Originalets titel: The Beginning of the End
�vers�ttning: G�ran K�llqvist
HTML: Martin Fahlgren
P� engelska publicerades artikeln f�r f�rsta g�ngen i tidskriften Socialist Appeal, vol 1, nr 10, 19 oktober 1937.
Byr�kratin har blivit ett verktyg f�r att undergr�va, demoralisera och bryta ner landet p� det sociala och politiska livets samtliga omr�den. Framf�rallt g�ller det p� det ekonomiska livets omr�de. De anklagelser om sabotage som slungas till h�ger och v�nster har kastat in hela den administrativa apparaten i kaos. Varje objektiv sv�righet tolkas som ett misslyckande fr�n en enskild person. Alla misslyckanden pekas, n�rhelst tillf�lle ges, ut som sabotage. Varenda provins och region skjuter sin egen Pjatakov. Ingenj�rer p� planeringsinstitutionerna, direkt�rer f�r karteller och fabriker, f�rm�n, alla �r livr�dda. Ingen vill ta ansvar. Alla �r r�dda f�r att visa initiativ. Samtidigt riskerar man att hamna inf�r exekutionspatrullen p� grund av bristande initiativf�rm�ga. Det �kande tyranniet leder till anarki. En demokratisk regim �r lika oundg�nglig f�r sovjetekonomin som bra kvalitet p� r�varor eller sm�rjmedel. Det stalinistiska f�rvaltningssystemet �r inget annat �n allm�nt sabotage av ekonomin.
Om m�jligt �r situationen p� kulturens omr�de �nnu s�mre. Okunnighetens och l�gnens diktatur kv�ver och f�rgiftar det andliga livet f�r 170 miljoner m�nniskor. De senaste r�tteg�ngarna och utrensningarna i sin helhet �r till sina m�l och metoder helt igenom o�rliga, och har fullst�ndigt bef�st f�rtalets, uselhetens, angiveriets och feghetens herrav�lde. Den sovjetiska skolan f�rst�r ett barn lika allvarligt som ett katolskt pr�stseminarium, och den sovjetiska skolan skiljer sig fr�n det bara genom att vara mindre stabil. De forskare, l�rare, f�rfattare och konstn�rer som har visat minsta tecken p� oberoende eller talang har terroriserats, f�rf�ljts, arresterats, landsf�rvisats, om inte skjutits. De okunniga skurkarna segrar �ver hela linjen. De f�reskriver forskningsprogrammen och dikterar kreativitetens lagar f�r konsten. F�rruttnelsens kv�vande stank stiger upp fr�n den sovjetiska pressen.
Finns det n�got mer skamligt �n byr�kratins likgiltighet inf�r landets internationella anseende? Den internationella storbourgeoisiens representanter och milit�rstaber g�r en mycket klarare bed�mning av skenr�tteg�ngarna i Moskva och utrensningarnas avigsidor �n m�nga arbetarorganisationer, som har lurats av sina ledare. Vad kan de kapitalistiska profeterna anse om en �socialistisk� regering som s�nker sig till s� usla �ventyr? Berlin och Tokyo m�ste i alla fall k�nna till att anklagelserna mot trotskisterna och de r�da generalerna f�r att ha f�rr�tt staten till den tyska och japanska militarismens intressen �r rent svammel. Vi beh�ver givetvis inte hysa n�gra illusioner om den japanska, tyska eller n�gra andra regeringars moral. Det handlar trots allt inte om en t�vling i att f�lja de tio budorden, utan om bed�mningar av den sovjetiska regimens stabilitet. Moskvaregeringen misskrediterades fullst�ndigt av de r�tteg�ngar som den hade organiserat. Dess fiender, s�v�l som dess m�jliga allierade, har en mycket l�gre uppskattning av dess styrka och makt �n f�re den senaste r�tteg�ngen. Denna bed�mning blir i sin tur en av de viktigaste faktorerna under de internationella omgrupperingarna. Samtidigt har sovjetregeringen steg f�r steg retirerat inf�r sin svagaste motst�ndare, Japan. De skrytsamma artiklar och tal som �tf�ljer kapitulationerna kommer inte att lura n�gon. Moskvaoligarkin �r indragen i ett inb�rdeskrig och �r d�rmed of�rm�gen till yttre motst�nd. �verl�mnandet av Amur�arna har givit Japan fullst�ndigt fria h�nder avseende Kina. Det �r fullt m�jligt att Litvinov p� f�rhand hade blivit tillsagd att s�ga till de japanska diplomaterna: �Ni kan g�ra vad ni vill med Kina, men r�r inte oss. Vi kommer inte att l�gga oss i.� Den h�rskande klicken har inga andra intressen �n att bevara sig sj�lv.
