Originalets titel: Why I am a Marxist
�vers�ttning: G�ran K�llqvist
HTML: Martin Fahlgren
Ur boken The Legacy of Ernest Mandel.
Det intellektuellt mest lockande hos marxismen �r dess (hittills unika) f�rm�ga att p� ett f�rnuftigt, allomfattande och sammanh�ngande s�tt f�rena de sociala vetenskaperna till ett helt. Den bryter med den absurda hypotesen att m�nniskans anatomiska struktur inte har n�got samband med m�nniskan i egenskap av �politiskt djur� (zoon politikon) eller att m�nniskan i sin egenskap av producent av ting helt och h�llet skiljer sig fr�n m�nniskan i egenskap av konstn�r, poet, t�nkare eller grundare av religioner. Men detta �r och f�rblir �n idag den grundl�ggande, underf�rst�dda hypotesen bakom de akademiska vetenskaper som behandlar m�nniskans problem.
F�r antropologer �r det sj�lvklart att betona utvecklingen av m�nniskans anatomi, och de m�nskliga psykologiska drag som �r n�ra knuten till den (bland annat f�rm�gan till kommunikation via tal och f�rm�gan till begreppsutveckling). F�rhistorien liksom etnologin indelar strikt de primitiva m�nskliga kulturerna i perioder (ofta alltf�r strikt, och mekaniskt!) utifr�n vilken karakt�r deras verktyg och dominerande ekonomiska verksamhet har. �nd� v�grar de akademiska historieskrivarna att i de p� varandra f�ljande produktionss�tten se nyckeln till civilisationens och den politiska historien utveckling, och ortodoxa ekonomer vidh�ller myten om ett f�rment �habeg�r� som skulle vara rotat �i den m�nskliga naturen�. Utan h�nsyn till produktivkrafternas utvecklingsniv� och ekonomins �verg�ngsformer h�jer man p� detta s�tt privategendomen, varuproduktionen och konkurrensen till p�st�tt eviga inslag i det ekonomiska livet.
Med hj�lp av marxismen kan vi �vervinna dessa uppenbara mots�gelser. Utifr�n det antropologiskt bekr�ftade faktum att m�nniskor, i egenskap av behovsvarelser, bara kan �verleva som sociala varelser,[1] s� ser marxismen i denna v�r arts anatomiska begr�nsning grunden till dess gr�nsl�sa anpassningsf�rm�ga. Det vill s�ga att samh�llet har blivit v�r �andra natur� och att anpassningen till olika samh�lleliga organisationsformer kan leda till ett or�kneligt antal olika m�nskliga beteenden.
Marxismen g�r att vi kan f�rklara att dessa samh�llssystem var av historiskt �verg�ende natur � naturligtvis inte genom att peka p� artens stabila fysiska och psykologiska egenskaper, som inte kan ha f�r�ndrats s�rskilt mycket under de senaste tiotusen �ren, utan p� de f�r�ndrade egenskaperna hos arbetet som en absolut f�ruts�ttning f�r m�nniskans �verlevnad. M�nniskan producerar sitt livsuppeh�lle med hj�lp av produktionsmedel, och under arbetet ing�r de best�mda f�rh�llanden, som kallas produktionsf�rh�llanden. Dessa produktionsf�rh�llanden avg�r i sista hand strukturen hos en given samh�llsordning i form av ett speciellt produktionss�tt. Till syvende och sist �r det dialektiken hos produktivkrafternas (produktionsmedel och arbetskraft, inklusive producenternas tekniska, vetenskapliga och intellektuella f�rm�ga) och produktionsf�rh�llandenas utveckling (d�r deras relativa stelhet, det vill s�ga deras strukturella natur spelar en viktig roll) som avg�r m�nsklighetens historiska f�rlopp, dess framsteg och bakslag, katastrofer och revolutioner.
Men f�r marxismen �r de �icke-ekonomiska� samh�llsaktiviteterna ingalunda �marginella� eller ens av �sekund�r� betydelse. Just d�rf�r att m�nniskan bara kan �verleva med hj�lp av samh�lleligt arbete, �r samh�llelig kommunikation antropologiskt lika konstruktivt som samh�lleligt arbete. De tv� �r ol�sligt sammanbundna. Det ena �r om�jligt utan det andra. Indirekt utf�r m�nniskor allting �genom huvudet�, det vill s�ga vi skapar tankar om v�r egen praktik.[2] Produktionen av ting �tf�ljs av produktion av begrepp (och r�varan till detta tillhandah�lls av produktionen av tal � fonem). Marxismen f�rs�ker f�rklara hur det icke materiella arbetet (inklusive produktionen av begreppssystem, med andra ord ideologier, religioner, filosofi och vetenskap) uppst�r ur produktionen av livsuppeh�llet, avskiljes fr�n den, och reagerar p� den, och vad som avg�r denna historiska r�relse.
Denna f�rklaring inneh�ller ett antal andra viktiga uppt�ckter som, precis som de tidigare n�mnda, utg�r en del av marxismens innersta v�sen. P� den mest allm�nna och abstrakta niv�n kan det totala materiella arbetet i varje speciell samh�llsformation (produktionss�tt) delas upp i tv� huvudgrupper: det n�dv�ndiga arbetet, som reproducerar producenternas arbetskraft och den givna m�ngden produktionsmedel, och d�rmed g�r det m�jligt f�r den materiella civilisationen och befolkningstillv�xten att bibeh�lla en konstant niv�; och det samh�lleliga merarbetet som �terst�r n�r det n�dv�ndiga arbetet dras fr�n det totala samh�lleliga arbetet. Om detta samh�lleliga merarbete �r obetydligt, inte konstant eller bara tillf�lligt, s� kan det bara �ga rum en mycket liten tillv�xt. P� grund av de d�liga m�jligheterna till ackumulation kan det inte heller uppst� n�gon mer uttalad samh�llelig arbetsdelning. F�rst n�r det samh�lleliga merarbetet v�xer ut�ver en viss miniminiv� vad g�ller storlek och varaktighet kan en del av den aktuella produktionen anv�ndas f�r att ge uppeh�lle �t en �kad befolkning och skapa ytterligare produktionsmedel. D� kan en verkligt dynamisk ekonomisk tillv�xt inledas. Samtidigt kan det utvecklas en ekonomisk arbetsdelning, och en del av samh�llet kan befrias fr�n tv�nget att producera f�r livsuppeh�llet. Hantverk, handel, de sk�na konsterna, varuutbyte, skrivkonst, ideologiskt och vetenskapligt arbete, f�retagssk�tsel och milit�r verksamhet kan utvecklas som speciella heltidssyssels�ttningar oberoende av produktionen av levebr�det. Det underl�ttar i sin tur m�jligheterna att samla och �verf�ra erfarenheter, kunskap och samlade ekonomiska resurser, vilket s� sm�ningom leder till en ytterligare �kning av m�nniskans arbetsproduktivitet och en ytterligare tillv�xt av det samh�lleliga merarbetet.
Vid ett visst skede i denna utveckling leder den ekonomiska arbetsdelningen ocks� till en samh�llelig arbetsdelning, det vill s�ga den f�rra fl�tas samman med den senare. En del av samh�llet utnyttjar den funktionella arbetsdelningen (bland annat funktionen att sk�ta reservf�rr�d, milit�ra f�ltt�g, bef�l �ver krigsf�ngar, och s� vidare) f�r att skaffa sig kontroll �ver det samh�lleliga merarbetet och tvinga en del (eller alla) av de direkta producenterna att l�mna merarbetet till dem. P� s� s�tt splittras samh�llet i antagonistiska samh�llsklasser, och mellan dem rasar en ibland dold eller fredlig, andra g�nger �ppen och v�ldsam, st�ndig klasskamp om f�rdelningen av den materiella produktionen och � �tminstone periodvis � om att bevara eller st�rta den existerande samh�llsordningen.
P� grundval av de f�rh�rskande produktionsf�rh�llandena reser sig en omfattande och invecklad �verbyggnad av s�tt att t�nka och upptr�da, av juridiska och tv�ngsinstitutioner, ideologiska system och s� vidare, vars funktion �r att bibeh�lla den existerande samh�llsordningen. Den viktigaste av dessa institutioner �r staten, det vill s�ga en speciell apparat som �r avskild fr�n resten av samh�llet och som betalas med hj�lp av det samh�lleliga merarbetet, och som har monopol p� att ut�va vissa samh�lleliga funktioner. Eftersom den h�rskande klassen kontrollerar det samh�lleliga merarbetet, s� kontrollerar den staten. Av samma orsak �r varje samh�lles dominerande (f�rvisso inte enda!) ideologi ocks� den h�rskande klassens ideologi.
Dessa i sig sj�lv l�ttf�rst�eliga redskap g�r att marxismen kan f�rst� och f�rklara inte bara den ekonomiska och sociala utvecklingen, utan ocks� historien om stater, civilisationer, vetenskap, religion, filosofi, litteratur, konst och etik i sin m�ngfald och omvandling, p� ett djupg�ende s�kande s�tt som f�renar alltmer empiriska data.[3] H�ri ligger dess oerh�rda �verl�gsenhet. Den �r vetenskapen om det m�nskliga samh�llets utveckling, det vill s�ga helt enkelt vetenskapen om m�nskligheten.
Marxismens syn p� historien och samh�llet utg�r fr�n antagandet att varje produktionss�tt har speciella r�relselagar som avg�r deras ursprung, uppg�ng, h�jdpunkt, f�rfall och f�rsvinnande. Karl Marx' st�rsta teoretiska bedrift var att uppt�cka det kapitalistiska produktionss�ttets speciella r�relselagar. Det �r det verkliga inneh�llet i hans fr�msta arbete, Kapitalet.
Kapital fanns innan det kapitalistiska produktionss�ttet. Det har sitt ursprung i den enkla varuproduktionen, n�r handeln blev en sj�lvst�ndig verksamhet som grundades i cirkulation av pengar. De f�rsta formerna var r�ntekapital och handelskapital. Det moderna kapitalistiska produktionss�ttet f�ds f�rst n�r kapitalet tr�nger in p� produktionens samtliga omr�den. F�rst n�r kapitalet b�rjar dominera produktionssf�ren kan man tala om ett definitivt uppr�ttat kapitalistiskt produktionss�tt.
