Ur Fj�rde Internationalen 4 1988
9 april 1933
Originalets titel: The Collapse of the KPD and the Tasks of the Opposition
�vers�ttning: (fr�n engelska): Mats Bladh. F�rst publicerad i tidskriften Fj�rde Internationalen 4/88
Redigering: Martin Fahlgren
HTML: Martin Fahlgren
Fr�gan om den tyska kommunismens framtid st�r nu i centrum f�r v�ra sektioners intresse. S� l�ngt jag kan bed�ma, �r majoriteten av kamraterna ben�gna att tro att fr�gan i Tyskland �r en fr�ga om ett nytt parti. Det finns emellertid andra som menar att en s�dan formulering �r oriktig och vidh�ller att den gamla parollen om att �reformera� partiet i leninistisk riktning ska beh�llas. Den inst�llningen har till exempel tv� spanska och tv� tyska kamrater, vilka talar i namn av hela grupper, och en rysk kamrat. Jag betvivlar inte att deras inv�ndningar speglar st�mningarna hos en betydande del av Oppositionen. Det skulle vara onaturligt om behovet av en s�dan f�r�ndring inte framkallade olika nyanser och skiljaktigheter. Det vore ov�rdigt Oppositionen om vi vore of�rm�gna att diskutera p� ett kamratligt men �nd� sakligt s�tt de �siktsskillnader som uppst�tt. En s�dan diskussion kan bara leda till Oppositionens tillv�xt och verka st�rkande p� den inre demokratin. Jag delar inte k�rnan i de inv�ndningar som rests, �ven om jag kan f�rst� dem psykologiskt. Misstaget hos de ovan n�mnda kamraterna best�r i att de utg�r fr�n g�rdagens formler ist�llet f�r dagens fakta. Vi m�ste l�ra oss korrigera och ers�tta formuleringar i ljuset av nya h�ndelser.
Under de senaste tre �ren har v�ra ber�kningar grundats p� KPDs f�rm�ga att �ndra sin politik i tider av tryck fr�n massorna. Om v�r prognos fr�n ig�r definieras skarpare, skulle den kunna uttryckas p� f�ljande s�tt: �Vi kan �nnu inte veta i vilken utstr�ckning den tyska arbetarklassen �r f�rsvagad av g�ngna misstag, sick-sack-kurser och nederlag, och i vilken grad den stalinistiska byr�kratins sabotage tillsammans med socialdemokratins kapitulation har paralyserat proletariatets energi.� Vi har ofta uttryckt hoppet att sj�lva hotet fr�n den fascistiska faran skulle sluta leden bland proletariatet och ge upphov till en motst�ndsr�relse som inte skulle till�ta Hitler att ta alla maktpositioner i besittning p� en g�ng. Varje g�ng Hitlers frammarsch hejdas, �ven n�r han befinner sig i regeringsst�llning, skulle oundvikligen befr�mja sj�lvtilliten bland arbetarna. Om ett inb�rdeskrig satte ig�ng skulle det ha p�b�rjat en uppl�sning i regeringskretsarna och i fascistarm�n sj�lv. Vacklan i fiendel�gret skulle i sin tur �terigen befr�mjat de offensiva krafterna hos proletariatet, osv, osv. S�dant var det dialektiska perspektiv som vi ans�g troligt, i alla fall inte uteslutet. D�rf�r var vi tvungna att � det var v�r plikt att � utt�mma alla de m�jligheter som l�g f�rborgat i g�rdagens situation.
Det skulle dock vara vansinnigt att l�ta sig ledas av ett gammalt perspektiv som utd�mts av h�ndelsernas g�ng. De spanska kamraterna fr�gar sig: ��r det m�jligt att dessa f� veckor kan ers�tta ett perspektiv fr�n inb�rdeskrigets l�nga m�nader?� Naturligtvis har de ersatt det. N�gra f� veckor, t o m dagar, har fullst�ndigt f�rst�rt utsikterna f�r den mer gynnsamma variant som vi r�knade med. Hitler intog maktens materiella apparat. Han jagade bort, utan minsta motst�nd, KPDs organisation, ber�vade de tyska arbetarna sin press, och tvingade reformisterna att bryta med den Andra internationalen och underkasta sig den fascistiska regimen.
