Originalets titel: Capitalism and Human Emancipation.
�vers�ttning: G�ran K�llqvist
HTML: Martin Fahlgren
Ur New Left Review, I/167 januari/februari 1988. Artikeln �r en f�rel�sning (�Isaac Deutscher Memorial Lecture�), som Meiksins Wood h�ll den 23 november 1987, vid London School of Economics. Noter har lagts till.
L�t mig f�rst s�ga n�got om Isaac Deutscher, inte bara som n�gon sorts rituell hyllning till denna tilldragelse, utan f�r att det verkar passande f�r det jag ska s�ga i mitt f�redrag och den anda jag avser att h�lla det i. Jag k�nde inte Isaac Deutscher, men jag har f�tt ett ganska starkt intryck av vilken sorts person han var, och den sorts politiska r�st han representerade, och det f�refaller f�r mig vara just en s�dan r�st vi beh�ver mycket av nu. Liksom m�nga andra har jag speciellt imponerats av hans stabila och balanserade engagemang i socialismen � och jag s�ger stabilitet fullt medvetet, inte f�r att f�rmedla en envis dogmatism, utan tv�rtom de sorts balanserade, sj�lvst�ndiga och kritiska bed�mningar som till exempel gjorde att han utan urs�kt kunde hylla Oktoberrevolutionen samtidigt som han aldrig dolde dess fasor och f�rvanskningar, vid en tidpunkt d� s� m�nga andra sv�ngde v�ldsamt mellan blind dyrkan och ynkligt f�rnekande av socialismen �verhuvudtaget. Eller den stabilitet som fick honom att arbeta som marxistisk intellektuell under perioder av d�mpad klasskamp, medan s� m�nga andra gav upp och gav sig iv�g p� jakt efter olika intellektuella och politiska trender.
Jag tror att denna stabilitet har n�got med Deutschers genomt�nkta syn p� socialismen att g�ra. Den v�rdesatte dess l�fte om m�nniskans frig�relse utan att hysa n�gra romantiska illusioner att den skulle bota m�nniskans alla sjukdomar, att den p� ett mirakul�st s�tt med Shelleys ord skulle g�ra folk �fria fr�n skuld eller sm�rta�. En g�ng sa han att socialismen inte var �utvecklingens sista, perfekta produkt, eller � historiens slut, utan snarare d� � historiens b�rjan�.[1] Det �r just s�dana balanserade bed�mningar vi �r i s� tr�ngande behov av idag, och det betyder b�de att f�rst� det s�tt p� vilket socialismen inte �r historiens slut, inte slutet p� m�nniskans befrielse, utan ocks� de s�tt p� vilka den �r b�rjan. Vi m�ste ocks� ge samma omd�me om den socialistiska omvandlingens medel och f�rmedlingar som om dess m�l. I ett tal till amerikanska studenter vid studentaktivismens h�jdpunkt p� 1960-talet, gav Deutscher ett inte helt v�lkommet budskap: �Ni �r v�ldigt aktiva i samh�llslivets utkanter, och arbetarna �r passiva i dess k�rna. Det �r v�rt samh�lles tragedi. Om ni inte tar itu med den kontrasten, kommer ni att bli besegrade.�.[2]
Det f�refaller f�r mig som om en liknande kontrast �r v�r tragedi just nu, och vi m�ste ha samma balans n�r vi m�ste inse att starka och lovande frig�relseimpulser p�g�r, men att de kanske inte �r aktiva i det kapitalistiska samh�llets mitt och kanske inte befriar oss fr�n dess f�rtryck. �ven� vi m�ste ta itu med denna kontrast eller besegras.
Dessa tvistefr�gor �r mycket levande, speciellt eftersom det inom v�nstern inte l�ngre tas f�r givet att det avg�rande slaget f�r m�nniskans frig�relse kommer att ske p� det �ekonomiska� omr�det, p� klasskampens hemmaplan. F�r v�ldigt m�nga m�nniskor har betoningen flyttat till kamp f�r vad jag kommer att kalla utomekonomiska tillg�ngar � k�nsfrig�relse, j�mlikhet mellan raserna, fred, ekologisk h�lsa, demokratiskt medborgarskap. Varenda socialist b�r vara engagerade f�r dessa m�l � i sj�lva verket har det socialistiska projektet om klassens frig�relse alltid varit, eller borde ha varit, ett medel f�r det st�rre m�let med m�nniskans frig�relse. Men detta engagemang l�ser inte centrala fr�gor om hur kampen f�rmedlas och genomf�rs, och de l�ser f�rvisso inte fr�gan om klasspolitik. En hel del beh�ver fortfarande s�gas om villkoren f�r att uppn� dessa utomekonomiska tillg�ngar. Om v�r utg�ngspunkt �r kapitalismen beh�ver vi i synnerhet veta exakt vad f�r sorts utg�ngspunkt det �r. Vilka gr�nser s�tter den kapitalistiska regimen upp, och vilka m�jligheter skapar den, med sitt materiella system och hur dess samh�llsmakt �r gestaltad? Vilken sorts f�rtryck kr�ver kapitalismen, och vilken sorts frig�relse kan den st� ut med? Och speciellt: vilken anv�ndning har kapitalismen av utomekonomiska tillg�ngar, hur uppmuntrar den dem och hur g�r den motst�nd mot att uppn� dem? Och s� vidare. Jag vill b�rja med att besvara dessa fr�gor, och vartefter resonemanget utvecklas ska jag f�rs�ka f�rtydliga dem genom att g�ra en del j�mf�relser med f�rkapitalistiska samh�llen
L�t mig b�rja med att s�ga att vissa utomekonomiska tillg�ngar helt enkelt inte �r f�renliga med kapitalismen, och jag t�nker inte tala om dem. Jag �r till exempel s�ker p� att kapitalismen inte kan ge v�rldsfred. F�r mig f�refaller det sj�lvklart att den kapitalistiska ackumulationens expanderande, konkurrerande och exploaterande logik inom ramen f�r ett system med nationalstater p� l�ng och kort sikt m�ste vara destabiliserande, och att kapitalismen � och dess f�r tillf�llet mest aggressiva och �ventyrliga kraft, USA:s regering � �r och f�r �versk�dlig framtid kommer att vara det st�rsta hotet mot v�rldsfreden. Inte heller tror jag att kapitalismen kan undvika ekologisk f�r�delse. Den kan anpassa sig till ett visst m�tt av ekologisk omsorg, speciellt n�r teknologi f�r milj�skydd i sig sj�lv �r l�nsamt p� marknaden. Men den i grund och botten of�rnuftiga jakten p� kapitalackumulation, som underordnar allting under kapitalets egen expansion och s� kallade tillv�xt, �r oundvikligen fientlig mot en ekologisk balans. Men det m�ste till�ggas att fr�gor om fred och ekologi inte passar s�rskilt bra f�r att skapa starka antikapitalistiska krafter. I viss mening �r problemet sj�lva deras m�ngsidighet. De utg�r inga samh�llskrafter d�rf�r att de helt enkelt inte har n�gon specifik samh�llsidentitet � eller �tminstone inte utom p� de st�llen d�r de korsar klassf�rh�llanden, som i fallet med de ekologiska fr�gor som uppst�r p� grund av att arbetare f�rgiftas p� arbetet, eller tendensen att koncentrera nedsmutsning och avfall till arbetarnas bostadsomr�den snarare �n i privilegierade f�rorter. Men n�r det kommer till kritan �r det inte mer i kapitalisternas �n i arbetarnas intressen att utpl�nas av en atombomb eller l�sas upp av surt regn. Man kan lika v�l s�ga, att med tanke p� kapitalismens faror borde ingen f�rnuftig person st�da den, men saker och ting fungerar helt enkelt inte s�.
Situationen med ras- och k�nsfr�gan �r n�stan den motsatta. Antirasism och antisexism har f�rvisso en specifik samh�llsidentitet och kan skapa starka sociala krafter. Men det �r inte s� uppenbart att ras- eller k�nsj�mlikhet st�r i mots�ttning till kapitalismen, eller att kapitalismen inte kan st� ut med dem p� samma s�tt som den inte kan ge v�rldsfred eller respektera milj�n. Var och en av dessa utomekonomiska tillg�ngar har allts� sitt eget speciella f�rh�llande till kapitalismen, och var och en av dem kr�ver en noggrann analys. Men eftersom tiden �r begr�nsad kommer jag att g�ra n�gra mycket allm�nna prelimin�ra p�pekanden om ras och k�n f�r att illustrera kapitalismens tvetydighet i detta avseende. Sedan kommer jag att koncentrera mig p� fr�gan om demokrati, �ven om jag under den rubriken ocks� kommer att ha mer att s�ga om vissa sidor av k�nsf�rtrycket.
