Originalets titel: Ideas para la lucha. Eng. �vers. Ideas for the struggle.
�vers�ttning: Eva Bj�rklund och Martin Fahlgren
HTML: Martin Fahlgren
Marta Harnecker [MH] var en betydande och inflytelserik personlighet i den latinamerikanska v�nstern. Hon �r f�rfattare till ett stort antal b�cker och artiklar om marxistisk teori, om flera latinamerikanska l�nder (inklusive Kuba), m m.
De tv� korta texter som �terges nedan �r tv� avsnitt (nr 4 och 5) h�mtade fr�n samlingen Id�er f�r kampen[1] De �versatta texterna behandlar problem som har med det revolution�ra partiet att g�ra: inre partidemokrati, byr�kratisk centralism vs demokratisk centralism, minoriteters r�ttigheter, m m �r fr�gor som st�ndigt aktualiseras och som ibland leder till infekterade debatter och personstrider, och �ven splitringar och uteslutningar.
Hur ska man skapa s� gynnsamma f�ruts�ttningar som m�jligt f�r att det revolution�ra partiet ska fungera p� ett optimalt s�tt och s� att partidemokratin m m verkligen fungerar? Det �r s�dana fr�gor som MH diskuterar och f�rs�ker besvara.
MH betonar vikten av demokratisk centralism, att b�de demokrati och centralism beh�vs f�r att ett parti ska fungera v�l och inte f�rfalla till byr�kratisk centralism eller tv�rtom bli of�rm�get att ingripa p� ett effektivt s�tt i klasskampen. F�r att uppr�tth�lla demokratin �r det synnerligen viktigt att se till att minoriteters r�ttigheter v�rdas.
Undertecknad anser att Harnecker st�ller problemen korrekt, men undviker att f�ra resonemanget till sin logiska konsekvens: Erfarenheten visar att det inte r�cker med att lita till majoritetens goda vilja, utan att det beh�vs stadgem�ssiga och andra garantier f�r minoriteternas r�ttigheter, vilket kr�ver en radikal brytning med den stalinistiska partisynen, ett steg som uppenbarligen MH inte är beredd att ta
�vers�ttningarna �r gjorda fr�n de spanskspr�kiga originalen. Nedanst�ende artiklar liksom hela skriften finns �ven i engelsk �vers�ttning p� n�tet, se Ideas for the struggle.
Martin F
1. V�nsterpartier var under l�ng tid mycket auktorit�ra. Vanligtvis har de till�mpat en byr�kratisk centralism starkt p�verkad av den sovjetiska socialismens praktik. Alla kriterier, arbetsuppgifter, initiativ, handlingsprogram fastst�lldes av partitoppen, utan att medlemmarna k�nde till dem och diskuterade dem. Medlemmarnas uppgift var att lyda order utan att diskutera, ofta inte heller f�rst�. Det blir allt tydligare f�r de flesta att ett s�dant f�rh�llningss�tt inte �r godtagbart.
2. Men n�r vi bek�mpar denna byr�kratiska, centralistiska avvikelse m�ste vi undvika ultrademokratiska avvikelser, d�r det g�r �t mer tid till att diskutera �n att handla, f�r att allt, �ven s�nt som inte beh�ver diskuteras, tas upp till diskussioner som m�nga g�nger sn�per all konkret handling.
3. P� senare tid har det funnits tendenser att n�r centralismens byr�kratiska avvikelser kritiseras, s� har all central styrning avf�rdats.
4. Det talas om behovet av att organisera grupper p� alla samh�llsniv�er och att dessa grupper inom sig ska till�mpa strikt demokratiska former, vilket vi sj�lvklart h�ller med om. Det vi inte h�ller med om �r att inte f�rs�ka l�nka ihop dem organisatoriskt. Med viljan att vara demokratiska och flexibla och k�mpa p� m�nga olika fronter, avf�rdas strategiska prioriteringar och samordnade aktioner.
5. F�r en del �r samf�rst�nd den enda godtagbara v�gen. Det h�vdas att syftet �r att inte genomdriva beslut utan att alla k�nner sig h�rda. Men denna metod som efterstr�var allas samtycke och som �r till synes demokratisk, �r ofta mer antidemokratisk, f�r den ger ett mindretal r�tten till veto: i extremfallet kan en enda person hindra �verenskommelser om handling som st�ds av ett �verv�ldigande flertal.