Lika katastrofal �r den sortens diplomatiska arbete som genomf�rs genom Kominterns apparat. England och Frankrike skulle aldrig p� egen hand ha lyckats prackat p� det revolution�ra Spanien en borgerligt kontrarevolution�r regering av Negrins sort. Den s� kallade Kommunistiska internationalen har blivit en oumb�rlig �verf�ringsmekanism f�r diplomaterna i London och Paris. Under kampen f�r att vinna den franska och brittiska borgarklassens f�rtroende har Stalins fr�msta intresse hela tiden varit att f�rhindra de spanska arbetarna fr�n att sl� in p� den socialistiska revolutionens v�g. Den hj�lp som Moskva har givit �Folkfrontsregeringen� har alltid haft som villkor att den skulle vidta str�ngare �tg�rder mot revolution�rerna. Som f�rv�ntat ledde kampen mot arbetarna och b�nderna bakom linjerna st�ndigt till nederlag vid fronten. Moskvaklicken �r lika maktl�s mot Franco som den �r mot Mikado. Och precis p� samma s�tt som Stalin beh�ver syndabockar f�r sina egna inrikespolitiska synder, har de nederlag som den reaktion�ra politiken i Spanien har lett till tvingat honom att s�ka r�ddningen genom att krossa den revolution�ra f�rtruppen.
De metoder f�r hopkok och komplotter som har utvecklats i Moskva �verf�rs f�rdigutvecklade till Barcelona och Madrid. Ledarna f�r POUM, som bara kunde anklagas f�r opportunism och bristande beslutsamhet gentemot den stalinistiska reaktionen, utropades pl�tsligt till �trotskister� och f�ljaktligen som allierade till fascismen. GPU:s agenter i Spanien �avsl�jade� brev som hade skrivits med osynligt bl�ck av dem sj�lva, och som slog fast banden mellan revolution�rerna i Barcelona och Franco i enlighet med samma regler som under Moskvar�tteg�ngarna. Det saknas inte skurkar f�r att utf�ra de bloddrypande direktiven. Den tidigare revolution�ren Antonov-Ovsejenko, som avsvor sig sina oppositionella synder 1927 och som 1936 var d�dsf�rskr�ckt f�r att hamna i de f�ngslades f�rh�rsb�s, f�rkunnade i Pravda att han var fullt beredd att strypa �trotskisterna� med sina egna h�nder. Denna person skickades genast till Barcelona f�rkl�dd till konsul, med exakta instruktioner om vem han skulle strypa. Arresteringen av Nin p� grundval av en uppenbart p�hittad anklagelse, kidnappningen av honom fr�n f�ngelset och mordet p� honom i hemlighet, �r Antonov-Ovsejenkos hantverk. Men initiativet kommer f�rst�s inte fr�n honom. Viktiga aff�rer av denna sort genomf�rs bara p� direkt order fr�n �generalsekreteraren� sj�lv.
Stalin beh�ver hopkok p� europeisk mark, inte bara f�r att dra uppm�rksamheten fr�n sin egen ytterst reaktion�ra internationella politik, utan ocks� f�r att underbygga de alldeles f�r grova hopkoken p� sovjetisk mark. Nins leml�stade kropp �r t�nkt att fungera som bevis � p� Pjatakovs flygresa till Oslo. Fr�gan �r inte bara begr�nsad till Spanien. Det finns l�ngt g�ngna f�rberedelser i ett antal andra l�nder. I Tjeckoslovakien arresterades en gammal och oklanderlig revolution�r, Anton Grylewicz, p� misstankar om � f�rbindelser med Gestapo. Anklagelsen hittades tvekl�st p� av GPU och �verl�mnades i f�rdig form till den tillm�tesg�ende tjeckiska polisen. Verkliga och p�st�dda trotskister uts�tts f�r f�rf�ljelser, speciellt i de l�nder som haft oturen att bli beroende av Moskva: Spanien och Tjeckoslovakien. Men det �r bara b�rjan. Genom att utnyttja internationella sv�righeter och Kominterns hj�lpredor, som �r beredda att g�ra vad som helst, och sist men inte minst den v�xande guldindustrins resurser, hoppas Stalin kunna till�mpa samma metoder i andra l�nder. Reaktionen �r inte avogt inst�llda mot att g�ra sig av med revolution�rer n�gonstans, i synnerhet om en utl�ndsk �revolution�r� regering tar p� sig arbetet med komplotterna och morden, och arbetar med hj�lp av inhemska �v�nner� som f�r betalning ur samma utl�ndska budget.