Den f�rsta punkten om kapitalismen �r att den �r unikt likgiltig inf�r samh�llsidentiteten hos de m�nniskor den suger ut. Det �r ett typiskt fall av goda nyheter och d�liga nyheter. F�rst de � mer eller mindre � goda nyheterna. Till skillnad fr�n tidigare produktionss�tt �r inte kapitalismens utsugning ouppl�sligt knuten till utomekonomiska, juridiska eller politiska identiteter, oj�mlikheter eller skillnader. Utvinningen av merv�rde fr�n l�nearbetarna �ger rum i ett f�rh�llande mellan formellt fria och j�mlika individer, och f�ruts�tter inte n�gra skillnader i juridisk eller politisk st�llning. I sj�lva verket finns det en definitiv tendens hos kapitalismen att undergr�va s�dana skillnader, och till och med vattna ur identiteter som k�n eller ras, eftersom kapitalet str�var efter att suga upp folk i arbetsmarknaden och reducera dem till utbytbara arbetsenheter utan n�gon speciell identitet. � andra sidan �r kapitalismen mycket flexibel i sin f�rm�ga att utnyttja, och �ven �verge, speciella samh�lleliga f�rtryck. En del av de d�liga nyheterna �r att kapitalismen troligen kommer att inf�rliva allt utomekonomiskt f�rtryck som finns historiskt och kulturellt tillg�ngligt i det givna sammanhanget. S�dana kulturella arv kan till exempel gynna kapitalismens ideologiska herrav�lde genom att d�lja dess inneboende tendens att skapa underklasser. N�r arbetarklassens minst privilegierade sektorer knyts till utomekonomiska identiteter som k�n eller ras, som de ofta g�r, kan det se ut som om dessa sektorer existerar p� grund av andra orsaker �n det kapitalistiska systemets n�dv�ndiga logik. Det handlar givetvis inte om n�gon sorts kapitalistisk konspiration f�r att f�ra folk bakom ljuset. F�r det f�rsta fungerar rasism och sexism delvis s� bra i det kapitalistiska samh�llet d�rf�r att de faktiskt kan fungera till f�rdel f�r vissa delar av arbetarklassen under konkurrensen p� arbetsmarknaden. Men po�ngen �r, att om kapitalet f�r f�rdelar av rasism eller sexism, s� �r det inte p� grund av n�gon strukturell ben�genhet till rasoj�mlikhet eller k�nsf�rtryck hos kapitalismen, utan tv�rtom d�rf�r att de d�ljer det kapitalistiska systemets strukturella verklighet och eftersom de splittrar arbetarklassen. Hursomhelst kan en kapitalistisk utsugning i princip genomf�ras utan att bry sig om hudf�rg, ras, tro, k�n, eller vara beroende av utomekonomisk oj�mlikhet eller skillnader. �n mer: kapitalismens utveckling har skapat ett ideologiskt tryck mot s�dan oj�mlikhet och s�dana skillnader i en omfattning som saknar motstycke i de f�rkapitalistiska samh�llena.
Men vi st�ter genast p� n�gra mots�ttningar. L�t oss betrakta exemplet ras. Trots kapitalismens strukturella likgiltighet mot utomekonomiska identiteter (eller i viss mening p� grund av det), har dess historia k�nnetecknats av de troligen mest elakartade rasismer som n�gonsin funnits. Den utbredda och djupt rotade rasismen mot svarta i v�st tillskrivs ofta det kulturella arv fr�n kolonialismen och slaveriet som beledsagade kapitalismens utbredning. Men �ven om denna f�rklaring f�rvisso �r �vertygande fram till en viss punkt, s� �r den vid n�rmare eftertanke i sig sj�lv inte tillr�cklig. Ta det extrema exemplet med slaveri. En j�mf�relse med de enda andra historiskt k�nda exemplen p� ett s� omfattande slaveri, kommer att visa att det inte finns n�got automatiskt i att f�rknippa slaveri med en s� h�tsk rasism, och kan antyda att detta ideologiska resultat �n n�got som �r specifikt f�r kapitalismen. En del personer kan bli �verraskade av att f� h�ra, att tanken p� att slaveri kunde r�ttf�rdigas med naturliga oj�mlikheter mellan m�nniskor aldrig slog igenom i det antika Grekland och Rom, trots att slaveri var n�stan allm�nt accepterat. Det enda n�mnv�rda undantaget, Aristoteles uppfattning om naturligt slaveri, fick aldrig n�gon allm�n spridning. En vanligare �sikt verkar ha varit att slaveri var en allm�nt accepterad uppfattning, som �ven om den var allm�n bara r�ttf�rdigades genom att den var anv�ndbar. Det erk�ndes i sj�lva verket till och med att denna anv�ndbara institution var mot naturen. Denna uppfattning finns inte bara i den grekiska filosofin utan erk�ndes �ven i de romerska lagarna. Det har till och med h�vdats att slaveri var det enda fallet i Roms lagar d�r det fanns en erk�nd konflikt mellan ius gentium, l�ndernas vanliga lagar, och ius naturale, naturens lagar.[3]
Detta �r inte betydelsefullt f�r att det ledde till att slaveriet avskaffades, vilket det f�rvisso inte gjorde, och inte heller mildrar det det antika slaveriets fasor. Det �r viktigt att notera d�rf�r att det, i motsats till det moderna slaveriet inte verkade finnas n�got pressande behov av att r�ttf�rdiga denna vidriga institution med att vissa raser var underl�gsna. Etniska konflikter �r troligen lika gamla som civilisationen, och det finns en l�ng historia av att f�rsvaret av slaveriet baserade sig p� bibliska historier om ett besudlat arv. Men den moderna rasismen �r n�got annat, en mer brutalt systematisk uppfattning om en inneboende och naturlig underl�gsenhet, som b�rjade f� vind i seglen i slutet av 1600- och b�rjan av 1700-talet och n�dde sin h�jdpunkt p� 1800-talet, d� det f�rst�rktes med pseudovetenskapliga biologiska rasteorier, och fortsatte som ett ideologiskt st�d f�r det koloniala f�rtrycket �ven sedan slaveriet hade avskaffats.
Man frestas allts� att fr�ga vad det �r hos kapitalismen som skapade detta ideologiska behov, detta behov av n�got som �r liktydigt med med en teori om ett naturligt, inte bara allm�nt f�rekommande, slaveri. Och �tminstone en del av svaret m�ste finnas i en paradox. Medan det koloniala f�rtrycket och slaveriet spred sig i kapitalismens utposter, s� blev arbetskraften p� hemmaplan alltmer proletariserad. Och l�nearbetets utbredning, kontraktsf�rh�llandet mellan formellt fria och j�mlika individer, f�rde med sig en ideologi om formell j�mlikhet och frihet. I sj�lva verket har denna ideologi, som p� ett juridiskt och politiskt plan f�rnekar att de kapitalistiska ekonomiska relationerna i grunden �r oj�mlika och ofria, alltid varit en livsn�dv�ndig del av kapitalismens herrav�lde. I viss mening var det allts� just det strukturella trycket mot utomekonomiska skillnader som gjorde det n�dv�ndigt att r�ttf�rdiga slaveriet genom att utesluta slavarna fr�n den m�nskliga rasen, g�ra dem till icke-personer som befann sig utanf�r frihetens och j�mlikhetens normala universum. Det kanske �r p� grund av att kapitalismen inte erk�nner n�gra utomekonomiska skillnader mellan m�nniskor som personer m�ste g�ras mindre m�nskliga, f�r att hysa slaveriet och kolonialismen som i detta historiska �gonblick var s� nyttiga f�r kapitalet. I Grekland och Rom r�ckte det att identifiera folk som utb�lingar p� grund av att de inte var medborgare, eller att de inte var greker eller romare. Under kapitalismen verkar kriteriet f�r bannlysning vara att uteslutas fr�n den m�nskliga rasens huvuddel.
