Originalets titel: Manifesto of the Fourth International and the Proletarian World Revolution
�vers�ttning: Martin Fahlgren
HTML: Martin Fahlgren
Fj�rde internationalens � den socialistiska revolutionens v�rldsparti � kriskonferens samlas vid en v�ndpunkt i det andra imperialistiska kriget. Den f�rsta fasen av s�kande efter blottor, av f�rberedelser och relativ milit�r inaktivitet, ligger nu l�ngt bakom oss. Tyskland har sl�ppt l�s alla helvetets krafter i en storoffensiv p� vilken de allierade svarar med samma mynt med alla sina f�rst�relsekrafter. Fr�n och med nu och f�r l�ng tid fram�t kommer Europas och hela m�nsklighetens liv att best�mmas av det imperialistiska krigets f�rlopp och dess ekonomiska och politiska konsekvenser.
Fj�rde internationalen anser att det �r dags att �ppet och klart s�ga hur den ser p� detta krig och dess deltagare, hur den v�rderar de olika arbetarorganisationernas politik gentemot kriget, och viktigast av allt, vilken v�g som leder till fred, frihet och v�lst�nd. Fj�rde internationalen v�nder sig inte till de regeringar som dragit in sina folk i slakten, inte till de borgerliga politi�ker som b�r ansvaret f�r dessa regeringar, inte heller till arbetar�byr�kratin som st�djer den krigf�rande borgarklassen. Fj�rde internationalen v�nder sig till de arbetande m�nnen och kvinnorna, soldaterna och sj�m�nnen, de ruinerade b�nderna och de f�rslavade koloniala folken. Fj�rde internationalen har inget som helst till �vers f�r f�r�tryckarna, utsugarna, imperialisterna. Den �r arbetarnas, de f�rtrycktas och utsugnas v�rldsparti. Detta manifest v�nder sig till dem.
Trots att teknologin �r o�ndligt mycket m�ktigare idag �n vid slutet av kriget 1914-18, �r m�nskligheten mycket mer utarmad. Levnadsstandarden har sjunkit i land efter land. Vid tr�skeln till det nuvarande kriget var jordbruket i s�mre kondition �n vid utbrottet av det f�rra. De jordbrukande l�nderna �r ruinerade. I de industriella l�nderna har medelklassen plundrats ekonomiskt och en permanent underklass av arbetsl�sa � moderna parias � har bildats. Hemmamarknaden har krympt. Kapitalexporten har reducerats. Imperialismen har faktiskt splittrat v�rldsmarknaden, delat upp den i omr�den som domineras av m�ktiga enskilda stater. Om man r�knar med den avsev�rda �kningen av jordens befolkning, s� har v�rldshandeln hos 109 stater p� v�r planet minskat med n�stan en fj�rdedel under den tio�rsperiod som f�regick det nuvarande kriget. V�rldshandeln har hos vissa stater minskat till h�lften, en tredjedel och en fj�rdedel.
De koloniala l�nderna lider av b�de interna kriser och kriserna i v�rldsmetropolerna. Under�utvecklade l�nder, som ig�r var relativt fria, �r idag st�rtade i slaveri (Abessinien, Albanien, Kina...). Varje imperialistisk stat m�ste ha sina egna r�varutillg�ngar, framf�rallt inf�r ett krig, det vill s�ga f�r en ny kamp om r�varutillg�ngar. F�r att berika sig ytterligare f�rst�r och �del�gger kapitalisterna allt som arbetarklassen har byggt upp under �rhundraden.
Den ruttnande kapitalismens v�rld �r �verbefolkad. Problemet med att ta emot ett par hundra flyktingar extra blir o�verkomligt f�r en s�dan v�rldsmakt som F�renta staterna. I flygets, telegrafens, telefonens, radions och televisionens tidevarv paralyseras resor fr�n land till land av pass och visumtv�ng. Samtidigt som utrikes- och inrikeshandeln minskar, sker en mon�stru�s tillv�xt av chauvinismen, och d� speciellt antisemitismen. Under sin uppg�ngsepok tog kapitalismen det judiska folket ut ur gettona och anv�nde det som ett instrument i sin kommersiella expansion. Idag s�ker den s�nderfallande kapitalismen tvinga ut det judiska folket ur alla sina porer. Sjutton miljoner individer av de cirka tv� miljarder som bebor jorden, det vill s�ga mindre �n 1 %, har idag inte n�gon plats p� v�r planet. Trots enorma land�om�r�den och de teknikens under som har er�vrat b�de jorden och luften �t m�nskligheten s� har borgarklassen lyckats omvandla v�r planet till ett stinkande f�ngelse.
Den 1 november, 1914, i b�rjan av det f�rra imperialistiska kriget, skrev Lenin:
�Imperialismen s�tter den europeiska kulturen p� spel. Detta krig kommer snart att f�ljas av andra om inte det sker en serie lyckade revolutioner. Sagan att detta �r det �sista kriget� �r en ih�lig och farlig l�gn...�
Arbetare, kom ih�g denna f�ruts�gelse! Det nuvarande kriget � det andra imperialistiska kriget � �r ingen olycksh�ndelse, det beror inte p� en eller annan diktators vilja. Detta f�rut�sades f�r l�nge sedan. Dess ursprung h�rleddes obevekligen ur de inneboende mots�tt�ningarna hos internationella kapitalistiska intressen. Tv�rt emot de officiella l�gnerna, sagor som endast utformats f�r att s�va folket, �r huvudorsakerna till kriget, liksom till alla sociala missf�rh�llanden � arbetsl�shet, h�ga levnadsomkostnader, fascism, kolonialt f�rtryck... � det privata �gandet av produktionsmedlen tillsammans med den borgerliga nationalstaten som vilar p� denna grund.
Med den nuvarande tekniska niv�n och med arbetarnas skicklighet, �r det fullt m�jligt att skapa tillr�ckliga materiella och intellektuella f�ruts�ttningar f�r att utveckla hela m�nsklig�heten. Det enda som kr�vs �r att det ekonomiska livet i varje land och p� hela v�r planet organiseras korrekt, vetenskapligt och rationellt, enligt en allm�n plan. Men s� l�nge samh�llets huvudsakliga produktivkrafter styrs av truster, d v s isolerade kapitalistiska klickar. och s� l�nge nationalstaten f�rblir ett verktyg i h�nderna p� dessa klickar, kommer kampen f�r marknader, naturresurser och v�rldsherrav�lde att ta en allt mer destruktiv karakt�r. Endast den revolution�ra arbetarklassen kan slita statsmakten och makten �ver ekonomin ur h�nderna p� dessa rovgiriga klickar.
Detta �r inneb�rden i Lenins varning att utan �en serie lyckade revolutioner� kommer ett nytt imperialistiskt krig att vara oundvikligt. De olika f�ruts�gelserna och l�ftena har underkastats h�ndelsernas test. Sagan om �ett sista krig� har visat sig vara en l�gn. Lenins f�ruts�gelse har blivit en tragisk sanning.
De omedelbara orsakerna till kriget �r rivaliteten mellan � ena sidan de gamla koloniala imperierna England och Frankrike, och � andra sidan de f�rsenade imperialistiska r�varna Tyskland och Italien.
1800-talet var en tid d� den �ldsta kapitalistiska kraften, Stor�britannien, hade ett obestridligt ledarskap. Fr�n 1815 till 1914 h�rskade � med undantag f�r begr�nsade milit�ra drabbningar � �brittisk fred�. Den brittiska flottan var m�ktigast i v�rlden, och spelade rollen av en havens polisman. Men denna tid har f�rpassats till det f�rg�ngna. S� tidigt som i slutet av f�rra �rhundradet b�rjade Tyskland, bev�pnat med modern teknologi, att avancera mot f�rsta platsen i Europa. Samtidigt uppstod, p� haven, en �nnu m�ktigare nation, en f�re detta brittisk koloni. Den viktigaste mots�ttningen, som ledde till kriget 1914-18, var rivaliteten mellan Tyskland och Storbritannien. F�r F�renta staterna var deltagandet mer av preventiv karakt�r � Tyskland kunde inte till�tas underkuva den europeiska kontinenten.
Nederlaget kastade tillbaka Tyskland i total maktl�shet. Utfrusen, omringad av fiender, bankrutt p g a krigsskadest�nd, f�rsvagad av inb�rdeskrigets konvulsioner, verkade landet st� utanf�r h�ndelsernas centrum f�r l�ng tid fram�ver, om inte f�r evigt. P� den europeiska kontinenten spelade Frankrike tempor�rt f�rsta fiolen. F�r det segerrika England innebar krigets slutgiltiga balansr�kning ett tilltagande oberoende ute i besitt�ningarna, koloniala r�relser f�r sj�lvst�ndighet, f�rlust av makten �ver haven och en minskande betydelse f�r flottan p g a flygets snabba utveckling.
Men pga tr�ghet f�rs�kte England under de f�rsta �ren efter segern fortfarande spela den ledande rollen p� v�rldsarenan. Konflikterna med F�renta staterna b�rjade anta en alltmer hotande karakt�r. Det s�g ut som om n�sta krig skulle flamma upp mellan de b�da anglo�saxiska aspiranterna p� v�rldsherrav�ldet. Men England ins�g snart att hennes specifika ekonomiska vikt inte r�ckte till f�r kampen med kolossen p� andra sidan oceanen. Stor�britanniens �verenskommelse med F�renta staterna om marin likst�lldhet tillk�nnagav offentligt att man i praktiken redan hade f�rlorat makten �ver haven. Ers�ttandet av frihandeln med tullmurar markerade ett �ppet erk�nnande av den brittiska industrins misslyckande p� v�rlds�marknaden. Avs�gelsen av �splendid isolation�-politiken tog sig uttryck i inf�randet av allm�n v�rnplikt. Med detta var alla de heliga gamla traditionerna bortsopade.
En liknande brist p� �verensst�mmelse mellan ekonomisk styrka och v�rldsposition karak�t�riserade �ven Frankrike, men i mindre skala. Dess hegemoni i Europa var ett resultat av omst�ndigheter som berodde p� krossandet av Tyskland och de konstgjorda p�buden i Versaillesf�rdraget. Men den befolkningsm�ngd och ekonomiska grund som denna ledning vilade p� var alldeles otillr�cklig. N�r segerns eufori lagt sig, v�llde de r�tta styrkef�r�h�llandena upp till ytan. Frankrike visade sig vara mycket svagare �n vad landet ville ge sken av, s�v�l inf�r sina v�nner som inf�r sina fiender. I s�kandet efter skydd blev Frankrike, i grund och botten, Storbritanniens senaste besittning.
Tysklands p�nyttf�delse, som grundade sig p� f�rstklassig teknologi och organisatorisk f�rm�ga, var oundviklig. Men det skedde snabbare �n vad som ans�gs vara m�jligt. Detta berodde p� det st�d England gav Tyskland gentemot Sovjetunionen, gentemot Frankrikes om�ttliga krav och inte minst gentemot F�renta staterna. S�dana internationella intriger hade mer �n en g�ng i historien visat sig l�nsamma f�r England, s� l�nge hon sj�lv kvarstod som den starkaste makten. Men i sin senilitet visade hon sig of�rm�gen att kontrollera de krafter hon v�ckt.
Bev�pnat med modernare teknologi, st�rre flexibilitet och h�gre produktivitet b�rjade Tyskland �terigen att tr�nga ut England fr�n viktiga marknader, s�rskilt syd�stra Europa och Latinamerika. Till skillnad fr�n 1800-talet, d� konkurrensen mellan de kapitalistiska staterna utvecklades p� en expanderande v�rldsmarknad, s� krymper idag den ekonomiska arenan s� att inget annat �terst�r f�r imperialisterna �n att sno �t sig marknadsandelar av varandra.
Precis som 1914 togs initiativet �ven nu av den tyska imperialismen. Taget p� s�ngen f�rs�kte den brittiska regeringen f�rst att, p� andras bekostnad, k�pa sig fri fr�n krig (�sterrike, Tjeckoslovakien). Men denna politik blev kortlivad. �V�nskapen� med Storbritannien var bara en taktisk fint av Hitler. London hade redan beviljat Hitler mer �n vad han n�gonsin hade trott sig kunna f�. M�nchen�verenskommelsen med vilken Chamberlain hoppades bef�sta en l�nglivad v�nskap med Hitler, ledde ist�llet till att brytningen p�skyndades. Hitler kunde inte v�nta sig mer fr�n London � ytterligare tysk expansion skulle sl� mot Storbritanniens egna livlinor. Allts� ledde den �nya era av fred�, som proklamerades av Chamberlain i oktober 1938, inom n�gra m�nader till det v�rsta av alla krig.
Under det att Storbritannien allt sedan krigets f�rsta m�nader har f�rs�kt �verta det blockerade Tysklands positioner p� v�rldsmarknaden har F�renta staterna n�stan automatiskt drivit bort Storbritannien. Tv� tredjedelar av v�rldens guld �r koncentrerat i amerikanska banker. Den resterande tredjedelen �r p� v�g mot samma plats. Englands roll som v�rlds�bankir tillh�r det f�rg�ngna. Inte heller p� andra omr�den �r l�get b�ttre. Under det att Storbritanniens flotta lider stora f�rluster bygger amerikanska varv skepp i en enorm takt, vilket kommer att garantera en kommande amerikansk flottdominans �ver b�de britterna och japanerna. F�renta staterna h�ller uppenbarligen p� att f�rbereda sig f�r att anta en tv�makts�standard (en flotta st�rre �n de tv� n�st st�rsta makternas kombinerade flotta). Det nya programmet f�r flygflottan f�rutsp�r en kommande amerikansk dominans �ver resten av v�rlden.
