(11 januari 1933)
Originalets titel: The Danger of Thermidor. Publicerad i The Militant, 4 februari 1933.
�vers�ttning: G�ran K�llqvist.
Redigering/HTML: Martin Fahlgren
Sovjetregimen grundas p� ett f�rbund mellan proletariatet och b�nderna. Proletariatet utg�r en minoritet inom befolkningen, b�nderna den �verv�ldigande majoriteten. Men de mest koncentrerade produktionsmedlen ligger i proletariatets h�nder. Genom sina ekonomiska f�rh�llanden �r b�ndernas krafter tv�rtom splittrade. �n mer �r de inte n�gon enhetlig grupp. S� l�nge det inte sker n�gon genomgripande f�r�ndring av tekniken och ekonomin i byn � och f�r det kr�vs det till och med under de mest gynnsamma f�rh�llanden en hel generations arbete � kommer det fr�n b�nderna sj�lva att utkristalliseras ett skikt av kulaker som oundvikligen str�var mot kapitalismen. Ett mekaniskt krossande av kulakerna avg�r ingenting. Efter det p�st�dda �likviderandet av kulakerna som klass� klagar den sovjetiska pressen (efter att ha g�tt �ver fr�n materialism till idealism, eftersom byr�kraterna alltid �r idealister) oupph�rligt p� �kulakideologins� makt, den kvarvarande kulakpsykologin, och s� vidare. Bakom dessa klagom�l d�ljer sig i sj�lva verket det faktum, att trots att mellanb�nderna �r fastl�sta i kolchoser, s� ser de n�r de st�lls inf�r den nuvarande tekniska och ekonomiska niv�n ingen annan utv�g f�r sig sj�lva �n att lyfta sig till kulakernas niv�.
I oktoberupproret fl�tades tv� revolutioner samman: slutet p� den demokratiska revolutionen och inledningen av den socialistiska. Genom att avskaffa betalningarna av arrenden sparade den demokratiska revolutionen en halv miljard guldrubel �t b�nderna. Fattigb�nderna bed�mer den socialistiska revolutionens framsteg utifr�n den m�ngd industriprodukter de kan f� i utbyte mot en viss m�ngd spannm�l. B�nderna �r inga utopiker, de kr�ver inte att socialismen ska byggas upp i ett land och dessutom p� fem �r. Men de kr�ver att den socialistiska industrin levererar varor under villkor som inte �r s�mre �n den kapitalistiska industrins. Under dessa f�rh�llanden �r b�nderna beredda att ge obegr�nsat politiskt st�d till proletariatet och dess parti. Sovjetstaten skulle d� kunna man�vrera i enlighet med de inrikespolitiska f�rh�llandena och v�rldssituationen och dra in b�nderna i den socialistiska ekonomin.
Grunden till en masskollektivisering kan bara vara ett j�mb�rdigt utbyte mellan industriprodukter och jordbruk. Utan att g� in p� n�got teoretiskt ekonomiskt h�rklyveri m�ste vi betrakta ett utbyte som �j�mb�rdigt� om det stimulerar b�nderna, enskilda s�v�l som kollektiviserade, att odla upp s� mycket land och sk�rda s� mycket spannm�l som m�jligt, och s�lja st�rre delen av det till st�derna f�r att skaffa sig s� mycket industriprodukter som m�jligt.� Bara ett s�dant �msesidigt ekonomiskt f�rh�llande mellan stad och landsbygd � det Lenin kallade �smytjka� � kan befria arbetarstaten fr�n behovet att vidta tv�ngs�tg�rder mot byarna f�r att tvinga fram detta utbyte. F�rst fr�n det �gonblick ett frivilligt utbyte �r s�kerst�llt kommer den prolet�ra diktaturen att vara orubblig. N�r �smytjkan� p� detta s�tt har s�kerst�llts inneb�r det ett n�ra politiskt f�rbund mellan fattigb�nderna och st�dernas arbetare, ett fast st�d fr�n mellanb�ndernas viktigaste massor och f�ljaktligen att kulakerna och �verhuvudtaget alla kapitalistiska element p� landsbygden isoleras politiskt. N�r �smytjkan� p� detta s�tt har s�kerst�llts kommer R�da arm�n att vara obrottsligt lojal mot den prolet�ra diktaturen, vilket med tanke p� den framg�ngsrika industrialiseringen och de obegr�nsade, m�nskliga resurserna, till st�rsta delen b�nder, kommer att g�ra det m�jligt f�r Sovjetstaten att sl� tillbaka varje imperialistisk invasion.