Stalinismen utg�r ett gissel f�r Sovjetunionen och har blivit den internationella arbetarr�relsens spet�lska. P� id�ernas omr�de �r stalinismen lika med noll. Men som kompensation f�rfogar den �ver en enorm apparat, som utnyttjar dynamiken hos historiens st�rsta revolution och dess heroiska traditioner och vilja till seger. Utifr�n det faktum att det revolution�ra v�ldet under en viss historisk period har en skapande roll, har Stalin, i sin obotliga ovetenskapliga tr�ngsynthet, dragit slutsatsen att v�ld i allm�nhet �r allsm�ktigt. Utan att sj�lv m�rka det har han g�tt fr�n de arbetandes revolution�ra v�ld mot utsugarna till utsugarnas kontrarevolution�ra v�ld mot de arbetande. Under gamla slagord och formler h�ller Oktoberrevolutionen p� att likvideras.
Ingen, inte ens Hitler, har riktat s� d�dliga slag mot socialismen som Stalin. Det �r knappast �verraskande eftersom Hitler har angripit arbetarklassens organisationer utifr�n, medan Stalin g�r det inifr�n. Hitler attackerar marxismen. Stalin inte bara attackerar den utan van�rar den. Inte en enda princip har undg�tt nedsmutsning, inte en enda tanke har undg�tt att besudlas. Sj�lva namnen socialism och kommunism har p� ett grymt s�tt komprometterats, fr�n den dag d� okontrollerade polism�n fick sitt levebr�d med hj�lp av ett �kommunistiskt� pass och gav sin polisregim namnet socialism. Motbjudande helger�n! GPU:s garnisoner �r inte det ideal arbetarklassen k�mpar f�r. Socialismen inneb�r en oavbrutet �kad allomfattande j�mlikhet. Stalin har byggt ett system av motbjudande privilegier. Socialismen har som m�l en allsidig blomstring av individens personlighet. N�r och var har m�nniskans personlighet f�rnedrats s� mycket som i Sovjetunionen? Socialismen har inget v�rde utan osj�lviska, �rliga och m�nskliga relationer mellan m�nniskor. Stalins regim har genomsyrat de sociala och personliga f�rh�llandena med l�gner, karri�rism och f�rr�deri. Det �r f�rst�s inte Stalin som avg�r de v�gar som historien tagit. Vi k�nner till de objektiva orsaker som r�jde v�gen f�r reaktionen i Sovjetunionen. Men det �r ingen slump att Stalin �kte med p� den termidorianska v�gkammen. Han kunde ge den nya kastens giriga aptit sitt mest brutala uttryck. Stalin har inget ansvar f�r historien. Men han har verkligen ansvar f�r sig sj�lv och sin roll i historien. Det �r en kriminell roll. Den �r s� kriminell att avsky multipliceras med fasa.
Det g�r inte att hitta n�got l�mpligt straff f�r den h�rskande klicken i Moskva, och framf�rallt f�r mannen som leder den, ens i m�nsklighetens str�ngaste lagsamlingar. Om vi trots detta mer �n en g�ng i v�ra tal till den sovjetiska ungdomen h�jde ett varningens finger mot individuell terrorism, som �teruppst�r s� l�tt p� sovjetisk mark, genomsyrad som den �r av godtyckligt styre och v�ld, s� var det inte av moraliska utan politiska �verv�gande. F�rtvivlade handlingar �ndrar inte p� n�gonting i sj�lva systemet, utan underl�ttar bara troninkr�ktarnas blodiga h�mnd mot sina motst�ndare. Inte ens utifr�n en synvinkel av �h�mnd� kan terrorangrepp ge n�gon tillfredsst�llelse. Vad �r ett dussintal h�ga byr�kraters underg�ng j�mf�rt med antalet och omfattningen p� de brott som har beg�tts av byr�kratin? Uppgiften �r att kl� av brottslingarna inf�r m�nsklighetens medvetande och kasta dem p� historiens skr�ph�g. Det g�r inte att n�ja sig med mindre.