Men den industriella, finansiella och milit�ra styrkan hos F�renta staterna, den fr�msta kapitalistmakten i v�rlden, garanterar inte alls en blomstrande amerikansk ekonomi. Tv�rtom inneb�r det att krisen i dess sociala system f�r en s�rskilt elakartad och krampaktig karakt�r. Guld f�r miljarder ligger, liksom miljoner arbetsl�sa, i tr�da.
I Fj�rde internationalens teser Kriget och Fj�rde internationalen, som publicerades f�r sex �r sedan, f�rutsp�ddes det:
�Den amerikanska imperialismen st�r inf�r samma problem som Tyskland gjorde 1914, och som drev det till krig. V�rlden �r delad. Den m�ste delas igen. F�r Tyskland var det en fr�ga om att �organisera Europa�. F�renta staterna m�ste �organisera� hela v�rlden. Historien st�ller m�nsklig�heten ansikte mot ansikte med den amerikanska imperialismens vulkaniska utbrott.�
�New Deal� (den nya given) och �Den goda grannens politik� var de sista f�rs�ken att uppskjuta krisens kulmen genom att lindra de sociala kriserna med �verenskommelser och avtal. Efter misslyckandet f�r denna politik hade den amerikanska imperialismen inget annat val �n att �terv�nda till �den pansrade n�vens� metod. Under en eller annan f�rev�ndning kommer F�renta staterna att med oerh�rd kraft intervenera f�r att beh�lla v�rldsherrav�ldet. N�r den amerikanska kapitalismen kommer att drabba samman med sina fiender, och vilken karakt�r denna sammandrabbning kommer att f�, �r �nnu ok�nt, kanske �ven f�r Washington. Krig mot Japan skulle bli en strid om �lebensraum� i Stilla Havet. �ven om ett krig i Atlanten skulle vara riktat mot Tyskland, s� skulle det bli en strid om Storbritanniens arv.
M�jligheten av en tysk seger �ver de allierade h�nger som en mardr�m �ver Washington. Med den europeiska kontinenten och alla dess koloniala resurser som bas, med Europas hela krigsindustri och varv till sin disposition, skulle Tyskland � speciellt tillsammans med Japan i Orienten � bli ett d�dligt hot mot den amerikanska imperialismen. De nuvarande v�ldiga drabbningarna p� det europeiska slagf�ltet utg�r i detta perspektiv f�rberedelser f�r kampen mellan Tyskland och Amerika. Frankrike och England �r bara den amerikanska kapitalismens bef�sta st�llningar. Om Englands fronter ligger vid Rhen, som en engelsk parlamentsledamot p�st�r, s� skulle den amerikanska imperialismen kunna s�ga att F�renta staternas fronter ligger vid Themsen.
Under sina febrila f�rberedelser av den allm�nna opinionen for det kommande kriget sparar inte Washington p� sin �dla harm �ver det �de som har drabbat Finland, Danmark, Norge, Holland, Belgien... Ockupationen av Danmark st�llde ov�ntat fr�gan om Gr�nland, som �geologiskt� utg�r en del av den v�stliga hemisf�ren och som av lyckliga omst�ndigheter �r rikt p� fyndigheter av kryolit, som �r oumb�rligt vid framst�llning av aluminium. Inte heller f�rbiser Washington det f�rslavade Kina, de hj�lpl�sa Filipinerna, det f�r�ldral�sa holl�ndska Indien och �mmar f�r �ppna sj�v�gar. Filantropiska sympatier f�r f�rtryckta nationer och till och med geologiska �verv�ganden tvingar s�ledes in F�renta staterna i kriget.
Hur som helst kan amerikanska styrkor bara intervenera framg�ngsrikt s� l�nge Frankrike och de engelska �arna finns kvar som solida underst�dsbaser. Om Frankrike skulle bli ockuperat och tyska trupper dyka upp vid Themsen, s� skulle styrkef�rh�llandena �ndras dramatiskt till F�renta staternas nackdel. P� grund av det �r Washington tvunget att �ka tempot, men m�ste �nd� fundera �ver fr�gan: Har de missat det r�tta tillf�llet?
De amerikanska isolationisterna protesterar h�gljutt mot Vita Husets officiella st�ndpunkt, men �r i sig sj�lva inte n�got annat �n en annan variant av samma imperialism. Den del av kapitalisterna som har sina huvudsakliga intressen knutna till den amerikanska kontinenten, Australien och Fj�rran �stern kalkylerar med att F�renta staterna i h�ndelse av en f�rlust f�r de allierade automatiskt skulle f� ett monopol f�r egna profiter, inte bara �ver Latinamerika utan �ven �ver Kanada, Australien och Nya Zeeland. Betr�ffande Kina, holl�ndska Indien och Orienten i allm�nhet �r hela F�renta staternas h�rskande klass av uppfattningen att det �r ound�vikligt med ett krig med Japan i en n�ra framtid. Under sken av isolationism och paci�fism har en inflytelserik del av borgarklassen utarbetat ett program f�r amerikansk expansion p� kontinenten och f�rbereder f�r krig mot Japan. Enligt denna plan �r kriget mot Tyskland f�r v�rldsherrav�lde endast tillf�lligt uppskjutet. Vad sm�borgerliga pacifister som Norman Thomas och hans br�draskap betr�ffar, s� �r de enbart korgossar i en av de imperialistiska klanerna.
V�r kamp mot F�renta staternas intervenering i kriget har inget med pacifism och isolationism att g�ra. Vi s�ger �ppet till arbetarna att den imperialistiska regeringen inte kan l�ta bli att dra in F�renta staterna i kriget. Debatten inom den h�rskande klassen g�ller bara fr�gan om n�r man skall g� in i kriget och vem man skall skjuta p� f�rst. Att r�kna med att h�lla F�renta staterna neutralt genom tidningsartiklar och pacifistiska resolutioner �r som att f�r�s�ka h�lla tillbaka tidvattnet med en kvast. Den verkliga kampen mot krig betyder klasskamp mot imperialismen och ett obarmh�rtigt avsl�jande av sm�borgarklassens pacifism. Bara revolutionen kan f� den amerikanska borgarklassen att avh�lla sig fr�n att intervenera i det andra imperialistiska kriget, eller b�rja ett tredje imperialistiskt krig. Alla andra metoder �r antingen kvacksalveri eller dumhet, eller en kombination av b�da.
F�r n�stan 100 �r sedan, n�r nationalstaten fortfarande representerade en relativt progressiv faktor, proklamerade det Kommunistiska manifestet att arbetarna inte har n�got foster�land. Deras enda m�l var att skapa ett arbetarnas foster�land som omfattade hela v�rlden. Mot slutet av 1800-talet blev den borgerliga nationalstaten, med dess arm�er och tullmurar, det st�rsta hindret f�r produktivkrafternas utveckling, eftersom de kr�ver en mycket mer vidstr�ckt arena. Den socialist som idag h�jer sin r�st till f�rsvar f�r �fosterlandet� spelar samma reak�tion�ra roll som forna tiders b�nder som rusade till f�rsvar f�r den feodala ordningen, dvs sina egna bojor.
De senaste �ren, och �ven m�naderna, har v�rlden med f�rv�ning sk�dat hur l�tt stater har f�rsvunnit fr�n Europas karta. �sterrike, Tjeckoslovakien, Albanien, Polen, Danmark, Norge, Holland, Belgien... Den politiska kartan har omskapats snabbare �n n�gonsin tidigare i historien, med undantag fr�n napoleonkrigen. Vid den tiden handlade det om utlevade feodala stater som m�ste ge plats f�r den borgerliga nationalstaten. Idag �r det en fr�ga om utlevade borgerliga stater som m�ste ge plats f�r folkens socialistiska federation. Kedjan brister alltid i sin svagaste l�nk. Kampen mellan de imperialistiska banditerna l�mnar lika lite utrymme f�r sm� oberoende stater som kampen mellan internationella truster och karteller l�mnar sm� oberoende fabrikanter och handelsm�n ifred.
P� grund av sitt strategiska l�ge anser Tyskland det mer gynnsamt att attackera sina huvudfiender genom de sm� och neutrala staterna. Storbritannien och Frankrike anser det tv�rtom vara mer gynnsamt att skydda sig sj�lva med de sm� staternas neutralitet och l�ta Tyskland genom sina slag driva dem in i de �demokratiska� allierades l�ger. Sakens k�rna f�r�ndras inte av dessa olika strategiska metoder. De sm� satelliterna mals till mj�l mellan de imperialistiska staternas kvarnhjul . �F�rsvaret� av de stora �fosterl�nderna� kr�ver att dussintals sm� och medelstora l�nder tillintetg�rs.
Men �ven n�r det g�ller de stora staterna, s� handlar det f�r borgerskapet inte alls om att f�rsvara fosterlandet, utan snarare om att f�rsvara marknader, utl�ndska koncessioner, r�varu�tillg�ngar och inflytandesf�rer. Borgarklassen f�rsvarar aldrig fosterlandet f�r dess egen skull. De f�rsvarar privategendom, privilegier och profiter. N�rhelst dessa heliga v�rden hotas, sl�r borgarklassen omedelbart in p� defaitismens v�g. Det var den v�g som togs av den ryska borgarklassen, vars s�ner efter Oktoberrevolutionen stred och �ter �r redo att strida, i vilken som helst av v�rldens arm�er mot sitt tidigare �fosterland�. F�r att f� beh�lla sitt kapital v�nde sig den spanska borgarklassen till Mussolini och Hitler f�r milit�rt st�d gentemot sitt eget folk. Den norska borgarklassen bistod Hitlers invasion av Norge. S� har det alltid varit och s� kommer det alltid att f�rbli.
Officiell patriotism �r en mask f�r att d�lja utsugarintressen. Klassmedvetna arbetare kastar f�raktfullt denna mask �t sidan. De f�rsvarar inte det borgerliga fosterlandet, utan arbetarnas och de f�rtrycktas intressen i sina egna l�nder och i hela v�rlden. Fj�rde internationalens teser fastsl�r:
�Mot den reaktion�ra parollen om nationellt f�rsvar �r det n�dv�ndigt att st�lla parollen om det revolution�ra krossandet av nationalstaten. Till det kapitalistiska Europas d�rhus �r det n�dv�ndigt att l�gga fram ett program f�r Europas Socialistiska F�renta Stater, som ett steg p� v�gen mot ett V�rldens Socialistiska F�renta Stater.�
Parollen om krig f�r demokrati mot fascism �r bara en l�gn. Som om arbetarna har gl�mt att det var den brittiska regeringen som hj�lpte Hitler och hans anhang till makten! De imperia�listiska demokratierna �r egentligen de st�rsta aristokratierna i historien. England, Frankrike, Holland, Belgien vilar p� ett f�rslavande av de koloniala folken. Demokratin i F�renta staterna vilar p� makten �ver en hel kontinents v�ldiga rikedomar. Alla dessa �demokratiers� kraft�anstr�ngningar inriktas p� att bevara de egna privilegierna. En ansenlig del av krigs�b�rdan l�gger de imperialistiska demokratierna p� sina kolonier. Slavarna �r tvungna att offra b�de kropp och sj�l f�r att deras herrar skall kunna f�rbli slav�gare. De sm� kapitalistiska demokratier som saknar kolonier �r satelliter till de stora imperierna och f�r sig tilldelade en sm�rre del av deras koloniala profiter. De h�rskande klasserna i dessa stater �r redo att n�r som helst avs�ga sig demokratin f�r att f� beh�lla sina privilegier.
I det lilla Norges fall har den s�nderfallande demokratins innersta mekanismer �ter visat sig inf�r hela v�rlden. Den norska borgarklassen utnyttjade b�de den socialdemo�kratiska regeringen och de fascistiska poliserna, domarna och officerarna. Vid f�rsta b�sta ordentliga st�t sveptes de demokratiska huvudena bort och den fascistiska byr�kratin, som omedelbart fann ett gemensamt spr�k med Hitler, blev husets herrar. Med mindre nationella variationer har samma experiment visat sig framg�ngsrikt i Italien, �sterrike, Polen, Tjeckoslovakien och ett antal andra stater. I farans stund har borgarklassen alltid kunnat skala av den verkliga maktapparaten dess demokratiska utstyrsel och utnyttja den som ett direkt instrument f�r finanskapitalet. Bara den hoppl�st blinde kan inbilla sig att de brittiska och franska generalerna och amiralerna utk�mpar ett krig mot fascismen.
Kriget har inte kunnat bromsa processen d�r demokratier f�rvandlas till reaktion�ra diktaturer, utan denna process slutf�rs mitt framf�r v�ra �gon
I varje land, liksom p� hela v�rldsarenan, f�rst�rkte kriget omedelbart de mest reaktion�ra grupperna och institutionerna. Generalstaberna, dessa tillh�ll f�r bonapartismens konspira�tioner, polisens ondskefulla h�lor, band av hyrda patrioter, kyrkor av alla trosbek�nnelser, alla hamnar omedelbart i f�rgrunden.
