Originalets titel: The Inconsistencies of Ernest Mandel, i International Socialism no 41, december 1969/januari 1970, s 36-41.
�vers�ttning: G�ran K�llqvist
Digitalisering: Martin Fahlgren
HTML: Martin Fahlgren
Denna artikel �r ett svar p� Ernest Mandels skrift "Statskapitalismens" mots�gelser.
Varje f�rs�k att �analysera hela den ekonomiska grunden till gruppen International Socialisms teorier� och �visa att � [International Socialisms mensjevikiska teorier] i sj�lva verket motsvaras av en mycket d�lig politisk praktik�[1] f�rtj�nar att uppm�rksammas i denna tidskrift. N�r f�rfattaren till ett s�dant f�rs�k sedan m�nga �r har betraktats som �Fj�rde internationalens� ledande teoretiker, och dessutom i vissa kretsar har f�tt rykte om sig att vara en �marxistisk ekonom�, kan en seri�s bed�mning av hans resonemang inte bara g�ra det m�jligt f�r oss att klarg�ra v�ra argument utan ocks� att se i vilken m�n hans rykte �r v�lf�rtj�nt.
Men det finns tv� praktiska sv�righeter med en �vergripande bed�mning av Mandels broschyr.[2] Den f�rsta �r att den t�cker s� m�nga punkter att vi inte kan behandla mer �n de viktigaste. Den andra �r att hans kritik inte riktas mot �gruppen International Socialisms teorier i sin helhet�. Det �r en kritik av en kort presentation av dessa teorier i en av Mike Kidrons recensioner. De b�cker av Cliff, Kidron och andra, d�r v�ra argument l�ggs fram mer fullst�ndigt, n�mns bara ett par g�nger i f�rbig�ende i Mandels broschyr.
Men genom att titta p� de viktigaste punkter d�r Mandel tvistar med oss, kan vi visa hans i grunden oh�llbara st�ndpunkt, och hur mycket han tvingas till mots�gelser, f�rvanskningar och helt enkelt missf�rst�nd f�r att f�rsvara den, och hur ytlig hans kritik p� det hela taget �r.
Den f�rsta centrala punkten i Mandels kritik g�ller kapitalismens karakt�r. Han h�vdar att
Kapitalismen �r � ett produktionss�tt d�r den allm�nna varuproduktionen utl�ser en historisk process av kapitalackumulation, som i sin tur �r en st�ndig (om �n tidvis avbruten) tillv�xt av varuproduktionen, av produktionen av bytesv�rden och nyinvesteringar av merv�rde.
S� det g�r bara att f�rst� kapitalismens logiska grund under f�rh�llanden av en st�ndigt v�xande varuproduktion, en hela tiden v�xande och os�ker marknad, och f�retag, eller produktionsenheter, som st�lls inf�r denna anonyma marknad oberoende av varandra och konkurrerar om allt st�rre och mer l�nsamma delar av marknaden�. Men om vi antar att varuproduktionen �r allm�n och hela tiden v�xer, d� antar vi ocks� att det finns ett absolut behov att f�rverkliga dessa varors bytesv�rde f�r att ackumulera kapital.[3]
Resonemanget utvecklas ing�ende och den centrala tanken upprepas flera g�nger, i olika form. P� det hela taget �r det en rimlig sammanfattning av en del av Marx� uppfattningar om kapitalismens karakt�r.[4] Men det finns ett m�rkligt f�rbiseende. Ingenstans i hela den del av broschyren som handlar om denna fr�ga n�mns arbetarklassen en enda g�ng, och det finns inte en enda h�nvisning till f�rh�llandet l�nearbete/kapital. Det �r m�rkligt. F�r det var inte Michael Kidron utan Karl Marx som skrev
F�rh�llandet mellan l�nearbete och kapital avg�r produktionss�ttets hela karakt�r.
Och det �r inte en tillf�llig sidoreplik. Marx� ursprungliga utg�ngspunkt var alienerat arbete, den situation d�r resultatet av m�nniskans arbete framtr�der som sj�lvst�ndiga krafter, som begr�nsningar av hennes aktivitet. I sin utvecklade form inneb�r detta att arbetaren f�rlorar kontrollen �ver produktionsmedlen, att de faktiska producenterna exproprieras, att proletariatet skapas.
Vad detta f�rbiseende inneb�r kommer att bli tydligt senare. Men l�t oss f�r tillf�llet titta p� den slutsats som Mandel tror att det g�r att dra fr�n denna definition. Han anser att det betyder att de varor som produceras m�ste f�rvandlas till pengar, och att �kapitalackumulation�, �kapitalets slutgiltiga penningform� och �kapitalisternas l�ngtan efter profiter� �r �exakt samma uttryck�. Men det �r helt enkelt fullst�ndigt nonsens. L�ngtan efter profiter �r inte �synonymt� med �samma grundl�ggande ekonomiska tv�ng som avg�rs av det kapitalistiska samh�llets struktur�. L�ngtan efter profiter fanns till exempel bland ockrare i den romerska antikens slavsamh�lle eller i den kinesiska orientaliska despotismen. Det gjorde ocks� �kapitalets slutgiltiga penningform�. I inget av dessa fall skapade de en systematisk �kapitalackumulation�. Vad Mandel f�rs�ker s�ga �r att i den kapitalism som Marx beskriver �r de olika best�ndsdelar i ett integrerat p�g�ende system. Men om det �r fallet �r det sv�rt att se den speciella synden att beskriva dem som sociala och psykologiska mekanismer som f�r systemet att fungera. �nd� �r det f�r detta som Kidron angrips. Det som verkligen �r viktigt �r f�rst�s om de �r de enda s�dana mekanismer som skapar de speciella s�rdragen hos detta system, till skillnad fr�n andra historiskt existerande produktionss�tt.
Det f�r oss till det centrala argumentet: om det kapitalistiska produktionss�ttet pr�glas av ett system som inneb�r �l�ngtan efter profit� och �varuproduktion� f�r en �hela tiden v�xande och os�ker marknad�, eller av n�got annat som dessa bara �r yttringar av. Kidron h�vdar att detta n�got annat �r konkurrensen mellan �gare till produktionsmedel som tvingar varandra att f�rs�ka g�ra motst�nd mot andra genom att hela tiden ut�ka produktionsmedlen. Det sl�r fast ett f�rh�llande mellan de olika anhopningar av alienerat arbete som utg�r de konkurrerande produktionsmedlen och definierar vart och ett av dem som kapital, och deras �gare som kapitalister. Det avg�r ocks� den dynamik som finns i samspelet mellan de olika kapitalisterna och med de som producerar produktionsmedlen, f�r att hela tiden reproducera i allt st�rre skala, konkurrensen.
Mandels argument �r att detta inte kan var en definition av kapitalismen eftersom:
1. F�retr�de f�r tillv�xt �g�ller inte bara f�r kapitalismen�. Han exemplifierar med den �kolossala tillv�xten� under 4000-talet f Kr, och den �enorma ekonomiska tillv�xt� som skulle ske under socialismen. Men i sj�lva verket syftar ingen av dessa egentligen p� en situation av �f�retr�de f�r tillv�xt� i Kidrons betydelse, det vill s�ga ett system d�r tillv�xt �r ett tv�ng. Ist�llet syftar b�da, �ven enligt Mandel, p� en tillv�xt som �r resultatet av historiskt betingade faktorer. I sj�lva verket �r Mandel inte sj�lv imponerad av sina egna argument h�r. Ty n�gra sidor l�ngre fram skriver han: �Denna �drift� [att ackumulera kapital] �r bara typisk f�r kapitalistklassen under de konkreta villkor som g�ller under det kapitalistiska produktionss�ttet�.[5]
2. Viktigare �r att han h�vdar att konkurrens inte �r det enda som kan definiera kapitalismen, eftersom det har funnits samh�llen tidigare som har konkurrerat med varandra (t ex Rom och Kartago, Venedig och Bysans) men inte har varit kapitalistiska. Det som r�knas �r d�rf�r bara konkurrens p� grundval av �allm�n varuproduktion�.