6. � andra sidan �r problemen ibland s� komplicerade, organisationen s� stor och det politiska l�get s�dant att det beh�vs snabba beslut, och s�dant att det skulle vara s� gott som om�jligt att anv�nda samf�rst�ndsv�gen, �ven om man bortser fr�n faran f�r manipulation.
7. Jag tror inte det g�r att uppn� politisk effektivitet utan en samlad ledning som avg�r vilka aktioner som beh�ver genomf�ras i kampens olika skeden och f�r att uppn� ett s�dant avg�rande �r det viktigt att det f�reg�s av en omfattande diskussion, d�r alla uppfattningar f�r h�ras inf�r beslut som alla ska respektera.
8. F�r att uppn� en gemensam handlingslinje, m�ste organisationernas l�gre niv�er respektera de beslut som tagits av h�gre organ, och de som hamnar i minoritet m�ste godta den linje som segrar, och genomf�ra aktionerna tillsammans med alla andra medlemmar.
9. En politisk instans som p� allvar vill k�mpa f�r att f�r�ndra samh�llet kan inte ta sig friheten att inom sig beh�lla de som inte respekterar disciplinen utan bryter upp den samlade handlingslinje som beh�vs f�r att effektivt genomf�ra det politiska beslutet.
10. Denna kombination av samlad central ledning och demokratisk diskussion p� organisationens olika niv�er �r det som kallas demokratisk centralism. Det handlar om en dialektisk kombination: under komplicerade politiska skeenden, som revolution�rt uppsving eller krig, finns ingen annan l�sning �n att framh�lla den centrala ledningen; under lugnare tider, n�r h�ndelseutvecklingen g�r l�ngsammare, b�r den demokratiska sidan framh�llas.
11. Jag kan personligen inte se hur en politisk handlingslinje skulle kunna utf�ras framg�ngsrikt om inte alla f�ljer den, och f�r det tror jag inte det finns n�gon annan metod �r demokratisk centralism, om samf�rst�nd inte har uppn�tts.
12. En p� r�tt s�tt genomf�rd kombination av centralism och demokrati fr�mjar ledarnas initiativtagande och framf�r allt medlemmarnas. Bara ett handlingsprogram som fr�mjar nyskapande p� alla den politiska eller sociala organisationens niv�er kan leda till framg�ng i v�r kamp. En ofullst�ndig inre demokrati h�mmar medlemmarnas nyskapande initiativ, med p�f�ljande s�mre resultat av de politiska insatserna. I praktiken p�verkar deras initiativ ansvarsk�nslan, arbetets organisering, modet och f�rm�gan att l�sa problem, uttrycka uppfattningar, kritisera felaktigheter, liksom att omsorgsfullt och kamratligt kontrollera de h�gre niv�erna.
13. Bara med en p� r�tt s�tt genomf�rd kombination av centralism och demokrati kan beslut tas som ocks� kan genomf�ras effektivt, f�r de som har deltagit i diskussionen och besluten blir mer ben�gna att ta ansvar f�r genomf�randet.
14. N�r den demokratiska centralismen till�mpas �r det viktigt att inte att f�rs�ka anv�nda sm� majoriteter f�r att sl� ner p� de som blev kvar i minoriteten. Mognare sociala och politiska r�relser inser att det �r meningsl�st att tvinga fram �tg�rder som antagits med knapp marginal. De inser att om ett stort flertal av medlemmarna inte �r �vertygade om de �tg�rder som ska vidtas �r det b�ttre att l�ta saken mogna tills fler sj�lva inser att det �r r�tt �tg�rder. Det undviker de olycksaliga, f�r�dande inre splittringar som brukar pl�ga v�nsterns partier och r�relser och att stora misstag beg�s som f�r allvarliga f�ljder.
BIBLIOGRAFI �ver MARTA HARNECKERs texter i �mnet:
La izquierda después de Seattle, Siglo XXI España, 2002. V�nstern efter Seattle.