F�r att f� f�rdelarna med en totalit�r regim f�rdubblar de imperialistiska demokratierna sina attacker mot arbetarklassen och dess revolution�ra organisationer. De utnyttjar krigshotet och nu kriget sj�lvt f�rst och fr�mst f�r att sl� ned sina inre fiender. Borgarklassen f�ljer st�ndigt och osvikligt regeln: �Huvudfienden finns i det egna landet�.
Som vanligt �r det de svagaste som lider mest. De svagaste under denna m�nniskoslakt �r alla de otaliga flyktingarna och bland dem de revolution�ra flyktingarna. Borgerlighetens patrio�tism visar sig fr�mst i den brutala behandlingen av f�rsvarsl�sa utl�nningar. Innan demo�kra�tierna byggde koncentrationsl�ger f�r krigsf�ngar hade de redan konstruerat koncentrations�l�ger f�r revolution�ra flyktingar. Med sitt s�tt att behandla flyktingar, utvisade och heml�sa har regeringar i hela v�rlden, och speciellt regeringen i SSSR, skrivit det svartaste kapitlet i hela v�r historia. Vi s�nder de varmaste h�lsningar till v�ra f�ngslade br�der och systrar och s�ger till dem att inte f�rlora hoppet. De flesta ledarna i morgondagens Europa och v�rld kommer att komma fr�n de kapitalistiska f�ngelserna och koncentrations�l�gren.
Hitlers officiella paroller beh�ver i allm�nhet inte unders�kas n�rmare. Kampen f�r �nationellt enande� har f�r l�nge sedan visat sig vara en l�gn, ty Hitler h�ller p� att f�rvandla nationalstaten till en m�ngnationell stat och f�rtrampar andra folks frihet och enhet. Kampen f�r �lebensraum� �r inget annat �n ett kamouflage f�r imperialistisk expansion, dvs en politik av annektering och plundring. Det rasm�ssiga ber�ttigandet f�r denna expansion �r en l�gn. Nationalsocialismen �ndrar sina rasm�ssiga sympatier och antipatier i �verensst�mmelse med strategiska bet�nkanden. Ett n�got mer stabilt element i den fascistiska propagandan �r kanske antisemitismen, som Hitler har givit en zoologisk form, genom att uppt�cka �rasens� och �blodets� sanna spr�k i hundens sk�llande och grisens grymtningar. Inte f�r intet betecknade Friedrich Engels antisemitismen som �socialism f�r idioter�. Den enda egenskap hos fascismen som inte �r hycklad �r dess vilja att styra, underkuva och plundra. Fascismen �r ett kemiskt rent destillat av imperialismens kultur.
De demokratiska regeringar som p� sin tid hyllade Hitler som en korsfarare mot bolsjevism, utm�lar honom nu som en slags satan, som helt ov�ntat har sl�ppts l�s ur helvetets djup, och v�ldf�r sig p� heliga f�rdrag, gr�nser, regler och f�reskrifter. �Om det inte vore f�r Hitler s� skulle den kapitalistiska v�rlden blomma som en tr�dg�rd�. Vilken miserabel l�gn! Denna tyske epileptiker, som har en r�knemaskin i sin skalle och obegr�nsad makt i sina h�nder, f�ll varken ned fr�n skyarna eller uppsteg ur helvetet: Han �r inget annat �n en personifiering av alla imperialismens destruktiva krafter. Precis som de svagare herdefolken s�g Djingis Khan och Tamerlane som guds pl�goris, n�r de i sj�lva verket inte uttryckte n�got annat �n alla herdestammars behov av st�rre betesmarker och plundring av bebodda omr�den, �r Hitlers skakande av de gamla kolonialmakterna i grunden, inget annat �n ett mer slutgiltigt uttryck f�r den imperialistiska viljan att regera. V�rldskapitalismen drivs till desperation av sin egen kris, och har genom Hitler b�rjat trycka en rakbladsvass dolk mot sina egna tarmar.
Det andra imperialistiska krigets slaktare kommer inte att lyckas g�ra Hitler till syndabock f�r sina egna synder.
Inf�r proletariatets domstol kommer alla de nuvarande regenterna att st�llas till svars. Hitler kommer bara att st� f�rst i ledet av kriminella p� de anklagades b�nk.
Hur kriget �n kommer att sluta s� �r den tyska �vermakten redan uppenbar. Otvivelaktigt har Hitler misslyckat med att uppvisa n�got hemligt �nytt vapen�. Men de redan existerande vapnen har visat sig vara perfekta, och den v�lkoordinerade anv�ndningen av dessa vapen � p� basis av en mer utvecklad industri � ger den tyska militarismen en enorm tyngd. Den milit�ra dynamiken sammanh�nger intimt med de s�rskilda f�rdelar en totalit�r regim ger: Enhetlig vilja, koncen�trerat initiativ, hemliga f�rberedelser och pl�tsligt genomf�rande. Dessutom har Versailles�freden gjort de allierade en d�lig tj�nst. Efter 15 �rs tysk avrustning tvingades Hitler bygga upp en ny arme fr�n ingenting. Tack vara detta �r denna arm� fri fr�n slentrian och beh�ver inte dras med f�r�ldrad teknik och utrustning. Truppernas taktiska tr�ning inspireras av nya id�er, som baseras p� det absolut senaste inom teknologin. Uppenbarligen �r endast F�renta staterna destinerade att �vertr�ffa den tyska m�rdarmaskinen.
Frankrikes och Storbritanniens svaghet var inte ov�ntad. Fj�rde internationalens teser (1934) f�rklarar:
�Kollapsen f�r Nationernas F�rbund h�r ouppl�sligt ihop med b�rjan till den franska dominansens sammanbrott p� den europeiska kontinenten.�.
Detta programmatiska dokument fastsl�r vidare att, �det h�rskande England �r mindre fram�g�ngsrikt �n n�gonsin i sina planer�, att den brittiska borgarklassen �r �skr�ckslagen inf�r sitt imperiums s�nderfall, den revolution�ra r�relsen i Indien och sina instabila positioner i Kina�. Fj�rde internationalens styrka ligger i just detta, dess program kan motst� stora h�ndelsers pr�vningar.
I och med de garanterade koloniala superprofiterna har Englands och Frankrikes industri halkat efter i utvecklingen, b�de teknologiskt och organisatoriskt. D�rtill har socialist�partiernas och fackf�reningarnas s� kallade �f�rsvar av demokratin� givit den brittiska och franska borgarklassen en ytterst privilegierad politisk situation. Privilegier skapar alltid tr�ghet och stagnation. Lejonparten av ansvaret f�r Tysklands nuvarande �vermakt �ver Frankrike och England ligger hos de socialpatriotiska f�rsvararna av demokratin, som f�rhindrade arbetarklassen att dra England och Frankrike ur stagnationen genom en socialistisk revolution i r�tt tid.
I utbyte mot folkens slaveri lovar Hitler att etablera en �tysk fred� i Europa under sekler fram�t. En tom h�gring! Den �brittiska freden� efter segern �ver Napoleon varade i ett sekel, inte tusen �r, uteslutande p� grund av att Storbritannien var pionj�r f�r ny teknologi och hade ett progressivt produktionssystem. Trots sin ekonomiska styrka �r dagens Tyskland, liksom dess fiender, banerf�rare f�r ett utd�mt samh�llssystem. Hitlers seger skulle i verkligheten inte betyda fred utan b�rjan p� en ny serie blodiga sammandrabbningar i v�rldsskala.
Om Tyskland skulle besegra England och reducera Frankrike till samma status som B�hmen och M�hren, och basera sig p� den europeiska kontinenten och dess kolonier, s� skulle det otvivelaktigt bli makt nummer ett i v�rlden. Samtidigt skulle Italien i b�sta fall � fast inte f�r l�ngre tid � l�gga beslag p� medelhavsbass�ngen. Men att vara makt nummer ett betyder inte att man �r den enda makten. Kampen f�r �lebensraum� skulle bara g� in i ett nytt stadium.
Den �nyordning� som Japan f�rs�ker uppr�tta p� grundval av Tysklands seger, siktar till att utvidga Japans herrav�lde till st�rre delen av Asien. Sovjetunionen skulle d� finna sig hop�kl�mt mellan ett germaniserat Europa och ett japaniserat Asien. De tre amerikanska konti�nenterna, likv�l som Australien och Nya Zeeland, skulle tillfalla F�renta staterna. Om vi d�rtill tar med i ber�kningen det provinsiella italienska imperiet runt Medel�havet, skulle v�rlden vara indelad i fem �lebensraum�. Men genom sin natur avskyr imperialismen varje delning av makten. F�r att f� fria h�nder mot Amerika skulle Hitler vara tvingad till en blodig uppg�relse med sina f�re detta v�nner Stalin och Mussolini. Japan och F�renta staterna skulle inte f�rbli ointresserade �sk�dare till denna nya kamp. Det Tredje imperialistiska kriget skulle inte f�ras av nationalstater och inte av imperier av det gamla slaget, utan av hela kontinenter. Hitlers seger skulle allts� inte betyda en tusen�rig �tysk fred� utan ett blodigt kaos i �rtionden, om inte sekler.
Men inte heller en allierad triumf skulle ge n�gra str�lande resultat. Ett segerrikt Frankrike skulle endast kunna �teruppbygga sin stormaktsst�llning genom att stycka upp Tyskland, �ter�uppr�tta det habsburgska riket och balkanisera Europa. Storbritannien skulle bara kunna spela en ledande roll i Europa genom att spela p� mots�ttningarna mellan Tyskland och Frankrike � ena sidan och Europa och Amerika � den andra. Detta skulle betyda en tio g�nger v�rre upp�laga av Versaillesfreden med oerh�rt mycket st�rre skadliga effekter p� Europas f�rsvagade organism. Till detta m�ste vi l�gga att en allierad seger utan amerikanskt st�d �r osannolik, samtidigt som F�renta staterna denna g�ng kommer att beg�ra ett mycket h�gre pris f�r sin hj�lp �n under det f�rra kriget. Det f�rsvagade och utmattade Europa � objektet f�r Herbert Hoovers filantropi � skulle bli en bankrutt l�ntagare f�r sin transatlantiska r�ddare.
Om vi s� till sist f�ruts�tter den minst troliga varianten, n�mligen att de utmattade mot�st�ndarna sluter fred i enlighet med den pacifistiska formuleringen �inga vinnare � inga f�rlorare�, s� skulle detta betyda ett �teruppr�ttande av det internationella kaos som h�rskade f�re kriget. Men den h�r g�ngen baserat p� blodiga ruiner, p� utmattning, p� bitterhet. Efter en kort tid skulle alla gamla antagonismer bryta fram med v�ldsam kraft och medf�ra nya internationella konvulsioner.
De allierades l�fte att denna g�ng skapa en demokratisk europeisk federation �r den v�rsta av alla pacifistiska l�gner. Staten �r ingen abstraktion utan ett instrument f�r monopolkapita�lismen. S� l�nge truster och banker inte �r exproprierade till folkets f�rdel �r kampen mellan stater lika oundvikligt som kampen mellan trusterna sj�lva. Att den m�ktigaste staten frivilligt skulle avst� fr�n den makt som dess styrka ger �r en lika l�jlig utopi som frivillig delning av kapitalfonderna mellan trusterna. S� l�nge kapitalistisk egendom finns �r en demokratisk �federation� inget annat �n en v�rre upplaga av Nationernas f�rbund, med alla dess brister minus dess illusioner.
F�rg�ves f�rs�ker de imperialistiska �desh�rskarna �teruppliva ett program f�r fr�lsning som �r totalt misskrediterat av de senaste �rtiondenas erfarenheter. F�rg�ves f�rordar deras sm�borgerliga lakejer pacifistiska patentmediciner som f�r l�nge sedan har omvandlats till sina egna karikatyrer. De avancerade arbetarna kommer inte att l�ta sig duperas. Fred kommer inte att slutas av de krafter som nu f�r krig. Arbetarna och soldaterna kommer att diktera sitt eget fredsprogram.
Stalins allians med Hitler, vilken inledde v�rldskriget och direkt ledde till att det polska folket f�rslavades, var ett resultat av Sovjets svaghet och Kremls panik inf�r �synen av Tyskland. Ansvaret f�r denna svaghet �vilar ingen annan �n samma Kreml; dess inrikes�politik, som skapade en avgrund mellan den h�rskande kasten och folket; dess utrikespolitik, som offrade v�rldsrevolutionens intressen f�r den stalinistiska klickens intressen.
Er�vringen av Polen � en bekr�ftelse p� alliansen med Hitler och en garanti mot Hitler � �tf�ljdes av en nationalisering av halvfeodala och kapitalistiska egendomar i v�stra Ukraina och v�stra Vitryssland. Utan detta skulle Kreml inte ha kunnat inkorporera det ockuperade omr�det i Sovjetunionen. Den strypta och vanhelgade oktoberrevolutionen visade att den fortfarande var vid liv.
I Finland lyckades inte Kreml �stadkomma en liknande social omv�lvning. Den imperia�listiska mobiliseringen av v�rldsopinionen till �Finlands f�rsvar�, hotet om en direkt inter�vention fr�n Frankrike och England och Hitlers ot�lighet att l�gga Danmark och Norge under sig innan brittiska och franska trupper f�tt skandinavisk mark under sina f�tter � allt detta tvingade Kreml att ge upp sovjetiseringen av Finland och inskr�nka sig till att er�vra en av de oumb�rliga strategiska positionerna.
