Utdrag ur Albert Glotzer: Trotsky � Memoir & Critique, 1989
Albert Glotzer var sekreterare i den s k Dewey-kommissionen[1], en internationell kommission som bildats f�r att unders�ka anklagelserna mot Trotskij i Moskvar�tteg�ngarna.[2]. S�som sekreterare i Dewey-kommissionen hade Glotzer unika m�jligheter att f�lja kommissionens arbete inifr�n, men �ven en hel del av det som h�nde runt omkring.
I sin bok om Trotskij �gnar Glotzer ett helt kapitel �t Moskvar�tteg�ngarna. Ur detta kapitel har vi h�r till svenska �versatt de delar som handlar om Dewey-kommissionens arbete. Avsnitt som inte direkt eller indirekt ber�r dessa fr�gor har strukits och dessa strykningar markeras med [�] i texten nedan. Jag har dessutom tillfogat n�gra noter, alla markerade med � Red anm.
Martin Fahlgren
I augusti 1936 st�lldes Zinovjev, Kamenev och fjorton andra gamla bolsjeviker inf�r r�tta. De var alla m�n med h�ga poster i den revolution�ra stat som de fr�n grunden varit med att bygga. Men de var �kapitulanter� i kampen mot Stalin, de hade accepterat sitt nederlag 1927 och erk�nt Stalins och hans fraktions seger och ledarskap. De var brutna m�n, of�rm�gna att nu hota n�gon. �nd� beskylldes de f�r otroliga brott mot staten. Ingen av dessa m�n hade det moraliska och psykiska modet, och allraminst n�gon vilja, att utf�ra n�gon av de kontrarevolution�ra aktiviteter de beskylldes f�r: spioneri f�r imperialistiska stater, industrisabotage, d�dandet av arbetare, mordet p� Kirov, eller att hota Stalin, Sovjetunionens Torquemada, och hans ledarskap.
Oavsett allt detta �talades de, befanns skyldiga, och avr�ttades omedelbart efter domslutet. S� slutade, sommaren 1936, livet f�r Zinovjev, Kamenev � b�da l�ngvariga medarbetare och kompanjoner till Lenin � och deras med�talade.
N�stan omedelbart efter Zinovjev-Kamenev-r�tteg�ngen �gde en mindre k�nd r�tteg�ng rum i Novosibirsk i Sibirien. Den framstod som ett genrep f�r r�tteg�ngen mot Pjatakov, Radek, Sokolnikov, m.fl. i januari 1937. Denna r�tteg�ng var �liten� och utan publicitet, och de �talade var mindre k�nda p�st�dda trotskister i exil. De anklagades ocks� f�r att konspirera tillsammans med en av Hitlers spioner (en tysk ingenj�r) f�r att st�rta Sovjetregeringen. T�nk er, en konspiration i en avl�gsen plats i Sibirien f�r att st�rta en m�ktig polisregim � med st�d av endast en ensam tysk ingenj�r! Sex av dessa �talade avr�ttades omedelbart efter r�tteg�ngens slut. De �talade i januari 1937, Pjatakov, Radek, Sokolnikov, m.fl., anklagades f�r exakt samma konspiration som de f�rvisade i Sibirien, som nu var d�da.
I r�tteg�ngen mot Pjatakov och hans kamrater kom Trotskij genast att dras in p� grund av hans intellektuella, politiska och moraliska inflytande p� de �talade. En l�ng lista med anklagelser presenterades i denna nya r�tteg�ng. Den innefattade de vanliga anklagelser som framf�rdes i alla r�tteg�ngarna � kontrarevolution�r konspiration mot staten, planering av mord p� sovjetledare i samr�re med utl�ndsk imperialism � men nu agerade de �talade p� uppdrag av Hitler, och/eller kejsaren Hirohito, och, f�r att inte l�mna n�got �tsidan, brittisk och/eller fransk imperialism. De anklagades ocks� f�r mordet p� Kirov.
�talet slog fast att Leo Trotskij l�g bakom alla dessa aktiviteter. Han gav orderna, precis som han gjort vid mordet p� Kirov och andra ledare. Hur han var kapabel att genomf�ra dessa mirakel, mitt framf�r n�san p� den str�ngast kontrollerade totalit�ra polisregim som v�rlden sk�dat, var of�rklarligt. Utnyttjandet av GPU-agenter, d�ligt f�rberedda men ivriga att tillhandah�lla �bevisen�, resulterade i klumpiga och l�jev�ckande tillst�llningar.
GPU:s ot�lighet och snabba agerande i denna r�tteg�ng f�rst�rkte bara deras klumpighet och �kade tvivlen om r�tteg�ngen bland dem som inte slukats av kulten kring Sovjetunionen och Stalin. Detta f�rklarar delvis varf�r organisat�rerna bakom denna bisarra r�tteg�ng gick fram s� snabbt. Vittnesf�rh�ren, utfr�gningarna, de l�tsade korsf�rh�ren, domarna och avr�ttningarna, genomf�rdes alla inom en enda vecka. S�dan br�dska f�rhindrade varje ifr�gas�ttande av domen, protester fr�n utlandet eller krav om uppskjutande av avr�ttningarna.
F�r att binda Trotskij till de �talade, beh�vde hemliga polisen �h�ndelser� f�r att styrka att de p�hittade bek�nnelserna var sanna. Trotskijs son, Leo Sedov, anklagades f�r att agera som Trotskijs mellanhand f�r att �verf�ra instruktioner till de �talade genom en E.S. Goltsman (Holtzman). De m�ttes, enligt anklagelserna, i november 1932 i hotell Bristols vestibul i K�penhamn. Men hotell Bristol hade brunnit ner 1917!� Vid ett tillf�lle hade Trotskij sk�mtsamt f�reslagit att GPU anv�nt en gammal Baedeker. D.N. Pritt, en brittisk advokat och propagandist f�r hopkoket (Trotskij kallade honom f�r GPU-advokat), bortf�rklarade namnet �Bristol� som ett misstag fr�n stenografens penna. Som tidigare r�tteg�ngsreporter kan jag f�rs�kra att ett s�dant misstag �r praktiskt taget om�jligt. Hur kom den �rade advokaten fram till en s�dan nonsensf�rklaring? Fick han det tillhands av sin gode v�n Vysjinskij, �klagaren i alla r�tteg�ngarna? [3]
Det visade sig att r�tteg�ngarnas organisat�rer inte menade hotellet Bristol utan en godisaff�r med namnet Bristol. Hur blir det nu med Mr Pritts �misstag fr�n stenografens penna�? En godisaff�r �r inte ett hotell, uppenbarligen. N�, det fanns en butik intill ett hotell, men det hotellet hette Gran Hotel Copenhagen. Trotskij p�pekade denna klumpighet och skrev:
Till detta m�ste bifogas, som det �ven framst�r i de skisser som publicerats i Kominterns press, att butikens och hotellets entr�er ligger p� olika gator. S�, var �gde m�tet i verkligheten rum? I en vestibul utan �Bristol� eller i �Bristol� utan vestibul? [4]
Om Goltsman var os�ker p� var hotell Bristol l�g, eller ens om det var dess namn, verkar det som den nitiske ex-mensjeviken Vysjinskij borde ha �vat sitt vittne innan. Hans arrogans och totala kontroll �ver r�tteg�ngen fick honom att underl�ta att f�rbereda Goltsman inf�r hans f�rsta framtr�dande. F�r att avsl�ja GPU:s kl�peri var det l�tt att visa att Leo Sedov var i Berlin d� det p�st�dda m�tet skulle ha �gt rum, och att han aldrig under hela sitt liv varit i K�penhamn. Han kunde till exempel inte f� fram de n�dv�ndiga papper och tillst�nd som beh�vdes f�r att kunna resa till K�penhamn och tr�ffa sina f�r�ldrar n�r Trotskij talade till studenterna vid universitetet d�r 1932.
Vi kommer nu till den anklagelse som innefattar Trotskijs personliga m�te med en �talad, Vladimir Romm, i juli 1933 i Bois de Boulogne, Paris. Innan r�tteg�ngen inleddes hade Izvestija instruerats att ange att m�tet �gde rum p� en parkstig i Paris. Som dokumenten fr�n f�rh�ren i Dewey-kommissionen avsl�jade, var Trotskij i Turkiet eller ombord p� b�ten som f�rde honom till Frankrike under st�rre delen av juli. Han och hans f�lje anl�nde inte till Marseille f�rr�n den 24 juli. De m�ttes d�r av fransk polis och dirigerades till Royan vid atlantkusten n�ra floden Gironde. D�r stannade han under tv� m�nader eftersom han var sjuk.
Vysjinskij tryckte p� f�r att f�rs�ka f� fram en personlig l�nk mellan de �talade och Trotskij. I syfte att st�rka komplotten h�vdade man att Pjatakov, en av de huvud�talade i januarir�tteg�ngen 1937, fl�g till Oslo fr�n Berlin, d�r han deltagit i en sovjetisk delegation, i december 1935 f�r att f� instruktioner fr�n Trotskij om hur han skulle utf�ra sitt kontrarevolution�ra arbete. Dessutom hade han gjort resan i ett naziplan, och p� s� s�tt etablerades en l�nk till tysk fascism ocks�.
