Publicerat: Ursprungligen den 16 april 1875 i "Volksstaat"
nr 43. Utgavs senare separat som broschyr med titeln "Soziales aus Russland".
Till broschyren skrev Engels i maj 1875 ett kort f�rord.
K�lla: Marx Engels Werke bd XVIII, s. 556-567 och s.
584-586; "Soziales aus Ru�land".
�vers�ttning: Sven Vallmark
Digitalisering: Jonas Holmgren
F�ljande rader skrevs med anledning av en polemik i vilken jag blev invecklad med en herr Peter Nikititj Tkatsjov. I en artikel om den i London utkommande ryska tidskriften "Vperjod" (Fram�t) (i "Volksstaat" 1874, nr 117 och 118) hade jag anledning att helt i f�rbig�ende n�mna denne herres namn men p� ett s�tt som tilldrog mig hans v�rderade fiendskap. Herr Tkatsjov avl�t of�rt�vat ett "�ppet brev till herr Friedrich Engels", Z�rich 1874, i vilket han p�dyvlar mig allehanda underliga ting och d�refter gentemot min krassa ovetenhet f�r sin egen mening till torgs om sakernas tillst�nd och om utsikterna till en social revolution i Ryssland. B�de form och inneh�ll i detta bedr�vliga hopkok bar den sedvanliga bakunistiska st�mpeln. D� det hade utkommit p� tyska fann jag det vara m�dan v�rt att svara i "Volksstaat" (se Fl�chtlingsliteratur nr IV och V, Volksstaat 1875, nr 36 och f�ljande). Den f�rsta delen av mitt svar skildrade framf�r allt det bakunistiska s�ttet att f�ra den litter�ra striden och som helt enkelt best�r i att p�dyvla motst�ndaren en massa direkta l�gner. Genom att tryckas av i Volksstaat fick denna huvudsakligen personliga del av mitt svar tillr�cklig publicitet. Jag utel�mnar den d�rf�r h�r och beh�ller i det av f�rlaget �nskade s�rtrycket endast andra delen, som huvudsakligen sysslar med Rysslands samh�llsf�rh�llanden, s�dana de gestaltat sig efter �r 1861, den s� kallade bondeemancipationens �r.
Utvecklingen i Ryssland �r av st�rsta vikt f�r den tyska arbetarklassen. Det best�ende ryska riket utg�r det sista starka st�det f�r all v�steuropeisk reaktion. Det visade sig p� ett sl�ende s�tt 1848 och 1849. Emedan Tyskland 1848 f�rsummade att driva Polen till uppror och f�rklara Ryssland krig (som "Neue Rheinische Zeitung" fr�n b�rjan hade kr�vt), kunde samme tsar[1*] sl� ned den ungerska revolutionen, som hade framtr�ngt �nda till Wiens portar, och 1850 i Warszawa sitta till doms �ver �sterrike, Preussen och de tyska sm�staterna och �terst�lla den gamla f�rbundsdagen. Och �nnu f�r n�gra f� dagar sedan - i b�rjan av maj 1875 - har den ryske tsaren[2*], alldeles som f�r tjugofem �r sedan, tagit emot sina vasallers hyllning i Berlin och visat att han ocks� i dag alltj�mt �r Europas skiljedomare. Ingen revolution i V�steuropa kan slutgiltigt segra, s� l�nge den nuvarande ryska staten samtidigt best�r. Men Tyskland �r dess n�rmaste granne, och Tyskland f�r allts� utst� den f�rsta anstormen av den ryska reaktionens arm�er. St�rtandet av den ryska tsarstaten och det ryska rikets frig�relse �r allts� ett av de f�rsta villkoren f�r det tyska proletariatets slutgiltiga seger.
Detta st�rtande beh�ver dock ingalunda �stadkommmas utifr�n, �ven om ett yttre krig skulle kunna i h�g grad p�skynda det. I sj�lva det ryska rikets inre finns det element, som kraftigt arbetar p� dess ruin.
F�rst och fr�mst polackerna. Genom hundra�rigt f�rtryck har de f�rsatts i ett l�ge, d�r de antingen m�ste vara revolution�ra och underst�dja varje verkligt revolution�r resning i v�ster som ett f�rsta steg till Polens befrielse eller ocks� g� under. Och just nu befinner de sig i en situation d�r de endast kan s�ka sina v�steuropeiska bundsf�rvanter inom proletariatet. Sedan hundra �r tillbaka f�rr�ds de st�ndigt av alla borgerliga partier i v�ster. I Tyskland �r bourgeoisien att r�kna med f�rst fr�n 1848 och har sedan dess st�ndigt varit fientligt inst�lld mot Polen. I Frankrike f�rr�dde Napoleon Polen �r 1812 och f�rlorade till f�ljd av detta f�rr�deri f�ltt�get, kronan och riket. Hans exempel f�ljdes av borgarkungad�met 1830 och 1846, av den borgerliga republiken 1848 och av det andra kejsard�met i Krimkriget och 1863. Den ene f�rr�dde Polen lika sk�ndligt som den andre. Och �n i dag kryper Frankrikes radikala borgerliga republikaner f�r tsaren f�r att till priset av f�rnyat f�rr�deri mot Polen schackra till sig en revanschallians mot Preussen, alldeles som den tyska riksbourgeoisien dyrkar samme tsar som den europeiska fredens skyddsherre, det vill s�ga de samlade tysk-preussiska annexionernas.