Kapital �r v�rde som skapar merv�rde, pengar p� jakt efter mer pengar, driften att berika sig som det fr�msta motivet f�r ekonomisk aktivitet. En av Karl Marx' st�rsta uppt�ckter var att �kapital� i sig sj�lv inte �r ett �ting�. Varken boskap som �terskapar sin art, eller en m�ngd ackumulerade produktionsmedel �r kapital, eller faktiskt en skatt av silver och guld. Dessa �ting� blir kapital f�rst under speciella samh�lleliga villkor som till�ter deras �gare att till�gna sig det samh�lleliga merarbetet, antingen helt eller delvis, beroende p� kapitalets vikt i samh�llet. Marx uppt�ckte att det bakom det som s�g ut som en relation mellan m�nniskor och ting i kapitalets relationer fanns samh�lleliga produktionsf�rh�llanden, f�rh�llanden mellan samh�llsklasser.
Det centrala i det kapitalistiska produktionss�ttet �r f�rh�llandet mellan l�narbete och kapital � � ena sidan att de direkta producenterna skiljs fr�n produktionsmedlen och medel f�r uppeh�llet, och � den andra att, p� grund av privategendomen, makten och kontrollen �ver produktionsmedlen delas upp inom kapitalistklassen.[4] Ur denna dubbla uppdelning av samh�llet uppst�r ekonomiska uppg�relser av strukturell art. De direkta producenterna �r ekonomiskt tvingade att s�lja sin arbetskraft f�r att kunna �verleva. De varor som producenterna skapar till�gnar sig de fr�mmande �garna till produktionsmedlen som privategendom. S�ledes uppst�r ett samh�lle av allm�n varuproduktion, eftersom inte bara de f�rdiga varorna utan ocks� produktionsmedlen (inklusive jorden) och arbetskraften s�ljs p� marknaden.
F�r marxister �r det dessa grundl�ggande drag som avg�r ekonomins och samh�llets kapitalistiska karakt�r, och inte exempelvis mycket l�ga l�ner, fattiga producenter, politiskt maktl�sa l�narbetare eller avsaknad av statliga ingrepp i ekonomin, L�ngt fr�n att bara �beskriva den ekonomiska utvecklingen p� 1800-talet� och ha �gjorts omodern av den ekonomiska utvecklingen p� 1900-talet�, �r i sj�lva verket Marx' Kapitalet ett genialt f�regripande av utvecklingstendenser som utvecklades fullt ut f�rst l�ngt efter f�rfattarens d�d. P� Marx' tid bestod majoriteten av den arbetande befolkningen i alla kapitalistiska l�nder � utom Storbritannien � av sj�lvst�ndiga sm�producenter och sm� handelsm�n som fick hj�lp av sina n�rmaste familjer. F�rst mycket senare f�rvandlades den arbetande befolkningen till en enorm massa av l�narbetare (som redan utg�r 90% i Storbritannien och USA och mer �n 80% i de flesta andra kapitalistiska industril�nder), en st�ndigt mindre klass av stora, mellanstora och sm� kapitalister, och en f�rsvinnande minoritet av sj�lvst�ndiga sm�producenter som inte anst�ller n�gon arbetskraft.
F�r att visa att vi inte l�ngre lever i ett kapitalistiskt produktionss�tt i marxistisk mening, f�r att r�ttf�rdiga myten om en �blandekonomi�, m�ste man bevisa att l�narbetarna inte l�ngre �r tvingade att st�ndigt s�lja sin arbetskraft (kanske f�r att staten garanterar samtliga medborgare ett minimalt levebr�d oavsett om de kan arbeta eller inte, eller d�rf�r att produktionsmedlen har blivit s� billiga att arbetare kan spara s� mycket av en medell�n att de sj�lva kan starta f�retag), och att den ekonomiska utvecklingen inte l�ngre styrs av de individuella bolagens tv�ng att maximera vinsten eller tillv�xten p� grund av trycket fr�n konkurrensen.
Det r�cker att analysera den ekonomiska utvecklingen under de senaste hundra, femtio eller tjugofem �ren f�r att sl� fast att ingen av dessa strukturella f�r�ndringar har �gt rum. Kapitalismen, som Marx definierade den, �r idag mer �n n�gonsin k�nnetecknande f�r det ekonomiska livet i v�stv�rlden.
H�r handlar det inte bara om definitioner, det vill s�ga en begreppsdiskussion. Den vetenskapligt riktiga definitionen av det kapitalistiska produktionss�ttet g�r det m�jligt att uppt�cka detta produktionss�tts l�ngsiktiga r�relselagar och inre mots�ttningar. H�r har vi ett nytt exempel p� den marxistiska ekonomiska analysens anm�rkningsv�rda �verl�gsenhet �ver de �nyklassiska� nationalekonomiska skolorna, som inte erbjuder n�got motsvarande p� detta omr�de.[5]
Eftersom kapitalismen grundas p� ett privat �gande av produktionsmedlen � det vill s�ga att m�nga oberoende bolag, olika kapitalister, har makt �ver produktionsmedel, arbetskraft och investeringsbeslut � s� �ger den kapitalistiska produktionen rum under f�rh�llanden av obarmh�rtig konkurrens och en d�rav f�ljande anarki inom produktionen. Varje enskild kapitalist, varje enskilt bolag, f�rs�ker maximera sina vinster och sin tillv�xt, utan h�nsyn till vad dessa f�rs�k f�r f�r effekt p� ekonomin i sin helhet.
Konkurrensen tvingar fram minskade produktionskostnader f�r att beh�lla marknadsandelar eller utvidga dem. Denna minskning kr�ver en betydande utvidgning av produktionen, det vill s�ga allt st�rre produktionsserier, vilket i sin tur kr�ver alltmer perfekta maskiner. F�ljaktligen medf�r kapitalismen enorma teknologiska framsteg, st�ndiga till�mpningar av vetenskapliga uppt�ckter inom den materiella produktionen, och den tendens till en gr�nsl�s utvidgning av varuberget och halvautomatiska maskiner som Marx f�rutsade.
Men mer och mer maskiner kr�ver mer och mer kapital. F�r att �verleva konkurrensen m�ste kapitalisterna (de kapitalistiska bolagen) st�ndigt f�rs�ka �ka sitt (deras) kapital. Under kapitalismen �r ackumulation av kapital det ekonomiska livets och den ekonomiska tillv�xtens fr�msta m�l och viktigaste motor. Om kapitalackumulationen minskar, s� sjunker den ekonomiska verksamheten och fattigdomen och bristen �kar, trots att det finns tillg�ng till enorma reserver av varor och produktivkrafter. Tv�nget att ackumulera kapital tenderar dessutom att tvinga kapitalistklassen att �ka utsugningsgraden av arbetskraften. Ty kapital �r bara kapitaliserat merv�rde, och merv�rde �r bara obetalt arbete � det totala v�rde som arbetskraften producerat minus kostnaden att reproducera arbetskraften, det vill s�ga det samh�lleliga merarbetet i form av pengar. Men en �kande arbetsproduktivitet inneb�r att en viss m�ngd konsumtionsvaror (eller till och med en �kande m�ngd konsumtionsvaror) kan produceras p� en allt kortare arbetstid (p� en mindre del av arbetsdagen). Det �r d�rf�r alltid m�jligt � speciellt om den l�ngsiktiga industriella reservarm�n (arbetsl�sheten) minskar � att arbetarnas medell�n �kar, samtidigt som utsugningsgraden �kar och arbetarna f�r en allt mindre del av det v�rde de har producerat.
Eftersom det bara �r levande arbetskraft som skapar nytt v�rde och merv�rde, och andelen kapital som investeras i �d�da� produktionsmedel (byggnader, maskiner, r�varor, energi) tenderar att �ka, s� �r tendensen p� medell�ng och l�ng sikt att den genomsnittliga profitkvoten faller, det vill s�ga att f�rh�llandet mellan totalt samh�lleligt merv�rde och samh�lleligt kapital minskar.
Under kapitalismen best�ms den ekonomiska utvecklingen av sv�ngningar i profitkvoten. En sjunkande profitkvot inneb�r att kapitalackumulationen minskar, investeringarna minskar, arbetsl�sheten �kar, produktionen minskar, reall�nerna sjunker och det blir en l�gkonjunktur. En �kande profitkvot leder till en upp�tg�ende trend f�r kapitalackumulationen, �kande produktiva investeringar, �kande produktion, och p� l�ng sikt ocks� �kande syssels�ttning och �kande reall�ner, det vill s�ga en boom, �ven om dessa utvecklingstendenser under b�de �goda� och �d�liga� tider ingalunda verkar samtidigt och p� ett r�tlinjigt s�tt. I ett l�ngsiktigt perspektiv uppvisar kapitalismen v�gor av snabbare ekonomisk tillv�xt (1848-1873, 1893-1913, 1948-1966) och v�gor av l�ngsammare tillv�xt (1823-1847, 1874-1893, 1914-1939, 1967-...). Dessa v�gor avg�rs i sista hand av sv�ngningarna i den genomsnittliga profitkvoten och den �tf�ljande m�jligheten (eller sv�righeten) att f�rverkliga grundl�ggande teknologiska revolutioner.
Profitkvotens v�gr�relse ligger bakom den kapitalistiska produktionens inneboende cykliska m�nster, de regelbundet �terkommande perioderna av �verproduktion (recession) och ekonomiska uppg�ngar (upp till perioder av boom). Den kapitalistiska produktionens cykliska r�relse kommer att forts�tta s� l�nge det kapitalistiska produktionss�ttet existerar, och inga �raffinerade regeringspaket av anticykliska �tg�rder� kan i det l�nga loppet f�rhindra uppkomsten av periodiska �verproduktionskriser.[6] �verproduktionskriser orsakas av konkurrens, det vill s�ga � ena sidan av den kapitalistiska produktionens anarki, som med n�dv�ndighet leder till en cyklisk r�relse av �verinvesteringar och underinvesteringar, och � den andra av systemets inneboende tendens att utveckla produktionen (och produktionskapaciteten) �ver majoritetens efterfr�gan, som begr�nsas av de kapitalistiska distributionsf�rh�llandena.
F�rvisso har var och en av de tjugo allm�nna ekonomiska kriser[7] som hittills har �gt rum under den kapitalistiska v�rldsmarknadens historia haft sina speciella s�rdrag. De h�nger samman med speciella aspekter hos v�rldsmarknadens utveckling (som exempel kan n�mnas den delvis �utl�sande� roll som r�varuboomen och oljekrisen hade f�r recessionen 1974-75). Men det vore inte samvetsgrant eller vetenskapligt att �f�rklara� ett fenomen som har �terkommit tjugo g�nger under en tidsperiod av 150 �r huvudsakligen eller helt och h�llet med h�nvisning till �speciella� faktorer, som i b�sta fall kan f�rklara den ena eller andra krisen vid ett speciellt tillf�lle, och v�gra att f�rklara de allm�nna orsaker till kapitalistiska ekonomiska kriser som finns inneboende i systemet.