Eller betrakta fallet med k�nsf�rtryck.[4] H�r �r inte mots�ttningarna riktigt lika i�gonfallande. Om kapitalismen har f�rknippats med en h�tskare rasism �n n�gonsin tidigare, s� �r i alla fall inte jag alls �vertygad om p�st�endet att kapitalismen har skapat mer extrema former av k�nsf�rtryck �n vad som fanns i de f�rkapitalistiska samh�llena. Men �ven h�r finns en paradoxal kombination av strukturell likgiltighet om, faktiskt tryck mot, denna utomekonomiska oj�mlikhet, och en sorts systematisk opportunism som l�ter kapitalismen utnyttja den. I typfallet utnyttjar kapitalismen i de utvecklades kapitalistiska l�nderna i v�st k�nsf�rtryck p� tv� olika s�tt: det f�rsta delar den med andra utomekonomiska identiteter, som ras och till och med �lder, och den �r i viss m�n utbytbar med dem som ett s�tt att uppr�tta underklasser och ge ideologisk t�ckmantel; det andra s�ttet �r speciell f�r k�n: det fungerar som ett s�tt att organisera den samh�lleliga reproduktionen i vad som (kanske felaktigt) anses vara det billigaste s�ttet.[5] Med det nuvarande s�ttet att organisera k�nsf�rh�llandena kan kapitalet h�lla ner sina kostnader f�r att reproducera arbetskraften � eller s� har det i allm�nhet ansetts � genom att l�gga kostnaderna f�r barnaf�dande och barnuppfostran p� familjens privata sf�r. Men vi m�ste inse, att fr�n kapitalets synvinkel skiljer sig inte dessa speciella kostnader fr�n de andra. Ur kapitalets synvinkel skiljer sig inte barnledighet eller daghem p� n�got kvalitativt s�tt fr�n l�t oss s�ga �lderspensioner eller arbetsl�shetsf�rs�kringar � de �r allihopa o�nskade kostnader. I allm�nhet �r kapitalet mot alla s�dana kostnader � trots att det aldrig hade kunnat �verleva utan �tminstone en del av dem. Men po�ngen �r att det i detta avseende lika v�l kan tolerera j�mlikhet mellan k�nen som att acceptera offentlig sjukv�rd eller socialf�rs�kringar.
�ven om kapitalismen kan anv�nda och verkligen anv�nder k�nsf�rtryck, s� har detta f�rtryck ingen prioriterad plats i det kapitalistiska systemet. Kapitalismen kan �verleva om allt f�rtryck mot kvinnor i egenskap av kvinnor f�rsvinner � medan den inte, per definition, skulle �verleva om utsugningen av klassen utrotades. Det inneb�r inte att kapitalismen har gjort kvinnans frig�relse n�dv�ndig eller oundviklig. Men det betyder verkligen att det inte finns n�got strukturellt behov, eller ens stark systematisk ben�genhet, till k�nsf�rtryck i kapitalismen. Jag kommer senare att s�ga en del saker om hur kapitalismen i detta avseende skiljer sig fr�n de f�rkapitalistiska samh�llena.
Jag har tagit upp dessa exempel f�r att illustrera tv� viktiga punkter: att kapitalismen verkligen har en strukturell tendens bort fr�n utomekonomisk oj�mlikhet, men att det �r ett tveeggat sv�rd. De strategiska slutsatserna �r att kamp som bara f�rst�s i rent utomekonomiska termer � till exempel som varande enbart mot rasism eller k�nsf�rtryck � i sig sj�lva inte �r �desdigert farliga f�r kapitalismen, att den kan lyckas utan att bryta ner det kapitalistiska systemet, men att den samtidigt troligen inte kommer att lyckas om den forts�tter att vara �tskild fr�n den antikapitalistiska kampen.
Jag vill nu lite mer utf�rligt ta upp en annan aspekt p� denna tvetydighet, fr�gan om demokrati under kapitalismen. Det kan inte finnas n�got tvivel om att kapitalismen har m�jliggjort en aldrig tidigare sk�dad utvidgning av medborgarskapet, och det har alltid varit en central fr�ga f�r socialismen vilken strategisk betydelse detta faktum ska tillskrivas. Det har n�stan �nda fr�n b�rjan funnits en socialistisk tradition som tar f�r givet att kapitalismens formella juridiska och politiska j�mlikhet, i kombination med dess ekonomiska oj�mlikhet och ofrihet, kommer att skapa en dynamisk mots�ttning, en motiverande kraft f�r en socialistisk omvandling. Till exempel har en av socialdemokratins grundl�ggande premisser varit att kapitalismens begr�nsade frihet och j�mlikhet kommer att ge upphov till �verv�ldigande impulser till fullst�ndig befrielse. Och idag finns en ny stark tendens att, utifr�n i stort sett samma antagande, t�nka att �verg�ngen till socialismen helt enkelt utg�rs av en utvidgning av de medborgerliga r�ttigheterna, och demokrati har blivit ledord f�r olika progressiva strider, det enda gemensamma temat f�r v�nsterns olika befrielseprojekt. Jag gillar tanken att betrakta socialismen som en utvidgning av demokratin, s� l�nge m�let �r att h�lla kvar det socialistiska projektet p� en best�mt demokratisk kurs. Men jag �r inte alls imponerad av den mycket gamla socialistiska illusionens nya teoretiska f�llor, att den kapitalistiska frihetens och j�mlikhetens ideologiska impulser har skapat ett oemotst�ndligt tryck att omvandla samh�llet p� alla niv�er. Effekterna av den kapitalistiska demokratin har varit mycket mer tvetydiga �n s�, och denna syn p� den socialistiska omvandlingen �r bara ett trolleritrick som vill f� oss att tro p� en mjuk �verg�ng fr�n en kapitalistisk till en socialistisk demokrati.
H�r f�r man inte ha n�gra illusioner om vad demokrati har f�r inneb�rd och effekter under kapitalismen. Vi m�ste givetvis vara medvetna om den kapitalistiska demokratins begr�nsningar, det faktum att �ven en demokratisk kapitalistisk stat kommer att begr�nsas av kapitalackumulationens� krav, och det faktum att den liberala demokratin l�mnar den kapitalistiska utsugningen i huvudsak intakt. Men �n mer, vi m�ste vara medvetna om den definitiva skada som kapitalismen har �samkat demokratin, precis p� samma g�ng som den har befr�mjat dess utveckling.
L�t oss analysera denna mots�gelsefulla enhet mellan framsteg och retr�tt genom att j�mf�ra med� f�rkapitalistiska samh�llen � och h�r t�nker jag p� samh�llen som redan har delats upp i klasser. Jag ska tala fritt om �f�rkapitalistiska� samh�llen som om begreppet inte t�ckte en enorm blandning av sociala och kulturella former, vitt �tskilda i tid och rum, eftersom det g�r att g�ra vissa breda generaliseringar om dem n�r det g�ller de viktiga tvistefr�gorna. Framf�rallt �r nyckeln till de politiska r�ttigheternas st�llning i de f�rkapitalistiska samh�llena, d�r b�nderna var den viktigaste utsugna klassen, att utsugningen av dem tog formen av utomekonomiskt, politiskt, juridiskt, milit�rt f�rtryck. Det vill s�ga att de fr�msta formerna f�r utvinning av merv�rde som de f�rkapitalistiska b�nderna utsattes f�r � arrende och skatt � uppn�ddes med hj�lp av olika mekanismer f�r juridiskt och politiskt beroende: skuldslaveri, livegenskap, skattskyldighet, arbete �t gods�garna, etc. Det �r inte sv�rt att se hur bara detta faktum gav juridiska privilegier och politiska r�ttigheter ett enormt v�rde och satte absoluta gr�nser f�r hur de f�rdelades. Den medeltida f�rest�llningen om adeln sammanfattar det snyggt. Det �r en f�rest�llning som ouppl�sligt f�renar den politiska och ekonomiska makten, och det fick f�rst�s en inneb�rd f�r b�ndernas motst�nd. Under det ber�mda engelska bondeupproret 1381, till exempel, som utl�stes av f�rs�ket att driva igenom en mantalsskatt, formulerade rebelledaren Wat Tyler b�ndernas klagom�l som ett krav p� j�mlik f�rdelning av makten bland alla m�n. Och om man t�nker p� utsugningens karakt�r i den h�r sortens samh�lle, s� �r det inte alls f�rv�nande att b�ndernas motst�nd mot den ekonomiska utsugningen tog formen av att kr�va en andel av sina h�rskares privilegierade juridiska och politiska st�llning.
