Originalets titel: The Case of Leon Trotsky. Trotsky Memorial. Fr�n International Socialist Review nr Vol.29 No.4, July-August 1968.
�vers�ttning: P-O Eklund
Digitalisering/HTML: Martin Fahlgren
Artikeln skrevs som introduktion till 1968 �rs nyutg�va av The Case of Leon Trotsky, som utgjorde den s k Dewey-kommissionens rapport om anklagelserna mot Trotskij under Moskvar�tteg�ngarna: Se Fallet Leo Trotskij (i PDF-fpormat) eller Fallet Leo Trotskij (i HTML-format). Det finns �ven ett annat f�rord, av Joseph Hansen, till 1950 �rs utg�va av rapporten, se Stalins system f�r falska anklagelser.
Denna bok �terger ordagrant de f�rh�r som den Prelimin�ra unders�kningskommissionen gjorde f�r att unders�ka de anklagelser som riktats mot Leo Trotskij under Moskvar�tteg�ngarna. Deweykommissionen, som den brukar kallas, var ett oberoende, oj�vigt organ som den Amerikanska kommitt�n till Leo Trotskijs f�rsvar tog initiativet till i mars 1937. Dess enda syfte var att fastst�lla alla tillg�ngliga fakta om Moskvar�tteg�ngarna d�r Trotskij och hans son Leon Sedov var huvudanklagade, och g�ra ett utl�tande baserat p� dessa fakta. �
Dess underkommission genomf�rde tretton utfr�gningar hemma hos den landsflyktige revolution�ren i Coyoac�n, Mexiko, D.F., fr�n 10 april till 17 april 1937. Under dessa sammantr�den emottog den Trotskijs och hans sekreterares, Jan Frankels, vittnesm�l, korsf�rh�rde b�da vittnena, h�rde Trotskijs svar p� anklagelserna mot honom och hans motanklagelser mot Sovjetregeringen. Den tog emot, f�r verifikation, de dokument�ra bevis som han lade fram.
Sk�len till att kommissionen bildades och dess arbete h�rde samman med en av de mest betydelsefulla och tragiska politiska h�ndelserna under 1930-talet: de blodiga utrensningar och skenr�tteg�ngar med vilka Stalin bef�ste sin personliga terroristiska despoti i Sovjetunionen.
Hans hejdukar iscensatte fyra viktiga r�tteg�ngar fr�n 1936 till 1938. Den f�rsta var �de sextons r�tteg�ng�, med Zinovjev, Kamenev, Mratjkovskij och andra som �talade; den andra, �de sjuttons r�tteg�ng�, som inkluderade Pjatakov, Radek, Sokolnikov, Muralov, Serebrjakov och andra, vilken genomf�rdes 1937. D�rp� kom den hemliga r�tteg�ngen mot marskalk Tuchatjevskij och en grupp av de h�gst rankade r�daarm�generalerna i juni 1937; och slutligen �de tjugoetts r�tteg�ng� (Rykov, Bucharin, Krestinskij, Rakovskij, Jagoda och andra) i mars 1938.
M�nnen p� de �talades b�nk inbegrep alla medlemmar av Lenins politbyr� utom Stalin sj�lv. Trotskij var, trots att han var fr�nvarande, huvud�talad under dessa r�tteg�ngar. Han och bolsjevikernas gamla garde anklagades f�r att ha konspirerat f�r att m�rda Stalin och andra sovjetledare, konspirerat f�r att f�rst�ra landets ekonomiska och milit�ra makt och f�r att ha d�dat massor av ryska arbetare. De anklagades dessutom f�r att fr�n den ryska revolutionens f�rsta dagar ha arbetat f�r Storbritanniens, Frankrikes, Japans och Tysklands spiontj�nster och ha slutit hemliga �verenskommelser med Hitlers och Mikadons agenter f�r att avtr�da enorma omr�den sovjetiskt territorium till det imperialistiska Tyskland och Japan. De �talade i Moskva erk�nde ynkligt sin skuld; endast Trotskij gjorde det inte.
R�tteg�ngarna mot dessa bem�rkta personer beledsagades av och f�ljdes av fruktansv�rda utrensningar av folk fr�n alla samh�llsgrupper i Sovjet: partimedlemmar, milit�rer, kominternledare, intellektuella, tj�nstem�n, vanliga arbetare och b�nder. Man har fortfarande inte kunnat avg�ra hur m�nga som f�ngades i det blodiga n�tet, eftersom de regimer som kom efter Stalin fortfarande v�grar avsl�ja s�dana fakta. Men offren r�knades i miljoner.[1]
Stalin besparade inte sina n�rmaste medarbetare eller medlemmar av sin egen familj. Till och med cheferna f�r den hemliga polisen, Jagoda och Jezjov, som organiserade de tidiga r�tteg�ngarna, slaktades senare.
