f�r att undvika s�dana utbrott av vad som naturligtvis var en helt r�ttf�rdigad f�rtvivlan, blev det m�dan v�rt att �tminstone tillf�lligtvis �verge sin gamla st�ndpunkt och f�rs�ka frig�ra friheten genom att v�dja till just samma n�dv�ndighet som gjort narr av den. Det blev �n en g�ng n�dv�ndigt att unders�ka den fr�ga som redan st�llts av de dialektiska idealisterna, om inte friheten f�ljer ur n�dv�ndigheten och om den senare inte utg�r den enda fasta grundvalen, den enda stabila garantin och det oundvikliga villkoret f�r m�nsklig frihet.
Vi ska se vart ett s�dant f�rs�k ledde Marx. Men l�t oss dessf�rinnan f�rs�ka klara ut f�r oss sj�lva hans historieuppfattningar, s� att det inte kvarst�r n�gra missuppfattningar bland oss i denna fr�ga.
P� basis av ett s�rskilt tillst�nd f�r produktivkrafterna framtr�der vissa produktionsf�rh�llanden, som f�r sitt ideella uttryck i m�nniskornas r�ttsliga uppfattningar och i mer eller mindre "abstrakta regler", i oskrivna seder och skrivna lagar. Vi beh�ver inte visa detta mera: som vi sett visar dagens r�ttsvetenskap saken f�r oss (m� l�saren erinra sig vad hr Kovalevskij s�ger i fr�gan). Men det skadar inte att unders�ka fr�gan fr�n f�ljande annorlunda st�ndpunkt. N�r vi v�l fastst�llt p� vilket s�tt m�nniskornas r�ttsliga uppfattningar skapas av deras produktionsf�rh�llanden, ska vi inte f�rv�nas av f�ljande ord av Marx: "Det �r inte m�nniskornas medvetande som best�mmer deras vara" (d.v.s. formen f�r deras sociala tillvaro), "utan tv�rtom deras sociala vara som best�mmer deras medvetande."[69] Vi vet att det �tminstone i f�rh�llande till ett av medvetandets omr�den �r riktigt och varf�r det �r riktigt. Vi beh�ver endast avg�ra om det alltid �r riktigt och om svaret �r jakande, varf�r �r det alltid riktigt? L�t oss f�r tillf�llet h�lla oss till samma r�ttsliga uppfattningar.
"P� ett visst stadium av sin utveckling r�kar samh�llets materiella produktivkrafter i mots�ttning till de r�dande produktionsf�rh�llandena, eller, vad som bara �r ett juridiskt uttryck f�r detta, med de egendomsf�rh�llanden, inom vilka dessa produktivkrafter hittills r�rt sig. Fr�n att ha varit utvecklingsformer f�r produktivkrafterna f�rvandlas dessa f�rh�llanden till fj�ttrar f�r desamma. D� intr�der en period av social revolution."[70]
Samh�lleligt �gande av fast och r�rlig egendom uppkommer d�rf�r att det �r �ndam�lsenligt och dessutom n�dv�ndigt f�r den primitiva produktionsprocessen. Det uppr�tth�ller ursamh�llets existens, underl�ttar vidareutvecklingen av dess produktivkrafter och m�nniskor h�ller fast vid det, anser det som naturligt och n�dv�ndigt. Men d�refter, till f�ljd av att dessa produktionsf�rh�llanden och inom dem produktivkrafterna utvecklats i en s�dan omfattning att ett mer omfattande omr�de �ppnats f�r anv�ndningen av de enskilda anstr�ngningarna, blir samh�lleligt �gande i vissa fall skadligt f�r samh�llet, h�mmar den vidare utvecklingen av dess produktivkrafter och ger d�rf�r plats f�r personlig till�gnelse: en mer eller mindre snabb revolution �ger rum i samh�llets r�ttsliga institutioner. Denna revolution �tf�ljs n�dv�ndigtvis av en revolution i m�nniskornas r�ttsliga uppfattningar: m�nniskor som tidigare ans�g att endast samh�lleligt �gande var bra, b�rjade nu anse att i vissa fall var enskild till�gnelse b�ttre. Men vi uttrycker dock saken inkorrekt, vi framst�ller som tv� s�rskilda processer vad som �r helt och h�llet odelbart, vad som endast representerar tv� sidor av en och samma process: till f�ljd av produktivkrafternas utveckling framtvingades en f�r�ndring av m�nniskornas faktiska relationer i produktionsprocessen och dessa nya faktiska relationer uttryckte sig i form av nya r�ttsliga uppfattningar.
Hr Karejev f�rs�krar oss att materialismen �r precis lika ensidig i sin till�mpning p� historien som idealismen �r. Var och en utg�r enligt hans mening endast ett "moment" i den fullst�ndiga vetenskapliga sanningens utveckling. "Efter de f�rsta och andra momenten m�ste det komma ett tredje moment: ensidigheten i tesen och antitesen ska finna en till�mpning i syntesen som ett uttryck f�r den fullst�ndiga sanningen."[122*] Detta kommer att bli en mycket intressant syntes. "Vari syntesen ska best� ska jag inte f�r tillf�llet g� in p�", till�gger professorn. Skada! Lyckligtvis iakttar v�r "historiosof" inte s�rskilt noggrant det tystnadsl�fte han lagt p� sig. Han l�ter oss omedelbart f�rst� vari denna fullst�ndiga vetenskapliga sanning ska best� och hur den ska uppkomma, vilken s� sm�ningom kommer att f�rst�s av hela den upplysta m�nskligheten, men f�r tillf�llet �r den endast k�nd f�r hr Karejev. Den kommer att v�xa fram ur f�ljande �verv�ganden:
"Varje m�nsklig personlighet, som best�r av kropp och sj�l, lever ett tv�faldigt liv - psykiskt och fysiskt - och framtr�der inf�r oss varken uteslutande som k�tt med dess materiella behov eller uteslutande som ande med dess intellektuella och moraliska behov. B�de m�nniskans kropp och sj�l har sina behov, som s�ker sin tillfredsst�llelse och som st�ller den enskilda personligheten i relation till den yttre verkligheten, d.v.s. till naturen och �ndra m�nniskor, d.v.s. till samh�llet och dessa relationer �r av tv�faldig karakt�r."[123*]
Att m�nniskan best�r av kropp och sj�l �r en riktig "syntes", fast knappast vad man skulle kalla en s�rskilt ny uppt�ckt. Om hr professorn k�nner till den moderna filosofins historia, m�ste han veta att den har brottats med just denna syntes i �rhundraden utan att ha tagit sig an den p� ett riktigt s�tt. Och om han tror att denna "syntes" f�r honom kommer att avsl�ja "den historiska processens v�sen", m�ste t.o.m. hr V. V. medge att n�gonting g�r galet f�r v�r "professor" och att det inte �r hr Karejev som kommer att bli "historiosofins" Spinoza.
Med produktivkrafternas utveckling, som leder till f�r�ndringar i de �msesidiga f�rbindelserna mellan m�nniskorna i produktionsprocessen, f�r�ndras alla egendomsf�rh�llanden. Men det var redan Guizot som visade oss att politiska f�rfattningar har sin rot i egendomsf�rh�llanden. Detta �r fullt bekr�ftat av den moderna vetenskapen. F�rbindelsen mellan besl�ktade ger plats f�r en territoriell f�rbindelse just till f�ljd av de f�r�ndringar som uppkommer i egendomsf�rh�llandena. Mer eller mindre betydande territoriella f�rbindelser uppg�r i organismer som kallas stater �terigen till f�ljd av f�r�ndringar som �gt rum i egendomsf�rh�llandena eller till f�ljd av nya behov i den samh�lleliga produktionsprocessen. Detta har gl�nsande visats i t.ex. f�rh�llandet med de stora staterna i �sterlandet.[124*] Lika v�l har detta f�rklarats med avseende p� de antika staterna.[125*] Och det �r i allm�nhet inte sv�rt att visa detta f�r varje s�rskild stat om vars uppkomst vi har tillr�cklig information. F�r att g�ra det �r det endast n�dv�ndigt att inte inskr�nka, medvetet eller omedvetet, Marx' uppfattning. Vad vi menar �r detta.
Produktivkrafternas s�rskilda niv� betingar det givna samh�llets inre f�rh�llanden. Men samma niv� p� produktivkrafterna betingar ocks� dess yttre f�rh�llanden med andra samh�llen. P� basis av dessa yttre f�rbindelser utformar samh�llet nya behov f�r vars tillfredsst�llande nya organ utbildas. Vid en ytlig anblick kan de enskilda f�rbindelserna mellan olika samh�llen framst� som en serie "politiska" handlingar som inte har n�gon direkt betydelse f�r ekonomin. Men vad som i verkligheten ligger under f�rbindelserna mellan samh�llen �r just ekonomin, som best�mmer b�de de reella (inte endast yttre) orsakerna till f�rbindelser mellan stammar och nationer och deras resultat. Mot varje stadium i produktivkrafterna utveckling svarar dess eget s�rskilda bev�pningssystem, dess milit�rtaktik, dess diplomati, dess internationella r�tt. Naturligtvis kan man peka ut m�nga fall d�r internationella konflikter inte har n�gon direkt f�rbindelse med ekonomin. Och ingen av Marx' anh�ngare skulle dr�mma om att ifr�gas�tta existensen av s�dana fall. Allt de s�ger �r: stanna inte vid f�reteelsernas yta, tr�ng djupare, fr�ga dig p� vilken grundval denna internationella r�tt v�xte fram? Vad skapade m�jligheten till internationella konflikter av detta slag? Och vad man p� l�ngre sikt kommer att hamna i, �r ekonomin. F�rvisso blir unders�kningen av enskilda fall sv�rare genom att de stridande samh�llena inte s�llan genoml�per olika faser av ekonomisk utveckling.
Men vid denna punkt avbryts vi av en k�r raska opponenter. "N�v�l", ropar de. "L�t oss anta att politiska f�rh�llanden har sin rot i ekonomiska f�rh�llanden. Men s� snart politiska f�rh�llanden �r givna, vart de �n kommit fr�n, b�rjar de i sin tur p�verka ekonomin. F�ljaktligen har vi h�r v�xelverkan och inget annat �n v�xelverkan."
Denna inv�ndning har inte uppfunnits av oss. Det stora v�rde som den tillskrivs av motst�ndare till "ekonomisk materialism" framg�r av f�ljande faktum.
Marx anf�r i Kapitalet fakta som visar att den engelska aristokratin anv�nde den politiska makten f�r att uppn� sina m�l vad g�ller �gandet av jorden. Dr Paul Barth som skrev en kritisk ess� som hette Die Geschichtsphilosophie Hegels und der Hegelianer har anv�nt detta f�r att f�rebr� Marx f�r att mots�ga sig:[72] du medger sj�lv, s�ger han, att det h�r f�religger v�xelverkan: och f�r att visa att v�xelverkan verkligen f�rekommer h�nvisar v�r doktor till en bok av Sternegg, en f�rfattare som gjort mycket f�r unders�kningen av Tysklands ekonomiska historia. Hr Karejev anser, att de "sidor som i Barths bok �gnas kritiken av ekonomisk materialism kan rekommenderas som ett m�nster f�r hur problemet om den ekonomiska faktorns roll i historien ska l�sas." Naturligtvis har han inte underl�tit att f�r sina l�sare p�peka de inv�ndningar som rests av Barth och Inama-Sterneggs auktoritativa uttalande, "som t.o.m. ger uttryck f�r den allm�nna satsen att v�xelverkan mellan politik och ekonomi �r det grundl�ggande k�nnetecknet i alla staters och folks utveckling." Vi m�ste komma med �tminstone n�got litet ljus i detta m�rker.
Vad �r det f�rst och fr�mst som Inama-Sternegg verkligen s�ger? Om den karolingiska perioden i Tysklands ekonomiska historia g�r han f�ljande anm�rkning:
"Den v�xelverkan mellan politik och ekonomi som utg�r det huvudsakliga s�rdraget i alla staters och folks utveckling kan h�r sp�ras p� det mest exakta s�tt. Som alltid ut�var den politiska roll som faller p� ett givet folks lott ett avg�rande inflytande p� vidareutvecklingen av dess krafter, p� struktur och utseende hos dess samh�lleliga institutioner; � andra sidan best�mmer den inneboende styrkan hos ett folk och de naturliga lagarna f�r dess utveckling m�ttet av och karakt�ren p� deras politiska verksamhet. P� just detta s�tt p�verkade karolingernas politiska system f�r�ndringen av samh�llsordningen och de ekonomiska f�rh�llandenas utveckling, under vilka folket levde vid denna tid, icke mindre �n vad folkets mest grundl�ggande krafter - dess ekonomiska liv - p�verkade utvecklingsriktningen f�r samma ekonomiska system och l�mnade p� det senare sitt eget speciella k�nnetecken."[126*]
Det �r det hela. Det �r inte s�rskilt mycket; men det anses tillr�ckligt f�r att tillbakavisa Marx.
L�t oss nu f�r det andra dra oss till minnes vad Marx s�ger om f�rh�llandena mellan ekonomi � ena sidan och r�tt och politik p� den andra.
"R�ttsliga och politiska institutioner utbildas p� grundval av m�nniskornas reella f�rh�llanden i den samh�lleliga produktionsprocessen. Under en tid underl�ttar dessa institutioner produktivkrafternas vidareutveckling hos ett folk, v�lst�ndet i dess ekonomiska liv." Detta �r Marx' exakta ord; och vi fr�gar den f�rsta samvetsgranna m�nniska vi tr�ffar om dessa ord inneh�ller ett f�rnekande av de politiska f�rh�llandenas betydelse f�r den ekonomiska utvecklingen och om Marx vederl�ggs av dem som p�minner honom om dess betydelse? �r det inte s�, att det inte finns ett enda sp�r av ett s�dant f�rnekande hos Marx och att de just n�mnda m�nniskorna inte tillbakavisar n�got alls? Det �r s� klart och tydligt att man m�ste st�lla fr�gan, inte om Marx har vederlagts, utan varf�r han missuppfattades s� kapitalt? Och p� denna fr�gan kan vi endast svara med det franska ordspr�ket: la plus belle fille du monde ne peut donner que ce qu'elle a. (v�rldens vackraste flicka kan endast erbjuda det hon har). Marx' kritiker kan inte �verskrida det m�tt av f�rst�nd som en givmild natur utrustat dem med.[127*]
Det r�der en v�xelverkan mellan politik och ekonomi: detta �r precis lika otvivelaktigt som att hr Karejev inte f�rst�r Marx. Men f�rbjuder oss v�xelverkans faktum att g� vidare i v�r analys av samh�llslivet? Nej, att tro detta vore n�stan detsamma som att f�rest�lla sig att den brist p� f�rst�else som hr Karejev uppvisar kan f�rhindra oss fr�n att skaffa oss riktiga "historiosofiska" uppfattningar.
Politiska institutioner p�verkar det ekonomiska livet. Antingen underl�ttar de dess utveckling eller f�rsv�rar den. Det f�rra fallet �r inte p� n�got s�tt f�rv�nande fr�n Marx st�ndpunkt, ty det givna politiska systemet har skapats just i syftet att fr�mja produktivkrafternas vidare utveckling (huruvida det skett medvetet eller omedvetet spelar i detta fall ingen roll). Det andra fallet mots�ger inte p� n�got s�tt Marx' st�ndpunkt, ty den historiska erfarenheten visar att n�r en g�ng ett givet politiskt system upph�r med att motsvara produktivkrafternas niv�, n�r det f�rvandlats till ett hinder f�r deras vidare utveckling, b�rjar det f�rfalla och undanr�js slutligen. L�ngtifr�n att mots�ga Marx' l�ror, bekr�ftar detta fall dem p� b�sta m�jliga s�tt, ty det �r detta fall som visar i vilken mening ekonomin best�mmer politiken, p� vilket s�tt produktivkrafternas utveckling l�per snabbare �n ett folks politiska utveckling.
Ekonomisk utveckling har i sitt sl�pt�g r�ttsliga revolutioner. Det �r inte l�tt f�r en metafysiker att f�rst� detta ty, fast�n han verkligen ropar om v�xelverkan, �r han van att unders�ka fenomenen efter varandra och det ena oberoende av det andra. Men det kommer att utan sv�righet f�rst�s av var och en som p� minsta s�tt �r i st�nd till dialektiskt t�nkande. Han vet att kvantitativa f�r�ndringar, som gradvis byggs upp, slutligen leder till f�r�ndringar i kvalitet och att dessa f�r�ndringar i kvalitet utg�r spr�ng, avbrott i den gradvisa utvecklingen.
Vid denna punkt kan v�ra motst�ndare inte l�ngre st� ut med det hela och uttalar sitt "slovo i delo";[73] vad nu d�, s� talade Hegel, ropar de. Det �r s� hela naturen fungerar, svarar vi.
En s�gen �r snart ber�ttad, men arbetet g�r mycket l�ngsamt. I till�mpningen p� historien kan detta tales�tt f�r�ndras p� f�ljande s�tt: en s�gen ber�ttas mycket enkelt, men arbetet �r ytterst komplicerat. Ja, det �r l�tt att s�ga att produktivkrafternas utveckling i sitt sl�pt�g medf�r revolutioner i de r�ttsliga institutionerna! Dessa revolutioner representerar komplicerade processer, under vars lopp enskilda samh�llsmedlemmar grupperar sig p� det mest f�rvirrande s�tt. F�r vissa �r det gynnsamt att st�dja den gamla ordningen och de f�rsvarar den med varje tillg�ngligt medel. F�r andra har den gamla ordningen redan blivit skadlig och avskyv�rd och de angriper den med all styrka de har. Men det �r inte det hela. Banbrytarnas intressen �r ocks� l�ngtifr�n desamma i alla fall: f�r vissa �r en grupp av reformer mer betydande, f�r andra en annan grupp. Dispyter uppkommer inom reformatorernas eget l�ger och kampen blir mer komplicerad. Och �ven om, som hr Karejev s� riktigt anm�rker, m�nniskan best�r av kropp och sj�l, reser kampen f�r de mest odiskutabla materiella intressen n�dv�ndigtvis inf�r de stridande parterna r�ttvisans h�gst otvivelaktigt andliga problem. I vilken utstr�ckning mots�ger den gamla ordningen r�ttvisan? I vilken utstr�ckning st�r de nya kraven i linje med r�ttvisan? Dessa fr�gor uppkommer oundvikligen i hj�rnorna p� dem som strider, �ven om de inte alltid kommer att enkelt kalla det r�ttvisa, utan kan personifiera den i form av n�gon gudom i m�nsklig eller t.o.m. djurisk gestalt. S�ledes ger, trots den f�reskrift som utf�rdats av hr Karejev, "kroppen" upphov till "sj�len": den ekonomiska kampen v�cker moraliska fr�gor - och "sj�len" visar sig vid en n�rmare unders�kning vara "kroppen". "R�ttvisan" f�r dem som tror p� det gamla visar sig inte s�llan st� i utsugarnas intresse.
Just de m�nniskor, som med s� f�rv�nande uppfinningsrikedom tillskriver Marx ett f�rnekande av politikens betydelse, h�vdar att han inte f�ste n�gon som helst vikt vid m�nniskornas moraliska, filosofiska, estetiska eller religi�sa uppfattningar och att han �verallt och vid alla tillf�llen bara s�g "det ekonomiska". Detta �r �n en g�ng �vernaturligt struntprat, som Sjedrin brukar s�ga. Marx f�rnekade inte "betydelsen" av dessa uppfattningar utan fastst�llde bara varifr�n de h�rleder sig.
"Vad �r elektricitet? En s�rskild form av r�relse. Vad �r v�rme? En s�rskild form av r�relse. Vad �r ljus? En s�rskild form av r�relse. Jas�, p� s� s�tt! Ni f�ster allts� inte n�gon betydelse vid vare sig ljus, v�rme eller elektricitet! Det hela �r en och samma r�relse f�r er: vilken ensidighet, vilken begreppslig inskr�nkthet!" Alldeles riktigt, mina herrar, inskr�nkthet �r ordet. Ni har fullst�ndigt f�rst�tt inneb�rden i l�ran om energins omvandling.
Varje givet stadium i produktivkrafternas utveckling innefattar n�dv�ndigtvis en best�md gruppering av m�nniskorna i den samh�lleliga produktionsprocessen, d.v.s. best�mda produktionsf�rh�llanden, d.v.s. en best�md struktur p� hela samh�llet. Men s� snart samh�llets struktur �r given, �r det inte sv�rt f�rst� att denna strukturs karakt�r allm�nt kommer att �terspeglas i m�nniskornas hela psykologi, i alla deras vanor, seder, k�nslor, uppfattningar, str�vanden och ideal. Vanor, seder, k�nslor, uppfattningar, str�vanden och ideal m�ste med n�dv�ndighet anpassa sig till m�nniskornas levnadss�tt, till det s�tt varp� de f�rv�rvar sitt uppeh�lle (f�r att anv�nda Peschels uttryck). Samh�llets psykologi st�r alltid i ett tj�nstef�rh�llande till dess ekonomi, motsvarar den alltid, best�ms alltid av den. Samma sak upprepas h�r som de grekiska filosoferna sj�lva lade m�rke till i naturen: �ndam�lsenligheten segrar av den orsaken att det som inte �r �ndam�lsenligt till f�ljd av sin egen natur �r d�mt till underg�ng. �r det f�rdelaktigt f�r samh�llet, att det i dess kamp f�r tillvaron sker en s�dan psykologins anpassning till ekonomin, till livsvillkoren? Mycket f�rdelaktigt, ty vanor och uppfattningar som inte motsvarade dess ekonomi och som motsade existensvillkoren skulle komma i konflikt med denna existens' fortvaro. En �ndam�lsenlig psykologi �r f�r samh�llet lika v�rdefull som v�l avpassade organ �r v�rdefulla f�r organismen. Men att s�ga att djurets organ m�ste vara l�mpliga f�r dess existensvillkor - inneb�r detta detsamma som att organen inte har n�gon betydelse f�r djuret? Raka motsatsen. Det betyder insikt om deras v�ldiga och v�sentliga betydelse. Endast mycket svaga huvuden skulle kunna f�rst� saken annorlunda. Nu �r dock detsamma fallet med psykologin, mina herrar. D� Marx ins�g att den anpassar sig till samh�llets ekonomi, ins�g Marx d�rigenom dess stora och oers�ttliga betydelse.
Skillnaden mellan Marx och t.ex. hr Karejev begr�nsar sig i detta fall till det faktum, att den senare, trots sin dragning till "syntesen", f�rblir en dualist av renaste vatten. Enligt hans uppfattning har vi ekonomin h�r och psykologin d�r: sj�len finns i den ena fickan och kroppen i den andra. Mellan dessa tv� substanser r�der det v�xelverkan, men var och en uppr�tth�ller en oberoende existens, vars uppkomst �r h�ljd i djupaste dunkel.[128*] Marx' st�ndpunkt f�rintar denna dualism. Hos honom utg�r samh�llets ekonomi och dess psykologi tv� sidor av en och samma f�reteelse, n�mligen m�nniskornas "livsproduktion", deras kamp f�r tillvaron, varvid de grupperar sig p� ett s�rskilt s�tt till f�ljd av produktivkrafternas speciella niv�. Kampen f�r tillvaron alstrar deras ekonomi och p� samma grund uppkommer �ven deras psykologi. Ekonomin �r i sig n�got h�rlett, precis som psykologin. Och detta �r sj�lva orsaken till varf�r varje fram�tskridande samh�llets ekonomi f�r�ndras: produktivkrafternas nya niv� medf�r en ny ekonomisk struktur, liksom �ven en ny psykologi, en ny "tidsanda". Av detta kan ses att man endast i popul�r mening skulle kunna tala om ekonomin som den grundl�ggande orsaken till alla samh�llets fenomen. L�ngtifr�n att vara en grundl�ggande orsak �r den sj�lv en verkan, en "funktion" av produktivkrafterna.
Och nu f�ljer vad som utlovades i fotnoten.
"B�de m�nniskans kropp och sj�l har sina behov som s�ker sin tillfredsst�llelse och som st�ller den enskilde personligheten i olika f�rh�llanden till den omgivande v�rlden, d.v.s. till naturen och andra m�nniskor ... M�nniskans f�rh�llande till naturen kr�ver d�rf�r enligt personlighetens fysiska och andliga behov � ena sidan olika slags verksamheter som syftar till att garantera personlighetens materiella existens och � den andra all intellektuell och moralisk kultur ..."[74]
M�nniskans materialistiska inst�llning till naturen vilar p� kroppsliga behov, materiens egenskaper. Det �r i de kroppsliga behoven man m�ste uppdaga "orsakerna till jakt, boskapsuppf�dning, jordbruk, tillverkningsindustri, handel och valutaoperationer." Fr�n det sunda f�rnuftets st�ndpunkt �r detta naturligtvis riktigt: ty om vi inte har n�gon kropp, varf�r skulle vi beh�va boskap och djur, jord och maskiner, handel och guld? Men � andra sidan m�ste vi ocks� s�ga: vad �r kroppen utan sj�l? Inte mer �n materia och n�r allt kommer omkring �r materien d�d. Materia i sig kan inte skapa n�gonting om den i sin tur inte best�r av kropp och sj�l. F�ljaktligen f�ngar materien vilda djur, t�mjer boskap, bearbetar jorden, handlar och best�mmer �ver bankerna inte av egen kraft, utan under sj�lens v�gledning. F�ljaktligen �r det i sj�len man m�ste s�ka den yttersta orsaken till uppkomsten av m�nniskans materialistiska inst�llning till naturen. F�ljaktligen har sj�len ocks� dubbla behov: f�ljaktligen best�r den ocks� b�de av kropp och sj�l - och det l�ter p� n�got s�tt inte alldeles riktigt. Men det stannar inte d�rvid. Oundvikligen uppkommer det en "uppfattning" ocks� om f�ljande. Enligt hr Karejev tycks det som om m�nniskans materialistiska f�rh�llande till naturen uppkommer p� grundval av hennes kroppsliga behov. Men �r detta riktigt? �r det endast i f�rh�llande till naturen som s�dana f�rh�llanden framtr�der? Hr Karejev kanske drar sig till minnes hur abb� Guibert f�rd�mde de stadskommuner som efterstr�vade befrielse fr�n det feodala oket s�som "grundl�ggande" institutioner, vars enda syfte - sade han - var att komma undan ett fullst�ndigt uppfyllande av de feodala f�rpliktelserna. Vad var det d� som talade hos abb� Guibert - "kroppen" eller "sj�len"? Om det var "kroppen" upprepar vi, att kroppen ocks� bestod av "kropp" och "sj�l"; och om det var "sj�len" bestod den av "sj�l" och "kropp", ty den uppvisade vid n�rmare granskning i detta fall mycket litet av den osj�lviska inst�llning till f�reteelserna som med hr Karejevs ord utg�r det s�rpr�glade k�nnetecknet hos "sj�len". F�rs�k f� r�tsida p� detta! Hr Karejev s�ger kanske att det var sj�len som talade hos abb� Guibert, om man ska vara exakt, men att den talade under kroppens diktat och att detsamma �ger rum n�r m�nniskans sysslar med jakt, banker o.s.v. Men f�r att kunna diktera m�ste kroppen f�rst och fr�mst best� av kropp och sj�l. Och f�r det andra kan en r� materialist anm�rka: jas�, h�r har vi sj�len som talar under kroppens diktat, f�ljaktligen betyder det faktum att m�nniskan best�r av kropp och sj�l alls ingenting. Kanske �r det s�, att vad alla sj�lar genom hela historien gjort, �r att tala under kroppens diktat? Hr Karejev kommer naturligtvis att bli indignerad �ver ett s�dant antagande och kommer att b�rja tillbakavisa den "r�e materialisten". Vi �r helt �vertygade om att segern kommer att bli den v�rdige professorns; men kommer han att vara s�rskilt hj�lpt i striden av den otvivelaktiga omst�ndigheten att m�nniskan best�r av kropp och sj�l?
Och det stannar inte ens vid detta. Vi har l�st i hr Karejevs skrifter att det p� grundval av personlighetens andliga behov v�xer fram "mytologi och religion ... litteratur och konster" och i allm�nhet "den teoretiska inst�llningen till den yttre v�rlden" (och till en sj�lv), "till fr�gor om vara och kunskap" liksom "den osj�lviska skapande reproduktionen av yttre fenomen" (och ens egna intentioner). Vi trodde p� hr Karejev. Men ... vi har en bekant, en teknologie studerande, som �r passionerat h�ngiven studiet av tillverkningsindustrins teknik, men inte har visat n�gon "teoretisk" inst�llning till det som r�knats upp av professorn. Och d�rf�r st�ller vi oss fr�gan om v�r v�n endast kan vara sammansatt av kropp? Vi ber hr Karejev att s� snart han kan skingra v�ra tvivel, som �r s� pl�gsamma och s� f�r�dmjukande f�r en ung, ytterst beg�vad teknolog, som kanske till och med �r ett geni!
Om hr Karejevs argument har n�gon mening �r det endast f�ljande: m�nniskan har behov av l�gre och h�gre ordning, hon har egoistiska str�vanden och altruistiska k�nslor. Detta �r en h�gst otvivelaktig sanning, men helt of�rm�gen att bli grundvalen f�r "historiosofin". Man kommer med detta inte l�ngre �n till ih�liga och f�r l�nge sedan uttr�skade fraser om den m�nskliga naturen: det �r sj�lvt inte mer �n en s�dan fras.
Medan vi spr�kat med hr Karejev, har v�ra skarpsynta kritiker haft tid att besl� oss med att mots�ga oss sj�lva och framf�r allt Marx. Vi har sagt att ekonomin inte �r den fr�msta orsaken till alla samh�llsfenomen, likv�l h�vdar vi samtidigt att samh�llets psykologi anpassar sig till dess ekonomi: den f�rsta mots�gelsen. Vi s�ger att samh�llets ekonomi och psykologi utg�r tv� sidor av en och samma sak, medan Marx sj�lv d�remot s�ger att ekonomin �r den verkliga grundval p� vilken den ideologiska �verbyggnaden reser sig: en andra mots�gelse, som �r desto mer beklaglig f�r oss, eftersom vi h�r avviker fr�n den mans uppfattningar, som det var v�r uppgift att framst�lla. L�t oss f�rklara.
Att den grundl�ggande orsaken till samh�llets historiska process �r produktivkrafternas utveckling �r ord f�r ord efter Marx: h�r har vi ingen mots�gelse. Om det f�ljaktligen f�religger en s�dan, kan det endast r�ra fr�gan om f�rh�llandet mellan ett samh�lles ekonomi och psykologi. L�t oss se om det f�religger en mots�gelse.
Vi ber l�saren dra sig till minnes privategendomens uppkomst. Produktivkrafternas utveckling inplacerar m�nniskorna i s�dana produktionsf�rh�llanden att den personliga till�gnelsen av vissa f�rem�l visar sig vara det mest �ndam�lsenliga f�r produktionsprocessen. I takt med detta f�r�ndras de primitiva m�nniskornas r�ttsuppfattning. Samh�llets psykologi anpassar sig till dess ekonomi. P� den givna ekonomiska grundvalen reser sig �desbest�mt en d�rf�r avpassad ideologisk �verbyggnad. Men � andra sidan st�ller varje nytt steg i produktivkrafternas utveckling m�nniskorna i deras dagliga liv i nya �msesidiga f�rh�llanden, som inte svarar mot produktionsf�rh�llandena, vilka d�rmed blir f�r�ldrade. Detta nya och of�rutsedda l�ge �terspeglas i m�nniskornas psykologi och f�r�ndrar den p� ett avg�rande s�tt. Men i vilken riktning? Vissa samh�llsmedlemmar f�rsvarar den gamla ordningen: dessa �r stagnationens m�nniskor. Andra - f�r vilka den gamla ordningen inte �r f�rdelaktig - st�r f�r fram�tskridandet; deras psykologi f�r�ndras i riktning mot de produktionsf�rh�llanden som med tiden kommer att ers�tta de gamla ekonomiska f�rh�llanden som nu blir f�r�ldrade. Psykologins anpassning till ekonomin forts�tter, som man ser, men en l�ngsam psykologisk utveckling f�reg�r den ekonomiska revolutionen.[129*]
N�r denna revolution �gt rum, uppr�ttas en fullst�ndig harmoni mellan samh�llets psykologi och ekonomi. P� den nya ekonomins grundval sker s� en allsidig uppblomstring f�r den nya psykologin. Under en viss tid h�ller denna harmoni i sig och blir till och med allt starkare. Men efterhand ger sig de f�rsta disharmoniska tonerna till k�nna; den h�rskande klassens psykologi blir av ovan n�mnda sk�l f�r�ldrad med h�nsyn till nya produktionsf�rh�llanden: utan att f�r en sekund upph�ra med att anpassa sig till ekonomin, anpassar den sig p� nytt till nya produktionsf�rh�llanden och utg�r embryot till den framtida ekonomin. Men �r d� inte detta tv� sidor av en och samma process?
Fram till nu har vi huvudsakligen belyst Marx' id�er med exempel fr�n egendomsr�ttens omr�de. Denna r�tt �r otvivelaktigt just den form av ideologi vi sysselsatt oss med, men ideologi av f�rsta eller s� att s�ga l�gre ordning. Hur ska vi d� f�rst� Marx' uppfattning med h�nsyn till ideologi av h�gre ordning vetenskap, filosofi, konst o.s.v.?
I dessa ideologiers utveckling �r ekonomin grundvalen i den meningen, att samh�llet m�ste uppn� en viss ekonomisk utvecklingsniv� f�r att kunna producera ett visst befolkningsskikt, som kan �gna sin energi uteslutande �t vetenskapliga och andra liknande syssels�ttningar. Vidare visar Platons och Plutarchos uppfattningar - som vi tidigare anf�rde - att sj�lva det intellektuella arbetets inriktning i samh�llet best�ms av de r�dande produktionsf�rh�llandena. Redan Vico sade om vetenskaperna att de v�xer fram ur samh�lleliga behov. Med h�nsyn till en s�dan vetenskap som den politiska ekonomin st�r detta klart f�r var och en som har den minsta k�nnedom om dess historia. Greve Peechio anm�rkte helt riktigt att s�rskilt den politiska ekonomin bekr�ftar regeln att praktiken alltid och �verallt f�reg�r vetenskapen.[130*] Naturligtvis kan ocks� detta tolkas p� ett mycket abstrakt s�tt; man kan s�ga: "Ja, naturligtvis beh�ver vetenskapen erfarenheter och ju mer erfarenhet, desto fullst�ndigare blir vetenskapen." Men h�r �r det inte fr�gan om detta. J�mf�r Aristoteles eller Xenofons ekonomiska uppfattningar med Adam Smiths eller Ricardos och man ska se att det mellan � ena sidan det antika Greklands ekonomiska vetenskap och � den andra det borgerliga samh�llets ekonomiska vetenskap inte endast f�religger en kvantitativ utan ocks� en kvalitativ skillnad - st�ndpunkten �r helt annorlunda, inst�llningen till �mnet �r helt annorlunda. Hur ska denna skillnad f�rklaras? Helt enkelt av det faktum att sj�lva f�reteelsen har f�r�ndrats: produktionsf�rh�llanden i ett borgerligt samh�lle liknar inte produktionsf�rh�llanden i ett antikt samh�lle. Olika produktionsf�rh�llanden skapar olika uppfattningar inom vetenskapen. J�mf�r vidare Ricardos uppfattningar med en viss Bastiats och man ska se att dessa b�da har olika uppfattningar om produktionsf�rh�llanden som var desamma i sina allm�nna drag, d.v.s. borgerliga produktionsf�rh�llanden. Varf�r? D�rf�r att p� Ricardos tid dessa f�rh�llanden fortfarande blomstrade och blev allt starkare, medan de p� Bastiats tid redan b�rjat sin nedg�ng. Olika villkor f�r samma produktionsf�rh�llanden m�ste med n�dv�ndighet �terspeglas i de personers uppfattningar som f�rsvarar dem.
Eller l�t oss ta den offentliga r�ttens vetenskap. Hur och varf�r utvecklades dess teori? "Den vetenskapliga bearbetningen av den offentliga r�tten", s�ger professor Gumplowicz, "b�rjar f�rst n�r de h�rskande klasserna r�kar i inb�rdes konflikter betr�ffande hur stor myndighet som tillkommer var och en av dem. S�ledes ger den f�rsta stora politiska strid vi m�ter under andra h�lften av den europeiska medeltiden, kampen mellan v�rldslig och andlig myndighet, mellan kejsaren och p�ven, en impuls till utvecklingen av den tyska offentliga r�tten. Den andra omtvistade politiska fr�ga som �stadkom splittring inom de h�rskande klasserna och gav vetenskapsm�n en impuls till att bearbeta den till�mpliga delen av den offentliga r�tten, var fr�gan om valet av kejsare"[131*] o.s.v.
Vilka �r de �msesidiga f�rh�llandena mellan klasser? De �r f�rst och fr�mst de f�rh�llanden som m�nniskor uppr�ttar i f�rh�llande till varandra i den samh�lleliga produktionsprocessen - produktionsf�rh�llanden. Dessa f�rh�llanden f�r sitt uttryck i samh�llets politiska organisation och i olika klassers politiska kamp. Denna kamp tj�nar som en impuls f�r olika politiska teoriers uppkomst och utveckling: p� den ekonomiska grundvalen reser sig n�dv�ndigtvis en d�rf�r avpassad ideologisk �verbyggnad.
Alla dessa ideologier kan visserligen vara av b�sta kvalitet, men de �r f�rvisso inte av h�gsta ordningen. Hur st�r det d� till i samband med t.ex. filosofi eller konst? Innan vi svarar p� den fr�gan, m�ste vi g�ra en utvikning.
Helvetius utgick fr�n principen att l'homme n'est que sensibilit�. Fr�n denna st�ndpunkt �r det uppenbart att m�nniskan kommer att undvika oangen�ma f�rnimmelser och efterstr�va endast de angen�ma. Detta �r den oundvikliga, naturliga egoismen hos f�rnimmande materia. Men om detta �r fallet, p� vilket s�tt uppkommer d� hos m�nniskan helt osj�lviska str�vanden som sanningsk�rlek eller hj�ltemod? Detta var det problem Helvetius hade att l�sa. Han visade sig inte i st�nd att l�sa det och f�r att komma undan sin sv�righet utesl�t han helt enkelt x, den obekanta storheten som han f�resatt sig att definiera. Han b�rjade s�ga att det inte finns en enda l�rd m�nniska som osj�lviskt �lskar k�rleken, att varje m�nniska i den endast ser v�gen till �ra och i �ran v�gen till pengar och i pengar medlen f�r att garantera angen�ma fysiska f�rnimmelser, som t.ex. genom att k�pa v�lsmakande mat eller vackra slavinnor. Man beh�ver knappast p�peka att dessa f�rklaringar �r meningsl�sa. De visade endast vad vi tidigare lade m�rke till - den franska metafysiska materialismens of�rm�ga att ta sig an utvecklingens fr�gor.
Fadern till den moderna dialektiska materialismen g�rs ansvarig f�r en historieuppfattning som inte skulle vara annat �n en upprepning av Helvetius' metafysiska betraktelser. Marx uppfattning om t.ex. historiefilosofin f�rst�s ofta ungef�r p� det h�r viset: om Kant sysselsatte sig med den transcendentala estetikens fr�gor, om han talade om medvetandets kategorier eller f�rnuftets antinomier var det endast tomma fraser. I verkligheten var han inte alls intresserad av vare sig estetik, kategorier eller antinomier. Han ville bara en sak: att f�rse den klass han tillh�rde, d.v.s. den tyska sm�bourgeoisin, med s� m�nga "v�lsmakande r�tter" och "vackra slavinnor" som m�jligt. Kategorier och antinomier tycktes honom ett utm�rkt medel f�r att �stadkomma det och d�rf�r b�rjade han "odla" dem.
Beh�ver jag s�ga l�saren att ett dylikt intryck �r fullst�ndigt f�rfelat. N�r Marx s�ger att en given teori motsvarar den ena eller andra ekonomiska utvecklingsperioden i samh�llet, avser han inte p� minsta s�tt att s�ga, att de t�nkande representanterna f�r den klass som h�rskade under denna period avsiktligt anpassade sina uppfattningar till intressena hos sina mer eller mindre f�rm�gna, mer eller mindre gener�sa v�lg�rare.
Det har naturligtvis alltid och �verallt funnits sykofanter, men det �r inte de som har f�rt det m�nskliga intellektet fram�t. Och de som verkligen f�rde det fram�t hyste omsorg om sanningen och inte om de stora i denna v�rld.[132*]
"P� de olika egendomsformerna", s�ger Marx, "p� de samh�lleliga existensvillkoren reser sig en hel �verbyggnad av best�mda och s�rskilt utformade k�nslor, illusioner, t�nkes�tt och livsuppfattningar. Hela klassen skapar och utformar dem ur sina materiella grundvalar och ur motsvarande samh�lleliga f�rh�llanden."[75] Den process varigenom den ideologiska �verbyggnaden uppkommer �ger rum utan m�nniskornas k�nnedom. De betraktar inte denna �verbyggnad som en tillf�llig produkt av tillf�lliga f�rh�llanden, utan som n�got naturligt och till sitt v�sen oundvikligt. Enskilda vars uppfattningar och k�nslor utformats under inflytande av uppfostran och milj� kan fyllas av den mest uppriktiga, mest h�ngivna anslutning till de uppfattningar och former av samh�llelig tillvaro som historiskt uppkom p� grundval av mer eller mindre sn�va klassintressen. Detsamma g�ller f�r hela partier. 1848 �rs franska demokrater uttryckte sm�borgerskapets str�vanden. Sm�borgerskapet efterstr�vade naturligtvis att f�rsvara sina klassintressen. Men "man b�r bara inte g�ra sig den bornerade f�rest�llningen, att sm�borgerskapet principiellt vill genomdriva ett egoistiskt klassintresse. Det tror snarare, att de speciella betingelserna f�r dess befrielse �r de allm�nna betingelser, inom vilka ensamt det moderna samh�llet kan r�ddas och klasskamperna undvikas. Lika litet b�r man inbilla sig, att alla de demokratiska representanterna �r shopkeepers (sm�handlare) eller sv�rmar f�r s�dana. Till sin bildning och personliga st�llning kan de vara himmelsvitt skilda fr�n dessa. Vad som g�r dem till representanter f�r sm�borgaren �r, att de i sin tankev�rld inte kommer utanf�r de skrankor som sm�borgaren i det praktiska livet aldrig kommer utanf�r, att de d�rf�r teoretiskt drives till samma uppgifter och l�sningar, som sm�borgaren praktiskt drives t�ld av sitt materiella intresse och sin mellan en klass' politiska och litter�ra representanter och den klass de representerar."[133*]
Marx s�ger detta i sin bok om Napoleon III:s statskupp.[77] I ett annat arbete belyser han f�r oss kanske �nnu b�ttre klassernas psykologiska dialektik. Han talar om den roll av befriande kraft som enskilda klasser ibland m�ste spela.
"Ingen klass i det borgerliga samh�llet kan spela denna roll, s�vida den inte framkallar en v�g av entusiasm inom sina egna led och bland massorna: en fas d� den beblandar sig med och uppg�r i samh�llet i sin helhet, identifieras med samh�llet, upplevs och erk�nns som samh�llets allm�nna representant och n�r dess egna krav och r�ttigheter verkligen �r samh�llets krav och r�ttigheter och n�r den i praktiken �r samh�llets huvud och hj�rta. Endast i samh�llets namn och dess r�ttigheter i allm�nhet kan en s�rskild klass skaffa sig en allm�n ledarst�llning. Befriarens st�llning m�ste uppn�s med storm, helt enkelt genom revolution�r energi och intellektuell sj�lvtillit. Om en s�rskild klass' frig�relse ska likst�llas med ett folks revolution, om en samh�llsklass ska behandlas som hela samh�llsordningen, m�ste � andra sidan alla samh�llets brister koncentreras hos en annan klass; en best�md klass m�ste vara den allm�nna st�testenen, f�rkroppsligandet av allomfattande fj�ttrar. ... Om en klass ska bli den frig�rande klassen framf�r alla andra, m�ste en annan klass tv�rtemot vara den uppenbara f�rtryckaren. Den allm�nna negativa betydelsen hos den franska aristokratin och pr�sterskapet best�mde bourgeoisins allm�nna positiva betydelse, den klass som omedelbart stod emot och utmanade dem."[134*]
Efter denna inledande f�rklaring, �r det inte l�ngre sv�rt att f�r sig sj�lv klara ut Marx' uppfattning om ideologi av den h�gsta ordningen, som t.ex. filosofi och konst. Men f�r att g�ra saken �nnu klarare, ska vi j�mf�ra det hela med H. Taines uppfattning.
