Publicerat: Ffg. som artikelserie i "Leipziger Volkszeitung" nr 219-225, den 21-28 september 1898 och nr 76-80, den 4-8 april
1899. En andra utg�va utgavs i Leipzig 1908. Originalets bilaga har utel�mnats i f�religgande �vers�ttning.
�vers�ttning: Birgitta Sandberg
Digitalisering: Martin Fahlgren
Korrektur: Jonas Holmgren
Titeln p� f�religgande skrift kan vid f�rsta p�seendet verka �verraskande. Sociala reformer eller revolution?[1] Kan socialdemokratin verkligen vara mot sociala reformer? Eller kan socialdemokratin st�lla den sociala revolutionen, den omv�lvning av den best�ende ordningen, som utg�r dess slutm�l, i motsats till de sociala reformerna? Nej, ingalunda. F�r socialdemokratin utg�r tv�rtom den st�ndiga, praktiska kampen f�r sociala reformer, vilka p� grundval av den r�dande ordningen skall f�rb�ttra l�get f�r det arbetande folket, liksom kampen f�r demokratiska institutioner, det enda s�ttet att leda proletariatets klasskamp och arbeta sig fram mot slutm�let, �vertagandet av den politiska makten och upph�vandet av l�nesystemet. Mellan sociala reformer och social revolution r�der f�r socialdemokratin ett ouppl�sligt samband, i det att kampen f�r sociala reformer �r dess medel, den sociala omv�lvningen d�remot dess m�l.
Ett motsatsf�rh�llande mellan dessa b�da moment i arbetarr�relsen finner vi f�rst i Ed. Bernsteins teori, som �terfinns i hans artiklar: "Socialismens problem" i "Die Neue Zeit" �ren 1897-98, och s�rskilt i hans bok: "Socialismens f�ruts�ttningar". Hela denna teori g�r i praktiken ut p� det enda r�det att avst� fr�n socialdemokratins slutm�l, den sociala omv�lvningen, och att g�ra de sociala reformerna till klasskampens m�l i st�llet f�r dess medel. Bernstein har sj�lv formulerat sina �sikter skarpast och mest tr�ffande, d� han skrev: "Slutm�let, vad det �n m�nde vara, betyder ingenting f�r mig. R�relsen betyder allt."
Men det socialistiska slutm�let �r den enda avg�rande princip, som s�rskiljer den socialdemokratiska r�relsen fr�n borgerlig demokrati och borgerlig radikalism, den enda princip, som f�rvandlar hela arbetarr�relsen fr�n att vara ett lamt f�rs�k att lappa ihop den kapitalistiska samh�llsordningen till att bli en klasskamp mot denna ordning, med avsikten att avskaffa den. D�rf�r �r fr�gan "Sociala reformer eller revolution?" i Bernsteins formulering ocks� en fr�ga om vara eller icke-vara f�r socialdemokratin. Varje partimedlem m�ste ha klart f�r sig, att det vid uppg�relsen med Bernstein och hans anh�ngare inte r�r sig om olika kampmetoder, inte om olika slag av taktik, utan om hela den socialdemokratiska r�relsens existens.
[Detta kan f�refalla �verdrivet, om man blott flyktigt betraktar Bernsteins teori. Talar kanske inte Bernstein st�ndigt och j�mt om socialdemokratin och dess m�l, upprepar han inte ofta och eftertryckligt, att han ocks� str�var efter det socialistiska slutm�let, men i en annan form, betonar han inte kraftigt, att han n�stan helt accepterar socialdemokratins nuvarande metoder? Jovisst, allt detta �r sant. Men det �r ocks� sant, att varje ny riktning i teoriernas och politikens utvecklingshistoria i begynnelsestadiet anpassar sig till den ursprungliga riktningen, �ven om den till sin k�rna �r diametralt motsatt denna. Den nya riktningen antar de former, som redan finns, och talar det spr�k, som talades f�rut. Med tiden v�xer s� den nya k�rnan fram ur det gamla skalet, och den nya riktningen finner egna former och ett eget spr�k.
Man underskattar den vetenskapliga socialismens makt, om man v�ntar sig, att oppositionella element fr�n begynnelsen klart och med benh�rd konsekvens skall ge uttryck �t sitt inre v�sen och s�lunda �ppet och burdust f�rneka socialdemokratins teoretiska grundvalar. Den som i v�ra dagar vill g� till kamp mot Marx' l�ra, denna v�rt sekels v�ldigaste tankeprodukt, och �nd� r�knas som socialist, han m�ste b�rja med en omedveten hyllning till denna l�ra, i det han f�rst och fr�mst sj�lv bek�nner sig till den och just inom marxismen s�ker argument f�r dess bek�mpande. Dessa manipulationer kallar han sedan f�r en vidareutveckling av l�ran. D�rf�r f�r man inte l�ta sig f�rvirras av de yttre formerna, utan man m�ste skala fram den dolda k�rnan i Bernsteins teori, och just f�r de breda lagren industriprolet�rer inom v�rt parti �r detta ytterst n�dv�ndigt.
Man kan inte f�rol�mpa eller skymfa arbetark�ren p� n�got gr�vre s�tt �n genom att p�st�, att teoretiska meningsutbyten endast �r n�got f�r "akademiker". Redan Lassalle sade detta: F�rst n�r vetenskapen och arbetarna, dessa motpoler i samh�llet, en g�ng f�renas, kan de kv�va alla kulturhinder i sitt j�rngrepp. Den moderna arbetarr�relsens hela makt vilar p� den teoretiska kunskapen.][2]
I det givna fallet �r emellertid dessa kunskaper av dubbel vikt f�r arbetarna, emedan det h�r handlar just om dem och deras inflytande inom r�relsen, emedan det �r de, som f�r kl� skott i detta fall. Den p� Bernsteins teori vilande opportunistiska partifalangen �r ingenting annat �n ett omedvetet f�rs�k att s�kra makten �t de sm�borgerliga elementen inom partiet och omdana partipraxis och partim�l efter deras sinne. Fr�gan om sociala reformer och revolution, om slutm�l och r�relse, �r, sedd fr�n andra sidan, fr�gan om arbetarr�relsens sm�borgerliga eller prolet�ra karakt�r.
[D�rf�r ligger det just i de prolet�ra partimedlemmarnas intresse att befatta sig synnerligen livligt och ing�ende med opportunismen. S� l�nge teoretiska kunskaper blott �r ett privilegium f�r en handfull "akademiker" inom partiet, finns det alltid risk f�r att det skall r�ka p� avv�gar. F�rst n�r den stora massan arbetare sj�lva har tagit den vetenskapliga socialismens skarpa, tillf�rlitliga vapen i sin hand, kommer alla sm�borgerliga och opportunistiska tendenser att rinna ut i sanden. D� st�r r�relsen ocks� p� fast och s�ker mark. "Det �r m�ngden som g�r det".]
Berlin den 18 april 1899.
Rosa Luxemburg.
Om det �r sant, att teorier �r spegelbilder i m�nniskohj�rnan av den synliga v�rldens fenomen, d� m�ste man betr�ffande Eduard Bernsteins teori tillfoga, att spegelbilderna �r upp- och nerv�nda. Teorin om att socialismen skall inf�ras genom sociala reformer - efter det att den tyska socialpolitiken slutgiltigt avsomnat; teorin om fackf�reningskontroll �ver produktionsprocessen - efter de engelska maskinarbetarnas nederlag; teorin om socialdemokratisk majoritet i parlamentet - efter f�rfattningsrevisionen i Sachsen och attentaten mot den allm�nna r�str�tten till riksdagen! Men tyngdpunkten i Bernsteins framst�llning ligger enligt v�r �sikt inte i hans id�er om socialdemokratins praktiska uppgifter, utan i hans p�st�enden om den objektiva utvecklingsprocessen i det kapitalistiska samh�llet. Den f�rstn�mnda �sikten �r emellertid intimt f�rbunden med den senare.
Enligt Bernstein blir det allt mera osannolikt att kapitalismen kommer att bryta samman, eftersom � ena sidan det kapitalistiska systemet utvecklar sig i riktning mot en allt st�rre anpassningsf�rm�ga, under det att � andra sidan produktionen blir allt mera differentierad.
Enligt Bernsteins �sikt bevisas kapitalismens anpassningsf�rm�ga av f�ljande tre fenomen: f�r det f�rsta har de allm�nna kriserna f�rsvunnit tack vare utvecklingen inom kreditsystem, f�retagarorganisationer, kommunikationer och nyhetsf�rmedling; f�r det andra �r medelklassen motst�ndskraftigare, eftersom produktionsgrenarna kontinuerligt differentieras, och eftersom breda skikt av proletariatet kommit upp till medelklassniv�; f�r det tredje har proletariatets ekonomiska och politiska situation f�rb�ttrats genom fackf�reningarnas kamp.
Detta resulterar betr�ffande socialdemokratins praktiska kamp i f�ljande direktiv: partiet skall inte inrikta sig p� ett �vertagande av den politiska statsmakten, utan p� att f�rb�ttra arbetarklassens situation och p� att genomf�ra socialismen genom en gradvis utvidgad kontroll �ver samh�llet, varvid fackf�reningsprincipen b�r f�rverkligas steg f�r steg. Socialismen skall allts� inte genomf�ras under ett socialt och politiskt kristillst�nd.
Bernstein sj�lv ser intet nytt i sin framst�llning, utan anser, att den st�mmer �verens b�de med vissa yttranden av Marx och Engels och med socialdemokratins allm�nna inriktning. Enligt v�r �sikt kan man emellertid knappast f�rneka, att Bernsteins uppfattning st�r i principiell mots�ttning till den vetenskapliga socialismens tankeg�ngar.
Om man kunde sammanfatta hela Bernsteins revision i tesen, att den kapitalistiska utvecklingen sker mycket l�ngsammare, �n man hittills brukat tro, s� skulle detta i praktiken endast betyda, att proletariatets politiska makt�vertagande skulle uppskjutas, och h�rur kunde man p� sin h�jd dra den slutsatsen, att striden skulle kunna utk�mpas i n�got lugnare tempo.
Det kan man emellertid inte. Vad Bernstein har ifr�gasatt, �r inte utvecklingstempot, utan sj�lva utvecklingsprocessen i det kapitalistiska samh�llet och h�rmed �verg�ngen till en socialistisk samh�llsordning.
D� den socialistiska teorin hittills har antagit, att ett allm�nt, f�r�dande kristillst�nd skulle utg�ra utg�ngspunkten f�r en socialistisk omv�lvning, m�ste man enligt v�r �sikt s�rskilja tv� ting: den h�ri inneslutna grundtanken och dess yttre form.
Tanken �r den, att den kapitalistiska samh�llsordningen av sig sj�lv, i kraft av sina inneboende mots�ttningar skulle skapa den punkt, d�r den sp�rar ur och helt enkelt blir om�jlig. Man hade helt visst goda sk�l att t�nka sig denna punkt som en allm�n, f�r�dande handelskris, men detta �r icke desto mindre oviktigt och ov�sentligt f�r grundtanken sj�lv.
Socialismens vetenskapliga grundvalar st�der sig ju som bekant p� tre resultat av den kapitalistiska utvecklingen: f�r det f�rsta den kapitalistiska ekonomins v�xande anarki, vilken oundvikligen leder till dess underg�ng; f�r det andra produktionsprocessens fortskridande socialisering, som skapar positiva utg�ngspunkter f�r den framtida sociala ordningen, och f�r det tredje proletariatets �kande organisering och klassmedvetande, vilka utg�r den aktiva faktorn i den f�rest�ende omv�lvningen.
Det �r den f�rsta av den vetenskapliga socialismens ovann�mnda h�rnpelare, som Bernstein undanr�jer. Han p�st�r n�mligen, att den kapitalistiska utvecklingen icke g�r mot en allm�n ekonomisk krasch.
H�rmed f�rkastar han emellertid inte endast en viss form f�r kapitalismens underg�ng, utan sj�lva underg�ngen. Han s�ger uttryckligen:
Man skulle nu kunna inv�nda, att man, d� man talar om det nuvarande samh�llets sammanbrott, avser mera �n en total och f�rst�rkt aff�rskris, n�mligen det kapitalistiska systemets fullst�ndiga sammanbrott till f�ljd av dess inre mots�ttningar."
Och sedan svarar han:
Ett tilln�rmelsevis samtidigt totalt sammanbrott inom det nuvarande produktionssystemet blir allt mindre sannolikt allteftersom samh�llsutvecklingen fortskrider. Ty genom denna utveckling stegras industrins anpassningsf�rm�ga och samtidigt dess differentiering."[3]
Men d� uppst�r det stora problemet: Varf�r och hur skall vi d� �verhuvudtaget n� fram till m�let f�r v�ra str�vanden? Fr�n den vetenskapliga socialismens st�ndpunkt bevisas den socialistiska omv�lvningens historiska n�dv�ndighet framf�r allt av den v�xande anarkin i det kapitalistiska systemet, och det �r denna anarki som tvingar kapitalismen in i en �terv�ndsgr�nd. Om man d�remot accepterar Bernsteins �sikt, att den kapitalistiska utvecklingen inte g�r mot sin egen underg�ng, s� upph�r ocks� socialismen att vara objektivt n�dv�ndig. Av dess vetenskapliga fundament kvarst�r d� blott de tv� andra resultaten av den kapitalistiska samh�llsordningen: den socialiserade produktionsprocessen och proletariatets klassmedvetande. Detta har ocks� Bernstein klart f�r sig, d� han s�ger:
Den socialistiska tankev�rlden f�rlorar (genom avskaffandet av sammanbrottsteorin) alls intet av sin f�rm�ga att �vertyga. Ty vad �r vid n�rmare betraktande alla de h�r uppr�knade faktorerna, som bidrar till att avskaffa eller modifiera de gamla kriserna? Inget annat �n f�ruts�ttningar f�r, och delvis till och med ansatser till en socialisering av produktion och varuutbyte."[4]
Det beh�vs emellertid endast en kort diskussion f�r att avsl�ja �ven detta som en felaktig slutsats. Vad betyder de fenomen, som Bernstein kallar f�r kapitalistiska anpassningsmedel: kartell, kredit, perfekta kommunikationsmedel, arbetarklassens f�rh�jda niv� etc.? Uppenbarligen ligger deras betydelse d�ri, att de undanr�jer eller �tminstone mildrar den kapitalistiska ekonomins inre mots�ttningar och hindrar dem fr�n att utvecklas och tillspetsas. S�lunda inneb�r krisernas avskaffande ett upph�vande av mots�ttningen mellan produktion och varuutbyte p� kapitalistisk basis; s�lunda inneb�r arbetarklassens f�rh�jda niv� och dess �verg�ng till medelklassniv� ett avtrubbande av mots�ttningen mellan kapital och arbete. D� kartell, kreditv�sen, fackf�reningar etc. s�lunda upph�ver kapitalismens mots�ttningar och allts� r�ddar det kapitalistiska systemet fr�n underg�ng och konserverar kapitalismen - det �r ju d�rf�r Bernstein kallar dem "anpassningsmedel" - hur kan de d� samtidigt utg�ra "f�ruts�ttningar f�r och delvis till och med ansatser till" socialism? Uppenbarligen endast i den m�n de starkare betonar produktionens sociala karakt�r. Men i samma utstr�ckning som de bevarar produktionen i dess kapitalistiska form, �stadkommer de ocks�, att denna socialiserade produktions �verg�ng till sin socialistiska form blir �verfl�dig. D�rf�r �r de inte historiskt, utan endast begreppsm�ssigt ansatser och f�ruts�ttningar f�r den socialistiska samh�llsordningen, d.v.s. fenomen, om vilka vi p� grundval av v�ra f�rest�llningar om socialismen vet, att de �r besl�ktade med socialismen. I sj�lva verket �stadkommer de emellertid, att den socialistiska omv�lvningen icke blott blir f�rdr�jd, utan rentav �verfl�dig. Av socialismens teoretiska fundament �terst�r d� blott proletariatets klassmedvetande. Men klassmedvetandet �r i det givna fallet inte helt enkelt en inre spegelbild av kapitalismens alltmer tillspetsade mots�ttningar och av dess f�rest�ende underg�ng - denna f�rhindras ju genom anpassningsmedlen - utan det �r endast ett ideal, vars f�rm�ga att �vertyga beror av dess egen f�rmodade fullkomlighet.
Kort sagt erh�ller vi p� detta s�tt en "rent insiktsm�ssig" motivering f�r socialismens program, vilket enklare uttryckt �r detsamma som en idealistisk motivering, medan den objektiva n�dv�ndigheten, allts�: socialismen motiverad av samh�llets materiella utvecklingshistoria, faller bort. Revisionismens teori st�r inf�r ett antingen - eller. Antingen resulterar den socialistiska omdaningen liksom f�rut ur inre mots�ttningar hos den kapitalistiska samh�llsordningen, och d� utvecklas mots�ttningarna samtidigt med denna samh�llsordning, och det oundvikliga resultatet h�rav blir ett sammanbrott i n�gon form vid n�gon tidpunkt. I detta fall �r emellertid "anpassningsmedlen" ineffektiva, och sammanbrottsteorin h�ller. Eller ocks� kan "anpassningsmedlen" verkligen f�rebygga det kapitalistiska systemets sammanbrott, m�jligg�ra kapitalismens existens och allts� upph�va dess inre mots�ttningar, men d� upph�r socialismen att vara en historisk n�dv�ndighet. I detta fall kan socialismen vara vad som helst annat, men aldrig ett resultat av samh�llets materiella utveckling. Detta dilemma leder till ett annat dilemma: antingen har revisionismen r�tt betr�ffande kapitalismens utveckling, och d� f�rvandlas den socialistiska samh�llsomdaningen till en utopi, eller ocks� �r inte socialismen en utopi, men d� h�ller inte heller teorin om "anpassningsmedlen". That is the question, det �r fr�gan.
De enligt Bernstein viktigaste medlen f�r den kapitalistiska ekonomins anpassning �r kreditv�sendet, de f�rb�ttrade kommunikationsmedlen och f�retagarorganisationerna.
F�r att b�rja med krediten, s� har den ett flertal funktioner i kapitalismens ekonomiska system. Viktigast �r som bekant dess f�rm�ga att �ka produktionens m�jligheter till expansion och f�rmedla respektive underl�tta varuutbyte. D�r kapitalismen i sin tendens till gr�nsl�s utvidgning n�r fram till privategendomens gr�nser, till privatkapitalets begr�nsade omf�ng, finns krediten till hands som det kapitalistiska medlet att �vervinna dessa gr�nser. Den sm�lter samman m�nga privatkapital till ett enda - aktiebolag - och ger en kapitalist r�tt att f�rfoga �ver andras kapital - industriell kredit. I form av handelskredit p�skyndar den � andra sidan varuutbytet, d�rmed kapitalets �terfl�de till produktionen, och d�rmed hela produktionsprocessens cirkulation. Det �r l�tt att f�rbise den verkan, som dessa kreditens b�da viktigaste funktioner har p� krisbildningen. Om krisen verkligen, som man antagit, uppst�r ur mots�ttningen mellan � ena sidan produktionens expansionsf�rm�ga och expansionstendens och � andra sidan den begr�nsade konsumtionsf�rm�gan, s� �r kreditsystemet enligt ovanst�ende just det r�tta s�ttet att s� ofta som m�jligt tillspetsa denna mots�ttning. Kreditsystemet h�jer framf�r allt produktionens expansionsf�rm�ga till enorma dimensioner och utg�r den inre kraft, som st�ndigt driver produktionen ut �ver marknadens gr�nser. Men kreditsystemet �r ett tveeggat vapen. Som faktor i produktionsprocessen bidrar det till att framkalla �verproduktion, men under en kris sl�r det de s�lunda framdrivna producerande krafterna till marken i sin egenskap av varuutbytesf�rmedlare. Vid de f�rsta tecknen p� stockning krymper krediten samman, l�mnar varuutbytet i sticket, d�r varuutbyte verkligen vore av n�den, visar sig vara ineffektivt och meningsl�st, d�r det �nnu finns att tillg�, och krymper s�lunda vid kristillf�llen konsumtionen till ett minimum.
F�rutom dessa b�da viktigaste resultat har kreditsystemet ett flertal andra verkningar vid en krisbildning. �t den enskilde kapitalisten ger det inte endast den tekniska r�tten att f�rfoga �ver andras kapital, utan sporrar honom �ven att anv�nda andras egendom p� ett dj�rvt och h�nsynsl�st s�tt i v�ghalsiga spekulationer.
Kreditsystemet s�som ett op�litligt medel f�r varuutbyte spetsar inte endast till kriser, utan underl�ttar �ven deras uppkomst och spridning, eftersom det f�rvandlar hela handeln till ett ytterst komplicerat och konstlat maskineri med minst m�jliga m�ngd metallvaluta som reell grundval, och s�lunda f�rorsakar st�rningar vid minsta tillbud.
L�ngt ifr�n att vara ett medel f�r att undanr�ja eller ens lindra kriser, �r allts� kreditsystemet en synnerligen m�ktig drivkraft vid krisernas uppkomst. Och n�got annat vore heller inte m�jligt. Kreditsystemets speciella funktion �r ju - helt allm�nt uttryckt - just den, att f�rjaga den sista resten stabilitet ur alla kapitalistiska f�rh�llanden och g�ra dem s� elastiska som m�jligt, att i st�rsta m�jliga utstr�ckning g�ra kapitalismens krafter t�njbara, relativa och s�rbara. Det ligger i �ppen dag, att detta m�ste underl�tta och tillspetsa kristillst�nd, som ju inte �r n�got annat �n en periodiskt upptr�dande kollision mellan den kapitalistiska ekonomins varandra motverkande krafter.
Detta leder oss emellertid till den andra fr�gan, n�mligen hur kreditsystemet �ver huvudtaget kan upptr�da som "anpassningsmedel" f�r kapitalismen. I vilket avseende eller vilken form man �n t�nker sig en "anpassning" med hj�lp av kreditsystemet, kan dess natur uppenbarligen endast best� i att utj�mna n�got konfliktf�rh�llande inom den kapitalistiska ekonomin, upph�va eller avtrubba n�gon av dess mots�ttningar och s�lunda p� n�gon punkt ge fritt spelrum �t de fastl�sta krafterna. Men om n�got medel i dagens kapitalistiska ekonomi �r �gnat att maximalt stegra alla dess inre mots�ttningar, s� �r det just krediten. Den �kar mots�ttningen mellan produktionss�tt och utbytess�tt, emedan den driver upp produktionen till maximal niv�, men vid minsta anledning f�rlamar utbytet. Den �kar mots�ttningen mellan produktions- och f�rv�rvss�tt, emedan den skiljer produktionen fr�n egendomen, i det produktionskapitalet f�rvandlas till samh�llsegendom, men en del av profiten d�remot till r�nta p� kapital, d.v.s. till ren privategendom. Den �kar mots�ttningen mellan egendoms- och produktionsf�rh�llandena, emedan den genom att expropriera m�nga sm�kapitalister samlar enorma produktionskrafter p� ett f�tal h�nder. Den �kar mots�ttningen mellan produktionens sociala karakt�r och den kapitalistiska privategendomen, i det att den n�dv�ndigg�r statlig inblandning i produktionen (aktiebolag).
Kort sagt reproducerar kreditsystemet alla den kapitalistiska v�rldens kardinalmots�ttningar, driver dem till sin spets och p�skyndar den utveckling, genom vilken dessa mots�ttningar rusar mot sin egen f�rintelse - sammanbrottet. Vad krediten betr�ffar, s� borde kapitalismens f�rsta anpassningsmedel allts� best� i att avskaffa den, annullera den. S�dan som krediten nu �r, utg�r den inte n�got anpassningsmedel, utan i st�llet ett f�rintelsemedel av synnerligen revolution�r verkan. Just denna revolution�ra, �verkapitalistiska karakt�r hos kreditsystemet har ju t.o.m. lett till socialistiskt anstrukna reformplaner, och kommit stora kreditf�respr�kare, s� t.ex. Isaac P�reire i Frankrike, att synas halvt som profeter, halvt som skurkar, f�r att citera Marx.
