Originalets titel: Trotsky's closing speech to the Dewey subcommission. Ur The Case Of Leon Trotsky
�vers�ttning: G�ran K�llqvist och K-� Andersson.
HTML: Martin Fahlgren
Dewey: Trotskij kommer nu att g�ra en sammanfattning.
Trotskij: Som jag n�mnde, betraktar jag detta slutanf�rande som en avslutning enbart f�r denna kommission. Jag f�r bara fram en del av mina argument idag. Resten l�gger jag fram skriftligt, och jag ska f�rdigst�lla dem ikv�ll. Jag kommer att b�rja med fr�gan varf�r utredningen �r oundviklig. Om jag f�r till�telse, s� l�ser jag mitt uttalande sittande.
Utan tvivel har r�tteg�ngarna mot Zinovjev-Kamenev och Pjatakov-Radek v�ckt stort misstroende mot Sovjetunionens r�ttssystem bland arbetare och inom demokratiska kretsar �ver hela v�rlden. Men just i denna fr�ga var det helt n�dv�ndigt med fullst�ndig klarhet och oklanderlig juridisk �vertalningsf�rm�ga. B�de anklagarna och de anklagade � �tminstone de viktigaste av dem � �r internationellt ryktbara. Deltagarnas m�l och motiv m�ste h�rstamma direkt deras politiska st�ndpunkter, ur de inblandade personernas karakt�r, ur hela deras f�rg�ngna. Majoriteten av de svarande har blivit skjutna. Vi f�rmodar att deras skuld m�ste ha blivit definitivt bevisad! Men bortsett fr�n s�dana som �vertygas om allting, oavsett vad, bara med hj�lp av telegrafiska instruktioner fr�n Moskva, s� har den allm�nna opinionen i v�st blankt v�grat att st�da anklagarna och b�dlarna. Tv�rtom har oron och misstron �verg�tt i fasa och avsmak. Dessutom tror ingen att det har skett ett juridiskt �misstag�. Myndigheterna i Moskva kan inte ha skjutit Zinovjev, Kamenev, Smirnov, Pjatakov, Serebrjakov och alla de andra �av misstag�. Om man saknar tilltro till Vysjinskijs r�ttvisa i detta fall, s� m�ste man direkt misst�nka Stalin f�r en juridisk komplott med politiska syften. Det finns inte utrymme f�r n�gra andra tolkningar.
Men kanske den sentimentala allm�nna opinionen har blivit missledd av ett f�rutfattat medlidande f�r de anklagade? Detta argument utnyttjades mer �n en g�ng i fallen med Francisco Ferrer i Spanien, Sacco, Vanzetti och Mooney i USA, etc. Men vad de svarande i Moskva betr�ffar kan det inte vara fr�gan om n�gra partiska sympatier. Uppriktigt sagt m�ste vi s�ga att v�rldsopinionens mest v�linformerade delar inte l�ngre hade vare sig f�rtroende eller respekt f�r de huvudanklagade, efter alla deras f�reg�ende avsv�rjelser och framf�rallt deras upptr�dande i r�tten. Med hj�lp av de anklagade sj�lva kunde �klagaren h�vda att de inte kapitulerade f�r Stalin, utan var �trotskister� som hade g�mt sig bakom en t�ckmantel av att kapitulera. I den m�n denna beteckning accepterades som riktig kunde den inte p� n�got s�tt �ka medlidandet med de anklagade. Slutligen utg�r �trotskismen� bara en liten minoritet inom arbetarr�relsen, och st�r i skarp mots�ttning till alla andra partier och fraktioner.
Anklagarna har en oj�mf�rligt mer gynnsam position. De har Sovjetunionen bakom sig, med alla de f�rhoppningar om framsteg som det representerar. V�rldsreaktionens, och i synnerhet dess mest barbariska form � fascismen � uppsving har f�tt �ven de mest m�ttfulla demokratiska kretsarna att v�nda sina sympatier och st�lla sitt hopp till Sovjetunionen. Visserligen �r dessa sympatier mycket suddiga, men just d�rf�r �r Sovjets officiella och inofficiella v�nner i allm�nhet f�ga ben�gna att reda ut Sovjetregimens inre mots�ttningar. Tv�rtom �r de redan p� f�rhand beredda att betrakta all opposition mot det h�rskande skiktet som ett frivilligt eller ofrivilligt st�d �t v�rldsreaktionen. Till detta m�ste man l�gga Sovjets diplomatiska och milit�ra f�rbindelser, i det allm�nna sammanhang som de nuvarande internationella f�rh�llandena utg�r. I ett antal l�nder � Frankrike, Tjeckoslovakien, i viss m�n ocks� Storbritannien och USA � g�r rent nationalistiska och patriotiska st�mningar de demokratiska massorna gynnsamt inst�llda till sovjetregeringen, eftersom den �r motst�ndare till Tyskland och Japan. Vi beh�ver inte n�mna att Moskva som kronan p� verket har tillg�ng till kraftfulla p�tryckningsmedel, b�de p�tagliga och ogripbara, som de kan anv�nda f�r att s�tta press p� den allm�nna opinionen inom de mest skilda samh�llsskikt. Agitationen om den nya konstitutionen, �den mest demokratiska i v�rlden�, som offentliggjordes just innan r�tteg�ngarna (vilket inte var n�gon slump), har �kat sympatierna med Moskva �nnu mer. Fr�n b�rjan hade allts� sovjetregeringen ett �verv�ldigande f�rtroende. Trots detta har de allsm�ktiga anklagarna inte lyckats �vertyga och inte heller er�vra v�rldsopinionen, som de f�rs�kte �verraska. Tv�rtom sj�nk sovjetregeringens auktoritet avsev�rt efter r�tteg�ngarna. Of�rsonliga fiender till trotskismen, allierade till Moskva, och till och med m�nga av sovjetbyr�kratins traditionella v�nner, har kr�vt att anklagelserna i Moskva ska bevisas. Det r�cker att p�minna om Andra internationalens och den Internationella fackf�reningsfederationens �tg�rder i augusti 1936. Kreml hade r�knat med en fullst�ndig och absolut seger, och deras otroligt of�rsk�mda svar avsl�jade den fulla omfattningen av deras besvikelse. Friedrich Adler, Andra internationalens sekreterare, och f�ljaktligen of�rsonlig fiende till trotskismen, j�mf�rde Moskvar�tteg�ngarna med inkvisitionens h�xprocesser. Den v�lk�nda reformistiska teoretikern Otto Bauer, som i pressen har dristat sig att s�ga att Trotskij spekulerar i ett framtida krig (ett uttalande som inte bara �r felaktigt utan dessutom absurt!), tvingas trots sin politiska sympati med den stalinistiska byr�kratin medge att Moskvar�tteg�ngarna �r en juridisk bluff. New York Times, en ytterst f�rsiktig tidning utan minsta sympati f�r trotskismen, sammanfattar den senaste r�tteg�ngen p� f�ljande s�tt: �Bevisb�rdan ligger hos Stalin och inte hos Trotskij.� Denna enda, f�rkrossande mening betyder att Moskvar�tteg�ngarnas f�rm�ga att �vertyga juridiskt krymper samman till noll.
Om det inte vore f�r diplomatiska, patriotiska och �anti-fascistiska� �verv�ganden, skulle den bristande tilliten f�r anklagarna i Moskva anta oj�mf�rligt mycket mer �ppna och kraftfulla former. Det g�r att visa med hj�lp av ett indirekt men ytterst l�rorikt exempel. I oktober f�rra �ret gavs min bok Den f�rr�dda revolutionen ut i Frankrike. Den kom ut i New York f�r flera veckor sedan. Inte en enda av mina kritiker, de flesta av dem fiender till mig � bland dem den f�re detta franska premi�rministern Caillaux � s� mycket som n�mnde det faktum att bokens f�rfattare hade �blivit f�lld� f�r att st� i allians med fascismen och den japanska militarismen mot Frankrike och USA. Ingen, inte en enda � inte ens Louis Fischer � ans�g det vara n�dv�ndigt att j�mf�ra mina politiska slutsatser med beskyllningarna i Moskva. Om man t�nker efter ett �gonblick �r detta enda faktum ett oveders�gligt bevis f�r att de t�nkande delarna av samh�llet, till att b�rja med i det mest intresserade och k�nsligaste landet, Frankrike, inte bara inte har godtagit de groteska anklagelserna, utan helt enkelt f�rkastat dem med ett n�tt och j�mnt dolt f�rakt.
Tyv�rr vet vi inte vad Sovjetunionens undertryckta befolkning t�nker och k�nner. Men i �vriga delar av v�rlden har de arbetande massorna drabbats av en tragisk f�rvirring som f�rgiftar deras t�nkande och f�rlamar deras vilja. Antingen har hela den gamla generationen bolsjevikledare, med ett enda undantag, verkligen f�rr�tt socialismen till fascismen, eller s� har den nuvarande sovjetledningen iscensatt en skenr�tteg�ng mot bolsjevikpartiets och sovjetstatens grundare. Ja, just s� st�r fr�gan: Antingen bestod Lenins politbyr� av f�rr�dare, eller s� best�r Stalins politbyr� av f�rfalskare. Det finns inget tredje alternativ! Men just p� grund av att det inte finns n�got tredje alternativ, kan inte den progressiva opinionen undvika detta sv�ra och tragiska val och f�rklara det f�r folkmassorna. Annars riskerar den sj�lva sin existens.
Trotskij h�ller sluttalet
Ofta st�ter man p� den halvt officiella inv�ndningen att kommissionens arbete kan �skada Sovjet politiskt� och hj�lpa fascismen. Denna inv�ndning �r � milt sagt � en blandning av dumhet och hyckleri. L�t oss f�r ett �gonblick g� med p� att domstolens anklagelser mot oppositionen har n�gon grund � det vill s�ga att det fanns n�gon anledning till att dussintals personer sk�ts. I s� fall kan det inte vara sv�rt f�r en s�pass m�ktig regering att l�gga fram material fr�n f�runders�kningen, fylla igen luckorna i protokollen fr�n domstolsf�rhandlingarna, f�rklara mots�gelserna och skingra tvivlen. I s� fall skulle en utredning bara �ka sovjetregeringens auktoritet.
Men om kommissionen skulle avsl�ja att beskyllningarna i Moskva �r en avsiktlig bluff? Skulle inte politisk f�rsiktighet i s� fall f�reskriva att man undviker risken med en utredning? Denna synpunkt, som s�llan uttrycks �ppet och helt och h�llet, grundas p� den fega uppfattningen att det g�r att bek�mpa reaktionens styrkor med sagor, bluffar och l�gner, som om den b�sta boten f�r en sjukdom vore att avst� fr�n att kalla den vid sitt r�tta namn. Om den nuvarande sovjetregeringen �r f�rm�gen att ta till blodiga juridiska skenr�tteg�ngar f�r att lura sitt eget folk, d� kan den inte vara v�rldsproletariatets allierade i kampen mot reaktionen. I s� fall kommer dess inre brister att visa sig vid f�rsta b�sta st�rre historiska omv�lvning. Ju fortare infektionen uppdagas, ju snabbare den oundvikliga krisen uppst�r, ju st�rre chans �r det att organismens levande krafter kan �vervinna den. Om man � andra sidan blundar f�r sjukdomen, s� kommer den bara att gr�va sig djupare ner. Det skulle leda till en omfattande historisk katastrof.
Stalin gjorde sin f�rsta stora tj�nst till Hitler med sin teori och praktik om �socialfascism�. Hans andra tj�nst �r Moskvar�tteg�ngarna. R�tteg�ngarna krossar och g�r v�ld p� de allra st�rsta moraliska v�rden, och de kan inte utpl�nas ur m�nsklighetens medvetande. Bara fullst�ndig klarhet och hela sanningen kan hj�lpa massorna att �terh�mta sig fr�n de skador som r�tteg�ngarna har �samkat dem.
Att en speciell sorts �v�n� g�r motst�nd mot utredningen, vilket i sig sj�lv �r en uppenbar skandal, h�rstammar ur det faktum att till och med de mest nitiska f�rsvararna av Moskvas r�ttsv�sende i sitt innersta inte �r �vertygade om att deras fakta �r h�llbara. De d�ljer sina farh�gor med fullst�ndigt mots�gelsefulla och ov�rdiga argument. En utredning, s�ger de, �r att �l�gga sig i Sovjetunionens inre angel�genheter�! Men har inte v�rldens proletariat r�tt att l�gga sig i Sovjetunionens inre angel�genheter? Inom Kominterns led upprepar man: �Sovjetunionen �r alla arbetandes fosterland.� Ett m�rkligt fosterland vars angel�genheter ingen v�gar l�gga sig i! Om de arbetande massorna �r misst�nksamma mot sina ledares handlingar, s� �r dessa f�rpliktigade att ge en fullst�ndig f�rklaring och st�lla alla medel till f�rfogande f�r en utredning. Varken stats�klagaren eller domarna eller politbyr�ns medlemmar i Sovjet �r undantagna denna grundl�ggande regel. Alla som f�rs�ker h�ja sig �ver arbetardemokratin, f�rr�der i och med denna handling denna demokrati.
Till detta m�ste man l�gga att fr�gan inte �r en �inre� angel�genhet f�r Sovjetunionen, ens om man betraktar det rent formellt. Redan f�r 5 �r sedan ber�vade byr�kratin i Moskva mig, min hustru och v�r �ldsta son v�rt sovjetiska medborgarskap. D�rmed avsade de sig alla speciella r�ttigheter visavi oss. Vi har ber�vats det �fosterland� som kunde ha f�rsvarat oss. Det �r bara naturligt att vi st�ller oss under den internationella allm�nna opinionens beskydd.
I sitt svar fr�n 19 mars 1937 till George Novack, sekreterare f�r Amerikanska kommitt�n till f�rsvar f�r Leo Trotskij, motiverar professor Charles A Beard sin v�gran att delta i Unders�kningskommissionen med principiella argument som i sig sj�lva �r av stort v�rde, alldeles oavsett den v�rderade historikerns deltagande i unders�kningskommissionen eller ej.
F�r det f�rsta f�r vi h�ra att professor Beard har gjort �en noggrann studie av m�nga dokument i detta fall, inklusive den officiella rapporten fr�n den senaste Moskvar�tteg�ngen�. Man f�rst�r utan ytterligare kommentarer hur tungt ett s�dant uttalande �r fr�n en l�rd person som mycket v�l k�nner till vad en noggrann studie �r. P� ett �terh�llsamt men p� samma g�ng helt otvetydigt s�tt delger professor Beard oss �vissa slutsatser� som hans studie av fr�gan har lett honom fram till. F�r det f�rsta, s�ger han, vilar anklagelsen mot Trotskij uteslutande p� bek�nnelser. �Utifr�n l�ngvariga studier av historiska fr�gor vet jag att bek�nnelser, �ven frivilliga s�dana, inte �r avg�rande bevis.� Ordet ��ven� visar klart att fr�gan huruvida bek�nnelserna i Moskva �r frivilliga eller ej f�r denna l�rda person �tminstone st�r �ppen. Som ett exempel p� felaktiga sj�lvbek�nnelser �beropar professor Beard de klassiska fallen med r�tteg�ngarna under inkvisitionen, samt fall av den allra m�rkaste vidskepelse. Denna enda j�mf�relse, som sammanfaller med hur Andra internationalens sekreterare Friedrich Adler har utvecklat sina tankar, talar f�r sig sj�lv. Dessutom anser professor Beard det l�mpligt att till�mpa en regel som styr den amerikanska r�ttsfilosofin, n�mligen: Den anklagade m�ste anses oskyldig tills det har f�rts fram objektiva bevis mot honom som inte l�mnar n�got utrymme f�r rimligt tvivel. Slutligen skriver historikern att �det �r n�stan, om inte helt, om�jligt att bevisa motsatsen i ett s�dant fall, n�mligen att Trotskij inte inl�t sig p� s�dana sammansv�rjningar som han anklagas f�r. Som gammal revolution�r, erfaren i denna konst, skulle han givetvis inte ha beh�llit n�gra komprometterande dokument �ver operationerna, om han verkligen deltog i dem. Vidare skulle inte en enda person i v�rlden kunna bevisa att han inte deltog i en sammansv�rjning, f�rs�vitt han inte hade haft n�gon som vaktade honom under hela den tidsperiod som anklagelserna t�cker. Enligt min uppfattning �ligger det inte Trotskij att g�ra det om�jliga � det vill s�ga bevisa ett negativt faktum med hj�lp av avg�rande bevis. Det �ligger anklagarna att skaffa fram mer �n bek�nnelser, och f�rete bevis som bestyrker specifika och �ppna handlingar.�
Som jag redan har sagt �r de slutsatser han drar av st�rsta vikt i sig sj�lva, eftersom de inneh�ller en f�rintande utv�rdering av Moskvas r�ttvisa. Om obekr�ftade bek�nnelser av tveksamt �frivillig� karakt�r inte �r tillr�ckliga bevis f�r att anklaga mig, s� �r de ocks� otillr�ckliga f�r att anklaga alla de andra. Det inneb�r, enligt professor Beards uppfattning, att dussintals personer som var oskyldiga eller vars skuld inte kunde p�visas blev skjutna i Moskva. Herrar b�dlar m�ste ta med denna bed�mning i ber�kningen, en bed�mning som har gjorts av en ytterst samvetsgrann forskare p� grundval av en noggrann studie av fr�gan.
�nd� m�ste jag s�ga att professor Beards formella beslut � n�mligen hans v�gran att deltaga i unders�kningen � enligt min �sikt inte alls f�ljer av hans materiella slutsatser. Den allm�nna opinionen f�rs�ker faktiskt l�sa g�tan: har anklagelsen bevisats eller ej? Det �r just denna fr�ga som kommissionen i f�rsta hand vill svara p�. Professor Beard deklarerar att han personligen redan har dragit slutsatsen att anklagelsen inte �r bevisad, och att det �r d�rf�r han inte g�r med i kommissionen. P� mig f�refaller det som om det riktiga beslutet vore f�ljande: �Jag g�r med i kommissionen f�r att pr�va om mina slutsatser �r korrekta.� Det �r helt klart att kommissionens gemensamma beslut kommer att v�ga mycket tyngre f�r den allm�nna opinionen �n en enskild persons slutsatser, �ven om det �r en stor auktoritet, eftersom kommissionen inneh�ller f�retr�dare f�r olika intellektuella bem�danden.
Men �ven om professor Beards slutsatser �r viktiga s� �r de ofullst�ndiga, �ven i sin materiella andemening. Fr�gan handlar inte bara om att veta om anklagelserna mot mig har blivit fastslagna eller ej. I Moskva har dussintals m�nniskor blivit skjutna. Dussintals andra v�ntar p� att bli avr�ttade. Hundratals och tusentals �r misst�nkta, indirekt anklagade eller f�rtalade, inte bara i Sovjetunionen utan �ven i resten av v�rlden. Allt detta p� grundval av de �bek�nnelser� som professor Beard sj�lv tycker att man kan j�mf�ra med bek�nnelserna fr�n inkvisitionens offer. Den grundl�ggande fr�gan b�r allts� formuleras s� h�r: Vem organiserar dessa inkvisitionsliknande r�tteg�ngar, dessa korst�g av f�rtal, varf�r, och i vilket syfte? Hundratusentals personer �ver hela v�rlden �r helt �vertygade om, och miljontals misst�nker, att r�tteg�ngarna grundas p� systematiska f�rfalskningar som f�reskrivs av best�mda politiska m�l. Det �r just denna anklagelse mot den h�rskande klicken i Moskva jag hoppas kunna sl� fast inf�r kommissionen. F�ljaktligen �r det inte bara fr�gan om ett �negativt� faktum � det vill s�ga att Trotskij inte har deltagit i n�gon sammansv�rjning � utan ocks� ett positivt faktum, n�mligen att Stalin faktiskt organiserade den st�rsta bluffen i m�nsklighetens historia.
Men �ven n�r det g�ller �negativa fakta� kan jag inte godta professor Beards alltf�r kategoriska bed�mning. Han antar att jag �r en s� erfaren revolution�r, att jag inte skulle beh�lla dokument som skulle kompromettera mig. Det �r helt riktigt. Men inte heller skulle jag skriva brev till konspirat�rerna p� ett ytterst of�rnuftigt och komprometterande s�tt. Jag skulle inte tankl�st avsl�ja de allra hemligaste planerna till f�r mig ok�nda unga m�nniskor, eller vid det allra f�rsta m�tet anf�rtro dem viktiga terroristiska uppdrag. Eftersom professor Beard ger mig ett visst erk�nnande som konspirat�r, s� kan jag p� grundval av detta erk�nnande helt och h�llet misskreditera de �bek�nnelser� d�r jag beskrivs som en operettkonspirat�r, och f�rst och fr�mst levererar st�rsta antal vittnen mot mig sj�lv till den framtida �klagaren. Samma sak g�ller de �vriga svarande, i synnerhet Zinovjev och Kamenev. Utan rim eller reson utvidgar de kretsen av invigda. Deras bristande f�rsiktighet rimmar mycket illa, och har en avsiktligt ber�knande karakt�r. Oaktat detta har inte �klagaren ens en tillstymmelse till bevis. Alltihopa bygger p� samtal � eller mer exakt minnen av p�st�dda samtal. Avsaknaden av bevis � jag t�nker aldrig sluta att upprepa detta � inte bara tillintetg�r anklagelserna, utan �r ocks� ett fruktansv�rt bevis mot anklagarna sj�lva.
Men jag har ocks� mer direkta och dessutom helt avg�rande bevis p� detta �negativa faktum�. Det �r inte s� ovanligt inom r�ttsfilosofin. Det �r naturligtvis sv�rt att bevisa att jag under �tta �rs landsflykt inte hade n�gra hemliga m�ten � med n�gon n�gonstans � ang�ende en sammansv�rjning mot de sovjetiska myndigheterna. Men det handlar inte om det. �klagarens viktigaste vittne, de svarande sj�lva, tvingas visa n�r och var de hade m�ten med mig. Tack vare det s�tt p� vilket jag levde (polis�vervakning, en st�ndig n�rvaro av vakter best�ende av mina v�nner, dagliga brev, etc) kan jag i samtliga fall med obestridlig s�kerhet visa att jag inte var p� och inte kunde vara p� de angivna st�llena p� de tider som anges. P� juristspr�k kallar s�dana avg�rande bevis p� ett negativt faktum f�r alibi. Dessutom �r det helt odiskutabelt att jag inte skulle spara n�gra bevis i mina arkiv p� eventuella brott som jag hade beg�tt. Men mina arkiv �r inte viktiga f�r utredningen f�r vad de saknar, utan f�r vad de inneh�ller. En verklig k�nnedom om den dagliga utvecklingen av mitt t�nkande och agerande under en period av nio �r (ett �r i landsf�rvisning och �tta i landsflykt) r�cker f�r att bevisa ett �negativt faktum� � n�mligen att jag inte kunde ha beg�tt handlingar som stod i strid med mina �vertygelser, mina intressen, hela min natur.
Moskvaregeringens representanter �r sj�lva medvetna om att domarna i Moskva inte har st�d fr�n n�gra auktoritativa experter. I detta syfte inbj�ds den engelska advokaten Pritt i hemlighet till den f�rsta r�tteg�ngen, och en annan engelsk advokat, Dudley Collard, till den andra. I Paris f�rs�kte tre advokater � f�ga k�nda men mycket f�rtjusta i GPU � f�r samma �ndam�l anv�nda Internationella juristf�rbundets skylt. I samarbete med den sovjetiska ambassaden utf�rdade den ok�nda advokaten Rosenmark, under t�ckmantel av F�rbundet f�r m�nskliga r�ttigheter, ett expertutl�tande som var lika v�lvilligt som det var okunnigt. Det �r ingen slump att �Sovjetunionens v�nner� i Mexiko har f�reslagit att �Socialistiska advokatfronten� ska genomf�ra en juridisk unders�kning av Moskvar�tteg�ngarna. Liknande �tg�rder f�rbereds uppenbarligen just nu i USA. Folkkommissariatet f�r juridiska �renden i Moskva har publicerat �ordagranna� protokoll fr�n r�tteg�ngen mot de sjutton (Pjatakov, Radek etc) p� fr�mmande spr�k, f�r att desto b�ttre f� auktoritativa jurister att bekr�fta att inkvisitionens offer har blivit skjutna helt i enlighet med de regler som inkvisitorerna har satt upp.
Men �ven om man intygar att de yttre reglerna och juridikens ritualer rent formellt har f�ljts, s� har det i sj�lva verket ett v�rde som n�stan �r lika med noll. K�rnpunkten �r de materiella f�rh�llandena under f�rberedelserna och genomf�randet av r�tteg�ngen. �ven om man f�r ett �gonblick bortser fr�n de avg�rande faktorer som finns utanf�r r�ttssalen, kan man givetvis inte undg� att se att Moskvar�tteg�ngarna �r ett rent h�n mot r�ttvisan. Under revolutionens tjugonde �r genomf�rs utredningen i absolut hemlighet. Hela den gamla bolsjevikgenerationen d�ms av en milit�rdomstol som best�r av tre anonyma milit�ra funktion�rer. Hela r�tteg�ngen domineras av en �klagare som under hela sitt liv har varit, och �n idag �r, politisk fiende till de anklagade. De avs�ger sig sitt f�rsvar, och r�tteg�ngsprocessen saknar varje sp�r av tvistem�l. R�tten f�r inte se n�gra materiella bevis. Man talar om dem men de finns inte. De vittnen som �klagaren eller de svarande n�mner utfr�gas inte. Av ok�nda sk�l �r en hel rad anklagade som utg�r en del av den r�ttsliga unders�kningen fr�nvarande fr�n de svarandes b�nk. Tv� av de huvudanklagade som r�kar befinna sig utomlands underr�ttas inte ens om r�tteg�ngen, och ber�vas, precis som de vittnen som befinner sig utanf�r Ryssland, m�jlighet att vidta n�gra som helst �tg�rder f�r att f� fram sanningen. Dialogen i r�ttssalen �r helt uppbyggd som en f�rutbest�md fr�ga-svar lek. �klagaren st�ller inte en enda konkret fr�ga till n�gon av de svarande som skulle kunna besv�ra honom och avsl�ja mots�gelserna i hans bek�nnelse. Domaren som leder f�rhandlingarna sl�tar inst�llsamt �ver �klagarens arbete. Just protokollens �ordagranna� karakt�r avsl�jar klart �klagarens och domarnas upps�tliga undvikanden. Till detta m�ste man l�gga att man knappast har n�got st�rre f�rtroende f�r protokollens �kthet.
Men �ven om dessa �verv�ganden �r viktiga i sig sj�lva � eftersom de ger stora anledningar till juridisk analys � s� kommer de trots allt i andra eller tredje hand, eftersom de r�r komplottens form och inte dess inneh�ll. Teoretiskt kan man t�nka sig, att om Stalin, Vysjinskij och Jezjov under en period p� fem eller tio �r skulle lyckas iscens�tta sina r�tteg�ngar ostraffat, s� skulle de uppn� en s�dan skicklighet att alla juridiska delar formellt kommer att vara i �verensst�mmelse med varandra och de existerande lagarna. Men �ven om komplotten skulle vara juridiskt tekniskt perfekt s� �r den inte en millimeter n�rmare sanningen.
Under en s� oerh�rt viktig politisk r�tteg�ng kan inte jurister bortse fr�n de politiska villkor under vilka r�tteg�ngen uppstod och under vilka f�runders�kningen genomf�rdes � allts� det totalit�ra f�rtryck som alla i grund och botten �r utsatta f�r: de anklagade, vittnen, domare, r�tteg�ngsbitr�den och till och med �klagaren sj�lv. H�r har vi fr�gans k�rnpunkt: under en okontrollerad och diktatorisk regim som har tillg�ng till alla m�jliga ekonomiska, politiska, fysiska och moraliska tv�ngsmedel, �r en juridisk r�tteg�ng inte l�ngre en juridisk r�tteg�ng. Det �r en juridisk teater med f�rutbest�mda roller. De svarande tr�der fram p� scenen f�rst efter en rad repetitioner som g�r det m�jligt f�r regiss�ren att p� f�rhand skaffa sig garantier att de inte kommer att �verskrida gr�nsen f�r sina roller. I denna, liksom all annan, mening utg�r de juridiska r�tteg�ngsf�rhandlingarna bara en stelnad form av den politiska regimen i Sovjetunionen i sin helhet. Under f�rh�ren sa den utfr�gade samma sak, efter fingervisningar fr�n huvudtalaren, utan att p� minsta s�tt bry sig om vad de sj�lva hade sagt f�reg�ende dag. Alla tidningsartiklar utvecklade ett och samma direktiv, p� samma spr�k. Historiker, ekonomer � till och med statistiker � f�ljer dirigentens taktpinne och arrangerar om det f�rflutna och det nuvarande utan h�nsyn till fakta, dokument eller de f�reg�ende upplagorna av sin egen bok. P� daghem och skolor f�rh�rligar barnen Vysjinskij och f�rbannar de svarande med identiska ord. Ingen g�r det av egen fri vilja, alla g�r v�ld p� sin egen vilja. R�tteg�ngens slutna och enhetliga karakt�r, d�r de anklagade f�rs�ker �vertr�ffa varandra i att upprepa �klagarens formuleringar, �r allts� inget undantag utan bara det mest avskyv�rda uttrycket f�r den diktatoriska inkvisitoriska regimen. Det �r ingen domstol vi ser i aktion utan en teater d�r huvudsk�despelarna spelar sina roller framf�r en pistolmynning. Rollprestationen kan vara bra eller d�lig, men det �r en fr�ga om inkvisitorisk teknik och inte r�ttvisa. En �rent juridisk� unders�kning av Moskvar�tteg�ngarna inskr�nker sig i grund och botten till fr�gan om bluffen genomf�rdes bra eller d�ligt.
F�r att belysa fr�gan ytterligare � om den nu beh�ver belysas � l�t oss ta ett aktuellt exempel fr�n den konstitutionella lagstiftningens omr�de. Efter att Hitler hade tagit makten f�rkunnade han, tv�rt emot alla f�rv�ntningar, att han inte hade f�r avsikt att f�r�ndra statens grundl�ggande lagar. De flesta m�nniskor har troligen gl�mt att Weimarkonstitutionen �n idag �r intakt i Tyskland. I detta juridiska ramverk har emellertid Hitler satt ett inneh�ll som utg�rs av en totalit�r diktatur. L�t oss t�nka oss en expert som, efter att ha r�ttat till sina l�rda glas�gon och skaffat sig de officiella dokumenten, tog itu med att studera den tyska statsstrukturen �ur strikt juridisk synvinkel�. Efter m�nga timmars h�rt intellektuellt arbete kommer han att uppt�cka att Hitlertyskland �r en kristallklart demokratisk republik (allm�n r�str�tt, ett parlament som ger �F�hrern� den fulla makten, sj�lvst�ndigt r�ttsv�sende, etc, etc). Men varje person vid sina sinnens fulla bruk kommer att skrika att denna sorts juridiska �bed�mning� i b�sta fall �r ett tecken p� juridisk kretinism.
Demokratin grundas p� en oinskr�nkt kamp mellan klasser, partier, program och id�er. N�r denna kamp kv�vs s� kvarst�r bara ett tomt skal, som passar f�r att d�lja en fascistisk diktatur. V�r tids r�ttsfilosofi grundas p� en kamp mellan �klagaren och f�rsvaret, en kamp som f�rs i enlighet med vissa juridiska former. N�rhelst kampen mellan parterna kv�vs med hj�lp av utomjuridiskt v�ld, s� �r de juridiska formerna, oavsett hur de ser ut, bara en t�ckmantel f�r inkvisitionen. En verklig unders�kning av Moskvar�tteg�ngarna m�ste omfatta alla sidor. Den kommer givetvis att anv�nda de �ordagranna� protokollen, men inte som ting i sig sj�lva utan som en del av ett enormt historiskt drama vars avg�rande faktorer finns bakom den juridiska teaterscenen.
I sin summering 28 januari sa Vysjinskij: �Trotskij och trotskisterna har alltid varit kapitalismens agenter inom arbetarr�relsen.� Vysjinskij br�nnm�rkte �den verkliga, �kta trotskismens ansikte � arbetarnas och b�ndernas gamla fiende, socialismens gamla fiende, kapitalismens lojala tj�nare.� Han m�lade upp historien om �trotskismen som har anv�nt mer �n 30 �rs existens f�r att f�rbereda sin slutgiltiga omvandling till fascismens stormtrupper, till en av den fascistiska polisens avdelningar.�
Medan GPU:s utl�ndska politiska skribenter (i Daily Worker, New Masses, etc) l�gger ner sin energi p� att med hj�lp av skarpsinniga hypoteser och historiska j�mf�relser f�rs�ka f�rklara hur en revolution�r marxist under sitt livs sj�tte �rtionde kan f�rvandlas till en fascist, n�rmar sig Vysjinskij fr�gan p� ett helt annat s�tt: Trotskij har alltid varit en kapitalistagent och fiende till arbetarna och b�nderna. Under n�gra och 30 �r har han f�rberett sig f�r att bli fascistagent. Vysjinskij s�ger det som New Masses' skribenter kommer att s�ga, men inte f�rr�n om ett tag. Det �r d�rf�r jag f�redrar att ta itu med Vysjinskij. Mot den sovjetiska stats�klagarens kategoriska p�st�enden st�ller jag mitt livs lika kategoriska fakta.
Vysjinskij har fel n�r han pratar om trettio �rs f�rberedelser f�r fascismen. Fakta, r�kning, tidsordning, och logik �r allm�nt sett inte n�gon stark punkt i hans anklagelser. F�rra m�naden utgjorde faktiskt avslutningen av mitt fyrtionde �r av oavbrutet arbete inom arbetarr�relsen under marxismens fana.
Vid 18 �rs �lder organiserade jag illegalt �S�dra Rysslands arbetarf�rening�, som omfattade mer �n 200 arbetare. Med hj�lp av en hektograf redigerade jag en revolution�r tidning, Nasje Delo (V�r sak). Under min f�rsta landsf�rvisning till Sibirien (1900-1902) deltog jag i bildandet av �Sibiriska kampf�rbundet f�r arbetarklassens frig�relse�. Efter min flykt utomlands ansl�t jag mig till den socialdemokratiska organisationen Iskra, som leddes av Plechanov, Lenin och andra. 1905 deltog jag i ledningen av den f�rsta arbetardeputerades sovjet i Petrograd.
Jag tillbringade fyra och ett halvt �r i f�ngelse, f�rvisades tv� g�nger till Sibirien, d�r jag tillbringade omkring tv� och ett halvt �r. Jag flydde fr�n Sibirien tv� g�nger. Under tv� olika perioder tillbringade jag ungef�r tolv �r i landsflykt under tsarismen. I Tyskland d�mdes jag 1915 i min fr�nvaro till f�ngelse f�r antikrigsaktiviteter. Jag utvisades fr�n Frankrike f�r samma �brott�, arresterades i Spanien och internerades av den brittiska regeringen i ett kanadensiskt koncentrationsl�ger. Det var p� detta s�tt jag fullgjorde min funktion som �kapitalistagent�.
De stalinistiska historikernas l�gn att jag var mensjevik fram till 1917 �r en av deras vanliga f�rfalskningar. Fr�n den dag bolsjevismen och mensjevismen tog politisk och organisatorisk form (1904) stod jag formellt utanf�r b�da fraktionerna, men som de tre ryska revolutionerna visar sammanf�ll min politiska linje, trots stridigheter och polemik, p� varje grundl�ggande s�tt med Lenins linje.
Den viktigaste meningsskiljaktigheten mellan Lenin och mig under dessa �r var min f�rhoppning att ett enande med mensjevikerna kunde knuffa majoriteten av dem in p� revolutionens v�g. I denna br�nnande fr�ga hade Lenin helt r�tt. Icke desto mindre m�ste det bli sagt att tendenserna till �enande� var mycket starka bland bolsjevikerna 1917. I samband med ett m�te med partikommitt�n i Petrograd 1 november 1917, sa Lenin: �Trotskij sade f�r l�ngesedan att enhet �r om�jligt. Trotskij f�rstod detta, och sedan dess har det inte funnits n�gon b�ttre bolsjevik.�
Fr�n slutet av 1904 f�rsvarade jag uppfattningen att den ryska revolutionen bara kunde sluta med proletariatets diktatur, som under f�ruts�ttning att v�rldsrevolutionen utvecklas framg�ngsrikt i sin tur m�ste leda till en socialistisk omvandling av samh�llet.
En minoritet av mina nuvarande vedersakare ans�g �nda fram till april 1917 att detta perspektiv var orimligt och kallade det fientligt f�r �trotskism�, och mot det st�llde de programmet om en borgerlig demokratisk republik. Vad g�ller den �verv�ldigande majoriteten av den nuvarande byr�kratin, s� ansl�t de sig inte till sovjetmakten f�rr�n efter segern i inb�rdeskriget.
Under mina �r i landsflykt deltog jag i arbetarr�relsen i �sterrike, Schweiz, Frankrike och USA. Jag t�nker med tacksamhet p� mina �r av landflykt � de gav mig m�jlighet att komma n�rmare den internationella arbetarklassens liv och omvandla internationalismen fr�n ett abstrakt begrepp till en drivkraft f�r resten av mitt liv.
Under kriget propagerade jag, f�rst i Schweiz och sedan i Frankrike, mot den chauvinism som f�rintade Andra internationalen. Under mer �r tv� �r gav jag i Paris, under den milit�ra censuren, ut en rysk dagstidning med en revolution�rt internationalistisk anda. Under mitt arbete stod jag i n�ra f�rbindelse med internationalisterna i Frankrike och deltog tillsammans med deras representanter i den internationella konferens som chauvinismens motst�ndare h�ll i Zimmerwald (1915) � jag fortsatte samma arbete under de tv� m�nader jag stannade i USA.
Efter min ankomst till Petrograd (5 maj 1917) fr�n det kanadensiska koncentrationsl�ger d�r jag gav undervisning i Liebknechts och Luxemburgs id�er till de f�ngslade tyska matroserna, deltog jag direkt i f�rberedelserna och organiseringen av oktoberrevolutionen, i synnerhet under de fyra avg�rande m�nader d� Lenin tvingades g�mma sig i Finland.
I en artikel fr�n 1918 d�r Stalin st�llde sig uppgiften att f�rminska min roll i oktoberrevolutionen, tvingades han icke desto mindre skriva:
Allt arbete med att praktiskt organisera upproret utf�rdes under direkt ledarskap av Petrogradsovjetens ordf�rande, kamrat Trotskij. Man kan med s�kerhet s�ga att partiet framf�rallt och i huvudsak har kamrat Trotskij att tacka f�r att garnisonen s� snabbt gick �ver p� sovjetens sida och f�r att milit�rrevolution�ra kommitt�n gjorde ett s� skickligt arbete. (Pravda nr 241, 6 november 1918)
Det hindrade inte Stalin fr�n att sex �r senare skriva:
Kamrat Trotskij spelade ingen s�rskild roll i partiet eller oktoberupproret, och han kunde heller inte g�ra det eftersom han under oktoberperioden �nnu var j�mf�relsevis ny i partiet. ( J Stalin, Trotskism eller leninism, s 68-69)
Med hj�lp av de vetenskapliga metoder som b�de domstolen och �klagaren �r uppl�rda i, anser Stalinskolan det nu vara st�llt utom allt tvivel att jag inte ledde oktoberrevolutionen utan var motst�ndare till den. Men dessa historiska f�rfalskningar bekymrar inte min sj�lvbiografi, utan Stalins biografi.
Efter oktoberrevolutionen satt jag under omkring nio �r med i regeringen. Jag deltog direkt i uppbygget av sovjetstaten, den revolution�ra diplomatin, R�da arm�n, det ekonomiska arbetet och Kommunistiska internationalen. Under tre �r ledde jag direkt inb�rdeskriget. Under detta h�rda arbete tvingades jag vidta drastiska �tg�rder. Inf�r arbetarklassen och historien tar jag det fulla ansvaret f�r dem. De str�nga �tg�rderna r�ttf�rdigades genom att de var historiskt n�dv�ndiga och progressiva till sin natur, eftersom de motsvarade arbetarklassens grundl�ggande intressen. Jag kallade de f�rtryckande �tg�rderna under inb�rdeskrigets villkor f�r sitt verkliga namn, och jag har �ppet redogjort f�r dem inf�r de arbetande massorna. Jag hade inget att d�lja f�r folket, precis som jag idag inte har n�got att d�lja f�r kommissionen.
N�r det, inte utan deltagande bakom scenen av Stalin, uppstod opposition inom vissa kretsar i partiet mot mitt s�tt att leda inb�rdeskriget �verl�mnade Lenin i juli 1919 p� eget initiativ och p� ett f�r mig helt �verraskande s�tt ett blankt papper, d�r han l�ngst ner hade skrivit:
Kamrater, v�l medveten om kamrat Trotskijs order �r jag s� �vertygad, s� fullkomligt �vertygad, om det riktiga, l�mpliga och n�dv�ndiga f�r v�r saks gagn, i de av kamrat Trotskij utf�rdade befallningarna, att jag ger dem mitt totala st�d.
Pappret var odaterat. Om det beh�vdes skulle jag sj�lv s�tta dit datum. Lenins f�rsiktighet i allt som r�rde hans relationer till arbetarna �r v�lk�nd. �nd� ans�g han sig p� f�rhand kunna bekr�fta en order fr�n mig, trots att m�nga personers �de ofta berodde p� dessa order. Lenin var inte orolig f�r att jag skulle missbruka min makt. Jag kan till�gga att jag aldrig anv�nde denna blancofullmakt som Lenin gav mig. Men dokumentet vittnar om det alldeles s�rskilda f�rtroende som denna man, som jag anser vara det yttersta exemplet p� revolution�r moral, hyste.
Jag deltog direkt i utarbetandet av Tredje internationalens programmatiska dokument och taktiska teser. Lenin och jag delade p� de viktigaste kongressrapporterna ang�ende den internationella situationen. Jag skrev de f�rsta fem kongressernas programmatiska manifest. Jag �verl�mnar till Stalins �klagare att f�rklara vilken plats denna verksamhet hade p� min v�g till fascismen. Vad mig betr�ffar st�r jag fortfarande fast vid de principer som jag, hand i hand med Lenin, lade fram som Kommunistiska internationalens grundvalar.
Jag br�t med den h�rskande byr�kratin n�r den, av historiska orsaker som jag inte p� ett tillr�ckligt s�tt kan behandla h�r, f�rvandlades till en konservativ, privilegierad kast. Sk�len till brytningen finns nedtecknade och beseglade steg f�r steg i officiella dokument, b�cker och artiklar som finns tillg�ngliga f�r kontroll.
Jag har f�rsvarat sovjetdemokratin mot den byr�kratiska diktaturen; att massornas levnadsstandard ska h�jas ist�llet f�r �verdrivna privilegier i toppen; systematisk industrialisering och kollektivisering i de arbetandes intressen; och slutligen en internationell politik i den revolution�ra internationalismens anda mot den nationella konservatismen. I min senaste bok, Den f�rr�dda revolutionen, f�rs�kte jag teoretiskt f�rklara varf�r den isolerade sovjetstaten med sin efterblivna ekonomi har utvecklat en grotesk byr�kratisk pyramid, som n�stan automatiskt har kr�nts av en okontrollerad och �ofelbar� ledare.
Med hj�lp av polisapparaten kv�vde den h�rskande klicken partiet, och f�r att krossa oppositionen landsf�rvisade de mig i b�rjan av 1928 till Centralasien. N�r jag v�grade att upph�ra med min politiska aktivitet i exil, s� deporterade de mig i b�rjan av 1929 till Turkiet. D�r b�rjade jag ge ut Oppositionens bulletin p� samma programmatiska grund som jag hade f�rsvarat i Ryssland, och jag uppr�ttade f�rbindelser till ideologiskt likasinnade �ver hela v�rlden, p� den tiden fortfarande v�ldigt f�.
20 februari 1932 ber�vade sovjetbyr�kratin mig och de av min familj som befann sig utomlands v�rt sovjetiska medborgarskap. Min dotter Zinajda, som tillf�lligt var utomlands f�r att f� medicinsk behandling, ber�vades d�rmed m�jligheten att �terv�nda till Sovjetunionen och f�renas med sin man och barn. Hon begick sj�lvmord 5 januari 1933.