Stalin grep och avr�ttade n�stan alla viktiga bolsjevikiska deltagare i revolutionen. Av 1 966 delegater till den sjuttonde sovjetiska partikongressen 1934 greps 1 108. Av 139 centralkommitt�medlemmar greps 98. Tillsammans med de tre sovjetiska marskalkarna greps eller sk�ts mellan en tredjedel och h�lften av R�da arm�ns 75 000 officerare.
Utrensningarna under 1930-talet var s� omfattande att ingen av partiets huvudfigurer under oktoberrevolutionen, som f�rde bolsjevikerna till makten, �verlevde f�r att fira h�ndelsens femton�rsjubileum, f�rutom Stalins trofasta n�rmaste man, Vjatjeslav Molotov, som fick dra sig tillbaka i on�d 1958. Terrorn har l�mnat best�ende �rr i det sovjetiska samh�llet. Det finns inte m�nga familjer d�r idag som inte p� ett eller annat s�tt drabbats av dess effekter.
Underkommissionens f�rh�r i Mexiko genomf�rdes i april 1937, mellan den andra och den tredje Moskvar�tteg�ngen. Vid r�tteg�ngarna i augusti 1936 och januari 1937 hade Trotskij och Sedov f�rklarats skyldiga utan att f� n�gon m�jlighet att f�rsvara sig. De hade f�rnekat sin skuld via v�rldspressen och hade i sin tur anklagat Sovjetregeringen f�r att ha baserat sina �f�llande domar� p� falska bevis. I sj�lva verket var de framtvingade bek�nnelserna fr�n de �talade i de offentliga r�tteg�ngarna den enda grunden f�r domarna.
Trotskij var den ende bland de anklagade bolsjevikledarna som befann sig utom r�ckh�ll f�r Stalin. N�r Zinovjev och Kamenev st�lldes inf�r r�tta utmanade Trotskij Moskva att beg�ra honom utl�mnad fr�n Norge d�r han bodde som landsflyktig fr�n Sovjetunionen. Denna procedur skulle ha f�rt hans fall inf�r en norsk domstol. Ist�llet internerade den norska regeringen, under h�rt ekonomiskt och diplomatiskt tryck fr�n Kremls ambassad�r, Trotskij och hans hustru. Under sex m�nader var han f�rsedd med munkavle och kunde inte f�rsvara sig mot de monstru�sa anklagelser som riktades mot honom.
S� snart han beviljats asyl i Mexiko i januari 1937, kr�vde Trotskij offentligt att det skulle bildas en internationell unders�kningskommission, eftersom han f�rv�grats m�jligheten att f�rsvara sig mot anklagelserna inf�r en laglig domstol. Han beg�rde att ett s�dant organ skulle best� av oantastliga personer som skulle ta emot hans vittnesm�l och ta i beaktande dokument som bevis p� hans egen och Sedovs oskuld.
I ett tal som gavs via telefon fr�n Mexiko City till ett storm�te i New Yorks Hippodrome 9 februari 1937 gjorde Trotskij f�ljande dramatiska deklaration:
om denna kommission avg�r, att jag p� allra minsta s�tt �r skyldig till de brott, som Stalin p�b�rdar mig, lovar jag h�gtidligt och p� f�rhand att frivilligt �verl�mna mig �t GPU:s [Sovjets hemliga polis] b�dlar.[2]
En s�dan unders�kning var helt klart motiverad med tanke p� de kontroverser och den best�rtning r�tteg�ngarna r�rt upp, den utbredda misstron n�r det g�llde deras �kthet, de m�nga liv som stod p� spel och allvaret i de fr�gor som de st�llde. Trotskij var ber�ttigad till att f� sin sak r�ttsligt pr�vad och fastst�lla det trov�rdiga i anklagelserna, inte enbart f�r att f�rsvara sin heder och rykte som revolution�r, utan f�r att f�rs�ka f�regripa fler r�tteg�ngar och avr�ttningar.
Medlemmarna av kommissionen var John Dewey, dess ordf�rande, Amerikas fr�mste filosof och liberal; Otto R�hle, Karl Marx� biograf och f�re detta medlem av [tyska] Reichstag, den ende som tillsammans med Liebknecht hade r�stat emot krig 1914-15; Benjamin Stolberg och Suzanne La Follette, amerikanska journalister; Carleton Beals, kunnig i latinamerikanska fr�gor; Alfred Rosmer, som 1920-21 var medlem av Kommunistiska internationalens exekutivkommitt�; Wendelin Thomas, ledare f�r sj�mansrevolten i Wilhelmshaven i november 1918 och senare kommunistisk medlem av den tyska Reichstag. Edward A. Ross, sociologiprofessor vid University of Wisconsin; John Chamberlain, f�re detta litter�r kritiker i New York Times; Carlo Tresca, v�lk�nd italiensk-amerikansk anarkistledare; och Francisco Zamora, mexikansk journalist.