Lika oh�llbart �r vid n�rmare betraktande den kapitalistiska produktionens andra "anpassningsmedel" - f�retagaref�rbunden.[5] Enligt Bernstein skall de genom att reglera produktionen hejda anarkin och f�rebygga kriser. Kartell- och trustutvecklingen �r emellertid ett fenomen, vars m�ngsidiga ekonomiska konsekvenser �nnu ej �r utforskade. Detta fenomen utg�r ett problem, som endast kan l�sas med hj�lp av Marx' l�ra. F�ljande �r emellertid klart: om man skall kunna s�ga, att f�retagarkartellerna hejdar den kapitalistiska anarkin, m�ste dessa karteller, truster etc. f�rst bli den allm�nna, s� gott som allenar�dande produktionsformen. Men just detta �r uteslutet genom sj�lva kartellernas natur. F�retagarf�rbundens egentliga ekonomiska m�l och verkan �r att utesluta konkurrentf�retagen inom en viss bransch och d�rigenom �stadkomma, att den p� varumarknaden uppn�dda profitm�ngden f�rdelas s�, att andelen f�r denna bransch stiger. Organisationen kan h�ja profitkvoten f�r en viss industribransch endast p� de andras bekostnad, och just d�rf�r kan den aldrig f� allm�n giltighet. Om dess verkningar utstr�cks till alla viktigare produktionsgrenar, upph�ver verkningarna sig sj�lva.
Men ocks� inom gr�nserna f�r sitt praktiska anv�ndningsomr�de motverkar f�retagarf�rbunden den industriella anarkins upph�vande. Den ovann�mnda h�jningen av profitkvoten uppn�r kartellerna p� den inre marknaden vanligtvis genom att l�ta extrakapitalet, som inte beh�ver anv�ndas p� den inre marknaden, producera med mycket l�gre profitkvot f�r andra l�nder d.v.s. genom att s�lja sina varor mycket billigare i utlandet �n hemma. Resultatet blir sk�rpt konkurrens i andra l�nder och �kad anarki p� v�rldsmarknaden, d.v.s. motsatsen till vad man vill uppn�. Ett exempel utg�r den internationella sockerindustrins historia.
F�retagarf�rbunden som en existensform f�r kapitalistiskt produktionss�tt kan man v�l till sist endast uppfatta som ett �verg�ngsstadium, som en viss fas i kapitalismens utveckling. Ja, verkligen! Till syvende och sidst �r kartellerna egentligen det kapitalistiska produktionss�ttets medel att f�r enstaka produktionsgrenar f�rdr�ja profitkvotens fatala fall. Men vilken metod anv�nder kartellerna f�r detta �ndam�l? I grund och botten ingen annan �n den att l�gga en del av det ackumulerade kapitalet i tr�da, d.v.s. samma metod som i annan form kommer till anv�ndning under kriser. Ett s�dant botemedel liknar emellertid p� h�ret sjukdomen sj�lv, och det kan endast fram till en viss tidpunkt r�knas som det minst onda. Om marknaden f�r avs�ttning blir mindre, i och med att v�rldsmarknaden blir fullst�ndigt utvecklad och utnyttjad av konkurrerande kapitalistiska l�nder - och detta kommer obestridligen att intr�ffa f�rr eller senare - d� kommer det vilande kapitalet att n� ett s�dant omf�ng, att l�kemedlet sj�lvt f�rvandlas till sjukdom och det genom organisation starkt socialiserade kapitalet kommer att f�rvandlas till privatkapital igen. N�r f�rm�gan att finna en egen plats p� avs�ttningsmarknaden f�rsvagats, f�redrar varje kapitalm�ngd att f�rs�ka lyckan p� egen hand. Organisationerna m�ste d� brista som s�pbubblor och l�mna f�ltet fritt f�r den fria konkurrensen i en potentierad form.[2*]
P� det hela taget �r allts� �ven kartellerna, liksom krediten, vissa utvecklingsfaser, som i sista hand bidrar till att �ka anarkin i den kapitalistiska v�rlden och bringa alla dess inre mots�ttningar till uttryck och till mognad. De sk�rper mots�ttningen mellan produktionss�tt och utbytess�tt, i det de driver kampen mellan producent och konsument till sin spets, vilket m�rks med s�rskild styrka i Amerikas F�renta Stater. De sk�rper vidare mots�ttningen mellan produktions- och f�rv�rvss�tt, i det de st�ller arbetark�ren inf�r det organiserade kapitalets �vermakt i dess brutalaste form och s�lunda maximalt �kar mots�ttningen mellan kapital och arbete.
Slutligen sk�rper kartellerna �ven mots�ttningen mellan den kapitalistiska v�rldsekonomins internationella karakt�r och den kapitalistiska statens nationella karakt�r, emedan de f�rorsakar ett allm�nt tullkrig och s�lunda driver mots�ttningarna mellan de kapitalistiska staterna till sin spets. D�rtill kommer �ven kartellernas direkta, ytterst revolution�ra verkan p� produktionens koncentration och tekniska full�ndning etc.
Allts� �r karteller och truster i sin slutliga effekt p� den kapitalistiska ekonomin ingalunda n�gra "anpassningsmedel", som skulle kunna utpl�na mots�ttningar, utan tv�rtom n�gra av de medel, som kapitalismen sj�lv skapat f�r att stegra anarkin, f�r att bringa sina inneboende mots�ttningar till ett avg�rande, f�r att p�skynda sin egen underg�ng.
Men om kreditv�sen, karteller och liknande f�reteelser inte kan avskaffa den kapitalistiska ekonomins anarki, hur kan det d� komma sig, att vi inte har haft n�gon allm�n handelskris p� tjugo �r - inte sedan 1873? �r inte detta ett tecken p� att det kapitalistiska produktionss�ttet �tminstone i huvudsak "anpassat" sig till samh�llets behov, och p� att Marx' analys �r f�r�ldrad? [Vi tror, att den r�dande stiltjen p� v�rldsmarknaden kan f�rklaras p� annat s�tt.
Man har vant sig vid att anse de tidigare stora periodiska handelskriserna vara de kapitalismens �lderskriser, som Marx schematiserat i sin analys. Produktionscykelns ungef�r tio�riga periodicitet tycktes vara den b�sta bekr�ftelsen p� detta schema. Emellertid beror denna uppfattning enligt v�r �sikt p� ett missf�rst�nd. Om man n�rmare betraktar de stora internationella krisernas respektive orsaker, m�ste man bli �vertygad om, att de inte var uttryck f�r �lderdomssvaghet hos den kapitalistiska ekonomin, utan tv�rtom barnsjukdomar. Det r�cker med en smula eftertanke f�r att klarg�ra, att kapitalismens produktivkrafter �ren 1825, 1836 och 1847 om�jligen kunde �stadkomma det oundvikliga, periodiska tryck mot marknadens gr�nser, som k�nnetecknar kapitalismen i dess fullt utvecklade stadium, och som Marx skisserat i sitt schema. P� den tiden hade ju kapitalismen i flertalet l�nder �nnu inte vuxit ur barnskorna.][6]
Krisen �r 1825 var i sj�lva verket resultatet av det f�reg�ende decenniets stora kapitalplaceringar i v�gbyggen, kanaler och gasverk, framf�r allt i England. Den d�rp� f�ljande krisen �ren 1836-39 var likaledes resultatet av j�ttelika bolagsbildningar f�r att anl�gga nya transportmedel. Krisen �r 1847 frambesvors som bekant av det febrila bolagsbildandet i samband med engelska j�rnv�gsbyggen (�ren 1844-1847, d.v.s. p� endast tre �r, gav det engelska parlamentet koncession �t j�rnv�gar f�r omkring 1� miljarder taler!). I alla tre fallen �r det allts� olika former av nygrundningar p� kapitalekonomins omr�de, skapandet av nya fundament f�r den kapitalistiska utvecklingen, som drar med sig kriser. �r 1857 �r det den europeiska industrins pl�tsliga tillg�ng till nya avs�ttningsmarknader i Amerika och Australien, sedan man uppt�ckt guldgruvor d�r, och f�r Frankrikes del s�rskilt j�rnv�gsbolagen, d�r man gick i Englands fotsp�r (1852-1856 grundades i Frankrike nya j�rnv�gar f�r 1� miljarder francs). Den stora krisen �r 1873 slutligen �r som bekant en direkt f�ljd av nygrundningar, av storindustrins f�rsta anlopp i Tyskland och �sterrike, som f�ljde efter de politiska h�ndelserna �ren 1866 och 1871.
Hittills har det allts� varje g�ng varit den kapitalistiska ekonomins pl�tsliga expansion, som f�ranlett handelskriser, och inte dess utmattning eller f�rminskade spelrum. Det �r ett rent tillf�lligt fenomen, att dessa internationella kriser upprepades med just tio �rs mellanrum. Marx' krisbildningsschema, framst�llt av Engels i "Anti-D�hring" och av Marx i f�rsta och tredje bandet av "Kapitalet", st�mmer f�r alla kriser s�tillvida, som det klarg�r deras inre mekanism och deras djupare liggande allm�nna orsaker.
[Men i sin helhet passar detta schema snarast in p� den fullt utvecklade kapitalistiska ekonomin, d�r v�rldsmarknaden f�ruts�ttes som n�got redan givet. Endast d� kan kriser upprepas genom produktions- och varuutbytesprocessens egen utveckling, utan att det beh�vs n�gon h�ftig r�relse i produktions- och marknadsf�rh�llandena, p� just det mekaniska s�tt, som Marx f�ruts�tter i sin analys. Om vi nu har dagens ekonomiska l�ge klart f�r oss, m�ste vi medge, att kapitalismen �nnu inte har n�tt det fullt utvecklade stadium, som Marx f�ruts�tter i sitt schema �ver krisernas periodicitet. V�rldsmarknaden �r �nnu stadd i utveckling. Tyskland och �sterrike n�dde f�rst p� sjuttiotalet fram till den storindustriella produktionsfasen, Ryssland f�rst p� �ttiotalet, Frankrike �r �nnu till stor del sm�industriellt, Balkanl�nderna har �nnu l�ngt ifr�n gjort sig fria fr�n naturahush�llningen, och f�rst p� �ttiotalet b�rjade Amerika, Australien och Afrika ett livligt och regelbundet handelsutbyte med Europa. �ven om vi d�rf�r redan har klarat av den kapitalistiska ekonomins pl�tsliga, ryckiga er�vrande av nya verksamhetsf�lt, vilket �gde rum under tiden fram till sjuttiotalet och medf�rde periodiska kriser, ungdomskriser s� att s�ga, s� har vi �nnu l�ngt kvar till den grad av utveckling och utmattning p� v�rldsmarknaden, vilken medf�r de producerande krafternas fatala, periodiska tryck p� marknadens gr�nser, d.v.s. kapitalismens verkliga �lderskriser. Vi befinner oss i en fas, d�r kriser inte l�ngre �tf�ljer kapitalismens uppkomst och �nnu inte dess underg�ng. Denna �verg�ngsperiod karakteriseras ocks� av ett t�mligen matt aff�rstempo, d�r korta perioder av uppsving omv�xlar med l�nga perioder av depression, det tempo som r�der sedan ungef�r tjugo �r.
Men av samma fenomen, som f�r tillf�llet orsakar avsaknaden av kriser, framg�r ocks�, att vi o�terkalleligen n�rmar oss b�rjan till slutet, de kapitalistiska slutkrisernas period. N�r v�rldsmarknaden en g�ng �r i stort sett utvecklad och inte l�ngre kan bli st�rre genom pl�tsliga utvidgningar, fortskrider �ven arbetets produktivitet oupph�rligt, och d� b�rjar f�rr eller senare de producerande krafternas periodiska konflikter med varuutbytets gr�nsskrankor, konflikter, som genom att upprepas blir allt stormigare och skarpare. Och just de fenomen, som Bernstein tror �r kapitalismens "anpassningsmedel" - kreditv�sen och f�retagarorganisationer - �r som gjorda f�r att n�rma oss till denna period, f�r att raskt skapa en v�rldsmarknad och raskt utmatta den.][7]
Hypotesen att den kapitalistiska produktionen skulle kunna "anpassa" sig till varuutbytet f�ruts�tter ett av tv� ting: antingen att v�rldsmarknaden v�xer obegr�nsat och o�ndligt, eller att produktivkrafterna hindras fr�n att v�xa �ver marknadens gr�nser. Det f�rsta �r en fysisk om�jlighet, mot det senare talar det faktum, att det st�ndigt p� alla produktionsomr�den sker tekniska omv�lvningar, som varje dag framkallar nya produktivkrafter.
�nnu ett fenomen talar enligt Bernstein mot den n�mnda kapitalistiska utvecklingsg�ngen: den "n�stan orubbliga falangen" medelstora f�retag. H�ri ser han ett tecken p� att den storindustriella utvecklingen inte har s� revolutionerande och koncentrerande verkningar, som man skulle ha v�ntat enligt "sammanbrottsteorin". Men ocks� h�r �r han ett offer f�r sina egna missf�rst�nd. Det vore verkligen att uppfatta storindustrins utveckling alldeles felaktigt, om man v�ntade sig, att de medelstora f�retagen stegvis skulle f�rsvinna fr�n sk�deplatsen.
I den allm�nna kapitalistiska utvecklingen spelar enligt Marx' just de mindre kapitalen en pionj�rroll i teknikens revolution, och detta i dubbel bem�rkelse: f�r det f�rsta n�r det g�ller nya produktionsmetoder i gamla, stabila och rotfasta branscher, f�r det andra i fr�ga om skapandet av nya produktionsgrenar, som �nnu ej exploaterats av storkapitalet. Det �r fullst�ndigt felaktigt att uppfatta det medelstora kapitalistiska f�retagets historia som en rak linje ner�t mot successiv underg�ng. Det faktiska utvecklingsf�rloppet �r ocks� h�r dialektiskt och r�r sig st�ndigt mellan motsatser. Den kapitalistiska medelklassen st�r precis som arbetarklassen under inflytande av tv� motstridiga tendenser, en niv�f�rh�jande och en niv�s�nkande. Den niv�s�nkande tendensen �r den st�ndiga, successiva produktions�kningen, som med periodisk regelbundenhet �verskrider det medelstora kapitalets omf�ng och s�lunda slungar detta ur konkurrensen. Den niv�f�rh�jande tendensen �r storkapitalets periodiskt �terkommande v�rdef�rs�mring, vilken st�ndigt s�nker produktionsniv�n - liksom v�rdet p� det n�dv�ndiga minimikapitalet - f�r en tid, och �ven den kapitalistiska produktionens er�vring av nya omr�den. Man f�r inte f�rest�lla sig det medelstora f�retagets kamp med storkapitalet som en regelr�tt strid, d�r den svagare partens trupper st�ndigt decimeras direkt och kvantitativt, utan som ett periodiskt �terkommande nedmejande av sm�kapitalen, som sedan raskt v�xer upp igen, f�r att �nyo mejas ned av storindustrins lie. Av dessa b�da tendenser, som bollar med den kapitalistiska medelklassen, kommer till sist den niv�s�nkande tendensen att segra - i motsats till utvecklingen f�r arbetarklassens del. Men detta beh�ver ingalunda yttra sig i ett absolut, sifferm�ssigt sjunkande av antalet medelstora f�retag. I st�llet �kar det n�dv�ndiga minimikapitalet f�r ett b�rkraftigt f�retag i n�gon av de gamla branscherna l�ngsamt. Samtidigt blir den tidsperiod, under vilken sm�kapitalen p� egen hand f�r exploatera nya branscher, allt knappare tillm�tt. Detta resulterar i en allt kortare livstid f�r sm�kapitalet och i ett allt snabbare byte av produktionsmetoder och investeringar, och, f�r klassen som helhet, i en allt snabbare social �mnesoms�ttning.
Detta vet Bernstein mycket v�l, och han fastsl�r det ocks�. Men han tycks gl�mma, att h�rmed ocks� lagen f�r de kapitalistiska medelklassf�retagen �r given. Om sm�kapitalen �r det tekniska fram�tskridandets f�rk�mpar, och om det tekniska fram�tskridandet �r den kapitalistiska ekonomins livs�dra, s� �r sm�kapitalen ouppl�sligt f�rbundna med den kapitalistiska utvecklingen, och kan f�rsvinna f�rst n�r den g�r under. De medelstora f�retagens successiva utd�ende - enligt den absoluta, summariska statistik Bernstein r�r sig med - skulle inte, som han tror, inneb�ra en revolution�r utveckling av kapitalismen, utan tv�rtom en stockning, ett domnande. "Profitkvoten, d.v.s. den relativa kapitaltillv�xten, �r viktig framf�r allt f�r alla nya kapitalavl�ggare, som bildar en sj�lvst�ndig enhet. Och om kapitalbildningen helt och h�llet r�kade i h�nderna p� n�gra f�, f�rdiga storkapital, ... skulle produktionens livgivande eld slockna. Produktionen skulle domna."[3*]
[Bernsteins anpassningsmedel �r alltid ineffektiva, och de fenomen, som han tolkar som symptom p� anpassning, m�ste f�rklaras p� annat s�tt.][8]
Bernstein f�rkastar "sammanbrottsteorin" som det historiska s�ttet att f�rverkliga det socialistiska samh�llet. Vilken v�g anbefaller d� "teorin om den kapitalistiska anpassningen"? Bernstein har endast antydningsvis besvarat denna fr�ga, Konrad Schmidt har f�rs�kt ge en utf�rligare tolkning av Bernsteins �sikter.[4*] Enligt honom kommer "fackf�reningskampen och den politiska kampen f�r sociala reformer" att medf�ra "en allt mera vidstr�ckt samh�llskontroll �ver produktionsvillkoren", och "kapital�garens r�ttigheter kommer genom lagstiftningen att inskr�nkas mer och mer, tills han degraderats till f�rvaltare". Slutligen "fr�ntar man den nu foglige kapitalisten, som ser sin egendom bli allt v�rdel�sare, r�tten att leda och f�rvalta f�retaget", och har d� genomf�rt det socialiserade f�retaget.
S�lunda �r fackf�reningar, sociala reformer och, enligt Bernstein, statens politiska demokratisering, de medel, med vilka man successivt skall genomf�ra socialismen.
F�r att b�rja med fackf�reningarna, s� �r deras viktigaste funktion f�r arbetarnas del den att f�rverkliga den kapitalistiska l�nelagen, d.v.s. f�rs�ljningen av arbetskraft till respektive marknadspriser. Ingen har klargjort detta b�ttre �n Bernstein sj�lv (�r 1891 i "Neue Zeit"). Fackf�reningarna tj�nar proletariatet p� s� s�tt, att de utnyttjar de vid en viss tidpunkt r�dande marknadskonjunkturerna f�r sina �ndam�l. Men sj�lva konjunkturerna, d.v.s. f�r det f�rsta den av produktionssituationen best�mda efterfr�gan p� arbetskraft, f�r det andra den genom medelklassens proletarisering och arbetarklassens naturliga fortplantning skapade tillg�ngen p� arbetskraft, f�r det tredje slutligen den r�dande graden av produktivitet hos arbetet, ligger utanf�r fackf�reningarnas inflytelsesf�r. D�rf�r kan fackf�reningarna inte upph�va l�nelagen; i b�sta fall kan de h�lla det kapitalistiska utnyttjandet av arbetskraften inom "normala" gr�nser, men de kan aldrig gradvis upph�va detta utnyttjande.
Visserligen kallar Konrad Schmidt den nuvarande fackf�reningsr�relsen "svaga begynnelsestadier" och hoppas p� framtiden, d� "fackf�reningsv�sendet skall vinna ett st�ndigt stigande inflytande �ver produktionsregleringen". Men en reglering av produktionen kan endast betyda tv� ting: antingen ett ingrepp i den tekniska delen av produktionsprocessen eller ett best�mmande av produktionens omf�ng. Vilket inflytande kan fackf�reningarna ut�va i respektive fall? Vad produktionstekniken betr�ffar r�der naturligtvis till en del �verensst�mmelse mellan den enskilde kapitalistens intressen och den kapitalistiska ekonomins utveckling och fram�tskridande. N�dv�ndigheten sporrar kapitalisten till tekniska f�rb�ttringar. Men den enskilde arbetarens st�llning �r tv�rtom s�dan, att varje teknisk omv�lvning st�r i mots�ttning till hans direkta intressen och f�rs�mrar hans situation, emedan s�dana omv�lvningar g�r arbetskraften v�rdel�s och arbetet intensivare, monotonare och pl�gsammare. I den m�n fackf�reningen kan blanda sig i produktionens tekniska sida, kan detta uppenbarligen endast ske i de omedelbart ber�rda arbetargruppernas intresse, d.v.s. genom att fackf�reningen mots�tter sig reformer. Men i s� fall handlar den inte i hela arbetarklassens intresse, f�r dess emancipation, som ju sammanfaller med det tekniska fram�tskridandet, d.v.s. med den enskilde kapitalistens intressen, utan g�r i st�llet reaktionens �renden. Och mycket riktigt finner vi anstr�ngningarna att p�verka produktionens tekniska sida i fackf�reningsr�relsens tidigare historia, och inte i framtiden, d�r Konrad Schmidt s�ker dem. Dessa str�vanden �r typiska f�r den engelska trade union-r�relsens �ldre historia (fram till 60-talet), d�r denna kn�t an till medeltidens skr�traditioner och karakteristiskt nog bars upp av den f�r�ldrade principen om "den f�rv�rvade r�tten till l�mpligt arbete".[5*] D�remot �r fackf�reningarnas f�rs�k att best�mma produktionens omf�ng och varornas pris av nyare datum.
F�rst p� den senaste tiden har s�dana f�rs�k gjorts, ocks� de endast i England.[6*] Till sin karakt�r och tendens �r emellertid dessa f�rs�k likv�rdiga de f�rut omn�mnda. Ty vartill reduceras n�dv�ndigtvis fackf�reningarnas aktiva andel i best�mmandet av varuproduktionens omf�ng och priser? Till en mot konsumenten riktad kartell av arbetare och f�retagare, vilken brukar lika h�rda tv�ngs�tg�rder mot konkurrerande f�retagare som de regelr�tta f�retagarf�rbunden g�r. Detta �r d� i grund och botten ingen kamp mellan arbete och kapital, utan kapitalets och arbetskraftens solidariska kamp mot det konsumerande samh�llet. Socialt sett �r detta reaktion�ra manipulationer, som aldrig kan utg�ra n�gon etapp i proletariatets emancipationskamp, eftersom de �r raka motsatsen till klasskamp. Praktiskt sett �r det en utopi, som aldrig kan utstr�ckas till st�rre, f�r v�rldsmarknaden producerande branscher, vilket redan en kort �verl�ggning klarg�r.