Jag l�gger fram en lista �ver mina viktigaste b�cker och pamfletter, som helt eller delvis har skrivits under min senaste landsf�rvisnings- och deportationsperiod. Enligt mina unga medarbetares ber�kningar, medarbetare som under allt mitt arbete har givit och ger mig en trogen och oers�ttlig hj�lp, har jag skrivit 5.000 sidor medan jag varit utomlands, or�knat mina brev och artiklar, som torde utg�ra flera tusen sidor till. Jag vill till�gga att jag inte har l�tt f�r att skriva. Jag g�r m�nga kontroller och r�ttelser. Allts� har mitt litter�ra arbete och min korrespondens utgjort den dominerande delen av mitt liv under de senaste nio �ren. Den politiska linjen i mina b�cker, artiklar och brev talar f�r sig sj�lv. Jag �mnar bevisa att de citat som Vysjinskij lagt fram ur min verk utg�r grova f�rfalskningar � med andra ord en n�dv�ndig del i hela den juridiska komplotten.
Under perioden 1923 till 1933 hade jag en uppfattning om sovjetstaten, dess ledande parti och Kommunistiska internationalen, som uttrycktes i dessa utmejslade ord: Reform, inte revolution. Denna st�ndpunkt n�rdes av f�rhoppningen att en gynnsam utveckling i Europa skulle kunna hj�lpa V�nsteroppositionen att �teruppliva bolsjevikpartiet med fredliga medel, demokratiskt reformera sovjetstaten, och f�ra tillbaka Kommunistiska internationalen till den marxistiska v�gen. F�rst Hitlers seger, som f�rbereddes av Kremls �desdigra politik, och Kominterns totala of�rm�ga att dra n�gra som helst l�rdomar av de tragiska erfarenheterna i Tyskland, �vertygade mig och mina ideologiska f�ljeslagare om att det gamla bolsjevikpartiet och Tredje internationalen var ohj�lpligt d�da, vad socialismens sak anbelangar. D�rmed f�rsvann den enda lagliga h�vst�ng med vilken man kunde hoppas genomf�ra en fredlig, demokratisk reformering av sovjetstaten. Sedan senare delen av 1933 har jag blivit alltmer �vertygad om att en politisk revolution �r historiskt oundviklig f�r att befria de arbetande massorna i Sovjetunionen och frig�ra den samh�lleliga grund som oktoberrevolutionen uppr�ttade ur den nya parasit�ra kastens h�nder. En s� oerh�rt betydelsefull fr�ga orsakade naturligtvis en passionerad ideologisk kamp i internationell skala.
Komintern var fullst�ndigt klavbunden av sovjetbyr�kratin och f�rf�ll ideologiskt. Det ledde fram till behovet att lansera parollen om Fj�rde internationalen och utarbeta grunden till dess program. De b�cker, artiklar och diskussionsbulletiner som �gnades detta st�r till kommissionens f�rfogande, och utg�r det allra b�sta beviset att det inte �r fr�gan om en �t�ckmantel� utan en intensiv, lidelsefull ideologisk kamp p� grundval av traditionerna fr�n Kommunistiska internationalens f�rsta kongresser. Jag har st�tt i st�ndig brevkontakt med dussintals gamla och hundratals unga v�nner i alla delar av v�rlden, och jag kan med �vertygelse och stolthet s�ga att det just bland dessa ungdomar kommer att v�xa fram de mest beslutsamma och tillf�rlitliga prolet�ra k�mpar under den nya tidsperiod som �ppnar sig.
Men att f�rkasta f�rhoppningen om en fredlig reformering av sovjetstaten inneb�r inte att f�rkasta f�rsvaret av sovjetstaten. Den samling av utdrag ur mina artiklar fr�n de senaste tio �ren som nyligen kommit ut i New York (Till f�rsvar f�r Sovjetunionen), visar speciellt att jag st�ndigt och of�rsonligt har bek�mpat all vacklan i fr�gan om att f�rsvara Sovjetunionen. Jag har mer �n en g�ng brutit med v�nner p� denna fr�ga. I min bok Den f�rr�dda revolutionen bevisade jag teoretiskt tanken att kriget inte bara hotar sovjetbyr�kratin, utan ocks� Sovjetunionens nya sociala grundval, som utg�r ett enormt steg fram�t i m�nsklighetens utveckling. Fr�n detta h�rr�r varje revolution�rs absoluta plikt att trots sovjetbyr�kratin f�rsvara Sovjetunionen mot imperialismen.
Mina skrifter fr�n samma period ger en otvetydig bild av min inst�llning till fascismen. Fr�n f�rsta b�rjan av min landsf�rvisning utomlands slog jag larm om den v�xande fascistiska v�gen i Tyskland. Komintern anklagade mig f�r att ��verskatta� fascismen och drabbas av �panik� inf�r den. Jag kr�vde en enhetsfront mellan arbetarklassens samtliga organisationer. Mot detta st�llde Komintern den idiotiska teorin om �socialfascismen�. Jag kr�vde ett systematiskt organiserande av arbetarmiliser. Komintern bem�tte detta med att skryta om framtida segrar. Jag p�pekade, att i h�ndelse av en seger f�r Hitler skulle Sovjetunionen bli oerh�rt hotat. Den v�lk�nde f�rfattaren Ossietzkij tryckte mina artiklar i sin tidskrift, och kommenterade dem mycket positivt. Men f�rg�ves. Sovjetbyr�kratin tillskansade sig oktoberrevolutionens anseende bara f�r att omvandla det till ett hinder f�r revolutionens seger i andra l�nder. Utan Stalins politik skulle Hitler inte ha segrat! I stor utstr�ckning uppstod Moskvar�tteg�ngarna ur Kremls behov att tvinga v�rlden att gl�mma dess kriminella politik i Tyskland. �Om vi kan visa att Trotskij �r fascistagent, vem kommer d� att bry sig om Fj�rde internationalens program och taktik?� Det var s� Stalin hade r�knat ut det.
Som bekant p�stods alla revolution�rer under kriget vara agenter f�r fiendens regering. S� var fallet med Rosa Luxemburg, Karl Liebknecht, Otto R�hle och andra i Tyskland, mina franska v�nner (Monatte, Rosmer, Loriot, etc), Eugene Debs och andra i USA, och slutligen Lenin och jag i Ryssland. I mars 1917 internerade den brittiska regeringen mig i ett koncentrationsl�ger och anklagade mig, inspirerade av den tsaristiska ochranan, f�r att i samarbete med det tyska �verkommandot f�rs�ka st�rta Miljukov-Kerenskijs provisoriska regering. Idag l�ter denna anklagelse som ett plagiat av Stalin och Vysjinskij. Det �r i sj�lva verket Stalin och Vysjinskij som plagierar det tsaristiska kontraspionaget och den brittiska underr�ttelsetj�nsten.
16 april 1917, n�r jag satt i koncentrationsl�gret med de tyska matroserna, skrev Lenin i Pravda:
�r det m�jligt att ens en minut tro p�... depeschen, enligt vilken Trotskij, tidigare ordf�rande i arbetardeputerades Sovjet i Petrograd 1905 � en revolution�r som sedan �rtionden �r i revolutionens tj�nst � att denne man haft n�gra som helst f�rbindelser med en av den �tyska regeringen� med pengar underst�dd plan? Detta �r klart och tydligt ett oerh�rt fr�ckt f�rtal av en revolution�r! (Pravda, nr 34.)
�Hur friskt klingar inte dessa ord�, skrev jag 21 oktober 1927 � jag upprepar, 1927! � �under denna epok av f�raktfullt tal mot oppositionen, ett f�rtal som i grund och botten inte skiljer sig fr�n det f�rtal som riktades mot bolsjevikerna 1917!�
S�ledes slungade Stalin redan f�r tio �r sedan � det vill s�ga l�ngt innan bildandet av �f�renade� och �parallella� centrum och innan Pjatakovs �flygresa� till Oslo � alla m�jliga sorters insinuationer och f�rtal mot Oppositionen, som Vysjinskij senare f�rvandlade till ett �tal. Men om Lenin 1917 tyckte att mitt tjugo�riga revolution�ra f�rflutna i sig sj�lv r�ckte f�r att tillbakavisa detta svinaktiga f�rtal, s� dristar jag mig att tro att de 20 �r som har g�tt sedan dess � tillr�ckligt viktiga i sig sj�lva � ber�ttigar mig att �beropa min sj�lvbiografi som ett av de fr�msta argumenten mot anklagelserna i Moskva.
Att tvingas �r�ttf�rdiga� sig mot anklagelsen att st� i f�rbund med Hitler och Mikado visar i sig sj�lv hur djup reaktionen �r som idag har er�vrat en stor del av v�r planet, och i synnerhet Sovjetunionen. Men ingen av oss kan hoppa �ver historiskt betingade steg. Jag st�ller villigt min tid och energi till kommissionens f�rfogande. Det �r on�digt att p�peka att jag inte har och inte kan ha n�gra hemligheter f�r kommissionen. Kommissionen inser sj�lv behovet att vara f�rsiktig gentemot tredje part, i synnerhet personer i fascistiska l�nder och i Sovjetunionen. Jag �r beredd att besvara alla fr�gor och ge kommissionen tillg�ng till alla mina brev, personliga s�v�l som politiska.
Samtidigt vill jag redan p� f�rhand sl� fast att jag inte betraktar mig som �svarande� inf�r allm�nna opinionens domstol. Det finns inte ens n�gon formell grund f�r en s�dan beteckning. Myndigheterna i Moskva �talade inte mig under n�gon enda av r�tteg�ngarna. Det �r givetvis ingen slump. F�r att kunna �tala mig hade de tvingats kalla mig inf�r r�tten, eller kr�va att jag utel�mnades. D�rmed hade de tvingats tillk�nnage datum f�r r�tteg�ngen, och publicera anklagelseakten �tminstone n�gra veckor innan domstolsf�rhandlingarna. Men Moskva kunde inte ens g� s� l�ngt. Hela deras plan gick ut p� att ta opinionen med �verraskning, och ha Pritt och Duranty och deras gelikar beredda p� f�rhand som kommentatorer och rapport�rer. Enda s�ttet att kr�va min utl�mning hade varit att resa fr�gan i en fransk, norsk eller mexikansk domstol, inf�r �gonen p� v�rldspressen. Men f�r Kreml hade det varit att inbjuda till ett grymt misslyckande! Av just denna orsak var de tv� r�tteg�ngarna inte ett �tal mot mig och min son, utan bara f�rtal av oss med hj�lp av en juridisk process bakom v�r rygg, en process som inte tillk�nnagavs, och utan att n�gon inst�mdes.
Domen fr�n den senaste r�tteg�ngen s�ger att Trotskij och Sedov �blivit �verbevisade om att ha direkt lett den f�rr�diska verksamhet, som bedrivits av det sovjetfientliga trotskistiska centrum, [och] skall i den h�ndelse de p�tr�ffas p� Sovjetunionens territorium �gonblickligen h�ktas och st�llas under dom�. Jag f�rbig�r fr�gan om med vilka tekniska medel Stalin hoppas �p�tr�ffa� mig och min son p� sovjetiskt territorium (antagligen p� samma s�tt som gjorde det m�jligt f�r GPU att p� natten 7 november 1936 �p�tr�ffa� en del av mina arkiv p� historiska institutet i Paris och transportera dem i bastanta diplomatiska kapps�ckar till Moskva). Det faktum som framf�rallt v�cker v�r uppm�rksamhet �r att domen, efter att ha f�rkunnat oss �skyldiga� trots att vi inte har blivit �talade eller rannsakade, lovar att i h�ndelse av att vi �terfinns st�lla oss inf�r r�tta i domstol. P� s� s�tt har jag och min son redan blivit ��verbevisade� men fortfarande inte rannsakade. Syftet med denna orimliga men inte oavsiktliga formulering �r att ge GPU m�jligheten att utan n�gon som helst r�ttsprocess skjuta oss om vi �p�tr�ffas�.
Stalin kan inte till�ta sig lyxen att st�lla oss inf�r r�tta offentligt, inte ens i Sovjetunionen.
De mest cyniska av Moskvas f�retr�dare, bland andra den sovjetiska diplomaten Trojanovskij, f�r fram f�ljande argument: �Brottslingar kan inte v�lja sina egna domare.� Allm�nt sett �r denna tanke korrekt. Man m�ste bara avg�ra p� vilken sida av linjen brottslingarna finns. Om man godtar uppfattningen att organisat�rerna av Moskvar�tteg�ngarna �r de verkliga brottslingarna � och det �r den uppfattning som hyses av betydande och allt st�rre kretsar � kan man d� till�ta dem att tills�tta sig sj�lva som domare i sitt eget fall? Just p� grund av detta st�r Unders�kningskommissionen fri fr�n b�da parter.
Moskvar�tteg�ngarna t�cker ett enormt omr�de. Om jag skulle ta p� mig uppgiften att tillbakavisa alla de falska anklagelser som riktas mot mig, bara de som finns i de officiella protokollen fr�n de tv� viktigaste Moskvar�tteg�ngarna, s� skulle jag bli tvungen att uppta alltf�r l�ng tid. Det r�cker att p�minna om att mitt namn finns p� i stort sett varenda sida, och mer �n en g�ng. Jag hoppas att jag ska f� m�jlighet att tala mer fullst�ndigt inf�r hela kommissionen. Nu tvingas jag begr�nsa mig betydligt. F�r tillf�llet �r jag tvungen att l�mna en hel rad fr�gor �t sidan, var och en av dem viktiga f�r att tillbakavisa anklagelserna. En rad �nnu viktigare fr�gor m�ste jag inskr�nka mig till att kort sammanfatta, och bara skissera konturerna till de slutsatser som jag senare hoppas kunna presentera f�r kommissionen. � andra sidan ska jag f�rs�ka p�visa de avg�rande, b�de principiella och empiriska, punkterna i de sovjetiska r�tteg�ngarna, och klarg�ra dem s� gott det g�r. Dessa centrala punkter befinner sig p� tre plan:
1) GPU:s utl�ndska f�rsvarare upprepar st�ndigt samma argument: Det g�r inte att t�nka sig att ansvarsfulla, rutinerade politiker skulle anklaga sig sj�lva f�r brott som de inte har beg�tt. Men samma herrar v�grar anv�nda samma sunda f�rnuft p� brotten sj�lva som p� bek�nnelserna. �nd� passar det b�ttre p� de f�rra.
Min utg�ngspunkt �r att de anklagade var ansvariga � det vill s�ga normala � individer, och f�ljaktligen inte medvetet kunde genomf�ra absurda brott mot sina egna id�er, sitt hela f�rflutna och sina nuvarande intressen.
N�r de anklagade planerade ett brott hade var och en av dem vad man ur juridisk synvinkel kan kalla ett fritt val. Han kunde genomf�ra brottet eller avst� fr�n det. Han �verv�gde om brottet var �ndam�lsenligt, om det motsvarade hans m�l, om medlen som skulle anv�ndas var rimliga, etc � med andra ord handlade han som en fri och ansvarig person.
Men situationen f�r�ndras radikalt n�r den verkliga eller p�st�dda brottslingen hamnar i GPU:s h�nder. Av politiska sk�l m�ste dessa till varje pris f� fram ett visst vittnesm�l. H�r upph�r �brottslingen� att vara sig sj�lv. Det �r inte han som avg�r, allting best�ms �t honom.
Innan jag tar itu med fr�gan om de anklagade under r�tteg�ngarna handlade i enlighet med sunda f�rnuftets lagar eller ej, m�ste jag d�rf�r st�lla en annan inledande fr�ga: Kan de anklagade ha gjort sig skyldiga till de otroliga brott som de har erk�nt?
Gynnade mordet p� Kirov oppositionen? Om inte, var det till byr�kratins f�rdel att till varje pris tillskriva oppositionen mordet p� Kirov?
Gynnade det oppositionen att genomf�ra sabotage, orsaka gruvexplosioner och organisera �del�ggelse av j�rnv�gar? Om inte, var det inte till f�rdel f�r byr�kratin att l�gga ansvaret f�r misstag och olyckor inom industrin p� oppositionen?
Gynnade det oppositionen att g� i f�rbund med Hitler och Mikado? Om inte, var det till f�rdel f�r byr�kratin att f� oppositionen att erk�nna att den stod i allians med Hitler och Mikado?
Qui prodest? [Ungef�r: �Vem vinner p� det?� � �a.] Det r�cker att st�lla fr�gan klart och exakt f�r att tydligt se konturerna till ett svar.
2) Precis som i alla de f�reg�ende r�tteg�ngarna, grundas anklagelserna �ven under den senaste r�tteg�ngen enbart p� de anklagades standardiserade monologer, som upprepar �klagarens tankar och uttryck och �vertr�ffar varandra i att bek�nna, och undantagsl�st namnger mig som komplottens huvudorganisat�r. Hur ska man f�rklara detta faktum?
I sin summering f�rs�kte Vysjinskij denna g�ng r�ttf�rdiga bristen p� objektiva bevis med att konspirat�rerna inte hade n�gra medlemskort, inte f�rde protokoll, etc, etc. Dessa bedr�vliga argument �r dubbelt bedr�vliga p� rysk mark, d�r komplotter och r�tteg�ngar har existerat under m�nga �rtionden. Konspirat�rerna skriver brev som l�tsas vara vanliga. Men s�dana brev kan beslagtas under polisrazzior och d�refter utg�ra viktiga bevis. Ganska ofta har konspirat�rerna anv�nt kemiskt bl�ck. Men den tsaristiska polisen tog hundratals g�nger s�dana brev i beslag och lade fram dem inf�r r�tta. Bland de sammansvurna finns det provokat�rer som ger polisen konkret information om hur komplotten utvecklar sig och g�r det m�jligt att f� tag p� dokument, laboratorier och till och med konspirat�rerna sj�lva p� brottsplatsen. I Stalin-Vysjinskijs r�tteg�ngar finns inget av detta. Trots att denna mest h�gtflygande komplott av alla p�gick under fem �r, och hade f�rgreningar i alla delar av landet och band �ver gr�nserna b�de i v�st och i �st, trots or�kneliga razzior och beslagtaganden och till och med st�lder av arkiv, har inte GPU lyckats l�gga fram ett enda konkret bevis inf�r domstolen. De svarande h�nvisar bara till verkliga eller p�hittade samtal om komplotten. F�rh�ren �r ett samtal om samtal. �Komplotten� har inget k�tt eller blod.
� andra sidan finns det inte ett enda fall under varken den revolution�ra eller kontrarevolution�ra historien d�r dussintals h�rdade konspirat�rer under en rad �r begick exempell�sa brott, men som efter sin arrestering alla utan undantag trots avsaknaden av bevis bek�nde, f�rr�dde varandra och ursinnigt sk�llde ut sin fr�nvarande �ledare�. Hur kan brottslingar som ig�r m�rdade ledare, �delade industrin, f�rberedde krig och s�nderdelning av landet, idag s� fogligt sjunga �klagarens s�ng?
Dessa tv� grundl�ggande drag hos Moskvar�tteg�ngarna � avsaknaden av bevis och att bek�nnelserna sprider sig som en epidemi � kan inte annat �n v�cka misstankar hos varje t�nkande m�nniska. En objektiv kontroll av bek�nnelserna blir d�rmed s� mycket viktigare. �nd� inte bara misslyckades r�tten att g�ra en s�dan kontroll, utan den gjorde tv�rtom allt f�r att undvika det. Vi m�ste sj�lva ta p� oss att g�ra denna kontroll. Det �r f�rvisso inte m�jligt i alla fall. Men det beh�vs inte. Det �r helt tillr�ckligt att som en f�rsta b�rjan visa att bek�nnelserna i m�nga ytterst viktiga avseenden st�r i fullst�ndig mots�ttning till objektiva fakta. Ju mer standardiserade bek�nnelserna �r, desto mer misskrediterade kommer de att bli om man avsl�jar att n�gra av dem �r falska.
Det finns ett mycket stort antal st�llen d�r de anklagades vittnesm�l � deras f�rd�manden av sig sj�lva och andra � faller samman n�r de st�lls inf�r fakta. Redan f�rh�ren h�r har visat det tillr�ckligt klart. Erfarenheterna fr�n Moskvar�tteg�ngarna visar att en komplott i s� enorm skala �r f�r mycket till och med f�r v�rldens m�ktigaste polisapparat. Det finns alltf�r m�nga personer och omst�ndigheter, k�nnetecken och datum, intressen och dokument som inte passar in i ett f�rdigskrivet manus! Almanackan uppr�tth�ller envist sin f�retr�desr�tt, och Norges �rstider viker sig inte ens f�r Vysjinskij. Om man betraktar fr�gan ur konstn�rlig synvinkel, s� hade en s�dan uppgift � att f� hundratals m�nniskor och ett or�kneligt antal omst�ndigheter att samst�mma i en pj�s � varit �verm�ktig till och med f�r Shakespeare. Men GPU har ingen Shakespeare som kan lyda deras minsta vink. I s� m�tt som det �r fr�gan om �h�ndelser� i Sovjetunionen, uppr�tth�lls ett yttre sken av samst�mmighet med hj�lp av inkvisitionsv�ld. Alla � de svarande, vittnena och experterna � bekr�ftar i k�r materiellt om�jliga fakta. Men n�r man tvingas str�cka tr�darna utomlands f�r�ndras pl�tsligt situationen. Utan tr�dar utomlands som leder till mig, �Samh�llets fiende nummer 1�, skulle r�tteg�ngarna f�rlora det mesta av sin politiska betydelse. D�rf�r tvingades GPU riskera farliga och ytterst olycksaliga f�rbindelser med Holtzman, Olberg, David, Berman-Jurin, Romm och Pjatakov.
Urvalet av saker att analysera och vederl�gga avg�rs allts� av sig sj�lv ur de �fakta� som �talet anf�r mot mig och min son. S�ledes �r inte bara viktigt i sig sj�lv att vederl�gga Holtzmans p�st�ende om mitt bes�k i K�penhamn, Romms vittnesm�l om sitt m�te med mig i Boulognerskogen, och Pjatakovs redog�relse f�r sin flygresa till Oslo, eftersom de raserar de fr�msta st�dpunkterna f�r anklagelserna mot mig och min son, utan ocks� d�rf�r att de l�ter oss se bakom scenen p� Moskvas r�ttsfilosofi i sin helhet och belysa de metoder som anv�nds d�r.
Det �r de tv� f�rsta stegen i min analys. Om vi � ena sidan lyckas visa att de s� kallade �brotten� st�r i strid med de svarandes psykologi och intressen, och � den andra � �tminstone i n�gra typiska fall � att bek�nnelserna mots�gs av fakta som kan sl�s fast med exakthet, s� n�r vi av samma sk�l mycket l�ngt i uppgiften att vederl�gga �talet i sin helhet.
3) F�rvisso kvarst�r �ven d� inte s� f� fr�gor som kr�ver svar. Den viktigaste bland dessa �r: Varf�r gick de anklagade, efter 25, 30 eller fler �rs revolution�rt arbete, med p� att ta p� sig s� groteska och f�r�dmjukande anklagelser? Hur uppn�dde GPU det? Varf�r h�jde inte en enda av de anklagade �ppet r�sten inf�r r�tten mot bluffen? Etc, etc. Fallets natur g�r att jag inte �r skyldig att besvara dessa fr�gor. Vi kan inte fr�ga ut Jagoda (han utfr�gas nu sj�lv av Jezjov), eller Jezjov, Vysjinskij eller Stalin, eller framf�rallt deras offer, varav majoriteten faktiskt redan har skjutits. Det �r d�rf�r kommissionen inte helt och h�llet kan avsl�ja den inkvisitoriska teknik som anv�ndes under Moskvar�tteg�ngarna. Men de fr�msta drivkrafterna �r uppenbara. De anklagade �r inte trotskister, oppositionsmedlemmar, eller k�mpar, utan fogliga kapitulerare. GPU hade tr�nat dem f�r dessa r�tteg�ngar i flera �r. F�r att kunna f�rst� mekanismen bakom bek�nnelserna tror jag d�rf�r att det �r ytterst viktigt att p�visa kapitulerarnas psykologi som politisk grupp, och personligt karakterisera de viktigaste svarande under de tv� r�tteg�ngarna. Jag t�nker inte p� godtyckliga psykologiska improvisationer, som skapas i efterhand i f�rsvarssyfte, utan objektiva karakteriseringar som grundas p� vederh�ftiga dokument som g�ller delar av den period som vi �r intresserade av. Jag saknar inte s�dant material. Tv�rtom �r mina arkiv fulla av fakta och citat. Det �r d�rf�r jag v�ljer ut ett exempel � det klaraste och mest typiska, n�mligen Radek.
Redan 14 juli 1929 skrev jag om det inflytande som de m�ktiga termidorianska tendenserna hade p� Oppositionen sj�lv: �En hel rad exempel har visat hur det har funnits en mycket stark ben�genhet hos gamla bolsjeviker, i ett f�rs�k att skydda sig sj�lva och partiets traditioner, att ansluta sig till Oppositionen, en del fram till 1925, andra till 1927 och ytterligare andra till 1929. Men i det l�nga loppet h�ll de inte ut, deras nerver svek. Radek �r nu den mest besinningsl�sa och h�gr�stade ideologen f�r denna sorts personer.� (Oppositionens bulletin, nr 1-2, juli 1929.) Det var ingen mindre �n Radek som under den senaste r�tteg�ngen stod till tj�nst med �filosofin� bakom �trotskisternas� �kriminella verksamhet�. Enligt m�nga utl�ndska journalister verkade Radeks vittnesm�l under r�tteg�ngen vara det minst konstgjorda, det som var minst uppbyggt efter en viss modell, det som var mest f�rtroendeingivande. Desto viktigare �r det att anv�nda detta exempel f�r att visa att det inte var den riktiga Radek som satt p� de svarandes b�nk, som naturen och hans politiska f�rflutna hade format honom, utan en �robot� fr�n GPU:s laboratorium. Om jag lyckas visa detta p� ett �vertygande s�tt, d� kommer ocks� de �vriga anklagades roll under r�tteg�ngarna att klarg�ras i betydande omfattning. Det betyder naturligtvis inte att jag f�rkastar att varje enskild personlighet b�r klarg�ras. Tv�rtom hoppas jag att kommissionen kommer att ge mig m�jlighet att genomf�ra detta arbete under n�sta skede av dess arbete. Men min begr�nsade tid g�r att jag m�ste koncentrera mig p� de viktigaste omst�ndigheterna och de mest typiska figurerna. Jag hoppas att kommissionens arbete bara ska tj�na p� det.
1. Det g�r att p� basis av officiella k�llor obestridligt sl� fast att f�rberedelserna av mordet p� Kirov genomf�rdes med GPU:s k�nnedom. Ledaren f�r GPU:s Leningradavdelning, Medved, och elva andra GPU-agenter d�mdes till f�ngelse p� grund av att �de var i besittning av information r�rande f�rberedelserna av attentatet mot S M Kirov... och underl�t att vidta erforderliga �tg�rder.� Man skulle tro att de polisagenter som �k�nde till� borde ha varit vittnen under de efterf�ljande r�tteg�ngarna. Men vi f�r aldrig mer h�ra talas om Medved och hans medarbetare. De �k�nde till� f�r mycket. Mordet p� Kirov ligger till grund f�r samtliga efterf�ljande r�tteg�ngar. Men bakom mordet p� Kirov ligger en enorm provokation fr�n GPU, vilket domen i milit�rdomstolen 29 december 1934 vittnar om. De som organiserade provokationen hade till uppgift att (med hj�lp av den lettiska konsuln Bisseneks, en provokat�r i GPU:s sold, som ocks� har f�rsvunnit sp�rl�st) blanda in Oppositionen och i synnerhet mig i en terroristaktion. Den kula som Nikolajev avfyrade var knappast en del i ett program, utan snarare en ov�sentlig omkostnad f�r hela hopkoket.
Denna fr�ga analyserade jag i min broschyr Mordet p� Kirov och Stalinbyr�kratin, som jag skrev i b�rjan av 1935. Varken de sovjetiska myndigheterna eller deras utl�ndska f�retr�dare f�rs�kte �verhuvudtaget besvara mina argument, som helt och h�llet grundade sig p� officiella dokument fr�n Moskva.
2. Som vi har bevisat inf�r kommissionen �gde det rum sju r�tteg�ngar i Sovjetunionen, med mordet p� Kirov som startpunkt: (a) r�tteg�ngen mot Nikolajev m fl, 28-29 december 1934; (b) r�tteg�ngen mot Zinovjev-Kamenev 15-16 januari 1935; (c) r�tteg�ngen mot Medved m fl, 23 januari 1935; (d) r�tteg�ngen mot Kamenev m fl, juli 1935; (e) r�tteg�ngen mot Zinovjev-Kamenev augusti 1936; (f) r�tteg�ngen i Novosibirsk, 19-22 november 1936; (g) r�tteg�ngen mot Pjatakov-Radek, 23-30 januari 1937. R�tteg�ngarna �r sju variationer p� samma tema. Det finns n�stan inga m�rkbara f�rbindelser mellan de olika variationerna. Den ena mots�ger den andra b�de i grundl�ggande avseende och i detaljer. I de olika r�tteg�ngarna organiserar olika personer mordet p� Kirov, p� olika s�tt och med olika politiska syften. Bara en j�mf�relse mellan officiella sovjetiska dokument r�cker f�r att bevisa att �tminstone sex av dessa sju r�tteg�ngar m�ste vara falska. I sj�lva verket �r allihopa falska anklagelser.
3. R�tteg�ngen mot Zinovjev-Kamenev (augusti 1936) har redan givit upphov till en rikhaltig litteratur, som inneh�ller ett antal mycket viktiga argument, vittnesm�l och tungt v�gande synpunkter som st�der tanken att r�tteg�ngen utg�r en illvillig komplott av GPU. Jag n�mner h�r f�ljande b�cker:
Leon Sedov: Livre Rouge sur le Proc�s de Moscou [eng. �vers The Red Book: On the Moscow Trial ]
Leon Sedov: Lettre au Comit� Central de la Ligue des Droits de l'Homme et � la Ligue.
Max Shachtman: Behind the Moscow Trial.
Francis Heisler: The First Two Moscow Trials.
Victor Serge: Destin d'une Revolution, URSS, 1917-1937.
Victor Serge: 16 Fusill�s, O� Va la Revolution Russe?
Friedrich Adler: The Witchcraft Trial in Moscow.
Inte en enda av dessa b�cker, som utg�r resultatet av seri�sa och grundliga studier, har hittills blivit kritiserad � om vi bortser fr�n Kominternpressens r�nnstenstillm�len som ingen m�nniska med sj�lvrespekt p� l�nge har tagit p� allvar. De grundl�ggande argumenten i dessa b�cker �r ocks� mina argument.
4. S� l�ngt tillbaka som 1926 f�rs�kte Stalinklicken anklaga olika oppositionella grupper f�r �sovjetfientlig� propaganda, f�rbindelser med Vitgardister, kapitalisttendenser, spionage, terroristiska syften, och slutligen f�rberedelser f�r v�pnat uppror. Dessa f�rs�k, som liknade f�rsta grova utkast, har l�mnat sp�r i officiella f�rkunnelser, tidningsartiklar och Oppositionens dokument. Om vi skulle arrangera dessa f�rsta utkast och experiment i falska anklagelser i tidsordning skulle vi f� n�got som liknar en geometrisk f�ljd av falska anklagelser, vars slutliga uttryck �r �talen under de senaste r�tteg�ngarna. P� s� s�tt blottar vi �skenr�tteg�ngarnas lag� och mysteriet med den p�st�dda trotskistiska sammansv�rjningen g�r upp i r�k.
5. Samma sak g�ller de svarandes osannolika deklarationer, som vid f�rsta p�seende mots�ger den m�nskliga psykologins alla lagar. Oppositionella har gjort rituella avsv�rjelser �nda sedan 1924, och i synnerhet sedan slutet 1927. Om vi j�mf�r texterna i dessa avsv�rjelser i den ledande sovjetiska pressen � ofta flera avsv�rjelser efter varandra fr�n samma personer � f�r vi en andra geometrisk f�ljd, vars slutpunkt �r Zinovjevs, Kamenevs, Pjatakovs, Radeks och andra mardr�msliknande bek�nnelser under r�tteg�ngarna. En politisk och psykologisk analys av detta l�ttillg�ngliga och oantastliga material skulle fullst�ndigt och slutgiltigt avsl�ja avsv�rjelsernas inkvisitoriska mekanismer.
6. De falska anklagelsernas och avsv�rjelsernas matematiska serie motsvaras av en tredje matematisk serie � n�mligen varningar och f�ruts�gelser. F�rfattaren till dessa rader och hans n�rmaste medarbetare har noga f�ljt GPU:s intriger och provokationer, och varnade g�ng p� g�ng, p� basis av speciella fakta och symptom, redan p� f�rhand b�de i brev och i pressen f�r Stalins provokativa planer och de hopkok han f�rberedde. Sj�lva uttrycket �stalinistiskt hopkok� gavs allm�n spridning av oss n�stan �tta �r innan mordet p� Kirov och de efterf�ljande uppseendev�ckande r�tteg�ngarna. Till�mpliga dokument har st�llts till Unders�kningskommissionens f�rfogande som bevis. De visar helt obestridligt att det inte handlar om en underjordisk trotskistisk sammansv�rjning som p� ett f�rbluffande s�tt avsl�jades f�rst 1936, utan en systematisk konspiration fr�n GPU:s sida mot Oppositionen, med syfte att tillskriva den sabotage, spionage, mord och f�rberedelser av uppror.
7. Alla de �avsv�rjelser� som sedan 1924 har avtvingats tusentals oppositionella m�ste inneh�lla en pik riktad mot mig. Alla som ville �terv�nda till partiet, skrev landsf�rvisade i Oppositionens bulletin (nr 7, nov-dec 1929), beordrades att �ge oss Trotskijs huvud�. I linje med den tidigare p�visade matematiska seriens lagar leder alla tr�dar fr�n terroristbrotten, f�rr�derierna och sabotagen under 1936-37 �rs r�tteg�ngar undantagsl�st till mig och min son. Men det �r v�lk�nt att hela v�r verksamhet under de senaste �tta �ren bedrevs utomlands. Och som vi redan har sett har kommissionen h�r en stor f�rdel. GPU kom inte �t mig utomlands, eftersom jag st�ndigt var omgiven av en grupp trogna v�nner. 7 november 1936 stal GPU en del av mina arkiv i Paris, men hittills har de inte kunnat utnyttja dem. Kommissionen har tillg�ng till samtliga mina arkiv, vittnesutsagor fr�n mina v�nner och bekanta, f�r att inte tala om mina egna vittnesm�l. Kommissionen har m�jlighet att j�mf�ra mina personliga brev med mina artiklar och b�cker, och p� s� s�tt avg�ra om min verksamhet b�r det minsta sp�r av dubbelspel.
8. Men det �r inte allt. Anvisningarna f�r sammansv�rjningen p�st�s komma fr�n utlandet (Frankrike, K�penhamn, Norge). Tack vare en ovanligt lycklig kombination av omst�ndigheter har kommissionen fullst�ndiga m�jligheter att avg�ra om de p�st�dda konspirat�rerna � Holtzman, Burman-Jurin, Fritz David, Vladimir Romm och Pjatakov � verkligen bes�kte mig p� de uppgivna tidpunkterna och st�llena. Medan domstolen i Moskva inte har lyft ett finger f�r att (genom att fr�ga om pass, visa, hotell, etc) bevisa att dessa m�ten och samtal verkligen �gde rum, har vi lyckats l�sa ett mycket sv�rare problem: att med hj�lp av dokument, vittnesutsagor, faktiska f�rh�llande g�llande tid och plats, visa att dessa m�ten och samtal inte �gde rum och inte kunde �ga rum. F�r att anv�nda juristspr�k � jag kan i samtliga viktiga fall, d�r exakta datum anges, uppvisa ett orubbligt alibi.
9. Om en brottsling inte �r psykiskt st�rd, utan en ansvarsfull person och till och med en gammal och erfaren politiker, s� m�ste hans brott, oavsett hur groteskt det �r, st�mma med hans speciella m�l. Men under Moskvar�tteg�ngarna finns det ingen s�dan �verensst�mmelse mellan m�l och metoder. Vid de olika r�tteg�ngarna har stats�klagaren tillskrivit samma svarande olika syften (�n en �ppen �kamp om makten� under sovjetregimen, �n en kamp f�r att ��teruppr�tta kapitalismen�). �ven i denna fr�ga r�ttar sig de svarande fogligt efter �klagaren. De svarandes metoder �r absurda ur sina m�ls synvinkel. De verkar i sanning speciellt skapade f�r att f�rse byr�kratin med b�sta m�jliga f�rev�ndning f�r att utrota all form av opposition.
De slutsatser som kan dras av denna unders�knings inledande skede �r enligt min uppfattning dessa:
1. Trots flera �rs kamp mot oppositionen, trots tiotusentals razzior, arresteringar, landsf�rvisningar, f�ngslanden och hundratals avr�ttningar, har de sovjetiska r�ttsmyndigheterna inte tillg�ng till ett enda konkret faktum, inte en tillstymmelse till materiella bevis f�r att styrka anklagelsernas sanningshalt. Detta faktum utg�r det allra mest f�llande beviset mot Stalin.
2. �ven om vi f�r diskussionens skull skulle g� med p� att alla eller en del av de svarande verkligen begick de fruktansv�rda brott som tillskrivs dem, s� spelar deras stereotypa �beropande av mig som huvudorganisat�r av komplotten ingen roll. Moraliskt degenererade individer som var f�rm�gna att f�rbereda j�rnv�gssabotage, f�rgifta arbetare, inl�ta sig p� f�rbindelser med Gestapo, etc, skulle givetvis ha f�rs�kt st�lla in sig hos byr�kratin med hj�lp av standardm�ssigt skvaller mot dess egen huvudfiende.
3. Men de svarandes vittnesm�l � �tminstone fr�n de vars politiska karakt�r �r v�lk�nd � �r falska i de delar d�r de avsl�jar sin egen kriminella verksamhet. Det r�r sig inte om banditer, eller kriminella avf�llingar, eller moraliskt degenererade individer, utan olycksaliga offer f�r alla tiders hemskaste inkvisitionssystem.
4. R�tteg�ngarna �r en juridisk fars (�ven om det �r sv�rt att anv�nda ordet �fars� i dessa sammanhang), vars repliker har arbetats fram under flera �r efter ett or�kneligt antal experiment av GPU:s organ, under direkt och personligt �verinseende av Stalin.
5. Anklagelserna att gamla revolution�rer (�trotskister�) har deserterat till fascismen, g�tt i allians med Hitler och Mikado, etc, f�restavades av samma politiska orsaker som de franska termidorianernas anklagelser att Robespierre och andra jakobiner som de halsh�gg hade blivit �rojalister� och �agenter �t Pitt�. Likartade historiska orsaker ger upphov till likartade historiska konsekvenser.
Om terror �r anv�ndbar f�r ena sidan, varf�r ska den d� anses vara utesluten f�r den andra? Trots att detta resonemang har en lockande symmetri �r det helt igenom felaktigt. Det �r helt oacceptabelt att j�mst�lla diktaturens terror mot en opposition med oppositionens terror mot en diktatur. F�r den h�rskande klicken �r f�rberedelserna av ett mord via en domstol eller genom ett bakh�ll endast och allenast fr�gan om polisteknik. Om det skulle misslyckas kan man alltid offra n�gra andra rangens agenter. F�r oppositionen f�ruts�tter terror att alla krafter inriktas p� att f�rbereda terroraktioner, med vetskapen att varje s�dan handling, vare sig den lyckas eller misslyckas, kommer att utl�sa ett svar som tillintetg�r m�ngder av deras b�sta personer. Det �r just p� grund av detta, och av inga andra sk�l, som Komintern inte tillgriper terroristattentat i de fascistiska diktaturerna. Oppositionen �r lika lite ben�gen till en s�dan sj�lvmordspolitik som Komintern.
Enligt �talet, som litar p� okunnighet och sj�lslig l�ttja, beslutade sig �trotskisterna� f�r att f�rinta den h�rskande gruppen f�r att p� detta s�tt r�ja v�gen till makten. Den genomsnittlige k�lkborgaren, speciellt om han b�r emblemet �Sovjetunionens v�nner�, resonerar s� h�r: �Oppositionen m�ste str�va efter makten, och kunde inte annat �n hata den h�rskande gruppen. Varf�r skulle de d� egentligen inte tillgripa terror?� F�r en k�lkborgare slutar allts� fr�gan d�r den egentligen b�rjar. Oppositionens ledare �r varken uppkomlingar eller nyb�rjare. Det �r inte alls fr�gan om de k�mpade om makten eller ej. Varje seri�s politisk riktning str�var efter att er�vra makten. Fr�gan �r: kunde oppositionen, som hade skolats i den revolution�ra r�relsens enorma erfarenheter, ens f�r ett �gonblick tro att terror skulle kunna f�ra dem n�rmare makten? Rysslands historia, den marxistiska teorin, den politiska psykologin svarar: nej, de kunde de inte!
H�r m�ste fr�gan om terrorism f�rtydligas, om �n kortfattat, utifr�n uppfattningen om �sovjetfientlig terrorism�. Jag tvingas ge min redog�relse en sj�lvbiografisk karakt�r. 1902 kom jag till London fr�n Sibirien, efter fem �rs f�ngelse och landsf�rvisning. Strax d�refter fick jag i en minnesartikel till tv�hundra�rsdagen av f�stningen Schl�sselbergs f�ngelse med straffarbete, tillf�lle att r�kna upp de revolution�rer som hade torterats till d�ds d�r. �Skuggorna fr�n dessa martyrer kr�ver h�mnd.� Direkt efter tillade jag: �Inte personlig utan revolution�r h�mnd. Inte avr�ttning av ministrar utan avr�ttning av env�ldet.� Dessa rader riktades helt och h�llet mot individuell terrorism. F�rfattaren var 23 �r gammal. Fr�n sina f�rsta dagar av revolution�rt arbete var han motst�ndare till terrorism. Mellan 1902 och 1905 h�ll jag i olika europeiska st�der m�ngder av politiska tal mot den terroristiska ideologin som i b�rjan av seklet spred sig bland ryska ungdomar.
Med b�rjan under 1880-talet genomlevde tv� generationer av ryska marxister personligen terrorismens era, l�rde av dess tragiska l�rdomar, och ingj�t i sig en negativ inst�llning till enskilda individers hj�ltemodiga �ventyrlighet. Plechanov, den ryska marxismens grundare; Lenin, bolsjevismens ledare; Martov, mensjevismens mest framst�ende f�retr�dare; alla �gnade de tusentals sidor och hundratals tal �t att bek�mpa den terroristiska taktiken.
Under min ungdom var det den ideologiska inspirationen fr�n dessa �ldre marxister som fostrade min inst�llning till de in�tv�nda intellektuella kretsarnas revolution�ra alkemi. F�r oss ryska revolution�rer var fr�gan om terrorismen en fr�ga om liv och d�d i b�de politisk och personlig mening. F�r oss var inte terroristen en romanfigur utan en levande och v�lk�nd varelse. Under landsf�rvisningen levde vi sida vid sida med den �ldre generationens terrorister. I f�ngelser och polish�kten tr�ffade vi terrorister i v�r egen �lder. P� Peter-Paulf�stningen knackade vi i v�ggarna och utbytte meddelanden med terrorister som hade d�mts till d�den. S� m�nga timmar och dagar vi tillbringade i lidelsefulla diskussioner! S� m�nga g�nger vi br�t personliga f�rbindelser p� grund av denna mest br�nnande fr�ga av alla! Den ryska litteratur om terrorismen som fick n�ring fr�n och �terspeglade dessa diskussioner skulle kunna fylla ett helt bibliotek.
N�r det politiska f�rtrycket �verskrider en viss gr�ns �r det oundvikligt med isolerade terroristiska utbrott. S�dana handlingar har en n�rmast symptomatisk karakt�r. Men en politik som r�ttf�rdigar terrorism och upph�jer den till ett system � det �r en helt annan sak. �Terroristiskt arbete�, skrev jag 1909, �kr�ver en s�dan koncentration av energi f�r 'det stora �gonblicket', en s�dan �verskattning av det individuella hj�ltemodet och slutligen en s�dan hermetiskt sluten konspiration att det... utesluter allt agitatoriskt och organisatoriskt arbete bland massorna... I sin kamp mot terrorismen f�rsvarade den marxistiska intelligentsian sin r�tt eller plikt att inte dra sig undan fr�n arbetardistrikten f�r att gr�va tunnlar under storhertigens eller tsarens palats.� Det g�r inte att lura eller �verlista historien. I det l�nga loppet placerar historien alla p� sin plats. Terrorismens grundl�ggande egenskap som system �r att den krossar de organisationer som med hj�lp av kemiska medel f�rs�ker kompensera sin egen bristande politiska styrka. Det finns naturligtvis historiska omst�ndigheter d�r terrorism kan skapa f�rvirring inom regeringen. Men vem ska i s� fall sk�rda frukterna? I varje fall inte den terroristiska organisationen och inte massorna bakom vars rygg duellen �ger rum. S�ledes st�dde den liberala ryska borgarklassen p� sin tid alltid terrorismen. Orsaken �r uppenbar. 1909 skrev jag: �I den m�n terrorn skapar oordning och demoralisering inom regeringen (till priset av att desorganisera och demoralisera revolution�rerna), s� spelar den i lika h�g grad i h�nderna p� inga andra �n liberalerna sj�lva.� Samma tanke, uttryckt med praktiskt taget samma ord, st�ter vi p� ett kvarts sekel senare i samband med mordet p� Kirov.