Det tv�ra kastet i situationen avsl�jas skarpast i fr�gan om enhetsfronten. Att i Tyskland idag f�resl� en enad front mellan de b�gge partierna, skulle vara doktrin�rt vansinne. Vi hade tidigare en period d� den socialdemokratiska apparaten befann sig under det fascistiska oket � ena sidan, och under trycket fr�n sina egna massor � den andra � den situationen borde ha utnyttjats. Nu, efter nederlaget, slickar socialdemokratin Hitlers st�vlar, och ser d�ri sin enda r�ddning. Om Breitscheid f�r tv� �r sen ans�g det n�dv�ndigt att skr�mma bourgeoisien med ett block med kommunisterna, s� �r nu Wels & Co intresserade av att demonstrativt ta avst�nd fr�n inte bara kommunisterna utan ocks� fr�n sj�lvaste Andra internationalen.
F�rslaget om en enad front idag skulle bara f�rs�tta kommunisternas centralkommitt� i en pinsam st�llning och skulle bara betj�na det socialdemokratiska partiets administration. Politiken k�nner inga absoluta formler. Dess paroller �r konkreta, dvs anpassade till best�mda omst�ndigheter. (Det som sagts ovan utesluter naturligtvis inte ens idag, �verenskommelser mellan kommunistiska och socialdemokratiska organisationer i fabrikerna, i distrikten, osv, eller �verenskommelser med andra v�nstergrupper som ob�nh�rligen kommer att bryta med den officiella socialdemokratin.)
Den genomsnittlige tyske arbetaren s�v�l som den genomsnittlige kommunisten k�nner sig som en resande som lidit skeppsbrott. Hans organisationer, press, f�rhoppningar om en b�ttre framtid � allt har dr�nkts i fascismens v�gor. De f�rlistas tankar g�r inte i riktning mot att bygga en ny b�t, utan de s�ker skydd och en bit mat. En m�rk st�mning och politisk likgiltighet �r de oundvikliga konsekvenserna av s�dana gigantiska katastrofer. Men det politiska uppvaknandet hos de mer uth�lliga, av de stabila och modiga, kommer oundvikligen att vara knutet till tanken p� ett nytt skepp.
F�r att karakt�risera den nuvarande situationen i vilken de djupaste lagren av det tyska proletariatet befinner sig, finner jag rapporten om att majoriteten i de gamla fackklubbarna kastats ut och ersatts med Nazi-celler viktigast. Denna �reform� f�rsiggick s� tyst att inte ens utl�ndsk press rapporterade den. Men h�r �r det inte fr�gan om en tidnings redaktion, eller om Liebknecht-huset (KPDs h�gkvarter), eller ens om en parlamentarisk fraktion, dvs det �r inte fr�gan om n�got avl�gset, utan om proletariatets sj�lva bas i produktionen � klubben. Bristen p� motst�nd mot utkastandet av fackklubbarna avspeglar en akut paralysering av massornas vilja under inflytandet och sabotaget fr�n toppen.
Under de senaste �ren samlade KPD upp emot sex miljoner r�ster. �nd� drog det in i kampen inte ens hundra tusen. Inte ens partimedlemmarna h�rsammade centralkommitt�ns appeller. Enbart detta faktum p�visar apparatens fruktansv�rda isolering. F�r varje dag kommer denna isolering att v�xa. Massorna �r inte intresserade av dunkelheter och sm�saker. De tar h�ndelserna i dess helhet. Massorna kommer oundvikligen att v�nda det parti ryggen som tystade ned sin �ngslan med tomma formler, med skryt om morgondagens segrar, och som sen gick r�tt in i katastrofen.
KPDs st�llning �ndrades s� radikalt under de tv� eller tre veckorna i mars, som det under �normala� eller �fredliga� tider inte skulle ha gjort p� tv� decennier. Den imperialistiska epoken �r i allm�nhet en epok av skarpa v�ndningar. Man m�ste l�ra sig att f�lja dem vaksamt s� att man inte ramlar och sl�r i huvudet. Vi f�r inte lura oss sj�lva, vi m�ste skaffa oss en fullst�ndig bed�mning av katastrofens omfattning � inte s� att vi blir t�r�gt modf�llda f�rst�s, utan s� att vi kan p�b�rja det l�nga och envisa arbetet som avkr�vs oss enligt den nya planen uppgjord p� en ny historisk bas.