Problemet med denna definition �r att den g�r begreppet �vara� oproblematiskt. Det kanske inte spelar n�gon roll n�r det handlar om kapitalistisk produktion i liten skala med m�nga konkurrerande f�retag som byter allt de tillverkar p� marknaden. Men den moderna v�stkapitalismen, f�r att inte tala om den som �r f�rh�rskande i l�nder som Egypten och Syrien, orsakar omedelbart problem. Vad h�nder till exempel n�r kapitalisten producerar �t staten? Enligt Lenin:
N�r kapitalister arbetar �t f�rsvaret, dvs. f�r statskassan, �r det uppenbarligen inte l�ngre �ren� kapitalism, utan en speciell sorts nationell ekonomi. Ren kapitalism inneb�r varuproduktion. Varuproduktion inneb�r att arbeta f�r en ok�nd och fri marknad. Men kapitalisten som �arbetar� f�r f�rsvaret �arbetar� inte alls f�r marknaden.[6]
Eller i ett monopol d� kapitalisten inte har en viss kontroll �ver sina egna priser? Som Hilferding har uttryckt det:
F�rverkligandet av den marxistiska teorin om koncentration � monopolsammanslagningar � verkar ogiltigf�rklara den marxistiska v�rdelagen.[7]
Tyv�rr b�rjar inte Mandel ens att diskutera dessa punkter. Han h�nvisar hela tiden till att �allm�n varuproduktion� �r avg�rande f�r kapitalismen, men b�rjar inte ens analysera var det betyder. Han �r s� upptagen av att f�rs�ka visa att Kidron avviker fr�n den bild som Marx m�lar av kapitalismen att han inte ser att det uppst�r en del problem n�r kapitalismen sj�lv b�rjar avvika fr�n Marx� bild. Men just f�r att f�rst� hur det system vi lever under �r samma system som Marx analyserade, m�ste man g� ut�ver bara ytliga definitioner f�r att se hur formen varuproduktion kan genomg� djupg�ende f�r�ndringar, bli n�stan oigenk�nnlig, men med samma inneh�ll. Med andra ord beh�vs en klar analys av vad varuproduktion �r, den analys som Mandel inte ens n�mner i sin kritik av Kidron.
Trots Mandels p�st�ende att han bara upprepar vad Marx skrev � �Vi s�ger bara: Marx sa verkligen detta�[8] � tar han faktiskt inte upp en punkt som �r central f�r Marx� hela analys av varuproduktionen: vilket �r just att varan inte kan tas f�r vad den �r; �En analys av den visar, att den �r ett mycket invecklat ting, fullt av metafysisk spetsfundighet och teologiska griller.�[9] En av de viktigaste delarna i Kapitalet kallas trots allt �varans fetischkarakt�r�. Varan �r inte bara en artikel vars karakt�r visar sig i det faktum att den byts mot en annan artikel. Den �r en �terspegling av ett av den samh�lleliga produktionens djupare rotade k�nnetecken. N�r samh�llet utvecklas framtr�der p� ytan ett utbyte av varor. Men genom detta ser man vad som ligger bakom: de ekonomiska produktionsf�rh�llandena.[10] Marx slutsats �r helt uppenbar.
� orsaken till den g�tfulla karakt�r, som arbetsprodukten f�r, s� snart den antar varuform� �r att �producenternas samh�lleliga f�rh�llande till totalarbetet [�terspeglas] som ett samh�lleligt f�rh�llande mellan ting, som existerar utanf�r dem sj�lva��
Bruksf�rem�l kan �verhuvud inte bli varor, annat �n d� de �r produkter av inb�rdes sj�lvst�ndiga privatarbeten. Sammanfattade utg�r dessa privatarbeten det samh�lleliga totalarbetet. Producenterna tr�der i samh�llelig kontakt med varandra f�rst genom utbytet av arbetsprodukter, och d�rf�r framg�r det f�rst genom varuutbytet, att deras privata arbeten har samh�llelig karakt�r. Eller: f�rst genom de relationer, som uppkommer mellan producenterna inb�rdes, d� de byter sina arbetsprodukter, visar det sig, att privatarbetena utg�r l�nkar i det samh�lleliga totalarbetet.[11]
Marx h�vdar att denna process tvingar den enskilda arbetarens arbete att ha en dubbel karakt�r: � ena sidan �r det konkret, nyttigt arbete av en speciell sort; � den andra utg�r det en del av hela samh�llets totalarbete.
� de privatarbeten, som visserligen utf�res oberoende av varandra � oupph�rligt reduceras till sitt samh�lleligt proportionella m�tt�
Det som �r centralt f�r Marx� analys av varuproduktionen �r allts� att individens arbete via den p� ett kvantitativt s�tt st�lls i f�rh�llande till alla andra individers arbete, individer med vilka de ing�r samh�lleliga relationer, inte medvetet utan snarare via de relationer som kommer att uppst� mellan deras arbetsprodukter. Det betyder i sin tur att produktionsprocessen sj�lv avg�rs av faktorer utanf�r den, det vill s�ga av relationen mellan dess egna kostnader och kostnaderna f�r produktion som �ger rum p� andra st�llen. Den
�msesidiga produktionen regleras av produktionskostnaderna � produkten st�lls i relation till sig sj�lv som realiserandet av en best�md m�ngd allm�nt arbete, av samh�llelig arbetstid.[12]
F�r den enskilda varuproducenten inneb�r detta att hans produktionsmetoder � hans speciella f�rh�llande till naturen och andra personer under produktionsprocessen � hela tiden m�ste f�r�ndras eftersom det sker oplanerade och anarkistiska f�r�ndringar av alla de andra producenternas produktionsmetoder. Denna varuproduktion blir kapitalistisk n�r s�v�l arbetskraften, f�rm�gan att genomf�ra arbete, som arbetsprodukterna blir en vara, vars pris (dvs. l�ner) best�ms av ett oplanerat samh�lleligt samspel mellan arbetskraftens exploat�rer, som hela tiden tvingar dem att inte betala mer f�r den �n ett historiskt och kulturellt best�mt minimum.
Vi kan sammanfatta vad vi hittills har sagt: ja, kapitalismen �r, som Mandel h�vdar, konkurrens p� basis av varuproduktion. Men f�r att helt och fullt f�rst� den m�ste man g� l�ngre och inse att det som g�r av m�nniskan skapade objekt � och framf�rallt arbetskraft � till varor �r just konkurrensen mellan producentenheter som har utvecklats s� l�ngt att var och en av dem �r tvingad att hela tiden rationalisera och organisera om sina inre produktionsprocesser f�r att st�lla dem i relation till andra produktionsprocesser.
Om man nu analyserar varf�r, l�t oss s�ga, konkurrensen mellan Rom och Kartago inte var kapitalistisk, s� �r orsaken inte bara upprepningen att den inte grundade sig p� �varuproduktion�, utan ist�llet att den arbetsprocess som Roms inv�nare (och slavar) var indragen i inte hela tiden omvandlades och rationaliserades f�r att h�lla samma f�r�ndringstakt som i Kartago och vice versa. Det �samh�lleliga f�rh�llande� som konkurrensen uppr�ttade mellan inv�narna i Rom och Kartago, inkr�ktade inte hela tiden p� den faktiska produktionen p� detta s�tt.