Ett uppriktigt och f�rbeh�llsl�st st�d finner polackerna endast hos de revolution�ra arbetarna, eftersom b�da parterna har samma intresse av den gemensamme fiendens st�rtande och eftersom Polens befrielse �r likv�rdigt med dennes fall.
Men polackernas verksamhet �r lokalt begr�nsad. Den inskr�nker sig till Polen, Litauen och Ukraina. Det ryska rikets egentliga k�rna, Storryssland, f�rblir s� gott som st�ngt f�r deras verksamhet. De fyrtio millionerna storryssar �r ett alltf�r stort folk och har genomg�tt en alltf�r egenartad utveckling f�r att kunna p�tvingas en r�relse utifr�n. Men detta �r heller inte alls n�dv�ndigt. Massan av det ryska folket, b�nderna, har f�r visso sedan �rhundraden framsl�pat sitt liv fr�n generation till generation i ett slags historiel�s f�rsumpning, och den enda omv�xling som i n�gon m�n har avbrutit detta �dsliga tillst�nd har best�tt i enstaka fruktl�sa uppror och i nytt f�rtryck genom adeln och regeringen. P� detta historiel�sa tillst�nd har den ryska regeringen sj�lv gjort slut (1861) genom livegenskapens avskaffande, som inte kunde uppskjutas l�ngre, och genom avl�sningen fr�n dagsverksskyldigheten, �tg�rder som lagts upp p� ett s� genomfiffigt s�tt att de kommer att leda till s�ker ruin f�r flertalet b�de av b�nderna och adelsm�nnen. Sj�lva den situation i vilken den ryske bonden nu har f�rsatts, s�tter honom allts� i r�relse, en r�relse som visserligen befinner sig i sin allra f�rsta begynnelse men som oavl�tligt drives fram�t genom bondemassornas dag f�r dag f�rs�mrade ekonomiska l�ge. B�ndernas j�sande missn�je �r redan ett faktum med vilket b�de regeringen, alla missn�jda och alla oppositionspartier m�ste r�kna.
H�rav f�ljer, att n�r det i forts�ttningen �r tal om Ryssland, s� menas d�rmed inte hela det ryska riket utan uteslutande Storryssland, d.v.s. det omr�de, vars v�stligaste guvernement �r Pskov och Smolensk och sydligaste Kursk och Voronesj.
Herr Tkatsjov s�ger rent ut till de tyska arbetarna att jag i fr�ga om Ryssland inte ens �ger "obetydliga kunskaper" utan tv�rtom ingenting annat �n "okunnighet" och k�nner sig d�rf�r manad att klarg�ra sakernas verkliga f�rh�llande f�r dem och att s�rskilt klarg�ra grunden till att en social revolution skulle vara lekande l�tt att genomf�ra just nu i Ryssland, mycket l�ttare �n i V�steuropa.
"Hos oss finns det inget stadsproletariat, det �r alldeles riktigt; men i st�llet har vi inte heller n�gon bourgeoisie ... v�ra arbetare kommer att f� k�mpa blott mot den politiska makten, kapitalets makt �r hos oss �nnu i sitt fr�. Och Ni, min herre, torde veta att kampen med den f�rra �r mycket l�ttare �n med den senare."
Den av den moderna socialismen efterstr�vade omv�lvningen �r i korthet uttryckt proletariatets seger �ver bourgeoisien och en nyorganisering av samh�llet genom utpl�nande av alla klasskillnader. Till detta beh�vs inte bara ett proletariat som genomf�r denna omv�lvning utan ocks� en bourgeoisie, i vars h�nder de samh�lleliga produktionskrafterna har utvecklat sig s� l�ngt att de medger ett slutgiltigt f�rintande av klasskillnaderna. Ocks� bland vildar och halvvildar finns ofta inga klasskillnader, och varje folk har genomg�tt ett s�dant stadium. Att �terst�lla det kan inte falla oss in redan av den anledningen, att klasskillnaderna med n�dv�ndighet uppst�r d�rur i och med utvecklingen av de samh�lleliga produktivkrafterna. F�rst p� en viss, f�r v�ra tidsf�rh�llanden till och med mycket h�g utvecklingsgrad av de samh�lleliga produktivkrafterna blir det m�jligt att stegra produktionen till en s�dan h�jd att avskaffandet av klasskillnaderna kan bli ett verkligt, varaktigt framsteg utan att medf�ra ett stillest�nd eller till och med en tillbakag�ng i det samh�lleliga produktionss�ttet. Men denna utvecklingsgrad har produktivkrafterna uppn�tt f�rst i bourgeoisiens h�nder. Det g�r att bourgeoisien ocks� ur den synvinkeln �r en lika n�dv�ndig f�ruts�ttning f�r den socialistiska revolutionen som proletariatet sj�lvt. En person som kan s�ga att denna revolution �r l�ttare att genomf�ra i ett land, d�rf�r att detta visserligen inte �ger n�got proletariat men heller inte n�gon bourgeoisie visar d�rmed bara att han �nnu inte ens har l�rt sig socialismens abc.