Varf�r, kan man undra, skulle en man som Lenin sagt vara en av de mest kapabla unga ledarna i partiet beh�va f� instruktioner om hur man l�gger glasbitar i arbetarnas mat eller hur man saboterar t�g? Och varf�r skulle han s� dumdristigt anv�nda ett naziplan f�r att flyga till Norge, d�r alla visste att Trotskij levde i exil? Hade han verkligen gjort s�, skulle Lenins uppfattning om Pjatakovs f�rm�ga varit fullst�ndigt felaktig.
S�, tyv�rr f�r dem, underl�t GPU att g�ra noggranna f�rberedelser. Man var trygg i sin ohotade maktst�llning i Sovjetunionen. Inom sportv�rlden skulle man ha betecknat det som �vermod. Flygplatsens i Oslo registreringar visade att inget plan av n�got slag hade landat p� Oslos flygplats i december 1935 � den var st�ngd p� grund av isbel�ggning. Norska regeringsrepresentanter bekr�ftade detta faktum. Pjatakov hade helt enkelt inte kunnat sammantr�ffa med Trotskij i Norge.[5]
* * *
Redan fr�n den amerikanska kommitt�ns och dess Dewey-kommissions f�rsta b�rjan hade den amerikanska stalinistiska r�relsen � underst�dd av Kreml, partiet, dess institutioner och �transmissionsremmar�, medl�pande f�rfattare och kulturrepresentanter � startat en massiv och kostsam kampanj f�r att f� stopp p� dem b�da. Kampanjen var internationell, men eftersom f�rh�ren skulle �ga rum p� denna sida av Atlanten, var attackerna b�st organiserade och mest hysteriska i USA.
Under veckor och m�nader f�rf�ljdes, hotades och lockades medlemmarna i kommitt�n och dess kommissioner f�r att f� dem att avg�. Vad g�llde f�rfattare, hotades de med att inte f� sina b�cker och artiklar publicerade. Stalinisterna och deras sympatis�rer hade inflytande i vissa delar av f�rlagsbranschen och var klart kapabla att s�tta sina hotelser i verket. S�, p� toppen av alla kr�nkningar som medlemmarna i kommitt�n och kommissionerna fick utst�, hotades de nu ocks� av ekonomiska repressalier.
Den kraftigaste pressen sattes p� Dewey personligen. Kommunisterna uppmanade Dewey att g�ra en andra resa till Sovjetunionen (han hade varit d�r p� tjugotalet). Hade han rest, hade han hyllats som ingen annan. Men Dewey var alltf�r hederlig f�r att b�ja sig f�r s�dana p�tryckningar. Han k�nde ocks� igen ett grovt mutf�rs�k n�r han s�g det. Efter detta blev han hela tiden v�xelvis hyllad och trakasserad. N�r stalinisterna till slut ins�g att Dewey inte gick att rubba, anklagade de honom f�r att vara senil. Den politiska linje de drev mot Dewey och andra medlemmar i kommissionen innebar att om man gav Trotskij tillf�lle att besvara anklagelserna fr�n Moskva s� hotade detta Sovjets s�kerhet och �kade risken f�r krig!
Ledarna och de viktigaste deltagarna i de ursinniga f�rs�ken att hindra f�rh�ren i Mexico var: Heywood Broun, en k�nd amerikansk journalist som var s�rskilt v�ldsam i sina attacker mot kommissionen; Malcolm Cowley, litteraturkritiker och gammal stalinist, aktiv medlem i den grupp som femtio �r senare slutligen erk�nde hur fel de haft; Theodore Dreiser, som g�tt med i kommunistpartiet p� gamla dagar. Lillian Hellman, sk�despelsf�rfattaren, var en mycket militant supporter till Sovjetunionen och kommunistpartiets aktiviteter. Robert Morse Lovett deltog p� or�kneliga kommunistiska m�ten i Chicago och �ver hela landet, d�r han anv�nde sitt liberala rykte till att st�dja �saken�. D�r fanns Carey McWilliams, tidigare redakt�r f�r The Nation, och Dorothy Parker, Henry Roth, Paul Sweezy, Lillian Wald och den stenh�rde stalinisten Nathaniel West.[6]
Dessa var de mest aktiva. De flesta av dem var politiskt och filosofiskt troende stalinister. Och de hade betydande st�d fr�n den mycket rike Corliss Lamont (den v�lk�nde humanistiske filosofen), Mauritz Hallgren, Vincent Sheehan, John Howard Lawson (en aktad partimedlem i Hollywood), Erskine Caldwell, och den alltid tj�nstvillige Frederick Schuman.
F� av dem bad n�gonsin om urs�kt f�r den roll de spelat i f�rs�ken att sabotera Dewey-kommissionen. Med offentliga angrepp p� dess medlemmar och nattliga telefonsamtal f�rs�kte de s�tta press p� och br�nnm�rka kommitt�n. De st�dde med militans de omfattande f�rf�ljelserna i Sovjet och Moskvar�tteg�ngarnas komplotter och kr�vde offrens blod. Hitler-Stalinpakten rubbade dem inte och de f�rblev ober�rda n�r Chrusjtjov f�rd�mde Stalins �ndl�sa mord p� oskyldiga partiledare. De hyllade offentligt Stalins mordiska framfart, f�r personlig makt �ver partiet och nationen, som h�jden av frihet och socialism.
Dewey-kommissionen var klar att l�mna New York och �ka till Mexico f�r att ta upp Trotskijs vittnesm�l i april 1937. Den 30 mars mottog jag f�ljande telegram fr�n Felix Morrow, f�rfattaren till Inb�rdeskriget i Spanien[7], som agerade f�r den amerikanska kommitt�n:
�Viktigt att ni �ker till Mexico f�r att g�ra f�rberedelser f�r unders�kningskommissionen. Utgifter betalda. Svara genast.�
I ett brev samma dag meddelade Morrow mig att:
F�rh�ren kommer troligen att b�rja den 7:e [april]. Vi skulle �nska att du avreste till Mexico senast p� torsdag och du beh�ver inte bekymra dig om pengar. Vi kan helt finansiera din expedition� Sj�lvfallet vill vi att du ska ha medel f�r alla utgifter b�da resv�garna i Mexico.[8]
Jag svarade genast att jag skulle avresa till Mexico inom n�gra dagar. �ven om jag hyste tvivel om att kommitt�n skulle finansiera min �expedition� helt ut, visste jag att mina professionella och politiska kvalifikationer gjorde det n�dv�ndigt att jag bokf�rde utgifterna f�r kommissionen. I vilket fall skulle f�rh�rens politiska och historiska betydelse ha avgjort min vilja att resa. Dessutom skulle jag f� tr�ffa Trotskij och Natalja en g�ng till. Det visade sig snart att de finansiella p�frestningarna blev konstanta under mitt uppeh�ll i Mexico � precis som hemma i Chicago, d�r jag �versatte mina noter till l�sbar text. Kommitt�n var of�rm�gen att m�rkbart l�tta p� b�rdorna.
Jag reste den l�nga v�gen till Mexico City med t�g. Vid denna tid var det s� man f�rdades bekv�mast. I St. Louis bytte jag t�g till Missouri Pacific med destination Mexico City. Jag vaknade i de tidiga morgontimmarna till skiftande bergsscenerier och kaktussiluetter i olika former mot den ljusa gryningshimmeln. Jag hade varit intresserad av Mexico under m�nga �r, ett intresse som v�ckts av en gammal v�n i kommunistpartiet som bodde d�r och var sysselsatt med latinamerikanska aff�rer.
Solskenet, bergen, �knarna, kaktusarna och m�nniskorna var precis som jag f�rest�llt mig dem fr�n mitt l�sande, och d� jag anl�nde fr�n en nyligen avslutad trist, gr� och dyster chicagovinter, gav det mig ett djupt intryck av detta land. Denna k�nsla f�r Mexico, �ven efter m�nga andra bes�k, har aldrig f�rm�rkats.
N�r jag anl�nde till Mexico City m�ttes jag av George Novak, sekreterare i den amerikanska kommitt�n, och Pearl Kluger, sekreterare i kommissionen. De hade ocks� anl�nt med Missouri Pacific �Sunshine Special�, tillsammans med Dewey, Stolberg, Suzanne LaFollette och James T. Farell. Vi �kte direkt till Coyoac�n, till Trotskijs och Nataljas tillf�lliga residens p� Avenida Londres. D�r huserade ocks� sekreterarna och personalen som arbetade med f�rberedelserna f�r f�rh�ren, vilka skulle h�llas i samma byggnad. Det var ett mycket attraktivt hus som Frida Kahlo Rivera hade st�llt till v�rt f�rfogande.