� andra sidan kan man nu inse varf�r, och i vilken mening, produktion d�r varor som sunda f�rnuftet (och Mandel) definierar det inte existerar, �nd� kan vara �varuproduktion�. I monopol �r b�de de artiklar som produceras i varje skede av produktionsprocessen och den arbetskraft som anv�nds �varor�, ty i det l�nga loppet best�ms arbetsprocessens interna organisering � dvs. det antal varor som produceras, utbytesf�rh�llandena mellan olika varor, procentandelen samh�lleligt totalarbete som anv�nts f�r att producera dem, priset som betalats f�r arbetskraften � av dess f�rh�llande till den produktion som �ger rum i samh�llet utanf�r monopolet. Samma sak g�ller vapenproduktion �t regeringen, ty eftersom det finns komplicerade och oplanerade f�rh�llanden mellan processen f�r att producera vapen (om �n inte s�dana som uppst�r genom konkurrens mellan varor p� den fria marknaden) och processen f�r att producera andra varor i samh�llet, s� kan man anse att varuproduktion har �gt rum. I b�da fallen upph�vs i viss mening �v�rdelagen� � att produktionen helt och h�llet avg�rs av dess oplanerade marknadsf�rh�llanden till produktion som �ger rum p� andra st�llen. Men p� samma g�ng �r den det enda som ger en n�dv�ndig grundval f�r att f�rst� hur produktionsprocessen faktiskt styrs. Ett f�rem�l som faller fritt genom luften faller f�rvisso inte i 9,8 m/s2, men f�r att f�rst� hur det faller m�ste man b�rja med gravitationslagen.
I ett utvecklat kapitalistiskt samh�lle �r st�rre delen av produktionen inte ren varuproduktion, men man kan b�rja f�rst� dess dynamik med hj�lp av v�rdelagen. V�rdelagen upph�vs delvis, men det �r p� basis av v�rdelagen sj�lv.
Debatten om kapitalismens karakt�r �r i allm�nhet en n�dv�ndig f�rberedelse f�r diskussionen om Ryssland och de andra stalinistiska staterna. F�r Mandel �r det redan p� f�rhand avgjort att de inte kan vara n�gon sorts kapitalistiska stater, eftersom, som han h�vdat tidigare, en producerande enhet bara kan vara kapitalistisk n�r dess produkter �m�ste s�ljas p� marknaden�.
Det �r absurt att t�nka sig att kapitalistisk produktion �terinf�rdes p� grund av �konkurrens p� den kapitalistiska v�rldsmarknaden� (det vill s�ga att svansen p� 1% av produktionen som importeras fr�n och exporteras till de utvecklade kapitalistiska l�nderna viftar p� den ryska ekonomins hund).
Men Mandel stannar inte d�r. Han tycker att han m�ste g� vidare och pl�dera f�r sin sak djupare. Ist�llet f�r att l�gga tid p� att p�peka en del av begr�nsningarna i hans resonemang � till exempel den grova empiri som �r underf�rst�dd i att enbart bed�ma utrikeshandelns roll kvantitativt, utan att unders�ka huruvida den kvalitativa betydelsen av att de varor som anskaffas med hj�lp av utrikeshandeln ibland skulle kunna vara st�rre �n 1%[13] (Magdoff har trots allt p� ett �vertygande s�tt h�vdat att det �r av central betydelse f�r USA:s ekonomi att en mycket l�g andel av USA:s handel sker med tredje v�rlden) r�ttf�rdigar en del av de absurda slutsatser som m�ste f�lja av det (vilka andra �trotskister� drar �ven om inte Mandel accepterar det), n�mligen att till exempel Kuba (som anv�nder huvuddelen av sina produktionsresurser under n�sta fem�rsperiod, precis som den f�rra, till att producera 10 miljoner ton socker per �r f�r att s�lja p� v�rldsmarknaden i konkurrens med andra sockerproducenter) sysslar med varuproduktion och d�rf�r �r kapitalistiskt, medan Ryssland inte �r det � ska vi analysera hans argument ytterligare.
Det �r inte bara fel, h�vdar Mandel, att det �r varuproduktion i Ryssland, utan det finns heller ingen drift att ackumulera kapital.
Som vi har sagt tidigare �r det helt enkelt inte sant att alla h�rskande skikt (klasser och kaster) i historien har haft en drift att pumpa ur producenterna mer och mer merarbete. Och det �r �nnu mindre sant att de alla har en drift att �ackumulera kapital�. Denna �drift� �r bara typisk f�r kapitalistklassen under de konkreta villkor som g�ller under det kapitalistiska produktionss�ttet (allm�n varuproduktion och privat �gande av produktionsmedlen, det vill s�ga att det finns �flera kapital�, det vill s�ga konkurrens). Den sovjetiska byr�kratin �r inte en kapitalistklass. Den styr inte fabrikerna under f�rh�llanden av allm�n varuproduktion. Den konkurrerar inte om marknader med andra kapitalister. S� den har inget ekonomiskt tv�ng att maximera avkastningen och �nnu mindre ett ekonomiskt tv�ng att optimera anv�ndandet av resurserna. (Mandels kursivering.)
Vi kan bara tacka Mandel f�r att han presenterar logiken i sitt resonemang s� tydligt. Det finns tv� f�ruts�ttningar och en obestridlig slutsats: bara under kapitalismen finns det en �drift� att ackumulera kapital, Ryssland �r enligt Mandels definition inte kapitalistiskt, och d�rmed har den sovjetiska byr�kratin �inget ekonomiskt tv�ng att maximera avkastningen och � optimera anv�ndandet av resurserna�. Om vi kan vederl�gga denna slutsats, s� kan vi (minst sagt) p� allvar ifr�gas�tta Mandels hela st�ndpunkt. Det f�refaller som om vi borde l�gga ner avsev�rd m�da f�r att g�ra det. Men vi t�nker inte det. Ty Mandel r�ddar sj�lv oss fr�n denna m�da. Bara en mening senare skriver han att �den planerade ekonomins inre logik � kr�ver att man maximerar produktionen och utnyttjar resurserna optimalt� och ett stycke senare att den �sovjetiska ekonomin hade ett starkt behov att �verg� fr�n extensiv till intensiv industrialisering, med mycket noggrannare ber�kning av resursutnyttjandet �n tidigare�.
Men Mandel har sj�lv just h�vdat att det inte kan finnas n�gon s�dan �inre logik�, inget s�dant �starkt behov att �verg� fr�n extensiv till intensiv industrialisering �, eller som han framst�llde det tidigare, ingen �drift att ackumulera� i ett icke kapitalistiskt samh�lle. I ett icke kapitalistiskt samh�lle avg�rs produktionens dynamik av den h�rskande klassens konsumtionsbehov. En �plan� �r bara en organisering av produktionen f�r att tillfredsst�lla dessa behov. En �plan� har ingen �inre logik� att ackumulera. Den h�rskande klassen (eller byr�kratin) kanske vill ackumulera och planera i enlighet med det � eller s� kanske den inte vill det och planera p� ett annat s�tt.