De ryska arbetarna - och dessa arbetare �r som herr Tkatsjov sj�lv s�ger "jordbrukare och som s�dana inga prolet�rer utan egendoms�gande" - har det allts� l�ttare, eftersom de inte m�ste k�mpa mot kapitalets makt utan "endast mot den politiska makten", mot den ryska staten. Och denna stat, skriver Tkatsjov:
"g�r endast p� l�ngt h�ll intryck av att vara en makt ... Den har inga r�tter i folkets ekonomiska liv; den f�rkroppsligar inte i sig n�got som helst st�nds intressen ... Hos er i v�ster �r staten ingen skenbar makt. Den st�r med b�da f�tterna p� kapitalet; den f�rkroppsligar i sig (!!) vissa ekonomiska intressen ... Hos oss i Ryssland f�rh�ller det sig alldeles tv�rtom; v�r samh�llsform har att tacka staten f�r sin existens, den s� att s�ga i luften h�ngande staten, som inte har n�got gemensamt med den best�ende sociala ordningen och som har sina r�tter i det f�rg�ngna och inte i samtiden."
Vi skall inte uppeh�lla oss vid den f�rvirrade f�rest�llningen att de ekonomiska intressena p� n�got s�tt skulle beh�va staten, som de sj�lva har skapat, f�r att bli f�rkroppsligade, eller vid det dj�rva p�st�endet att den ryska samh�llsformen (till vilken dock ocks� b�ndernas samf�llda egendom h�r) skulle ha staten att tacka f�r sin existens eller vid mots�gelsen att denna samma stat "inte har n�got gemensamt" med den best�ende sociala ordningen, som dock i h�gsta grad �r dess eget verk. L�t oss hellre ta denna "i luften h�ngande stat" i betraktande, som inte f�retr�der ens ett enda st�nds intressen.
I det europeiska Ryssland �ger b�nderna 105 millioner desjatiner[3*], adelsm�nnen (som jag h�r i korthet kallar gods�garna) 100 millioner desjatiner mark, varav ungef�r h�lften kommer p� 15.000 adelsm�n, som allts� i genomsnitt �ger 3.300 desjatiner var. Den mark som b�nderna �ger �r allts� endast en obetydlighet st�rre �n adelsjorden. Som man ser har allts� adelsm�nnen inte det ringaste intresse av att den ryska staten, som tryggar deras besittning av halva landet, skall fortbest�. Vidare. B�nderna betalar av sin h�lft �rligen 195 millioner rubel i grundskatt, adelsm�nnen 13 millioner! Adelsm�nnens jordar �r i genomsnitt dubbelt s� fruktbara som b�ndernas, eftersom staten vid uppg�relsen om dagsverksskyldighetens avl�sning fr�ntog b�nderna inte bara den mesta utan ocks� den b�sta marken och tillerk�nde den adeln, varvid b�nderna likv�l blev tvungna att f�r denna s�msta mark betala adeln samma pris som f�r den b�sta.[1] Och den ryska adeln har allts� inget intresse av den ryska statens fortbest�nd!
Genom avl�sningen har b�ndernas massa r�kat in i ett h�gst el�ndigt och fullst�ndigt oh�llbart l�ge. Man har inte bara ber�vat dem st�rsta och b�sta delen av deras mark, s� att bondejorden i alla fruktbara delar av riket �r alldeles f�r liten f�r ryska jordbruksf�rh�llanden, f�r att de skulle kunna leva av den. Man har inte bara �lagt dem att betala ett �verdrivet pris, som staten f�rskotterat och som de nu betalar r�ntor p� till staten och efterhand m�ste amortera. Man har inte bara v�ltrat �ver n�stan hela tyngden av grundskatten p� dem, medan adeln n�stan helt g�r fri, s� att enbart grundskatten �ter upp hela bondejordens grundr�ntev�rde och mer till och d�rf�r alla ytterligare utskylder, som bonden har att erl�gga och som vi strax skall tala om, och som utg�r direkta avdrag fr�n den del av hans inkomst som representerar arbetsl�nen. Nej. Till grundskatt, till r�ntor och amorteringar p� de av staten f�rskotterade medlen kommer ytterligare provins- och kretsskatter efter den nyinf�rda lokalf�rvaltningen. Den v�sentligaste f�ljden av denna "reform" var en ny skattebelastning p� b�nderna. Staten beh�ll i det stora hela sina inkomster men v�ltrade �ver en stor del av utgifterna p� provinserna och kretsarna, som av den anledningen utskrev nya skatter. Och i Ryssland �r det regel att de h�gre st�nden �r n�stan skattefria och att bonden betalar n�stan allt.
En s�dan situation �r som skapt f�r ockraren, och med ryssens n�stan exempell�sa beg�vning f�r handel p� l�gre niv� och f�rm�ga att utnyttja gynnsamma tillf�llen till aff�rer �r det oundvikligt att folk blir skinnade. Redan Peter I sade p� tal om denna ryssens beg�vning, att en ryss klarade av tre judar. Ockraren uteblir inte heller. N�r tiden f�r skattens erl�ggande �r inne, infinner sig ockraren, kulaken - ofta en rik bonde i samma samh�lle - och erbjuder kontanta pengar. Bonden m�ste under alla f�rh�llanden ha pengar och m�ste utan att knota g� med p� ockrarens villkor. P� det s�ttet r�kar han bara i en �nnu v�rre knipa och beh�ver �nnu mer kontanter. N�r sk�rden �r b�rgad kommer spannm�lshandlaren; penningbehovet tvingar bonden att g�ra sig av med en del av den s�d, som han och hans familj beh�ver f�r livsuppeh�llet. Spannm�lshandlaren sprider falska rykten, som pressar ned priset, och betalar ett l�gt pris, ocks� detta ofta till en del i h�gt prissatta varor, ty ocks� trucksystemet �r h�gt utvecklat i Ryssland. Rysslands stora spannm�lsexport beror, som man ser, alldeles direkt p� bondebefolkningens sv�lt. - En annan form av bondeutsugning �r f�ljande: En spekulant arrenderar av regeringen dom�njord f�r en l�ngre tid. Han odlar den sj�lv s� l�nge den ger god avkastning utan g�dsling. Sedan delar han upp den i bitar och arrenderar ut den utsugna marken mot h�g r�nta till b�nder i grannskapet, som inte reder sig med sitt eget jordstycke. Alldeles som vi ovan s�g prov p� det engelska trucksystemet, har vi h�r precis de irl�ndska middlemen.[4*] Det finns kort sagt inget land d�r den kapitalistiska parasitismen �r s� utvecklad, trots det borgerliga samh�llets primitiva stadium, d�r den s� har spunnit in hela landet, hela folkets massa i sitt n�t, som just i Ryssland. Och alla dessa bondeutsugare skulle allts� inte ha n�got som helst intresse av den ryska statens best�nd, trots att dess lagar och domstolar beskyddar deras snygga och inkomstbringande f�rehavanden?