Sedan hade jag ett k�rt �terseende med den �Gamle Mannen� och Natalja. Det var tre �r sedan jag tr�ffade och pratade med Trotskij och sex sedan jag var i Turkiet, d�r jag tr�ffade Natalja dagligen under flera veckor. Vi hade ett kortfattat samtal vid v�rt f�rsta m�te. Trotskij ber�ttade hur uppspelta och ivriga alla var med f�rberedelserna inf�r evenemanget, men vi hoppades att det skulle bli tillf�lle till en del samtal, speciellt om den amerikanska organisationens angel�genheter. Med sin vanliga omsorg om allas v�lf�rd, bj�d Natalja in mig till lunch med en stor grupp gamla och nya v�nner.
Trotskij verkade fysiskt of�r�ndrad fr�n n�r jag tr�ffade honom i Paris. Han hade l�tit sitt getsk�gg v�xa igen och �terf�tt sitt karakteristiska utseende. Natalja s�g nu d�remot tr�tt och sliten ut. Jag tr�ffade ocks� min gamle kamrat och v�n fr�n Turkiet, Jan Frankel, som jag inte sett sedan dess, f�rutom under ett kort m�te i Frankrike. �ven om vi nj�t av att tr�ffas igen, var ocks� han upptagen med arrangemangen kring f�rh�ren. Han skulle vara det enda �vriga vittnet. En bekant fr�n Frankrike, Jean van Heijenoort, var ocks� i Coyoac�n f�r att hj�lpa till med f�rberedelserna. (Han hade varit Trotskijs sekreterare i Turkiet, Frankrike, och nu i Mexico.)
Alla var str�ngt sysselsatta med att sortera dokument, brev, och annat material f�r sessionerna, vilka skulle starta inom ett par dagar. Ruth Ageloff, en trotskist fr�n New York, bistod med teknisk hj�lp. Bernard Wolfe, romanf�rfattaren, d� trotskist och boende i New York, hade s�nts till Mexico f�r att hj�lpa till i f�rberedelsearbetet. Tillsammans med Frankel och van Heijenoort utgjorde de �sekretariatet� i huset.
Det fanns ocks� en annan, teknisk stab som anl�nt tidigare. Den leddes av Herbert Solow, en lysande intellektuell och journalist och tidigare medlem i den trotskistiska organisationen i New York. Solow assisterades av John McDonald, som arbetade tillsamman med honom p� tidskrifterna Time och Fortune. Doroty Eiser, McDonalds fru, ingick ocks� i staben. Konstn�r som hon var m�lade hon Trotskijs portr�tt mitt i r�ran och bullret fr�n de intensiva aktiviteter som p�gick runt henne.
Charles Rumford Walker, f�rfattaren till American City, och hans hustru Adelaide, fanns i Mexico f�r att hj�lpa till med public relations. Charles hade hand om presskontakterna. Adelaides mor, Mrs Robert Latham George, hade ett hus i Mexico City p� Avenida Ambers, runt h�rnet fr�n det ber�mda Hotel Geneva. Walkers-paret bodde d�r med henne. Min f�rsta natt i staden tillbringade jag i Mrs Georges hus. Solow, som placerat mig d�r, tyckte att huset b�rjade bli �verbefolkat och lovade mig att jag snart skulle f� en permanent bostad. S� redan f�ljande dag flyttade jag in i ett stort modernt hus p� Avenida Londres i Mexico City, tillsammans med George Novack, Pearl Kluger och James T. Farrell. Vi blev en sammansvetsad grupp och gick ofta tillsamman till och fr�n de dagliga f�rh�ren och vi �t ocks� ofta tillsammans
Farrell och jag blev nu personliga v�nner. Jag hade l�st Studs Lonigan strax efter att den kom ut och beundrade den, och jag var d�rf�r mycket hedrad av att tr�ffa f�rfattaren. Under sin kamp inom den stalinistiska kulturr�relsen hade han blivit sympatis�r till de amerikanska trotskisterna. V�rt gemensamma ursprung i Chicago hj�lpte utan tvekan till att skapa n�gon slags samh�righet, men den kom sig nog mer av v�rt politiska intresse och v�rt passionerade intresse f�r baseboll, dess turneringar, historia och �vetenskap�. En g�ng under v�r vistelse d�r blev Farrell sjuk med sv�ra frossbrytningar och kraftiga konvulsioner. Jag sk�tte om honom, lade filtar och t�cken �ver honom och tvingade honom att dricka varma drycker som jag blandat ihop. Efter timmar av s�dan omsorg slutade frossbrytningarna och inom kort var Farrell tillbaks i god form och tog hand om bes�kare i Coyoac�n och pressen.
Hopsamlandet av material till f�rh�ren i sista stund innebar en stressig tid f�r staben. Alla f�rstod, oavsett om allt material skulle komma att anv�ndas, att det m�ste vara tillg�ngligt s� fort utfr�gningen av Trotskij b�rjade. S� folket i huset, och v�nner som kom in, var h�rt sysselsatta med insamling, maskinskrivning och att organisera en stor m�ngd dokument. Mycket av detta material blev underlag f�r kommissionens utl�tande. Det vittnesm�l som Trotskij gav avspeglade den noggranna f�rberedelsen. The Case of Leon Trotsky, mina stenografiska anteckningar, �terger det fullst�ndigt.[9]
[�]
F�rh�ren b�rjade den 10 april, 1937. Det var en h�gtidlig stund. Pressen, huvudsakligen amerikansk och mexikansk, f�rstod den politiska betydelsen av evenemanget, och deras reportrar var n�rvarande under alla de f�ljande �tta dagarna.
F�rh�rsrummet, det rum som var b�st l�mpat att vara �r�tteg�ngssal�, l�g p� husets s�dra sida l�ngs med Avenida Londres. F�nstren som ledde in till f�rh�rsrummet hade fyllts med tegel f�r att f�rhindra en eventuell attack fr�n stalinistiska huliganer och pistoleros. De poliser som avdelats f�r bevakning var f�rberedda f�r all slags st�rningar. Man hade s�llat bland bes�karna p� grund av det begr�nsade utrymmet och man hade m�rkt ut ett s�rskilt omr�de f�r dem. M�nga avvisades, men varje dag kom nya bes�kare.
Resten av rummet upptogs av de fem medlemmarna i kommissionen och dess r�dgivare, John Finerty, en respekterad gammal arbetarjurist, en g�ng n�ra lierad med IWW men mest k�nd som filosofisk anarkist. Trotskij satt, med Natalja vid sin sida, till h�ger om kommissionen. Tillsammans med dem satt Jan Frankel. Van Heijenoort fanns ocks� i omr�det och assisterade med identifieringen av dokument och andra referenser. Albert Goldman, Trotskijs jurist, satt mittemot denna grupp, till v�nster om kommissionen och han kunde se Trotskij fr�n sin position. Jag satt mellan Goldman och Finerty.
Trotskij, prydligt kl�dd i kostym, skjorta och slips � hans vanliga utstyrsel � var upprymd av stunden. Sammankomsten var en h�jdpunkt i hans l�nga kamp. Han hade skymfats och beljugits av Kreml i o�ndlighet. Hans familj hade brutalt krossats, en efter en, f�r att tillfredsst�lla Stalins blodiga h�mndbeg�r. Och han hade hj�lpl�st betraktat morden p� or�kneliga av sina v�nner och medk�mpar, i en terror s� omfattande och l�ngvarig att den f�r den vanlige betraktaren av Sovjetunionen framstod som monoton.
F�r Trotskij var f�rh�ren en m�jlighet att f� komma till tals, till att utmana den stalinistiska byr�kratins v�ldiga maskineri, och bevisa att anklagelserna i Moskvar�tteg�ngarna var komplotter med p�hittade bevis och avpressade bek�nnelser. Han slog tillbaka med intensitet, styrka, skicklighet och intelligens, det erk�nde m�nga. Det gjordes, som vi snart skulle se, med ett starkt grepp om det insamlade materialet, historiskt och aktuellt, och en f�rstahands k�nnedom om hur Stalin-regimens polisapparat fungerade.
N�r juristen Goldman st�llde de n�dv�ndiga inledande fr�gorna f�r att leda Trotskij till en genomg�ng av sin personliga historia, utvecklingen av den politiska kampen mot tsarismen och det absolutistiska Ryssland och Oktoberrevolutionen, var det Trotskij som styrde f�rden. Han korsf�rh�rdes ing�ende av kommissionens ordf�rande och medlemmar, vilka alla var intellektuellt dugliga, och, med undantag av Otto R�hle, varken filosofiskt eller politiskt �verens med Trotskij.
* * *
De tv� f�rsta sessionerna behandlade Trotskijs f�rh�llande till de m�nga �talade i r�tteg�ngarna 1936 och 1937. De f�ljdes av tre sessioner d�r Trotskij tillbakavisade anklagelserna och de s� kallade bevisen fr�n byr�krater, �klagare och bek�nnande �talade. D�refter fr�gades han ut om sina teoretiska och politiska uppfattningar som de frams�llts i �talen: hans syn p� den nationaliserade ryska ekonomin, f�rsvaret av Sovjets territorium, hans tankar om fascismen, r�relsens f�r Fj�rde Internationalen betydelse och roll, och andra �mnen.