"F�r att f�rst� ett konstverk, en konstn�r eller grupp konstn�rer", s�ger denne f�rfattare, "m�ste man exakt f�rest�lla sig medvetandets och vanornas allm�nna tillst�nd under deras tid. D�ri ligger den grundl�ggande f�rklaringen, d�r �terfinns den f�rsta orsak som best�mmer allt det andra. Denna sanning bekr�ftas av erfarenheten. Om vi kartl�gger konsthistoriens huvudepoker, ska vi finna att konsterna framtr�der och f�rsvinner tillsammans med ett visst tillst�nd f�r det medvetande och de vanor som de �r f�rbundna med. S�ledes framtr�der den grekiska tragedin - Aiskylos, Sofokles och Euripides - tillsammans med grekernas seger �ver perserna under den heroiska epoken med sm� stadsstater, vid tidpunkten f�r de stora anstr�ngningar varigenom de vann oberoende och uppr�ttade sin hegemoni i den civiliserade v�rlden. Denna tragedi f�rsvinner tillsammans med detta oberoende och denna energi, d� karakt�rens f�rfall och den makedoniska er�vringen �verl�mnar Grekland i utl�nningars h�nder.
P� precis samma s�tt utvecklas den gotiska arkitekturen tillsammans med det slutliga uppr�ttandet av den feodala ordningen vid semi-ren�ssansen p� 1000-talet, vid en tidpunkt d� det fr�n vikingar och r�vare befriade samh�llet b�rjar komma i ordning. Den f�rsvinner vid den tidpunkt d� de sm� oavh�ngiga baronernas milit�ra regim f�rintas mot slutet av 1400-talet tillsammans med alla de seder som f�ljde med denna, som en f�ljd av de nya monarkiernas framv�xande.
P� samma s�tt blomstrar den holl�ndska konsten vid den �rorika tidpunkt d� landet tack vare sin envishet och tapperhet slutligen kastar av det spanska oket, k�mpar framg�ngsrikt mot England och blir den rikaste, friaste, mest energiska och mest v�lm�ende staten i Europa. Den f�rfaller i b�rjan av 1700-talet d� Holland faller tillbaka till en underordnad plats och ger plats f�r England p� f�rsta platsen, och blir helt enkelt en bank, ett handelshus, som h�lls i b�sta ordning, fredligt och v�lsk�tt, i vilket m�nniskan kan leva i lugn och ro som en klok borgare som inte har n�gra stora ambitioner eller starka k�nslor. Slutligen framtr�der p� precis samma s�tt den franska tragedin vid en tidpunkt d� under Ludvig XIV den fast inr�ttade monarkin f�r med sig etiketten, hovlivet, glans och elegans f�r den inhemska aristokratin; och f�rsvinner n�r det aristokratiska samh�llet och hovsederna f�rintas av revolutionen. ... Precis som naturvetenskapsm�n studerar den fysiska temperaturen f�r att f�rst� uppkomsten av den ena eller andra v�xten, majs eller betor, aloe eller tall, p� exakt samma s�tt m�ste man studera den moraliska temperaturen f�r att f�rst� framv�xten av den ena eller andra konstformen: hednisk skulptur eller realistisk m�lning, mystisk arkitektur eller klassisk litteratur, sk�n musik eller idealistisk lyrik. Den m�nskliga andens verk, liksom den levande naturens f�rklaras endast genom milj�n."[135*]
Varje anh�ngare till Marx kommer utan vidare att inst�mma i allt detta: ja, varje konstverk, liksom varje filosofiskt system kan f�rklaras av medvetandets och sedernas tillst�nd under den givna epoken. Men vad f�rklarar medvetandets och sedernas allm�nna tillst�nd? Marx' anh�ngare anser att det f�rklaras av samh�llsordningen, egenskaperna hos den sociala milj�n. "N�r en stor f�r�ndring �ger rum i m�nsklighetens f�rh�llanden, medf�r det efterhand en gradvis f�r�ndring i den m�nskliga uppfattningen", s�ger sagde Taine.[136*] Ocks� detta �r riktigt. Den enda fr�gan blir d� vad som orsakar f�r�ndringar i den sociala m�nniskans st�llning, d.v.s. i samh�llsordningen? Det �r endast i denna fr�ga som de "ekonomiska" materialisterna skiljer sig fr�n Taine.
F�r Taine �r historiens liksom vetenskapens uppgift i sista hand en "psykologisk uppgift". Enligt honom skapar medvetandets och sedernas allm�nna tillst�nd inte endast de olika formerna av konst, litteratur och filosofi, utan ocks� det givna folkets produktiva verksamhet och alla dess sociala institutioner. Och det inneb�r att den sociala milj�n har sin yttersta orsak i "medvetandets och sedernas tillst�nd".
S�ledes visar det sig att samh�llsm�nniskans psykologi best�ms av hennes l�ge och hennes l�ge av hennes psykologi. Detta �r �n en g�ng den mots�gelse vi s� v�l k�nner och som upplysningsf�rfattarna p� 1700-talet misslyckades med att f� grepp om. Taine l�ste inte mots�gelsen. Han gav endast i ett antal framst�ende arbeten talrika lysande illustrationer av dess f�rsta p�st�ende - tesen att medvetandets och sedernas tillst�nd best�ms av den sociala milj�n.
Taines samtida i Frankrike som angrep hans estetiska teori lade fram antitesen att den sociala milj�ns egenskaper best�ms av medvetandets och sedernas tillst�nd.[137*] Detta slags diskussion skulle kunna f�ras till fr�lsarens n�sta �terkomst, inte endast utan att l�sa den �desdigra mots�gelsen, utan t.o.m. utan att m�rka dess existens.
Det �r f�rst Marx' historiska teori som l�ser mots�gelsen och d�rigenom f�r diskussionen till en tillfredsst�llande avslutning eller skapar �tminstone m�jligheten att l�sa den tillfredsst�llande, om folk har �ron att h�ra med och en hj�rna att t�nka med.
Den sociala milj�ns egenskaper best�ms av produktivkrafternas niv� i varje given epok. S� snart produktivkrafternas niv� �r fastst�lld, best�ms ocks� den sociala milj�ns egenskaper, vilket ocks� g�ller den psykologi som svarar d�remot liksom v�xelverkan mellan � ena sidan milj�n och � den andra medvetande och seder. Bruneti�re har helt r�tt n�r han s�ger, att vi inte endast anpassar oss till v�r milj� utan ocks� anpassar den till v�ra behov. Men d� ska man fr�ga varifr�n de behov kommer som inte motsvarar egenskaperna hos den omgivande milj�n? De uppkommer hos oss - och d� vi s�ger det har vi inte endast det materiella i �tanke utan ocks� m�nniskans s� kallade andliga behov - till f�ljd av samma historiska r�relse, samma utveckling av produktivkrafterna, beroende p� vilken varje samh�llsordning f�rr eller senare visar sig vara otillr�cklig, f�r�ldrad, i behov av en radikal oml�ggning och kanske endast i skick f�r soph�gen. Vi har redan tidigare pekat p� de r�ttsliga institutionerna som exempel f�r att visa hur m�nniskornas psykologi kan l�pa snabbare �n de s�rskilda formerna av deras samh�lleliga liv.
Vi �r s�kra p� att m�nga l�sare - till och med de som �r ben�gna att st�dja oss - d� de l�st dessa rader har kommit p� en hel m�ngd exempel p� historiska f�reteelser som inte p� n�got s�tt l�ter sig f�rklaras av v�r st�ndpunkt. Och l�saren har redan berett sig att s�ga oss: "Ni har r�tt, men inte helt; lika r�tt, men inte de heller helt, har de m�nniskor som hyser den motsatta uppfattningen; b�de ni och de ser endast halva sanningen." V�nta dock, k�re l�sare, s�k inte tillflykt i eklekticismen, utan att f�rst� allt vad den moderna monistiska, d.v.s. materialistiska historieuppfattningen kan erbjuda dig.
Fram till nu har v�ra p�st�enden med n�dv�ndighet varit mycket abstrakta. Men vi vet redan att det finns ingen abstrakt sanning, sanningen �r alltid konkret. Vi m�ste ge v�ra p�st�enden en mer konkret form.
Eftersom n�stan varje samh�lle �r underkastat inflytande fr�n sina grannar, kan det s�gas att f�r varje samh�lle finns det vidare en viss social historisk omgivning som p�verkar dess utveckling. Summan av inflytelser p� varje givet samh�lle fr�n dess grannar kan aldrig vara detsamma som summan av inflytelser som vid samma tidpunkt upplevs av ett annat samh�lle. D�rf�r lever varje samh�lle i sin egen s�rskilda historiska milj�, som kan vara, och mycket ofta ocks� �r det, mycket lik den historiska milj� som omger andra nationer och folk, men kan aldrig vara, och �r det heller aldrig, identiska. Detta inf�r ett mycket starkt inslag av skiljaktighet i den samh�lleliga utvecklingsprocess som - ur v�r tidigare abstrakta synvinkel - tycktes h�gst schematisk.
Klanen �r t.ex. en gemenskapsform som �r k�nnetecknande f�r alla m�nskliga samh�llen vid ett s�rskilt stadium i deras utveckling. Men inflytandet fr�n den historiska milj�n s�rskiljer h�gst avsev�rt klanens �de i olika stammar. Den ger klanen sj�lv en s�rskild s� att s�ga individuell karakt�r, den h�mmar eller p�skyndar dess uppl�sning och i synnerhet individualiserar den uppl�sningsprocessen. Men m�ngfalden i klanens uppl�sningsprocess best�mmer m�ngfalden i de gemenskapsformer som intr�der efter klanen. Tills nu har vi sagt att produktivkrafternas utveckling leder till privategendomens uppkomst och urkommunismens underg�ng. Nu m�ste vi s�ga att karakt�ren av den privategendom som uppkommer p� urkommunismens ruiner individualiseras av inflytandet fr�n den historiska milj� som omger varje s�rskilt samh�lle.
"Det noggranna studiet av de asiatiska, s�rskilt indiska formerna av gemensam egendom skulle visa hur det fr�n olika former av ursprunglig byegendom f�ljer olika former av dess uppl�sning. S�ledes skulle t.ex. olika ursprungliga typer av romersk och grekisk privategendom kunna sp�ras tillbaka till olika former av indisk gemensam egendom."[138*]
Den historiska milj�ns inflytande p� ett givet samh�lle ber�ttar naturligtvis ocks� om dess ideologis utveckling. F�rsvagar fr�mmande inflytelser och i s� fall, i vilken utstr�ckning f�rsvagar de denna utvecklings beroende av samh�llets ekonomiska struktur?
J�mf�r Eneiden med Odyss�en eller den franska klassiska tragedin med grekernas klassiska tragedi. J�mf�r 1700-talets ryska tragedi med den klassiska franska tragedin. Vad ser man? Eneiden �r endast en imitation av Odyss�en, fransm�nnens klassiska tragedi �r endast en imitation av grekisk tragedi; 1700-talets ryska tragedi har skrivits, om �n klumpigt, efter f�rebild och m�nster fr�n fransm�nnen. �verallt har vi imitation; men imitat�ren skiljs fr�n sin modell av hela det avst�nd som existerar mellan det samh�lle som f�dde honom - imitat�ren - och det samh�lle i vilket modellen levde. Och l�gg m�rke till att vi inte talar om formens st�rre eller mindre full�ndning, utan om det som utg�r det ifr�gavarande konstverkets sj�l. Vem liknar Racines Akilles - en grek som just skilt sig fr�n ett barbarismens tillst�nd, eller en markis - en hovman - fr�n 1600-talet? Personerna i Eneiden, har det sagts, var romare p� Augustus tid. F�rvisso kan karakt�rerna i de ryska s� kallade tragedierna fr�n 1700-talet knappast s�gas ge oss en bild av det ryska folket vid denna tidpunkt, men just det v�rdel�sa i dem b�r vittnesb�rd om det ryska samh�llets tillst�nd: de visar oss dess omogenhet.[78]
Ytterligare ett exempel. Locke var otvivelaktigt l�rare f�r den stora majoriteten franska filosofer p� 1700-talet (Helvetius kallade honom alla tiders och folks st�rste metafysiker). Likv�l har vi mellan Locke och hans franska l�rjungar precis samma avst�nd som skilde det engelska samh�llet vid tiden f�r dess "�rorika revolution" fr�n det franska samh�llet som det s�g ut flera �rtionden f�re det franska folkets "Stora uppror".[79]
Ett tredje exempel. De tyska "sanna socialisterna" p� 1840-talet importerade sina id�er direkt fr�n Frankrike. Likv�l hade id�erna redan vid gr�nsen, kan man s�ga, f�tt sig m�rket fr�n det samh�lle p�st�mplat, i vilket de var avsedda att spridas.
S�ledes �r inflytandet fr�n ett lands litteratur p� ett annat lands litteratur direkt proportionell mot likheterna i dessa l�nders samh�llsf�rh�llanden. Det f�religger �verhuvud taget inte n�gon inflytelse n�r likheten �r lika med noll. Som ett exempel har de afrikanska negrerna fram till den dag som �r inte upplevt det minsta inflytande fr�n den europeiska litteraturen. Detta inflytande blir ensidigt n�r ett folk genom sin efterblivenhet inte kan ge n�gonting till det andra, vare sig vad g�ller form eller inneh�ll. Som ett exempel upplevde f�rra �rhundradets franska litteratur, som p�verkade den ryska litteraturen, inte det minsta ryska inflytande. Slutligen blir detta inflytande �msesidigt n�r till f�ljd av samh�llslivets likhet, och d�rmed den kulturella utvecklingens, vart och ett av de folk som g�r in p� bytet kan l�na n�got fr�n det andra. Som ett exempel upplevde den franska litteraturen, som p�verkade den engelska, i sin tur ett inflytande fr�n den senare.
Den pseudo-klassiska franska litteraturen[80] uppskattades under en tid mycket av den engelska aristokratin. Men de engelska imitat�rerna kunde aldrig n� upp till sina franska modeller. Detta p� grund av att alla de engelska aristokraternas anstr�ngningar inte kunde flytta �ver till England de samh�llsf�rh�llanden i vilka den franska pseudo-klassiska litteraturen blomstrade.
De franska filosoferna var fyllda av beundran f�r Lockes filosofi; men de gick betydligt l�ngre �n sin l�rare. Detta p� grund av att den klass de representerade i kampen mot den franska aristokratin hade g�tt betydligt l�ngre �n den engelska samh�llsklass, vars str�vanden uttrycktes i Lockes filosofiska arbeten.
N�r vi som i det moderna Europa har ett helt system av samh�llen, som mycket starkt p�verkade varandra, blir ideologins utveckling i vart och ett av dessa samh�llen i v�xande grad komplex liksom dess ekonomiska utveckling blir alltmer komplex under inflytande av den oavbrutna handeln med andra l�nder.
Vi har under dessa f�rh�llanden s� att s�ga en litteratur gemensam f�r hela den civiliserade m�nskligheten. Men precis som det zoologiska sl�ktet s�nderfaller i arter, s�nderfaller denna v�rldslitteratur i de enskilda nationernas litteratur. [Varje litter�r r�relse, varje filosofisk id� antar alldeles egna s�rdrag och ibland en helt ny inneb�rd i varje s�rskild civiliserad nation.][139*] N�r Hume bes�kte Frankrike, h�lsade de franska "filosoferna" honom som deras meningsbroder. Men n�r han vid ett tillf�lle �t middag med Holbach, b�rjade denne otvivelaktige meningsbroder till de franska filosoferna att tala om "den naturliga religionen". "Vad betr�ffar ateister", sade han, "erk�nner jag inte deras existens: jag har inte m�tt en enda." "Ni har inte haft n�gon st�rre tur fram till nu", svarade f�rfattaren till Naturens system. "Till att b�rja med ser ni h�r sjutton ateister vid bordet." Samme Hume hade ett avg�rande inflytande p� Kant, som han, vilket den senare sj�lv medgav, v�ckte ur dennes dogmatiska slummer. Men Kants filosofi skiljer sig avsev�rt fr�n Humes filosofi. Precis samma fond av id�er ledde till de franska materialisternas militanta ateism, Humes religi�sa likgiltighet och Kants "praktiska" religion. Orsaken var att den religi�sa fr�gan i England vid denna tid inte spelade samma roll som i Frankrike, och i Frankrike inte samma roll som i Tyskland. Och denna skiljaktighet f�r den religi�sa fr�gans betydelse orsakades av det faktum att i vart och ett av dessa tre l�nder de samh�lleliga krafterna inte stod i samma �msesidiga f�rh�llande som i vart och ett av de andra. Likartade till sin natur, fast olika i utvecklingsgrad kombinerades samh�llets element p� olika s�tt i olika europeiska l�nder med resultat att det i vart och ett av dem r�dde ett mycket speciellt "tillst�nd f�r medvetandet och sederna", vilket kom till uttryck i den nationella litteraturen, filosofin, konsten o.s.v. Till f�ljd av detta kunde en och samma fr�ga framkalla passioner hos fransm�n, men l�mna engelsm�n kalla; en och samma st�ndpunkt kunde av en progressiv tysk behandlas med respekt, medan en progressiv fransman skulle betrakta den med bittert hat. Vad beror den tyska filosofins formidabla framg�ng p�? P� den tyska verkligheten, svarar Hegel: fransm�nnen har inte tid att syssels�tta sig med filosofi, livet driver dem in p� det praktiska omr�det (zum Praktischen), medan de tyska realiteterna �r av ett annat slag och tyskarna kan full�nda teorin i lugn och ro (beim Theoretischen stehen bleiben). I sj�lva verket var detta "av ett annat slag" hos de tyska realiteterna inget annat �n det tyska politiska livets armod, vilket gav bildade tyskar vid denna tid som enda val att tj�na som tj�nstem�n �t f�ga attraktiva "realiteter" (att anpassa sig till det "praktiska") eller s�ka tr�st i teorin och p� detta omr�de koncentrera alla sina passioner, all sin tankef�rm�ga. Men om de mer framskridna l�nderna, som gav sig i v�g till det "praktiska", inte hade drivit fram tyskarnas teoretiska resonerande, om de inte uppv�ckt de senare fr�n deras "dogmatiska slummer" skulle aldrig denna negativa egenskap - det sociala och politiska livets armod - ha resulterat i ett s� formidabelt positivt resultat som den gl�nsande uppblomstringen f�r den tyska filosofin.
Goethe l�ter Mefistofeles s�ga: "Vernunft wird Unsinn, Wohltat - Plage." I dess till�mpning p� den tyska filosofins historia, kan man n�stan v�ga sig p� f�ljande paradox: of�rnuftet gav upphov till f�rnuftet, armod visade sig som en v�lg�rare.
Men jag tror vi kan l�mna denna del av v�r framst�llning. L�t oss rekapitulera vad vi sagt i detta sammanhang.
V�xelverkan f�religger i det internationella livet precis som i folkens inhemska f�rh�llanden; det �r helt naturligt och otvivelaktigt oundvikligt; men i och f�r sig f�rklarar detta inte n�gonting. F�r att f�rst� v�xelverkan m�ste man v�rdera de v�xelverkande krafternas egenskaper och dessa egenskaper f�r inte sin yttersta f�rklaring genom v�xelverkans faktum, hur mycket det hela �n m� f�r�ndras till f�ljd av detta. I det exempel vi har valt f�rklaras egenskaperna hos de v�xelverkande krafterna, attributen hos de sociala organismer som p�verkar varandra, p� l�ngre sikt genom den orsak vi redan k�nner: dessa organismers ekonomiska struktur, som best�ms av deras produktivkrafters niv�.
Nu har den historiefilosofi vi framl�gger - hoppas vi - antagit en n�got mer konkret form. Men den �r fortfarande abstrakt, den st�r l�ngt fr�n det "verkliga livet". Vi m�ste ta ytterligare ett steg mot detta.
F�rst talade vi om "samh�llet": sedan fortsatte vi till samh�llens v�xelverkan. Men samh�llen �r n�r allt kommer omkring inte enhetliga till sin sammans�ttning: vi vet redan att urkommunismens sammanbrott leder till oj�mlikhet, till klassers uppkomst som har olika och ofta direkt motsatta intressen. Vi vet redan att klasser f�r en oavbruten, �n dold, �n �ppen, �n kronisk, �n akut kamp. Och denna kamp ut�var ett stort och i h�gsta grad viktigt inflytande p� ideologins utveckling. Det kan utan �verdrift s�gas att vi inte kommer att f�rst� det minsta av dess utveckling utan att ta h�nsyn till klasskampen.
"Vill du klarl�gga, om man kan s�ga s�, den verkliga orsaken till Voltaires tragedi?" fr�gar Bruneti�re. "Leta d� f�rst i Voltaires personlighet och s�rskilt i den n�dv�ndighet som f�rf�ljde honom i att g�ra n�got som var annorlunda �n vad Racine och Quinault redan gjort, men samtidigt f�lja i deras fotsp�r. Om det romantiska dramat, Hugos och Dumas' drama, till�ter jag mig att s�ga, att dess definition fullst�ndigt utt�ms genom definitionen av Voltaires drama. Om romantiken inte ville g�ra det ena eller det andra p� scenen, berodde det p� att de ville g�ra motsatsen till vad klassicismen gjort. ... I litteraturen liksom i konsten, �r det mest betydande inflytandet, n�st efter individens inflytelser, det som vissa konstverk ut�var p� andra. Ibland str�var vi efter att t�vla med v�ra f�reg�ngare p� deras eget omr�de och p� detta s�tt blir vissa metoder stabila, skolor uppr�ttas, traditioner formas. Eller ibland f�rs�ker vi handla annorlunda �n de gjorde och d� f�rsigg�r utvecklingen i mots�ttning till traditionen, nya skolor framtr�der, metoder omvandlas."[140*]
Om vi f�r stunden l�mnar fr�gan om individens roll �t sidan, ska vi p�peka att vi l�nge varit mogna att fundera �ver "det ena konstverkets inflytande p� det andra." I absolut alla ideologier �ger utvecklingen rum p� det s�tt som antyds av Bruneti�re. Ideologerna under en epok r�r sig antingen i sina f�reg�ngares f�ror, utvecklar deras tankar, till�mpar deras metoder och till�ter oss endast att "t�vla" med deras f�reg�ngare, eller ocks� revolterar de mot gamla id�er och metoder, tr�der i mots�ttning till dem. Organiska epoker, skulle Saint-Simon ha sagt, efterf�ljs av kritiska perioder. Det senare �r s�rskilt v�rt att l�gga m�rke till.
Tag vilken fr�ga som helst, exempelvis fr�gan om pengar. F�r merkantilisterna var pengar v�rdet framf�r alla andra: de tillskrev pengar en �verdriven, n�rmast exempell�s betydelse. De m�nniskor som revolterade mot merkantilisterna, tr�dde i "mots�ttning" till dem, korrigerade inte endast deras �verdrivna uppfattning, utan f�rf�ll sj�lva, �tminstone de mest halstarriga bland dem, till en �verdriven uppfattning och just den motsatta ytterligheten: de sade att pengar helt enkelt �r en symbol, som i sig inte har n�got som helst v�rde. Detta var den penningteori som t.ex. Hume omfattade. Om merkantilisternas uppfattning kan f�rklaras genom varuproduktionens och cirkulationens omogenhet p� deras tid, skulle det vara egendomligt att f�rklara deras motst�ndares uppfattningar helt enkelt genom det faktum att varuproduktionen och cirkulationen hade utvecklats h�gst avsev�rt. Ty den efterf�ljande utvecklingen omvandlade inte p� minsta vis pengar till blott en symbol, ber�vat eget v�rde. Varifr�n h�rleder sig d� det �verdrivna i Humes uppfattning? Det sprang fram i kampen, i "mots�gelse" mot merkantilisterna, Han ville "g�ra det motsatta" mot klassikerna. D�rf�r kan man s�ga, precis som Bruneti�re s�ger om det romantiska dramat, att Humes penningteori fullst�ndigt innefattas i merkantilisternas uppfattning, som dess motsats.
Ett ytterligare exempel. 1700-talets filosofer k�mpar best�mt och skarpt mot varje slag av mysticism. De franska utopisterna �r alla mer eller mindre p�verkade av religi�sa k�nslor. Vad �stadkom denna �terg�ng till mysticism? Hade s�dana m�n som f�rfattaren till Den nya kristendomen[81] mindre "lumi�res" �n encyklopedisterna? Nej, de var inte mindre upplysta och allm�nt talat var deras uppfattningar n�ra f�rbundna med encyklopedisternas uppfattningar: de var h�rledda fr�n de senare i en rak linje. Men de r�kade i "mots�ttning" till encyklopedisterna i vissa fr�gor - d.v.s. s�rskilt i fr�gan om samh�llets organisation - och det framtr�dde hos dem en str�van att "g�ra det motsatta" till vad encyklopedisterna gjorde. Deras inst�llning till religionen var helt enkelt den motsatta inst�llningen i j�mf�relse med "filosofernas"; religionssynen fanns redan innefattad i de senares uppfattning.
Tag slutligen filosofins historia. Materialismen triumferade i Frankrike under andra h�lften av 1700-talet; under dess fana marscherade den mest radikala delen av det franska tredje st�ndet. I England f�rsvarades p� 1600-talet materialismen passionerat av den gamla regimens anh�ngare, aristokraterna, absolutismens underst�djare. Ocks� h�r �r orsaken klar. De som stod mot restaurationens engelska aristokrater var extrema religi�sa fanatiker; f�r att "g�ra det motsatta" mot vad de gjorde, m�ste reaktion�rerna g� s� l�ngt som till materialism. I Frankrike p� 1700-talet var f�rh�llandet det rakt motsatta: den gamla ordningens f�rsvarare stod f�r religionen och det var de extrema revolution�rerna som sl�t sig till materialismen. Det m�nskliga t�nkandets historia �r full av s�dana exempel och alla bekr�ftar en och samma sak: f�r att f�rst� "medvetandets tillst�nd" under varje enskild kritisk period, f�r att f�rklara varf�r under denna epok just ett slag och inte ett annat slag av l�ror vinner �verhanden, m�ste vi b�rja med att studera "medvetandets tillst�nd" under den f�reg�ende epoken och klarl�gga vilka l�ror och meningsriktningar som d� var framtr�dande. Utan detta kommer vi inte alls att f�rst� den ber�rda epokens intellektuella villkor, hur v�l vi �n m� k�nna dess ekonomi.
Men inte ens detta f�r f�rst�s p� ett abstrakt s�tt, som den ryska "intelligentian" har f�r vana att f�rst� allting. Ideologerna under en epok f�r aldrig en kamp mot sina f�reg�ngare �ver hela linjen, i alla den m�nskliga kunskapens och samh�llsf�rh�llandenas fr�gor. 1800-talets franska utopister var fullst�ndigt �verens med encyklopedisterna i en rad antropologiska uppfattningar; restaurationens engelska aristokrater var helt �verens med puritanerna - vilka de starkt avskydde - i ett antal fr�gor, som civilr�tten o.s.v. Psykologins omr�de s�nderfaller i provinser, provinserna i grevskap, grevskapen i lantdistrikt och byomr�den och dessa representerar en f�rening av individer (d.v.s. av individuella fr�gor). N�r en mots�ttning upptr�der, n�r kampen flammar upp, griper den i regel endast tag i enskilda omr�den - om inte enskilda grevskap - och endast en �terspegling d�rav n�r angr�nsande omr�den. F�rst och fr�mst underkastas det omr�de som innehade hegemoni under den f�reg�ende epoken ett angrepp. Det �r f�rst s� sm�ningom som "krigets fasor" sprider sig till de n�rmaste grannarna och trognaste allierade i den provins som angripits. D�rf�r m�ste vi till�gga att, d� vi v�rderar karakt�ren av varje s�rskild kritisk epok, det �r n�dv�ndigt att klarl�gga inte endast de allm�nna s�rdragen i den f�reg�ende organiska periodens psykologi, utan ocks� de individuella s�regenheterna i denna psykologi. Under en historisk period tillh�r hegemonin religionen, under en annan politiken o.s.v. Denna omst�ndighet �terspeglas oundvikligen i motsvarande kritiska perioders karakt�r, d�r var och en beroende av omst�ndigheterna antingen forts�tter att formellt erk�nna den gamla hegemonin genom att inf�ra ett nytt, motsatt inneh�ll i de f�rh�rskande uppfattningarna (som t.ex. den f�rsta engelska revolutionen) eller ocks� fullst�ndigt tillbakavisar dem, varvid hegemonin �verg�r till andra tankeomr�den (som t.ex. den franska upplysningslitteraturen). Om vi h�ller i minnet att dessa dispyter �ver hegemonin p� enskilda psykologiska omr�den �ven str�cker sig till n�raliggande, och detta i olika grad och i olika riktningar i varje enskilt fall, ska vi f�rst� att man h�r inte, liksom inte heller n�gon annanstans, kan begr�nsa sig till abstrakta p�st�enden.
"Allt detta kan vara riktigt", svarar v�ra motst�ndare. "Men vi ser inte vad klasskampen har att g�ra med allt detta och vi misst�nker starkt, att sedan ni har b�rjat med att utbringa en sk�l f�r f�rem�lets h�lsa, slutar ni nu med en sk�l f�r att den m� vila i frid. Ni erk�nner nu sj�lva att det m�nskliga t�nkandets r�relse �r underkastat vissa speciella lagar, som inte har n�got gemensamt med ekonomins lagar eller lagarna f�r de produktivkrafters utveckling som ni talat om tills vi har blivit illam�ende av att h�ra det." Vi skyndar oss att svara.
Att det i det m�nskliga t�nkandets historia eller f�r att tala mer exakt i samordningen av m�nskliga begrepp och uppfattningar finns specifika lagar - detta har, s�vitt vi vet, inte en enda av de "ekonomiska" materialisterna n�gonsin f�rnekat. Ingen av dem har n�gonsin identifierat t.ex. logikens lagar med lagarna f�r varornas cirkulation. Men icke desto mindre har inte en enda av denna rad av materialister funnit det m�jligt att i t�nkandets lagar s�ka den yttersta orsaken, den huvudsakliga drivkraften till m�nsklighetens intellektuella utveckling. Och det �r just detta som skiljer och p� ett f�rdelaktigt s�tt skiljer "ekonomiska materialister" fr�n idealister och s�rskilt fr�n eklektiker.
S� snart magen har f�rsetts med en viss kvantitet livsmedel, b�rjar den sitt arbete i enlighet med de allm�nna lagarna f�r magens matsm�ltning. Men kan man med hj�lp av dessa lagar svara p� fr�gan om varf�r v�lsmakande och n�rande f�da varje dag kommer ned i er mage, medan den i min �r en s�llsynt g�st? F�rklarar dessa lagar varf�r vissa �ter alltf�r mycket, medan andra sv�lter? Det skulle tyckas som om f�rklaringen m�ste s�kas p� n�got annat omr�de, i ett annat slags lagars verksamhet. Detsamma �r fallet med m�nniskans medvetande. S� snart det inplacerats i en best�md situation, s� snart dess omgivning f�rser det med vissa intryck samordnar det dem enligt vissa allm�nna lagar (dessutom verifieras ocks� h�r resultatet genom m�ngfalden i de erh�llna intrycken). Men vad �r det som placerar medvetandet i detta l�ge? Vad best�mmer infl�det och karakt�ren av nya intryck? Detta �r en fr�ga som inte l�ter sig besvaras med n�gra som helst tankelagar.
F�rest�ll er vidare att en studsboll faller fr�n ett h�gt torn. Dess r�relse �ger rum enligt en allm�nt bekant och mycket enkel mekanisk lag. Men pl�tsligt sl�r bollen mot ett lutande plan. Dess r�relse f�r�ndras i enlighet med en annan ocks� mycket enkel och allm�nt bekant mekanisk lag. Som resultat har vi en bruten r�relselinje, om vilken man kan och m�ste s�ga att den beror p� den gemensamma verkan av de tv� nyssn�mnda lagarna. Men varifr�n kom det lutande plan som bollen slog emot? Detta f�rklaras varken av den f�rsta eller andra lagen eller ens av deras gemensamma verkan. Exakt detsamma g�ller f�r det m�nskliga t�nkandet. Varifr�n kom de omst�ndigheter till f�ljd av vilka dess r�relse underkastades den gemensamma verkan av den ena och andra lagen? Detta f�rklaras varken av dess enskilda lagar eller deras gemensamma verkan.
De omst�ndigheter som best�mmer t�nkandets r�relse m�ste s�kas d�r den franska upplysningens f�rfattare s�kte dem. Men nuf�rtiden stannar vi inte l�ngre vid den "gr�ns" som de inte kunde passera. Vi s�ger inte endast att m�nniskan med sina tankar och k�nslor �r en produkt av sin sociala milj�: vi f�rs�ker f�rst� uppkomsten av denna milj�. Vi s�ger att dess egenskaper best�ms av den ena eller andra orsaken, som ligger utanf�r m�nniskan och �r hitintills oberoende av hennes vilja. De m�ngsidiga f�r�ndringarna i m�nniskornas faktiska �msesidiga f�rh�llanden f�r n�dv�ndigtvis i sitt sl�pt�g f�r�ndringar i "medvetandets tillst�nd", i det �msesidiga f�rh�llandet mellan id�er, k�nslor och �vertygelser. Id�er, k�nslor och �vertygelser samordnas enligt deras egna s�rskilda lagar. Men dessa lagar kommer i verksamhet genom yttre omst�ndigheter som inte har n�got gemensamt med dessa lagar. D�r Bruneti�re endast ser inflytandet av ett litter�rt verk p� ett annat, ser vi dessutom de �msesidiga inflytelserna fr�n samh�llsgrupper, skikt och klasser, inflytelser som ligger betydligt djupare. D�r han bara s�ger: en mots�ttning blev uppenbar, m�nniskor ville g�ra det motsatta mot vad deras f�reg�ngare hade gjort, till�gger vi: och orsaken till att de ville g�ra detta var p� grund av att en ny mots�ttning hade framtr�tt i deras faktiska f�rh�llanden, d�rf�r att en ny samh�llsgrupp eller klass hade tr�tt fram som inte l�ngre kunde leva som folk hade levt tidigare.
Medan Bruneti�re endast ser att romantikerna ville mots�ga klassikerna, f�rs�kte Brandes f�rklara deras ben�genhet till "mots�ttning" genom st�llningen f�r den samh�llsklass som de tillh�rde. Erinra er t.ex. vad han sade om orsaken till den franska ungdomens romantiska st�mning under restaurationsperioden och under Ludvig Filip.
N�r Marx s�ger: "Om en klass ska bli den befriande klassen framf�r alla andra m�ste en annan klass p� motsatt vis vara den uppenbara f�rtryckaren,"[82] pekar han �ven p� en s�rskild och dessutom mycket viktig lag f�r det samh�lleliga t�nkandets utveckling. Men denna lag verkar och kan endast verka i samh�llen som �r uppdelade i klasser; den verkar inte och kan inte verka i ursamh�llen d�r det varken f�rekommer klasser eller kamp mellan dem.
L�t oss beakta denna lags verksamhet. N�r en viss klass f�rslavar alla i den �vriga befolkningens �gon, framst�r de id�er som f�rh�rskar inom denna klass naturligt inf�r befolkningen som slav�garnas id�er. Det samh�lleliga medvetandet tr�der i "mots�gelse" till dem: det tilltalas av motsatta id�er. Men vi har redan sagt att detta slags kamp aldrig f�rs �ver hela linjen: det finns alltid ett visst antal id�er som �r i samma m�n erk�nda av b�de revolution�rerna och den gamla ordningens f�rsvarare. Den mest best�mda attacken riktas emellertid mot de id�er som tj�nar att uttrycka de mest or�ttf�rdiga sidorna av den d�ende ordningen vid den givna tidpunkten. Det �r p� dessa ideologiska omr�den som revolution�rerna upplever en okuvlig �nskan att "mots�ga" sina f�reg�ngare. Men i f�rh�llande till andra id�er, �ven om de vuxit fram p� grundvalen av gamla samh�llsf�rh�llanden, f�rblir de ofta helt likgiltiga och forts�tter ibland av tradition att h�lla fast vid dem. S�ledes l�mnade de franska materialisterna, medan de f�rde krig mot den gamla regimens (d.v.s. mot pr�sterskapet och den aristokratiska monarkin) filosofiska och politiska id�er, de gamla traditionerna i litteraturen n�rmast or�rda. F�rvisso var ocks� h�r Diderots estetiska teorier ett uttryck f�r de nya samh�llsf�rh�llandena. Men kampen p� detta omr�de var mycket svag, eftersom huvudkrafterna hade koncentrerats till ett annat f�lt.[141*] H�r h�jdes revoltens fana f�rst senare och dessutom av m�nniskor som, d� de varmt sympatiserade med den gamla regim som st�rtades i revolutionen, borde - kan det tyckas - ha sympatiserat med de litter�ra uppfattningar som utformades under denna regims glanstid. Men t.o.m. denna skenbara s�regenhet l�ter sig f�rklaras genom "mots�gelsens" princip. Hur kan man f�rv�nta sig att t.ex. Chateaubriand skulle sympatisera med den gamla estetiska teorin, n�r Voltaire - den f�rhatlige och skadlige Voltaire - var en av dess representanter?
"Der Widerspruch ist das Fortleitende", s�ger Hegel. Ideologiernas historia tycks �n en g�ng visa att den gamle "metafysikern" inte misstog sig. Det visar uppenbarligen �ven de kvantitativa f�r�ndringarnas �verg�ng i kvalitativa. Men vi ber att l�saren inte l�ter sig uppr�ras av detta, utan lyssnar p� oss till slutet.
Fram till nu har vi sagt, att s� snart samh�llets produktivkrafter har best�mts, �r samh�llets struktur ocks� best�md och f�ljaktligen ocks� dess psykologi. P� denna grundval skulle den id�n kunna tillskrivas oss att ur det ekonomiska tillst�ndet f�r ett givet samh�lle kan man med precision dra en slutsats r�rande sammans�ttningen av dess id�er. Men detta �r inte riktigt, d�rf�r att ideologierna under varje s�rskild epok �r alltid intimt f�rbundna - b�de positivt och negativt - med den f�reg�ende epokens ideologier. "Medvetandets tillst�nd" under varje given epok kan f�rst�s endast i samband med medvetandets tillst�nd under den f�reg�ende epoken. Naturligtvis kommer inte en enda klass att vara tillfreds med id�er som mots�ger dess str�vanden. Varje klass anpassar, om �n omedvetet, utm�rkt v�l sina "ideal" till sina ekonomiska behov. Men denna anpassning kan �ga rum p� m�nga olika s�tt och varf�r den �ger rum p� det ena s�ttet och inte p� det andra f�rklaras inte av l�get f�r den givna klassen som s�dan, utan genom alla de s�regna dragen i f�rh�llandet mellan denna klass och dess motst�ndare. Med klassernas framtr�dande blir mots�ttningen inte bara en huvudkraft, utan ocks� en formerande princip.[142*]
Men vilken �r d� individens roll i ideologins historia? Bruneti�re tillskriver individen stor betydelse, oberoende av dennes milj�. Guyau h�vdar att ett geni alltid skapar n�got nytt.[143*]
Vi ska s�ga att p� de samh�lleliga id�ernas omr�de distanserar ett geni sina samtida i den meningen att han tidigare �n dem f�rst�r inneb�rden i de nya samh�llsf�rh�llanden som v�xer fram. F�ljaktligen �r det om�jligt att i detta fall ens tala om att geniet �r oberoende av sin milj�. P� naturvetenskapens omr�de uppt�cker ett geni lagar, vars verkan naturligtvis inte beror av samh�llsf�rh�llanden. Men den samh�lleliga milj�ns betydelse i alla de stora uppt�ckternas historia framtr�der f�rst och fr�mst i ansamlingen av det kunskapsf�rr�d, utan vilket inte ett enda geni kan utr�tta n�got alls, och f�r det andra i att de riktar geniets uppm�rksamhet �t det ena eller andra h�llet.[144*] P� konstens omr�de ger geniet b�sta m�jliga uttryck �t de f�rh�rskande estetiska tendenserna i det givna samh�llet eller f�r den givna samh�llsklassen.[145*] Till sist visar sig den sociala milj�ns inflytande p� alla dessa tre omr�den genom att den ger en st�rre eller mindre m�jlighet till utveckling f�r geniet och enskilda personers f�rm�genheter.
Naturligtvis blir vi aldrig i st�nd att f�rklara allt det individuella hos ett geni genom milj�ns inflytande; men i sig bevisar detta ingenting alls.
Ballistiken kan f�rklara r�relsen hos en granat som avfyras fr�n en kanon. Den kan f�rutse dess bana. Men den kommer aldrig att bli i st�nd att ange i exakt hur m�nga delar den givna granaten kommer att brisera och exakt vart varje enskild del kommer att ta v�gen. Men detta f�rsvagar inte p� minsta s�tt riktigheten i de slutsatser ballistiken drar. Vi beh�ver inte inta en idealistisk (eller eklektisk) st�ndpunkt i ballistiken: mekaniska f�rklaringar �r helt tillr�ckliga f�r oss, fast�n ingen kan f�rneka att dessa f�rklaringar l�mnar oss i oklarhet �ver de enskilda granatfragmentens "enskilda" �den, storlek och form.
En egendomlig �dets ironi! Just den mots�gelseprincip som v�ra subjektivister med s�dant eftertryck drar i f�lt mot s�som en tom uppfinning av "metafysikern" Hegel, tycks n�rma oss nos chers amis les ennemis. Om Hume f�rnekar pengarnas egenv�rde f�r att mots�ga merkantilisterna; om romantikerna skapade sitt drama endast f�r att "g�ra det motsatta" mot vad klassikerna gjorde; d� finns det ingen objektiv sanning, det finns endast vad som �r sant f�r mig, f�r hr Michailovskij, f�r prins Mesjerskij o.s.v. Sanningen �r subjektiv, allt �r sant som tillfredsst�ller v�rt behov av kunskap.
Nej, detta �r inte riktigt. Mots�gelseprincipen f�rintar inte den objektiva sanningen, utan leder oss endast till den. Naturligtvis �r den v�g l�ngs vilken den f�r m�nskligheten inte alls rak. Men ocks� i mekaniken �r fall k�nda d� vad som f�rloras i avst�nd �tervinns i hastighet; en kropp som r�r sig l�ngs en cykloid r�r sig ibland snabbare fr�n en punkt till en l�gre punkt �n om den hade r�rt sig l�ngs en r�t linje. "Mots�gelse" framtr�der d�r och endast d�r det f�rekommer kamp, d�r det f�rekommer r�relse; och d�r det f�rekommer r�relse g�r t�nkandet fram�t, �ven om det sker som en kringg�ende r�relse. Mots�gelse gentemot merkantilisterna f�rde Hume till en felaktig uppfattning om penningen. Men det samh�lleliga livets r�relse - och f�ljaktligen inte heller det m�nskliga t�nkandet - gjorde inte halt vid den punkt det n�tt p� Humes tid. Det f�rde oss i ett tillst�nd av "mots�gelse" till Hume och denna mots�gelse resulterade i en riktig uppfattning om penningen. Och denna riktiga uppfattning som �r resultatet av en unders�kning av verkligheten fr�n alla sidor, �r nu objektiv sanning, som inte n�gra ytterligare mots�gelser kommer att undanr�ja. Det var f�rfattaren till Kommentarer till Mill som entusiastiskt utropade:
Vad livet en g�ng tagit
Kan �det ej rycka fr�n oss ...[84]
I fr�ga om kunskapen �r detta otvivelaktigt riktigt. Inget �de �r nu starkt nog f�r att ber�va oss Copernicus uppt�ckter, eller uppt�ckten om energins omvandling eller uppt�ckten om arternas f�r�nderlighet eller de uppt�ckter som gjorts av geniet Marx.
Samh�llsf�rh�llanden f�r�ndras och med dem f�r�ndras vetenskapliga teorier. Som ett resultat av dessa f�r�ndringar sker det slutligen en unders�kning av verkligheten fr�n alla sidor och som f�ljd objektiv sanning. Xenofon hade ekonomiska uppfattningar som starkt skilde sig fr�n Jean Baptiste Says. Says uppfattningar skulle f�rvisso ha f�refallit Xenofon som dumheter; Say f�rklarade att Xenofons uppfattningar var dumheter. Men vi vet nu varifr�n Xenofons uppfattningar h�rleder sig och varifr�n Says, och varf�r de b�da �r ensidiga. Och denna kunskap �r nu en objektiv sanning, och inget "�de" kan l�ngre avl�gsna oss fr�n denna slutligen uppt�ckta riktiga st�ndpunkt.
"Men det m�nskliga t�nkandet kommer v�l inte att stanna vid vad ni kallar Marx' uppt�ckter?" Naturligtvis inte, mina herrar! Det kommer att g�ra nya uppt�ckter som kommer att utvidga och bekr�fta denna Marx' teori, just som nya uppt�ckter i astronomin har utvidgat och bekr�ftat Copernicus' uppt�ckter.
"Den subjektiva metoden" i sociologi �r det v�rsta nonsens. Men varje nonsens har sin tillr�ckliga orsak och vi, blygsamma anh�ngare till en stor man, kan - inte utan stolthet - s�ga att vi k�nner till den tillr�ckliga orsaken f�r detta nonsens. H�r �r den:
"Den subjektiva metoden" uppt�cktes inte f�rst av hr Michailovskij och inte ens av "denna skolas �ngel", d.v.s. inte av f�rfattaren till Historiska brev. Den hystes av Bruno Bauer och hans anh�ngare - samme Bruno Bauer som gav impulsen till f�rfattaren till Historiska brev, samme f�rfattare som gav impulsen �t hr Michailovskij och hans f�lje.