N�r Mandel talar om planens �behov� att ackumulera g�r han precis det misstag som Marx g�ng p� g�ng hudfl�nger, n�mligen att beskriva m�nskliga egenskaper som ting, att acceptera f�rtingligade f�reteelser, dyrka varufetischen. Det enda �behov� planer i allm�nhet har �r att s�kerst�lla en proportionell f�rdelning av insatser f�r att producera den �nskade produktionen � det �r m�nniskor � medvetet eller omedvetet genom sitt oplanerade samspel � och inte �planer� som best�mmer om denna produktion ska vara stor eller liten, och f�r den delen om den ska vara resultatet av en �optimal anv�ndning av resurserna� eller inte. �tminstone Rosa Luxemburg var mycket tydlig med att en sorts �plan� inte skulle uts�ttas f�r s�dana f�rtingligade p�tryckningar:
Socialismens m�l �r inte att ackumulera utan att tillfredsst�lla m�nsklighetens behov genom att utveckla hela jordens produktionsresurser.[14]
Men varf�r faller Mandel, som s�kert har l�st Marx� kritik av f�rtingligande och fetischism, sj�lv s� l�tt i denna f�lla? Orsaken �r inte sv�r att hitta. Uppenbarligen �r det n�got annat �n �byr�kratins str�van efter konsumtion�[15] som ligger bakom ekonomins forcerade utveckling. Det var uppenbart att det inte var byr�kratins privilegier som avgjorde behovet av hundratals miljoner ton j�rn och st�l p� 1930- och 1940-talen. Inte heller var det de som orsakade jordbrukskollektiviseringen och n�stan stagnation av konsumtionsvaruproduktionen efter 1929. F�r den delen kan det inte heller ha varit konsumtionsbehoven hos andra delar av befolkningen. Byr�kratin genomf�rde sj�lv planerna (det fanns inga l�ngsiktiga planer f�re 1928-1929), men enligt Mandel motiverades dess �ekonomiska f�rvaltning� bara av dess �str�van efter konsumtion�. D�rmed m�ste n�got annat ha haft ansvaret f�r resten. Med tanke p� Mandels f�ruts�ttningar m�ste det ha varit planen. (Vilket argument f�r �planering�, att dess �logik� leder till att konsumtionen underordnas ackumulationen!) I verkligheten avgjordes den ekonomiska utvecklingens dynamik i Ryssland av n�got annat �n �byr�kratins str�van efter konsumtion�, n�got som g�r det m�jligt att �f�rtingliga� planen. Det kan �ga rum en �dragkamp� mellan planen och de enskilda byr�kraternas str�van, just p� grund av att den avg�rs av n�got annat �n denna str�van, n�got som ligger utanf�r planen (och inte av n�gon metafysisk �logik hos den planerade ekonomin�). Detta n�got annat kan bara vara en sak, som st�r i mots�ttning till de enskilda byr�kraternas �nskningar: trycket fr�n rivaliserande klasser utanf�r Ryssland. Det �r dessa som hela tiden avg�r takten i och riktningen p� de ekonomiska processerna i Ryssland. Om Mandel inte �r klar �ver detta, s� avsl�jar han bara att han till och med �r mer n�rsynt �n Stalin.
Den omgivning vi �r placerade i � hemma och utomlands � tvingar oss att anamma en snabb tillv�xttakt f�r v�r industri. (Stalin, 19 november 1929.)[16]
Eller:
Att minska takten skulle betyda att sacka efter, och de som sackar efter �r slagna�. . Vi �r femtio eller hundra �r efter de avancerade l�nderna. Vi m�ste ta igen deras f�rspr�ng p� tio �r. Vi m�ste g�ra det, om de inte skall krossa oss.[17]
Det var detta st�ndiga tryck fr�n v�rldskapitalismen som var ansvarigt f�r den ryska revolutionens utveckling fr�n och med 1929. Det var detta, inte �planens behov� eller �byr�kratins str�van� som orsakade en ackumulation av produktionsmedel som anv�ndes till mer ackumulation av produktionsmedel. Bara p� denna grundval var det m�jligt f�r byr�kratin (n�r dess intressen v�l hade f�tt den att �verge perspektivet p� en revolution utomlands) att utveckla den materiella grunden f�r att f�rsvara sin kontroll �ver det ryska samh�llet mot intr�ng fr�n utl�ndska h�rskande klasser. Och det �r v�rt att till�gga att det fortfarande �r detta som avg�r b�de planens struktur och hur mycket dess olika delar uppfylls. �nnu en g�ng �r de ryska byr�kraterna mer medvetna om det �n �marxisten� Mandel:
P� grund av det internationella l�get har det inte varit m�jligt att f�rdela s� mycket resurser som det var t�nkt till jordbruksinvesteringar, och �ven om siffran f�r 1969 �r h�gre �n den f�r 1968 s� ligger den under vad som f�ruts�gs i direktiven f�r 1966-1970...[18]
Det �r v�rt att till�gga att Mandel �r beredd att medge att �en fortsatt �kad vapenproduktion� p� grund av ��konkurrensen� med en icke kapitalistisk ekonomi i Sovjetunionen� var av betydelse f�r att avg�ra den ekonomiska utvecklingen i v�st. Men uppenbarligen spelar inte denna �konkurrens� samma roll vad g�ller Ryssland.
Om � andra sidan denna konkurrens verkligen avg�r hela den ryska ekonomins utveckling, d� kommer de anarkistiska och oplanerade f�rh�llandena mellan de ryska arbetarnas produktion och det producenterna producerar utanf�r Ryssland (j�mf�relser mellan niv�n p� vapenproduktionen och den tunga industrins �vergripande utveckling) att avg�ra de villkor under vilka ryska arbetare kommer att producera och leva. Eftersom priset f�r arbetskraften i v�st i det l�nga loppet st�ndigt tvingas ner till ett historiskt best�mt minimum, s� kommer det pris de f�r (dvs. deras reall�ner) ocks� att g�ra det. Varje f�r�ndring i produktionsprocessen i v�st kommer att tvinga fram f�r�ndringar i produktionsprocessen i Ryssland och vice versa. Ackumulation i v�st kommer att tvinga fram ackumulation i Ryssland (och �terigen vice versa). Med andra ord uppr�ttas ett helt system av f�rtingligade f�rh�llanden, d�r det anarkistiska och oplanerade samspelet mellan arbetsprodukterna avg�r arbetsprocessen, d�r d�tt arbete dominerar �ver levande arbete, d�r varje konkret arbetshandling �r f�rknippad med abstrakt arbete � i v�rldsskala � d�r, �ven om det kan finnas m�nga delvisa f�rnekanden av v�rdelagen, dessa sker p� basis av v�rdelagen.
Givetvis �r det �metodologiskt fel att f�ruts�tta en mekanisk och automatisk identitet mellan det faktum att utl�ndskt kapital �inkr�ktar� p� ett land och det faktum att landet blir kapitalistiskt. Bara om och n�r dessa inkr�ktanden f�r�ndrar det inhemska produktionss�ttet leder de till att kapitalismen inf�rs (eller �terinf�rs)�. H�r h�ller vi �tminstone helhj�rtat med Mandel. Det �r d�rf�r Ryssland, trots att det under de 10 �ren efter 1917 hela tiden hotades av den utl�ndska kapitalismen, �nd� inte sj�lv var kapitalistiskt. Fram till inledningen av den f�rsta fem�rsplanen var det f�rvisso inte behovet att konkurrera med utl�ndskt kapital som avgjorde produktionsprocessens inre struktur i Ryssland. Det �r uppenbart (b�de fr�n gamla k�llor som Cliffs Russia och nyare som E H Carrs senaste bok) att reall�nernas olika niv�er, b�ndernas konsumtionsniv�, den tunga och den l�tta industrins relativa storlek, fram till 1928 var resultatet av olika samh�llsgruppers olika tryck p� staten. Det skedde en tillv�xt, men ingen �drift att ackumulera�. Fram till 1924 ans�g man inte att grunden f�r att uppr�tta socialismen i Ryssland var att konkurrera ekonomiskt och milit�rt med v�st, utan att sprida revolutionen. Inte ens sedan �socialism i ett land� hade f�rkunnats 1925 accepterade byr�kratin programmet att t�vla med v�st. Ist�llet f�rs�kte den p� ett helt utopiskt s�tt ignorera v�rldskapitalismens makt (vilket Mandel f�r �vrigt fortfarande g�r).