Jan Frankel, det enda �vriga vittnet, korsf�rh�rdes i mitten av Trotskijs vittnesm�l om sina egna oberoende minnen av h�ndelser och dokument och som st�d f�r delar av Trotskijs p�st�enden. Som den goda lingvist han var, hade Frankel snabbt l�rt sig tala engelska s� flytande att han kunde vittna p� detta spr�k.
Goldmans direkta f�rh�r fick Trotskij att dra fram och �terge biografiskt-politiskt material: n�r han ansl�t sig till den socialistiska r�relsen, hans politiska och organisatoriska liv, hans exiler och flykter, h�ndelser under den ryska revolutionen, det mycket omdebatterad upproret bland Kronstadts sj�m�n, hans litter�ra aktiviteter, och slutligen, h�ndelserna som ledde till att han hamnade i Coyoac�n, vilket m�jliggjorts genom den v�lvilliga asylr�tt som president Cardenas och Mexico beviljat honom.
Om det f�r Trotskij var f�rh�rens raison d�etre att fria honom fr�n de anklagelser som gjorts under Moskvar�tteg�ngarna, s� beskrev huvuddelen av hans vittnesm�l hans syn p� den stalinistiska staten och kommunismens framtid. Trotskijs vittnesm�l visade p� hans enast�ende insikt om korruptionen i den sovjetiska regimen, men �ven p� hans tragiska dogmatism vad g�llde kommunismens oundvikliga seger �ver kapitalism och fascism. Man fokuserade huvudsakligen p� byr�kratins framv�xt. Trotskijs advokat, Albert Goldman, fr�gade om denna tog sin b�rjan under Lenins styre [2:a sessionen]:
Trotskij: Under Lenins styre?... Jag tror att vi gjorde vad vi kunde f�r att undvika degenereringen. Under inb�rdeskriget blev militariseringen av sovjeterna och partiet n�stan oundviklig. Men �ven under inb�rdeskriget f�rs�kte jag sj�lv i arm�n � �ven ute i f�lt � att g�ra det m�jligt f�r kommunisterna att diskutera alla milit�ra �tg�rder. Jag diskuterade �ven sj�lv dessa fr�gor med soldaterna och, som jag f�rklarat i min sj�lvbiografi, till och med med desert�rerna. Efter inb�rdeskrigets slut hoppades vi att m�jligheterna f�r demokrati skulle bli b�ttre. Men tv� faktorer, tv� olika men f�rbundna faktorer, hindrade utvecklingen av sovjetdemokratin. Den f�rsta och generella faktorn var landets efterblivenhet och mis�r. Ur denna bas utvecklades byr�kratin, och byr�kratin ville inte bli avskaffad, utpl�nas. Byr�kratin blev en sj�lvst�ndig faktor. Sedan blev striden till en viss grad en klasskamp. Det var inledningen till Oppositionen. Under en tid var fr�gan en intern fr�ga inom centralkommitt�n. Vi diskuterade med vilka �tg�rder vi skulle b�rja kampen mot degenerationen och byr�kratiseringen av staten. Sedan blev det inte bara en fr�ga inom centralkommitt�n, utan en fr�ga om kampen, kampen mellan Oppositionen och byr�kratin.
Kommissionen fr�gade ut Trotskij grundligt om f�rh�llandet mellan �proletariatets diktatur� och den nu inrotade byr�kratin. Trotskij uppmanades av John Finerty att definiera �proletariatets diktatur�. [10:e sessionen:]
Trotskij: Proletariatets diktatur inneb�r att alla utsugare har uteslutits fr�n r�tten att avg�ra landets framtid, och att alla som st�der dem automatiskt utesluts. Bara det revolution�ra proletariatet och alla de utsugna massor som st�der proletariatet har r�tt att avg�ra landets framtid.
Finerty: Vad jag skulle vilja veta �r om det inom denna definition ryms uppfattningen om en diktatorisk regering?
Trotskij: Ja, en diktatorisk regering. Det �r en regering som representerar proletariatets diktatur. Klassen kan inte vara regering. Klassen �
Finerty: Det jag egentligen vill fr�ga Er �r om en mer korrekt ben�mning kunde vara diktatur �ver proletariatet, snarare �n proletariatets diktatur?
Trotskij: Fr�gan g�ller f�rh�llandet mellan partiet och klassen och mellan centralkommitt�n och partiet. Om partiet har arbetarnas fulla f�rtroende och valen �r fria, d� sammanfaller dess tv� formuleringar, eftersom det �r om�jligt f�r klassen att direkt formera en regering. Hela klassen kan inte g�ra det. Det finns ju fackf�reningen med sekreterare och ledande organ. Om sekreterarna �r fritt valda � om ett GPU inte har medel f�r f�rtryck � �r det ett demokratiskt s�tt att v�lja inom fackf�reningarna.
Finerty: Det �r en demokratisk metod att v�lja diktaturen?
Trotskij: Vi ben�mner det proletariatets diktatur, den f�rsta erfarenheten av genuin prolet�r demokrati.
Finerty: Men regeringen �r till sin essens en diktatorisk regering?
Trotskij: Diktatorisk regering? Man m�ste vara mer precis. Fr�gan �r om dess diktatoriska makt �r riktad mot folket � om GPU, om GPU:s funktion � �r att f�rtrycka massorna, eller om GPU och de nyligen vunna r�ttigheterna f�r massorna g�r mot utsugarna. Det �r en enkel definition.
Finerty: N�, diktaturen, till nytta eller skada, �r en diktatur?
Trotskij: Formellt, ja. Men min �sikt �r att i Norge, d�r regeringen �r socialistisk, har vi en reell skepps�garnas diktatur. Staten �r helt styrd av skepps�garna. Den socialistiska regeringen �r bara en dekoration p� denna inr�ttning.
Finerty: Jag f�rst�r nu att Er uppfattning �r att �ven en s�dan demokratisk organisation av kommunistpartiet och den sovjetiska regeringen som var m�jlig inom gr�nserna f�r teorin om diktaturen har satts �tsidan av Stalin med byr�kratins hj�lp.
Trotskij: Omvandlats till sin motsats; inte bara f�r�ndrad, utan omvandlad till sin motsats.
Finerty: Till sin motsats?
Trotskij: Ja.
Finerty: Med andra ord, den har blivit en rent byr�kratisk regering?
Trotskij: Och f�rsvarar den nya kastens privilegier, inte massornas intressen. Ty f�r mig �r det viktigaste kriteriet massornas materiella och moraliska b�sta, och inte bara konstitutionella f�rb�ttringar. Det �r viktigt, men det �r enligt min uppfattning underordnat massornas reella materiella och moraliska b�sta.
Dewey: F�r jag st�lla en fr�ga? Med anledning av vad Ni sade, f�rstod jag r�tt att Ni menar att dessa privilegier har n�tt en punkt d�r det uppst�tt en klassuppdelning i Sovjetunionen?
Trotskij: Det �r sv�rt att finna en strikt social beteckning f�r detta stadium i utvecklingen, eftersom vi ser en s�dan social struktur f�r f�rsta g�ngen i historien. Vi m�ste utveckla v�r egen terminologi, nya sociala beteckningar. Men jag �r b�jd att p�st� att det inte �r en verklig klassuppdelning.
Dewey: �nd� �r det en verklig klass. Det �r sk�let till att jag st�llde fr�gan.
Tolken: En kast.
Trotskij: Jag sade en kast.
Dewey: Urs�kta mig.
Finerty: I en socialistisk stat, Mr Trotskij, kontrollerar staten formerna f�r produktionen, eller hur?
Trotskij: Ja.
Finerty: Produktionsmedlen och produktionsmetoderna.
Trotskij: Ja.
Finerty: Och f�r att kontrollen ska bli effektiv, m�ste staten sj�lv anst�lla tekniker. �r det d� inte oundvikligt att det i en socialistisk stat automatiskt v�xer fram en byr�krati?
Trotskij: Vad �r det Ni ben�mner en socialistisk stat? Den socialistiska staten �r en �verg�ngsform som �r n�dv�ndig f�r att f�rbereda bygget av det framtida socialistiska samh�llet. Dt socialistiska samh�llet kommer inte att ha n�gon stat.
Finerty: Jag f�rst�r. Men i mellanformen, den socialistiska staten, f�r man oundvikligen en byr�krati.
Trotskij: Det beror p� tv� faktorer som �r f�rbundna med varandra: produktivkrafterna och landets styrka. Det �r den nya regimens uppgift att tillfredsst�lla befolkningens materiella och moraliska behov. F�r det andra, och det som h�r samman med det, befolkningens kulturella niv�. Ju mer utbildad befolkningen �r, ju l�ttare �r det f�r var och en att f�rst� funktionerna i den tillf�lligt reglerade distributionen. Byr�kraten i ett kultiverat, civiliserat land har inte samma m�jlighet att bli en halvgud.
