Originalets titel: Progressive Paralysis � The Second International on the Eve of the New War
�vers�ttning: G�ran K�llkvist
HTML: Martin Fahlgren
Ffg publicerad i Fourth International [New York], vol 1 nr 1, maj 1940.
Andra internationalens inre liv �r som regel bortom v�r horisont. Det beror delvis p� att vi redan f�r l�ngesedan gjorde upp r�kningen med socialdemokratin, och delvis p� grund av att denna �international� praktiskt taget saknar �inre liv�, i s� m�tto som dess olika partier existerar helt oberoende av varann. F�r att inte avsl�ja sina inre mots�ttningar har Andra internationalen under de senaste �ren f�rs�kt g�ra sig s� obem�rkt som m�jligt. Men n�r kriget nu n�rmar sig har de tvingats l�mna denna passiva j�mvikt. Vi har mensjevikledaren F Dans anm�rkningsv�rda vittnesm�l om detta. Det g�r knappast att hitta s� �ppenhj�rtiga framst�llningar av de inre stridigheterna i Andra internationalen i n�gon annan socialdemokratisk publikation �n i Sotsialistitjeskij Vestnik, en mensjevikisk tidning som ges ut i Paris. Som alltid i s�dana fall orsakas �ppenhj�rtigheten av att de inre stridigheterna har intensifierats. Helt i linje med hela den socialpatriotiska �internationalens� natur inr�ttar sig grupperingarna l�ngs nationella linjer, det vill s�ga utefter de borgerliga �moderl�ndernas� intressen. Precis som den kapitalistiska v�rlden �r uppdelad i de imperialistiska demokratiernas feta kor och de fascistiska diktaturernas magra och giriga kor, s� har Andra internationalen splittrats i en �m�tt� grupp som fortfarande �r aktie�gare i sina nationella imperialistiska f�retag, och en grupp magra kor som fascismen har tvingat bort fr�n de nationella betesmarkerna. Kampen fortg�r l�ngs just dessa linjer.
F�re det F�rsta v�rldskriget hade den tyska socialdemokratin den ledande rollen i Andra internationalen. Sedan Versaillesfreden har ledningen �ver b�de internationalen och den europeiska politiken innehafts av England och Frankrike. Vad g�ller USA, s� ut�vas hennes obestridliga och p� m�nga s�tt avg�rande politiska inflytande �ver Andra internationalen inte av det svaga amerikanska Socialistpartiet utan direkt av de europeiska regeringarna. �ven i detta kopierar socialdemokratins fogliga makt bara sina kapitalistiska herrar. Precis som Nationernas f�rbund till syvende och sist anpassade sig till USA:s politik, trots att det sistn�mnda landet stod utanf�r de europeiska allianserna, s� anser �ven Andra internationalen, speciellt i form av de brittiska och franska partierna, det vara sin plikt att hela tiden h�lla �gonen p� Washington och sjunga lovs�nger till Roosevelt som den �demokratiska� alliansens utsedde ledare.
Som den senaste socialistkongressen i Nantes �ppet medgav, anser de feta partierna det vara sin grundl�ggande uppgift att inte bara f�rsvara sitt lands nationella oberoende, utan ocks� sina koloniala besittningar. Som vi slog fast 1914 �r socialpatriotism bara en mask f�r socialimperialismen. I s� m�tto som de imperialistiska intressena genom sj�lva sin natur st�r i mots�ttning till varandra, s� kan det inte ens bli tal om en enad socialpatriotisk internationell politik mellan olika l�nder. I b�sta fall �r det m�jligt med �verenskommelser mellan enskilda partier, som motsvarar sina respektive regeringars internationella allianser.
De magra partiernas l�ger uppvisar en annan bild. Dessa partiers hela f�rflutna, deras str�vanden och karakt�ren p� deras h�rskande byr�krati skiljer sig inte fr�n de feta partierna. Men de har ber�vats sina betesmarker, p� samma s�tt som deras imperialistiska moderl�nder, som drev ut dem,� ber�vades sina kolonier. De feta partierna �r fr�mst intresserade av att bevara status quo, b�de i sina egna l�nder och internationellt. F�r de magra inneb�r status quo maktl�shet, f�rvisning, torftiga ransoner. De italienska, tyska, �sterrikiska partierna och nu �ven det spanska socialistiska partiet �r inte direkt bundna av sin nationella imperialisms disciplin, eftersom den avvisade deras tj�nster med en spark. De kastades ut i en olaglighet som stod i motsats till deras traditioner och b�sta avsikter. Givetvis har inte detta p� minsta s�tt f�tt dem att bli revolution�ra. De t�nker inte ett dyft p� att f�rbereda den socialistiska revolutionen. Men deras patriotism v�nds tillf�lligt ut och in. De dr�mmer envist om att �demokratiernas� v�pnade styrkor ska st�rta deras nationella fascistiska regimer och g�ra det m�jligt f�r dem att �terg� till sina tidigare poster, redaktioner, parlament, ledande fackf�reningsorgan, och �ppna sina bankkonton igen. Medan de feta partierna bara �r intresserade av att l�mnas ifred, �r de magra p� sitt eget s�tt tv�rtom intresserade av en aktiv internationell politik.