Fackf�reningarnas verksamhet inskr�nker sig allts� i huvudsak till l�nekamp och f�rkortning av arbetstiden, d.v.s. till att reglera det kapitalistiska utsugandet efter marknadsf�rh�llandena; enligt tingens natur har de ingen m�jlighet att inverka p� produktionsprocessen. Fackf�reningarnas utveckling g�r t.o.m. i rakt motsatt riktning mot den Konrad Schmidt antar, n�mligen mot att helt l�sa arbetsmarknaden fr�n dess direkta relation till den �vriga varumarknaden. Mest betecknande �r h�rvidlag, att f�rs�ken att �tminstone passivt bringa arbetskontrakten i omedelbar relation till den allm�nna produktionssituationen, numera �r f�r�ldrade p� grund av systemet med glidande l�nelistor. De engelska trade unions tar ocks� alltmera avst�nd fr�n dylika str�vanden.[7*]
Men inte heller inom sin faktiska inflytelsesf�r g�r fackf�reningsr�relsen, som teorin om kapitalets anpassning f�ruts�tter, mot en oinskr�nkt expansion. Tv�rtom! Om man betraktar den sociala utvecklingen i stort, kan man inte undg� att inse, att vi ingalunda g�r mot tider av segerrik maktutveckling, utan tv�rtom mot v�xande sv�righeter f�r fackf�reningsr�relsen. N�r industrins utveckling n�tt sin h�jdpunkt, och kapitalet p� v�rldsmarknaden betr�der "den sluttande v�gen", blir den fackliga kampen dubbelt s� sv�r: f�r det f�rsta f�rs�mras de objektiva marknadskonjunkturerna f�r arbetskraft, emedan efterfr�gan d� �kar l�ngsammare �n tillg�ngen, och f�r det andra tillskansar sig kapitalet sj�lvt f�r att gottg�ra f�rlusterna p� v�rldsmarknaden alltmera av den produktandel, som tillkommer arbetarna. Reducerade arbetsl�ner �r ju en av de viktigaste metoderna att f�rhindra profitkvotens sjunkande![8*] I England kan vi redan se begynnelsen av fackf�reningsr�relsens andra stadium. R�relsen reduceras d�r av n�dtv�ng alltmer till att endast f�rsvara f�rut uppn�dda positioner, och �ven detta blir allt sv�rare. Den politiska och socialistiska klasskampens uppsving m�ste utg�ra motpolen till den h�r skildrade allm�nna utvecklingen.
Konrad Schmidt beg�r samma fel, att se det historiska perspektivet omv�nt, vad betr�ffar de sociala reformerna, om vilka han tror, att de "hand i hand med arbetarnas fackf�reningskoalitioner skall p�tvinga kapitalistklassen sina villkor f�r arbetskraftens anv�ndande". I enlighet med denna uppfattning av socialreformerna kallar Bernstein fabrikslagarna f�r ett exempel p� "samh�llskontroll" och allts� p� socialism. �ven Konrad Schmidt kallar genomg�ende det statliga arbetarskyddet f�r "samh�llskontroll", och sedan han s�lunda lyckligt och v�l f�rvandlat staten till samh�lle, tillfogar han full av f�rtr�stan: "Samh�llet, d.v.s. den upp�tstr�vande arbetarklassen", och genom denna operation f�rvandlar han det tyska f�rbundsr�dets menl�sa arbetarskyddsbest�mmelser till socialistiska �verg�ngs�tg�rder av det tyska proletariatet.
Bedr�geriet �r h�r tydligt. Den nuvarande staten �r n�mligen inget "samh�lle" i betydelsen "en upp�tstr�vande arbetarklass", utan i st�llet en representant f�r det kapitalistiska samh�llet, d.v.s. en klasstat. D�rf�r �r inte heller de av denna stat genomf�rda sociala reformerna n�got utslag av "samh�llskontroll", d.v.s. av det fria, arbetande samh�llets kontroll �ver sin egen arbetsprocess, utan i st�llet en kontroll, som kapitalets klassorganisation ut�var �ver kapitalets produktionsprocess. I kapitalets intressen har d�rf�r ocks� de sociala reformerna sina naturliga gr�nser. Bernstein och Konrad Schmidt ser visserligen ocks� i detta fall "svaga begynnelsestadier" och hoppas p� en i framtiden o�ndligt v�xande reformpolitik till arbetarklassens fromma. Men de g�r h�r samma fel, som d� de antar en obegr�nsad maktutveckling f�r fackf�reningarnas del.
Teorin om genomf�randet av socialismen genom sociala reformer f�ruts�tter, och h�r ligger dess tyngdpunkt, en viss best�md objektiv utveckling av den kapitalistiska egendomen och av staten. Betr�ffande den f�rsta f�ruts�ttningen g�r utvecklingsschemat enligt Konrad Schmidts uppfattning mot att "genom lagstiftning inskr�nka kapital�garens r�ttigheter mer och mer, tills han degraderats till f�rvaltare". St�lld inf�r "om�jligheten" av en enda, pl�tslig expropriation av produktionsmedlen kn�par Konrad Schmidt ihop en teori om successiv expropriation. F�r detta �ndam�l konstruerar han en enligt honom sj�lv n�dv�ndig klyvning av egendomsr�tten i "�veregendom", som "samh�llet" skall �ga, och "nyttjander�tt", vilken i den enskilde kapitalistens h�nder krymper samman till r�tten att f�rvalta sitt f�retag. Antingen �r denna konstruktion en of�rarglig lek med ord utan n�gra viktigare tankar bakom. I s� fall �r teorin om successiv expropriation utan all t�ckning. Eller ocks� �r konstruktionen ett allvarligt menat schema f�r den r�ttsliga utvecklingen. Men i s� fall �r den helt felaktig. Klyvningen av egendomsr�ttens olika befogenheter, som Konrad Schmidt begagnar sig av f�r sin "gradvisa expropriation", �r karakteristisk f�r det feodala naturhush�llande samh�llet, d�r produkten f�rdelades mellan de olika samh�llsklasserna in natura och p� grundval av personliga relationer mellan feodalherrarna och deras underlydande. Egendomens s�nderfall i olika delr�ttigheter var h�r det fr�n b�rjan givna organisationss�ttet f�r f�rdelning av samh�llets rikedomar. Med �verg�ngen till varuproduktion och uppl�sningen av alla personliga band mellan produktionsprocessens olika parter konsoliderades i st�llet f�rh�llandet mellan person och sak - privategendomen. Emedan f�rdelningen inte l�ngre sker genom personliga relationer, utan genom utbyte, m�ter man inte l�ngre anspr�ken p� andelar av samh�llets rikedomar i delr�ttigheter till ett gemensamt objekt, utan m�ttet representeras av det v�rde, som var och en erbjuder p� marknaden. Den f�rsta f�r�ndringen i de r�ttsliga relationerna var uppkomsten av den absoluta, hermetiskt slutna privategendomen under beskydd av de feodala r�ttsf�rh�llandena med deras delade egendom, och den utvecklingen f�ljde av varuproduktionens uppkomst i medeltidens stadskommuner. Denna utveckling forts�tter emellertid i den kapitalistiska produktionen. Ju mer produktionsprocessen socialiseras, desto mer beror f�rdelningsprocessen av rent utbyte, desto mer o�tkomlig och innesluten blir den kapitalistiska privategendomen, och desto mer �verg�r kapitalegendomen fr�n att vara en r�tt till produkten av det egna arbetet till att bli r�tten att till�gna sig andras arbete. S� l�nge kapitalisten sj�lv leder fabriken, �r f�rdelningen i viss grad knuten till ett personligt deltagande i produktionsprocessen. Men d� fabriks�garens personliga ledning blir �verfl�dig, och speciellt i aktiebolagen, skiljs kapitalegendomen som r�ttsanspr�k vid f�rdelningen helt fr�n personliga band till produktionen och upptr�der i sin mest slutna och renodlade form. F�rst i aktiekapitalet och industrins kreditkapital n�r den kapitalistiska egendomsr�tten sin fulla utveckling.
Konrad Schmidts historiska utvecklingsschema f�r kapitalister, "fr�n �gare till f�rvaltare", �r allts� en tankekullerbytta, eftersom den verkliga utvecklingen g�r fr�n �gare och f�rvaltare till endast �gare. Det g�r f�r Konrad Schmidt som f�r Goethe:
Was er besitzt, das sieht er wie im Weiten,
Und was verschwand, wird ihm zu Wirklichkeiten.[9]
Och liksom Konrad Schmidts historiska schema ekonomiskt sett g�r bak�t fr�n det moderna aktiebolaget till den manuellt drivna fabriken eller t.o.m. till verkstaden, s� vill det r�ttsligt sett l�gga den kapitalistiska v�rlden i feodalismens och naturahush�llningens vagga.
Fr�n denna st�ndpunkt framst�r ocks� "samh�llskontrollen" i ett annat ljus, �n det Konrad Schmidt ser. Det som i dag fungerar som "samh�llskontroll" - arbetarskydd, kontroll �ver aktiebolag o.s.v. - har i verkligheten ingenting gemensamt med andel i egendomsr�tten, med "�veregendom". Denna kontroll s�ker inte inskr�nka den kapitalistiska egendomen, utan skyddar den tv�rtom. Med ekonomisk terminologi: den utg�r inget ingrepp mot den kapitalistiska utsugningen, utan en normering, ett ordnande av denna utsugning. Och n�r Bernstein fr�gar, om det finns mycket eller litet socialism i fabrikslagarna, kan vi f�rs�kra honom, att det finns precis lika mycket "socialism" i den b�sta av fabrikslagar som i magistratens best�mmelser om gaturenh�llning eller gatubelysning, ty de �r ju ocks� utslag av "samh�llskontroll".
Den andra f�ruts�ttningen f�r socialismens successiva genomf�rande �r hos Ed. Bernstein statens utveckling till samh�lle. Att den nuvarande staten �r en klasstat �r en utn�tt sanning. Emellertid skall enligt v�r �sikt �ven denna sats, liksom allt, som r�r det kapitalistiska samh�llet, inte uppfattas som en absolut sanning, utan betraktas i sammanhang med den l�pande utvecklingen.
Med bourgeoisins politiska seger blev staten en kapitalistisk stat. Den kapitalistiska utvecklingen i sig f�r�ndrar ju i v�sentlig utstr�ckning denna stats natur, emedan den utvidgar dess inflytelsesf�r, st�ndigt ger den nya funktioner och n�dv�ndigg�r statlig inblandning och kontroll speciellt i fr�ga om det ekonomiska livet. S�tillvida sker f�rberedelser f�r statens kommande sammansm�ltning med samh�llet, staten �terb�rdar s� att s�ga sina funktioner till samh�llet. I denna bem�rkelse kan man ocks� s�ga att den kapitalistiska staten utvecklas i riktning mot ett samh�lle, och s�tillvida �r arbetarskyddet, som Marx s�ger, "samh�llets" f�rsta medvetna ingrepp i den sociala livsprocessen. P� denna sats st�der sig Bernstein ocks�.
Men � andra sidan sker genom denna kapitalistiska utveckling en annan omvandling av statens v�sen. F�rst och fr�mst �r staten av i dag en organisation f�r den h�rskande kapitalistklassen. Om staten i samh�llsutvecklingens intresse �vertar vissa allm�nnyttiga funktioner, s� sker detta endast emedan dessa allm�nna intressen och samh�llsutvecklingen st�mmer �verens med den h�rskande klassens allm�nna intressen. Arbetarskyddet �r t.ex. lika viktigt f�r kapitalistklassen som f�r samh�llet i dess helhet. Men denna harmoni varar endast till en viss tidpunkt i den kapitalistiska utvecklingen. N�r utvecklingen n�tt en viss h�jdpunkt, b�rjar bourgeoisiklassens och det ekonomiska fram�tskridandets intressen att g� is�r, ocks� ur kapitalismens synvinkel. Vi tror, att denna fas redan har intr�tt, och detta yttrar sig i samh�llslivets tv� viktigaste fenomen: i tullpolitiken och i militarismen. B�de tullpolitik och militarism har spelat en oumb�rlig och s�tillvida framstegsv�nlig och revolution�r roll i kapitalismens historia. Utan tullskydd hade storindustrin knappast kunnat utveckla sig. Men i dag ligger det annorlunda till.
[I alla viktigare l�nder, d.v.s. just i de l�nder, som bedriver den aktivaste tullpolitiken, har den kapitalistiska produktionen n�tt i genomsnitt lika l�ngt.][10] Ur den kapitalistiska utvecklingens synvinkel, d.v.s. ur v�rldsekonomisk synvinkel, �r det i dag totalt likgiltigt, om Tyskland exporterar mera varor till England eller tv�rtom. F�r utvecklingens del skulle man allts� kunna s�ga att moren har gjort sin plikt, moren kan g�. Han till och med m�ste g�. Eftersom de olika industrigrenarna numera �r beroende av varandra, m�ste det vara s�, att skyddstullar p� vissa varor f�rdyrar den inhemska produktionen av vissa andra varor och allts� h�mmar industrin. Industrin beh�ver inte tullskyddet f�r sin utveckling, men f�retagarna beh�ver det f�r att skydda sin export. Det betyder, att tullarna inte l�ngre tj�nar som skyddsmedel f�r en upp�tstr�vande kapitalistisk produktion mot en annan, mera utvecklad produktion, utan i st�llet som kampmedel mellan nationalistiska kapitalistgrupper. Vidare �r tullarna inte l�ngre n�dv�ndiga som skydd �t industrin, d� det g�ller att skapa och er�vra en inhemsk marknad, men de �r d�remot oumb�rliga f�r det konsumerande samh�llet. S�rskilt klart po�ngteras den moderna tullpolitikens karakt�r av det faktum, att det inte l�ngre �r industrin, utan jordbruket, som spelar den avg�rande rollen, d.v.s. att tullpolitiken egentligen har blivit ett medel att skapa och bringa till uttryck feodala intressen i kapitalistisk form. Samma f�r�ndring har militarismen genomg�tt. Om vi betraktar historien s�dan den verkligen var, inte s�dan den kunde eller borde ha varit, m�ste vi konstatera, att krigen utgjorde en n�dv�ndig faktor f�r den kapitalistiska utvecklingen. F�renta Staterna och Tyskland, Italien och Balkanstaterna, Ryssland och Polen, alla har de en seger eller ett nederlag i krig att tacka f�r impulsen till en kapitalistisk utveckling. S� l�nge som det fanns l�nder kvar, som m�ste �vervinna sin inre splittring eller sin av naturahush�llningen f�rorsakade isolering, spelade ocks� militarismen en revolution�r roll i kapitalistisk bem�rkelse. I dag �r det annorlunda ocks� p� detta omr�de. [Militarismen har inga l�nder kvar att er�vra f�r kapitalismen.][11] Om v�rldspolitiken har blivit en sk�deplats f�r hotfulla konflikter, s� beror detta inte p� att nya l�nder skall er�vras f�r kapitalismen, utan p� att f�rdiga europeiska mots�ttningar har slagit rot och kommit till utbrott i andra v�rldsdelar. Det �r inte l�ngre � ena sidan kapitalistiska, � andra sidan naturahush�llningsl�nder, som v�pnar sig mot varandra i Europa eller i andra v�rldsdelar, utan stater, som just genom sin likartade, l�ngt drivna kapitalistiska utveckling r�kar i konflikt med varandra. Och f�r utvecklingen som s�dan vore en utbrytande konflikt fatal, eftersom den skulle medf�ra en katastrofal omv�lvning av det ekonomiska livet i alla kapitalistiska l�nder. Men f�r kapitalistklassen ser saken annorlunda ut. F�r den har militarismen blivit oumb�rlig i tre avseenden: f�r det f�rsta d� "nationella" intressen konkurrerar med andra nationella gruppers intressen, f�r det andra i sin egenskap av viktigt investeringsobjekt f�r finans- och industrikapital, och f�r det tredje som verktyg f�r det inhemska herrav�ldet �ver det arbetande folket - alltsammans intressen, som i och f�r sig inte har n�got gemensamt med det kapitalistiska produktionss�ttets fram�tskridande. Den moderna militarismens specifika karakt�r avsl�jar sig f�r det f�rsta i dess enorma, till synes mekaniska, tillv�xt i alla l�nder, en f�reteelse som �nnu f�r ett par decennier sedan var helt ok�nd, och f�r det andra d�ri, att den kommande explosionen tycks vara fatal och oundviklig, fast�n orsakerna, tviste�mnet och de n�rmare omst�ndigheterna kring denna explosion syns vara oklara i alla ber�rda stater. Fr�n att vara en drivkraft f�r den kapitalistiska utvecklingen har militarismen blivit en kapitalistisk sjukdom.
I den skildrade tvisten mellan samh�llsutvecklingen och de r�dande klassintressena st�ller sig staten p� klassintressenas sida. Statspolitiken r�kar liksom bourgeoisin i mots�ttning till samh�llsutvecklingen, den f�rlorar d�rmed sin karakt�r av representant f�r hela samh�llet, som samtidigt allt mera blir till en renodlad klasstat. Korrektare uttryckt: dessa statens b�da egenskaper skiljs �t och tillspetsas till en mots�ttning inom statens v�sen. Och denna mots�ttning blir f�r varje dag allt mera accentuerad. Ty � ena sidan v�xer statens allm�nnyttiga funktioner, dess inblandning i samh�llslivet och dess "kontroll" �ver detta. Men � andra sidan tvingas staten av sin klasskarakt�r att alltmer f�rl�gga tyngdpunkten f�r sin verksamhet och sitt inflytande till omr�den, som endast �r till nytta f�r bourgeoisins klassintressen, medan de d�remot har negativa verkningar f�r samh�llet. Dessa omr�den �r militarismen, tullpolitiken och kolonialpolitiken. Dessutom genomtr�nger och beh�rskar klasskarakt�ren ocks� statens "samh�llskontroll" (j�mf�r s�ttet att sk�ta arbetarskyddet i alla l�nder).
Den skildrade omdaningen i statens v�sen mots�ger inte, utan st�mmer tv�rtom helt �verens med demokratins utveckling, i vilken Bernstein ser �nnu ett medel f�r socialismens successiva genomf�rande.
Enligt Konrad Schmidts f�rklaring skall uppn�endet av socialdemokratisk majoritet i parlamentet t.o.m. leda raka v�gen till denna successiva socialisering av samh�llet. Demokratiska former inom det politiska livet �r tvivelsutan ett fenomen, som mycket starkt uttrycker statens utveckling till samh�lle och s�lunda utg�r en etapp p� v�gen till den socialistiska omv�lvningen. Men den s�ndring i den kapitalistiska statens v�sen, som vi karakteriserat ovan, framtr�der synnerligen bj�rt i den moderna parlamentarismen. Formellt tj�nar parlamentarismen visserligen till att inom en statlig organisation ge uttryck f�r hela samh�llets intressen. Men � andra sidan �r det ju endast det kapitalistiska samh�llet den ger uttryck f�r, d.v.s. ett samh�lle, i vilket kapitalistiska intressen �r utslagsgivande. De formellt sett demokratiska institutionerna blir s�lunda till sitt inneh�ll verktyg f�r de r�dande klassintressena. Detta f�rh�llande framtr�der mycket �sk�dligt i det faktum, att bourgeoisin och dess representant, staten, offrar de demokratiska formerna, s� snart demokratin tenderar att ta avst�nd fr�n sin klasskarakt�r och bli ett verktyg f�r verkliga folkintressen. Id�n om socialdemokratisk parlamentsmajoritet synes d�rf�r vara en utr�kning, som i den borgerliga liberalismens anda blott r�knar med demokratins formella sida, medan den l�mnar dess reella inneh�ll helt ur r�kningen. Och parlamentarismen som helhet �r d� inte n�got omedelbart socialistiskt element, vilket l�ngsamt genomtr�nger det kapitalistiska samh�llet, som Bernstein tror, utan i st�llet ett av den borgerliga klasstatens specifika medel att bringa de kapitalistiska mots�ttningarna till utveckling och mognad.
D� man betraktar denna objektiva utveckling av staten, f�rvandlas Bernsteins och Konrad Schmidts tes om den v�xande "samh�llskontrollen", som direkt skulle leda fram till socialismen, till en fras, som f�r varje dag blir allt mera of�renlig med verkligheten.
Teorin om socialismens successiva genomf�rande g�r ut p� en gradvis genomf�rd reformering av den kapitalistiska egendomen och den kapitalistiska staten i socialistisk anda. Men b�dadera utvecklar sig till f�ljd av objektiva f�rlopp i det nuvarande samh�llet i rakt motsatt riktning. Produktionsprocessen blir alltmera socialiserad, och statens kontroll och inblandning i denna produktionsprocess blir allt mera omfattande. Men samtidigt antar privategendomen alltmera formen av en naken, kapitalistisk utsugning av andras arbete, och den statliga kontrollen genomtr�ngs alltmera av uttalade klassintressen. Emedan s�lunda staten, d.v.s. kapitalismens politiska organisation, och egendomsf�rh�llandena, d.v.s. dess r�ttsliga organisation, blir alltmera kapitalistiska i st�llet f�r socialistiska, st�ller de upp tv� o�verstigliga hinder f�r teorin om socialismens successiva genomf�rande.
Fouriers id� att med hj�lp av phalanst�re-systemet f�rvandla allt havsvatten till lemonad var mycket fantastisk. Men Bernsteins id�, att f�rvandla havet av kapitalistisk bitterhet till ett hav av socialistisk sockerdricka genom att tills�tta n�gra flaskor socialreformatorisk lemonad, �r visserligen mera smakl�s, men inte mindre fantastisk.
Produktionsf�rh�llandena i det kapitalistiska samh�llet n�rmar sig alltmer dem i det socialistiska samh�llet, men de politiska och r�ttsliga f�rh�llandena reser en allt h�gre mur mellan det kapitalistiska och det socialistiska samh�llet. Denna mur vittrar inte ner genom de sociala reformernas och demokratins utveckling, utan blir i st�llet allt fastare och h�rdare. Det enda, som kan riva den muren, �r revolutionens hammarslag, d.v.s. proletariatets er�vring av den politiska makten.
Vi f�rs�kte i f�rsta kapitlet klarg�ra, att Bernsteins teori rycker bort det socialistiska programmets materiella grundvalar och st�ller det p� en ideell basis. Detta r�r socialismens teoretiska fundament. Men hur ser teorin ut, om den oms�tts i praktiken? Formellt sett skiljer den sig till en b�rjan inte alls fr�n hittills bruklig praxis i den socialistiska kampen. Fackf�reningar, kamp f�r sociala reformer och f�r en demokratisering av de politiska institutionerna �r ju vad som �ven annars formellt k�nnetecknar den socialdemokratiska partiverksamheten. Skillnaden ligger allts� inte i vad som g�res, men v�l i hur detta g�res. Under nuvarande f�rh�llanden uppfattas fackf�renings- och parlamentsstriderna som metoder att successivt uppfostra proletariatet och leda det fram till ett politiskt makt�vertagande. Enligt revisionisterna �r detta makt�vertagande om�jligt och meningsl�st, och striderna skall endast utk�mpas med tanke p� omedelbara resultat, d.v.s. en f�rb�ttring av arbetarnas materiella situation, en successiv inskr�nkning av den kapitalistiska utsugningen och en expansion av samh�llskontrollen. Om vi bortser fr�n m�let att f�rb�ttra arbetarnas situation, eftersom det �r gemensamt f�r b�da uppfattningarna, den hittills brukliga och den revisionistiska, s� ligger hela skillnaden kort sagt i detta: enligt den g�ngse uppfattningen ligger fackf�reningskampens och den politiska kampens socialistiska betydelse d�ri, att den f�rbereder proletariatet, d.v.s. den subjektiva faktorn vid en socialistisk omv�lvning, f�r denna omv�lvning. Enligt Bernstein ligger deras betydelse d�ri, att fackf�reningskampen och den politiska kampen i sig sj�lva gradvis inskr�nker den kapitalistiska utsugningen, fr�ntar det kapitalistiska samh�llet dess kapitalistiska karakt�r och i st�llet ger det en socialistisk pr�gel, vilket betyder, att de skulle leda fram till den socialistiska omv�lvningen i objektiv bem�rkelse. Vid n�rmare betraktande �r de b�da uppfattningarna t.o.m. varandras motpoler. Enligt partiets g�ngse uppfattning blir proletariatet genom fackf�reningskamp och politisk kamp �vertygat om det om�jliga i att medelst denna kamp s�ka omdana sina villkor fr�n grunden, och om att ett slutgiltigt �vertagande av de politiska maktmedlen �r oundvikligt. I Bernsteins uppfattning utg�r man fr�n f�ruts�ttningen att ett politiskt makt�vertagande �r om�jligt, och vill inf�ra den socialistiska samh�llsordningen uteslutande medelst fackf�reningskamp och politisk kamp.