Men det �r ocks� s� att byr�kratin 1928 �verv�ldigades av verkligheten och tvingade den att industrialisera. N�r den gjorde det s� ledde det till s� omfattande kvantitativa och kvalitativa f�r�ndringar att de kan beskrivas som en �f�r�ndring av produktionss�ttet�. F�r det f�rsta ledde trycket fr�n v�rldskapitalismen till en exempell�st snabb f�r�ndring av produktionss�ttet inom jordbruket. Tiotals miljoner enskilda bondejordbruk kollektiviserades. Den stalinistiska byr�kratin �kade det statliga �gandet inom ekonomin mer �n vad oktoberrevolutionen hade gjort. Det n�dv�ndiggjordes inte av byr�kratins nyckfulla �str�vanden� och �nnu mindre av �planens logik�, utan av trycket att bygga upp den tunga industrin i en omfattning som inte kunde uppr�tth�llas utan att med tv�ng pumpa jordbrukets �verskottsproduktion fr�n landsbygden.[19]
F�r det andra skedde det �ven inom industrin en f�r�ndring av produktionss�ttet. P� n�gra m�nader genomf�rdes f�r�ndringar som skulle leva kvar i �rtionden: l�ner s�nktes, produktionstakten �kade, ackord inf�rdes, arbetarnas element�ra r�tt att f�rsvara sig upph�vdes, fackf�reningarnas oberoende avskaffades, arbetsl�ger byggdes ut i massiv skala. Alla dessa �tg�rder betecknade en f�r�ndring av hela ekonomins funktionss�tt. Uppbygget av en tung industri i konkurrens med v�st gjordes p� basis av s�dana �tg�rder. Det var det som orsakade dem. Med andra ord avgjordes inte produktionen och produktionsf�rh�llandena l�ngre av folkets behov, dvs. av produktionen av bruksv�rden, utan av konkurrensens �behov�, produktionen av bytesv�rden. Via f�rmedling av vapenproduktionen avgjordes med andra ord f�rdelningen av resurser mellan konsumtion och ackumulation, mellan levande och d�tt arbete, av den f�rdelning som �gde rum utanf�r den ryska ekonomin, i den kapitalistiska v�rlden (och avgjorde i sin tur denna f�rdelning). Ett spr�ng fr�n �frihet till n�dv�ndighet� hade genomdrivits.
Det finns inget s�tt att rationellt f�rst� utvecklingens dynamik i Ryssland, varken p� 1930-talet eller idag, om man f�rnekar att byr�kratin tvingade igenom en f�r�ndring av produktionss�ttet n�r den beslutade sig f�r att f�rsvara sig mot kapitalismen genom att imitera kapitalismen. Bara det kan ge n�gon mening �t Mandels eget tal om en �logik� i planen som �r en annan �n de enskilda byr�kraternas �nskningar. Men det betyder inte att de accepterade denna logik att konkurrera med v�st varken �mekaniskt� eller automatiskt � 1928-1929 gjorde i sj�lva verket b�de en betydande del av byr�kratin kring Bucharin och en del av v�nsteroppositionen motst�nd mot den. Trots oklarheter ville denna del av v�nsteroppositionen f�rsvara Ryssland mot kapitalismen med revolution�ra medel, inte genom att inrikespolitiskt imitera en kapitalistisk utsugning. Men faktum �r att de, olyckligtvis eller annars, f�rlorade kampen, och att en stalinistisk omvandling av ekonomin �gde rum.
H�r �r det v�rt att till�gga, att i och med utvecklingen av de nyare regimerna av stalinistisk typ �r det inte l�ngre bara konkurrensen med privatkapitalistiska stater som p�tvingar dem sina lagar. Det �r ocks� behovet att konkurrera med andra statskapitalistiska stater (t ex den ryska ekonomins inriktning f�r att f�rsvara sig mot Kina och vice versa). Inte heller �r det bara eller n�dv�ndigtvis milit�r konkurrens. Den allm�nna kris som fr�n och med mitten av 1960-talet drabbade den tjeckoslovakiska regimen, uppstod ur en of�rm�ga att s�lja sin egen ekonomis produkter p� v�rldsmarknaden (inklusive till andra stalinistiska regimer) � det vill s�ga ur den statskapitalistiska byr�kratins klassiska of�rm�ga att realisera sitt merv�rde.
Mandels kritik av Kidrons analys av den moderna kapitalismen kan vi behandla snabbare �n analysen av de stalinistiska l�nderna, eftersom de inblandade fr�gorna �r mindre djupg�ende. Mandel b�rjar till synes med att citera Kidrons syn p� Marx� modell av kapitalismen, och varf�r den skulle inneb�ra att det finns en tendens f�r arbetskraften att minska i absoluta tal under kapitalismen; att ��h�gkonjunkturer gradvis blir allt mindre l�nsamma och allt kortare, och l�gkonjunkturer blir alltmer l�ngdragna och allvarliga�.� F�r �vrigt h�vdar Mandel att Kidron �kommer att f� problem att hitta bevis i Marx� Kapitalet� f�r dessa antaganden. Man kan bara anta att Mandel syftar p� Kapitalets f�rsta band, kapitel 25, avdelning 3 och 4. S�ledes citerar Mandel Kidron:
Modellen �r ett slutet system d�r all avkastning str�mmar tillbaka som insatser i form av investeringsvaror eller l�nevaror. Det finns inga l�ckor. Men i princip skulle en l�cka kunna isolera tv�nget att v�xa fr�n dess viktigaste konsekvenser... Om �kapitalintensiva� varor skulle avledas s� skulle �kningen sakta in och beroende p� hur stor l�ckan �r och vad den best�r av, skulle den till och med kunna stoppa eller v�nda. I detta fall skulle inte den genomsnittliga profitkvoten sjunka, det finns ingen anledning att f�rv�nta sig allt allvarligare l�gkonjunkturer, och s� vidare.
Kapitalismen har i praktiken aldrig utgjort ett slutet system. Krig och depressioner har f�rst�rt enorma m�ngder av produkter. Kapitalexporten har under l�nga tidsperioder ocks� lett bort och frusit stora m�ngder produkter.
Sedan Andra v�rldskriget har en stor del sipprat ut i vapenproduktionen. Var och en av dessa l�ckor bromsade �kningen av den �vergripande organiska sammans�ttningen och profitkvotens fall.
Enligt Mandel utg�r denna redog�relse en �sorts vulg�r �verproduktionsteori, enligt vilken det �r ett �verfl�d av fysiska varor som �r grunden till kapitalismens alla avigsidor�, en teori som f�r sin trov�rdighet �r beroende av �en i sanning anm�rkningsv�rt konsekvent sammanblandning av bruksv�rden och bytesv�rden � [som] skulle vara v�rda att ta med i en l�robok bara f�r att visa vad ett missf�rst�nd eller bristande klarhet om varans dubbla natur med n�dv�ndighet leder till.�
Det �r h�pnadsv�ckande att Mandel upplever att han kan formulera denna kritik utan att n�mna det som �r centralt i Kidrons betoning av l�ckor: hur de p�verkar kapitalets organiska sammans�ttning och profitkvoten. I det stycke som han h�nvisar till h�nvisar Kidron inte en enda g�ng till ��verproduktion� av vare sig bruksv�rden eller bytesv�rden, till skillnad fr�n Mandel som tidigare skriver att �en of�ruts�gbar utveckling under kapitalismen h�rr�r ur en �verproduktion av bytesv�rden, � (som oftast inte orsakas av � en �kning av produktionen av bruksv�rden).�[20] Den ��kning� Kidron intresserar sig f�r �r kapitalets �kande organiska sammans�ttning (i sina l�nga citat utel�mnar Mandel klokt nog en mening fr�n Kidron som klarg�r detta, s� l�saren kan mycket v�l vara omedveten om det). Dessutom �r hans �slutna modell� just en modell f�r cirkulationen av bytesv�rden: givet att allt v�rde som produceras antingen omvandlas till konsumtionsvaror eller kapitalvaror,och att arbetskraftens v�rde inte stiger, s� kommer det att bli en �verproduktion av v�rden som bara kan bortskaffas genom antingen en �verproduktion av konsumtionsvaror, vilket leder till en kris, eller en �kning av kvoten mellan konstant och variabelt kapital i nya investeringar (vilket leder till en sjunkande profitkvot, till minskade investeringar och d�rmed till kris). Det enda alternativet �r att det finns ett l�ckage d�r v�rden kan dras bort fr�n systemet. Ingenstans i detta resonemang kan det, med tanke p� sj�lva dess form, finnas n�gon sammanblandning av �bruksv�rden� och �bytesv�rden� som Mandel har hittat p�.