Den �vergripande bilden av de tv� l�gren kompliceras n�got av de ryska mensjevikerna. Som deras agerande under februarirevolutionen visade, skiljer sig inte detta parti p� n�got s�tt fr�n den tyska socialdemokratin eller det brittiska Labourpartiet. Mensjevikerna var bara senare �n de andra med att kliva in p� den socialpatriotiska arenan, de ramlade under hjulet f�re de andra, och det hjul som krossade dem snurrade inte fr�n v�nster till h�ger utan fr�n h�ger till v�nster. Tack vare �ratal av olaglig tillvaro, erfarenheten av tre revolutioner och tv� landsflykter, har mensjevikerna f�tt en viss skicklighet, som g�r det m�jligt f�r dem att spela n�got som liknar en ledande roll i de magra partiernas l�ger. Men det g�r att de feta kamraterna i internationalen �r �nnu mer hatiska mot dem.
Samtidigt v�nde sig den sovjetstat som mensjevikerna f�ll offer f�r, s� drastiskt fr�n den prolet�ra revolutionen att den blev en �nskv�rd allierad f�r de imperialistiska staterna. I linje med detta �r de brittiska och franska socialistpartierna mycket intresserade av ett n�rmande till Kreml. Det �r under dessa f�rh�llanden inte underligt att mensjevikerna har f�tt inte bara d�liga utan f�r�dmjukande relationer till sin egen international.
I Dans artikel f�r vi h�ra att de �magra partierna� f�r 1� �r sedan f�reslog att internationalen skulle ta upp �fr�gan om kamp f�r demokrati och fred i v�r tid�. Det �r denna �aktiva� internationella politik som ska �terge de magra partierna det lager av fett som de har f�rlorat. Man m�ste f�rvisso ha ovanliga reserver av sm�borgerlig inskr�nkthet f�r att �n idag inte ha f�rst�tt den j�rnlag som har f�rvandlat den borgerliga demokratin till sin raka motsats, och forts�tta att godta demokratin som en �verhistorisk resv�ska d�r det g�r att b�ra ett band av Kapitalet, ett parlamentariskt mandat, extra h�ngslen, �slutm�let� socialism, intim brevv�xling med sina borgerliga kollegor och allt annat man kan t�nka sig, givetvis f�rutom spr�ng�mnen. I sj�lva verket �r den borgerliga demokratin bara en politisk formel f�r frihandel, inget mer. Att under v�r epok ha �kampen f�r demokrati� som sitt m�l kan bara vara lika framg�ngsrikt och meningsfullt som kampen f�r frihandel. Men till och med detta program visade sig vara alltf�r radikalt f�r Andra internationalen. �Efter ett �rs f�rsening�, klagar artikelf�rfattaren, �f�rs�kte den (exekutivkommitt�n) slutligen ta upp fr�gan om kampen f�r demokrati och fred under v�r epok till diskussion.� Men, ack, �detta f�rs�k slutade med ett misslyckande�. Motst�ndet kom givetvis fr�n de fetas sida. �Internationalens st�rre och mer inflytelserika partier�, skriver Dan, �vill inte utveckla diskussionen brett och inte slutf�ra den�. De avvisade �abstrakt teoretiserande� och �sterila resonemang�. Enkelt uttryckt v�grade de f�rbinda sig till n�gon sorts gemensamma beslut som i framtiden kunde f� dem att hamna i konflikt med sina egna nationella imperialismers intressen.