"Historikerns objektivitet �r liksom varje objektivitet inget annat �n struntprat. Och inte alls i den meningen att objektivitet �r ett ouppn�eligt ideal. Historikerna kan endast s�nka sig till objektiviteten, d.v.s. till den uppfattning som �r k�nnetecknande f�r majoriteten, till massans v�rlds�sk�dning. Och s� snart han g�r detta, upph�r han att vara skapare, han arbetar f�r sm�saker, han blir sin tids dr�ng."[146*]
Dessa rader �r Szeligas, som var en fanatisk anh�ngare till Bruno Bauer och som Marx och Engels utsatte f�r ett s� bitande h�n i sin bok Die Heilige Familie. Ers�tt "historiker" med "samh�llsvetare" i dessa rader, ers�tt skapandet av sociala "ideal" med "artistiskt skapande" av historia och ni har "den subjektiva metoden i sociologin".
F�rs�k att f�rest�lla er idealistens psykologi. F�r honom �r m�nniskornas "uppfattningar" den grundl�ggande, yttersta orsaken till samh�lleliga f�reteelser. Det tycks honom som att - enligt de historiska bel�ggen - mycket ofta de mest enfaldiga uppfattningar har praktiserats i samh�llets angel�genheter. "Varf�r skulle d� inte", �verl�gger han med sig sj�lv, "ocks� min uppfattning pr�vas, eftersom - Gud vare tack - den �r l�ngtifr�n enfaldig. S� snart det existerar ett best�mt ideal, existerar i alla h�ndelser m�jligheten till samh�lleliga omvandlingar som �r �nskv�rda ur detta ideals synvinkel. Vad betr�ffar att pr�va detta ideal med hj�lp av n�gon objektiv m�ttstock, �r det om�jligt, ty det existerar inte en s�dan m�ttstock: n�r allt kommer omkring kan inte majoritetens uppfattningar tj�na som ett m�tt p� sanningen."
Och d�rf�r f�religger en m�jlighet f�r vissa omvandlingar, ty mina ideal kr�ver dem, varf�r jag anser dessa omvandlingar v�rdefulla. Och jag anser dem v�rdefulla, ty jag vill g�ra det. S� snart jag utesluter den objektiva m�ttstocken har jag inget annat kriterium �n mina egna �nskningar. Inkr�kta inte p� min vilja! - detta �r subjektivismens yttersta argument. Den subjektiva metoden �r idealismens reductio ad absurdum och f�rvisso ocks� eklekticismens, eftersom alla misstag hos filosofins "respektabla herrar" - som drivits fr�n hus och hem av denna parasit - �r att tillskriva den senare.
Fr�n Marx' synvinkel �r det om�jligt att st�lla den enskildes "subjektiva" uppfattningar mot "mobbens", "majoritetens" o.s.v. uppfattningar som vore de n�got objektivt. M�ngden best�r av m�nniskor och m�nniskors uppfattningar �r alltid "subjektiva", eftersom uppfattningar av ett eller annat slag �r en egenskap hos subjektet. Vad som �r objektivt �r inte "mobbens" uppfattningar, utan de f�rh�llanden - i natur eller samh�lle - som uttrycks i dessa uppfattningar. Kriteriet p� sanning finns inte i mig, utan i de f�rh�llanden som existerar utom mig. De uppfattningar �r sanna som riktigt framst�ller dessa f�rh�llanden; de uppfattningar �r felaktiga som f�rvr�nger dem. Den naturvetenskapliga teori �r sann som riktigt begriper de �msesidiga f�rh�llandena mellan naturfenomenen; den historiska beskrivning �r sann som riktigt beskriver de samh�llsf�rh�llanden som f�religger under den ifr�gavarande epoken. D�r historikern har att beskriva kampen mellan motsatta samh�llskrafter, kommer han oundvikligen att sympatisera med den ena eller andra, om han inte hunnit bli en torr pedant. I detta avseende kommer han att vara subjektiv, oberoende av om han sympatiserar med minoriteten eller majoriteten. Men en s�dan subjektivism kommer inte att hindra honom fr�n att vara en fullst�ndigt objektiv historiker, s�vida han inte bara b�rjar f�rvr�nga de reella ekonomiska f�rh�llanden p� vars grundval de k�mpande samh�llskrafterna v�xte fram. Anh�ngarna till den "subjektiva" metoden gl�mmer emellertid dessa reella f�rh�llanden och d�rf�r har de inget annat att framvisa �n sin underst�djande sympati eller sin avskr�ckande antipati och d�rf�r f�r de ett f�rf�rligt ov�sen - de f�rebr�r sina motst�ndare f�r att kr�nka moralen - s� snart det f�rklaras f�r dem att detta inte �r tillr�ckligt. De upplever att de inte kan tr�nga in i de verkliga samh�llsf�rh�llandenas hemlighet och d�rf�r tycks dem varje anspelning p� de objektiva krafterna vara en f�rol�mpning, ett gl�pord mot deras of�rm�ga. De str�var att dr�nka dessa f�rh�llanden i den egna moraliska indignationens vatten.
Fr�n Marx' st�ndpunkt visar det sig d�rf�r att ideal �r av alla slag: sm�skurna och h�gtstr�vande, sanna och falska. Det ideal �r sant som motsvarar den ekonomiska verkligheten. De subjektivister som h�r detta kommer att s�ga att om jag b�rjar anpassa mina ideal till verkligheten, blir jag endast en el�ndig lakej �t "de glada l�ttingarna". Men de s�ger detta endast d�rf�r att de i sin egenskap av metafysiker inte f�rst�r den dubbla, antagonistiska karakt�ren av all verklighet. "L�ttingarnas glada grupp" vilar p� en verklighet som redan h�ller p� att g� under, under vilken en ny verklighet f�ds, framtidens verklighet, i vars tj�nst man fr�mjar segern f�r "k�rlekens stora sak".[21]
L�saren ser nu huruvida den uppfattningen �r riktig om marxismen, att den inte f�ster n�gon vikt vid ideal. Denna bild av marxismen visar sig vara den direkta motsatsen till "verkligheten". Om man ska yttra sig i fr�gan om "ideal", m�ste man s�ga att Marx' teori �r den mest idealististiska teori som har existerat i det m�nskliga t�nkandets historia. Och detta �r lika riktigt b�de avseende dess rent vetenskapliga uppgifter och dess praktiska m�l.
"Vad skulle ni vilja att vi gjorde om hr Marx inte f�rst�r betydelsen av den enskildes medvetenhet och dess styrka? Vad skulle ni vilja att vi gjorde, om han v�rdes�tter den bekr�ftade sanningen om sj�lvmedvetandet s� l�gt?"
Dessa ord skrevs f�r s� l�nge sedan som 1847 av en av Bruno Bauers anh�ngare;[147*] och �ven om herrskapet nuf�rtiden inte talar 1840-talets spr�k har detta - som f�rebr�r Marx f�r att bortse fr�n tanke- och k�nsloelementet i historien - inte kommit l�ngre �n Opitz. Allihop �r fortfarande �vertygade om att Marx v�rdes�tter det m�nskliga sj�lvmedvetandets styrka mycket l�gt; allihop h�vdar p� olika s�tt en och samma sak.[148*] I verkligheten ans�g Marx f�rklaringen av det m�nskliga "sj�lv-medvetandet" vara samh�llsvetenskapens mest betydande uppgift.
Han sade:
"Den st�rsta bristen hos all hittillsvarande materialism - inklusive den feuerbachska - �r att f�rem�let, verkligheten, det sinnliga blott tages i form av objekt eller i form av �sk�dning, men inte som m�nsklig sinnlig verksamhet, inte som praxis, inte subjektivt. Det var d�rf�r som den verksamma sidan, i mots�ttning till materialismen, utvecklades av idealismen - men blott abstrakt, d� idealismen naturligtvis inte k�nner den verkliga, sinnliga verksamheten som s�dan."[85]
Har ni, mina herrar, f�rs�kt f�rst� inneb�rden av dessa Marx' ord? Vi ska f�rklara f�r er vad de inneb�r.
Holbach, Helvetius och deras anh�ngare satte in alla sina anstr�ngningar p� att visa m�jligheten av en materialistisk naturf�rklaring. Inte ens f�rnekandet av medf�dda id�er ledde dessa materialister l�ngre �n till unders�kningen av m�nniskan som en medlem av djurriket, som mati�re sensible. De f�rs�kte inte f�rklara m�nniskans historia utifr�n sin utg�ngspunkt och i den m�n de gjorde det (Helvetius) slutade deras f�rs�k med fiasko. Men m�nniskan blir ett "subjekt" endast i historien, ty endast d�r utvecklas hennes sj�lvmedvetande. Att begr�nsa sig till att unders�ka m�nniskan som en medlem av djurriket inneb�r att begr�nsa sig till att unders�ka henne som "objekt", att l�mna hennes historiska utveckling ur r�kningen liksom den samh�lleliga "praxisen", den konkreta m�nskliga verksamheten. Men att l�mna allt detta ur r�kningen inneb�r att g�ra materialismen "torr, tr�kig, trist" (Goethe). Och mer �n s� inneb�r det att g�ra materialismen - som vi redan tidigare visat - fatalistisk, att d�ma m�nniskan till fullst�ndig underkastelse under blind materia. Marx lade m�rke till denna brist hos den franska materialismen och till och med hos Feuerbach och st�llde sig uppgiften att r�tta felet. Hans "ekonomiska" materialism �r svaret p� fr�gan hur m�nniskans "konkreta verksamhet" utvecklas, hur till f�ljd av detta hennes sj�lvmedvetande utvecklas och hur historiens subjektiva sida framtr�der. N�r denna fr�ga �r besvarad, t.o.m. delvis besvarad, upph�r materialismen att vara torr, tr�kig, trist och den ger inte l�ngre f�rstarangsplatsen �t idealismen vid f�rklaringen av den m�nskliga tillvarons aktiva sida. D� kommer den att befria sig fr�n sin typiska fatalism.
K�nsliga, men � huvudets v�gnar svagt utrustade m�nniskor blir best�rta �ver Marx' teori d�rf�r att de tar dess f�rsta ord f�r att vara dess sista. Marx s�ger: l�t oss d� vi f�rklarar subjektet se i vilka �msesidiga f�rh�llanden m�nniskor intr�der under inflytande av den objektiva n�dv�ndigheten. S� snart dessa f�rh�llanden �r k�nda, blir det m�jligt att v�rdera hur det m�nskliga medvetandet utvecklas under deras inflytande. Den objektiva verkligheten hj�lper oss att klarg�ra historiens subjektiva sida. Och detta �r den punkt vid vilken de k�nsliga, men svagsinta m�nniskorna vanligen avbryter Marx. Det �r h�r som det vanligtvis b�rjar pratas om de mest f�rv�nande saker som konversationen mellan Chatskij[86] och Famusov. "I sitt livs samh�lleliga produktion intr�der m�nniskor i best�mda, av deras vilja oberoende produktionsf�rh�llanden ..." "Oj d�, k�ra n�n, han �r fatalist! ..." "P� den ekonomiska grundvalen reser sig en ideologisk �verbyggnad ..." "Vad s�ger karln! Och han skriver som han talar! Han inser helt enkelt inte individens roll i historien! ..." "Men lyssna till punkt, om s� bara f�r en enda g�ng; av vad jag sagt tidigare, f�ljer att ..." "Jag lyssnar inte, skicka honom till en r�tteg�ng! Skicka honom till en moralisk r�tteg�ng hos aktivt progressiva personer under den subjektiva sociologins �ppna �verinseende!"
Chatskij r�ddades som bekant genom Skalozubs framtr�dande.[87] I diskussionen mellan Marx' ryska anh�ngare och deras str�ngt subjektiva domare, har saken tagit en annan v�ndning. Skalozub satte munkorg p� Chatskij och d�refter tog den subjektiva sociologins Famusovar fingrarna ur �ronen och sade med full k�nnedom om sin �verl�gsenhet: "D�r ser ni, de har endast sagt tv� ord. Deras uppfattningar �r och f�rblir fullst�ndigt dimmiga."[88]
Det var Hegel som sade att varje filosofi kan reduceras till tom formalism om man begr�nsar sig till en enkel upprepning av dess grundprinciper.
Men Marx �r inte heller skyldig till denna f�rsyndelse. Han begr�nsade sig inte till att upprepa att produktivkrafternas utveckling ligger till grund f�r m�nsklighetens hela historiska fram�tskridande. Ni kommer knappast att hitta en enda t�nkare som har gjort s� mycket som han f�r att utveckla sina grundp�st�enden.
"Men exakt var utvecklade han sina uppfattningar?" sjunger, ylar, v�djar och dundrar det subjektivistiska herrskapet i olika r�stl�gen. "Se d� p� Darwin; h�r har vi en bok. Men hos Marx har vi inte ens en bok och man m�ste rekonstruera hans uppfattningar."
Otvivelaktigt �r "rekonstruktion" ett otrevligt och sv�rt f�retag, s�rskilt f�r dem som inte har n�gra "subjektiva" g�vor f�r att r�tt f�rst� och d�rf�r "rekonstruera" andra m�nniskors id�er. Men det finns inget behov av rekonstruktion och den bok vars fr�nvaro subjektivisterna klagar �ver har l�nge funnits. Det finns t.o.m. flera b�cker, d�r den ena b�ttre �n den andra f�rklarar Marx' historieteori.
Den f�rsta boken �r filosofins och samh�llsvetenskapens historia med b�rjan fr�n slutet av 1700-talet. Studera denna intressanta bok (naturligtvis �r det inte tillr�ckligt att l�sa Lewes): den kommer att visa er varf�r Marx teori v�xte fram och varf�r den m�ste v�xa fram; p� vilka tidigare obesvarade och obesvarbara fr�gor den gav svaren och f�ljaktligen vad som var dess verkliga inneb�rd.
Den andra boken �r Kapitalet, samma Kapital som ni alla har "l�st", som ni alla �r "�verens" med, men som ni, mina herrar, inte har f�rst�tt.
Den tredje boken �r historien om den europeiska utvecklingen med b�rjan fr�n 1848, d.v.s. med utgivandet av ett visst "Manifest".[89] G�r er m�da att tr�nga in i inneh�llet i denna stora och l�rorika bok och s�g oss sedan uppriktigt - om det finns opartiskhet i er "subjektiva" uppriktighet - om inte Marx' teori gav Marx en f�rv�nansv�rd, tidigare ok�nd f�rm�ga att f�rutse h�ndelserna? Vad har nu blivit kvar av de reaktionens, stagnationens och fram�tskridandets utopister som var hans samtida? Vilket damm har v�l inte nu den aska blivit som deras "ideal" omvandlades till vid den f�rsta ber�ringen med verkligheten? Inte ett sp�r har l�mnats ens av dammet, medan vad Marx sade blir verklighet - naturligtvis i allm�nna drag - varje dag och kommer oundvikligen att bli verklighet, �tminstone till hans ideal �r fullt f�rverkligade.
�r inte dessa tre b�ckers bel�gg tillr�ckligt? Och det tycks oss som om ni inte kan f�rneka existensen av n�gon av dem? Ni kommer naturligtvis att s�ga att vi l�ser in i dem vad som inte st�r d�r? N�v�l, s�g och bevisa det d�; vi v�ntar ot�ligt p� era bevis och f�r att de inte ska bli alltf�r virriga, ska vi b�rja med att f�rklara f�r er inneb�rden av den andra boken.
Ni erk�nner Marx' ekonomiska uppfattningar, men f�rnekar hans historieteori, s�ger ni. Man m�ste medge att detta s�ger en hel del - n�mligen att ni varken f�rst�r hans historieteori eller hans ekonomiska uppfattningar.[90]
Vad diskuterar f�rsta boken av Kapitalet? Den talar t.ex. om v�rdet. Den s�ger att v�rde �r ett samh�lleligt produktionsf�rh�llande. �r ni �verens med detta? Om inte, f�rnekar ni era egna ord om anslutningen till Marx' ekonomiska teori. Om ni g�r det, ansluter ni er till hans historieteori, �ven om ni uppenbarligen inte f�rst�r det.
S� snart ni erk�nner att m�nniskornas egna produktionsf�rh�llanden, som existerar oberoende av deras vilja och verkar bakom deras rygg, �terspeglas i deras huvuden i form av olika kategorier i politisk ekonomi: i form av v�rde, i form av pengar, i form av kapital, o.s.v., medger ni d�rmed att det p� en viss ekonomisk grundval oundvikligen uppkommer en viss ideologisk �verbyggnad som motsvarar basens karakt�r. F�r denna h�ndelse �r er omv�ndelse till tre fj�rdedelar redan klar, ty allt ni d� har att g�ra �r att till�mpa er "egen" uppfattning (d.v.s. l�nad fr�n Marx) p� analysen av ideologiska kategorier av h�gre ordning: r�tt, r�ttvisa, moral, j�mlikhet o.s.v.
Eller kanske ni endast �r �verens med Marx i fr�ga om Kapitalets andra bok? Ty det finns m�nniskor som "erk�nner Marx" endast s� l�ngt som han skrev det s.k. brevet till hr Michailovskij.[91]
Ni erk�nner inte Marx' historieteori. F�ljaktligen misstog han sig enligt er uppfattning i sin v�rdering av t.ex. tilldragelserna i den franska historien fr�n 1848 till 1851 i sin tidning Neue Rheinische Zeitung och i de andra tidskrifterna fr�n denna tid liksom i sin bok Der Achtzehnte Brumaire des Louis Bonapartes? Vilken skada att ni inte gjort er besv�ret att visa var han misstog sig; vilken skada att era uppfattningar f�rblev outvecklade och att det �r om�jligt att ens "rekonstruera" dem till f�ljd av brist p� uppgifter.
Ni erk�nner inte Marx' historieteori? D�rf�r hade han fel enligt er uppfattning i sin syn p� t.ex. betydelsen av de franska materialisternas l�ror p� 1700-talet?[92] Det �r skada att ni inte heller i detta fall har tillbakavisat Marx. Eller ni kanske inte ens vet var han diskuterade denna fr�ga? Ja, i s� fall vill vi inte hj�lpa er ur er sv�righet; n�r allt kommer omkring m�ste man k�nna "det �mnes litteratur" som man har f�r avsikt att diskutera; n�r allt kommer omkring b�r m�nga av er - f�r att anv�nda hr Michailovskijs spr�k - ordin�ra och extraordin�ra utm�rkelser inom vetenskapen. F�rvisso f�rhindrade denna utm�rkelse er inte fr�n att syssla med huvudsakligen "privata" vetenskaper: subjektiv sociologi, subjektiv historiosofi o.s.v.
"Men varf�r skrev inte Marx en hel bok som skulle ha framst�llt hans syn p� m�nsklighetens hela historia fr�n antiken till nu och som skulle ha unders�kt utvecklingens alla omr�den: det ekonomiska, r�ttsliga, religi�sa, filosofiska o.s.v.?"
Det f�rsta k�nnetecknet p� den upplysta hj�rnan best�r i f�rm�gan att formulera fr�gor och att veta vilka svar som kan och inte kan kr�vas av den moderna vetenskapen. Men bland Marx' motst�ndare tycks detta k�nnetecken lysa med sin fr�nvaro, trots deras extraordin�ra och ibland t.o.m. ordin�ra egenskaper - eller kanske i f�rbig�ende sagt just till f�ljd av dessa? F�rv�ntar ni er verkligen att i den biologiska litteraturen ska finnas en bok som fullst�ndigt framst�ller djur- och v�xtrikets hela historia fr�n Darwins st�ndpunkt? Prata om detta med vilken botanist eller zoolog som helst och efter att ha skrattat ut �ver er barnsliga enfald, kommer han att l�ta er veta att framst�llningen av hela arternas l�nga historia �r den moderna vetenskapens ideal och vi vet inte n�r den kommer att uppn� detta ideal. Vad vi uppt�ckt �r den st�ndpunkt som ensam kan ge oss nyckeln till f�rst�elsen av arternas historia.[149*] Saken befinner sig i exakt samma l�ge i den moderna historievetenskapen.
"Vad �r v�sentligen Darwins verk?" fr�gar hr Michailovskij. "N�gra f� allm�nna id�er som kr�ner ett helt Mont Blanc av faktamaterial. Var �r Marx' motsvarande arbete? Det existerar inte ... Och det saknas inte endast hos Marx, utan det finns inget s�dant i hela den marxistiska litteraturen trots dess omf�ngsrikedom och stora spridning ... Sj�lva grundvalarna f�r den ekonomiska materialismen som upprepats som axiom otaliga g�nger f�rblir fortfarande osammanh�ngande i sig och opr�vade av fakta, vilket s�rskilt f�rtj�nar uppm�rksammas med en teori som i princip vilar p� materiella och p�tagliga fakta och som �vermodigt g�r anspr�k p� att vara s�rskilt 'vetenskaplig'."[150*]
Att sj�lva grundvalarna f�r den ekonomiska materialismens teori f�rblir osammanh�ngande i sig �r ren osanning. Man beh�ver bara l�sa f�rordet till Zur Kritik der politischen Oekonomie f�r att se hur intimt och harmoniskt de �r f�rbundna. Att dessa p�st�enden inte har pr�vats �r ocks� oriktigt: de har pr�vats med hj�lp av en analys av samh�llsf�reteelserna, b�de i Adertonde Brumaire och i Kapitalet och dessutom inte alls "s�rskilt" i kapitlet om den ursprungliga ackumulationen, som hr Michailovskij[93] tror, utan i absolut alla kapitel fr�n det f�rsta till det sista. Om icke desto mindre denna teori inte har framst�llts i samband med "ett helt Mont Blanc" av faktamaterial, som enligt hr Michailovskijs uppfattning till dess nackdel skiljer den fr�n Darwins teori, r�der det p� nytt ett missf�rst�nd h�r. Med hj�lp av det faktamaterial som t.ex. ing�r i Arternas utveckling �r det huvudsakligen arternas f�r�nderlighet som visas; n�r Darwin ber�r ett f�tal s�rskilda arters historia g�r han det endast i f�rbig�ende och endast hypotetiskt; historien kan ha tagit den ena eller andra v�gen, men ett �r s�kert - att det har funnits en historia och att arterna har f�r�ndrats. Nu ska vi fr�ga hr Michailovskij: var det n�dv�ndigt f�r Marx att visa att m�nskligheten inte st�r stilla, att samh�llsformerna f�r�ndras, att m�nniskornas uppfattningar ers�tter varandra - med ett ord, var det n�dv�ndigt att visa f�r�nderligheten i detta slags f�reteelse? Naturligtvis inte, �ven om det f�r att visa detta skulle ha varit l�tt att gr�va upp ett dussin "Mont Blanc av faktamaterial". Vad beh�vde Marx d� g�ra? Samh�llsvetenskapens och filosofins f�reg�ende historia hade kastat upp "ett helt Mont Blanc" av mots�gelser, som pockade p� en l�sning. Marx l�ste just dessa med hj�lp av en teori som, i likhet med Darwins teori, best�r av ett f�tal "allm�nna id�er, som p� det mest intima s�tt �r f�rbundna i sig". N�r dessa id�er framlades, visade det sig att med deras hj�lp kunde alla de mots�gelser som ledde tidigare t�nkare in i f�rvirring l�sas. Marx beh�vde inte kasta upp berg av faktamaterial - vilket hade gjorts av hans f�reg�ngare - utan dra f�rdel av detta material och p�b�rja studiet av m�nsklighetens verkliga historia utifr�n den nya synvinkeln. Och detta �r vad Marx gjorde i det han v�nde sig till studiet av den kapitalistiska epoken och som ett resultat av detta utkom Kapitalet (f�r att inte tala om monografier som Den adertonde Brumaire).
Men i Kapitalet, anm�rker hr Michailovskij, "diskuteras endast historiska perioder och inte ens inom dessa begr�nsningar utt�ms �mnet tilln�rmelsevis". Det �r riktigt. Men vi ska p� nytt p�minna hr Michailovskij om att det f�rsta tecknet p� en upplyst hj�rna �r k�nnedom om vilka krav som kan st�llas p� vetenskapens m�n. Marx kunde i sitt arbete helt enkelt inte t�cka alla historiska perioder, precis som Darwin inte kunde skriva alla djur- och v�xtarters historia.
"Inte ens med avseende p� en historisk period utt�ms �mnet, ens tilln�rmelsevis." Nej, hr Michailovskij, det utt�ms inte ens tilln�rmelsevis. Men tala d� om f�r oss f�rst och fr�mst vilket �mne som har utt�mts hos Darwin, ens "tilln�rmelsevis". Och f�r det andra ska vi nu f�rklara f�r er hur det kommer sig varf�r �mnet inte utt�ms i Kapitalet.
Enligt den nya teorin best�ms m�nsklighetens historiska fram�tskridande av produktivkrafternas utveckling som leder till f�r�ndringar i de ekonomiska f�rh�llandena. D�rf�r m�ste varje historisk unders�kning b�rja med att unders�ka produktivkrafternas niv� och det givna landets ekonomiska f�rh�llanden. Men naturligtvis f�r unders�kningen inte stanna p� denna punkt: den m�ste visa hur ekonomins torra skelett t�cks av de sociala och politiska formernas levande k�tt och sedan - och detta �r problemets mest intressev�ckande och fascinerande sida - de m�nskliga id�erna, k�nslorna, f�rhoppningarna och idealen. Man kan s�ga att forskaren i sina h�nder f�r d�d materia (h�r kan l�saren se att vi delvis har b�rjat anv�nda t.o.m. hr Karejevs stil), men en livs levande organism m�ste komma ur hans h�nder. Marx lyckades med att utt�mma - och detta naturligtvis endast tilln�rmelsevis - endast fr�gor som i huvudsak h�nf�rde sig till de materiella f�rh�llandena under den period han utvalt. Marx dog inte s�rskilt gammal. Men om han levat ytterligare tjugo �r skulle han sannolikt �nnu ha fortsatt (�n en g�ng kanske fr�nsett enskilda monografier) att utt�mma fr�gorna kring samma periods materiella f�rh�llanden. Och detta retar upp hr Michailovskij. Med h�nderna i sidan b�rjar han l�xa upp den ber�mde t�nkaren: "Vad nu d�, br�der? ... endast en period ... och detta inte fullst�ndigt ... Nej, jag kan inte godk�nna det, kan helt enkelt inte ... Varf�r f�ljde ni inte Darwins exempel?" P� hela denna subjektiva tirad svarar den arme f�rfattaren till Kapitalet med en djup suck och ett trist medgivande: "Die Kunst ist lang und kurz ist unser Leben."
Hr Michailovskij v�nder sig raskt och str�ngt till "massan" av Marx' anh�ngare: "Om det �r fallet, vad har ni d� gjort, varf�r underst�dde inte ni den gamle mannen, varf�r har inte ni utt�mt alla perioder?" - "Vi hade inte tid, hr Subjektiv Hj�lte", svarar anh�ngarna som med m�ssan i hand bugar sig till t�rna: "Vi har haft andra saker att t�nka p�, vi k�mpade mot de produktionsf�rh�llanden som ligger likt ett f�rlamande ok p� dagens m�nsklighet. Var inte h�rd mot oss! Men i f�rbig�ende sagt har vi gjort litet grand och om ni bara ger oss mer tid, ska vi g�ra �nnu mer."
Hr Michailovskij blidkas en smula: "S� ni inser sj�lva nu att det inte helt utt�mdes?" "Naturligtvis, hur skulle vi v�l annat! Och det �r inte ens helt utt�mt bland darwinisterna[151*] och inte ens i den subjektiva sociologin - men det �r en annan sak."
Omn�mnandet av darwinisterna framkallar en ny v�g av irritation hos v�r f�rfattare. "Varf�r kommer ni och h�rjar med mig om Darwin?" ropar han. "Darwin blev en passion f�r anst�ndigt folk, m�nga professorer ansl�t sig till honom: men vilka �r Marx' anh�ngare? Endast arbetare och ett f�tal enskilda vetenskapsm�n som ingen utf�rdat bevis f�r."
Avkl�dningen �r nu av en s� intressant karakt�r att vi med eller mot v�r vilja forts�tter att f�lja den.
"I sin bok om Familjens uppkomst s�ger Engels i f�rbig�ende att Marx' Kapitalet 'nedtystades' av de professionella tyska ekonomerna och i sin bok Ludwig Feuerbach och den klassiska filosofins slut anm�rker han att den ekonomiska materialismens teoretiker 'v�nde sig redan fr�n b�rjan f�retr�desvis till arbetarklassen och fann h�r den tacksamma jordm�n, som den varken s�kte eller v�ntade att finna hos den officiella vetenskapen'. I vilken utstr�ckning �r dessa fakta riktiga och vilken �r deras inneb�rd? Att f�rst och fr�mst 'nedtysta' n�got v�rdefullt under en l�ng tid �r knappast m�jligt ens h�r i Ryssland med all den svaghet och sm�skurenhet som v�rt vetenskapliga och litter�ra liv har. Desto sv�rare �r det i Tyskland med dess talrika universitet, dess allm�nna l�skunnighet, dess otaliga tidningar och tidskrifter av varje t�nkbar politisk riktning och med den betydande roll som d�r inte bara spelas av det tryckta utan ocks� av det talade ordet. Och om ett visst antal av vetenskapens �verstepr�ster i Tyskland f�rst m�tte Kapitalet med tystnad, kan detta knappast f�rklaras med en �nskan att nedtysta Marx' arbete. Det vore riktigare att anta, att motivet f�r tystnaden var of�rm�ga att f�rst� det, vilket skapade ett vacuum d�r det snabbt v�xte fram b�de ett avgjort motst�nd och en fullst�ndig respekt; som ett resultat av detta intog den teoretiska delen av Kapitalet mycket snart en otvivelaktigt framskjuten plats i den allm�nt erk�nda vetenskapen. Helt annorlunda har den ekonomiska materialismens �de som historieteori blivit, inklusive planerna f�r framtidens inriktning som finns i Kapitalet. Den ekonomiska materialismen har, trots att den existerat i n�ra ett halvt �rhundrade, fram till den dag som �r inte ut�vat n�got p�tagligt inflytande p� forskningens omr�de, men sprider sig faktiskt mycket snabbt hos arbetarklassen."[152*]
S�ledes v�xte det fram ett motst�nd efter en kort tystnad. Det �r riktigt. Det �r ett starkt motst�nd i den omfattningen, att inte en enda f�rel�sare kommer att f� titeln professor om han ens f�rklarar, att Marx' "ekonomiska" teori �r riktig. Det �r en stark opposition i den omfattningen att varje privatl�rare, t.o.m. den minst beg�vade, kan r�kna med snabb befordran om han endast lyckas med att komma p� en eller tv� inv�ndningar mot Kapitalet som ingen kommer att minnas p�f�ljande dag. Ja, det m�ste medges - ett mycket starkt motst�nd.
Och fullst�ndig respekt ... Det �r ocks� riktigt, hr Michailovskij, det �r verkligen respekt. Exakt samma slags respekt som nu kineserna m�ste betrakta den japanska arm�n med: de k�mpar v�l och det �r mycket obehagligt att hamna under deras slag. De tyska professorerna var och �r fram till i dag fyllda med det slagets respekt f�r f�rfattaren till Kapitalet. Och ju mer beg�vad professor, ju mer kunskap han har, desto mer respekt har han - ty desto klarare inser han att han inte har n�gon m�jlighet att tillbakavisa Kapitalet. Detta �r orsaken till att inte ett av den officiella vetenskapens ledande ljus v�gar angripa Kapitalet. De ledande ljusen f�redrar att s�nda unga, oerfarna "privatdocenter" som s�ker befordran i striden.
Ingen mening att sl�sa en bra grabb
Ni s�nder bara dit R�ad
S� v�ntar jag och ser.[94]
Ja, vad kan man s�ga: stor �r respekt av detta slag. Men vi har inte h�rt om n�got annat slags respekt och det kan inte heller finnas hos n�gon professor - ty de g�r inte en m�nniska till professor i Tyskland som vore fylld d�rav.
Men vad visar denna respekt? Den visar f�ljande. Det forskningsomr�de som t�cks av Kapitalet �r just precis ett s�dant som redan har bearbetats utifr�n den nya st�ndpunkten, fr�n den marxska historieteorins st�ndpunkt. Det �r orsaken till att motst�ndare inte v�gar attackera p� det omr�det: de "respekterar det". Och detta �r naturligtvis mycket f�rnuftigt av motst�ndarna. Men man m�ste ha all den "subjektive" samh�llsvetarens enfald f�r att f�rv�nat fr�ga varf�r dessa motst�ndare inte fram till i dag har b�rjat bearbeta de angr�nsande omr�dena av egen kraft i Marx' anda. "Det �r en sv�r order, min k�re hj�lte! Inte ens det omr�de som bearbetats i denna anda l�mnar oss n�gon ro! Till och med h�r fr�gar vi oss oroligt vart vi ska v�nda oss - och ni vill att vi �ven ska bearbeta angr�nsande omr�den i samma system?!" Hr Michailovskij har ett d�ligt omd�me om tingens inre v�sen och d�rf�r f�rst�r han inte "den ekonomiska materialismens �de som historisk teori" och inte heller de tyska professorernas inst�llning till "planer f�r framtiden". De har inte tid att t�nka p� framtiden, b�ste herre, n�r det nuvarande dras undan under deras f�tter.
Men n�r allt kommer omkring �r v�l inte alla professorer i Tyskland genomsyrade i en s�dan omfattning av klasskampens anda och den "vetenskapliga" disciplinens? Det finns v�l specialister som inte t�nker p� annat �n vetenskapen? Naturligtvis m�ste det finnas och det finns ocks� s�dana m�n, inte bara i Tyskland. Men dessa specialister �r - just d�rf�r att de �r specialister - helt uppslukade av sitt �mne; de odlar sin egen lilla t�ppa p� vetenskapens omr�de och finner inget intresse i n�gra som helst filosofiska och historiska allm�nna teorier. S�dana specialister har s�llan n�gon uppfattning om Marx och om de har det, tror de vanligtvis att han var n�gon obehaglig m�nniska som oroade n�gon n�gonstans. Hur kan man v�nta att de ska skriva i Marx' anda? Deras monografier inneh�ller vanligen absolut ingen k�nsla f�r filosofi. Men h�r �ger det rum n�got som liknar de fall d� stenar talar ut, om m�nniskor �r tysta. Specialistforskarna vet sj�lva ingenting om Marx' teori; men de resultat de l�gger fram pl�derar kraftigt till dess f�rdel. Och det finns inte ett enda allvarligt forskningsarbete i de politiska f�rh�llandenas eller kulturens historia som inte p� ett eller annat s�tt bekr�ftar denna teori. Det finns ett antal f�rv�nande exempel som visar i vilken stor utstr�ckning hela den moderna samh�llsvetenskapens anda omedvetet tvingar specialisten att inta den marxska historieteorins st�ndpunkt (just precis historieteorins, hr Michailovskij). L�saren s�g tidigare tv� exempel av det slaget - Oskar Peschel och Giraud-Teulon. L�t oss nu ge ett tredje. I sitt arbete La Cit� Antique uttryckte den ber�mde Fustel de Coulanges uppfattningen, att religi�sa synpunkter l�g till grund f�r alla antikens samh�llsinstitutioner. Det skulle tyckas som om han borde ha h�llit sig till denna uppfattning, d� han studerade enskilda fr�gor i Greklands och Roms historia. Men Fustel de Coulanges m�ste ber�ra fr�gan om Spartas fall; och det visade sig att orsaken enligt honom var rent ekonomisk.[153*] Han hade anledning att ber�ra fr�gan om den romerska republikens fall: och �n en g�ng v�nde han sig till ekonomin.[154*] Vilken slutsats kan vi dra? I s�rskilda fall bekr�ftade mannen Marx' teori: men om man skulle kalla honom marxist, skulle han troligen b�rja vifta med b�da armarna till protest, vilket skulle ha sk�nkt hr Karejev ett om�ttligt n�je. Men var skulle vi st� om inte var och en konsekvent h�ller sig till sitt till det bittra slutet?
Men, avbryter hr Michailovskij, till�t ocks� mig att anf�ra n�gra exempel.
"N�r vi v�nder oss ... till ... Blos' [95] verk ser vi att detta �r ett mycket f�rtr�ffligt verk, som dock inte b�r n�gra speciella tecken p� att utg�ra en radikal revolution i historievetenskapen. Av vad Blos s�ger om klasskampen och ekonomiska f�rh�llanden (j�mf�relsevis mycket litet) f�ljer �nd� inte att han bygger sin historia p� produktionens och utbytets sj�lvutveckling: det vore sv�rt att undvika att n�mna de ekonomiska f�rh�llandena d� man skriver historien om 1848 �rs h�ndelser. Stryk ur Blos' bok lovtalen �ver Marx som skaparen av en revolution inom historievetenskapen och n�gra f� utn�tta fraser i marxistisk terminologi och man skulle inte ens kunna f�rest�lla sig att man hade att g�ra med en anh�ngare till ekonomisk materialism. Enskilda goda sidor med historiskt inneh�ll i Engels', Kautskys och n�gra andras arbeten skulle ocks� kunna klara sig utan etiketten ekonomisk materialism, eftersom de i praktiken tar h�nsyn till samh�llslivets hela totalitet, �ven om den ekonomiska str�ngen kan framtr�da i ackordet."[154a*]
Hr Michailovskij v�gleds uppenbarligen av ordspr�ket: "Du kallade dig svamp, s� kryp ner i korgen". Han diskuterar p� f�ljande s�tt: om man �r ekonomisk materialist inneb�r det att man m�ste h�lla �gonen f�stade vid det ekonomiska, och inte syssla med "samh�llslivets hela totalitet, �ven om den ekonomiska str�ngen kan framtr�da i ackordet". Men vi har redan avlagt rapport f�r hr Michailovskij att marxisternas vetenskapliga uppgift ligger i just precis detta: efter att ha b�rjat med "str�ngen", m�ste de f�rklara samh�llslivets hela totalitet. Hur kan han i detta fall f�rv�nta sig att de �verger sin uppgift och samtidigt f�rblir marxister? Naturligtvis har hr Michailovskij aldrig allvarligt velat begrunda inneb�rden i den ifr�gavarande uppgiften: men sj�lvfallet �r inte detta den marxska historieteorins fel.
Vi f�rst�r helt och fullt att s� l�nge vi inte ger upp denna uppgift, kommer hr Michailovskij mycket ofta att hamna i ett sv�rt l�ge: ofta n�r han l�ser "en sida med gott historiskt inneh�ll" kommer han att befinna sig l�ngt fr�n tron ("man skulle inte ens f�rest�lla sig") att den har skrivits av en "ekonomisk" materialist. Detta kallar man att "ohj�lpligt trassla till det f�r sig"! Men ska Marx klandras f�r att hr Michailovskij g�r det?
Den subjektiva skolans Akilles f�rest�ller sig att "ekonomiska" materialister endast f�r tala om "produktions- och bytesformernas sj�lvutveckling". �h, djupsinnige hr Michailovskij, vad f�r slag �r denna "sj�lvutveckling"? Om ni f�rest�ller er att produktionsformerna enligt Marx' uppfattning kan utvecklas "av sig sj�lva", misstar ni er grymt. Vad �r de samh�lleliga produktionsf�rh�llandena? De �r f�rh�llanden mellan m�nniskor. Hur skulle de d� kunna utvecklas utan m�nniskor? Om det inte fanns m�nniskor, skulle det f�rvisso inte finnas n�gra produktionsf�rh�llanden! Kemisten s�ger: materien best�r av atomer som grupperar sig i molekyler och molekylerna grupperar sig i mer sammansatta f�reningar. Alla kemiska processer �ger rum enligt best�mda lagar. Av detta drar ni of�rmedlat slutsatsen, att det hela enligt kemistens uppfattning �r en fr�ga om lagar, att materia - atomer och molekyler - inte beh�ver r�ra sig alls och att detta inte p� minsta s�tt skulle f�rhindra de kemiska f�reningarnas "sj�lvutveckling". Var och en skulle se idiotin i en s�dan slutsats. Olyckligtvis ser inte var och en idiotin i en precis likartad (vad betr�ffar dess inre v�rde) som st�ller individerna mot samh�llslagarna och m�nniskornas verksamhet mot den inre logiken i de former under vilka de lever.
Vi upprepar, hr Michailovskij, att den nya historieteorins uppgift best�r i att f�rklara "samh�llslivets hela totalitet" med hj�lp av vad ni kallar den ekonomiska str�ngen, d.v.s. i realiteten produktivkrafternas utveckling. "Str�ngen" �r i en viss mening grundvalen (vi har redan f�rklarat i vilken best�md mening): men f�rg�ves tror Hr Michailovskij att marxisten "endast spelar med den str�ngen" som en av personerna i G. I. Upsenskijs "Vaktposten".[96]
Det �r sv�rt att f�rklara hela den historiska processen och konsekvent h�lla fast vid en princip. Men vad v�ntar man sig? Vetenskap �r i allm�nhet inte l�tt, f�rutsatt bara att det inte �r "subjektiv" vetenskap: i denna f�rklaras alla fr�gor med f�rv�nansv�rd l�tthet. Och eftersom vi n�mnt saken, ska vi ber�tta f�r hr Michailovskij att det �r m�jligt att i fr�gor som har att g�ra med med ideologins utveckling t.o.m. de som �r b�st f�rtrogna med "str�ngen" ibland kommer att visa sig maktl�sa, om de inte har en viss s�rskild beg�vning, n�mligen konstn�rlig k�nsla. Psykologin anpassar sig till ekonomin. Men denna anpassning �r en sammansatt process och f�r att f�rst� hela dess f�rlopp och levande framst�lla det f�r sig sj�lv och andra som det faktiskt �ger rum, kommer ofta konstn�rens beg�vning att beh�vas. Balzac t.ex. har redan gjort mycket f�r att f�rklara psykologin hos de olika klasserna i det samh�lle han levde i.[97] Vi kan ocks� l�ra en hel del av Ibsen, liksom m�nga andra. L�t oss hoppas att det med tiden kommer att framtr�da m�nga s�dana konstn�rer som � ena sidan f�rst�r "j�rnlagarna" f�r "str�ngens" r�relse och � den andra �r i st�nd att f�rst� och visa hur det p� "str�ngen" och just till f�ljd av dess r�relse v�xer fram en ideologins "livsdr�kt". Ni ska s�ga, att d�r den poetiska fantasin har kommit in kan resultatet bara bli konstn�rens griller, fantasins hugskott. Naturligtvis �r det riktigt: det kommer ocks� att ske. Och Marx visste det mycket v�l: det �r just d�rf�r han s�ger att vi noga m�ste skilja mellan en given epoks ekonomiska f�rh�llanden, som kan fastst�llas med naturvetenskaplig exakthet och epokens id�er. Mycket, v�ldigt mycket �r fortfarande outforskat p� detta omr�de. Men det �r �nnu mer som �r oklart f�r idealisterna och �nnu mer f�r eklektikerna, som aldrig har f�rst�tt inneb�rden i de sv�righeter de m�ter. De f�rest�ller sig att de alltid kan l�sa varje fr�ga med hj�lp av sin �k�nda "v�xelverkan". I verkligheten l�ser de aldrig n�gonting, utan d�ljer sig bara bakom ryggen p� de sv�righeter de m�ter. Hittills har, med Marx' ord, den konkreta m�nskliga verksamheten endast f�rklarats fr�n den idealistiska st�ndpunkten. Och vad h�nde d�? Fann idealisterna m�nga tillfredsst�llande f�rklaringar? V�ra omd�men om den m�nskliga "andens" verksamhet saknar fast grundval och p�minner en om de omd�men som de grekiska antika filosoferna f�llde om naturen: p� sin h�jd har vi genialiska hypoteser, ibland skarpsinniga antaganden, som det emellertid �r om�jligt att bekr�fta eller bevisa av brist p� en metod f�r vetenskaplig bevisning. Vissa saker uppn�ddes f�rst i de fall d� de tvingades f�rbinda samh�llspsykologin med den ekonomiska "str�ngen". Och likv�l, n�r Marx p�pekade detta och framh�ll att de f�rs�k som gjorts inte skulle l�mnas �t sitt �de och sade att vi alltid m�ste v�gledas av "str�ngen" anklagades han f�r ensidighet och inskr�nkthet! Om det finns n�gon r�ttvisa i detta, �r det endast rimligtvis den subjektive samh�llsvetaren som vet var den finns.
Ja, det g�r bra att snacka, forts�tter hr Michailovskij sarkastiskt: er nya uppt�ckt gjordes "f�r femtio �r sedan". Ja, hr Michailovskij, ungef�r d�. Och desto mer beklagligt att ni inte �nnu har f�rst�tt den. Finns det inte m�nga s�dana vetenskapliga "uppt�ckter" som gjorts f�r tiotals och hundratals �r sedan, men fortfarande f�rblir obekanta f�r miljontals "personligheter" som �r v�rdsl�sa i vetenskapens fr�gor. F�rest�ll er att ni har tr�ffat en hottentott och f�rs�ker �vertyga honom om att jorden kretsar kring solen. Hottentotten har sin egen "originella" teori, b�de om solen och om jorden. Det �r sv�rt f�r honom att �verge sin teori. Och d�rf�r b�rjar han bli sarkastisk: ni kommer till mig med era nya uppt�ckter och �nd� s�ger ni sj�lv att den �r flera hundra �r gammal! Vad visar hottentottens sarkasm? Bara att hottentotten �r en hottentott. Men detta beh�vde � andra sidan inte bevisas.