F�r b�nder var den ekonomiska makten mot utsugning till stor del beroende av hur stor domsr�tt deras egen politiska grupp, byn, hade gentemot gods�garnas och statens makt. Och definitionsm�ssigt begr�nsade och inkr�ktade varje utvidgning av byns domsr�tt p� gods�garnas makt att exploatera. Men en del makt var viktigare �n annan makt. I motsats till kapitalismen var inte de f�rkapitalistiska gods�garna eller den merv�rdesutvinnande staten lika beroende av att kontrollera produktionsprocessen som att ha makt att tvinga fram merv�rde. De f�rkapitalistiska b�nderna �gde fortfarande produktionsmedlen, och kontrollerade i allm�nhet fortfarande produktionen b�de individuellt och kollektivt via sitt bysamh�lle. Som i de andra f�rkapitalistiska formerna k�nnetecknades feodalismen av att till�gnandet i allm�nhet skilde sig klarare fr�n produktionsprocessen �n under kapitalismen. B�nderna producerade, och sedan tog gods�garen ut arrende, eller staten till�gnade sig skatt. Eller s� producerade bonden f�r sitt eget hush�lls behov p� sin egen lott under en dag, och en annan dag p� gods�garens dom�ner, eller i n�gon sorts tj�nst f�r staten. S� l�nge bondesamh�llets domsr�tt inte gick �ver gr�nsen till de juridiska och politiska mekanismerna f�r att utvinna merv�rde, gick det allts� att vidmakth�lla gods�garens eller statens makt att till�gna sig �ven om b�nderna hade en betydande sj�lvst�ndighet att organisera produktionen.
Bondesamh�llen har d� och d� pressat p� h�rt mot dessa murar och f�tt betydande oberoende i sina lokala politiska institutioner, inr�ttat sina egna lokala domare ist�llet f�r gods�garnas representanter, genomdrivit sina egna lokala r�ttigheter, och s� vidare. Och i den m�n de har f�tt detta politiska oberoende, s� har de ocks� kunnat begr�nsat den ekonomiska utsugningen. Men det har i allm�nhet �terst�tt ett sista och o�verstigligt hinder som har slagit tillbaka f�rs�ken att f� bukt med f�rtrycket av b�nderna, det vill s�ga muren mellan byn och staten. Bysamh�llet har s� att s�ga blivit kvar utanf�r staten och varit underordnad den, som n�got fr�mmande.[6]
S�vitt jag vet finns det bara ett fall i den f�rkapitalistiska historien d�r denna mur tydligt har brutits igenom, och det �r den grekiska, eller mer specifikt, den atenska demokratin.[7] Jag vill h�vda att den antika atenska demokratins klart mest revolution�ra aspekt, som saknar sin like, var b�ndernas unika st�llning som medborgare, och byns st�llning i f�rh�llande till staten. I skarp mots�ttning till andra bondesamh�llen var byn den atenska statens minsta best�ndsdel, genom vilken b�nderna blev medborgare. Det utgjorde inte bara en konstitutionell uppfinning, utan ocks� en radikal omvandling av b�nderna som saknar motstycke i den antika v�rlden, eller faktiskt n�gon annanstans p� den tiden. Om b�nder, som Eric Wolf har sagt, �r odlare p� landsbygden vars �verskott i form av arrende och skatt �verf�rs till n�gon som �ut�var en verkligt �verl�gsen makt, eller dom�n, �ver dem�,[8] d� k�nnetecknades de atenska sm�brukarna av en aldrig tidigare sk�dad � och senare utan motstycke � sj�lvst�ndighet fr�n den h�r sortens �dom�n�, och f�ljaktligen ovanlig grad av frihet fr�n arrende och skatt. Skapandet av bondemedborgaren innebar att b�nderna befriades fr�n all sorts skattef�rh�llanden som tidigare hade k�nnetecknat de grekiska b�nderna, och fortsatte att k�nneteckna b�nderna p� andra st�llen.
Den grekiska demokratins betydelse g�r att m�ta mot de andra utvecklade civilisationernas standard i den antika v�rlden i Fr�mre Orienten och Asien. Trots de m�nga skillnaderna bland dessa andra stater sticker ett gemensamt drag ut: en skarp uppdelning mellan de h�rskande och de producerande klasserna, och i synnerhet jordbruksproducenterna. Denna uppdelning f�rkroppsligades i en lika skarp uppdelning mellan byarna och staten. Staten tenderade att organiseras som den som f�rst� till�gnade sig merarbetet, och utvann inte bara �verskottet fr�n de underordnade bondbyarna i form av skatt f�r offentliga syften utan som ett s�tt f�r privat till�gnande, en sorts centraliserad hyra till de som �gde en del av staten. Alternativt var privat �gande och r�tten att till�gna sig b�ndernas �verskott en l�nef�rm�n f�r statsanst�llda.
I mindre skala verkar samma m�nster ha funnits i brons�lderns Grekland innan st�derna uppstod. I sj�lva verket var det troligen mer regel �n undantag att staten till�gnade sig �verskottet och agerade p� vad Robert Brenner har kallat �klassliknande� s�tt i de utvecklade f�rkapitalistiska samh�llena.[9] Vi kan inte f�rst� till exempel den franska absolutismen utan att erk�nna statens roll som ett medel f�r till�gnande, med dess enorma apparat av lukrativa tj�nster och skatteuttag fr�n b�nderna som en form f�r privat egendom, vilket var en resurs f�r de som �gde en bit av det. F�r den delen kan vi inte f�rst� en omv�lvning som den franska revolutionen utan att inse att en viktig fr�ga var tillg�ngen till denna l�nsamma resurs.[10]
Jag kan sammanfatta den n�stan allm�ngiltiga princip som den grekiska demokratin utmanade, genom att l�sa f�ljande stycke ur en gammal kinesisk text av Mencius � ett stycke som f�r �vrigt med vissa f�r�ndringar skulle kunna ha skrivits av Platon: �Varf�r skulle ni d� tro � att den som h�rkar �ver ett kungad�me ocks� ska ha tid att bruka jorden? Sanningen �r att vissa sorters angel�genheter passar de stora och andra de sm�. �ven om vi antar att varje m�nniska i sig sj�lv skulle kunna f�rena alla m�jliga sorters f�rdigheter som varje hantverk kr�ver, s� skulle, om de sj�lva skulle beh�va g�ra allt de anv�nder, alla bli fullst�ndigt utmattade av tr�tthet. F�rvisso �r ordspr�ket sant: �Vissa arbetar med sina hj�rnor, andra med sina kroppar. De som arbetar med sina hj�rnor h�rskar, medan de som arbetar med sina kroppar blir styrda.� Att detta �r sant �r allm�nt erk�nt �verallt under himlen.�[11] Tja, n�stan �verallt under himlen, men inte i Aten. Och det �r ingen slump, att n�r konservativa, antidemokratiska filosofer som Platon och Aristoteles skildrade sina idealstater, s� �terinf�rde de mycket medvetet och uttryckligen principen om uppdelning i h�rskare och producenter, och de ans�g helt klart att ett v�sentligt drag hos den atenska demokratin var att bryta denna princip.
Jag har g�tt igenom allt detta f�r att betona en grundl�ggande punkt. I de f�rkapitalistiska samh�llena hade utomekonomisk makt, politisk makt och juridiska privilegier en speciell betydelse, eftersom den ekonomiska makten att till�gna sig var ouppl�sligt f�rbundna med dessa. H�r kan man tala om brist p� utomekonomiska tillg�ngar eftersom de var alltf�r v�rdefulla att distribueras vida omkring. Vi kan karakterisera situationen med utomekonomiska tillg�ngar under kapitalismen genom att s�ga att den har bem�strat denna brist. Den har gjort det m�jligt att distribuera utomekonomiska tillg�ngar mycket mer brett �n vad som var m�jligt tidigare, och i synnerhet de tillg�ngar som f�rknippas med medborgarskap. Men � och h�r kommer de d�liga nyheterna � den har bem�strat bristen p� utomekonomiska tillg�ngar genom att minska deras v�rde.