F�rvisso hoppas sovjetbyr�kratin, precis som nazisterna, kunna h�rska i tusen �r. De �r �vertygade om att regimer bara faller p� grund av att de inte har anv�nt ett tillr�ckligt best�mt f�rtryck. Hemligheten �r enkel: om varenda kritiskt huvud huggs av i tid s� g�r det att g�ra sin makt o�ndlig. Under en viss period fyllde den sovjetiska byr�kratin en relativt progressiv roll � till stor del en roll som kapitalismens byr�krati hade genomf�rt i V�steuropa p� sin tid � och under denna period f�ll omtumlande framg�ngar p� Stalins lott. Men perioden visade sig vara mycket kort. Precis i det �gonblick d� Stalin hade blivit helt igenom �vertygad om att hans �metod� garanterade seger �ver alla hinder, hade den sovjetiska byr�kratin fullgjort sitt uppdrag och b�rjade redan under sin f�rsta generation att fr�tas s�nder. Just detta �r k�llan varifr�n de senaste anklagelserna och r�tteg�ngarna h�rr�r, och som f�r den genomsnittliga borgarbrackan verkar ha fallit fr�n himlen.
St�rkte eller f�rsvagade de blodiga utrensningarna Stalins makt? V�rldspressens svar p� denna fr�ga var tv�faldigt och tvetydigt. Den omedelbara reaktionen p� skenr�tteg�ngarna i Moskva var att n�stan alla drog slutsatsen att en regim som tvingas ta till s�dana intriger inte kan bli l�nglivad. Men f�r n�rvarande har den mer konservativa pressen, vars sympatier alltid ligger hos den h�rskande sovjetiska kasten under dess kamp mot revolutionen, gjort en omsv�ngning. Stalin hade fullst�ndigt krossat oppositionen, gjort om GPU, undanr�jt de motstr�viga generalerna, och hela tiden hade folket h�llit sig lugnt. Allts� hade han uppenbarligen st�rkt sin makt. Vid en f�rsta anblick verkar dessa tv� bed�mningar vara lika �vertygande. Men bara vid en f�rsta anblick.
Utrensningarnas sociala och politiska inneb�rd �r uppenbar: det h�rskande skiktet f�rdriver fr�n sin mitt alla de som p�minner den om sitt revolution�ra f�rflutna, socialismens principer, frihet, j�mlikhet, broderskap och v�rldsrevolutionens ol�st uppgifter. F�rtryckets r�het vittnar om det hat som den privilegierade kasten k�nner mot revolution�rerna. I denna mening �kar utrensningarna det h�rskande skiktets enhetlighet och verkar st�rka Stalins st�llning.
Men denna f�rst�rkning �r till st�rsta delen falsk till sin natur. Vad som �n h�nder �r Stalin sj�lv en produkt av revolutionen. Hans n�rmaste klick, den s� kallade politbyr�n, best�r av individer som �r ganska obetydliga, men majoriteten av dem f�rknippas genom sitt f�rflutna med bolsjevismen. Den sovjetiska aristokratin, som med s� stor framg�ng har utnyttjat Stalins klick f�r att g�ra processen kort med revolution�rerna, hyser ingen sympati eller respekt f�r de nuvarande ledarna. Den vill bli helt befriad fr�n bolsjevismens alla begr�nsningar, �ven i den sargade form som fortfarande �r oundg�nglig f�r Stalin f�r att h�lla sin klick i schack. Imorgon kommer Stalin att bli en b�rda f�r det h�rskande skiktet.