La izquierda en el umbral del Siglo XXI. Haciendo posible lo imposible, �V�nstern i 2000-talets gryning. Publicerad i: México, Siglo XXI Editores, 1999; España, Siglo XXI Editores, 1a ed., 1999, 2a ed., 2000 y 3a ed., 2000; Cuba, Editorial de Ciencias Sociales, 2000; Portugal, Campo das Letras Editores, 2000; Brasil, Paz e Terra, 2000; Italia, Sperling and Küpfer Editori, 2001; Canadá (francés), Lantôt Éditeur, 2001; El Salvador, Instituto de Ciencias Políticas y Administrativas Farabundo Martí, 2001.
Vanguardia y crisis actual o Izquierda y crisis actual, F�rtruppen och dagens kris, eller V�nstern och dagens kris, Siglo XXI España, 1990. Publicado en: Argentina, Ediciones de Gente Sur, 1990; Uruguay, TAE Editorial, 1990; Chile, Brecha, 1990; Nicaragua, Barricada, 1990. Con el título Izquierda y crisis actual: México, Siglo XXI Editores, 1990; Perú, Ediciones Amauta, 1990; Venezuela, Abre Brecha, 1990; Dinamarca, Solidaritet, 1992.
1. Demokratisk centralism inneb�r inte bara att minoriteten underordnas majoriteten, utan ocks� att majoriteten visar respekt f�r minoriteten.
2. Minoriteten b�r varken krossas eller marginaliseras, den b�r respekteras. Inte heller b�r det kr�vas av minoriteten att den helt underordnar sig majoriteten. Minoriteten m�ste utf�ra de uppgifter som f�reslagits av majoriteten vid varje konkret politisk sammanhang, men de ska inte beh�va avst� fr�n sina politiska, teoretiska och ideologiska �vertygelser. Tv�rtom �r det minoritetens skyldighet att forts�tta att k�mpa f�r att f�rsvara sina id�er tills de andra �vertygats eller de sj�lva �vertygats om den andras id�er.
3. Varf�r ska minoriteten forts�tta att f�rsvara sin st�ndpunkt och inte bara ge vika f�r majoritetens st�ndpunkt? Eftersom minoriteten kan ha r�tt, d�rf�r att dess analys av verkligheten kan st�mma b�ttre med verkligheten eftersom den kan ha f�rm�tt att b�ttre avl�sa de aktuella styrkef�rh�llandena, eller b�ttre f�rst�tt de verkliga motiven hos s�rskilda samh�llskrafter. D�rf�r ska de som har minoritetssynpunkter vid en viss tidpunkt inte bara ha r�tten, utan faktiskt vara skyldiga att f�rsvara sina st�ndpunkter, k�mpa f�r att �vertyga s� m�nga aktivister som m�jligt om dessa st�ndpunkter genom en h�lsosam intern debatt.
4. Vi h�nvisar till en �h�lsosam debatt�, eftersom vi m�ste b�rja med att erk�nna att vi aldrig har hela sanningen. De som inte delar v�ra id�er kan ha r�tt. Dessutom b�r vi inte personifiera diskussionen. Ist�llet f�r att f�rs�ka bevisa vem som har r�tt b�r vi kollektivt f�rs�ka r�kna ut vad som �r r�tt. De b�sta ledarna �r de som gynnar en process som g�r det m�jligt f�r kollektiv att avg�ra vad som �r r�tt.
5. Dessutom, om majoriteten �r �vertygad om att dess f�rslag �r korrekta, d� har den ingenting att frukta av en id�debatt. Tv�rtom b�r den uppmuntra till det och f�rs�ka �vertyga minoriteten. Om majoriteten fruktar en konfrontation av st�ndpunkter, d� �r det f�rmodligen ett tecken p� politisk svaghet.
6. �r inte detta fallet om vi tittar p� n�gra av v�nsterpartierna och de sociala r�relserna i Latinamerika? Hur m�nga splittringar hade kunnat undvikas om minoritetens st�ndpunkter hade respekterats? Ist�llet har vid m�nga tillf�llen hela tyngden av den byr�kratiska apparaten anv�nts f�r att krossa dem, l�mna dem med inget annat val �n splittring.
7. Ibland anklagas minoriteter f�r att vara splittrande av den enkla anledningen att de vill att deras id�er ska respekteras och att de ska ges utrymme f�r att diskutera dem. Kan det vara s� att de verkliga splittrarna �r de som provocerar fram splittring genom att l�mna minoriteten med inget annat alternativ �n att bryta sig ur om de hoppas kunna forts�tta att k�mpa mot st�ndpunkter som de anser vara fel?