Individuella terroristaktioner �r ett osvikligt tecken p� ett lands politiska efterblivenhet och de progressiva krafternas svaghet. Revolutionen 1905 visade proletariatets oerh�rda styrka och gjorde slut p� de romantiserade enskilda striderna mellan en handfull intellektuella och tsarismen. �Terrorismen i Ryssland �r d�d�, upprepade jag g�ng p� g�ng i ett antal artiklar. �... Terrorn har flyttat sig l�ngt �sterut � till landsbygden i Punjab och Bengalen... M�h�nda �r det terrorismens �de att genomg� ytterligare en blomstringsperiod i andra l�nder i Orienten. Men i Ryssland �r den redan en del av det historiska arvet.�
1907 befann jag mig �ter i landsflykt. Kontrarevolutionens piska ven h�rt, och det blev vanligt med ryska kolonier i Europas st�der. Hela min andra emigrantperiod �gnades �t reportage och artiklar mot h�mndens och f�rtvivlans terror. 1909 avsl�jades att en av den s� kallade �socialistrevolution�ra� terroristorganisationens h�gsta ledare, Azef, var provokat�r. �I terrorismens �terv�ndsgr�nd�, skrev jag (i januari 1910), �h�rskar provokat�rerna med tillf�rsikt.� F�r mig har terrorismen aldrig varit n�got annat �n en ��terv�ndsgr�nd�.
Under samma period skrev jag: �Den ryska socialdemokratins of�rsonliga inst�llning till byr�kratiserad revolution�r terror som ett s�tt att k�mpa mot tsarismens terroristiska byr�krati har m�tts av f�rvirring och f�rd�manden inte bara bland ryska liberaler utan �ven europeiska socialister.� B�de de senare och de f�rra anklagade oss f�r �dogmatism�. Vi ryska marxister f�r v�r del tillskrev denna sympati f�r rysk terrorism till opportunismen hos de europeiska socialdemokratiska ledarna, som hade vant sig att �verf�ra sina f�rhoppningar fr�n massorna till de h�rskande topparna. �B�de de som smygjagar en ministerportf�lj... och de som jagar ministern sj�lv genom att i det f�rdolda kn�ppa fast en helvetesmaskin, �verskattar ministern lika mycket � hans personlighet och hans post. F�r dem f�rsvinner systemet eller tr�der l�ngt i fj�rran, och kvar finns bara individen som f�rl�nas makt.� I samband med mordet p� Kirov kommer vi �terigen att st�ta p� denna tankeg�ng, som l�per genom alla mina decennier av politisk verksamhet.
1911 st�rktes de terroristiska st�mningarna inom vissa �sterrikiska arbetargrupper. P� beg�ran av Friedrich Adler, redakt�r f�r Der Kampf, den �sterrikiska socialdemokratins teoretiska m�nadstidning, skrev jag i november 1911 en artikel om terrorismen till denna tidning:
Om ett f�rs�k till terrorism, �ven ett �framg�ngsrikt� s�dant, kastar den h�rskande klassen ner i f�rvirring eller inte, beror p� de konkreta politiska omst�ndigheterna. I vilket fall kan denna f�rvirring bara bli kortvarig; den kapitalistiska staten �r inte grundad p� ministrar i regeringen och den kan inte elimineras med dessa. Klasserna den tj�nar kommer alltid att hitta nytt folk; mekanismen f�rblir intakt och forts�tter fungera.
Men den f�rvirring och oreda som ett terroristf�rs�k skapar bland de arbetande massorna sj�lva �r mycket djupare. Om det �r tillr�ckligt att bev�pna sig sj�lv med en pistol f�r att uppn� sitt m�l, varf�r d� anstr�nga sig med klasskamp? Om en sked vapenkrut och en liten blybit �r nog f�r att skjuta fienden genom nacken, varf�r beh�vs d� en klassens organisation? Om det �r f�rnuftigt att skr�mma upp h�gt placerade personligheter med d�net fr�n explosioner, varf�r d� ett parti? Varf�r m�ten, agitation bland massorna och val, n�r man ju s� l�tt kan sikta p� ministrarnas b�nk fr�n en plats p� parlamentets �h�rarl�ktare?
Som vi ser det, �r individuell terror otill�tet just d�rf�r att det f�rringar massornas roll i deras eget medvetande. Det f�rsonar dem med deras egen maktl�shet, och v�nder deras �gon och hopp mot n�gon stor h�mnare och befriare som en dag kommer och slutf�r sitt uppdrag.
Fem �r senare, mitt under brinnande v�rldskrig, m�rdade Friedrich Adler, som hade sporrat mig att skriva artikeln, den �sterrikiska ministerpresidenten St�rgkh p� en restaurang i Wien. Den hj�ltemodiga skeptikern och opportunisten kunde inte se n�gon annan utv�g f�r sin ilska och f�rtvivlan. Mina sympatier l�g givetvis inte hos den Hapsburgska �mbetsmannen. Men mot Friedrich Adlers individualistiska aktion st�llde jag Karl Liebknecht, som under kriget st�llde sig p� ett torg i Berlin f�r att dela ut ett revolution�rt manifest till arbetarna.
28 december 1934, fyra veckor efter mordet p� Kirov, vid en tidpunkt d� den stalinistiska domark�ren �nnu inte visste �t vilket h�ll de skulle rikta sin �r�ttvisas� hullingar, skrev jag i Oppositionens bulletin:
... Om marxister kategoriskt har f�rd�mt individuell terrorism � �ven n�r skotten riktades mot den tsaristiska regeringens agenter och det kapitalistiska f�rtrycket � s� kommer de �n mer of�rsonligt att f�rd�ma och f�rkasta brottsligt �ventyrliga terroristhandlingar som riktas mot byr�kratiska f�retr�dare f�r historiens f�rsta arbetarstat. Nikolajevs och hans f�rtrognas subjektiva motiv �r inte av intresse f�r oss. V�gen till helvetet �r stenlagd med goda avsikter. S� l�nge proletariatet inte har st�rtat sovjetbyr�kratin � en uppgift som s� sm�ningom kommer att fullbordas � fyller den en n�dv�ndig funktion f�r att f�rsvara arbetarstaten. Om terrorism av Nikolajevs sort skulle sprida sig, s� skulle den med tanke p� de �vriga ogynnsamma omst�ndigheterna, bara tj�na den fascistiska kontrarevolutionen.
Bara politiska bluffmakare som litar p� idioter skulle f�rs�ka placera Nikolajev vid v�nsteroppositionens d�rr, om �n bara under t�ckmantel av Zinovjevs grupp som den existerade 1926-27. Det �r inte v�nsteroppositionen som har fostrat fram Kommunistungdomens terroristiska organisation utan byr�kratin, byr�kratins inre s�nderfall. Individuell terrorism �r i grund och botten byr�kratism som har v�nts ut och in. Marxister uppt�ckte inte denna lag ig�r. Byr�kratismen har ingen tilltro till massorna och str�var efter att ers�tta massorna med sig sj�lv. Terrorismen beter sig p� samma s�tt. Den vill g�ra massorna lyckliga utan att be dem att delta. Den stalinistiska byr�kratin har skapat en motbjudande ledarkult som tillskriver ledarna gudomliga egenskaper. 'Hj�lte'dyrkan �r ocks� terrorismens religion, bara med ett minustecken. S�dana som Nikolajev tror att det enda som beh�vs �r att undanr�ja n�gra ledare med hj�lp av revolvrar f�r att f� historien att ta en annan inriktning. Som ideologisk grupp �r de kommunistiska terroristerna av samma k�tt och blod som den stalinistiska byr�kratin. [Nr 41, januari 1935]
Som ni sj�lva har haft tillf�lle att �vertyga er om skrevs inte dessa rader f�r bara detta fall. De sammanfattar ett helt livs erfarenheter, som i sin tur fick n�ring fr�n tv� generationers erfarenheter.
Redan under tsarismen var det ett ganska ovanligt fenomen med unga marxister som gick �ver till det terroristiska partiet � tillr�ckligt ovanligt f�r att folk skulle uppm�rksamma det. Men p� den tiden �gde det �tminstone rum en oupph�rlig teoretisk kamp mellan de tv� str�mningarna, de tv� partiernas tidningar f�rde en bitter diskussion, de offentliga debatterna upph�rde inte f�r en dag. Men idag vill de tvinga oss att tro att det inte �r unga revolution�rer, utan gamla ryska marxistiska ledare med traditionerna fr�n tre revolutioner bakom sig, som helt pl�tsligt, utan kritik, utan diskussion, utan ett ord till f�rklaring, v�nt sig till terrorismen som de alltid har f�rkastat som politiskt sj�lvmord. Bara att en s�dan anklagelse f�rs fram visar hur djupt den stalinistiska byr�kratin har dragit det officiella teoretiska och politiska t�nkandet, f�r att inte tala om den sovjetiska r�ttvisan. F�rfalskarna st�ller ofullst�ndiga, mots�gelsefulla och helt ogrundade vittnesm�l fr�n suspekta nollor mot politiska �vertygelser som er�vrats genom erfarenheter, bekr�ftats i teorin och h�rdats i den m�nskliga historiens gl�dande hetta.
�Ja�, s�ger Stalin och hans f�retr�dare, �vi kan inte f�rneka att Trotskij verkligen med envishet varnade mot terroristisk �ventyrspolitik, inte bara i Ryssland utan ocks� i andra l�nder i olika politiska utvecklingsskeden och under olika f�rh�llanden. Men vi har n�gra tillf�llen under hans liv som utg�r undantag fr�n regeln: I ett konspiratoriskt brev som han skrev till en viss Dreitzer [och som ingen n�gonsin tr�ffade], i ett samtal med Holtzman som hans son [som vid den tiden befann sig i Berlin] tog med till Trotskij i K�penhamn, i ett samtal med Berman-Jurin och David [som jag aldrig hade h�rt talas om innan jag l�ste de f�rsta rapporterna fr�n domstolsf�rhandlingarna], vid dessa fyra eller fem tillf�llen utf�rdade Trotskij terroristiska instruktioner [utan att p� n�got s�tt varken f�rs�ka r�ttf�rdiga dem eller l�nka dem till de ideal som jag �gnat hela mitt liv �t] till sina anh�ngare [som i sj�lva verket var mina v�rsta fiender]. Om Trotskij delgav sina programmatiska uppfattningar om terrorism i ord och skrift till hundratals och tusentals och miljontals m�nniskor under loppet av 40 �r s� var det bara f�r att lura dem. Hans verkliga uppfattningar avsl�jades i striktaste hemlighet till Berman, David och de andra.� Och d� kom ett mirakel v�l till pass! Dessa otydliga �instruktioner�, som helt och h�llet befinner sig p� Vysjinskijs intellektuella niv�, r�ckte f�r att f� hundratals marxister att sl� in p� terrorns v�g � automatiskt, utan protester, utan att yttra ett ord. Detta �r den politiska grundvalen till r�tteg�ngen mot de sexton (Zinovjev m fl). Med andra ord saknar r�tteg�ngen mot de sexton fullst�ndigt politisk grund.
Under Moskvar�tteg�ngarna talades det mycket om enorma projekt, planer och brottsf�rberedelser. Men allt detta �gde rum i samtal, eller snarare minnen av samtal, som de svarande p�stods ha haft med varandra tidigare. Som vi redan har sagt best�r r�tteg�ngsprotokollen bara av samtal om samtal. Det enda verkliga brottet var mordet p� Kirov. Men just detta brott begicks varken av oppositionsmedlemmar eller kapitulerare som av GPU utgavs f�r att vara oppositionella, utan av en, kanske tv� eller tre unga kommunister som f�ll i en f�lla som GPU-provokat�rer hade gillrat. Oavsett om provokat�rerna t�nkte l�ta det hela g� �nda till mord eller ej, s� faller ansvaret f�r brottet p� GPU, som inte kunde ha agerat i en s� viktig fr�ga utan direkta order fr�n Stalin.
P� vad grundar sig dessa p�st�enden? Allt material som kr�vs finns i Moskvas officiella dokument. Jag analyserade dem i min broschyr Mordet p� Kirov och sovjetbyr�kratin (1935), och Leon Sedov analyserade dem i sin R�dbok, och i andra verk. H�r ska jag kort sammanfatta slutsatserna i denna analys:
1. Zinovjev, Kamenev och de andra kunde inte ha organiserat mordet p� Kirov, eftersom det var politiskt helt meningsl�st. Kirov var en andraplansfigur utan n�gon egen betydelse. Vem i hela v�rlden hade h�rt talats om Kirov innan han blev m�rdad? �ven om man skulle g� med p� den absurda tanken att Zinovjev, Kamenev och de andra hade slagit sig p� individuell terrorism, s� skulle de inte ha kunnat undvika att inse att mordet p� Kirov, som inte hade n�gra som helst lovande politiska resultat, skulle framkalla v�ldsamma vederg�llningsaktioner mot alla som var misst�nkta och misstrodda och f�rsv�ra all sorts oppositionell verksamhet � i synnerhet terrorism. Verkliga terrorister skulle naturligtvis ha b�rjat med Stalin. Bland de anklagade fanns medlemmar i centralkommitt�n och regeringen som kunde r�ra sig var som helst. De hade inte haft n�gra sv�righeter att m�rda Stalin. �Kapitulerarna� genomf�rde inte denna handling eftersom de stod i Stalins tj�nst och inte k�mpade mot honom eller f�rs�kte m�rda honom.
2. Mordet p� Kirov orsakade en panikartad f�rvirring inom den h�rskande kasten. Trots att Nikolajevs identitet omedelbart blev fastslagen satte det f�rsta uttalandet fr�n regeringen inte mordet i samband med oppositionen, utan med vitgardister som p�stods ha tr�ngt in i Sovjetunionen fr�n Polen, Rum�nien och andra angr�nsande l�nder. Enligt officiella siffror sk�ts inte mindre �n 104 �vitgardister�. Under mer �n tv� veckor ans�g sig regeringen tvingad att rikta allm�nhetens intresse �t ett annat h�ll med hj�lp av summariska avr�ttningar och genom att utpl�na vissa ledtr�dar. Versionen om vitgardister �vergavs f�rst efter sexton dagar. Hittills har ingen officiell f�rklaring givits till den f�rsta tidens regeringspanik som framh�vdes av mer �n etthundra lik.
3. I sovjetisk press har ingenting som helst sagts om hur och under vilka omst�ndigheter Nikolajev d�dade Kirov, eller vilken st�llning Nikolajev hade, hans relationer till Kirov, etc. Fortfarande �r alla konkreta fakta h�ljda i dunkel, b�de vad g�ller politiska fakta eller rent objektiva fakta om mordet. GPU kan inte ber�tta vad som h�nde utan att avsl�ja att de tog initiativet till att organisera mordet p� Kirov.
4. Trots att Nikolajev och de tretton �vriga avr�ttade m�nnen sa allt man bad om (och jag utg�r fr�n att Nikolajev och hans kompanjoner utsattes f�r fysisk tortyr), s� hade de inte ett ord att s�ga om att Zinovjev, Bakajev, Kamenev eller n�gra andra �trotskister� deltog i mordet. Uppenbarligen f�rh�rde inte GPU dem en enda g�ng utefter dessa linjer. Omst�ndigheterna kring aff�ren var �nnu alltf�r f�rska i minnet, och GPU var mer intresserade av att sopa igen sp�ren efter sig sj�lv �n av att jaga efter sp�r efter oppositionen.
5. Medan r�tteg�ngen mot Radek-Pjatakov, som direkt ber�rde regeringar i utl�ndska stater, �gde rum offentligt, s� genomf�rdes r�tteg�ngen den 28-29:e december 1934 mot Komsomolmedlemmen Nikolajev, som d�dade Kirov, bakom lyckta d�rrar. Varf�r? Uppenbarligen inte av diplomatiska utan inrikespolitiska sk�l. GPU kunde inte visa upp sitt eget arbete inf�r offentligheten. F�rst m�ste de i tysthet undanr�ja de direkta deltagarna i mordet som var n�rmast knutna till dem, noggrant tv�tta GPU:s h�nder och f�rst d�refter kasta sig �ver oppositionen.
6. Mordet p� Kirov v�ckte s� stor best�rtning inom byr�kratin att Stalin, som de insatta kretsarna givetvis riktade misstankarna mot, tvingades hitta en syndabock. 23 januari 1935 �gde r�tteg�ngen rum mot tolv ledande funktion�rer i GPU:s Leningradavdelning, med Medved i spetsen. Medved och hans medarbetare erk�nde anklagelsepunkten att de redan p� f�rhand hade �information om f�rberedelserna av mordet p� Kirov�. Domen f�rklarade att de �inte vidtog n�gra �tg�rder f�r att i tid avsl�ja och f�rhindra� terroristgruppens arbete, �trots att de hade alla m�jligheter att g�ra det.� Det g�r inte att �nska sig st�rre uppriktighet. Samtliga �talade d�mdes till mellan tv� och tio �rs straffarbete. Det �r uppenbart: med hj�lp av provokat�rer lekte GPU med Kirovs huvud f�r att blanda in oppositionen i aff�ren och sedan avsl�ja sammansv�rjningen. Men Nikolajev sk�t utan att v�nta p� Medveds till�telse, och �ventyrade p� s� s�tt hela komplotten. Stalin anv�nde Medved som syndabock.
7. V�r analys bekr�ftas helt och h�llet av den lettiska konsuln Bisseneks' roll, som helt klart var agent �t GPU. Enligt Nikolajevs bek�nnelse stod konsuln i direkt kontakt med honom, gav honom 5.000 rubel f�r att genomf�ra sin terroristhandling, och fr�gade utan orsak Nikolajev om ett brev till Trotskij. F�r att �tminstone indirekt knyta mitt namn till fallet Kirov lanserade Vysjinskij denna h�pnadsv�ckande h�ndelse i �talet (januari 1935), och avsl�jade p� s� s�tt fullst�ndigt konsulns provokat�rsroll. Men konsulns namn offentliggjordes f�rst efter direkta krav fr�n diplomatk�ren. Varefter han f�rsvann sp�rl�st fr�n scenen. Under de efterf�ljande r�tteg�ngarna n�mndes inte Bisseneks en enda g�ng, trots att han hade st�tt i direkt kontakt med m�rdaren och hade finansierat mordet. Ingen av de andra �organisat�rerna� av terroristangreppet p� Kirov (Bakajev, Kamenev, Zinovjev, Mratjkovskij, etc) k�nde till n�got om konsul Bisseneks och n�mnde inte hans namn. Det �r sv�rt att t�nka sig en gr�vre, skamligare och mer f�rvirrad, provokation!
8. F�rst sedan de verkliga terroristerna och deras v�nner och medbrottslingar � utan tvekan �ven de GPU-agenter som var inblandade i sammansv�rjningen � hade r�jts ur v�gen ans�g Stalin det m�jligt att p� allvar angripa oppositionen. GPU arresterade de tidigare zinovjeviternas ledare och delade upp dem i tv� grupper. 22 december sa nyhetsbyr�n Tass att det inte fanns �tillr�cklig grund f�r att till r�tten �verl�mna� de sju ledande personerna, som var tidigare medlemmar i centralkommitt�n. I linje med GPU:s vanliga teknik l�mnades gruppens mindre viktiga medlemmar kvar under Damoklessv�rdet. Hotade av d�dsstraff vittnade en del av dem mot Zinovjev, Kamenev och de andra. Visserligen handlade inte vittnesm�len om terrorism, utan �kontrarevolution�r verksamhet� i st�rsta allm�nhet (missn�je, kritik av Stalins politik, etc). Men dessa vittnesm�l r�ckte f�r att tvinga Zinovjev, Kamenev och de andra att erk�nna sitt �moraliska� ansvar f�r terroristhandlingen. Det var det pris Zinovjev och Kamenev betalade f�r att (tillf�lligt!) k�pa sig fria fr�n att anklagas f�r att direkt ha deltagit i mordet p� Kirov.
9. 26 januari 1935 skrev jag till amerikanska v�nner (brevet �tergavs i Oppositionens bulletin nr 42, februari 1935): �Stalin sk�rdade inga st�rre lagrar med den strategi som anv�ndes kring Kirovs lik. Men just d�rf�r kan han varken stanna upp eller backa. Stalin �r tvungen att skyla �ver det ogenomt�nkta hopkoket med nya, mer omfattande och mer framg�ngsrika komplotter. Vi m�ste m�ta dem v�lbev�pnade!� 1936-37 �rs r�tteg�ngar bekr�ftade denna varning.
R�tteg�ngen mot Zinovjev-Kamenev (augusti 1936) grundades helt och h�llet p� terrorism. Det s� kallade �centrumets� uppgift var att krossa regeringen genom att m�rda �ledarna� och gripa makten. Genom att noggrant j�mf�ra de tv� r�tteg�ngarna, den mot Zinovjev-Kamenev och den mot Pjatakov-Radek, �r det inte sv�rt att �vertyga sig om att listan �ver de ledare som var d�mda att undanr�jas inte uppr�ttades av terrorister utan av deras p�st�dda offer � det vill s�ga framf�rallt Stalin. Hans f�rfattarskap framtr�der allra mest avsl�jande n�r det g�ller Molotov.
Enligt �talet i fallet Zinovjev m fl, �[inskr�nkte sig inte] det f�renade trotskij-zinovjevska terroristcentrum efter mordet p� kamrat Kirov... till att organisera mord endast p� kamrat Stalin. Det trotskij-zinovjevska terroristcentrum bedrev samtidigt arbete p� att organisera mord �ven p� andra partiledare, n�mligen kamraterna Vorosjilov, Zjdanov, Kaganovitj, Kosior, Ordzjonikidze och Postysjev.� Molotovs namn saknas p� listan. Under olika skeden av f�runders�kningen och r�tteg�ngen n�mnde flera av de svarande olika listor p� offer som trotskisterna hade utsett. Men p� en punkt var de ense: ingen av de svarande n�mnde Molotov. Enligt Reingolds utsaga under f�runders�kningen, �gick Zinovjevs huvuddirektiv ut p� f�ljande: slaget m�ste riktas mot Stalin, Kaganovitj och Kirov.� Under kv�llssammantr�det den 19 augusti 1936, vittnade samme Reingold: �D�rf�r �r terrord�d mot Stalin och hans n�rmaste medarbetare: Kirov, Vorosjilov, Kaganovitj, Ordzjonikidze, Postysjev, Kosior och andra, den enda kampmetoden.� Molotov f�rekommer inte bland de �n�rmaste vapenbr�derna�. Mratjkovskij vittnade: �... vi [skulle] m�rda Stalin, Vorosjilov och Kaganovitj. I f�rsta hand hade man tagit sikte p� Stalin.� Inte heller nu n�mns Molotov.
Samma sak g�ller mina �terroristiska direktiv�. �Dreitzers grupp, som f�tt uppdraget direkt av Trotskij att m�rda Vorosjilov.� Enligt Mratjkovskij �betonade [Trotskij �nyo p� h�sten 1932], att Stalin, Vorosjilov och Kirov m�ste d�das.� I december 1934 fick Mratjkovskij, genom Dreitzer, ett brev fr�n Trotskij som manade honom att �forcera mordet p� Stalin och Vorosjilov.� Dreitzer uppger samma sak. Berman-Jurin p�st�r: �Trotskij sade vidare, att f�rutom Stalin m�ste �ven Kaganovitj och Vorosjilov d�das.� Under loppet av tre �r gav jag allts� order om att m�rda Stalin, Vorosjilov, Kirov och Kaganovitj. Molotov n�mndes aldrig. Det �r �nnu mer anm�rkningsv�rt eftersom varken Kirov eller Kaganovitj satt med i politbyr�n under de sista �r d� jag var med i detta organ, och ingen betraktade dem som politiska figurer, medan Molotov d�remot intog platsen direkt efter Stalin i den ledande gruppen. Men Molotov �r inte bara medlem i politbyr�n, han �r ocks� regeringschef. J�mte Stalins namnteckning pryder hans namnteckning de viktigaste regeringsorderna. Trots det f�rbiser det �f�renade centrumets� terrorister envist Molotovs existens. Men � och detta �r det mest f�rv�nande � �klagare Vysjinskij inte bara f�rsummar att uttrycka f�rv�ning �ver detta utel�mnande, utan anser det tv�rtom vara helt i sin ordning. Under morgonsammantr�det den 19 augusti fr�gade Vysjinskij Zinovjev ang�ende de planerade terroristaktionerna:
Vysjinskij: Mot vem?
Zinovjev: Mot ledarna.
Vysjinskij: D. v. s. mot kamraterna Stalin, Vorosjilov och Kaganovitj?
Orden �d. v. s.� l�mnar inte utrymme f�r n�got tvivel: �klagaren utesluter officiellt regeringschefen ur gruppen partiets och landets ledare. Och n�r samma �klagare i sin sammanfattning av domstolsf�rhandlingarna (sammantr�det 22 augusti) slutligen dundrar mot �trotskisterna�, �vilka lyftat handen mot v�rt partis ledare, mot kamraterna Stalin, Vorosjilov, Zjdanov, Kaganovitj, Ordzjonikidze, Kosior och Postysjev, mot v�ra ledare, sovjetstatens ledare�, s� upprepas ordet �ledare� tre g�nger, men inte heller h�r n�mns Molotov.
Det �r s�ledes obestridligt att det vid tiden f�r de l�ngdragna f�rberedelserna inf�r r�tteg�ngen mot det �f�renade centrumet� m�ste ha funnit vissa sk�l att utesluta Molotov fr�n listan av �ledare�. En som inte �r insatt i regeringsledarnas hemligheter fattar inte alls varf�r terroristerna ans�g att de m�ste d�da Kirov, Postysjev. Kosior, Zjdanov � �ledare� av sm�stadsaktigt format � och f�rbise Molotov, som allm�nt erk�nns vara en eller tv� placeringar f�re dessa kandidater i k�n f�r att bli d�dad. Redan i R�dboken, som handlade om r�tteg�ngen mot Zinovjev-Kamenev, pekade Sedov p� att man utesl�t Molotov. Sedov skriver:
Bland de ledare som Stalin s�ger att terroristerna t�nkte d�da fanns inte bara ledare av f�rsta rangen utan ocks� Zjdanov, Kosior, Postysjev och andra. Men Molotov finns inte med. I s�dana fr�gor g�r Stalin aldrig n�gra misstag...
Vari ligger hemligheten? N�r Stalin och Molotov avsvor sig �tredje periodens� politik cirkulerade envisa rykten om slitningar mellan dem. Dessa rykten fick en indirekt men omissk�nnlig �terspegling i den sovjetiska pressen. Molotov varken citerades, lovprisades eller fotograferades, och ibland n�mndes han inte ens. Oppositionens bulletin noterade detta vid mer �n ett tillf�lle. Det �r hursomhelst oomtvistligt att Stalins vapenbroder i kampen mot alla oppositionsgrupper offentligt och h�ftigt utesl�ts ur staben av regeringsledare i augusti 1936. Det �r allts� om�jligt att undvika slutsatsen att de anklagades bek�nnelser, precis som mina �direktiv�, hade till syfte att hj�lpa till att l�sa en speciell uppgift: att upph�ja Kaganovitj, Zjdanov och andra till �ledar�niv� och misskreditera den gamla �ledaren�, Molotov.
Men kanske fr�gans f�rklaring helt enkelt �r att de r�ttsliga myndigheterna vid tiden f�r r�tteg�ngen mot Zinovjev �nnu inte hade tillg�ng till bevis f�r attentatsf�rs�ken mot Molotov?
En s�dan hypotes t�l inte minsta kritik. Som vi redan har sagt finns det �verhuvudtaget inga �bevis� under dessa r�tteg�ngar. Domarna fr�n 23 augusti 1936 talar om attentat (mot Postysjev och Kosior) om vilka det inte finns ett ord i domstolsprotokollen. Men denna i sig sj�lv inte oviktiga synpunkt �verskuggas helt av det faktum att de anklagade � och framf�rallt medlemmarna i �centrumet� � i sina bek�nnelser inte s� mycket talar om attentat som planer p� attentat. Det handlade uteslutande om vilka personer konspirat�rerna tyckte att man m�ste m�rda. Listan �ver offer best�mdes f�ljaktligen inte av f�runders�kningsmaterialet, utan av en politisk bed�mning av de ledande personerna. �nnu mer h�pnadsv�ckande blir d� det faktum att �centrumets� planer liksom mina �direktiv� omfattade alla m�jliga och om�jliga kandidater till detta martyrskap � utom Molotov. �nd� ans�g ingen att Molotov bara var en dekoration som Kalinin. Tv�rtom, om man fr�gar sig vem som skulle kunna ers�tta Stalin kan man inte undvika att svara att Molotov har oj�mf�rligt st�rre chans �n alla de andra.
Men kanske terroristerna hade best�mt sig f�r att skona Molotov, p� grundval av ryktena om missh�lligheter bland statens ledare? Som vi ska se kommer heller inte denna hypotes att �verleva en analys. I sj�lva verket var det inte �terroristerna� som skonade Molotov, utan det var Stalin som ville skapa intryck av att terroristerna skonade Molotov f�r att p� s� s�tt definitivt kn�cka sin motst�ndare. Fakta tyder p� att Stalins plan kr�ntes med fullkomlig framg�ng. Redan innan r�tteg�ngen i augusti kunde man uppm�rksamma f�rsoning mellan Stalin och Molotov. Det �terspeglades genast i den sovjetiska pressen, som p� signal uppifr�n b�rjade �teruppr�tta Molotovs tidigare auktoritet. Utifr�n Pravda kan man f� en mycket klar och �vertygande bild av Molotovs gradvisa rehabilitering under 1936. Oppositionens bulletin (nr 50, maj 1936) p�pekade detta faktum, och skrev:
Efter avskaffandet av �tredje perioden� f�ll Molotov, som bekant, i on�d. Men till sist lyckades han komma tillbaka i ledet.
Under de senaste veckorna har han skaffat sig flera lovtal fr�n Stalin... Som kompensation... hamnar hans namn p� andra plats, och han kallas hans n�rmaste �vapenbroder�.
I denna liksom m�nga andra fr�gor l�ser en j�mf�relse mellan byr�kratins officiella publikationer och Oppositionens bulletin m�nga g�tor.
R�tteg�ngen mot Zinovjev-Kamenev �terspeglade perioden innan f�rsoningen. Det gick inte att med kort varsel �ndra i hela f�runders�kningsmaterialet! Dessutom var inte Stalin h�gad att ge en f�rhastad och �verilad amnesti, Molotov m�ste f� en ordentlig l�xa. Det var d�rf�r Vysjinskij i augusti fortfarande m�ste f�lja de tidigare direktiven. � andra sidan �gde f�rberedelserna inf�r r�tteg�ngen mot Pjatakov-Radek rum efter f�rsoningen. I linje d�rmed �ndrades ocks� listan p� offer, inte bara vad g�llde framtiden utan ocks� det f�rflutna. I sitt vittnesm�l 24 januari h�nvisade Radek till ett samtal med Mratjkovskij 1932, och uppgav att han �icke [hade] minsta tvivel om, att handlingarna m�ste riktas mot Stalin och hans n�rmaste vapenbr�der, mot Kirov, Molotov, Vorosjilov och Kaganovitj.� Enligt vittnet Loginovs utsaga under f�rmiddagssammantr�det den 25 januari, sa Pjatakov i b�rjan av sommaren 1935, � att det trotskistiska parallellcentrum � alldeles best�mt m�ste f�rbereda terrord�d mot Stalin, Molotov, Vorosjilov och Kaganovitj�. Pjatakov f�rbis�g naturligtvis inte att bekr�fta Loginovs vittnesutsaga. I motsats till medlemmarna i det f�renade �centrumet� n�mner s�ledes de svarande under den senaste r�tteg�ngen inte bara Molotov bland de avsedda offren, utan ger honom ocks� f�rsta platsen efter Stalin.
Vem utarbetade d� listan av f�reslagna offer � terroristerna eller GPU? Svaret �r uppenbart: Stalin, via GPU! Hypotesen som n�mndes ovan, att �trotskisterna� k�nde till slitningarna mellan Stalin och Molotov och skonade Molotov av politiska sk�l, skulle kunna f� en anstrykning av sanning bara i den h�ndelse att �trotskisterna� b�rjade f�rbereda terroristhandlingarna mot Molotov f�rst efter att han hade f�rsonats med Stalin. Men det verkar som om �trotskisterna� hade str�vat efter att d�da Molotov s� l�ngt tillbaka som 1932: de hade bara �gl�mt� att tala om det i augusti 1936, och �klagaren �gl�mde� att p�minna dem om det.
Men knappt hade Molotov f�tt politisk amnesti av Stalin innan b�de �klagarens och de anklagades minnen klarnade. Och det �r d�rf�r vi f�r bevittna ett mirakel. Trots det faktum att Mratjkovskij i sitt vittnesm�l bara hade talat om f�rberedelser av terroristaktioner mot Stalin, Kirov, Vorosjilov och Kaganovitj, s� tog Radek, p� grundval av ett samtal med Mratjkovskij 1932, i efterhand med Molotovs namn i listan. Pjatakov p�stods i ett samtal med Loginov ha talat om f�rberedelser f�r ett attentat mot Molotov i b�rjan av sommaren 1935 � det vill s�ga mer �n ett �r innan r�tteg�ngen mot Zinovjev. Slutligen talade svarande Muralov, Sjestov och Arnold om ett �faktiskt� attentat mot Molotov, som skulle ha �gt rum �r 1934 � mer �n tv� �r innan r�tteg�ngen mot det �f�renade centrumet�! Slutsatserna �r uppenbara: de svarande hade lika lite frihet att v�lja �offer� som i alla andra avseenden. Listan �ver de som hade valts ut som m�ltavlor f�r terroristerna var i i sj�lva verket en lista �ver ledare som officiellt rekommenderas f�r massorna. Den �ndrades i enlighet med sammans�ttningen i toppen. De svarande, liksom �klagaren Vysjinskij, kunde inte g�ra annat �n att foga sig i de diktatoriska instruktionerna.
Det �terst�r ytterligare en m�jlig inv�ndning: verkar inte alla dessa intriger alltf�r primitiva? P� det m�ste vi svara: de �r inte mer primitiva �n alla andra intriger under dessa �k�nda r�tteg�ngar. Regiss�ren �beropar sig varken p� f�rnuft eller kritik. Han f�rs�ker krossa f�rnuftet med hj�lp av en massiv komplott, som undertecknas och f�rseglas av exekutionspatrullen.
Den gr�vsta delen av den juridiska bluffen, b�de i fr�ga om planl�ggning och utf�rande, �r anklagelsen mot �trotskisterna� f�r sabotage. Denna del av r�tteg�ngen utg�r en av de viktigaste delarna av hela komplotten men har inte �vertygat n�gon (med undantag f�r herrar som Duranty och company). I anklagelseakten och under domstolsf�rhandlingarna fick v�rlden h�ra att hela den sovjetiska industrin i realiteten kontrollerades av �en handfull trotskister�. Situationen var inte b�ttre vad g�ller transportsektorn. Men vad bestod trotskisternas sabotage egentligen av? I Pjatakovs bek�nnelser, som bestyrktes i hans tidigare underordnades vittnesm�l (de satt bredvid honom p� de anklagades b�nk), avsl�jades att: (a) planerna p� nya fabriker arbetades fram alltf�r sakta och f�r�ndrades g�ng p� g�ng; (b) bygget av fabriker tog alldeles f�r l�ng tid och band kolossala m�ngder kapital; (c) f�retag startades utan att vara f�rdiga och blev d�rf�r snabbt f�rst�rda; (d) det var bristande proportioner mellan olika delar av nya fabriker, vilket fick till resultat att fabrikernas produktionskapacitet begr�nsades kraftigt; (e) fabrikerna lade upp �verdrivet stora reserver av r�varor och f�rr�d, och f�rvandlade p� s� s�tt levande kapital till d�tt kapital; (f) f�rr�d �dslades bort, etc. Alla dessa fenomen �r sedan l�nge k�nda som kroniska sjukdomar hos det sovjetiska ekonomiska livet, men f�rs nu fram som frukten av en illvillig sammansv�rjning som leddes av Pjatakov � givetvis p� mina order.
Men det �r helt obegripligt vilken roll de statliga industri- och finansorganen, revisionsmyndigheterna, f�r att inte tala om partiet som har celler i alla institutioner och f�retag, hade medan allt detta p�gick. Om man ska tro p� anklagelseakten s� l�g ekonomins ledning inte i h�nderna p� den �genialiska, ofelbara ledaren�, och inte heller i hans n�rmaste medarbetares h�nder, medlemmarna i politbyr�n och regeringen, utan i h�nderna p� en enskild person som sedan nio �r var utvisad och i landsflykt. Hur ska man kunna f�rst� det? Enligt ett telegram fr�n Moskva till New York Times (25 mars, 1937) avsl�jade den nya chefen f�r den tunga industrin, V Mezjlauk, vid ett m�te med sina underordnade, sabot�rernas kriminella roll i att utarbeta falska planer. Men fram till Ordzjonikidzes d�d (18 februari, 1937) satt Mezjlauk sj�lv i ledningen f�r den statliga planeringskommissionen, som hade till s�rskild uppgift att just granska ekonomiska planer och projekt. I sitt s�kande efter komplotter gav s�ledes sovjetregeringen sig sj�lv ett f�rnedrande l�gt betyg. Inte f�r inte p�pekar Le Temps, halvofficiellt spr�kr�r f�r deras franska allierade, att det hade varit b�ttre om denna del av r�tteg�ngen aldrig hade sett dagens ljus.
Det som just sagts om industrin g�ller i lika h�g grad transportsektorn. J�rnv�gsspecialister kan ber�kna en j�rnv�gs h�gsta transportkapacitet. N�r Kaganovitj tog �ver ledningen f�r transportsystemet f�rkunnades �teorin om begr�nsningar� officiellt vara en borgerlig f�rdom, eller �nnu v�rre en uppfinning av sabot�rer. Hundratals ingenj�rer och tekniker tvingades sona f�r att de direkt eller indirekt st�dde �teorin om begr�nsningar�. M�nga gamla specialister, som hade skolats under den kapitalistiska ekonomins villkor, underskattade utan tvekan grovt de m�jligheter som fanns inneboende i planeringsmetoderna, och var st�ndigt ben�gna att s�tta upp extremt l�ga normer. Men det inneb�r inte att ekonomins tempo enbart beror p� byr�kratins inspiration och energi. De grundl�ggande faktorer som i sista hand avg�r gr�nserna �r landets �vergripande industriella f�ruts�ttningar, det �msesidiga beroendet mellan de olika sektorerna av industrin, transporterna och jordbruket, arbetarnas f�rdigheter, andelen erfarna ingenj�rer, och slutligen befolkningens allm�nna materiella och kulturella niv�. Byr�kratins f�rs�k att f�rbig� dessa faktorer med hj�lp av blott order, repressalier och bel�ningar (�stachanovism�) leder oundvikligen till h�rda straff i form av desorganiserade fabriker, f�rst�rda maskiner, en stor andel f�rst�rda produkter, olyckor och katastrofer. Det finns inte minsta grund f�r att dra in en �trotskistisk sammansv�rjning� i denna fr�ga.
�klagarens uppgift kompliceras avsev�rt av det ytterligare faktum att jag fr�n och med 1930 systematiskt och envist, �r ut och �r in, i pressen avsl�jat just de avarter hos den byr�kratiska ekonomin som man nu beskyller en p�hittad �trotskistisk� organisation f�r. Jag visade att den sovjetiska industrin inte beh�vde ett maximalt utan optimalt tempo � det vill s�ga ett tempo som grundas i en �msesidig �verensst�mmelse mellan olika delar av samma f�retag och mellan de olika f�retagen, och p� s� s�tt s�krar en oavbruten tillv�xt av ekonomin i framtiden. 13 februari 1930 skrev jag i Oppositionens bulletin:
Industrin g�r mot en kris, framf�rallt p� grund av det groteskt byr�kratiska s�ttet att kollationera planen. Det enda s�ttet att utarbeta en fem�rsplan och bevara de n�dv�ndiga proportionerna och garantierna, �r genom en fri diskussion om tempot och de uppsatta perioderna, med deltagande av alla intresserade krafter inom industrin, arbetarklassen, alla dess organisationer och framf�rallt partiet sj�lv, med en �ppen genomg�ng av hela den sovjetiska ekonomins erfarenheter p� senare tid, inklusive ledningens fruktansv�rda misstag � man kan inte uppn� en socialistisk uppbyggnadsplan i form av f�rhandsorder fr�n ett departement.
Vi f�r hela tiden h�ra att �trotskisterna� bara utgjorde en obetydlig handfull individer som var isolerade fr�n massornas och hatades av dem. Det �r just d�rf�r de p�st�s f�rfalla till individuella terrormetoder. Men bilden blir en helt annan n�r det g�ller sabotage. F�rvisso kan en ensam person kasta in sand i en maskin eller spr�nga en bro. Men i r�tten f�r vi h�ra om en sorts sabotage som inte �r m�jlig utan att hela den administrativa apparaten var i sabot�rernas h�nder. S�lunda sa anklagade Sjestov, en uppenbar provokat�r, under sammantr�det 25 januari:
Och det sista: vid alla gruvor, Prokopjevsk, Ansjerka och Leningruvan bedrevs sabotage av stachanovr�relsen. Det gavs direktiv om att l�gga arbetarnas nerver p� str�ckb�nken. Innan arbetarna kom fram till sina arbetsplatser, m�ste de f�lla ett par hundra svordomar �ver schaktledningen. Det skapades om�jliga arbetsf�rh�llanden. Med stachanovmetoder kunde man icke arbeta och inte ens med vanliga metoder var det m�jligt att arbeta normalt.
Allt detta gjordes av �trotskisterna�. Tydligen bestod hela administrationen fr�n topp till botten av �trotskister�.
�klagarsidan n�jer sig inte med det, utan r�knar ocks� upp sabotageaktioner som vore om�jliga att realisera utan ett aktivt eller �tminstone passivt st�d fr�n arbetarna sj�lva. S�ledes �beropar domstolens ordf�rande f�ljande uttalande fr�n den anklagade Muralov, som i sin tur citerar anklagade Bogulavskij, att �de trotskistiska j�rnv�gsm�nnen p� basen av v�rt sibiriska centrums direktiv hade satt lokomotiven ur funktion, korsat planen f�r t�gens resor, f�rorsakat trafikstopp p� j�rnv�gsstationerna och d�rmed f�rhalat transporten av br�dskande gods.� De uppr�knade brotten inneb�r helt enkelt att j�rnv�garna var i �trotskisternas� h�nder. Ordf�randen var inte n�jd med denna del av Muralovs vittnesm�l, utan fr�gar honom:
Och under den senaste tiden bedrev Boguslavskij skadeg�relsearbetet vid bygget av linjen Eiche�Sokol?
Muralov: Ja.
Ordf�randen: Och resultat blev att bygget avstannade?
Muralov: Ja.
Och det �r allt. Hur Bogulavskij och tv� eller tre andra �trotskister� skulle kunna stoppa bygget av en hel j�rnv�gslinje utan st�d fr�n de anst�llda och arbetarna �r helt obegripligt.
Datum f�r sabotagen �r extremt mots�gelsefulla. Enligt det viktigaste vittnesm�let var sabotage �n�gonting nytt� 1934. Men den tidigare n�mnda Sjestov anger att sabotagen b�rjade i slutet av 1931. Under domstolsf�rhandlingarnas lopp flyttas datum, �n fram�t, �n bak�t. Mekanismen bakom dessa f�rflyttningar �r helt uppenbar. De flesta konkreta anklagelserna om sabotage eller �oml�ggningar� grundas i miss�den, misslyckanden eller katastrofer som verkligen �gde rum inom industrin eller transportsektorn. Det fanns ingen brist p� misslyckanden och olyckor efter inledningen av den f�rsta fem�rsplanen. Anklagelseakten v�ljer de som p� ett eller annat s�tt kan knytas till de svarande. D�rav de st�ndiga hoppen i sabotagens tidsordning. S�vitt man kan utr�na gav jag hursomhelst mitt allm�nna �direktiv� f�rst 1934.