Storbourgeoisien i Petersburg, Moskva och Odessa, som s�rskilt genom j�rnv�garnas tillkomst har utvecklat sig oerh�rt raskt under de senaste tio �ren och under de senaste svindlar�ren hastigt och lustigt har "kraschat med", spannm�ls-, hampa-, lin- och talgexport�rerna, vilkas hela aff�rsverksamhet bygger p� b�ndernas el�nde, hela den ryska storindustri, som �ger best�nd endast genom de skyddstullar som regeringen beviljar den, alla dessa betydande och snabbt v�xande befolkningselement skulle allts� inte ha n�got intresse av den ryska statens existens? F�r att inte tala om den tall�sa h�ren av tj�nstem�n som �versv�mmar och bestj�l Ryssland och h�r bildar ett verkligt st�nd. Och n�r nu herr Tkatsjov f�rs�krar oss att den ryska staten "inte har n�gra r�tter i folkets ekonomiska liv, att den inte i sig f�rkroppsligar n�got som helst st�nds intressen" och att den "h�nger i luften", s� f�refaller det oss snarare som om det inte skulle vara den ryska staten som h�nger i luften utan fastmer herr Tkatsjov.
Att de ryska b�ndernas l�ge efter frig�relsen fr�n livegenskapen har blivit outh�rdligt och i l�ngden oh�llbart och att redan av denna anledning en revolution �r i ant�gande i Ryssland �r tydligt. Fr�gan �r bara, vad resultatet av denna revolution kan och kommer att bli. Herr Tkatsjov s�ger att det kommer att bli socialt. Det �r en ren tautologi. Varje verklig revolution �r en social revolution genom att den f�r en ny klass till makten och l�ter denna omgestalta samh�llet efter sin egen bild. Men han vill s�ga att den kommer att bli en socialistisk revolution och kommer att inf�ra det av den v�steuropeiska socialismen efterstr�vade samh�llsskicket i Ryssland, innan vi �nnu har n�tt dit i v�ster - och detta under samh�llsf�rh�llanden, d�r proletariat liksom bourgeoisien endast f�rekommer sporadiskt och p� ett l�gt utvecklingsstadium. Och detta skall m�jligg�ras av att ryssarna s� att s�ga �r socialismens utvalda folk och �ger arteler, en kooperativ arbetsgemenskap, och har ett gemensamt jord�gande.
Artelen, som herr Tkatsjov n�mner bara i f�rbig�ende men som vi h�r tar upp, d�rf�r att den �nda sedan Herzens tid har spelat en hemlighetsfull roll f�r m�nga ryssar, artelen �r en i Ryssland vitt utbredd form av arbetsgemenskap, den enklaste formen av fri kooperation, s�dan den f�rekommer vid jakten hos j�garfolk. Ordet och f�reteelsen �r inte av slaviskt utan av tatariskt ursprung. B�dadera finns hos kirgiser, jakuter etc. � ena sidan, liksom hos lappar, samojeder och andra finska folk � den andra.[2] D�rf�r utvecklar sig artelen i Ryssland ursprungligen i norr och i �ster, i ber�ring med finnar och tatarer, inte i sydv�st. Det h�rda klimatet n�dv�ndigg�r industriell verksamhet av skiftande art, varvid den bristf�lliga utvecklingen av st�derna och det bristande kapitalet i g�rligaste m�n ers�ttes genom denna form av kooperation. - Ett av artelens mest karakteristiska k�nnetecken �r medlemmarnas solidariska ansvarighet gentemot tredje part. Den beror ursprungligen p� blodsf�rvantskapsband, som borgensskyldigheten hos de gamla tyskarna, blodsh�mnden o.s.v. - F�r �vrigt anv�ndes ordet artel i Ryssland inte bara f�r varje form av gemensam verksamhet utan ocks� f�r allehanda gemensamma inr�ttningar. Ocks� b�rsen �r en artel.[5*] - I arbetsartelerna v�ljes alltid en f�rest�ndare (starosta, �ldste), som svarar f�r skattm�starens, bokf�rarens etc., och om s� kr�vs, aff�rsledarens funktioner och erh�ller en s�rskild l�n. S�dana arteler finns av skilda slag.
1. f�r tillf�lliga f�retag efter vilkas avslutande de uppl�ses;
2. f�r medlemmar av ett och samma yrke, t.ex. b�rare o.s.v.;
3. f�r egentliga industriella, fortl�pande f�retag.