Utan tvivel ogillades invasionen av Finland starkt av den sovjetiska befolkningen. Men de avancerade arbetarna f�rstod att Kreml-oligarkins brott inte stryker fr�gan om Sovjetunionens existens fr�n dagordningen. Ett nederlag f�r den i v�rldskriget skulle inte bara betyda att en totalit�r byr�krati st�rtades, utan att de nya �gandeformerna avskaffades. Det skulle betyda att det f�rsta experimentet med planekonomi skulle falla samman och f�rvandla hela landet till en koloni, dvs att kolossala naturresurser �verl�mnades till imperialismen, vilket bara skulle inneb�ra en andningspaus till det tredje v�rldskriget. Varken Sovjetunionens eller hela v�rldens arbetarklass har n�got intresse av en s�dan utveckling.
Trots all sin heroism var Finlands motst�nd mot Sovjetunionen inte mer en fr�ga om oberoende nationellt f�rsvar �n Norges motst�nd mot Tyskland. Helsingforsregeringen f�rstod sj�lv detta n�r den valde att kapitulera f�r Sovjetunionen framf�r att f�rvandla Finland till en bas f�r franska och brittiska trupper. �ven om vi helhj�rtat erk�nner varje nations r�tt till sj�lvbest�mmande, s� �ndrar inte det faktum att denna r�ttighet i detta krig v�ger mindre �n ett tistelfjun. Vi m�ste best�mma de grundl�ggande dragen i v�r politik utifr�n grundl�ggande, och inte tionde rangens, faktorer. Fj�rde internationalens teser fastsl�r:
�Id�n om nationellt f�rsvar kan, speciellt n�r den sammanfaller med iden om demokratins f�r�svar, mycket l�tt vilseleda arbetarna i sm� och neutrala l�nder (Schweiz, Belgien, de skandi�naviska l�nderna...) Bara en hoppl�s tr�g borgare fr�n n�gon gudsf�rg�ten schweizisk by (som Robert Grimm) kan p� allvar tro att det v�rldskrig, i vilket han just blivit indragen, utk�mpas f�r att f�rsvara det schweiziska oberoendet.�
Idag f�r dessa ord en speciell mening. De pseudorevolution�ra sm�borgare som tror att det �r m�jligt att fasts�lla en prolet�r strategi i f�rh�llandet till �f�rsvaret av Sovjetunionen� utifr�n R�da arm�ns taktiska operationer, som invasionen av Finland, �r p� intet vis �verl�gsna den schweiziska borgaren Robert Grimm.
Den kampanj som v�rldens borgarklass drog ig�ng om det finsk-sovjetiska kriget var ytterst v�ltalig i sin enst�mmighet och h�ftighet. Varken Kremls svekfullhet eller v�ld hade tidigare v�ckt borgarklassens harm, ty hela v�rldshistorien �r en historia om svek och v�ld. Deras r�dsla och harm kom sig av perspektivet p� en social omv�lvning i Finland liknande den som R�da arm�n �stadkom i �stra Polen. Det som stod p� spel var ett akut hot mot de kapita�listiska �gandef�rh�llandena. Den antisovjetiska kampanjen hade rakt igenom en klass�karakt�r. Den avsl�jade �n en g�ng, att Sovjetunionen i kraft av den samh�lleliga grund�val som oktoberrevolutionen skapade och p� vilken byr�kratin i sista hand sj�lv beror, fort�farande �r en arbetarstat som ingjuter skr�ck i hela v�rldens borgarklass. Tillf�lliga �verens�kommelser mellan borgarklassen och Sovjetunionen �ndrar inte det faktum att, �med historisk m�ttstock �r antagonismen mellan v�rldsimperialismen och Sovjetunionen ofantligt mer djup�g�ende �n de antagonismer som s�tter enskilda kapitalistiska l�nder i mot�satsst�llning till varandra.�
M�nga sm�borgerliga radikaler, som s� sent som ig�r s�g Sovjetunionen som en axel kring vilken de �demokratiska� styrkorna skulle grupperas mot fascismen, har nu, n�r deras egna fosterl�nder hotas av Hitler, pl�tsligt �uppt�ckt� att Moskva, som inte kom till deras hj�lp, f�ljer en imperialistisk politik och att det inte �r n�gon skillnad mellan Sovjetunionen och de fascistiska staterna.
L�gn! skulle varje klassmedveten arbetare s�ga � det finns en skillnad. Borgarklassen be�d�mer dessa sociala skillnader b�ttre och grundligare �n dessa sm�borgerliga vindfl�jlar. Nationali�sering av produktionsmedlen i ett land, dessutom ett underutvecklat land, betyder naturligtvis inte att uppbygget av socialismen �r s�krat. Men det g�r m�jligt att fr�mja grundf�ruts�tt�ningen f�r socialism, n�mligen en planerad utveckling av produktivkrafterna. Att v�nda ryggen till nationaliseringen av produktionsmedlen p� grund av att det inte i sig skapar v�lf�rd f�r massorna �r samma sak som att d�ma ut en granitgrund f�r att det inte g�r att leva utan v�ggar och tak. Den klassmedvetne arbetaren vet att en framg�ngsrik kamp f�r fullst�ndig frig�relse �r ot�nkbar utan att f�rsvara de landvinningar som redan gjorts, hur sm� de �n m� vara. Desto n�dv�ndigare �r det d�rf�r att f�rsvara en s� kolossal landvinning som en planerad ekonomi mot en restaurering av kapitalistiska f�rh�llanden. De som inte kan f�rsvara tidigare landvinningar kommer inte att er�vra nya.
Fj�rde internationalen kan bara f�rsvara Sovjetunionen med hj�lp av den revolution�ra klasskampens metoder. Genom att l�ra arbetarna att f�rst� statens klasskarakt�r � imperia�listisk, kolonial eller arbetarstat � och de �msesidiga relationerna mellan dem, liksom deras inre mots�ttningar kommer arbetarna att kunna dra korrekta praktiska slutsatser i varje given situation. Samtidigt som Fj�rde internationalen f�r en outtr�ttlig kamp mot Moskva-oligarkin, f�rkastar den be�st�mt varje politik som skulle kunna hj�lpa imperialismen mot Sovjetunionen.
F�rsvaret av Sovjetunionen �verensst�mmer principiellt med att f�rbereda den prolet�ra v�rldsrevolutionen. Vi avvisar best�mt teorin om socialism i ett land, som �r ett av den reaktion�ra stalinismens hj�rnsp�ken. Enbart v�rldsrevolutionen kan s�kra socialismen i Sovjetunionen. Men v�rldsrevolutionen b�r med sig det oundvikliga avsl�jandet av Kremls oligarki.
Efter fem �rs kryperi f�r �demokratierna�, avsl�jade Kreml sitt cyniska f�rakt f�r v�rlds�proletariatet genom sluta en allians med Hitler och hj�lpa honom att strypa det polska folket; de attackerade med en skaml�s chauvinism Finland och visade samma skaml�sa milit�ra oduglighet i striden; de lovade ljudligt att �befria� det finska folket fr�n kapitalisterna och kapitulerade sedan fegt inf�r Hitler. S� agerade den stalinistiska regimen under historiens kritiska timmar.
Moskvar�tteg�ngarna hade redan avsl�jat att den totalit�ra oligarkin hade blivit ett absolut hinder p� v�gen f�r landets utveckling. Det ekonomiska livets alltmer komplexa krav kan inte l�ngre tolerera byr�kratisk strypning. Men bandet av parasiter �r inte beredda att g�ra n�gra eftergifter. I kampen f�r sin st�llning f�rst�r de allt det b�sta i landet. Man ska inte tro att ett folk som under tolv �r har genomf�rt tre revolutioner pl�tsligt har blivit korkat. Det �r kuvat och f�rvirrat, men det iakttar och t�nker. Byr�kratin p�minner dem varje dag om sin existens genom sitt godtyckliga styre, f�rtryck, rovgirighet och blodiga h�mndlystnad. Halvsv�ltande arbetare och kollektivjordbrukare viskar sinsemellan med hat om de skiftande nyckerna hos nitiska kommissarier. Till Stalins 60-�rsdag tvingades arbetare i Ural att arbeta ett och ett halvt �r p� ett gigantiskt portr�tt av den hatade �folkets fader�, gjort av dyrbara stenar � en skapelse v�rd en persisk Xerxes eller en egyptisk Kleopatra. En regim som kan h�nge sig �t s�dana vederstyggligheter kan inte undg� att drabbas av massornas hat.
Utrikespolitiken motsvarar inrikespolitiken. Om Kremlregimen hade uttryckt arbetarnas intressen, om Komintern hade tj�nat v�rldsrevolutionens sak, skulle folkmassorna i det lilla Finland oundvikligen ha dragits mot Sovjetunionen, och den r�da arm�ns invasion skulle antingen ha varit on�dig eller h�lsats av det finska folket som en akt av revolution�r befrielse. Men i verkligheten st�tte hela den f�rutvarande politiken bort de finska arbetarna och b�nder�na fr�n Sovjetunionen. Medan Hitler kan r�kna med den s� kallade �femte kolonnen� i de l�nder han invaderar, s� hittade inte Stalin n�got som helst st�d i Finland, trots traditionerna fr�n 1918 �rs uppror och trots det finska kommunistpartiets l�nga existens. Under dessa omst�n�digheter kom R�da arm�ns invasion att te sig som �ppet milit�rt �verv�ld. Ansvaret faller helt och endast p� Moskvaoligarkin.
Krig �r en regims eldprov. Trots sina framg�ngar har Sovjetunionens internationella st�llning uppenbarligen f�rs�mrats som en konsekvens av krigets f�rsta period. Kremls utrikespolitik har st�tt bort breda kretsar av v�rldens arbetarklass och f�rtrycka folk fr�n Sovjetunionen. De strategiska underh�llsbaser som Moskva har vunnit kommer att representera en tredje gradens faktor i v�rldskonflikten. Tyskland �vertog den mest industrialiserade sektorn av Polen och skaffade sig en gemensam gr�ns med Sovjetunionen, det vill s�ga porten till �ster. Genom Skandinavien beh�rskar Tyskland �stersj�n och har d�rmed f�rvandlat Finska viken till en noga igenkorkad flaska. Det f�rbittrade Finland hamnar under Hitlers direkta kontroll. I st�llet f�r en svag och neutral stat konfronteras nu Sovjetunionen av det m�ktiga Tyskland p� andra sidan Leningradgr�nsen. Hela v�rlden har sett svagheten hos R�da arm�n, som har hals�huggits av Stalin. De centrifugala nationalistiska tendenserna inne i Sovjetunionen har intensifierats. Kremls ledarskap har lidit en prestigef�rlust. Tyskland i v�ster och Japan i �ster k�nner sig nu oj�mf�rligt mycket mer sj�lvs�kra �n innan Kremls finska �ventyr.
Stalin kunde bara finna ett enda svar p� den olycksb�dande varning som h�ndelserna givit: Han ersatte Vorosjilov med en �nnu tommare nolla, Timosjenko. Som alltid s� �r det huvudsakliga m�let f�r s�dana man�vrar att avleda folkets och arm�ns vrede bort fr�n de kriminella ansvariga f�r olyckorna, och i arm�ns topp placera en individ vars p�litlighet bara garanteras av hans obetydlighet. Kreml har �terigen placerat sig sj�lvt mitt i defaitismens n�ste. Bara genom att f�rst�ra detta n�ste kan Sovjetunionens s�kerhet garanteras.
En av Fj�rde internationalens huvuduppgifter �r att f�rbereda ett revolution�rt st�rtande av Moskvas h�rskande kast �r. Denna uppgift �r inte enkel eller l�tt. Den kr�ver hj�ltemod och uppoffringar. Men hur som helst kommer den epok av stora konvulsioner som m�nsk�ligheten har antr�tt att rikta slag efter slag mot Kreml-oligarkin, bryta upp dess totalit�ra apparat, �ka de arbetande massornas sj�lvf�rtroende och underl�tta bildandet av en sovjetisk sektion av Fj�rde internationalen. H�ndelserna kommer att arbeta f�r oss om vi klarar av att underst�dja dem.
Genom just de enorma sv�righeter och faror som uppkommer f�r de imperialistiska centren, skapar kriget stora m�jligheter f�r de f�rtryckta folken. Kanonmullret i Europa f�rkunnar deras stundande frihetstimma.
Om det �r utopiskt med ett program f�r fredlig samh�llsomvandling i de avancerade kapitalistiska l�nderna, s� �r programmet f�r en fredlig befrielse av kolonierna dubbelt utopisk. � andra sidan har de sista halvfria l�nderna f�rslavats inf�r v�ra �gon (Etiopien, Albanien, Kina...). Hela det nuvarande kriget �r ett krig om kolonier. N�gra jagar efter dem, som h�lls av andra som v�grar att ge upp dem. Ingen av sidorna har den minsta avsikt att frivilligt frig�ra dem. Metropolerna, som �r p� nedg�ende, tvingas suga ut s� mycket som m�jligt ur kolonierna och ge tillbaka s� lite som m�jligt. Bara de f�rslavade folkens direkta och �ppna revolution�ra kamp kan bana v�g f�r deras befrielse.
I de koloniala och halvkoloniala l�nderna �r kampen f�r en oavh�ngig nationalstat och f�ljakt�ligen �ven �fosterlandf�rsvaret� i princip annorlunda �n i de imperialistiska staterna. Det revolution�ra proletariatet i hela v�rlden st�djer ovillkorligt Kinas och Indiens kamp f�r nationellt oberoende, ty �genom att l�sa de efterblivna folken fr�n asiatism, sektionalism och utl�ndskt slaveri, sl�r [denna kamp] kraftfulla slag mot de imperialistiska staterna�.