De f�rsta fem bildade underkommitt�n som reste till Coyoac�n. John Finerty, k�nd som f�rsvarsadvokat i s�dana stora amerikanska politiska r�tteg�ngar som Tom Mooney och Sacco-Vanzetti, fungerade som kommissionens juridiska bitr�de. Albert Goldman fr�n Chicago var Trotskijs advokat.
Kommissionens medlemmar hade vitt skilda politiska och ideologiska �sikter och ingen var Trotskij-anh�ngare. Deras intresse l�g i den historiska sanningen, liksom i en �nskan att ta reda p� fakta i m�let. De hade f�tt mandat att fullg�ra denna f�rpliktelse fr�n liknande kommitt�er i Frankrike, England och Tjeckoslovakien.
Vittnesf�rh�ren i Mexiko f�ljdes av m�nader av ih�rdiga utredningar. Kommissionen offentliggjorde sina slutsatser i New York 21 september 1937. Den konstaterade:
(1) Moskvar�tteg�ngarnas genomf�rande var s�dant att varje opartisk person �vertygades om att inga f�rs�k gjorts f�r att fastst�lla sanningen. (2) Samtidigt som bek�nnelser n�dv�ndigtvis noga m�ste �verv�gas, inneh�ller bek�nnelserna i sig s�dana inneboende osannolikheter att kommissionen �vertygats om att de inte representerar sanningen, oberoende av vilka medel som anv�nts att f� fram dem.
Kommissionen drog d�rf�r slutsatsen att Moskvar�tteg�ngarna var skenr�tteg�ngar och att Trotskij och Sedov var oskyldiga till de arton specifika anklagelserna som �talet mot dem g�llde. (Den fullst�ndiga slutrapporten publicerades av Harper & Brothers 1938 med titeln Not Guilty.)
Detta utslag meddelades f�r trettio �r sedan. Sedan dess har den upplysta opinionen �ver hela v�rlden, inte bara i de kapitalistiska utan �ven i de flesta kommunistiska l�nderna, insett vilka monstru�sa f�rfalskningar som Stalin spred om sina politiska motst�ndare.
Stalins eftertr�dare i Sovjets regering har erk�nt denna sanning p� sitt eget s�tt, genom de anklagelser som de riktat mot den d�de diktatorn och den postuma rehabiliteringen av vissa av hans offer (Trotskij finns �nnu inte med bland dem). I sitt ber�mda hemliga tal vid Sovjetunionens kommunistpartis tjugonde kongress i februari 1956 avsl�jade Chrusjtjov delvis omfattningen av Stalins pogromer och de medel med vilka hans agenter pressade fram erk�nnanden fr�n de �talade som f�rtalade sig sj�lva.[3] Stalin framst�r nu helt klart som den verklige brottslingen under r�tteg�ngarna, den ondskefulle figuren som lyfts upp till obegr�nsad makt �ver det berg av lik han besudlat.
S�lunda har historien r�ttf�rdigat Deweykommissionens arbete och slutsatser. En fullst�ndig och slutlig redovisning av dessa brott kommer troligen att f� v�nta tills Stalins byr�kratiska l�rjungar sj�lva ersatts av �rliga representanter f�r det sovjetiska folket som kommer att genomf�ra en grundlig unders�kning av r�tteg�ngarna och utrensningarna och �terst�lla alla dess offers heder. Denna volym kommer att underl�tta denna uppgift.
Den har ytterligare ett v�rde. Under de trettio dagar som motr�tteg�ngen p�gick utsattes Trotskij f�r en mycket grundlig unders�kning av hans f�rsvarare och korsf�rh�rdes av kommissionens medlemmar och deras r�dgivare. Han var tvungen att g�ra mer �n att avsl�ja felaktigheterna i Moskvas anklagelser. Han var tvungen att ber�tta om de viktigaste h�ndelserna i sin karri�r, f�rklara sina teorier, beskriva och f�rklara de f�rvirrande f�r�ndringarna som skett i Sovjetunionen fr�n Lenin till Stalin. Han m�ste analysera fr�gorna i fraktionsdispyterna inom den ryska och v�rldskommunismen, portr�ttera de ledande personerna i kamperna och ber�ra varje fas av den fruktansv�rda kampen mellan Stalin och han sj�lv som ledde fram till r�tteg�ngarna.