De uppr�ttas genom ett av alla medlemmar underskrivet kontrakt. Om nu inte dessa medlemmar kan skjuta samman det n�diga kapitalet, vilket mycket ofta f�rekommer, t.ex. i fr�ga om mejerier och fiske (f�r n�t, b�tar o.s.v.), s� r�kar artelen i h�nderna p� ockraren, som skjuter till det som fattas mot h�g r�nta och d�rmed tar hand om st�rre delen av arbetsf�rtj�nsten. Men �nnu skaml�sare exploateras de arteler, som i sin helhet lejer bort sig som l�narbetare �t n�gon f�retagare. De dirigerar sj�lva sin industriella verksamhet och besparar d�rmed kapitalisten kostnaderna f�r tillsyn. Denne hyr ut usla bost�der �t dem och f�rskotterar livsmedel, varvid p� nytt det avskyv�rdaste trucksystem utvecklas. S� till exempel bland skogsarbetarna och tj�rbr�nnarna i guvernementet Archangelsk, i m�nga f�retag i Sibirien o.s.v. (Jfr Flerovski, "Polozjenie rabotjevo klassa v Rossiji". Arbetarklassens l�ge i Ryssland, Petersburg 1869). H�r tj�nar allts� artelen till att v�sentligt underl�tta utsugningen av l�narbetarna f�r kapitalisten. Men � andra sidan finns det ocks� arteler, som sj�lva syssels�tter l�narbetare, som inte �r medlemmar av sammanslutningen.
Artelen �r som synes en p� naturlig v�g framvuxen och d�rf�r �nnu mycket outvecklad kooperativ sammanslutning och som s�dan p� intet s�tt rysk eller ens slavisk. S�dana sammanslutningar uppkommer �verallt d�r behovet finns. S� vid mejerierna i Schweiz och bland fiskarna i England, d�r de till och med �r mycket olikartade. De schlesiska rallarna (tyskar, inga polacker), som p� fyrtiotalet byggde s� m�nga tyska j�rnv�gar var organiserade i fullst�ndiga arteler. Den �verv�gande f�rekomsten av denna form i Ryssland visar visserligen att det finns en stark ben�genhet f�r sammanslutning hos det ryska folket, men den visar l�ngt ifr�n att det �r i st�nd att med hj�lp av denna ben�genhet utan vidare ta spr�nget fr�n artelen och in i den socialistiska samh�llsordningen. F�r detta kr�vs framf�r allt att artelen sj�lv blir utvecklingsduglig, att den frig�r sig fr�n den primitiva form i vilken den som vi sett mindre tj�nar arbetarna �n kapitalet och �tminstone h�jer sig till samma niv� som de v�steuropeiska kooperativa s�llskapen. Finge vi d�remot tro herr Tkatsjov (vilket dock efter allt som passerat �r mer �n v�gat) s� f�rh�ller det sig ingalunda s�. Tv�rtom f�rs�krar han oss med en f�r hans st�ndpunkt h�gst betecknande stolthet:
"Vad betr�ffar de efter tyskt (!) m�nster sedan kort tid tillbaka till Ryssland �verflyttade kooperativa sammanslutningarna och kreditsammanslutningarna, s� har dessa av majoriteten av v�ra arbetare mottagits med total likgiltighet och har n�stan �verallt gjort fiasko."
De moderna kooperativa sammanslutningarna har �tminstone bevisat att de med framg�ng kan bedriva storindustri f�r egen r�kning (spinneri och v�veri i Lancashire). Hittills har artelen inte bara visat sig vara ur st�nd till detta; den strandar till och med med n�dv�ndighet p� storindustrin, om den inte utvecklar sig vidare.
De ryska b�ndernas gemensamhetsegendom, bykommunens kollektiva sam�gande, uppt�cktes omkring �r 1845 av det preussiska regeringsr�det Haxthausen och utbasunerades av honom �ver hela v�rlden som n�gonting fullkomligt underbart, trots att Haxthausen i sin westfaliska hembygd alltj�mt kunde finna gott om kvarlevor av denna f�reteelse och trots att han s�som regeringstj�nsteman till p� k�pet var skyldig att v�l k�nna till dem. F�rst av Haxthausen l�rde sig Herzen, som sj�lv var rysk gods�gare, att hans b�nder �gde marken gemensamt, och passade p� tillf�llet att framst�lla de ryska b�nderna som de sanna b�rarna av socialismen och som f�dda kommunister i motsats till arbetarna i den ruttna europeiska v�stern, som f�rst p� konstlad v�g m�ste l�ta pracka socialismen p� sig. Fr�n Herzen f�rmedlades denna kunskap till Bakunin och fr�n honom till herr Tkatsjov. L�t oss h�ra vad han har att s�ga:
"Det stora flertalet av v�rt (ryska) folk ... �r genomsyrat av gemensamhets�gandets principer. Det �r om man s� f�r s�ga instinktivt, traditionellt kommunistiskt. Kollektivegendomens princip �r s� djupt sammanvuxen med det ryska folkets hela v�rlds�sk�dning" (vi skall strax se hur l�ngt den ryska bondens v�rld str�cker sig), "att regeringen, n�r den nu b�rjar begripa att denna id� inte g�r att f�rena med ett 'v�lordnat' samh�lles principer, m�ste gripa till bajonetten och knutpiskan, n�r den i dessa principers namn vill inpr�gla den individuella egendomens id� i folkmedvetandet och i folkets liv. Detta g�r det klart, att v�rt folk, trots sin okunnighet st�r socialismen mycket n�rmare �n V�steuropas folk, trots att dessa �r mer bildade."