N�stan alla som inv�nder mot j�mf�relsen mellan 4 augusti 1914 och 5 mars 1933 s�ger: Socialdemokraterna, f�rst�r du, f�rr�dde proletariatet medvetet och kom d�rigenom n�rmare maktens boningar; stalinisterna d�remot �visste inte� hur man f�rsvarade proletariatet och hamnade d�rigenom i f�ngelse. Skillnaden �r f�rst�s fundamental och inte av tillf�llig natur. Men vi beh�ver inte �verdriva dess politiska betydelse. F�r det f�rsta var socialdemokratin, �ven 1914, inte ute efter att g�ra karri�r utan att �r�dda� de prolet�ra organisationerna, precis som ledarna f�r KPD i sin blinda lydnad f�r Moskvabyr�kratins befallningar, f�rst och fr�mst t�nker p� sin apparat. F�r det andra, om socialdemokratin 1914 kom n�rmare makten, kom den 1933 n�rmare f�ngelset � trots dess lumpenhet och f�rfall. Vi beh�ver inte tvivla p� att de till slut kommer att krossas och att de kommer att f� sina Matteotti. Men �ndrar detta v�r generella bed�mning av reformistisk politik?
Vi f�rd�mer KPD-apparaten, inte f�r �vansinne� eller �of�rm�ga� (som vissa kamrater helt felaktigt uttrycker saken), utan f�r byr�kratisk centrism. Det �r fr�gan om en speciell politisk str�mning som baserar sig p� ett speciellt socialt skikt, f�rst och fr�mst i Sovjetunionen, och anpassar sin politik till detta skikts behov. Fram till de senaste h�ndelserna, stod fr�gan om vilken faktor som skulle vinna inom KPD � den stalinistiska byr�kratins intressen eller klasskampens krav � helt �ppen. Nu har fr�gan besvarats till fullo. Om h�ndelser med s�dan gigantisk inverkan inte f�rm�dde korrigera KPDs politik, betyder det att den byr�kratiska centrismen �r helt hoppl�s. D�rav f�ljer behovet av ett nytt parti.
�Men fr�gan l�ses p� det internationella planet!�, utbrister opponenten, som d�rmed f�rvandlar en korrekt historisk insikt till en �ver-historisk abstraktion. Fr�gan om proletariatets seger � och inte bara dess nederlag � l�ses ocks� p� det internationella planet. Det f�rhindrar inte att Rysslands proletariat som vann sin seger 1917, att fortfarande v�nta p� segrar i andra l�nder. �ven den motsatta processen kan utvecklas oj�mnt: Medan det officiella KPD likvideras politiskt, har partiet i andra l�nder, fr�mst Sovjet, inte utsatts f�r ett avg�rande test. Historien f�ljer inte Kominterns schema.
Men �r det inte Komintern som b�r ansvaret f�r det tyska nederlaget? Helt riktigt. Men i historiens domstol, liksom i en vanlig borgerlig domstol, l�ggs skulden inte p� den som b�r det principiella ansvaret, utan p� den som blivit ertappad. Nu har tyv�rr KPD-apparaten f�ngats i historiens grepp. Bestraffningen �r verkligen �or�ttvis�. Men r�ttvisa �r i allm�nhet inte historiens dygd. Och d�r finns ingen n�d.
Men l�t oss inte f�rtala historiens domstol, den �r mycket allvarligare �n den borgerliga domstolen. KPDs likvidering �r bara ett steg. Den kommer inte att stanna d�r. Om andra sektioner l�r den tyska l�xan, f�rtj�nar de r�ttm�tigt historiens milda dom. Annars �r de d�mda. P� s� s�tt ger historiens marsch de andra sektionerna tid att t�nka om. Vi, V�nsteroppositionen, �r bara de historiska uttolkarna av utvecklingen. D�rf�r bryter vi inte med Tredje internationalen.
�Men hur kan vi bygga ett nytt parti i Tyskland utan att bryta med Komintern?�, genm�ler de som trots allt vill tvinga in den historiska processens mots�gelser i formella regler. Vi m�ste s�ga att den sidan av fr�gan �r den minst viktiga i v�ra �gon. Inte ens n�r vi utesl�ts ur Komintern och vi deklarerade oss som en fraktion av den, stod fr�gan om stadgar h�gst p� listan. F�r oss �r det en fr�ga om politisk kurs, inte om bokf�ring. Om n�gon Komintern-sektion lyckas �teruppbygga sig p� en sund bas, kommer vi naturligtvis att utnyttja den som utg�ngspunkt f�r att p�skynda �teruppbygget av hela Komintern. D� kommer ocks� v�r formella status att avsev�rt f�rb�ttras. Men om den stalinistiska byr�kratin skulle l�gga Sovjetunionen i ruiner, d� kommer ingen att �beropa statuterna � det blir d� n�dv�ndigt att bygga en Fj�rde international.