L�t oss d� titta p� detta grundl�ggande k�nnetecken hos kapitalismen, att den minskar v�rdet p� det demokratiska medborgarskapet. Ett s�tt att formulera resonemanget �r att s�ga att kapitalismen har m�jliggjort denna omfattande distribution av politiska tillg�ngar tack vare sitt typiska �tskiljande mellan det ekonomiska och det politiska. Vi har h�rt en hel del om skiljandet av det ekonomiska och det politiska under kapitalismen.[12] Jag t�nker inte g� igenom detta slitna �mne igen, men vill utforska vad det har f�r inneb�rd i den aktuella fr�gan. Jag ska bara kort skissera de aspekter p� �tskiljandet som �r mest till�mpligt h�r. F�r det f�rsta �r det f�rst�s det faktum att den s� kallade �ekonomin� f�r ett eget liv och egna lagar i form av marknaden, eftersom produktionen i allm�nhet blir produktion f�r utbyte, och i synnerhet n�r arbetskraften blir en vara. F�r det andra �r makten att till�gna sig inte l�ngre direkt f�rbunden med att inneha utomekonomisk makt, politisk makt eller juridiska privilegier. Det betyder inte att den kapitalistiska utsugningen kan klara sig utan statens v�ld f�r att vidmakth�lla den. Men kapitalisten f�r inte makt att suga ut genom att direkt hantera sv�rd eller inneha en del av staten. Lika viktigt �r det faktum att makten att till�gna sig helt och h�llet skiljs fr�n utf�randet av offentliga funktioner, juridiska, politiska, religi�sa eller milit�ra. T�nk till exempel p� skillnaden mellan kapitalistklassen och de f�rkapitalistiska aristokraterna, som i typfallen var soldater, domare eller till och med pr�ster. F�r b�de de antika homeriska h�rskarna och den feodala aristokratin var till�gnandet oskiljbart fr�n s�dana utomekonomiska funktioner, vilket det ocks� var i de fall d�r den utsugande klassen var direkt organiserad som en till�gnande stat, eller d�r r�tten till egendom var en l�nef�rm�n f�r offentliga tj�nstem�n.
Vad betyder allt detta f�r de utomekonomiska tillg�ngarnas st�llning i det kapitalistiska systemet? Den f�rsta och mest uppenbara punkten �r, att eftersom det kapitalistiska till�gnandet till skillnad fr�n f�rkapitalistisk utsugning inte �r beroende av att direkt ut�va juridiska privilegier och politisk makt, s� utg�r inte en utvidgning av juridiska och politiska r�ttigheter samma fara f�r kapitalisterna som f�r, l�t oss s�ga feodalherren. I alla fall finns det under kapitalismen en s�rskild rent �politisk� sf�r �tskild fr�n �ekonomin�, och det m�jligg�r f�r f�rsta g�ngen en �demokrati� som �r enbart �politisk�, utan de ekonomiska och sociala konsekvenser som det exempelvis innebar f�r den antika grekiska demokratin, med sin tydliga bibetydelse av direkt folklig makt eller de fattigas herrav�lde. Den nya demokratin har f�rvisso inneburit stora framsteg i de representativa institutionerna, medborgerliga friheter och s� vidare, men den har inte omf�rdelat samh�llsmakten p� det s�tt som den antika demokratin f�r�ndrade f�rh�llandena mellan utsugare och producenter.[13]
Den nya demokratiuppfattningen har ocks� f�tt m�rkliga ideologiska effekter. � ena sidan s�gs det ofta att skillnaden mellan medborgerlig j�mlikhet och samh�llsekonomisk oj�mlikhet g�r den sistn�mnda mer synlig och mindre acceptabel. Men det �r minst lika sant att den liberala demokratins formella j�mlikhet har till effekt att legitimera klassoj�mlikheter genom att f�rneka att de existerar. Det �r kanske inte alltf�r �verraskande att demokrati har upph�rt att vara det otvetydigt fula ord som det alltid har varit f�r de h�rskande klasserna fram till ganska nyligen i den moderna v�rlden. Det har till och med g�tt att utnyttja demokratibegreppet mot ett direkt ut�vande av folklig makt � som till exempel n�r gruvarbetarf�rbundets utomparlamentariska aktioner f�rd�ms som �odemokratiska�. Sj�lva tanken p� demokrati har urvattnats.
Det �r inte samma sak som att s�ga att den nya demokratin har saknat v�rde, eller att kapitalister accepterade den utan motst�nd eller bet�nkligheter. L�ngt d�rifr�n, vilket Thatchers Storbritannien och Reagans USA har anledning att k�nna till. Samtidigt kvarst�r faktum att kapitalismen har till�tit en utdelning av politiska r�ttigheter � �nda till exempelvis allm�n r�str�tt f�r vuxna � i mycket st�rre omfattning �n vad som n�gonsin har �gt rum tidigare, och att den till stor del har till�tit denna omf�rdelning av det politiska v�lst�ndet genom att devalvera det. Det �r i sj�lva verket den yttersta gr�nsen p� den frig�relse som kapitalismen kan tolerera. Den m�ste begr�nsa demokratin till ett utarmat utomekonomiskt omr�de, och n�r den �r i behov av en utvidgad utomekonomisk sf�r, som den gjorde under fascismen, s� m�ste den helt och h�llet g�ra sig av demokratin.
F�r att uttrycka det annorlunda, s� inneb�r �tskiljandet av det politiska och ekonomiska under kapitalismen att det gemensamma livet skiljs fr�n organiseringen av produktionen, och det politiska livet fr�n organiseringen av utsugningen. Samtidigt f�renar kapitalismen ocks� produktion och till�gnande i en oskiljbar enhet. Till�gnandeprocessen under kapitalismen, utvinnandet av merv�rde, g�r inte att skilja fr�n produktionsprocessen, och b�da dessa processer har avskiljts fr�n den politiska sf�ren och s� att s�ga privatiserats. Allt detta har konsekvenser f�r f�ruts�ttningarna f�r motst�nd och kamp. Det finns till exempel ingen motsvarighet i kapitalismen till bykommunens funktion som en klassorganisation f�r b�nderna under kampen mot aristokratins utsugning, det vill s�ga en sorts klassorganisation som p� samma g�ng �r enhetligt b�de ekonomisk och politisk. Under kapitalismen kan mycket h�nda i politiska och kommunala organisationer p� varje niv� utan att p� n�got grundl�ggande s�tt p�verka kapitalets makt att suga ut eller p� n�got grundl�ggande s�tt f�r�ndra den avg�rande sociala maktbalansen. Kampen p� dessa omr�den �r fortfarande livsavg�rande viktig, men den m�ste organiseras och genomf�ras fullt medveten om att kapitalismen har en anm�rkningsv�rd f�rm�ga att h�lla den demokratiska politiken p� avst�nd fr�n de avg�rande samh�lleliga maktcentrumen och skydda makten att till�gna sig och suga ut fr�n den demokratiska kampen.
Det jag har sagt om de politiska r�ttigheternas minskade v�rde g�ller f�rst�s f�r alla, b�de m�n och kvinnor. Men det f�r n�gra intressanta konsekvenser s�rskilt f�r kvinnor, eller snarare f�r relationerna mellan k�nen, som g�r l�ngt ut�ver den rent politiska fr�gan. F�r det f�rsta �r det ett uppenbart faktum att kvinnor under kapitalismen har f�tt politiska r�ttigheter som de inte kunnat dr�mma om i tidigare samh�llen, och jag tror att det �r s�kert att s�ga att den allm�nna tendensen mot en �tminstone formell j�mlikhet har skapat ett tryck till f�rm�n f�r kvinnans frig�relse som saknar historisk motsvarighet. Delvis kan denna utveckling kopplas till den �vergripande nedv�rdering av politiska tillg�ngar som har gjort det m�jligt f�r h�rskande grupper att vara mindre sparsmakade med att dela ut dem. Men i detta fall st�r mycket mer p� spel �n formella medborgerliga r�ttigheter.
L�t oss �terv�nda till v�ra f�rkapitalistiska exempel. Vi har koncentrerat oss p� den typiska kombinationen av bondeproduktion och utomekonomisk utsugning. Vi kan nu �verv�ga vad det betydde f�r kvinnans st�llning. H�r �r det viktigt att komma ih�g, att d�r b�nderna har varit de fr�msta producenterna och den fr�msta k�llan till �verskott, vilket de i allm�nhet har varit i de f�rkapitalistiska samh�llena, s� �r det inte bara bonden sj�lv utan bondens hush�ll som har utgjort den minsta produktionsenheten, och �ven � och jag vill understryka detta � den grundl�ggande enheten f�r utsugning. Det arbete som gods�garna och staterna till�gnade sig fr�n b�nderna har varit familjearbete, och det har inte bara tagit formen av arrende- eller skatteskapande tj�nster som har utf�rts gemensamt av bondefamiljen, eller andra sorters b�de privat och offentligt arbete, utan �ven hemarbete i godsherrens hush�ll och f�rst�s reproduktionen av sj�lva arbetskraften, det vill s�ga att f�da och uppfostra barn som kommer att bli arbetare, tj�nare och till och med soldater i de h�rskande klassernas hush�ll, p� deras f�lt och ibland i deras arm�er. Arbetsdelningen inom bondefamiljen har allts� varit h�rt och oundvikligt knuten till de krav som har st�llts p� hush�llsenheten genom dess roll i exploateringsprocessen. Oavsett vilka orsakerna har varit till den speciella arbetsdelningen mellan k�nen, s� har den alltid f�rvr�ngts av de oj�mlika produktionsf�rh�llandenas hierarkiska och tvingande karakt�r.