Men hr Michailovskijs sarkasm visar en hel del mer �n som skulle framg� av en hottentotts sarkasm. Den visar att v�r "sociolog" tillh�r den kategori av m�nniskor som gl�mmer sitt sl�ktskap. Hans subjektiva st�ndpunkt har �rvts fr�n Bruno Bauer, Szeliga och andra f�reg�ngare till Marx t.o.m. i kronologisk mening. F�ljaktligen �r hr Michailovskijs "uppt�ckt" i varje fall en smula �ldre �n v�r, �ven kronologiskt, medan den till sitt inre inneh�ll �r den betydligt �ldre, ty Bruno Bauers historiska idealism var en �terg�ng till de �sikter som det f�reg�ende �rhundradets materialister hyste.[155*]
Hr Michailovskij �r mycket bekymrad d�rf�r att "amerikanen Morgans bok om 'det antika samh�llet' utkom m�nga �r efter att Marx och Engels hade lagt fram den ekonomiska materialismens grundprinciper[99] och helt oberoende av dem." Till detta ska vi anm�rka:
F�rst och fr�mst �r inte Morgans bok "oberoende" av den s.k. ekonomiska materialismen av det enkla sk�let att Morgan sj�lv ansluter sig till den, vilket Michailovskij l�tt kan konstatera genom att l�sa den bok till vilken han h�nvisar. F�rvisso kom Morgan fram till den ekonomiska materialismens st�ndpunkt oberoende av Marx och Engels, men det �r s� mycket b�ttre f�r deras teori.
Vari ligger f�r det andra felet, om Marx' och Engels' teori "m�nga �r senare" bekr�ftades av Morgans uppt�ckter? Vi �r �vertygade om att det fortfarande kommer att ske m�nga uppt�ckter som ska bekr�fta denna teori. F�r hr Michailovskijs del �r vi � andra sidan �vertygade om motsatsen: inte en enda uppt�ckt kommer att r�ttf�rdiga den "subjektiva" st�ndpunkten, vare sig inom fem eller fem tusen �r.
I ett av Engels' f�rord[100] har hr Michailovskij erfarit att de kunskaper som f�rfattaren till Den arbetande klassens l�ge i England liksom dennes v�n Marx hade p� 1840-talet om den ekonomiska historien var "otillr�ckliga" (uttrycket �r Engels'). Hr Michailovskij �r �ver sig av triumf: ni ser sj�lva att "den ekonomiska materialismens" teori som skapades just p� 1840-talet, byggdes p� en otillr�cklig grundval. Detta �r en slutsats v�rdig en beg�vad grabb i fj�rde klass. En vuxen m�nniska skulle f�rst� att i sin till�mpning p� vetenskapen liksom p� allt annat m�ste uttrycken "stor", "liten", "tillr�cklig" och "otillr�cklig" tas i sin relativa mening. Sedan den nya historieteorins grundprinciper hade formulerats fortsatte Marx och Engels att leva i flera �rtionden. De studerade ivrigt den ekonomiska historien och uppn�dde stora framg�ngar p� detta omr�de, vilket �r s�rskilt l�tt att f�rst� med h�nsyn till deras stora kapacitet. Till f�ljd av deras framg�ngar m�ste deras tidigare insikter ha f�refallit dem "otillr�ckliga"; men detta bevisar alls icke att deras teori var ogrundad. Darwins bok om arternas uppkomst publicerades 1859. Man kan med s�kerhet s�ga, att Darwin tio �r senare redan ans�g att den kunskap han �gde n�r hans bok utgavs var otillr�cklig. Men vad spelar det f�r roll?
Hr Michailovskij uppvisar alls icke s� litet ironi �ven i fr�ga om att "f�r den teori som gjorde anspr�k p� att kasta ljus �ver v�rldshistorien, f�rblev fyrtio �r efter den hade formulerats" (d.v.s. uppenbarligen fram till utgivningen av Morgans bok) "det antika Grekland och den tyska historien ett ol�st problem."[156*] Denna ironi grundar sig endast p� ett "missf�rst�nd".
Att klasskampen l�g under den grekiska och romerska historien kunde inte annat �n vara bekant f�r Marx och Engels vid slutet av 1840-talet, om s� bara av det enkla sk�let att det redan varit bekant f�r grekiska och romerska f�rfattare. L�s Thukydides, Xenofon, Aristoteles, l�s de romerska historikerna, t.o.m. Livius, som i sin framst�llning av h�ndelserna f�r �vrigt alltf�r ofta �verg�r till en "subjektiv" st�ndpunkt - och hos var och en av dem ska man finna en best�md bekr�ftelse p� att ekonomiska f�rh�llanden och den kamp mellan klasserna som dessa framkallade var grundvalen f�r de d�tida samh�llenas inre historia. Denna �vertygelse tog hos dem formen av ett enkelt angivande av ett enkelt, v�lk�nt vardagsfaktum: �ven om det hos Polybios finns n�gonting som till sin natur �r en historiefilosofi, som grundar sig p� denna insikt. Hur som helst ins�gs detta faktum av alla och tror verkligen hr Michailovskij att Marx och Engels "inte hade l�st de antika f�rfattarna"? Vad som f�rblev ol�sta problem f�r Marx och Engels liksom f�r alla vetenskapsm�n g�llde formerna f�r det f�rhistoriska livet i Grekland och Rom och bland de tyska stammarna (vilket hr Michailovskij sj�lv s�ger p� ett annat st�lle). Dessa var de fr�gor som besvarades av Morgans bok. Men inbillar sig v�r f�rfattare p� n�got s�tt att det inte fanns n�gon ol�st fr�ga i biologin f�r Darwin vid den tidpunkt d� han skrev sin bok?
"Kategorin n�dv�ndighet", forts�tter hr Michailovskij, "�r s� allm�n och otvivelaktig att den omfattar till och med de mest fantastiska f�rhoppningar och de mest f�rnuftsl�sa meningar, vilka den uppenbarligen har frammanats f�r att bek�mpa. Fr�n dess st�ndpunkt �r hoppet att genombryta en mur med pannan inte idioti utan n�dv�ndighet, precis som Quasimodo inte var en puckelrygg utan n�dv�ndig; Kain och Judas var inte skadeg�rare utan n�dv�ndighet. Kort sagt, om vi l�ter oss v�gledas i det praktiska livet endast av n�dv�ndigheten, hamnar vi i n�got slags fantastisk, gr�nsl�s rymd d�r det inte finns n�gra id�er och ting, inga fenomen, utan bara om�rkliga skuggor av id�er och ting."[157*]
Alldeles riktigt, hr Michailovskij: �ven deformationer av alla slag representerar lika mycket en produkt av n�dv�ndigheten som den mest normala f�reteelse, �ven om det av detta inte alls f�ljer att Judas inte var en kriminell, eftersom det �r vanvettigt att st�lla begreppet "kriminell" mot begreppet "n�dv�ndighet". Men om ni, min k�re herre, efterstr�var att bli en hj�lte, (och varje subjektiv t�nkare �r hj�lte s� att s�ga till professionen), f�rs�k att bevisa att ni inte �r en "tokig" hj�lte, att era "f�rhoppningar" inte �r "fantastiska", att era "meningar" inte �r "f�rnuftsl�sa", att ni inte �r en "Quasimodo" i t�nkandet, att ni inte manar massan att "bryta ned en mur med pannan". F�r att bevisa allt detta �r det n�dv�ndigt f�r er att v�nda er till kategorin n�dv�ndighet: men ni vet inte hur ni ska f�rfara med den, er subjektiva st�ndpunkt utesluter sj�lva m�jligheten f�r er att anv�nda den. Till f�ljd av denna "kategori" blir verkligheten f�r er skuggornas rike. Men det �r just h�r som ni r�kar in i en �terv�ndsgr�nd, det �r vid denna punkt som ni undertecknar ert testimonium paupertatis f�r er "sociologi", det �r just d�r ni b�rjar h�vda att "kategorin n�dv�ndighet" inte bevisar n�gonting, d�rf�r att den skulle bevisa f�r mycket. Ett bevis p� teoretisk fattigdom �r det enda dokument ni f�rser era anh�ngare med, som letar efter ett b�ttre alternativ. Det �r inte s�rskilt mycket, hr Michailovskij!
En mes menar sig vara en dj�rv f�gel och i den egenskapen skulle den inte ens dra sig f�r att s�tta eld p� havet.[101] N�r den manas att f�rklara p� vilka fysiska eller kemiska lagar den bygger sin plan att s�tta eld p� havet, hamnar den i sv�righeter och f�r att p� n�got s�tt komma fr�n dem, b�rjar den muttra med en sorgmodig och knappt h�rbar viskning att lagar endast �r ett s�tt att resonera, men i verkligheten f�rklarar inte lagarna n�gonting, varf�r man inte kan bygga n�gra planer p� dem; att man m�ste hoppas p� en gynnsam tillf�llighet, eftersom det l�nge har varit k�nt att man ocks� kan skjuta med en k�pp om det kniper; men att allm�nt talat la raison finit toujours par avoir raison. Vilken tankl�s och obehaglig f�gel!
L�t oss j�mf�ra denna mesens otydliga stammande med Marx' dj�rva, f�rv�nansv�rt harmoniska historiefilosofi.
V�ra m�nskliga f�rf�der var, som alla andra djur, helt underkastade naturen. All deras utveckling bestod i den absolut omedvetna utveckling som betingades av anpassningen till milj�n genom det naturliga urvalet i kampen f�r tillvaron. Detta var den fysiska n�dv�ndighetens m�rka rike. Vid denna tid br�t inte medvetenhetens och d�rmed frihetens gryning in. Men fysisk n�dv�ndighet f�rde m�nniskan till ett utvecklingsstadium, vid vilket hon s� sm�ningom b�rjade avskilja sig fr�n den �vriga djurriket. Hon blev ett redskapstillverkande djur. Redskapet �r ett organ med vars hj�lp m�nniskan bearbetar naturen f�r att uppn� sina m�l. Det �r ett organ som underkastar n�dv�ndigheten under det m�nskliga medvetandet, om �n till en b�rjan bara i mycket liten utstr�ckning och st�tvis, om man kan s�ga s�. Graden av produktivkrafternas utveckling best�mmer omfattningen av m�nniskans dominans �ver naturen.
Produktivkrafternas utveckling best�ms sj�lva av egenskaperna hos den geografiska milj� som omger m�nniskan. P� s� s�tt tillhandah�ller naturen sj�lv medlen �t m�nniskan f�r sin egen underkastelse.
Men m�nniskan k�mpar inte ensam mot naturen: kampen mot den f�rs - f�r att anv�nda Marx' uttryck - av den sociala m�nniskan (der Gesellschaftsmensch), d.v.s. en mer eller mindre omfattande social f�rbindelse. Den sociala m�nniskans k�nnetecken best�ms vid varje given tidpunkt av niv�n p� produktivkrafternas utveckling, ty hela strukturen av den sociala f�rbindelsen beror av dessa produktivkrafters utvecklingsniv�. Vidare best�ms denna struktur p� l�ng sikt av den geografiska milj�ns k�nnetecken, som erbjuder m�nniskorna en st�rre eller mindre m�jlighet att utveckla sina produktivkrafter. Men s� snart best�mda samh�lleliga f�rh�llanden har uppkommit, �ger deras vidare utveckling rum enligt deras egna inre lagar, vars verksamhet p�skyndar eller h�mmar produktivkrafternas utveckling som betingar m�nniskans historiska fram�tskridande. M�nniskan beroende av den geografiska milj�n omvandlas fr�n ett direkt till ett indirekt f�rh�llande. Den geografiska milj�n p�verkar m�nniskan via den sociala. Men till f�ljd av detta blir f�rh�llandet mellan m�nniskan och den geografiska milj�n ytterst f�r�nderligt. Vid varje nytt stadium i produktivkrafternas utveckling visar det sig vara annorlunda �n det var tidigare. Den geografiska milj�n p�verkade britterna p� ett helt annat s�tt p� Caesars tid �n den nu p�verkar inv�narna i Storbritannien. Det �r s� den moderna dialektiska materialismen l�ser den mots�gelse som upplysningsf�rfattarna p� 1700-talet inte kunde l�sa.[158*]
Den sociala milj�ns utveckling �r underkastad dess egna lagar. Detta betyder att dess k�nnetecken lika lite beror av m�nniskans vilja och medvetenhet som den geografiska milj�n. M�nniskans produktiva bearbetning av naturen ger upphov till en ny form av beroende f�r m�nniskan, en ny form f�r hennes slaveri: ekonomisk n�dv�ndighet. Och ju mer m�nniskan beh�rskar naturen, ju mer hennes produktiva f�rm�ga utvecklas, desto stabilare blir detta nya slaveri: med produktivkrafternas utveckling blir de �msesidiga f�rh�llandena mellan m�nniskor i den samh�lleliga produktionsprocessen allt mer sammansatta; i denna process' f�rlopp glider kontrollen dem ur h�nderna, producenten visar sig vara slav under sin egen skapelse (som ett exempel den kapitalistiska produktionsanarkin).
Men precis som den natur som omger m�nniskan f�rst gav henne m�jlighet att utveckla sina produktivkrafter och f�ljaktligen gradvis befria sig fr�n naturens ok - p� samma vis f�r produktionsf�rh�llandena, sociala f�rh�llanden, genom sin egen logik m�nniskan att inse orsakerna till sin f�rslavning genom den ekonomiska n�dv�ndigheten. Detta erbjuder en m�jlighet till en ny och slutgiltig triumf f�r medvetandet �ver n�dv�ndigheten, f�r f�rnuftet �ver den blint verkande lagen.
Efter att ha insett att orsaken till f�rslavningen under den egna skapelsen ligger i produktionens anarki, organiserar producenten ("den sociala m�nniskan") denna produktion och underkastar den d�rmed sin vilja. D�rvid upph�r n�dv�ndighetens rike och frihetens styre tar vid, som i sig visar sig vara n�dv�ndighet. Den m�nskliga f�rhistorien �r slut, historien b�rjar.[159*]
P� s� vis efterstr�var den dialektiska materialismen inte endast att, som dess motst�ndare tillskriver den, �vertyga m�nniskan att det �r absurt att revoltera mot ekonomisk n�dv�ndighet, utan �r den f�rsta att visa fram hur man ska �vervinna denna. P� s� vis elimineras den oundvikligt fatalistiska karakt�r som utm�rker den metafysiska materialismen. Och p� exakt samma s�tt elimineras varje grundval f�r den pessimism till vilken, som vi sett, ett konsekvent idealistiskt t�nkande med n�dv�ndighet leder. Den enskilda personen �r endast skummet p� v�gkammen, m�nniskor �r underkastade en j�rnlag som endast kan uppt�ckas, men som inte kan underordnas den m�nskliga viljan, sade Georg B�chner. Nej, svarar Marx: n�r vi v�l uppt�ckt denna j�rnlag blir det v�r sak att kasta av dess ok, det blir v�r sak att g�ra n�dv�ndigheten till f�rnuftets lydiga slav.
Jag �r en mask, s�ger idealisten. Jag �r en mask, emedan jag �r okunnig svarar den dialektiska materialisten: men jag blir en gud, n�r jag vet. Tantum possumus, quantum scismus!
Och det �r just denna teori, som f�r f�rsta g�ngen st�llde det m�nskliga f�rnuftets r�ttigheter p� en fast grund, som f�rst b�rjade unders�ka f�rnuftet, inte som en tillf�llighetens leksak, utan som en stor och o�vervinnelig kraft, vilken �r f�rem�let f�r deras revolt - i namn av just samma f�rnufts r�ttigheter som det s�gs trampa under f�tterna, i namn av ideal som det s�gs f�rakta! Och denna teori v�gar de anklaga f�r apati, f�r att efterstr�va en underkastelse under milj�n och n�rmast st�lla sig in hos sin omgivning som Molchalin st�llde sig in hos alla sina �verordnade! F�rvisso kan man s�ga att det h�r �r fr�gan om att klandra n�gon annan f�r egna fel.
Den dialektiska materialismen[160*] s�ger att det m�nskliga f�rnuftet inte kan vara historiens demiurg, eftersom det sj�lv �r en produkt av historien. Men s� snart denna produkt har framtr�tt, f�r den inte - och kan inte till f�ljd av sin natur - underkasta sig det sakernas tillst�nd som �r ett historiskt arv. Det efterstr�var med n�dv�ndighet att omvandla denna verklighet som det vill ha den, att g�ra den f�rnuftig.
Den dialektiska materialismen s�ger med Goethes Faust:
Im Anfang war die Tat!
Verksamheten (m�nniskornas lagbundna aktivitet i den samh�lleliga produktionsprocessen) f�rklarar f�r den dialektiska materialisten f�rnuftets historiska utveckling hos samh�llsm�nniskan.[161*] All hennes praktiska filosofi begr�nsar sig vidare till denna verksamhet. Den dialektiska materialismen �r praktikens filosofi.
N�r den subjektive t�nkaren s�ger "mitt ideal" s�ger han d�rmed: den blinda n�dv�ndighetens triumf. Den subjektive t�nkaren �r ur st�nd att grunda sina ideal p� den faktiska utvecklingsprocessen; och d�rf�r b�rjar omedelbart utanf�r v�ggarna till hans lilla "ideella" tr�dg�rd slumpens gr�nsl�sa omr�de - och f�ljaktligen den blinda n�dv�ndighetens. Den dialektiska materialismen pekar ut de metoder med vars hj�lp hela detta gr�nsl�sa omr�de kan omvandlas till en blomstrande "ideell" tr�dg�rd. Den till�gger bara att medlen f�r omvandlingen ligger nedgr�vda i centrum p� detta omr�de, att man endast beh�ver uppt�cka och bli i st�nd att anv�nda dem.
I olikhet med subjektivismen begr�nsar inte den dialektiska materialismen det m�nskliga f�rnuftets r�ttigheter. Den vet att f�rnuftets r�ttigheter �r lika gr�nsl�sa och obegr�nsade som dess f�rm�ga. Den s�ger att allt som �r f�rnuftigt i den m�nskliga hj�rnan, d.v.s. allt som representerar den sanna verkligheten och inte en illusion, kommer otvivelaktigt att f�rvandlas till verklighet och kommer otvivelaktigt att tillf�ra det sin egen andel av f�rnuft.
Av detta kan man se vilken roll den enskilde spelar i historien, som de dialektiska materialisterna ser saken. L�ngtifr�n att reducera denna roll till noll, st�ller de den enskilde inf�r en uppgift som - f�r att anv�nda en vanlig fast oriktig beteckning - man m�ste erk�nna som fullst�ndigt och uteslutande idealistisk. Eftersom det m�nskliga f�rnuftet kan triumfera �ver den blinda n�dv�ndigheten, endast genom att bli medvetet om den senares s�rskilda inre lagar, endast genom att sl� den med dess egna vapen, blir uppgiften att utveckla kunskapen, att utveckla det m�nskliga medvetandet den st�rsta och �dlaste uppgift f�r den t�nkande m�nniskan. "Licht, mehr Licht!"[103] - detta �r vad som beh�vs mest av allt.
Det har f�r l�nge sedan sagts att ingen t�nder ett ljus f�r att s�tta det under en sk�ppa. Den dialektiske materialisten till�gger d�rf�r att man inte f�r l�mna ljuset kvar i "den intellektuelles" studiekammare. S� l�nge det finns "hj�ltar" som inbillar sig att de bara beh�ver upplysa sig sj�lva f�r att kunna leda massan vart de finner f�r gott och likt lera kn�da den till vad de �nskar, blir f�rnuftets rike bara en sk�n fras eller en �del dr�m. Det b�rjar nalkas med sjumilasteg, f�rst n�r "massan" sj�lv blir den historiska verksamhetens hj�lte och n�r det hos denna f�rgl�sa "massa" utvecklas en d�rtill svarande medvetenhet om den egna rollen. Utveckla den m�nskliga medvetenheten, sade vi. Utveckla producenternas sj�lvmedvetande, till�gger vi nu. Den subjektiva filosofin tycks oss skadlig, just d�rf�r att den h�mmar intelligentian att hj�lpa till med att utveckla detta sj�lvmedvetande, st�ller hj�ltar mot massan och inbillar sig att massan inte �r mer �n en samling nollor, som kan f� betydelse endast som en f�ljd av idealen hos den hj�lte som leder den.
Finns det bara ett tr�sk finns det dj�vlar i �verfl�d, s�ger det folkliga ordst�vet p� sitt grova s�tt. Finns det bara hj�ltar, finns det en massa �t dem, s�ger subjektivisterna; och vi �r dessa hj�ltar, vi, den subjektiva intelligentian. P� detta svarar vi: att som ni g�r st�lla hj�ltar mot massan �r inbillning och d�rf�r sj�lvbedr�geri. Och ni kommer att f�rbli rena ... pratmakare, tills ni f�rst�r att f�r era egna ideals triumf m�ste ni f�rinta sj�lva m�jligheten till detta motsatsf�rh�llande, ni m�ste hos massan v�cka den heroiska medvetenheten om sig sj�lv.[162*]
T�nkandet styr v�rlden, sade de franska materialisterna; vi �r t�nkandets representanter, varf�r vi �r de som skapar historien: vi �r hj�ltarna och det �terst�r f�r massan endast att f�lja oss.
Denna tr�nghet i uppfattningen motsvarade de franska upplysningsf�rfattarnas s�regna st�llning. De var representanter f�r bourgeoisin.
Den moderna dialektiska materialismen str�var efter att avskaffa klasserna. Den framtr�dde i sj�lva verket vid en tidpunkt d� uppgiften att avskaffa klasserna blev historiskt n�dv�ndig att l�sa. D�rf�r v�nder den sig till producenterna, som kommer att bli hj�ltarna i den historiska period som ligger omedelbart framf�r oss. D�rf�r �ger f�r f�rsta g�ngen n�got rum alltsedan v�rlden blev till och jorden b�rjade kretsa kring solen, n�mligen ett samg�ende mellan vetenskap och arbetare: vetenskapen skyndar till den arbetande massans hj�lp och den arbetande massan f�rlitar sig p� vetenskapens slutsatser i sin medvetna r�relse.
Om allt detta endast �r metafysik, vet vi verkligen inte vad v�ra motst�ndare menar med metafysik.
"Men allt ni s�ger, r�r sig uteslutande p� profetiornas omr�de. Allt �r gissningar, vilket antar en n�gorlunda systematisk form, endast till f�ljd av den hegelianska dialektikens knep. D�rf�r kallar vi er metafysiker", svarar subjektivisterna.
Vi har redan visat att det endast �r m�jligt att dra in "triaden" i v�r diskussion, om man inte har det minsta begrepp om den. Vi har visat att den hos Hegel sj�lv aldrig spelade rollen av argument och att den alls icke var ett framtr�dande k�nnetecken f�r hans filosofi. Vi har ocks� visat, v�gar vi s�ga, att det inte �r h�nvisningar till triaden, utan en vetenskaplig unders�kning av den historiska processen som utg�r den historiska materialismens styrka. D�rf�r beh�ver vi inte l�ngre f�sta n�got som helst avseende vid detta svar. Men vi tror att det inte �r helt bortkastad m�da f�r l�saren att erinra sig f�ljande intressanta faktum fr�n den ryska litteraturens historia p� 1870-talet.
D� hr Sjukovskij[104] unders�kte Kapitalet, anm�rkte han att f�rfattaren i sina gissningar, som folk s�ger nuf�rtiden, endast baserar sig p� "formella" h�nsyn och att hans diskussion endast �r en omedveten lek med begrepp. Detta �r vad framlidne N. Sieber svarade p� den anklagelsen:
"Vi f�rblir �vertygade om att unders�kningen av det materiella problemet �verallt hos Marx f�reg�r den formella sidan av hans arbete. Vi tror att om hr Sjukovskij hade l�st Marx' bok mera uppm�rksamt och utan f�rutfattade meningar, skulle han sj�lv medge den saken. Han skulle d� otvivelaktigt ha insett, att det var just genom att unders�ka de materiella f�rh�llandena under den kapitalistiska utvecklingsperiod som vi lever i som f�rfattaren till Kapitalet visar att m�nskligheten endast st�ller sig s�dana uppgifter som den kan l�sa. Marx leder steg f�r steg sina l�sare genom den kapitalistiska produktionens labyrint och efter att ha analyserat alla dess best�ndsdelar, f�r han oss att inse dess tempor�ra karakt�r. "[163*]
"L�t oss ta ... fabriksindustrin", forts�tter N. Sieber, "med dess oavbrutna f�r�ndringar fr�n arbetare till arbetare vid alla operationer, med dess feberaktiga r�relse som n�stan varje dag kastar arbetare fr�n en fabrik till en annan. Utg�r inte dess materiella f�rh�llanden ett f�rberedande stadium f�r nya former av samh�llelig ordning, f�r social samverkan? Visar inte verkan av de periodiskt upprepade ekonomiska kriserna i samma riktning? Tenderar inte marknadernas begr�nsning, f�rkortningen av arbetsdagen, de olika l�ndernas stridigheter p� den allm�nna marknaden och det stora kapitalets seger �ver kapital av obetydlig storlek mot samma m�l? ..."
Sedan han ocks� p�pekat den otroligt snabba tillv�xten av produktivkrafterna i kapitalismens utvecklingsprocess, forts�tter N. Sieber:
"Eller �r allt detta inte materiella, utan rent formella omvandlingar?... �r det inte en reell mots�ttning i den kapitalistiska produktionsprocessen att den periodiskt �verfl�dar v�rldsmarknaden med varor och tvingar miljoner att sv�lta vid en tidpunkt d� det finns alltf�r m�nga konsumtionsvaror? ... �r det vidare inte en verklig mots�gelse under kapitalismen - en som i f�rbig�ende sagt kapital�garna sj�lva �ppet medger - att den frist�ller stora antal fr�n arbete, medan den samtidigt beklagar bristen p� arbetare? �r det inte en verklig mots�gelse att medlen f�r att minska det fysiska arbetet, s�som mekaniska och andra innovationer och f�rb�ttringar, genom kapitalismen f�rvandlas till medel f�r att f�rl�nga arbetsdagen? �r det inte en verklig mots�gelse att medan kapitalismen utropar egendomens of�rytterlighet, ber�var den majoriteten av b�nder deras jord och h�ller nere den stora befolkningsmajoriteten p� n�dtorftens niv�? �r allt detta, och mycket annat, bara metafysik, s�dant som inte finns i verkligheten? Men det �r tillr�ckligt att l�sa vilket nummer som helst av den engelska Economist f�r att omedelbart �vertyga sig om motsatsen. D�rf�r beh�ver den som utforskar dagens ekonomiska och sociala f�rh�llanden inte konstlat anpassa den kapitalistiska produktionen till f�rutfattade formella och dialektiska mots�gelser: han har s� m�nga verkliga mots�ttningar att ta upp att det r�cker hela livet."
Siebers svar, som var �vertygande till sitt inneh�ll, var milt i formen. Helt annorlunda var karakt�ren av det svar till samme hr Sjukovskij som gavs av hr Michailov.
V�r v�rdiga subjektivist uppfattar �n i dag det arbete som han d� f�rsvarade ytterst "inskr�nkt", f�r att inte s�ga ensidigt och f�rs�ker t.o.m. �vertyga andra om att hans ensidiga f�rst�else �r den riktiga uppfattningen av boken. Naturligtvis kunde inte en s�dan person bli en p�litlig f�rsvarare av Kapitalet; och hans svar var d�rf�r fullt av barnsliga enskildheter. H�r �r som exempel en av dem. Anklagelsen mot Marx f�r formalism och f�r att missbruka den hegelianska dialektiken underst�ddes av hr Sjukovskij med bl.a. ett citat fr�n ett avsnitt i f�rordet till Zur Kritik der Politischen �konomie. Hr Michailovskij fann att Marx' motst�ndare "riktigt s�g en �terspegling av den hegelianska filosofin" i detta f�rord och att "om Marx endast hade skrivit detta f�rord till 'Zur Kritik', skulle hr Sjukovskij ha haft helt r�tt",[164*] d.v.s. det skulle ha varit bevisat att Marx bara var formalist och hegelian. H�r missade hr Michailovskij s� framg�ngsrikt m�let och "utt�mde" i s�dan grad sj�lva m�jligheten att tr�ffa m�let att man med eller mot sin vilja fr�gar sig om v�r d� f�rhoppningsfulle unge f�rfattare l�st det f�rord han citerade?[165*] Man kan h�nvisa till flera andra liknande egendomligheter (en av dem ska vi n�mna l�ngre fram): men det �r h�r inte fr�gan om den saken. Hur illa �n hr Michailovskij f�rstod Marx, s�g han icke desto mindre omedelbart att hr Sjukovskij hade "pratat strunt" om "formalism"; och han hade icke mindre insett, att ett dylikt strunt �r den enkla produkten av enfald.
"Om Marx hade sagt", anm�rkte hr Michailovskij med r�tta, "att det moderna samh�llets utvecklingslag �r s�dan att den sj�lv spontant negerar sitt f�reg�ende tillst�nd och d�refter negerar denna negation f�r att f�rena mots�gelserna i de passerade stadierna i enheten mellan privat och gemensam egendom: om han sagt detta och bara detta (om �n p� m�nga sidor) skulle han ha varit en renodlad hegelian som uppt�ckte lagar i djupet av sin ande och tillgrep principer som var rent formella, d.v.s. oberoende av inneh�llet. Men var och en som l�st Kapitalet vet att han sade mer �n detta."
Med hr Michailovskijs ord kan den hegelianska formeln lika l�tt avl�gsnas fr�n det ekonomiska inneh�ll som Marx skulle ha tvingat in det i, som en handske fr�n handen eller en hatt fr�n huvudet.
"Vad g�ller de ekonomiska utvecklingsstadier som passerats, kan det knappast r�da n�gra tvivel ... Precis lika otvivelaktig �r processens fortsatta f�rlopp: den gradvis fortskridande koncentrationen av produktionsmedel i ett f�rre antal h�nder. Vad betr�ffar framtiden kan det naturligtvis r�da tvivel. Marx anser att eftersom kapitalets koncentration �tf�ljs av arbetets f�rsamh�lleligande, kommer det senare att utg�ra den ekonomiska och moraliska basen" (hur kan arbetets f�rsamh�lleligande "utg�ra" den moraliska basen? Och vad ska man s�ga om "formernas sj�lvutveckling"? - G. P.) "p� vilken den r�ttsliga och politiska ordningen kommer att v�xa fram. Hr Sjukovskij var i sin fulla r�tt att kalla detta gissningar, men hade ingen r�tt" (moralisk r�tt, f�r man f�rmoda - G. P.) "att med fullst�ndig tystnad f�rbig� den betydelse som Marx tillm�tte f�rsamh�lleligandet."[166*]
"Hela Kapitalet", anm�rker hr Michailovskij med r�tta, "�gnas studiet av hur en samh�llsform, s� snart den uppkommit, forts�tter att utvecklas, sk�rper sina typiska s�rdrag, underkastar sig och assimilerar" (?) "uppt�ckter, uppfinningar, f�rb�ttringar av produktionsmedlen, nya marknader, vetenskapen sj�lv, tvingar dem att arbeta f�r sig och hur slutligen den givna formen blir ur st�nd att motst� de materiella f�rh�llandenas fortsatta f�r�ndring."[167*]
Hos Marx �r "det just precis analysen av f�rh�llandena mellan samh�llsformen" (d.v.s. kapitalismen, hr Michailovskij, eller hur? - G. P.) "och de materiella villkoren f�r dess existens" (d.v.s. de produktivkrafter som g�r den kapitalistiska produktionsformen alltmer instabil, eller hur, hr Michailovskij? - G. P.) "som alltid kommer att st� som ett monument �ver f�rfattarens logiska system och stora bildning. Hr Sjukovskij har det moraliska modet att h�vda att det �r denna fr�ga som Marx undviker. Det finns inget mer man kan g�ra h�r. Det �terst�r bara att med f�rv�ning iakttaga kritikerns vidare f�rbryllande �vningar n�r han utf�r sina krumbukter till allm�nhetens f�rn�jelse, d�r en del otvivelaktigt kommer att p� en g�ng f�rst� vilken dj�rv akrobat som upptr�der inf�r dem, medan en annan del till �ventyrs kan inl�gga en helt annan betydelse i detta f�rbluffande sk�despel."[168*]
Summa summarum: om hr Sjukovskij anklagade Marx f�r formalism utgjorde denna anklagelse, f�r att tala med hr Michailovskij, "en stor l�gn som var sammansatt av en rad sm�".
Ett allvarligt omd�me, men alldeles r�ttvist. Och om det var r�ttvist i f�rh�llande till hr Sjukovskij, �r det �ven r�ttvist i f�rh�llande till alla dem som nu upprepar att Marx' "gissningar" endast grundar sig p� den hegelianska triaden. Och om detta omd�me �r r�ttvist med avseende p� alla s�dana ... ha d� godheten att l�sa f�ljande utdrag:
"Han (Marx) fyllde i en s�dan utstr�ckning det tomma dialektiska schemat med ett faktainneh�ll att det skulle kunna avl�gsnas fr�n detta inneh�ll som ett lock fr�n en kopp utan att f�r�ndra n�gonting, utan att �stadkomma n�gon skada utom p� en enda punkt - f�rvisso av stor betydelse. Vad n�mligen g�ller framtiden �r samh�llets 'immanenta' lagar endast formulerade dialektiskt. F�r den ortodoxe hegelianen �r det tillr�ckligt att s�ga att 'negationen' m�ste f�ljas av 'negationens negation'; men de som inte �r invigda i den hegelianska visdomen kan inte l�ta sig n�ja med detta, ty f�r dem �r inte den dialektiska h�rledningen ett bevis och en icke-hegelian som trott p� det m�ste inse att han endast trott och inte varit �vertygad av det."[169*]
Hr Michailovskij har uttalat sin egen dom.
Hr Michailovskij vet sj�lv att han nu upprepar hr Y. Sjukovskijs ord betr�ffande den "formella karakt�ren" av Marx' argument till f�rm�n f�r hans "gissningar". Han har inte gl�mt sin artikel "Karl Marx rannsakas av hr Y. Sjukovskij" och fruktar t.o.m. att hans l�sare ska erinra sig den i n�got ol�mpligt �gonblick. D�rf�r b�rjar han med att f� det att se ut som om han nu s�ger samma sak som han sade p� 1870-talet. I detta syfte upprepar han att "det dialektiska schemat" kan avl�gsnas "som ett lock" o.s.v. Sedan f�ljer det "endast en punkt" p� vilken hr Michailovskij, l�saren ovetande, �r fullst�ndigt �verens med hr Y. Sjukovskij. Men denna "enda punkt" �r samma punkt "av stor betydelse" som tj�nade som argument f�r att avsl�ja hr Sjukovskij som "en akrobat".
1877 sade hr Michaiovskij att Marx ocks� i f�rh�llande till framtiden, d.v.s. just precis i f�rh�llande till "en punkt av stor betydelse", inte begr�nsade sig till en h�nvisning till Hegel. Nu tycks det p� hr Michailovskij som om han verkligen begr�nsade sig till detta. 1877 sade hr Michailovskij att Marx med f�rv�nansv�rd "logisk kraft", med "stor bildning" visade hur "den givna formen" (d.v.s. kapitalismen) "blir ur st�nd att motst�" ytterligare f�r�ndringar i "de materiella f�rh�llandena" f�r dess existens. Det h�nf�rde sig precis till "en punkt av stor betydelse". Nu har hr Michailovskij gl�mt hur �vertygande det var som Marx sade om denna punkt och hur mycket logisk styrka och stor l�rdom han hade uppvisat d� han gjorde det. 1877 undrade hr Michailovskij �ver "det moraliska mod" som hr Sjukovskij hade visat d� han med tystnad f�rbigick det faktum att Marx, som en bekr�ftelse p� sina gissningar, hade h�nvisat till arbetets f�rsamh�lleligande som redan �gde rum i det kapitalistiska samh�llet. Ocks� detta hade att g�ra med "en punkt av stor betydelse". I dag f�rs�krar hr Michailovskij sina l�sare att Marx p� denna punkt gissade "rent dialektiskt". 1877 visste "var och en som l�st Kapitalet" att Marx "sade mer �n detta". Nu visar det sig att han sade "endast detta" och att hans anh�ngares �vertygelse vad betr�ffar framtiden uteslutande h�nger p� "en tredelad hegeliansk kedja".[170*] Herregud, vilken v�ndning!
Hr Michailovskij har uttalat sin egen dom och han vet att han har gjort det.
Men vad gjorde att hr Michailovskij hamnade under det h�nsynsl�sa omd�me som han sj�lv uttalat? K�nde denne man som en g�ng i tiden s� passionerat avsl�jade litter�ra "akrobater" p� sin �lders h�st sj�lv en dragning till "de akrobatiska konsterna"? �r s�dana f�rvandlingar verkligen m�jliga? Ack, k�re l�sare, alla f�rvandlingar �r m�jliga! Och hos m�nniskor d�r s�dana f�rvandlingar intr�ffar �r det p� sin plats med det starkaste f�rd�mande. Det �r inte vi som ska r�ttf�rdiga dem. Men ocks� de b�r behandlas som m�nskliga varelser, som folk s�ger. Kom ih�g de djupt m�nskliga ord som f�rfattaren till Kommentarer till Mill f�llde: n�r en m�nniska uppf�r sig illa, �r det ofta inte s� mycket hennes fel som hennes olycka. Kom ih�g vad samme f�rfattare sade om N. A. Polevois litter�ra verksamhet:
"N. A. Polevoi var en anh�ngare till Cousin, som han ans�g vara den som l�st alla g�tor och v�rldens st�rste filosof ... Cousins anh�ngare kunde inte f�rlika sig med den hegelska filosofin och n�r den hegelianska filosofin tr�ngde in i den ryska litteraturen, visade sig Cousins l�rjungar vara efterblivna m�nniskor; och det l�g inget brottsligt f�r deras del i det faktum att de f�rsvarade sina �vertygelser och ans�g det idiotiskt som sades av m�nniskor som hade �verflyglat dem i intellektuellt fram�tskridande. Man kan inte anklaga en m�nniska d�rf�r att andra som �r utrustade med st�rre krafter och beslutsamhet har hunnit l�ngre �n henne. De har r�tt, d�rf�r att de st�r n�rmare sanningen, men det �r inte hennes fel: hon misstar sig endast."[171*]
Hr Michailovskij har hela sitt liv varit eklektiker. Han kunde inte f�rlika sig med Marx' historiefilosofi genom sitt medvetandes sj�lva karakt�r, genom hela karakt�ren av sin f�reg�ende filosofiska uppfostran - om man kan anv�nda ett s�dant uttryck i samband med hr Michailovskij. N�r Marx' id�er b�rjade tr�nga in i Ryssland f�rs�kte han till en b�rjan f�rsvara dem, men gjorde inte ens detta utan otaliga reservationer och avsev�rda "sv�righeter att f�rst�". Han trodde d� att han skulle vara i st�nd att mala ned ocks� dessa id�er i sin eklektiska kvarn och d�rigenom inf�ra en �n st�rre m�ngsidighet i sin intellektuella diet. Sedan s�g han att Marx' id�er inte alls �r passande som dekorationer f�r den mosaik som kallas eklektikerns v�rlds�sk�dning och att deras intr�ngande hotar att f�rinta den mosaik som han �lskar s� djupt. D�rf�r f�rklarade han krig mot dessa id�er. Naturligtvis visade han sig genast halka efter det intellektuella fram�tskridandet: men i verkligheten tycks det oss som om det inte �r hans fel, att han bara beg�r ett misstag.
"Men allt detta r�ttf�rdigar icke 'akrobatik' "!
Och vi f�rs�ker inte r�ttf�rdiga n�got s�dant: vi p�pekar bara de f�rmildrande omst�ndigheterna. Helt utan att sj�lv l�gga m�rke till det, har hr Michailovskij, beroende p� den ryska samh�llsteorins utveckling, r�kat in i ett l�ge, ur vilket han bara kan r�dda sig med hj�lp av "akrobatik". F�rvisso finns det en annan utv�g, men endast en m�nniska som vore fylld av �kta hj�ltemod skulle v�lja den. Denna utv�g �r att l�gga ned eklekticismens vapen.
Fram till nu har vi, d� vi har framlagt Marx' id�er, huvudsakligen unders�kt de inv�ndningar som framl�ggs mot honom ur teoretisk synvinkel. Nu �r det dags f�r oss att ocks� bekanta oss med "det praktiska f�rnuft" som �tminstone en del av hans motst�ndare visar. D� vi g�r det ska vi anv�nda oss av en j�mf�rande historisk metod. Med andra ord ska vi f�rst se hur de tyska utopisterna med sitt "praktiska f�rnuft" bem�tte Marx' id�er och ska d�refter v�nda oss till det f�rnuft v�ra k�ra och respekterade landsm�n visar.
I slutet av 1840-talet hade Marx och Engels en intressant diskussion med den v�lbekante Karl Heinzen.[105] Diskussionen fick genast en mycket skarp karakt�r. Karl Heinzen f�rs�kte att h�na ner, som man s�ger, sina motst�ndares uppfattningar och uppvisade h�rvid en skicklighet som inte p� n�got s�tt var underl�gsen hr Michailovskijs skicklighet. Marx och Engels gav naturligtvis lika gott igen.[106] Det hela passerade inte utan en hel del skarpa omd�men. Heinzen kallade Engels "en tankl�s och f�rm�ten skojare"; Marx utn�mnde Heinzen till en representant f�r "der grobianischen Literatur" och Engels kallade honom f�r "�rhundradets mest okunniga m�nniska".[107] Men vad r�rde sig diskussionen om? Vilka uppfattningar tillskrev Heinzen Marx och Engels? Det var f�ljande. Heinzen f�rs�krade sina l�sare att fr�n Marx' st�ndpunkt fanns det ingenting att g�ra i dagens Tyskland av n�gon som var fylld av goda avsikter. Enligt Marx sade Heinzen att "f�rst m�ste vi ha bourgeoisins herrav�lde, som m�ste skapa fram ett fabriksproletariat", som f�rst d�refter kommer att agera p� egen hand.[172*]
Marx och Engels "tog inte h�nsyn till det proletariat som har skapats av de trettiofyra tyska vampyrerna", d.v.s. hela det tyska folket med undantag f�r fabriksarbetarna (ordet "proletariat" p� Heinzens l�ppar inneb�r bara detta folks usla f�rh�llanden). Detta talrika proletariat hade enligt Marx' uppfattning, menade han, ingen r�tt att kr�va en b�ttre framtid, ty det bar endast "f�rtryckets m�rke, men inte fabrikens st�mpel; det m�ste t�lmodigt sv�lta och d� av hunger (hungern und verhungern) tills Tyskland har blivit England. Fabriken �r den skola som folk m�ste genomg� innan de har r�tten att b�rja f�rb�ttra sitt l�ge."[173*]
Var och en som det minsta k�nner till Tysklands historia vet nuf�rtiden hur absurda dessa Heinzens anklagelser var. Var och en k�nner till huruvida Marx och Engels blundade f�r det tyska folkets el�ndiga f�rh�llanden. Var och en vet om det var riktigt att tillskriva dem uppfattningen att det inte fanns n�got f�r en man med goda avsikter att g�ra i Tyskland tills det hade blivit England: det skulle tyckas som om dessa m�n gjorde en hel del t.o.m. utan att inv�nta en s�dan omvandling av Tyskland. Men varf�r tillskrev Heinzen dem allt detta strunt? Var det verkligen p� grund av d�liga avsikter? Nej, vi ska p� nytt s�ga att det inte var s� mycket hans fel som hans olycka. Han f�rstod helt enkelt inte Marx' och Engels' uppfattningar och d�rf�r tycktes de honom skadliga; och eftersom han passionerat �lskade sitt land f�rklarade han krig mot de uppfattningar som tycktes honom skadliga f�r hans land. Men bristen p� f�rst�else �r en d�lig v�gvisare och en mycket op�litlig hj�lpreda i en diskussion. Det �r orsaken till att Heinzen hamnade i den mest absurda position. Han var en mycket kvick m�nniska, men kvickhet utan f�rst�else kommer inte att f�ra l�ngt: och nu �r "les rieurs" inte p� hans sida.
L�saren ska medge att Heinzen m�ste ses i samma ljus som v�r helt likartade diskussion, t.ex. med hr Michailovskij. Och g�ller det endast hr Michailovskij? Upprepar inte alla som tillskriver "l�rjungarna"[174*] f�rhoppningen att tr�da i tj�nst hos Kolupajevs och Razuvajevs[108] och de �r legio - Heinzens misstag? Inte en enda av dem har kommit p� ett enda argument mot de "ekonomiska" materialisterna som inte f�rekom f�r n�stan femtio �r sedan i Heinzens diskussion. Om de representerar n�got originellt �r det endast detta - deras naiva okunnighet om hur f�ga originella de �r. De f�rs�ker hela tiden finna "nya v�gar" f�r Ryssland och till f�ljd av deras okunnighet snavar bara "den stackars ryska tanken" �ver sp�ren fr�n den europeiska tanken som �r slentrianm�ssig och f�r l�nge sedan �vergiven. Det �r egendomligt men fullt f�rst�eligt, om vi vid f�rklaringen av detta till synes egenartade fenomen till�mpar "kategorin n�dv�ndighet". Vid ett visst stadium i ett lands ekonomiska utveckling uppkommer vissa v�lmenande dumheter "n�dv�ndigtvis" i huvudet p� dess intellektuella.