�Sabotagens� mest illvilliga yttringar avsl�jas nu inom den kemiska industrin, d�r de inre proportionerna blev s�rskilt kraftigt rubbade. Men n�r sovjetmakten f�r sju �r sedan f�rst b�rjade bygga denna industrigren skrev jag:
Exempelvis kan man bara f�rbereda fr�gan om vilken plats den kemiska industrin ska f� i planen under de n�rmaste �ren med hj�lp av en �ppen kamp mellan de olika ekonomiska grupperna och industrigrenarna f�r sin del av kemin i den nationella ekonomin. Sovjetdemokrati �r inte ett abstrakt politiskt och �n mindre ett moraliskt krav. Den har blivit en fr�ga om ekonomisk n�dv�ndighet.
Vilken var den verkliga situationen i fr�ga om detta? �Industrialiseringen�, skrev jag i samma artikel, ��ger mer och mer rum med hj�lp av en administrativ piska. Materiel och arbetskraft t�njs till det yttersta. Disproportionerna mellan de enskilda industrigrenarna �kar alltmer.� Eftersom jag k�nde till det stalinistiska s�ttet att f�rsvara sig, tillade jag: �Det �r inte sv�rt att f�ruts�ga vilket svar v�r analys kommer att framkalla inom officiella kretsar. �mbetsm�nnen kommer att s�ga att vi spekulerar i en kris. Skurkar kommer att till�gga att vi f�rs�ker st�rta sovjetmakten. Det kommer inte att stoppa oss. F�rtal f�rg�r, fakta best�r.�
Jag t�nker inte belasta min redog�relse med citat. Men jag �r beredd att med en samling artiklar visa att jag under de senaste sju �ren, p� grundval av officiella sovjetiska artiklar, outtr�ttligt varnade f�r de katastrofala resultaten av att hoppa �ver perioden av laboratorief�rberedelser, s�tta ofullst�ndiga fabriker i arbete, och ers�tta teknisk utbildning och en korrekt organisering med v�ldsamma och idiotiska repressalier, och inte s�llan fantasip�slag p� l�nerna. Alla de ekonomiska �brott� som tas upp i den senaste r�tteg�ngen analyserade jag ett or�kneligt antal g�nger som ett oundvikligt resultat av det byr�kratiska systemet � med b�rjan i februari 1930 och slutligen i min senaste bok, Den f�rr�dda revolutionen. Jag har inte minsta anledning att skryta �ver min klarsynthet. Jag beh�vde bara noggrant f�lja de officiella rapporterna och dra element�ra slutsatser av obestridliga fakta.
Om Pjatakovs och de andras �sabotage� som �talet s�ger b�rjade aktivt f�rst kring 1934, hur ska man d� f�rklara det faktum att jag redan under de fyra f�reg�ende �ren kr�vde att man radikalt skulle �tg�rda dessa den sovjetiska industrins sjukdomar, som nu s�gs bero p� �trotskisternas� ondskefulla aktiviteter? Men kanske min kritik bara var en �t�ckmantel�? Enligt ordets verkliga betydelse kan en t�ckmantel bara vara �mnad att d�lja brott. Men min kritik avsl�jade dem ist�llet. Det visar sig allts� att samtidigt som jag i hemlighet organiserade sabotage, gjorde jag allt i min makt f�r att dra regeringens uppm�rksamhet till �sabotage�handlingarna och d�rmed till g�rningsm�nnen. Det vore ytterst skickligt � om det inte vore s� fullst�ndigt orimligt.
Stalins, hans polis' och �klagares system �r v�ldigt enkelt. F�r st�rre fabriksolyckor, och i synnerhet t�golyckor, avr�ttades vanligtvis flera anst�llda, ofta de som strax dessf�rinnan hade dekorerats f�r att ha h�llit ett h�gt tempo. Det har lett till utbredd misstro och missn�je. Den senaste r�tteg�ngen var �mnad att framst�lla Trotskij som orsak till olyckorna och katastroferna. Mot Ormuzd, den goda anden, satte man den onda anden Ahriman. I linje med den nuvarande sovjetiska r�ttsprocessens of�r�nderliga kurs erk�nde givetvis samtliga anklagade sin skuld. �r det f�rv�nande? F�r GPU �r det inget st�rre problem att ge ett antal offer alternativet: antingen skjuts ni omedelbart eller s� kan ni beh�lla skuggan av ett hopp p� villkor att ni g�r med p� att framtr�da inf�r r�tten i form av �trotskister�, medvetna sabot�rer av industrin och transporterna. Resten beh�ver inte kommenteras.
�klagarens upptr�dande i r�tten utg�r i sig sj�lv ett d�dligt bevis mot de verkliga konspirat�rerna. Vysjinskij inskr�nker sig till enkla fr�gor: �Erk�nner du dig sj�lv skyldig till sabotage? Till att organisera olyckor och �del�ggelse? Erk�nner du att direktiven kom fr�n Trotskij?� Men han fr�gar aldrig hur de anklagade genomf�rde sina brott i praktiken: hur de lyckades f� sina �del�ggande planer antagna av de h�gsta statliga institutionerna, i �ratal lyckades d�lja sabotaget f�r sina �ver- och underordnade, lyckades utverka tystnad fr�n lokala myndigheter, specialister, arbetare, etc. Som alltid �r Vysjinskij GPU:s fr�msta medbrottsling i komplotten och f�r att lura den allm�nna opinionen.
Omfattningen p� inkvisitorernas skaml�shet kan dessutom ses i det faktum att de anklagade p� �klagarens envisa krav � f�rvisso motvilligt � f�rkunnade att de medvetet f�rs�kte orsaka s� m�nga offer som m�jligt, f�r att p� s� s�tt ge upphov till missn�je bland arbetarna. Men det �r inte allt. 24 mars � allts� f�r bara n�gra dagar sedan � skildrade ett telegram fr�n Moskva avr�ttningen av tre �trotskister� f�r att de hade orsakat en illvillig mordbrand i en skola i Novosibirsk d�r ett stort antal barn br�ndes till d�ds. L�t mig ocks� p�minna om att min yngsta son, Sergej Sedov, f�ngslades och beskylldes f�r att ha f�rs�kt massf�rgifta arbetare. L�t oss f�r ett �gonblick t�nka oss att regeringen i USA efter katastrofen i Texasskolan som chockade hela v�rlden drog ig�ng en ursinnig kampanj i hela landet mot Komintern och anklagade den f�r att ondskefullt ha tillintetgjort barn, s� kan vi f� en ungef�rlig uppfattning om Stalins nuvarande politik. S�dana avskyv�rda anklagelser �r bara m�jliga under en totalit�r regims smutsiga atmosf�r, och b�r sj�lva p� sin egen vederl�ggning.
F�r att underst�dja de alltf�r otroliga anklagelserna om en allians mellan �trotskisterna� och Hitler och Japan, sprider GPU:s utl�ndska f�rsvarare f�ljande versioner:
1. Lenin korsade under kriget Tyskland efter en �verenskommelse med Ludendorff f�r att kunna fullf�lja sina revolution�ra uppgifter.
2. Bolsjevikregeringen ryggade inte f�r att avst� enorma omr�den och betala krigsskadest�nd till Tyskland f�r att r�dda sovjetregimen.
Slutsats: varf�r inte medge att Trotskij sl�t en �verenskommelse med samma tyska generalstab om att avst� territorium f�r att kunna f�rverkliga sina m�l i resten av landet?
Denna j�mf�relse �r i sj�lva verket det mest fruktansv�rda och gr�sliga f�rtal mot Lenin och bolsjevikpartiet i sin helhet.
1. I sj�lva verket korsade Lenin Tyskland genom att utnyttja Ludendorffs felaktiga f�rhoppningar att Ryssland skulle falla s�nder som resultatet av inre stridigheter. Men hur gick Lenin till v�ga i denna fr�ga?
� (a) Han dolde inte f�r ett �gonblick vare sig sitt program eller syftet med sin resa.
� (b) Han sammankallade en liten konferens i Schweiz med internationalister fr�n olika l�nder som helt och h�llet godk�nde hans plan att resa genom Tyskland till Ryssland.
� (c) Lenin sl�t inga politiska �verenskommelser med de tyska myndigheterna, och st�llde villkoret att ingen skulle komma in i hans vagn under passagen genom Tyskland.
� (d) Omedelbart efter sin ankomst till Petrograd f�rklarade Lenin f�r sovjeten och de arbetande massorna syftet med och karakt�ren p� sin resa genom Tyskland.
2. Bolsjevikregeringen avstod verkligen stora omr�den till Tyskland efter freden i Brest-Litovsk, f�r att r�dda sovjetregimen och resten av landet. Men:
� (a) Sovjetregeringen hade inget annat val.
� (b) Beslutet togs inte bakom folkets rygg utan f�rst efter en �ppen och offentlig diskussion.
� (c) Bolsjevikregeringen dolde inte f�r ett �gonblick f�r folkmassorna att freden i Brest-Litovsk utgjorde en tillf�llig och delvis kapitulation av den prolet�ra revolutionen till kapitalismen.
�ven i detta fall st�r m�len i fullst�ndig �verensst�mmelse med metoderna och en villkorsl�s �rlighet fr�n ledningens sida gentemot den allm�nna opinionen och de arbetande massorna.
L�t oss nu se vad det finns f�r vett i anklagelsen mot mig. Jag p�st�s ha slutit en �verenskommelse med fascismen och militarismen p� f�ljande grundvalar:
a) Jag g�r med p� att f�rneka socialismen till f�rm�n f�r kapitalismen.
b) Jag ger tecknet f�r att �del�gga den sovjetiska ekonomin och utrota arbetarna och soldaterna.
c) Jag d�ljer mina verkliga m�l och metoder f�r hela v�rlden.
d) Hela min �ppna politiska verksamhet �r bara t�nkt att lura arbetarmassorna om mina verkliga planer, som jag avsl�jar f�r Hitler, Mikado och deras agenter.
Den verksamhet som jag tillskrivs har f�ljaktligen ingenting gemensamt med det ovan n�mnda exemplet p� hur Lenin agerade, utan utg�r i varje avseende dess direkta motsats.
Freden i Brest-Litovsk var en tillf�llig retr�tt, en p�tvingad kompromiss, med m�let att r�dda sovjetmakten och f�rverkliga det revolution�ra programmet. En hemlig allians med Hitler och Mikado �r ett f�rr�deri mot arbetarklassens intressen f�r den personliga maktens skull, eller snarare illusionen om makt � det vill s�ga det tarvligaste av alla brott.
En del av GPU:s f�rsvarare �r visserligen ben�gna att sp�da ut Stalins alltf�r starka vin med vatten. Kanske, s�ger de, gick Trotskij bara i ord med p� att �teruppr�tta kapitalismen, men i verkligheten f�rberedde han sig f�r att senare genomf�ra en politik som l�g i linje med hans program. F�r det f�rsta st�r denna variant i mots�ttning till Radeks, Pjatakovs och andras bek�nnelser. Men oavsett det �r den lika orimlig som anklagelseaktens officiella version. Oppositionens program �r den internationella socialismens program. Hur kan en erfaren och vuxen m�nniska tro att Hitler och Mikado, som har en fullst�ndig lista �ver hans f�rr�derier och avskyv�rda brott, skulle l�ta honom f�rverkliga ett revolution�rt program? Hur kan man hoppas att kunna gripa makten till priset av h�gf�rr�deri i fr�mmande generalstabers tj�nst? �r det inte redan p� f�rhand uppenbart att Hitler och Mikado skulle utnyttja en s�dan agent till det yttersta och sedan kasta honom �t sidan som en urkramad citron? Skulle konspirat�rer under ledning av sex medlemmar i Lenins politbyr� kunna undg� att f�rst� det? B�da anklagelsevarianterna �r s�ledes meningsl�sa � den officiella varianten som talar om att �teruppr�tta kapitalismen, och den halvofficiella varianten som tillskriver konspirat�rerna en dold plan � att lura Hitler och Mikado.
Till detta m�ste man till�gga att det redan p� f�rhand m�ste ha st�tt klart f�r konspirat�rerna att sammansv�rjningen med n�dv�ndighet skulle avsl�jas. Under r�tteg�ngen mot Zinovjev-Kamenev vittnade Olberg och andra om att �trotskisternas� �samarbete� med Gestapo inte var ett undantag utan ett �system�. F�ljaktligen m�ste hundratals personer ha varit invigda i detta system. Genomf�randet av terroristhandlingar � och i synnerhet sabotage � skulle i sin tur kr�va hundratals och till och med tusentals agenter. De skulle allts� oundvikligen uppt�ckas � och samtidigt skulle �trotskisternas� allians med de fascistiska och japanska spionerna avsl�jas. Kan andra �n galningar hoppas p� att komma till makten p� detta s�tt?
Men det �r inte allt. B�de upps�tliga handlingar och sabotageaktioner kr�ver en beredskap till sj�lvuppoffring fr�n f�r�varnas sida. N�r en tysk fascistagent eller en japansk agent riskerar livet i Sovjetunionen drivs han av s� m�ktiga drivfj�drar som patriotism, nationalism, chauvinism. Vilka drivfj�drar kunde ha drivit �trotskisterna�? L�t oss anta att �ledarna� hade f�rlorat f�rst�ndet och hoppades kunna gripa makten med s�dana metoder. Men vad drev Berman-Jurin, David, Olberg, Arnold och m�nga andra som d�mde sig till en s�ker d�d genom att sl� in p� terrorism och sabotage? En m�nniska kan bara offra sitt liv f�r ett h�gre ideal, �ven om det skulle vara ett felaktigt s�dant. Vilket h�gre ideal hade �trotskisterna�? Str�van att splittra Sovjetunionen? �nskan att ge Trotskij makten f�r att �teruppr�tta kapitalismen? Sympati f�r den tyska fascismen? Str�van att f�rse Japan med olja f�r ett krig mot USA? Varken den officiella eller halvofficiella versionen ger n�gra som helst svar fr�gan: F�r vilket syfte var hundratals ut�vare beredda att riskera sitt huvud? Hela �talet �r mekaniskt uppbyggt. Det bortser fr�n levande m�nniskors psykologi. I denna mening �r �talet en logisk produkt av en diktatorisk regim, med dess likgiltighet och f�rakt f�r m�nniskor som inte r�kar vara �ledare�.
Den andra fantastiska teorin som GPU:s v�nner sprider s�ger att jag med tanke p� min tidigare �vergripande st�ndpunkt f�rmodas vara politiskt f�r att befordra ett krig. Det vanligaste s�tt att argumentera �r detta: Trotskij �r f�r en internationell revolution. Det �r v�lbekant att krig ofta ger upphov till revolutioner. Allts� m�ste Trotskij vara intresserad av att befordra krig.
Personer som tror det, eller tillskriver mig s�dana id�er, har en mycket dunkel uppfattning om revolution, krig och sambandet mellan dem.
Krig har faktiskt ofta gynnat revolutioner. Men just av den orsaken har de ofta misslyckats. Krig sk�rper de samh�lleliga mots�ttningarna och missn�jet bland massorna. Men det r�cker inte f�r att den prolet�ra revolutionen ska segra. Utan ett revolution�rt parti med djupa r�tter i massorna leder den revolution�ra situationen ofta till de mest gr�sliga nederlag. Uppgiften �r inte att �befordra� krig... det g�r imperialister i alla l�nder tyv�rr sj�lva, och inte utan framg�ng. Uppgiften �r att utnyttja den tid imperialisterna fortfarande ger arbetarmassorna f�r att bygga ett revolution�rt parti och revolution�ra fackf�reningar.
Det ligger i den prolet�ra revolutionens intressen att krigsutbrottet skjuts upp s� l�nge som m�jligt, s� att man f�r mesta m�jliga tid till f�rberedelser. Ju mer best�mt, modigt, revolution�rt de arbetande agerar, ju mer kommer imperialisterna att tveka, ju mer s�kert kommer det att g� att skjuta upp kriget, ju st�rre blir chansen att revolutionen kommer att �ga rum innan kriget och kanske om�jligg�r det.
Det �r just p� grund av att Fj�rde internationalen st�r f�r den internationella revolutionen som den verkar mot kriget. Ty � jag upprepar � det enda som kan stoppa ett nytt v�rldskrig �r de egendoms�gande klassernas r�dsla f�r revolutionen.
Krig, f�r vi h�ra, skapar en revolution�r situation. Men har det saknats revolution�ra situationer under perioden fr�n 1917 och fram till idag? L�t oss kort titta p� efterkrigsperioden:
En revolution�r situation i Tyskland 1918-19.
En revolution�r situation i �sterrike/Ungern under samma period.
En revolution�r situation i Tyskland 1923 (Ruhr-ockupationen).
En revolution�r situation i Kina 1925-27, som inte omedelbart f�regicks av n�got krig.
Djupg�ende revolution�ra omv�lvningar i Polen 1926.
En revolution�r situation i Tyskland 1931-33.
En revolution i Spanien 1931-37.
En f�rrevolution�r situation i Frankrike, med b�rjan 1934.
En f�rrevolution�r situation i Belgien f�r n�rvarande.
Trots �verfl�det av revolution�ra situationer har de arbetande massorna inte i n�got av uppr�knade fallen lyckats hemf�ra en revolution�r seger. Vad �r det som saknas? Ett parti som kan utnyttja den revolution�ra situationen.
I Tyskland har socialdemokratin tydligt visat att den �r fientlig till revolutionen. Den visar det p� nytt i Frankrike nu (Leon Blum). Efter att ha tillv�llt sig oktoberrevolutionens auktoritet st�ller Komintern f�r sin del till f�rvirring inom den revolution�ra r�relsen i alla l�nder. Oavsett sina avsikter har Komintern i sj�lva verket blivit fascismens och �verhuvudtaget reaktionens b�sta hj�lpreda.
Just d�rf�r st�r proletariatet inf�r den j�rnh�rda n�dv�ndigheten att bygga nya partier och en ny international som motsvarar v�r epoks karakt�r � en period av stora sociala omv�lvningar och st�ndig fara f�r krig.
Om massorna i h�ndelse av ett nytt krig inte leds av ett dj�rvt, modigt, konsekvent revolution�rt parti, som pr�vats av erfarenheter och �tnjuter massornas f�rtroende, s� kommer en ny revolution�r situation att kasta samh�llet bak�t. Under s�dana omst�ndigheter kan ett krig sluta med att hela v�r civilisation rasar samman, ist�llet f�r med en segerrik revolution. Man m�ste vara bekl�mmande blind f�r att inte se denna fara.
Krig och revolutioner �r de allvarligaste och mest tragiska fenomenen i m�nniskans historia. Man kan inte skoja med dem. De accepterar inte dilettanteri. Vi m�ste klart inse sambanden mellan krig och revolution. Vi m�ste inte mindre klart inse sambanden mellan objektivt revolution�ra faktorer, som inte g�r att framkalla efter behag, och revolutionens subjektiva faktor � proletariatets medvetna f�rtrupp, dess parti. Man m�ste med st�rsta m�jliga energi f�rbereda detta parti.
Kan man f�r ett �gonblick t�nka sig att de s� kallade �trotskisterna�, den yttersta v�nstern, som jagas och f�rf�ljs av alla andra str�mningar, skulle �gna sina krafter �t f�raktliga �ventyr, sabotage och krigsprovokationer ist�llet f�r att bygga ett nytt revolution�rt parti som kan bev�pna sig f�r att m�ta de revolution�ra situationerna? Bara Stalins och hans skolas cyniska f�rakt f�r v�rldsopinionen, och Stalins primitiva politiska kunskaper, kan komma p� en s� grotesk och idiotisk anklagelse!
Jag har i massor av artiklar och hundratals brev f�rklarat att ett milit�rt nederlag f�r Sovjetunionen oundvikligen skulle leda till att kapitalismen �teruppr�ttades i halvkolonial form under en fascistisk politisk regim, att landet delades upp, och att oktoberrevolutionen �delades. Efter att ha blivit uppr�rda �ver den stalinistiska byr�kratins politik, kom m�nga av mina tidigare politiska v�nner i olika l�nder till slutsatsen att vi inte var f�rpliktigade att f�rsvara Sovjetunionen �ovillkorligt�. Mot detta argumenterade jag att man inte f�r identifiera byr�kratin med Sovjetunionen, att Sovjetunionens nya sociala grundvalar ovillkorligt m�ste f�rsvaras mot imperialismen, att den bonapartistiska byr�kratin kommer att st�rtas av de arbetande massorna bara p� villkor att grundvalarna till Sovjetunionens ekonomiska regim bevaras. I denna fr�ga br�t jag �ppet och demonstrativt med dussintals gamla och hundratals nya v�nner. I mitt arkiv finns en enorm m�ngd brev som �gnas fr�gan om Sovjetunionens f�rsvar. I min senaste bok, Den f�rr�dda revolutionen, g�r jag slutligen en detaljerad analys av Sovjetunionens milit�ra och diplomatiska politik, uttryckligen utifr�n fr�gan om landets f�rsvar. Trots att jag br�t med m�nga n�ra v�nner som inte ins�g behovet att ovillkorligt f�rsvara Sovjetunionen mot imperialismen, vill nu GPU ha det till att jag egentligen sl�t allianser med imperialisterna och uppmuntrade dem att f�rst�ra Sovjetunionens ekonomiska grundvalar.
Dessutom �r det om�jligt att inse exakt vad Tyskland och Japan i praktiken bidrog med till alliansen. �Trotskisterna� s�lde sina huvuden till Mikado och Hitler. Vad fick de i utbyte? Krig f�r sin kraft av pengar. Fick �trotskisterna� �tminstone pengar fr�n Tyskland och Japan? Inte ett ord om det n�mns under r�tteg�ngen. �klagaren �r inte ens intresserad av fr�gan. H�nvisningar till andra finansiella k�llor ger vid handen att varken Tyskland eller Japan gav n�gra pengar. Vad gav de d� egentligen till �trotskisterna�? Denna fr�ga f�r inte ens skuggan av ett svar under hela r�tteg�ngen. Alliansen med Tyskland och Japan existerar helt och h�llet i den metafysiska sf�ren. Till det vill jag till�gga att det �r den �mkligaste polismetafysiken i m�nsklighetens historia!
Genom alla sina mots�gelser och orimligheter �r kapitlet om �K�penhamn� i r�tteg�ngen mot de sexton (Zinovjev och andra) det mest fruktansv�rda av alla. Fakta ang�ende K�penhamn har f�r l�nge sedan slagits fast och analyserats i ett flertal b�cker, till att b�rja med R�dboken av L Sedov. Jag har �verl�mnat de viktigaste dokumenten och bevisen till kommissionen, och f�rbeh�ller mig r�tten att l�gga fram kompletterande material under utredningens g�ng. D�rf�r kommer jag att vara s� kortfattad som m�jligt vad g�ller �terroristveckan� i K�penhamn.
Jag accepterade inbjudan fr�n de danska studenterna om att f�rel�sa i K�penhamn i f�rhoppning om att jag skulle kunna stanna i Danmark eller skaffa tilltr�de till n�got annat europeiskt land.
Genom den sovjetiska regeringens p�tryckningar mot den danska regeringen (hot om ekonomisk bojkott) f�rverkligades inte dessa f�rhoppningar. F�r att avskr�cka andra l�nder fr�n att erbjuda sin g�stfrihet beslutade GPU att omvandla min veckas vistelse i K�penhamn till en vecka av �terroristiska komplotter�. Holtzman, Berman-Jurin och David p�stods ha tr�ffat mig i den danska huvudstaden. Alla tre anl�nde oberoende av varandra, och var och en av dem fick s�rskilda terroristiska order fr�n mig. Olberg befann sig i Berlin men fick liknande instruktioner fr�n mig, via brev.
Det fr�msta vittnet mot mig och Leon Sedov �r Holtzman, en gammal partimedlem som vi b�da k�nner personligen. Holtzmans bek�nnelser under f�runders�kningen och r�tteg�ngen skiljer sig fr�n de flesta svarandes bek�nnelser genom att vara s� ytterst knapph�ndiga. Det r�cker att p�peka att Holtzman trots �klagarens envishet f�rnekade varje inblandning i terroristhandlingar. Holtzmans vittnesm�l m�ste betraktas som en minsta gemensam n�mnare f�r alla f�rh�rsprotokoll. Holtzman gick bara med p� att erk�nna Trotskijs terroristiska planer och att Leon Sedov deltog i dem. Just genom att Holtzmans bek�nnelser �r s� knapph�ndiga f�r de vid ett f�rsta p�seende s� stor tyngd. �nd� �r det just Holtzmans vittnesm�l som smulas s�nder till damm n�r det kommer i kontakt med fakta. De dokument och edliga intyg som jag har lagt fram, och som jag inte t�nker r�kna upp igen, sl�r med s�kerhet fast att Sedov, tv�rtemot Holtzmans uttalande, inte var i K�penhamn, och f�ljaktligen inte kunde ha f�rt Holtzman till mig, och i synnerhet inte fr�n ett Hotell Bristol som revs 1917. De tre andra �terroristernas� uttalanden � Berman-Jurins, Davids och Olbergs � som i sig sj�lva �r otroliga, undergr�ver dessutom varandra och kullkastar fullst�ndigt Holtzmans vittnesm�l.
Holtzman, Berman-Jurin och David s�ger allihopa att de skickades till K�penhamn av Leon Sedov. Men varken Berman eller David n�mner att Sedov var i K�penhamn. Bara Holtzman p�st�s ha tr�ffat Sedov i lobbyn till ett rivet hotell.
Berman-Jurin och David medger sj�lva att de var fullkomligt ok�nda f�r mig, och s�gs ha blivit f�rordade av min son, som vid den tiden var en 26-�rig student. Av detta f�ljer att jag dolde mina terroristiska uppfattningar f�r mina n�rmaste, men utf�rdade terroristiska instruktioner till flyktiga bekantskaper. Detta f�rbryllande faktum kan bara f�rklaras p� ett s�tt � de som var �flyktiga bekantskaper� f�r mig var ingalunda �flyktiga bekantskaper� f�r GPU.
En fj�rde terrorist, Olberg, f�rkunnade under kv�llssammantr�det 20 augusti, 1936: �Det var min avsikt att f�re avresan till Sovjetunionen resa med Sedov till K�penhamn och bes�ka Trotskij. V�r resa till K�penhamn blev likv�l inte utav. Sedovs fru, Susanna, reste till K�penhamn och medf�rde vid �terkomsten ett brev fr�n Trotskij, adresserat till Sedov. I brevet gav Trotskij sitt samtycke till min resa till Sovjetunionen�� (Min kursivering, LT.)
Som framg�r av mina v�nner i Berlin familjen Pemferts brev fr�n 30 april 1930, betraktade de redan p� den tiden Olberg, om inte som GPU-agent s� �tminstone kandidat till det. Jag avvisade hans f�rslag att komma fr�n Berlin till Prinkipo som rysk sekreterare. Det �r �nnu mer obegripligt att jag tv� �r senare skulle ge honom �terroristiska instruktioner�. Men till skillnad fr�n Berman-Jurin och David brevv�xlade faktiskt Olberg en g�ng med mig, blev personligt bekant med Sedov i Berlin, tr�ffade honom flera g�nger, k�nde Sedovs v�nner � r�de sig kort sagt i viss m�n inom hans kretsar. Olberg hade m�jlighet att f� h�ra, och som hans vittnesm�l visar h�rde han verkligen, att min sons f�rs�k att ta sig till K�penhamn inte lyckades, men att hans fru, som hade ett franskt pass, reste dit.
Som ni ser f�rkunnar alla fyra �terroristerna� att det var Sedov som satte dem i kontakt med mig. Men d�refter skiljer sig deras vittnesm�l �t. Enligt Holtzman var Sedov sj�lv i K�penhamn. Berman-Jurin och David n�mner inte om Sedov var i K�penhamn. Slutligen h�vdar Olberg kategoriskt att Sedov inte kunde g�ra resan till K�penhamn. Det mest anm�rkningsv�rda �r att �klagaren inte p� minsta s�tt uppm�rksammar dessa mots�gelser.
Som jag redan har sagt har kommissionen tillg�ng till skriftliga bevis f�r att Sedov inte var i K�penhamn. Olbergs vittnesm�l och Berman-Jurins och Davids tystnad bekr�ftar detta faktum. S�ledes rasar det viktigaste vittnesm�let mot Sedov och mig, Holtzmans, ihop till stoft. Det �r inte f�rv�nande att GPU:s v�nner till varje pris f�rs�ker r�dda Holtzmans vittnesm�l, p� vilket hela historien om den �terroristiska veckan� i K�penhamn h�nger. D�rf�r framf�r man tanken att Sedov kan ha rest till K�penhamn illegalt, utan Olbergs och andras k�nnedom. F�r att ber�va mina motst�ndare detta sista kryph�l ska jag kort dr�ja vid denna tankeg�ng.
Varf�r beh�vde Sedov riskera en illegal resa? Det enda vi k�nner till om hans p�st�dda vistelse i K�penhamn inskr�nker sig till: att f�ra Holtzman fr�n Hotell Bristol till min bostad, och till att �Trotskijs son, Sedov, kom och gick ofta� under mitt samtal med Holtzman. Det �r allt. Var det v�rt besv�ret att g�ra en olaglig resa till Berlin f�r bara det?
Berman-Jurin och David, som enligt sina egna medgivanden aldrig hade tr�ffat mig tidigare, lyckades hitta mig i K�penhamn utan hj�lp av Sedov, som enligt vad man kan sluta sig till fr�n deras uttalanden, gav dem alla n�dv�ndiga anvisningar i Berlin. Det var �nnu enklare f�r Holtzman, som hade tr�ffat mig tidigare, att ta reda p� var jag befann mig. Ingen vettig m�nniska kan tro att Sedov reste p� falskt pass fr�n Berlin till K�penhamn f�r att ta med Holtzman till min bostad, utan att samtidigt ta hand om Berman-Jurin och David, som han ocks� hade skickat fr�n Berlin och som jag inte k�nde personligen.
Men kanske Sedov kom till K�penhamn illegalt f�r att tr�ffa sina f�r�ldrar? Vid ett f�rsta p�seende kan detta antagande verka en aning mer sannolikt, om inte Sedov n�gra dagar senare helt lagligt reste till Frankrike i samma syfte � det vill s�ga f�r att tr�ffa sina f�r�ldrar.
Men, vidh�ller GPU:s v�nner, kunde inte Sedov ha gjort en andra och laglig resa bara f�r att d�lja den f�rsta illegala resan? L�t oss f�r ett �gonblick betrakta denna tankeg�ng p� ett konkret s�tt. Helt �ppet, inf�r alla, f�rbereder sig Sedov f�r att resa till K�penhamn. Han d�ljer med andra ord inte f�r n�gon att han t�nker tr�ffa oss. Alla v�ra v�nner i K�penhamn vet att vi v�ntar p� v�r son. Hans fru och advokat kommer till K�penhamn och ber�ttar f�r sina v�nner om hans misslyckade anstr�ngningar. Nu vill de f� oss att tro att Sedov, efter att ha misslyckats med att f� visum, skaffar sig ett falskt pass och kommer i hemlighet till K�penhamn utan v�ra v�nners vetskap. D�r tr�ffar han Holtzman i lobbyn till ett hotell som inte existerar, f�r honom till ett m�te med mig utan att bli uppt�ckt av mina vakter, och �kommer och g�r ofta� under mitt samtal med Holtzman. D�refter f�rsvinner han fr�n K�penhamn lika mirakul�st som han anl�nde. N�r han �terv�nder till Berlin lyckas han f� visum till Frankrike, och tr�ffar redan den 5 december oss igen p� Gare du Nord i Paris. Och allt detta till vilken mening?
� ena sidan har vi Holtzmans vittnesm�l, som inte har ett ord att s�ga om vilken sorts pass han anv�nde f�r sin resa till K�penhamn (stats�klagaren fr�gar givetvis inte ut honom p� denna punkt), och som kronan p� verket anger ett icke-existerande hotell som m�tesplatsen f�r sitt sammantr�ffande med en fr�nvarande Sedov. � andra sidan har vi Berman-Jurins och Davids tystnad om Sedov, det helt sanna p�st�endet att Olberg och Sedov var kvar i Berlin, mer �n ett tjugotal edliga intyg som bestyrker Sedovs, mina och hans mors uppgifter, till vilket man kan l�gga vanligt bondf�rnuft, vars pondus inte g�r att f�rneka.
Sammanfattningsvis: Sedov var inte i K�penhamn; Holtzmans vittnesm�l �r falskt. Holtzman �r �klagarens nyckelvittne. Hela �K�penhamnveckan� faller i stycken.
Jag kan ange ett antal kompletterande argument, som borde skingra den sista strimman av tvivel, om det �verhuvudtaget kan finnas n�got s�dant i denna fr�ga.
1. Ingen av mina f�rmenta bes�kare uppger vare sig min adress eller vilken del av staden d�r m�tet �gde rum.
2. Det lilla hus d�r vi bodde tillh�rde en dans�s som hade rest utomlands. Alla m�bler i huset visade �garens yrke, och kunde inte ha undg�tt att uppm�rksammas av bes�karna. Om Holtzman, Berman-Jurin och David hade bes�kt mig s� skulle de ofelbart ha n�mnt m�blerna i bostaden.
3. Under v�r vistelse i K�penhamn cirkulerade ett rykte i v�rldspressen om att Zinovjev var d�d. Ryktet visade sig vara felaktigt. Men det gjorde intryck p� oss alla. �r det t�nkbart att mina bes�kare, som kom f�r att f� �terroristiska� instruktioner, antingen inte h�rde mig eller andra tala om Zinovjevs d�d, eller gl�mde allt om det?
4. Ingen av mina p�st�dda bes�kare sa ett ord om mina sekreterare, vakter etc.
5. Berman-Jurin och David sa inget om vilka pass de reste p�, hur de hittade mig, var de bodde, etc.
Domarna och stats�klagaren st�ller inte en enda konkret fr�ga av r�dsla f�r att en of�rsiktig gest kan stj�lpa omkull den br�ckliga konstruktionen.
Det danska regeringspartiets organ, Socialdemokraten, skrev omedelbart efter r�tteg�ngen mot Zinovjev och Kamenev, 1 september 1936, att Hotell Bristol, d�r det p�st�dda m�tet mellan Holtzman och Sedov �gde rum, hade rivits 1917. R�ttsv�sendet i Moskva m�tte detta inte oviktiga avsl�jande med fullst�ndig tystnad. En av GPU:s advokater, f�rmodligen den oers�ttlige Pritt, f�rde fram antagandet att stenografen slant med pennan n�r han skrev namnet �Bristol�. Om man bet�nker att r�tteg�ngen genomf�rdes p� ryska, s� �r det helt obegripligt hur en rysk stenograf skulle kunna g�ra ett misstag med ett s� oryskt ord som �Bristol�. Dessutom l�ste domarna och allm�nheten igenom de noggrant r�ttade protokollen fr�n domstolsf�rhandlingarna. Utl�ndska journalister var n�rvarande under r�tteg�ngen. Innan Socialdemokratens avsl�jande hade ingen m�rkt att n�gon �slant med pennan�. H�ndelsen blev naturligtvis vida k�nd. Stalinisterna h�ll tyst i fem m�nader.
F�rst i februari i �r gjorde Komintern en r�ddande uppt�ckt: det fanns verkligen inget Hotell Bristol i K�penhamn, men det finns en godisbutik som heter Bristol, och som ligger v�gg i v�gg med ett hotell. Visserligen heter det hotellet Grand Hotell K�penhamn, men det �r ju i alla fall ett hotell. Visserligen �r inte godisbutiken ett hotell, men den heter Bristol. Enligt Holtzman �gde m�tet rum i hotellets lobby. F�rvisso har inte godisbutiken n�gon lobby, men � andra sidan har hotellet som inte heter Bristol faktiskt en lobby. Till detta m�ste man till�gga, att det till och med av Kominterns skisser framg�r att aff�rens och hotellets ing�ngar ligger p� olika gator. N�, var �gde nu m�tet rum egentligen? I lobbyn utan Bristol eller i Bristol utan lobby?
Men l�t oss f�r ett �gonblick anta att Holtzman blandade ihop aff�ren och hotellet n�r han kom �verens med Sedov i Berlin var de skulle tr�ffas. Hur kunde Sedov d� hitta platsen f�r m�tet? L�t oss g� f�rfattarna till denna hypotes mer �n halvv�gs till m�tes och l�t oss anta att Sedov uppvisade en ovanlig p�hittighet, att han gick in p� den andra gatan och hittade ett hotell med ett annat namn och tr�ffade Holtzman i lobbyn. Men det �r uppenbart att Holtzman bara kunde ha blandat ihop namnet p� hotellet f�re m�tet. Misstaget m�ste ha klarats ut under m�tet och b�da parter m�ste ha f�tt ett starkt minne av det. Efter m�tet kunde Holtzman i alla fall inte ha talat om lobbyn � till godisbutiken Bristol. Hypotesen faller omkull s� fort man ber�r den.
Men f�r att ytterligare kr�ngla till bilden p�st�r Kominterns press att aff�ren Bristol under l�ng tid hade fungerat som m�tesplats f�r danska �trotskister� och s�dana p� genomresa. H�r har vi en uppenbar anakronism. I november 1932 fanns det inte en enda �trotskist� i Danmark. Tyska �trotskister� kom till K�penhamn f�rst efter Hitlers seger � det vill s�ga �r 1933. Men �ven om vi f�r ett �gonblick antar att det inte bara fanns �trotskister� d�r 1932, utan ocks� att Bristol redan anv�ndes av dem, s� blir hypotesen �nnu mer vettl�s. L�t oss v�nda oss till Holtzmans vittnesm�l, som det anges i det officiella protokollet:
�Sedov sade till mig: �D� ni nu �mnar resa till Sovjetunionen, s� vore det bra om ni kunde f�lja med mig till K�penhamn, d�r min far befinner sig.��Jag samtyckte, men jag f�rklarade f�r honom, att vi av konspirativa orsaker inte borde resa tillsammans. Jag kom �verens med Sedov, att jag om tv� eller tre dagar skulle komma till K�penhamn och ta in p� hotell �Bristol�, d�r vi kunde tr�ffas�
Det �r givetvis osannolikt att den gamle revolution�ren, som inte ville g�ra resan tillsammans med Sedov, eftersom han skulle riskera livet om hans resa till K�penhamn avsl�jades, skulle v�lja en m�tesplats som enligt Kominterns press �i �ratal hade varit m�tesplats f�r danska trotskister, och f�r personer i deras omgivning, liksom f�r m�ten mellan danska och utl�ndska trotskister.� Kominterns �verambiti�sa f�retr�dare ser i denna omst�ndighet, som vi redan har sagt var ett rent p�hitt, en bekr�ftelse f�r deras hypotes. Enligt dem valde Holtzman en m�tesplats i en aff�r som var v�lk�nd f�r stalinisterna som ett �trotskistiskt tillh�ll�. Den ena absurditeten staplas p� den andra. Om aff�ren var v�lk�nd f�r danska och utl�ndska �trotskister�, i synnerhet f�r Holtzman, s� skulle han f�r det f�rsta inte blandat ihop den med Grand Hotell K�penhamn, och f�r det andra skulle han ha undvikit den som pesten just p� grund av dess �trotskistiska� rykte. Det �r s� dessa personer korrigerar en stenograf som �slinter med pennan�.
Utifr�n de dokument som jag har lagt fram vet kommissionen att Sedov inte kunde ha varit i den �trotskistiska� godisbutiken eftersom han �verhuvudtaget inte var i K�penhamn. I Sedovs R�da bok behandlas episoden med Hotell Bristol som en raritet som k�nnetecknar GPU:s extremt slarviga arbetsmetoder. Huvudkraften l�ggs p� att bevisa att Sedov befann sig i Berlin i november 1932. Or�kneliga dokument och edliga vittnesm�l l�mnar inget utrymme f�r tvivel i denna fr�ga. De vill f� oss att tro att Sedovs sp�ke hittade till godisbutikens sp�kaktiga lobby, som efter en viss f�rdr�jning med hj�lp av GPU-agenternas fantasi f�rvandlades till ett hotell.
Holtzman gjorde resan �tskild fr�n Sedov och naturligtvis p� falskt pass f�r att inte l�mna n�gra sp�r. Nuf�rtiden registreras alla utl�nningar som reser in i ett land. Om vi fick reda p� vilket pass Holtzman anv�nde n�r han reste fr�n Berlin till K�penhamn skulle vi omedelbart kunna bestyrka Holtzmans vittnesm�l. Kan man t�nka sig en r�ttsprocedur d�r �klagaren i ett s�dant fall inte fr�gar den svarande om hans pass? Det �r v�lk�nt att Holtzman f�rnekade alla band till Gestapo. Desto st�rre anledning f�r �klagaren att fr�ga Holtzman vem som ordnade hans falska pass. Men Vysjinskij st�llde givetvis inte den fr�gan, f�r att inte sabotera sitt eget arbete. Allt tyder p� att Holtzman m�ste ha tillbringat natten i K�penhamn. Var? Kanske i godisbutiken Bristol? Vysjinskij �r inte heller intresserad av den fr�gan. Hans enda funktion �r att skydda de svarande fr�n att bekr�fta sina egna vittnesm�l.
Misstaget i fr�gan om Hotell Bristol misskrediterar naturligtvis �klagaren. Misstaget ang�ende m�tet med den fr�nvarande Sedov misskrediterar tvekl�st r�tteg�ngen. Men det som allra mest misskrediterar r�tteg�ngen och Vysjinskij sj�lv �r omst�ndigheten att den senare inte fr�gade ut den svarande om hans pass, varifr�n han fick tag p� det, eller var han fick nattlogi, trots att dessa fr�gor kr�ver ett svar. �ven h�r avsl�jar Vysjinskijs tystnad honom som en medbrottsling till den juridiska bluffen.
I sin sammanfattning (28 januari) sa �klagare Vysjinskij: �Radek �r en av de mest framst�ende och, den r�ttvisan m�ste man g�ra honom, talangfullaste och mest h�rdnackade trotskisterna... Han �r of�rb�tterlig... Han �r en av dem, som st�r h�vdingen f�r detta band, Trotskij, n�rmast och �tnjuter hans st�rsta f�rtroende.� Alla delar av denna karakteristik �r felaktiga, m�jligen med undantag f�r h�nvisningen till Radeks talang. Men h�r m�ste man till�gga, talang som journalist. Och bara som ett ol�mpligt sk�mt kan man tala om att Radek �r en �h�rdnackad� och �of�rb�tterlig� oppositionell, som st�r n�ra mig.
I sj�lva verket �r Radeks mest framst�ende k�nnetecken hans impulsivitet, instabilitet, op�litlighet, ben�genhet att hamna i panik vid f�rsta tecken p� fara, och vara extremt pratsam n�r allt �r bra. Dessa egenskaper g�r honom till en journalistikens Figaro av f�rsta rang, en ov�rderlig v�gvisare f�r utl�ndska korrespondenter och turister, men ytterst ol�mplig i rollen som konspirat�r. Bland v�lunderr�ttade personer �r det helt enkelt ot�nkbart att tala om Radek som inspirat�r till terroristattentat eller organisat�r av en internationell sammansv�rjning!
Men det �r ingen slump att �klagaren tillskriver Radek egenskaper som st�r i direkt mots�ttning till hans verkliga natur. Annars skulle det inte g� att skapa ens skuggan av en psykologisk grund f�r anklagelsen. Om jag hade valt Radek till ledare f�r det �rent trotskistiska� centrumet, och om jag hade invigt ingen mindre �n Radek i mina f�rhandlingar med Tyskland och Japan, s� �r det i sj�lva verket helt sj�lvklart att Radek inte bara m�ste ha varit en �h�rdnackad� och �of�rb�tterlig� trotskist, utan ocks� en av mina �n�rmaste m�n med det st�rsta f�rtroende�. Beskrivningen av Radek i �klagarens sammanfattning �r en oumb�rlig del av den juridiska bluffen.