K�rnpunkten �r att Andra internationalens �magra� sektioner tar parollen om kamp f�r demokrati p� allvar. Eftersom de sj�lva �r offer f�r fascismen lutar de givetvis �t att ta tillbaka sina f�rlorade poster med hj�lp av demokratiska stridsvagnar och slagskepp. Denna omst�ndighet g�r dem mycket farliga f�r Andra internationalens �solida� sektioner. L�t oss erinra om att de brittiska och franska diplomaterna alldeles i b�rjan av detta �r gjorde allt i sin makt f�r att dra Italien till sin sida. Det s�ger sig sj�lv, att om detta f�rs�k slutf�rs med framg�ng, s� kommer Andra internationalens brittiska och franska sektioner att anpassa sig perfekt till en allians med Rom, medan den italienska sektionen skulle f� det mycket sv�rt att g�ra det. Alla deras fantastiska f�rhoppningar om en ljusare framtid, n�mligen att �teruppr�tta det f�rflutna, grundas p� ett milit�rt nederlag f�r Mussolini. Det �r knappast f�rv�nande att de feta och de magra f�r det allt sv�rare att uppn� �enh�llighet� om resolutioner, eller till och med sitta vid samma bord.
Den terminologi som Andra internationalen anv�nder skiljer sig fr�n den vi f�resl�r. De feta kallar helt enkel de magra f�r �d�da�, medan de, klagar Dan, betecknar sig sj�lva som �levande�. Enligt samma f�rfattare har dessa levande sektioner �valt att tillk�nnage att det finns en o�verstiglig klyfta mellan de olagliga partiernas revolution�ra (?) situation och de lagliga reformistiska partierna. De har allts� i grund och botten f�rkunnat att en enhet mellan dem i en enda international �r konstgjord.� Wells, Hilferding, Nenni, Dan och andra som k�mpar f�r �demokrati i v�r tid� kan lika lite betraktas som �revolution�rer� som en bankrutt specerihandlare kan tas f�r prolet�r. �nd� �r den mensjevikiska ledarens faktiska information fullt giltig. De �verm�tta kolonialimperiernas respektabla partier har f�rkunnat att de inte har n�got gemensamt i en international med de olagliga partierna i de hungriga imperialistiska l�nderna. �� Deras omedelbara m�l har blivit att eliminera de olagliga partiernas avg�rande deltagande n�r internationalens politik beslutas�, forts�tter Dan. �Som bekant lyckades de till stor del med detta under exekutivkommitt�ns m�te som h�lls i Bryssel den 14-15 maj.� Med andra ord har de feta partierna drivit ut de magra partierna ur Andra internationalens ledande organ. P� s� s�tt l�ste de �fr�gan om demokrati och fred i v�r tid�.
Det g�r inte att f�rneka att det finns en hel del logik och f�rnuft i deras agerande. Som bekant har h�rskarna och deras f�lje alltid f�redragit feta personers s�llskap och misstrott de magra. Julius Caesar misst�nkte Cassius just p� grund av dennes magra och hungriga uppsyn. Dylika personer �r ben�gna att vara kritiska och dra f�rkastliga slutsatser. �Er borgarklass var inte f�rm�gen att skaffa sig kolonier i tid, och f�rs�ker nu st�ra det heliga status quo. Det �r d�rf�r de har tvingat er till olaglighet och f�rvandlat er till ett st�rande element i Andra internationalen. Ni m�ste sj�lva inse att ni bara �r inkr�ktare i en solid organisation, som i sina led har ministrar och �verhuvudtaget grundpelare f�r lag och ordning.� Det var detta de levande, eller de feta, t�nkte p�.
De �magra� (eller d�da) f�rs�kte h�vda att det vid den �terupplivade Andra internationalens grundningskongress i Hamburg 1923 antogs en underbar rad stadgar, som med Dans ord erk�nde �den internationella socialistiska politikens �verh�ghet �ver de enskilda partiernas nationella politik, och internationalens avg�rande roll inte bara i fred utan �ven i krigstid�. Det �r inte utan intresse att ovan n�mnda punkter inf�rdes i stadgarna p� initiativ av de ryska mensjevikernas ledare, Martov. Givetvis stannade Martovs �punkter� kvar p� pappret. De partier som 1923 skrev under de nya stadgarna var samma partier som begick f�rr�deriet 1914, minus den revolution�ra delen. De h�rdade socialimperialisterna var s�rskilt villiga att g�ra muntliga eftergifter till sina allierade i Andra internationalen eftersom de sj�lva fortfarande var i behov av en t�ckmantel p� v�nsterflanken. Vid den tiden var Komintern fortfarande en revolution�r organisation. De internationella principernas ��verh�ghet�? Givetvis! Naturligtvis under f�ruts�ttning att �v�ra� kolonier, �v�ra� marknader, �v�ra� koncessioner, och �ven v�r demokrati garanteras. Andra internationalens regim vilade p� denna tvetydighet � fram tills dess Hitler br�t med Versaillessystemet.