Hur komisk Heinzens position i diskussionen med Marx var, framg�r av f�ljande. Han ansatte sina motst�ndare med krav p� ett detaljerat "ideal" f�r framtiden. S�g oss, sade han �t dem, hur egendomsf�rh�llandena borde organiseras enligt er uppfattning? Vilka gr�nser b�r finnas f�r privategendomen � ena sidan och den samh�lleliga egendomen � den andra. De svarade honom att samh�llets egendomsf�rh�llanden vid varje given tidpunkt best�ms av niv�n p� dess produktivkrafter och att man d�rf�r endast kan peka ut samh�llsutvecklingens allm�nna riktning men inte p� f�rhand utarbeta n�got exakt formulerat lagf�rslag. Vi kan redan s�ga att arbetets f�rsamh�lleligande som �stadkommits av den moderna industrin m�ste leda till en nationalisering av produktionsmedlen. Men man skulle inte kunna s�ga i vilken omfattning denna nationalisering skulle kunna utf�ras inom t.ex. de n�rmaste tio �ren: detta skulle bero av karakt�ren p� de �msesidiga f�rh�llandena mellan den stora och lilla industrin vid den givna tidpunkten, f�rh�llandet mellan det stora och lilla jordinnehavet o.s.v. N�, d� har ni inget ideal, sluter sig Heinzen till: ett snyggt ideal, som kommer att genomf�ras f�rst senare, av maskiner!
Heinzen intog den utopiska st�ndpunkten. Utopisten startar alltid, som vi vet, d� han utarbetar sitt ideal, med n�got abstrakt begrepp - t.ex. begreppet om den m�nskliga naturen - eller med n�gon abstrakt princip - t.ex. principen om den ena eller andra personliga r�ttigheten eller "individualitets"-principen o.s.v. o.s.v. S� snart en s�dan princip framlagts �r det inte sv�rt att med utg�ngspunkt fr�n denna definiera med den mest perfekta exakthet och in i minsta detalj hur egendomsf�rh�llandena mellan m�nniskor t.ex. borde vara beskaffade (naturligtvis vet vi inte vid vilken tidpunkt och under vilka omst�ndigheter). Och det �r f�rst�eligt att utopisten med f�rv�ning betraktar dem som s�ger honom att det inte kan finnas egendomsf�rh�llanden som �r goda i sig, utan h�nsyn till omst�ndigheterna f�r deras tid och rum. Det tycks honom som om dessa m�nniskor inte har n�gra "ideal". Om l�saren icke alldeles utan uppm�rksamhet har f�ljt v�r framst�llning, vet han att utopisten i detta avseende ofta tar fel. Marx och Engels hade ett ideal, och ett mycket best�mt ideal: n�dv�ndighetens underkastelse under friheten, de blinda ekonomiska krafternas under det m�nskliga f�rnuftets f�rm�genheter. Utg�ende fr�n detta ideal inriktade de sin praktiska verksamhet i enlighet d�rmed - och det bestod naturligtvis inte i att tj�na borgerskapet, utan att utveckla sj�lvmedvetandet hos just de producenter som med tiden m�ste bli herrar �ver sin egen produkt.
Marx och Engels hade naturligtvis ingen anledning att "oroa" sig �ver att omvandla Tyskland till England eller, som folk i Ryssland s�ger nu f�r tiden, att tj�na borgerskapet: borgerskapet utvecklades utan deras hj�lp och det var om�jligt att hindra denna utveckling, d.v.s. det fanns inga samh�lleliga krafter i st�nd att g�ra det. Och det skulle ha varit l�nl�st att g�ra det, ty den gamla ekonomiska ordningen var til syvende og sidst inte b�ttre �n den borgerliga ordningen och hade p� 1840-talet i en s�dan omfattning blivit urmodig att den blivit skadlig f�r alla. Men om�jligheten att hindra den kapitalistiska produktionens utveckling var inte tillr�cklig f�r att ber�va t�nkande m�nniskor i Tyskland m�jligheten att s�rja f�r dess folks v�lf�rd. Borgerskapet hade sina oundvikliga medresen�rer: alla de som i praktiken tj�nade dess pung p� grund av ekonomisk n�dv�ndighet. Ju mer utvecklad medvetenheten var hos dessa ovilliga tj�nare, ju b�ttre deras l�ge var, desto starkare motst�nd kunde de bjuda mot alla l�nders och folks Kolupajevs och Razuvajevs. Marx och Engels st�llde sig f�ljaktligen den speciella uppgiften att utveckla detta sj�lvmedvetande: i linje med den dialektiska materialismens anda st�llde de sig fr�n f�rsta b�rjan en fullst�ndigt och uteslutande idealistisk uppgift.
Idealets kriterium �r den ekonomiska verkligheten. Detta var vad Marx och Engels sade och p� denna grund misst�nktes de f�r n�got slags ekonomisk molchalinism,[109] beredvillighet att trampa de ekonomiskt svaga i smutsen och tj�na de ekonomiskt starkas intressen. K�llan till denna misstanke var en metafysisk uppfattning om vad Marx och Engels menade med orden "ekonomisk verklighet". N�r metafysikern h�r att en som tj�nar samh�llet m�ste ta sin utg�ngspunkt i verkligheten, inbillar han sig att han tillr�ds att sluta fred med denna verklighet. Han �r omedveten om att det i varje ekonomisk verklighet f�rekommer mots�gande inslag och att sluta fred med verkligheten endast inneb�r att sluta fred med ett av dess element, n�mligen det som dominerar f�r tillf�llet. De dialektiska materialisterna p�pekade - och p�pekar - att det finns ett annat element i verkligheten, som �r fientligt mot det f�rra och ett som mognar fram i framtiden. Vi fr�gar: om vi tar v�r utg�ngspunkt i detta element, om man v�ljer det som kriterium p� sina "ideal", inneb�r det att tr�da i tj�nst hos Kolupajevs och Rasuvajevs?
Men om det �r den ekonomiska verkligheten som m�ste bli idealets kriterium, st�r det klart att ett moraliskt kriterium f�r idealet �r otillfredsst�llande, inte d�rf�r att m�nniskornas moraliska k�nslor inte �r v�rda n�gon uppm�rksamhet eller t.o.m. v�rda f�rakt, utan d�rf�r att dessa k�nslor inte �r tillr�ckliga f�r att visa den r�tta v�gen f�r att tj�na v�r n�sta. Det �r inte tillr�ckligt f�r l�karen att sympatisera med patientens tillst�nd: han har att r�kna med organismens fysiska realitet, att utg� fr�n denna f�r att bek�mpa sjukdomen. Om l�karen skulle vilja begr�nsa sig till moralisk indignation �ver sjukdomen, skulle han vara f�rtj�nt av det mest nedg�rande l�je. Det var i denna mening som Marx f�rl�jligade sina motst�ndares "moraliserande kritik" och "kritiska moral". Men hans motst�ndare trodde att han skrattade �t "moralen". "M�nsklig moral och vilja har inget v�rde f�r m�nniskor som sj�lva har varken moral eller vilja", utropade Heinzen.[175*]
Man m�ste emellertid anm�rka att om v�ra ryska motst�ndare till de "ekonomiska" materialisterna endast i allm�nhet upprepar - sans le savoir - sina tyska f�reg�ngares argument, skiljer de sig icke desto mindre i viss m�n fr�n sina f�reg�ngare i mindre detaljer. S� gav sig t.ex. de tyska utopisterna inte in i l�nga avhandlingar om "den ekonomiska utvecklingens lag" f�r Tyskland. Hos oss har emellertid avhandlingar av detta slag utkommit i f�rf�rliga m�ngder. L�saren erinrar sig att hr V. V., redan i b�rjan av 80-talet, lovade att han skulle avsl�ja den ekonomiska utvecklingens lag f�r Ryssland.[110] F�rvisso b�rjade hr V. V. senare att skr�mmas av denna lag men visade samtidigt att hans skr�msel endast var tillf�llig, att den endast var verksam tills de ryska intellektuella uppt�ckte en godartad och snygg lag. Allm�nt talat deltar ocks� hr V. V. villigt i de �ndl�sa diskussionerna om Ryssland beh�ver eller inte beh�ver genomg� den kapitalistiska fasen. S� tidigt som p� 1870-talet drogs Marx' l�ror in i dessa diskussioner.
Hur dessa diskussioner f�rs bland oss framg�r av det senaste och mest moderna verket av hr S. Krivenko. Denne f�rfattare, som ger ett svar till hr P. Struve, r�der sin motst�ndare att mera t�nka �ver fr�gan om "kapitalismens n�dv�ndiga och goda f�ljder".
"Om den kapitalistiska regimen representerar ett �desm�ssigt och oundvikligt utvecklingsstadium, genom vilket varje m�nskligt samh�lle m�ste passera, om det bara �r att b�ja sig inf�r denna historiska n�dv�ndighet, b�r man inte visa bort �tg�rder som endast kan f�rsena kapitalismens ankomst, b�r man inte f�rs�ka underl�tta �verg�ngen och anv�nda alla krafter f�r att fr�mja en snabb ankomst av kapitalismen, d.v.s. str�va att utveckla den kapitalistiska industrin och kapitalisera hantverket, utveckla kulakd�met ... f�rinta byalaget, expropriera folk fr�n deras jord, och allm�nt talat r�ka ut det �verskjutande antalet b�nder fr�n byarna till fabrikerna?"[176*][111]
H�r st�ller hr S. Krivenko i realiteten tv� fr�gor: 1) utg�r kapitalismen ett �desbest�mt och oundvikligt stadium? och 2) om det �r s�, vilka praktiska uppgifter f�ljer av det? L�t oss b�rja med den f�rsta.
S. Krivenko formulerar saken riktigt att en del - och den �verv�ldigande majoriteten - av v�ra intellektuella just sysselsatte sig med fr�gan i denna form: utg�r kapitalismen ett �desbest�mt och oundvikligt stadium, genom vilket varje m�nskligt samh�lle m�ste passera? Vid en tidpunkt trodde de att Marx svarade ja p� fr�gan och uppr�rdes mycket. N�r Marx' v�lk�nda brev publicerades, som s�gs vara st�llt till hr Michailovskij[177*][112] s�g de med f�rv�ning att Marx inte erk�nde "det oundvikliga" i detta stadium, varefter de utbr�t med skadegl�dje: han har helt enkelt st�llt sina ryska l�rjungar i skamvr�n! Men de som gladde sig gl�mde det franska ordst�vet: bien rira qui rira le dernier.
Fr�n b�rjan till slut i denna diskussion har motst�ndarna till Marx' "ryska l�rjungar" h�ngett sig �t det mest "�vernaturliga struntprat".
Faktum �r att n�r de diskuterade om Marx' historieteori var till�mplig p� Ryssland, gl�mde de en sm�sak: de gl�mde att klarg�ra f�r sig vad teorin bestod av. Och det blev ett f�rvisso praktfullt l�ge som de tack vare detta hamnade i med hr Michailovskij i spetsen.
Hr Michailovskij l�ste (om han har l�st) f�rordet till Zur Kritik der politischen �konomie, i vilket Marx' historiefilosofi l�ggs fram, och besl�t sig f�r att den inte var annat �n hegelianism. Utan att l�gga m�rke till elefanten d�r den fanns,[178*] b�rjade hr Michailovskij se sig omkring och det tycktes honom att han �tminstone hade hittat den efters�kta elefanten i kapitlet om den ursprungliga kapitalistiska, ackumulationen - d�r Marx skriver om den v�sterl�ndska kapitalismens fram�tskridande och alls icke om m�nsklighetens hela historia.
Varje process �r otvivelaktigt "oundviklig" d�r den f�rekommer. S� �r t.ex. f�rbr�nningen av stickan n�dv�ndig s� snart den tagit eld: stickan slocknar "oundvikligen" s� snart f�rbr�nningsprocessen n�tt sitt slut. Kapitalet talar om det kapitalistiska utvecklingsf�rlopp som var "oundvikligt" f�r de l�nder d�r det �gt rum. Hr Michailovskij som f�rest�llde sig att han i det nyssn�mnda kapitlet av Kapitalet framf�r sig hade en hel historiefilosofi, besl�t att enligt Marx' uppfattning den kapitalistiska produktionen �r oundviklig f�r alla l�nder och folk.[179*] Sedan b�rjade han j�mra sig �ver den f�rl�gna st�llning som de ryska m�nniskor o.s.v.; och - h�r �r narren! - efter att ha betalat den n�dv�ndiga tributen till hans subjektiva n�dv�ndighet att j�mra sig, f�rklarade han viktigt med adress till hr Sjukovskij: ni ser att ocks� vi vet hur vi ska kritisera Marx, inte heller vi f�ljer blint vad "magister dixit"! Naturligtvis f�rde inte detta fr�gan om "oundvikligheten" fram�t en tum; men efter att ha l�st hr Michailovskijs j�mmer, hade Marx f�r avsikt att komma till hans hj�lp. Han skisserade i form av ett brev till redakt�ren f�r Otechestvennije Zapiski sina anm�rkningar till artikeln av hr Michailovskij. N�r denna skiss - efter Marx' d�d - publicerades i v�r press, hade ryssar �tminstone m�jligheten att finna ett riktigt svar p� fr�gan om "oundvikligheten".
Vad kunde Marx s�ga om hr Michailovskijs artikel? En m�nniska hade r�kat i olycka genom att ta Marx' historiefilosofi f�r att vara vad den inte alls var. Det var klart att Marx f�rst och fr�mst m�ste r�dda en f�rhoppningsfull ung f�rfattare ur olycka. Dessutom klagade den unge ryske f�rfattaren �ver att Marx d�mde Ryssland till kapitalism. Han m�ste visa den ryske f�rfattaren att den dialektiska materialismen inte d�mer n�gra l�nder till n�gonting, att den inte pekar ut en v�g som �r allm�n och oundviklig f�r alla l�nder vid alla tidpunkter; att varje givet samh�lles vidareutveckling alltid beror p� f�rh�llandet mellan dess sociala krafter; och att d�rf�r varje allvarlig m�nniska, utan att gissa eller kvida �ver n�gon fantastisk "oundviklighet", f�rst och fr�mst m�ste studera dessa f�rh�llanden. Endast en s�dan unders�kning kan visa vad som �r "oundvikligt" och vad som inte �r "oundvikligt" f�r det givna samh�llet.
Och det �r just vad Marx gjorde. F�rst och fr�mst visade han fram hr Michailovskijs "missf�rst�nd":
"Kapitlet om den ursprungliga ackumulationen avser endast att skildra den v�g, p� vilken den kapitalistiska ekonomiska ordningen i V�steuropa framg�tt ur den feodala ekonomiska ordningens sk�te. Det framst�ller allts� den historiska utveckling, som genom att skilja producenterna fr�n deras produktionsmedel f�rvandlade de f�rra till l�nearbetare (prolet�rer i ordets moderna betydelse) och de senares innehavare till kapitalister. Under denna historiska utveckling 'bildar alla revolutioner epok', vilka tj�nar som h�vst�ng f�r den uppkommande kapitalistklassen. ... Men grundvalen f�r hela denna utveckling �r expropriationen av jordbrukarna. ... I slutet av kapitlet f�rs produktionens historiska tendens tillbaka till f�ljande ... att den kapitalistiska egendomen ... endast kan f�rvandlas till samh�llelig egendom. P� detta st�lle ger jag inga bevis f�r saken av det goda sk�let att p�st�endet sj�lvt inte �r n�got annat �n allm�n sammanfattning av l�nga framst�llningar som tidigare getts i kapitlen om den kapitalistiska produktionen."[113]
F�r att b�ttre reda ut den omst�ndigheten att hr Michailovskij hade tagit en historieteori f�r att vara vad den inte var, och inte kunde vara en s�dan teori, pekade Marx som exempel p� det antika Rom. Ett mycket �vertygande exempel! Ty om det �r "oundvikligt" f�r alla folk att genomg� kapitalismen, vad ska man d� g�ra med Rom, med Sparta, med Inka-riket, med alla de m�nga andra folk som f�rsvann fr�n den historiska scenen utan att fullg�ra denna inbillade f�rpliktelse? Dessa folks �den var inte ok�nda f�r Marx: f�ljaktligen skulle han inte ha kunnat tala om den allm�nna "oundvikligheten" av den kapitalistiska processen.
"Min kritiker", s�ger Marx, "k�nner att han absolut m�ste f�rvandla min historiska skiss av kapitalismens utveckling i V�steuropa till en historiefilosofisk teori f�r den allm�nna utvecklingsg�ng, som �r �desm�ssigt f�reskriven alla folk, vilka historiska omst�ndigheter de �n m� befinna sig i ... Men jag betackar mig. (Det �r att samtidigt visa sig en f�r stor �ra och en f�r stor skymf)."[114]
Vi skulle tro det! En s�dan tolkning f�rvandlade Marx till en av dessa "m�nniskor med en formel" som han redan f�rl�jligat i sin polemik mot Proudhon.[115] Hr Michailovskij tillskrev Marx "en utvecklingsformel" och Marx svarade: nej tack, jag beh�ver inte s�dant kram.
Vi har redan sett hur utopisterna betraktade den historiska utvecklingens lagar (l�saren kan erinra sig vad vi sade om Saint-Simon). Den historiska r�relsens lagbundenhet framtr�dde i deras �gon mystiskt; den v�g l�ngs vilken m�nskligheten skrider fram�t var i deras inbillning, s� att s�ga, utm�rkt p� f�rhand och inga historiska h�ndelser skulle kunna f�r�ndra den givna riktningen. En intressant psykologisk avvikelse! "Den m�nskliga naturen" �r f�r utopisterna utg�ngspunkten f�r unders�kningen. Men utvecklingslagarna f�r denna natur, som i deras �gon omedelbart antar mystisk karakt�r, f�rl�ggs n�gonstans utanf�r m�nniskan och det faktiska f�rh�llandet mellan m�nniskor, till n�gon "�verhistorisk" sf�r.
Den dialektiska materialismen f�rl�gger ocks� h�r fr�gan till ett helt annat f�lt och ger den d�rigenom en helt annan form.
De dialektiska materialisterna "begr�nsar allt till ekonomin". Vi har redan f�rklarat hur detta ska f�rst�s. Men vad �r ekonomi? Det �r summan av de faktiska f�rh�llandena mellan m�nniskor som utg�r det givna samh�llet i deras produktionsprocess. Dessa f�rh�llanden utg�r inte ett stillast�ende metafysiskt v�sen. De �ndras hela tiden under inflytande av produktivkrafternas utveckling och under inflytandet fr�n den historiska milj� som omger det givna samh�llet. S� snart de faktiska f�rh�llandena mellan m�nniskorna i produktionsprocessen �r givna, f�ljer �desbest�mt ur dessa f�rh�llanden vissa konsekvenser. I denna mening �r den samh�lleliga r�relsen lagbunden och ingen visade fram denna lagbundenhet b�ttre �n Marx. Men eftersom den ekonomiska r�relsen f�r varje samh�lle har en "s�regen" form till f�ljd av "s�regenheten" i de villkor under vilka den �ger rum kan det inte finnas n�gon "fram�tskridandets formel" som t�cker det f�rflutna och f�ruts�ger framtiden f�r den ekonomiska r�relsen i alla samh�llen. Formeln f�r fram�tskridande �r den abstrakta sanning som, f�r att tala med f�rfattaren till Skisser �ver den gogolska perioden i rysk litteratur, tilltalade metafysikerna s� mycket. Men som han sj�lv anm�rker finns det ingen abstrakt sanning: sanningen �r alltid konkret: allt beror p� tidens och rummets omst�ndigheter. Och om allt beror av dessa omst�ndigheter, �r det de senare som m�ste studeras av m�nniskor som o.s.v.[116]
"F�r att kunna bed�ma Rysslands ekonomiska utveckling med full sakkunskap, har jag l�rt mig ryska och sedan under l�nga �r studerat de officiella och andra skrifter som ber�r detta problem."[117]
Marx' ryska l�rjungar �r trogna honom ocks� i detta fall. Naturligtvis kan den ene av dem ha ett mer och den andra ett mindre omfattande f�rr�d av ekonomiska kunskaper, men vad det �r fr�gan om �r inte m�ngden kunskap hos enskilda m�nniskor, utan sj�lva st�ndpunkten. Marx' ryska l�rjungar v�gleds inte av n�got subjektivt ideal eller av n�gon "formel f�r fram�tskridande", utan v�nder sig till den ekonomiska verkligheten i sitt land.
Till vilken slutsats kom d� Marx f�r Rysslands del? "Forts�tter Ryssland att f�lja den v�g, som man slagit in p� sedan 1861, s� kommer man att f�rlora den vackraste chans, som historien n�gonsin erbjudit ett folk, f�r att i st�llet genomg� alla det kapitalistiska systemets olycksbringande v�xlingar." Litet l�ngre fram till�gger Marx, att Ryssland under senare �r "har lagt ned mycken m�da" f�r att ta sig fram l�ngs den kapitalistiska v�gen. Sedan brevet skrevs (d.v.s. sedan 1877 till�gger vi f�r egen del) har Ryssland f�rdats l�ngs denna v�g �nnu l�ngre och t.o.m. �nnu snabbare.
Vad f�ljer d� av Marx' brev? Tre slutsatser:
1. Han st�llde inte sina ryska l�rjungar i skamvr�n, utan de subjektivistiska herrar som utan att ha den minsta uppfattning om hans vetenskapliga st�ndpunkt f�rs�kte omforma honom efter sina egna gillanden och illusioner och f�rvandla honom till en utopist och metafysiker.
2. De subjektivistiska herrarna kom inte p� skam av brevet av det enkla sk�let att - i enlighet med deras "ideal" - de inte heller f�rstod brevet.
3. Om de subjektivistiska herrarna vill diskutera med oss fr�gan hur och vart Ryssland g�r, m�ste de vid varje given tidpunkt utg� fr�n en analys av den ekonomiska verkligheten.
Studiet av denna verklighet p� 1870-talet f�rde Marx till den villkorliga slutsatsen:
"Om Ryssland forts�tter att f�lja den v�g hon har f�ljt sedan b�ndernas befrielse ... kommer hon att bli en full�ndad kapitalistisk nation ... och sedan, d� man en g�ng dragits med i den kapitalistiska ekonomins virvel, kommer man att tvingas foga sig i detta systems ofr�nkomliga lagar liksom de andra v�rldsliga folken. Det �r allt."[118]
Det �r allt. Men en ryss som vill arbeta f�r sitt fosterlands v�lf�rd, kan inte l�ta sig n�ja med en s�dan villkorlig slutsats. Den fr�gan reser sig oundvikligen f�r honom, om Ryssland ska forts�tta utvecklas l�ngs denna v�g? Finns det uppgifter som p� n�got s�tt till�ter en att hoppas att hon kommer att l�mna denna v�g?
F�r att kunna besvara denna fr�ga m�ste man �n en g�ng v�nda sig till en unders�kning av landets faktiska l�ge, en analys av dess nuvarande inre liv. Marx' ryska l�rjungar h�vdar p� basis av en s�dan analys, att hon kommer att forts�tta. Det finns inga uppgifter som till�ter en att hoppas, att Ryssland snart kommer att l�mna den kapitalistiska utvecklingens v�g som hon betr�dde 1861. Det �r allt!
De subjektivistiska herrarna tror att "l�rjungarna" misstar sig. De m�ste bevisa detta med hj�lp av uppgifter som h�mtas fr�n samma ryska verklighet. "L�rjungarna" s�ger: Ryssland kommer att forts�tta att g� fram�t l�ngs den kapitalistiska utvecklingens v�g, inte d�rf�r att det finns n�gon yttre kraft, n�gon mystisk lag som knuffar henne l�ngs denna v�g, utan d�rf�r att det inte finns n�gon inre effektiv kraft som �r i st�nd att dra henne av denna v�g. Om de subjektivistiska herrarna tror att det finns en s�dan kraft, l�t dem d� s�ga vari den best�r och l�t dem bevisa dess n�rvaro. Vi ska med gl�dje lyssna till dem. Fram till nu har vi inte h�rt n�gonting konkret fr�n deras sida i denna fr�ga.
"Vad menar ni: finns det ingen kraft? Och vad ska man s�ga om v�ra ideal?" utropar v�ra k�ra motst�ndare.
Mina herrar, mina herrar! Ni �r verkligen r�rande enfaldiga! Fr�gan g�ller hur man ska f�rverkliga, t.o.m. f�r diskussionens skull, era ideal - �ven om de representerar n�got t�mligen f�rvirrat? St�lld p� detta s�tt l�ter fr�gan naturligtvis mycket prosaisk, men s� l�nge den f�rblir obesvarad kommer era "ideal" endast att f� "ideell" betydelse.
F�rest�ll er att en ung hj�lte har f�rts till ett stenf�ngelse, satts bakom j�rngaller och omgiven av alerta vakter. Den unge hj�lten ler bara. Han tar fram en bit tr�kol som han stoppat undan p� f�rhand, ritar en liten b�t p� v�ggen, s�tter sig i b�ten och ... farv�l f�ngelse, farv�l alerta vakter, den unge hj�lten �r �n en g�ng p� fri fot i den vida v�rlden.
En vacker ber�ttelse! Men det �r ... endast en ber�ttelse. I verkligheten har en liten b�t som ritats p� v�ggen aldrig f�rt bort n�gon n�gonstans.
Alltsedan den tidpunkt d� livegenskapen avskaffades har Ryssland �ppet intr�tt p� den kapitalistiska utvecklingens v�g. De subjektivistiska herrarna ser detta alldeles klart och h�vdar sj�lva att v�ra gamla ekonomiska f�rh�llanden bryts upp med f�rv�nansv�rd och alltmer tilltagande hastighet. Men det betyder ingenting, s�ger de till varandra: vi ska s�tta Ryssland i v�ra ideals lilla b�t och hon kommer att flyta bort fr�n denna v�g bortom fj�rran l�nder till avl�gsna riken.
De subjektivistiska herrarna �r goda historieber�ttare men ... "det �r allt!" - och det �r fruktansv�rt litet. Aldrig tidigare har ber�ttelser f�r�ndrat ett folks historiska r�relse av just samma prosaiska sk�l som att inte en enda n�ktergal har n�rts v�l av fabler.[119]
De subjektivistiska herrarna har gjort en m�rklig klassificering av "ryssar som ..." - i tv� kategorier. De som tror p� m�jligheten att flyta bort p� det subjektiva idealets lilla b�t erk�nns som goda m�nniskor, s�dana som verkligen vill folket v�l. Men de som s�ger att denna tro �r alldeles ogrundad tillskrivs ett slags �vernaturlig ondska, en �vertygelse f�r att f� den ryska musjiken att d� av hunger. Ingen melodram har n�gonsin haft s�dana skurkar som de konsekventa "ekonomiska" materialisterna m�ste vara enligt de subjektivistiska herrarnas uppfattning. Denna f�rv�nande uppfattning �r precis lika v�lgrundad som Heinzens, som l�saren redan k�nner, d� han tillskrev Marx avsikten att l�mna det tyska folket att "hungern und verhungern". Hr Michailovskij fr�gar sig varf�r det �r just nu som herrar framtr�tt som tycks vara i st�nd att "med lugnt samvete d�ma miljoner m�nniskor till sv�lt och fattigdom?" Hr S. N. Krivenko tror att s� snart en konsekvent m�nniska har best�mt sig f�r att kapitalismen �r oundviklig i Ryssland "�r det bara f�r honom att str�va att utveckla ... hantverkets kapitalisering, kulakd�mets fram�tskridande ... f�rinta byalaget, expropriera folk fr�n deras jord och allm�nt talat r�ka ut det �verskjutande antalet b�nder fr�n byarna". Hr S. N. Krivenko tror detta endast d�rf�r att han sj�lv �r ur st�nd att t�nka "konsekvent".
Heinzen s�g �tminstone hos Marx en f�rutfattad mening till f�rm�n f�r de arbetande som bar "fabrikens m�rke". De subjektivistiska herrarna inser uppenbarligen inte ens denna lilla svaghet hos "Marx' ryska l�rjungar": de, minsann, avskyr konsekvent, utan undantag, alla m�nniskos�ner. De skulle vilja sv�lta ihj�l dem alla, m�jligen med undantag f�r representanter f�r k�pmannast�ndet. Om hr Krivenko i realiteten hade erk�nt n�gra goda avsikter hos l�rjungarna betr�ffande fabriksarbetarna, skulle han inte ha skrivit de just citerade raderna.
"Att allm�nt talat ... str�va efter att r�ka ut det �verskjutande antalet b�nder fr�n byarna." Himlen bevare oss! Varf�r str�va? F�rvisso kommer infl�det av ny arbetskraft till fabriksbefolkningen att leda till en s�nkning av l�nerna. Och t.o.m. hr Krivenko vet att en s�nkning av l�nerna inte kan vara v�lg�rande och v�lkommet f�r arbetarna. Varf�r skulle d� de konsekventa "l�rjungarna" f�rs�ka skada arbetaren och �samka honom obehag? Uppenbarligen �r dessa m�nniskor konsekventa i sitt hat mot m�nniskosl�ktet, de �lskar inte ens fabriksarbetarna! Eller de kanske �lskar honom, men p� sitt eget speciella s�tt - "spara riset, s� sk�ms barnet bort". Konstiga m�nniskor! Anm�rkningsv�rd konsekvens!
"Att str�va ... efter att utveckla kulakd�met, f�rinta byalaget, expropriera m�nniskor fr�n deras jord." Vilken fasa! Men varf�r str�va efter allt detta? F�rvisso kommer kulakd�mets utveckling och expropriationen av m�nniskor fr�n jorden att leda till en efterfr�geminskning p� fabriksvaror, kommer att minska efterfr�gan p� arbetskraft, d.v.s. kommer att s�nka l�nerna. Nej, de konsekventa "l�rjungarna" �lskar inte den arbetande mannen; och �r det endast arbetaren? Ty f�rvisso kommer minskningen av folkets k�pkraft att skadligt inverka ocks� p� de arbetsgivares intressen som - f�rs�krar oss de subjektivistiska herrarna - �r f�rem�l f�r "l�rjungarnas" mest �mma omsorg. Nej, man f�r s�ga vad man vill, men dessa l�rjungar �r verkligen lustiga m�nniskor!
"Att str�va ... efter hantverkets kapitalisering" ... att inte "g� in f�r vare sig �terk�p av bondejord eller att �ppna aff�rer och v�rdshus eller n�gon annan ljusskygg syssels�ttning." Men varf�r skulle konsekventa m�nniskor g�ra allt detta? F�rvisso �r de �vertygade om oundvikligheten i den kapitalistiska processen; om inf�randet av v�rdhus vore en v�sentlig del av denna process, skulle det f�ljaktligen med n�dv�ndighet v�xa fram v�rdshus (som, det m�ste man medge, inte finns f�r n�rvarande). Det tycks som om ljusskygg verksamhet enligt hr Krivenko torde p�skynda den kapitalistiska processen. Men vi ska �n en g�ng s�ga, att om kapitalismen �r oundviklig, kommer "ljusskyggheten" att f�rsvinna av sig sj�lv. Varf�r skulle Marx' konsekventa l�rjungar d� efterstr�va det?
"H�r tystnar deras teori inf�r den moraliska k�nslans krav: de ser att skiftningen �r oundviklig, de beundrar teorin f�r denna oundviklighet och fr�n alla h�ll skyndar de till dess hj�lp, annars kanske denna oundvikliga skiftning inte kommer att f� �verhanden tillr�ckligt snart utan v�r hj�lp."
�r det riktigt, hr Krivenko? Om det inte �r det, �r alla era argument mot de "konsekventa" l�rjungarna v�rdel�sa. Och i s� fall �r er personliga konsekvens och er egen "f�rm�ga att f�rst�" v�rdel�sa.
Tag vad som helst, om det s� skulle vara kapitaliseringen av hantverket. Det inneh�ller en tv�faldig process: f�rst och fr�mst framtr�der m�nniskor som i sina h�nder ackumulerar produktionsmedlen och f�r det andra m�nniskor som anv�nder dessa produktionsmedel f�r en viss betalning. L�t oss anta att ljusskyggheten �r det k�nnetecknande f�r m�nniskor av f�rsta kategorin; men f�rvisso kan v�l m�nniskor som f�r betalning arbetar �t dem "undvika" denna fas av moralisk utveckling? Och om s�, vad finns det f�r skumt i min verksamhet om jag �gnar den �t dessa m�nniskor, om jag utvecklar deras sj�lvmedvetande och k�mpar f�r deras materiella intressen? Hr Krivenko kanske ska s�ga att en s�dan verksamhet kommer att f�rsena kapitalismens utveckling. Inte p� minsta s�tt. Englands, Frankrikes och Tysklands exempel ska visa honom att en s�dan verksamhet i dessa l�nder inte endast underl�t att f�rsena kapitalismens utveckling, utan tv�rtom p�skyndade den, och har d�rigenom f.�. f�rt den praktiska l�sningen n�rmare av vissa av deras fruktansv�rda problem.
Eller l�t oss ta f�rintelsen av byalaget. Detta �r ocks� en tv�faldig process: b�ndernas jordinnehav koncentreras i h�nderna p� kulakerna och ett hela tiden v�xande antal tidigare oberoende b�nder omvandlas till prolet�rer. Allt detta �tf�ljs naturligtvis av en sammanst�tning mellan intressen, av kamp. "Den ryske l�rjungen" framtr�der p� scenen, ditlockad av ov�sendet: han h�jer sin r�st till en kort men djupt k�nd hyllning till "kategorin n�dv�ndighet" och ... �ppnar ett v�rdshus! Det �r s� de mest "konsekventa" bland dem kommer att handla: den mer moderate kommer att begr�nsa sig till att �ppna en liten aff�r. S� �r det, eller hur, hr Krivenko? Men varf�r skulle inte "l�rjungen" ta st�llning f�r de fattiga i byn?
"Men om han vill ta st�llning f�r dem, m�ste han str�va efter att ingripa i deras expropriation fr�n jorden?" Just s�, l�t oss medge det: det �r vad han m�ste efterstr�va. "Men det kommer att f�rsena kapitalismens utveckling." Det kommer inte att ske p� minsta s�tt. Tv�rtom kommer det att p�skynda denna utveckling. De subjektivistiska herrarna inbillar sig hela tiden att byalaget "av sig sj�lvt" tenderar att �verg� i n�gon "h�gre form". De tar fel. Den enda reella tendensen hos byalaget �r tendensen att bryta samman, och ju b�ttre b�ndernas f�rh�llanden �r, desto snabbare bryter byalaget samman. Dessutom kan detta sammanbrott �ga rum under f�rh�llanden som �r mer eller mindre f�rdelaktiga f�r folket. "L�rjungarna" m�ste "str�va" att tillse, att sammanbrottet �ger rum under f�rh�llanden som �r de mest f�rdelaktiga f�r folket.
"Men varf�r inte f�rhindra sj�lva sammanbrottet?"
Och varf�r f�rhindrade ni inte hungerkatastrofen 1891? Kunde ni inte? Vi tror er och vi skulle anse v�r sak f�rlorad, om allt vi hade att g�ra vore att st�lla er moral till svars f�r s�dana h�ndelser som skedde oberoende av er vilja, i st�llet f�r att vederl�gga era uppfattningar med hj�lp av logiska argument. Men varf�r betalar ni oss d� tillbaka med annat mynt? Varf�r framst�ller ni i er diskussion med oss folkets fattigdom, som om vi vore ansvariga f�r den? D�rf�r att d�r logiken inte kan hj�lpa er, kan ibland ord och s�rskilt medlidsamma ord. Ni kunde inte f�rhindra hungersn�den 1891? Vem vill d� g� i borgen f�r att ni �r i st�nd att f�rhindra byalagets sammanbrott och b�ndernas expropriation fr�n deras jord? L�t oss ta medelv�gen, som �r s� k�r f�r v�ra eklektiker; l�t oss f�rest�lla oss att ni i vissa fall �r i st�nd att f�rhindra detta. N�, i de fall d�r era anstr�ngningar visar sig fruktl�sa, d�r trots er byalaget �nd� bryter samman, d�r b�nderna icke desto mindre blir jordl�sa - hur ska ni f�rfara med dessa offer f�r den �desdigra processen? Karon f�rde endast de sj�lar �ver Styx som kunde betala honom f�r hans arbete. B�rjar ni i er lilla b�t ta upp endast �kta medlemmar av byalaget f�r transport till det subjektiva idealets rike? Ska ni b�rja anv�nda �rorna f�r att h�lla byns prolet�rer borta? Sannolikt ska ni sj�lva, mina herrar, medge att detta skulle vara mycket "skumt". Och s� snart ni medger detta m�ste ni � deras v�gnar handla p� precis samma s�tt som enligt er uppfattning varje anst�ndig m�nniska m�ste handla, d.v.s. inte s�tta upp v�rdshus f�r att s�lja sprit till dem, utan �ka deras motst�nd mot v�rdshus, mot krogv�rden och varje stimulerande medel som historien erbjuder, eller kommer att erbjuda dem.
Eller kanske det nu �r vi som b�rjar ber�tta fabler? Kanske byalaget inte bryter samman? Kanske expropriationen av m�nniskor fr�n jorden inte alls �ger rum? Kanske uppfann vi detta med det enda syftet att driva bonden i fattigdom, efter det att han tidigare hade levat i ett avundsv�rt v�lst�nd? L�t d� era egna anh�ngare genomf�ra vilken som helt unders�kning och den kommer att visa er hur saken f�rh�ll sig fram till nu, d.v.s. innan ens en enda "l�rjunge" har �ppnat ett v�rdshus eller n�gon liten aff�r. N�r ni diskuterar med oss framst�ller ni saken som om folket redan lever i era subjektiva ideals rike, medan vi till f�ljd av v�rt inneboende hat till m�nskligheten vill dra ned det till kapitalismens gr� vardag. Men saken f�rh�ller sig p� det exakt motsatta s�ttet. Det �r den kapitalistiska vardagen som existerar och vi fr�gar oss hur man kan bek�mpa den vardagen, vi fr�gar oss hur man kan st�lla folket i ett s�dant l�ge som ens i n�gon m�n n�rmar sig "idealet"? Ni kanske anser att vi ger ett felaktigt svar p� fr�gan: men varf�r f�rvr�nga v�ra avsikter?[120] Ni vet sj�lva att detta verkligen �r "skumt": en s�dan "kritik" �r ov�rdig t.o.m. "Suzdalsfolk".[121]
Men hur kan man d� bek�mpa den kapitalistiska vardag som - och vi upprepar saken - redan existerar oberoende av v�ra och era anstr�ngningar? Ni har endast ett svar: "att bef�sta byalaget", att f�rst�rka bondens f�rbindelse med jorden. Och vi s�ger att det �r ett svar som endast �r v�rdigt utopister. Varf�r? D�rf�r att det �r ett abstrakt svar. Enligt er uppfattning �r byalaget bra alltid och �verallt, medan det enligt v�r uppfattning inte finns n�gon abstrakt sanning, sanningen �r alltid konkret, allt beror p� rummets och tidens omst�ndigheter. Det fanns en tid d� byalaget kunde vara f�rdelaktigt f�r hela folket; det finns sannolikt fortfarande st�llen d�r det �r till f�rdel f�r jordbrukarna. Det �r inte vi som b�rjar ett uppror mot ett s�dant byalag. Men i ett antal fall har byalaget f�rvandlats till ett medel f�r att utsuga bonden. Mot ett s�dant byalag g�r vi uppror, liksom mot allting som �r skadligt f�r folket. Kom ih�g den bonde som hos G. L Uspenskij fick betala "f�r ingenting".[122] Vad skulle man g�ra med honom enligt er uppfattning? Transportera honom till idealens rike, svarar ni. Precis, transportera honom med Guds hj�lp. Men s� l�nge han �nnu inte transporterats, innan han �nnu satt sig i idealets lilla b�t, innan den lilla b�ten �nnu har seglat fram till honom och vi �nnu inte vet n�r den kommer att g�ra det, vore det inte b�ttre att befria honom fr�n att betala "f�r ingenting"? Vore det inte b�ttre f�r honom att upph�ra vara en medlem av byalaget, vilket endast inneb�r att han kommer att ha fullst�ndigt improduktiva utgifter och kanske dessutom f� en periodiskt �terkommande omg�ng sm�rj av volost-kontoret. Vi tror att det vore det, men ni utmanar oss f�r att med detta avse att sv�lta ihj�l folket. �r det r�tt? Finns det inte n�got "skumt" med det? Eller ni kanske i realiteten �r of�rm�gna att f�rst� oss? Kan det verkligen vara riktigt? Chaadajev sade en g�ng, att ryssen inte ens k�nner till V�sterlandets syllogism.[123] Kan det vara s� i ert fall? Vi ska medge att hr S. Krivenko helt uppriktigt inte f�rst�r detta; vi medger detta ocks� f�r hr Karejev och hr Jushakov. Men hr Michailovskij tycktes oss alltid vara en man med ett betydligt "vaknare" sinne.
Vad har ni, mina herrar, kommit p� f�r att f�rb�ttra de miljontals b�nders lott som faktiskt har f�rlorat sin jord? N�r det �r fr�ga om folk som betalar "f�r ingenting", �r ni endast i st�nd att ge ett enda r�d: �ven om han betalar "f�r ingenting" f�r han inte f�r den sakens skull bryta sin f�rbindelse med byalaget, ty s� snart den har brutits kan den inte �terst�llas. Naturligtvis kommer detta att medf�ra tillf�lliga ol�genheter f�r dem som betalar "f�r ingenting", men ... "vad musjiken lider �r ingen katastrof".[124]
Och det �r just h�r det visar sig att v�ra subjektivistiska herrar �r redo att strunta i folkets mest vitala intressen som ett offer �t deras ideal! Och det �r just h�r det visar sig att deras betraktelser i verkligheten blir allt mer skadliga f�r folket!
"Att vara fanatiker hade blivit hennes sociala kallelse", s�ger Tolstoj om Anna Pavlovna Sherer.[125] Att hata kapitalismen har blivit v�ra subjektivisters sociala kallelse. Vad gott kunde en gammal ungm�s fanatism g�ra Ryssland? Ingen som helst. Vad gott g�r det "subjektiva" hatet mot kapitalismen de ryska producenterna? Inte heller n�got som helst.
Men Anna Pavlovnas fanatism var �tminstone oskadlig. Det utopiska hatet mot kapitalismen b�rjar skada den ryske producenten, ty det g�r v�ra intellektuella ytterst onyanserade i fr�gan om medlen att bef�sta byalaget. Man beh�ver bara n�mna denna konsolidering och det s�nker sig omedelbart ett m�rker d�r alla katter �r gr� och de subjektivistiska herrarna �r beredda att omfamna Moskovskije Vedomosti. Och all denna "subjektivistiska" m�rkl�ggning av hj�rnorna bidrar just till att underst�dja det v�rdshus, som "l�rjungarna" s�gs vara redo att s�tta upp. Det �r skamligt att s�ga, men v�rre att d�lja att de utopiska fienderna till kapitalismen visar sig vara kapitalismens medl�pare i dess mest r�a, skamliga och skadliga form.
Fram till nu har vi talat om utopister som f�rs�kt, eller nuf�rtiden f�rs�ker komma p� ett eller annat argument mot Marx. L�t oss nu se hur de utopister uppf�r sig, eller uppf�rde sig, som var ben�gna att citera honom.
Heinzen, som de ryska subjektivisterna nu efterapar med s�dan f�rv�nande likhet i sin diskussion med ryska "l�rjungarna", var utopist med borgerligt-demokratisk b�jelse. Men det fanns m�nga utopister med motsatt b�jelse[126] i Tyskland p� 1840-talet.