Finerty: Det jag menar �r detta: det �r uppenbart om�jligt att i en socialistisk stat, som tillf�llig organisation, ha en demokratisk kontroll av industrin. Jag menar, en verkligt demokratisk kontroll. Det m�ste bli en byr�kratisk kontroll.
Trotskij: Jag repeterar, f�rh�llandet mellan byr�kratin och demokratin beror � elementen av byr�krati �r oundvikliga till en b�rjan, speciellt eftersom vi �rvt allt det gamla, f�rtrycket och el�ndet bland folket, och s� vidare. Vi kan inte f�r�ndra det p� tjugofyra timmar, detta f�rh�llande. H�r omvandlas kvantitet i kvalitet. F�rh�llande mellan dem beror p� den materiella v�lf�rden och befolkningens kulturella niv�.
Finerty: Jag f�rst�r, men vi kan inte nu diskutera vilket f�rh�llande det ska vara mellan demokrati och byr�krati. Men det �r ett oundvikligt resultat av en socialistisk stat?
Trotskij: Inte bara en socialistisk stat. Byr�kratin �
Finerty: Bara begr�nsa det, om Ni vill, till den socialistiska staten. Vad som �n �r gott i en socialistisk stat, s� �r byr�kratin oundviklig fr�n b�rjan?
Trotskij: Jag kan inte som marxist acceptera den formuleringen. Den f�rsta perioden i den socialistiska staten �r segern �ver den borgerliga staten. Detta �r marxistens formulering � till den stund d� vi har n�tt ett stadium med fri tillg�ng, som med ett table d�h�te, vin och juveler. Det �r inte n�dv�ndigt att ha en diktatur n�r man har ett table d�h�te. Tv�rtemot, alla f�r vad dom vill ha, speciellt damerna. N�r bordet �r mycket fattigt, gl�mmer alla huruvida det �r en man eller en kvinna. Han kommer att ta allt han kan. D� �r det n�dv�ndigt att ha en diktatur. Sk�let till att det beh�vs gendarmes �r folket el�nde. Med andra ord, de ekonomiska f�rh�llandena har en grundl�ggande betydelse i denna fr�ga.
Finerty: Begr�nsa det s� h�r: N�r den revolution�ra socialistiska staten intar den tidigare kapitalistiska statens plats s� �r byr�kratin oundviklig i b�rjan.
Trotskij: Det �r ett arv, precis som el�ndet �r ett arv.
Finerty: �rvd eller inte, det �r oundvikligt?
Dewey: F�r jag, innan vi ajournerar oss f�r en paus, st�lla en fr�ga l�ngs samma linje? P� sidan fyrtiofyra i den engelska �vers�ttningen av [Trotskijs] Den f�rr�dda revolutionen[10], hittar jag denna formulering:����������
Om staten inte d�r bort utan blir mer och mer despotisk, om arbetarklassens talesm�n blir byr�kratiserade och byr�kratin reser sig �ver det nya samh�llet, sker detta inte p� grund av n�gra sekund�ra orsaker som psykologiska kvarlevor fr�n det f�rflutna, etc., utan �r ett resultat av den krassa n�dv�ndigheten att frambringa och st�dja en privilegierad minoritet s� l�nge det �r om�jligt att garantera genuin j�mlikhet.
��r inte detta ett p�st�ende att denna diktatur i det tidiga skedet �r en fr�ga om krass n�dv�ndighet?
Trotskij: I en fattig, efterbliven och isolerad arbetarstat, ja. Till en viss grad, inte obetingat, men till en viss grad �r det en historisk n�dv�ndighet.
* * *
Fr�gorna riktades sedan mot Stalins roll.
Finerty: � Vad har Stalin gjort f�r att bevara byr�kratin, ist�llet f�r att begr�nsa den, och vad skulle Ni ha gjort?
Trotskij: Han deklarerade 1927, �ppet, �Man kan inte avl�gsna dessa kadrer f�rutom med ett inb�rdeskrig.� Det vill s�ga, byr�kratin kan inte avl�gsnas med mindre �n ett inb�rdeskrig. Han proklamerade offentligt att byr�kratin inte �r beroende av folket, av partiet eller partil�sa�
Finerty: Kan Ni kortfattat beskriva hur Ni skulle ha begr�nsat dess inflytande, eller kontrollerat byr�kratins makt?
Trotskij: F�r det f�rsta, V�nsteroppositionen utesl�ts inte av en slump. Det var nederlaget f�r det tyska proletariatet, nederlaget i Kina, och i �sterrike. Vi besegrades tillsammans med v�rldsproletariatet. Detta f�rklarar varf�r vi inte �r vid makten. F�r det andra, i v�r plattform beskrev vi �tg�rder som inte var n�gra universalmedel, men som vi menade var n�dv�ndiga f�r att minska byr�kratins f�rtryck. Det innebar hemliga r�stningar i partiet, i sovjeterna, i fackf�reningarna och i de olika f�retagen.
Finerty: Ni f�respr�kade hemlig r�stning med b�rjan, tror jag, 1926-27?
Trotskij: Sedan yttrandefrihet, diskussioner och kritik mot byr�kratin. D�refter, avskaffande av den civila paragrafen i straffl�ngden, vilken byr�kratin anv�nder f�r att f�rs�ka tysta arbetarna, de mer kritiska arbetarna. Det �r i ordning de �tg�rder vi f�reslog i v�r plattform.
Finerty: Den nuvarande konstitutionen f�reger att den st�djer hemlig r�stning. Tror Ni inte att den fungerar f�r att kontrollera byr�kratin?
Trotskij: Den kommer att f� samma verkan som den hemliga r�stningen i Tyskland. Hitler r�rde inte Weimar-konstitutionen, den demokratiska konstitutionen. Det f�rv�nade alla. Alla trodde att Hitler skulle �ndra konstitutionen, men den finns kvar. Men han br�t nacken p� konstitutionen. Det �r allt han gjorde, och �ven den hemliga r�stningen gav honom majoritet.
Finerty: Med andra ord, Ni tror inte att den nya konstitutionen �r till hj�lp f�r att kontrollera byr�kratin? Den enda m�jligheten �r en revolution mot byr�kratin?
Trotskij: Ja.
* * *
Fr�n min plats som reporter kunde jag observera Trotskij n�r han p� flytande spr�k avgav sitt vittnesm�l. Jag har tidigare beskrivit hans intresse f�r det engelska spr�ket. N�r jag tr�ffade honom i Paris 1934 noterade jag att hans engelska hade f�rb�ttrats mycket sedan 1931. Han hade m�nga tillf�llen att anv�nda sig av engelska under uppeh�llen i Turkiet och Norge, och jag vet att han ofta l�ste engelska d� de amerikanska och brittiska trotskisterna s�nde honom en allt st�rre m�ngd material. Men trots detta s� var ju detta spr�k inte hans �naturliga�, och under �tta dagar satt han flera timmar som vittne, f�rh�rd av jurister och korsf�rh�rd av kommission�rerna � som han alla svarade p� engelska. Hans vittnesm�l kr�vde totalt 554 tryckta sidor under de tretton sessionerna.
�ven om hans engelska var utm�rkt s� hade han en tydlig accent. Det fanns stunder d� hans tillf�lliga spr�kf�rbistring gav upphov till skratt, n�got som st�llde till problem f�r mig som reporter. Jag n�jer mig med att �terge ett exempel. N�r han utfr�gades om sin tidiga revolution�ra verksamhet, kom f�ljande ordv�xling till st�nd [session 8]:
Trotskij: Jag har t�lmodighet. Tre revolutioner har gjort mig t�lmodig. Det �r helt n�dv�ndigt f�r en revolution�r att vara t�lmodig. Det �r en helt fel id� att en revolution�r m�ste vara ot�lig. �ventyrare �r ot�liga men en revolution�r �r t�lmodig. [Trotskij uttalade engelska ordet �patient� (t�lmodig) som �passion� och �patience� (t�lmodighet) som �passions. Detta f�rklarar f�ljande anm�rkning � Red ]
Tolk: Du menar �t�lmodighet�.
Trotskij: Ja, en revolution�r m�ste kunna engelska och med hj�lp av t�lmodighet kommer jag att l�ra mig engelska. (Skratt)
Detta var en enast�ende uppvisning av Trotskij i att anv�nda ett fr�mmande spr�k. Man inser inte denna aspekt av f�rh�ren om man bara l�ser rapporterna, och antar att det var en alldaglig och ordin�r sak f�r vittnet att anv�nda engelska.
Som professionell r�tteg�ngsreporter, med en viss tidigare erfarenhet av Trotskijs engelska och accent, var jag f�rberedd p� de tekniska sv�righeterna med utskriften. Det kr�vdes s�rskild koncentration f�r att f� grepp om den udda och tvetydiga engelska han ibland anv�nde. Det som hj�lpte mig var inte s� mycket bekantskapen med Trotskijs engelska som min egen politiska erfarenhet. Politisk kunskap och erfarenhet hj�lpte mig att f� ordning p� �tskilliga sv�ra passager i mina noter � som t.ex. Trotskijs bruk av franska ord f�r m�rda och d�da, vilka jag skrev ner f�rkortade. N�r jag sedan renskrev, kunde jag inte f�rst� mina kortfattade noter eftersom jag s�kte efter ett engelskt ord, tills det gick upp f�r mig att han hade anv�nt franska d�. S�dana fall �r inte ovanliga f�r professionella r�tteg�ngsreportrar.