Det �r bara p� grund av att han ignorerar den faktiska modell som Kidron f�r fram, som Mandel kan l�tsas som om det �l�ckage� fr�n systemet som �ger rum genom krig, utl�ndska investeringar, l�gkonjunkturer, etc., inneb�r att varor f�rst�rs fysiskt. Exempelvis �r Kidrons hela po�ng att krig ger systemet m�jlighet att v�xa genom att f�rst�ra v�rde som annars vore tvunget att omvandlas till konstant kapital. Det inneb�r f�rvisso inte att krig m�ste f�rst�ra fysiska produktionsmedel f�r att motverka systemets mots�ttningar: genom att argumentera p� detta s�tt �r det faktiskt Mandel, inte Kidron, som blandar ihop kapital som ackumulerat v�rde (den marxistiska definitionen) med en viss ackumulation av speciella bruksv�rden (�f�r att f�rst�ra kapital m�ste de � f�rst�ra industriutrustning i st�rre utstr�ckning �n vad som byggs p� nytt�.)[21] P� samma s�tt �r Kidrons hela po�ng inte att l�gkonjunkturer f�rst�r varor, utan att det leder till ett minskat v�rde p� varor, dvs. att v�rde f�rst�rs eller �l�cker� fr�n det slutna systemet, f�r att till�ta nya kapitalinvesteringar vid en l�gre organisk sammans�ttning �n vad som annars skulle vara fallet.
Man kan uttrycka Kidrons resonemang p� ett annat s�tt. Det behandlar cirkulationen av v�rde i systemet i sin helhet. F�r den enskilde f�retagaren finns det inga l�ckor i hela detta system. Det finns ett hela tiden �kande �verfl�d av kapital tillg�ngligt. Det inneb�r att det f�r individen alltid finns m�jligheter att expandera och f�rbilliga produktionen. Om han inte tar chansen genom att utnyttja en st�rre del av det konstanta kapitalet s� kommer hans konkurrenter att g�ra det, hans produktionskostnader kommer relativt sett att bli f�r h�ga, och han kommer faktiskt att tvingas l�gga ner. Ett v�xande konstant kapital betyder ett allm�nt fall f�r profitkvoten (i hela systemet). Men om det finns l�ckage, med hj�lp av vilket v�rde tas bort fr�n hela systemet, s� kommer det att finnas mindre m�jlighet f�r varje enskild kapitalist att skaffa sig v�rde att f�rvandla till konstant kapital, och d�rmed kommer tv�nget f�r varje kapitalist att utvidga sina produktionsmedel att ha minskat. Det omedelbara trycket att �ka det konstanta kapitalet (och d�rmed produktionen) kommer att minska, den allm�nna profitkvoten kommer att falla mindre, och d�rmed kommer det att finnas en grundval f�r en l�ngre stabil expansion p� basis av en l�gre organisk sammans�ttning av kapitalet. Det kommer att g�lla oavsett vilken form l�ckorna fr�n systemet tar, under f�ruts�ttning att skapandet av dem anv�nder relativt sett mer d�tt �n levande arbete.
Mandels egen analys av karakt�ren p� den �avg�rande sv�righet som monopolkapitalismen har st�tt inf�r�, �r att denna sv�righet inte �r att �bli av med �verskottsvaror� utan sv�righeten att bli av med �verskottskapital�. H�r g�r Mandel det misstag som han anklagar Kidron f�r, att skilja kapital och varor �t som olika bruksv�rden, utan att se att de som v�rden �r likv�rdiga (dvs. om man kan bli av med �verskottsvaror p� ett l�nsamt s�tt, d� kan man ocks� bli av med �verskottskapital). Mandel forts�tter med att skilja mellan effekten av �vapenproduktionens ekonomiska funktion� � �att ge �verskottskapitalet fler investeringsomr�den� � och att �minska �kningen av kapitalets organiska sammans�ttning och/eller minska profitkvoten�. Men enligt den klassiska marxistiska modellen �r varje s�dan �tskillnad om�jlig, ty bara om profitkvoten l�ngsiktigt f�rhindras att falla alltf�r drastiskt, blir det m�jligt med en stadig �kning av investeringarna. F�r att uttrycka det p� ett annat s�tt, finns det alltid m�jligheter till kapitalinvesteringar, med eller utan utgifter f�r vapen, men dessa m�jligheter utnyttjas bara om profitkvoten �r tillr�ckligt h�g.
Men �nnu mer fascinerande �r Mandels urs�kt f�r att han �inte p� ett systematiskt s�tt behandlar fr�gan om den kapitalistiska ekonomins kraftigt �kade tillv�xttakt efter Andra v�rldskriget� i sin bok Marxismens ekonomiska teori. Det �r tydligen p� grund av att st�rre delen av den �skrevs i slutet av 1950-talet, det vill s�ga f�r mer �n 10 �r sedan, n�r m�nga av trenderna efter kriget �nnu inte var s� tydliga�. Detta uttalande �r ingenting annat �n absurt. Man beh�ver inte g� tillbaka till den tidiga efterkrigsperioden, n�r det redan 1946 och 1947 fanns argument fr�n marxister som Tony Cliff[22] mot Mandels d�varande �sikter att �det inte finns n�gon anledning att tro att vi st�r inf�r en ny epok av kapitalistisk stabilisering och utveckling�.[23] Det var helt naturligt att g�ra misstag vid den tiden, med tanke p� att fredsf�rh�llandena funnits s� kort tid. Men redan 1950 var expansionen efter kriget trots m�nga marxisters f�ruts�gelser tillr�ckligt uttalad f�r att f�rfattare som Vance (i New International) skulle f�rs�ka f�rklara den teoretiskt. Hela fem �r innan Mandel b�rjade skriva sin bok hade Cliff och Kidron (i Socialist Review) till stor del utvecklat f�rklaringar till �trender efter kriget� som enligt Mandel fem �r senare ��nnu inte var s� tydliga�.
Men �nnu m�rkligare �r den analys som Mandel har utvecklat sedan dess, av orsakerna till denna tillv�xt efter kriget. Tydligen �r det p� grund av att kapitalismen genomg�r en tredje �industriell revolution�. Det har blivit m�jligt d�rf�r att det �under den kapitalistiska v�rldsekonomins �l�nga stagnationsperiod� (1913-1940) hade byggts upp en stor �reserv� av vetenskapliga och teknologiska uppfinningar, vars till�mpning i stor skala inom produktionen f�rsenades p� grund av de ogynnsamma ekonomiska f�rh�llanden som r�dde under denna period.� Men argumentet �r helt enkelt mots�gelsefullt. Ena stunden �r dessa uppfinningar ansvariga f�r den ekonomiska expansionen, men n�sta stund till�ts de hopa sig under 30 �r d�rf�r att det inte fanns n�gon ekonomisk expansion. I s� fall m�ste n�got annat �n uppfinningarna vara ansvarigt f�r att de anv�nds nu � varf�r anv�ndes de annars inte p� 1930-talet? Mandel verkar vara lika of�rm�gen som n�r han skrev sin bok f�r 10 �r sedan att identifiera vad denna andra orsak kan vara.