Det �r speciellt viktigt att komma ih�g att de f�rkapitalistiska b�nderna i allm�nhet kontrollerade produktionsprocessen, medan gods�garna inte s� mycket �kade sitt �verskott genom att styra produktionen som genom att anv�nda och �ka sin makt att utvinna �verskott, det vill s�ga sin juridiska, politiska och milit�ra makt. Vi har redan talat om betydelsen av detta faktum f�r f�rdelningen av politiska r�ttigheter, men det fick ocks� konsekvenser f�r relationen mellan k�nen i bondehush�llen. Den avg�rande punkten kan sammanfattas genom att s�ga att varhelst det finns utsugning d�r m�ste det finnas hierarki och tv�ngsdisciplin, och att de i detta fall koncentreras i hush�llet och blir om�jliga att skilja fr�n de dagliga f�rh�llandena i familjen. H�r kan det inte finnas den sorts tydliga skillnad mellan familjef�rh�llanden och organisering av arbetsplatsen som har utvecklats under kapitalismen.
Med andra ord har det sagts att b�ndernas �dilemma� �r att de b�de �r ekonomiska ombud och familje�verhuvuden, och bondeenheten �r �b�de en ekonomisk enhet och ett hem�. � ena sidan m�ste hush�llet uppfylla sina egna krav som en konsumtionsenhet och som ett antal k�nslom�ssiga relationer, och �ven kraven fr�n bondesamh�llet som den �r en del av. Utifr�n utsugarens synvinkel �r bondehush�llet � andra sidan, som Eric Wolf har uttryckt det, �en k�lla till arbete och varor med vilka han �kar sitt maktkapital�.[14] Ett resultat av denna mots�gelsefulla enhet verkar vara att hush�llet �terskapar de hierarkiska och tv�ngsf�rh�llandena mellan utsugare och utsugen. Som organisat�r av produktionen agerar familje�verhuvudet i viss mening som ombud f�r sin egen utsugare.
Nu skulle man ju kunna s�ga att det inte finns n�got absolut n�dv�ndigt i att hierarkiska strukturer tar formen av manligt herrav�lde, �ven om det i allm�nhet om �n inte alltid har gjort det. Men fr�nsett alla andra faktorer som kan gynna denna speciella sorts hierarki � som skillnader i fysisk styrka, eller de reproduktiva funktioner som upptar kvinnors tid � s� finns det en ben�genhet till manlig dominans i f�rh�llandet mellan det f�rkapitalistiska bondehush�llet och gods�garnas och statens v�rld. �n en g�ng �r detta f�rh�llande ofr�nkomligen p� samma g�ng b�de ekonomiskt och politiskt. Eftersom den utsugande makt som bondehush�llet st�r inf�r i typfallet �r �utomekonomisk� � det vill s�ga juridisk, politisk och milit�r � s� �r den ouppl�sligt knuten till den enda sociala funktion som mest allm�nt har varit ett manligt monopol, n�mligen v�pnat v�ld. Med andra ord ger samh�llets �vergripande organisering, och i synnerhet den h�rskande klassens karakt�r, mannens makt en speciell f�rdel. Den makt och prestige som f�rknippas med mannens roll i samh�llet i stort och i den h�rskande klassens f�rh�rskande ideologi, har i typfallet f�tt till konsekvens att m�ns makt har st�rkts b�de i de politiska och ceremoniella funktionerna i bondesamh�llet och i hush�llet. Om familje�verhuvudet �r gods�garens och statens ombud, s� �r han utanf�r hush�llet ocks� dess politiska representant under m�tet med gods�garnas och statens manligt dominerade utomekonomiska makt. S�ledes tenderar den f�rkapitalistiska utsugningens utomekonomiska, politiskt tvingande karakt�r att f�rst�rka alla andra tendenser till manlig dominans i bondehush�llet.
F�r �vrigt kan ett viktigt test av dessa p�st�enden vara att t�nka sig en underordnad producentfamilj d�r mannen inte har n�gon s�dan politisk roll utanf�r hush�llet, eller d�r de omgivande samh�llsf�rh�llandena inte �r av denna utomekonomiska sort. Det n�rmaste jag kan t�nka mig �r en slavfamilj i den amerikanska s�dern, en grupp av m�nniskor som fullst�ndigt har ryckts upp med r�tterna och skiljts fr�n sina samh�lleliga r�tter, utan n�gon juridisk eller politisk st�llning, och infogad i en kapitalistisk ekonomi. Och det visar sig att ett av de speciella k�nnetecknen hos den amerikanska slavfamiljen, �ven mitt i ett samh�lle d�r mannens makt var mycket h�rdnackad, var att kvinnan hade ovanligt mycket makt. Det �r n�got att fundera p�.
Hursomhelst �r i allm�nhet inte organiseringen av produktionen och utsugningen s� n�ra knuten till organiseringen av hush�llet, och inte heller �r makten �ver utsugningen direkt utomekonomisk, politisk eller milit�r. �ven om kapitalismen har en exempell�s energi att ackumulera, s� uppfyller den huvudsakligen detta behov genom att �ka arbetsproduktiviteten ist�llet f�r med hj�lp av direkt tv�ngsutvinning av �verskottet. Tv�nget att maximera produktiviteten och l�nsamheten, och kapitalets och arbetarnas d�rav f�ljande motsatta intressen, skapar f�rst�s ett behov av en hierarkisk och h�rt disciplinerad produktionsorganisering, men kapitalismen koncentrerar inte denna fientlighet, denna hierarkiska tv�ngsorganisering, i hush�llet. De har en s�rskild lokal p� arbetsplatsen. Och �ven d�r hemmet �r n�rmare knutet till arbetsplatsen, som till exempel i det lilla familjejordbruket, s� skapar den kapitalistiska marknaden sina egna relationer med v�rlden utanf�r som skiljer sig fr�n och ers�tter de gamla relationerna mellan bondesamh�llet och de f�rkapitalistiska gods�garnas och staternas politiska, juridiska och milit�ra makt. Dessa nya relationer har i typfallet f�tt till effekt att de patriarkala principerna f�rsvagas.
De viktiga omst�ndigheter som gjorde, l�t oss s�ga, feodalismen ben�gen till manligt herrav�lde saknas h�r � det vill s�ga enheten mellan organiseringen av produktion och utsugning och organiseringen av familjen, det utomekonomiska f�rh�llandet mellan utsugare och utsugna, och s� vidare. Medan feodalismen verkade via en relation mellan godsherren eller staten och hush�llet f�rmedlat genom mannen, s� str�var kapitalet efter direkta och omedelbara relationer med individer, manliga eller kvinnliga, som utifr�n kapitalets synvinkel antar identiteten som abstrakt arbete. M�n som vill bevara de gamla m�nstren med manligt herrav�lde har tvingats f�rsvara sig mot kapitalismens uppl�sande effekter � till exempel mot effekterna av att ett allt st�rre antal kvinnor l�mnar hush�llet f�r att ing� i arbetskraften.
Vi har talat om de olika konsekvenserna av att kapitalismen skiljer den ekonomiska utsugningen fr�n den utomekonomiska makten och identiteterna. Det �terst�r en del att s�ga om dess ideologiska effekter. Idag f�r vi h�ra fr�n de �postmarxistiska� teoretikerna, inte bara att den kapitalistiska demokratin har givit kraftfulla ideologiska impulser till alla m�jliga sorters frihet och j�mlikhet, utan ocks� att de v�sentligaste egenskaperna hos den nuvarande situationen i det kapitalistiska v�st �r politikens autonomi och samh�llsidentiteternas �ppenhet. L�t oss titta p� de drag hos kapitalismen som dessa p�st�enden uppenbarligen avser.