Enligt �klagaren var Radek �utrikesminister� i det �trotskistiska� centrumet. Radek var f�rvisso n�ra sysselsatt med utrikespolitiska fr�gor, men uteslutande i egenskap av journalist. Under oktoberrevolutionens f�rsta �r �r det sant att han under en period satt i folkkommissariernas r�d f�r utrikes �renden. Men de sovjetiska diplomaterna klagade till politbyr�n, att �allt som n�mndes i Radeks n�rvaro n�sta morgon hade spridits ut i hela Moskva.� Radek avsattes snabbt fr�n r�det.
En g�ng i tiden var han medlem i centralkommitt�n, och i denna egenskap hade han r�tt att delta p� politbyr�ns m�ten. P� Lenins initiativ diskuterades fr�gor som beh�vde hemligh�llas alltid i Radeks fr�nvaro. Lenin uppskattade Radek som journalist men kunde inte t�la hans brist p� sj�lvbeh�rskning, hans l�ttsinniga inst�llning till allvarliga fr�gor, hans cynism.
Man kan inte undvika att p�minna om Lenins omd�me om Radek vid sjunde partikongressen (1918) under diskussionen om freds�verenskommelsen i Brest-Litovsk[1]. Med h�nvisning till Radeks anm�rkning, �Lenin avtr�der rum f�r att vinna tid�, sa Lenin: �Jag �verg�r till kamrat [Radek], och h�r skulle jag vilja s�ga att... av en h�ndelse [sade han] ett allvarligt ord nu.� Och l�ngre fram: �Den h�r g�ngen slumpade det sig att vi av kamrat [Radek] fick h�ra en allvarlig fras�. Denna anm�rkning som upprepades tv� g�nger uttrycker mycket v�l k�rnan i inte bara Lenins utan ocks� hans n�rmaste medarbetares inst�llning till Radek. Jag vill ocks� notera att Stalin till och med sex �r senare i januari 1924, under partikonferensen som sammankallades strax innan Lenins d�d, sa: �Hos de flesta m�nniskor styr huvudet tungan. Radeks tunga styr hans huvud.� �ven om dessa ord �r grova, s� �r de inte missriktade. Hursomhelst �verraskade de ingen, minst av allt Radek. Han var van vid s�dana omd�men. Vem kan tro att jag skulle st�lla en person vars huvud styrs av hans tunga, och som d�rmed bara kan uttrycka allvarliga tankar �av en h�ndelse�, i ledningen f�r en storslagen plan?
Radeks inst�llning till mig genomgick tv� utvecklingsskeden. 1923 skrev han ett lovtal om mig (�Leo Trotskij � segerorganisat�ren�, Pravda, 14 mars 1923) som �verraskade mig med sin h�nf�rda ton. Under Moskvar�tteg�ngen (21 augusti 1936) skrev Radek en artikel om mig som �r den mest f�rtalande och cyniska som han har skrivit. Mitt under perioden mellan dessa tv� artiklar kapitulerar Radek. 1929 var en brytpunkt i hans politiska liv och i hans inst�llning till mig. Historien om v�ra relationer f�re och efter 1929 kan utan problem f�ljas �r f�r �r i artiklar och brev. Genom att �teruppr�tta grundl�ggande fakta kan man i denna precis som i andra fr�gor tillbakavisa anklagelsen.
Mellan 1923 och 1926 vacklade Radek mellan den ryska V�nsteroppositionen och den h�gerkommunistiska oppositionen i Tyskland (Brandler, Th�lheimer, etc). Vid tiden f�r den �ppna brytningen mellan Stalin och Zinovjev (i b�rjan av 1926) f�rs�kte Radek f�rg�ves f�ra samman V�nsteroppositionen och Stalin i ett block. D�refter tillh�rde Radek V�nsteroppositionen i n�stan tre �r (en ovanligt l�ng period f�r honom!). Men inom oppositionen sv�ngde han hela tiden fr�n h�ger till v�nster.
I augusti 1927 utvecklade Radek tanken om hotet fr�n termidor, och skrev i sina programmatiska teser:
Tendensen till ett termidorianskt f�rfall av partiet och dess ledande institutioner visar sig i f�ljande avseenden: ... (d) i linjen att �ka partiapparatens vikt gentemot partiets basorganisationer, en linje som fick sitt klassiska uttryck i Stalins deklaration inf�r plenarm�tet (augusti 1927): �Dessa kadrer kan bara f�rflyttas med hj�lp av ett inb�rdeskrig� � en deklaration som �r... en klassisk formulering f�r en bonapartistisk statskupp. (e) i den utrikespolitik som har formulerats av Sokolnikov. Man m�ste �ppet beteckna dessa tendenser som termidorianska... och �ppet s�ga att de f�r sitt fullkomliga uttryck i centralkommitt�ns h�gerflygel (Rykov, Kalinin, Vorosjilov, Sokolnikov) och delvis i centern (Stalin). Man m�ste �ppet s�ga att de termidorianska tendenserna blir allt starkare...
Detta citat �r betydelsefullt i tv� avseenden:
(a) Det visar f�r det f�rsta att Stalin redan 1927 f�rkunnade att byr�kratin (�dessa kadrer�) inte kunde avs�ttas, och slog fast att all opposition var lika med inb�rdeskrig. (Tillsammans med hela oppositionen kallade Radek denna �ppna deklaration f�r en yttring av bonapartism.)
(b) Det betecknar entydigt att Sokolnikov var f�retr�dare f�r den termidorianska h�gern, och inte bara ideologisk anh�ngare till den. �nd� s�gs Sokolnikov i den senaste r�tteg�ngen vara medlem i det �trotskistiska� centrumet.
I slutet av 1927 utesl�ts Radek och hundratals andra oppositionella ur partiet och f�rvisades till Sibirien. Zinovjev, Kamenev och d�refter Pjatakov �ngrade sig. P� v�ren 1928 b�rjade Radek tvivla, men under ytterligare n�stan ett �r f�rs�kte han vara st�ndaktig.
S�ledes skrev Radek 10 maj till Preobrazjenskij fr�n Tobolsk: �Jag tillbakavisar zinovjevismen och pjatakovismen p� samma s�tt som jag tillbakavisar dostojevskismen. De v�ldf�r sig p� sina �vertygelser och tar tillbaka sina ord. Det g�r inte att hj�lpa arbetarklassen med hj�lp av l�gner. De som st�r kvar m�ste tala sanning.�
I ett svar p� mina farh�gor, skrev Radek s� h�r till mig 24 juni: �Ingen av oss har f�r avsikt att avs�ga oss v�ra uppfattningar. En s�dan avs�gelse vore �nnu mer l�jlig eftersom historiens pr�vningar visar att uppfattningarna �r riktiga.�
F�r Radek fanns det allts� inte minsta tvekan om att de oppositionella bara kunde ta tillbaka sina ord i syfte att �tervinna byr�kratins gunst. Det f�ll honom aldrig in att det kunde finnas en dj�vulsk plan bakom avs�gelserna.
3 juli skrev Radek till kapitulationisten Vardine: �Kan du t�nka dig att Zinovjev och Kamenev har tagit tillbaka sina ord f�r att hj�lpa partiet. I sj�lva verket �r de bara dj�rva nog att skriva artiklar mot oppositionen. Det �r logiken i deras st�ndpunkt, ty botg�rarna m�ste bevisa att de �ngrar sig.� Dessa rader kastar ett skarpt ljus �ver de kommande r�tteg�ngarna, d�r inte bara Zinovjev och Kamenev, utan ocks� Radek skulle �bevisa� att deras tidigare avs�gelser var allvarligt menade.
P� sommaren 1928 utarbetade Radek tillsammans med Smilga ett antal politiska teser d�r de bland annat slog fast: �De som likt Pjatakov skyndar sig att begrava sitt f�rflutna med hj�lp av f�rr�deri g�r ett allvarligt misstag.� P� s� s�tt yttrar sig Radek om sin framtid som medarbetare i det mytomspunna �parallellcentrumet�. P� denna tid vacklade Radek redan sj�lv. Men psykologiskt kunde han inte bed�ma Pjatakovs kapitulation som n�got annat �n f�rr�deri.
Men Radeks �nskan att sluta fred med byr�kratin var redan s� uppenbar i hans brev, att F Dingelstedt, en av de mest framst�ende inom den unga generationen av landsf�rvisade, �ppet st�mplade Radeks �kapitulationistiska� tendenser. 8 augusti svarade Radek till Dingelstedt:
Att skicka brev om min kapitulation �r en l�ttsinnig handling som bara kan sprida panik, och ov�rdigt en gammal revolution�r... N�r du har t�nkt igenom saken, n�r dina nerver har �terf�tt balansen (och vi beh�ver starka nerver, f�r exilen �r en struntsak i j�mf�relse med vad vi kommer att m�ta under kommande dagar), d� kommer du, en gammal partimedlem, att sk�mmas �ver att du tappade huvudet. Kommunistiska h�lsningar, K R.
Speciellt anm�rkningsv�rt i detta brev �r anm�rkningen att landsf�rvisningen i Sibirien bara �r en struntsak i j�mf�relsen med det framtida f�rtrycket. Det �r som om Radek f�ruts�g de framtida r�tteg�ngarna.
16 september skrev Radek till de landsf�rvisade i byn Kolpasjev:
Stalin kr�ver att vi erk�nner v�ra �fel� och gl�mmer hans fel � denna formulering �r ett krav p� att vi ska kapitulera som s�rskild str�mning och underkasta oss centrum... P� detta villkor �r han redo att erbjuda oss n�d. Vi kan inte acceptera detta villkor. [Oppositionens bulletin, nr 4-5, september 1929.]
Samma dag skrev Radek till Vratjev ang�ende de slag som h�rdare oppositionella hade �st �ver honom: �Detta ramaskri kommer inte att hindra mig fr�n att g�ra min plikt. Och de som p� grundval av denna kritik [kritiken mot Radek] forts�tter att pladdra om att f�rbereda pjatakovismen visar bara att de �r intellektuellt efterblivna.�
Radek ser fortfarande Pjatakov som ett exempel p� den v�rsta politiska bankrutt.
Dessa citat beskriver den uppsplittring som �gde rum inom oppositionen och hur den vacklande och opportunistiska flygeln hoppade av till byr�kratins l�ger. De krossar fullkomligt anklagelseaktens polistillverkade version att kapitulationerna var �gnade som en sammansv�rjning mot partiet.
I oktober 1928 f�rs�kte Radek v�dja till centralkommitt�n om att upph�ra med eller �tminstone minska f�rf�ljelserna av oppositionen. �Trots det faktum att de �ldre av oss har k�mpat f�r kommunismen i ett kvarts sekel�, skriver han fr�n Sibirien till Moskva, �kastar ni ut oss ur partiet och f�rd�mer oss som kontrarevolution�rer... p� grundval av en anklagelse som inte van�rar oss utan �r en skam f�r de som g�r den.� (Brottsbalkens 58:e artikel.) Radek r�knar upp en rad exempel p� grym behandling av landsf�rvisade � Sibirjakov, Alskij, Choretjko � och forts�tter: �Men omst�ndigheterna kring Trotskijs sjukdom �r droppen som f�r b�garen att rinna �ver. Vi kan inte f�rbli tysta och passiva medan malarian �ter upp styrkan hos en k�mpe som hela sitt liv har tj�nat arbetarklassen och som var oktoberrevolutionens sv�rd.�
S� l�t ett av oppositionsmedlemmen Radeks sista uttalanden, och hans sista positiva bed�mning av mig. Redan i b�rjan av 1929 slutade han d�lja sin vacklan. Efter f�rhandlingar med partikommitt�erna och GPU �terv�nde kapitulationisten Radek i mitten av juni till Moskva, dock fortfarande under bevakning. P� en av j�rnv�gsstationerna i Sibirien hade han ett samtal med landsf�rvisade, och en av deltagarna ber�ttade om det i ett brev utomlands (Oppositionens bulletin, nr 6, oktober 1929):
Fr�ga: Och vilken �r din inst�llning till L D [Trotskij]?
Radek: Jag har fullst�ndigt brutit med L D. Fr�n och med nu �r vi politiska motst�ndare... Vi kan inte ha n�got gemensamt med lord Beaverbrooks samarbetsman.
Fr�ga: Kr�ver du att artikel 58 ska avskaffas?
Radek: Med eftertryck, nej! F�r de som f�ljer med oss kommer den automatiskt inte att kunna till�mpas. Men vi kommer inte att avskaffa artikel 58 f�r de som forts�tter att undergr�va partiet och inl�ter sig p� att organisera missn�je bland massorna.
GPU:s agenter l�t inte samtalet forts�tta l�ngre. De knuffade in Karl [Radek] i t�get och anklagade honom f�r att agitera mot Trotskijs f�rvisning. Radek ropade fr�n t�get: �Skulle jag agitera mot Trotskijs f�rvisning? Ha, ha!... Jag agiterar f�r att kamraterna ska �terv�nda till partiet!� GPU-agenterna lyssnade under tystnad och knuffade sedan Karl l�ngre in i t�get. Expresst�get b�rjade r�ra sig.
Jag skrev en redaktionell kommentar till denna livfulla och m�lande beskrivning av Radek i egen h�g person: �V�r korrespondent s�ger att den [kapitulationen] i grund och botten handlar om 'feghet'. Detta s�tt att formulera fr�gan kan verka alltf�r f�renklat. Men i huvudsak st�mmer det. Det handlar givetvis om politisk feghet � det beh�ver inte ha med personlig feghet att g�ra, �ven om de lyckligtvis ofta sammanfaller.� Denna karakteristik st�mmer fullst�ndigt med min bed�mning av Radek.
S� fort nyheten om Radeks �allvarligt menade �ngerfullhet� rapporterades av telegrambyr�erna, skrev jag n�got tidigare, 14 juni:
I och med att Radek kapitulerar stryker han sig fr�n de levandes lista. Han kommer att hamna i den grupp av halvt d�mda, halvt f�rl�tna som leds av Zinovjev. Dessa personer �r r�dda f�r att yttra en stavelse h�gt, �r r�dda f�r att ha egna uppfattningar, och lever f�ljaktligen i st�ndig skr�ck f�r sina egna skuggor. (Oppositionens bulletin, nr 1-2, juli 1929.)
Mindre �n en m�nad senare (7 juli) skrev jag i en annan artikel ang�ende kapitulationerna: �I stort sett ingen har hittills anklagat Radek f�r att vara h�rdnackad och konsekvent.� (Oppositionens bulletin, nr 1-2, juli 1929.) Dessa ord l�ter som ett polemiskt genm�le till �klagare Vysjinskij, som sju �r senare skulle bli den f�rsta som anklagade Radek f�r att vara �h�rdnackad� och �of�rb�tterlig�.
I slutet av juli �terv�nde jag till samma tema, nu i ett vidare perspektiv:
Radeks, Smilgas och Preobrazjenskijs kapitulation �r p� sitt s�tt ett betydelsefullt politiskt faktum. Det visar framf�rallt hur en stor och heroisk revolution�r generation, vars �de det var att genomleva krigets och oktoberrevolutionens erfarenheter, fullkomligt har tagit ut sig. Tre gamla och aktningsv�rda revolution�rer har strukit sig fr�n de levandes lista. De har ber�vat sig sj�lva det allra viktigaste, r�tten att beg�ra f�rtroende. Den kan de aldrig �terf�.
Fr�n mitten av 1929 blev Radeks namn i oppositionens kretsar symbolen f�r den mest f�rnedrande sortens kapitulation och knivhugg mot g�rdagens v�nner. F�r att klarare ange huvuddragen i Stalins sv�righeter, fr�gar den tidigare n�mnde Dingelstedt ironiskt: �Kommer han att f� n�gon hj�lp av �verl�paren Radek?� F�r att understryka sitt f�rakt f�r dokumentet fr�n en f�rsk kapitulationist, till�gger Dingelstedt: �Du har r�jt v�gen f�r dig sj�lv till Radek� (22 september, 1929).
En annan landsf�rvisad oppositionsmedlem skriver den 27 oktober fr�n Sibirien (Oppositionens bulletin, nr 7, november-december 1929):
Radeks arbete har antagit en utomordentligt f�raktlig karakt�r � det finns inga andra ord f�r det. Han lever p� sm�aktiga intriger och skvaller, han besudlar ursinnigt sitt f�rflutna.
P� h�sten 1929 beskriver Rakovskij hur Preobrazjenskij och Radek slog in p� kapitulationens v�g: �Den f�rre gjorde det med ett visst m�tt av konsekvens, den senare som vanligt med undanflykter och hopp fr�n yttersta v�nstern till extremh�gern och omv�nt.� (Oppositionens bulletin, nr 7, november-december 1929.) Rakovskij p�pekar sarkastiskt att varje kapitulationist som l�mnar oppositionen �r tvungen �att sparka p� Trotskij med hovar� skodda med �radekistiska naglar�. Alla dessa citat talar f�r sig sj�lva. Nej, kapitulationerna �r inte en milit�r list fr�n �trotskisternas� sida!
P� sommaren 1929 bes�kte en tidigare medlem i mitt milit�ra sekretariat, Blumkin, som vid den tidpunkten var i Turkiet, mig i Konstantinopel. N�r han �terv�nde till Moskva ber�ttade Blumkin f�r Radek om m�tet. Radek f�rr�dde honom omedelbart. P� den tiden hade GPU �nnu inte f�rfallit till anklagelser om �terrorism�. �nd� sk�ts Blumkin, i hemlighet och utan r�tteg�ng. S� h�r skrev jag i Bulletinen, 25 december 1929, p� grundval av de brev som jag f�tt fr�n Moskva: �Radeks nerv�sa pladder �r v�lk�nt. Nu �r han fullkomligt demoraliserad, liksom majoriteten av de kapitulerande... Efter att ha f�rlorat de sista resterna av moralisk j�mvikt, l�ter sig Radek inte hindras av n�gra som helst vidrigheter.� L�ngre fram kallar jag Radek f�r en �tom hysteriker�. Breven beskriver i detalj hur Blumkin blev f�rr�dd efter sitt m�te med Radek. Efter det var Radek f�rem�l f�r oppositionens yttersta f�rakt, han var inte bara kapitulationist utan ocks� f�rr�dare.
Sju �r senare � jag �r h�r tvungen att g� h�ndelserna lite i f�rv�g � skrev Radek i en artikel i Izvestija den 21 augusti 1936, som kr�vde d�dsstraff f�r Zinovjev och de andra, att jag 1929 hade beordrat Blumkin �att organisera razzior mot handelsdelegationer utomlands f�r att skaffa pengar som [Trotskij] beh�vde f�r antisovjetiska operationer.� Jag t�nker inte uppeh�lla mig vid att diskutera det absurda i denna �order�: man skulle tro att handelsdelegationer inte har penningmedel i sina lokaler utan p� banken! Men vi �r intresserade av en annan sida av denna fr�ga: i augusti 1936 var Radek, enligt sina egna ord, fortfarande medlem i det �trotskistiska centrumet�. Under fyra m�nader efter sin arrestering f�rnekade han, enligt sitt eget uttalande i r�tten, varje som helst deltagande i komplotten � han visade sig allts� enligt �klagarens karakteristik vara en h�rdnackad och of�rb�tterlig �trotskist�. Varf�r tillskrev han d� mig, komplottens �ledare�, den 21 augusti 1936 � utan n�gon uppenbar orsak � s�dana avskyv�rda och idiotiska brott? L�t n�gon komma p� en f�rklaring som kan passa in i Vysjinskijs schema. F�r egen del v�grar jag att f�rs�ka det.
Den bittra fientligheten mellan Radek och oppositionen kan f�ljas �r efter �r. Jag �r tvungen att begr�nsa mig till ett urval av exempel.
Tretton f�rvisade oppositionsmedlemmar i Kansk, Sibirien, riktade en protest till den sextonde partikongressens presidium (juni 1930), och skrev bland annat: �Sovjetiska GPU:s r�d har p� grundval av f�rr�disk information fr�n �verl�paren Karl Radek d�mt SUKP-medlemmen kamrat Blumkin till h�rdast m�jliga straff.�
En f�rvisad oppositionsmedlem som i Oppositionens bulletin (nr 19, mars 1931) beskrev kapitulerarnas politiska och moraliska f�rfall, gl�mde inte att till�gga:
Den som har f�rfallit snabbast �r Radek. Kapitulerare fr�n de andra grupperna, inte bara bland basmedlemmarna utan �ven bland ledarna, bem�dar sig om att klarg�ra att de inte bara politiskt utan ocks� personligt inte har n�got gemensamt med honom. De �rligaste av dem s�ger �ppet: �Radek spelar en smutsig, f�rr�disk roll.�... Jag vill bara delge er [till�gger korrespondenten] ett litet faktum, men ett som visar Radeks cynism. Som svar p� en beg�ran om hj�lp till en f�rvisad bolsjevik som var allvarligt sjuk, v�grade Radek och lade till: �Han kommer bara att �terv�nda desto snabbare.� Radek m�ter allting med sin egen smutsiga lilla m�tsticka.
F�ljande skrevs fr�n Moskva och stod i Bulletinen 15 november 1931:
Allt tyst p� kapitulations�fronten�. Zinovjev skriver en bok om Andra internationalen. Politiskt existerar varken han eller Kamenev. Om de andra finns inget att rapportera. Ett undantag: Radek. Han b�rjar spela en �roll�. Radek leder verkligen Izvestija. Han har blivit riktigt beryktad i sin nya roll som �Stalins personliga v�n�. Och det �r inget sk�mt! I vartenda samtal f�rs�ker Radek med all kraft skapa intryck av att han st�r mycket v�nskaplig fot med Stalin. �Ig�r n�r jag drack te med Stalin�, etc. (Oppositionens bulletin, nr 25-26, november-december 1931.)
Till skillnad fr�n de andra kapitulerande b�rjade Radek spela en viss �roll� bara tack vare att hela hans upptr�dande �tergav honom de h�rskandes f�rtroende. Jag kanske ska p�peka att den just citerade korrespondensen publicerades vid den tidpunkt d� jag enligt anklagelseakten vidtog n�dv�ndiga �tg�rder f�r att f�rleda Radek att sl� in p� terrorns v�g. Uppenbarligen tvingade jag min v�nstra hand att krossa det som den h�gra h�ll p� med.
Diskussionen om Radek fick en internationell omfattning. S�ledes publicerade den tyska oppositionsorganisationen, Leninbund, Radeks, Smilgas och Preobrazjenskijs deklaration, och de erbj�d sig att trycka min deklaration. I oktober 1929 svarade jag Leninbunds ledning: ��r det inte avskyv�rt? I min broschyr f�rsvarar jag den ryska oppositionens st�ndpunkt. Radek, Smilga och Preobrazjenskij �r �verl�pare, bittra fiender till den ryska oppositionen, och dessutom skyr inte Radek n�got f�rtal.� I V�nsteroppositionens skrifter fr�n denna tid kan man hitta ett stort antal h�nfulla artiklar, p� flera spr�k, och kommentarer som hudfl�nger Radek.
Den amerikanske journalisten Max Shachtman, en av mina meningsfr�nder, som �r v�l insatt i den ryska oppositionens inre f�rh�llanden, skickade 13 mars 1932 flera gamla anm�rkningar som Radek gjort om mig, med f�ljande kommentar: �Skulle det med tanke p� den stalinistiska k�r som Radek nu sjunger i, inte vara intressant att p� nytt p�minna de kommunistiska arbetarna om hur Radek f�r 12 �r sedan, innan det blev l�nsamt att bek�mpa 'trotskismen', sj�ng en annan s�ng?�
Under r�tteg�ngen vittnade Radek: �... i februari 1932 fick jag ett brev fr�n Trotskij... Trotskij skrev vidare att eftersom han k�nde mig som en aktiv person var han �vertygad om att jag skulle �teruppta kampen.� Tre m�nader efter detta p�st�dda brev, 4 maj 1932, skrev jag till Albert Weisbord i New York: �... Radeks ideologiska och moraliska f�rfall vittnar om det faktum att Radek inte bara inte �r skapad av f�rstklassigt material, utan ocks� om att den stalinistiska regimen m�ste luta sig p� avhumaniserade �mbetsm�n eller demoraliserade personer.� S�dan var min bed�mning av denna �aktiva person�.
I maj 1932 publicerade den tyska liberala tidningen Berliner Tageblatt, i en specialutg�va som �gnades det ekonomiska uppbygget i Sovjetunionen, en artikel av Radek som f�r etthundraf�rsta g�ngen f�rd�mde mig f�r att jag inte trodde p� att det gick att bygga socialismen i ett land. �Denna tes f�rnekas inte bara av Sovjetunionens uttalade fiender�, skrev Radek, �utan ifr�gas�tts ocks� av Leo Trotskij.� Jag svarade honom i Bulletinen (nr 28, juli 1932) i en kort not med titeln En l�ttsinnig man om en betydelsefull fr�ga. L�t mig p�minna er om att det var p� v�ren detta �r som Radek reste till Gen�ve, d�r han p�st�s ha f�tt ett brev av Romm fr�n mig, d�r jag f�resl�r att man snarast m�jligt skulle f�rinta de sovjetiska ledarna. Det visar sig att jag anf�rtrodde en �l�ttsinnig man� �betydelsefulla� uppdrag!
Om man ska tro p� Radeks vittnesm�l bef�stes mina band till Radek under �ren 1933-36. Det hindrade inte honom att lidelsefullt revidera revolutionens historia i Stalins personliga intresse. 21 november 1935, tre veckor innan Pjatakovs �flygresa� till Oslo, relaterade Radek i Pravda en intervju med n�gon utl�nning: �Jag ber�ttade f�r honom hur Lenins n�rmaste vapenbroder, Stalin, ledde organiseringen av fronten och utarbetade de strategiska planer som l�g till grund f�r v�ra segrar.� P� s� s�tt utesl�ts jag fullst�ndigt fr�n inb�rdeskrigets historia. �nd� kunde samme Radek en g�ng i tiden skriva med en helt annan stil. Jag har redan n�mnt hans artikel Leo Trotskij � segerorganisat�ren (Pravda, 14 mars 1923). Jag �r nu tvungen att citera ur den:
I n�dens stund kr�vdes en man som kunde f�rkroppsliga stridsropet, en man som fullst�ndigt skulle underordna sig kampens krav och bli stridssignalen och den vilja som avkr�ver alla ett ovillkorligt underkastande f�r ett stort, n�dv�ndigt offer. Endast en man med Trotskijs arbetskapacitet, bara en man som likt Trotskij inte skonade sig sj�lv, bara en man som kunde tala till soldaterna som Trotskij kunde � bara en s�dan man kunde bli de bev�pnade arbetarnas banerf�rare. Han var allt p� samma g�ng.
1923 var jag �allt�, 1935 blev jag f�r Radek �ingenting�. I den l�nga artikeln fr�n 1923 n�mns inte Stalin en enda g�ng. 1935 visar han sig vara �segerorganisat�ren�.
Radek har allts� i sin �go tv� rakt motsatta beskrivningar av inb�rdeskriget: en f�r 1923, den andra f�r 1935. Oavsett vilken av dessa tv� versioner som r�kar vara sann, s� betecknar de p� ett tydligt s�tt hur o�rlig Radek �r och �ven hans inst�llning till mig och Stalin vid olika tidpunkter. P� samma g�ng som hans �de p�st�s vara knutet till mig genom en komplott, s� f�rtalar och sv�rtar Radek mig outtr�ttligt. Och efter att ha beslutat sig f�r att d�da Stalin s� putsar han h�nf�rd hans st�vlar under sju �r.
Men det �r inte allt. I anslutning till mordet p� Kirov d�mdes Zinovjev, Kamenev och andra i januari 1935 till n�gra �rs f�ngelse. Under r�tteg�ngen erk�nde de en str�van �att �teruppr�tta kapitalismen�. I Oppositionens bulletin br�nnm�rkte jag denna sj�lvanklagelse som en grov och vettl�s bluff. Vem skyndade sig till Vysjinskijs f�rsvar? Radek! �Det �r inte fr�gan om kapitalismen �r herrar Trotskijs och Zinovjevs dr�m�, skrev han i Pravda, �utan huruvida det �r m�jligt att bygga socialismen i v�rt land...�, etc. Jag svarade i Bulletinen (nr 43, april 1935): �Radek l�ter undfalla sig att Zinovjev och Kamenev inte var inblandade i n�gon komplott i syfte att �teruppr�tta kapitalismen � tv�rtemot vad de officiella uttalandena s� skaml�st h�vdar � utan bara f�rkastade teorin om socialism i ett land.�
Radeks artikel i januari 1935 utg�r en logisk l�nk i hans kedja av sm�delser mot oppositionen, och beredde v�gen f�r hans artikel i augusti 1936 med titeln: Det zinovjevsk-trotskistiska fascistiska g�nget och dess kosackh�vding Trotskij. Och den var i sin tur bara ett f�rspel till Radeks vittnesm�l i r�tten i januari 1937. Varje steg utvecklades ur det f�reg�ende. Det �r just d�rf�r ingen skulle ha trott p� Radek om han bara hade framtr�tt inf�r r�tten som vittne f�r �klagaren. F�r att hans vittnesm�l mot mig skulle f� n�gon tyngd var man tvungna att f�rvandla Radek till en svarande, och h�nga damoklessv�rdet av d�dsstraff �ver hans huvud. Det s�tt p� vilket Radek omvandlades till svarande �r en speciell fr�ga, som i grund och botten h�r hemma p� inkvisitionsteknikens omr�de. H�r r�cker det f�r oss att Radek inte hamnade p� de svarandes b�nk som min meningsfr�nde, medarbetare och v�n fr�n f�rra �ret, utan som en gammal kapitulationist, Blumkins f�rr�dare, demoraliserad agent f�r Stalin och GPU, som den allra mest svekfulla av alla mina fiender.
H�r kan vi f�rutse fr�gan: Hur kunde regeringen med tanke p� alla dessa fakta och dokument framst�lla Radek som ledaren f�r en �trotskistisk� komplott?
Denna fr�ga g�ller emellertid inte Radek sj�lv, utan r�tteg�ngen i sin helhet. Radek f�rvandlas till en �trotskist� p� samma s�tt som jag f�rvandlades till Mikados allierade � och med samma politiska motiv. Fr�gan ovan kan kort besvaras s� h�r: 1. F�r systemet med �bek�nnelser� passade bara kapitulationister som hade genomg�tt skolan av avsv�rjelser, sj�lvf�rnedring och sj�lvsm�delser; 2. organisat�rerna av r�tteg�ngen hittade inte och kunde inte hitta n�gon b�ttre kandidat f�r den roll som tilldelades Radek; 3. organisat�rerna r�knade med den sammanlagda effekten av bek�nnelser och avr�ttningar, som syftade till att kv�sa all kritik. S�dan �r Stalins metod. S�dant �r Sovjetunionens politiska system. Fallet Radek �r bara det mest sl�ende exemplet.
R�tteg�ngens hela struktur �r rutten. Vi ska nu f� se det i Vladimir Romms vittnesm�l, ett mycket viktigt vittne som dessutom f�rdes till r�tteg�ngen under bevakning. Om vi bortser fr�n Pjatakovs flygresa till Oslo i det mytiska flygplanet, s� �r Romm � enligt anklagelseaktens uppbyggnad � det viktigaste bandet mellan mig och �parallellcentrumet� (Pjatakov-Radek-Sokolnikov-Serebrjakov). Romm s�gs ha forslat brev fr�n mig till Radek, och fr�n Radek till mig. Romm p�st�s personligen ha tr�ffat inte bara Leon Sedov, min son, utan ocks� mig. Vem �r detta vittne? Vad gjorde han och vad s�g han? Vilka �r motiven bakom hans deltagande i sammansv�rjningen? L�t oss lyssna uppm�rksamt p� honom.
Romm �r naturligtvis �trotskist�. Utan GPU:s speciellt utn�mnda trotskister hade det aldrig funnits n�gon �trotskistisk sammansv�rjning�. Men vi skulle vilja veta exakt n�r Romm ansl�t sig till �trotskisterna�, om han nu n�gonsin ansl�t sig till dem. Men till och med p� denna f�rsta och, skulle man tro, inte oviktiga fr�ga h�r vi ett mycket misst�nkt svar:
Vysjinskij: Vad var det, som sammankn�t er med Radek i det f�rg�ngna?
Romm: Fr�n b�rjan var jag bekant med honom p� grund av litter�ra saker, d�refter kn�t mig det gemensamma trotskistiska partifientliga arbetet samman med honom under �ren 1926-27.
Och det var hela svaret p� Vysjinskijs ledande fr�ga! Det som f�rst sl�r en �r hur han uttrycker sig. Vittnet talar inte om sitt arbete inom oppositionen, han yttrar inte ett ord om dess inneh�ll, nej han kallar det omedelbart brottsligt: �trotskistiskt partifientligt arbete� � och inget mer. Romm ger bara r�tten den f�rdiga formulering som kr�vs till protokollet fr�n domstolsf�rhandlingarna. Det �r s� var och en av de lydiga anklagade och vittnena agerar under Stalin-Vysjinskijs r�tteg�ngar � de som inte var lydiga sk�ts innan r�tteg�ngen. Som tack f�r utf�rda tj�nster avst�r �klagaren helt fr�n att genera vittnet med fr�gor om de omst�ndigheter under vilka han ansl�t sig till oppositionen och hur hans �partifientliga� arbete yttrade sig. Vysjinskijs grundl�ggande regel �r: Du skall icke st�lla vittnen och svarande i n�gon pinsam situation! Men �ven utan �klagarens hj�lp �r det l�tt att utifr�n detta Romms allra f�rsta uttalande sluta sig till att han ber�ttar en osanning. �ren 1926-27 var oppositionens aktivitet som allra mest omfattande. Oppositionens utvidgade plattform utarbetades i detalj och spreds i tryck, det var hetsiga diskussioner inom partiet, stora oppositionsm�ten �gde rum, med deltagande fr�n tiotusentals arbetare bara i Moskva och Leningrad, och slutligen deltog oppositionen i demonstrationen i november med egna fanor och paroller. Om Romm verkligen hade tillh�rt oppositionen under den perioden m�ste han ha haft kontakter med ett stort antal personer. Men nej, han n�mner f�rsiktigtvis bara Radek. Medan Trojanovskij f�rs�krade alla i New York att Romm �verkligen� var �trotskist�, motsade r�tteg�ngsprotokollen definitivt diplomatens felaktiga uttalande. Radek sa om Romm: �Jag k�nner Romm sedan 1922. Vid tiden f�r partikampen, d� den trotskistiska oppositionen bildades, var han icke i ordets vanliga mening aktiv, i det allm�nna trotskistiska arbetet. Han ansl�t sig till oss i den kinesiska fr�gan.�[2] Det inneb�r med andra ord att Romm skilde sig fr�n oppositionen i alla andra fr�gor. S� denna person som till och med enligt Radeks vittnesm�l bara tillf�lligtvis var med honom i den kinesiska fr�gan (1927), dras fram i dagsljuset i form av en � terrorist!
Exakt varf�r f�ll det p� Romms lott att upptr�da som kontaktperson? D�rf�r att han i egenskap av utrikeskorrespondent reste till Gen�ve, Paris och USA och f�ljaktligen hade tekniska m�jligheter att fullf�lja den uppgift som GPU i efterhand prackade p� honom. Och i s� m�tto som de tiofaldiga utrensningar som Sovjetunionens samtliga utlandsdelegationer och utl�ndska institutioner hade utsatts f�r sedan slutet av 1927, gick det inte ens med ljus och lykta att hitta en enda �trotskist� eller kapitulationist utomlands. Jezjov blev tvungen att utse Romm till �trotskist� medan Vysjinskij tvingades n�ja sig att bem�ta Romms svar r�rande den �partifientliga� kontakten med Radek 1926-27 med tystnad.
Men vad gjorde Romm efter 1927? Br�t han med oppositionen eller f�rblev han lojal med den? Tog han tillbaka vad han hade sagt eller hade han inget att ta tillbaka? Inte ett ord om det. �klagaren �r inte intresserad av politisk psykologi utan geografi.
Vysjinskij: Ni var i Gen�ve?
Romm: Ja, jag var korrespondent f�r Tass i Gen�ve och Paris. I Gen�ve fr�n 1930 till 1934.
L�ste Romm Oppositionens bulletin under de �r han befann sig utomlands? Bidrog han med pengar till den? Gjorde han �verhuvudtaget ett enda f�rs�k att kontakta mig personligen? Om detta � inte ett ord. �nd� hade det inte varit n�gon st�rre uppgift att skriva ett brev till mig fr�n Gen�ve eller Paris. F�r att g�ra det hade man bara beh�vt vara intresserad av oppositionen och s�rskilt min verksamhet. Romm n�mner inget som helst s�dant intresse fr�n sin sida, och �klagaren fr�gar givetvis ingenting om det. Av detta f�ljer att Romm upph�rde med sitt �partifientliga� arbete 1927, ett arbete som bara var k�nt f�r Radek � det vill s�ga om vi f�r ett �gonblick skulle medge att han n�gonsin hade p�b�rjat det. Vi m�ste komma ih�g att det inte �r brukligt att skicka f�rsta b�sta fr�mling som korrespondent f�r Tass till Gen�ve eller Paris. GPU handplockade personer noggrant, och s�kerst�llde samtidigt att de var fullst�ndigt beredda att samarbeta. Det �r allts� inte alls f�rv�nande att Romm medan han befann sig utomlands inte visade minsta �oppositionellt� intresse f�r mig eller mitt arbete!
Men Vysjinskij �r i tr�ngande behov av en kontaktperson mellan Radek och mig. Det finns ingen l�mpligare kandidat. Det �r d�rf�r det p� sommaren 1931 pl�tsligt visar sig att Romm, n�r han var p� genomresa i Berlin, tr�ffade Putna, som erbj�d sig att �s�tta honom i f�rbindelse med� Sedov. Vem �r Putna? En framst�ende officerare i generalstaben, deltagare i inb�rdeskriget, och senare milit�rattach� i London. Redan f�re min landsf�rvisning till Centralasien (1928) sympatiserade Putna verkligen med oppositionen, och deltog kanske till och med i den. Jag hade f� tillf�llen att tr�ffa honom personligen, och d� bara i milit�ra fr�gor. Jag vet inte om han senare tvingades avsv�ra sig offentligt. N�r jag p� Prinkipo l�ste om Putnas utn�mning till den viktiga posten som milit�rattach� i London, drog jag hursomhelst slutsatsen att han helt och fullt hade �teruppr�ttat sitt f�rtroende hos myndigheterna. Under dessa omst�ndigheter kunde varken jag eller min son ha haft n�gra kontakter med Putna utomlands. Men i r�tteg�ngsprotokollen f�r jag bland annat h�ra att det var ingen mindre �n Putna som erbj�d sig att s�tta Romm �i f�rbindelse med� Sedov. I vilket syfte? Romm brydde sig inte ens om att fr�ga. Han accepterade bara erbjudandet fr�n Putna, som han aldrig tidigare hade haft n�gra politiska kontakter med � �tminstone n�mner han inga. Efter ett uppeh�ll p� fyra �r best�mmer sig allts� Romm f�r att av ok�nda orsaker �teruppta sitt �trotskistiska partifientliga arbete�. Troget sitt system tar han inf�r r�tten inte med ett enda ord upp sina politiska motiv. Hade han som m�l att gripa makten? Str�vade han efter att �teruppr�tta kapitalismen? Var han uppfylld av hat mot Stalin? Lockades han av banden till fascismen? Eller v�gleddes han helt enkelt av sin gamla v�nskap med Radek, som under mer �n tv� �r f�rresten hade lyckats avsv�ra sig och redan hade f�rbannat oppositionen p� alla v�gar och stigar? �klagaren besv�rar naturligtvis inte vittnet med f�rvirrande fr�gor. Romm �r inte f�rpliktad att ha n�gon politisk psykologi. Han har till uppgift att f� till st�nd en f�rbindelse mellan Radek och Trotskij, och i f�rbig�ende kompromettera Putna, som under tiden tr�nas i GPU:s f�ngelse f�r framtida �bek�nnelser�.
�Jag sammantr�ffade med Sedov�, forts�tter Romm, �och p� hans fr�ga om jag vore redo att om s� kr�vdes[!], �taga mig ett uppdrag ifr�ga om f�rbindelsen med Radek, svarade jag jakande�� N�r Romm svarar ger han ofelbart sitt samtycke utan att f�rklara sina motiv. �nd� m�ste Romm ha k�nt till att Blumkin blev skjuten f�r att ha tr�ffat mig i Stamboul 1929 och f�r att ha f�rs�kt ta med ett brev fr�n mig till v�nner i Ryssland. Detta brev befinner sig f�r �vrigt i detta nu i GPU:s arkiv, men passar Vysjinskijs och Stalins syften s� illa att de aldrig ens t�nkt tanken att offentligg�ra det. F�r att efter avr�ttningen av Blumkin v�ga sig p� att fungera som kontaktperson m�ste hursomhelst Romm ha varit en osedvanligt sj�lvuppoffrande och hj�ltemodig oppositionsmedlem. Varf�r h�ll han tyst under fyra �r? Varf�r v�ntade han p� ett slumpm�ssigt sammantr�ffande med Putna, och varf�r v�ntade han p� att s�ttas �i f�rbindelse med� Sedov? Och varf�r r�ckte � andra sidan ett enda m�te f�r Romm f�r att d�r och d� utan inv�ndningar ta p� sig detta otroligt farofyllda jobb? Det finns inte ett enda element av m�nsklig psykologi i r�tteg�ngen. B�de vittnena och de anklagade ber�ttar bara om de �aktioner� som �klagare Vysjinskij beh�ver. De p�hittade �aktionerna� knyts inte samman av levande m�nniskors tankar och k�nslor, utan av ett m�nster som fanns p� f�rhand i anklagelseakten.
N�r Radek p� v�ren f�ljande �r kom till Gen�ve, ��verl�mnade jag [Romm] till honom ett brev fr�n Trotskij, vilket jag kort f�rut hade f�tt av Sedov i Paris.� P� v�ren 1931 antogs allts� Sedov ha fr�gat Romm om han �s� kr�vdes� kunde ta kontakt med Radek. Kanske Sedov f�ruts�g att Radek skulle komma till Gen�ve? Uppenbarligen inte, eftersom Radek p� sommaren 1931 sj�lv inte kunde ha f�rutsett denna resa. P� ett eller annat s�tt fick Sedov, tre kvartal efter samtalet i Berlin, tillf�lle att begagna sig av ett l�fte som Romm hade givit honom. Men vad h�nde innerst inne i Romms sinne under perioden mellan sommaren 1931, n�r han principiellt slog in p� �sammansv�rjningens� v�g, och v�ren 1932 n�r han tog det f�rsta praktiska steget? F�rs�kte han ens d� komma i kontakt med mig? Blev han intresserad av mina b�cker, publikationer och v�nner? Hade han n�gra politiska diskussioner med Sedov? Inget av detta. Romm tog bara p� sig en liten uppgift som skulle kunna kosta honom livet. Vad g�ller resten var han inte intresserad. Liknar Romm p� n�got s�tt en of�rb�tterlig trotskist? N�ppeligen. Ist�llet liknar han en GPU-provokat�r lika mycket som en vattendroppe liknar en annan � om han nu verkligen genomf�rde de handlingar han beskriver. I sj�lva verket hittades dessa handlingar p� i efterhand. Vi kommer att f� rikligt med tillf�llen att bli �vertygade om det.
Under vilka omst�ndigheter �verl�mnade Sedov p� v�ren 1932 ett brev till Romm som skulle till Radek? Svaret p� denna fr�ga �r i sanning anm�rkningsv�rt: �N�gra dagar f�re min avresa till Gen�ve�, s�ger Romm, �fick jag i Paris ett brev med lokalposten, i vilket det l�g en biljett fr�n Sedov med anh�llan om att �verl�mna det i kuvertet inneslutna brevet till Radek.� 9-10 m�nader efter sitt enda m�te med Romm � t�nk p� hur m�nga avsv�rjelser, f�rr�derier och provokationer det �gde rum under dessa m�nader! � skickar allts� Sedov, utan att f�rsta g�ra n�gra kontroller, ett konspiratoriskt brev till Romm. F�r att g�ra det �nnu tankl�sare s� utnyttjar han �lokalposten�. Varf�r inte �verl�mna det direkt? Vysjinskij avst�r givetvis fr�n att st�lla denna kinkiga fr�ga. Men f�r v�r del har vi en f�rklaring. Varken GPU eller Vysjinskij, och f�ljaktligen Romm, k�nner med s�kerhet till Sedovs exakta vistelseort p� v�ren 1932 � om det var Berlin eller Paris. Avtala ett m�te i Tiergarten? V�lja Montparnasse som m�tesplats? Nej, det �r s�krast att undvika dessa undervattensrev. F�rvisso antyder ett brev med lokalposten att Sedov var i Paris. Men �om s� kr�vs� kan man alltid s�ga att Sedov skickade brevet fr�n Berlin till ett ombud i Paris, och att det egentligen var denna person som skickade brevet till Romm med lokalposten. Vad slarviga och kraftl�sa dessa �trotskistiska� konspirat�rer �r! Men kanske Trotskij skrev sitt brev p� kod och med osynligt bl�ck? L�t oss h�ra vad vittnet har att s�ga ang�ende detta:
Romm: �Jag tog brevet med mig, till Gen�ve, och �verl�mnade det till Radek, d� jag tr�ffade honom�
Vysjinskij: L�ste Radek brevet i er n�rvaro eller utan er?