Men samtidigt varnar Fj�rde internationalen p� f�rhand och �ppet de underutvecklade nationerna f�r att deras senkomna nationalstater inte l�ngre kan r�kna med en oberoende demokratisk utvecklig. Eftersom de �r omringade av en kapitalism p� nedg�ng och insn�rjda i imperia�listiska f�rh�llanden, kommer de underutvecklade nationernas oberoende oundvikligen bli ofullg�ngen och dess politiska regim kommer, under inflytande fr�n interna klassmot�s�tt�ningar och yttre tryck, oundvikligen att f�rr eller senare falla offer f�r en diktatur mot folket � s�som �folkpartiet� i Turkiet och Guomindangregimen i Kina; Gandhis regim i morgondagens Indien kommer att likna dessa. Ur det revolution�ra proletariatets st�ndpunkt �r koloniernas kamp f�r nationellt oberoende endast ett �verg�ngsstadium p� v�gen mot att dra med de underutvecklade staterna i den internationella socialistiska revolutionen.
Fj�rde internationalen s�tter inga vattent�ta skott mellan underutvecklade och avancerade stater, och mellan den demokratiska och socialistiska revolutionen. Den kombinerar dem och underordnar dem de f�rtrycktas v�rldsomfattande kamp mot f�rtryckarna. Precis som den enda verkligt revolution�ra klassen i v�rlden under v�r epok �r arbetarklassen, �r det enda verkliga programmet f�r att undanr�ja allt f�rtryck, socialt och nationellt, programmet f�r den permanenta revolutionen.
Den tragiska erfarenheten fr�n Kina �r en stor l�xa f�r de f�rtryckta folken. Den kinesiska revolutionen 1925-27 hade alla m�jligheter att segra. Ett enat och omvandlat Kina skulle idag utg�ra ett m�ktigt b�lverk f�r friheten i Fj�rran �stern. Hela Asiens �de, och till en viss grad hela v�rldens �de, skulle idag ha kunnat se annorlunda ut. Men Kreml, som saknade f�r�troende f�r de kinesiska massorna och s�kte generalernas v�nskap, anv�nde hela sin tyngd f�r att underordna det kinesiska proletariatet under den kinesiska borgarklassen och hj�lpte d�rmed Chiang Kai-shek att krossa den kinesiska revolutionen. Desillusionerat, splittrat och f�rsvagat l�g Kina �ppet f�r en japansk invasion.
Liksom varje d�md regim �r den stalinistiska oligarkin redan of�rm�gen att l�ra av historien. Vid b�rjan av det sino-japanska kriget band Kreml �terigen det kinesiska kommunistpartiet vid Chiang Kai-shek och kv�vde det kinesiska proletariatets revolution�ra initiativ i sin linda. Detta krig, som nu n�rmar sig sin tre�rsdag, skulle f�r l�nge sedan ha kunnat sluta i katastrof f�r Japan, om Kina hade genomf�rts det som ett genuint folkkrig, baserat p� en agrar revolution och med sin gl�d hade satt den japanska soldatesken i brand. Men den kinesiska borgarklassen fruktar sina egna bev�pnade massor mer �n de japanska r�varna. �ven om Chiang-Kai-shek, den kinesiska revolutionens ondskefulle b�del, av omst�ndigheterna tvingas f�ra krig, s� �r hans program fortfarande baserat p� f�rtryck av sina egna arbetare och en kompromiss med imperialisterna.
Kriget i Ostasien kommer att bli mer och mer sammankopplat med det imperialistiska v�rldskriget. Det kinesiska folket kommer att kunna uppn� oavh�ngighet endast under ledning av ett ungt och sj�lvuppoffrande proletariat, vars sj�lvf�rtroende kommer att �teruppv�ckas ur v�rldsrevolutionens �terf�delse. Detta kommer att ange marschriktningen. H�ndelseutveck�lingen s�tter uppbygget av v�r kinesiska sektion till ett m�ktigt revolution�rt parti p� dagordningen.
Under krigets f�rsta veckor ut�vade de indiska massorna ett allt st�rre tryck p� sina opportu�nistiska �nationella� ledare, vilket tvingade dem att tala ett ovant spr�k. Men ve det indiska folket om de s�tter sin tillit till h�gtravande ord. Under det nationella oberoendets mask har Gandhi redan skyndat sig att kung�ra sin v�gran att orsaka Storbritannien problem under den nuvarande sv�ra krisen. Som om de f�rtryckta n�gonstans n�gonsin har kunnat frig�ra sig utan att utnyttja sina f�rtryckares sv�righeter!
Gandhis �moraliska� avst�ndstagande fr�n v�ld �terspeglar snarare den indiska borgar�klassens r�dsla f�r sina egna massor. De har goda grunder f�r sina f�ruts�gelser att den brittiska imperialismen kommer att dra dem med sig i kollapsen. London � sin sida varnar f�r att man, vid f�rsta tecken p� olydnad, kommer att tillgripa �alla n�dv�ndiga medel� � inklusive, givetvis, det flygvapen som det r�der brist p� vid den v�stfronten. Det finns en arbetsdelning mellan den koloniala borgarklassen och den brittiska regeringen. Gandhi beh�ver hoten fr�n Chamberlain och Churchill f�r att desto b�ttre kunna paralysera den revolution�ra r�relsen.
I en n�ra framtid kommer antagonismen mellan de indiska massorna och borgarklassen att sk�rpas allteftersom det imperialistiska kriget i allt st�rre utstr�ckning utvecklas till ett enormt kommersiellt �ventyr f�r den indiska borgarklassen. Genom att �ppna upp en utomordentligt f�rm�nlig marknad f�r r�varor kan det m�h�nda snabbt s�tta fart p� den indiska industrin. Om det brittiska imperiets fullst�ndigt bryter samman s� att l�nken mellan den indiska huvud�staden och London klipps av, d� kommer den indiska borgarklassen att snabbt s�ka en ny beskyddare p� New Yorks Wall Street. Borgarklassens materiella intressen best�mmer dess politiska agerande med tyngdlagens kraft.
S� l�nge befrielser�relsen styrs av den utsugande klassen kan den om�jligen ta sig ur denna �terv�ndsgr�nd. Det enda som kan f�rena Indien �r den agrara revolutionen under det nationella oberoendets ban�r. En revolution ledd av proletariatet kommer att rikta sig inte bara mot det brittiska styret, utan �ven mot indiska prinsar, utl�ndska koncessioner, toppskiktet inom den nationella borgarklassen, liksom de politiska ledarna i Moslem League. F�r Fj�rde internationalen �r det en angel�gen uppgift att bygga en stabil och m�ktig indisk sektion.
Det f�rr�diska klassamarbetets politik, genom vilken Kreml under de senaste fem �ren hj�lpt de kapitalistiska regeringarna att f�rbereda kriget, likviderades abrupt av borgarklassen, s� fort de inte l�ngre beh�vde en pacifistisk t�ckmantel. Men i de koloniala och halvkoloniala l�nderna � inte bara i Kina och Indien, utan �ven i Latinamerika � forts�tter Folkfronts�svindeln att paralysera de arbetande massorna och f�rvandlar dem till kanonmat �t den �progressiva borgarklassen� och skapar d�rmed en inhemsk politisk bas f�r imperialismen.
F�renta staternas v�ldsamt utvidgade upprustning f�rbereder en v�ldsam l�sning av de komplicerade mots�ttningarna p� det v�stra halvklotet, och det kommer snart att aktualisera fr�gan om de latinamerikanska l�ndernas framtid. �Den goda grannens politik� �r ett mellanspel som nu g�r mot sitt slut. Roosevelt eller hans eftertr�dare kommer snart att kasta sammetshandsken och visa fram j�rnn�ven.
Fj�rde internationalens teser sl�r fast:
�Syd- och Centralamerika kan endast frig�ra sig fr�n efterblivenhet och slaveri genom att f�rena alla sina stater i en m�ktig federation. Denna storslagna historiska uppgift kan inte slutf�ras av den historiskt f�rsenade sydamerikanska bourgeoisin, detta fullst�ndigt prostituerade redskap f�r den utl�ndska imperialismen, utan endast av det unga latinamerikanska proletariatet, de f�rtryckta massornas f�rutbest�mda ledare. F�ltropet i kampen mot v�rldskapitalismens v�ldshandlingar och intriger och mot de inhemska compradorklickarnas blodsd�d �r d�rf�r: Syd- och Centralamerikas F�renade Sovjetstater...�
Endast under sin egen revolution�ra ledning kan koloniernas och halvkoloniernas proletariat uppn� ett o�vervinneligt samarbete med metropolernas proletariat och v�rldens arbetarklass i sin helhet. Endast genom att imperialismen st�rtas i hela v�rlden kan de f�rtryckta folken n� en fullst�ndig och slutgiltig frig�relse. En seger f�r det internationella proletariatet kommer att bespara de koloniala l�nderna den kapitalistiska utvecklingens utdragna f�dslov�ndor och d�rigenom blir det m�jligt f�r dem att uppn� socialismen hand i hand med de utvecklade l�ndernas proletariat.
Den permanenta revolutionens perspektiv inneb�r ingalunda att de efterblivna l�nderna m�ste inv�nta signalen fr�n de utvecklade, eller att de koloniala folken t�lmodigt skall v�nta p� att metropolernas proletariat skall befria dem. Hj�lpen kommer till den som hj�lper sig sj�lv. Arbetarna m�ste starta kampen i varje land, kolonialt eller imperialistiskt, d�r gynnsamma f�ruts�ttningar har uppr�ttats, och h�rigenom skapa ett f�red�me f�r arbetare i andra l�nder. Endast initiativkraft och handling, beslutsamhet och dj�rvhet kan ge verklighet �t maningen: �Prolet�rer i alla l�nder, f�renen eder!�
En seger f�r den spanska revolutionen kunde ha inlett en era av revolution�ra omv�lvningar i hela Europa och p� s� s�tt f�regripit det nuvarande kriget. Men denna heroiska revolution, som i sig inneh�ll varje m�jlighet till seger, kv�vdes av de Andra och Tredje internationa�lernas omfamning och med anarkisternas aktiva samarbete. V�rldsproletariatet blev fattigare genom att f�rlora �nnu en av sina stora f�rhoppningar och rikare genom att l�ra sig fr�n �nnu ett monstru�st f�rr�deri.
Det franska proletariatets m�ktiga r�relse i juni 1936 visade att det fanns utomordentligt f�r�delaktiga f�rh�llanden f�r en revolution�r er�vring av makten. En fransk sovjetrepublik skulle omedelbart ha skapat en revolution�r hegemoni i Europa, f�tt revolution�ra �terverk�ningar i alla l�nder, skakat de totalit�ra regimerna och p� s� s�tt r�ddat m�nskligheten fr�n den nuvarande imperialistiska slakten med alla dess otaliga offer. Men den helt igenom falska, fega och f�rr�diska politik som L�on Blum och L�on Jouhaux f�rde, och som fick aktivt st�d fr�n Kominterns franska sektion, ledde till att en av de mest lovande r�relserna under det senaste decenniet f�ll samman.
Strypningen av den spanska revolutionen och sabotaget mot den prolet�ra offensiven i Frankrike � dessa tv� tragiska fakta utg�r en tr�skel till det nuvarande kriget. Borgarklassen �vertygade sig sj�lv om att den med s�dana �arbetarledare� till sitt f�rfogande kunde f�reta sig vad som helst, till och med en ny folkslakt. Ledarna f�r Andra internationalen hindrade proletariatet fr�n att st�rta borgarklassen vid slutet av det f�rsta imperialistiska kriget. Ledarna f�r Andra och Tredje internationalen hj�lpte borgarklassen att starta ett andra imperialistiskt krig. L�t det bli deras politiska grav!
Kriget 1914-18 splittrade den andra internationalen i tv� l�ger, som skildes �t av skyttegravar. Alla socialdemokratiska partier f�rsvarade sitt fosterland. Inte f�rr�n flera �r efter kriget f�rsonade sig de f�rr�diska krigf�rande br�derna med varandra och f�rkunnade �msesidig amnesti.
Idag har situationen i Andra internationalen, ytligt sett, f�r�ndrats fullst�ndigt. Alla dess sektioner, utan undantag, befinner sig politiskt p� ena sidan av de milit�ra linjerna, i de allierades l�ger: Vissa p� grund av att de �r partier i de demokratiska staterna, andra d�rf�r att de �r emigranter fr�n de krigf�rande eller neutrala l�nderna. Det tyska socialdemokratiska partiet som under det f�rsta imperialistiska kriget f�rde en f�raktlig chauvinistisk politik under Hohenzollerns ban�r, �r idag ett �defaitismens� parti i tj�nst hos Frankrike och England. Men det skulle vara of�rl�tligt att tro att dessa f�rh�rdade lakejer har blivit revolu�tion�rer. Det finns en enklare f�rklaring. Wilhelm II:s Tyskland erbj�d reformisterna till�r�ckligt med m�jligheter till l�nsamma poster i de parlamentariska utskotten, stadsf�rvalt�ningarna, fackf�reningarna och andra st�llen. F�rsvaret av det kejserliga Tyskland var ett f�rsvar av det v�lfyllda tr�g i vilket den konservativa arbetarbyr�kratin begravde sina trynen. Socialdemokratin �f�rblir patrioter s� l�nge som den politiska regimen garanterar den dess vinster och privilegier� varnade v�ra teser f�r sex �r sedan. De ryska mensjevikerna och narodnikerna, som var patrioter �ven under tsaren � d� de hade sina egna dumafraktioner, sina egna tidningar, sina egna fackf�reningsfunktion�rer och hoppades p� vidare framsteg utefter denna v�g � har nu f�rlorat allt detta och intar en defaitistisk h�llning gentemot SSSR.