�terigen har paradoxalt nog just de punkter som har minskat v�rdet p� de utomekonomiska tillg�ngarna i de kapitalistiska samh�llena givit intryck av att f�rb�ttra de utomekonomiska tillg�ngarna och utvidga deras omfattning. Detta intryck har de kapitalistiska ideologerna tagit f�r verklighet, och de f�rs�krar oss att den liberala kapitalismen �r det sista ordet r�rande frihet och demokrati, och det verkar nu som om �ven folk till v�nster accepterar det. Ytligt sett verkar kapitalismen l�mna mycket� stora fria omr�den utanf�r ekonomin. Produktionen �r innesluten i speciella institutioner, fabriker och kontor. Arbetsdagen �r tydligt skild fr�n timmar utan arbete. Utsugningen �r inte formellt f�rknippad med juridiska eller politiska nackdelar. Det verkar finnas ett brett spektrum av sociala relationer som ligger utanf�r produktionen och utsugningen och skapar en m�ngfald samh�llsidentiteter som inte �r direkt knutna till �ekonomin�. Samh�llsidentiteterna verkar i detta avseende vara mycket ��ppnare�. S� ekonomins avskildhet kan f�refalla ge en st�rre sp�nnvidd, friare tillg�ng till v�rlden utanf�r den.
Men i sj�lva verket har kapitalismens ekonomi inkr�ktat p� och begr�nsat det utomekonomiska omr�det. Kapitalet har skaffat sig en privat kontroll �ver fr�gor som en g�ng l�g inom den offentliga sf�ren, samtidigt som det har �verl�mnat sociala och politiska ansvarigheter till en formellt �tskild stat. �ven alla de av samh�llslivets omr�den som ligger utanf�r de omedelbara produktions- och till�gnandesf�rerna, och utanf�r kapitalisternas direkta styre, �r underordnade marknadens tyranni, n�got som kan kallas kommodifiering* av de utomekonomiska tillg�ngarna. Det finns knappast en enda sida av livet i det kapitalistiska samh�llet som inte p� ett djupg�ende s�tt best�ms av marknadens logik.
Om politiken under kapitalismen har en speciell (relativ eller p� annat s�tt) autonomi, s� �r den i en viktig mening svagare, inte starkare, �n den f�rkapitalistiska politikens autonomi. Eftersom �tskiljandet mellan det ekonomiska och det politiska ocks� har inneburit att tidigare politiska funktioner har �verf�rts till den avskilda ekonomiska sf�ren, s� begr�nsas statens politik mer, snarare �n mindre, av specifikt ekonomiska absoluta krav och de till�gnande klassernas anspr�k. H�r kan vi erinra oss v�ra tidigare exempel fr�n de f�rkapitalistiska stater (inklusive det klassiska exemplet med �bonapartism�) som saknade h�rskande klasser i den m�n som de sj�lva var �klassliknande�, och t�vlade med andra klasser om till�gnandet av samma bondeproducerade �verskott.
Det brukade vara en sj�lvklarhet f�r v�nstern att samh�llslivet under kapitalismen �r unikt underordnat och format av �ekonomins� absoluta krav, men de senaste trenderna inom den postmarxistiska teorin verkar ha �vergivit denna enkla insikt. Det �r i sj�lva verket inte f�r mycket att s�ga att de har blivit lurade av kapitalismens mystifierande utanp�verk, av den ensidiga illusionen att kapitalismen p� ett unikt s�tt har befriat och berikat den utomekonomiska sf�ren. Men om politikens autonomi, de sociala identiteternas �ppenhet, och den vidstr�ckta f�rdelningen av utomekonomiska tillg�ngar �r en del av sanningen, s� �r de verkligen bara en del, och dessutom en liten och mots�gelsefull del.
Men det m�ste s�gas att det inte �r �verraskande med denna ben�genhet att bara se en del av bilden. Det �r en av kapitalismens mest p�fallande s�rdrag, denna f�rm�ga att d�lja sitt ansikte bakom en mask av ideologiska mystifieringar. Om man t�nker p� det, s� �r det mer �verraskande att det har utvecklats en allm�nt accepterad uppfattning enligt vilken kapitalismen p�st�s vara ovanligt genomskinlig i sina utsugnings- och f�rtrycksrelationer. Samh�llsvetare s�ger ofta att kapitalismens klassrelationer till skillnad fr�n de f�rkapitalistiska produktionss�tten �r ovanligt tydligt klargjorda, och inte l�ngre d�ljs av icke ekonomiska kategorier som statusskillnader eller andra icke ekonomiska principer om uppskiktning. Ekonomiska relationer framst�r tydligt eftersom ekonomin inte l�ngre �r inneslutna i icke ekonomiska sociala relationer. F�r f�rsta g�ngen, s�ger de, har det blivit m�jligt att tala om klassmedvetande. Intressant nog kan till och med de som f�rnekar betydelsen av klass i det kapitalistiska samh�llet skriva under p� denna uppfattning. De kan h�lla med om att den ekonomiska sf�ren �r �tskild under kapitalismen och om att det �r klart att klass �r en otvetydigt ekonomisk kategori, och sedan kan de g� vidare och behandla dess avskildhet som isolering och f�rvisa den till en avskild periferi. De kan till exempel s�ga, att �ven om folk kan tillh�ra klasser, s� �r klassidentitet av marginell betydelse i m�nniskors erfarenheter. Folk har andra identiteter som inte har n�got med klass att g�ra och �r mer best�mmande.
�terigen finns det ett korn av sanning i en del av detta, men �terigen �r det bara en del av en mots�gelsefull sanning, s� delvis att det blir en grav f�rvanskning. Folk har givetvis olika andra samh�llsidentiteter �n klass, och givetvis formar dessa deras erfarenheter p� kraftfulla s�tt. Men denna simpla sj�lvklarhet kommer inte att �ka v�r f�rst�else s�rskilt mycket, och det kommer f�rvisso inte att s�ga oss s�rskilt mycket om hur dessa identiteter ska vara med under skapandet av en socialistisk politik, s� l�nge vi forts�tter att vara diffusa om vad dessa identiteter betyder, inte bara vad de visar om folks erfarenheter utan ocks� vad de d�ljer. F�r det f�rsta har alltf�r lite uppm�rksamhet riktats mot kapitalismens makal�sa f�rm�ga att d�lja verkligheten med utsugning och klass � eller snarare s� underl�ter fler och fler att medge att denna mask �r en mask. Det har funnits en ben�genhet att gl�mma till och med Marx� element�ra insikt om den dunkla relationen mellan kapital och arbete, d�r arbetets obetalda del �r fullst�ndigt dold. L�ngt fr�n att vara mer transparent �n andra former, �r den kapitalistiska utsugningen mer maskerad �n n�gra andra. Detta �r den mest grundl�ggande missuppfattningen i de kapitalistiska f�rh�llandenas mitt, men bara en av m�nga. Det finns ocks� den v�lbekanta varufetischismen som ger f�rh�llandena mellan m�nniskor intryck av att vara ett f�rh�llande mellan ting, det finns den politiska mystifieringen att medborgerlig j�mlikhet inneb�r pluralism och att det inte finns n�gon h�rskande klass under kapitalismen, och s� vidare.
Allt detta �r v�lbekant, men jag m�ste betona att kapitalistisk utsugning och ofrihet p� m�nga s�tt �r mindre, inte mer, genomskinlig �n det f�rkapitalistiska tyranniet. Utsugningen av den medeltida bonden, till exempel, gjordes mer och inte mindre tydlig av feodalismens juridiska erk�nnande av hans beroende. I motsats till detta �r det troligt att arbetarnas juridiska j�mlikhet, avtalsenliga frihet och medborgarskap i en kapitalistisk demokrati d�ljer de bakomliggande relationerna av ekonomisk oj�mlikhet, ofrihet och utsugning. Med andra ord �r sj�lva det �tskiljande av det ekonomiska fr�n det utomekonomiska som p�st�s visa klassverkligheten under kapitalismen, ist�llet n�got som mystifierar de kapitalistiska klassf�rh�llandena. Kapitalismens inneb�rd kanske �r att f�rneka betydelsen av klass i samma �gonblick som och med samma medel som den befriar klass fr�n sina utomekonomiska rester. Om kapitalismens inneb�rd �r att skapa en rent ekonomisk klasskategori, s� ger den ocks� intryck av att klass bara �r en ekonomisk kategori, och att det finns en mycket stor v�rld bortom �ekonomin� d�r klassbeteckningen inte l�ngre g�ller. Att behandla detta intryck som om det vore en avsl�jad och slutgiltig verklighet �r f�rvisso ingen utveckling av analysen av kapitalismen. Det misstar problemet f�r l�sningen, och ett hinder f�r en m�jlighet. Det �r mindre upplysande �n den okritiska f�rkapitalistiska politiska ekonomin, och att bygga en politisk strategi p� ett fasth�llande av denna mystifiering ist�llet f�r att f�rs�ka bem�stra den m�ste s�kerligen vara kontraproduktiv.