Romm: Han l�ste hastigt igenom det i min n�rvaro och lade det i fickan.
Vilken of�rliknelig detalj! Radek svalde inte brevet, sl�ngde det inte i r�nnstenen eller �verl�mnade det till Nationernas f�rbunds sekretariat, utan �lade det� utan vidare spisning �i fickan�. Alla bek�nnelser vimlar av s�dana �konkreta� banaliteter, som till och med den s�msta deckarf�rfattare skulle sk�mmas �ver. Hursomhelst f�r vi h�ra att Radek �hastigt l�ste�igenom brevet i Romms n�rvaro. Det �r om�jligt att d�r och d� hastigt �l�sa igenom� ett brev skrivet p� kod, mitt framf�r en mellanhand � �n mer om det skulle r�ra sig om ett brev skrivet med osynligt bl�ck. Allts� m�ste brevet som skickades med lokalpost ha varit skrivet p� samma s�tt som f�delsedagsh�lsningar.
Men kanske detta f�rsta brev inte inneh�ll n�gra st�rre hemligheter? L�t oss lyssna vidare:
Vysjinskij: Vad meddelade er Radek om inneh�llet i detta brev?
Romm: Att det inneh�ller direktiv om sammanslutning med zinovjevm�nnen, om �verg�ng till terrormetoder i kampen mot SUKP (b) :s ledning, i fr�msta rummet mot Stalin och Vorosjilov.
Vi m�rker att brevets inneh�ll ingalunda var oskyldigt. Det �inneh�ll direktiv� att till att b�rja med d�da Stalin och Vorosjilov, och sedan alla de andra. Just detta brev p�st�s allts� Sedov ha skickat med lokalpost till Romm, som han knappt k�nde, tio m�nader efter sitt f�rsta och enda sammantr�ffande med honom. Men v�r f�rv�ning upph�r inte med det. Som vi just sett st�ller Vysjinskij en direkt fr�ga till vittnet: �Vad meddelade er Radek om inneh�llet i detta brev?� Det �r som om Radek var tvungen att avsl�ja inneh�llet i ett ultrahemligt brev till en vanlig kontaktperson! De mest grundl�ggande reglerna f�r en sammansv�rjning s�ger att medlemmarna i en illegal organisation bara beh�ver k�nna till det som g�ller deras egna plikter. Eftersom Romm befann sig utomlands, och uppenbarligen inte var inblandad i f�rberedelserna att m�rda Stalin, Vorosjilov eller n�gon av de andra (han s�ger i alla fall inget om n�gra s�dana avsikter), s� hade Radek, om han var vid sina sinnens fulla bruk, inte minsta anledning att ber�tta f�r Romm om brevets inneh�ll. Det fanns ingen anledning � varken ur en oppositionsmedlems, konspirat�rs eller terrorists synvinkel. Men utifr�n GPU:s st�ndpunkt framst�r fr�gan i ett helt annat ljus. Om inte Radek hade ber�ttat f�r Romm om brevets inneh�ll, s� kunde inte Romm ha avsl�jat Trotskijs terroristiska direktiv, och hela hans vittnesm�l hade varit meningsl�st. Vi vet redan att vittnet, precis som de anklagade, inte vittnar om saker som h�rr�r ur deras aktiviteters konspiratoriska karakt�r eller deras individuella psykologi, utan om det som �r �nskv�rt f�r herr �klagaren, som naturen har f�rsett med en mycket l�ngsam hj�rna. Dessutom �r de anklagade och vittnena beordrade att beakta r�tteg�ngsprotokollens sken av sanning.
Vad h�nde, kommer l�saren att fr�ga sig, n�r Tass-korrespondenten pl�tsligt fick h�ra om Trotskijs direktiv att snarast m�jligt utpl�na Sovjetunionens �ledare�? Blev han f�rf�rad? Svimmade han av? Gav han utlopp f�r indignation? Eller �vergick han tv�rtom i ett tillst�nd av h�nf�relse? Inte ett ord om allt detta. Det kr�vs ingen psykologi vare sig av vittnena eller de anklagade. Romm �verl�mnade �tillf�lligtvis� ett brev till Radek. Radek informerade �tillf�lligtvis� honom om de terroristiska direktiven. �D�refter reste Radek till Moskva, och jag s�g honom inte intill h�sten 1932.� Det �r allt! De fortsatte bara med sina rutinuppgifter.
Men p� denna punkt r�ttar Radek, f�rvirrad av samtalets livlighet, of�rsiktigt nog Romm: ��det �r oriktigt�, sa han, �att Stalin och Vorosjilov var n�mnda i Trotskijs f�rsta brev, ty i breven n�mnde vi aldrig namn�� Det f�refaller som om Radek vid denna tidpunkt �nnu inte hade n�gon kod f�r brevv�xlingen med mig. �Trotskij [kunde] under inga omst�ndigheter n�mna Stalins och Vorosjilovs namn i f�rsta brevet.� Vi fr�gar oss: Hur st�tte Romm p� dem? Och om han hittade p� en s�dan �sm�sak� som Stalins och Vorosjilovs namn som de f�rsta offren f�r terrorn, s� kanske han hittade p� hela brevet? �klagaren bekymrar sig inte om det.
P� h�sten 1932 kom Romm till Moskva p� officiella �renden och tr�ffade Radek, som inte missade tillf�llet att informera honom om att �� i och f�r uppfyllande av Trotskijs direktiv ett trotskij-zinovjevskt block hade organiserats, men att han och Pjatakov inte intr�tt i detta centrum.� �terigen m�rker vi att Radek knappt kan v�nta p� att f� avsl�ja viktiga hemligheter f�r Romm, inte av l�ttsinne och oegennyttig pratsamhet, som annars k�nnetecknade honom, utan ist�llet f�r hela sakens yttersta m�l: Behovet att hj�lpa �klagare Vysjinskij att t�ta de gapande luckorna i Zinovjevs, Kamenevs och de andras bek�nnelser. I sj�lva verket har �n idag ingen lyckats f�rst� hur och varf�r Radek och Pjatakov, som redan under f�runders�kningarna av fallet med de sexton hade avsl�jats som �medbrottslingar� av de anklagade, inte st�lldes inf�r r�tta redan d�. Ingen har kunnat f�rst� hur det kom sig att Zinovjev, Kamenev, Smirnov och Mratjkovskij inte k�nde till Radeks och Pjatakovs internationella planer (p�skynda krig, dela upp Sovjetunionen, etc). Folk har inte utan visst skarpsinne r�knat ut att dessa h�gtflygande planer, liksom tanken p� ett �parallellt centrum�, uppstod i GPU f�rst sedan de sexton hade blivit skjutna, s� att en f�rfalskning skulle kunna backas upp med �nnu en. Det visar sig vara p� annat s�tt. L�ngt i f�rv�g, s� tidigt som p� h�sten 1932, hade Radek ber�ttat f�r Romm att det trotskij-zinovjevska centrumet redan hade bildats, men att han (Radek) och Pjatakov inte hade intr�tt i det, utan sparat sig till ett �parallellcentrum med �vervikt av trotskister�. Allts� �r Radeks pratsamhet best�md av f�rsynen. Men det inneb�r inte att Radek egentligen talade med Romm om parallellcentrumet p� h�sten 1932 som en f�rk�nning av den anf�ktade Vysjinskijs bekymmer 1937. Nej, det hela �r mycket enklare. 1937 konstruerade Radek och Romm i efterhand ett schema f�r h�ndelserna 1932. Och sanningen att s�ga konstruerade de det d�ligt.
N�r Radek ber�ttade f�r Romm om det fr�msta och det parallella centrumet, missade han inte tillf�llet att d�r och d� l�gga till att han ville �inh�mta Trotskijs direktiv i denna fr�ga�. Om det inte skulle lyckas vore Romms vittnesm�l utan n�got verkligt v�rde. Det terroristiska centrumet hade bildats �i enlighet med Trotskijs direktiv�. Nu �r Trotskijs direktiv oundg�ngliga f�r att bilda ett parallellcentrum. Dessa personer kan inte ta ett enda steg utan Trotskij � eller snarare f�rs�ker de p� alla s�tt ber�tta f�r v�rlden att alla brott beg�s i enlighet med Trotskijs direktiv.
Radek begagnade sig givetvis av Romms resa f�r att skriva ett brev till Trotskij.
Vysjinskij: Vad stod det i detta brev? K�nde ni till det?
Romm: Ja, d�rf�r att brevet �verl�mnades till mig och sedan[!], f�re min avresa tillbaka till Gen�ve h�sten 1932, lades in i p�rmen p� en tysk bok.
�klagaren har inga inledande tvivel om att Romm �r bekant med inneh�llet i brevet. Det �r ju trots allt d�rf�r som den olycksaliga Tass-korrespondenten har f�rvandlats till vittne! Icke desto mindre inneh�ller Romms svar mer l�raktighet �n f�rnuft. Brevet ��verl�mnades� f�rst till honom, och lades sedan in i p�rmen p� en tysk bok. Vad inneb�r i detta sammanhang att ��verl�mnas�? Och vem lade in det i bokp�rmen?
Om Radek helt enkelt hade dolt brevet i p�rmen och instruerat Romm att leverera boken till sin destination � som revolution�rer med kunskap om sammansv�rjningarnas ABC alltid gjorde � d� hade Romm bara kunnat ber�tta f�r r�tten att han hade levererat en �tysk bok� till den och den adressen. Det r�cker naturligtvis inte f�r Vysjinskij. D�rf�r ��verl�mnades� brevet f�rst till Romm � s� att han skulle kunna l�sa det? � och sattes sedan in i p�rmen s� att �klagaren inte skulle beh�va pl�ga sin f�rm�ga l�ngre. P� detta s�tt fick m�nskligheten h�ra att Radek inte skrev till Trotskij om spektralanalys utan om precis samma terroristiska centrum.
N�r Romm passerade Berlin skickade han boken som paket till en adress som Sedov hade givit honom, �poste restante till ett av Berlins postkontor�. Under r�tteg�ngen mot de sexton hade dessa herrar br�nt fingrarna, och gick d�rf�r fram med f�rsiktighet. Romm bes�kte varken Sedov eller n�gon person som Sedov hade utsett personligen, ty i s� fall hade man beh�vt ange den senares namn och adress, och det var alltf�r riskabelt. Inte heller skickade Romm boken till adressen hos n�gon tysk som hade kontakt med Sedov. En s�dan procedur vore f�rvisso helt i linje med de konspiratoriska traditionerna. Men i s� fall m�ste man sorgligt nog k�nna till tyskens namn och adress. Det �r d�rf�r mycket tryggare (inte utifr�n sammansv�rjningens synvinkel men d�remot f�rfalskningens) att skicka boken �poste restante till ett av Berlins postkontor�.
Romms n�sta sammantr�ffande med Sedov �gde rum �i juli 1933�. L�t oss notera detta datum. Vi n�rmar oss vittnesm�lets k�rnpunkt. Och �ven h�r m�ste jag upptr�da p� scenen.
Vysjinskij: Av vilken anledning, n�r och hur sammantr�ffade ni �nyo?
Romm: I Paris. Jag kom fr�n Gen�ve och n�gra dagar efter�t ringde mig Sedov p� telefon�
Det �r ok�nt hur Sedov fick reda p� Romms ankomst. Vid ett f�rsta p�seende kan denna anm�rkning verka sm�aktig. I sj�lva verket visar den �n en g�ng p� systemet av feg tystl�tenhet. F�r att kunna ha informerat Sedov om sin ankomst hade Romm varit tvungen att k�nna till Sedovs adress eller telefonnummer. Romm k�nde varken till det ena eller det andra. Det �r s�krast att l�ta Sedov ta initiativet. Romm k�nner i alla fall till sin egen adress. Sedov ordnade ett m�te p� ett kaf� p� Boulevard Montparnasse, och sa att �han ville ordna s� att jag [Romm] skulle f� tr�ffa Trotskij�. Vi vet att Romm, allt medan han h�ngivet riskerade sitt liv som kontaktperson, hittills inte hade visat minsta �nskan att tr�ffa mig eller b�rjat brevv�xla med mig. Men han gick omedelbart med p� Sedovs f�rslag. P� exakt samma s�tt gick han p� Putnas f�rslag tv� �r tidigare med p� att tr�ffa Sedov. P� exakt samma s�tt samtyckte han s� fort Sedov �ppnade munnen att l�mna brev till Radek. Romms funktion �r att g� med p� allt men inte visa n�gra initiativ.
Uppenbarligen har han kommit �verens med GPU om att g� med p� denna �minimala� brottsliga verksamhet, i f�rhoppning om att p� s� s�tt kunna r�dda sitt liv. Huruvida han kommer att r�dda det eller ej �r en helt annan fr�ga.
N�gra dagar efter det f�rsta telefonsamtalet tr�ffade Sedov Romm �p� samma kaf�. F�rsiktigt nog namnges aldrig kaf�et. Anta att det pl�tsligt visar sig att kaf�et hade brunnit ner kv�llen innan m�tet! Dessa personer hade l�rt sig av episoden med Hotell Bristol i K�penhamn. �D�rifr�n [fr�n det namnl�sa kaf�et] gick vi till Boulognerskogen, d�r jag tr�ffade Trotskij.�
Vysjinskij: N�r var det?
Romm: I slutet av juli 1933.
F�rvisso kunde inte Vysjinskij ha fr�gat en mer ol�glig fr�ga! F�rvisso hade Romm n�got tidigare f�rlagt h�ndelsen till juli 1933. Men han kunde ha misstagit sig, eller han kunde ha specificerat sitt uttalande. Han kunde ha blivit skjuten, och sedan kunde Pritt eller n�gon av de andra ha f�tt till uppgift att korrigera felet. Men p� �klagarens beg�ran upprepar Romm och sl�r �nnu mer exakt fast att m�tet �gde rum �i slutet av juli�. H�r sl�nger Vysjinskij all f�rsiktighet �ver bord! Romm anger ett i sanning �desdigert datum, som inte bara raserar Romms vittnesutsaga utan hela r�tteg�ngen, men jag m�ste be kommissionen om �verseende. Vi ska inom kort ta itu med detta �desdigra kronologiska misstag och dess ursprung. Men l�t oss dessf�rinnan analysera samtalet � eller snarare duetten � i domstolen.
Romms m�te med mig i Boulognerskogen � den f�rsta g�ng han enligt sin ber�ttelse n�gonsin tr�ffade mig i hela sitt liv � borde ha gjort intryck i hans minne. Men vi h�r inte honom ber�tta n�gonting � varken om b�rjan av bekantskapen, hans f�rsta intryck, eller hur samtalet utvecklade sig. Promenerade vi l�ngs all�n? Satt vi p� en b�nk? R�kte jag en cigarett, en cigarr eller en pipa? Hur s�g jag ut? Det finns inte ett levande sp�r, inte en enda personlig erfarenhet, inte ett synintryck. F�r Romm �r Trotskij i en all� i Boulognerskogen ett sp�ke, en abstraktion, en docka ur GPU:s arkiv. Romm anm�rker bara att samtalet varade �20 till 25 minuter�.
Vysjinskij: Varf�r sammantr�ffade Trotskij med er.
Romm: Enligt vad jag f�rstod[!] � f�r att muntligt bekr�fta de anvisningar, som jag i brev f�rde till Moskva.
Anm�rkningsv�rda ord, �enligt vad jag f�rstod�! Syftet med m�tet var till synes s� diffust att Romm bara kan gissa sig till det, och faktiskt bara i efterhand. Efter att ha skrivit ett brev fyllt med ritualistiska direktiv om att utpl�na ledarna, sabotageverksamhet, etc, kunde jag i sj�lva verket inte haft n�gra sk�l att samtala med en f�r mig ok�nd kontakt. Det finns tillf�llen d� muntliga direktiv bekr�ftas i brev. Det finns tillf�llen d� direktiv till en underordnad bekr�ftas genom en myndigare person. Men det �r helt obegripligt varf�r jag muntligen skulle beh�vt bekr�fta de direktiv som jag hade skickat i brev till Radek � via Romm som inte var myndig �ver n�gon. Men medan ett s�dant beteende �r obegripligt utifr�n konspirat�rens synvinkel, s� blir situationen en helt annan om vi betraktar �klagarens intressen. Om Romm inte hade tr�ffat mig, s� kunde han bara ha vittnat om att han hade �verl�mnat ett brev till Radek dolt i en bokp�rm. Varken Radek, Romm eller �klagaren har naturligtvis tillg�ng till detta brev. Romm kunde inte ha l�st ett brev som var dolt i en p�rm. Kanske brevet inte alls kom fr�n mig? Det kanske inte fanns n�got brev �verhuvudtaget? F�r att r�dda Radek ur en besv�rlig situation, s� �verl�mnade inte jag boken som var �mnad till Radek till en kontaktperson via n�gon oantastlig mellanhand, exempelvis en fransman � som varje konspirat�r �ver femton �r hade gjort � utan ist�llet gjorde jag, som �r mer �n femtio �r gammal, raka motsatsen: jag blandade n�mligen inte bara in min son i operationen � som i sig sj�lv vore ett ytterst allvarligt misstag � utan jag upptr�dde ocks� i egen h�g person f�r att fullborda akten, f�r att under 20-25 minuter inpr�nta i Romms huvud hans framtida vittnesm�l under r�tteg�ngen. Bluffens metoder k�nnetecknas inte av n�gon st�rre f�rfining.
Under samtalet f�rkunnade jag naturligtvis, att jag �var ense med id�n om ett parallellcentrum, men under den absoluta f�ruts�ttningen att blocket med zinovjevm�nnen uppr�tth�lls, och vidare p� villkoret att detta parallellcentrum inte blir overksamt, utan kommer att arbeta aktivt och samla kring sig de mest uth�lliga kadrer.� Vilka djupa och fruktbara tankar! Jag kunde givetvis inte ha undvikit att kr�va �att blocket med zinovjevm�nnen uppr�tth�lls�, ty annars kulle inte Stalin kunnat skjuta Zinovjev, Kamenev, Smirnov och de andra. Men jag var ocks� ense om att bilda parallellcentrumet, f�r att ge Stalin tillf�lle att skjuta Pjatakov, Serebrjakov och Muralov. N�r jag �vergick till fr�gan om behovet att inte bara tillgripa terror utan ocks� sabotage inom industrin, rekommenderade jag att man skulle bortse fr�n eventuella m�nskliga offer. I sitt svar f�rkunnade Romm att han �med n�gon tvekan fr�gade, om ej det kommer att undergr�va landets f�rsvarsduglighet��! I Boulognerskogen yppade jag allts� mina innersta tankar till en ok�nd ung man som inte ens delade min �nederlagsst�ndpunkt�. Och allt detta p� grundval av att Romm 1927 antas ha varit �verens med Radek �i den kinesiska fr�gan�!
Den raske Romm levererade naturligtvis detta brev som aldrig blev skrivet, och ber�ttade d� om sitt p�hittade samtal med mig � f�r att g�ra det m�jligt f�r Vysjinskij att �tminstone grunda sig p� tv� vittnesm�l. I slutet av september 1933 anf�rtrodde Radek Romm med sitt svar. Denna g�ng har Romm inget att s�ga om inneh�llet i brevet. Det finns f�r �vrigt knappast n�got behov f�r det, eftersom alla brev under denna r�tteg�ng liknar varandra precis som de sibiriska trollkarlarnas andebesv�rjelser. Romm �verl�mnade boken med brevet till Sedov �i Paris i november 1933�. N�sta m�te mellan dem �gde rum i april 1934, �terigen i Boulognerskogen. Romm kom med nyheten att han inom kort skulle f�rflyttas till USA. Sedov �beklagade detta�, men kr�vde att han skulle ta med �en utf�rlig redog�relse om sakernas tillst�nd� fr�n Radek.
Vysjinskij: Utf�rde ni uppdraget?
Romm: Ja, jag utf�rde det�
Hur skulle Romm kunnat undvika att utf�ra uppdraget? I maj 1934 gav han Sedov i Paris ett engelskt-ryskt tekniskt lexikon (vilken detaljrikedom!) som inneh�ll �utf�rliga redog�relser b�de av det fungerande och av parallellcentrum�� L�t oss l�gga denna k�ra omst�ndighet p� minnet! Inte en enda av de sexton �talade, fr�n Zinovjev ner till Reingold, som k�nde till allt och �tjallade� p� alla, visste i augusti 1936 ett enda dyft om existensen av ett parallellcentrum. � andra sidan var Romm s� l�ngt tillbaka som h�sten 1932 fullkomligt informerad om tanken p� ett parallellcentrum och att det skulle f�rverkligas i framtiden. Inte mindre anm�rkningsv�rt �r det faktum att Radek, som inte tillh�rde det viktigaste centrumet, icke desto mindre skickade �utf�rliga redog�relser b�de av det fungerande och av parallellcentrum�. Romm hade ingenting att s�ga om dessa redog�relser, och Vysjinskij avst�r givetvis fr�n att besv�ra honom. Vad kunde Romm s�ga? I maj 1934 hade Kirov �nnu inte blivit m�rdad av Nikolajev, med n�ra medverkan av GPU och deras agent, den lettiska konsuln Bisseneks. Romm skulle varit tvungen att s�ga att �det fungerande och parallellcentrums� aktivitet bestod av att kr�va och f� �direktiv� fr�n mig. Men det vet vi redan utan honom. L�t oss d�rf�r l�mna Radeks �utf�rliga redog�relser� i det tekniska lexikonets skrymslen!
L�ngre fram blir Vysjinskij intresserad av omst�ndigheterna kring samtalet med Sedov r�rande Romms utn�mning till USA. Romm avsl�jar omedelbart en beg�ran fr�n Trotskij, som vidarebefordrades av Sedov, att Romm �skulle informera honom, om det h�nder n�got av intresse p� de sovjet-amerikanska f�rbindelsernas omr�de.� Vid en f�rsta anblick verkar denna beg�ran oskyldig. Som politiker och f�rfattare var jag givetvis intresserad av de sovjet-amerikanska f�rbindelserna � i synnerhet som jag under de f�reg�ende �ren vid mer �n ett tillf�lle hade skrivit artiklar i den amerikanska pressen och utf�rdat uttalanden f�r att USA skulle erk�nna Sovjet. Men Romm, som inte hade uttryckt n�gon f�rv�ning n�r han f�rde vidare order om terrorism och sabotage, ans�g det nu sin plikt att bli f�rv�nad �ver denna fr�ga: �D� jag fr�gade, varf�r detta �r s� intressant[!], sade mig Sedov: �Det framg�r av Trotskijs inst�llning ifr�ga om Sovjetunionens nederlag�.� H�r �r ytterligare en prick �ver �i�. Visserligen stod jag i mina artiklar st�ndigt f�r att f�rsvara Sovjetunionen, jag br�t offentligt med de av mina s� kallade meningsfr�nder som hyste tvivel om alla revolution�rers plikt att, trots den stalinistiska regimen, f�rsvara Sovjetunionen. Det enda som �terst�r �r att medge att min �nederlagsst�ndpunkt�, som st�r i fullkomlig mots�ttning till min journalistiska verksamhet, har varit en strikt hemlighet utom f�r en handfull insatta. Jag beh�ver inte s�ga att ett s�dant antagande �r politiskt och psykologiskt absurt. Hursomhelst vilar anklagelsen helt och h�llet p� det, och den faller eller lever med det. Men Vysjinskij som �r s� �f�rsiktig� med detaljer (datum, adresser) �r helt tankl�s i fr�ga om r�tteg�ngens grundl�ggande fr�gor. N�r Romm fr�gar Sedov varf�r jag �r �intresserad� av de sovjet-amerikanska f�rbindelserna (fr�gan �r i sig sj�lv idiotisk!) brister Sedov, ist�llet f�r att h�nvisa till min litter�ra verksamhet, raskt och oklokt ut: �Det framg�r av Trotskijs inst�llning ifr�ga om Sovjetunionens nederlag.� Men om s� �r fallet, d� visar det sig att jag aldrig hemligh�ll min �nederlagsst�ndpunkt�. Varf�r genomf�rde jag d� mitt intensiva teoretiska och journalistiska arbete? Herrar anklagare bryr sig inte om att fundera p� detta faktum. De �r inte f�rm�gna att fundera p� det. Deras bluff utspelar sig p� ett mycket l�gre plan. De klarar sig utan psykologi. De n�jer sig med inkvisitionsapparaten.
P� en senare fr�ga fr�n Vysjinskij svarade Romm: �Ja. Jag samtyckte till att s�nda informationer, som intresserade Trotskij.� Men Romm utf�rde sitt �sista uppdrag� i maj 1934. Efter mordet p� Kirov beslutade han sig f�r �att upph�ra med aktivt arbete.� Just d�rf�r skickade han mig aldrig informationer fr�n USA. Jag m�ste erk�nna att det undgick mig helt och h�llet. Bland mina amerikanska v�nner finns det personer som �r h�gt kvalificerade i vetenskap och politik, och st�ndigt st�r beredda att f�rse mig med information i alla fr�gor inom mitt intresseomr�de. Allts� hade jag ingen orsak att v�nda mig till Romm f�r att f� information � givetvis under f�ruts�ttning att man bortser fr�n mitt starka behov att ber�tta f�r honom om mitt �nederlags�program.
Det �r uppenbart att hela denna episod togs med i Romms vittnesm�l � och kanske �ven att Romm sj�lv inf�rdes i r�tteg�ngen � f�rst sedan det hade blivit klart att jag skulle flytta till Amerika. GPU:s fantasi f�rs�kte hinna med i oljetankerns f�rd som f�rde mig fr�n Oslo till Tampico. P� s� s�tt fick USA:s regering genast varning om att en �trotskistisk� agent � vid namn Romm � hade verkat i Washington, och hade �samtyckt� till att s�nda mig information. Vilken information? Det �r klart som dagen: information som hotar USA:s livsviktiga intressen. Radek f�rdjupade denna varning. Enligt honom ingick det i mitt program �att garantera att f�rse Japan med olja i h�ndelse av krig med USA.� (Sammantr�det den 23 januari.) Uppenbarligen var det d�rf�r jag valde en oljetanker som transportmedel fr�n Oslo till Tampico, ett oundg�ngligt medel f�r att fr�mja oljehantering. Vid n�sta r�tteg�ng kommer Romm troligen att minnas att jag hade instruerat honom att plugga igen Panamakanalen och avleda Niagarafallen f�r att �versv�mma New York � allt detta under sin lediga tid fr�n uppdraget som korrespondent f�r Izvestija... Kan verkligen alla dessa personer vara s� dumma? Nej, givetvis inte. De �r inte alls dumma, men deras sinnen har fullst�ndigt demoraliserats av den totalit�ra oansvarighetens regim.
En noggrann genoml�sning visar att varenda fr�ga Vysjinskij st�ller redan p� f�rhand misskrediterar Romms svar. Vartenda ett av Romms svar utg�r bevis mot Vysjinskij. Samtalet i sin helhet utpl�nar r�tteg�ngen. Denna rad av r�tteg�ngar drar ohj�lpligt van�ra �ver Stalins system. Men vi har fortfarande inte talat om den viktigaste fr�gan. F�r var och en som inte �r blind och d�v framst�r det som sj�lvklart att Romms vittnesm�l �r falskt. Men vi har tillg�ng till bevis som passar �ven blinda och d�va. Jag var inte i Boulognerskogen i slutet av juli 1933. Jag kan inte ha varit d�r. Vid den tidpunkten var jag en sjuk man som bodde vid Atlantkusten 50 mil fr�n Paris. Jag har redan l�mnat en redog�relse f�r detta faktum i New York Times (17 februari 1937). Jag skulle h�r vilja relatera hela denna h�ndelse i n�got st�rre detalj. Den f�rtj�nar det!
24 juli 1933 var den italienska �ngaren Bulgaria med mig, min hustru och fyra medarbetare (tv� amerikaner, Sarah Weber och Max Shachtman, fransmannen Van Heijenoort, och den tyska emigranten Adolphe) ombord p� v�g att l�gga till i hamnen i Marseilles. Efter mer �n fyra �rs vistelse i Turkiet flyttade vi till V�steuropa. V�r ankomst till Frankrike f�regicks av l�ngdragna f�rhandlingar och bekymmer, fr�mst g�llande min h�lsa. Men regeringen Daladier som utf�rdade inresetillst�ndet agerade f�rsiktigt. De var r�dda f�r mordf�rs�k, demonstrationer och andra incidenter, speciellt i huvudstaden. I ett brev till deputerade Henri Guernut skrev inrikesminister Chautemps 29 juni 1933 att jag �hade till�telse att av h�lsosk�l vistas i ett av de s�dra departementen och sedan sl� mig ner p� Korsika� (jag hade sj�lv f�reslagit Korsika i ett av mina brev). Huvudstaden stod allts� aldrig under �verv�gande, utan ett fj�rran departement. Jag hade inga som helst sk�l att bryta detta villkor, eftersom jag ville undvika alla som helst komplikationer under min vistelse i Frankrike. Man borde allts� redan p� f�rhand kunna avvisa tanken att jag omedelbart efter att ha stigit i land p� fransk mark skulle bryta mot �verenskommelsen och f�rsvinna ur polisens �syn och i hemlighet resa till Paris � f�r ett on�digt m�te med Romm! Nej, det som �gde rum var n�got helt annat.
Uppmuntrad av Hitlers seger i Tyskland stack reaktionen i Frankrike upp sitt huvud. Det f�rdes en ursinnig kampanj mot att jag skulle f� resa in i landet i tidningar som Le Matin, Le Journal, La Libert�, l'Echo de Paris, etc. I denna k�r lj�d l'Humanit�s r�st ytterst genomtr�ngande. De franska stalinisterna hade �nnu inte f�tt order om att betrakta socialisterna och Radikalpartiet som sina �br�der�. Oh, nej! Vid denna tid behandlade Komintern Daladier som en radikal-fascist, och Leon Blum, som st�dde Daladier, br�nnm�rktes som socialfascist. Vad g�ller mig hade jag, efter specialutn�mning fr�n Moskva, utsetts till rollen som agent f�r den amerikanska, brittiska och franska imperialismen. Vad kort m�nniskans minne �r! Det p�hittade namn som vi hade bokat biljetten under avsl�jades givetvis under resans g�ng. Det fanns sk�l att frukta demonstrationer i hamnen i Marseilles fr�n fascisterna, och �nnu mer fr�n stalinisterna. V�ra v�nner i Marseilles hade all anledning att frukta att min inresa skulle beledsagas av incidenter som skulle kunna komplicera min vidare vistelse i landet. F�r att f�rs�ka slippa undan fiendens vaksamhet utarbetade v�ra v�nner � bland dem min son som hade lyckats ta sig fr�n Hitlers Tyskland till Paris � en lysande framg�ngsrik strategi, vilket visade sig under den senaste Moskvar�tteg�ngen. P� radioorder fr�n Frankrike stannade Bulgaria n�gra kilometer utanf�r Marseilles' hamn f�r att m�ta en motorb�t med min son, fransmannen Raymond Molinier, ett ombud fr�n S�ret� G�n�rale, och tv� b�tkarlar. Om jag minns r�tt betalade vi ettusen franc f�r att f�rsena b�ten i tre minuter. Denna h�ndelse finns naturligtvis uppskriven i fartygets loggbok. Det noterades dessutom p� den tiden i hela v�rldspressen. Min son kom ombord och �verl�mnade skriftliga instruktioner till en av mina medarbetare, fransmannen Van Heijenoort. Bara jag och min hustru klev ner i motorb�ten. Medan v�ra fyra medresen�rer fortsatte resan till Marseilles med allt v�rt bagage lade motorb�ten till i den prydliga lilla byn Cassis, d�r tv� bilar och tv� franska v�nner, Leprince och Laste, v�ntade p� oss. Utan dr�jsm�l fortsatte vi genast v�sterut fr�n Marseilles i nordlig riktning till Girondes flodmynning, i departementet Charente-Inf�rieure, d�r ett hus p� landet i byn Saint Palais hade hyrts �t oss i namnet Molinier. P� v�gen sov vi �ver p� ett hotell. V�ra hotellbokningar har bestyrkts och lagts fram inf�r kommissionen.
Jag kan till�gga att vi, f�r att bevara hemligheten med v�r identitet, hade checkat in allt v�rt bagage i Turkiet i Max Shachtmans namn. Hans initialer finns �n idag p� de tr�l�dor som jag anv�nde f�r att forsla mina b�cker och papper till Mexiko. Men med tanke p� att v�rt antagna man hade avsl�jats, kan det inte l�ngre ha varit n�gon hemlighet f�r GPU-agenterna i Marseilles att bagaget egentligen var mitt. Och eftersom mina medarbetare styrde kosan mot Paris tillsammans med bagaget, s� antog GPU-agenterna att jag och min hustru ocks� hade rest till den franska huvudstaden med bil eller flygplan. Vi b�r h�lla i minnet att relationerna mellan den sovjetiska och franska regeringen vid denna tidpunkt fortfarande var v�ldigt anstr�ngda. Kominterns press p�stod till och med att jag anl�nde till Frankrike p� ett specialuppdrag � att hj�lpa den d�varande premi�rministern, nuvarande krigsministern, Daladier att f�rbereda en milit�r invasion av Sovjetunionen. Vad kort m�nniskans minne �r! Det kunde f�ljaktligen inte finnas n�gra n�ra kontakter mellan GPU och den franska polisen. GPU k�nde bara till det som stod i tidningarna om mig. Romm kunde bara k�nna till det som GPU visste. Och direkt efter att vi hade stigit i land tappade pressen bort oss.
Efter att ha kontrollerat telegrammen fr�n sin egen korrespondent vid den tiden, skrev New York Times' redakt�rer den 17 februari i �r:
Enligt ett telegram till New York Times 25 juli 1933 lade b�ten som f�rde herr Trotskij fr�n Turkiet till Marseilles 1933 till i hamnen sedan han i hemlighet hade smitit iland. Han hade tagits ombord p� en bogserb�t tre sj�mil utanf�r hamnen och f�rts iland i Cassis, d�r en bil v�ntade. Herr Trotskij rapporterades vid denna tidpunkt omv�xlande vara p� v�g till Korsika, till de helande k�llorna i Royan mitt i Frankrike n�ra Vichy, eller till Vichy sj�lvt...
Detta reportage, som bestyrker Times-korrespondentens noggrannhet, bekr�ftar fullst�ndigt min f�reg�ende redog�relse. S� tidigt som 24 juli f�rdjupade sig pressen i spekulationer om vad som hade h�nt med oss. Man m�ste medge att GPU:s st�llning var ytterst besv�rlig.
Organisat�rerna av bluffen resonerade ungef�r s� h�r: Trotskij m�ste ha tillbringat �tminstone n�gra dagar i Paris f�r att ordna saker och ting och hitta sig en bostad p� landsbygden. GPU k�nde inte till att alla dessa detaljer hade ordnats i f�rv�g, och att vi hade hyrt v�rt hus p� landet innan vi anl�nde. � andra sidan var Stalin, Jezjov och Vysjinskij r�dda f�r att flytta fram m�tet med Romm till augusti eller senare. De m�ste smida medan j�rnet var varmt. P� s� s�tt valde dessa f�rsiktiga personer slutet av juli till m�tet, vid en tidpunkt d� jag enligt alla deras antaganden m�ste ha befunnit mig i Paris. Men just med detta antagande r�knade de fel. Vi var inte i Paris. Som jag redan har sagt anl�nde vi tillsammans med v�r son och tre franska v�nner till Saint Palais, n�ra Royan, den 25 juli. Som f�r att ytterligare komplicera GPU:s st�llning pr�glades dagen f�r v�r ankomst av en eldsv�da i v�rt hus. En bers� brann ner, och en del av ett tr�staket och ett antal tr�d br�nnskadades. Elden orsakades av gnistor fr�n en lokomotivskorsten. Det finns redog�relser f�r denna h�ndelse i lokaltidningarna fr�n 26 juli. Hus�garens systerdotter kom f�rbi n�gra timmar senare f�r att se vad eldsv�dan hade orsakat f�r skador. M�nga grannar s�g mig under eldsv�dan. Vittnesm�len fr�n b�da de personer som var chauff�rer under resan, Leprince och R Molinier, liksom vittnesm�let fr�n v�r f�ljeslagare Laste, beskriver resan in i minsta detalj. Ett intyg fr�n brandk�ren bestyrker datum f�r branden. Reportern Albert Bardon som skrev om eldsv�dan i pressen s�g mig i en bil och har l�mnat ett skriftligt intyg om det. Hus�garens ovan n�mnda systerdotter har ocks� l�mnat in en edlig f�rs�kran. I huset v�ntade hush�llerskan Vera Lanis och Segal p� oss, och hj�lpte oss att installera oss. De tillbringade sista delen av juli med oss, och blev vittnen till det faktum att jag hade ryggskott och h�g feber n�r vi kom till Saint Palais, och knappt kunde ta mig ur s�ngen.
Prefekten i departementet Charente-Inf�rieure underr�ttades omedelbart om v�r ankomst i ett kodat telegram fr�n Paris. Vi bodde under antaget namn n�ra Royan, liksom �verhuvudtaget medan vi var i Frankrike. V�ra pass st�mplades enbart av S�ret� G�n�rales h�gsta tj�nstem�n, i Paris. Det g�r utan tvekan att hitta sp�r av v�r resv�g d�r.
Jag blev kvar i Saint Palais under tv� m�nader med kr�mpor och under l�karv�rd. Jag skrev i New York Times att jag tog emot mer �n 30 bes�kare i Saint Palais. Senare h�gkomster och efterforskningar i dokumenten visar att jag egentligen tog emot omkring 50 g�ster � mer �n 30 fransm�n (huvudsakligen fr�n Paris), sju holl�ndare, tv� belgare, tv� tyskar, tv� italienare, tre engelsm�n, en schweizare, etc. Bland bes�karna fanns en del k�nda namn, exempelvis den franske f�rfattaren Andr� Malraux, min �vers�ttare f�rfattaren Parijanine, den holl�ndske parlamentsledamoten Sneevliet, de holl�ndska journalisterna Schmidt och de Kadt, den tidigare sekreteraren i det brittiska Independent Labour Party, Paton, den tyska emigranten V, den tyska f�rfattaren G, etc. (Jag avst�r fr�n att namnge emigranterna f�r att inte ge dem n�gra sv�righeter, men givetvis kan samtliga vittna inf�r kommissionen.) Om jag hade tillbringat slutet av juli i Paris skulle de flesta av dessa bes�kare inte tvingats resa till Royan. De visste att jag inte var i Paris och inte kunde ha varit d�r. Av de fyra medarbetare som beledsagade oss kom tre fr�n Paris till Royan. Bara Max Shachtman reste fr�n Le Havre till New York utan att f� tillf�lle att s�ga farv�l. Jag har visat kommissionen hans brev, daterat 8 augusti 1933, d�r han uttrycker sin besvikelse �ver att tvingas skiljas fr�n oss l�ngs v�gen utan att ens kunna s�ga adj�. Nej, det saknas inte bevis.
Mot slutet av oktober f�rb�ttrades min h�lsa, och mina v�nner tog mig med bil till Bagn�res i Pyren�erna, �nnu l�ngre bort fr�n Paris, d�r jag och min hustru tillbringade oktober m�nad. Bara p� grund av det faktum att v�r vistelse n�ra Royan, liksom v�r vistelse i Pyren�erna, f�rfl�t utan problem gick regeringen med p� att l�ta oss sl� oss ner n�rmare huvudstaden, men den rekommenderade fortfarande att vi skulle sl� oss ner utanf�r departementet Seine. I b�rjan av november reste vi till Barbizon, d�r vi hade hyrt ett hus p� landet. Fr�n Barbizon gjorde jag faktiskt n�gra bes�k i huvudstaden, st�ndigt �tf�ljd av tv� eller tre v�nner. Dessutom planerades alltid mina dagliga aktiviteter noggrant p� f�rhand, och det g�r exakt att fastst�lla vilka hem jag bes�kte, och �ven mina g�ster. Men allt detta h�nf�r sig till vintern 1933. Och GPU ordnade ett m�te mellan mig och Romm i juli 1933. Det skedde inget s�dant m�te. Det kan inte ha gjort det. Om det �verhuvudtaget finns n�got s�dant som ett alibi i denna v�rld, d� f�r det i detta fall sitt allra mest fullst�ndiga och full�ndade uttryck. Den olycksalige Romm lj�g. GPU tvingade honom att ljuga. Vysjinskij dolde hans l�gn. Just f�r att ber�tta denna l�gn arresterades Romm och togs med bland vittnena.
Redan den 24 januari, dagen efter inledningen av den senaste r�tteg�ngen och Pjatakovs f�rsta utsagor inf�r r�tten, medan man fortfarande m�ste lita p� korta nyhetstelegram, skrev jag i ett uttalande till v�rldspressen:
Om Pjatakov reste [till Oslo] under eget namn skulle hela den norska pressen ha f�tt reda p� det. F�ljaktligen reste han under falskt namn. Vilket? Alla sovjetiska dignit�rer som befinner sig utomlands st�r i st�ndig kontakt via telegraf eller telefon med sina ambassader eller handelsrepresentationer, och de slipper inte ens f�r en timme GPU:s �vervakning. Hur kunde Pjatakov lyckas g�ra sin resa utan att de sovjetiska institutionerna i Tyskland och Norge visste om det? L�t honom beskriva hur min l�genhet s�g ut inuti. Tr�ffade han min hustru? Hade jag sk�gg eller ej? Hur var jag kl�dd? Ing�ngen till mitt arbetsrum gick via Knudsens l�genhet, och alla v�ra g�ster utan undantag presenterades f�r v�r v�rdfamilj. Tr�ffade Pjatakov dem? S�g de Pjatakov? Detta �r n�gra av de fr�gor med hj�lp av vilka det vore l�tt att f�r varje �rlig domstol visa att Pjatakov bara upprepar GPU:s p�hitt.
27 januari 1937, kv�llen innan �klagarens sammanfattning, st�llde jag i ett nyhetstelegram tretton fr�gor till domstolen i Moskva ang�ende Pjatakovs f�regivna samtal med mig i Norge. Jag f�rklarade mina fr�gors br�dskande natur s� h�r:
Det handlar om Pjatakovs vittnesm�l. Han sa att han tr�ffade mig i Norge i december 1935 f�r att h�lla konspiratoriska samtal. Pjatakov f�rmodades ha kommit fr�n Berlin till Oslo med flyg. Vittnesm�lets oerh�rda betydelse �r sj�lvklar. Jag har mer �n en g�ng deklarerat, och g�r det igen, att Pjatakov precis som Radek under de senaste nio �ren inte varit min v�n, utan en av mina bittraste och mest f�rr�diska fiender, och att det inte kunde komma p� tal att vi skulle f�rhandla eller tr�ffas. Om det gick att bevisa att Pjatakov verkligen tr�ffade mig, s� skulle min st�llning vara fullst�ndigt komprometterad. Om jag d�remot skulle bevisa att redog�relsen f�r bes�ket �r falsk fr�n b�rjan till slut, s� �r det systemet med �frivilliga bek�nnelser� som skulle komprometteras. �ven om man skulle anta att domstolen i Moskva st�r ovan alla misstankar, s� skulle den anklagade Pjatakov �nd� vara tvivelaktig. Hans vittnesm�l m�ste bekr�ftas. Det �r inte sv�rt. Pjatakov har inte skjutits �nnu. Han borde omedelbart f� f�ljande exakta fr�gor.
Jag p�pekar �terigen att dessa fr�gor, som jag har presenterat f�r kommissionen, grundas p� de f�rsta nyhetstelegrammen, och d�rf�r inte �r exakta i vissa mindre viktiga detaljer. Men i huvudsak beh�ller de �n idag sin fulla styrka.
