Originalets titel: "Les luttes de classes en URSS - Deuxi�me p�riode, 1923-1930"
�vers�ttning: Ulrika Jakobsson, 1978
Digitalisering och redigering: f�r Marxists Internet Archive Ulrika Jakobsson, 2014
HTML: Jonas Holmgren
”Insamlandets kris” kan framst� som en kris inom det sovjetiska jordbruket. En s�dan tolkning skulle inneb�ra att krisens huvudsakliga orsaker stod att finna i klassf�rh�llandenas och produktivkrafternas tillst�nd p� landsbygden mot slutet av tjugotalet. Klassf�rh�llandena pr�glas enligt detta syns�tt av att kulakerna h�danefter spelar en dominerande roll, �ven p� det ekonomiska planet, vilket g�r det m�jligt f�r dem att diktera villkoren f�r st�dernas f�rs�rjning. Samtidigt har d� jordbrukets produktivkrafter n�tt ett ”tak” i sin utveckling, som bara kan forceras genom en snabb omdaning av produktionsvillkoren, genom en mekanisering av jordbruket. F�r att en s�dan mekanisering inte ska gynna kulakerna i f�rsta hand m�ste en kollektivisering genomf�ras. Enligt detta syns�tt g�r ”insamlandets kris” det n�dv�ndigt att genomf�ra f�rst de ”exceptionella �tg�rderna” och d�refter en snabb kollektivisering som m�ste tvingas p� b�nderna om de inte �r ben�gna att ansluta sig frivilligt, d�rav tesen om den ”ekonomiska n�dv�ndigheten” av en ”revolution” uppifr�n”.[1] En s�dan ”ekonomistisk” tolkning av ”insamlandets kris” utg�r fr�n antagandet att NEP inte skulle ha gjort det m�jligt f�r mellanb�nderna att uppn� en central st�llning i byarna, och inte skapat tillf�lle f�r sovjetregimen att hj�lpa fattig- och mellanb�nderna att f�rb�ttra sina produktionsvillkor och samtidigt successivt leda in dem p� kooperationens och kollektiviserings v�g. Man menar ocks� att den ”ekonomiska n�dv�ndigheten” skulle ha hindrat regimen fr�n att visa sig t�lmodig gentemot b�nderna.
Denna ”ekonomistiska”[2] tolkning �r dock felaktig. Kulakerna innehar inte n�gon dominerande ekonomisk position p� landsbygden mot slutet av tjugotalet och fattig- och mellanb�nderna kan fortfarande �ka sin produktion avsev�rt om sovjetregimen ger sitt st�d �t deras organisering och �ndrar sin politik ifr�ga om tillf�rseln av produkter till landsbygden och priss�ttningen.
”Insamlandets kris” �r inte en i jordbruket inneboende kris, utan en kris f�r relationerna mellan stad och landsbygd. Krisen har sina r�tter i fel som beg�tts i den praktik som kommit att g�lla f�r alliansen mellan arbetare och b�nder. Krisen h�nger samman med mots�ttningarna inom och den industriella och urbana sektorn och med det s�tt varp� dessa mots�ttningar uppfattas och behandlas.
<- f�reg�ende | inneh�llsf�rteckning | n�sta ->
[1] Denna ”ekonomistiska tes” �tf�ljs i allm�nhet av en tes om de ”milit�ra krav” som den internationella situationen ger upphov till, krav som underst�djes i dagens Sovjetunionen (Se t.ex. Istorija Kommunistitcheskoj Partii SSSR, Moskva, band 4, andra delen, 1971, s. 593).
Den ”ekonomistiska tesen” f�r ocks� st�d i V�sttyskland av W. Hoffman i Die Arbeitsverfassung der SU, Berlin, 1956, s. 8 och i Stalinismus und Antikommunismus, Frankfurt/M, 1967, s. 34 (citerat av R. Lorenz, Sozial- Geschichte der Sowjetunion 1917–1945, Frankfurt/M. 1976, s. 348). Hon ansluter sig till J Elleinsteins st�ndpunkt i Le Socialisme dans un seul pays (1922–1939), 1973, s. 118, d� den sistn�mnde ”reserverar” sig mot den ”takt” i vilken omvandlingarna ifr�ga tvunget skulle fortg� och ifr�ga om ”vilka medel som skulle anv�ndas.
[2] F�r �vrigt vet vi att varken de ”exceptionella �tg�rderna” eller kollektiviseringen i de former den antog gjorde det m�jligt att snabbt �vervinna sv�righeterna inom jordbruket. Tv�rtom g�r jordbrukspolitiken tillbaka och stagnerar under mer �n tio �r.