I sj�lva verket �r det gemensamma �gandet av marken en f�reteelse som vi �terfinner hos alla indogermanska folk p� l�g utvecklingsniv�, fr�n Indien till Irland och till och med hos de malajer, vars utveckling har �gt rum under indiskt inflytande, t.ex. p� Java. �nnu 1608 tj�nade det med laga kraft g�llande samh�lleliga gemenskaps�gandet[6*] av marken engelsm�nnen till f�rev�ndning att f�rklara landet f�r herrel�st i det nyer�vrade Nordirland och som s�dant konfiskera det f�r kronans r�kning. I Indien best�r �n i dag en rad former f�r samh�lleligt gemenskaps�gande.[6*]
I Tyskland var det allm�nt. De h�r och d�r �nnu kvarlevande allm�nningarna (kommunaljordarna) �r en kvarleva. S�rskilt i bergstrakterna finner man ocks� alltj�mt ofta tydliga sp�r, d� och d� f�rekommande uppdelningar av allm�nningarna o.s.v. Utf�rligare underr�ttelser och enskildheter om det gammaltyska samh�lleliga gemensamhets�gandet[6*] kan inh�mtas i Maurers skrifter, som p� denna punkt �r klassiska. I V�steuropa j�mte Polen och Ukraina blev denna samh�lleliga gemenskapsegendom[6*] vid en viss niv� av samh�llsutvecklingen till ett hinder, en h�msko f�r jordbruksproduktionen och avskaffades efterhand i allt st�rre utstr�ckning. I Storryssland d�remot (d.v.s. det egentliga Ryssland) har den best�tt till denna dag och utg�r d�rmed samtidigt ett bevis f�r att jordbruksproduktionen och den d�remot svarande samh�lleliga organisationen p� landsbygden h�r alltj�mt befinner sig p� en mycket outvecklad niv�, vilket ocks� verkligen �r fallet. Den ryske bonden lever och verkar endast inom sin samh�llsgemenskap, inom sin by. Hela den �vriga v�rlden existerar f�r honom blott i den m�n den blandar sig i denna hans samh�llsgemenskap. Detta g�ller i s� h�g grad att i ryskan samma ord, "mir", � ena sidan betyder "v�rlden", � andra sidan "bygemenskapen". "Vesj mir" - hela v�rlden - betyder f�r bonden f�rsamlingen av bygemenskapens medlemmar. N�r allts� herr Tkatsjov talar om de ryska b�ndernas "v�rlds�sk�dning", s� har han uppenbarligen �versatt det ryska "mir" fel. En s�dan total isolering av de enskilda bysamh�llena fr�n varandra, som visserligen skapar likartade men raka motsatsen till gemensamma intressen i hela landet, �r den naturliga grunden f�r den orientaliska despotismen. Och fr�n Indien till Ryssland har denna samh�llsform, varhelst den varit f�rh�rskande, frambringat en dylik despotism, st�ndigt funnit sitt komplement i den. Inte endast den ryska staten i st�rsta allm�nhet utan ocks� dess speciella form, tsardespotismen, �r, i st�llet f�r att h�nga i luften, en n�dv�ndig och logisk produkt av de ryska samh�llsf�rh�llanden, med vilka herr Tkatsjov s�ger att den "inte har n�got gemensamt"! - Rysslands utveckling i borgerlig riktning skulle ocks� h�r efterhand g�ra slut p� det samh�lleliga gemensamhets�gandet, utan att den ryska regeringen beh�vde ingripa med "bajonett och knutpiska". Detta s� mycket mer som den gemensamt �gda marken i Ryssland inte odlas gemensamt av b�nderna och f�rst produkten delas, s� som fallet �nnu �r i vissa trakter i Indien. Tv�rtom delas jorden g�ng efter annan upp mellan de enskilda familje�verhuvudena, och var och en odlar sin andel f�r sig. D�rf�r �r stora skillnader i v�lst�nd mellan medlemmarna i bygemenskapen m�jliga, och s�dana skillnader existerar i sj�lva verket ocks�. N�stan �verallt finns det d�rvid en del rika b�nder - h�r och d�r million�rer - som spelar ockrarens roll och suger ut massan av b�nderna. Ingen vet detta b�ttre �n herr Tkatsjov. Samtidigt som han inbillar de tyska arbetarna, att man bara med knutpiska och bajonett kan driva ut "kollektivegendomens id�" ur de ryska b�nderna, dessa instinktiva, traditionella kommunister, ber�ttar han i sin ryska broschyr p� sidan 15:
"Mitt ibland b�nderna utvecklar sig en klass av ockrare (kulaker), uppk�pare och utarrenderare av bonde- och adelsjord, en bondearistokrati."
Det r�r sig h�r om samma blodsugare, som vi n�rmare har skildrat ovan.