L�t oss emellertid �terv�nda till Tyskland. Under de f�rsta dagarna i mars, hade KPD fortfarande en centraliserad apparat, tiotalet tidningar, tusentals celler, tiotusentals medlemmar, miljoner v�ljare. Vi deklarerade oss sj�lva som en del av det partiet och d�rigenom tog vi ansvar f�r partiet som helhet gentemot omv�rlden. F�rvisso inte som ett f�rsvar av den stalinistiska apparaten utan f�r de l�gre enheterna. Med deras hj�lp hoppades vi att i tid, dvs f�re katastrofen, kunna f�rnya partiets ledarskap. Nu n�r den officiella apparaten, kringskuren av sina egna principer och sin illegalitet, �r tvingad att fullst�ndigt f�rvandla sig till en stalinistisk agentur, kan vi inte l�ngre p�verka den via de l�gre niv�er fr�n vilka den �r helt avskuren.
Det �r sant att den stalinistiska pressen v�rlden �ver talar om KPDs �p�nyttf�delse� under jord (den illegala Rote Fahne, flygblad, mm, mm). Att lokalorganisationerna skulle s�tta sig i r�relse efter en tillf�llig f�rvirring, visste vi i f�rv�g. Att apparaten hos ett s�dant stort parti, f�rfogande �ver m�nga funktion�rer och stora summor pengar, kan ge ut en ansenlig m�ngd litteratur illegalt och halvlegalt � det �r inget f�rv�nande med det. Men vi m�ste upprepa �n en g�ng: KPD har ingen illegal apparat l�nkad till massorna. Det det har, �r resterna av den gamla organisationen, som pga Hitler befinner sig i en illegal st�llning. Det �r inte samma sak. Om KPD �r aktivt idag beror det p� att Hitler bara har b�rjat sitt b�delsjobb, och att reaktionen �nnu inte sjunkit djupt ner i partiet. Men b�gge dessa processer �r ig�ng idag. De kommer att forts�tta parallellt med varandra, �msesidigt n�rande och p�skyndande varandra.
F�r ett illegalt kommunistiskt parti, �r det n�dv�ndigt med speciellt utvalda m�nniskor som f�rst�r katastrofens omfattning och som har ett klart perspektiv och en fast �vertygelse. Ett s�dant urval kan bara g�ras p� grundval av en oeftergivlig kritik av det f�rflutna. De stalinistiska organisationernas kollaps, oundviklig i sig sj�lv, kommer att l�sg�ra livselementen och bana v�gen f�r skapandet av ett illegalt revolution�rt parti.
�Men�, inv�nder en av de tyska kamraterna, �politiskt �r partiet f�rst�s ett lik � organisatoriskt lever det.� Just denna formulering avsl�jar b�st min opponents felaktiga inst�llning. Ett parti som �r d�tt politiskt, kan inte vara vid liv organisatoriskt, eftersom en organisation bara �r ett verktyg f�r politiken. Men om partiet �r d�tt, m�ste vi �ppet f�ra ut diagnosen, till alla arbetare, med alla slutsatser som f�ljer p� den. Vilken del av det gamla arvet som kommer att �verf�ras till det nya, vilka former �verg�ngen tar sig, vilka stadier det nya partiet kommer att genomg�, vilka relationerna kommer att bli mellan nybyggarna och det gamla gardet � alla dessa �r mycket viktiga fr�gor som m�ste besvaras mot bakgrund av utvecklingen av hela situationen. Men f�r att svaret inte ska bli falskt eller illusoriskt, m�ste vi utg� fr�n vad historien o�terkalleligt fastst�llt: Det stalinistiska partiet �r politiskt d�tt. Tvetydigheter och undanflykter �r otill�tna � de skulle bara kasta oss av fr�n v�r egen v�g.
Samma kamrat skriver: �Parollen om reform �r meningsl�s, eftersom vi nu inte vet vad eller hur vi ska reformera. Men vi �r ocks� emot parollen om ett nytt parti, d� vi anser att det gamla partiets �de �nnu inte �r beseglat.� Den ena mots�gelsen staplas p� den andra, trots att f�rfattaren �r en observant och skarpsinnig kamrat. Om partiet �r �politiskt d�tt�, s� �r dess �de beseglat. Apparaten kommer inte att �teruppv�cka det. Erfarenheten har bevisat att en apparat kan ta d�d p� det levande, men inte skaka liv i det. Om parollen om reform av det gamla partiet �r �meningsl�st�, s� �terst�r bara parollen om ett nytt parti.