R�tten hade redan den 25 januari tillg�ng till mina f�rsta fr�gor vad g�ller Pjatakov. Senast den 28 januari � det vill s�ga samma dag som �klagaren gjorde sin sammanfattning � fick r�tten mina senare fr�gor. Senast den 26 januari hade �klagaren f�tt telegram med information att den norska pressen kategoriskt f�rnekade Pjatakovs vittnesm�l om sin flygresa. �klagaren anspelar indirekt p� detta f�rnekande i sitt tal. Men den anklagade, f�r vilken �klagaren kr�vde d�dsstraff, fick inte en enda av de tretton konkreta fr�gor som jag hade st�llt. �klagaren f�rs�kte inte, vilket �r hans plikt, att bekr�fta det viktigaste vittnesm�let fr�n den viktigaste anklagade och d�rmed i �gonen p� hela v�rlden st�rka anklagelsen mot mig och alla de andra. Om inte telegrammen fr�n Oslo och mina fr�gor existerade, skulle man �nd� kunna tala om att �klagaren och domarna var slarviga, f�rsumliga och intellektuellt underm�liga. I ljuset av ovanst�ende omst�ndigheter kan det inte vara tal om ett juridiskt misstag. B�de �klagaren och domstolens ordf�rande undvek medvetet att st�lla de fr�gor som ofr�nkomligen uppstod ur sj�lva karakt�ren p� Pjatakovs vittnesutsaga. De var mot att kontrollera den, inte p� grund av att det var om�jligt � tv�rtom var det synnerligen enkelt � utan d�rf�r att de p� grund av sin roll inte kunde till�ta n�gon kontroll. Ist�llet skyndade de sig att skjuta Pjatakov. Men det gick att g�ra kontrollen utan honom. Den har fullst�ndigt och obestridligt visat att den huvudanklagades vittnesm�l i den viktigaste fr�gan var falskt, och har p� s� s�tt fullkomligt krossat hela anklagelseakten.
Vi har nu tillg�ng till det s� kallade �ordagranna� protokollet fr�n r�tteg�ngen mot Pjatakov och de andra. En noggrann analys av f�rh�ret med Pjatakov och �klagarens vittne Buchartsev, visar i sig sj�lv att �klagarens uppgift i denna helt konstgjorda, osanna och in�vade juridiska dialog skulle hj�lpa Pjatakov att, utan alltf�r uppenbara orimligheter, presentera den fantastiska saga som GPU hade tvingat p� honom. D�rf�r ska v�r analys f�lja en tudelad v�g: f�r det f�rsta ska vi p� grundval av det officiella protokollet p�visa oriktigheterna i Vysjinskijs f�rh�r av Pjatakov. D�refter ska vi l�gga fram objektiva bevis f�r att Pjatakovs flygresa och m�te med mig var fysiskt om�jliga. P� s� s�tt ska vi inte bara avsl�ja att den huvudanklagades viktigaste vittnesm�l var falskt, utan ocks� �klagare Vysjinskijs och domarnas roll i bluffen.
Pjatakov gjorde sin p�hittade flygresa till Oslo, via Berlin, �under f�rsta halvan av december� 1935. Izvestijas korrespondent i Berlin, Buchartsev, fungerade som en sorts mellanhand i arrangemanget av resan, p� samma s�tt som Izvestijas korrespondent i Washington, V Romm, hade fungerat som mellanhand mellan Radek och mig. M�rkligt nog uts�g regeringsorganet �trotskistiska� kontaktpersoner till korrespondenter p� de viktigaste st�llena. Vore det inte riktigare att anta att de var GPU-agenter? Pjatakovs uttalande att Buchartsev �stod i f�rbindelse med Trotskij� �r ett rent och sk�rt p�hitt. Jag k�nde varken Buchartsev eller Romm p� minsta s�tt, vare sig personligen eller fr�n artiklar. Jag tittar s�llan i Izvestija och som regel l�ser jag inte utrikesartiklarna i den sovjetiska pressen.
Det finns ingen anledning att betvivla att Pjatakov verkligen var i Berlin 10 december 1935, p� offentligt uppdrag f�r sitt departement. Detta faktum �r l�tt att bekr�fta i den tyska och sovjetiska pressen, som m�ste ha noterat Pjatakovs ankomst till den tyska huvudstaden liksom hans �terkomst till Moskva.[3] GPU m�ste i efterhand passa in Pjatakovs p�hittade resa till Oslo med hans verkliga resa till Berlin, d�rav det olycksaliga valet av december m�nad.
N�r Pjatakov anl�nde till Berlin m�tte han, enligt sina egna ord, genast Buchartsev (�samma dag eller dagen efter� � det vill s�ga den 11:e eller 12:e). Den senare p�stods ha informerat mig p� f�rhand om Pjatakovs n�ra f�rest�ende ankomst. Via brev? Genom ett p� f�rhand avtalat telegram? Vad stod i det? Till vilken adress skickades det? Ingen oroar Buchartsev med dessa fr�gor. I r�ttssalen undviks i allm�nhet datum och adresser som pesten. Efter att ha f�tt Buchartsevs upplysningar skickade jag i min tur omedelbart ett p�litligt s�ndebud till Berlin med f�ljande meddelande: �Y L, innehavaren av detta meddelande, kan man fullst�ndigt lita p�. Ordet �fullst�ndigt� var understruket. Som vi ska se m�ste denna inte s�rskilt nyskapande detalj kompensera f�r fr�nvaron av annan mer v�sentlig information. Mitt s�ndebud, som hette �Henrik eller Gustav� (Pjatakovs vittnesm�l), tog p� sig att ordna med flygresan till Oslo. M�tet mellan �Henrik-Gustav� och Pjatakov �gde rum i Tiergarten (11:e eller 12:e) och varade allt som allt �bokstavligen... ett par minuter�. En andra v�rdefull detalj! Pjatakov var beredd att resa till Oslo, �ven om det, som han upprepar tv� g�nger: �var f�renat med en mycket stor risk f�r mig att r�ka fast och bli avsl�jad och allt vad ni vill.� I de ryska artiklarna utel�mnades dessa ord, och inte av misstag. Sovjetiska �mbetsm�n som �r utomlands �vervakas oerh�rt noga. Pjatakov hade inte m�jlighet att vara fr�nvarande fr�n Berlin i 48 timmar, utan att meddela de sovjetiska institutionerna vart han skulle resa och p� vilken adress de kunde n� honom. I egenskap av medlem i centralkommitt�n och regeringen kunde Pjatakov n�rsomhelst f� en f�rfr�gan eller tilldelas ett uppdrag av Moskva. Reglerna i denna fr�ga �r v�lk�nda f�r �klagaren och domarna. Redan den 24 januari hade jag i ett telegram dessutom fr�gat r�tten: �Hur kunde Pjatakov genomf�ra sin resa utan att de sovjetiska institutionerna i Tyskland och Norge k�nde till det?� 27 januari upprepade jag: �Hur kunde Pjatakov g�mma sig f�r de sovjetiska institutionerna i Berlin och Oslo? Hur f�rklarade han vid sin �terkomst att han hade varit f�rsvunnen?� Naturligtvis besv�rade ingen den svarande med s�dana fr�gor.
Pjatakov kom �verens med �Henrik-Gustav� om att �tr�ffas f�ljande morgon [12:e eller 13:e] vid Tempelhofs flygf�lt.� �klagaren, som i oviktiga fr�gor som inte kan bestyrkas ibland kr�ver en demonstrativ uppvisning i precision, �r helt ointresserad av att anf�ra ett exakt datum av s� oerh�rd betydelse! �nd� skulle man med hj�lp av arkiven i den sovjetiska handelsrepresentationen i Berlin utan sv�righet kunna sl� fast ett schema dag f�r dag �ver Pjatakovs aktiviteter. Men det �r just det man m�ste undvika.
�F�ljande dag infann jag mig tidigt vid ing�ngen till flygf�ltet.� Tidigt? Vi skulle vilja veta vilken tidpunkt. I s�dana fr�gor best�mmer man tidpunkten p� f�rhand. Men Pjatakovs inspirat�rer var uppenbarligen r�dda f�r att g�ra fel vad g�ller v�derlekskalendern. P� flygplatsen tr�ffade Pjatakov �Henrik-Gustav�: �Han stod vid ing�ngen och f�rde mig vidare. F�rst visade han mig ett pass, som gjorts i ordning �t mig. Det var ett tyskt pass. Alla tullformaliteter ordnade han sj�lv, s� att jag endast hade att skriva namnet under. Vi steg in i flygmaskinen, startade�� Ingen s� mycket som avbr�t den svarande h�r. Otroligt nog �r inte �klagaren ens intresserad av fr�gan om passet. Att passet var �tyskt� r�cker f�r honom. Men precis som andra pass �r de tyska utst�llda i ett speciellt namn. Och i detta fall, exakt vilket? Nomina sunt odiosa. [�namn �ro f�rhatliga� � �a]
�klagaren vill ge Pjatakov en chans att s� snabbt som m�jligt glida f�rbi knepiga fr�gor. �Tullformaliteter?� �Henrik-Gustav� tog hand om dem. Pjatakov beh�vde bara �skriva namnet under�. Man skulle tro att �klagaren vid denna punkt inte skulle kunna l�ta bli att fr�ga Pjatakov med vilket namn han skrev under. F�rmodligen med samma namn som i det tyska passet. Men �klagaren tycker inte att han har med det att g�ra. �ven r�ttens ordf�rande h�ller tyst. Det g�r ocks� domarna. Ett kollektivt f�rbiseende p� grund av utmattning? Men jag vidtog �tg�rder f�r att friska upp herrarnas minne. S� tidigt som 24 januari fr�gade jag r�tten under vilket namn Pjatakov anl�nde till Oslo. Tre dagar senare �terv�nde jag till denna punkt. Av de tretton fr�gor jag st�llde var den fj�rde: �Med vilket pass reste Pjatakov fr�n Berlin? Fick han n�got norskt visum?� Mina fr�gor �tergavs i tidningar �ver hela v�rlden. Om Vysjinskij �nd� inte fr�gade Pjatakov om passet och visumet s� var det d�rf�r att han visste att man m�ste h�lla tyst om dem. Bara denna tystnad r�cker f�r att vi ska kunna s�ga: vi st�r inf�r en bluff.
Men l�t oss forts�tta att f�lja Pjatakov i sp�ren: �Vi steg in i flygmaskinen, startade och fl�g utan mellanlandningar, och omkring kl. 3 p� dagen landade vi p� flygf�ltet vid Oslo. D�r v�ntade en bil. Vi steg in och k�rde iv�g. Vi k�rde i ungef�r 30 minuter och kom till landet i utkanten av staden. Vi klev ur och steg in i en liten villa, som ej var d�ligt inredd, och d�r tr�ffade jag Trotskij, som jag ej sett sedan 1928.� F�rr�der inte denna ber�ttelse fullst�ndigt en person som inte har n�got att yppa? Inte ett uns levande verklighet! �Vi steg in i flygmaskinen, startade... Vi steg in och k�rde iv�g...� Pjatakov s�g ingenting, talade inte med n�gon. Han kan inte ber�tta n�got som helst om �Henrik-Gustav�, som f�ljde honom fr�n Berlin till min d�rr.
Vad h�nde n�r planet landade p� flygplatsen? De norska myndigheterna kunde inte ha undg�tt att visa intresse f�r ett utl�ndskt plan. De kunde inte ha undg�tt att titta p� Pjatakovs och hans medresen�rers pass. Men inte heller om detta �mne f�r vi h�ra ett enda ord. Flygresan gjordes s� att s�ga i dr�mmarnas v�rld d�r m�nniskor glider omkring ljudl�st och inte blir st�rda av poliser eller tulltj�nstem�n.
I den �lilla� och �ej d�ligt inredda� villan tr�ffade Pjatakov Trotskij, �som jag ej sett sedan 1928.� (I sj�lva verket sedan slutet av 1927.) Omedelbart efter dessa klich�artade plattityder f�ljer en lika klich�artad beskrivning av samtalet, till synes f�rutbest�mt att pryda polisprotokollen. Har detta n�gon som helst likhet med livet och levande m�nniskor? Enligt deras hopkok fl�g ju trots allt Pjatakov f�r att bes�ka mig som meningsfr�nde och v�n efter flera �rs skilsm�ssa. I flera �r, i stora drag mellan 1923 och 1928, stod han verkligen ganska n�ra mig, k�nde min familj, v�lkomnades alltid hj�rtligt av min hustru. Han m�ste uppenbarligen ha beh�llit ett helt enast�ende f�rtroende f�r mig om han, p� grundval av ett enda brev fr�n mig, blev terrorist, sabot�r och f�r nederlag, och efter ett enda tecken med risk f�r eget liv fl�g f�r att tr�ffa mig. Man skulle t�nka sig att Pjatakov under dessa omst�ndigheter, efter �tta �rs skilsm�ssa, inte skulle ha kunnat undg� att visa n�got intresse f�r hur jag hade det. Men det finns inte minsta sp�r av det. Var �gde m�tet rum? I min l�genhet eller n�got annat hus? Ingen vet. Var befann sig min hustru? Ingen vet. P� en fr�ga fr�n �klagaren svarar Pjatakov att ingen var n�rvarande under samtalet, till och med �Henrik-Gustav� stannade utanf�r. Och det �r allt! Och �nd� skulle Pjatakov med enda blick, utifr�n m�blerna, om det fanns n�gra ryska b�cker eller tidningar, om det fanns n�got skrivbord, ha kunnat avg�ra om han var i mitt arbetsrum eller n�gon annans rum. � andra sidan kunde jag inte haft minsta anledning att d�lja en s� oskyldig information fr�n min g�st, som jag anf�rtrodde mina allra mest hemliga anslag och planer. Pjatakov kunde inte ha l�tit bli att fr�ga om min hustru. 24 januari fr�gade jag: �Tr�ffade han min hustru?� 27 januari upprepade jag fr�gan: �Tr�ffade Pjatakov min hustru? Var hon hemma den dagen?� (Min hustrus resor till l�karen och tandl�karen i Oslo �r l�tta att kontrollera.) Men just f�r att f�rhindra kontroller l�rde Pjatakovs l�rare honom t�jbara formuleringar och till intet f�rpliktigande uttryckss�tt. Det �r mindre riskabelt. Men denna �verdrivna f�rsiktighet avsl�jar bluffen ur en annan vinkel.
Planet landade klockan tre p� eftermiddagen den 12:e eller 13:e. Pjatakov anl�nde till min villa ungef�r 15.30. Samtalet varade ungef�r 2 timmar. Min g�st m�ste ha varit hungrig. Fick han n�got att �ta? Man skulle tro att det �r v�rdens mest grundl�ggande plikt. Men det skulle jag inte ha kunnat ordna det utan hj�lp fr�n min hustru eller �garen till den �ej d�ligt inredda� villan. Inte ett ord n�mns om detta under r�tteg�ngen. Pjatakov l�mnade mig 17.30. Vart reste han fr�n landsbygden i utkanten av staden, med ett tyskt pass i fickan? �klagaren fr�gar inte om det. Var tillbringade han decembernatten? Knappast utomhus. �n mindre kan man f�rmoda att han tillbringade natten p� den sovjetiska ambassaden. Knappast heller p� den tyska ambassaden. P� ett hotell d�? Bland de tretton fr�gor jag st�llde till r�tten var: �Pjatakov kunde inte ha undg�tt att stanna en natt i Norge. Var? P� vilket hotell?� �klagaren fr�gar inte den svarande om det. Ordf�randen f�rblir tyst.
Om en gammal v�n � och i synnerhet en medkonspirat�r � kom f�r att bes�ka mig, skulle jag, liksom vem som helst i en liknande situation, g�ra allt f�r att skydda min g�st fr�n obehagliga �verraskningar och on�diga risker. Efter samtalet skulle jag ha givit honom n�got att �ta och ordnat med ett passande boende. S�dana sm�saker skulle givetvis inte ha inneburit n�gra som helst sv�righeter, eftersom jag hade kunnat skicka en �p�litlig person� till Berlin och skicka en �speciell� bil till flygplatsen n�r det �speciella� flygplanet anl�nde. F�r att slippa vara p� ett hotell eller p� gatorna i Oslo skulle Pjatakov naturligtvis ha velat sova �ver hos oss. Efter v�r l�nga skilsm�ssa skulle vi haft mycket att tala om! Men GPU fruktade den versionen, eftersom Pjatakov i s� fall skulle ha blivit tvungen att g� in p� detaljer om hur jag bodde. B�ttre att glida �ver dessa vardagsdetaljer. Som bekant bodde jag i sj�lva verket inte p� landet i stadens utkanter n�ra Oslo, utan i en avsides bel�gen by. Inte inom 30 minuter fr�n flygplatsen, utan �tminstone 2 timmar, i synnerhet p� vintern n�r man m�ste s�tta sn�kedjor p� hjulen. Nej, det var b�st att minnet klickade ang�ende maten, decembernatten, risken att tr�ffa n�gon som var knuten till den sovjetiska ambassaden. B�ttre att tiga. Precis som tidigare under resan, �r Pjatakov �ven nu i Norge som en overklig skugga i en dr�m. L�t dumbommar ta denna skugga f�r verkligheten!
I f�rh�ret med vittnet Buchartsev, Izvestija-korrespondenten, f�r vi h�ra n�gra inte oviktiga kompletterande detaljer om Pjatakovs resa. �Henrik-Gustav�, h�vdar han, var Gustav Stirner. Detta namn s�ger mig absolut ingenting, trots att Stirner, enligt Buchartsev, hade varit min f�rtrogne. Hursomhelst ans�g mitt mystiska s�ndebud det n�dv�ndigt att avsl�ja sin exakta identitet f�r �klagarens vittne. Kommer vi att tr�ffa en Stirner, en vanlig d�dlig, i en framtida r�tteg�ng? Eller �r han en ren fantasiprodukt? Jag vet inte. Det tyska namnet ger hursomhelst anledning till viss eftertanke.
Ibland f�rs�kte Pjatakov framst�lla m�tet med mig n�stan som ett oundvikligt ont. Sj�lvbevarelsedriften glimtar blygt fram i den anklagades bek�nnelser. � andra sidan sa Pjatakov, enligt Buchartsev, n�r han underr�ttades om min inbjudan att �han var glad att h�ra det, att det fullkomligt sammanf�ll med hans avsikter, och att han villigt gick med p� m�tet.� Vilken on�dig �ppenhj�rtighet f�r en konspirat�r! Men f�rvisso n�dv�ndig f�r �klagaren. Vittnets uppgift �r att f�rdjupa den anklagades skuld, samtidigt som den anklagades uppgift �r att l�gga huvudskulden p� mig. �klagarens uppgift, slutligen, �r att utnyttja b�das l�gner.
Utifr�n sammansv�rjningens synvinkel, och �ven flygresan till Oslo, �r Buchartsev en helt on�dig person. Som vi ska se �r till och med Vysjinskij tvungen att medge det. Men Gustav Stirner, om en s�dan person nu existerar, �r uppenbarligen o�tkomlig f�r �klagaren. Men om det inte finns n�gon Stirner, s� finns det heller inte n�got vittne. I s� fall skulle historien om hur Pjatakov kom ombord och steg av flygplanet bara grundas p� Pjatakov. Det r�cker inte. �ven om Buchartsev, som kallades in f�r att vittna f�r �klagaren, inte deltog i h�ndelseutvecklingen, s� fyllde han �tminstone rollen som �budb�rare� i en klassisk tragedi, som tillk�nnager de h�ndelser som sker bakom scenen. F�ljaktligen underl�t inte Pjatakov att meddela �budb�raren� p� kv�llen innan sin avresa fr�n Berlin till Moskva (vilket datum?) att �han hade varit och tr�ffat.� Det fanns ingen anledning att ber�tta det f�r Buchartsev. N�r Pjatakov helt on�digt avsl�jade denna information till en utanf�rst�ende gjorde han sig skyldig till en of�rl�tlig l�ttsinnighet. Men han m�ste handla s� f�r att inte ber�va Buchartsev m�jligheten att fungera som ett anv�ndbart vittne f�r �klagaren.
H�r blir �klagaren pl�tsligt medveten om en f�rsummelse. �Gav ni ert fotografi?� fr�gar han ov�ntat Pjatakov, och avbryter utfr�gningen av Buchartsev. Vysjinskij liknar en skolpojke som har hoppat �ver en rad i en dikt. Pjatakov svarar kort: �Ja, det gjorde jag.� Uppenbarligen handlar det om ett passfoto. Foton �r viktiga f�r pass, �ven den tyska varianten. �klagaren riskerar inget med att uppvisa denna vakenhet. Givetvis h�ller han �ven nu tyst om namn och visum. Varefter lagens v�ktare �terigen b�rjar bearbeta Buchartsev. �K�nner ni till, varifr�n Stirner skaffade passet? Varifr�n skaffade han flygmaskinen? Hur kommer det sig, att det �r s� l�tt ordnat i Tyskland?� Buchartsev svarar n�got i den stilen att Stirner inte gick in p� detaljer, utan bad honom, Buchartsev, att inte oroa sig � ett av de f� svar som verkar naturligt och f�rnuftigt. Men �klagaren l�ter sig inte avskr�ckas:
Vysjinskij: Och ni intresserade er inte d�rf�r?
Buchartsev: Han sade mig ingenting, han gick inte in p� detaljer.
Vysjinskij: Men det intresserade er?
Buchartsev: Han svarade mig ju inte.
Vysjinskij: Men f�rs�kte ni fr�ga honom?
Buchartsev: Jag f�rs�kte fr�ga honom men han svarade inte.
Och s� vidare i samma stil. Men h�r avbryter vi denna l�rorika dialog f�r att f�rh�ra �klagaren sj�lv.
�Ni fr�gade just, herr �klagare, om ett passfoto. Men intresserar inte sj�lva passet dig? Fr�gade inte rannsakningsdomaren Pjatakov om det? Har inte ocks� du gl�mt att utf�ra din plikt? Tv� g�nger, 24 och 27 januari, p�minde jag dig i telegram. Brydde du dig om min fr�ga? Var inte ocks� du intresserad av min adress, min bostad, hur jag bodde? Varf�r har du inte fr�gat Pjatakov var han tillbringade natten? Vem rekommenderade hotellet �t honom? Hur bokade han d�r? F�rtj�nar inte alla dessa omst�ndigheter din uppm�rksamhet? Buchartsev kan �tminstone f�rsvara sig med att Gustav Stirner v�grade att ber�tta om sina hemligheter. Ni, herr r�ttvisans v�ktare, kan inte anv�nda detta f�rsvar, eftersom Pjatakov inte undanh�ller �klagaren n�gra hemligheter. Pjatakov h�ller bara tyst om det som han �r f�rbjuden att tala om. Men det �r ingen slump att ocks� ni, herr �klagare, smet undan fr�n plikten att plocka ner Pjatakov fr�n den fj�rde dimensionen till v�r syndiga jord med dess vanliga tulltj�nstem�n, restauranger, hotell och andra besv�rliga detaljer. Ni h�ll tyst om allt detta d�rf�r att ni �r en av huvudorganisat�rerna av denna bluff!�
Vysjinskij l�ter sig inte blidkas. �Och flygmaskinen?�
Buchartsev: Jag fr�gade [Stirner], hur Pjatakov skulle resa. Han sade att en speciell flygmaskin skulle f�ra Pjatakov till Oslo och tillbaka igen.
Vi b�r notera att Stirner ingalunda �r tystl�ten. Han kunde trots allt ha sagt till den p�flugne Buchartsev: �Det har du inte med att g�ra. Pjatakov vet sj�lv vad han beh�ver g�ra.� Men Stirner erinrade sig tydligen om att framf�r honom stod budb�raren i en tragedi, och ber�ttade d�rf�r f�r honom att Pjatakov skulle resa i en �speciell flygmaskin� � och antydde med andra ord att planet skulle tillhandah�llas av den tyska regeringen.
Vysjinskij utnyttjar Stirners och Buchartsevs p� f�rhand avtalade l�smynthet: �Men det var ju ej Trotskij, som organiserade flygf�rden �ver gr�nsen?� Buchartsev svarar med en talande blygsamhet: �Det vet jag inte.�
�Vysjinskij: Ni �r en erfaren journalist, ni vet att det inte �r n�gon enkel sak att flyga �ver gr�nsen fr�n en stat till en annan.� (Ack ja, det �r n�got �klagaren sj�lv fullst�ndigt gl�mde n�r det g�llde att landa p� ett flygf�lt, skaffa sig ett pass, visum, nattlogi, ett hotell, etc.) Buchartsev g�r �klagaren till m�tes: �Jag uppfattade det s�, att han � Stirner � kunde g�ra det genom officiella tyska personer.� V.S.B. [Vilket Skulle Bevisas.]
Men d� verkar Vysjinskij pl�tsligt komma till sans:
Och utan er kunde man inte komma tillr�tta i denna sak? Varf�r deltog ni i denna operation?
Denna riskabla fr�ga st�lls bara f�r att ge Buchartsev m�jlighet att ber�tta f�r r�tten hur Radek, �en tid f�re� (exakt n�r?) hade f�rvarnat honom, en �trotskist�, att han skulle bli tvungen att genomf�ra olika uppdrag, och samtidigt ber�ttade f�r honom att �Pjatakov var medlem i centrumet�. Som vi ska f�ruts�g Radek allting, och hade i alla h�ndelser f�rsett det framtida vittnet med alla n�dv�ndiga uppgifter.
P� ett eller annat s�tt f�r vi tack vare Buchartsev veta att Pjatakov inte bara fl�g till Oslo i en �speciell flygmaskin�, utan att han ocks� �terv�nde till Berlin p� samma s�tt. Detta anm�rkningsv�rt viktiga uttalande inneb�r att planet inte bara landade under n�gra minuter, utan att det stannade kvar resten av dagen och natten � det vill s�ga minst 15 timmar � p� Oslos flygplats. Troligen tankade man ocks� planet d�r. Som vi snart ska se hj�lper Buchartsevs uttalande oss mer �n �klagaren. Vi kommer nu till k�rnan i Pjatakovs vittnesm�l och i hela r�tteg�ngen.
Omedelbart efter Pjatakovs f�rsta vittnesm�l gjorde den konservativa norska tidningen Aftenposten efterforskningar p� flygplatsen, och i kv�llsupplagan 25 januari hade de information om att inte ett enda utl�ndskt flygplan hade landat i Oslo i december 1935. Denna nyhet spreds omedelbart i hela v�rlden. Vysjinskij blev tvungen att ta h�nsyn till dessa obehagliga nyheter fr�n Oslo. Han gjorde det p� sitt eget s�tt. Under sammantr�det 27 januari fr�gade �klagaren Pjatakov om han verkligen landade p� ett flygf�lt i Norge, och i s� fall vilket. Pjatakov svarade: �N�ra Oslo.� Han kom inte ih�g namnet. Var det n�gra sv�righeter att landa? Vi f�r h�ra att Pjatakov var s� nerv�s att han inte m�rkte n�got ovanligt.
Vysjinskij: Ni bekr�ftar, att ni landade p� ett flygf�lt n�ra Oslo?
Pjatakov: N�ra Oslo. Det minnes jag.
Det enda som saknas �r att han skulle gl�mma en s�dan detalj! Varp� �klagaren till r�tteg�ngsprotokollet f�rde ett dokument som m�nga tidningar betecknade som milt sagt f�rv�nande � ett meddelande fr�n den sovjetiska ambassaden i Norge att �flygf�ltet i Kjeller, n�ra Oslo, i �verensst�mmelse med internationella regler �ret runt mottager andra l�nders flygmaskiner och att landning och startning av flygplan �r m�jlig �ven under vinterm�naderna.� Det �r allt! �klagaren �nskar f� detta v�rdefulla dokument inf�rt som bevis. D�rmed anser han fr�gan avslutad!
Nej, fr�gan har just p�b�rjats. De norska nyhetsbyr�erna p�stod inte alls att flygtrafik �r om�jlig i Norge under vinterm�naderna. Varf�r �r det d� Moskvadomstolens uppgift att samla ihop en meterologisk handbok f�r piloter? Fr�gan �r mycket mer konkret: landade det n�gra utl�ndska plan i Oslo under december m�nad 1935 eller ej?
Stortingsledamoten Konrad Knudsen skickade 29 januari 1937 f�ljande telegram till Moskva:
Till �klagare Vysjinskij, milit�rkollegiet H�gsta domstolen, Moskva:
Jag informerar Er om att det idag officiellt har bekr�ftats att det inte landade n�got privat eller utl�ndskt flygplan p� Oslos flygplats i december 1935. Som Leo Trotskijs v�rd bekr�ftar jag ocks� att det inte kan ha �gt rum n�got samtal i Norge mellan Trotskij och Pjatakov i december 1935.
KONRAD KNUDSEN, stortingsledamot.
Samma dag, 29 januari, gjorde regeringsorganet Arbeiderbladet en ny utredning om den �speciella flygmaskinen�. Det kan vara p� sin plats att n�mna att denna tidning inte bara st�dde den norska regeringens internering av mig, utan under min f�ngenskap ocks� publicerade ytterst fientliga artiklar mot mig. Jag �terger Arbeiderbladets artikel ordagrant:
PJATAKOVS UNDERLIGA RESA TILL KJELLER
Inga utl�ndska plan till Kjeller mellan september 1935 och maj 1936
Direkt�r Gulliksen utf�rdar kategoriskt f�rnekande
Pjatakov vidh�ller sitt erk�nnande med inneb�rden att han kom med flyg till Norge och landade p� Kjellers flygf�lt i december 1935. Det ryska kommissariatet f�r utrikes �renden har genomf�rt en utredning i syfte att bestyrka denna utsaga.
Myndigheterna p� Kjellers flygf�lt har redan kategoriskt f�rnekat att n�got utl�ndskt plan landade d�r i december 1935, och Trotskijs v�rd och ledamoten i stortinget Konrad Knudsen har deklarerat att Trotskij inte hade n�gra som helst g�ster under den aktuella perioden.
En f�retr�dare f�r Arbeiderbladet gjorde idag ytterligare efterforskningar p� Kjellers flygf�lt, och direkt�r Gulliksen bekr�ftade i telefon att inga utl�ndska flygplan landade p� Kjeller i december 1935. Under denna m�nad landade ett enda flygplan d�r, och det var ett norskt plan fr�n Link�ping. Men det planet hade inga passagerare.
Direkt�r Gulliksen unders�kte det dagliga tullregistret innan han gav oss detta uttalande, och som svar p� v�r fr�ga tillade han att det �r helt uteslutet att n�got plan skulle kunna ha landat utan att observeras. Under natten bevakas flygf�ltet av en milit�rpatrull.
�N�r var senaste g�ngen, f�re december 1935 d� ett utl�ndskt plan landade p� Kjeller?�, fr�gade v�r representant direkt�r Gulliksen.
�19 september. Det var ett engelskt plan, SACSF, fr�n K�penhamn. Det fl�gs av en engelsk pilot, herr Robertson, som jag k�nner mycket v�l.�
�Och efter december 1935, n�r landade d� det f�rsta utl�ndska planet p� Kjeller?�
�1 maj 1936.�
�Med andra ord, enligt flygplatsens dokument framg�r att inget utl�ndskt plan landade p� Kjeller mellan 19 september 1935 och 1 maj 1936?�
�Ja.�
F�r att inte l�mna n�got som helst utrymme f�r tvivel, l�t mig presentera en officiell bekr�ftelse av tidningsintervjun. Som svar p� en f�rfr�gan fr�n min norska advokat, svarade samma direkt�r Gulliksen p� det enda flygf�ltet n�ra Oslo s� h�r den 14 februari:
Kjeller, 14 februari 1937
Andreas St�ylen
Advokat,
Owe Slottagt SV,
Oslo.
Som svar p� ert brev av den 10:e innevarande m�nad, vill jag informera er att mitt uttalande i Arbeiderbladet �tergavs korrekt...
Med utm�rkt h�gaktning,
GULLIKSEN, direkt�r, Kjeller flygf�lt.
�ven om vi med andra ord ger GPU inte bara 31 dagar (december) utan 224 dagar (19 september till 1 maj) f�r Pjatakovs flygresa, s� kan inte Stalin ens d� r�dda situationen. Jag hoppas att fr�gan om Pjatakovs flygresa till Oslo d�rmed kan anses vara avslutad en g�ng f�r alla.
29 januari hade domen �nnu inte f�llts. Knudsens och Arbeiderbladets uttalanden var s� utomordentligt viktiga att de p�kallade ett kompletterande f�rh�r. Men Moskvas Themis[4] �r inte av den sorten som l�ter fakta hindra hennes r�relser. Det �r helt sannolikt � n�stan s�kert � att Pjatakov, precis som Radek, under de inledande f�rhandlingarna blev lovad att f� beh�lla livet. Det var inte alls l�tt att h�lla detta l�fte till Pjatakov, �organisat�ren� av det p�st�dda �sabotaget�. Men om Stalin hade haft n�gra tvivel ang�ende detta, s� m�ste nyheterna fr�n Oslo ha skingrat dem. 29 januari sa jag i mitt dagliga pressmeddelande: �Den inledande utredningen i Norge har gjort det m�jligt f�r stortingsledamoten K Knudsen att sl� fast att inga utl�ndska plan alls landade i Oslo i december... Jag �r mycket r�dd f�r att GPU kommer att skynda sig att skjuta Pjatakov f�r att f�rhindra fler orov�ckande fr�gor och ber�va en framtida internationell unders�kningskommission m�jligheten att kr�va ytterligare klarg�randen fr�n Pjatakov.� P�f�ljande dag, 30 januari, d�mdes Pjatakov till d�den, och han sk�ts 1 februari.
Med hj�lp av den �gula tidningen� Tidens Tegn, som liknar Hearsts tidning i USA, f�rs�ker GPU:s v�nner att l�gga fram en ny version av Pjatakovs flygresa. Kanske det tyska planet inte landade p� ett flygf�lt, utan p� en igenfrusen fjord? Kanske inte Pjatakov bes�kte Trotskij i utkanten av Oslo, utan i en skog? Inte i en �ej d�ligt inredd� villa, utan i en liten hydda i skogen? Inte 30 minuter utan 3 timmar fr�n Oslo? Kanske inte Pjatakov kom i en bil, utan p� en sl�de eller p� skidor? Kanske samtalet inte �gde rum 12 eller 13 december, utan 21 eller 22 december? Dessa kreativa anstr�ngningar �r varken b�ttre eller s�mre �n f�rs�ket att utge en godisaff�r i K�penhamn som Hotell Bristol. Den hypotes som Tidens Tegn f�r fram lider av f�ljande fel: den l�mnar inte kvar ett dyft av Pjatakovs bek�nnelse, samtidigt som den sj�lv rasar samman inf�r fakta. Den norska pressen, i synnerhet den liberala Dagbladet, har f�r l�ngesedan tillbakavisat dessa fantasier p� basis av avg�rande fakta � det vill s�ga tider och platser. Stortingsledamoten Konrad Knudsen har utsatt dessa senkomna fantasier f�r en inte mindre f�rg�rande kritik i spalterna p� samma gula tidning, som under tiden har blivit orakel f�r Komintern. Om kommissionen bed�mer det n�dv�ndigt att inte bara analysera fakta i det officiella protokollet, utan ocks� de versioner som framf�rts av GPU:s v�nner efter avr�ttningen av Pjatakov, s� kommer jag att st�lla allt n�dv�ndigt material till dess f�rfogande.
Jag vill h�r till�gga att den danske f�rfattaren Andersen Nex� bes�kte Oslo i b�rjan av mars f�r en speciell f�rel�sning. Som av en slump r�kade Nex� (precis som Pritt, Duranty och flera andra) befinna sig i Moskva under r�tteg�ngen och h�rde med egna �ron Pjatakovs bek�nnelse. Det �r oviktigt om Nex� kan ryska eller ej, det r�cker att denne skandinaviska sanningens riddare �inte betvivlar� att Pjatakovs bek�nnelse var trov�rdig. Om Romain Rolland tar p� sig f�rnedrande uppdrag som vittnar om en fullst�ndig avsaknad av moralisk och psykologisk lyh�rdhet, varf�r skulle inte herr Nex� g�ra detsamma?
Det f�rd�rv som GPU har inf�rt i vissa radikala f�rfattar- och politikerkretsar �ver hela v�rlden har i sanning n�tt skr�mmande proportioner. Jag t�nker inte h�r analysera de s�tt som GPU kan anv�nda i varje enskilt fall. Det �r v�lbekant att dessa medel inte alltid �r av �ideologisk� natur � den irl�ndska f�rfattaren O'Flaherty har redan avsl�jat detta. En av anledningarna till att jag br�t med Stalin och hans vapenbr�der var f�r �vrigt d�rf�r att de fr�n och med 1924 f�rf�ll till att muta funktion�rer inom den europeiska arbetarr�relsen. Jag hoppas att ett indirekt men mycket viktigt resultat av kommissionens arbete kommer att bli att de radikala leden rensas fr�n snyltg�ster som kallar sig �v�nster�, politiska parasiter, �revolution�ra� hovm�n, och herrar som �r v�nner till Sovjetunionen i samma m�n som de �r v�nner till den sovjetiska statens f�rlag eller vanliga pension�rer fr�n GPU.
P� senare tid har Moskvas f�retr�dare tagit till f�ljande argument: �Trotskij har inte lagt fram n�gra bevis sedan han kom till Mexiko. Det finns ingen anledning att tro att han kommer att f�ra fram n�gra i framtiden. Av denna orsak �r kommissionen redan p� f�rhand d�md att vara kraftl�s.� Hur, fr�gar jag, kan man vederl�gga en bluff som har f�rberetts och utarbetats under flera �r utan att unders�ka fakta och dokument? Jag har absolut inte tillg�ng till n�gra �frivilliga bek�nnelser� fr�n Stalin, Jagoda, Jezjov eller Vysjinskij � det medger jag redan fr�n b�rjan. Men �ven om jag hittills inte har presenterat en magisk formel som omfattar alla bevis, s� st�mmer det inte att jag inte har lagt fram n�gra bevis. Under den senaste r�tteg�ngen utf�rdade jag dagligen pressmeddelanden med specifika motargument. Tidningarna publicerade bara delar av mina uttalanden, ofta i f�rvr�ngd form. Jag har givit kommissionen tillg�ng till de exakta texterna till uttalandena. Jag skriver ocks� p� en bok som kommer att f�rklara Moskvar�tteg�ngarnas viktigaste politiska och psykologiska �g�tor�. Jag fick det ordagranna protokollet fr�n den andra r�tteg�ngen f�rst f�r tv� veckor sedan. Under s�dana omst�ndigheter �r det naturligtvis om�jligt att tala om ett utt�mmande vederl�ggande. Men trots att jag inte hade tillg�ng till n�gon daglig eller ens veckotidning d�r jag kunde uttrycka mig fritt, s� motbevisade jag fullst�ndigt de fakta i den senaste r�tteg�ngen som riktades mot mig personligen, och br�t p� s� s�tt ner hela det juridiska hopkoket.
N�r Radek i sitt slutanf�rande f�rsvarade sig mot �klagarens of�rsk�mdheter (�klagaren kallade de anklagade f�r enbart f�rbrytare och banditer � �klagare Vysjinskij, en cynisk karri�rist, f�re detta h�germensjevik � regimen personifierad!), s� �verskred han uppenbarligen de gr�nser som p� f�rhand hade satts upp f�r f�rsvaret, och sa mer �n han beh�vde och vad han sj�lv ville ha sagt. Det �r ett av Radeks s�rdrag! Men den h�r g�ngen sa han saker av utomordentlig betydelse. Jag ber kommissionens medlemmar att s�rskilt noga l�sa igenom denne svarandes slutanf�rande.
Enligt Radek har man fullst�ndigt bevisat �trotskisternas� terroristverksamhet och kontakter med kontrarevolution�ra organisationer och sabot�rer. �Men�, forts�tter han:
processen har tv� medelpunkter, den har ocks� en annan kolossal betydelse. Den har visat krigets smedja och den har visat att den trotskistiska organisationen blivit en agentur f�r de krafter, som f�rbereder det nya v�rldskriget. Vilka bevis finns f�r detta faktum? F�r detta faktum finns tv� personers vittnesb�rd � mina uppgifter f�r s� vitt som jag fick direktiv och brev av Trotskij (vilka jag tyv�rr uppbr�nt) samt uppgifterna av Pjatakov, som talade med Trotskij. Alla andra uppgifter av de �vriga anklagade st�djer sig p� v�ra uppgifter. Om ni har att g�ra med rent kriminella f�rbrytare och spioner, hur kan ni d� vara f�rvissade om att det som vi sagt �r sant, att det �r den orubbliga sanningen?
Man tror knappt sina �gon n�r man l�ser dessa cyniskt �ppenhj�rtiga rader i protokollet. Varken �klagaren eller r�ttens ordf�rande f�rs�kte ens mots�ga eller r�tta Radek � det var f�r farligt! �nd� krossar hans f�rv�nansv�rda ord hela r�tteg�ngen. Ja, hela anklagelsen mot mig vilar enbart p� Radek och Pjatakovs vittnesm�l. Det finns inte ett sp�r av konkreta bevis. De brev som Radek p�st�s ha f�tt fr�n mig br�ndes �tyv�rr� upp av honom (�nd� publicerades anklagelsen i den ryska versionen av r�tteg�ngsprotokollen som om man citerade ur riktiga brev). �klagaren behandlar Radek och Pjatakov som principl�sa l�gnhalsar med ett enda syfte � att lura myndigheterna. K�rnan i Radeks svar �r: �Om v�ra vittnesm�l �r falska (b�de Radek och �klagaren vet mycket v�l att vittnesm�len �r falska!), vilka andra bevis har ni f�r att Trotskij sl�t ett f�rbund med Tyskland och Japan i syfte att underl�tta krig och splittra upp Sovjetunionen? Ni har inget kvar. Det finns inga dokument. De �vrigas vittnesm�l vilar p� v�ra vittnesm�l.� Inte ett ord fr�n �klagaren. Inte ord fr�n ordf�randen. �ven �v�nnerna� utomlands h�ller tyst. En talande tystnad! S�dant �r r�tteg�ngens verkliga ansikte � ett skammens ansikte!
L�t oss erinra oss fakta i Radeks och Pjatakovs vittnesm�l. Radek antogs ha uppr�tth�llit kontakter med mig via Vladimir Romm. Den senare p�stods ha tr�ffat mig f�rsta och enda g�ngen i slutet av juli 1933 i Boulognerskogen i Paris. Med hj�lp av exakta �beropande av datum, fakta och vittnen, inklusive den franska polisen, har jag bevisat att jag inte var och inte kunde vara i Boulognerskogen eftersom jag var sjuk och hade rest direkt fr�n Marseilles till Saint Palais n�ra Royan, 700 kilometer fr�n Paris.
Pjatakov vittnade att han fl�g i ett tyskt plan f�r att tr�ffa mig i Oslo i december 1935. Men de norska myndigheterna har offentligt sagt att inte ett enda utl�ndskt plan landade i Oslo mellan 19 september 1935 och 1 maj 1936. Det g�r inte att komma undan dessa bevis. Pjatakov fl�g lika lite till Oslo f�r att tr�ffa mig som Romm tr�ffade mig i Boulognerskogen. �nd� gick Radeks enda p�st�dda kontakt med mig via Romm. N�r Romms vittnesm�l krossas s� �terst�r inget av Radeks vittnesm�l. Inte heller kvarst�r n�got av Pjatakovs vittnesm�l. Men enligt Radeks bek�nnelse, som bekr�ftas av r�ttens tystnad, s� vilar anklagelsen mot mig uteslutande p� Radeks och Pjatakovs vittnesm�l. Alla andra vittnesutsagor �r bara bidrag och hj�lp f�r att komplettera Radek och Pjatakov, som �r huvudanklagare � mer exakt Stalins fr�msta vittnen � mot mig. Radeks och Pjatakovs funktion var att visa de direkta banden mellan brottslingarna och mig. �Alla andra uppgifter av de �vriga anklagade st�djer sig p� v�ra uppgifter�, erk�nner Radek. Med andra ord st�djer de sig inte p� n�gonting. Huvudanklagelsen har raserats. Den har f�rvandlats till damm. Man beh�ver knappast rasera en byggnad sten f�r sten n�r v�l de tv� viktigaste pelare som h�ller uppe den har f�llts. Herrar anklagare, kryp p� magen bland vrakspillrorna och samla ihop smulorna av ert byggnadsverk!