Vad betyder d� allt detta f�r de utomekonomiska tillg�ngarna i det kapitalistiska samh�llet och det socialistiska projektet? L�t mig sammanfatta: kapitalismens strukturella likgiltighet inf�r samh�llsidentiteten hos de m�nniskor som den utnyttjar g�r den unikt f�rm�gen att avskaffa den utomekonomiska oj�mlikheten och f�rtrycket. Det inneb�r, att �ven om kapitalismen inte kan garantera befrielse fr�n, l�t oss s�ga, k�ns- eller rasf�rtryck, s� g�r det inte heller att garantera att kapitalismen avskaffas om denna frig�relse uppn�s. Samtidigt g�r samma likgiltighet inf�r dessa utomekonomiska identiteter att kapitalismen kan utnyttja dem som ideologisk t�ckmantel p� ett s�rskilt effektivt och flexibelt s�tt. Medan utomekonomiska identiteter i de f�rkapitalistiska samh�llena oftast belyste utsugningsf�rh�llandena, s� fungerar de i typfallet under kapitalismen som en f�rdunkling av det fr�msta s�ttet att f�rtrycka som �r specifikt f�r det. Och medan kapitalismen m�jligg�r en makal�s omf�rdelning av utomekonomiska tillg�ngar, s� g�r den det genom att minska v�rdet p� dem.
Hur �r det d� med socialismen? I sig sj�lv kanske inte socialismen kan garantera att de utomekonomiska tillg�ngar uppn�s fullt ut. Den kanske inte i sig sj�lv garanterar att de historiska och kulturella m�nstren av kvinnof�rtryck och rasism krossas. Men den kommer �tminstone att g�ra tv� viktiga saker i detta avseende, fr�nsett att avskaffa de former av f�rtryck som m�n och kvinnor, svarta och vita, delar som medlemmar i en utsugen klass. F�r det f�rsta kommer den att undanr�ja de ideologiska och ekonomiska behov som under kapitalismen fortfarande kan tillfredsst�llas med hj�lp av k�ns- och rasf�rtryck. Socialismen kommer att bli den f�rsta samh�llsformen sedan klassamh�llet uppstod, vars reproduktion som samh�llssystem �ventyras av underkastelse- och f�rtrycksf�rh�llanden och -ideologier snarare �n att gynnas av dem. Och f�r det andra kommer den att g�ra det m�jligt att omv�rdera de utomekonomiska tillg�ngar vars v�rde har vattnats ur av den kapitalistiska ekonomin. Den demokrati som socialismen erbjuder grundar sig p� att �ekonomin� �ter inf�rlivas i samh�llets politiska liv, och det b�rjar med att den underordnas producenternas eget demokratiska sj�lvbest�mmande.
Av detta f�ljer flera strategiska punkter, som kan sammanfattas mycket kort. Socialister m�ste st�da all befrielsekamp som g�r att vinna inom kapitalismens ramar, men vi m�ste ocks� titta bortom dessa ramar. Och v�rt synf�lt kommer att begr�nsas om vi accepterar kapitalismens mystifieringar, dess illusioner om den utomekonomiska sf�rens rikedom och sj�lvstyre, dess felaktiga intryck av att f�rvisa klassf�rh�llandena till en marginell och isolerad ekonomisk sf�r, dess f�rs�k att framst�lla en devalverad politisk valuta som den m�nskliga frig�relsens valuta.
[1] Deutscher, Den socialistiska m�nniskan.
[2] Deutscher, Den �nya v�nstern� och �ideologiernas d�d�.
[3] Exempelvis skrev den romerska juristen Florentinus att: �Slaveri �r en av ius gentiums institutioner d�r n�gon, i strid mot naturen, underkastas n�gon annans dominium.� Se M I� Finley, �Was Greek Civilization Based on Slave Labour?� och �Between Slavery and Freedom�, i Economy and Society in Ancient Greece, Chatto and Windus: London 1981, s 104, 113, 130.
[4] De f�ljande tv� styckena grundar sig, med vissa f�r�ndringar, p� ett tal som jag h�ll vid Socialist Scholars Conference i april 1986, och som senare publicerades i Against the Current.
[5] Jag har satt upp f�rbeh�ll f�r detta yttrande, eftersom jag har f�tt h�ra att det finns viktig ny forskning som h�vdar att statligt finansierad barnomsorg kan vara billigare f�r kapitalet, men jag k�nner inte till resonemanget.
[6] Ang�ende denna punkt, se Teodor Shanin (som fick Deutscher-priset 1987), �Peasantry as a Political Factor�, och Eric Wolf, �On Peasant Rebellions�, i T. Shanin, red, Peasants and Peasant Societies, Penguin, Harmondsworth 1971, speciellt s 244 och 272.
[7] Detta �r en omstridd punkt som �r sv�r att klarg�ra p� denna f�rel�snings begr�nsade utrymme. Den atenska demokratins v�lbekanta gissel, slaveriet och kvinnornas st�llning, kan inte undg� att �verskugga andra, mer tilltalande drag. Och det verkar otvivelaktigt avvikande att, som jag g�r, h�vda att ett v�sentligt s�rdrag hos den atenska demokratin var hur mycket den utesl�t beroende ur produktionssf�ren � det vill s�ga hur mycket det atenska samh�llets materiella grund var fritt och sj�lvst�ndigt arbete. Jag ber att ni sl�pper misstron h�r, och h�nvisar l�sarna till andra skrifter d�r jag f�r detta resonemang mer utf�rligt � i synnerhet min bok, Peasant-Citizen and Slave: The Foundations of Athenian Democracy, London : Verso, 1988. Jag kr�ver inte att folk ska avf�rda betydelsen av slaveri eller kvinnors st�llning, utan f�r tillf�llet bara begrunda de atenska b�ndernas unika st�llning. Det enda man f�r detta syfte beh�ver veta om mitt resonemang ang�ende slaveriet, �r att slavarbetet var relativt oviktigt inom jordbruket, i detta fortfarande jordbruksdominerade samh�lle, och att den st�rsta delen av jordbruksproduktionen utf�rdes av oberoende sm�producenter. (H�r b�r jag troligen betona att atenarna inte var de f�rstadier till borgerlig handelsnation som brukade figurera i en del marxistiska � men inte bara marxistiska � redog�relser, och som synbarligen fortfarande best�r inom det vanliga t�nkandet.) Vad helst vi i �vrigt kan s�ga om den atenska demokratin, s� m�ste bondeproducenternas och �ven hantverkarnas st�llning vara ett centralt och karakteristiskt drag.
[8] Eric Wolf, Peasants, Prentice-Hall, Englewood Cliffs, N.J. 1966, s 9�10.
[9] Robert Brenner (som fick Deutscher-priset 1985), �Agrarian Class Structure and Economic Development in Pre-Industrial Europe�, i T H Aston och C H E Philpin, red, The Brenner Debate: Agrarian Class Structure and Economic Development in Pre-Industrial Europe, Cambridge University Press, 1985, s 55�57. Denna artikel och den beledsagande artikeln i samma bok, �The Agrarian Roots of European Capitalism�, utg�r enligt min �sikt den b�sta diskussion som finns tillg�nglig om �utomekonomisk� utsugning och dess inneb�rd.
[10]�Se ang�ende detta den banbrytande studien av George Comninel, Rethinking the French Revolution: Marxism and the Revisionist Challenge, Verso, London 1987, speciellt s 196�203.
[11] Mencius, i Arthur Waley, Three Ways of Thought in Ancient China, Doubleday Anchor, Garden City, s 140.
[12] Jag har diskuterat fr�gan utf�rligt i �The Separation of the Economic and the Political in Capitalism�, New Left Review 127, maj-juni 1981, s 66�95.
[13] Utvecklingen av de medborgerliga friheterna � som utg�r ett betydande framsteg �ver den antika demokratin och fortfarande inneh�ller en viktig l�rdom f�r den socialistiska demokratin � har varit s�rskilt viktig. Men det ska kanske mindre betraktas som ett demokratiskt framsteg �n som ett framsteg under �liberalismen� � det vill s�ga mindre att maktens avskiljande minskar �n att kontrollen av en avskild makt f�rb�ttras, som jag har h�vdat i �vergivandet av klassbegreppet. En ny �sann� marxism, p� marxistarkiv.se, s 42-44.xxxx
[14]�Wolf, Peasants, s 12�17.
[15] Kommodifiering �r omvandlingsprocessen av varor, tj�nster, id�er och �ven m�nniskor till varor eller produkter � �a.