Opponenterna �r mest r�dda f�r styrkef�rh�llandena: Vi Bolsjevikleninister deklarerar som likviderat en stor organisation som �nnu idag f�rm�r ge ut tio g�nger s� mycket litteratur och spendera tusentals g�nger mer pengar �n vi, och �nd� �proklamerar� vi ett nytt parti i den lilla V�nsteroppositionens namn. Att st�lla fr�gan p� det h�r s�ttet �r detsamma som att fr�n topp till t� dr�nka sig i apparat-fetischism. Idag, liksom ig�r, �r v�r fr�msta uppgift att forma kadrer. Men det �r huvudsakligen inte ett organisatoriskt problem, det �r ett politiskt problem: kadrer formas p� grundval av ett best�mt perspektiv. Att �n en g�ng s�tta liv i parollen om partireform betyder att mot b�ttre vetande s�tta ett utopiskt m�l, och d�rigenom leda v�r egen kader till nya och allt sv�rare besvikelser. Med en s�dan kurs skulle V�nsteroppositionen bara bli ett bihang till ett parti i uppl�sning, och vi skulle f�rsvinna fr�n scenen tillsammans med det.
En av opponenterna, som h�ller med om att det gamla partiet �r likviderat och till och med i princip erk�nner det oundvikliga i att skapa ett nytt parti, str�var efter uppskov, ett slags moratorium. Hans argument �r f�ljande: Bara 10 procent av partimedlemmarna, �ven om de �r de mest v�rdefulla, �r kritiskt inst�llda och beredda att lyssna till oss; De �vriga 90 procenten, huvudsakligen nyrekryterade, har �nnu inte alls f�rst�tt partiets misstag. Av detta f�ljer att vi m�ste f�rklara f�r dessa 90 procent, steg f�r steg vad som har h�nt, och f�rst d�refter b�rja bygga ett nytt parti. Detta �r ett abstrakt propagandistiskt och inte politiskt � eller f�r att tala filosofiskt, ett rationalistiskt och inte ett dialektiskt � angreppss�tt p� problemet.
Det skulle f�rst�s vara utm�rkt om vi kunde placera 90 procent av de unga kommunisterna i en stor skola och ge dem en hel termins undervisning. Men tyv�rr, dessa 90 procent drogs in i Hitlers skola. Redan idag �r de inte bara halvv�gs bort fr�n partiet, utan fr�n politik �verhuvud. En del kommer att g� till fascismen, �n fler kommer att bli likgiltiga. Dessa processer kommer att utvecklas under de n�stkommande veckorna och m�naderna � kontrarevolution, liksom revolution, verkar snabbt. Under inflytande av partiets uppl�sning, massaktivitetens bortd�ende, apparatens politiska sterilitet � kommer de b�sta elementen i det gamla partiet forts�tta fr�ga sig sj�lva och andra: Vad ska man g�ra? Att i en s�dan situation erbjuda dem parollen om �reform�, skulle bara betyda att man drev med dem. I stunder av djup kris m�ste vi utg� fr�n, inte de snabbt skiftande st�mningarna hos partiets bas, utan fr�n objektiva f�r�ndringar i den politiska situationen. M�nga av dessa kommunister som �nnu idag �r r�dda f�r att bryta med sin byr�krati, kommer imorgon att beskylla oss f�r att ha f�rt dem bakom ljuset, f�r att ha bevarat myten om det gamla partiet. N�r de l�mnar oss g�r de till Brandler eller till anarkisterna. Brandleriterna, som vi har h�rt, p�kallar redan behovet av ett nytt parti. Det bevisar att de, trots sin opportunism, �nd� �r politiker. Om vi, med v�r revolution�ra plattform, skulle visa oss doktrin�ra, s� kommer opportunistiska politiker alltid att lyckas skjuta oss �t sidan.