Som bekant antogs min �terroristiska� och �nederlags�verksamhet vara ytterst hemlig, och jag invigde bara de allra mest p�litliga i den. � andra sidan antogs min offentliga verksamhet, som var mot terror och nederlag, bara vara en �f�rkl�dnad�. Men �klagaren intar inte denna st�ndpunkt hela tiden, utan ibland faller han f�r frestelsen att hitta terroristisk och propaganda f�r nederlag �ven i min offentliga verksamhet. Vi ska med n�gra v�sentliga exempel visa att Vysjinskijs litter�ra bluffar bara utg�r ett hj�lpmedel till den juridiska komplotten.
Med hj�lp av en speciell f�rordning ber�vade Sovjetunionens centrala exekutivkommitt� 20 februari 1932 mig och de delar av min familj som befann sig utomlands v�rt sovjetiska medborgarskap. I f�rbig�ende vill jag notera att till och med texten i f�rordningen utgjorde ett hopkok. Jag kallades inte bara vid mitt namn Trotskij, utan ocks� min faders namn, Bronstein, trots att det namnet aldrig tidigare har anv�nt i n�got sovjetiskt dokument. Dessutom letade de reda p� mensjeviker som hette Bronstein och ber�vade i f�rordningen �ven dem fr�n sovjetiskt medborgarskap. S�dan �r Stalins politiska stil!
Jag svarade 1 mars 1932 i ett �ppet brev till presidiet i Sovjetunionens centrala exekutivkommitt� (Oppositionens bulletin, nr 27). Detta �ppna brev n�mnde en rad bedr�gerier som den sovjetiska pressen gjort sig skyldig till p� order uppifr�n, i syfte att misskreditera mig i �gonen p� Sovjetunionens arbetande massor. Det �ppna brevet r�knade upp Stalins viktigaste inrikes- och utrikespolitiska misstag, och br�nnm�rkte hans �bonapartistiska tendenser�. �Det tyska kommunistpartiets f�rtvivlade, f�rvirrade, skr�mda, f�rskr�ckta centralkommitt�, fortsatte brevet, � �r piskad av den stalinistiska klicken, och hj�lper allt vad de orkar, kan inte annat �n hj�lpa, de tyska socialdemokratiska ledarna att skicka den tyska arbetarklassen att korsf�stas av Hitler.� Mindre �n ett �r senare besannades olyckligtvis denna f�ruts�gelse fullkomligt! Dessutom inneh�ll det �ppna brevet f�ljande f�rslag: �... Stalin har lett in er i en �terv�ndsgr�nd. F�r att kunna forts�tta fram�t m�ste ni likvidera stalinismen. Ni m�ste lita p� arbetarklassen och till�ta den prolet�ra f�rtruppen att med hj�lp av fullst�ndigt fri kritik granska hela det sovjetiska systemet och skoningsl�st rensa det fr�n all samlad smuts. Det �r dags att genomf�ra Lenins sista och entr�gna r�d: avl�gsna Stalin!� F�rslaget att �avl�gsna Stalin� motiverade jag s� h�r: �Ni k�nner Stalin lika bra som jag... Stalins styrka har alltid varit apparaten, inte han sj�lv. Eller han sj�lv bara i s� m�tto som han fullkomligt f�rkroppsligade den byr�kratiska automatismen. Avskuren fr�n apparaten, i mots�ttning till apparaten, �r Stalin ingenting... Det �r dags att g�ra slut p� den stalinistiska myten.� Det �r uppenbart att det inte handlar om att fysiskt undanr�ja Stalin, utan bara likvidera hans apparats makt.
Otroligt nog skulle just detta dokument, det �ppna brevet till den centrala exekutivkommitt�n, utg�ra en del av grunden till Stalin-Vysjinskijs juridiska bluff.
Under r�tteg�ngsf�rhandlingarna 20 augusti 1936, vittnade den anklagade Olberg:
F�rsta g�ngen talade Sedov med mig om min resa efter Trotskijs appell i samband med att han ber�vats medborgarskapet i Sovjetunionen. I appellen utvecklade Trotskij den tanken, att det vore n�dv�ndigt att d�da Stalin. Denna tanke kom till uttryck i f�ljande ord: �Stalin m�ste r�jas ur v�gen.� [5]Sedov visade mig ett maskinskrivet exemplar av denna appell och sade: �N� v�l, h�r ser ni det, tydligare kan det inte s�gas. Det �r en diplomatisk formulering.�� Samtidigt f�reslog han mig att resa till Sovjetunionen.
F�rsiktigt nog kallar Olberg det ��ppna brevet� f�r en �appell�. Olberg g�r bara ett kort citat. �klagaren fr�gar inte efter n�gra detaljer. Orden �avl�gsna Stalin� tolkas som att man m�ste m�rda Stalin.
Enligt protokollet vittnade anklagade Holtzman 21 augusti att �Trotskij under samtalet� sa att man �m�ste undanr�ja Stalin�. �Vysjinskij: Vad menas med att 'undanr�ja Stalin'? F�rklara det!� Holtzman forts�tter naturligtvis med att f�rklara det i linje med vad Vysjinskij kr�ver.
Synbarligen f�r att skingra alla tvivel r�rande k�llan till sin egen bluff, f�rkunnade Vysjinskij 22 augusti 1936, i sin sammanfattning: �... D�rf�r skrev Trotskij i mars 1932 i ett anfall av kontrarevolution�rt raseri ett �ppet brev med uppmaningen att 'r�ja Stalin ur v�gen' (detta brev blev funnet i ett hemligt fack i Holzmans resv�ska och �r lagt till handlingarna som indicium).�
�klagaren talar uttryckligen om ett ��ppet brev� skrivet i mars 1932 om att ber�va mig mitt medborgarskap och som inneh�ll en uppmaning att �r�ja Stalin ur v�gen�. Detta dokument �r ingenting annat �n mitt �ppna brev till den centrala exekutivkommitt�n! Enligt �klagaren �terfanns det �i ett hemligt fack i [Holtzmans] resv�ska�. Det �r m�jligt att Holtzman n�r han �terv�nde fr�n utlandet hade g�mt en kopia av Bulletinen med mitt �ppna brev i sin resv�ska. Ett s�dant s�tt att d�lja dokument ligger i linje med ryska revolution�rers traditioner. Hursomhelst pekar de specifika antydningar som �klagaren g�r: (a) h�nsyftning p� namnet (�ppet brev), (b) datum (mars 1932), (c) temat (ber�va mig mitt medborgarskap), och slutligen (d) parollen (�avl�gsna Stalin�) med absolut s�kerhet p� mitt �ppna brev till den centrala exekutivkommitt�n, och p� det faktum att Olbergs och Holtzmans vittnesm�l, liksom �klagarens sammanfattning i fallet Zinovjev-Kamenev, r�rde sig kring just detta dokument.
I sin sammanfattning av fallet Pjatakov-Radek (28 januari 1937) tar Vysjinskij �ter upp det �ppna brevet som det viktigaste terroristiska direktivet: �Vi f�rfogar �ver dokument som vittnar om att Trotskij �tminstone tv� g�nger, och d�rtill �nnu i ganska �ppen, oh�ljd form, gav direktiv om terrorn � dokument som f�rfattaren f�rkunnade orbi et urbi (f�r hela v�rlden). Jag syftar f�r det f�rsta p� det brev av 1932, d�r Trotskij gav sin f�rr�diska och skamliga paroll, att 'skaffa Stalin ur v�gen' ��
Till�t mig h�r att avbryta citatet, d�r vi f�r h�ra att det terroristiska direktivet s�gs ha givits av mig �ppet, eller som �klagaren uttrycker det, urbi et orbi. Med ett ord handlar det om det �ppna brev d�r jag �beropar Lenins Testamente f�r att rekommendera att Stalin avl�gsnas fr�n posten som generalsekreterare.
Situationen �r solklar, �rade kommission�rer! Under de tv� viktigaste r�tteg�ngarna mot �zinovjeviterna� och �trotskisterna� �r utg�ngspunkten f�r �talet en medvetet felaktig tolkning av en av mina artiklar som publicerats p� flera spr�k, och som varje l�skunnig person kan kontrollera. S�dana �r Vysjinskijs metoder! S�dana �r Stalins metoder!
I samma sammanfattning (28 januari 1937) forts�tter �klagaren: �... f�r det andra syftar jag p� ett dokument, som h�nf�r sig till en senare tidpunkt, den trotskistiska 'Oppositionens bulletin', nr 36-37 av oktober 1934, d�r vi finner en rad direkta anvisningar om terrorn som en metod i kampen mot sovjetmakten.� Sedan f�ljer ett citat ur Bulletinen: �Det vore barnsligt att tro att man kan skaffa den stalinska byr�kratin ur v�gen med tillhj�lp av en parti- eller sovjetkongress. F�r att avl�gsna den regerande klicken � Man kan bara med v�ld tvinga dem att �verl�mna makten i den prolet�ra f�rtruppens h�nder.�
�Vad skall man kalla det�, avslutar �klagarens, �om icke en direkt maning till terror? N�gon annan ben�mning h�rp� kan jag icke ge.� Som en f�rberedelse av denna slutsats, deklarerar Vysjinskij dessf�rinnan: �En motst�ndare till terror och v�ld skulle ha sagt: 'Ja, det �r m�jligt p� fredligt s�tt, l�t oss s�ga p� grundvalen av f�rfattningen'.� Exakt: �l�t oss s�ga p� grundvalen av f�rfattningen�!
Hela argumentet grundas p� att revolution�rt v�ld likst�lls med individuell terror. Inte ens de tsaristiska �klagarna nedl�t sig s�rskilt ofta till s�dana metoder! Jag har aldrig utgett mig f�r att vara pacifist, tolstojan eller anh�ngare till Gandhi. Verkliga revolution�rer leker inte med v�ld. Men inte heller v�grar de att ta till revolution�rt v�ld om historien inte till�ter n�gra andra metoder. Mellan 1923 och 1933 f�rsvarade jag tanken att �reformera� den sovjetiska statsapparaten. Det var just d�rf�r jag �nnu i mars 1932 uppmanade den centrala exekutivkommitt�n att �avl�gsna Stalin�. F�rst gradvis och under p�verkan fr�n obestridliga fakta kom jag fram till slutsatsen att folkmassorna bara kan st�rta byr�kratin med hj�lp av revolution�rt v�ld. I enlighet med mina grundl�ggande principer uttryckte jag omedelbart denna slutsats offentligt. Ja, mina damer och herrar i kommissionen, jag tror att det stalinistiska bonapartistiska systemet bara kan avskaffas med hj�lp av en ny politisk revolution. Men revolutioner skapas inte p� best�llning. De uppst�r ur samh�llsutvecklingen. De kan inte framkallas p� ett konstgjort s�tt. Det �r �nnu mindre m�jligt att ers�tta revolutioner med �ventyrliga terroristaktioner. N�r Vysjinskij likst�ller dessa metoder � den individuella terrorn och massupproret � ist�llet f�r att st�lla dem mot varandra, s� utpl�nar han den ryska revolutionens hela historia och marxismens hela filosofi. Vad s�tter han i deras st�lle? En bluff!
Ambassad�r Trojanovskij f�ljde i Vysjinskijs fotsp�r och gjorde exakt samma sak. Som bekant uppt�ckte han under den senaste r�tteg�ngen att jag i ett av mina pressmeddelanden hade erk�nt mina terroristiska �sikter. Trojanovskijs uppt�ckt trycktes i pressen, den diskuterades och m�ste vederl�ggas. �r det inte f�rnedrande f�r det m�nskliga f�rnuftet? Det ser ut som om jag � ena sidan i mina b�cker, artiklar och uttalanden om den senaste r�tteg�ngen kategoriskt f�rnekade anklagelsen om terrorism, och grundade mina f�rnekanden p� teoretiska, politiska och sakliga argument. � andra sidan antas jag ha gjort ett uttalande till Hearsts tidningar d�r jag, i mots�ttning till alla mina andra uttalanden, �ppet ska ha erk�nt mina terroristiska brott till den sovjetiska ambassad�ren. Finns det ingen gr�ns f�r vansinnigheterna? Om Trojanovskij inf�r hela den civiliserade v�rlden hittar p� s�dana aldrig tidigare sk�dade grova och cyniska f�rfalskningar, d� �r det inte sv�rt att f�rest�lla sig vad GPU g�r i sina k�llare.
Inte heller lyckas Vysjinskij b�ttre i fr�ga om min nederlagsst�ndpunkt. GPU:s utl�ndska f�rsvarare forts�tter att bry sina hj�rnor �ver fr�gan om hur R�da arm�ns tidigare ledare blev �f�r nederlag�. F�r Vysjinskij och Moskvas �vriga f�rfalskare upph�rde denna fr�ga att existera f�r l�ngesedan � Trotskij har alltid varit f�r nederlag s�ger de, till och med under inb�rdeskriget. Det finns redan en hel m�ngd skrifter om detta �mne. �klagaren har l�st in sig p� denna litteratur, och s�ger i sin sammanfattning:
Man m�ste erinra, att Trotskij redan f�r 10 �r sedan f�rsvarade sin nederlagsst�ndpunkt ifr�ga om Sovjetunionen med h�nvisningen till Clemenceaus bekanta tes. Trotskij skrev d�: man m�ste �terg� till Clemenceaus taktik, d� han som k�nt reste sig emot den franska regeringen vid en tidpunkt, d� tyskarna stod 80 km fr�n Paris[6]� Trotskij och hans medhj�lpare har icke lanserat Clemenceaus tes av en tillf�llighet. De v�nde �ter tillbaka till denna tes, men nu icke s� mycket i teoretisk mening, som f�r att praktiskt f�rbereda, i handling, i f�rbund med de utl�ndska spionageorganen f�rbereda Sovjetunionens milit�ra nederlag.
Det �r sv�rt att tro att detta tal trycktes p� fr�mmande spr�k, inklusive franska. Man skulle tro att fransm�nnen skulle bli f�rv�nade att h�ra att Clemenceau under kriget �reste sig emot den franska regeringen�. Fransm�nnen misst�nkte aldrig att Clemenceau var f�r nederlag och allierad med �utl�ndska spionageorgan�. Tv�rtom kallar de honom �segerns fader�. Exakt vad menar �klagaren med sitt pladder? Faktum �r att den sovjetiska byr�kratin �nda sedan 1926 har �beropat krigsfaran f�r att r�ttf�rdiga sitt v�ld mot sovjeterna och partiet � ett klassiskt bonapartistiskt svepsk�l! Mot detta uttryckte jag alltid uppfattningen att frihet att kritisera �r oundg�ngligt f�r oss, inte bara i fredstid utan ocks� i tider av krig. Jag h�nvisade till det faktum att inte ens den h�rskande klassen i borgerliga l�nder, i synnerhet Frankrike, trots sin r�dsla f�r massorna inte helt och h�llet v�gade undertrycka kritiken under kriget. I samband d�rmed anf�rde jag exemplet Clemenceau, som trots att krigsfronten befann sig n�ra Paris � eller snarare just d�rf�r � i sin tidning skarpt kritiserade den franska regeringens v�rdel�sa milit�ra politik. Som bekant �vertygade Clemenceau till sist parlamentet, tog ledningen �ver regeringen och s�krade segern. Var finns �upproret� h�r? Var �r �nederlagsst�ndpunkten�? Var �r banden till de utl�ndska s�kerhetstj�nsterna? Jag upprepar: jag h�nvisade till Clemenceau vid en tidpunkt d� jag fortfarande bed�mde det m�jligt att omvandla Sovjetunionens regeringssystem med fredliga medel. Idag kan jag inte l�ngre �beropa Clemenceau, eftersom Stalins bonapartism har sp�rrat v�gen f�r reformer. Men �ven idag �r jag fullkomligt f�r att f�rsvara Sovjetunionen � det vill s�ga f�rsvara dess samh�lleliga grundvalar, b�de mot den utl�ndska imperialismen och den inhemska bonapartismen.
I fr�gan om �nederlagsst�ndpunkten� anv�nde �klagaren f�rst Zinovjev och sedan Radek som huvudvittnen mot mig. Jag ska h�r �beropa Zinovjev och Radek som vittnen mot �klagaren. Jag ska �terge deras fria och of�rfalskade uppfattningar.
6 september 1927 skrev Zinovjev till centralkommitt�n ang�ende den motbjudande f�rf�ljelsen av oppositionen: �Det r�cker att peka p� artikeln av den inte ok�nda N Kuzmin i Komsomolskaja Pravda d�r denna 'l�rare' f�r v�r milit�ra ungdom... tolkar kamrat Trotskijs h�nvisning till Clemenceau som att i h�ndelse av krig skjuta b�nderna vid fronten. Vad �r detta om inte en agitation av fullkomligt termidorianskt slag, f�r att inte s�ga i Svarta hundradenas anda?�
Under samma period som Zinovjevs brev (september 1927) skrev Radek i sina programmatiska teser:
... I fr�gan om krig m�ste vi i v�r plattform upprepa och sammanfatta det vi har sagt i olika offentliga tal. Det vill s�ga: trots de starka tendenserna att f�r�ndra v�r stats karakt�r �r den en arbetarstat. F�rsvaret av staten �r ett f�rsvar av den prolet�ra diktaturen... Den fr�ga som Stalins grupp har st�llt � genom att f�rvr�nga Trotskijs h�nvisning till Clemenceau � kan inte bara viftas undan, utan m�ste besvaras klart: precis som vi har deklarerat kommer vi att f�rsvara proletariatets diktatur �ven med den nuvarande majoritetens felaktiga ledning. Men utf�stelsen om seger g�ller att r�tta till denna lednings misstag och att partiet godtar v�r plattform.
Dessa vittnesm�l fr�n Zinovjev och Radek �r dubbelt v�rdefulla. � ena sidan sl�r de p� ett helt riktigt s�tt fast oppositionens inst�llning till f�rsvaret av Sovjetunionen. � andra sidan visar de att den stalinistiska gruppen �nda sedan 1927 p� alla m�jliga s�tt har f�rvr�ngt min h�nvisning till Clemenceau. Det �r v�rt att notera att samma Zinovjev i ett av sina �tertaganden p� senare tid ocks� lydigt anv�nde den officiella f�rfalskningen ang�ende Clemenceau i sin arsenal. �... Hela partiet�, skrev Zinovjev i Pravda 8 maj 1933, �kommer som en man att k�mpa under Lenins och Stalins fana... Bara f�raktliga �verl�pare kommer m�h�nda att h�r f�rs�ka �teruppv�cka Clemenceaus �k�nda tes.� Utan tvekan kan man hitta liknande citat fr�n Radek. Inte heller denna g�ng har allts� �klagaren hittat p� n�got nytt. Han har bara givit de traditionella termidorianska f�rf�ljelserna av oppositionen en juridisk knorr. Och hela �talet utg�rs av s�dana sjabbiga trick. L�gner och bluffar! Bluffar och l�gner! Summa � exekutionsplutonen.
Vissa �jurister� av den sort som sv�ljer kameler och silar mygg h�vdar g�rna att min brevv�xling inte kan ha n�got �juridiskt� bevisv�rde, eftersom det alltid kan h�nda att den genomf�rdes med det f�rutsedda syftet att d�lja hur jag verkligen t�nkte och handlade. Detta argument har sina r�tter i den vanliga kriminella verksamheten, men kan absolut inte till�mpas p� en politisk r�tteg�ng av enorma proportioner. Man kan skriva fem, tio kanske etthundra brev i syfte att d�lja n�got. Men man kan inte under flera �r genomf�ra en intensiv brevv�xling i de mest varierande fr�gor, med de mest skilda personer, n�rst�ende och fr�mlingar, med det enda m�let att lura dem. Till breven m�ste man l�gga artiklar och b�cker. Den energi och tid som blir �ver efter att ens viktigaste arbete �r f�rdigt kan man anv�nda till uppgiften att �d�lja�. Men man kan f�ra en enorm brevv�xling bara p� villkor att man verkligen bryr sig om vad den inneh�ller och leder till f�r resultat. Just d�rf�r m�ste det or�kneliga antalet brev som �r helt igenom genomsyrade av en anda som f�rs�ker omv�nda mottagaren, otvivelaktigt �terspegla f�rfattarens verkliga ansikte och ingalunda en tillf�lligt antagen mask. Jag hoppas att kommissionen bed�mer breven, artiklarna och b�ckerna i deras �msesidiga sammanhang.
N�r jag 11 december 1936 satt som vittne i Norge under r�tteg�ngen efter fascisternas misslyckade razzia mot mina arkiv, f�rs�kte jag f�rklara f�r domarna och juryn hur pappren kunde fungera som ett f�rsvar mot falska anklagelser:
L�t mig ge ett exempel [sa jag] som jag har l�nat fr�n ett omr�de som �r v�lbekant f�r medlemmarna i juryn. T�nk er en gudfruktig man som hela sitt liv str�var efter att leva i enlighet med bibeln. Vid en speciell tidpunkt h�nder det sig att hans fiender, med hj�lp av falska dokument eller falska vittnesm�l, anklagar honom f�r att i hemlighet vara indragen i spridandet av antireligi�s propaganda. Vad skulle denna baktalade man s�ga? �H�r har ni min familj, mina v�nner, mitt bibliotek, min brevv�xling fr�n flera �r, h�r �r hela mitt liv. L�s alla brev som jag har skrivit till alla m�jliga m�nniskor om alla m�jliga �mnen. Fr�ga de hundratals m�nniskor som jag har tr�ffat under m�nga �r, s� kommer ni att bli �vertygade om jag inte kan ha varit indragen i n�gon verksamhet som st�r i direkt mots�ttning till min personlighet, till alla mina moraliska normer.� Detta argument vore �vertygande f�r varje �rlig och f�rnuftig person.
L�t oss ta ett annat exempel fr�n konstens omr�de: l�t oss anta att n�gon skulle s�ga att Diego Rivera �r hemlig agent f�r den katolska kyrkan. Om jag skulle delta i en unders�kning av ett s�dant f�rtal skulle jag f�rst av allt f�resl� alla att unders�ka Riveras freskom�lningar. Det g�r knappt att hitta uttryck f�r ett mer passionerat eller intensivt hat mot kyrkan. Kommer n�gon jurist att f�rs�ka inv�nda att Rivera kanske m�lade dessa freskom�lningar i syfte att d�lja sin verkliga roll? Seri�sa m�nniskor skulle bara skratta f�raktfullt �t en s�dan inv�ndning, och forts�tta med sitt arbete.
I syfte att d�lja brott (jag talar nu om GPU:s brott) kan man med hj�lp en korrumperad apparat dikta ihop en anklagelseakt, tvinga fram en rad enahanda bek�nnelser och f�r statliga medel trycka ett �ordagrant� protokoll. Hopkokets inre mots�gelser och grovhet avsl�jar i sig sj�lva tillr�ckligt klart denna byr�kratiskt skr�ddarsydda �skapelse�. Men man kan inte m�la fantastiska freskom�lningar utan �vertygelse och intellektuell lidelse, m�lningar som med hj�lp av konstens spr�k gisslar m�nniskans f�rtryck av m�nniska, eller som �r efter �r trots or�kneliga slag fr�n fienden utvecklar den internationella revolutionens tankar. Man kan inte ge ett vetenskapligt, konstn�rligt eller politiskt arbete �hj�rteblod och livsnerv� (B�rne) i syfte att �d�lja�. Personer som vet vad kreativt arbete vill s�ga, och �verhuvudtaget alla intelligenta och k�nsliga m�nniskor, kommer att skratta h�nfullt �t byr�kratiska och �juridiska� sofister, och g� vidare med det verkliga arbetet.
L�t oss till sist till�mpa objektiv matematik p� detta fall. Enligt uttalandena under b�da r�tteg�ngarna bestod min kriminella verksamhet av f�ljande: tre m�ten i K�penhamn, tv� brev fr�n Mratjkovskij och andra, tre brev till Radek, ett brev till Radek, ett annat till Muralov, ett m�te med Radek som varade 20-25 minuter, ett m�te med Pjatakov som varade tv� timmar. Det �r det hela! Enligt deras egna vittnesm�l tog samtalen och brevv�xlingen med konspirat�rerna inte mer �n 12-13 timmar av min tid. Jag vet inte hur mycket tid mina samtal med Hess och de japanska diplomaterna tog.
L�t oss l�gga till ytterligare 12 timmar. Sammanlagt blir det maximalt tre arbetsdagar. Samtidigt omfattar de �tta �ren av min senaste landsf�rvisning 2.920 arbetsdagar. Att jag inte har sl�sat bort min tid i on�dan under dessa �r visar sig i de b�cker som har publicerats under dessa �r, or�kneliga artiklar, ett �nnu st�rre antal brev som till omf�ng och inneh�ll inte s�llan kan j�mf�ras med artiklar. S�ledes kommer vi fram till en ganska paradoxal slutsats: under 2.917 dagar skrev jag b�cker, artiklar och brev och samtalade f�r att f�rsvara socialismen, den prolet�ra revolutionen och kampen mot fascismen och alla andra sorters reaktion. � andra sidan �gnade jag tre dagar � tre hela dagar! � �t en sammansv�rjning i fascismens intressen. Inte ens mina motst�ndare har f�rnekat att mina b�cker och artiklar, som skrivits i en kommunistisk revolution�r anda, har vissa f�rtj�nster. Att d�ma av rapporterna fr�n Moskva k�nnetecknas � andra sidan de av mina brev och muntliga direktiv som besj�lats av fascismens intressen av en utomordentlig dumhet. Det finns en m�rkbar och oerh�rd brist p� proportion mellan mina tv� verksamhetsgrenar, den offentliga och den hemliga. Den offentliga � det vill s�ga den �hycklande� � verksamheten, som bara var f�r att �d�lja�, en �f�rkl�dnad�, var n�stan tusenfalt st�rre �n min hemliga � det vill s�ga �verkliga� � verksamhet, och v�gar jag s�ga n�stan lika mycket b�ttre kvalitativt. Man f�r intrycket att jag byggde en skyskrapa f�r att �d�lja� en d�d r�tta. Nej det �r inte �vertygande!
Samma sak g�ller mina vittnens utsagor. Jag r�rde mig givetvis i en krets av politiska v�nner, och umgicks huvudsakligen, om �n inte uteslutande, med mina meningsfr�nder. Det �r d�rf�r l�tt att f�rs�ka misskreditera mina vittnens utsagor med att de kommer fr�n en intressent (ex parte). Men s�dana f�rs�k m�ste �nda fr�n b�rjan anses vara oh�llbara. Idag finns det mindre eller st�rre organisationer i ett trettiotal l�nder som har grundats och under de senaste �tta �ren utvecklats i n�ra kontakt med mina teoretiska arbeten och politiska artiklar. Hundratals medlemmar i dessa organisationer har f�rt en personlig korrespondens med mig, diskuterat med mig, och bes�kt mig n�r de har kunnat. Allihopa delade efter�t sina intryck med tjogtals, om inte hundratals, andra personer. Det r�r sig allts� inte om en sluten grupp, som �r sammanbunden av familjestolthet eller �msesidiga materiella intressen, utan en bred internationell r�relse som helt och h�llet har f�tt sin n�ring fr�n ideologiska k�llor. Till detta m�ste man l�gga att det under alla dessa �r, i alla de trettio organisationerna har f�rts en intensiv ideologisk kamp, som inte s�llan ledde till splittringar och uteslutningar. Det interna livet i dessa organisationer �terspeglades i sin tur i bulletiner, cirkul�rbrev och diskussionsartiklar. Jag deltog i allt detta arbete. Fr�gan uppst�r: k�nde �trotskisternas� internationella organisation till mina �verkliga� planer och avsikter (terrorism, krig, nederlag f�r Sovjetunionen, fascism)? I s� fall �r det helt obegripligt varf�r denna hemlighet inte l�ckte ut, antingen av slarv eller svek, i synnerhet med tanke p� de m�nga konflikterna och splittringarna. Om inte, s� betyder det att jag lyckades skapa en v�xande internationell r�relse grundad p� id�er som inte var mina, utan bara var till f�r att d�lja rakt motsatta id�er. Men ett s�dant antagande �r helt bef�ngt! Jag vill till�gga att jag som vittnen t�nker kalla dussintals personer som har brutit med eller uteslutits ur den trotskistiska organisationen och har blivit politiska motst�ndare till mig, ibland ytterst bittra s�dana. Att till�mpa termen �ex parte� s� brett � kvantitet �verg�r ocks� h�r i kvalit� � �r att bortse fr�n verkligheten och gripa tag i en skugga.
En amerikansk f�rfattare beklagade sig i ett samtal f�r mig: �Det �r sv�rt f�r mig att tro�, sade han, �att du har ing�tt en allians med fascismen. Men det �r lika sv�rt f�r mig att tro att Stalin har konstruerat s� avskyv�rda komplotter.� Jag kan endast beklaga upphovsmannen till denna anm�rkning. Det �r f�rvisso sv�rt att finna en l�sning om man n�rmar sig problemet enbart fr�n ett individualpsykologiskt perspektiv och inte ett politiskt. Jag vill genom detta inte f�rneka de individuella elementens betydelse i historien. Varken Stalin eller jag befinner oss i v�ra nuvarande positioner genom en tillf�llighet. Men vi skapade inte dessa positioner. Vi har b�da dragits in i detta drama som representanter f�r best�mda id�er och principer. Dessa i sin tur har inte fallit ner fr�n himlen, utan de har djupa sociala r�tter. D�rf�r f�r man inte anv�nda den psykologiska abstraktionen av Stalin som �m�nniska�, utan hans konkreta, historiska personlighet som ledare f�r den sovjetiska byr�kratin. Man kan endast f�rst� Stalins handlande genom att utg� fr�n existensvillkoren f�r det nya privilegierade skiktet, maktlystet, p� jakt efter materiell v�lf�rd, orolig f�r sin position, fruktande massorna och b�rande ett d�dligt hat mot all opposition.
En privilegierad byr�kratisk position i ett samh�lle som denna byr�krati sj�lv kallar f�r socialistiskt �r inte endast mots�gelsefullt, utan ocks� falskt. ju mer br�dst�rtat skuttet �r fr�n oktoberrevolutionen � som blottlade all social falskhet � till den nuvarande situationen, d�r en kast uppkomlingar tvingas att t�cka �ver sina sociala b�lder, desto v�rre blir de termidorianska l�gnerna. Det �r f�ljaktligen inte fr�ga om den och den personens individuella f�rd�rvligheter, utan om en korruption som finns i en hel grupps sociala position, f�r vilka l�gnen har blivit en vital politisk n�dv�ndighet. I kampen f�r sina nyligen vunna positioner, har denna kast b�de omskolat sig sj�lv och samtidigt omskolat � eller snarare demoraliserat � sina ledare. Den satte p� sina skuldror upp den man som b�st, mest best�mt, och mest h�nsynsl�st uttryckte dess intressen. P� s� s�tt blev Stalin som en g�ng var en revolution�r, ledare f�r den termidorianska kasten.
Marxismens l�ror, som uttrycker massornas intressen, blev mer och mer obekv�ma f�r byr�kratin, eftersom de oundvikligen var riktade emot dess intressen. Fr�n den stund jag gick i opposition mot byr�kratin, b�rjade dess hovteoretiker att kalla marxismens revolution�ra inneh�ll f�r � trotskism. Samtidigt f�r�ndrades den officiella tolkningen av leninismen �r f�r �r; den blev mer och mer anpassad till den h�rskande kastens behov. B�cker som behandlar partiets historia, oktoberrevolutionen eller leninismens teori revideras varje �r.
Jag skall anf�ra ett exempel fr�n Stalins egen litter�ra verksamhet. 1918 skrev han att oktoberrevolutionens seger �huvudsakligen och framf�r allt� s�krades genom Trotskijs ledarskap. 1924 skrev Stalin att Trotskij inte kunde ha spelat n�gon s�rskild roll i oktoberrevolutionen. Efter denna melodi anpassades hela historiografin. Detta inneb�r i praktiken att hundratals unga vetenskapsm�n och tusentals journalister systematiskt tr�nas i f�rfalskningens konst. Den som mots�tter sig undertrycks. Detta g�ller �nnu mer propagandisterna, funktion�rerna, domarna, f�r att inte tala om G.P.U.:s unders�kningsdomare. De st�ndiga partiresningarna inriktades framf�r allt p� att utrota �trotskismen� och under dessa utrensningar kallades inte bara missn�jda arbetare f�r �trotskister� utan ocks� alla f�rfattare som �rligt hade presenterat historiska fakta eller citat som motsade de senaste officiella standardiseringarna. F�rfattare och konstn�rer underkastades samma f�rtryck. Den andliga atmosf�ren i landet blev totalt f�rgiftad av konventioner, l�gner och direkta komplotter.
Alla m�jligheter l�ngs denna v�g var snart utt�mda. De teoretiska och historiska f�rfalskningarna fyllde inte l�ngre sin funktion � folk vande sig vid dem. Det var n�dv�ndigt att ge det byr�kratiska f�rtrycket en mer massiv grund. F�r att st�tta upp de litter�ra f�rfalskningarna, lade man in anklagelser om kriminella d�d. Min exil fr�n Sovjetunionen motiverades officiellt med anklagelsen att jag hade f�rberett ett �v�pnat uppror�. Men den anklagelse som riktades mot mig publicerades inte ens i pressen. Idag kan det tyckas otroligt, men redan 1929 konfronterades vi med anklagelser emot trotskisterna f�r �sabotage�, �spionage�, �f�rberedelser f�r j�rnv�gsolyckor� etc. i den sovjetiska pressen. Men det blev inte enda r�tteg�ng, som inneh�ll dessa anklagelser. Fr�gan begr�nsades till litter�rt f�rtal, vilket emellertid representerade den f�rsta l�nken i f�rberedelserna f�r framtida juridiska komplotter. F�r att r�ttf�rdiga f�rtrycket var det n�dv�ndigt att ha konstlade anklagelser. F�r att ge tyngd �t de falska anklagelserna, var det n�dv�ndigt att f�rst�rka dem med mer brutalt f�rtryck. P� s� s�tt drev kampens logik Stalin l�ngs en v�g av gigantiska juridiska sammansv�rjningar.
De blev ocks� n�dv�ndiga f�r honom av internationella sk�l. �ven om den sovjetiska byr�kratin inte �nskar revolutioner, utan tv�rtom fruktar den, kan den samtidigt inte �ppet f�rneka de revolution�ra traditionerna, utan att definitivt underminera sin prestige inom Sovjetunionen. Men Kominterns uppenbara bankrutt �ppnar v�gen f�r en ny International. Sedan 1933 har tanken p� nya revolution�ra partier under Fj�rde Internationalens ban�r m�tts med stor framg�ng i den Gamla och Nya V�rlden. Endast med sv�righet kan en utomst�ende observat�r uppskatta de verkliga dimensionerna i denna framg�ng. Den kan inte m�tas enbart genom medlemsstatistik. Utvecklingens allm�nna tendens �r av mycket st�rre vikt. Djupa, inre klyftor sprids genom alla sektioner av Komintern, vilka vid den f�rsta historiska chocken kommer att resultera i splittring och sammanbrott. Om Stalin fruktar den lilla Oppositionens bulletin [7]och straffar dess inf�rande i Sovjetunionen med d�den, �r det sv�rt att f�rst� vilken fruktan som griper byr�kratin vid m�jligheten att nyheter om Fj�rde Internationalens sj�lvuppoffrande arbete i arbetarklassens tj�nst skall n� in i Sovjetunionen.
De byr�kratiska ledarnas moraliska auktoritet � och framf�r allt Stalins � vilar till en stor del p� det Babelstorn av f�rtal och f�rfalskningar som har skapats under en period av 13 �r. Kominterns moraliska auktoritet vilar helt och h�llet p� den sovjetiska byr�kratins moraliska auktoritet. I sin tur �r Kominterns auktoritet, liksom dess st�d, n�dv�ndig f�r Stalin inf�r de ryska arbetarna. Detta Babelstorn, som skr�mmer sina egna byggm�stare, uppr�tth�lls inom Sovjetunionen med hj�lp av ett allt st�rre f�rtryck, och utanf�r Sovjetunionen med hj�lp av en gigantisk apparat, som genom de resurser som tas fr�n de sovjetiska arbetarnas och b�ndernas arbete, f�rgiftar v�rldsopinionen med l�gnens, f�rfalskningens och utpressningens virus. Miljoner m�nniskor runt hela v�rlden identifierar oktoberrevolutionen med den termidorianska byr�kratin, Sovjetunionen med Stalins klick, de revolution�ra arbetarna med den ytterst demoraliserade Kominternapparaten.
Den f�rsta sprickan i detta Babelstorn kommer n�dv�ndigtvis att f� det att falla samman totalt, och under dess spillror kommer de termidorianska h�vdingarnas auktoritet att begravas. D�rf�r �r det f�r Stalin en fr�ga om liv och d�d att m�rda Fj�rde Internationalen medan den fortfarande befinner sig i sitt embryo! Samtidigt som vi h�r unders�ker Moskvar�tteg�ngarna, har Kominterns exekutivkommitt�, enligt information i pressen, sammantr�de i Moskva. Dess program lyder: Kamp emot v�rldstrotskismen. Exekutivkommitt�ns session �r inte bara en l�nk i Moskvakomplotternas l�nga kedja, utan ocks� en projektion av de senare p� v�rldsarenan. I morgon kommer vi att f� h�ra om nya illd�d som beg�tts av trotskisterna i Spanien, om deras direkta eller indirekta st�d till fascisterna. Ekon av detta f�rtal har i sj�lva verket redan h�rts i detta rum. I morgon kommer vi att f� h�ra hur trotskisterna i USA f�rbereder j�rnv�gsolyckor och en spr�ngning av Panamakanalen, allt i Japans intresse. I �vermorgon kommer vi att f� veta hur trotskisterna i Mexiko f�rbereder �tg�rder f�r att �teruppr�tta Porfirio D�az.[8] Ni s�ger att D�az dog f�r l�nge sedan? Komplottmakarna i Moskva hejdas inte av s�dana bagateller. De hejdas inte av n�gonting � ingenting alls. Politiskt och moraliskt �r det en fr�ga om liv och d�d f�r dem. G.P.U.:s emissarier stryker omkring i alla l�nder i den Gamla och Nya V�rlden. De har ingen brist p� pengar. Vad betyder det f�r en h�rskande klick att spendera 20 eller 50 miljoner dollar mer eller mindre, f�r att bevara sin auktoritet och sin makt? Dessa m�nniskor k�per m�nskliga samveten som om det vore fr�ga om en potatiss�ckar. Vi kommer att f� se detta i m�nga fall. Lyckligtvis kan inte alla k�pas. Annars skulle m�nskligheten ha ruttnat bort f�r l�nge sedan. H�r har vi i kommissionens person en dyrbar cell av os�ljbart m�nskligt samvete. Alla de som t�rstar efter en rening av den sociala atmosf�ren kommer instinktivt att v�nda sig till kommissionen. Trots intriger, mutor och f�rtal kommer den snabbt att skyddas av pansaret fr�n de breda folkmassornas sympati.
Mina damer och herrar i kommissionen! I fem �r redan � jag upprepar � i fem �r, har jag oupph�rligt kr�vt uppr�ttandet av en internationell unders�kningskommission. Den dag jag fick telegram om bildandet av er underkommitt� var en gl�djedag i mitt liv. N�gra v�nner fr�gade mig �ngsligt: Kommer inte stalinisterna att infiltrera i kommissionen, s� som de f�rst infiltrerade i Kornmitten f�r Leo Trotskijs f�rsvar? Jag svarade: N�r de dras fram i dagsljuset �r stalinisterna ofarliga. Tv�rtom skulle jag v�lkomna de giftigaste fr�gor fr�n stalinisterna. F�r att krossa dem beh�ver jag endast s�ga vad som verkligen h�nt. V�rldspressen kommer att ge den n�dv�ndiga publiciteten �t mina svar. Jag visste i f�rv�g att G. P. U. skulle muta individuella journalister och hela tidningar. Men jag betvivlade inte ett �gonblick att v�rldens samvete skulle vara omutligt och att det i detta fall likav�l, skulle sk�rda en av sina stora segrar.
V�rderade medlemmar av kommissionen! Mitt livs erfarenhet, d�r det varken har saknats framg�ngar eller misslyckanden, har inte bara bevarat min tro p� m�nsklighetens klara, str�lande framtid, utan tv�rtom gett den en of�rst�rbar karakt�r. Den tro p� f�rnuft, p� sanning, p� m�nsklig solidaritet, som jag vid 18 �rs �lder f�rde med mig till den ryska provinsstaden Nikolajevs arbetarkvarter � denna tro har jag helt bevarat. Den har mognat, men inte svalnat. Sj�lva det faktum att denna kommission bildats, det faktum att den leds av en man med en orubblig moralisk auktoritet, en man som genom sin �lder borde ha r�tten att st�lla sig utanf�r den politiska sk�deplatsens sk�rmytslingar � i detta faktum ser jag ett nytt och verkligt magnifikt f�rst�rkande av den revolution�ra optimism som utg�r det grundl�ggande elementet i mitt liv.
Mina damer och herrar i kommissionen, advokat Finerty, och du, min f�rsvarare och v�n, Goldman! Till�t mig att uttrycka mitt varma tack till er alla, ett tack som i detta fall inte �r av n�gon personlig karakt�r. Och till�t mig avslutningsvis uttrycka min djupa respekt f�r l�raren, filosofen och f�rkroppsligandet av den genuina amerikanska idealismen, vetenskapsmannen som leder kommissionens arbete. (Appl�der.)
Dewey: Allt jag kan s�ga kommer att vara ett antiklimax. Men jag m�ste fortfarande upprepa ett tillk�nnagivande som jag gjorde tidigare, att vi n�r vi ajournerar idag bara ajournerar den prelimin�ra kommissionens sammantr�den, som �ven kan betraktas som inledning av den st�rre och mer kompletta kommissionens unders�kning. Jag vill bara till�gga att flera av kommissionens medlemmar kommer att stanna kvar h�r i n�gra dagar � vi har varit s� upptagna att vi inte har haft tillr�ckligt med tid f�r att g� igenom arkiven och alla brev � och att en medlem av denna prelimin�ra kommission har utsetts till en underkommission och kommer att stanna kvar f�r att g�ra en grundlig genomg�ng av dokumenten, b�de f�r unders�kningens syften och f�r att bekr�fta �vers�ttningarna.
Trotskij: Den engelska och �ven den ryska.
Dewey: Den prelimin�ra unders�kningskommissionens f�rh�r �r d�rmed avslutade.
[1] Detta omd�me finns i Valda verk i 3 band, bd 2, s 519-20. D�r talar Lenin dock om Rjazanov. Antingen har Trotskij fel, eller s� �r det ett misstag i Valda verk (och i s� fall �ven Collected Works) - �a.
[2] I protokollet st�r 1922, i f�rh�ret med Trotskij st�r det 1925. - �a.
[3] Berliner Tageblatt fr�n 21 december 1935 skriver: �Bland de nuvarande bes�karna i Berlin finns f�rsta vice kommissarien f�r Sovjetunionens utrikeshandel, herr Pjatakov, och �ven chefen f�r importavdelningen i Sovjetunionens utrikeshandelskommissariat, herr Smoleriskij.�
[4] Themis (��verenskommelse� eller �lag�) var i den grekiska mytologin guden Zeus' f�rsta hustru och moder till �desgudinnorna och �rstiderna. Motsvaras i romersk mytologi av Justitia. � uppgift fr�n Wikipedia.
[5] I den engelska versionen av r�tteg�ngsprotokollet fr�n f�rsta r�tteg�ngen st�r det �remove�, dvs �avl�gsna�. I den engelska texten fr�n den andra r�tteg�ngen st�r �put Stalin out of the way�, dvs �undanr�ja�. I den franska �vers�ttningen fr�n andra r�tteg�ngen st�r �supprimez Staline�, dvs �krossa Stalin�. Den stora bluffen genomsyras av hundratals mindre bluffar, inklusive till och med falska �vers�ttningar. � Trotskijs anm�rkning.
[6] I den engelska utg�van �r dessa ord placerade inom citationstecken, vilket kan f� medlemmarna i kommissionen att tro att de �r ett citat. I sj�lva verket har �klagaren gripit meningen helt ur luften. Vysjinskijs juridiska �citat� �r lika �kta som Stalins litter�ra �citat�. Deras skola �r av samma stil. � Trotskijs anm�rkning.
[7] Oppositionens bulletin, som gavs ut av Trotskij efter hans utvisning ur Sovjetunionen 1929, publicerades som organ f�r den ryska v�nsteroppositionen fram till dess att den upph�rde efter Trotskijs d�d 1941.
[8] D�az, president och diktator i Mexiko under decennier (1877-80, 1884-1911), avsattes genom 1911 �rs revolution.