Nu har vi behandlat Mandels viktigaste argument. Men det finns n�gra till som �r v�rda att n�mna. Vi har p�st�endet att �arbetarklassen [har varit] fullt f�rm�gen att st�rta kapitalismen � i Ryssland, Jugoslavien, Kina, Kuba, Nordvietnam och �r i full g�ng att g�ra det i Sydvietnam just nu�. Man undrar n�r �arbetarklassen� faktiskt verkligen �st�rtade kapitalismen� i, l�t oss s�ga Jugoslavien. 1944-1945? I s� fall undrar man inte bara hur (med hj�lp av vilka institutioner f�r massaktivitet och vilken kamp) och under ledning av vilket revolution�ra parti, utan ocks� varf�r marxister p� den tiden inte lade m�rke till detta monumentala faktum. Under tre �r efter det betraktade f�rvisso inte Mandel Titos regim som n�gon sorts arbetarstat. Den var, h�vdade han och hans kollegor, en �extrem sorts bonapartistisk diktatur�. Speciellt vad g�ller Jugoslavien och Albanien skrev han sj�lv att stalinisterna hade byggt upp �en ny borgerlig statsapparat�.[24] Och n�r n�gon h�vdade n�got annat, hade de inte bara fel, utan de genomf�rde ocks� �en fullst�ndigt sm�borgerlig revidering av den marxist-leninistiska uppfattningen b�de om staten och den prolet�ra revolutionen�.[25] �terigen undrar man n�r st�rtandet �gde rum i Nordvietnam. I och med uppr�ttandet av Vietminhs f�rsta regering 1945? Men Mandels organisation beskrev otvetydigt de som grep makten d� som �de stalinister som sj�lva f�r l�ngesedan �vergav Lenins och Trotskijs kommunistiska fana...�[26] L�ngt fr�n att beskriva det som �gde rum i Hanoi som en socialistisk revolution, sades Ho Chi Minh, precis som Sukarno, �logiskt ha kommit att f�rr�da och sabotera den nationella frig�relsen�.[27]
Mandel kan f�rst�s �ndra uppfattning. Men man skulle vilja h�ra hans sk�l till att g�ra det, se vilka bevis det finns f�r arbetarmakt i Jugoslavien eller Vietnam nu som inte fanns tidigare. Det vore ocks� intressant att se Mandel r�ttf�rdiga sin egen utf�stelse till teorin om den permanenta revolutionen, i ljuset av att kineserna innan de tog makten stod f�r, och FNL idag uttalat st�r f�r �fyrklassblock�-politiken.
Ist�llet f�r att g�ra det bedyrar Mandel bara att dessa l�nder har upplevt arbetarrevolutioner, och att f�rneka det �r att h�vda att �kapitalismen idag �r starkare �n n�gonsin� och �har inlett en ny och sensationell fas av utveckling av produktivkrafterna, framf�rallt i de underutvecklade l�nderna� s� att �Trotskij hade fullst�ndigt fel med sin teori om en permanent revolution�. Enligt Mandel �r det vad Kidron g�r, och s�dan �r �mensjevismen�.[28]
Kanske Mandel l�ser andra upplagor av Trotskij �n resten av oss. Enligt den Trotskij jag k�nner, h�vdar teorin om den permanenta revolutionen att den borgerliga revolutionens uppgifter i de underutvecklade l�nderna bara kan l�sas av arbetarklassen under ledning av ett klassmedvetet revolution�rt parti. Det �r inte �mensjevism� att h�vda som ett faktum att n�got s�dant parti �nnu inte har lett arbetarklassen till att ta makten i Vietnam, eller Kina eller Kuba, utan dessutom att de som faktiskt tog makten avr�ttade (i Vietnam och Kina) eller f�ngslade (i Kuba) de som f�rs�kte bygga s�dana partier. Varken Maos parti eller Ho Chi Minhs parti var arbetarpartier annat �n till namnet. Deras medlemmar och ledare var inte arbetare, och inte heller var deras teori den prolet�ra revolutionens teori (det var den klassiska, f�rh�rdade stalinismens teori).[29]
F�r den delen har inte regimerna i Kina, Vietnam eller Kuba genomf�rt alla den nationella borgerliga revolutionens uppgifter. Det �r bara urs�kter att l�tsas att de har l�st den industriella utvecklingens problem. �Kulturrevolutionen� i Kina �gde rum just p� grund av att den maoistiska regimen inte kan det. (�ven h�r visar Mandel sin okunnighet genom att fr�ga vilken inst�llning vi skulle ha �om �kulturrevolutionens� beslut skulle upph�vas imorgon� � i sj�lva verket upph�vdes de flesta av dessa �beslut� f�r tv� �r sedan, i och med inr�ttandet av de revolution�ra �tre-i-en�-kommitt�erna.) Trots desperata f�rs�k att bem�stra beroendet av v�rldsmarknaden genom att diversifiera jordbruket, anses v�gen till utveckling i Kuba vara genom att producera alltmer socker som ska s�ljas i konkurrens med andra f�rs�ljare p� v�rldsmarknaden. I Vietnam, slutligen, har det stalinistiska ledarskapet redan tv� g�nger visat sig of�rm�get eller ovilligt att l�sa den mest element�ra borgerliga nationella uppgiften � nationell enhet � n�r m�jligheter f�r det fanns vid handen (1945 och 1954).
Det �r i sj�lva verket Mandel som �r den moderne mensjeviken, som svansar efter en sm�bourgeoisie som med varierande framg�ng f�rs�ker omvandla sig till en statskapitalistisk klass i Jugoslavien, Algeriet, Vietnam och Kina. Dessutom g�r han det vid en tidpunkt n�r det i det st�rsta av dessa l�nder har uppenbarat sig nya krafter som fullst�ndigt utmanar byr�kratins anspr�k, n�mligen strejken i Shanghai 1967 och uppkomsten av grupper som Sheng Wu Lien.
Den permanenta revolutionens teori g�r inte att till�mpa p� v�r epok utan vissa viktiga f�r�ndringar.[30] Men dess viktigaste slutsatser � att de underutvecklade l�ndernas problem bara kan l�sas med hj�lp av prolet�ra revolutioner, och inte ens d� utan att revolutionen sprider sig � blir alltmer relevanta n�r framg�ngarna f�r sm�bourgeoisien i n�gra f� l�nder visar sig vara alltmer begr�nsade och �verg�ende. Men det �r vi som drar dessa slutsatser, inte Mandel.
Slutligen �r det v�rt att notera att Mandel f�r att f�rs�ka r�ttf�rdiga sig l�tsas vara helt okunnig om den marxistiska uppfattningen i den nationella fr�gan. �[A]lla mots�gelser hos teorin om �statskapitalism� [avsl�jas] i all sin nakenhet� eftersom vi kan st�da �Nordvietnam och den sydvietnamesiska befrielsefronten�, trots att vi anser att dras nuvarande ledare �r �k�rnan � till den �byr�kratiska klass� som imorgon ska suga ut den sista droppen av merv�rde fr�n de sydvietnamesiska arbetarna�. Man undrar �ver de mots�gelser som b�de vi och Mandels organisation har beg�tt tidigare utan att han har m�rkt det � genom att st�da, l�t oss s�ga, den kenyanska kampen mot kolonialismen, trots att dess ledare �var k�rnan� till en afrikansk kapitalistklass. Eller den cypriotiska kampen under ledning av pr�sten Makarios och fascisten Grivas. Vi ser inte n�gon som helst mots�ttning i att ge ett helhj�rtat st�d till denna kamp mot imperialismen, utan att anse att ledarna av den �r socialister. Vi har inte heller n�gra s�dana problem i fallet Vietnam. �Alla mots�gelser hos den teori� vi h�ller fast vid m�ste ligga i det faktum att vi, till skillnad fr�n Mandel, anser att de grundl�ggande problem som befolkningarna i dessa l�nder st�r inf�r, inte kan och inte kommer att l�sas f�rr�n deras kamp leds av en verklig och inte mytisk arbetarklass med ett revolution�rt marxistiskt parti som har f�rbundit sig till ett klart program f�r en socialistisk revolution i internationell skala.
I sin broschyr har Mandel satt sig f�r att �avsl�ja � de flesta mots�gelser som anh�ngare till teorin om �statskapitalism� trasslar in sig i�. Tyv�rr har han bara visat att han �r okunnig, b�de om dessa teorier och om helt grundl�ggande fr�gor inom marxismen (s�som analysen av varan, f�rh�llandet mellan kapitalistisk produktion och varuproduktion, och f�rh�llandet mellan bruks- och bytesv�rde); sj�lvmots�gande (om fr�gan om den ryska ekonomins dynamik och kapitalismens enast�ende expansion under efterkrigsperioden); och o�rlig (n�r han utel�mnar saker n�r han citerar Kidron f�r att f�rvanska hans argument). Jag s�ger �tyv�rr� eftersom det bara �r genom en seri�s och vetenskaplig debatt som den marxistiska analysen kan utvecklas. I sin broschyr har inte Mandel givit n�got bidrag till denna diskussion.