Tysklands ekonomiska och sociala l�ge var d� i stora drag f�ljande:
� ena sidan utvecklades bourgeoisin snabbt och kr�vde ih�rdigt varje slags underst�d och hj�lp fr�n de tyska regeringarna. Den v�lbekanta Zollverein var helt och h�llet ett resultat av denna verksamhet. Propaganda till dess f�rm�n genomf�rdes inte endast med hj�lp av "petitioner", utan ocks� med hj�lp av mer eller mindre vetenskapliga unders�kningar: vi beh�ver bara erinra oss namnet Friedrich List.[127] � andra sidan hade f�rintandet av de gamla ekonomiska "grundvalarna" l�mnat det tyska folket f�rsvarsl�st i f�rh�llande till kapitalismen. B�nderna och hantverkarna var redan tillr�ckligt indragna i denna process av kapitalistiskt fram�tskridande f�r att sj�lva uppleva alla dess of�rdelaktiga sidor, vilka med s�rskilt eftertryck presenterar sig under �verg�ngsperioder. Men den arbetande massan var vid denna tidpunkt f�ga kapabel till motst�nd. Den kunde �nnu inte motst� kapitalets representanter i n�gon anm�rkningsv�rd omfattning. Redan p� sextiotalet sade Marx att Tyskland samtidigt led under kapitalismens utveckling och otillr�ckligheten i denna utveckling. Under fyrtiotalet var hennes lidanden under den kapitalistiska utvecklingens ofullg�ngenhet t.o.m. �nnu st�rre. Kapitalismen hade f�rintat de gamla grundvalarna f�r b�ndernas liv; hantverks-industrin, som tidigare hade florerat i Tyskland, hade nu att utst� konkurrens fr�n maskin-produktionen som var alltf�r stark f�r den. Hantverkarna blev fattigare och blev f�r varje �r allt mer hj�lpl�st beroende av mellanh�nderna. Samtidigt m�ste b�nderna utf�ra en l�ng rad av s�dana tj�nster - till gods�garna och staten - som tidigare kanske kunde ha varit uth�rdliga, men p� fyrtiotalet blev desto outh�rdligare eftersom de allt mindre svarade mot de faktiska f�rh�llandena i b�ndernas liv. B�ndernas fattigdom sj�nk till f�rv�nande djup; kulaken blev byns fullst�ndige herre; bondens spannm�l k�ptes ofta upp av honom innan den �nnu var sk�rdad; tiggeri hade blivit ett slags s�songm�ssig syssels�ttning. Forskare pekade vid denna tid ut bykommuner d�r av flera hundra tusen familjer endast n�gra hundra inte sysslade med tiggeri. P� andra st�llen - en n�rmast otrolig sak, men dokumenterad f�r tiden av den tyska pressen - livn�rde sig b�nderna p� as. D� de l�mnade sina byar kunde de inte finna tillr�cklig syssels�ttning i industri-metropolerna och pressen p�pekade den v�xande arbetsl�sheten och den �kade emigration den medf�rde.
S� h�r beskrev ett av tiden mest upplysta organ den arbetande massans l�ge: "Etthundratusen spinnare i Ravensberg-distriktet liksom p� andra platser i det tyska fosterlandet, kan inte l�ngre leva p� sitt eget arbete och kan inte l�ngre finna en utv�g f�r sin industri" (det var huvudsakligen fr�ga om hantverkare). "De s�ker arbete och br�d utan att finna vare sig det ena eller andra, ty det �r sv�rt f�r att inte s�ga om�jligt f�r dem att finna arbete utanf�r spinningen. Det r�der stor konkurrens bland arbetarna f�r de mest el�ndiga l�ner."
Folkets moral sj�nk otvivelaktigt. F�rintandet av de gamla ekonomiska f�rh�llandena skedde parallellt med uppl�sningen av gamla moralbegrepp. Tidningar och tidskrifter var vid denna tid fyllda med klagom�l �ver dryckenskap bland arbetarna, sexuell uppl�sning bland dem, �ver f�f�nga och lyx som utvecklades bland dem sida vid sida med de sjunkande l�nerna. Det fanns �nnu inga tecken hos de tyska arbetarna p� en ny moral, den moral som senare snabbt b�rjade utvecklas p� basis av den nya befrielser�relse som framkallades av kapitalismens egen utveckling. Massr�relsen f�r befrielse b�rjade inte ens vid denna tid. Massans dova missn�je presenterade sig fr�n tid till annan endast i hoppl�sa strejker och meningsl�sa revolter som i den m�ll�sa f�rst�relsen av maskiner. Men medvetenhetens gnistor b�rjade t�ndas i huvudet p� tyska arbetare. B�cker som hade varit en on�dig lyx under den gamla ordningen blev n�dv�ndighetsartiklar under de nya f�rh�llandena. En passion f�r l�sning b�rjade f� ett grepp om arbetarna.
S�dant var det sakernas tillst�nd som den r�tt�nkande delen av de tyska intellektuella (der Gebildeten - som de sade d�) hade att r�kna med. Vad skulle man g�ra, hur kunde man hj�lpa folket? Genom att avskaffa kapitalismen, svarade de intellektuella. De arbeten av Marx och Engels som utkom vid denna tid mottogs med gl�dje av en del av de tyska intellektuella, eftersom de representerade ett antal nya vetenskapliga argument till f�rm�n f�r n�dv�ndigheten att avskaffa kapitalismen.
"Medan de liberala politikerna med ny styrka har b�rjat bl�sa i Lists trumpet f�r skyddstullen, f�rs�ker de f�rs�kra oss ... att de huvudsakligen bekymrar sig om en utvidgning av industrin i arbetarklassens intresse; medan deras motst�ndare, entusiasterna f�r frihandel, har f�rs�kt visa, att England inte alls har blivit industrins och handelns blomstrande och klassiska land till f�ljd av protektionism, har Engels' utm�rkta bok om arbetarklassens l�ge i England utkommit vid en mycket l�mplig tidpunkt och har f�rintat de sista illusionerna. Alla har insett att denna bok utg�r ett av de mest framst�ende verken i modern tid. ... Med ett antal oomkullrunkeliga bevis har det visat i vilken avgrund det samh�lle snabbt faller, vars fr�msta princip �r personlig girighet, privata arbetsgivares fria konkurrens, f�r vilka penningen �r Gud."[179a*]
D�rf�r m�ste kapitalismen avskaffas, annars kommer Tyskland att falla i den avgrund, vid vars botten England redan ligger. Detta har visats av Engels. Och vem ska avskaffa kapitalismen? De intellektuella, die Gebildeten. S�regenheten f�r Tyskland var just, f�r att tala med en av dessa Gebildeten, att det d�r var de intellektuella som var kallade att avskaffa kapitalismen, medan det "i V�st (in den westlichen L�ndern) mera �r arbetarna som bek�mpar den."[180*] Men hur ska de tyska intellektuella avskaffa kapitalismen? Genom att organisera produktionen (Organisationen der Arbeit). Och vad ska de intellektuella g�ra f�r att organisera produktionen? Allgemeines Volksblatt som utgavs i K�ln 1845 f�reslog f�ljande �tg�rder:
1. Fr�mja folkutbildningen, organisera folkf�rel�sningar, folkkonserter o.s.v.
2. Organisera stora verkst�der d�r arbetare och hantverkare av olika slag skulle kunna arbeta f�r egen r�kning, inte f�r en arbetsgivare eller k�pm�n. Allgemeines Volksblatt hoppades att dessa olika slag av hantverkare med tiden och av eget initiativ skulle sluta sig samman i f�reningar.
3. Inr�ttande av aff�rer f�r att f�rs�lja de varor som framst�lldes av de olika slagen av hantverkare, liksom �ven nationalverkst�der.
Dessa �tg�rder skulle r�dda Tyskland fr�n kapitalismens missf�rh�llanden. Och det var desto l�ttare att inf�ra dem, tillade den tidning vi har citerat, d�rf�r att "m�nniskor h�r och d�r redan har b�rjat inr�tta fasta aff�rer, s.k. industri-basarer, d�r hantverkare kan st�lla ut sina varor f�r f�rs�ljning" och omedelbart f� en viss vinst till f�ljd av dem. ... Sedan f�ljde en utl�ggning av de f�rdelar som skulle f�lja av detta, b�de f�r producenten och konsumenten.
Kapitalismens avskaffande tycks enklast d�r den �nnu �r svagt utvecklad. D�rf�r understr�k de tyska utopisterna ofta och villigt den omst�ndigheten att Tyskland �nnu inte var England: Heinzen var t.o.m. beredd att blankt f�rneka f�rekomsten av ett fabriksproletariat i Tyskland. Men eftersom huvudsaken f�r utopisterna var att f�r "samh�llet" bevisa n�dv�ndigheten att organisera produktionen, �vergick de d� och d�, utan sv�righet och utan att l�gga m�rke till det, till de m�nniskors st�ndpunkt som h�vdade att den tyska kapitalismen inte kunde utvecklas l�ngre, till f�ljd av dess inneboende mots�ttningar, att den inre marknaden redan hade m�ttats, att befolkningens k�pkraft sj�nk, att er�vringen av yttre marknader var osannolik och att d�rf�r antalet arbetare som sysselsattes i manufaktur-industrin oundvikligen och hela tiden m�ste minska. Detta var den st�ndpunkt som intogs av tidningen Der Gesellschafts-Spiegel, som vi citerat flera g�nger, och som blev ett av huvudorganen f�r den tidens tyska utopister, n�mligen efter utgivningen av L. Buhls intressanta pamflett: Andeutungen �ber die Noth der arbeitenden Klassen und �ber die Aufgabe der Vereine zum Wohl derselben, Berlin 1845.
Buhl fr�gade sig om f�reningarna f�r att fr�mja arbetarklassens v�lf�rd var i st�nd att l�sa sin uppgift? F�r att svara p� denna fr�ga st�llde han en annan, n�mligen varifr�n h�rr�rde dagens fattigdom f�r arbetarklassen?
Den fattige och prolet�ren �r alls inte en och samma sak, s�ger Buhl. Den fattige vill inte eller kan inte arbeta; prolet�ren s�ker arbete, han �r i st�nd att utf�ra det, men det finns inget och han sjunker ned i fattigdom. Ett s�dant fenomen var helt obekant tidigare, �ven om det alltid funnits fattiga och alltid funnits f�rtryckta - t.ex. de livegna.
Varifr�n kom prolet�ren? Han skapades av konkurrensen. Konkurrensen som br�t genom de gamla band som fj�ttrade produktionen, �stadkom en of�rutsedd industriell produktion. Men den tvingar ocks� arbetsgivarna att s�nka priset p� sina varor. D�rf�r f�rs�ker de s�nka l�nerna eller minska antalet anst�llda. Det senare �stadkoms genom att full�nda maskineriet, vilket kastar m�nga arbetare ut p� gatan. Dessutom kan hantverkarna inte st� emot maskinproduktionens konkurrens och f�rvandlas ocks� till prolet�rer. L�nerna faller alltmer. Buhl pekar p� den industri som tryckte bomullstyg s�som exempel, vilken blomstrade i Tyskland s� sent som p� tjugotalet. L�nerna var d� mycket h�ga. En bra arbetare kunde tj�na mellan 18 och 20 taler i veckan. Men maskinerna tr�dde in p� scenen och med dem kvinno- och barnarbete - och l�nerna sj�nk fruktansv�rt. Principen om fri konkurrens fungerar alltid och �verallt p� detta s�tt d�r den blir f�rh�rskande. Den leder till �verproduktion och �verproduktion till arbetsl�shet. Och ju mer utvecklad storindustrin blir, desto mer v�xer arbetsl�sheten och desto mindre blir antalet arbetare som �r sysselsatt med industriell verksamhet. Att detta verkligen �r fallet framg�r av det faktum att de omn�mnda katastroferna endast intr�ffar i industril�nder. Jordbruksl�nder k�nner dem inte. Men det tillst�nd som framkallas av den fria konkurrensen �r utomordentligt farligt f�r samh�llet (fur die Gesellschaft) och d�rf�r kan samh�llet inte vara likgiltigt inf�r det. Vad ska d� samh�llet g�ra? H�r tar Buhl upp den fr�ga som s� att s�ga intar en f�rstarangsplats i hans arbete: �r n�got som helst f�rbund alls i st�nd att utpl�na arbetarklassens fattigdom?
Det lokala f�rbundet i Berlin f�r att hj�lpa arbetarklassen har st�llt sig m�let att "inte s� mycket undanr�ja f�rekommande fattigdom som att f�rhindra framtida". Det �r till detta f�rbund Buhl nu v�nder sig. Hur ska man f�rhindra framtida fattigdom, fr�gar han: vad ska man g�ra i detta syfte? Den moderne arbetarens fattigdom h�rr�r fr�n den bristande efterfr�gan p� hans arbetskraft. Arbetaren beh�ver inte v�lg�renhet utan arbete. Men varifr�n ska f�rbundet skaffa arbete? F�r att efterfr�gan p� arbete ska �ka, �r det n�dv�ndigt att efterfr�gan p� arbetsprodukterna �kar. Men denna efterfr�gan minskar till f�ljd av nedg�ngen i den arbetande massans inkomster. Eller f�rbundet kanske ska finna nya marknader? Buhl tror inte att det heller �r m�jligt. Han kommer till slutsatsen att den uppgift som Berlin-f�rbundet har st�llt sig bara �r en "v�lmenande illusion".
Buhl tillr�der Berlin-f�rbundet att tr�nga djupare in i orsakerna till arbetarklassens fattigdom, innan det tar upp kampen mot den. Han anser inte att tillf�lliga hj�lpmedel �r av n�gon betydelse. "En eller annan arbetsb�rs, sparbanker och pensionsfonder o.dyl. kan naturligtvis f�rb�ttra l�get f�r en del enskilda: men de kan inte utrota det onda." Inte heller f�reningar kommer att g�ra det: "F�reningar kommer inte heller att undg� konkurrensens h�rda n�dv�ndighet (dura necessitas)."
Var Buhl sj�lv s�g medlen f�r att utrota detta onda �r sv�rt att exakt avg�ra med hj�lp av denna pamflett. Det tycks som om han antyder att statsingripanden �r n�dv�ndiga f�r att mildra det onda, men han till�gger att resultatet av s�dana ingrepp skulle bli tvivelaktigt. I vilket fall gjorde hans pamflett ett djupt intryck p� den tidens tyska intellektuella; och inte alls s� att det desillusionerade dem. Tv�rtom s�g de i detta ett nytt bevis f�r n�dv�ndigheten att organisera produktionen.
S� h�r skrev tidningen Der Gesellschafts-Spiegel om Buhls pamflett:
"Den v�lbekante Berlin-f�rfattaren L. Buhl har f�rfattat ett arbete kallat Andeutungen o.s.v. Han tror - och vi delar hans uppfattning - att arbetarklassens olyckor f�ljer av �verskottet p� produktionskrafter; att detta �verskott �r en f�ljd av fri konkurrens och av de senaste uppt�ckterna och uppfinningarna inom fysik och mekanik; att en �terg�ng till skr�n och korporationer skulle vara precis lika skadligt som att h�mma uppt�ckter och uppfinningar; att det d�rf�r under r�dande samh�llsf�rh�llanden" (recensentens kursiv.) "inte finns n�gra effektiva medel f�r att hj�lpa arbetaren. F�rutsatt att dagens egoistiska f�rh�llanden med privata f�retag f�rblir of�r�ndrade, m�ste man inst�mma med Buhl, att det inte finns n�gon sammanslutning som �r i st�nd att avskaffa den r�dande fattigdomen. Men en s�dan f�ruts�ttning �r alls icke n�dv�ndig; tv�rtom skulle det kunna framtr�da och framtr�der redan f�reningar, vars m�l det �r att med fredliga medel avskaffa den ovan n�mnda egoistiska basen f�r v�rt samh�lle. Allt som �r n�dv�ndigt �r att regeringen inte ska h�mma s�dana f�reningars verksamhet."
Det �r uppenbart att recensenten inte hade f�rst�tt eller inte hade velat f�rst� Buhls id�: men det �r h�r inte betydelsefullt. Vi v�nde oss till Tyskland endast f�r att med hj�lp av dess historiska l�rdomar b�ttre f�rst� vissa intellektuella tendenser i dagens Ryssland. Och i den meningen inneh�ller de tyska intellektuellas r�relse p� fyrtiotalet mycket som �r l�rorikt f�r oss.
F�r det f�rsta p�minner Buhls argumentation om hr N.-ons. B�da tv� b�rjar med att peka p� produktivkrafternas utveckling som orsaken till nedg�ngen i efterfr�gan p� arbetskraft och f�ljaktligen till den relativa minskningen av antalet arbetare. B�da tv� talar om den inre marknadens m�ttnad och om den n�dv�ndighet som f�ljer d�rav i en ytterligare minskning av efterfr�gan p� arbete. Buhl medgav uppenbarligen inte m�jligheten att tyskarna skulle kunna er�vra fr�mmande marknader; hr N.-on v�grar best�mt att medge denna m�jlighet vad betr�ffar den ryska industrin. Slutligen l�mnar b�da tv� denna fr�ga om utl�ndska marknader helt utan unders�kning: ingen drar fram ett enda allvarligt argument till f�rm�n f�r sin uppfattning.[128]
Buhl drar ingen klar slutsats ur sin unders�kning, fr�nsett att man m�ste djupare �verv�ga arbetarklassens l�ge, innan man hj�lper den. Hr N.-on kommer till slutsatsen att v�rt samh�lle st�r inf�r en sv�r men f�rvisso inte ol�slig uppgift - att organisera v�r nationella produktion. Men om vi till Buhls uppfattningar l�gger de betraktelser som l�ggs fram kring dem av den redan citerade recensenten i Der Gesellschafts-Spiegel, blir resultatet just precis hr N.-ons slutsats. Hr N.-on = Buhl + recensenten. Och denna "formel" leder oss till f�ljande �verv�ganden.
Hr N.-on kallas i v�rt land f�r marxist och t.o.m. den ende "sanne" marxisten. Men kan det s�gas att Buhls och hans recensents uppfattningar om l�get i Tyskland p� fyrtiotalet var lika med Marx' uppfattningar om detta l�ge? Var med andra ord Buhl plus hans recensent marxist - och dessutom den ende sanne marxisten, marxisten framf�r alla andra? Naturligtvis inte. Av det faktum att Buhl visade fram den mots�gelse i vilken det kapitalistiska samh�llet hamnar till f�ljd av produktivkrafternas utveckling, f�ljer �nnu inte att han ansl�t sig till Marx' st�ndpunkt. Han unders�kte dessa mots�ttningar ur en mycket abstrakt synvinkel och redan till f�ljd av detta hade hans unders�kning, till sitt v�sen, ingenting gemensamt med Marx' uppfattningar. Efter att ha h�rt Buhl skulle man ha trott att den tyska kapitalismen, i dag eller i morgon, skulle kv�vas under tyngden av sin egen utveckling, att det inte l�ngre hade n�gonstans att g�, att hantverket hade slutgiltigt kapitaliserats och att antalet tyska arbetare snabbt skulle minska. S�dana uppfattningar uttryckte aldrig Marx. N�r han hade tillf�lle att tala om den tyska kapitalismens omedelbara framtid vid slutet av fyrtiotalet och s�rskilt i b�rjan av femtiotalet, sade han n�got helt annat. Endast m�nniskor som inte p� minsta s�tt f�rstod hans uppfattningar skulle ha kunnat betrakta tyska N.-ons som sanna marxister.[181*]
De tyska N.-onnarna diskuterar precis lika abstrakt som v�ra Buhlar och Vollgrafar. Att diskutera abstrakt inneb�r att beg� misstag, �ven i de fall n�r man utg�r fr�n en fullst�ndigt riktig princip. Vet du, k�re l�sare, vad D'Alemberts antifysik var? D'Alembert utf�ste sig att p� basis av de mest otvivelaktiga fysiska lagar visa oundvikligheten av fenomen som var helt om�jliga i verkligheten. Man beh�ver endast, d� man framst�ller varje given lags verkan, f�r stunden gl�mma att det finns andra lagar som f�r�ndrar dess verkan. Resultatet skulle f�rvisso bli helt upp-och-ned-v�nt. F�r att bevisa detta gav D'Alembert flera verkligen str�lande exempel och lyckades till och med att skriva en fullst�ndig antifysik p� sina lediga stunder. Herrarna Vollgrafar och N.-onnar skriver redan p� en antiekonomi, inte som ett sk�mt utan p� fullt allvar. Deras metod �r som f�ljer. De tar en viss, odiskutabel ekonomisk lag och anger riktigt dess tendens; sedan gl�mmer de att realiserandet av denna lag i verkligheten �r en hel historisk process och framst�ller saken som om den ifr�gavarande lagens tendens redan vore fullst�ndigt realiserad vid den tidpunkt d� de b�rjade skriva sitt verk. Om samtidigt den ifr�gavarande Vollgraf, Buhl eller N.-on samlar en h�g illa sorterat statistiskt material och b�rjar att i tid och otid citera Marx, f�r hans "skiss" skenet av ett vetenskapligt och �vertygande forskningsarbete, i samma anda som Kapitalet. Men detta �r en synvilla, inget mer.
Att t.ex. Vollgraf utel�mnade en hel del d� han analyserade Tysklands ekonomiska liv p� sin tid framg�r av ett otvetydigt faktum: hans profetia om "den sociala organismens s�nderfall" f�r detta land underl�t fullst�ndigt att g� i uppfyllelse. Och att hr N.-on helt f�rg�ves anv�nder sig av namnet Marx, precis som hr Sjukovskij helt f�rg�ves brukade s�ka sin tillflykt i integralkalkylen, �r det inte sv�rt ens f�r h�gv�rdige S. N. Krivenko att f�rst�.
I trots av de herrars uppfattning som f�rebr�r Marx f�r ensidighet, unders�kte denne f�rfattare aldrig det ekonomiska fram�tskridandet f�r ett s�rskilt land skilt fr�n dess f�rbindelse med de samh�lleliga krafter som sj�lva p�verkade dess vidare utveckling sedan de vuxit fram p� dess grundval. (Detta st�r �nnu inte helt klart f�r er, hr Krivenko: men ha t�lamod!) S� snart vissa ekonomiska f�rh�llanden �r k�nda blir vissa samh�lleliga krafter k�nda och deras verksamhet kommer n�dv�ndigtvis att p�verka dessa f�rh�llandens vidare utveckling (b�rjar ert t�lamod ta slut, hr Krivenko? H�r har ni ett praktiskt exempel). Vi k�nner Englands ekonomi under den ursprungliga kapitalistiska ackumulationens epok. D�rigenom k�nner vi de samh�lleliga krafter som f.�. satt i den tidens engelska parlament. Dessa samh�lleliga krafters verksamhet var det n�dv�ndiga villkoret f�r den k�nda ekonomiska situationens vidare utveckling, medan riktningen av deras verksamhet best�mdes av denna situations k�nnetecken.
S� snart vi k�nner det moderna Englands ekonomiska l�ge k�nner vi d�rigenom dess samh�lleliga krafter, vars verksamhet �r en f�ruts�ttning f�r dess vidare ekonomiska utveckling. N�r Marx sysslade med vad vissa tycker om att kalla hans gissningar, tog han h�nsyn till dessa samh�lleliga krafter och inbillade sig inte att deras verksamhet skulle kunna stoppas godtyckligt av den ena eller andra gruppen personer, som endast var starka i sina utm�rkta avsikter ("Mit der Gr�ndlichkeit der geschichtlichen Action wird der Umfang der Masse zunehmen, deren Action sie ist").
De tyska utopisterna p� fyrtiotalet diskuterade p� ett annat s�tt. N�r de st�llde sig vissa uppgifter t�nkte de bara p� de motbjudande sidorna i sitt lands ekonomiska situation och gl�mde bort att unders�ka de samh�lleliga krafter som hade vuxit fram till f�ljd av denna ekonomiska situation. Det ekonomiska l�get f�r v�rt folk �r bekymmersamt, h�vdade den ovan n�mnde recensenten: f�ljaktligen st�r vi inf�r det sv�ra men inte ol�sliga problemet att organisera produktionen. Men kommer inte detta organisationsarbete att hindras av just de samh�lleliga krafter som vuxit fram p� basis av det bekymmersamma ekonomiska l�get? Den v�lmenande recensenten st�llde sig inte denna fr�ga. Utopisten r�knar aldrig tillr�ckligt med sin tids samh�lleliga krafter av det enkla sk�let att han, f�r att anv�nda Marx' uttryck, alltid st�ller sig ovanf�r samh�llet. Och av samma sk�l, f�r att �n en g�ng anv�nda Marx' uttryck, visar sig alla utopistens ber�kningar vara "ohne Wirth gemacht" och all hans "kritik" �r inget annat �n fullst�ndig avsaknad av kritik, of�rm�ga att kritiskt betrakta den omgivande verkligheten.
Produktionens organisation i ett s�rskilt land skulle endast kunna ske som ett resultat av de i detta land existerande samh�lleliga krafternas verksamhet. Vad �r n�dv�ndigt f�r att organisera produktionen? En medveten inst�llning hos producenten gentemot produktionsprocessen, taget i all dess komplexitet och i sin helhet. D�r det �nnu inte finns en s�dan medveten inst�llning kan endast de m�nniskor framl�gga id�n om att organisera produktionen som samh�llets omedelbara uppgift, som f�rblir of�rb�tterliga utopister hela sitt liv, �ven om de skulle uttala namnet Marx fem miljarder g�nger med den st�rsta respekt. Vad s�ger hr N.-on om producenternas medvetenhet i sin �k�nda bok? Absolut ingenting: han f�ster sitt hopp vid "samh�llets" medvetenhet. Om han efter detta kan och b�r r�knas som en sann marxist, ser vi inget sk�l till varf�r man inte skulle r�kna hr Krivenko som v�r tids ende sanne hegelian, hegelianen framf�r alla andra.
Men det �r dags att sammanfatta. Vilka resultat har vi n�tt genom att anv�nda den j�mf�rande historiska metoden? Om vi inte tar fel, �r det f�ljande:
1. Heinzens och hans anh�ngares �vertygelse om att Marx genom sina egna uppfattningar var d�md att f�rbli inaktiv i Tyskland, visade sig vara struntprat. Lika struntaktig kommer �ven hr Michailovskijs �vertygelse visa sig vara, att de m�nniskor som nuf�rtiden i Ryssland hyser Marx' uppfattningar inte kan ge det ryska folket n�gra f�rdelar, utan tv�rtom m�ste skada det.
2. Buhlarnas och Vollgrafarnas uppfattningar om det ekonomiska l�get i Tyskland vid den tiden visade sig vara sn�va, ensidiga och felaktiga till f�ljd av deras abstrakta karakt�r. Det finns sk�l f�r farh�gan att Rysslands framtida ekonomiska historia kommer att avsl�ja samma brister i hr N.-ons uppfattningar.
3. De m�nniskor som i Tyskland p� fyrtiotalet st�llde som omedelbar uppgift att organisera produktionen var utopister. Utopister av samma slag �r de m�nniskor som talar om att organisera produktionen i dagens Ryssland.
4. Historien har svept undan de tyska fyrtiotalsutopisternas illusioner. Det finns all anledning att tro att samma �de kommer att drabba v�ra ryska utopisters illusioner. Kapitalismen skrattade �t de f�rra; med sorg i hj�rtat f�rutser vi att den ocks� kommer att skratta �t de senare.
Men medf�rde d� dessa illusioner inte n�gra f�rdelar f�r det tyska folket? I ekonomisk mening absolut ingen - eller om man f�redrar ett mera exakt uttryckss�tt, n�stan ingen. Alla dessa basarer f�r att s�lja hantverksvaror och alla dessa f�rs�k att skapa producentf�reningar f�rb�ttrade l�get f�r v�l knappast hundra tyska producenter. Men de fr�mjade sj�lv-medvetandets uppvaknande hos dessa producenter och gjorde dem d�rigenom en hel del gott. Samma f�rdel, men d� direkt och inte p� krokv�gar, �stadkom de tyska intellektuellas uppfostrande verksamhet; deras skolor, folkets l�sesalar o.s.v. Den kapitalistiska utvecklingens f�ljder som skadade det tyska folket kunde vid varje s�rskilt tillf�lle f�rsvagas eller undanr�jas endast i samma utstr�ckning som de tyska producenternas sj�lv-medvetande utvecklades. Marx f�rstod detta b�ttre �n utopisterna och d�rf�r visade sig hans verksamhet mera v�lg�rande f�r det tyska folket.
Detsamma kommer otvivelaktigt ocks� att bli fallet f�r Ryssland. S� sent som i oktobernumret av Russkoje Bogatstvo 1894, "oroar sig" - som vi s�ger - hr S. N. Krivenko f�r hur man ska organisera den ryska produktionen.[129] Hr Krivenko kommer inte att avskaffa n�gonting och kommer inte att g�ra n�gon lycklig med sin "oro". Hans "oro" �r tafatt, oskicklig, torftig: men om den trots alla sina negativa egenskaper uppv�cker sj�lv-medvetande hos en enda producent, kan den visa sig v�lg�rande - och d� ska det visa sig att hr Krivenko inte endast har levat p� jorden f�r att beg� logiska misstag eller g�ra felaktiga �vers�ttningar av utdrag ur utl�ndska artiklar som han fann "motbjudande". Det kommer ocks� i v�rt land att bli m�jligt att bek�mpa de skadliga konsekvenserna av kapitalismen endast i den m�n som producentens sj�lv-medvetande utvecklas. Och av dessa v�ra ord kan v�ra subjektivistiska herrar se att vi alls inte �r "r�a materialister". Om vi �r "inskr�nkta" �r det endast i en mening: att vi f�rst och fr�mst st�ller oss ett fullst�ndigt idealistiskt m�l.
Och nu bjuder vi er farv�l, herrar motst�ndare! Vi avnjuter p� f�rhand alla de avsev�rda f�rn�jelser som era svar ska ge oss. Men, mina herrar, var goda och h�ll ett �ga p� hr Krivenko. �ven om han inte skriver illa och i vilket fall som helst g�r det med k�nsla, g�ller det dock "att l�gga ihop tv� och tv�" - och ynnesten att l�sa s�dana uppgifter har inte f�runnats honom!
[1] N�rheten till 1905 �rs revolution till�t den andra upplagan av boken att utges i Ryssland, varf�r den inte utkom utomlands. Vid denna tidpunkt dog huvudmotst�ndaren Michailovskij. Det var mot denne Plechanovs polemiska pilar i f�rsta hand var riktade. B�de andra upplagan 1905 och tredje 1906 utgavs utan st�rre f�r�ndringar. Under tiden hade behovet att g�ra vissa till�gg till f�rsta upplagan uppkommit, vilket Plechanov n�mnde i sitt brev 9/2 1904 till Berngruppen f�r att fr�mja Ryska Socialdemokratiska Arbetarpartiets (RSDAP) arbete. (G. V. Plechanovs Litter�ra Kvarl�tenskap, Coll. IV, 1937, s. 203). Ett intressant dokument �terfanns i arkiven, n�mligen ett kortfattat utkast �ver s�dana till�gg och ett antal anvisningar som m�jligen avs�gs att utvecklas i Beltovs bok. Detta dokument uttyddes och publicerades i G. V. Plechanovs Litter�ra Kvarl�tenskap: Coll. IV, ss. 203-36. Vissa av dessa till�gg ges i de f�ljande kommentarerna.
[2] Artikeln "N�gra ord till v�ra motst�ndare" f�rfattades 1895 och var ett svar p� folklighetsv�nnernas angrepp p� Beltovs bok. Den tillfogades som bihang till andra upplagan.
[3] Russkoje Bogatstvo (Rysk rikedom) - en m�nadstidskrift som utgavs mellan 1876 och 1918. Ett organ f�r de liberala narodnikerna fr�n b�rjan av nittiotalet. Det f�rde en f�rbittrad kamp mot marxismen. N. K. Michailovskij var en av dess redakt�rer.
[4] H�nvisningen g�ller N. Kudrins artikel "P� den objektiva sanningens h�jder", en recension av Beltovs bok som publicerades i Russkoje Bogatstvo 5/1895, ss. 144-70.
[5] Citaten h�r och framledes �r fr�n N. K. Michailovskijs artikel i Russkoje Bogatstvo 1/1894. Det var en av hans vanliga recensioner, som trycktes i tidskriften under titeln "Litteratur och Liv", men befann sig bland de f�rsta artiklar, med vilka de liberala narodnikerna startade sitt f�ltt�g mot marxisterna.
[6] V. V. (Vorontsovs) symposion Slutsatser ur en ekonomisk unders�kning av Ryssland med hj�lp av semstvostatistik, band I, Bykommunen, �gde rum 1892.
[7] Augustin Thierry, History of the Conquest of England by the Normans, London 1841, ss. 67, 68.
[8] Condorcet utvecklar dessa tankar i sin Esquisse d'un tableau historique des progr�s de l'esprit humain, t. 1-2, Paris 1794, vilken Plechanov upprepade g�nger h�nvisar till ocks� i andra verk.
[9] F. Arnaud, l'abb�, Discours prononc� dans l'Acad�mie fran�aise le 13 mai 1771 � la r�ception de M. l'abb� Arnaud, Paris 1771.
[10] F�rfattaren till Kommentarer till Mill �r N. G. Tjernysjevskij, som �gnade ett antal sidor �t kritik av malthusianismen. (Jfr. N. G. Tjernysjevskij, Samlade Arbeten, band II, Goslitizdats f�rlag 1949, ss. 251-334.)
[11] F�rsta g�ngen anv�nde Michailovskij termen "hj�ltar och massa" i en artikel med samma titel som han skrev 1882. (Jfr. N. K. Michailovskij, Samlade arbeten, bd II, St Petersburg 1907, ss. 95-274
[12] Goethe, Faust, del I.
[13] Sovremennik - en politisk, vetenskaplig och litter�r m�nadstidning som grundats av A. S. Pusjkin. Den utgavs i St Petersburg fr�n 1836 till 1866. Fr�n 1847 kom den ut under N. A. Nekrasovs och I. I. Panajevs redakt�rskap. Bland dess medarbetare fanns de framtr�dande representanterna f�r den ryska revolution�ra demokratin V. G. Belinskij, N. G. Tjernysjevskij, N. A. Dobroljubov och M. Y. Saltykov-Sjedrin. Sovremennik var den mest progressiva tidningen under sin tid, ett spr�kr�r f�r de ryska revolution�ra demokraterna. Den undertrycktes av den tsaristiska regeringen 1866.
[14] H�nvisningen g�ller N. G. Tjernysjevskij.
[15] Detta �r en l�tt f�r�ndrad fras fr�n det manifest som utgavs av tsar Nikolaj I 1848 i samband med revolutionerna i Wien, Paris och Berlin. Den ursprungliga frasen l�d: "H�r, o tungor och stilla er, ty Herren sj�lv �r med oss." Manifestet avs�g att h�lla tillbaka det ryska samh�llets liberala element och skr�mma det revolution�ra Europa.
[16] Sjedrin - pseudonym f�r M. Y. Saltykov (1829-1889), en stor rysk satiriker och revolution�r demokrat. De ord fr�n "en Moskva-historiker" som fritt anges av G. V. Plechanov (Sjedrin n�mner Mstislav och Rostislav) �r h�mtade fr�n Sjedrins Modern idyll, som beskriver striden mellan ryska hertiger p� 1100- och 1200-talen.
[17] Som saken formulerades av hr Michailovskij innebar dualismen att uppr�tth�lla tv� sanningar - "verklighetens sanning", d.v.s. vad som faktiskt �r och "r�ttvisans sanning" - vad som borde vara.
[18] Doktrin�rerna - en grupp moderata borgerliga liberaler som spelade en framtr�dande roll i Frankrikes politiska liv under Restaurationen. De var bittra motst�ndare till demokratin och republiken, tillbakavisade sj�lva principerna f�r revolutionen och dess ber�ttigande, men de erk�nde den nya samh�llsordningen, d.v.s. den nya ekonomiska borgerliga strukturen.
[19] Citat fr�n Nekrasovs poem "Vem lever v�l i Ryssland", del 2, kap IV.
[20] Bondebanken som de liberala narodnikerna f�ste stora f�rhoppningar vid, inr�ttades av den tsaristiska regeringen 1882 och sades vilja hj�lpa b�nderna att k�pa jord. I praktiken gynnade den adeln, h�jde priserna p� den jord�gande adelns gods och blev ett medel f�r att introducera och bef�sta kulakelementen p� landsbygden.
[21] De citerade orden �r fr�n Nekrasovs "Adelsman f�r en timme": "Fr�n den jublande m�ngden sysslol�sa / vars h�nder �r fl�ckade med blod / led mig till de k�mpars l�ger / som strider f�r k�rlekens stora sak".=> =>
[22] Nikolai-on (Danielsson) - en rysk narodniker som var den f�rste att �vers�tta Marx' Kapitalet till ryska, till f�ljd av vilket han fick det of�rtj�nta ryktet att vara marxist. F�rsta boken av Kapitalet, som han �versatte tillsammans med Hermann Lopatin utkom 1872, den andra 1885 och den tredje 1896. Som f�ljd av detta utvecklades en livlig korrespondens mellan Nikolai-on och Marx och Engels.
[23] Le Producteur (Producenten) - organ f�r saint-simonisterna, utgavs i Paris 1825-26. Det grundades av Saint-Simon inte l�ngt f�re hans d�d och redigerades av hans l�rjungar Bazard, Enfantin, Rodriguez och andra. Tidskriften hade som motto:
"L'age d'or, qu'une aveugle tradition a plac� jusqu'ici dans le pass�, est devant nous."
[24] Globe - organ f�r saint-simonisterna efter 1831, grundades av Pierre Leroux 1824.
[25] Russkaja Mysl (Ryskt t�nkande) - en m�nadstidning av liberal narodnisk inriktning. B�rjade utges 1880.
[26] En rad fr�n det oavslutade poemet "Ilja Muromets" av N. M. Karamsin (1786-1826).
[27] Om detta skrev Goethe i Wahrheit und Dichtung (Sanning och poesi): "F�rbjudna b�cker, som d�mts att bli br�nda, som orsakade ett s�dant rabalder p� sin tid, ut�vade inget som helst inflytande p� oss. Som exempel ska jag anf�ra Syst�me de la nature som vi bekantade oss med av ren nyfikenhet. Vi kunde inte f�rst� hur en s�dan bok kunde vara farlig; den tycktes oss s� trist, s� nattsvart, s� d�dslik att det var sv�rt f�r oss att uth�rda den och vi ryste inf�r den som inf�r ett sp�ke."
[28] Citat ur Faust av Goethe. Trots v�r ringa k�nsla f�r poesin, v�gar vi oss f�r sammanhangets skull p� en �vers�ttning, dock ej att f�rv�xla med tolkning: "I livets tidvatten, i g�rningens storm / b�ljar jag fram och tillbaka / vaggar jag upp och ned / F�delse och grav / ett evigt hav / en skiftande r�relse / ett blossande liv / S� skapar jag vid tidens susande v�vstol / och spinner gudomens levande kl�dnad."
[29] Slaget vid Marathon, i vilket athenarna besegrade perserna 490 f. Kr. Slaget f�rutbest�mde den f�r grekerna gynnsamma utg�ngen av det andra persiska kriget och fr�mjade den athenska demokratins v�lst�nd.
[30] N. G. Tjernysjevskij, Samlade arbeten, bd III, Goslitizdat F�rlag 1947, s. 208.
[31] N. G. Tjernysjevskij, "Kritik av filosofiska f�rdomar mot gemensamt jordinnehav". (Jfr. Samlade Arbeten, bd V, Goslitizdat F�rlag 1950, s. 391).
[32] Belinskij skrev till Botkin den 1/3 1841 om Hegels filosofi: "�dmjukt tack, Jegor Fjodoritj, jag bugar mig f�r din filosofiska nattm�ssa, men med all vederb�rlig respekt f�r din filosofiska filistinism, har jag �ran att meddela dig, att om jag verkligen lyckades kl�ttra till den h�gsta pinnen p� utvecklingens stege, skulle jag t.o.m. d�r beg�ra att du skulle ge mig en skildring av alla offer f�r livets och historiens f�rh�llanden, av alla offer f�r slump, vidskepelse, Inkvisitionen, Filip II o.s.v., o.s.v., annars ska jag kasta mig huvudstupa fr�n h�gsta steget." (Jfr. V. G. Belinskij, Brev i urval, bd 2, Goslitizdat F�rlag 1955, s. 141.)
[33] Den artikel av Michailovskij, fr�n vilken detta och f�ljande citat �r h�mtade, "Om dialektisk utveckling och trestegsformeln f�r fram�tskridande", fanns i dennes Samlade verk, bd VII, St Petersburg 1909, ss. 758-80.
[34] F. Engels, Anti-D�hring, Moskva 1958, s. 188.
[35] Rader fr�n Offenbachs operett Sk�na Helena (libretton av Meilhac och Hal�vy). "Vi �r alla fr�n f�dseln oskyldiga, / Vi h�ller dygden mycket h�gt: / Men n�r vi m�ter s�dana m�nniskor p� denna jord / kan vi f�rvisso inte annat �n synda ..."
[36] N�got �ndrade ord hos en figur i A. Gribojedovs Kvickhet ger olycka.
[37] H�nvisningen g�ller vad Engels sade om Rousseau i kapitel XII av Anti-D�hring.
[38] Michailovskijs artikel "Karl Marx rannsakas av Y. Sjukovskij" trycktes i Otechestvennije Zapiski 10/1877. (Jfr. N. K. Michailovskij, Samlade verk, bd IV, St Petersburg 1909, ss. 165-206.)
[39] F. Engels, Anti-D�hring, ss. 197.
[40] Ibid., s. 32-33.
[41] Den f�rsta fullst�ndiga ryska utg�van av Anti-D�hring utkom 1904.
[42] Hegel skrev i f�rordet till sin R�ttens filosofi: "N�r filosofin b�rjar m�la i gr�tt mot verklighetens gr�a bakgrund, kan den inte g� bak�t, den kan bara erk�nnas; Minervas uggla flyger f�rst i skymningen."
Plechanov talar om dessa Hegels uppfattningar i sin artikel "Till 60-�rsdagen av Hegels d�d".
[43] Leibniz, Essais de Th�odic�e. I boken: Die philosophischen Schriften von Gottfried Wilhelm Leibniz, bd 6, Berlin 1885, s. 130.
[44] Jfr. B. Spinoza, Brev till G. G Schuller oktober 1674; i Spinozas Brev.
[45] Jfr. F. W. J. Schelling, System des transzendentalen Idealismus, Hamburg, 1857, s. 271.
[46] Hegel utvecklar dessa tankar i sin Historiens filosofi.
[47] Plechanov t�nker p� Marx. Citatet som finns l�ngre ned �r fr�n Den heliga familjen, ss. 78-80.
[48] Jfr. Schelling, Ideen zu einer Philosophie der Natur, Landshut 1803, s. 223.
[49] Se Hegel, Historiens filosofi.
[50] Under en tid medarbetade Michailovskij i tidningen Otechestvennije Zapiski, f�r vilken Sjedrin var redakt�r (fr�n 1868 till 1884).
[51] Historiska brev f�rfattades av P. L. Lavrov och utgavs i St Petersburg under pseudonymen P. L. Mirtov.
[52] K. Marx och F. Engels, The Holy Family, Moskva 1956, ss. 115-17.
[53] Ibid., s. 21.
[54] Suzdal - av Suzdal-bygden i Ryssland, d�r ikonm�leriet var utbrett. Ikontryck som framst�lldes i Suzdal i stora m�ngder var billiga och okonstn�rliga. D�rf�r har adjektivet Suzdal kommit att beteckna n�got som �r billigt och okonstn�rligt.
[55] K. Marx, F�rord till Till kritiken av den politiska ekonomin. Jfr. K. Marx och F. Engels, Selected Works, Vol I, Moskva 1958, s. 362.
[56] K. Marx, L�narbete och kapital (Jfr. K. Marx och F. Engels, Valda verk, s. 89-90).
[57] Ibidem.
[58] Charles Darwin, The Descent of Man, London 1875, s. 51.
[59] Plechanovs h�nvisning g�ller Martius' bok Von dem Rechtzustande unter den Ureinwohnern Brasiliens, M�nchen 1832.
[60] K. Marx, Capital, f�rsta boken, Moskva 1958, s. 513.
[61] Plechanov utvecklar dessa tankar l�ngt mera fullst�ndigt i till�gg som inte finns medtagna i den andra upplagan. (Jfr. G. V. Plechanovs litter�ra kvarl�tenskap Coll. IV 1937, s. 209.)
[62] L. Morgan, Ancient Society or Researches in the Lines of Human Progress from Savagery Through Barbarism to Civilization, New York 1878.
[63] Plechanovs postuma artikel mot Weisengr�n, en av Marx' tidiga "kritiker", �terfinns i G. V. Plechanovs litter�ra kvarl�tenskap, Coll. V, ss. 10-17.
[64] Den r�ttshistoriska skolan var en reaktion�r riktning i den tyska r�ttsvetenskapen i slutet av 1700- och f�rsta h�lften av 1800-talet. Den f�rsvarade feodalismen och feodalmonarkin mot den statsr�ttsliga uppfattning som framlades i den franska revolutionen. Dess fr�msta representanter var Hugo, Savigny och Puchta.
[65] I det arbete som n�mns av Plechanov citerar Kovalevskij en bok av den v�lk�nde franske juristen Lerminier (s. 54).
[66] H�nvisningen g�ller H. Rinks Tales and Traditions of the Eskimo with a Sketch of their Habits, Religion, Language and Other Peculiarities, Edinburgh och London 1875.
[67] K. Marx och F. Engels, F�rord till Till kritiken av den politiska ekonomin. Jfr Selected Works, s. 368.
[68] K. Marx, Capital I, s. 177.
[69] K. Marx och F. Engels, F�rord till Till kritiken o.s.v., Ibid., s. 363.
[70] F. Engels, "Karl Marx, Till kritiken av den politiska ekonomin". Jfr. Selected Works, s. 368.
[71] Plechanov h�nvisar h�r till L. I. Mensjikovs bok La civilisation et les grands fleuves historiques. Avec une pr�face de M. Elis�e Reclus, Paris 1889.