Fackf�reningskampens och den politiska kampens socialistiska karakt�r ligger allts� enligt Bernstein i tron p� att de successivt skall verka socialiserande p� den kapitalistiska ekonomin. Som vi s�kt klarg�ra, �r en s�dan verkan faktiskt endast inbillad. De kapitalistiska egendoms- och statsinstitutionerna utvecklas i motsatt riktning. D�rmed f�rlorar emellertid socialdemokratins praktiska kamp till sist alla relationer till socialismen. Fackf�reningskampens och den politiska kampens stora socialistiska betydelse ligger d�ri, att de socialiserar proletariatets insikt, dess medvetande, och organiserar det till en klass. Om man uppfattar denna kamp som ett medel att direkt socialisera den kapitalistiska ekonomin, f�r man inte endast uppleva att denna inbillade effekt uteblir, utan ocks� att kampen f�rlorar sin andra betydelse och upph�r att vara ett medel att uppfostra arbetarklassen f�r det politiska makt�vertagandet.
D�rf�r �r det en grov missuppfattning, d� Eduard Bernstein och Konrad Schmidt lugnar sig med att s�ga, att arbetarr�relsens slutm�l ju �nd� inte g�r f�rlorat d� hela kampen inskr�nks till sociala reformer och fackf�reningar, eftersom varje steg p� denna bana leder ut �ver sig sj�lvt, och det socialistiska m�let allts� �r en inneboende tendens hos arbetarr�relsen. Detta �r visserligen alldeles sant vad g�ller den tyska socialdemokratins nuvarande taktik, d.v.s. n�r str�van att er�vra den politiska makten st�r som ledstj�rna ovanf�r fackf�reningskampen och kampen f�r sociala reformer. Men om man avskaffar denna p� f�rhand givna str�van ur r�relsen och g�r de sociala reformerna till sj�lv�ndam�l, leder detta ingalunda till att det socialistiska slutm�let f�rverkligas, utan tv�rtom. Konrad Schmidt s�tter helt enkelt sin lit till den "mekaniska" r�relsen, som inte kan upph�ra av sig sj�lv n�r den v�l satts i g�ng, p� grund av den enkla tesen, att aptiten kommer medan man �ter, och att arbetarklassen s�lunda aldrig kan l�ta sig n�ja med reformer, f�rr�n den socialistiska omv�lvningen �r ett faktum. Den senare f�ruts�ttningen �r alldeles riktig; f�r den borgar otillr�ckligheten i de kapitalistiska socialreformerna. Men Schmidts slutsats skulle vara riktig endast om man kunde konstruera en kedja av oavbrutna, st�ndigt f�rb�ttrade sociala reformer fr�n den r�dande samh�llsformen fram till den socialistiska. Det �r emellertid fantasier, en s�dan kedja skulle enligt tingens natur snart brytas, och fr�n den punkten skulle r�relsen kunna sl� in p� att flertal v�gar.
N�rmast till hands och mest sannolik vore d� en f�rskjutning i taktiken i avsikt att med alla medel s�ka �stadkomma praktiska resultat av klasskampen, n�mligen sociala reformer. N�r omedelbara praktiska resultat blir huvudsaken, blir emellertid ocks� den of�rsonliga, skarpa klasst�ndpunkten, som �r �ndam�lsenlig vid str�van efter politiskt makt�vertagande, till ett obekv�mt hinder. N�sta steg �r allts� en "kompensationspolitik" - p� god tyska: kohandelspolitik - och en f�rsonlig, klokt statsmannam�ssig inst�llning. R�relsen kan emellertid inte heller �ga best�nd l�nge. Ty eftersom reformpolitiken i den kapitalistiska v�rlden nu en g�ng �r och f�rblir ett tomt skal, s� kan man anv�nda vilken taktik som helst, n�sta steg blir �nd�, att man blir sviken av de sociala reformerna, denna lugna hamn, d�r professorerna Schmoller och kompani nu lagt sig f�r ankar, sedan de f�rst p� de socialreformatoriska haven studerat sig igenom den stora och den lilla v�rlden f�r att till sist l�ta allt g�, som Gud vill.[9*] Socialismen f�ljer ingalunda alltid och av sig sj�lv p� arbetarklassens vardagliga kamp. Socialismen �r endast ett resultat av att mots�ttningarna inom den kapitalistiska ekonomin tillspetsats och av att arbetarklassen insett n�dv�ndigheten av uppror och social omdaning. Om man f�rnekar det ena och f�rkastar det andra, vilket revisionismen g�r, d� reduceras arbetarr�relsen till simpelt fackf�reningspyssel och socialt reformerande och leder till sist genom sin egen tyngd fram till att klasst�ndpunkten �verges.
Dessa konsekvenser framtr�der ocks� klart, d� man betraktar den revisionistiska teorin fr�n en annan synvinkel och fr�gar sig: hurdan �r denna uppfattnings allm�nna karakt�r? Det �r givet, att revisionismen inte st�r p� de kapitalistiska f�rh�llandenas sida och med deras ekonomer f�rnekar kapitalismens mots�ttningar. Revisionismen f�ruts�tter, liksom Marx' teori, att dessa mots�ttningar existerar. Men den st�der sig icke teoretiskt p� tesen, att dessa mots�ttningar genom sin egen konsekventa utveckling kommer att upph�vas och detta �r k�rnpunkten i hela uppfattningen och dessutom den punkt, d�r revisionismen skiljer sig fr�n den hittills g�ngse socialdemokratiska uppfattningen.
Den revisionistiska teorin st�r mitt emellan de b�da ytterligheterna; den vill inte utveckla de kapitalistiska mots�ttningarna och upph�va dem genom en revolution�r omst�rtning, utan bryta udden av dem, avtrubba dem. S�lunda skall krisernas uteblivande och f�retagarorganisationerna i f�rening avtrubba mots�ttningen mellan produktion och varuutbyte, proletariatets f�rb�ttrade situation och den kvarlevande medelklassen skall avtrubba mots�ttningen mellan kapital och arbete, och den �kande demokratin och samh�llskontrollen skall avtrubba mots�ttningen mellan klasstat och samh�lle.
Visserligen g�r inte heller den g�ngse socialdemokratiska taktiken ut p� att v�nta, tills de kapitalistiska mots�ttningarna n�r sin fulla utveckling och sedan f�r�ndras. Tv�rtom, vi st�der oss blott p� utvecklingens erk�nda riktning, och driver sedan i den politiska kampen dess konsekvenser till sin spets, vilket ju �r varje revolution�r taktiks natur. S�lunda bek�mpar socialdemokratin t.ex. st�ndigt tullarna och militarismen, i st�llet f�r att avvakta, tills deras reaktion�ra karakt�r �r helt utbildad. Bernsteins taktik st�der sig emellertid inte alls p� vidareutveckling och tillspetsning, utan p� ett avtrubbande av de kapitalistiska mots�ttningarna. Han har sj�lv uttryckt detta p� det mest adekvata s�ttet, d� han talar om den kapitalistiska ekonomins "anpassning". N�r skulle en s�dan uppfattning kunna vara korrekt? Alla mots�ttningar i dagens samh�lle �r helt enkelt resultat av det kapitalistiska produktionss�ttet. Om vi f�ruts�tter, att detta produktionss�tt kommer att vidareutvecklas i samma riktning som hittills, s� m�ste ocks� alla dess konsekvenser vidareutvecklas p� samma s�tt, varvid mots�ttningarna tillspetsas och blir skarpare i st�llet f�r att avtrubbas, vilket senare skulle f�ruts�tta, att det kapitalistiska produktionss�ttet h�mmades i sin utveckling. Den allm�nna f�ruts�ttningen f�r Bernsteins teori �r, kort uttryckt, att den kapitalistiska utvecklingen stagnerar.
Men d�rmed f�rd�mer teorin sig sj�lv, och detta i dubbel bem�rkelse. Ty f�r det f�rsta blottar den sin utopiska karakt�r vad det socialistiska slutm�let betr�ffar - det �r ju givet, att en f�rsumpad kapitalistisk utveckling inte kan leda till n�gon socialistisk omv�lvning - och h�r har vi bekr�ftelsen p� att v�r skildring av teorins praktiska konsekvenser �r riktig. F�r det andra avsl�jar teorin sin reaktion�ra karakt�r d� den j�mf�res med den i verkligheten p�g�ende, snabba kapitalistiska utvecklingen. Nu uppst�r fr�gan: hur kan Bernsteins teori f�rklaras, eller snarare karakteriseras, d� den konfronteras med denna faktiska kapitalistiska utveckling?
Vi tror oss ha visat i f�rsta avsnittet, att de ekonomiska f�ruts�ttningar, fr�n vilka Bernstein utg�r i sin analys av dagens sociala f�rh�llanden - hans teori om den kapitalistiska "anpassningen" - inte h�ller streck. Vi har sett, att man varken kan uppfatta kreditv�sen eller karteller som "anpassningsmedel" f�r den kapitalistiska ekonomin, och att man inte heller kan uppfatta krisernas tempor�ra uteblivande eller medelklassens fortsatta existens som symptom p� kapitalistisk anpassning. Alla de ovan n�mnda detaljerna i anpassningsteorin har emellertid ytterligare ett karakteristiskt drag gemensamt - f�rutom det att de alla �r direkt felaktiga. Teorin uppfattar inte de behandlade fenomenen i det ekonomiska livet som organiskt bundna till den kapitalistiska utvecklingen i stort, till hela ekonomins mekanism, utan betraktar dem l�sryckta ur sitt sammanhang, som disjecta membra (l�sryckta delar) av ett livl�st maskineri. S� �r t.ex. fallet med id�n om kreditens anpassande funktion. Om man betraktar krediten som ett naturligt, h�gre stadium i varuutbytesprocessen och ser den i sammanhang med alla de mots�ttningar, som k�nnetecknar det kapitalistiska varuutbytet, s� kan man om�jligen se den som n�got mekaniskt "anpassningsmedel" helt utanf�r denna utbytesprocess, lika litet som man kan kalla pengar, varor eller kapital f�r kapitalismens "anpassningsmedel". Krediten �r emellertid precis lika mycket som pengar, varor och kapital en organisk del av den kapitalistiska ekonomin under en viss period av dess utveckling, och under denna period utg�r krediten likav�l som �vriga ovann�mnda faktorer ett oumb�rligt mellanled i dess maskineri, men ocks� ett f�rst�relsevapen, emedan den stegrar ekonomins inre mots�ttningar.
Detsamma g�ller �ven om kartellerna och de perfekta kommunikationsmedlen.
Bernstein g�r sig skyldig till samma mekaniska, odialektiska uppfattningss�tt, d� han accepterar krisernas uteblivande som ett symptom p� den kapitalistiska ekonomins "anpassning". F�r honom �r kriserna ingenting annat �n st�rningar i ekonomins mekanism, och om st�rningarna uteblir, kan mekanismen uppenbarligen fungera bra. I verkligheten �r emellertid kriserna inga egentliga "st�rningar", eftersom den kapitalistiska ekonomin i sin helhet inte kan klara sig utan dem. Om det �r riktigt, att kriserna kort uttryckt utg�r den f�r kapitalismen enda m�jliga, och d�rf�r normala, metoden att periodiskt l�sa tvisten mellan produktionens oinskr�nkta expansionsf�rm�ga och marknadens sn�va gr�nser, d� �r ocks� kriserna i den kapitalistiska ekonomin ol�sliga organiska fenomen.
En "st�rningsfri" utveckling av den kapitalistiska produktionen skulle medf�ra st�rre risker �n kriserna utg�r, n�mligen risken f�r det kontinuerliga fall i profitkvoten, som �r ett resultat av arbetets �kade produktivitet, inte av mots�ttningen mellan produktion och varuutbyte. Denna profitkvotens fall har den ytterst farliga tendensen att om�jligg�ra produktion f�r alla sm� och medelstora kapitalm�ngder och s�lunda begr�nsa nybildningen och d�rmed investeringarna. Just kriserna, som �r den andra konsekvensen av samma process, �stadkommer n�mligen, genom att periodiskt f�rs�mra v�rdet p� kapitalet, genom att f�rbilliga produktionsmedlen och lamsl� en del av det arbetande kapitalet, en profith�jning och d�rmed utrymme f�r nyinvesteringar och uppsving inom produktionen. S�lunda utg�r kriserna medel att st�ndigt t�nda den kapitalistiska utvecklingens eld och h�lla den vid liv, och om de uteblev - inte under vissa av v�rldsmarknadens utvecklingsfaser, som vi f�rmodar, utan helt och h�llet - s� skulle den kapitalistiska ekonomin inte komma p� gr�n kvist, vilket Bernstein antar, utan den skulle hamna i ett tr�sk. Helt i enlighet med det mekaniska uppfattningss�tt, som k�nnetecknar hela anpassningsteorin, struntar Bernstein helt i krisernas oumb�rlighet och i n�dv�ndigheten av de periodiska nyinvesteringarna med hj�lp av sm� och medelstora kapitalm�ngder, och d�rf�r ser han ocks� sm�kapitalens st�ndiga �teruppdykande som ett tecken p� kapitalistisk stagnation i st�llet f�r p� en normal kapitalistisk utveckling.
Det finns f�rvisso en synvinkel, fr�n vilken alla ovan behandlade fenomen verkligen ter sig s�dana, som "anpassningsteorin" framst�ller dem, och det �r den enskilde kapitalistens synvinkel. Han ser n�mligen det ekonomiska livets fakta f�rvanskade p� grund av lagarna f�r konkurrensen. Framf�r allt uppfattar den enskilde kapitalisten varje organiskt led i ekonomin som ett sj�lvst�ndigt helt, och dessutom ser han endast de faktorer, som inverkar p� honom sj�lv i hans egenskap av kapitalist. D�rf�r uppfattar han de ekonomiska fenomenen som blott och bart "st�rningar" eller "anpassningsmedel". F�r den enskilde kapitalisten �r kriserna faktiskt st�rningar, och deras uteblivande �kar hans livsl�ngd; f�r honom �r krediten ett medel att "anpassa" sina otillr�ckliga produktionskrafter till marknadens krav, f�r honom upph�ver en kartell, i vilken han blir medlem, anarkin inom produktionen.
Bernsteins anpassningsteori �r kort sagt inget annat �n en teoretisk generalisering av den enskilde kapitalistens s�tt att uppfatta f�rh�llandena. Men vad �r denna �sk�dning ur teoretisk synpunkt annat �n ett hopkok av den borgerliga vulg�rekonomins viktigaste och mest karakteristiska teser? Denna skolas alla ekonomiska misstag beror just p� att den felaktigt tar konkurrensens f�reteelser, sedda genom den enskilde kapitalistens �gon, f�r fenomen som �r giltiga f�r hela den kapitalistiska ekonomin. Och analogt med Bernsteins uppfattning av kreditsystemet uppfattar vulg�rekonomin t.o.m. pengar som ett fyndigt "anpassningsmedel" f�r varuutbytets behov. �ven vulg�rekonomin s�ker motgiftet mot kapitalismens sjukdomar hos kapitalismen sj�lv, den tror, liksom Bernstein, p� m�jligheten att reglera den kapitalistiska ekonomin, och slutligen g�r den liksom Bernsteins teori alltid ut p� att avtrubba de kapitalistiska mots�ttningarna och lappa ihop kapitalismens s�r. Den g�r med andra ord ut p� ett reaktion�rt tillv�gag�ngss�tt i st�llet f�r ett revolution�rt, och d�rmed p� en utopi.
Den revisionistiska teorin i dess helhet kan allts� karakteriseras p� f�ljande s�tt: den �r den socialistiska f�rsumpningens teori, vulg�rekonomiskt grundad p� teorin om kapitalismens f�rsumpning.
Den viktigaste landvinningen under den prolet�ra klasskampens utveckling har varit uppt�ckten, att det kapitalistiska samh�llets ekonomiska f�rh�llanden kunde anv�ndas som utg�ngspunkt f�r socialismens f�rverkligande. D�rmed har socialismen blivit till en historisk n�dv�ndighet fr�n att ha varit ett "ideal", som under �rtusenden f�resv�vat m�nskligheten.
Bernstein bestrider, att socialismen har sina ekonomiska f�ruts�ttningar i det nuvarande samh�llet. H�rvidlag genomg�r hans bevisf�ring en intressant utveckling. I b�rjan, i "Neue Zeit", bestrider han endast snabbheten i industrins koncentration och st�der sig h�rvid p� en j�mf�relse av industristatistiken i Tyskland �ren 1895 och 1882. F�r att kunna utnyttja denna statistik f�r sina �ndam�l m�ste han ta sin tillflykt till ett ytterst summariskt och mekaniskt tillv�gag�ngss�tt. Men inte ens under de gynnsammaste omst�ndigheter har Bernstein med sina h�nvisningar till de medelstora industrif�retagens uth�llighet kunnat komma �t Marx' analys. Ty Marx uppst�ller varken n�got best�mt tempo f�r industrins koncentration, d.v.s. en best�md termin f�r det socialistiska slutm�lets f�rverkligande, eller ens de sm� kapitalm�ngdernas absoluta f�rsvinnande, respektive sm�borgarnas f�rsvinnande, som villkor f�r socialismens realiserande, vilket vi ocks� har visat.
I sin bok utvecklar Bernstein sina �sikter vidare och l�mnar nytt bevismaterial, n�mligen aktiebolagsstatistiken, vilken skall bevisa, att antalet aktie�gare st�ndigt stiger, och kapitalistklassen s�lunda inte sm�lter samman, utan tv�rtom blir allt st�rre. Det �r f�rv�nansv�rt, hur sm� kunskaper Bernstein har om sitt material, och hur f�ga han f�rst�r att anv�nda det till sin f�rdel!
Om han med aktiebolagens hj�lp hade velat frambringa bevis mot Marx' teori om industrins utveckling, skulle han ha kommit med helt andra siffror. Var och en, som k�nner till aktiebolagsbildningens historia i Tyskland, vet n�mligen att det genomsnittliga grundkapitalet f�r ett f�retag i en s�dan bolagsbildning �r statt i n�ra nog regelbundet sjunkande. F�re �r 1871 utgjorde detta kapital s�lunda ungef�r 10,8 miljoner mark, �r 1871 endast 4,01 miljoner mark, 1873 3,8 miljoner mark, 1883-1887 mindre �n 1 miljon mark, 1891 endast 0,56 miljoner mark och 1892 0,62 miljoner mark. Sedan dess fluktuerar beloppen kring 1 miljon mark, och de har �ter sjunkit fr�n 1,78 miljoner mark �r 1895 till 1,19 miljoner mark under f�rsta halv�ret av �r 1897.[11*]
Egendomliga siffror! Bernstein skulle f�rmodligen anv�nda dem till att konstruera en kontramarxistisk teori om storf�retagens �terg�ng till sm�f�retag. Men i s� fall kunde vem som helst genm�la: Om ni vill bevisa n�got med denna statistik, herr Bernstein, s� m�ste ni framf�r allt bevisa, att den avser samma industrigrenar, att de sm� f�retagen uppkommit i de stora f�retagens st�lle och inte i st�llet f�r enskilt kapital, hantverk eller dv�rgf�retag. Men detta kan ni inte bevisa, ty �verg�ngen fr�n j�ttelika aktiebolag till medelstora och sm� �ger sin f�rklaring i det faktum, att aktiev�sendet tr�nger in i allt fler branscher. I b�rjan l�mpade det sig endast f�r j�ttef�retag, men nu har det anpassat sig allt b�ttre till medelstora och till och med till sm� f�retag. (Det f�rekommer t.o.m. aktiebolagsbildningar med s� litet som 1.000 mark i kapital!)
Men vad betyder nu nationalekonomiskt sett aktiev�sendets allt st�rre utbredning? Det betyder en fortskridande socialisering av produktionen i dess kapitalistiska form, en socialisering inte endast av den stora produktionen, utan �ven av medelstora och sm� f�retag. Detta �r en f�reteelse, som inte st�r i mots�ttning till Marx' teori, utan i st�llet bekr�ftar den p� det mest lysande s�tt.
Och vari best�r faktiskt aktiebolagsbildningens ekonomiska s�rdrag? � ena sidan d�ri, att m�nga sm� f�rm�genheter samlas till ett enda produktionskapital, � andra sidan d�ri, att produktionen skiljs fr�n kapital�gandet. Detta utg�r ett tv�faldigt �vervinnande av det kapitalistiska produktionss�ttet - hela tiden p� kapitalistisk basis. Vad betyder j�mf�rt med detta Bernsteins statistik, d�r ett stort antal aktie�gare �r del�gare i ett f�retag? Inget annat �n f�ljande:
Ett kapitalistiskt f�retag motsvarar inte l�ngre liksom f�rr en kapital�gare, utan ett st�ndigt �kande antal kapital�gare. Det ekonomiska begreppet "kapitalist" t�cks allts� inte l�ngre av den enskilde individen, utan dagens industrikapitalist �r en juridisk person, som best�r av hundratals, ja t.o.m. tusentals personer, och sj�lva kategorin "kapitalist" har inom den kapitalistiska ekonomins ram blivit en samh�llelig, d.v.s. en socialiserad kategori.
Men hur kan man d� f�rklara det faktum, att Bernstein uppfattar fenomenet aktiebolag som en splittring och inte en sammanfattning av kapitalet, att han ser en utbredning av kapitalegendomen, d�r Marx ser "kapitalegendomens upph�vande"? Bernstein har helt enkelt gjort sig skyldig till en vulg�rekonomisk blunder: han uppfattar kapitalisten som en egendomsr�ttslig kategori och inte som en produktionskategori, han uppfattar kapitalisten som en skattepolitisk, inte som en ekonomisk enhet, och han uppfattar kapitalet som penningf�rm�genhet och inte som produktionsenhet. D�rf�r ser han ocks� sin engelska sytr�dstrust inte som en sammansvetsning av 12.300 personer till en enhet, utan som hela 12.300 kapitalister, och d�rf�r �r f�r honom ingenj�r Schulze, som har f�tt "ett st�rre antal aktier" av rentieren M�ller som hemgift f�r sin fru, ocks� en kapitalist, d�rf�r vimlar �ver huvud taget hela Bernsteins v�rld av "kapitalister".[12*]
Liksom �verallt annars �r emellertid �ven h�r den vulg�rekonomiska grodan endast Bernsteins teoretiska fundament f�r att vulgarisera socialismen. D� Bernstein �verf�r begreppet kapitalist fr�n produktionsf�rh�llandena till egendomsf�rh�llandena, och "talar om m�nniskor i st�llet f�r om f�retagare", �verf�r han ocks� fr�gan om kapitalismen fr�n produktionens omr�de till f�rm�genhetsf�rh�llandenas, fr�n f�rh�llandet kapital - arbete till f�rh�llandet rik - fattig.
D�rmed har vi lyckligen fr�n Marx och Engels kommit tillbaka till f�rfattaren till "De fattiga stackarnas evangelium", men med den skillnaden, att Weitling med sin riktiga prolet�ra instinkt ins�g klassmots�ttningarna, ehuru i primitiv form, i just denna mots�ttning mellan rik och fattig, och ville g�ra den till den socialistiska r�relsens h�varm, medan Bernstein i st�llet ser socialismens framtidsutsikter d�ri, att de fattiga f�rvandlas till rika, varigenom klassmots�ttningarna suddas ut, vilket �r ett sm�borgerligt f�rfaringss�tt.