8. Fr�gan om majoriteter och minoriteter g�ller �ven mots�ttningar eller icke-korrespondens mellan representanter och de representerade (gr�sr�tterna). Detta fenomen kan uppst� av olika sk�l, inklusive den organiska of�rm�gan hos dem som representerar den verkliga majoriteten att uppn� en b�ttre representation i massorganisationerna; en formell majoritets byr�kratiska man�vrer och o�rliga metoder f�r att beh�lla sina maktpositioner; den snabba f�r�ndringen i det politiska medvetandet hos de som valt dessa representanter p� grund av den revolution�ra processens utveckling. N�r en s�dan f�r�ndring i medvetandet sker, kan de som bara n�gra dagar tidigare representerade majoriteten nu inte l�ngre g�ra det eftersom m�nniskor har mognat, de anser nu att andra som hade f�reslagit att representera dem p� ett annat s�tt trots allt hade r�tt. Under s�dana omst�ndigheter kan en majoritet f�rvandlats till endast en formell s�dan. Om ett nytt val skulle h�llas, skulle nya m�nniskor v�ljas.
9. V�nsterns nya kultur b�r ocks� �terspeglas i ett annat s�tt att v�lja ledande organ i politiska organisationer. Under l�ng tid trodde man att om en viss tendens eller sektor av partiet vann majoritet i interna val, skulle alla ledande positioner fyllas av kadrer fr�n denna tendens. I en viss mening, var den r�dande id�n att ju homogenare ledning, desto l�ttare det skulle vara att leda organisationen.[2] Idag tenderar det att r�da andra kriterier: ett ledarskap som b�ttre speglar den interna maktbalansen verkar fungera b�ttre, eftersom det hj�lper till att f� alla partimedlemmar, och inte bara den aktuella majoriteten, att k�nna sig mer delaktiga i genomf�randet av de uppgifter som ledarskapet f�resl�r.
10. Men en pluralistisk ledning l�ngs de linjer som vi f�resl�r, kan bara bli effektiv om organisationen har en verkligt demokratisk kultur, f�r om s� inte �r fallet, d� kommer ett s�dant tillv�gag�ngss�tt att producera en v�g av oro och g�ra organisationen oregerlig.
11. Dessutom kr�ver en verklig demokratisering av den politiska organisationen ett effektivt deltagande av partimedlemmarna i val av ledare: dessa b�r v�ljas utifr�n ideologiska och politiska st�llningstaganden snarare �n personfr�gor. D�rf�r �r det viktigt att de olika st�ndpunkterna som man har att v�lja mellan �r v�lk�nda bland partimedlemmarna via interna publikationer. Det �r ocks� mycket viktigt att s�kerst�lla att nomineringar utf�rs p� ett demokratiskt s�tt och att ha slutna omr�stningar.
12. Slutligen �r det viktigt att f�rst� att n�r den politiska organisationen praktiserar en intern demokratisk kultur, uppvisar en niv� av intern tolerans och en f�rm�ga att agera p� ett enat s�tt, �ven n�r det finns meningsskiljaktigheter, erbjuds de sociala r�relserna ett positivt exempel som de sedan kan f�rs�ka imitera.
Under slutet av sitt liv �gnade Marta Harnecker stor uppm�rksamhet �t revolution�ra v�nsterns problem och hur man ska kunna �vervinna dessa. F�rutom boken som texten ovan �r ett utdag ur, b�r f�ljande n�mnas: Reconstruyendo la Izquierda, 2006 och 2008 (eng. �vers. Rebuilding the Left) och Un mundo a construir, 2014 (eng. �vers. A World to Build).
F�r den som kan l�sa spanska kan n�mnas att en stor del av MH:s b�cker, skrifter och artiklar finns p� MIA. Se Marta Harnecker
[1] Skriften inneh�ller 12 avsnitt. Dess 1:a upplaga kom ut 2003 och i en reviderad version 2016. Skriften finns p� spanska p� MIA: Ideas para la lucha del 1.
[2] L�gg m�rke till att detta �r en stalinistisk id� som tog form under 1920-talet. Innan dess hade man inga s�dana kriterier � i ledningen ingick flera riktningar/tendenser (t ex v�nsterkommunisterna 1917-18 och Arbetaroppositionen i b�rjan av 1920-talet) � �a