[72] Plechanov h�nvisar h�r till Paul Barths inv�ndningar mot Marx i Die Geschichtsphilosophie Hegels und der Hegelianer bis auf Marx und Hartmann, Leipzig 1890, s. 49-50.
[73] "Slovo i delo" gosudarevo (h�rskarens ord och g�rning) - det vanliga namnet p� den tsaristiska politiska polisens metoder i 1700-talets ryska kejsard�me. Att s�ga "ord och g�rning" innebar att rapportera statsf�rbrytelser.
[74] Citat fr�n N. I. Karejevs "Ekonomisk materialism i historien", Vestnik Jevropij, juli 1894, s. 7.
[75] K. Marx, Louis Bonapartes Adertonde Brumaire. Jfr. K. Marx och F. Engels, Selected Works I, ss. 272.
[76] Lamarck, Zoologial Philosophy I, kap. VII i Elliotts �vers�ttning, London 1914, ss. 107-08.
[77] Citat fr�n Marx' Louis Bonapartes Adertonde Brumaire. Marx/Engels, Selected Works I, ss. 249-50, 252.
[78] H�nvisningen g�ller tragedier av Sumarokov, Kniasjnin, Cheraskov och andra ryska dramatiker p� 1700-talet.
[79] Den �rorika revolutionen - den engelska revolutionen 1688-89; Det stora upproret - den franska revolutionen vid slutet av 1700-talet.
[80] Alla upplagor inneh�ller misstaget: "Pseudo-klassisk engelsk litteratur".
[81] Den nya kristendomen var f�rfattad av Saint-Simon.
[82] Citat fr�n Inledning till Kritiken av Hegels r�ttsfilosofi.
[83] Citat fr�n Tjernysjevskijs avhandling Konstens och verklighetens estetiska f�rh�llanden. (N. G. Tjernysjevskij, Filosofiska Ess�er i urval, Moskva 1953, ss. 287-88.)
[84] Citat fr�n Nekrasovs poem "Ny�r".
[85] Citat fr�n Marx' F�rsta tesen om Feuerbach. Jfr. Marx/Engels Selected Works II, s. 403.
[86] Chatskij - en figur i Gribojedovs komedi Kvickhet ger el�nde.
Chatskij personifierar den progressiva delen av den ryska adelsungdomen under 1800-talets f�rsta fj�rdedel. Han �r en man med h�ga ideal och progressiva uppfattningar.
[87] Skalozub - en figur i Gribojedovs komedi Kvickhet ger el�nde, en okunnig och motbjudande officer, motst�ndare till tankefriheten.
[88] I den nya upplagan avs�g Plechanov att klarg�ra detta avsnitt, som avsiktligt f�rdunklats p� grund av den tsaristiska censuren. Bland de i arkiven bevarade till�gg, som han inte anv�nde sig av, h�nf�r sig f�ljande anm�rkning till detta avsnitt: "Skalozub �r censuren. Klarg�r med Beltovs egen erfarenhet, Sbornik, Novoje Slovo och Nachalo." Denna lista innefattar upplagor som undertrycktes av censuren: Beltovs (Plechanovs) bok Den monistiska historieuppfattningens utveckling, vars f�rsta upplaga snabbt s�ldes ut och dessutom konfiskerades p� biblioteken, kunde inte publiceras p� nytt f�rr�n efter tio �r, �r 1905. Det marxistiska symposiet Material f�r en karakteristisk av v�r ekonomiska utveckling, som trycktes 1895, h�lls tillbaka under ett och ett halvt �r av censuren varefter hela upplagan br�ndes med undantag f�r n�gra f� exemplar som av en slump bevarades. Tidskriften Novoje Slovo (Ny v�rld) undertrycktes i december 1897. Tidskriften Nachalo (B�rjan), dess efterf�ljare 1890, f�rbj�ds efter sitt femte nummer. D�rf�r var marxisterna n�stan utan varje legalt organ, medan narodnikerna �tnj�t n�rmast full frihet i detta avseende.
[89] H�nvisningen g�ller Kommunistiska manifestet av K. Marx och F. Engels.
[90] I opublicerade till�gg f�ller Plechanov f�ljande kommentar om detta avsnitt:
"De f�rstod inte att det �r om�jligt att erk�nna Marx' ekonomiska uppfattningar och samtidigt tillbakavisa hans historiska; Kapitalet �r �ven en historisk unders�kning. Men Kapitalet har f�rst�tts d�ligt ocks� av m�nga 'marxister'. Den tredje bokens �de blev att Struve, Bulgakov och Tugan-Baranovskij f�rvr�ngde Marx' ekonomiska teorier." (G. V. Plechanovs litter�ra kvarl�tenskap, Coll IV, s. 223.)
[91] Detta h�nf�r sig till det ber�mda brev som Marx skrev till redaktionen f�r Otechestvennije Zapiski i slutet av 1877 om en artikel av en av tidningens redakt�rer, N. K. Michailovskij, "Karl Marx rannsakas av hr Y. Sjukovskij". (Otechestvennije Zapiski 10/1877.) Brevet avs�ndes inte och �terfanns av Engels i Marx' papper efter dennes d�d. Det publicerades i Vestnik Narodnoi Voli 5/1886 och i den legala Juridisjeskij Vestnik 10/1888. Brevet rubricerades vanligen felaktigt f�r brevet till Michailovskij, trots att Marx i detta endast talar om Michailovskij i tredje person. (Jfr K. Marx' och F. Engels' korrespondens med ryska politiskt aktiva, Gospolitizdat F�rlag 1951, ss. 220-23.)
I brevet protesterar Marx mot f�rvr�ngningen av sina �sikter, mot str�van att f�rvandla hans "historiska skiss av kapitalismens utveckling i V�steuropa till en historiefilosofisk teori f�r den allm�nna utvecklingsg�ng, som �r �desm�ssigt f�reskriven f�r alla folk, vilka historiska omst�ndigheter de �n m� befinna sig i ..." Det var detta avsnitt i brevet som narodnikerna f�rs�kte utnyttja och tolka som ett r�ttf�rdigande av en speciell utvecklingsv�g f�r Ryssland. (Jfr. N. K. Michailovskij, Samlade verk, bd VII, St. Petersburg 1909, s. 327; se �ven nedan, not 112.)
[92] Marx talar om 1700-talets franska materialister i Den heliga familjen i avdelningen "Kritisk strid mot den franska materialismen" i kapitlet "Den absoluta kritikens tredje f�ltt�g" liksom i Den tyska ideologin.
[93] 1892 skrev Michailovskij i Russkaja Mysl nr. 6, s. 90, att Marx' filosofiska teori "utl�ggs i Kapitalets sj�tte kapitel under den blygsamma titeln 'Den s� kallade ursprungliga ackumulationen'." (Jfr. N. K. Michailovskij, Samlade verk, bd VII, s. 321.)
[94] Fr�n den ryska soldats�ng som h�nade de ryska odugliga generalerna (bland dem general T Read) under Krim-kriget (1853-56). F�rfattare till s�ngen �r Leo Tolstoj, som d� var f�ltofficer.
[95] H�nvisningen g�ller Wilhelm Blos' bok Die deutsche Revolution. Geschichte der deutschen Bewegung von 1848 und 1849, Berlin 1923.
[96] I Gleb Uspenskijs ber�ttelse Vaktposten s�ger en gammal man, vars uppgift det �r att f�rse en liten vandrande orkester med str�ngar, stolt att hans str�ngar �r dyra, "de �r inte vilket skr�p som helst", eftersom han inte kan ha det p� n�got annat s�tt: "Om jag endast kan andas med str�ngen" (om mitt enda medel f�r att h�lla mig vid liv �r genom str�ngen) "m�ste jag se till att den har ett bra ljud."
[97] I en karakteristik av Balzacs verk skrev Engels i ett brev till Margaret Harkness i b�rjan av april 1888 att han i Balzacs romaner "t.o.m. i ekonomiska detaljer ... l�rt sig mer �n fr�n alla examinerade historiker, ekonomer och statistiker tillsammans under perioden." K. Marx och F. Engels, Selected Correspondence, Moskva, s. 480.
Detta avsnitt kommenteras p� f�ljande s�tt av Plechanov: "Hr Uspenskij kan utan vidare placeras p� samma niv� som Balzac i detta avseende. Hans Jordens makt. Se min artikel 'G. I. Upsenskij' i samlingen Sotsial-demokrat." (G. V. Plechanovs litter�ra kvarl�tenskap, Coll. IV, s. 224.) I Plechanovs Verk �terfinns artikeln om Uspenskij i band X.
[98] De citerade orden �r h�mtade fr�n Pusjkins utkast till ett av kapitlen i Eugen Onegin.
[99] Morgans bok utgavs 1877.
[100] Engels talar om detta i f�rordet till sin bok Ludwig Feuerbach och den klassiska tyska filosofins slut, daterat 21/2 1888. Jfr. Marx/Engels, Selected Works II, s. 359.
[101] Fr�n I. A. Krylovs fabel "Mesen".
[102] Plechanov citerar Marx' �ttonde Tesen om Feuerbach. Jfr. Marx/Engels, Selected Works 11, s. 404.
[103] Goethes sista ord.
[104] Y. Sjukovskij analyserar Kapitalet i sin artikel "Karl Marx och hans bok om kapitalet" (Vestnik Jevropij 9/1877).
[105] Engels karakteriserar Karl Heinzen p� f�ljande s�tt: "Herr Heinzen �r en f.d. liberal tj�nsteman i l�gre st�llning som s� tidigt som 1844 dr�mde om en utveckling inom ramen f�r r�tten och en futtig tysk statsf�rfattning." (K. Marx och F. Engels, Gesamtausgabe, Erste Abt., Bd. 6, s. 282-98.)
[106] H�r t�nker Plechanov p� de artiklar av Marx och Engels mot Heinzen, som publicerades 1847 i Deutsche-Br�sseler Zeitung. Tidningen inneh�ll tv� artiklar av Engels: "Kommunisterna och Karl Heinzen" och en av Marx: "Moraliserande kritik och kritisk moral".
[107] De citerade orden av Engels �terfinns i f�ljande text: "Herr Heinzen inbillar sig naturligtvis att man godtyckligt kan f�r�ndra och avpassa egendomsf�rh�llanden, arvslagar o.s.v. Herr Heinzen, en av detta �rhundrades mest okunniga m�nniskor, kan naturligtvis inte veta att varje epoks egendomsf�rh�llanden �r ett n�dv�ndigt resultat av denna epoks bytes- och produktionss�tt." (K. Marx och F. Engels, Gesamtausgabe, Erste Abt. Bd. 6, s. 298-328.)
[108] De liberala narodnikerna anklagade marxisterna f�r att vara glada f�r landsbygdens kapitalisering, f�r att v�lkomma den sm�rtsamma f�rdrivningen av b�nder fr�n deras jord och f�r att vara beredda att fr�mja denna process med alla tillg�ngliga medel. Marxisterna skulle enligt dem g� hand i hand med landsbygdens kulaker och utplundrare, "den ursprungliga ackumulationens" hj�ltar, de Kolupajevs och Rasupajevs, som skildrades i Saltykov-Sjedrins satiriska verk Tillflyktsorten Mon Repos.
[109] Molchalinism - av Molchalin, en figur fr�n Gribojedovs komedi Kvickhet ger el�nde, urtypen f�r karri�rism, tallriksslickeri och servilitet.
[110] Plechanov talar h�r om ett f�rord av V. V. (V. P. Vorontsov) till en samling av hans artiklar, Kapitalismens �de i Ryssland, som publicerades 1882. I detta f�rord anger Vorontsov som sk�l till att omtrycka sina artiklar det faktum att han �nskar "att uppegga v�ra l�rda publicister, f�rsvurna �t kapitalism och narodism, att studera lagarna f�r Rysslands ekonomiska utveckling, grunden f�r alla andra f�reteelser i v�rt lands liv. Utan kunskap om denna lag blir systematisk, framg�ngsrik och social verksamhet om�jlig." (s. 1.)
[111] Citat fr�n S. N. Krivenkos artikel "Till fr�gan om kultureremiter" (Russkoje Bogatstvo, december 1893, avd. II, s. 189.)
[112] 1884 skickade Engels en kopia av Marx' brev till V. I. Sassulitj. (Det hade inte avs�nts av Marx.) "Jag skickar med Marx' manuskript (kopia)," skrev han till henne den 6 mars, "som du kan anv�nda som du finner b�st. Jag vet inte om det var i Slovo eller Otechestvennije Zapiski som han fann artikeln "Karl Marx rannsakas av Y. Sjukovskij". Han skrev detta svar som uppenbarligen avs�gs f�r publicering i Ryssland, men han s�nde det inte till St. Petersburg av fruktan f�r att bara hans namn skulle s�tta den tidnings existens i fara, vari det publicerades." (K. Marx och F. Engels korrespondens med ryska politiskt aktiva, Moskva 1951, s. 306.)
[113] Denna och ett antal av de f�ljande citaten �r fr�n Marx' brev till redaktionen f�r Otechestvennije Zapiski. Se not 91.
[114] Vad g�ller fr�gan om Marx' uppfattning i detta, �r den f�ljande: bykommunen "kan bli startpunkten f�r den kommunistiska utvecklingen", om "den ryska revolutionen tj�nar som signal till den prolet�ra revolutionen i V�steuropa". Marx och Engels uttryckte �ven denna tanke 1882 i f�rordet till den f�rsta ryska utg�van av Det kommunistiska partiets manifest. �nnu tidigare uttryckte Engels samma tanke i sin artikel "Soziales aus Russland", tryckt 1875 i Volksstaat som svar p� P. N. Tkachovs "�ppet brev" (Jfr. F. Engels, "Om samh�llsf�rh�llanden i Ryssland". Marx/Engels, Selected Works II, s. 51-58.)
P� nittiotalet stod det emellertid redan klart f�r Engels att bykommunen i Ryssland snabbt uppl�stes under trycket fr�n den kapitalism som snabbt utvecklades. Han omn�mnde detta i ett antal arbeten fr�n denna tid: "Den ryska tsarismens utrikespolitik" (1890), "Socialism i Tyskland" (1891), "Kan Europa avrusta?" (1893) och andra. Slutligen skrev han i "Efterord" till "Svar till P. N. Tkachov": "Kvarlever denna bykommun �nnu i en s�dan omfattning att den vid en given tidpunkt, som Marx och jag fortfarande hoppades 1882, kunde tillsammans med en revolution i V�steuropa bli startpunkten f�r en kommunistisk utveckling - om detta vill jag inte d�ma. Men om en sak r�der det inget tvivel: f�r att n�gonting alls av denna kommun ska leva kvar, m�ste f�rst och fr�mst den tsaristiska despotismen st�rtas, det m�ste ske en revolution i Ryssland." (Marx/Engels, Korrespondens med ryska politiskt aktiva, s. 297.)
[115] K. Marx, Filosofins el�nde.
[116] Tjernysjevskij utvecklade sina synpunkter om att sanningen alltid �r konkret i Skisser �ver den gogolska perioden i rysk litteratur. (N. G. Tjernysjevskij, Samlade verk III, Goslitizdat F�rlag 1947.)
[117] Marx s�ger detta i sitt brev till redaktionen f�r Otechestvennije Zapiski. (Jfr. Marx/Engels, Korrespondens med ryska politiskt aktiva, s. 221.)
[118] Plechanov citerar inte K. Marx' exakta ord. Nedan ger vi det franska originalet och en exakt �vers�ttning av detta:
"Si la Russie tend � devenir une nation capitaliste, � l'instar des nations de l'Europe occidentale - et pendant les derni�res ann�es elle s'est donn�e Ceaucoup de mal dans ce sens - elle n'y r�ussira pas sans avoir pr�alablement transform� une bonne partie de ses paysans en prol�taires; et apr�s cela, une fois amen�e au giron du r�gime capitaliste, elle en subira les lois impitoyables, comme d'autres peuples profanes. Voil� tout." Karl Marx, Friedrich Engels, Ausgew�hlte Briefe, Berlin 1953.
"Str�var Ryssland efter att bli en kapitalistisk nation efter v�steuropeisk f�rebild - och under de senaste �ren har det lagt ned mycken m�da i denna riktning - s� kommer man inte att uppn� detta utan att dessf�rinnan ha f�rvandlat en god del av sina b�nder till prolet�rer; och sedan, d� man en g�ng dragits med i den kapitalistiska ekonomins virvel, kommer man att tvingas foga sig i detta systems ofr�nkomliga lagar liksom de andra v�rldsliga folken. Det �r allt." (K. Marx och F. Engels, Korrespondens med ryska politiskt aktiva, s. 221.)
[119] Ett av de mest anv�nda ryska ordst�ven: "N�ktergalen n�rs inte p� fabler" - "vackra ord steker inga palsternackor".
[120] Plechanov ville g�ra f�ljande till�gg till detta avsnitt: "H�r t�nker jag p� socialdemokraternas verksamhet. Den har befordrat kapitalismens utveckling genom att avl�gsna ur�ldriga produktionss�tt, t.ex. hemindustrin. De v�steuropeiska socialdemokraternas inst�llning till kapitalismen definieras kort av f�ljande ord av Bebel vid partiets Breslaukongress (1895): 'Jag fr�gar mig alltid huruvida en given �tg�rd kommer att h�mma kapitalismens utveckling. Om den g�r det �r jag mot den ...' " (G. V. Plechanovs litter�ra kvarl�tenskap, Coll IV, s. 229.)
[122] I. G. Uspenskijs ber�ttelse "Ingenting" fr�n hans serie Levande Karakt�rer finns en bonde som betalar "f�r ingenting", d.v.s. betalar skatt p� jord han inte brukar. Denne �r helt �vertygad om att det �rt l�ngt b�ttre att betala "f�r ingenting" �n att bruka sin jordlott.
[123] P. Y. Chaadajev sade detta i sitt f�rsta "filosofiska brev". (P. Y. Chaadajev, Filosofiska brev, Moskva 1906, s. 11.)
[124] Fr�n Nekrasovs dikt "Tankar vid huvuding�ngen".
[125] I Tolstojs Krig och fred.
[126] Plechanov avs�g att ge f�ljande f�rklaring till dessa ord: "d.v.s. socialistisk." (G. V. Plechanovs litter�ra kvarl�tenskap, Coll IV, s. 230.)
[127] Friedrich List, en tysk ekonom och ideolog f�r den tyska industribourgeoisin n�r kapitalismen fortfarande var svag i Tyskland, lade s�rskilt eftertryck vid produktivkrafternas utveckling i de s�rskilda nationella ekonomiska systemen. I detta syfte ans�g han samarbete med staten vara n�dv�ndigt (t.ex. skyddstullar p� industrivaror).
[128] Plechanov har f�ljande anm�rkning till detta avsnitt: "Betr�ffande N.-on. Vilket var hans grundl�ggande fel? Han hade en d�lig f�rst�else av 'v�rdelagen'. Han s�g den statiskt, inte dynamiskt. ... Det Engels sade om m�jligheten till misstag hos Struve och N.-on." (G. V. Plechanovs litter�ra kvarl�tenskap, Coll. IV, ss. 230-31.)
Den 26 februari 1885 skrev Engels till Plechanov: "Vad betr�ffar Danielsson (N.-on) �r jag r�dd f�r att vi inget kan g�ra med honom. ... Det �r absolut om�jligt att diskutera med den generation ryssar som han tillh�r och som fortfarande tror p� den grundl�ggande kommunistiska uppgift som ska s�rskilja Ryssland, det sanna heliga Ryssland, fr�n andra, icke-troende folk." (Marx/Engels, Korrespondens med ryska politiskt aktiva, s. 341.)
[129] Plechanov h�nvisar h�r till S. N. Krivenkos artikel "Om behoven av folkindustri", vars avslutning trycktes i Russkoje Bogatstvo 10/1894.
[1*] Russkoje Bogatstvo, januari 1894, Avd. II, s. 98.
[2*] "Med t�nkandet avser jag resultatet av den m�ngd sanningar och misstag, som �r utbredda i en nation: ett resultat som best�mmer dess bed�mningar, dess respekt eller f�rakt, dess k�rlek eller hat, som utformar dess b�jelser och vanor, dess laster och dygder - med ett ord, dess funktionss�tt. Detta �r det t�nkande, varom det m�ste s�gas att det styr v�rlden." Suard, M�langes de Litt�rature, Paris An XII, tome III, p. 400.
[3*] Suard, tome III, p. 401.
[4*] Essay Concerning Human Understanding, Book I, Ch. 3: Book II, Ch. 20, 21, 28.
[5*] Denna princip �terkommer mer �n en g�ng i Holbachs Syst�me de la nature. Den uttrycks ocks� av Helvetius, d� han s�ger: "L�t oss antaga, att jag har propagerat den mest enfaldiga uppfattning, av vilken f�ljer de mest motbjudande konsekvenser; om jag inte har �ndrat n�gonting i lagarna, kommer jag inte heller att �ndra n�gonting i beteendet" (De l'Homme, Section VII, Ch. 4). Samma uppfattning uttrycks ofta i Correspondance Litt�raire av Grimm, som l�nge verkade bland de franska materialisterna, och av Voltaire, som bek�mpade materialisterna. I sin Philosophe Ignorant, liksom i m�nga andra verk, f�rs�kte "patriarken p� Ferney" visa att inte en enda filosof n�gonsin har p�verkat sina medm�nniskors beteende, eftersom man i sina handlingar v�gleds av vanor och inte av metafysik.
[6*] Holbach pl�derar i sin Politique naturelle f�r uppfattningen om v�xelverkan mellan seder och statsf�rfattning. Men eftersom han d�r m�ste syssla med praktiska fr�gor, leder st�ndpunkten honom in i en ond cirkel: f�r att kunna f�rb�ttra sederna m�ste man full�nda statsf�rfattningen och f�r att f�rb�ttra den, m�ste man f�rb�ttra sederna. Holbach r�ddar sig ur cirkeln med hj�lp av en bon prince som efterstr�vades av alla upplysningens f�rfattare och som l�ste mots�gelsen - n�r han framtr�dde som en deus ex machina - genom att f�rb�ttra b�de seder och statsf�rfattning.
[7*] Histoire des R�publiques italiennes du moyen age, nouvelle �dition, Paris, t. I, Introduction, pp. v-vi.
[8*] Vi �vers�tter artikelns titel fr�n franskan och skyndar oss att till�gga, att artikeln endast �r bekant f�r oss genom vissa franska utdrag. Vi var of�rm�gna att �terfinna den ursprungliga italienska texten som den trycktes, s�vitt vi har oss bekant, endast i en utg�va av Vicos arbeten (1818); det saknas redan i den utg�va i sex band som gjordes i Milano 1835. Vad som emellertid �r av vikt i f�religgande fall �r inte hur Vico tog sig an uppgiften, utan vilken uppgiften var.
[9*] Vi ska h�r i f�rbig�ende f�regripa en f�rebr�else som klipska kritiker sannolikt kommer att skynda sig att rikta mot oss: "Ni anv�nder onyanserat termen 'upplysningens f�rfattare' och 'materialister', trots att l�ngtifr�n alla 'upplysningsm�n' var materialister; m�nga av dem, t.ex. Voltaire, bek�mpade energiskt materialisterna." Det �r riktigt: men � andra sidan visade Hegel f�r l�nge sedan, att de upplysningsf�rfattare som v�nde sig mot materialismen, sj�lva var inkonsekventa materialister.
[10*] Han b�rjade arbeta p� sin historia om de italienska republikerna 1796.
[11*] Den f�rsta upplagan utgavs 1821.
[12*] Essais (10. utg.), Paris 1860, s. 73-74.
[13*] Ibid., s. 75-76.
[14*] Kampen mellan religi�sa och politiska partier i England under 1600-talet "utgjorde ett skynke f�r den sociala fr�gan, kampen mellan olika klasser om makt och inflytande. F�rvisso var dessa klasser i England inte s� skarpt avgr�nsade och inte s� fientliga mot varandra som i andra l�nder. Folket hade inte gl�mt, att m�ktiga baroner inte bara hade k�mpat f�r egen del utan ocks� f�r folkets frihet. St�ndspersoner fr�n landet och stadsborgaren satt i tre �rhundraden tillsammans i parlamentet i namn av de engelska Commons. Men under det senaste �rhundradet hade stora f�r�ndringar �gt rum i den relativa styrkan mellan samh�llets olika klasser, vilket inte hade �tf�ljts av motsvarande f�r�ndringar i det politiska systemet ... Borgerskapet, den lantliga l�gadeln (gentry), b�nderna och de sm� jord�garna - vid denna tid mycket talrika - hade inte ett inflytande �ver de allm�nna angel�genheterna som motsvarade deras betydelse i landet. De hade tillvuxit, men inte lyfts upp. D�rf�r framtr�dde det i detta skikt, liksom i andra skikt d�runder, stolta och m�ktiga ambitioner, som var beredda att gripa f�rsta f�rev�ndning f�r att ge sig till k�nna." Discours sur l'histoire de la r�volution d'Angleterre, Berlin 1850, s. 9-10.
J�mf�r samme f�rfattares alla sex volymer som h�nf�r sig till den f�rsta engelska revolutionens historia och skisserna �ver olika offentliga m�ns liv vid denna tid. Guizot viker d�r s�llan fr�n klasskampens st�ndpunkt.
[15*] Dix ans d'�tudes historiques, sj�tte bandet av Thierrys Samlade arbeten (10. utg.), s. 66.
[16*] London 1808, s. 275.
[17*] De la f�odalit� des institutions de St. Louis et de l'influence de la l�gislation de ce prince, Paris 1822, s. 76-77.
[18*] "Consid�ration sur l'histoire", i Le Producteur, del IV.
[19*] S�ledes bara bland moderna folk? Denna inskr�nkning blir desto underligare som redan grekiska och romerska f�rfattare hade sett det n�ra sambandet mellan � ena sidan det levnadsm�ssiga och politiska f�rh�llandet och � den andra jordbruksf�rh�llandena i deras l�nder. Den egendomliga begr�nsningen hindrar dock inte Guizot fr�n att se det romerska kejsard�mets fall som beroende p� dess statsekonomi. Se hans f�rsta "ess�": Du r�gime municipal dans l'empire romain au V-me si�cle de l'�re chr�tienne.
[20*] D.v.s. jord�garskapet bar den ena eller andra r�ttsliga karakt�ren eller med andra ord innefattade dess er�vrande en st�rre eller mindre grad av beroende i enlighet med jord�garens styrka och frihet (Anf. st., s. 75).
[21*] Histoire de la conqu�te etc, Paris, t.1, s. 296 och 300.[7]
[22*] Det �r intressant, att saint-simonisterna redan ins�g denna svaga sida i Thierrys historiska uppfattningar. S�lunda anm�rker Bazard i den tidigare citerade artikeln, att er�vringar i verkligheten ut�vade ett betydligt mindre inflytande p� det europeiska samh�llets utveckling �n Thierry trodde. "Alla som f�rst�r m�nsklighetens utvecklingslagar inser att er�vringens roll �r helt underordnad." Men i detta fall st�r Thierry n�rmare sin l�rare Saint-Simons uppfattningar �n Bazard: Saint-Simon unders�ker V�steuropas historia fr�n 1400-talet ur synvinkeln av de ekonomiska f�rh�llandenas utveckling, men f�rklarar medeltidens samh�llsordning enbart som en f�ljd av er�vringar.
[23*] De la f�odalit�, s. 50.
[24*] Ibid., s. 212.
[25*] Dock inte alltid. Ibland tillr�dde filosoferna i samma naturs namn, att "lagstiftaren skall j�mna ut olikheter i egendom". Detta var en av de otaliga mots�gelserna hos upplysningens franska f�rfattare. Men h�r syssels�tter vi oss inte med detta. Vad som �r av betydelse f�r oss �r, att den abstrakta "m�nskliga naturen" i varje givet fall var ett argument till f�rm�n f�r mycket konkreta str�vanden hos ett best�mt skikt i samh�llet och d�rtill i det borgerliga samh�llet.
[26*] Grimm, Correspondance Litt�raire, augusti 1774. D� Grimm st�ller fr�gan upprepar han bara abb� Arnauds tanke, som den senare utvecklade i en avhandling han f�rel�ste vid den franska akademin.
[27*] Suard, A.a., s. 383.
[28*] Helvetius har i sin bok De l'Homme ett detaljerat schema �ver ett s�dant "perfekt r�ttssystem". Det vore i h�gsta grad intressant och l�rorikt att j�mf�ra denna utopi med utopier fr�n f�rsta h�lften av 1800-talet. Men olyckligtvis har b�de socialismens och filosofins historiker tills i dag inte haft den ringaste tanke p� en s�dan j�mf�relse. Vad s�rskilt betr�ffar filosofihistorikerna behandlar de, i f�rbig�ende sagt, Helvetius p� det mest otill�tna s�tt. Till och med den lugne och m�ttfulle Lange har ingen annan beskrivning p� honom �n "den ytlige Helvetius". Den absolute idealisten Hegel var den mest r�ttvise i sin inst�llning till den absolute materialisten Helvetius.
[29*] "Ja, m�nniskan �r endast vad det allsm�ktiga samh�llet eller den allsm�ktiga uppfostran g�r henne till, d� vi tar detta ord i sin vidaste bem�rkelse, d.v.s. inte bara med inneb�rden skolutbildning eller boklig fostran, utan den uppfostran som vi f�r fr�n m�nniskor och ting, skeenden och omst�ndigheter, den fostran som b�rjar p�verka oss i vaggan och som sedan inte �r fr�nvarande minsta stund." Cabet, Voyage en Icarie, 1848, s. 402.
[30*] Se Le Producteur, t. I, Paris 1825, inledning.
[31*] "Mon but est de donner une Exposition El�mentaire, claire et facilement intelligible, de l'organisation sociale, d�duite par Fourier des lois de la nature humaine." (V. Consid�rant, Destin�e Sociale, t. I, 3-me �dition. Declaration.) "Il serait temps enfin de s'accorder sur ce point: est-il � propos avant de faire des lois, de s'enqu�rir de la v�ritable nature de l'homme, afin d'harmoniser la loi, qui est par elle-meme modifiable, avec la nature, qui est immuable et souveraine?" Notions �l�mentaires de la science sociale de Fourier, par l'auteur de la D�fense du Fourierisme (Henri Gorsse, Paris 1844, p. 35).
[32*] Le Producteur, t. I, p. 139.
[33*] Vi har redan visat detta i samband med restaurationens historiker. Det vore mycket l�tt att visa det ocks� f�r ekonomerna. D� de f�rsvarade den borgerliga samh�llsordningen mot reaktion�rer och socialister, f�rsvarade ekonomerna den just som den ordning som b�st passade den m�nskliga naturen. Anstr�ngningarna att uppt�cka en abstrakt "befolkningslag" - vare sig man kom fr�n det borgerliga eller socialistiska l�gret - var n�ra f�rbundna med uppfattningen om den m�nskliga naturen som samh�llsvetenskapens grundsten. F�r att �vertyga sig om detta, �r det tillr�ckligt att j�mf�ra Malthus' l�ror i fr�gan � ena sidan och Godwins l�ra eller f�rfattaren till Kommentarer till Mill � den andra.[10] B�de Malthus och hans motst�ndare s�ker i samma m�n en enda, s� att s�ga absolut, befolkningslag. V�r samtida politiska ekonomi ser saken annorlunda: den vet att varje fas i samh�llsutvecklingen har sin egen, s�rskilda befolkningslag. Mer h�rom senare.
[34*] H�r �r den f�rebr�else som Helvetius riktade mot Montesquieu ytterst karakteristisk: "I sin bok om sk�len till Roms storhet och fall har Montesquieu �gnat otillr�cklig uppm�rksamhet �t betydelsen av gynnsamma tillf�lligheter i denna stats historia. Han har gjort det misstag som �r alltf�r vanligt bland t�nkare som vill f�rklara allting, liksom de inst�ngda forskarnas misstag, som - gl�mska om m�nniskornas natur - tillskriver folkets representanter of�r�nderliga politiska uppfattningar och enhetliga principer. Likv�l h�nder det ofta att en man enligt eget gottfinnande styr de viktiga f�rsamlingar som kallas senater. "Pens�es et R�flexions, CXL, i tredje bandet av hans Samlade verk, Paris MDCCCXVIII. P�minner inte detta l�saren om teorin om "hj�ltar och massa" som nu �r h�gsta mode i Ryssland?[11] V�nta en smula: vad vi behandlar l�ngre fram kommer att mer �n en g�ng visa hur f�ga originellt det finns i den ryska "sociologin".
[35*] Opinions litt�raires, philosophiques et industrielies, Paris 1825, pp. 144-45. J�mf�r ocks� Cat�chisme politique des industriels.
[36*] Saint-Simon f�r den idealistiska historieuppfattningen till sin sista och yttersta slutsats. F�r honom �r inte bara id�er ("principer") den yttersta grundvalen f�r samh�llsf�rh�llanden, utan bland dem spelar "vetenskapliga id�er" - "v�rldens vetenskapliga system" - den fr�msta rollen: av dessa f�ljer religi�sa id�er som i sin tur betingar m�nniskans moraluppfattningar. Det �r intellektualism, som samtidigt ocks� var f�rh�rskande bland de tyska filosoferna, men hos dem upptr�dde i en helt annan form.
[37*] Littr� gick skarpt emot Hubbard, d� denne p�pekade detta - l�n. Han tillskrev bara Saint-Simon "lagen om tv� stadier": teologiskt och vetenskapligt. Flint anf�r denna Littr�s uppfattning och anm�rker: "Han har r�tt, n�r han s�ger att lagen om tre stadier inte formuleras i n�gon av Saint-Simons skrifter." (The Philosophy of History in Europe, Edinburgh and London MDCCCLXXIV, p. 158). Vi ska mot denna uppfattning st�lla f�ljande utdrag fr�n Saint-Simon: "Vilken astronom, fysiker, kemist eller l�kare vet inte, att inom varje kunskapsgren har det m�nskliga f�rnuftet, innan det �verg�tt fr�n det rent teologiska till det positiva, under en l�ng tid genoml�pt det metafysiska? Uppkommer inte hos var och en som har studerat vetenskapernas historia, �vertygelsen att detta f�rmedlande steg har varit nyttigt, ja till och med alldeles oundg�ngligt f�r att �stadkomma �verg�ngen?" (Du Syst�me industriel, Paris MDCCCXXI, Preface, pp. VI-VII). Lagen om tre stadier var av s�dan betydelse f�r Saint-Simon att han var beredd att med den f�rklara rent politiska tilldragelser, som "metafysikernas och de r�ttsl�rdas" f�rh�rskande st�llning under den franska revolutionen. Det vore l�tt f�r Flint att "uppt�cka" detta genom att noggrant l�sa Saint-Simons verk. Men olyckligtvis �r det betydligt l�ttare att skriva en l�rd historia om det m�nskliga t�nkandet �n att studera dess faktiska utvecklingsf�rlopp.
[37a*] Denna id� l�nades senare fr�n honom och f�rvr�ngdes av Proudhon, som p� den byggde sin teori om anarkin.
[38*] L'Organisateur, p. 119. (Band IV) av Saint-Simons Arbeten eller band av Saint-Simons och Enfantins Samlade verk.
[39*] I sin artikel "Consid�rations sur la baisse progressive du loyer des objets mobiliers et immobiliers", Le Producteur, t. I, p. 546.
[40*] Se s�rskilt artikeln i Le Producteur, t. IV, "Consid�rations sur les progr�s de l'�conomie politique".
[41*] N. K. Michailovskij, Verk (ryska), band 2, andra utg., St Petersburg 1888, ss. 239-40.
[42*] V�ra riktningar, St. Petersburg 1893, s. 138.
[43*] A.a., ss. 9, 13, 140 och passim.
[44*] Ibid., s. 143f.
[45*] Upplysningens f�rfattare p� 1700-talet motsade sig sj�lva p� just samma s�tt, om �n deras sj�lvmots�gelse framtr�dde p� ett annat s�tt. De propagerade f�r att staten inte skulle ingripa och likv�l kr�vde de vid en del tillf�llen de mest detaljerade f�reskrifter av lagstiftaren. F�rbindelsen mellan "politik" (som de ans�g vara en orsak) och ekonomi (som de ans�g vara en verkan) var oklar ocks� f�r dem.
[46*] "Dans un temps plus ou moins long il faut, disent les sages, que toutes les possibilit�s se r�alisent: pourquoi se d�sesp�rer du bonheur futur de l'humanit�?"
[47*] N. Michailovskij, Works (Andra utg.), band II, ss. 102-103.
[48*] I snabb�vers�ttning: "I hela vida v�rlden / Finns f�r det frigjorda hj�rtat / Fortfarande tv� v�gar. / M�t din stolta styrka / Pr�va ditt best�mda sinne / V�lj den du �nskar!"
[49*] Nikolai-on, Skisser �ver v�r samh�llsekonomi sedan reformen, St. Petersburg 1893, ss. 322-323.
[50*] Ibid., s. 343.
[51*] Engels, Socialismens utveckling fr�n utopi till vetenskap, kap III.
[52*] F�ljaktligen �r hr N.-ons praktiska planer ocks� en n�rmast bokstavlig upprepning av de "krav" som f�r l�nge sedan och naturligtvis helt utan resultat presenterades av v�ra utopiska narodniker, som t.ex. hr Prugavin. "De yttersta syftem�len och uppgifterna f�r den sociala och statliga verksamheten" (ni ser att varken samh�llet eller staten gl�ms bort) "m�ste p� f�retagsekonomins omr�de vara: � ena sidan att f�r statens r�kning k�pa upp alla arbetsredskap och garantera att dessa kan f�r olika tillf�llen hyras ut till folket; � andra sidan att uppr�tta en organisation f�r produktionens f�rh�llanden" (Hr Prugavin vill helt enkelt s�ga "produktionen", men som vanan �r bland alla ryska f�rfattare, med hr Michailovskij i spetsen, anv�nder han uttrycket "produktionens f�rh�llanden" utan att f�rst� vad det inneb�r) "som skulle grunda sig p� folkets och statens behov - inte p� marknadens intressen, p� �gande och konkurrens, vilket �r fallet i den varukapitalistiska organisationen av landets ekonomiska krafter ..." (V. S. Prugavin, Hantverkaren p� utst�llningen, Moskva 1882, s. 15). M� l�saren j�mf�ra detta avsnitt med det ovan anf�rda citatet ur hr N.-ons bok.
[53*] Le Producteur, Vol. I, p. 140.
[54*] Om denna organisation, se The Globe[24] 1831-32, d�r den framl�ggs i detalj, t.o.m. med f�rberedande �verg�ngsreformer.
[55*] "Unsere National�konomen streben mit allen Kr�ften, Deutschland auf die Stufe der Industrie zu heben, von welcher herab England jetzt die andern L�nder noch beherrscht. England ist ihr Ideal. Gewiss: England sieht sich gern sch�n an; England hat seine Besitzungen in allen Weltteilen, es weiss seinen Einfluss aller Orten geltend zu machen, es hat die reichste Handels- und Kriegsflotte, es weiss bei allen Handelstraktaten die Gegenkontrahenten immer hinters Licht zu f�hren, es hat die spekulativsten Kaufleute, die bedeutendsten Kapitalisten, die erfindungsreichsten K�pfe, die pr�chtigsten Eisenbahnen, die grossartigsten Maschinenanlagen; gewiss, England ist, von dieser Seite betrachtet, ein gl�ckliches land, aber - es l�sst sich auch ein anderer Gesichtspunkt bei der Sch�tzung Englands gewinnen und unter diesem m�chte doch wohl das Gl�ck desselben von seinem Ungl�ck bedeutend �berwogen werden. England ist auch das Land, in welchen das Elend auf die h�chste Spitze getrieben ist, in welchem j�hrlich Hunderte notorisch Hungers sterben, in welchem die Arbeiter zu F�nfzigtausenden zu arbeiten verweigern, da sie trotz all ihrer M�he und Leiden nicht so viel verdienen, dass sie notd�rftig leben k�nnen. England ist das Land, in welchem die Wohlt�tigkeit durch die Armensteuer zum �usserlichen Gesetz gemacht werden musste. Seht doch ihr, National�konomen, in den Fabriken die wankenden, geb�ckten und verwachsenen Gestalten, seht die bleichen, abgeh�rmten, schwinds�chtigen Gesichter, seht all das Geistige und das leibliche Elend, und ihr wollt Deutschland noch zu einem zweiten England machen? England konnte nur durch Ungl�ck und Jammer zu dem H�hepunkt der Industrie gelangen, auf dem es jetzt steht, und Deutschland k�nnte nur durch dieselben Opfer �hnliche Resultate erreichen, d.h. erreichen dass die Reichen noch reicher und die Armen noch �rmer werden." Triersche Zeitung, 4/5 1846, omtryckt i band I av den tidskrift som utgavs av M. Hess under titeln Der Gesellschafts-Spiegel. Die gesellschaftligen Zust�nde der civilisierten Welt, Band I, Iserlohn und Elberfeld 1846.
[56*] "Sollte es den Constitutionellen gelingen", sade B�chner, "die deutschen Regierungen zu st�rzen und eine allgemeine Monarchie oder Republik einzuf�hren, so bekommen wir hier einen Geldaristokratismus, wie in Frankreich, und liber soll es bleiben, wie es jetzt ist." George B�chner, Samlade arbeten, utgivna av Franzos, s. 122.
[57*] "Consid�rations sur les sciences et les savants" i Le Producteur, Band I, ss. 355-56.
[58*] Ibid., Vol I, s. 304.
[59*] "Litteraturen och livet", i Rosskaja Mysl[25] 1891, band IV, s. 195.
[60*] N. K. Michailovskij, Arbeten, band IV (andra utg.), s. 265-66.
[61*] Ibid., ss. 186-87.
[62*] (Det f�rsta �r ett l�ngdm�tt, det andra ett viktm�tt: det �r d�rf�r detsamma som att s�ga att meter skulle adderas till kilogram.)
[63*] N. K. Michailovskij, Arbeten, band IV (andra utg.), s. 185.
[64*] I f�rbig�ende sagt r�der det stor f�rvirring just med avseende p� dessa uttryck - "objektiv metod", "subjektiv metod" - �tminstone begreppsligt.
[65*] Le vrai sens du syst�me de la nature, London 1774, s. 125.
[66*] "De l'homme", OEuvres compl�tes de Helv�tius, Paris 1818, t. II, p. 120.
[67*] Hr Michailovskij anser att denna eviga och �verallt n�rvarande �verh�ghet f�r dialektiken �r obegriplig: allt f�r�ndras utom den dialektiska r�relsens lagar, s�ger han med sarkastisk skepticism. Ja, just precis, svarar vi; och om det f�rv�nar er, om ni vill ifr�gas�tta denna uppfattning, kom ih�g att ni m�ste ifr�gas�tta den moderna vetenskapens grundl�ggande st�ndpunkt. F�r att �vertyga sig om den saken, r�cker det med att erinra sig de ord av Playfair, som Lyell valde som motto f�r sitt ber�mda verk, The Principles of Geology: "Mitt ibland jordens rotation har naturens ordning f�rblivit densamma och dess lagar �r det enda som har motst�tt den allm�nna r�relsen. Floderna och bergen, haven och kontinenterna har i alla sina delar f�r�ndrats; men de lagar som styr dessa f�r�ndringar och de regler som de �r underkastade, har f�rblivit desamma utan att f�r�ndras."
[68*] Wissenschaft der Logik, I. Auflage, I. Teil, I. Buch, S. 313-14. (II. Auflage, Leipzig 1832, I. Teil, I. Buch, S. 383-84).
[69*] "D� jag syftade till en advokatkarri�r", ber�ttar hr Michailovskij f�r oss, "l�ste jag passionerat, om �n osystematiskt, olika arbeten i r�ttsteori. Bland dem fanns hr Spasovitjs handbok i kriminalr�tt. Detta arbete inneh�ller en kort �versikt �ver olika filosofiska system vad g�ller deras f�rh�llande till kriminologin. Jag slogs s�rskilt av Hegels ber�mda triad, med vars hj�lp straffet s� f�ljdriktigt blir sammanj�mkningen av mots�gelsen mellan r�tt och brott. Den tredelade formelns tilltalande inneh�ll hos Hegel i de mest olika till�mpningar �r v�lbekant ... Och det �r inte f�rv�nande att jag fascinerades av den i hr Spasovitjs handbok. Det �r inte heller f�rv�nande att detta sedan drog mig mot Hegel och mycket annat ..." (Rosskaja Mysl, 1891, Vol. III, del II, s. 188.). Det �r synd, verkligen synd, att inte hr Michailovskij ber�ttar hur l�ngt han tillfredsst�llde sin l�ngtan "efter Hegel". Av allt att d�ma, gick han inte s�rskilt l�ngt i den riktningen.