Det som gav gemenskapsegendomen den sv�raste st�ten var i sin tur avl�sningen av dagsverksskyldigheten. Adelsm�nnen fick sig den st�rsta och b�sta delen av jorden tilldelad. B�nderna fick knappt tillr�ckligt, ofta inte tillr�ckligt, f�r sitt livsuppeh�lle. Samtidigt tillerk�ndes adelsm�nnen skogen. Det br�nsle och virke, som bonden tidigare fritt hade kunnat ta ur skogen, m�ste han nu k�pa. P� s� s�tt har bonden nu inte mer �n sitt hus och den �ppna jorden, utan medel att odla upp den, och i genomsnitt inte tillr�ckligt med jord f�r att kunna uppeh�lla livet p� sig och sin familj fr�n den ena sk�rden till den andra. Under s�dana f�rh�llanden och under trycket av skatter och ocker �r den gemensamt �gda jorden inte l�ngre n�gon v�lg�rning utan en boja. B�nderna �verger den ofta, med eller utan familj, f�r att livn�ra sig som kringvandrande arbetare.[3]
Man ser allts� att gemenskapsegendomen i Ryssland f�r l�nge sedan har passerat sin blomstringstid och av allt att d�ma g�r mot sin uppl�sning. Likv�l finns otvivelaktigt m�jligheten att �verf�ra denna samh�llsform i en h�gre, om den best�r s� l�nge att omst�ndigheterna mognat f�r detta och om den visar sig utvecklingsduglig i s� m�tto att b�nderna inte l�ngre odlar jorden var f�r sig utan gemensamt.[4] Den skulle d� �verf�ras i denna h�gre form utan att de ryska b�nderna beh�vde genomg� de enskilt �gda jordbrukens borgerliga mellanstadium. Men detta kan endast ske, om en prolet�r revolution segerrikt genomf�res i V�steuropa redan f�re gemenskapsegendomens fullst�ndiga s�nderfall och sk�nker den ryske bonden ocks� de materiella betingelser som kr�vs f�r ett s�dant �verf�rande och f�r den omv�lvning i hela hans jordbrukssystem, som endast d�rigenom kan genomdrivas. Det �r allts� rena skr�vlet, n�r herr Tkatsjov s�ger att de ryska b�nderna st�r "socialismen n�rmare" �n V�steuropas egendomsarbetare, trots att b�nderna �r "egendoms�gare". Det f�rh�ller sig alldeles tv�rtom. Om n�got �nnu skall r�dda den ryska gemenskapsegendomen och kunna ge den tillf�lle att f�rvandlas till en ny verkligt livsduglig form, s� �r det en prolet�r revolution i V�steuropa.
Herr Tkatsjov g�r det lika l�tt f�r sig med den politiska revolutionen som med den ekonomiska. Det ryska folket, ber�ttar han, "protesterar oupph�rligt" mot slaveriet, protester som tar sig form i "religi�sa sekter ... skattev�gran ... r�varband" (de tyska arbetarna kan gratulera sig till att Rackar-Hans h�danefter kan betraktas som den tyska socialdemokratins fader) "... mordbr�nder ... upplopp ... och som g�r att man kan kalla det ryska folket en instinktiv revolution�r". Och f�ljaktligen �r Tkatsjov �vertygad om "att det bara �r n�dv�ndigt att samtidigt inom flera trakter v�cka till liv den hopade k�nsla av f�rbittring och missn�je, som ... alltid kokar inom v�rt folk". D� kommer "f�reningen av de revolution�ra krafterna att �ga rum av sig sj�lv och kampen ... kommer att utveckla sig p� ett gynnsamt s�tt f�r folkets sak. Den praktiska n�dv�ndigheten, sj�lvbevarelsedriften" �stadkommer sedan alldeles av sig sj�lv "ett fast och ouppl�sligt f�rbund mellan de protesterande byarna och samh�llena".
L�ttare och behagligare kan man helt enkelt inte f�rest�lla sig en revolution. Man sl�r samtidigt till p� tre, fyra platser och sedan g�r "den instinktive revolution�ren", "den praktiska n�dv�ndigheten" och "sj�lvbevarelsedriften" allt annat "alldeles av sig sj�lv". Hur det med tanke p� denna lekande l�tthet kan komma sig att revolutionen inte redan har genomf�rts, folket befriats och Ryssland f�rvandlats till det socialistiska m�nsterlandet, det kan man helt enkelt inte fatta.
I sj�lva verket st�r det helt annorlunda till. Det ryska folket, denna instinktiva revolution�r, har visserligen gjort otaliga enskilda bondeuppror mot adeln och mot enskilda tj�nstem�n, men aldrig mot tsaren s� n�r som p� att en falsk tsar har st�llt sig i spetsen f�r de upproriska och gjort anspr�k p� tronen. Det sista stora bondeupproret under Katarina II m�jliggjordes endast genom att Jemeljan Pugatjov utgav sig f�r hennes gem�l Peter III, vilken inte skulle ha blivit m�rdad av sin fru utan avsatt och insp�rrad men nu hade undkommit. Tsaren �r tv�rtom den ryske bondens jordiske gud. Till Gud �r det h�gt, till tsaren l�ngt, s� ljuder hans n�drop. Det r�der inget tvivel om att massan av bondebefolkningen s�rskilt efter dagsverksskyldighetens avl�sning r�kat i ett l�ge som mer och mer tvingar den till kamp ocks� mot regeringen och tsaren, men sagan om "den instinktive revolution�ren" f�r herr Tkatsjov f�rs�ka komma med p� annat h�ll.