Bernstein n�jer sig inte heller med inkomststatistiken. Han ger oss ocks� f�retagsstatistik, t.o.m. fr�n flera l�nder: fr�n Tyskland och Frankrike, fr�n England och Schweiz, fr�n �sterrike och fr�n F�renta Staterna. Men vad f�r sorts statistik �r det han kommer med? Inte j�mf�rande data fr�n olika tidpunkter f�r varje land, utan data fr�n en tidpunkt f�r varje land. Med undantag f�r Tyskland, d�r han upprepar sin gamla j�mf�relse av �ren 1895 och 1882, j�mf�r han allts� inte f�retagsorganisationernas utvecklingsstadium vid olika tidpunkter i ett och samma land, utan endast de absoluta siffrorna f�r olika l�nder (f�r England �r siffrorna fr�n �r 1891, f�r Frankrike fr�n �r 1894, f�r F�renta Staterna fr�n �r 1890 etc.). Hans slutsats �r den, att, "�ven om storindustrin just nu faktiskt �verv�ger, s� omfattar den, om man medr�knar de f�retag, som �r beroende av den, knappt h�lften av den inom produktionen arbetande befolkningen, och detta i ett s� v�lutvecklat land som Preussen". Till samma resultat kommer han betr�ffande hela Tyskland, England, Belgien etc. (s. 84).
Vad han p� detta s�tt p�visar, �r uppenbarligen inte n�gon viss tendens hos den ekonomiska utvecklingen, utan endast det absoluta styrkef�rh�llandet i de olika f�retagsformerna resp. yrkeskategorierna. Om detta skall bevisa socialismens avsaknad av framtidsutsikter, s� bygger denna bevisf�ring p� teorin, att det sifferm�ssiga, fysiska styrkef�rh�llandet, d.v.s. ett rent maktmoment, �r utslagsgivande f�r resultatet av all social str�van. Bernstein, som �verallt v�drar blanquism, f�rfaller h�r som omv�xling sj�lv till ett av blanquismens gr�vsta misstag, men �terigen med den skillnaden, att blanquismen som socialistisk och revolution�r partiriktning f�rutsatte socialismens ekonomiska genomf�rbarhet, och till och med baserade id�n att en liten minoritet skulle kunna genomf�ra en blodig revolution p� denna teori. Bernstein d�remot drar av folkmajoritetens sifferm�ssiga underl�gsenhet slutsatsen, att socialismen ekonomiskt sett �r utan framtid. Socialdemokratin h�rleder emellertid sitt slutm�l ur den ekonomiska n�dv�ndigheten - och insikten om denna n�dv�ndighet - inte ur minoritetens segerrika v�ldsmakt eller ur majoritetens sifferm�ssiga �verl�gsenhet. Denna n�dv�ndighet leder n�mligen till att folkmassan avskaffar kapitalismen, vilket kommer till uttryck i den kapitalistiska anarkin.
Vad betr�ffar denna avg�rande fr�ga om anarkin i den kapitalistiska ekonomin, s� bestrider Bernstein sj�lv blott de stora, allm�nna kriserna men inte partiella och nationella kriser. H�rmed f�rnekar han existensen av en stor m�ngd anarki, men medger att det finns lite grann anarki. Hos Bernstein r�kar kapitalismen ut f�r samma sak som den f�vitska jungfrun med barnet, som "bara var helt litet", f�r att tala med Marx. Det fatala �r bara, att litet och mycket �r lika illa, n�r det g�ller s�dana saker som anarki. Om Bernstein till�ter lite grann anarki, s� s�rjer varuhush�llningens mekanismer av sig sj�lva f�r att denna anarki stegras i otroligt h�g grad - �nda till sammanbrottet. Men om Bernstein hoppas p� att - med bibeh�llen varuproduktion - kunna f�rvandla den lilla smulan anarki till ordning och harmoni, s� f�rfaller han �ter till ett av den borgerliga vulg�rekonomins mest fundamentala fel, n�mligen det att se bytess�ttet som oberoende av produktionss�ttet.[13*]
�nd� egendomligare �r Bernsteins svar p� andra punkter i v�r kritik. P� v�rt p�pekande, att karteller aldrig kan vara n�got medel mot den kapitalistiska anarkin, eftersom de endast skapar �kad konkurrens p� v�rldsmarknaden - se sockerindustrin - svarar Bernstein, att detta visserligen �r riktigt, men att den sk�rpta konkurrensen p� den engelska sockermarknaden ju har �stadkommit en stor fabrikation av marmelad och konserver. Vilket p�minner oss om konversations�vningarna i f�rsta delen av Ollendorfs spr�kmetod f�r sj�lvstudier: "�rmen �r kort, men skon �r tr�ng. Far �r stor, men mor har lagt sig att sova."
Med liknande logik besvarar Bernstein v�ra bevis f�r att inte heller krediten kan vara n�got "anpassningsmedel" mot den kapitalistiska anarkin, eftersom den i st�llet stegrar denna anarki: han s�ger, att krediten f�rutom sina f�rst�rande egenskaper ju ocks� har "danande och skapande" egenskaper, vilka ocks� Marx erk�nde. F�r den, som i enlighet med Marx' teori finner alla de positiva ansatserna f�r den socialistiska omdaningen i den kapitalistiska ekonomin, �r detta p�pekande inte heller vad krediten betr�ffar n�got nytt. Debatten r�rde sig om huruvida dessa kreditens positiva, �verkapitalistiska egenskaper ocks� kommer till uttryck i den kapitalistiska ekonomin, huruvida de, som Bernstein p�st�r, kan betvinga den kapitalistiska anarkin, eller om den i st�llet urartar till en mots�ttning och endast stegrar anarkin, som vi har visat. Bernsteins h�nvisning till "kreditens danande och skapande f�rm�ga", som ju bildade utg�ngspunkt f�r hela debatten, �r h�rvidlag endast en "teoretisk flykt till den andra sidan" - av diskussionsf�ltet.[12]
Detta �r inte r�tta tillf�llet att helt avsl�ja den �verraskande grad av f�rvirring betr�ffande den politiska ekonomins mest element�ra principer, som Bernstein r�jer i sin bok. Men en punkt skall i korthet belysas, eftersom den sammanh�nger med den kapitalistiska anarkins grundproblem.
Bernstein f�rklarar, att Marx' arbetsv�rdelag endast �r en abstraktion, och detta �r tydligen enligt Bernstein ett sk�llsord inom den politiska ekonomin. Men om arbetsv�rdet endast �r en abstraktion, "en tankebild" (s. 44), d� har varje r�ttskaffens medborgare, som har gjort sin v�rnplikt och betalat sina skatter, r�tt att kn�pa ihop vilka vansinnigheter som helst till en s�dan "tankebild", d.v.s. till en v�rdelag.
Av naturen har Marx lika mycket r�tt att bortse fr�n varornas egenskaper, s� att de slutligen endast �r inkarnationer av vissa m�ngder m�nskligt arbete, som B�hm-Jevonsskolan har r�tt till att abstrahera alla varornas egenskaper utom deras nyttighet" (s. 42).
F�r Bernstein �r det allts� hugget som stucket, huruvida det g�ller Marx' sociala arbete eller Mengers abstrakta nyttighet; alltihop �r endast abstraktioner. H�rmed har Bernstein totalt gl�mt bort, att Marx' abstraktion inte �r en uppfinning, utan en uppt�ckt, att den inte existerar i Marx' huvud, utan i varuhush�llningen, att den inte har en inbillad, utan en reell, social existens, en s� reell existens, att den sk�rs till och hamras, v�gs och pr�glas. Det av Marx uppt�ckta abstrakt-m�nskliga arbetet �r n�mligen i sin utvecklade form inget annat �n - pengar.
Och just detta �r en av Marx' mest genialiska ekonomiska uppt�ckter, medan penningens mystiska v�sen f�r hela den borgerliga ekonomin, fr�n den f�rste merkantilisten fram till den siste klassikern, f�rblivit en bok med sju insegel.
D�remot �r B�hms och Jevons' abstrakta nyttighet faktiskt endast en tankebild, eller snarare en bild av tankl�shet, en privatidioti, f�r vilken endast och allenast den borgerliga vulg�rekonomin, och inte det kapitalistiska samh�llet eller n�got annat m�nskligt samh�lle kan g�ras ansvarig. Med denna "tankebild" i huvudet kan Bernstein, B�hm, Jevons och hela det subjektiva anhanget grubbla �ver penningens mysterium i tjugo �r till, utan att komma fram till n�gon annan l�sning �n den, som den bekante skomakaren kom fram till utan dem: att pengar �r en "nyttig" sak.
Bernstein har allts� totalt f�rlorat sinnet f�r Marx' v�rdelag. Men den, som �r n�gorlunda f�rtrogen med Marx' ekonomiska system, inser utan vidare, att hela systemet skulle vara helt obegripligt utan v�rdelagen, eller, konkretare uttryckt, att hela den kapitalistiska ekonomin och alla dess sammanhang skulle vara obegripliga utan insikten om varans och varuutbytets natur.
Men vad �r det nu som �r Marx' f�rtrollade nyckel till alla de kapitalistiska fenomenens innersta hemligheter, vad �r det som ger honom f�rm�gan att lekande l�tt l�sa problem, om vilkas existens den borgerliga klassiska ekonomins st�rsta hj�rnor, Smith och Ricardo till exempel, inte ens hade en aning? Inget annat �n just Marx' s�tt att uppfatta hela den kapitalistiska ekonomin historiskt, och inte endast med perspektiv bak�t, vilket de b�sta m�nnen inom den klassiska ekonomin ocks� gjorde, utan just med perspektiv mot den socialistiska framtiden. Hemligheten med Marx' v�rdel�ra, med hans analys av pengarnas funktion, hans l�ra om profitkvoten, hemligheten med hela hans ekonomiska system �r - den kapitalistiska ekonomins f�rg�nglighet, dess sammanbrott - och allts� det socialistiska slutm�let, vilket endast �r konsekvensen h�rav. Endast och just d�rf�r att Marx var socialist och allts� fr�n b�rjan s�g den kapitalistiska ekonomin fr�n historisk synvinkel, kunde han dechiffrera dess hieroglyfer, och emedan han gjorde den socialistiska st�ndpunkten till utg�ngspunkt f�r sin vetenskapliga analys av det borgerliga samh�llet, kunde han ocks� ge oss socialismens vetenskapliga grundvalar.
Mot denna bakgrund m�ste man se anm�rkningarna i slutet av Bernsteins bok, d�r han klagar �ver den "dualism" (dubbeltydighet), "som genomsyrar hela Marx' monumentala verk", en dualism, som best�r i att verket vill vara en vetenskaplig unders�kning, och likv�l bevisar en tes, som f�rel�g i f�rdigt skick l�ngt f�re verkets koncipiering (avfattande), att det bygger p� ett schema, i vilket det resultat, som utvecklingen skulle leda fram till, redan fr�n b�rjan fanns f�rdigt. Marx' h�nvisning till det kommunistiska manifestet (d.v.s. till det socialistiska slutm�let! F�rf:s anm.) visar p� en verklig rest av utopism i hans system." (s. 177)
Men Marx' dualism �r inget annat �n dualismen mellan den socialistiska framtiden och den kapitalistiska nutiden, mellan kapital och arbete, mellan bourgeoisi och proletariat; den �r den monumentala vetenskapliga reflexen av dualismen i det borgerliga samh�llet och av de borgerliga klassmots�ttningarna.
Och om Bernstein ser "en rest av utopism" i denna teoretiska dualism, s� �r detta endast ett naivt erk�nnande av att han f�rnekar den historiska dualismen i det borgerliga samh�llet och de kapitalistiska klassmots�ttningarna, att hela socialismen i hans �gon blivit "en rest av utopism". Bernsteins "monism", d.v.s. hans enhetlighet, �r enhetligheten hos en f�revigad kapitalistisk samh�llsordning, enhetligheten hos en socialist, som har tappat bort sitt slutm�l, f�r att i st�llet se slutm�let f�r den m�nskliga utvecklingen i ett of�r�nderligt borgerligt samh�lle.
Men om Bernstein i kapitalismens ekonomiska struktur ser dualismen, men inte den n�dv�ndiga utvecklingen till socialism, s� m�ste han, f�r att �tminstone formellt kunna r�dda det socialistiska programmet, ta sin tillflykt till en idealistisk konstruktion helt utanf�r den ekonomiska utvecklingen och s�lunda f�rvandla hela socialismen fr�n att vara en best�md historisk fas i samh�llsutvecklingen till att bli en abstrakt "princip".
Bernsteins "kooperativa princip", med vilken han vill pryda den kapitalistiska ekonomin, detta otroligt tunna "avkok" p� det socialistiska slutm�let, �r mot denna bakgrund inte en eftergift, som Bernsteins borgerliga teori g�r �t samh�llets socialistiska framtid, utan en eftergift Bernstein g�r �t - sitt socialistiska f�rflutna.
Vi har sett, att Bernsteins socialism g�r ut p� att l�ta arbetarna f� del av samh�llets rikedomar, p� att f�rvandla de fattiga till rika. Hur skall nu detta ske? I sin artikelserie "Socialismens problem" i "Neue Zeit" gav Bernstein endast sv�rf�rst�eliga antydningar p� denna punkt, men i sin bok l�mnar han klart besked; hans socialism skall f�rverkligas p� tv� s�tt: genom fackf�reningarna, eller, med Bernsteins terminologi, den ekonomiska demokratin, och genom kooperationen. Med fackf�reningarnas hj�lp vill han komma �t industriprofiten, med kooperationens k�pmannaprofiten. (s. 118).
Vad betr�ffar kooperationen, s�rskilt d� produktionskooperativerna, s� utg�r de enligt Bernstein en mellanform mitt i den kapitalistiska ekonomin: n�mligen en i sm�tt socialiserad produktion med bibeh�llet kapitalistiskt varuutbyte. Men i den kapitalistiska ekonomin beh�rskar varuutbytet produktionen och g�r, med h�nsyn till konkurrentf�retagen den h�nsynsl�sa utsugningen, d.v.s. ett fullst�ndigt beh�rskande av produktionsprocessen genom kapitalets intressen, till ett existensvillkor f�r det enskilda f�retaget. I praktiken yttrar sig detta i n�dv�ndigheten att g�ra arbetet s� intensivt som m�jligt, reducera eller �ka det allt efter marknadssituationen, dra till sig eller st�ta bort, d.v.s. avskeda arbetskraften allt efter marknadens krav, kort sagt i att anv�nda sig av alla k�nda metoder f�r att g�ra ett kapitalistiskt f�retag konkurrenskraftigt. F�r produktionskooperationens del medf�r detta den mots�gelsefulla n�dv�ndigheten att arbetarna skall styra sig sj�lva med erforderlig absolutism, att de gentemot sig sj�lva m�ste spela den kapitalistiske f�retagarens roll. P� denna mots�ttning stupar ocks� produktionskooperationen, i det den antingen utvecklar sig bak�t, i riktning mot ett kapitalistiskt f�retag, eller, om arbetarnas intressen segrar, uppl�ses. Detta �r fakta, som Bernstein sj�lv konstaterar, men han missf�rst�r dem och ser liksom fru Potter-Webb orsaken till de engelska produktionskooperativernas underg�ng i den bristande "disciplinen". Vad Bernstein h�r helt ytligt kallar disciplin, �r inget annat �n kapitalets naturliga, absoluta regim, som ju arbetarna om�jligen kan till�mpa p� sig sj�lva.[14*]
H�rav f�ljer, att produktionskooperationen endast kan s�kra sin existens inom den kapitalistiska ekonomin genom att p� omv�gar upph�va mots�ttningen mellan produktionss�tt och utbytess�tt, vilket sker genom att den p� konstlad v�g drar sig undan den fria konkurrensens lagar. Enda m�jligheten h�rtill �r att fr�n b�rjan s�kra sig en avs�ttningsmarknad, en fast konsumentkrets. Som ett s�dant hj�lpmedel g�r konsumentf�reningen tj�nst. Just d�ri, och inte i uppdelningen p� ink�ps- och f�rs�ljningskooperativer, eller hur Oppenheimers infall nu lyder, ligger den av Bernstein dryftade hemligheten med att sj�lvst�ndiga produktionskooperativer g�r under, om deras existens inte s�kras genom en konsumentf�rening.
Men om produktionskooperativernas existensvillkor i dagens samh�lle �r knutna till konsumentf�reningarnas existensvillkor, s� f�ljer h�rav ytterligare den konsekvensen, att produktionskooperativerna i gynnsammaste fall �r h�nvisade till lokal avs�ttning i liten skala, allts� till sm�produkter avsedda f�r omedelbar konsumtion, f�retr�desvis livsmedel. Konsumentf�reningen, och d�rmed ocks� produktionskooperationen, �r fr�n b�rjan utesluten fr�n alla viktigare branscher i den kapitalistiska produktionen: textil-, kol-, metall- och oljeindustrin, vidare maskin-, lokomotiv- och varvsindustrin. �ven om man bortser fr�n produktionskooperativernas karakt�r av mellanform, s� kan de �nd� aldrig utg�ra n�gon allm�n social reform, eftersom detta skulle f�ruts�tta, att v�rldsmarknaden avskaffades och den r�dande v�rldshush�llningen uppl�stes i sm�, lokala produktions- och handelsgrupper, d.v.s. att den storkapitalistiska varuhush�llningen �tergick till medeltidens varuhush�llning.
Men �ven inom de m�jliga gr�nserna f�r sin existens reduceras produktionskooperativerna i dagens samh�lle n�dv�ndigtvis till bihang till konsumentf�reningarna, som s�lunda kommer att spela huvudrollen i den avsedda sociala reformen. Hela den socialistiska kooperationsreformen reduceras emellertid d�, fr�n att vara en kamp mot produktionskapitalet, d.v.s. mot huvudstammen i den kapitalistiska ekonomin, till att bli en kamp mot handelskapitalet, d.v.s. endast mot sm� grenar av den kapitalistiska stammen.
Vad betr�ffar fackf�reningarna, som enligt Bernstein skall utg�ra ett medel mot produktionskapitalets utsugning, s� har vi redan visat, att fackf�reningarna inte �r i st�nd att s�kra arbetarna n�got inflytande p� produktionsprocessen, vare sig betr�ffande produktionens omf�ng eller den tekniska proceduren.
Betr�ffande den rent ekonomiska sidan, "l�nekvotens kamp med profitkvoten" i Bernsteins terminologi, s� utk�mpas denna kamp inte uppe i det bl�, utan inom l�nelagens utstakade gr�nser, och dem kan denna kamp inte riva ned, utan endast f�rverkliga. Detta framg�r ocks� klart, om man ser saken fr�n ett annat h�ll och fr�gar efter fackf�reningarnas egentliga funktioner.
Fackf�reningarna, som enligt Bernstein under arbetarklassens kamp f�r frig�relse skall g� till angrepp mot industrins profitkvot och gradvis g�ra om den till l�nekvot, kan n�mligen ingalunda f�ra n�gon aggressionspolitik mot profiten, eftersom de inte �r n�got annat �n arbetskraftens organiserade defensiv mot profitens angrepp, arbetarklassens f�rsvar mot den kapitalistiska ekonomins niv�s�nkande tendens. Detta �r de av tv� orsaker.
F�r det f�rsta har fackf�reningarna till uppgift att genom sin organisation ut�va inflytande p� marknadssituationen f�r varan arbetskraft. Denna organisation f�rsvagas emellertid st�ndigt till f�ljd av proletariseringsprocessen inom medelklassen, som st�ndigt tillf�r marknaden ny vara. F�r det andra avser fackf�reningarna att h�ja arbetarklassens levnadsstandard och �ka dess andel av samh�llets rikedomar. Denna andel sjunker emellertid best�ndigt, med samma �desbest�mdhet som en naturprocess, p� grund av arbetets v�xande produktivitet. F�r att inse detta senare beh�ver man inte vara marxist, det r�cker om man kastat en blick p� Rodbertus': "Till belysande av den sociala fr�gan".
I b�da sina ekonomiska huvudfunktioner f�rvandlas allts� fackf�reningskampen p� grund av objektiva processer i det kapitalistiska samh�llet till ett slags sisyfosarbete. Detta sisyfosarbete �r f�rvisso n�dv�ndigt, om arbetaren �ver huvud taget skall n� upp till den l�nekvot han �r ber�ttigad till enligt den aktuella marknadssituationen, om den kapitalistiska l�nelagen skall f�rverkligas och den ekonomiska utvecklingens niv�s�nkande tendens skall kunna f�rlamas eller r�ttare sagt f�rsvagas. Men om man �mnar f�rvandla fackf�reningarna till ett medel att successivt inskr�nka p� profiten till f�rm�n f�r arbetsl�nen, s� f�ruts�tter detta socialt sett f�r det f�rsta att medelklassens proletarisering och arbetarklassens tillv�xt stagnerar, f�r det andra att arbetets produktivitets�kning stagnerar, d.v.s. en �terg�ng till �ldre kapitalistiska f�rh�llanden, alldeles som fallet var betr�ffande f�rverkligandet av den konsumentkooperativa ekonomin.
Bernsteins b�da socialistiska reformmedel: kooperationen och fackf�reningarna, saknar allts� fullst�ndigt f�rm�ga att omdana det kapitalistiska produktionss�ttet. Bernstein sj�lv �r ocks� i grund och botten dunkelt medveten om detta och uppfattar dem blott som medel att plocka �t sig den kapitalistiska profiten och p� detta s�tt rikta arbetarna. Men d�rmed avst�r han ocks� fr�n kampen mot det kapitalistiska produktionss�ttet och inriktar i st�llet den socialdemokratiska r�relsen p� kamp mot den kapitalistiska f�rdelningen. Bernstein formulerar ocks� upprepade g�nger sin socialism som str�van efter en "r�ttvis", "r�ttvisare" (s. 51 i hans bok), ja t.o.m. "�nnu r�ttvisare" f�rdelning.
Den f�rsta impulsen till en socialdemokratisk r�relse �r ju ocks�, �tminstone hos den stora massan, den kapitalistiska samh�llsordningens "or�ttvisa" f�rdelning. Och d� socialdemokratin k�mpar f�r hela ekonomins socialisering, efterstr�var den givetvis ocks� en "r�ttvis" f�rdelning av samh�llets rikedomar. Men tack vare Marx' insikt om att en viss f�rdelningsmetod �r den naturlagsenliga f�ljden av en viss produktionsmetod, inriktar sig socialdemokratin inte p� en f�rdelning inom ramen f�r den kapitalistiska produktionen, utan p� ett upph�vande av sj�lva varuproduktionen. Socialdemokratin vill kort sagt �stadkomma en socialistisk f�rdelning genom att avskaffa det kapitalistiska produktionss�ttet, medan Bernstein g�r till v�ga p� rakt motsatt s�tt: han vill bek�mpa den kapitalistiska f�rdelningen och hoppas p� detta s�tt s� sm�ningom kunna genomf�ra ett socialistiskt produktionss�tt. Varp� grundar sig i detta fall Bernsteins socialistiska reform? P� vissa tendenser i den kapitalistiska produktionen? Ingalunda, ty f�r det f�rsta f�rnekar han ju dessa tendenser, och f�r det andra �r f�r honom enligt f�reg�ende den �nskade produktionsorganisationen ett resultat av, inte en orsak till f�rdelning. Hans socialism kan allts� inte grunda sig p� ekonomiska resonemang. Sedan han v�nt upp och ned p� socialismens m�l och medel och d�rmed p� de ekonomiska sakf�rh�llandena kan han inte ge n�gon materialistisk grundval f�r sitt program, utan han �r tvingad att ta till en idealistisk grundval.