Det �r lika felaktigt att se det faktum att det regelbundet har blivit en ekonomisk uppg�ng efter krisen som bevis p� att Marx' analys �r �misslyckad�. Marx t�nkte sig aldrig att systemet� automatiskt skulle bryta samman i en �definitiv� ekonomisk kris. Enligt hans analys var krisens objektiva funktion att �ka valoriseringen och kapitalackumulationen, genom att i massiv skala minska kapitalets v�rde och kraftigt �ka utsugningsgraden av arbetskraften (med hj�lp av arbetsl�shet). Hans slutsats var bara, att ett system som bara kan uppn� ekonomisk tillv�xt till priset av en periodisk v�ldsam �del�ggelse av produktivkrafter och massfattigdom �r ett f�rnuftsvidrigt och om�nskligt system som borde ers�ttas med ett b�ttre system.
Den strukturellt inneboende konkurrensen och �kande kapitalackumulationen leder till en �kande koncentration och centralisering av kapital. Den stora fisken �ter upp den lilla. I fler och fler industrigrenar �r tv� tredjedelar eller mer av produktionen samlad i en handfull stora f�retag. En koncentration och centralisering av kapitalet bereder p� m�nga omr�den v�gen f�r marknadsmonopol. Den liberala kapitalismens fria konkurrens ers�tts av monopolkapitalism. I det l�nga loppet kan varken monopolen eller �kande statliga ingripanden avskaffa v�rdelagens verkan, eller kontrollera och garantera priser, marknader, arbete och ekonomisk tillv�xt. Om konkurrens och anarki upph�vs p� en niv� s� uppkommer de lika kraftfullt p� en h�gre niv�.
Ur dessa det kapitalistiska produktionss�ttets allm�nna r�relselagar uppst�r en rad grundl�ggande och v�xande mots�ttningar hos systemet.
Den kapitalistiska ekonomiska tillv�xten �r alltid oj�mn och orsakas av jakten efter extra vinster. Utveckling och underutveckling betingar varandra �msesidigt och leder b�de nationellt och internationellt till en extrem polarisering av den ekonomiska makten. I de ledande kapitalistiska industril�nderna �ger de rikaste 1 till 2 procenten av befolkningen mer �n 50% av det privata v�lst�ndet, och i m�nga fall mer �n 75% av aktierna i alla aktiebolag.[8] I v�rldsskala kontrollerar redan f�rre �n 800 multinationella f�retag mellan en fj�rdedel och en tredjedel av den kapitalistiska industriproduktionen. Ettusen grossistf�retag inom vete-, majs- och sojabranschen kontrollerar tillsammans med n�gra f� hundra jordbruksf�retag st�rre delen av livsmedelshandeln. Sjuttio procent av v�rldens befolkning (med vilket vi menar de underutvecklade l�nderna plus Kina) lever p� knappt 15% av v�rldens inkomster och st�r f�r mindre �n 10% av v�rldens energikonsumtion.
Det kapitalistiska produktionss�ttet �r f�renat med en v�xande alienering av arbetet och sj�lv-alienering av alla m�nniskor. N�r arbete bara �r ett s�tt att tj�na pengar, f�rlorar det till stor del sin skapande och personlighetsfr�mjande dimension. Fysisk anstr�ngning, monotoni och en st�ndig stress p� grund av kraven att prestera och r�dslan f�r att misslyckas blir en b�rda och en pl�ga. M�nniskan �r inte l�ngre ett m�l utan bara ett medel i det ekonomiska systemet � s� att s�ga degraderad till att vara en kugge i maskineriet.
Ett extremt rationellt funktionss�tt och raffinerade kostnadsplaner och ber�kningar av investeringar inom f�retaget, en minuti�s organisering av forskning och produktion inom bolaget, kombineras med en allt st�rre �vergripande f�rnuftsvidrighet hos systemet. Den visar sig inte bara i de regelbundet �terkommande �verproduktionskriserna, utan ocks� i ett �kande sl�seri p� grund av att produktionskapaciteten st�ndigt underutnyttjas och produktivkrafter f�rsl�sas p� meningsl�s produktion som �r skadlig f�r h�lsan, naturen och livet.
Alla dessa mots�ttningar kan sp�ras till en enda central mots�ttning: mots�ttningen mellan produktionens objektivt �kande socialisering och privategendomen. Arbetet som privat aktivitet vars syfte var att tillfredsst�lla de enskilda producenternas eller sm� samh�llenas direkta konsumtion blev f�r l�nge sedan obetydliga. Hundratals miljoner producenter knyts idag samman i ett allt n�rmare �msesidigt beroende och ett objektivt kooperativt arbete. �nd� avg�r inte dessa miljoner sj�lva hur denna v�xande sociala organism ska organiseras, kontrolleras och vilket syfte den har. Dessa beslut ligger i h�nderna p� storkapitalet. De privata vinsterna (de enskilda f�retagens profiter) �r den ekonomiska organisationens a och o. Den obegr�nsade str�van efter att berika sig privat g�r att de v�xande produktivkrafterna inte kan anv�ndas f�r att tillfredsst�lla m�nniskans behov och befria producenterna. Tv�rtom f�rvandlar bytesv�rdet, som har blivit en lag i sig sj�lv, alltmer dessa produktivkrafter till destruktiva krafter som f�reb�dar fruktansv�rda katastrofer. Systemets �kande inre mots�ttningar yttrar sig i en rad periodiskt �terkommande ekonomiska, sociala och politiska (milit�ra) kriser med explosivt destruktiv inneb�rd. �del�ggelsen av den materiella kulturen och den grundl�ggande m�nskliga civilisationen, en �terg�ng till barbari, har blivit en verklig och p�taglig m�jlighet.
Var och en som objektivt betraktar v�rt �rhundrades historia kan bara f�rundras �ver hur v�l Marx' geni ins�g och f�rutsade den ekonomiska och sociala utvecklingens tendenser.
Marxismens aktiva och medvetna dimension �r en v�sentlig best�ndsdel i dess uppfattning av historien. Det medf�r en daglig utmaning f�r var och en som betraktar sig som marxist.
Medan det borgerliga samh�llet p� ytan ser ut som en allm�n kamp mellan individer, anser marxismen att dessa sammandrabbningar �r best�mda av klasskampen. Klasskampen mellan l�narbete och kapital best�mmer den samh�lleliga utvecklingen i det kapitalistiska produktionss�tt. Produktionss�ttets ekonomiska r�relselagar och inre mots�ttningar uttrycks i sista hand endast i denna samh�lleliga konflikt.
Objektivt sett �r varje l�narbetare och varje egendoms�gare tvingad att delta i klasskampen, vare sig de tycker om det eller ej. Konkurrensen tvingar de kapitalistiska arbetsgivarna att maximera sina vinster, det vill s�ga maximera utsugningen av sina anst�llda. L�narbetarna � sin sida har inget annat alternativ �n att k�mpa f�r h�gre l�ner och kortare arbetstid om de ska beh�lla eller f�rb�ttra sin st�llning i det borgerliga samh�llet.
Erfarenheterna visar att den fr�msta orsaken till att l�narbetare �r finansiellt och ekonomiskt maktl�sa �r individuella f�rhandlingar med de kapitalistiska arbetsgivarna. L�narbetarna m�ste st�ndigt s�lja sin arbetskraft, medan kapitalisterna har tillr�ckliga reserver f�r att skjuta upp f�rs�ljningen tills priset passar dem. P� detta s�tt tvingas l�narbetarna av materiella orsaker att f�rena sig, organisera sig kollektivt, bygga upp strejkfonder, fackf�reningar, kooperativ och, n�r det beh�vs, politiska partier.
Men alla l�narbetare upplever inte automatiskt detta objektiva tv�ng p� samma s�tt. Inte heller reagerar de alla omedelbart, p� samma s�tt och st�ndigt p� detta tv�ng. En del blir b�ttre och snabbare medvetna om behovet av att f�rena sig och under vilka villkor detta �r mest effektivt. En del kommer att dra de praktiska slutsatserna av denna medvetenhet och agera utifr�n den hela tiden, andra mycket mer s�llan eller inte alls. Individer fr�n andra klasser kan ocks� f�rena sig med proletariatets klasskamp, antingen av vetenskaplig �vertygelse eller d�rf�r att de moraliskt identifierar sig med de utsugna, eller av b�da dessa orsaker p� samma g�ng (i vissa fall kan detta fenomen till och med f�rklaras av str�vanden efter en individuell karri�r i massorganisationerna).
Det faktum att den prolet�ra klasskampen bara kan f�rst�s som resultatet av en dialektik mellan objektiva och subjektiva faktorer inneb�r p� intet s�tt att marxismen s� att s�ga f�r in rena sammantr�ffanden och obest�mbarhet i den historiska analysen �bakv�gen�, efter att ha kastat ut den i namn av den lagbundenhet hos de historiska processerna som den historiska materialismen uppt�ckte.[9] Det inneb�r bara att den historiska processen inte r�r sig p� ett linj�rt och ensidigt s�tt, att varje historisk kris inte har en ben�genhet att bara g� mot en enda m�jlig utv�g, utan att den antingen kan utmynna i ett historiskt steg fram�t (en framg�ngsrik social revolution) eller i en historisk tillbakag�ng (ett s�nderfall av den materiella civilisation och kultur som har uppn�tts).
Men gr�nserna f�r dessa m�jliga varianter �r materiellt och socialt f�rutbest�mda. Vid ett visst skede i� utvecklingen av den givna samh�llsordningens allt skarpare inre mots�ttningar �r dess underg�ng oundviklig. Efter 300 f.Kr fanns det i det l�nga loppet inget som kunde r�dda det f�rfallande slavsamh�llet, eller den f�rfallande feodalismen fr�n och med 1600-talet. Bara den konkreta formen p� det system som skulle eftertr�da dem var i viss m�n obest�md, det vill s�ga berodde p� hur styrkef�rh�llandena mellan de stridande samh�llsklasserna utvecklades (styrkef�rh�llanden som inf�rlivar element av ideologisk krigf�ring och politiska initiativ).