Men som vi redan vet, menar inte heller den extrema �v�nster�-oppositionen att de �internationella principernas �verh�ghet� �r lika med proletariatets sj�lvst�ndiga klasspolitik, utan bara ett f�rs�k att komma �verens med andra sektioner om fr�gan: Vems borgarklass� seger �r mest f�rdelaktig (f�r de magra)? Det finns inte en enda person i denna internationals apparat som verkligen har en prolet�r revolution�r st�ndpunkt. F�r alla dem �r proletariatet bara en hj�lpkraft till den �progressiva� borgarklassen. Deras internationalism �r precis samma socialpatriotism, bara krossad, misskrediterad, r�dd f�r att ge sig ut i det �ppna, och st�ndigt p� jakt efter en t�ckmantel.
Dan f�rklarar de �levande� partiernas politik med deras �rutinm�ssiga� politiska t�nkande, deras �n�rsynthet�, �empirism� och andra obest�mbara orsaker. �N�rsyntheten� i denna f�rklaring sl�r en bokstavligen mellan �gonen. Empirism �r f�rh�rskande inom politiken n�rhelst en viss grupp anser det vara ogynnsamt att dra ut sina egna tankar till sin logiska slutsats. En g�ng sades det att existensen avg�r medvetandet. Arbetarbyr�kratin �r en v�sentlig del av det borgerliga samh�llet. I sin egenskap av �Hans majest�ts opposition� f�r major Atlee en saftig l�n fr�n den kungliga statskassan. Walter Citrine tj�nade in en adlig titel. Parlamentsmedlemmar �r i �tnjutande av stora privilegier. Fackf�reningsbyr�kraterna f�r h�ga l�ner. Alla �r de knutna med oavbrutna band till borgarklassen, till dess press, till dess industri- och andra f�retag, i vilka m�nga av dessa herrar deltar direkt. Dessa den dagliga existensens omst�ndigheter �r oj�mf�rligt mer betydelsefulla f�r att v�gleda partipolitiken �n den princip om �internationalism� som smugglades med i Hamburgstadgarna.
Dan har absolut inget att s�ga om det franska partiet, uppenbarligen av artighet mot de v�rdar vars g�stfrihet mensjevikerna �tnjuter. Men saker och ting �r inte s� mycket b�ttre i Frankrike. Trots fransm�nnens obestridliga talang f�r logiskt t�nkande skiljer sig inte Leon Blums politik p� n�got s�tt fr�n major Atlees �empiriska� politik. De ledande socialistiska och fackliga klickarnas r�tter �r sammanv�vda med r�tterna till den tredje republikens h�rskande skikt. Blum �r bara en konservativ mellanborgare som p� ett �desdigert s�tt dras till storbourgeoisiens samh�lle. Under utredningen av bankiren och svindlaren Oustrich avsl�jades i f�rbig�ende att Blum ofta bes�kte den �rkeborgerliga salongen. D�r umgicks han med konservativa politiker och finansmoguler, bland dem i synnerhet Oustrich, och ordnade via den sistn�mnde, �ver en kopp kaffe, en post �t sin son. Det dagliga livet f�r det franska arbetarpartiets och fackf�reningarnas toppar best�r helt och h�llet av s�dana f�rgrika episoder.
Andra internationalens h�rskande byr�krati �r det borgerliga samh�llets minst sj�lvst�ndiga, fegaste och mest korrumperade del. Alla f�r�ndringar av situationen, vare sig det �r �t h�ger eller v�nster, �r en d�dsfara f�r dem. H�rav f�ljer deras enda starka l�ngtan: att bevara status quo; h�rav deras tv�ngsm�ssiga �empirism�, dvs. r�dsla att titta in i framtiden. Andra internationalens exekutivkommitt�s politik kan bara f�rv�na dem som tv�rtemot tecknen i verkligheten h�ller fast vid att se socialdemokratin som proletariatets klassparti. Om man klart inser att socialdemokratin �r ett borgerligt parti som fungerar som en �demokratisk� broms p� proletariatets klasskamp, s� faller allt omedelbart p� plats.