Jag deltog vid f�rh�ren som nationell sekreterare f�r den Amerikanska kommitt�n till Leo Trotskijs f�rsvar och minns livligt sp�nningen i det l�nga, smala, barrikaderade rummet, d� Trotskij dag efter dag anstr�ngde sig f�r att svara p� alla fr�gorna riktade till honom i det obekanta engelska spr�ket. Det var en oerh�rd intellektuell prestation.
�N�r allt var �ver, fanns inte en fr�ga som l�mnats obesvarad, inte ett viktigt problem som l�mnats oklart, ingen betydelsefull historieh�ndelse om inte belysts�, skrev Isaac Deutscher i Den f�rvisade profeten.
Dewey, som f�rt s� m�nga akademiska debatter och som fortfarande var kritisk mot Trotskijs v�rlds�sk�dning, kunde tretton �r senare med gl�dje och beundran minnas �den intellektuella styrka med vilken Trotskij samlade och organiserade alla sina bevis och argumentationer och fick oss att f�rst� betydelsen av varje relevant detalj�. Trotskijs skarpa logik triumferade �ver hans snubblande satsbyggnader, och det tydliga i hans id�er lyste genom hans verbala otydligheter. �ven hans kvickhet gnistrade. Den l�ttade ofta upp dysterheten kring det han talade om. Men framf�r allt var det riktigheten i hans sak som �vervann alla yttre hinder och ol�genheter. Han stod d�r som sanningen sj�lv, r�ttfram och ren, utan vapen och utan sk�ld, �nd� magnifik och o�vervinnerlig.[4]
Uppteckningen av f�rh�ren �r d�rf�r ett omfattande och v�rdefullt kompendium med information den ryska revolutionens och Sovjetunionens h�ndelser, personer och problem. Den presenterar marxismens, bolsjevismens och trotskismens id�er och st�ndpunkter i ett brett spektrum av fr�gor.
Trotskij h�ll sin slutpl�dering p� den sista dagen av f�rhandlingarna. Den avslutades med en bekr�ftelse av hans tro p� den socialistiska sakens slutliga seger som han �gnat sitt liv. Den tragiska bakgrunden till omst�ndigheterna mot vilket hans ord uttalades gjorde dem allt mer r�rande och imponerade.
V�rderade medlemmar av kommissionen! Mitt livs erfarenhet, d�r det varken har saknats framg�ngar eller misslyckanden, har inte bara bevarat min tro p� m�nsklighetens klara, str�lande framtid, utan tv�rtom gett den en of�rst�rbar karakt�r. Den tro p� f�rnuft, p� sanning, p� m�nsklig solidaritet, som jag vid 18 �rs �lder f�rde med mig till den ryska provinsstaden Nikolajevs arbetarkvarter � denna tro har jag helt bevarat. Den har mognat, men inte svalnat.
Sj�lva det faktum att denna kommission bildats, det faktum att den leds av en man med en orubblig moralisk auktoritet, en man som genom sin �lder borde ha r�tten att st�lla sig utanf�r den politiska sk�deplatsens sk�rmytslingar � i detta faktum ser jag ett nytt och verkligt magnifikt f�rst�rkande av den revolution�ra optimism som utg�r det grundl�ggande elementet i mitt liv...
De f�rsamlade satt tysta en l�ng stund n�r den prometeiska[5] revolution�ren avslutat sin l�nga och passionerade presentation. Den sena eftermiddagens skuggor b�rjade vandra �ver verandan utanf�r. �Allt jag s�ger blir en antiklimax�, anm�rkte den vith�rige John Dewey och f�rklarade att f�rh�ren var avslutade. Deras inneh�ll finns bevarat i de f�ljande sidorna [syftar p� boken Fallet Leo Trotskij].
[1] Numera finns ganska tillf�rlitlig statistik, baserad p� sovjetiska arkiv, om utrensningarnas omfattning. Exempelvis under �ren 1936-38 arresterade s�kerhetspolisen c:a 1,7 miljoner, medan 682 000 avr�ttades. Till detta kan man l�gga ett stort antal f�rvisningar, fr�mst av trilskande b�nder.
[3] Se Chrusjtjovs "hemliga" tal till XX:e partikongressen
[4] Isaac Deutscher, Den f�rvisade profeten
[5] Enligt den grekiska mytologin hade titanen Prometheus stulit elden fr�n gudarna f�r att ge den till m�nniskorna. Som straff fj�ttrades han vid en klippa, d�r en �rn (eller gam) st�ndigt hackade ut hans lever (som st�ndigt v�xte ut igen). Prometheus f�rbrytelse brukar r�knas som ursprunget till konst och vetenskap. P. var s�ledes (fr�n m�nniskornas synvinkel) en hj�lte som fick betala ett h�gt pris f�r detta.