P� samma s�tt �r de m�jliga utv�garna ur den samh�lleliga krisen materiellt f�rutbest�mda. Produktivkrafternas utvecklingsniv� innebar att det antika samh�llets kris inte kunde leda till ett kommunistiskt samh�lle, och inte heller kunde det feodala samh�llets kris leda till det, trots Ess�ernas och de tidiga kristnas, Husiternas och Anabaptisternas �vertygelser och anstr�ngningar. Och utvecklingen av dagens produktivkrafter g�r att en �terg�ng till sm�skalig varuproduktion och privat arbete i liten skala helt enkelt �r en utopi.
Eftersom klasskampen enligt den marxistiska historieuppfattningen har en avg�rande betydelse f�r den konkreta h�ndelseutvecklingen, tenderar marxismen att �teruppliva den enhet mellan teori och praktik som under s� l�ng tid �delagts av den samh�lleliga arbetsdelningen och samh�llets uppdelning i klasser. Den f�rs�ker uppn� detta p� tre niv�er: f�r det f�rsta p� ett �vergripande kunskapsteoretiskt plan, eftersom den anser att praktiska bekr�ftelser �r den yttersta formen av bevis f�r en teoretisk hypotes � inklusive sina egna.[10] F�r det andra genom att visa att en socialistisk omvandling av samh�llet �r m�jlig, det vill s�ga l�sa dilemmat hur m�nniskor, vars individuella motiv i grunden best�ms av ett alienerande klassamh�lle, ska kunna bygga ett klassl�st samh�lle. P� denna vulg�rt materialistiska inv�ndning svarar marxismen, att �ven om m�nniskan �r en produkt av sina betingelser, �r dessa betingelser i sig sj�lva produkten av m�nniskans verksamhet.[11] En revolution�r omvandling av samh�llsf�rh�llandena, och en revolution�r skolning av m�nniskan i syfte att medvetet f�r�ndra sin samh�lleliga existens, �r d�rf�r tv� oskiljaktigt sammanbundna processer. Den materiella basen till detta utg�rs av det kapitalistiska produktionss�ttets inre mots�ttningar, av produktivkrafternas h�ga utvecklingsniv� och den alltmer omfattande prolet�ra klasskampens inbyggda logik. Hos ett proletariat som skolats i marxismen f�renas ocks� den vetenskapliga teorin och den praktiska omvandlingen av samh�llet alltmer i praktiken.
F�r personer som �vertygats av marxismen tenderar den ocks� att �teruppr�tta enheten mellan vetenskaplig teori och revolution�r politisk praktik. En rent begrundande �skolsalsmarxism� �r kastrerad, sj�lvalienerande och f�rtingligad, inte bara i praktiken utan ocks� i teorin, eftersom den lutar �t en fatalistiskt ekonomisk determinism.
Inneb�r de ofr�nkomliga banden mellan den marxistiska teorin och en revolution�rt socialistisk praktik att marxistiska forskare har en ben�genhet att f�rlora sin vetenskapliga opartiskhet och objektivitet, eller har de en begr�nsad f�rm�ga att f�rklara de samh�lleliga fenomenens helhet (som ju �r marxismens intellektuella l�fte och dragningskraft)? Inte alls! Motsatsen till vetenskaplig objektivitet �r subjektivism (f�rdomar och godtycklig behandling av empiriska data) och inte partianda. Subjektivism leder antingen till att man blir blind f�r problemen eller att man f�rnekar fakta som inte passar en viss dogmatisk kategori. Inget kan vara mer fr�mmande f�r marxismen �n att analysera samh�llsfenomen p� ett s� ovetenskapligt s�tt � dess grundares favoritmotto var de omnibus dubitandum est [Man b�r tvivla p� allt]. Att ytterst noggrant beh�rska k�llor och fakta, vara beredd att p� nytt prova varje arbetshypotes om nya trender uppst�r som verkar mots�ga eller faktiskt mots�ger hypotesen, en obunden utveckling av den st�rsta frihet att kritisera, och direkt h�rr�rande ur detta behovet av en vetenskaplig och ideologisk m�ngfald: dessa egenskaper �r inte bara en oundg�nglig del av den marxistiska metoden, de �r s� att s�ga en n�dv�ndig f�ruts�ttning f�r marxismens blomstrande. Utan dem f�rfaller den till en blodfattig talmudism [Talmud �r samlingen av gamla judiska lagar och traditioner som utg�r grunden f�r den ortodoxa judendomen � �a] eller � �nnu v�rre � en steril statsreligion.
Just p� grund av att marxismen inte �r en �vetenskap f�r vetenskapens egen skull�, just p� grund av att den �r en �frihetsk�mpe� i ordets yttersta bem�rkelse, det vill s�ga eftersom den har som m�l att inte bara tolka utan ocks� f�r�ndra v�rlden i arbetarklassens frig�relses intressen, just av dessa sk�l kan den inte p� n�got s�tt tolerera avsteg fr�n en str�ngt vetenskaplig objektivitet i sin sociala analys. Bara en vetenskapligt grundad teori som f�rklarar verkligheten kan vara ett effektivt vapen i kampen f�r en socialistisk omvandling av samh�llet. Att bryta mot den vetenskapliga objektiviteten f�r �partiandans� skull inneb�r att bl�ta ner krutet innan striden b�rjar. Och med v�tt krut kan man inte vinna n�gra slag.
En �opartisk�, �v�rdefri� samh�llsvetenskap, det vill s�ga en samh�llsvetenskap som �r �neutral� i f�rh�llande till klasskampen, �r en om�jlighet i ett samh�lle som �r uppdelat i klasser, oavsett forskarnas subjektiva str�vanden, som ofta �r ben�gna att luta �t det h�llet. Ett sl�ende exempel �r de senaste fem �rens akademiska och �officiella� nationalekonomer. N�r institutioner som Internationella Valutafonden i samtliga fall kr�ver av l�nder som ber om l�n, men vars kreditv�rdighet �r ifr�gasatt, att de minskar statens utgifter p� det sociala omr�det, n�r de utan skrupler kr�ver av fattiga l�nder som Egypten att de ska minska eller rentav helt avskaffa statliga st�d till de viktigaste livsmedlen, vilket bokstavligen d�mer en del av befolkningen till sv�lt, d� st�r vi uppenbarligen inf�r ett v�rldsomfattande f�rs�k att h�ja profitkvoten genom att minska priset p� arbetskraften. Att detta f�rs�k ocks� kan r�ttf�rdigas i rent �tekniska� termer (med h�nvisning till inflation, betalningsbalans, budgetunderskott och s� vidare) visar bara en sak: eftersom den �officiella� nationalekonomin underf�rst�tt agerar helt och h�llet inom den existerande samh�llsordningens ramar, s� �r den lika underf�rst�tt tvingad att underordna sig sj�lv under kapitalackumulationens lagar, det vill s�ga under behoven hos kapitalets klasskamp.
I sin mest element�ra form �r den prolet�ra klasskampen �nnu inte en socialistisk klasskamp. N�r den blir mer omfattande kommer den f�rvisso att v�xa fr�n en rent ekonomisk kamp till en objektivt politisk kamp, i s� m�tto som den inte bara st�ller enskilda arbetare mot enskilda kapitalister, utan ocks� den breda massan av l�narbetare mot hela den egendoms�gande klassen.[12] Men genom att denna objektivt och politiskt element�ra klasskamp subjektivt p�verkar proletariatets klassmedvetande, kan den medf�ra att sammandrabbningarna mellan kapital och arbete periodiskt ger m�jligheter att gripa den politiska makten, i syfte att radikalt omvandla det borgerliga samh�llet � det vill s�ga ge kampen en medvetet antikapitalistisk dimension.
Dessa sammandrabbningar �r lika oundvikliga och inneboende i det kapitalistiska systemet som systemet nedg�ng och f�rfall. Men varken socialismens seger eller uppkomsten av det prolet�ra klassmedvetandets h�gsta niv� �r oundvikliga. H�r visar det sig �terigen att historiens subjektiva faktor, det vill s�ga ett medvetet, m�lmedvetet ingripande i den historiska processen, �r en avg�rande del av marxismen. Av detta g�r det att dra en rad viktiga slutsatser.
Proletariatets samh�llsekonomiska skiktning, deras oj�mna anammande av vetenskapliga kunskaper (eller, vad som bara �r baksidan av samma fenomen, den varierande mottagligheten f�r borgerliga och sm�borgerliga ideologier), och den varierande beredskapen att l�gga ner kontinuerliga personliga anstr�ngningar i fackliga och politiska organisationer, leder oundvikligen till en skiktning av det prolet�ra klassmedvetandet. Bara genom att organisera klassens medvetna f�rtrupp i ett revolution�rt f�rtruppsparti �r det m�jligt att garantera medvetandets kontinuitet, och st�ndigt utveckla det med hj�lp av de erfarenheter som erh�lls i varje skede av klasskampen.
Men ett s�dant parti blir klassens f�rtrupp i verkligt objektiv mening f�rst n�r det lyckas tillf�ra l�narbetarnas majoritet ett klassmedvetande som �r tillr�ckligt h�gt f�r kampen f�r en socialistisk revolution. Detta tillf�rande kan bara komma till st�nd genom att partiet effektivt ingriper i den verkliga klasskampen. Den n�dv�ndiga dialektiska enheten mellan f�rtruppen och klassen, mellan organisation och spontanitet, h�rr�r ur proletariatets natur liksom den prolet�ra revolutionens och den socialistiska r�dsordningen natur.[13]
Dialektiken mellan m�l och medel f�r s�ledes en objektivt best�md ram. Just p� grund av att det socialistiska m�let inte kan uppn�s utan att arbetarnas sj�lvf�rtroende, k�nsla av gemenskap och klassolidaritet �kar, s� �r bara de medel, den taktik och de kompromisser anv�ndbara och till�tna � under f�ruts�ttning att de leder till det socialistiska m�let � som h�jer det prolet�ra klassmedvetandet i sin helhet och inte s�nker eller splittrar det.[14] En taktik som har en motsatt effekt p� arbetarnas klassmedvetande kommer � oavsett vilka skenbart omedelbara resultat den uppn�r ur �rent praktisk� synpunkt � i det l�nga loppet att leda bort fr�n det socialistiska m�let, ist�llet f�r att f�ra det ett steg n�rmare.