Det Stalin och hans hemliga polis inte kunde �stadkomma utifr�n f�r att f�rhindra f�rh�ren, f�rs�kte de �stadkomma fr�n insidan. Tv� incidenter st�rde kommissionens arbete: Carleton Beals, en medlem i kommissionen, f�rs�k att skapa problem och sv�righeter f�r Trotskij i Mexico genom att st�lla flera anklagande fr�gor om Trotskijs p�st�dda revolution�ra aktivitet i landet; och de missvisande, fientliga och prostalinistiska rapporterna till New York Times av dess reporter Frank L. Kluckhohn.
Beals-h�ndelsen var den allvarligaste, farlig och betydelsefull. Den representerade GPU:s penetration i kommissionens arbete f�r att st�ra f�rh�ren fr�n insidan. Mycket pl�tsligt, och utan samband med de p�g�ende f�rh�ren med Trotskij, fr�gade Beals Trotskij huruvida det var sant att han, vid den tid d� han var sovjetisk kommissarie, s�nt en rysk agent till Mexico f�r att uppmuntra stridigheter i landet. Trotskij kallade anklagelsen f�r en l�gn och fr�gade Beals varifr�n han f�tt informationen. Beals svarade: �S� d� �r general Borodin en l�gnare.� Antydningen att han f�tt informationen fr�n Borodin f�ljdes av Beals fientliga upptr�dande mot f�rhandlingarna och kommissionens arbete. Ben Stolberg, uppr�rd �ver Beals beteende, var s�ker p� att det var n�got konstigt med incidenten, men var inte just d� klar �ver vad som framkallat den.
Stolberg och Beals hade varit personliga v�nner under m�nga �r, ett faktum som var k�nt bland kommissionens medlemmar. De v�nde sig till Stolberg f�r att se om han hade n�gon id� om varf�r Beals st�llde en s� inflammatorisk fr�ga. Var detta hans sk�l till att g� med p� att delta i kommissionen? Stolberg menade att Beals inl�gg var ol�mpligt. Han �tergav sedan hur han och hans f�lje p� �Sunshine Special� under deras v�g ner mot huvudstaden m�tt Beals vid den Mexikanska gr�nsen. De hade ett mycket varmt �terseende d�r, sade han, inte bara med honom utan �ven med Dewey och LaFollette.
Beals och hans hustru hade k�rt bil till fr�n v�stkusten till m�tesplatsen vid gr�nsen, d�r han ber�ttade f�r Stolberg om sin sv�ra finansiella situation. Han fick d� lite pengar s� att han skulle klara sig till Mexico City.
Beals deltog inte i kommissionens f�rberedande m�ten. Han var inte heller n�rvarande vid den f�rsta sessionen. Var hade han varit? Varf�r informerade han inte kommissionen, dess ordf�rande, eller sin v�n Stolberg, att han hade anl�nt till staden? Hans uppf�rande var onekligen misst�nkt. Kommissionens medlemmar var �vertygade om att han tr�ffat en eller flera personer som hoppades kunna st�ra och skada Trotskijs vittnesm�l. Detta var i linje med GPU:s strategi. Att hans intervention misslyckades berodde till dels p� hans okunnighet om den historia som var involverad i fr�gan han st�llde. Han bara upprepade vad hans uppdragsgivare sagt honom. Dessutom saknade Beals helt enkelt utbildning f�r den roll han f�rs�kte spela. I det hela var hans upptr�dande trist och pinsamt f�r honom.
Flera �r senare, i ett brev i april 1977, skrev James T. Farell till mig:
Kluckhohn p� New York Times ber�ttade f�r mig att den man som l�g bakom Carlton Beals agerande var Harry Block. Block var chefsredakt�r vid Covici-Fried. Omkring 1935 slutade han och flyttade till Mexico� Han gifte sig med Toledanos dotter. Han arbetade f�r en mexikansk general.
Han var en stalinist. Jag tror, men jag �r inte helt s�ker p�, att Herbert Solow avsl�jade honom som agent.[11]
Jag tr�ffade Harry Block i kommunistpartiet och blev inte speciellt �verraskad av Farrells kommentarer. Jag sade det till honom. Farrell skrev �ter till mig den 18 april 1977, s� h�r:
Vi skriver till varandra om en och samma Harry Block. Och, som jag tror att jag ber�ttade f�r dig, Kluckhohn sade till mig att han var den person som tog hand om Carlton Beals.[12]
N�r Beals avgick fr�n kommissionen och l�mnade f�rh�ren � och trodde att detta skulle vara ett allvarligt slag mot dess avsl�janden � fick aktionen inte den minsta effekt. Kommission�rerna blev inte p� n�got s�tt st�rda av Beals aktion, den hindrade dem inte fr�n att fullborda sitt arbete. Som en aktion avsedd att v�cka allm�n uppm�rksamhet, eller p�verka kommissionens integritet, misslyckades den kapitalt.
Under en kort tid efter att han l�mnat kommissionen och f�rh�ren, fortsatte Beals med sina f�rs�k att diskreditera dem. Han skrev en artikel f�r den mexikanska tidskriften Futuro d�r han upprepade GPU:s uppfinning att Trotskij hade s�nt Borodin till Mexico f�r att underbl�sa en revolution.� I sin artikel blandade han ihop GPU:s st�ld av Trotskijs arkiv i Paris, vilken verkligen skett, med en p�st�dd arkivst�ld i Norge av lokala fascister, vilken inte hade skett.
Som bevis p� att hans l�rom�stare var slarviga, skrev Beals i sin artikel att Trotskijs syster hade beg�tt sj�lvmord i Paris, n�r det i sj�lva verket var hans dotter Zinajda som tog sitt liv, men inte i Paris utan i Berlin.
I sin artikel i Futuro beskrev Beals sin egen roll i kommissionen som en tapper och modig sanningss�kare. Detta var som b�st ett or�ttm�tigt skryt. Genom det spr�k han anv�nde i artikeln, kunde man misst�nka att det var skrivet av hans stalinistiska l�rom�stare eller att han assisterats av dem. � andra sidan kunde stilen inte vara helt ok�nd f�r honom, eftersom han tidigare varit korrespondent f�r Tass, den ryska nyhetsbyr�n utomlands, vilken var befolkad av hemliga polisens agenter.
Beals skrev till exempel att han ifr�gasatt autenticiteten i Trotskijs dokument. Faktum �r att han inte gjorde detta under f�rh�ren; han bara uttryckte att han var bekymrad �ver originalens ursprung. (Detta bekymrade GPU ocks�) Han skrev vidare:
Jag kunde inte f� grepp om hur kommissionerna i Europa hade satts samman eller vilka medlemmarna var. Jag antar att de �r medlemmar fr�n trotskistiska grupper.
Allt i detta p�st�ende �r falskt. Antydan om att de europeiska unders�kningskommissionerna var sammansatta av trotskister var propaganda fr�n de polisagenter som nu utnyttjade Beals.
Of�rf�rad h�vdade han:
Jag fr�gade [Trotskij] om Borodins hemliga aktiviteter i Mexico 1919-20. Det resulterade i ett v�ldsamt utbrott. Trotskij anklagade mina informat�rer f�r att ljuga och tappade fattningen. Mina informat�rer var bland andra [Beals n�mner inga andra] Borodin sj�lv.[13]
�terigen �r allt h�r osant. Det f�rekom inget utbrott och ingen tappade fattningen, vilket var och en som deltog i f�rh�ren kunde verifiera. En fr�ga som reser sig h�r �r varf�r Borodin, i Mexico p� hemligt uppdrag, skulle ber�tta f�r Carlton Beals, av alla m�nniskor, vilket syftet med hans vistelse i Mexico var, n�r inte ens medlemmar i kommunistpartiet var invigda i �rendet. M� s� vara, Trotskij kommenterade Beals p�st�ende:
N�r jag sade att Mr Beals informat�r �r en l�gnare, var det bara ett artigt s�tt att utrycka tanken om att Mr Beals sj�lv avviker fr�n sanningen. Eller g�r han med p� att bekr�fta sitt uttalande inf�r kommissionen?[14]
Trotskij p�pekade att 1919-1920 kunde inte han skicka Borodin till Mexico eller n�gon annanstans, eftersom s�dana �renden hanterades av Komintern, och Internationalens ledare Zinovjev skulle aldrig tolerera en s�dan inblandning. � andra sidan kunde Zinovjev inte heller utn�mna kommend�rer i R�da Arm�n �ver huvudet p� Trotskij, dess �verbef�lhavare, eller utan hans k�nnedom.