"Varf�r m�ste socialismen grundas p� ekonomisk n�dv�ndighet?" h�r vi honom s�ga. "Varf�r m�ste m�nniskornas insikt, deras r�ttsmedvetande, deras goda vilja degraderas?" ("Vorw�rts", den 26 mars 1899). Bernsteins r�ttvisare f�rdelning skall allts� f�rverkligas i kraft av m�nniskans fria, av den ekonomiska n�dv�ndigheten obundna vilja, eller r�ttare sagt, eftersom viljan sj�lv endast �r ett instrument, i kraft av insikt om r�ttvisan, i kraft av r�ttvisans id�.
D� har vi allts� lyckligen kommit fram till r�ttviseprincipen, detta gamla �k, p� vilket under �rtusendena alla v�rldsf�rb�ttrare ridit omkring i brist p� s�kra, historiska befordringsmetoder, denna skrangliga Rosinante, p� vilken alla historiens Don Quichotar ridit ut f�r att reformera v�rlden, f�r att till sist komma hem med ett bl�tt �ga som enda resultat.
Relationen rik-fattig som socialismens samh�lleliga grundval, "principen" om kooperationer som dess inneh�ll, den "r�ttvisare f�rdelningen" som dess m�l och r�ttviseid�n som dess enda historiska legitimation - f�r denna sorts socialism var Weitling f�r mer �n 50 �r sedan en mycket mera kraftfull, id�rik och gl�nsande f�retr�dare. Men den genialiske skr�ddaren hade aldrig h�rt talas om den vetenskapliga socialismen. Och f�r att i dag, efter ett halvt sekel, lappa ihop denna av Marx och Engels s�ndertrasade uppfattning och erbjuda den �t det tyska proletariatet som vetenskapens sista ord, beh�ver man kanske vara skr�ddare - men inte genialisk.
* * *
Liksom fackf�reningar och kooperationer utg�r revisionismens ekonomiska st�djepunkter, s� utg�r demokratins st�ndiga fram�tskridande dess viktigaste politiska f�ruts�ttning. Dagens reaktion�ra utfall �r f�r revisionismen endast tillf�lliga, �verg�ende "ryckningar", som man inte beh�ver r�kna med, d� man st�ller upp allm�nna riktlinjer f�r arbetarnas kamp.
[Det kommer emellertid inte an p� vad Bernstein p� grundval av muntliga och skriftliga f�rs�kringar fr�n v�nner tror om reaktionens varaktighet, utan p� vad det f�religger f�r inre, objektivt samband mellan demokratin och den faktiska samh�llsutvecklingen.][13]
Bernstein t.ex. uppfattar demokratin som ett oundvikligt stadium i den moderna samh�llsutvecklingen, ja, demokratin �r f�r honom, liksom f�r liberalismens borgerliga teoretiker, den stora grundprincipen f�r hela den historiska utvecklingen, en princip som alla makter i det politiska livet m�ste arbeta p� att f�rverkliga. I denna absoluta form �r uppfattningen emellertid totalt felaktig. Den �r inget annat �n en sm�borgerlig, ytlig, schablonm�ssig generalisering av en liten del av den borgerliga utvecklingens resultat under de senaste 25 � 30 �ren. Om man ser p� demokratins historiska utveckling och samtidigt sk�rsk�dar kapitalismens politiska historia, kommer man till ett helt annat resultat.
Vad Bernsteins f�rsta tes betr�ffar, s� finner vi demokrati inom de mest olikartade samh�llsformer: i de ursprungliga, kommunistiska samh�llena, i antikens slavstater, i medeltidens stadskommuner. Likas� m�ter vi absolutism och konstitutionell monarki i de mest olikartade ekonomiska sammanhang. � andra sidan framkallar kapitalismen i sitt begynnelsestadium - som varuproduktion - en demokratisk f�rfattning i stadskommunerna; senare, i sin mera utvecklade form, manufakturen, motsvaras den politiskt av den absoluta monarkin. Som utvecklad industriekonomi slutligen framkallar den i Frankrike omv�xlande demokratisk republik (1793), Napoleon I:s absoluta monarki, restaurationstidens adelsmonarki (1815-1830), Louis Philippes borgerliga konstitutionella monarki, �terigen demokratisk republik, �terigen monarki under Napoleon III, och slutligen republik f�r tredje g�ngen. I Tyskland �r den enda verkligt demokratiska institutionen, den allm�nna r�str�tten, inte den borgerliga liberalismens verk, utan ett verktyg f�r att politiskt sammansvetsa sm�staterna, och endast i den bem�rkelsen �r den av betydelse f�r den tyska bourgeoisins utveckling. Den tyska bourgeoisin har annars l�tit sig n�ja med en halvfeodal konstitutionell monarki. I Ryssland frodades kapitalismen l�nge under ett orientaliskt sj�lvh�rskard�me, utan att bourgeoisin gjorde n�gon min av att l�ngta efter demokrati. I �sterrike tillkom den allm�nna r�str�tten f�r att r�dda den s�nderfallande monarkin [och hur litet den r�str�tten har gemensamt med verklig demokrati, bevisar � 14.][14] I Belgien slutligen beror arbetarr�relsens demokratiska landvinning - den allm�nna r�str�tten - otvivelaktigt av militarismens svaghet, d.v.s. av Belgiens speciella geografiska och politiska l�ge, och framf�r allt har detta "stycke demokrati" inte vunnits genom bourgeoisin, utan mot bourgeoisin.
Demokratins oavbrutna uppsving, vilket f�r revisionister och borgerligt frisinnade tycks vara den stora grundprincipen i m�nsklighetens historia eller �tminstone i den moderna historien, �r allts� vid n�rmare p�seende en h�gring. N�got allm�nt, absolut samband mellan kapitalistisk utveckling och demokrati kan inte konstrueras. Den politiska formen �r alltid resultatet av hela summan politiska, inre och yttre, faktorer, och den till�ter inom sina gr�nser hela skalan fr�n absolut monarki till demokratisk republik.
Om vi s�lunda m�ste avst� fr�n att anta en allm�n historisk lag f�r demokratins utveckling ocks� inom ramen f�r det moderna samh�llet, och i st�llet v�nder oss till den borgerliga historiens nuvarande fas, s� ser vi ocks� h�r i den politiska situationen faktorer, som ingalunda leder fram till ett f�rverkligande av Bernsteins schema, utan tv�rtom till att det borgerliga samh�llet m�ste prisge sina redan uppn�dda positioner.
� ena sidan har de demokratiska institutionerna i h�gsta grad spelat ut sin roll i den borgerliga utvecklingen, vilket man m�ste inse. I sin funktion att svetsa samman sm�stater och skapa moderna stora stater (Tyskland, Italien) har de demokratiska institutionerna blivit �verfl�diga; den ekonomiska utvecklingen har medf�rt en inre, organisk sammanv�xning, [och den politiska demokratins f�rband kan s�lunda avl�gsnas utan fara f�r de borgerliga samh�llenas organismer.][15]
Samma sak g�ller betr�ffande hela det politiska och administrativa statsmaskineriets f�rvandling fr�n en halv- eller helfeodal till en kapitalistisk mekanism. Denna omvandling, som var historiskt oskiljbar fr�n demokratin, �r nu fullbordad i s� stor utstr�ckning, att de rent demokratiska ingredienserna i statsv�sendet, allm�n r�str�tt, republiken som statsform, skulle kunna avskaffas utan risk f�r att administration, finansv�sen, f�rsvarsv�sen etc. skulle �terfalla till tidigare former.
Om liberalismen s�lunda i huvudsak blivit �verfl�dig f�r det borgerliga samh�llet som s�dant, s� har den i viktiga avseenden dessutom blivit direkt hindersam. Det g�ller h�r tv� faktorer, som rent av beh�rskar de moderna staternas hela politiska liv: v�rldspolitiken och arbetarr�relsen - b�da endast olika sidor av den kapitalistiska utvecklingens nuvarande fas.
Den utvecklade v�rldsekonomin och den sk�rpta och generaliserade konkurrenskampen p� v�rldsmarknaden har gjort militarismen och marinismen till v�rldspolitikens tongivande verktyg i de stora staternas yttre och inre liv. Men om v�rldspolitiken och militarismen utg�r en upp�tstigande tendens i den nuvarande utvecklingsfasen, s� m�ste den borgerliga demokratin f�ljaktligen vara stadd i sjunkande. [B�sta exemplet: den nordamerikanska unionen sedan det spanska kriget. I Frankrike existerar republiken huvudsakligen tack vare den internationella politiska situationen, som f.n. om�jligg�r ett krig. Om ett s�dant skulle utbryta, och om Frankrike, vilket man kan anta, skulle visa sig d�ligt rustat f�r v�rldspolitik, d� bleve svaret p� Frankrikes f�rsta nederlag p� krigssk�deplatsen - att monarkin proklamerades i Paris. Tyskland fick betala f�r sin stora upprustningsera och den av Kiautschou inaugurerade v�rldspolitiken med tv� offer av den borgerliga demokratin: frisinnets uppl�sning och centrumpartiets fall.][16]
Om s�lunda utrikespolitiken driver bourgeoisin i armarna p� reaktionen, s� g�ller detta inte mindre f�r inrikespolitiken, som driver den upp�tstr�vande arbetarklassen i samma riktning. Bernstein tillst�r sj�lv detta, d� han g�r den socialdemokratiska "uppslukningslegenden",[17] d.v.s. arbetarklassens socialistiska str�vanden, ansvarig f�r den liberala bourgeoisins fanflykt. I samband h�rmed r�der han proletariatet att ge avkall p� sitt socialistiska slutm�l f�r att �ter locka fram den d�dsf�rskr�ckta liberalismen ur reaktionens r�tth�l. Genom att s�lunda g�ra den socialdemokratiska arbetarr�relsens underg�ng till livsvillkoret och den sociala f�ruts�ttningen f�r den borgerliga demokratin, bevisar han emellertid sj�lv p� det mest sl�ende s�tt, att denna demokrati st�r i mots�ttning till det nuvarande samh�llets inre utvecklingstendens i lika stor utstr�ckning som den socialistiska arbetarr�relsen utg�r en direkt produkt av denna tendens.
Men d�rmed bevisar han ytterligare en sak. D� han g�r arbetarklassens avkall p� sitt socialistiska slutm�l till ett villkor och en f�ruts�ttning f�r den borgerliga demokratins �terupplivande, visar han sj�lv, i hur ringa utstr�ckning den borgerliga demokratin kan vara en n�dv�ndig f�ruts�ttning eller ett n�dv�ndigt villkor f�r den socialistiska r�relsen och det socialistiska slutm�let. H�r sluter sig Bernsteins resonemang till en bristf�llig cirkel, d�r den sista logiska slutsatsen "uppslukar" sin f�rsta f�ruts�ttning.
Det finns en mycket enkel utv�g ur denna cirkel: det faktum, att den borgerliga liberalismen har d�tt av skr�ck f�r den upp�tstr�vande arbetarr�relsen och dess slutm�l, resulterar endast och allenast i att just den socialistiska arbetarr�relsen i dag �r demokratins enda m�jliga st�d, och att den demokratiska utvecklingens �de �r knutet till den socialistiska r�relsen, och inte den socialistiska r�relsens �de till den borgerliga demokratin. Det �r inte s�, att demokratin blir livsduglig i samma utstr�ckning som arbetarklassen ger upp sin frig�relsekamp, utan den blir i st�llet livsduglig i samma utstr�ckning som den socialistiska r�relsen blir stark nog att verksamt k�mpa mot de reaktion�ra f�ljderna av v�rldspolitiken och av den borgerliga fanflykten. Den som �nskar en starkare demokrati, m�ste ocks� �nska en starkare socialistisk r�relse, inte en svagare, och den, som ger upp de socialistiska str�vandena, ger ocks� upp b�de arbetarr�relsen och demokratin.
[Bernstein f�rklarar i slutet av sitt "svar" till Kautsky, i "Vorw�rts" den 26 mars 1899, att han i stort sett �r helt inf�rst�dd med den praktiska delen av socialdemokratins program, och bara har inv�ndningar mot dess teoretiska del. �ndock tror han sig uppenbarligen med all r�tt kunna marschera med i partiets led, ty vad skall man l�gga f�r "vikt" vid, "om det f�rekommer en mening i den teoretiska delen, som inte l�ngre �verensst�mmer med hans uppfattning om utvecklingen"? Denna f�rklaring visar i b�sta fall, hur totalt Bernstein har f�rlorat sinnet f�r sambandet mellan socialdemokratins praktiska verksamhet och dess allm�nna principer, hur totalt orden har upph�rt att betyda detsamma f�r Bernstein som f�r partiet. I praktiken leder Bernsteins egna teorier, som vi har sett, till den element�ra socialdemokratiska insikten, att ocks� den praktiska kampen blir v�rdel�s och meningsl�s utan sin principiella basis, att hela r�relsen g�r under, om man g�r avkall p� slutm�let.][18]
Demokratins �de �r, som vi sett, knutet till arbetarr�relsens �de. Men kan ens den mest gynnsamma utveckling av demokratin leda till att proletariatets revolution, d.v.s. �vertagandet av statsmakten, blir �verfl�dig eller om�jlig?
Bernstein avg�r denna fr�ga genom att v�ga den lagenliga reformens respektive revolutionens goda och d�liga sidor mot varandra, och det g�r han med ett behag, som p�minner om uppv�gning av kanel och peppar i en konsumbutik. I en lagenlig utveckling ser han intellektet verka, i en revolution�r utveckling k�nslan, i reformarbetet ser han en l�ngsam metod f�r historiskt fram�tskridande, i revolutionen en snabb metod, i lagstiftningen ser han en planerande makt, i omst�rtningen en element�r makt. (s. 183.)
Nu �r det ju en v�lk�nd historia, att den sm�borgerlige reformatorn ser en "god" och en "d�lig" sida hos allting, och att han knycker i alla blomrabatter. Men det �r en lika v�lk�nd historia, att tingens verkliga utveckling bryr sig ytterst litet om sm�borgerliga kombinationer, att den spr�nger alla de noggrant hopplockade sm� h�garna med "goda sidor" i luften i en handv�ndning. Faktiskt fungerar i historiens utveckling lagenliga reformer respektive revolution enligt andra, djupare liggande orsaker �n f�rdelarna respektive nackdelarna med ett eller ett annat f�rfaringss�tt.
I det borgerliga samh�llets historia har de lagenliga reformerna tj�nat till att f�rst�rka den upp�tstr�vande klassen, tills den k�nt sig mogen att er�vra den politiska makten och kullkasta hela det best�ende r�ttssystemet till f�rm�n f�r ett nytt. Bernstein, som sk�ller det politiska makt�vertagandet f�r en blanquistisk v�ldsteori, r�kar ut f�r olyckan att kalla det, som sedan sekler varit den m�nskliga historiens v�ndtapp och drivkraft, f�r ett blanquistiskt r�knefel. S� l�nge det funnits klassamh�llen, med klasskamp som det v�sentliga draget i sin historia, har n�mligen �vertagandet av den politiska makten utgjort m�let f�r alla upp�tstr�vande klasser och begynnelse- och slutpunkten i varje historisk period. Detta ser vi exempel p� i bondest�ndets l�ngvariga kamp mot penningkapitalister och adel i det gamla Rom, i patriciernas kamp mot biskoparna och hantverkarnas kamp mot patricierna i medeltidens st�der, i bourgeoisins kamp mot feodalismen i nyare tid.
Lagenliga reformer och revolution �r allts� inte olika metoder f�r historiskt fram�tskridande, vilka man kan v�lja efter behag vid historiens disk, som man g�r med varm eller kall korv, utan de utg�r olika moment i klassamh�llets utveckling, moment som betingar och kompletterar, men ocks� utesluter varandra, liksom t.ex. sydpol och nordpol, eller bourgeoisi och proletariat.
Den vid en viss tidpunkt givna, lagenliga f�rfattningen �r n�mligen endast en produkt av revolutionen. Medan revolutionen utg�r klasshistoriens politiska skapelseakt, �r lagstiftningen samh�llets politiska vegeterande. Det lagenliga reformarbetet har ingen egen, av revolutionen oavh�ngig drivkraft, det r�r sig i varje historisk period endast i r�t linje och endast s� l�nge, som det drivs fram�t av den senaste omv�lvningens spark, eller, konkret uttryckt, det fungerar endast inom ramen f�r den genom den senaste omv�lvningen skapade samh�llsformen. D�ri ligger just fr�gans k�rna.
Det �r totalt felaktigt och ohistoriskt att f�rest�lla sig det lagenliga reformarbetet endast som en utsp�dd revolution, och revolutionen som ett koncentrerat reformarbete. En social omv�lvning och en lagenlig reform �r olika moment p� grund av sin natur, inte p� grund av sin varaktighet. Hela hemligheten med anv�ndandet av politisk makt vid historiska omv�lvningar ligger ju just i att man ger de blott kvantitativa f�r�ndringarna en ny kvalitet, konkret uttryckt: i �verg�ngen fr�n en historisk period till en annan, fr�n en samh�llsordning till en annan.
Den som d�rf�r talar f�r den lagenliga reformmetoden i st�llet f�r och i motsats till politiskt makt�vertagande och samh�llsomst�rtning, v�ljer i praktiken inte en lugnare, s�krare, l�ngsammare v�g till samma m�l, utan i st�llet ett annat m�l, n�mligen ov�sentliga f�r�ndringar i den gamla samh�llsordningen i st�llet f�r en helt ny samh�llsordning. S� kommer man till samma slutsats om revisionismens politiska �sikter som om dess ekonomiska teorier: att de i grund och botten inte avser att f�rverkliga den socialistiska samh�llsordningen, utan endast att reformera den kapitalistiska, inte att upph�va l�nesystemet, utan endast att reglera utsugningen, kort sagt att avskaffa kapitalismens missfoster, men inte kapitalismen sj�lv.
Men kanske �r ovanst�ende satser om den lagenliga reformens respektive revolutionens funktion endast giltiga betr�ffande den tidigare klasskampen? Kanske har utbildandet av det borgerliga r�ttssystemet och de lagenliga reformerna visat v�gen f�r samh�llets �verg�ng fr�n en historisk fas till en annan och gjort proletariatets �vertagande av statsmakten "till en fras utan inneh�ll", som Bernstein s�ger p� sid. 183 i sin skrift?
Det f�rh�ller sig p� rakt motsatt s�tt. Vad �r det som utm�rker det borgerliga samh�llet j�mf�rt med tidigare klassamh�llen - antikens och medeltidens? Just den omst�ndigheten, att klassherrav�ldet numera inte grundar sig p� "v�l f�rv�rvade r�ttigheter" utan p� faktiska ekonomiska omst�ndigheter, att l�nesystemet inte �r ett r�ttsf�rh�llande, utan ett rent ekonomiskt f�rh�llande. I hela v�rt r�ttssystem kan man inte finna en enda juridisk formel f�r det r�dande klassherrav�ldet. Om det skulle finnas sp�r av n�gon s�dan, s� �r det, liksom betr�ffande tj�nstehjonsstadgan, kvarlevor fr�n en feodalistisk tid.
Hur skall man nu successivt, "p� laglig v�g", kunna upph�va l�neslaveriet, om det inte alls finns uttryckt i n�gra lagar? Bernstein, som vill ge sig p� lagenligt reformarbete f�r att med dess hj�lp g�ra slut p� kapitalismen, r�kar i samma situation som Uspienskijs ryske polis, som ber�ttar om sitt �ventyr: ... "Kvickt h�gg jag karlen i kragen, och vad fann jag? Att den f�rbannade karlen inte hade n�gon krage!" D�r �r det n�mligen, som skon kl�mmer.
"Alla hittillsvarande samh�llen har byggt p� mots�ttningen mellan f�rtryckta och f�rtryckande klasser." (Det kommunistiska manifestet, s. 17.) Men i det moderna samh�llets tidigare utvecklingsfaser uttrycktes denna mots�ttning i vissa r�ttsliga f�rh�llanden, och just d�rf�r kunde de inom ramen f�r de gamla f�rh�llandena l�mna ett visst utrymme f�r nya f�rh�llanden. "Den livegne har i sin livegenskap arbetat sig fram till medlemskap i kommunen." (Det kommunistiska manifestet, s. 17.) Hur? Genom att man inom stadsomr�det successivt upph�vde alla dessa dellagar: dagsverkena, dr�ktlagen, arvsskatten, capitaskatten, giftotv�nget, arvdelningslagen etc., etc., vilka tillsammans utgjorde livegenskapen.
Likaledes har "sm�borgaren under den feodala absolutismens ok arbetat sig fram till bourgeoisin" (a.a., s. 17). P� vilket s�tt? Genom att skr�banden formellt eller faktiskt upph�vdes till en del, genom att f�rvaltningen, finansv�sendet och f�rsvarsv�sendet s� sm�ningom ombildades s� mycket som beh�vdes.
Om man allts� vill behandla fr�gan abstrakt i st�llet f�r historiskt, s� �r under de tidigare klassf�rh�llandena en rent lagenlig, reformm�ssig �verg�ng fr�n feodalt till borgerligt samh�lle �tminstone t�nkbar. Men vad ser vi i verkligheten? Att inte heller d�r de lagenliga reformerna kunde g�ra borgerskapets politiska makt�vertagande �verfl�digt, utan att de tv�rtom f�rberedde och ledde fram till detta makt�vertagande. En verklig politisk och social omv�lvning var n�dv�ndig, b�de f�r att upph�va livegenskapen och f�r att avskaffa feodalismen.
Helt annorlunda ligger det emellertid till nu. Det �r inte n�gon lag, som tvingar prolet�ren att underkasta sig kapitalets ok, utan n�den, bristen p� produktionsmedel. Ingen lag i v�rlden kan f�rskaffa honom dessa medel inom ramen f�r det borgerliga samh�llet, emedan de ber�vades honom inte genom lagar, utan genom den ekonomiska utvecklingen.
Inte heller beror utsugningen inom l�nef�rh�llandet p� lagar, ty l�nernas storlek best�ms inte av lagar utan av ekonomiska faktorer. Och sj�lva utsugningen beror inte p� n�gon lagbest�mmelse utan p� det rent ekonomiska faktum, att arbetskraften utg�r en vara, som bl.a. har den angen�ma egenskapen, att den producerar v�rde, mera v�rde �n den sj�lv f�rt�r i livsmedel �t arbetaren. Kort sagt: det kapitalistiska klassherrav�ldets alla grundf�rh�llanden kan inte f�r�ndras genom lagenliga reformer p� borgerlig basis, eftersom de inte uppst�tt genom borgerliga lagar och inte heller f�tt sin form genom s�dana lagar. Bernstein vet inte detta, n�r han planerar sina socialistiska "reformer", men vad han inte vet, s�ger han p� sid. 10 i sin bok, d�r han skriver, att "det ekonomiska motivet i dag framtr�der �ppet, medan det tidigare doldes av alla m�jliga h�rskarrelationer och ideologier".
Men �nnu en faktor tillkommer. Den kapitalistiska samh�llsordningens andra s�rdrag �r, att alla det framtida samh�llets element i det kapitalistiska samh�llet f�rst antar en utvecklingsform, som inte n�rmar dem till socialismen utan tv�rtom. Produktionen k�nnetecknas allt mera av sin socialiserade karakt�r. Men i vilken form? I form av storf�retag, aktiebolag och karteller, i vilka de kapitalistiska mots�ttningarna och utsugningen, underkuvandet av arbetskraften stegras till sin h�gsta grad.