F�ljaktligen kan den nuvarande �enigheten� inom Andra internationalen f�rklaras av det faktum att alla dess sektioner hoppas att de allierade kommer att r�dda deras poster och privilegier i de demokratiska l�ndernas arbetarbyr�krati och �teruppr�tta dessa poster och privilegier i de totalit�ra l�nderna. Socialdemokratin str�cker sig inte l�ngre �n till impotenta dagdr�mmar om den �demokratiska� borgarklassens patriotism. Dessa politiska invalider �r fullst�ndigt of�rm�gna till kamp �ven n�r deras egna intressen �r hotade.
Detta s�g man allra tydligast i Skandinavien, som visade sig vara Andra internationalens allra heligaste helgedom, d�r alla de tre l�nderna under �ratal regerades av en sansad, realistisk, reformistisk och pacifistisk socialdemokrati. Socialism var vad dessa herrar kallade den konservativa kungliga demokratin, plus statskyrkan och plus de sm�sn�la sociala reformer som f�r en tid m�jliggjordes av de begr�nsade milit�rutgifterna. Med st�d av Nationernas F�rbund och skyddade av �neutralitetens� sk�ld, r�knade de skandinaviska regeringarna med generationer av lugn och fredlig utveckling. Men de imperialistiska herrarna tog ingen h�nsyn till deras kalkyler. De tvingades att b�ja sig f�r �dets slag. Vid Sovjets invasion av Finland proklamerades sig alla de tre skandinaviska l�nderna neutrala vad Finland anbelangade. Vid Tysklands invasion av Danmark proklamerade sig Sverige neutralt vad Danmark och Norge anbelangade. Danmark lyckades till och med f�rklara sig neutralt i f�rh�llande till sig sj�lvt. Under skydd fr�n Englands gev�rsmynningar, var Norge ensamt om att utf�ra n�gra symbo�liska gester av sj�lvf�rsvar. Dessa hj�ltar �r helt beredda att leva p� det demokratiska foster�landets bekostnad, men �r oben�gna att d� f�r det. Det krig som de inte f�ruts�g, har av bara farten gjort slut p� deras f�rhoppningar om en fredlig utveckling under kung och gud. Det skandinaviska paradiset, den sista tillflyktsorten f�r Andra internationalens f�rhoppningar, har omvandlats till en liten del i det stora imperialistiska helvetet.
De socialdemokratiska opportunisterna k�nner bara en politik � den passiva anpassningens politik. Under den s�nderfallande kapitalismens villkor �terst�r inget annat �n att �verge position efter position, att �verge allt fler delar av sina redan miserabla program, s�nka sina krav, fullst�ndigt �verge kraven, fortsatta retr�tten allt l�ngre bak�t tills det inte l�ngre finns n�gon annan plats kvar �n ett r�tth�l. Men �ven d�r drar imperialismens obarmh�rtiga hand ut dem med svansen. S�dan �r Andra internationalens korta historia. Den d�das av det p�g�ende kriget f�r andra g�ngen, och denna g�ng f�rmodligen f�r alltid.
Tredje internationalens politik � en blandning av r� opportunism och oh�ljd �ventyrlighet �ut�var ett inflytande p� arbetarklassen som, om m�jligt, �r �nnu mer demoraliserande �n sin �ldre brors politik. Det revolution�ra partiet baserar sin politik p� arbetarnas klassmedveten�het. Komintern g�r inget annat �n f�rorenar och f�rgiftar denna klass�medvetenhet.
De officiella propagandisterna i b�da de krigf�rande l�gren avsl�jar, ibland helt korrekt, det andra l�grets f�rbrytelser. Goebbels s�ger en hel del sanningar om det brittiska v�ldet i Indien. Den franska och engelska pressen s�ger en hel del skarpsinniga saker om Hitlers och Stalins utrikespolitik. Men inte desto mindre representerar den h�r ensidiga propagandan ett chauvi�nistisk gift av v�rsta slag. Halvsanningar �r den farligaste formen av l�gn.
Till denna kategori h�r all nuvarande propaganda fr�n Komintern. Efter fem �r av den gr�vsta inst�llsamhet gentemot demokratierna, d� �kommunismen� reducerades till att leta fascist�sympatis�rer, uppt�ckte Komintern, p� h�sten 1939, pl�tsligt de v�stliga demokratiernas kriminella imperialism. V�nster om! Fr�n och med d�, inte ett enda f�rd�mande ord om krossandet av Tjeckoslovakien och Polen, ockupationen av Danmark och Norge och de uppr�rande bestialiteter som Hitlers g�ng beg�tt mot de polska och judiska folken! Hitler gjordes om till en freds�lskande vegetarian som st�ndigt provocerades av de v�stliga imperia�listerna. Den engelsk-franska alliansen beskrevs av Kominterns press som �det imperialistiska blocket mot det tyska folket�. Goebbels sj�lv kunde inte ha uttryck det b�ttre! I det emigre�rade tyska kommunistpartiet brann en flamma av fosterlandsk�rlek. Och eftersom det tyska fosterlandet inte upph�rt att vara fascistiskt s� visade det sig att det tyska kommunistpartiet intog � en socialfascistisk position. Tiden hade kommit d� Stalins teori om socialfascism blivit k�tt och blod.
Vid f�rsta p�seendet verkade de st�ndpunkter som intogs av Kommunistiska internationalens franska och engelska sektioner vara diametralt motsatta. Till skillnad fr�n tyskarna var de tvungna att attackera sina egna regeringar. Men denna pl�tsliga defaitism var inte inter�nationalism, utan endast en f�rvr�ngd form av patriotism � dessa herrar s�g Kreml som sitt fosterland, p� vilket deras v�lf�rd berodde. Otvivelaktigt upptr�dde m�nga franska stalinister modigt under f�rf�ljelserna. Men det politiska inneh�llet i deras mod besudlades av att de f�rsk�nade fiendel�grets rovgiriga politik. Vad m�tte de franska arbetarna t�nka om detta?
Reaktionen har alltid framst�llt revolution�ra internationalister som agenter f�r en fr�mmande makt. Komintern skapade en situation f�r sina franska och engelska sektioner som fick dem sj�lva att ge grundvalen f�r en s�dan anklagelse, och tvingade d�rvid in arbetarna i det patrio�tiska l�gret och d�mde dem till f�rvirring och passivitet.
Kremls politik �r enkel: den s�lde Komintern till Hitler tillsammans med olja och mangan. Den hundlika underd�nighet med vilken dessa m�nniskor l�t sig s�ljas visar obestridligt Kominterns internationella korruption. Kominterns agenter har varken kvar principer, �ra eller samvete � endast en b�jlig ryggrad. Men m�nniskor med b�jlig ryggrad har �nnu aldrig lett en revolution.
Stalins v�nskap med Hitler kommer inte att vara f�r evigt, inte ens f�r n�gon l�ngre tid. Innan v�rt manifest n�r ut till massorna har kanske Kremls politik genomg�tt en ny v�ndning. I s� fall kommer �ven karakt�ren p� Kominterns propaganda att �ndras. Om Kreml dras n�rmare till demokratierna kommer Komintern �terigen att plocka fram den gamla bruna boken med nationalsocialistiska f�rbrytelser ur sina bokhyllor. Men det betyder inte att propagandan kommer att anta en revolution�r karakt�r. �ven med nya adresslappar kommer propagandan att vara lika underd�nig som f�rut. Revolution�r politik kr�ver framf�rallt att massorna f�r veta sanningen. Men Komintern ljuger systematiskt. Vi v�nder oss till v�rldens arbetare och s�ger: Tro inte p� l�gnarna!
Partier som �r uppbundna till exploat�rerna och �r intresserade av privilegier �r organiskt of�rm�gna att bedriva en �rlig politik som tar h�nsyn till arbetarnas och de f�rtryckta folkens mest exploaterade skikt. Andra och Tredje internationalens fysionomi avsl�jas d�rf�r speciellt klart i deras attityd gentemot kolonierna.
Eftersom Andra internationalen har fungerat som advokat f�r slav�garna och aktie�gare i profiterna fr�n slaveriet, har den inte n�gra egna sektioner i kolonierna, om vi undantar tillf�lliga grupper av koloniala funktion�rer, fr�mst franska frimurare och �v�nster�-karri�rister som sitter p� den inhemska befolkningens ryggar. Genom att i r�ttan tid st�mpla uppfattningen att den koloniala befolkningen b�r resa sig mot det �demo�kratiska fosterlandet� som opatriotisk, har Andra internationalen f�tt privilegiet att f�rse borgarklassen med koloniministrar, det vill s�ga slavdrivare (Sidney Webb, Marius Moutet och andra).
Tredje internationalen, som startade med en modig revolution�r appell till de f�rtryckta folken, har likaledes p� kort tid fullst�ndigt prostituerat sig betr�ffande den koloniala fr�gan. F�r inte s� m�nga �r sedan, d� Moskva s�g en m�jlighet till en allians med de imperialistiska demokratierna, lanserade Komintern en politik f�r nationell frig�relse inte bara f�r Abessinien och Albanien utan ocks� f�r �sterrike. Men f�r de franska och brittiska kolonierna inskr�nkte de sig till att tala om �f�rnuftiga� reformer. Vid den tiden f�rsvarade Komintern indierna, inte mot Storbritannien, utan mot m�jliga attacker fr�n Japan, och Tunis mot Mussolinis hugg�t�nder. Nu har situationen �ndrats totalt. Fullst�ndig frihet f�r Indien, Egypten och Algeriet! Dimitrov kommer inte att acceptera mindre. Araber och negrer har �ter funnit sin b�sta v�n i Stalin, f�r att inte tala om Hitler och Mussolini. Den tyska sektionen av Komintern f�rsvarar, med den fr�ckhet som �r utm�rkande f�r detta g�ng av parasiter, Polen och Tjeckoslovakien mot den brittiska imperialismens komplotter. Dessa m�nniskor �r kapabla och redo till allt! Med en ny vridning av Moskvas inriktning mot v�stdemokratierna kommer de �terigen att sn�llt be London och Paris bevilja deras kolonier liberala reformer.
I motsats till Andra internationalen har Komintern, tack vare sin stora tradition, ett otvivel�aktigt inflytande i kolonierna. Men dess sociala bas har �ndrats i enlighet med dess politiska utveckling. Idag vilar Komintern, i l�nder av kolonial karakt�r, p� de skikt som �r Andra internationalens traditionella bas i metropolerna. De smulor som faller fr�n superprofiterna har gjort det m�jligt f�r imperialismen att skapa en inf�dd arbetararistokrati i de koloniala och semikoloniala l�nderna. Den �r obetydlig i j�mf�relse med sin prototyp i metropolerna, men framtr�der �nd� tydligt mot bakgrund av den allm�nna fattigdomen, och den h�ller ett fast grepp om sina privilegier. Tillsammans med statsfunktion�rerna utg�r Arbetarbyr�kratin och aristokratin i de koloniala och halvkoloniala l�nderna s�rskilt servila rekryter f�r �v�nner� till Kreml. I Latinamerika �r det mest sl�ende exemplet p� detta den mexikanska advokaten Lombardo Toledano, vars f�rtroliga tj�nster till Kreml har bel�nats med en dekorativ post som ordf�rande i den Latinamerikanska fackf�reningsfederationen.
Eftersom kriget st�ller klasskampens fr�gor p� ett tillspetsat s�tt, f�rsv�ras situationen f�r dessa bedragare och vindfl�jlar, och det m�ste genuina bolsjeviker utnyttja f�r att kasta ut Komintern ur kolonierna.
Genom att testa allting och f�rkasta allt som �r ruttet, s� utg�r kriget ett d�dligt hot mot de utlevade internationalerna. En betydande del av Kominterns byr�krati kommer s�kert att v�nda sig till sitt eget imperialistiska fosterland, i synnerhet om Sovjetunionen besegras. Arbetarna kommer d�remot att r�ra sig allt mer �t v�nster. Under s�dana f�ruts�ttningar �r splittringar och brytningar oundvikliga. Ett antal symptom tyder redan p� att det �r m�jligt att v�nsterflygeln inom Andra internationalen kommer att bryta sig ut. Centristiska grupperingar av olika ursprung slag kommer att sl�s ihop, splittras, bilda nya �fronter�, �l�ger�, etc. Men v�r epok kommer att visa att den inte tolererar centrism. Den patetiska och tragiska roll som POUM, som �nd� var den mest seri�sa och �rligaste av de centristiska organisationerna, spelade i den spanska revolutionen kommer alltid att vara en fruktansv�rd varning i det avancerade proletariatets minne.