Se Mandels svar: Statskapitalismens mystifieringar [som kommer att publiceras senare]
[1] Citat ur redakt�rens inledning till Mandels broschyr. Jag har inte hittat h�nvisningen till �mensjevikiska teorier� i texten � �a.
[2]� Ernest Mandel, "Statskapitalismens" mots�gelser, p� MIA.
[3]� Ibid, s 3-4.
[4]� Vilket inte betyder att detaljerna st�r �ver all kritik.
[5]� Ibid, s 18.
[6]� Lenin, Introduction of Socialism or Exposure of Plunder of the State? (MIA), Collected Works bd 25, s 68. Citeras i T Cliff, Russia: A Marxist Analysis, London, s 153.
[7]� R Hilferding, Das Finanzkapital, Wien 1910, s 286.
[8]� Mandel, "Statskapitalismens" mots�gelser, p� MIA.
[9]� K Marx, Kapitalet, f�rsta bandet, kapitel 1, avdelning 4, p� MIA.
[10] K Marx, Fondements de la Critique de l�economie politique (fransk �vers�ttning av Grundrisse...)
[11] K Marx, Kapitalet, f�rsta bandet, kapitel 1, avdelning 4.
[12] K Marx, Fondements de la Critique de l�economie politique, s 147.
[13] I sj�lva verket har utrikeshandeln ibland spelat en central roll i det stalinistiska Rysslands historia � i synnerhet i b�rjan av 1930-talet, d� Stalin f�rv�ntade sig kunna k�pa utl�ndska maskiner f�r industrialiseringen. F�r att betala f�r det m�ste han kunna s�lja jordbruksprodukter. Men �det v�ldsamma fall f�r bytesf�rh�llandena som var f�rknippade med v�rldsdepressionen, �kade kostnaderna f�r importerade maskiner avsev�rt vad g�llde Sovjetunionens fr�msta exportvaror.� (M Kaser, Comecon, London 1967, s 19) F�r att betala f�r maskinerna m�ste man skaffa mer r�varor fr�n b�nderna, d�rf�r �kade trycket f�r kollektivisering.
[14] R Luxemburg, The Accumulation of Capital, London 1963, s 467.
[15] Mandel, op cit, s 18.
[16] Citerat i E H Carr och R W Davies, Foundations of a Planned Economy 1926-29, London 1969, s 327.
[17] Citerat i I Deutscher, Stalin: en politisk biografi, p� MIA.
[18] Finansy SSR 28/69.
[19] F�r det direkta f�rh�llandet mellan hotet mot Ryssland fr�n v�st och beslutet att bygga upp den tunga industrin, se t ex E H Carr och R W Davies, op. cit, s 295.
[20] Mandel, op cit.
[21] Ibid.
[22] Se, t ex, Tony Cliff, All that glitters is not gold, London 1947. P� ett annat st�lle anser Mandel det f�r �vrigt m�jligt att anklaga Cliff f�r att �inte f�rutse� behovet av reformer i Ryssland n�r han skrev om �1950-talet�, som i The Nature of Stalinist Russia. Men detta verk skrevs inte alls p� 1950-talet, utan i b�rjan av 1948. Och det pekar f�rvisso p� den viktiga mots�ttningsom byr�kratin (utan framg�ng) har f�rs�kt l�sa, eftersom:
�Byr�kratins historiska uppgift �r att �ka arbetsproduktiviteten. N�r den g�r det hamnar den i djupa mots�ttningar. F�r att �ka arbetsproduktiviteten �ver en viss niv� m�ste massornas levnadsstandard �ka, eftersom arbetare som �r undern�rda inte kan producera s� bra ... Men ut�ver att ha h�nder har arbetarna ocks� huvuden. Om massornas levnadsstandard �kar s� �kar deras sj�lvf�rtroende, �kar deras aptit, deras ot�lighet �ver bristen p� demokratiska r�ttigheter och personlig s�kerhet, och deras ot�lighet med byr�kratin som vidmakth�ller dessa b�rdor. Om � andra sidan massornas levnadsstandard inte �kar, s� inneb�r det att arbetsproduktiviteten hotas, och det �r �desdigert f�r byr�kratin med dess nuvarande internationella relationer, och kommer f�rr eller senare att driva massorna till uppror.�
� F�r en fullst�ndig beskrivning av orsakerna till varf�r reformerna i Ryssland inte har fungerat, m�ste vi ocks� l�gga till, inte Mandels �dragkamp mellan planen och de byr�krater som leder produktionsenheterna�, mellan �fabriksledare� och �planerare�, utan
� 1. f�rekomsten av vissa grupper inom byr�kratin med ett egenintresse i att g� mot f�r�ndringar som skulle vara positiva f�r byr�kratin i sin helhet � inte bara �planerare� som grupp eller �fabriksledare�, utan ist�llet de som �r f�rknippade med polisapparaten och vissa sorters planeringsmekanismer tillsammans med �fabriksledare� i den tunga industrin;
� 2. v�rldskapitalismens fortsatta tryck p� kort sikt, som f�rhindrar en f�rdelning av resurser till jordbruket och den l�tta industrin som �r n�dv�ndiga om arbetsproduktiviteten ska h�jas till en konkurrenskraftig niv� p� l�ng sikt.
[23] Citeras i Hallas, Building the Leadership, IS 40.
[24] Soviet Union After the War, september 1946.
[25] Ibid.
[26] Resolution fr�n Fj�rde Internationalen, i IV�me Internationale, 1946.
[27] Ledare i IV�me Internationale, december 1946. I numret fr�n september/oktober 1947 publicerade samma tidskrift ocks� en intressant beskrivning av h�ndelserna i Saigon 1945-1946. Slutligen publicerade Mandels organisation ocks� en pamflett av Ahn-Van och Roussel, d�r de skriver att:
� �Vietminhs ledning drog f�rdel av sitt inflytande f�r att hindra revolutionen och � fullf�lja sin kontrarevolution�ra roll. Det var d�rf�r de i november 1945 beslutade sig f�r att uppl�sa kommunistpartiet � Det var d�rf�r de f�rbj�d konfiskering och uppdelning av jorden, och n�jde sig med att p�bjuda �vertagande av �kollaborat�rernas� mark. Det var d�rf�r de vidmakth�ll och legaliserade ockersystemet, och bara f�respr�kade att r�ntorna skulle s�nkas � Den stalinistiska ledningen f�rs�kte n� en kompromiss med den franska imperialismen och slog mot f�rtruppen: de trotskistiska ledarna Ta Thu Thau, Tran Van Trac och m�nga andra m�rdades i februari 1946 f�r att r�ja v�gen f�r �verenskommelsen den 6 mars.�
[28] Enligt Mandels argument �r det inte bara Kidron som m�ste vara �mensjevik�, utan ocks� livsl�nga revolution�rer som framlidna Natalja Sedova Trotskij (se t ex hennes brev d�r hon bryter sina f�rbindelser med Fj�rde internationalen) och framlidne Alfred Rosmer, grundare av det franska kommunistpartiet och av Fj�rde internationalen.
[29] Exempelvis riktade sig Vietminhs program till �Rika m�nniskor, soldater, arbetare, intellektuella, arbetsgivare, ungdomar, kvinnor...� Idag �r andelen arbetare i det vietnamesiska kommunistpartiet �bara 18,5% och ju h�gre upp i partiet ju l�gre andel arbetare�. (Le Duc Tho, citerad i Sunday Times, 7 september 1969.)
[30] F�r f�rs�k till detta, se T Cliff, Deflected Permanent Revolution, december 1969.