Inom f�rsvarsv�sendet leder utvecklingen fram till utvidgning av den allm�nna v�rnplikten och f�rkortning av v�rnpliktstiden, allts� materiellt till n�got liknande folkh�ren. Men detta sker i den moderna militarismens form, d�r milit�rstatens kuvande av folket och statens klasskarakt�r f�r sina bj�rtaste uttryck.
Politiskt sett leder demokratins utveckling i gynnsamma fall till att alla folkskikt f�r del i det politiska livet, allts� p� s�tt och vis till "folkstaten". Men detta sker i den borgerliga parlamentarismens form, d�r klassmots�ttningarna och klassherrav�ldet inte �r upph�vda, utan tv�rtom utvecklas och upptr�der i sin naknaste form. Emedan hela den kapitalistiska utvecklingen s�lunda pendlar mellan motsatser, m�ste man redan av denna anledning gripa till proletariatets makt�vertagande och hela det kapitalistiska systemets uppl�sning, f�r att kunna skala fram det socialistiska samh�llets k�rna ur det kapitalistiska skalet.
Bernstein drar visserligen andra slutsatser: om demokratins utveckling leder till att de kapitalistiska mots�ttningarna tillspetsas i st�llet f�r att f�rsvagas, s� "borde socialdemokratin", svarar han oss, "str�va efter att i m�jligaste m�n omintetg�ra alla sociala reformer och all utvidgning av de demokratiska institutionerna, om den inte vill f�rsv�ra sitt eget arbete." (s. 71). Detta vore riktigt, om socialdemokratin vore road av att med sm�borgerlig f�rebild v�lja ut alla historiens goda sidor och sl�nga bort alla de d�liga. Men d� borde den i konsekvensens namn ocks� "str�va efter att tillintetg�ra" hela kapitalismen �ver huvud taget, ty den �r ju obestridligen boven i dramat, som st�ller upp alla hinder i socialismens v�g. I praktiken erbjuder kapitalismen j�mte och samtidigt med sina hinder ocks� den enda m�jligheten att genomf�ra det socialistiska programmet. Detsamma g�ller i full utstr�ckning ocks� f�r demokratin.
Om demokratin blivit dels �verfl�dig, dels hindersam f�r bourgeoisin, s� �r den i st�llet n�dv�ndig och oumb�rlig f�r arbetarklassen. Den �r f�r det f�rsta n�dv�ndig, emedan den skapar politiska former (sj�lvf�rvaltning, r�str�tt etc.), som skall tj�na som impulser och st�djepunkter �t proletariatet, d� det omdanar det borgerliga samh�llet. F�r det andra �r den oumb�rlig, emedan det endast �r i kampen f�r demokratin, genom ut�vandet av sina r�ttigheter, som proletariatet kan komma till medvetande om sina klassintressen och sina historiska uppgifter.
Kort sagt �r demokratin oumb�rlig, inte emedan den g�r proletariatets politiska makt�vertagande �verfl�digt, utan tv�rtom emedan den g�r detta makt�vertagande inte bara m�jligt, utan ocks� n�dv�ndigt. N�r Engels i f�rordet till "Klasstriderna i Frankrike" reviderade den moderna arbetarr�relsens taktik och st�llde upp den mot den lagenliga kampens barrikader, s� talade han inte om det slutliga er�vrandet av den politiska makten, vilket framg�r klart av varenda rad i f�rordet, utan om den alldagliga kampen, inte om proletariatets s�tt att f�rh�lla sig gentemot den kapitalistiska staten i makt�vertagandets �gonblick, utan om dess s�tt att f�rh�lla sig inom ramen f�r den kapitalistiska staten. Engels st�llde med andra ord upp ett r�ttesn�re f�r det kuvade proletariatet, inte f�r det segerrika.[19]
Tv�rtom f�rh�ller det sig med Marx' bekanta uttalande om jordfr�gan i England, som Bernstein likaledes �beropar sig p�: "det billigaste s�ttet vore f�rmodligen att k�pa ut jord�garna"; det avser inte proletariatets s�tt att f�rh�lla sig f�re segern, utan efter den. Uppenbarligen kan man endast tala om att "k�pa ut" de styrande klasserna under den f�ruts�ttningen, att arbetarklassen har �vertagit rodret. Den m�jlighet Marx h�r �verv�ger, �r s�lunda ett fredligt ut�vande av proletariatets diktatur, inte m�jligheten av att ers�tta denna diktatur med kapitalistisk reformpolitik.
Varken f�r Marx eller f�r Engels har det n�gonsin r�tt n�got tvivel om n�dv�ndigheten av att proletariatet �vertar den politiska makten. Det �r uteslutande Bernsteins privilegium att anse den borgerliga parlamentarismens h�nshus f�r det organ, varigenom den v�ldigaste omv�lvningen i v�rldshistorien: samh�llets omdaning fr�n kapitalistisk till socialistisk organisation, skall kunna f�rverkligas.
Men Bernsteins teori har ju sin utg�ngspunkt i hans farh�gor f�r och varningar mot ett f�r tidigt prolet�rt makt�vertagande! Ty i s� fall m�ste proletariatet enligt Bernstein l�mna de borgerliga inr�ttningarna i sitt nuvarande skick och sj�lvt lida ett fruktansv�rt nederlag. Vad som framf�r allt framg�r av dessa farh�gor �r, att Bernsteins teori inneh�ller en enda "praktisk" f�rh�llningsregel f�r proletariatet, om det skulle r�ka komma i besittning av statsrodret: den att l�gga sig och sova. Men d�rmed d�mer dessa farh�gor sig sj�lva som en uppfattning, vilken tvingar proletariatet till overksamhet, d.v.s. till passivt f�rr�deri mot den egna saken, under de viktigaste faserna av sin kamp.
Hela v�rt program vore ju faktiskt bara en usel papperskonstruktion, om det inte f�rm�dde vara oss till gagn f�r alla eventualiteter och alla faser av v�r kamp, och till gagn genom att praktiskt anv�ndas, inte genom att f�rkastas. Om v�rt program verkligen utg�r formeln f�r samh�llets utveckling fr�n kapitalism till socialism, d� m�ste det uppenbarligen ocks� inneh�lla formler f�r alla �verg�ngsstadier i denna utveckling, och s�lunda f�r varje stadium kunna ge proletariatet f�rh�llningsregler f�r dess n�rmande till socialismen. H�rav f�ljer, att det inte kan finnas n�got moment, d�r proletariatet vore tvunget att l�mna sitt program i sticket, eller d�r programmet skulle kunna l�mna dem i sticket.
Praktiskt sett f�ljer h�rav, att det inte kan finnas n�gon utvecklingsfas, under vilken ett h�rskande proletariat inte vore i st�nd eller inte vore f�rpliktat att vidta vissa �tg�rder f�r att f�rverkliga sitt program, vissa �verg�ngs�tg�rder i socialismens intresse. Bernsteins p�st�ende, att det socialistiska programmet n�r som helst skulle kunna svika proletariatets politiska herrav�lde och att det d�r inte skulle kunna bidra praktiskt till sitt eget f�rverkligande, d�ljer ett annat p�st�ende: att det alltid och under alla f�rh�llanden �r om�jligt att realisera det socialistiska programmet.
Och om det �r f�r tidigt f�r s�dana �verg�ngs�tg�rder? Denna fr�ga inneh�ller ett helt knippe missf�rst�nd betr�ffande de sociala omv�lvningarnas verkliga f�rlopp.
Framf�r allt kan man inte med konstlade medel �stadkomma att proletariatet, d.v.s. en stor folkklass, �vertar statsmakten. Detta makt�vertagande f�ruts�tter en viss grad av mogenhet hos de ekonomiska och politiska f�rh�llandena - bortsett fr�n s�dana fall som Pariskommunen, d�r proletariatet undantagsvis inte fick herrav�ldet genom m�lmedveten kamp, utan d�rigenom, att makten l�g d�r som en herrel�s, �vergiven persedel, f�rdig att plockas upp av vem som helst. Just mogenhetsgraden �r det, som utg�r skillnaden mellan blanquistiska statskupper av en "beslutsam minoritet", vilka alltid kommer som skjutna ur en kanon och d�rf�r alltid ol�gligt, och den stora, klassmedvetna folkmassans er�vring av statsmakten. Den klassmedvetna folkmassan �r ju sj�lv endast produkten av det borgerliga samh�llets begynnande sammanbrott och d�rf�r b�r den i sig sj�lv sin tidsbetingade ekonomiska och politiska legitimation.
Om man s�lunda med utg�ngspunkt fr�n de sociala f�ruts�ttningarna aldrig kan tala om arbetarklassens "f�r tidiga" makt�vertagande, s� �r det � andra sidan oundvikligt, att detta makt�vertagande med h�nsyn till sin politiska effekt: kvarh�llandet av makten, intr�ffar "f�r tidigt". Den f�r tidiga revolutionen, som h�ller Bernstein vaken om n�tterna, h�nger �ver oss som ett damoklessv�rd, och mot detta hj�lper inga b�ner, ingen skr�ck och ingen tvekan. Detta har tv� mycket enkla orsaker.
Det �r f�r det f�rsta helt ot�nkbart, att en s� v�ldig omdaning av samh�llet som �verg�ngen fr�n kapitalistisk till socialistisk samh�llsordning skulle kunna ske p� en enda g�ng, genom en segerrik kupp av proletariatet. Den som tror s� ger uttryck �t blanquistiska id�er av renaste vatten. Omdaningen till socialism f�ruts�tter en l�ng och h�rdnackad strid, under vilken proletariatet f�rmodligen kommer att lida mer �n ett nederlag, s� att det n�dv�ndigtvis, sett ur det �nskade slutresultatets synvinkel, m�ste s�gas ha kommit till makten "f�r tidigt".
F�r det andra �r detta "f�r tidiga" makt�vertagande n�dv�ndigt av �nnu en orsak. Just dessa proletariatets "f�r tidiga" attacker bidrar n�mligen i v�sentlig grad till att skapa de politiska f�ruts�ttningarna f�r slutsegern, emedan proletariatet f�rst under den politiska kris, som kommer att f�lja p� dess makt�vertagande, f�rst genom dessa l�nga och h�rdnackade strider kan uppn� den grad av politisk mogenhet, som �r n�dv�ndig f�r den slutgiltiga, stora omv�lvningen. S�lunda utg�r dessa proletariatets "f�r tidiga" angrepp p� den politiska statsmakten i sig sj�lva viktiga historiska moment, vilka �ven bidrar till att best�mma tidpunkten f�r den slutliga segern. Sedd ur denna synpunkt �r id�n om att det arbetande folket skulle kunna er�vra den politiska makten "f�r tidigt" inget annat �n en politisk orimlighet, som utg�r fr�n en mekanisk utveckling av samh�llet och f�ruts�tter en viss tidpunkt f�r klasskampens seger utanf�r och oberoende av klasskampen sj�lv.
Men emedan proletariatet s�lunda inte kan er�vra statsmakten p� annat s�tt �n "f�r tidigt", d� det med andra ord n�dv�ndigtvis m�ste er�vra denna makt "f�r tidigt" en eller flera g�nger, f�r att slutligen kunna er�vra den f�r gott, �r oppositionen mot detta "f�r tidiga" makt�vertagande inget annat �n en opposition mot varje f�rs�k fr�n proletariatets sida att er�vra statsmakten. �ven detta resonemang leder s�lunda helt konsekvent, liksom alla v�gar leder till Rom, till det resultatet, att revisionismens uppmaning att ge avkall p� det socialistiska slutm�let inneb�r uppmaningen att ge upp hela den socialistiska r�relsen, [att dess r�d till socialdemokratin, att den vid ett eventuellt makt�vertagande skall "l�gga sig och sova" �r identiskt med f�ljande r�d: att genast och slutgiltigt l�gga sig och sova, d.v.s. att avst� fr�n all klasskamp.][20]
Bernstein b�rjade sin revision av det socialdemokratiska programmet med att ge upp teorin om kapitalismens sammanbrott. Men eftersom det borgerliga samh�llets sammanbrott �r en h�rnsten i den vetenskapliga socialismen, s� m�ste avl�gsnandet av denna h�rnsten helt logiskt leda till att hela Bernsteins socialistiska uppfattning rasade samman. Under loppet av debatten uppger han den ena efter den andra av socialismens positioner f�r att kunna f�rsvara detta f�rsta p�st�ende.
Det �r om�jligt att expropriera kapitalistklassen, om inte kapitalismen bryter samman - och Bernstein avst�r fr�n expropriationen och st�ller upp det successiva genomf�randet av "kooperationsprincipen" som m�l f�r arbetarr�relsen.
Men kooperationen kan inte f�rverkligas inom en kapitalistisk produktion - s� Bernstein avst�r fr�n produktionens socialisering och kommer fram till en reformering av handeln, till konsumentf�reningen.
Men id�n att omdana samh�llet genom konsumentf�reningar och fackf�reningar st�mmer inte �verens med det kapitalistiska samh�llets faktiska, materiella utveckling - s� Bernstein ger upp sin materialistiska historieuppfattning.
Men hans uppfattning om g�ngen i den ekonomiska utvecklingen st�mmer inte �verens med Marx' merv�rdeslag - s� Bernstein ger upp Marx' v�rdes- och merv�rdeslagar, och d�rmed hela hans ekonomiska teori.
Men utan best�mt slutm�l och utan ekonomiska grundvalar i det moderna samh�llet kan man inte f�ra n�gon proletariatets klasskamp - s� Bernstein avst�r fr�n klasskampen och f�rkunnar r�relsens f�rsoning med den borgerliga liberalismen.
Men i ett klassamh�lle �r klasskampen ett naturligt, oundvikligt fenomen - s� Bernstein f�rnekar helt konsekvent, att det existerar n�gra klasser i v�rt samh�lle: arbetarklassen �r f�r honom endast en hop individer, splittrade icke blott politiskt och id�m�ssigt, utan �ven ekonomiskt. Enligt honom sammanh�lls inte heller bourgeoisin av inre ekonomiska intressen, utan endast av det yttre trycket - uppifr�n eller nerifr�n.
Men om det inte finns n�gra ekonomiska grundvalar f�r klasskampen, och i grund och botten inte heller n�gra samh�llsklasser, d� �r inte bara proletariatets framtida strider mot bourgeoisin absurda, utan �ven de redan utk�mpade striderna, d� �r b�de hela socialdemokratin och alla dess landvinningar obegripliga. Eller ocks� blir de begripliga endast om man ser �ven dem som resultat av det politiska regeringstrycket, begripliga inte som lagbundet resultat av en historisk utveckling, utan som en slumpprodukt av hohenzollrarnas politiska kurs, inte som det kapitalistiska samh�llets legitima avkomma, utan som en reaktionens bastard. S�lunda leder oss Bernstein med betvingande logik fr�n den materialistiska historieuppfattningen till "Frankfurter Zeitung" och "Vossische Zeitung".
Sedan man avsvurit sig hela den socialistiska kritiken av det kapitalistiska samh�llet �terst�r det endast att �tminstone ocks� vara n�jd med det best�ende. Och Bernstein drar sig inte heller f�r det: han finner, att reaktionen i Tyskland inte �r s�rskilt stark, "i de v�steuropeiska staterna m�rker man inte mycket av den politiska reaktionen", i n�stan alla v�stliga l�nder �r "de borgerliga klassernas inst�llning till den socialistiska r�relsen p� sin h�jd av defensiv, inte av underkuvande art" ("Vorw�rts" den 26 mars 1899). Arbetarna lever inte i mis�r, utan tv�rtom i allt st�rre v�lm�ga, bourgeoisin �r politiskt framstegsv�nlig och till och med moraliskt sund, av reaktion och underkuvande m�rker man ingenting - och allt �r v�l best�llt i denna den b�sta av v�rldar ...
S�lunda genoml�per Bernstein helt logiskt och f�ljdriktigt hela skalan fr�n A till �. Han b�rjade med att ge upp slutm�let till f�rm�n f�r r�relsen. Men eftersom det inte kan finnas n�gon socialdemokratisk r�relse utan ett socialistiskt slutm�l, m�ste han till slut ge upp ocks� sj�lva r�relsen.
D�rmed har hela Bernsteins socialistiska uppfattning st�rtat samman. Av det marxistiska systemets stolta, symmetriska, underbara byggnad har det blivit en stor skroth�g, d�r bitar av alla system och tankesk�rvor fr�n alla stora och sm� hj�rnor funnit en gemensam grav. Marx och Proudhon, Leo von Buch och Franz Oppenheimer, Friedrich Albert Lange och Kant, herr Prokopovitj och doktor Ritter von Neupauer, Herkner och Schulze-G�vernitz, Lassalle och professor Julius Wolf - alla har de l�mnat sin lilla sk�rv till Bernsteins system, av alla har han l�rt n�got. Och detta �r inget att f�rv�na sig �ver. D� han �vergav klasst�ndpunkten �vergav han samtidigt den politiska kompassen, d� han gav upp den vetenskapliga socialismen gav han upp den kristallisationspunkt, omkring vilken de enskilda fakta grupperar sig till den konsekventa v�rlds�sk�dningens organiska enhet.
Vid f�rsta anblicken tycks denna av alla m�jliga systembitar hoppusslade teori vara helt opartisk. Bernstein vill inte heller h�ra talas om n�gon "partivetenskap" eller r�ttare sagt klassvetenskap, lika litet som om klassliberalism eller klassmoral. Han anser sig f�retr�da en allm�nm�nsklig, abstrakt vetenskap, en abstrakt liberalism och en abstrakt moral. Men eftersom samh�llet i verkligheten best�r av klasser, som har diametralt motsatta intressen, uppfattningar och m�l f�r sina str�vanden, s� �r det f�r n�rvarande ett fantastiskt sj�lvbedr�geri att tala om en allm�nm�nsklig socialvetenskap, en abstrakt liberalism eller en abstrakt moral. Det Bernstein kallar f�r allm�nm�nsklig vetenskap, demokrati och moral �r inget annat �n den h�rskande, d.v.s. den borgerliga vetenskapen, den borgerliga demokratin och den borgerliga moralen.
Och vad �r det ju egentligen Bernstein g�r, n�r han avsv�r sig Marx' ekonomiska system f�r att i st�llet f�rsv�rja sig �t Breutanos, B�hm-Jevons, Says och Julius Wolfs l�ror? Han byter helt enkelt ut de vetenskapliga grundvalarna f�r arbetarklassens emancipation mot bourgeoisins apologi (f�rh�rligande). Vad �r det han g�r, n�r han talar om liberalismens allm�nm�nskliga karakt�r och f�rvandlar socialismen till en avart av liberalismen? Han ber�var socialismen dess klasskarakt�r, d.v.s. dess historiska inneh�ll, d.v.s. hela dess inneh�ll, och g�r i st�llet liberalismens historiska representant, bourgeoisin, till representant f�r de allm�nm�nskliga intressena.
Och n�r han g�r till strids mot socialdemokratins "upph�jande av materiella faktorer till omnipotenta (allsm�ktiga) utvecklingskrafter", mot dess "f�rakt f�r idealen", och predikar idealism och moral, men samtidigt f�rd�mer den revolution�ra klasskampen, proletariatets enda k�lla till moralisk p�nyttf�delse, - d� predikar han ju i grund och botten endast bourgeoisimoralens kvintessens f�r arbetarklassen, n�mligen att den skall f�rsona sig med den best�ende samh�llsordningen och �verflytta sina f�rhoppningar till de moraliska f�rest�llningarnas hinsidesv�rld.
Och vad �r det han g�r, n�r han riktar sina skarpaste pilar mot dialektiken? Inget annat �n att bek�mpa det s�tt att t�nka, som �r typiskt f�r det upp�tstr�vande, klassmedvetna proletariatet. Han bek�mpar allts� det sv�rd, med vars hj�lp proletariatet huggit sig fram genom sin historiska framtids m�rker, det tankens vapen, varmed proletariatet �nnu i materiella bojor besegrat bourgeoisin och fullbordat revolutionen i tankens rike, emedan det bevisat bourgeoisins f�rg�nglighet och n�dv�ndigheten av revolutionens seger. D� Bernstein avskedar dialektiken och svingar sig upp i den tankegunga, som heter � ena sidan - � andra sidan, Visserligen - Men, Trots att - S� dock, hamnar han helt konsekvent i den ned�tg�ende bourgeoisins historiskt betingade t�nkes�tt, vilket �r en trogen avbild av dess samh�llsexistens och dess politiska g�randen och l�tanden. [Caprivi - Hohenlohe, Berlepsch - Posadovsky, februarikung�relser - tukthusproposition,][21] hela den moderna bourgeoisins politiska � ena sidan - � andra sidan, Men och S�vida ser precis likadana ut som Bernsteins t�nkes�tt, och Bernsteins s�tt att t�nka �r det finaste och s�kraste symptomet f�r hans borgerliga v�rlds�sk�dning.
Men f�r Bernstein �r ju ordet "borgerlig" inte l�ngre n�got uttryck f�r klasstillh�righet, utan ett allm�nt socialt begrepp. Detta betyder endast, att Bernstein, konsekvent �nda ut i fingerspetsarna, bytt ut proletariatets historiska terminologi mot bourgeoisins samtidigt som han bytte ut vetenskap, politik, moral och t�nkes�tt. Bernstein s�ger "borgare" och menar d�rmed b�de borgare och prolet�rer, d.v.s. alla m�nniskor, och h�rmed har f�r honom m�nniskorna faktiskt blivit till borgare, och det borgerliga samh�llet har blivit identiskt med det m�nskliga samh�llet �ver huvud taget.
[Om det finns n�gon, som b�rjat diskutera med Bernstein i f�rhoppningen att kunna �vertyga honom med hj�lp av n�got argument ur socialdemokratins vetenskapliga arsenal och �ter vinna honom f�r r�relsen, s� m�ste han nu ge upp dessa f�rhoppningar. Ty nu har orden upph�rt att definiera samma begrepp p� b�da sidor, och begreppen har upph�rt att definiera samma sociala fakta. Diskussionen med Bernstein har blivit till en uppg�relse mellan tv� v�rlds�sk�dningar, mellan tv� klasser och mellan tv� slag av samh�llsordning. Bernstein och socialdemokratin har inget gemensamt l�ngre.][22]
Bernsteins bok har varit av stor historisk betydelse f�r den tyska och den internationella arbetarr�relsen: den var det f�rsta f�rs�ket att ge de opportunistiska str�mningarna inom socialdemokratin ett teoretiskt fundament.
De opportunistiska str�mningarna i v�r r�relse �r, om man medr�knar mera sporadiska yttringar, som t.ex. den k�nda fr�gan om �ngb�tssubventionerna, av gammalt datum. Men en uttalad, enhetlig opportunism finner vi f�rst fr�n b�rjan av nittiotalet, sedan socialistlagens fall och �terer�vringen av legaliteten. Vollmars statssocialism, budgetomr�stningen i Bayern, den sydtyska agrarsocialismen, Heines kompensationsf�rslag och Schippels st�ndpunkt i tull- och milit�rfr�gan utg�r milstolpar f�r utvecklingen av en opportunistisk praxis.
Vad �r det som �r utm�rkande f�r dessa milstolpar? Deras fientlighet gentemot "teorin". Och detta �r helt naturligt, ty v�r "teori", d.v.s. den vetenskapliga socialismens principer, st�ller upp mycket fasta gr�nser b�de vad betr�ffar m�len f�r v�r kamp, de medel som skall anv�ndas, och s�ttet att k�mpa p�. D�rf�r finner man hos dem, som endast jagar efter praktiska resultat, dylika anstr�ngningar att skaffa sig fria h�nder, d.v.s. att skilja "teorin" fr�n praktiken och g�ra dem oberoende av varandra.