Men historien tycker om �terupprepningar. Det �r inte uteslutet att det kommer att g�ras nya f�rs�k att bilda en international som tv�-och-en-halv-internationalen, eller den h�r g�ngen en tre-och-en-kvart-sinternational. S�dana f�rs�k f�rtj�nar bara att uppm�rksammas som tecken p� att djupare processer �ger rum i arbetarklassen. Men det kan med s�kerhet redan p� f�rhand sl�s fast att dessa centristiska �fronter�, �l�ger� och �internationaler�, som saknar teoretiska grundvalar, en revolution�r tradition och ett f�rdigt program, kommer att f� en l�ttflyktig karakt�r. Vi skall bist� dem genom att skoningsl�s kritisera deras obeslutsamhet och klenmodighet.
Men denna skiss �ver de gamla arbetarorganisationernas bankrutt skulle vara ofullst�ndigt om vi gl�mde att n�mna anarkismen. Dess nedg�ng utg�r det mest obestridliga fenomenet i v�r epok. Till och med innan det f�rsta imperialistiska kriget lyckades den franska anarko-syndika�lismen bli den mest opportunistiska av alla borgarklassens tj�nare. Under det f�rra kriget visade sig de flesta av anarkismens ledare vara patrioter. Under det spanska inb�rdes�krigets hetta tog anarkister poster som borgarnas ministrar. De anarkistiska frasmakarna f�rnekar staten s� l�nge den inte beh�ver dem. I farans stund blir de, precis som socialdemo�kraterna, kapitalistklassens agenter.
Anarkisterna gick in i detta krig utan program, utan en enda id�, och med en fana som fl�ckats av sitt f�rr�deri mot det spanska proletariatet. Idag kan de l�gga fram n�got annat f�r de breda lagren av arbetare �n en demoraliserande patriotism som kryddats med humanism. N�r vi s�ker n�rma oss de anarkistiska arbetare som verkligen vill k�mpa f�r sin klass� intressen, m�ste vi samtidigt kr�va att de fullst�ndigt bryter med alla dessa ledare som bara fungerar som borgarklassens springpojkar.
Medan monopolkapitalismens magnater st�r �ver statsmaktens officiella organ och kontrollerar dem fr�n sina h�jder, s� trippar de opportunistiska fackf�reningsledarna runt statsmaktens fotpallar och skapar st�d f�r den bland de arbetande massorna. Det �r om�jligt att utf�ra dessa smutsiga sysslor s� l�nge det existerar arbetar�demo�krati i fackf�reningarna. Men regimen i fackf�reningarna f�ljer samma m�nster som regimerna i borgarstaterna och blir mer och mer auktorit�r. I krigstid blir fackf�reningsbyr�kratin otvivelaktigt generalstabens milit�rpolis inom arbetarklassen.
Men deras nit kommer inte att r�dda dem. Kriget inneb�r d�d och f�rst�relse f�r de nuvarande reformistiska fackf�reningarna. De fackf�reningsk�mpar som �r i sina b�sta �r mobiliseras till slakten. De ers�tts av pojkar, kvinnor och gamla m�n, det vill s�ga de som duger minst till motst�nd. Alla l�nder kommer att g� ur kriget s� ruinerade att arbetarnas levnads�standard kommer att kastas hundra �r tillbaka i tiden. Reformistiska fack�f�reningar �r bara m�jliga under den borgerliga demokratins regim. Men det f�rsta som kommer att f�rsvinna under kriget �r den genomruttna demokratin. Den kommer att dra med sig alla de arbetarorganisa�tioner som tj�nat som dess st�d i sitt fall. Det kommer inte att finnas n�got utrymme f�r reformis�tiska fackf�reningar. Det �r n�dv�ndigt att omedelbart varna arbetare f�r detta, och tillr�ckligt h�gt s� att alla skall h�ra.
En ny epok kr�ver nya metoder. Nya metoder kr�ver nya ledare. Det g�r bara att r�dda fackf�reningarna p� ett enda s�tt: Omvandla dem till kamporganisationer som s�tter segern �ver den kapitalistiska anarkin och det imperialistiska r�veriet som sitt m�l. Fackf�reningarna kommer att spela en ledande roll i bygget av den socialistiska ekonomin, men f�ruts�ttningen f�r detta �r att kapitalistklassen st�rtas och produktionsmedlen nationaliseras. Endast genom att sl� in p� den socialistiska revolutionens v�g kan fackf�reningarna undvika att begravas under krigets ruiner .
Den prolet�ra f�rtruppen �r� det imperialistiska krigets mest of�rsonliga fiende. Men det hyser ingen r�dsla f�r detta krig. Det accepterar kamp p� den arena som klassfienden valt. Det tr�der in p� denna arena med fladdrande fanor.
Fj�rde internationalen �r den enda organisation som korrekt f�rutsade huvudlinjerna i v�rlds�h�ndelserna, som f�ruts�g att det var oundvikligt med en ny imperialistisk katastrof, som av�sl�jade de borgerliga demokraternas och den stalinistiska skolans sm�borgerliga �ventyrares pacifistiska bedr�geri, som k�mpade mot klassamarbetspolitiken som bar namnet �folkfront�, som st�llde Kominterns och anarkisternas f�rr�diska roll i Spanien vid skamp�len, som of�r�sonligt kritiserade POUM:s centristiska illusioner som ber�vade dem deras b�sta kadrer. V�r politik under kriget �r bara en koncentrerad forts�ttning av v�r politik i fredstid.
Fj�rde internationalen bygger sitt program p� marxismens granith�rda teoretiska grundvalar. Den avvisar f�raktfullt den eklekticism som dominerar den officiella arbetarbyr�kratin i olika l�ger, och ofta tj�nar som t�ckmantel f�r kapitulation inf�r den borgerliga demokratin. V�rt program �r formulerat i en hel rad av dokument som �r tillg�ngliga f�r alla. Inneb�rden av dem kan summeras i tv� ord proletariatets diktatur.
Fj�rde internationalen baserar sig fullst�ndigt och helhj�rtat p� bolsjevismens revolution�ra traditioner och dess organisatoriska metoder. L�t de sm�borgerliga radikalerna klaga p� centralism. En arbetare som n�gon g�ng har varit i strejk vet att det inte g�r att k�mpa utan disciplin och ett fast ledarskap. Hela v�r nuvarande epok genomsyras av centralism. Mono�pol�kapitalismen har bringat den ekonomiska centraliseringen till sina yttersta gr�nser. Stats�centralism i dess fascistiska form har f�tt en totalit�r pr�gel. Demokratierna f�rs�ker mer och mer ta efter denna f�rebild. Den fackliga byr�kratin f�rsvarar vildsint sitt m�ktiga maskineri. Andra och Tredje internationalen utnyttjar maximalt statsapparaten i sin kamp mot revolu�tionen. Under dessa f�rh�llanden ligger den element�ra garantin f�r framg�ng i att st�lla revolution�r centralism mot reaktion�r centralism. Det �r oundg�ngligt med en prolet�r f�rtruppsorganisation som svetsas samman av en j�rndisciplin, och best�r av ett urval h�rdade revolution�rer som �r beredda att offra sig sj�lva och inspireras av en okuvlig vilja att segra. Vi m�ste f�rbereda offensiven systematiskt och noggrant f�r att, n�r tiden �r mogen, utan tvekan kunna s�tta in hela arbetarklassens tyngd i kampen. Bara ett centraliserat parti som inte sj�lvt tvekar kan l�ra arbetarna detta.
Odugliga skeptiker �lskar att peka p� bolsjevismens degenerering till byr�kratism. Som om hela historien skulle bero p� ett partis struktur! Faktum �r att det �r partiets �de som beror p� klasskampens utveckling. Hur som helst s� �r bolsjevikpartiet det enda parti som i kamp har bevisat sin f�rm�ga att genomf�ra den prolet�ra revolutionen. Det �r precis ett s�dant parti som den internationella arbetarklassen beh�ver idag. Om de borgerliga regimerna g�r straffria ur kriget kommer alla revolution�ra partier att degenerera. Om den prolet�ra revolutionen segrar kommer sj�lva anledningen till degeneration att f�rsvinna.
Under denna period av segrande reaktion, desillusionering bland massorna, massfattigdom, en politisk atmosf�r som f�rgiftas av de traditionella arbetarorganisationernas enorma s�ndervitt�ring, i en st�mning av �kande sv�righeter, utvecklas Fj�rde internationalen sj�lvfallet l�ng�samt. Det har gjorts isolerade men vid f�rsta anblicken bredare och mer lovande f�rs�k att ena v�nsterflygeln av centrister som f�raktar v�ra metoder. Men alla dessa anspr�ksfulla f�rs�k har f�rvandlats till stoft innan ens massorna har hunnit l�gga deras namn p� minnet. Endast Fj�rde internationalen forts�tter att envist, m�lmedvetet och med �kande framg�ng att simma mot str�mmen.
Det som k�nnetecknar en revolution�r organisation �r framf�rallt det allvar med vilket den utarbetar och testar sin politiska linje vid varje ny v�ndning i h�ndelserna. Centralismen blir fruktbar genom demokratin. I krigets hetta diskuterar v�ra sektioner lidelsefullt alla fr�gor som r�r den prolet�ra politiken, testar metoder och sveper i f�rbig�ende bort de ostabila element som f�renat sig med oss enbart d�rf�r att de �r mot Andra och Tredje internationalen. Att skilja av op�litliga medresen�rer �r den oundvikliga kostnad som m�ste tas vid bildandet av ett verkligt revolution�rt parti.
Den �verv�ldigande majoriteten av v�ra kamrater i olika l�nder har klarat krigets f�rsta test. Detta faktum �r av ov�rderlig betydelse f�r Fj�rde internationalens framtid. Varje basmedlem i v�r organisation har inte bara r�tt till utan �r f�rpliktad att se sig sj�lv som en kommande officer i den revolution�ra arm� som kommer att skapas i h�ndelsernas flammor. N�r massornas t�gar in p� den revolution�ra arenan kommer de reformistiska, pacifistiska och centristiska programmens obetydlighet omedelbart att avsl�jas. En enda verklig revolution�r i en fabrik, en gruva, en fackf�rening, ett regemente eller ett krigsfartyg �r oerh�rt mycket mer v�rd �n hundratals sm�borgerliga pseudorevolution�rer som sm�kokar i sin egen s�s.
Storborgerskapets politiker ser Fj�rde internationalens roll klarare �n v�ra sm�borgerliga pedanter. Omedelbart innan man avbr�t de diplomatiska f�rbindelserna f�rs�kte franska ambassad�ren Coulondre och Hitler skr�mma varandra med krigets konsekvenser. Deras enda gemensamma �sikt var att den enda �verklige segraren� skulle bli Fj�rde internationalen. Efter det att fientligheterna mot Polen hade inletts, rapporterade Frankrikes, Danmarks och andra l�nders press att det i arbetarnas kvarter i Berlin hade dykt upp slagord som �Ner med Stalin, l�nge leve Trotskij� p� v�ggarna. Detta betydde �Ner med Tredje internationalen, l�nge leve Fj�rde internationalen!� N�r en demonstration organiserades av de mer beslutsamma arbetarna och studenterna i Prag, s� utf�rdade �Protektorn� Baron Neurath ett officiellt uttalande som lade ansvaret f�r demonstrationen p� de tjeckiska �trotskisterna�. Den korrespondens fr�n Prag som publicerats i den tidning som redigeras av Benes, f d president i den tjeckoslovakiska republiken, bekr�ftar att de tjeckiska arbetarna mer och mer h�ller p� att bli �trotskistiska�. Som alltid �r detta bara symptom. Men de visar otvetydigt p� utvecklings�riktningen. Den nya generation av arbetare som kriget leder in p� revolutionens v�g kommer att st�lla sig under v�r fana.
De grundl�ggande villkoren f�r att den prolet�ra revolutionen ska segra har skapats av historien och klarlagts teoretiskt:
1.Ett borgerligt d�dl�get och en d�rav resulterande f�rvirring inom den h�rskande klassen.
2. Ett starkt missn�je och str�van efter avg�rande f�r�ndringar inom sm�borgarklassens led, utan vars st�d storborgarklassen inte kan beh�lla sin makt.
3. Medvetenhet om den outh�rdliga situationen och vilja till revolution�ra handlingar inom proletariatets led.
4. Ett klart program och ett fast ledarskap inom den prolet�ra f�rtruppen.
Detta �r de fyra villkoren f�r att den prolet�ra revolutionen ska segra. Huvudsk�let till att m�nga revolutioner misslyckas har sin rot i det faktum att dessa fyra villkor s�llan mognar tillr�ckligt p� en och samma g�ng. Under historiens g�ng har kriget ofta varit revolutionens moder just d�rf�r att det skakar de avdankade regimerna i grundvalarna, f�rsvagar den h�rskande klassen och p�skyndar framv�xten av revolution�r ilska bland de utsugna klasserna.
Borgarklassens f�rvirring, folkmassornas oro och missn�je �r redan intensivt, inte bara i de krigf�rande l�nderna utan ocks� i de neutrala. Dessa fenomen kommer bara att intensifieras f�r varje m�nad kriget varar. Det �r sant att proletariatet under de sista 20 �ren har lidit det ena nederlaget efter det andra, det ena allvarligare �n det andra, att det har blivit des�illu�sio�nerat �ver sina gamla partier och otvivelaktigt m�tt kriget i en deprimerad sinnesst�mning. Men man ska inte �verv�rdera stabiliteten och varaktigheten hos s�dana st�mningar. De skapades genom h�ndelser och de kommer att uppl�sas genom h�ndelser.