* * *
Kluckhohn-aff�ren var mindre st�rande inom f�rh�ren, men skapade st�rre f�rtret bland allm�nheten runt om i v�rlden. Kluckhohns nyhetsartiklar i New York Times var tarvliga och fientliga. De st�rde atmosf�ren i Coyoac�n, och var �ppet influerade av Kreml och dess r�tteg�ngar. Det enda syftet med hans reportage var att sprida tvivel om kommissionen och f�rh�rens giltighet. Reportagen var s� skymfliga att ordf�rande Dewey s�nde en protest till Erwin L. James, tidningens utrikesredakt�r. Dewey informerade kommissionen under en �ppen session att han hade f�tt ett svar fr�n James som f�rklarade att han instruerat Kluckhohn att sluta publicera sina nyhetsreportage eller bli avl�gsnad fr�n uppdraget.
Kluckhohns bakgrund var faktiskt ganska ovanlig f�r en �oberoende� reporter. Hans beteende, som ju var �ppet fientligt, p�minner om Walter Durantys journalism, med en skillnad: medan Duranty var en enkel och principl�s person, som inte brydde sig mycket om sanningen, s� hade Kluckhohns intressen band till, genom hans v�nskap med Frank Jellinek, den kommunistiska r�relsen. Jellinek var k�nd i radikala kretsar i USA och England som f�rfattaren till The Paris Commune (utgiven av Left Books, som ing�r i Victor Gollancz f�rlags�ventyr i England). I England var Jellinek k�nd som en militant stalinist. Som flera h�ndelser starkt indikerar, verkade Jellineks n�rvaro i Mexico vara ett uppdrag fr�n GPU. Han kom till Mexico City p� h�sten 1937, n�gra m�nader efter Dewey-kommissionens f�rh�r. Kluckhohn tog med honom till en presskonferens med Trotskij. D�r var Jellineks upptr�dande s� st�rande att Trotskij bad honom lugna ner sig. Att ta med Jellinek till denna presskonferens var Kluckhohns s�tt att forts�tta sin egen st�rningsverksamhet, som b�rjat vid f�rh�ren i april, och visade �n en g�ng var hans politiska sympatier h�rde hemma.
Under r�tteg�ngen mot de kommunistpartiledare som varit inblandade i mordf�rs�ket p� Trotskij i maj 1940, ibland ben�mnt �Siqueiros attack�, satt Jellinek vid de �talades bord i r�ttssalen som r�dgivare �t Pav�n Flores, en medlem i partiets centralkommitt� och �talad. Jellineks roll vid r�tteg�ngen kunde bara vara ett uppdrag fr�n dem som styrde hans politiska aktiviteter, GPU. GPU:s hela apparat i Nordamerika, som var lokaliserad till Mexico City, hade ett enda m�l: ta livet av Trotskij. Jellinek ingick i denna apparat, liksom Trotskijs m�rdare Ram�n Mercader, en spansk medlem i den v�steuropeiska stalinistiska hemliga polisen.
Trotskij var misst�nksam mot Jelliniks politiska och organisatoriska f�rbindelser och mot hans motiv f�r att befinna sig i Mexico, och det var d�rf�r han v�grade att tr�ffa Jellinek 1937 n�r han anl�nde fr�n England. Det faktum att Kluckhohn var personlig v�n med Jellinek beh�vde i normala fall inte ha betytt n�got, men h�ndelserna i Mexico avsl�jade en uppenbar politisk vinkling till den stalinistiska mordmaskinens fav�r.
* * *
En dag, under en paus, ber�ttade Trotskij f�r mig om sina bekymmer om s�kerheten f�r mina anteckningar: GPU:s n�tverk var helt klart n�ra oss. Han ber�ttade om sin egen personliga kunskap om den hemliga polisens tekniska resurser och hans erfarenheter av hemliga polisen, och han var s�ker p� att de skulle g�ra vad som helst f�r att hindra att referaten fr�n f�rh�ren publicerades. De kan till och med sl� till p� t�get n�r jag �terv�nder till Chicago, eller efter att jag �terv�nt till mitt hem, p�pekade han.
Oavsett om faran var reell eller inte, s� hade det varit dumt att f�rneka den m�jlighet som Trotskij n�mnt, med tanke p� GPU:s l�nga mordiska historia. Efter att jag t�nkt igenom det, f�reslog jag att jag vid n�sta session, d� vi var n�ra slutet p� f�rh�ren, skulle meddela att det mesta av mina anteckningar redan hade renskrivits och att det bara �terstod den sista dagens eller s�, och dessa skulle jag renskriva innan jag l�mnade Mexico. Kommission�rerna gick med p� att jag skulle g�ra detta uttalande inf�r hela f�rsamlingen. P� sidan 544 i de publicerade referaten finns f�ljande vita l�gn:
Dewey: Jag ska nu ta upp en helt annan fr�ga. Ett omfattande och helt legitimt intresse har uttryckts vad g�ller de officiella utskrifterna av f�rh�ren. Jag ska fr�ga v�r officiella stenograf om han vill uttala sig i fr�gan.
Glotzer: Jag �r klar med det mesta, och jag kommer att stanna h�r flera dagar f�r att komplettera med de sista en och en halv dagarnas noter.
* * *
Efter dagar med detaljerat tillbakavisande av den ena anklagelsen efter den andra, med hj�lp av dokument och verifierbara referenser, n�rmade vi oss slutet av f�rh�ren och Trotskijs summering av sitt f�rsvar mot Moskvar�tteg�ngarna. Den sessionen b�rjade kl 4:00 p� eftermiddagen och slutade kl 8:45, och den bestod n�stan helt av Trotskijs analys av Moskvar�tteg�ngarna och deras syfte.
N�r han slutade br�t �h�rarna, en skara av skilda typer, ut i en appl�d, som, tro mig, var helt spontan. Jag ska aldrig gl�mma detta �gonblick.
* * *
Det blev ytterligare en sista �session�, en social s�dan, i Mrs. Georges hem samma kv�ll som f�rh�ren avslutades. Kommission�rerna, medlemmarna i deras stab, den tekniska personalen i Coyoac�n, juristerna, Trotskij och Natalja, s�v�l som deras sekreterare, speciellt inbjudna personer, och jag, alla kom samman f�r att ta avsked av evenemanget och av var andra.
Under samtalen bland m�nniskorna som tr�ngdes i rummen br�t pl�tsligt ett ljudligt skratt ut i det h�rn d�r Dewey och Trotskij konverserade. De var omgivna av �tskilliga personer som lyssnade till deras samtal. Jag fr�gade Frankel vad det var som h�nde i h�rnet. Han log, �Dewey sade till Trotskij, �Om alla kommunister var som du, d� skulle jag vara kommunist.� Och Trotskij replikerade, �Om alla liberaler var som du, s� skulle jag vara en liberal.�� Detta godmodiga sk�mt visade vilken respekt som f�rh�rens tv� viktigaste personer hade f�r varandra.
Farrell skrev att Dewey l�mnade huset s� fort han deklarerat f�rh�ren avslutade.
Djupt r�rd, l�mnade Dewey huset omedelbart. De flesta av dem som var n�rvarande trodde att han hade blivit s� p�verkad av Trotskijs tal. Men de tog fel.
Han hade betraktat fru Trotskij, inte bara under Trotskijs slutsummering, utan fr�n och till under hela f�rh�rstiden. En sliten, tr�tt�gd, modig kvinna, kl�dd p� ett enkelt men personligt, n�stan chict s�tt, satt hon intill Trotskij, intensivt lyssnande och betraktande. Hon f�rstod inte engelska�[15]
Jag avreste n�stan omedelbart till Chicago. George Novack bad mig f�lja Dewey och dela kup� med honom till St. Louise, d�r han skulle m�tas av sin son. Novack ville inte att Dewey skulle resa ensam p� grund av hans �lder och de psykiskt p�frestande sessionerna. Novack hade dock fel vad g�llde Deweys kondition. N�r vi skulle g� ombord p� t�get p� Mexico Citys centralstation f�rs�kte jag hj�lpa Dewey upp i vagnen, men han drog sin kraftfulla arm fr�n mig och steg snabbt sj�lv uppf�r trappstegen. Jag k�nde mig n�got f�rl�gen. Trots min blunder, hade vi en trevlig resa medan t�get sakta r�rde sig norrut. Vi samtalade under n�stan tv� dagars f�rd. Mycket av tiden fick jag besvara fr�gor om det amerikanska kommunistpartiet och hur det agerade. Mina anteckningsb�cker l�mnade mig inte under hela f�rden.�
Renskrivningen av mina stenografiska anteckningar tog flera veckor. Det var en arbetsam uppgift som blev dubbelt sv�r genom Trotskijs pl�tsliga bruk av utl�ndska ord n�r han inte hittade korrekta engelska uttryck. De grammattiska konstruktioner han anv�nde f�rsinkade utskriften n�r jag s�kte klarhet; och jag var inte p� n�got s�tt en grammatikexpert. Dock, dagen kom n�r arbetet blev klart. Jag hade s�nt iv�g kopior efterhand som de blev klara till Dewey, LaFollette, unders�kningskommissionen, och Trotskij. Vid ett tillf�lle skrev Dewey till mig:
K�re Albert:
Tack f�r rapportkopian som jag hittade n�r jag �terkom p� torsdag eftermiddag. Jag �r s�ker p� att du g�r ett bra arbete. Vi har v�rt m�te p� s�ndag kv�ll. Fick in bra notiser i Times och Herald Tribune i dag.