Men det var just teorin, som slog dem p� fingrarna vid varje s�dant praktiskt f�rs�k: statssocialismen, agrarsocialismen, kompensationspolitiken och den milit�ra fr�gan ledde alla till nederlag f�r opportunismen. Det �r sj�lvklart, att denna riktning i sina f�rs�k att h�vda sig mot v�ra principer s� sm�ningom m�ste v�ga sig p� sj�lva teorin och angripa principerna, i st�llet f�r att ignorera dem. Bernsteins teori utgjorde just ett s�dant f�rs�k att skapa en egen teori, och d�rf�r s�g vi ocks� alla opportunistiska element formera sig kring Bernsteins fana p� partikongressen i Stuttgart. Eftersom det med h�nsyn till villkoren f�r och utbredningen av v�r kamp �r fullt f�rst�eligt att det uppst�r opportunistiska str�mningar i praktiken, s� �r ocks� Bernsteins teori ett lika f�rst�eligt f�rs�k att sammanfatta dessa str�mningar, ge dem ett teoretiskt uttryck och komma till en uppg�relse med den vetenskapliga socialismen. Det stod s�lunda fr�n b�rjan klart, att Bernsteins teori utgjorde opportunismens teoretiska eldprov, dess f�rsta vetenskapliga legitimering.
Hur har detta eldprov utfallit? Det har vi redan sett. Opportunismen �r inte i st�nd att st�lla upp en positiv teori, som h�ller f�r kritik. Det enda den kan �r f�ljande: f�rst bek�mpa vissa enstaka l�sryckta principer i Marx' l�ra, och slutligen f�rst�ra hela Marx' system fr�n grunden, eftersom det utg�r en fast sammanfogad byggnad. D�rmed har opportunismen bevisat, att dess praxis till sitt v�sen och sina f�ruts�ttningar �r of�renlig med Marx' system.
D�rmed �r det emellertid ocks� bevisat, att opportunismen �r of�renlig med socialismen �ver huvud taget, att dess inre tendens g�r ut p� att leda �ver arbetarr�relsen i borgerliga banor, d.v.s. att f�rlama proletariatets klasskamp. Det �r visserligen sant, att proletariatets klasskamp historiskt sett inte �r identisk med Marx' system. �ven f�re Marx och oberoende av honom har det funnits arbetarr�relse och diverse socialistiska system, som vart och ett p� sitt s�tt var tidsbetingade teoretiska uttryck f�r arbetarklassens emancipationsstr�vanden. Socialismen grundad p� moraliska r�ttviseprinciper, kampen mot f�rdelningss�ttet i st�llet f�r mot produktionss�ttet, uppfattningen av klassmots�ttningarna som mots�ttningen mellan rik och fattig, och f�rs�ken att ympa in "kooperation" i den kapitalistiska ekonomin, alla dessa delar av Bernsteins teori har funnits f�rr.
Och dessa teorier var p� sin tid trots sin otillr�cklighet verkliga klasskampsteorier, de utgjorde de v�ldiga barnskor, i vilka proletariatet l�rde sig marschera p� historiens sk�deplats.
Men efter det att utvecklingen av klasskampen och dess sociala villkor lett fram till avskaffandet av dessa teorier och till formulerandet av den vetenskapliga socialismens principer kan det - �tminstone i Tyskland - inte finnas rum f�r n�got annat �n Marx' socialism, och inte f�r n�gon socialistisk klasskamp utanf�r socialdemokratin. Nu f�r tiden �r socialism och marxism identiska begrepp, liksom prolet�r klasskamp och socialdemokrati �r det. Ett �terfall till f�rmarxistiska socialistiska teorier �r d�rf�r inte ett �terfall till proletariatets v�ldiga barnskor, utan till bourgeoisins utslitna dv�rgtofflor.
Bernsteins teori utgjorde det f�rsta, men ocks� det sista f�rs�ket att skapa teoretiska grundvalar f�r opportunismen. Vi kallar teorin det sista f�rs�ket, emedan Bernstein g�tt s� l�ngt man g�rna kan t�nka sig i s�v�l negativ som positiv riktning: negativt, genom att avsv�rja sig den vetenskapliga socialismen, positivt genom att koka ihop alla t�nkbara teoretiska f�rvillelser. Genom Bernsteins bok har opportunismen fullbordat sin teoretiska utveckling och dragit de yttersta konsekvenserna h�rur [liksom den fullbordade sin praktiska utveckling genom Schippels st�llningstagande i fr�gan om militarismen.][23]
Marx' l�ra �r inte bara i st�nd att teoretiskt vederl�gga opportunismen, utan den �r ocks� det enda system, som f�rm�r f�rklara opportunismen i dess egenskap av historiskt fenomen i partiets utvecklingshistoria. Proletariatets v�rldshistoriska segermarsch �r faktiskt "ingen enkel sak". Hela denna r�relses s�rart best�r d�ri, att det �r folkmassorna sj�lva, som f�r f�rsta g�ngen genomdriver sin vilja mot de h�rskande klasserna, och d�ri, att denna viljas m�l m�ste f�rl�ggas ovanf�r och bortom det nuvarande samh�llet. Denna massornas vilja kan emellertid formas och utbildas endast i st�ndig kamp mot den best�ende samh�llsordningen. Det stora problemet f�r den socialdemokratiska r�relsen �r s�lunda att f�rena den stora massan med dessa m�l, som ligger bortom den best�ende ordningen, att f�rena alldaglig kamp med v�rldsreform, och i sin utveckling arbetar sig socialdemokratin f�ljaktligen fram mellan klipporna: att ge upp karakt�ren av massr�relse - att ge upp slutm�let, att �terfalla till sekterism - att f�rfalla till borgerlig reformpolitik, att bli anarkistisk - att bli opportunistisk.
Ur den marxistiska l�rans arsenal kunde man visserligen redan f�r femtio �r sedan h�mta f�rintande vapen mot alla dessa extremvarianter. Men eftersom v�r r�relse �r en massornas r�relse, och hoten mot den s�lunda inte framspringer ur m�nniskohj�rnor, utan ur samh�llsvillkoren, har inte heller Marx' teori helt kunnat f�rhindra anarkistiska och opportunistiska sidospr�ng: de m�ste f�rst vinna praktisk gestalt, innan r�relsen med hj�lp av marxistiska vapen kunde �vervinna dem. Den mindre faran, den anarkistiska sm�barnsm�sslingen, har socialdemokratin �vervunnit genom sin oavh�ngighetsf�rklaring. Den st�rre faran - n�mligen den opportunistiska vattusoten - h�ller den just nu p� att �vervinna.
Om man tar i beaktande hur enormt r�relsen utvidgats under senare �r och hur komplicerade villkoren f�r kampen och dess m�l �r, f�rv�nas man inte �ver att r�relsen n�tt det stadium, d�r skepticism betr�ffande dess m�l och en vacklande inst�llning till dess ideal g�r sig g�llande. S�dant m�ste denna stora prolet�ra r�relses f�rlopp vara, och dessa moment av tvivel och vacklan �r l�ngt ifr�n n�gon �verraskning f�r den marxistiska l�ran. Marx har sj�lv f�rutsett och f�rutsp�tt dem. F�r ett halvsekel sedan skrev han i sin "Den artonde Brumaire":
"S�dana revolutioner som sjuttonhundratalets borgerliga revolutioner stormar raskt fr�n framg�ng till framg�ng, de dramatiska effekterna �vertr�ffar varandra, m�nniskor och h�ndelser tycks infattade i eldbriljanter, extasen �r vardagsmat: men de �r kortlivade, snart har de n�tt sin h�jdpunkt, och samh�llet drabbas av l�ngvariga kopparslagare, tills det l�rt sig att nyktert dra nytta av resultaten fr�n sin Sturm-und-Drang-period. S�dana revolutioner som artonhundratalets prolet�ra revolutioner kritiserar d�remot st�ndigt sig sj�lva, avbryts st�ndigt i sitt lopp, kommer tillbaka till det synbarligen redan uppn�dda, f�r att b�rja om p� nytt, g�r gruvligt och grundligt h�n av halvheter, svagheter och �mkligheter i sina f�rsta f�rs�k, tycks sl� ner sina motst�ndare endast f�r att l�ta dem suga nya krafter ur marken och sedan resa sig igen, ryggar st�ndigt tillbaka inf�r den vaga vidunderligheten i de egna m�len, tills de slutligen skapat den situation, som om�jligg�r varje �terg�ng, den situation, d�r f�rh�llandena sj�lva ropar:
Hic Rhodus, hic salta!
H�r �r rosen, dansa h�r!"
Detta �r sant �ven nu, sedan l�ran om den vetenskapliga socialismen byggts upp. D�rmed �r n�mligen inte sagt, att arbetarr�relsen pl�tsligt blivit socialdemokratisk, inte ens i Tyskland; den blir f�r varje dag allt mera socialdemokratisk, den blir det ocks� medan och emedan den gradvis �vervinner sina extrema sidospr�ng ut i anarkism och opportunism, vilka b�da blott �r r�relsemoment i den socialdemokratiska processen.
D�rf�r �r det inte �verraskande att det uppst�tt en opportunistisk str�mning, men det �r �verraskande att den �r s� svag. S� l�nge den blott kom till synes i enstaka praktiska fall, kunde man f�rmoda en n�got s� n�r allvarligt menad teoretisk grundval f�r dessa fall. Men sedan opportunismen nu f�tt sitt fulla uttryck i Bernsteins bok, kan man inte annat �n med f�rv�ning utropa: �r det allt ni har att komma med? Inte ens fragment av n�gon ny tanke! Inte en enda tanke, som inte redan f�r decennier sedan trampats ned, krossats, f�rh�nats och f�rvandlats till intet av marxismen!
Opportunismen beh�vde bara �ppna munnen f�r att visa, att den inte hade n�got att s�ga. Och d�ri ligger den partihistoriska betydelsen av Bernsteins bok.
S�lunda kan Bernstein, n�r han tar avsked av det revolution�ra proletariatets t�nkes�tt, fr�n dess dialektik och dess materialistiska historieuppfattning, �ven tacka dem f�r de f�rmildrande omst�ndigheterna i avfallet. Ty endast dialektiken och den materialistiska historieuppfattningen �r storsinta nog att uppfatta honom som ett l�mpligt, men omedvetet verktyg att uttrycka det framstormande proletariatets tempor�ra vankelmod, ett verktyg, som de vid n�rmare betraktande kommer att kasta ifr�n sig med en huvudskakning och ett h�nskratt.
[Vi sade, att r�relsen blir socialdemokratisk, medan och emedan den �vervinner de av utvecklingen betingade sidospr�ngen ut i anarki och opportunism. Men att �vervinna �r inte detsamma som att l�ta allt g�, som Gud vill. Den nuvarande opportunistiska str�mningen �vervinner man genom att avvisa den. Bernstein l�ter sin bok klinga ut i en uppmaning till partiet, att v�ga visa sig, s�dant det �r: som ett demokratiskt-socialistiskt reformparti. Partiet, d.v.s. dess h�gsta organ, partikongressen, borde enligt v�r �sikt kvittera detta r�d genom att f�rm� Bernstein sj�lv att visa sig, s�dan han �r: som en sm�borgerligt-demokratisk framstegsmakare.][24]
[1] Skriften "Sociala reformer eller revolution?" f�religger i tv� olika, av f�rfattarinnan sj�lv bearbetade versioner, den ena fr�n �r 1900, den andra fr�n �r 1908. De skiljer sig �t i vissa detaljer, huvudsakligen r�rande tv� saker. I den andra versionen f�retogs till f�ljd av nya praktiska erfarenheter vissa �ndringar, t.ex. betr�ffande den ekonomiska krisen. Vidare utesl�ts i den andra versionen alla de st�llen, d�r f�rfattarinnan kr�ver att reformisterna skall uteslutas eller anspelar p� detta krav. D� Rosa Luxemburg gav ut broschyren f�r andra g�ngen, hade kravet p� uteslutning f�rlorat all mening; det skulle endast ha verkat l�jligt d�, ett decennium efter Bernsteindebattens b�rjan och med opportunister i nyckelpositioner inom partiet. H�r har den f�rsta versionen anv�nts. Senare uteslutningar har markerats med klammer []. Andra versionens kompletteringar har tillfogats i anm�rkningarna. Stilistiska och andra sm�f�rb�ttringar har utan vidare �vertagits fr�n den andra versionen.
[2] De av klammer omgivna partierna saknas i den andra versionen.
[3] "Neue Zeit", 1897/98, nr 18, s. 555.
[4] "Neue Zeit", 1897/98, nr 18, s. 554.
[5] R. L. anv�nder h�r ordet f�retagarf�rbund (Unternehmerverband) f�r karteller, truster och liknande bildningar i motsats till nuvarande spr�kbruk.
[6] I st�llet f�r det h�r klamrade partiet st�r i den andra versionen f�ljande parti:
Svaret f�ljde direkt p� fr�gan. Bernstein hade knappast hunnit f�rkasta Marx' kristeori �r 1898, f�rr�n en h�ftig allm�n kris utbr�t �t 1900, och �r 1907, sju �r senare, drabbades v�rldsmarknaden av en ny kris, som hade sitt ursprung i Amerika. S�lunda slog fakta sj�lva teorin om kapitalismens "anpassning" till marken. D�rmed stod ocks� klart, att de, som f�rkastade Marx' kristeori, d�rf�r att krisen hade "uteblivit" tv� g�nger, hade f�rv�xlat denna teoris k�rna med en ov�sentlig yttre detalj, n�mligen den tio�riga cykeln. D� Marx och Engels p� 60- och 70-talen talade om den moderna kapitalistiska industrins tio�riga cykliska f�rlopp, var detta ett enkelt konstaterande av fakta. Dessa fakta vilade emellertid inte p� n�gra naturlagar, utan p� en viss serie historiska omst�ndigheter, som var f�rbundna med den unga kapitalismens ryckiga expansion.
[7] I st�llet f�r det klamrade st�r i andra versionen: Dessa kriser m� upprepas vart tionde, vart femte, eller kanske vart tjugonde eller var �ttonde �r. Det mest sl�ende beviset f�r att Bernsteins teori �r bristf�llig �r dock det faktum, att den senaste krisen �ren 1907-1908 rasade h�ftigast just i det land, d�r de storartade kapitalistiska "anpassningsmedlen" kredit, nyhetsf�rmedling och truster, �r b�st utvecklade."
[8] Struket i andra versionen.
[9] Ordagrann �vers�ttning:
"Vad han �ger, ser han som i fj�rran,
och det f�rsvunna �r verkligt f�r honom."
[10] I andra upplagan st�r i st�llet f�r denna sats: "I dag tj�nar skyddstullarna inte l�ngre till att fr�mja nya industrier, utan till att p� konstlad v�g bevara f�r�ldrade produktionsformer.
[11] Struket i andra versionen. D�r texten i forts�ttningen talar om v�rldspolitik och om er�vrandet av andra l�nder f�r kapitalismen, talas i f�rsta upplagan endast om Kina.
[12] Denna anm�rkning saknas i den andra versionen.
[13] Struket i den andra versionen.
[14] Struket i andra versionen. Enligt � 14 i f�rfattningen kunde den habsburgska monarkin f�rs�tta de f�rfattningsenliga garantierna, �ven parlamentet, ur funktion. Paragrafen kom ofta till anv�ndning.
[15] Struket i andra versionen.
[16] R. L. har korrigerat denna uppfattning om ett krigs f�rmodade verkningar f�r Frankrikes del. Hennes uppfattning hade sin grund i de d�varande f�rh�llandena (1899): efterverkningar av boulangismen (den starka sm�borgerligt-monarkistiska r�relsen), Frankrike-Ryssland-alliansens milit�ra underl�gsenhet j�mf�rt med tremaktsalliansen, os�kerhet om Englands position vid ett eventuellt krig, och slutligen den prolet�ra r�relsens svaghet. I st�llet f�r det klamrade avsnittet st�r i andra versionen f�ljande: Tyskland fick betala f�r sin stora upprustningsera och f�r den av Kiautschou inaugurerade v�rldspolitiken med tv� offer av den borgerliga demokratin: frisinnets uppl�sning och centrumpartiets omsv�ngning fr�n oppositionsparti till regeringsparti. De senaste riksdagsvalen, �r 1907, som utk�mpades i kolonialpolitikens tecken, blev samtidigt den tyska liberalismens historiska begravning.
[17] Med "uppslukningslegenden" menar Bernstein "de tales�tt, som insinuerar en allm�n, samtidig och v�ldsam expropriation". ("Neue Zeit" 1898/99, II, s. 89.)
[18] Detta avsnitt saknas i den andra versionen.
[19] Den som k�nner till den tyska socialdemokratiska partiledningens f�rfalskning av Engels' f�rord (1895, avsl�jat av Rjazanov), l�gger med gl�dje m�rke till, att R. L. sp�rat upp det verkliga f�rordets r�tta betydelse. S�kert hade hon uttryckt sig �nd� best�mdare, om hon k�nt till de undanh�llna partierna. Begreppen underkuvat respektive segerrikt proletariat �r i varje fall �nnu oklara. Kanske hade det varit b�ttre att tala om det �nnu maktl�sa respektive det f�r avg�rande strider mogna proletariatet. Betr�ffande f�rfalskningen av f�rordet se Internationale Presse-Korrespondenz, �rg�ng 1924, nr 141.
[20] Struket i den andra versionen.
[21] Struket i den andra versionen.
[22] Struket i den andra versionen.
[23] Struket i den andra versionen.
[24] Struket i den andra versionen.
[1*] Diskussion av Bernsteins artikelserie: "Socialismens problem", "Neue Zeit" 1897/98.
[2*] (Komplettering i den andra versionen.) I en fotnot i tredje bandet av "Kapitalet" skriver F. Engels �r 1894:
"Sedan ovanst�ende skrevs (1865), har konkurrensen p� v�rldsmarknaden stegrats betydligt genom industrins snabba utveckling i alla kulturl�nder, och s�rskilt d� i Amerika och Tyskland. �ven kapitalisterna sj�lva �r i dag obehagligt medvetna om att de snabbt och enormt sv�llande moderna produktionskrafterna f�r var dag v�xer allt h�gre �ver huvudet p� de lagar f�r varuutbytet, inom vilkas gr�nser de skulle rymmas. Detta medvetande yttrar sig framf�r allt i tv� symptom. F�r det f�rsta i den nymodiga, allm�nna manin p� skyddstullar, vilken skiljer sig fr�n de gamla skyddstullarna fr�mst d�rigenom att de ger mest skydd �t just de exportkraftiga artiklarna. F�r det andra i kartellerna (truster) av fabrikanter inom stora delar av produktionen, vilka �r avsedda att reglera produktionen och d�rmed priserna och profiten. Det �r givet, att s�dana experiment endast kan genomf�ras, om det ekonomiska klimatet �r relativt gynnsamt. F�rsta b�sta storm m�ste kullkasta dem och bevisa, att det inte �r kapitalistklassen, som �r kallad att �stadkomma den v�lbeh�vliga produktionsregleringen. Tills vidare tj�nar dessa karteller endast till att ombes�rja, att de sm� uppslukas av de stora �nnu snabbare �n f�rut."
[3*] K. Marx, "Das Kapital", bd. 3, I, s. 241.
[4*] "Vorw�rts" den 20 februari 1898, Litter�r revy. Vi tror oss ha all r�tt att betrakta Konrad Schmidts utl�ggningar i sammanhang med Bernsteins, s�rskilt som Bernstein inte med ett enda ord har opponerat sig mot kommentaren av hans �sikter i "Vorw�rts".
[5*] Webb, Theorie und Praxis der englischen Gewerkvereine, bd. 2, s. 100 ff.
[6*] Webb, a.a., bd 2, s. 115 ff.
[7*] Webb, a.a., s. 115.
[8*] K. Marx, "Das Kapital", bd. 3, I, s. 216.
[9*] �r 1872 h�ll professorerna Schmoller, Wagner, Brentano m.fl. en kongress i Eisenach, p� vilken de med stor uppst�ndelse och stort uppseende proklamerade inf�randet av sociala reformer till arbetarklassens skydd. Samma herrar, som liberalen Oppenheim ironiskt kallar "katedersocialister", bildade omedelbart d�refter "F�reningen f�r sociala reformer". N�gra f� �r senare r�stade dessa "katedersocialismens" klart skinande ljus som riksdagsm�n f�r ett f�rl�ngande av socialistlagen. I �vrigt best�r f�reningens hela verksamhet i �rliga generalf�rsamlingar, d�r n�gra professorer l�ser upp referat �ver diverse �mnen. Samma f�rening har ocks� givit ut �ver 100 tjocka b�cker i ekonomiska fr�gor. F�r de sociala reformerna har professorerna, som f.�. �ven f�rsvarar skyddstullar, militarism etc., inte presterat ett enda dugg. Numera har f�reningen ocks� �vergivit reformtankarna och befattar sig med s�dana �mnen som kriser, karteller och liknande. (Denna anm�rkning saknas i f�rsta versionen.)
[10*] Diskussion av Eduard Bernsteins bok: "Socialismens f�ruts�ttningar och socialdemokratins uppgifter" (Stuttgart 1899, J. H. W. Dietz eftr. f�rlag, aktiebolag med begr�nsat ansvar.)
[11*] Van der Borght, Handw�rterbuch der Staatswissenschaften, I.
[12*] Nota bene! I den stora spridningen av sm�aktier ser Bernstein uppenbarligen ett bevis f�r att det rika samh�llet b�rjar �sa ut sin aktiev�lsignelse �ver sm�folket. Ty vem utom sm�borgare eller t.o.m. arbetare skulle k�pa aktier f�r struntsumman ett pund eller 20 mark! Tyv�rr beror detta antagande p� ett enkelt r�knefel: man opererar med aktiernas nominella v�rde i st�llet f�r deras marknadsv�rde, vilket �r tv� olika saker. Ett exempel! P� gruvmarknaden f�rs�ljs bl.a. aktier till de sydafrikanska Randgruvorna; dessa aktier �r, som de flesta av gruvaktierna, enpunds-, d.v.s. tjugomarkspapper. Men priset f�r dem var redan �r 1899 43 pund, d.v.s. inte 20, utan 860 mark (se b�rsrapporten fr�n slutet av mars)! De "sm�" aktierna �r allts�, fast�n de f�refaller s� demokratiska, i praktiken mestadels h�gborgerliga, och ingalunda sm�borgerliga eller prolet�ra "andelar i samh�llets rikedomar", eftersom ytterst f� aktie�gare kan f�rv�rva dem till deras nominella pris.
[13*] Bernstein besvarar visserligen i "Leipziger Volkszeitung" t�mligen vidlyftigt n�gra punkter i v�r f�rsta artikelserie, men detta sker p� ett s�tt, som endast avsl�jar hans bryderi. S� skapar han sig t.ex. ett bekv�mt svar p� v�r kritik av hans krisskepsis genom att s�ka intala oss, att vi gjort hela Marx' kristeori till framtidens musik. Detta �r emellertid en synnerligen fri tolkning av v�ra ord, ty vi f�rklarade endast krisernas regelbundna, mekaniska periodicitet, d.v.s.: den tio�riga kriscykeln f�r ett schema, som motsvarar en fullt utvecklad v�rldsmarknad. Vad betr�ffar inneh�llet i Marx' kristeori, s� proklamerade vi det som den enda vetenskapliga formuleringen av alla tidigare krisers mekanismer och inre ekonomiska orsaker.
[14*] "Arbetarnas egna kooperativa fabriker �r det f�rsta f�rs�ket att bryta den gamla formen inom ramen f�r just denna form, ehuru de naturligtvis �verallt i sin faktiska organisation m�ste reproducera alla det best�ende systemets brister." Marx, Kapitalet, bd 3, del I, s. 427.