Det ger en speciellt tyngd �t marxismens kritiska och sj�lvkritiska delar. Marxismen �r till sitt innersta v�sen inte bara ��ppen� och odogmatisk, genom att �beropa en historisk process som st�ndigt f�r�ndras och st�ndigt l�gger till och f�r�ndrar de samh�lleliga vetenskapernas r�material (inte bara vad g�ller det nuvarande utan ocks� det f�rflutna). Inte heller �r den ��ppen� bara genom att dess praktik st�ndigt leder den in i framtiden, som aldrig kan vara fullst�ndigt k�nd p� f�rhand, eftersom ett medvetet och m�lmedvetet ingripande i den historiska processen kan f�r�ndra ett visst resultat. Den �r dessutom ��ppen� eftersom den viktigaste faktorn f�r �verg�ngen fr�n kapitalism till socialism �r att h�ja proletariatets klassmedvetande, liksom niv�n p� l�narbetarnas egenaktivitet, sj�lvorganisering och kampinitiativ. Under klasskampen m�ste varje organiserat ingripande, vare sig det r�r sig om en strejk, ett val eller uppbygget av socialismen, varje tal som g�rs vid att arbetarm�te och varje flygblad som l�ses av arbetarna, alltid betraktas ur f�ljande synvinkel: vilken effekt kommer det att ha p� klassmedvetandet? Men under kampens f�rlopp �r dessa bed�mningar med n�dv�ndighet hypotetiska. F�rst senare, praktiska erfarenheter kan visa om de var r�tt eller fel. H�ri ligger den prolet�ra klasskampens stora betydelse f�r marxismen. Den �r det enda laboratorium som kan anv�ndas f�r att g�ra giltiga uttalanden om taktik och kampmetoder p� grundval av tidigare erfarenheter.
Det g�r d�rf�r inte att t�nka sig en medveten socialistisk klasskamp, ett verkligt revolution�rt parti och en verklig marxism utan ett objektivt kritiskt t�nkande, inklusive om sig sj�lv. En pseudomarxism som offrar en skoningsl�s sj�lvkritik, att �ppet uttrycka sanningen � oavsett hur bitter den m� vara � det g�r detsamma f�r vilka �praktiska behov�, �r inte bara ovetenskaplig, utan ocks� ov�rdig marxismens befriande dimension. I det l�nga loppet �r den dessutom helt ineffektiv.
Men en politisk klasskamp m�ste ta itu med alla m�jliga sociala fenomen, som r�r mer �n enstaka individer. Den �r d�rf�r mer omfattande �n den element�ra klasskampen om hur den nationella inkomsten ska delas mellan l�ner och profit (merv�rde). Utifr�n denna element�ra klasskamp g�r det inte att st�lla fr�gan om att avskaffa det privata �gandet av produktionsmedlen, fr�gan om att �expropriera expropriat�rerna�.
H�r spelar fr�gan om staten, fr�gan om arbetarnas politiska frihet och egenaktivitet, �verg�ngen fr�n en representativ till en direkt demokrati, en mycket avg�rande roll. F�r att klart f�rst� alla dessa fr�gor kr�vs en successiv skolning (sj�lvskolning) av proletariatet, genom att det engagerar sig i alla politiska och sociala problem som r�r det borgerliga samh�llets samtliga samh�llsklasser.[15]
Det �r ingen slump, eller resultatet av �rent taktiska� �verv�ganden, att detta oavvisliga krav finns inskrivet i den marxistiska historieuppfattningen och hur den betraktar aktioner. Det h�rr�r ur den prolet�ra klasskampens innersta v�sen, som bara betraktar sig sj�lv som ett medel f�r att uppn� m�let det klassl�sa samh�llet, ett samh�lle d�r alla former av f�rtryck och v�ld som m�nniskor ut�var mot andra m�nniskor m�ste upph�ra tillsammans med m�nniskans utsugning av m�nniskor. Att inte bry sig om, tolerera eller till och med f�rnya ett s�dant f�rtryck kan inte leda till det socialistiska m�let.
F�ljaktligen har marxismen ocks� en etisk komponent, med en objektivt materialistisk grund. N�r konsekventa marxister s�ger att de n�rmar sig allting utifr�n den prolet�ra klasskampens st�ndpunkt, menar de att denna st�ndpunkt har sin grund i teorin att bara det som h�jer det prolet�ra klassmedvetandet och bland arbetarna gynnar en djupare f�rst�else av de grundl�ggande skillnaderna mellan det borgerliga och det klassl�sa samh�llet, i det l�nga loppet kan f�ra klasskampen fram�t. Det medf�r i sin tur att man m�ste inse att en praktisk kamp mot varje form av utsugning och f�rtryck, av kvinnor s�v�l som vissa raser, nationaliteter, folkslag, �ldersgrupper och s� vidare, �r en n�dv�ndig del av den v�rldsomfattande kampen f�r en socialistisk samh�llsordning. Marxismen b�rjar med �l�ran, att m�nniskan �r m�nniskornas h�gsta v�sen, allts� med det kategoriska imperativet att omst�rta alla f�rh�llanden, d�r m�nniskan �r ett f�rnedrat, f�rslavat, �vergivet, f�raktligt v�sen.�[16]
Denna insikt har utan tvekan sitt ursprung i ett individuellt psykologiskt behov att protestera och revoltera mot alla former av or�ttvisa och oj�mlikhet. Men den h�rr�r ocks� ur en objektiv historisk n�dv�ndighet.
Bara om m�nskligheten medvetet kontrollerar de materiella produktivkrafterna i hela v�rlden kan den hindra dem fr�n att mer och mer omvandlas till krafter som �del�gger naturen och kulturen. Men en medveten kontroll inneb�r att b�de den individuella och kollektiva f�rm�gan till bed�mningar �r av yppersta vikt. Proletariatets skolning i effektiv frig�relse och verklig internationalism �r n�r det kommer till kritan en skolning av enskilda prolet�rer i ett kollektivt sammanhang, i deras f�rm�ga till bed�mning och beslutsfattande. Utan dessa �r den socialistiska sj�lvf�rvaltningen och den socialistiska planerade ekonomin en tom, om inte rentav cynisk fras.
Nationaliseringen av ekonomin �verg�r fr�n att vara en rent objektiv process till en subjektivt kontrollerad process f�rst n�r kollektiviseringen av egendomsf�rh�llanden och sk�tseln av produktivkrafterna p� ett dialektiskt s�tt �tf�ljs och sammansm�lts med en successiv individualisering av f�rm�gan till beslutsfattande.[17] Att utstr�cka den m�nskliga personlighetens sj�lvf�rverkligande till alla producenter och alla m�nniskor �r inte bara det fr�msta socialistiska m�let, utan alltmer ocks� ett oundg�ngligt medel f�r att f�rverkliga detta m�l.
Den marxistiska teorin skiljer mellan de f�rh�llanden som �r mest gynnsamma f�r att st�rta kapitalismen fr�n de som �r avg�rande f�r att kunna bygga en fullt utvecklad socialistisk samh�llsordning. De f�rra beror framf�rallt p� de samh�llspolitiska styrkef�rh�llandena. Dessa styrkef�rh�llanden �r inte bara resultatet av proletariatets och dess revolution�ra f�rtruppspartis relativa styrka, utan ocks� av borgarklassens relativa svaghet och, exempelvis, m�jligheten att er�vra majoriteten av en fortfarande talrik icke-prolet�r arbetande befolkning � b�nderna � som allierade till den prolet�ra revolutionen. Denna allians kan komma till st�nd just p� grund av att under imperialismen kan inte borgarklassen i de underutvecklade kapitalistiska l�nderna radikalt f�r�ndra landsbygdsbyarnas f�rkapitalistiska f�rh�llanden. F�rh�llandena f�r att bygga socialismen �r en funktion av en h�g utvecklingsniv� av produktivkrafterna och proletariatets politiska och kulturella mognad. Det m�jligg�r en maximalt utvecklad direkt r�dsdemokrati, sj�lvf�rvaltning, harmonisk ekonomisk tillv�xt, systematiskt avskaffande av varor och pengar genom att snabbt tillfredsst�lla konsumtionen av grundl�ggande materiella varor och tj�nster (det vill s�ga en gradvis �verg�ng till f�rdelning efter behov).
Det �r uppenbart att kapitalismens relativa underutveckling i vissa l�nder under imperialismen underl�ttar proletariatets politiska er�vring av makten samtidigt som den g�r uppbygget av ett klassl�st samh�lle utomordentligt sv�rt, eller � s� l�nge revolutionen i dessa l�nder f�rblir isolerad � till och med om�jligt. Trotskijs teori om den permanenta revolutionen � som tillsammans med Lenins organisationsteori �r den viktigaste progressiva utvecklingen av marxismen sedan Marx' och Engels' tid � gjorde det m�jligt f�r honom att s� tidigt som 1905-06 f�ruts�ga b�da de mots�gelsefulla aspekterna hos nittonhundratalets revolutioner.[18]
Den slutsats han drog av den socialistiska revolutionens dialektiska karakt�r i de relativt underutvecklade l�nderna var inte att f�rd�ma dessa revolutioner som �alltf�r tidiga�, eftersom de d�mde det revolution�ra partiet och klassen till nederlag.[19] Hans slutsats var tv�rtom att s�dana �alltf�r tidiga� revolutioner var oundvikliga under den imperialistiska epoken � det enda alternativet var att stanna i en barbarisk underutveckling! - och att de m�ste betraktas som spr�ngbr�dor till den socialistiska v�rldsrevolutionen, som gradvis och i stadier kan sprida sig till v�rldens fr�msta industril�nder. Tragedin f�r socialismen sedan 1917 �r inte att marxisterna f�rs�kte hj�lpa den att segra i underutvecklade l�nder. Det b�r snarast betraktas som en v�rldshistorisk bedrift. Tragedin �r det faktum att revolutionen f�rblev isolerad till dessa l�nder, det vill s�ga att den fortfarande inte har segrat i den industrialiserade v�stv�rlden trots ett stort antal gynnsamma historiska tillf�llen (Tyskland 1918-19, 1920, 1923; Frankrike 1936, 1944-47, 1968; Italien 1919-20, 1945-48, 1969-70; Storbritannien 1926, 1945-48; Spanien 1936-37, och s� vidare).[20]
Som ett resultat av detta uppstod ett nytt historiskt fenomen, f�rst i Sovjetunionen, sedan i �steuropa, Kina, Kuba och Vietnam. D�r existerar samh�llen som inte l�ngre �r kapitalistiska, d�r ingen av de kapitalistiska r�relselagar som n�mnts tidigare verkar, men som samtidigt befinner sig l�ngt fr�n uppbygget av ett socialistiskt samh�lle i den mening Marx och Engels lade i det klassl�sa samh�llets f�rsta stadium.[21] De �r samh�llen som, p� grund av f�rdr�jningen av den prolet�ra v�rldsrevolutionen, har stannat upp och stelnat i �verg�ngsperioden mellan kapitalism och socialism.