De v�lavl�nade �empiristernas� agerande �har i sj�lva verket f�rlamat och kastrerat internationalen politiskt�, klagar Dan. Under de fem m�naderna efter sitt januarim�te lyckades exekutivkommitt�n, enligt Dan, inte reagera p� en enda internationell h�ndelse av st�rre betydelse (Tjeckoslovakien, Albanien, etc.). �Det �r som om den [exekutivkommitt�n] har sjunkit ner i ett tillst�nd av politisk hj�rninflammation.� Mensjevikledaren fr�gar: �Hotas den socialistiska internationalen i sj�lva verket av en d�d som redan har drabbat den kommunistiska internationalen? �� Och forts�tter: �Kommer den f�rsta tryckv�gen fr�n krigets ov�der i sj�lva verket att st�lla till mer f�r�delse p� den internationella socialistiska enhetens grundvalar �n vad som var fallet 1914? Eller kommer denna enhet att sj�lv falla samman innan stormen bryter ut!� Orden �i sj�lva verket� skorrar illa, eftersom det h�r handlar om sedan l�nge inledda processer och f�r l�nge sedan f�rutsp�dda konsekvenser. Men det m� vara hur det vill med det, ty retoriska fr�gor fr�n en mensjeviks penna f�r en speciell kraft. De betyder att vattnet har stigit �ver deras hakor. Dan d�ljer inte detta. H�r �r hans �villkorliga� prognos f�r Andra internationalen: �Dess omvandling till en sorts Nationernas f�rbund f�r med sig risken att d� p� samma s�tt som dess modell i Gen�ve d�r inf�r v�ra �gon � av successiv f�rlamning (om den inte redan �r d�d!).� Till vilket vi bara beh�ver till�gga att denna successiva f�rlamning inleddes i augusti 1914 och idag har p�b�rjat sitt slutstadium.
H�pnadsv�ckande nog ans�g Komintern, just p� tr�skeln till ett nytt krig, vid en tidpunkt d� den socialdemokratiska oppositionen b�rjade f� f�raningar om sin internationals sammanbrott, att Andra internationalen var mogen nog f�r en allians och till och med sammanslagning. Denna uppenbara paradox �r helt i linje med de sociala lagarna. �ven Komintern best�r nu av feta och magra kor, och det �msesidiga f�rh�llandet mellan dem motsvarar ungef�r f�rh�llandena i Andra internationalen. I sina diplomatiska planer r�knar Kreml med Andra och Tredje internationalernas feta partier och inte de stackars beklagansv�rda sk�rvor av sektioner som fascismen har krossat. Andra internationalen kastar p� ett �demokratiskt� s�tt ut de olagliga partiernas ledare fr�n sina ledande organ. Kreml skjuter dem �p� ett totalit�rt s�tt� i klump. Denna mindre tekniska skillnad p�verkar inte den grundl�ggande politiska solidariteten. Precis p� samma s�tt som den internationella socialdemokratin utg�r den demokratiska imperialismens v�nsterflygel, under ledning av Storbritannien och under USA:s h�gsta kontroll, s� kontrolleras Komintern, sovjetbyr�kratins direkta verktyg, n�r det kommer till kritan av samma imperialism. I Andra internationalens fotsp�r har Komintern idag offentligt avsagt sig den koloniala befrielsekampen. Atlee och Politt, Blum och Thorez, arbetar i samma tyglar. I h�ndelse av krig kommer de sista �terst�ende skillnaderna mellan dem att f�rsvinna. Tillsammans med det borgerliga samh�llet kommer de alla att krossas under historiens hjul.
Vi m�ste �terigen upprepa att i v�r f�rd�mda epok, d� den ruttnande kapitalismen riktar in alla sina krafter, inklusive de gamla arbetarpartierna och fackf�reningarna, mot den socialistiska revolutionen, s� ger h�ndelsernas f�rlopp den prolet�ra f�rtruppen en ov�rderlig f�rdel: redan innan alla har intagit sina utg�ngspositioner inf�r krigsutbrottet g�r b�da de d�ende internationalerna �ppet med i imperialismens l�ger, och lika �ppet marscherar deras d�dsfiende, Fj�rde internationalen, mot dem.
K�lkborgare har h�nat v�r o�ndliga diskussion i fr�gan om internationalism, v�rt �sn�rjande� av all sorts socialpatriotiska och pacifistiska avvikelser. F�r dessa herrar verkar v�ra id�er vara �abstrakta� och �dogmatiska� bara d�rf�r att v�ra id�er formulerar den historiska utvecklingens grundl�ggande tendenser, och dessa �r outgrundliga f�r opportunisternas och centristernas ytliga t�nkande. Dessa grundl�ggande tendenser framtr�der nu �ppet, medan de strukturer som har rests p� konjunkturella grundvalar ramlar omkull. Fr�n och med nu kommer Andra och Tredje internationalernas partier att falla s�nder och g� i bitar. Fj�rde internationalens medlemmar kommer tv�rtom att fungera som axel f�r att mobilisera allt bredare prolet�ra massor. Vi l�ter skeptikerna visa sina ruttna t�nder. Vi g�r fram�t p� v�r v�g.