Men till och med om massan av de ryska b�nderna vore aldrig s� instinktivt revolution�r, till och med om vi f�rest�ller oss att man kunde g�ra revolution p� best�llning p� samma s�tt som man g�r ett stycke blommigt bomullstyg eller en tekanna, till och med d� fr�gar jag mig om det verkligen �r till�tet f�r en m�nniska som �r �ldre �n tolv �r att f�rest�lla sig g�ngen av en revolution p� ett s� �verm�ttan barnsligt s�tt som h�r. Och dessutom m�ste man bet�nka att detta skrevs efter det att den f�rsta revolutionen av denna bakunistiska modell - i Spanien 1873 - hade misslyckats p� ett s� gl�nsande s�tt. Ocks� d�r slog man till p� flera platser samtidigt. Ocks� d�r r�knade man med att den praktiska n�dv�ndigheten och sj�lvbevarelsedriften redan av sig sj�lv skulle �stadkomma ett fast och ouppl�sligt f�rbund mellan de protesterande samh�llena. Och vad skedde? Varje samh�lle, varje stad f�rsvarade endast sig sj�lv, och om �msesidigt bist�nd var det inget tal. Med endast 3.000 man slog Pavia p� fjorton dagar ned den ena staden efter den andra och gjorde slut p� hela den anarkistiska h�rligheten (jfr mitt arbete "Bakunisterna i arbete", d�r detta skildras i detalj).
Inget tvivel, Ryssland st�r inf�r en revolution. Finanserna �r genomruttna. Skatteskruven verkar inte l�ngre. R�ntorna p� den gamla statsskulden betalas med nya l�n, och varje nytt l�n st�ter p� allt st�rre sv�righeter. Man kan endast skaffa pengar under f�rev�ndning av j�rnv�gsbyggande! F�rvaltningen �r sedan gammalt genomkorrumperad. Tj�nstem�nnen lever mer p� st�ld, bestickning och utpressning �n av sin l�n. Hela jordbruksproduktionen - den f�r Ryssland oj�mf�rligt viktigaste - har bringats fullst�ndigt i oordning genom frig�relsen 1861. Storgodsen saknar tillr�cklig arbetskraft, b�nderna saknar tillr�ckligt med jord och �r nedtryckta av skatter och utsugna av ockrare. Jordbruksproduktionen avtar fr�n �r till �r. Det hela h�lles med m�da och endast skenbart samman genom en orientalisk despoti, om vars godtycke vi i v�ster inte f�rm�r g�ra oss n�gon som helst f�rest�llning. Det �r en despotism som inte bara fr�n dag till dag kommer i allt mer skriande mots�ttning till de upplysta klassernas �sk�dningar och s�rskilt d� till den snabbt v�xande huvudstadsbourgeoisien, utan som ocks� under sin nuvarande b�rare har blivit f�rvirrad och os�ker p� sig sj�lv och som ena dagen g�r eftergifter f�r liberalismen f�r att n�sta morgon f�rskr�ckt �terta dem och som d�rf�r mer och mer ber�var sig sj�lv all kredit. Samtidigt r�der bland de i huvudstaden koncentrerade upplysta skikten av nationen en v�xande insikt att detta l�ge �r oh�llbart och att en omv�lvning f�rest�r, varvid man hyser illusionen att man skulle kunna leda denna omv�lvning in i en lugn konstitutionell str�mf�ra. H�r finns alla f�ruts�ttningar f�r en revolution f�renade, en revolution, som inledd av de h�gre klasserna i huvudstaden, kanske rentav av regeringen sj�lv, genom b�nderna snabbt m�ste drivas vidare ut �ver den f�rsta konstitutionella fasen. Denna revolution kommer att bli av den st�rsta betydelse f�r hela Europa redan d�rigenom att den med ett slag kommer att f�rinta den sista hittills intakta reserven f�r den samlade europeiska reaktionen. Denna revolution �r i s�kert ant�gande. Endast tv� h�ndelser skulle kunna uppskjuta den f�r n�gon l�ngre tid: ett segerrikt krig mot Turkiet eller �sterrike, f�r vilket det beh�vs pengar och s�kra allianser, eller ocks� ett f�r tidigt upprorsf�rs�k, som p� nytt jagar de besuttna klasserna i armarna p� regeringen.
[1] Ett undantag �gde rum endast i Polen d�r regeringen ville ruinera den fientligt inst�llda adeln, medan den ville vinna b�nderna. [1894 saknas denna fotnot].
[2] Om artelen se bl.a.: "Sbornik materialov ob arteljach v Rossiji" (Materialsamling om artelerna i Ryssland), S:t Petersburg 1873, 1. Hft.
[3] Om b�ndernas l�ge jfr. bl.a. regeringskommissionens officiella rapport om jordbruksproduktionen (1873), vidare Skaldin "V Sacholusti i v stolitse" (P� den avl�gsnaste landsbygden och i huvudstaden), Petersburg 1870; den senare skriften av en liberalkonservativ.
[4] I Polen, s�rskilt i guvernementet Grodno, d�r adeln genom upproret 1863 till stor del blivit ruinerad, k�per eller arrenderar b�nderna nu ofta adelsgods och odlar dem odelade och f�r gemensam r�kning. Och dessa b�nder har sedan �rhundraden inte l�ngre n�gon gemenskapsegendom och �r inga storryssar utan polacker, litauer och vitryssar.
[1*] Nikolaus I.
[2*] Alexander II.
[3*] 1 desjatin = 1.09 ha
[4*] Mellanh�nder (storarrendatorer som i sin tur arrenderar ut sm�stycken).
[5*] (1894) saknas den sista meningen.
[6*] (1894) gemensamhetsegendom.