De konkreta, historiskt specifika f�rh�llanden under vilka detta stelnande �gde rum ledde till en byr�kratisk degenerering av �verg�ngssamh�llena. Ett socialt skikt � den statliga, ekonomiska, parti- och milit�ra byr�kratin � skaffade sig betydande privilegier p� konsumtionens omr�de. Eftersom privilegierna �r begr�nsade till detta omr�de, och eftersom den inte har n�gon livsavg�rande roll i produktionsprocessen, handlar det inte om en ny h�rskande klass. Utan detta parasiterande skulle den samh�lleligt n�dv�ndiga ackumulationen inte minska utan �ka. Ist�llet f�r en nedg�ng skulle den ekonomiska tillv�xten �ka. Men just p� grund av att den �r ett parasiterande skikt kan byr�kratin bara basera sina privilegier p� en obegr�nsad kontroll av det samh�lleliga merarbetet, det vill s�ga ett absolut monopol �ver statens sk�tsel, ekonomin och f�rsvaret, och p� att de breda arbetarmassorna saknar politiska r�ttigheter, och �r uppsplittrade och passiviserade.[22] Som h�ndelserna i Ungern och Polen 1956, Tjeckoslovakien 1968 (och delvis i Kina 1966-67) har visat, ger varje nytt uppsving i massornas politiska aktivitet i dessa samh�llen en n�stan automatisk stimulans till ett verkligt r�dssystem, ett n�stan automatiskt st�rtande av byr�kratins diktatur.
Genom att kalla denna diktatur en �reell� eller �faktiskt existerande� socialism, gjorde dess f�rsvarare i �st och i v�st den internationella borgarklassen den st�rsta ideologiska och politiska tj�nst. Utan denna tj�nst skulle kapitalismen � �tminstone i V�steuropa � troligen ha f�rsvunnit vid det h�r laget. Idag �r likst�llandet av socialism med de f�rh�llanden av politiskt f�rtryck och bristande personlig frihet som existerar i �st den fr�msta orsaken till att arbetarna i flera nyckell�nder i v�st relativt passivt godtar det borgerliga samh�llet, trots dess allt st�rre krisben�genhet.
Detta likst�llande kommer att brytas f�r gott f�rst n�r den prolet�ra revolutionen segrar i ett eller flera h�gt utvecklade l�nder i v�st, och ger v�rldsproletariatet en praktiskt genomf�rd �socialistisk modell� (r�ttare sagt: en modell f�r en inkomplett socialism som fortfarande �r under utveckling) som skiljer sig radikalt fr�n Sovjetunionen. Vi kan inte exakt beskriva hur en s�dan modell kommer att se ut. Men det g�r att h�rleda en ungef�rlig skiss b�de fr�n de element av det nya samh�llet som redan har uppst�tt i det gamla samh�llets sk�te, och fr�n att kritiskt anamma de (positiva s�v�l som negativa) erfarenheterna av tidigare prolet�ra revolutioner p� 1900-talet.
Det viktigaste k�nnetecknet hos denna socialistiska modell kommer p� den politiska niv�n att vara r�dsdemokratin, det vill s�ga arbetarklassens och dess fritt valda representanters direkta ut�vning av den politiska makten. Det revolution�ra partiet kommer att fylla sin ledande roll inom ramen f�r r�dsregimen, genom att politiskt och ideologiskt �vertala majoriteten, och inte med hj�lp av tv�ng och f�rtryck av sina politiska motst�ndare. Detta f�ruts�tter ett flerpartisystem, fullst�ndig organisations-, f�renings-, demonstrations- och pressfrihet, sj�lvst�ndiga fackf�reningar, strejkr�tt och fullkomlig respekt f�r en ideologisk, vetenskaplig, konstn�rlig och filosofisk pluralism. I mots�ttning till den borgerligt parlamentariska demokratin kommer dessa grundl�ggande demokratiska r�ttigheter att utvidgas �nnu mer, nu n�r de inte l�ngre kommer att vara rent formella utan uppn�s till inneh�llet, det vill s�ga n�r befolkningsmassorna kommer att garanteras tid och materiella f�ruts�ttningar f�r att ut�va dem effektivt. Det inneb�r ocks� en allt st�rre �verg�ng till direktdemokrati, till att arbetarna sj�lva alltmer direkt ut�var statsmakten, till att folk och samh�llen p� ett stort antal sociala omr�den uppn�r sj�lvf�rvaltning, det vill s�ga inleder en dynamik fram�t mot statens gradvisa bortvittrande.
P� den ekonomiska niv�n kommer denna �modell� att k�nnetecknas av en planerad, demokratiskt centraliserad sj�lvf�rvaltning av ekonomin, d�r de f�renade producenterna sj�lva best�mmer de prioriteringar som avg�r ekonomins utveckling. Och besluten kommer att tas p� den niv� d�r besluten i praktiken kan bli mest effektiva: viktiga investeringsbeslut tas vid nationella kongresser f�r alla r�d och kongresser f�r industribranscher; beslut om arbetets organisering tas p� industriell branschniv� och i de enskilda f�retagen (eller i f�retag samlade i kooperativ); sociala investeringar beslutas p� lokal och regional niv�; beslut om hur mycket varor som ska produceras tas vid konferenser med producenter och konsumenter, med hj�lp av television, folkomr�stningar, skriftliga opinionsm�tningar; ett allt st�rre antal stora investeringar och handlingslinjer f�r att bek�mpa milj�f�rst�ring beslutas vid internationella r�dskongresser, och s� vidare.
Om arbetarnas sj�lvf�rvaltning ska kunna genomf�ras i praktiken (och inte bara f�rkunnas i ord) m�ste arbetstiden minskas radikalt, de direkta producenternas tekniska och kulturella kunskaper h�jas permanent, l�neskillnaderna minskas drastiskt och de borgerliga f�rdelningsnormerna (varu-pengarelationerna) ers�ttas. En maximal offentlig kontroll och bredast m�jliga politisk r�dsdemokrati �r den enda garantin mot parasitism, korruption och sl�seri, det vill s�ga de effekter som varu-pengarelationernas �verlevnad n�r det g�ller f�rdelningen av konsumtionsvaror f�r p� produktionsf�rh�llandena.
Denna �modells� politiska och ekonomiska aspekter �r n�ra knuten till varaktiga f�r�ndringar av arbetsmotivation och arbetsetik. Och det �r inte t�nkbart utan att teknologin, arbetsorganisationen och inneh�llet i arbetsprocessen successivt f�r�ndras (ta bort mekaniska och montona arbetsuppgifter som bara ses som en passiv �service till samh�llet�), att uppdelningen mellan manuellt och intellektuellt arbete, mellan produktion och f�rvaltning avskaffas, och att moral och vanor f�r�ndras. Alla dessa f�r�ndringar kommer att samverka och betinga varandra i de f�renade producenternas fostran och den �socialistiska m�nniskans� utveckling. De medf�r en pl�tslig, kvalitativ �kning av den internationella solidariteten, det vill s�ga en avsev�rd omf�rdelning av bruksv�rden i v�rldsskala. En �socialistisk v�rld� d�r �verfl�d och omfattande fritid i norr g�r hand i hand med sv�lt och underutveckling i s�der vore en ohygglighet, och har ingenting gemensamt med en verklig socialism.
Borgerliga ideologer h�ller marxismen ansvarig f�r Stalin och allt som gick fel och fortfarande �r fel i Sovjetunionen, �steuropa och Kina. Det �r som att f�rd�ma den moderna medicinen och kr�va en �terg�ng till institutionaliserat kvacksalveri � p� grund av att m�nga patienter inte kunde botas under de senaste sextio �ren p� grund av otillr�cklig medicinsk behandling. Vi kan till och med v�nda p� situationen till dessa kritikers nackdel. Marxismens �verl�gsenhet som samh�llsvetenskap visar sig p� nytt i dess avsl�jande av de orsaker, hemligheter och r�relselagar som ligger bakom det of�rutsedda �byr�kratiska �verg�ngssamh�llet mellan kapitalism och socialism�, och dess djupg�ende och fullst�ndiga avsl�jande av bedr�geriet med den �till�mpade pseudomarxismen� i detta samh�lle. J�mf�rt med dessa bedrifter �r de akademiska �sovjetk�nnarnas� f�rs�k till teoretisk analys ett rent fuskverk, och de �lagar� som de p�st�r sig ha uppt�ckt inskr�nker sig antingen till plattityder eller blir snabbt �verk�rda av den objektiva utvecklingen.
Visserligen upph�jer marxismen kampen mot all form av utsugning och f�rtryck till ett absolut krav och uts�tter dess p�st�dda �f�rverkligande� i Sovjetunionen och p� andra st�llen f�r en omfattande kritik,[23] men den f�rfaller p� intet vis till en historisk idealism, som st�ller en utopisk idealmodell mot det �verkliga �vervinnandet av de existerande f�rh�llandena�. Den h�jer bara den materialistiska f�rst�elsen av historien till ett h�gre plan, d�r enheten mellan teori och praktik f�r en ny dimension.