Vad blir, i praktisk mening, v�r relation till den stalinistiska organisationen i Tyskland under n�sta period? Den fr�gan �r naturligt nog den som intresserar kamraterna mest. M�ste vi, fr�gar v�ra opponenter, bryta med det gamla partiets lokalorganisationer? Nej, det vore absurt. Vi m�ste rekrytera revolution�rerna fr�n alla arbetarorganisationer och fr�mst i det gamla partiets basorganisationer i den utstr�ckning de finns. N�r den Tredje internationalen utropade det fullst�ndiga brottet med den Andra, f�rhindrade inte detta kommunisterna att under en ansenlig tid jobba inom de socialdemokratiska partierna, och till och med er�vra majoriteten i det franska partiet tillsammans med l�Humanit�. V�r kurs mot ett nytt parti kan inte och f�r inte f�rhindra oss att arbeta i det gamla partiets organisationer.
Men, h�r vi en inv�ndning som s�ger, sj�lva parollen om ett nytt parti g�r att vi f�r basmedlemmarna mot oss. Konflikter �r m�jliga. Men vi hade ocks� konflikter tidigare trots parollen om �reform�. Vi beh�ver dock inte tvivla p� att i de aktiva cellernas interna liv mer tid kommer att �gnas �t relationerna till deras egen centralkommitt� �n till fr�gan om v�rt nya perspektiv. H�r kan vi f�rv�nta oss allt skarpare konflikter. Centralkommitt�n kommer att f�rsvara Stalin och sig sj�lv, d�r ligger dess huvudm�l. Arbetar-kommunisten kommer att kr�va �rliga svar och klara perspektiv. S� l�nge vi f�rsvarade st�ndpunkten om reform, f�respr�kade vi inte disciplinbrott. Nu har situationen f�r�ndrats radikalt. Vi f�resl�r i basorganisationerna att man slutar dela ut v�rdel�s officiell litteratur, en bojkott av apparaten, en brytning med centralkommitt�n. Vi g�r allt detta p� ett taktfullt och k�nsligt s�tt, beaktande niv�n hos varje grupp och omst�ndigheterna. Men huvudlinjen �r ett nytt parti. Och man beh�ver inte hysa n�got tvivel om att trots v�r linje kommer v�ra relationer med de revolution�ra partienheterna, i en ny situation, under illegalitet, att vara oj�mf�rligt mycket v�nligare �n i den f�reg�ende perioden d� vi bara var fraktion.
Vi f�r inte gl�mma att det inte �r en fr�ga KPD enbart. Socialdemokratins politiska kollaps, g�r uppkomsten av ett nytt �oberoende� parti mycket trolig. Kan vi anta f�r ett �gonblick att den stalinistiska apparaten f�rm�r attrahera v�nstersocialdemokrater, eller ens p�verka dem i revolution�r riktning? Det �r uteslutet p� f�rhand. P� grund av dess dogmatism s�v�l som dess f�rflutna, som den inte vill och inte kan f�rneka, kommer stalinisterna bara att bromsa den socialdemokratiska oppositionens utveckling genom att spela rollen som f�gelskr�mma i Wels� tj�nst. �ven fr�n denna synvinkel sett intar perspektivet p� ett nytt parti sin givna plats p� dagordningen.
Bakom flertalet av de politiska och logiska inv�ndningarna, lurar ett outtalat sentimentalt �verv�gande: Den stalinistiska apparaten st�r i fascismens skottglugg. M�nga h�ngivna och osj�lviska kamrater f�rs�ker med all sin styrka r�dda organisationen. �r det till�tet att undergr�va deras kamp under s�dana f�rh�llanden? Detta argument kan b�st uttryckas med hj�lp av tv� rader fr�n en dikt av en rysk poet: �Bevarandet av illusionen �r mycket viktigare f�r oss �n den bittra sanningens m�rker.� Men Pusjkins filosofi �r inte marxismens. N�r vi i b�rjan av �rhundradet bek�mpade sm�borgerliga illusioner och �ventyrlighet hos Socialrevolution�rerna, br�t m�nga bra m�nniskor, inte bara bland narodnikerna utan �ven bland v�ra egna led, indignerat med den leninistiska tidningen Iskra � vilken, kan ni t�nka er, till�t sig att obarmh�rtigt kritisera terrorismen vid den tiden d� terroristerna dog i b�delns snara. Vi svarade: syftet med v�r kritik best�r just i att dra bort de revolution�ra hj�ltarna fr�n den individuella terrorismen och leda in dem p� masskampens bana. Den illegala apparaten, som bihang till Manuilskij-Stalin, kan inte ge det tyska proletariatet annat �n nya nederlag. Vi m�ste s�ga detta �ppet och utan dr�jsm�l f�r att r�dda hundratals och tusentals revolution�rer fr�n ett fruktl�st sl�seri med sin energi.
L. Trotskij