Men o�ndligt mycket viktigare �r det faktum att byr�kratin befrias fr�n sina brokiga element till priset av en allt st�rre klyfta mellan byr�kratin och folket. Det �r ingen �verdrift att s�ga att det sovjetiska samh�llets atmosf�r �r laddad med hat mot de privilegierade h�jdarna. Vid varje steg kommer Stalin att f� tillf�lle att �vertyga sig sj�lv att beslutsamhet och exekutionspatruller inte ensamma r�cker f�r att r�dda en regim som har �verlevt sig sj�lv. Utrensningarna i arm�n och GPU �r alltf�r talande p�minnelser om det faktum att �ven tv�ngsapparaten best�r av levande varelser som p�verkas av sin omgivning. Massornas �kande hat mot byr�kratin och byr�kratimajoritetens d�mpade fientlighet mot Stalin br�t oundvikligen ner tv�ngsapparaten, och f�rbereder p� s� s�tt en av f�ruts�ttningarna f�r regimens fall.
Det bonapartistiska styret v�xte fram ur den grundl�ggande mots�ttningen mellan byr�kratin och folket, och den ytterligare mots�ttningen mellan revolution�rerna och termidorianerna inom byr�kratin. Stalin kom till makten genom att f�rst och fr�mst st�da sig p� byr�kratin mot folket, p� termidorianerna mot revolution�rerna. Men i vissa kritiska �gonblick tvingades han s�ka st�d bland de revolution�ra elementen, och med deras hj�lp s�ka st�d hos folket mot de privilegierades alltf�r besinningsl�sa offensiv. Men det g�r inte att st�da sig p� en samh�llsmots�ttning som h�ller p� att f�rvandlas till en avgrund. D�rifr�n h�rr�r den framtvingade �verg�ngen till en termidoriansk �monolitism� genom att krossa varje tillstymmelse till revolution�r anda och minsta yttring av sj�lvst�ndig politisk aktivitet fr�n massornas sida. De blodiga utrensningarna har tillf�lligt r�ddat Stalins styre, men har ocks� skakat s�nder bonapartismens sociala och politiska st�djepunkter.
Stalin n�rmar sig slutet p� sin tragiska uppgift. Ju mer han tycker att han inte l�ngre beh�ver n�gon, desto n�rmare �r den timma d� det kommer att visa sig att ingen beh�ver honom. Om byr�kratin skulle lyckas ombilda egendomsformerna och p� s� s�tt skapa en ny egendoms�gande klass ur sig sj�lv, s� kommer denna nya klass att hitta sina egna ledare som inte �r f�rknippade med det revolution�ra f�rflutna och �r mer l�skunniga. D� �r det knappast troligt att Stalin kommer att f� ett enda ord av tacksamhet f�r det arbete han har utf�rt. En �ppen kontrarevolution kommer att g�ra processen kort med honom, mest troligt anklagad f�r � trotskism. I s� fall kommer Stalin att falla offer f�r de sorts hopkok som han sj�lv har p�b�rjat. Men denna v�g �r ingalunda f�rutbest�md. M�nskligheten g�r �terigen in i en epok av krig och revolutioner. Inte bara politiska regimer utan ocks� samh�llsregimer kommer att rasa samman som korthus. Det �r fullt troligt att revolution�ra omv�lvningar i Asien och Europa kommer att �ga rum innan Stalins klick st�rtas av en kapitalistisk kontrarevolution, och f�rbereda dess fall under de arbetande massornas slag. I s� fall kommer Stalin att ha �nnu mindre orsak att r�kna med tacksamhet.
M�nsklighetens minne �r storsint vad g�ller att anv�nda h�rda �tg�rder f�r stora historiska m�l. Men historien kommer inte att f�rl�ta att det spills en enda droppe blod om det g�rs till f�rm�n f�r det nya vidundret av sj�lvr�dighet och privilegier. Den moraliska medvetenheten finner sin h�gsta tillfredsst�llelse i den of�r�nderliga �vertygelsen att historiens vederg�llning kommer att motsvara brottets omfattning. Revolutionen kommer att l�sa upp alla hemliga utrymmen, granska alla r�tteg�ngar, �teruppr�tta de f�rtalade, resa minnesm�rken till galenskapens offer och t�cka b�dlarnas namn med evig van�ra. Stalin kommer att l�mna scenen tyngd av alla de brott han har beg�tt � inte bara som revolutionens d�dgr�vare utan ocks� som den grymmaste figuren i m�nsklighetens historia.