Genom m�nniskans hela historia kan man faktiskt �terfinna tv� parallella men samtidigt mots�gelsefulla konstanta fenomen. � ena sidan visar krig, olika former av klassamh�llen och klasskamp p� att m�nniskan hittills inte har kunnat utstr�cka principen om frivilligt samarbete, solidarisk samverkan och f�rening till m�nskligheten i sin helhet. En praktisk, varaktig till�mpning av dessa principer har hittills begr�nsats till st�rre eller mindre fragment av den m�nskliga rasen: till stam- eller byasamh�llen, speciella former av utvidgade familjer, till samh�llsklasser vars medlemmar k�mpar f�r ett gemensamt m�l. Vi k�nner till de materiella orsaker som ger upphov till denna ben�genhet till sj�lvdestruktivt beteende � och hur det, med tanke p� vetenskapens och teknologins nuvarande niv�, alltmer hotar civilisationens fortsatta existens, ja i sj�lva verket m�nsklighetens fysiska �verlevnad. � andra sidan �r l�ngtan efter ett samh�lle av fria, j�mlika och f�renade producenter lika djupt rotad i m�nniskans historia som uppdelningen i klasser och de d�rav f�ljande oj�mlikheterna, or�ttvisorna och m�nniskors v�ld mot m�nniskor. Trots att de h�rskande klasserna har ett starkt ideologiskt inflytande, och om och om igen f�rs�ker �vertyga oss om att �det alltid har funnits rika och fattiga, m�ktiga och maktl�sa, vissa som h�rskat och andra som beh�rskats, och att det alltid att kommer g�ra det�, och att det d�rf�r inte �r n�gon id� att k�mpa f�r ett samh�lle av j�mlikar, s� bevittnar vi under historien �nd� en oavbruten str�m av uppror, revolter, resningar och revolutioner mot utsugningen av fattiga och f�rtrycket av maktl�sa. G�ng p� g�ng misslyckas dessa f�rs�k till m�nsklighetens egen frig�relse. Men st�ndigt nya f�rs�k g�rs � och ju mer materiellt utvecklat samh�llet �r, g�rs de historiskt sett med en allt klarare vision av framtiden, med allt dj�rvare m�l och allt st�rre chans att kunna f�rverkliga dem.
Under epoken av klasskamp mellan kapital och arbete �r vi marxister bara den senaste representanten f�r denna sekelgamla str�mning, som inleddes med den f�rsta strejken i Egypten p� faraonernas tid,[24] och vars r�da tr�d g�r via ett or�kneligt antal slavuppror under antiken och det gamla Kinas och Japans bondekrig, till det moderna samh�llets och nutidens m�ktiga revolution�ra tradition.
Denna r�da tr�d skapas av en osl�cklig gnista av revolt mot oj�mlikhet, utsugning, or�ttvisor och f�rtryck, som g�ng p� g�ng t�nds i m�nskligheten. Den �r grunden till v�r �vertygelse om att vi kommer att segra. I det l�nga loppet har ingen Caesar eller Pontius Pilatus, ingen kejsare av guds n�de eller inkvisitor, ingen Hitler eller Stalin, ingen terror och inget konsumtionssamh�lle lyckats sl�cka denna gnista. I s� h�g grad motsvarar den v�r antropologiska natur � det faktum att m�nniskan inte kan �verleva utan en successiv socialissocialisering och att g� uppr�tt � att den om och om igen visar sig[25] � om inte i ett land eller p� en kontinent, s� n�gon annanstans, ena g�ngen i en klass, n�sta g�ng en annan, ibland bland poeter, filosofer och vetenskapsm�n, andra g�nger bland stora folkmassor, i enlighet med historiens flodv�gor och de materiella intressen och politiska och ideologiska klasskamp som styr dem.
Neurofysiologer, psykologer och beteendevetare har f�rs�kt begr�nsa denna m�nsklighetens dubbla historia till det centrala nervsystemets tv� olika sidor, som s�gs �terspegla en kombination av individens instinktiva och medvetna aktiviteter. En s�dan teori kan i b�sta fall bevisa att det finns en m�jlighet till m�nsklig aggressivitet och destruktivitet, att potentialen till denna destruktivitet � som har sitt ursprung i v�rt f�rm�nskliga eller urm�nskliga f�rg�ngna � finns djupt inbyggd i m�nniskan. Men det f�rklarar ingalunda varf�r denna potential f�rverkligas mer eller mindre starkt under en viss epok, varf�r det har funnits fredliga och aggressiva epoker, kulturer och samh�llen, eller varf�r det inte skulle kunna finnas ett samh�llssystem som drastiskt minskar denna potentiella destruktivitet p� en permanent (eller �tminstone mycket l�ngvarig) basis, eller l�nkar in den p� harml�sa omr�den. Detta �r marxismens fr�msta tema och fr�msta m�l som vetenskap om m�nskligheten i sin helhet.
Men vi tror att det �r mer relevant att beh�lla f�ljande i minnet: den svaga m�nskliga rasen, som under hundratusentals �r har beh�rskats av en r�dsla f�r naturens �verv�ldigande krafter, och i kampen mot dem utvecklade element�ra former av samh�lleligt samarbete, kunde bara successivt er�vra herrav�ldet �ver dessa naturkrafter till priset av att hela tiden urholka den samh�lleliga solidariteten. Detta herrav�lde kr�vde att en allt st�rre del av den samh�lleliga arbetet ackumulerades ist�llet f�r att omedelbart konsumeras, att en del av samh�llet alltmer specialiserade sig p� f�rvaltning och intellektuellt arbete ist�llet f�r att alla samh�llsmedlemmar roterade p� dessa f�rvaltande funktioner. S� l�nge det samh�lleliga arbetet var alltf�r litet ledde det till en st�ndig konflikt. Ackumulationen kunde bara �ka genom att de direkta producenterna tvingades arbeta, och den stora massan av producenter m�ste vara �tskilda fr�n det intellektuella arbetet.
Ju mer m�nniskan b�rjade beh�rska naturen, ju mer f�rlorade de den samh�lleliga solidariteten och kontrollen �ver sin samh�lleliga tillvaro. Fr�n och med nu best�mdes de av objektiva, blinda lagar som verkade bakom folks rygg. Denna mots�ttning har f�tt sitt h�gsta och skarpaste uttryck under kapitalismen.
Men det kapitalistiska produktionss�ttets enorma utveckling av produktivkrafterna har medf�rt att priset f�r v�rt herrav�lde �ver naturen inte bara blivit alltf�r h�gt och ett omedelbart hot mot m�nsklighetens �verlevnad, utan ocks� blivit alltmer meningsl�st. F�r f�rsta g�ngen i historien finns det en realistisk materiell grund f�r ett v�rldsomfattande klassl�st samh�lle av f�renade producenter. N�r kapitalismen skapade l�narbetet, en klass som �r mer f�rm�gen till kollektiv organisering och massaktioner �n n�gon annan klass tidigare i historien, s� gav den p� samma g�ng upphov till en samh�llskraft som � �tminstone periodvis � uppvisar en instinktiv drift att i praktiken k�mpa f�r ett s�dant samh�lle. Fr�n Pariskommunen till den ryska revolutionen, fr�n Katalonien 1936-37 till maj -68 i Frankrike, �r historien om proletariatets revolution�ra klasskamp en kombination av allt dj�rvare och mer omfattande f�rs�k i denna riktning, trots alla dramatiska nederlag och tragiska delsegrar.
Vi tvivlar inte f�r ett �gonblick att denna historia �nnu �r i sin linda och att dess h�jdpunkter fortfarande ligger framf�r och inte bakom oss. Det �r ingen mystisk tro utan en visshet som grundas i en vetenskaplig analys av det borgerliga samh�llets och klasskampens utveckling p� 1900-talet. Marxismens stora historiska prestation �r just dess f�rm�ga att ge en rationell och vetenskaplig grund och inriktning f�r m�nsklighetens gamla dr�m, genom att m�jligg�ra en �verl�gsen sammansm�ltning av kritiskt t�nkande, moraliska och m�nskliga str�vanden och k�mpande befriande aktioner.
N�r det kommer till kritan �r jag marxist d�rf�r att bara marxismen g�r det m�jligt att utan sj�lvbedr�geri forts�tta att tro p� m�nskligheten och dess framtid � trots 1900-talets alla fruktansv�rda erfarenheter, trots Auschwitz och Hiroshima, trots sv�lten i �tredje v�rlden� och hotet om f�rintelse i ett k�rnvapenkrig. Marxismen l�r oss att ha en positiv inst�llning till livet och m�nniskor och att �lska dem, utan att sl�ta �ver, utan illusioner, fullt medvetna om de o�ndliga sv�righeter som finns och de oundvikliga bakslag som �gt rum under de miljontals �r som det har tagit f�r v�r art att utvecklas fr�n apliknande varelser till globala utforskare och er�vrare av rymden. Att medvetet er�vra kontrollen �ver sin samh�lleliga tillvaro har idag blivit en fr�ga om liv och d�d f�r denna art. Till slut kommer den att lyckas uppn� det �dlaste av alla str�vanden: uppbygget av en m�nsklig, klassl�s, socialistisk v�rld som �r befriad fr�n v�ld.
[1]�Se Adolf Portmanns och Arnold Gehlens klassiska verk (Zoologie und das neue Bild des Menschen. Biologische Fragmente zu einer Lehre von Menschen, Reinbek: Rowohlt Verlag, 1956, respektive Der Mensch. Seine Natur und seine Stellung in der Welt, Frankfurt och Bonn: Athen�um Verlag, 1962) liksom Gerhard Heberer (Der Ursprung des Menschen. Unser gegenw�rtiger Wissenstand, Stuttgart: Gustav Fischer Verlag, 1969), Tr�n Duc Thao (Investigations into the Origin of Language and Consciousness, Boston: D Reidel Publishing Company, 1984) och V P Jakimov, red, (U istokov celovecestva: Osnovnye problemy antropogenesa [M�nsklighetens ursprung: antropogenesens grundl�ggande problem], Moskva: Isdatelstvo Moskovskogo Universiteta, 1964).
[2]��En spindel utf�r arbetsmoment som liknar v�varens, och ett bi bygger vaxceller med en skicklighet som g�r m�ngen m�nsklig byggm�stare skamsen. Men det som i grunden skiljer den s�mste byggm�stare fr�n det duktigaste bi, �r att han har byggt cellen i huvudet, innan han bygger den i vax. Vid arbetsprocessens slut framkommer ett resultat, som redan fr�n b�rjan fanns i arbetarens medvetande, allts� redan existerade ideellt.� (Karl Marx, Kapitalet bok 1, kapitel 5.)
[3]��vertygande exempel p� en s�dan till�mpning av den marxistiska metoden hittar vi till exempel i framst�ende arbeten om litteraturhistoria och litteraturkritik som Franz Mehrings Die Lessing-Legende (Berlin: Dietz-Verlag, 1963), Georg Luk�cs' The Theory of the Novel (London: Merlin Press, 1971) och The Historical Novel (Harmondsworth: Penguin, 1969), och Lucien Goldmanns The Hidden God: A Study of Tragic Vision in the Pens�es of Pascal and the Tragedies of Racine (London: Routledge & Kegan Paul, 1964).