Fr�n Trotskij fick jag bekr�ftelse den 3 juni 1937:
Vi har nu mottagit den fullst�ndiga rapporten och alla beundrar ditt arbete, speciellt med tanke p� min usla engelska. Du fungerade inte bara som stenograf utan ocks� som engelskl�rare och redakt�r.� Utan ditt arbete (och kamrat Revas hj�lp) skulle vi aldrig f�tt en s� bra rapport, och f�rh�ren i Mexico skulle ha mist halva sitt v�rde. Jag tackar dig helhj�rtat.[16]
National Reporter, Nationella Stenograff�rbundets officiella tidskrift, publicerade i juni 1937 ett faksimil av en sida ur mina stenografiska noter fr�n f�rh�rens �ppnande.
Ekon fr�n f�rh�ren lj�d under l�ng tid och betydde mycket f�r sl� tillbaks Kremls vederv�rdiga propaganda till st�d f�r dess justitiemord. The Case of Leon Trotsky f�ljdes av Not Guilty, kommissionens utl�tande i bokform. Kommissionens integritet, och den respektfulla anda som den genomf�rdes i, gav stor tyngd till dess slutsats att Trotskij inte var skyldig till n�gon av de anklagelser som framf�rts i de falska Moskvar�tteg�ngarna. N�stan tjugo �r senare sade Chrusjtjov samma sak. S� h�r sammanfattade kommissionen vad man kommit fram till:
Vi �r �vertygade om att de brev, i vilka Trotskij p�st�s ha gett konspiratoriska instruktioner till de olika �talade i Moskvar�tteg�ngarna, aldrig existerat; och att vittnesm�len kring detta �r ren fabrikation.
Vi finner att Trotskij genom hela sin karri�r alltid varit en orubblig motst�ndare till individuell terrorism. Kommissionen finner vidare att Trotskij aldrig instruerat n�gon av de �talade eller vittnena i Moskvar�tteg�ngarna till att m�rda n�gon politisk motst�ndare.
Vi finner att Trotskij aldrig instruerat de �talade eller vittnena i Moskvar�tteg�ngarna om att utf�ra sabotage, f�rst�relse, eller undergr�vande arbete. Tv�rtemot, han har alltid konsekvent f�respr�kat uppbygge av socialistisk industri och jordbruk i Sovjetunionen och har kritiserat den nuvarande regimen f�r att dess �tg�rder var skadliga f�r uppbygget av en socialistisk ekonomi i Ryssland. Han �r motst�ndare till sabotage som metod f�r opposition mot varje politisk regim.
Vi finner att Trotskij aldrig instruerat n�gon av de anklagade eller n�got vittne i Moskvar�tteg�ngarna till att ing� �verenskommelser med utl�ndska makter mot Sovjetunionen. Tv�rtemot, han har alltid kompromissl�st f�respr�kat f�rsvaret av USSR. Han har ocks� varit en mycket tydlig ideologisk motst�ndare till den fascism som representeras av de utl�ndska makter som han anklagas f�r att ha konspirerat med.
P� basis av allt bevismaterial, finner vi att Trotskij aldrig rekommenderade, konspirerade, eller f�rs�kte f� till st�nd en kapitalistisk restauration i USSR. Tv�rtemot, han har alltid kompromissl�st motsatt sig �terg�ng till kapitalism i Sovjetunionen och dess existens oavsett var.
Vi finner att �klagaren groteskt f�rfalskat Trotskijs roll f�re, under, och efter Oktober-revolutionen.
Vi finner d�rf�r att Moskvar�tteg�ngarna �r falska konspirationer.
Vi finner d�rf�r Trotskij och Sedov icke skyldiga.
John Dewey, ordf�rande
John R. Chamberlain
Alfred Rosmer
E. A. Ross
Otto R�hle
Benjamin Stolberg
Wendelin Thomas
Carlo Tresca
F. Zamora
Suzanne la Follette, sekreterare
John F. Finerty, r�tteg�ngsbitr�de
New York, 21 september 1937.[17]
* * *
Efter f�rh�ren hade jag m�jlighet att reflektera �ver hur de genomf�rts, hur lyckosamt det varit att John Dewey accepterat att vara ordf�rande f�r kommissionen, och hur betydelsefullt Sidney Hooks anstr�ngningar varit f�r att �vertyga denna gigant bland Amerikas filosofer att ta sig an uppdraget. Han var verkligen en enast�ende ordf�rande. Han h�ll god ordning under sessionerna och var en garant f�r dess demokratiska tillv�gag�ngss�tt.
Flera dagar efter evenemanget skrev Farrell fr�n Coyoac�n om Dewey:
Han gjorde ocks� allt sj�lv och l�t inte n�gon hj�lpa honom. Han �r en mycket skarpsinnig man, och en mycket vis s�dan, och han kommer till sakens k�rna p� ett mycket f�rsynt s�tt. Han blir inte lurad av prat och tricks�
En tid efter Det mexikanska �ventyret skrev Farrell, som var i n�rheten av allt som h�nde d�r, att Deweys �t�nkande var mycket skarpare och klarare �n n�gon annans i gruppen.� [18]
Det var vid denna historiska samling i Mexico som jag s�g Trotskij f�r sista g�ngen.
�vers�ttning: B. Svensson
[1] Ben�mningen �Dewey-kommissionen� kommer av att kommissionens ordf�rande var den v�rldsber�mde amerikanske filosofen och pedagogen John Dewey. � Red anm
[2] Allm�nt om Moskvar�tteg�ngarna, se t ex Kenth-�ke Anderssons artikel Moskvar�tteg�ngarna.
�Dewey-kommissionens arbete finns v�ldokumenterat. Trotskijs slutanf�rande inf�r kommissionens sammantr�de 17 april 1937 finns �versatt till svenska: Slutanf�rande inf�r Dewey-kommissionen. P� engelska finns dels utf�rlig dokumentation fr�n kommissionen vittnesutfr�gningar under en dryg vecka i april 1927:�The Case of Leon Trotsky), samt kommissionens slutrapport, Not Guilty (finns i flera utg�vor, den f�rsta fr�n 1938). � Red anm
[3] I skriften Trotskij och trotskismen (publicerad 1937) tillhandah�ller Sveriges egen Vysjinskij, Ny Dags redakt�r Gustav Johansson, en egen version av det hela � enligt honom s� var det i sj�lva verket fr�ga om �restaurangen Bristol�. Kan det vara s� att den gode GJ har d�liga spr�kkunskaper: det ord som Pritt anv�nder �r �confectionary shop�, som b�r �vers�ttas till �godisaff�r� eller �konfektaff�r�, �ven �konditori� �r en acceptabel �vers�ttning, men �restaurang� ????. Nej, n�r det g�ller fakta �r GJ inte tillf�rlitlig. I st�llet f�r att fabulera i politiken borde han nog ha anv�nt sin livliga fantasi till n�got d�r den passade b�ttre, t ex det han verkligen var bra p�: skriva f�r revyer och liknande. � Red anm
[4] Writings, Vol. 9 sid. 147
[5] F�r detaljer om aff�ren med Pjatakov och Oslos flygplats, se kapitlet �Norskt efterspel� i Yngvar Ustvedts bok V�rldsrevolution i H�nefoss. En redog�relse f�r Leo Trotskijs vistelse i Norge Red anm.
[6] Av dessa s� har �tminstone Henry Roth och Paul Sweezy gjort sj�lvkritik, den sistn�mnda st�llde �ven upp i flera kampanjer f�r att kr�va �teruppr�ttande av de som d�mdes vid Moskvar�tteg�ngarna� (bl a via �Moscow Trials Campaign Committee�)
[7] Finns p� svenska, i boken Spanien 1931-1937 � Red anm
[8] Personlig korrespondens fr�n Felix Morrow till f�rfattaren.
[9] Finns i svensk �vers�ttning,�i b�de PDF-format, Fallet Leo Trotskij, och HTML-format, Fallet Leo Trotskij � Red anm
[10] Den f�rr�dda revolutionen� � Red anm
[11] Personlig korrespondens fr�n Farrell till f�rfattaren.
[12] Personlig korrespondens fr�n Farrell till f�rfattaren.
[13] Carleton Beals, Futuro 1937.
[14] Writings, Vol. 9, sid. 68.
[15] John Dewey, Philosopher of Science and Freedom, sid. 369.
[16] Personlig korrespondens fr�n Trotskij till f�rfattaren.
[17] Not Guilty, Report of the Dewey Commission. Svensk �vers�ttning: Icke skyldig! (i PDF-format)
[18] Personlig korrespondens mellan Farrell och oidentifierad medarbetare.