[69a*] Hr Michailovskij f�rs�krar oss om att framlidne N. Sieber, d� han argumenterade med denne om kapitalismens oundviklighet i Ryssland, "anv�nde alla t�nkbara argument, men i sista stadiet g�mde sig bakom auktoriteten hos den or�rliga och otvivelaktiga tredelade dialektiska r�relsen." (Rosskaja Mysl, 1892, Vol. VI, band II, s. 196.) Han f�rs�krar oss ocks� om att allt vad han kallar Marx' profetior om f�ljderna av den kapitalistiska utvecklingen endast grundar sig p� "triaden". Vi ska diskutera Marx senare, men om N. Sieber kan vi anm�rka, att vi mer �n en g�ng haft tillf�lle att samtala med densamme och att vi inte en enda g�ng h�rde honom referera till "den dialektiska r�relsen". Han sade sj�lv flera g�nger att han var helt omedveten om Hegels betydelse i den moderna ekonomins utveckling. Naturligtvis kan den d�de lastas f�r allt, varf�r hr Michailovskijs bevisning �r ovederl�gglig.
[70*] Se hans System der erworbenen Rechte (II. Auflage), Leipzig 1880, Vorrede, S. XII-XIII.
[70a*] Tjernysjevskij, Skisser fr�n den gogolska perioden i rysk litteratur, St. Petersburg 1892, ss. 258-59. I en s�rskild fotnot visar f�rfattaren till Skisser p� ett str�lande s�tt vilken som �r den precisa inneb�rden i denna unders�kning av alla de omst�ndigheter som f�reteelsen i fr�ga beror av. Vi ska ocks� citera denna fotnot: "Till exempel: '�r regn bra eller d�ligt?' Det �r en abstrakt fr�ga; det kan inte ges ett best�mt svar p� den. Ibland �r regn v�lg�rande och ibland, om �n mera s�llan, �r det skadligt. Man m�ste fr�ga mera specificerat: 'Sedan spannm�len s�tts, regnade det kraftigt i fem timmar - var regnet nyttigt f�r gr�dan?' - endast s� blir svaret: 'Detta regn var mycket nyttigt' klart och f�rnuftigt. 'Men just denna sommar, precis d� sk�rdetiden n�rmade sig, regnade det i str�mmar under en hel vecka - var det bra f�r sk�rden?' Svaret: 'Nej. Detta regn var skadligt', �r lika klart och riktigt. Det �r s� alla fr�gor avg�rs av den hegelianska filosofin. '�r krig f�r�dande eller v�lg�rande?' Det kan inte besvaras best�mt i allm�nhet; man m�ste veta vad som slags krig avses, det hela beror p� omst�ndigheter, tid och rum. F�r vilda folk �r krigets skadlighet mindre uppenbar, medan dess f�rdelar �r mer m�rkbara. F�r civiliserade folk g�r krig vanligen mer ont �n gott. Men kriget 1812 var t.ex. ett krig f�r det ryska folkets r�ddning. Slaget vid Marathon[29] var en h�gst v�lg�rande h�ndelse i m�nsklighetens historia. Detta �r inneb�rden i axiomet: 'Det finns ingen abstrakt sanning; sanningen �r alltid konkret' - en uppfattning om ett f�rem�l �r konkret, n�r det framtr�der med alla egenskaper och s�rdrag och i de omst�ndigheter, den milj� d�r f�rem�let f�rekommer, och inte l�sryckt fr�n dessa omst�ndigheter och dess levande s�rdrag (som det framst�lls av det abstrakta t�nkandet, vars omd�me d�rf�r inte har n�got v�rde f�r det verkliga livet)."[30]
[71*] Russkoje Bogatsvo, 1894, Vol. II, del II, s. 150.
[72*] Russkoje Bogatstvo, 1894, Vol. II, del II, ss. 154-57.
[73*] Str�ngt taget skriver Engels om korn och inte havre; men det �r naturligtvis inte av betydelse.
[74*] Herrn Eugen D�hrings Umw�lzung der Wissenschaft, I. Auflage, I Teil, S. 111-12.[34]
[75*] Trait� de Botanique, (2. utg.), Paris 1891, del I, s. 24.
[76*] Enzyklop�die, Erster Teil, � 230, Zusatz.
[77*] Alla dessa utdrag har h�mtats fr�n det band av Russkoje Bogasttvo som redan citerats.
[78*] F�r dem som tvivlar finns det ett annat utdrag: "J'ai assign� ce permier degr� de la d�cadence des moeurs au premier moment de la culture des lettres dans tous les pays du monde." Lettre � M. l'abb� Raynal. OEuvres de Rousseau, Paris 1820, Vol. IV, p. 43.
[79*] F. Engels, Herr Eugen D�hrings omv�lvning av vetenskapen, Sthlm 1955, s. 195.[39]
[81*] L�saren m� inte klandra oss f�r dessa citat ur "La Belle H�l�ne". Vi l�ste nyligen p� nytt hr Michailovskijs artikel "Darwinismen och Offenbachs operetter" och st�r fortfarande under dess m�ktiga inflytande.
[82*] Citatet �r fr�n Marx/Engels, Den heliga familjen (Gesamtausgabe, Abt. I, Bd 3, S. 228-229.
[83*] Edgar Bauer, Der Streit der Kritik mit Kirche und Staat, Bern 1844, S. 184.
[84*] Loc. cit., s. 185.
[85*] Detsamma som Den Absoluta Id�n.
[86*] L�saren har s�kert inte gl�mt det tidigare citerade uttrycket av Hegel: Minervas uggla flyger f�rst i skymningen.
[87*] Bruno Bauer var �ldre bror till Edgar, som tidigare omn�mnts, och f�rfattare till en bok som var ber�md p� sin tid, Kritik der evangelischen Geschichte der Synoptiker.
[88*] F. Engels und K. Marx, Die Heilige Familie oder Kritik der Kritischen Kritik. Gegen Bruno Bauer und Consorten. Frankfurt am Main 1845, S. 126-128. Denna bok �r en samling artiklar av Marx och Engels, som �r riktade mot olika uppfattningar som uttryckts i "Den Kritiska Kritiken". Den citerade passagen �r h�mtad fr�n en artikel av Marx[52] mot en artikel av Bruno Bauer. Den passage som vi citerade i f�rra kapitlet var ocks� h�mtad fr�n Marx.
(Passagen �terfinns i kapitel 6 av Marx - om Den heliga familjen [Gesamtausgabe, Abteilung I, Band 3, S. 257-58].)
[90*] "S� helt �r anv�ndningen av redskap uteslutande f�r m�nniskan att uppt�ckten av en enda bearbetad flintsten i ytavlagringen eller grotth�let anses bevis nog f�r att m�nniskan varit d�r." Daniel Wilson, Prehistoric Man, Vol. I., pp. 151-52, London 1876.
[91*] K. Marx, Lohnarbeit und Kapital.[56]
[93*] La descendance de l'homme, etc., Paris 1881, p. 51.[58]
[94*] I von Martius v�lbekanta bok om Brasiliens urinnev�nare,[59] finns ett flertal intressanta exempel som visar hur viktiga till synes h�gst ov�sentliga s�regenheter i olika omr�den �r f�r att utveckla inb�rdes f�rh�llanden mellan deras inv�nare.
[95*] H�r m�ste det dock s�gas att havet inte alltid sammanf�r m�nniskor. Ratzel (Anthropo-Geographie, Stuttgart 1882, s. 92) anm�rker riktigt att p� ett visst l�gt utvecklingsstadium, utg�r havet en absolut gr�ns, d.v.s. det om�jligg�r varje som helst f�rbindelse mellan de folk det delar. � sin sida kvarl�mnar f�rh�llanden som ursprungligen m�jligg�rs endast genom den geografiska milj�ns s�regenheter, sitt k�nnem�rke p� primitiva stammars fysionomi. �bor skiljer sig p�tagligt fr�n dem som bor p� kontinenter.
"Die Bev�lkerungen der Inseln sind in einigen F�llen v�llig anders als die des n�chst gelegenen Festlandes oder der n�chsten gr�sseren Insel; aber auch wo sie urspr�nglich derselben Rasse oder V�lkergruppe angeh�ren, sind sie immer weit von derselben verschieden; und zwar, kann man hinzusetzen, in der Regel weiter als die entsprechenden festl�ndischen Abzweigungen dieser Rasse oder Gruppe untereinander" (Ratzel, loc. cit., s. 96). H�r upprepas samma lag som i utbildningen av arter och grupper hos djuren.
[96*] Marx, Kapitalet, F�rsta boken, Uddevalla 1969, s. 448.[60] I en fotnot till�gger Marx: "Regleringen av vattentillf�rseln var en av de materiella grundvalarna f�r statens makt �ver Indiens l�sligt f�renade sm� produktionsorganismer. De muhammedanska h�rskarna i Indien begrep detta b�ttre �n de engelska efterf�ljarna. "Vi kan j�mf�ra Marx' uppfattning med en nutida forskares: "Unter dem, was die lebende Natur dem Menschen an Gaben bietet, ist nicht der Reichtum an Stoffen, sondern der an Kr�ften oder, besser gesagt, Kr�fteanregungen am h�chsten zu sch�tzen" (Ratzel, loc. cit., s. 343).
[97*] "Vi m�ste ta oss i akt", s�ger L. Grieger, "f�r att tillskriva en planering en alltf�r stor roll vid redskapens frambringande. Uppfinnandet av de f�rsta redskapen av stor betydelse �gde naturligtvis rum genom tillf�llighet, liksom m�nga stora uppt�ckter i modern tid. De uppt�cktes naturligtvis snarare �n de uppfanns. Jag drog denna slutsats s�rskilt mot bakgrund av den omst�ndigheten att redskapens namn aldrig h�rleder sig fr�n deras framst�llning, att dessa namn aldrig har genetisk karakt�r, utan fr�n det bruk som g�rs av redskapet. S�ledes som i det tyska spr�ket: Scheere (sax), S�ge (s�g), Hacke (hacka). Denna spr�klag tilldrar sig desto mera v�r uppm�rksamhet eftersom namnen p� f�rem�l som inte �r redskap bildas genom en genetisk eller passiv metod, genom det material eller det arbete varigenom de framst�lls. S�ledes betyder en skinnl�gel som f�rvaringsk�rl f�r vin p� m�nga spr�k ursprungligen det skinn som tagits av ett djur: mot det tyska Schlauch svarar det engelska slough (ormskinn); det grekiska asc�s �r samtidigt ett skinn i betydelsen f�rvaringsk�rl och skinnet av ett djur. H�r visar oss f�ljaktligen spr�ket alldeles tydligt hur och av vad det f�rem�l som kallas skinn tillverkades. Det �r p� annat s�tt i fr�ga om redskapen; och de - om vi grundar oss p� spr�ket - tillverkades inte alls till en b�rjan. S�ledes kunde den f�rsta kniven ha funnits av en tillf�llighet och jag skulle kunna s�ga anv�nts under lek i form av en v�ssad sten." L. Geiger, Die Urgeschichte der Menschheit im Lichte der Sprache, mit besonderer Beziehung auf die Entstehung des Werkzugs. S. 36-37. (I samlingsverket Zur Entwicklungsgeschichte der Menschheit, Stuttgart 1878).
[98*] "Ty mekanikens konst ... utbildades f�rst av Eudoxos och Archytas, som utsirade geometrin med dess skarpsinne och gav �t problem som varit om�jliga att l�sa med ord och diagram ett st�d som h�rledde sig fr�n mekaniska illustrationer som var p�tagliga f�r sinnena ... Men Platon var f�rt�rnad �ver detta och anklagade dem f�r att vara f�rvanskare och f�rd�rvare av geometrins rena upph�jdhet, som s�ledes v�nde ryggen �t det abstrakta t�nkandets okroppsliga ting och f�rf�ll till att syssla med sinnestingen och dessutom gjorde bruk av f�rem�l som kr�vde mycket smutsigt och manuellt arbete. Av detta sk�l �tskildes mekaniken helt och h�llet fr�n geometrin och ignorerades under l�ng tid av filosoferna f�r att i st�llet betraktas som en av de milit�ra konsterna." (Plutarchi, Vita Marcelli, edit. Teubneriana, C. Sintenis, Lipsiae 1883, Kap. XIV, ss. 135-36.) Som l�saren kommer att se var Plutarchos uppfattning l�ngtifr�n ny vid denna tid.
[99*] Det �r k�nt att de ryska b�nderna sj�lva under en l�ng tid kunde ha, och hade inte heller s� s�llan, egna livegna. En livegens f�rh�llanden kunde inte ut�va dragningskraft p� en bonde. Men vid produktionskrafternas d�varande l�ge i Ryssland kunde inte en enda bonde finna detta f�rh�llande onormalt. En "musjik" som f�rtj�nat en smula pengar b�rjade precis lika naturligt t�nka p� att k�pa livegna som en fri man i Rom str�vade efter att f�rv�rva slavar. De slavar som revolterade under Spartacus ledning f�rde krig mot sina herrar, men inte mot slaveriet; om de hade lyckats vinna frihet skulle de sj�lva under gynnsamma omst�ndigheter och med det lugnaste samvete ha blivit slav�gare. Os�kt kommer man h�r att t�nka p� Schellings ord, som f�r en ny inneb�rd, att friheten m�ste vara n�dv�ndig. Historien visar att var och en av frihetens former framtr�der f�rst d�r den blir en ekonomisk n�dv�ndighet.
[100*] Se "Ekonomisk materialism i historien", i Vestnik Jevropij, Augusti 1894, s. 601.
[101*] Vi citerar fr�n den franska upplagan 1874.
[102*] J. F. McLennan, Studies in Ancient History: Primitive Marriage, 1876, s. 111.
[103*] Vestnik Yevropy, juli 1894, s. 12.
[104*] Friedrich Karl von Savigny, Vom Beruf unserer Zeit f�r Gesetzgebeung und Rechtswissenschaft, tredje utg., Heidelberg 1840, s. 14.
F�rsta upplagan utkom 1814.
[105*] Erster Band, S. 14-15 (Berlin-utg�van 1840).
[106*] Ibid., s. 22.
[107*] Ibid., s. 16.
[108*] Cursus der Institutionen, erster Band, Leipzig 1841, s. 31. I en fotnot talar Puchta skarpt om de eklektiker som f�rs�ker sammanj�mka mots�gande uppfattningar om r�ttens uppkomst och anv�nder s�dana uttryck, att man med eller mot sin vilja st�ller fr�gan: kan han m�jligtvis ha f�rutsett hr Karejevs framtr�dande? Men � andra sidan m�ste det s�gas, att man i Tyskland p� Puchtas tid hade alldeles tillr�ckligt med egna eklektiker. Vad det �n kan ha r�tt brist p�, finns det alltid och �verallt outt�mliga reserver av detta slags mentalitet.
[109*] Ibid., s. 28.
[110*] H. J. Rink, Tales and Traditions of the Eskimo, 1875, pp. 9-10, 30.
[111*] M. Kovalevskij, Tableau des origines et de l'�volution de la famille et de la propri�t�, Stockholm 1890, pp 52-53. Framlidne N. Siebers Outlines of Primitive Economic Culture inneh�ller talrika fakta som med st�rsta klarhet visar, att s�tten f�r till�gnelse best�ms av produktionss�tten.
[112*] Ibid., s. 95.
[113*] Ibid., s. 57.
[114*] Ibid., s. 93.
[115*] Det �r k�nt att den intima f�rbindelsen mellan j�garen och hans vapen f�religger i alla primitiva stammar. "Der J�ger darf sich keiner fremden Waffen bedienen", s�ger Martius om de primitiva innev�narna i Brasilien och f�rklarar samtidigt varifr�n dessa vildar fick en s�dan "�vertygelse": "Besonders behaupten diejenigen Wilden, die mit dem Blassrohr schiessen, dass dieses Geschoss durch den Gebrauch einen Fremden verdorben werde, und geben es nicht aus ihren H�nden" ("Von dem Rechtzustande unter den Ureinwohnern Brasiliens", M�nchen 1832, s. 50). "Die F�hrung dieser Waffen (b�ge och pil) erfordert eine grosse Geschicklichkeit und best�ndige Uebung. Wo sie bei wilden V�lkern im Gebrauche sind, berichten uns die Reisenden, dass schon die Knaben sich mit Kinderger�ten im Schiessen �ben." (Oskar Peschel, V�lkerkunde, Leipzig 1875, 8. 190.)
[116*] Loc. cit., s. 56.
[117*] Dr Albert Hermann Post, Der Ursprung des Rechts. Prolegomena zu einer allgemeinen vergleichenden Rechtswissenschaft, Oldenburg 1876, S. 25.
[118*] Post tillh�r den kategori av dessa m�nniskor som �nnu l�ngtifr�n har gjort upp med idealismen. S� visar han t.ex. att f�rbund av besl�ktade motsvarar jakt- och nomadsamh�llet och att med jordbrukets framv�xt och den fasta bos�ttning som �r f�rbunden med detta, ger f�rbundet av besl�ktade plats f�r "Gaugenossengesellschaft" (vi skulle kunna kalla det f�r granngemenskap). Det skulle tyckas klart att mannen letar efter nyckeln till f�rklaringen av samh�llsf�rh�llandenas historia i inget annat �n produktivkrafternas utveckling. I enskilda fall �r Post n�stan alltid trogen mot den principen. Men det hindrar honom inte fr�n att betrakta "im Menschen schaffend ewigen Geist" som den grundl�ggande orsaken till r�ttshistorien. Denna man har s� att s�ga skapats s�rskilt f�r att behaga hr Karejev.
[119*] A.a., s. 139. N�r vi anf�r detta utdrag, t�nkte vi oss att hr Michailovskij snabbt skulle resa sig fr�n sin plats och utropa: "Jag finner detta vara diskutabelt: kineserna kan bev�pnas med engelska gev�r. Kan man d� p� grundval av dessa vapen bed�ma graden av deras civilisation?" En skarpt st�lld fr�ga, herr Michailovskij: av engelska gev�r �r det inte logiskt att dra slutsatser om den kinesiska civilisationen. Det �r den engelska civilisationen man m�ste bed�ma med deras hj�lp.
[120*] A.a., s. 252-253.
[121*] I ett brev till sin trolovade, skrivet 1833. Fotnot f�r hr Michailovskij: Detta �r inte den B�chner som predikade materialism i den "allm�nna filosofiska meningen": det �r hans broder som dog ung, f�rfattare till en ber�md tragedi, Dantons d�d.
[122*] Vestnik Jevropij, juli 1894, s. 6.
[123*] Ibid., s. 7.
[124*] Se framlidne L. Mensjikovs bok om Stora historiska floder.[71] I denna bok sammanfattade f�rfattaren endast i praktiken de slutsatser som de mest betydande specialhistorikerna hade kommit till, som Lenormant. Elis�e Reclus s�ger i sin inledning till boken, att Mensjikovs uppfattning kommer att bilda epok i vetenskapens historia. Detta �r oriktigt i den meningen att Mensjikovs uppfattning inte �r ny: Hegel uttryckte den p� det mest best�mda s�tt. Men otvivelaktigt kommer vetenskapen att tj�na en hel del, om den konsekvent ansluter sig till uppfattningen.
[125*] Se Morgans Ancient Society och Engels bok Familjens, privategendomens och statens ursprung.
[126*] Deutsche Wirtschaftsgeschichte bis zum Schluss der Karolingen-periode, Leipzig 1889, band I, s. 233-234.
[127*] Marx s�ger att "varje klasskamp �r en politisk kamp". F�ljaktligen, blir Barths slutsats, p�verkar politiken enligt er mening inte alls ekonomin, men likv�l anf�r ni sj�lv fakta som visar ... o.s.v. Bravo, utropar hr Karejev, det �r vad jag kallar ett m�nster f�r hur man b�r argumentera med Marx! Hr Karejevs "m�nster" uppvisar en helt och h�llet anm�rkningsv�rd tankekraft. "Rousseau", s�ger m�nstret, "levde i ett samh�lle d�r klasskillnader och privilegier var drivna till det yttersta, d�r alla var underkastade en allsm�ktig despotism; och d�rf�r ledde metoden om statens rationella struktur som l�nats fr�n antiken - en metod som ocks� anv�ndes av Hobbes och Locke - till att skapa ett ideal om samh�llet som byggde p� allm�n j�mlikhet och folkligt sj�lvstyre. Detta ideal motsade fullst�ndigt den ordning som existerade i Frankrike. Rousseaus teori genomf�rdes i praktiken av konventionen; f�ljaktligen p�verkade filosofin politiken och genom denna ekonomin" (A.a., s. 58.). Vad ska man s�ga om detta gl�nsande argument enligt vilket Rousseau, son till en fattig republikan i Gen�ve, visar sig vara produkten av det aristokratiska samh�llet? F�r att tillbakavisa hr Barth r�cker det med att upprepa sig. Men vad ska vi s�ga om hr Karejev som appl�derar Barth? Ack, hr V. V., er "historieprofessor" �r gjord av sk�rt material, det �r han verkligen. Vi r�der er helt opartiskt: skaffa er en ny "professor".
[128*] Tro inte att vi f�rtalar den v�rdige professorn. Han citerar med m�nga lovord Barths uppfattning, enligt vilken "r�tten upplever en s�rskild, om �n inte oberoende existens". Nu �r det precis denna "s�rskildhet, om �n inte oberoende" som f�rhindrar hr Karejev fr�n att bem�stra "den historiska processens v�sen". Exakt hur det f�rhindrar honom kommer omedelbart att visas i texten.
[129*] I sj�lva verket �r detta just den psykologiska process som det europeiska proletariatet i dag genomg�r: dess psykologi anpassar sig redan till de nya, framtida produktionsf�rh�llandena.
[130*] "Quand'ezza cominciava appena a nascere nel diciassettesimo secolo, alcune nazioni avevano gi� da pi� secoli fiorito colla loro sola esperienza, da cui poscia la scienza ricavo i suoi dettami." Storia della Economia pubblica in Italia, ecc., Lugano 1829, s. 11.
John Stuart Mill upprepar: "P� vart och ett av de m�nskliga angel�genheternas omr�de f�reg�r praktiken l�nge vetenskapen. ... F�ljaktligen �r den politiska ekonomin som en gren av vetenskapen ytterst modern; men det �mne den syssels�tter sig med har vid alla tider n�dv�ndigtvis utgjort ett av m�nsklighetens huvudsakliga praktiska intressen." Principles of Political Economy, London 1843, del I, s. 1.
[131*] Rechtsstaat und Sozialismus, Innsbruck 1881, s. 124-25.
[132*] Detta hindrade dem inte fr�n att ibland frukta de starka: S�ledes sade t.ex. Kant om sig sj�lv: "Ingen kan tvinga mig att s�ga s�dant som �r mot mina �vertygelser; men jag kommer inte att v�ga s�ga allt jag tror."
[133*] I det Lamarck visar att livsvillkoren (les circonstances) p�verkar djurens organisation, f�ller han en anm�rkning som det h�r kan vara nyttigt att erinra sig f�r att undvika missf�rst�nd. "Det �r sant att om detta uttalande uppfattades bokstavligt, jag skulle g�ra mig skyldig till ett misstag; ty vadhelst milj�n kan �stadkomma, s� �r det inte n�gon som helst direkt f�r�ndring i djurens form och organisation." Men till f�ljd av kraftiga f�r�ndringar i denna milj� framtr�der nya behov som �r skilda fr�n de tidigare. Om dessa nya behov varar en l�ngre tid, leder de till att nya vanor framtr�der. "Om nu en ny milj� ... frammanar nya vanor hos dessa djur, d.v.s. leder dem till verksamheter som blivit vanem�ssiga, blir resultatet att n�gon del anv�nds p� bekostnad av n�gon annan del och i vissa fall till en f�rtvining av delar som inte l�ngre �r n�dv�ndiga." Den �kade eller minskade anv�ndningen kommer inte att f�rsigg� utan att m�rkas p� organens struktur och d�rmed p� hela organismen. (Lamarque, Philosophie zoologique etc., nouvelle �dition par Charles Martin, 1873, t. I, ss. 223-24).[76] P� samma s�tt m�ste �ven de ekonomiska behovens inflytande - liksom andra som f�ljer av dem - p� ett folks psykologi f�rst�s. H�r �ger det rum en l�ngsam anpassningsprocess med eller utan �ppen p�verkan; medan v�ra motst�ndare till den ekonomiska materialismen inbillar sig att enligt Marx' uppfattning m�nniskor omedelbart och planm�ssigt skulle b�rja f�r�ndra sina uppfattningar s� snart de upplever nya ekonomiska behov. Naturligtvis tycker de att detta �r ren idioti. Men de har sj�lva uppfunnit denna idioti: Marx s�ger inget av detta. Allm�nt talat p�minner oss dessa t�nkarens inv�ndningar om f�ljande segervissa tillbakavisande av Darwin (det g�llde en pr�st): "Darwin s�ger, att om man kastar en h�na i vattnet kommer den att f� simf�tter. Jag h�vdar att h�nan helt enkelt kommer att drunkna."
[134*] Deutsch-Franz�sische Jahrb�cher, Paris 1844. "Zur Kritik der Hegelschen Rechtsphilosophie", Einleitung, s. 82.
[135*] Philosophie de l'art, (deuxi�me �dition), Paris 1872, ss. 13-17.
[136*] Philosophie de l'art dans les Pays-Bas, Paris 1869, s. 96.
[137*] "Nous subissons l'influence du milieu politique ou historique, nous subissons l'influence du milieu social, nous subissons aussi l'influence du milieu physique. Mais il ne faut pas oublier que si nous la subissons, nous pouvons pourtant aussi lui r�sister et vous savez sans doute qu'il y en a de m�morables exemples. ... Si nous subissons l'influence du milieu, un pouvoir que nous avons aussi, c'est de ne pas nous laisser faire, ou pour dire encore quelque chose de plus, c'est de conformer, c'est d'adapter le milieu lui-meme � nos propres convenances." (F. Bruneti�re, L'�volution de la critique depuis la Renaissance jusqu'� nos jours, Paris 1890, ss. 260-61.)
[138*] Marx, Zur Kritik der politischen �konomie, Anmerkung, s. 10.
[139*] [Denna sats �terfinns endast i den f�rsta ryska upplagan.]
[140*] A.a., ss. 262-63.
[141*] I Tyskland f�rsiggick kampen mellan de litter�ra uppfattningarna, som bekant, med betydligt st�rre energi, men h�r var banbrytarnas uppm�rksamhet inte kluven genom en politisk kamp.
[142*] Man kan fr�ga sig i vilket f�rh�llande till klasskampen som en s�dan konstarts historia som t.ex. arkitekturen st�r? Likv�l �r ocks� denna n�ra f�rbunden med klasskampen. Se E. Corroyer, L'architecture gothique, Paris 1891, s�rskilt del IV: "L'architecture civile".
[143*] "Il introduit dans le monde des id�es et des sentiments, des types nouveaux." L'art au point de vue sociologique, Paris 1889, s. 31.
[144*] Det �r emellertid inte endast i formell mening som detta inflytande �r av dubbel natur. Varje givet kunskapsf�rr�d har ansamlats just d�rf�r att sociala behov tvingade m�nniskor till dess ansamling, v�nde sin uppm�rksamhet i angiven riktning.
[145*] Och i vilken utstr�ckning varje given klass' estetiska b�jelser och omd�men beror av dess ekonomiska l�ge var v�lbekant f�r f�rfattaren till Estetiska f�rh�llanden i konst och verklighet (Tjernysjevskij). Det vackra �r livet, sade han, och f�rklarade sin uppfattning med s�dana tankeg�ngar som f�ljande. "Bland vanligt folk betyder 'ett gott liv', 'ett liv som det ska vara' att ha tillr�ckligt med mat, att bo i ett bra hus, att f� tillr�ckligt med s�mn; men samtidigt inneh�ller alltid b�ndernas livsuppfattning begreppet - arbete: det �r om�jligt att leva utan att arbeta; ja, livet skulle vara tr�kigt utan det. Som en f�ljd av ett liv med en tillr�cklig m�ngd av livets n�dtorft tillsammans med ett h�rt, men inte uttr�ttande arbete, kommer bondpojken eller - flickan att ha en mycket god fysik - och rosiga kinder - sk�nhetens fr�msta k�nnetecken enligt det vanliga folkets uppfattning. Om bondflickan arbetar h�rt och d�rf�r blir kraftigt byggd, kommer hon, om hon f�r tillr�ckligt med mat, att bli frodig - ocks� detta �r ett v�sentligt element i bysk�nheten: folk p� landet betraktar den 'eteriska' sk�nheten i samh�llet som avgjort 'tarvlig' och k�nner t.o.m. v�mjelse inf�r henne, d�rf�r att de �r vana att se 'ett magert tillst�nd' som ett resultat av sjukdom eller av 'en olycklig lott'. Arbete till�ter en emellertid inte att bli fet: om en bondflicka �r fet, betraktas det som ett slags sjukdom; man s�ger att hon �r 'l�s i hullet' och folket betraktar �verdriven fetma som en defekt. Bysk�nheten kan inte ha sm� h�nder och f�tter, eftersom hon arbetar h�rt - och dessa sk�nhetens attribut n�mns inte i v�ra folks�nger. Kort sagt ska man i v�ra folks�ngers beskrivning av kvinnlig sk�nhet inte finna en enda egenskap hos sk�nheten som inte uttrycker stark h�lsa och en stadig kroppsbyggnad, vilket alltid �r ett resultat av ett liv med tillr�ckliga tillg�ngar och ett st�ndigt, h�rt, men inte tr�ttande arbete. S�llskapssk�nheten �r helt annorlunda. Under ett antal generationer har hennes f�rf�der levat utan att utf�ra fysiskt arbete; med ett liv i l�ttja, flyter f�ga blod till lemmarna; med varje ny generation blir muskler i armar och ben svagare, benen blir tunnare. En oundviklig f�ljd av allt detta �r sm� h�nder och f�tter - de blir symptom p� den enda form av liv som de h�gsta samh�llsklasserna anser vara m�jligt - ett liv utan fysiskt arbete. Om en s�llskapsdam har stora h�nder och f�tter betraktas det antingen som en defekt eller som ett tecken p� att hon inte kommer fr�n en god, anrik familj. ... F�rvisso kan en god h�lsa aldrig f�rlora sitt v�rde f�r en m�nniska, ty t.o.m. i ett liv med tillr�ckligt av livets goda och i lyx, �r d�lig h�lsa en belastning; d�rf�r �r rosiga kinder och den goda h�lsans friskhet fortfarande attraktiva f�r s�llskapsfolk, men sjuklighet, svaghet, matthet och tr�tthet har ocks� sk�nhetens dygd i deras �gon, s� l�nge det tycks vara en f�ljd av ett liv i sysslol�shet och lyx. Bleka kinder, matthet och sjuklighet har ytterligare en inneb�rd f�r s�llskapsm�nniskor: b�nderna efterstr�var vila och sinneslugn, men de som tillh�r ett utbildat s�llskap, som inte lider av materiell brist och fysisk tr�tthet, utan ofta upplever leda som ett resultat av sysslol�shet och fr�nvaro av materiella bekymmer s�ker den sp�nning, upphetsning och de passioner som sk�nker f�rg, m�ngfald och attraktivitet �t ett annars trist och f�rgl�st s�llskapsliv. Men upphetsning och starka passioner n�ter snart ut en m�nniska; hur kan man undvika att charmeras av en sk�nhets matthet och blekhet n�r de �r ett tecken p� att hon levat 'ett sp�nnande liv'." (A.a., s. 6-8).[83]
[146*] Die Organisation der Arbeit der Menschheit und die Kunst der Geschichtsschreibung Schlossers, Gervinus', Dahlmanns und Bruno Bauers, von Szeliga, Charlottenburg 1846, s. 6.
[147*] Theodor Opitz, Die Helden der Masse. Charakteristiken, Gr�nberg 1848, s. 6-7. Vi tillr�der best�mt hr Michailovskij att l�sa detta arbete. H�r ska han finna m�nga av sina egna originella id�er.
[148*] Men icke, inte alla: ingen har �nnu t�nkt p� att sl� Marx med p�pekandet att "m�nniskan best�r av sj�l och kropp". Hr Karejev �r dubbelt originell: 1) ingen har f�rut diskuterat med Marx p� detta s�tt; och 2) ingen kommer efter honom att diskutera med Marx p� det viset. Av denna fotnot kan hr V. V. se att ocks� vi ger ett erk�nnande �t hans "professor".
[149*] "Alle diese verschiedenen Zweige der Entwicklungsgeschichte, die jetzt noch teilweise weit auseinanderliegen und die von den verschiedensten empirischen Erkenntnisquellen ausgegangen sind, werden von jetzt an mit dem steigenden Bewusstsein ihres einheitlichen Zusammenhanges sich h�her entwickeln. Auf den verschiedensten empirischen Wegen wandelnd und mit den mannigfaltesten Methoden arbeitend werden sie doch alle auf ein und dasselbe Ziel hinstreben, auf das grosse Endziel einer universalen monistischen Entwicklungsgeschichte". (E. Haeckel, Ziele und Wege der heutigen Entwicklungsgeschichte, Jena 1875, S. 96.)
[150*] Russkoje Bogatstvo, januari 1894, del II, ss. 105-06.
[151*] Det �r intressant att Darwins motst�ndare l�nge h�vdade, och inte ens i dag har slutat med att h�vda, att vad som saknas i hans teori �r just "ett Mont Blanc" av faktabevis. Som bekant talade Virchow i denna anda vid naturvetenskapsm�nnens och l�karnas kongress i M�nchen i september 1877. I ett svar till honom, anm�rkte Haeckel helt riktigt att om Darwins teori inte har bekr�ftats av de fakta vi redan k�nner, kan inga nya fakta tala till dess f�rdel.
[152*] Russkoje Bogatstvo, januari 1894, del II, ss. 115-16.
[153*] Se hans bok Du droit de propri�t� � Sparte. Vi sysslar h�r inte alls med den syn p� den ursprungliga egendomens historia som den g�r sig till tolk f�r.
[154*] "Il est assez visible pour quiconque a observ�r le d�tail (just precis le d�tail, hr Michailovskij) et les textes, que ce sont les int�rets mat�riels du plus grand nombre qui en ont �t� le vrai mobile" o.s.v. ("Histoire des institutions politiques de l'ancienne France. Les origines du syst�me f�odal." Paris 1890, s. 94.)
[154a*] Russkoje Bogatstvo, jan. 1894, del II, s. 117. [Referensen g�ller W. Blos, Den tyska revolutionens historia 1848 (1891).]
[155*] Vad betr�ffar till�mpningen av biologi vid l�sningen av sociala problem, daterar sig hr Michailovskijs "uppt�ckter" som vi sett, till sin "natur" fr�n det innevarande seklets 20-tal. Hr Michailovskijs "uppt�ckter" �r mycket aktningsv�rda antikviteter! I dem "upprepar det ryska medvetandet och den ryska sj�len" f�rvisso "gammalt stoff och ljuger f�r tv�".[98]
[156*] Russkoje Bogatstvo, jan. 1894, del II, s. 108.
[157*] Ibid., ss. 113-14.
[158*] Montesquieu sade: s� snart den geografiska milj�n �r given �r ocks� k�nnetecknen p� den sociala f�rbindelsen given. I en geografisk milj� kan endast despotism f�religga och i en annan - endast sm� oberoende republikanska samh�llen o.s.v. Nej, svarade Voltaire: i en och samma geografiska milj� framtr�der med tidens lopp olika samh�llsf�rh�llanden och f�ljaktligen har den geografiska milj�n inte n�got inflytande �ver m�nsklighetens historiska �de. Det hela �r en fr�ga om m�nniskors uppfattningar. Montesquieu s�g en sida av antinomin, Voltaire och hans anh�ngare en annan: antinomin l�stes vanligen endast med hj�lp av v�xelverkan. Den dialektiska materialismen erk�nner, som vi ser, v�xelverkans f�rekomst, men f�rklarar den med att peka p� produktivkrafternas utveckling. Den antinomi som upplysningsf�rfattarna p� sin h�jd endast kunde g�mma undan i fickan, l�ses mycket l�tt. Det dialektiska f�rnuftet visar sig ocks� h�r o�ndligt mycket starkare �n upplysningsf�rfattarnas sunda f�rnuft (raison).
[159*] Sedan allt detta sagts hoppas vi det st�r klart vilken f�rbindelse som r�der mellan Marx' och Darwins l�ror. Darwin lyckades l�sa problemet med hur v�xt- och djurarter uppkommer i kampen f�r tillvaron. Marx lyckades l�sa problemet hur olika slag av samh�llelig organisation uppkommer i m�nniskornas kamp f�r sin tillvaro. Logiskt sett b�rjar Marx' unders�kning d�r Darwins slutar. Djur och v�xter st�r under inflytande fr�n sin fysiska milj�. Den fysiska milj�n verkar p� m�nniskan genom de samh�llsf�rh�llanden som uppkommer p� grundval av produktivkrafterna, som till en b�rjan utvecklas mer eller mindre snabbt beroende p� den fysiska milj�ns k�nnetecken. Darwin f�rklarar inte arternas uppkomst med en f�rment medf�dd tendens att utvecklas hos djurorganismen, som Lamarck gjorde, utan genom organismens anpassning till den omgivande milj�n: inte med organismens natur, utan med inflytandet fr�n den yttre naturen. Marx f�rklarar inte m�nniskans historiska utveckling med den m�nskliga naturen, utan med k�nnetecknen p� de samh�lleliga f�rh�llanden som uppkommer mellan m�nniskor d� de bearbetar den yttre naturen. Forskningens anda �r alldeles densamma hos dem b�da. Det �r d�rf�r man kan s�ga att marxism �r darwinism i dess till�mpning p� samh�llsvetenskapen (vi vet att det kronologiskt inte �r riktigt, men det �r betydelsel�st). Och detta �r dess enda vetenskapliga till�mpning; ty de slutsatser som vissa borgerliga f�rfattare drog av darwinismen var inte dess vetenskapliga till�mpning p� studiet av den sociala m�nniskan, utan bara en borgerlig utopi, en moralpredikan med ett mycket motbjudande inneh�ll, precis som subjektivisterna sysslar med predikningar med vackert inneh�ll. N�r de borgerliga f�rfattarna h�nvisade till Darwin, rekommenderade de inte Darwins vetenskapliga metod till sina l�sare, utan bara de djuriska instinkterna hos de djur som Darwin skrev om. Marx st�r p� samma niv� som Darwin; de borgerliga f�rfattarna st�r p� samma niv� som de djur och husdjur som Darwin studerade.
[160*] Vi anv�nder termen "dialektisk materialism", ty endast den kan ge en riktig beskrivning av Marx' filosofi. Holbach och Helvetius var metafysiska materialister. De k�mpade mot den metafysiska idealismen. Deras materialism beredde v�g f�r den dialektiska idealismen, som i sin tur �vervanns av dialektisk materialism. Uttrycket "ekonomisk materialism" �r ytterst missvisande. Marx kallade sig aldrig ekonomisk materialist.
[161*] "Samh�llslivet �r till sitt v�sen praktiskt. Alla mysterier som leder teorin in i mysticism finner sin rationella l�sning i m�nsklig praxis och i f�rst�elsen av denna praxis."[102]
[162*] "Mit der Gr�ndlichkeit der geschichtlichen Action wird der Umfang der Masse zunehmen, deren Action sie ist." Marx, Die heilige Familie, S. 120.
[163*] N. Sieber, "N�gra anm�rkningar till hr Y. Sjukovskijs artikel 'Karl Marx och hans bok om kapitalet'." (Otechestvenniye Zapiski, nov. 1877, s. 6.)
[164*] N. K. Michailovskij, Arbeten, band II, s. 356.
[165*] Det �r i detta avsnitt Marx framl�gger sin materialistiska historieuppfattning.
[166*] N. K. Michailovskij, Arbeten, band II, ss. 353-54.
[167*] Ibid., s. 357.
[168*] Ibid., s. 357-58.
[169*] Russkoje Bogatstvo, febr. 1894, del II, s. 150-51.
[170*] Ibid., s. 166.
[171*] Skisser �ver den gogolska perioden i rysk litteratur, St Petersburg 1892, ss. 24-25. (F�rfattaren i fr�ga �r N. G. Tjernysjevskij.)
[172*] Die Helden des deutschen Kommunismus, Bern 1848, s. 21.
[173*] Ibid., s. 22.
[174*] ("L�rjungar" var det aisopiska namnet p� marxister.)
[175*] Die Helden des deutschen Kommunismus, Bern 1848, s. 22.
[176*] Russkoje Bogatstvo, dec. 1893, del II, s. 189.
[177*] I detta utkast till ett oavslutat brev skriver Marx inte till hr Michailovskij, utan till redakt�ren f�r Otechestvennije Zapiski. Marx talar om hr Michailovskij i tredje person.
[178*] (Det finns en v�lk�nd rysk ber�ttelse om mannen som gick till Zoo utan att "l�gga m�rke till" elefanten.)
[179*] Se artikeln "Karl Marx rannsakas av Y. Sjukovskij" i Otechestvennije Zapiski, okt. 1877. "I sj�tte kapitlet av Kapitalet finns det en �verskrift som lyder: 'Den s� kallade ursprungliga ackumulationen'. H�r hade Marx som syfte att g�ra en historisk skiss �ver de f�rsta stegen i den kapitalistiska produktionsprocessen, men han gav n�got mycket mer - en hel historiefilosofi." Vi upprepar att allt detta �r rent struntprat: Marx' historiska filosofi l�ggs fram i f�rordet till Zur Kritik der politischen �konomie, som �r s� obegriplig f�r hr Michailovskij i sin form av "n�gra f� allm�nna id�er, som �r ytterst n�ra f�rbundna". Men detta i f�rbig�ende. Hr Michailovskij har lyckats missf�rst� Marx ocks� i det som g�ller "oundvikligheten" av den kapitalistiska processen f�r V�sterlandet. Han har i fabrikslagstiftningen sett "en korrigering" av den historiska processens stelhet. Eftersom han inbillade sig att enligt Marx' uppfattning "ekonomin" fungerar av sig sj�lv, utan att m�nniskor spelar n�gon roll, var han konsekvent d� han s�g en korrigering i varje m�nskligt ingripande i produktionsprocessens f�rlopp. Det enda han inte visste var att enligt Marx just detta ingripande, i varje given form, �r en oundviklig produkt av de givna ekonomiska f�rh�llandena." F�rs�k bara att diskutera Marx med m�nniskor som missf�rst�r honom med s�dan anm�rkningsv�rd konsekvens!
[179a*] Ibid., s. 86. Notizen und Nachrichten.
[180*] Se artikeln av Hess i samma band av samma tidskrift, s. 1 ff. Se ocks� Neue Anekdoten, herausgegeben von Karl Gr�n, Darmstadt 1845, s. 220. I Tyskland, i motsats till Frankrike, �r det den utbildade minoriteten som g�r in i kampen mot kapitalismen och "garanterar segern �ver den".
[181*] Det fanns m�nga N.-ons i Tyskland vid denna tid och av de mest skiftande riktningar. De mest anm�rkningsv�rda var kanske de konservativa. S� presenterade t.ex. dr Karl Vollgraf, ordentlicher Professor der Rechte, i en pamflett som hade en mycket l�ng titel ("Von der �ber und unter ihr naturnothwendiges Mass erweiterten und herabgedr�ckten Concurrens in allen Nahrungs- und Erwerbszweigen des b�rgerlichen Lebens, als der n�chsten Ursache des allgemeinen, alle Klassen mehr oder weniger dr�ckenden Nothstandes in Deutschland, insonderheit des Getreidewuchers, sowie von den Mitteln zu ihrer Abstellung", Darmstadt 1848) det ekonomiska l�get i det "tyska f�derneslandet" f�rv�nande likt det s�tt som det ryska ekonomiska l�get presenteras i boken Skisser �ver v�r samh�llsekonomi sedan reformen. Vollgraf presenterade ocks� saken som om produktivkrafternas utveckling redan "under inflytande av den fria konkurrensen" lett till en relativ minskning av antalet arbetare i industrin. Han beskrev i st�rre detalj �n Buhl arbetsl�shetens inverkan p� den inre marknaden. Producenter i en industrigren �r samtidigt konsumenter av produkter fr�n andra grenar, men arbetsl�sheten ber�var producenterna k�pkraft, efterfr�gan minskar till f�ljd av vilken arbetsl�sheten blir allm�n och en fullst�ndig pauperism (v�lliger Pauperismus) breder ut sig. "Och eftersom b�nderna ocks� ruineras beroende p� �verdriven konkurrens upptr�der en fullst�ndig stagnation i ekonomin. Den sociala organismen faller s�nder, dess fysiologiska processer leder till att en vildsint massa framtr�der, och hungern alstrar hos denna massa en oro mot vilken offentliga straff och t.o.m. vapen �r utan verkan." Fri konkurrens leder i byarna till en kraftig minskning av b�ndernas jordinnehav. Inte i n�got bondehush�ll finner de arbetande tillr�cklig syssels�ttning �ret om. "P� s� vis st�r i tusentals byar - s�rskilt i de l�gb�rdiga omr�dena, n�stan precis som i Irland - fattigb�nderna utan arbete eller syssels�ttning framf�r den egna d�rren. Ingen av dem kan hj�lpa n�gon annan, ty de har alla f�r litet, alla beh�ver l�ner, alla s�ker arbete och finner inget." Vollgraf kom f�r sin del p� en hel rad "�tg�rder" f�r att bek�mpa "den fria konkurrensens" f�rintande verkan, �ven om de inte var i samma anda som den socialistiska tidningen Der Gesellschafts-Spiegel.