[4]�H�r ska man inte f�rst� privategendom och �gande av kapital i rent juridisk mening, utan i termer av deras ekonomiska inneb�rd som privat (i motsats till kollektiv) makt och kontroll �ver produktionsmedlen. Denna ekonomiska institution kan i det l�nga loppet givetvis inte bef�sta, reproducera och generalisera sig utan ett n�dv�ndigt juridiskt erk�nnande. Typiskt f�r kapitalismen �r att det privata �gandet av stora m�ngder kapital till�ter en allt st�rre privat kontroll �ver �nnu st�rre m�ngder kapital �n de som man juridiskt ��ger�.
[5] �Oavsett hur viktiga dessa tekniska bidrag till den nationalekonomiska teorins framsteg �r f�r nutidens bed�mning av marxismens landvinningar, s� �verskuggas de av hans briljanta analys av det kapitalistiska systemets l�ngsiktiga utvecklingstendenser. Meritlistan �r f�rvisso imponerande...� (Wassily Leontief, �Den marxistiska ekonomins betydelse f�r dagens ekonomiska teorier�, i David Horowitz, red, Marx and Modern Economics, MacGibbon & Kee, London 1968, s 94. [Finns p� svenska: Marx och den moderna nationalekonomin, Stockholm: Rab�n & Sj�gren, 1970].)
[6]�Genom att f�rst� detta kunde vi redan i slutet av 60- och b�rjan av 70-talet f�ruts�ga den internationella kapitalistiska ekonomins allm�nna recession 1974-75 med tillr�cklig exakthet, inklusive vad g�ller tidpunkten f�r n�r den skulle bryta ut.
[7]�I grova drag br�t de ekonomiska kriserna i v�rldsekonomins ledande nationer ut 1825, 1836, 1847, 1857, 1866, 1873, 1882, 1891, 1900, 1907, 1913, 1921, 1929, 1937, 1949, 1953, 1957, 1960, 1970, 1974.
[8]�Och det utan att ta h�nsyn till sm�spararnas tillg�ngar eller pensionsfonderna, eftersom det uppenbarligen inte handlar om rikedom, utan bara speciella inkomster som helt och h�llet konsumeras senare. Om vi dessutom drar bort egna bost�der fr�n den nationella inkomsten (p� grund av att de inte heller representerar tillg�ngar utan bara varaktiga konsumtionsvaror) blir denna procentsats �nnu h�gre.
[9]��I samh�llets historia... �r [de handlande] beg�vade med medvetande, handlar med eftertanke eller under inflytande av sina lidelser och str�var mot best�mda m�l. Ingenting sker h�r utan medveten avsikt, utan avsett m�l. Men hur viktig denna skillnad �n �r f�r den historiska forskningen - s�rskilt betr�ffande enskilda epoker och h�ndelser - kan den inte �ndra n�got i det faktum, att historiens g�ng �r underkastad inre allm�nna lagar. Ty ocks� p� detta omr�de h�rskar p� f�reteelsernas yta - trots alla enskildas medvetna avsedda syften - i det stora hela skenbart tillf�lligheten. Blott i s�llsynta fall sker det avsedda, i de flesta fall kommer det till kollisioner och mots�ttningar mellan m�nniskornas olika syften, eller ocks� visar sig dessa vara om�jliga att realisera dels p� grund av deras egen natur, dels p� grund av bristen p� medel att realisera dem... S�lunda f�refaller det, som om de historiska h�ndelserna i det stora hela likaledes skulle beh�rskas av tillf�lligheten. Men d�r, varest tillf�lligheten driver sitt spel p� ytan, beh�rskas den alltid av inre, dolda lagar, och det g�ller bara att uppt�cka dessa lagar.� (Friedrich Engels, Ludwig Feuerbach och den klassiska tyska filosofins slut, del IV.)
[10] Se V I Lenin, Philosophical Notebooks, i Collected Works, band 38, s 191.
[11] Se tes III i Teser om Feuerbach<( av Karl Marx. Dessa �teser� �r i viss mening marxismens f�delsecertifikat.
[12] Karl Marx och Friedrich Engels, Kommunistiska Manifestet, Stockholm: Arbetarkultur 1973, s 38-39.
[13] Ang�ende denna fr�ga se mina artiklar Om leninismen och Om byr�kratin.
[14] Se V I Lenin "Radikalismen" – Kommunismens barnsjukdom, i Valda verk i 10 band, band 9, s 432.
[15] V I Lenin,Vad b�r g�ras?, i Valda verk i 10 band, band 2, s 76.
[16] Karl Marx, Till kritiken av den hegelska r�ttsfilosofin.
[17] �Ut�ver dessa tre sidor � individuell subjektivitet, inter-subjektivitet och objektiv relation � �r det marxistiska t�nkandet om praktiken fr�mst och i grunden intressant p� grund av att dess syntes i f�rsta hand �r praktisk, genom att best�mmas av inriktningen mot objektivt �verfl�d, m�ngdimensionell och sj�lvst�ndig personlig egenaktivitet och universell samh�llelig �msesidighet, j�mlikhetsstr�vande samarbete...� (Helmut Dahmer och Helmut Fleischer, �Karl Marx�, i Dirk K�sler, red, Klassiker des soziologischen Denkens, band 1, M�nchen: Verlag C H Beck, 1976, s 151.)
[18]�Leo Trotskijs Resultat och framtidsutsikter gavs ut f�r f�rsta g�ngen 1906 (p� svenska Stockholm: Bokf�rlaget R�da Rummet, 1983).
[19] �Det v�rsta som kan h�nda ledaren f�r ett extremt parti �r att n�dgas �verta makten vid en tidpunkt, d� r�relsen �nnu inte �r mogen f�r den klass' herrav�lde han representerar och f�r de �tg�rder, som detta herrav�lde fordrar.� (Friedrich Engels, Tyska bondekriget.)
[20]�En f�rklaring av denna tragedi m�ste omfatta en konkret analys av arbetarr�relsens strategi och taktik under 1900-talet. N�gra av de viktigaste bidragen p� dett aomr�de �r Rosa Luxemburgs Sociala reformer eller revolution?, hennes skrifter om debatten kring masstrejken, Lenins "Radikalismen" – Kommunismens barnsjukdom, och Trotskijs skrifter om Tyskland (Kampen mot nazismen i Tyskland, Frankrike och Spanien).
[21] �Inom det kooperativa samh�llet, grundat p� gemensam r�tt till produktionsmedlen, utbyter producenterna inte sina varor. Lika lite upptr�der h�r det i produkterna nedlagda arbetet som dessa produkters v�rde, som en av dem �gd saklig egenskap, d� de individuella arbetena nu - i motsats till det kapitalistiska samh�llet - inte l�ngre existerar p� en omv�g utan omedelbart, som best�ndsdelar av totalproduktionen. Ordet 'arbetsavkastning', �ven i dag f�rkastligt p� grund av sin tvetydighet, f�rlorar s� all mening.
Det som vi h�r har att g�ra med, �r inte ett kommunistiskt samh�lle som utvecklats p� sin egen grundval utan tv�rtom, ett s�dant som uppst�r just ur det kapitalistiska samh�llet och som allts� i varje avseende, ekonomiskt, moraliskt, andligt, �nnu b�r m�rkena efter det gamla samh�llet, ur vars sk�te det f�des fram.� (Karl Marx, Kritik av Gothaprogrammet, del I.)
�ven:
�Den direkta samh�lleliga produktionen liksom den direkta f�rdelningen utesluter allt varuutbyte, allts� �ven produkternas f�rvandling till varor (�tminstone inom kommunen) och d�rmed samtidigt deras f�rvandling till v�rden.
S� snart samh�llet tar produktionsmedlen i besittning och anv�nder dem f�r produktion i socialistisk form, blir vars och ens arbete, hur olikartat det �n m� vara med h�nsyn till specifik nytta, redan p� f�rhand och direkt samh�lleligt arbete... Det kan allts� inte falla samh�llet in att i forts�ttningen uttrycka de i produkten nedlagda arbetskvantiteterna, som det nu k�nner direkt och absolut, med hj�lp av en relativ, f�r�nderlig, otillr�cklig och tidigare som n�dfallsutv�g anlitad m�ttstock, en tredje produkt i st�llet f�r den naturliga, adekvata, absoluta m�ttstocken, tiden... tillskriver samh�llet allts� heller inte produkten n�got v�rde.� (Friedrich Engels, Anti-D�hring, del IV. .)
[22]�Ing�ende analyser av de byr�kratiserade �verg�ngsssamh�llena mellan kapitalism och socialism finns i Leo Trotskij, Den f�rr�dda revolutionen, Isaac Deutscher, Den ofullbordade revolutionen, J�rgen Arz och Otmar Sauer, Zur Entwicklung der sowjetischen �bergangsgesellschaft 1917-1929 (Frankfurt: ISP Verlag, 1976), Jakob Moneta, Aufstieg und Niedergand des Stalinismus (Frankfurt: ISP Verlag, 1976).
[23]�Denna tendens till en skoningsl�s av sj�lvkritik av prolet�ra revolutioner f�rutsades av Karl Marx redan 1852, i f�rordet till Louis Bonapartes Adertonde Brumaire.
[24]� I slutet av den tjugonde dynastin under farao Ramses III, det vill s�ga f�r 3.500 �r sedan, organiserade arbetarna p� kungens begravningsplats den f�rsta k�nda strejken eller arbetarupproret i historien. H�ndelsen nedtecknades vid den tiden i detalj p� papyrus, som har bevarats och f�r n�rvarande f�rvaras i Turin (se Fran�ois Daumas, La civilisation de l'�gypte pharaonique, Paris: Arthaud 1965.)
[25]��Och �nd� kan inte etiken som experiment f�rbli varken gr�nsl�s eller bara ett formellt krav f�r individens upptr�dande. Den m�ste f� sitt ljus fr�n klasskampen bland de som lider och �r nedtryckta, bland de f�r�dmjukade och f�rol�mpade. Bara p� detta s�tt kommer de varaktiga etiska grundprinciperna att bli of�rst�rbara och of�rg�ngliga, trots att de f�rr�ds i verkligheten. Det betyder att m�nsklighetens r�tta ansikte, trots sina vaga konturer, och trots den livstr�tta och rent pratsamma karakt�ren hos dess alltf�r allm�nna f�resatser... �tminstone finns n�rvarande i dess sj�lvmedvetenhet.� (Ernst Bloch, Experimentum Mundi : Frage, Kategorien des Herausbringens, Praxis, Frankfurt: Suhrkamp Verlag, 1975.)