B�de krig och revolutioner g�rs f�rst och fr�mst av den yngre generationen. Miljoner ung�domar som inte kunde f� arbete inom industrin b�rjade sina liv som arbetsl�sa och d�rigenom stod de utanf�r det politiska livet. Idag finner de sin plats, eller ocks� kommer de att finna den i morgon: Staten organiserar dem i regementen och �ppnar p� s� s�tt m�jligheten f�r en revolution�r f�rening. Utan tvivel kommer kriget ocks� att skaka av de �ldre generationerna deras apati.
D� �terst�r fr�gan om ledarskapet. Kommer inte revolutionen att f�rr�das �ven denna g�ng, eftersom det finns tv� Internationaler i imperialismens tj�nst, medan de verkligt revolution�ra elementen utg�r en liten minoritet? Med andra ord: Skall vi i tid lyckas skapa ett parti som kan leda den prolet�ra revolutionen? F�r att finna ett riktigt svar p� denna fr�ga m�ste man st�lla den korrekt. Naturligtvis kan och kommer ett eller annat uppror att sluta i nederlag p� grund av det revolution�ra ledarskapets omogenhet. Men det �r inte en fr�ga om ett enstaka uppror. Det �r en fr�ga om en hel revolution�r epok.
Den kapitalistiska v�rlden har ingen utv�g, s� vitt man inte ser en utdragen d�dskamp som en l�sning. Det �r n�dv�ndigt att f�rbereda sig inf�r m�nga �r, ja t o m decennier av krig, uppror, korta perioder av vapenstillest�nd, nya krig, nya uppror. Ett ungt, revolution�rt parti m�ste grundas p� detta perspektiv. Historien kommer att ge det tillr�ckligt med tillf�llen och m�jlig�heter att testa sig sj�lvt, att samla erfarenhet och att mogna. Ju snabbare f�rtruppen svetsas samman, desto kortare kommer denna epok av blodiga konvulsioner att bli, desto mindre f�rst�relse kommer v�r planet att drabbas av. Men den stora historiska fr�gan kommer inte att kunna l�sas f�rr�n ett revolution�rt parti st�r i ledningen f�r proletariatet. Fr�gan om tempo och tidsintervaller �r av enorm betydelse, men den �ndrar varken det allm�nna historiska perspektivet eller inriktningen p� v�r politik. Slutsatsen blir enkel: arbetet med att utbilda och organisera avantgardet m�ste forts�tta med tiofaldig energi. Just h�ri ligger Fj�rde inter�nationalens uppgift.
De som f�rs�ker r�ttf�rdiga pessimistiska slutsatser genom att helt enkelt h�nvisa till det f�rra krigets tr�kiga konsekvenser, g�r det st�rsta misstaget av alla. F�r det f�rsta gav kriget upphov till Oktoberrevolutionen p� vars l�rdomar hela v�rldens arbetarr�relse vilar. F�r det andra skiljer sig det nuvarande krigets f�rh�llanden i grunden fr�n de som r�dde 1914. De imperialistiska l�ndernas, inklusive F�renta staternas, ekonomiska st�llning �r mycket s�mre idag och krigets f�rst�rande kraft �r mycket st�rre �n f�r ett kvarts sekel sedan. D�rf�r finns det denna g�ng tillr�cklig anledning att f�rv�nta sig en mycket snabbare och mycket inten�sivare reaktion fr�n arbetarnas och fr�n arm�ns sida.
Det f�rra krigets erfarenheter passerade inte utan att p�verka massorna djupt. Andra inter�nationalen h�mtade sin styrka ur massornas fortfarande orubbade demokratiska och paci�fistiska illusioner. Arbetarna hoppades verkligen att 1914 skulle bli det sista kriget. Soldaterna l�t sig d�das f�r att bespara sina barn en ny slakt. Bara tack vare detta hopp kunde m�n st� ut med mer �n fyra �rs krig. Idag �terst�r n�stan ingenting av de demokratiska och pacifistiska illusionerna. Folken lider av det nuvarande kriget utan att l�ngre tro p� det, utan att f�rv�nta sig n�got annat av det �n nya kedjor. Detta g�ller �ven de totalit�ra staterna. Den �ldre generationen arbetare som bar det f�rsta imperialistiska krigets b�rdor p� sina ryggar och som inte har gl�mt dess l�rdomar �r �nnu l�ngt ifr�n eliminerade fr�n arenan. De falska slagorden om patriotism och pacifism ringer fortfarande i �ronen p� den n�st �ldsta generationen, som gick i skolan under kriget. De ov�rderliga politiska erfarenheter som dessa skikt som nu krossas under krigsmaskinens tyngd har, kommer att framtr�da i full styrka d� kriget tvingar de arbetande massorna att komma ut �ppet mot sina regeringar.
V�ra teser Kriget och Fj�rde internationalen (1934) fastl�r att:
�den internationella revolutionen st�lls p� dagordningen med f�rnyad kraft genom att den moderna kapitalismens genomg�ende reaktion�ra, ruttna och r�varaktiga natur avsl�jas, genom att demokra�tin, reformismen och pacifismen f�rst�rs och genom det �verh�ngande och br�nnande behovet f�r proletariatet att finna en s�ker v�g bort fr�n den hotande kata�strofen.�
Idag handlar det inte l�ngre om att s�kerst�lla en snabbare och r�ttvisare utveckling av det ekonomiska livet, som under 1800-talet: Idag handlar det om att r�dda m�nskligheten fr�n sj�lvmord. Detta �r just de tillspetsade historiska fr�gor som har ryckt undan mattan f�r de opportunistiska partiernas f�tter. Men revolutionens parti finner en k�lla till outt�mlig inspiration i medvetenheten om att det b�r fram en obeveklig historisk n�dv�ndighet.
Dessutom �r det otill�tligt att j�mst�lla dagens revolution�ra f�rtrupp med de isolerade inter�nationalister som h�jde sina r�ster vid det f�rra krigets utbrott. Vid den tiden var det bara bolsje�vikernas ryska parti som utgjorde en revolution�r kraft. Men �ven detta parti miss�lyckades till sin �verv�ldigande majoritet, med undantag av en liten emigrantgrupp kring Lenin, att l�sg�ra sig fr�n sin nationella inskr�nkthet och h�ja sig till v�rldsrevolutions perspektiv.
Fj�rde internationalen har en klar f�rdel framf�r sina tidigare f�reg�ngare, inte bara genom sitt antal, utan �ven genom sina f�rberedelser. Fj�rde internationalen �r den direkta arvtagaren till bolsjevikpartiet i sin blomning. Fj�rde internationalen har tillgodogjort sig Oktober�revolutionens l�rdomar och har omsatt erfarenheterna fr�n den rikaste perioden mellan de tv� krigen till teori. Den har tillit till sig sj�lv och till sin framtid.
L�t oss �ter sl� fast att kriget accelererar kraftigt den politiska utvecklingen. De stora upp�gifter som bara ig�r verkade vara �ratal l�ngt borta, f�r att inte s�ga �rtionden, kan dyka upp framf�r oss inom bara tv� eller tre �r. Program som �r baserade p� invanda fredliga f�r�h�llanden kommer oundvikligen att f�rbli h�ngande i luften. � andra sidan kommer Fj�rde internationalens program av �verg�ngskrav, som n�rsynta politiker ans�g vara s� �overkligt�, att uppenbara sin betydelse under den process d� massorna mobiliseras f�r att er�vra statsmakten.
Under inledningen av den nya revolutionen kommer opportunisterna, precis som f�r ett kvarts sekel sedan, att f�rs�ka intala arbetarna att det �r om�jligt att bygga socialismen p� ruiner och �del�ggelse. Som om proletariatet skulle ha m�jlighet att v�lja! Vi m�ste bygga p� de grunder som historien ger oss. Den ryska revolutionen visade att arbetarmakten kan uppst� �ven i ett outvecklat land, ur den djupaste fattigdom. Arbetare i de utvecklade l�nderna kan �stad�komma �nnu st�rre mirakel. Krig f�rst�r strukturer, j�rnv�gar, fabriker och gruvor, men det kan inte f�rst�ra teknik, vetenskap och skicklighet. Efter att ha skapat sin egen stat, organise�rat sina egna led, satt de kvalificerade krafter som kapitalismen l�mnat efter sig i arbete samt organiserat produktionen rationellt, kommer proletariatet att inom ett par tre �r att inte bara ha byggt upp det som kriget raserat utan �ven skapat f�ruts�ttningar f�r ett storartat kulturellt uppsving baserat p� solidaritet.
Detta manifest �r antaget vid Fj�rde internationalens kriskonferens vid en tidpunkt d� de tyska arm�erna, efter att ha �vermannat Holland och Belgien och krossat de allierade truppernas inledande motst�nd, rullar vidare likt en tidvattensv�g av eld mot Paris och kanalen. I Berlin firar man redan lite f�rhastat segern. I de allierades l�ger h�rskar en best�rtning, som gr�nsar till panik. Vi har h�r varken m�jlighet eller behov av att trassla in os i strategiska spekulationer om krigets n�sta fas. Hitlers kolossala �vermakt s�tter nu p� m�nga s�tt sina sp�r i hela v�rldens politiska klimat.
�Men �r inte arbetarna f�rpliktade att under r�dande omst�ndigheter st�dja demokratierna i deras kamp mot den tyska fascismen?� S� st�lls fr�gan av breda sm�borgerliga kretsar, f�r vilka proletariatet alltid kommer att f�rbli ett hj�lpverktyg i h�nderna p� en eller annan fraktion inom borgarklassen. Vi avvisar indignerat denna politik. Naturligtvis existerar det en skillnad mellan olika politiska regimer i det borgerliga samh�llet, liksom det finns en skillnad i bekv�mlighet mellan olika vagnar i ett t�g. Men n�r hela t�get rusar mot en avgrund f�rsvinner skillnaden mellan den s�nderfallande demokratin och den mordiska fascismen inf�r sammanbrottet f�r hela det kapitalistiska systemet.
Hitlers segrar och grymheter v�cker naturligtvis ett gl�dande hat fr�n arbetare i hela v�rlden. Men det finns en o�verbryggbar klyfta mellan detta arbetarnas ber�ttigade hat och att hj�lpa sina svagare men inte mindre reaktion�ra fiender. De brittiska och franska imperialisternas seger skulle inte bli mindre skr�mmande f�r m�nsklighetens slutliga �de �n en seger f�r Hitler och Mussolini. Den borgerliga demokratin kan inte r�ddas. Om arbetarna hj�lper sin borgar�klass mot den utl�ndska fascismen s� p�skyndar de bara fascismens seger i sitt eget land. Den uppgift som historien st�ller �r inte att hj�lpa den ena parten i ett imperialistiskt system mot den andra utan att avskaffa systemet som helhet.
Militariseringen av massorna forts�tter oavbrutet varje dag. Vi avvisar de groteska f�rs�ken att g�ra sig av med denna militarisering med tomma pacifistiska protester. Alla stora fr�gor kommer under den kommande perioden att avg�ras med vapen i hand. Arbetarna borde inte frukta vapen, utan ist�llet l�ra sig att anv�nda dem. Revolution�rer skiljer sig inte mer fr�n folket under krig �n i fredstid. En bolsjevik str�var inte bara efter att bli den b�sta fack�f�renings�k�mpen utan �ven den b�sta soldaten.
Vi vill inte till�ta borgarklassen att i sista minuten driva ut otr�nade eller halvtr�nade soldater p� slagf�ltet. Vi kr�ver att staten omedelbart ger arbetare och arbetsl�sa m�jlighet att l�ra sig hur man handskas med gev�r, handgranater, maskingev�r, kanoner, flygplan, u-b�tar och andra krigsverktyg. Speciella milit�rskolor i n�ra samarbete med fackf�reningarna �r n�dv�ndiga, f�r att arbetare skall bli skickliga i krigskonsten och kunna inneha bef�ls�befattningar.
Samtidigt gl�mmer vi inte f�r ett �gonblick att detta inte �r v�rt krig. Till skillnad fr�n Andra och Tredje internationalen bygger inte Fj�rde internationalen sin politik p� de kapitalistiska staternas milit�ra framg�ngar, utan p� att omvandla det imperialistiska kriget till arbetarnas krig mot kapitalisterna, p� att st�rtade h�rskande klasserna i alla l�nder, p� den socialistiska v�rldsrevolutionen. F�r�ndringarna p� slagf�ltet vid fronten, f�rst�relsen av st�der, ockupa�tion av territorier, enskilda l�nders fall utg�r fr�n denna st�ndpunkt endast tragiska episoder p� v�gen mot en rekonstruktion av det moderna samh�llet.
Oberoende av krigets f�rlopp fullf�ljer vi v�r grundl�ggande uppgift. Vi f�rklarar f�r arbetare att deras intressen st�r i of�rsonlig mots�ttning till den blodt�rstiga kapitalismens; vi mobili�serar arbetarna mot imperialism; vi propagerar f�r enighet mellan arbetarna i krigf�rande och neutrala l�nder; vi ropar p� f�rbr�dring mellan arbetare och soldater inom varje land och mellan soldater p� skilda sidor av slagf�ltet; vi mobiliserar kvinnor och ungdomar mot kriget; vi forts�tter envist, of�rtrutet, outtr�ttligt att f�rbereda revolutionen � i fabriker, i gruvor, i byar, i kaserner, vid fronten och i flottan.
Detta �r v�rt program. Prolet�rer i alla l�nder, det finns ingen annan utv�g �n att f�rena er med oss under Fj�rde internationalens fana.