Som V�nsteroppositionen �nda sedan 1923 har f�rkunnat �r industrialisering en f�ruts�ttning f�r en marsch fram�t mot socialismen. Utan en �kande industrialisering kan b�nderna varken f�rses med tyg eller spik, f�r att inte tala om traktorer. Men industrialiseringen m�ste genomf�ras i ett s�dant tempo och utifr�n s�dana planer att f�rdelningen av m�ngden varor mellan st�derna och landsbygden stadigt om �n sakta f�rb�ttras, och arbetarnas och b�ndernas levnadsstandard �kar. Detta fr�msta villkor f�r regimens hela stabilitet begr�nsar det tempo som industrialiseringen och kollektiviseringen kan till�tas ha.
Det betyder inget att till�gga: �Har fem�rsplanen avskaffat klasserna och inf�rt socialismen?� Utan vi m�ste utan tvivel fr�ga: �Har den s�kerst�llt �smytjkan� mellan stad och landsbygd?� Svaret �r �Nej�, den har skakat om och f�rsvagat det. I sitt senaste tal till centralkommitt�ns m�te skr�t Stalin om att de planerade kollektiviseringarna hade �vertr�ffats tre g�nger om. Men vem beh�ver dessa siffror ut�ver de byr�kratiska skr�vlarna? Statistik �ver kollektiviseringarna kan inte ers�tta br�d. Kolchoserna �r m�nga men det finns inget k�tt och inga gr�nsaker. St�derna har inget att �ta. Industrin �r oorganiserad eftersom arbetarna �r hungriga. I sitt f�rh�llande till b�nderna har st�derna g�tt fr�n till h�lften frivilligt utbyte via naturaskatt till tv�ngsexproprieringar, det vill s�ga till krigskommunismens metoder.
De hungriga arbetarna �r missn�jda med partiets politik. Partiet �r missn�jt med ledningen. B�nderna �r missn�jda med industrialiseringen, med kollektiviseringarna, med st�derna. Delar av b�nderna �r missn�jda med regimen. Vilken del? Det kan vi inte veta men det �r uppenbart att den under nuvarande omst�ndigheter bara kan v�xa.
�De planerade kollektiviseringarna har �vertr�ffats tre g�nger om!� Men det �r just det som �r olyckan. De framtvingade kolchoserna leder inte till socialismen, de undergr�ver tv�rtom den prolet�ra diktaturens grundvalar genom att bli b�ndernas organiserade strejk mot st�derna. Genom att g�mma undan sitt spannm�l fr�n staten eller avsiktligt minska hur mycket de s�r tr�der b�nderna in p� kulakernas v�g. �Till�t oss�, s�ger de, �att k�pa och s�lja hur vi vill.� Fr�n vem och till vem? Till och fr�n de som erbjuder r�tt pris, oavsett om det �r staten, en privat handlare eller en utl�ndsk kapitalist. B�ndernas strejk f�r att f� handla fritt p� hemmaplan leder omedelbart till krav p� avskaffande av monopolet p� utrikeshandeln. Det �r logiken bakom fem�rsplanens misstag.
I sitt tal gjorde Stalin en sammanfattning. Vi t�nker tala om det i en separat artikel, men i en planerad ekonomi motsvarar en statistisk balansr�kning bara en ekonomisk balansr�kning om planen �r korrekt. En plan full av misstag kan tv�rtom �ventyra eller till och med utpl�na de allra st�rsta framg�ngar. Fem�rsplanen har lett till enorma tekniska framsteg och framsteg inom produktionen. Men de ekonomiska resultaten �r utomordentligt mots�gelsefulla. Vad g�ller den politiska balansr�kningen visar den p� en �ppen och mycket stor brist. Men politiken �r koncentrerad ekonomi. Politiken �r avg�rande. Ett socialistiskt uppbygge som driver in en kil mellan arbetarna och b�nderna och s�r missn�je inom proletariatet �r en l�gnaktig konstruktion. Inga siffror kan �ndra p� denna objektiva bed�mning. Den verkliga balansen syns inte p� tidningarnas sidor utan p� b�ndernas f�lt, i kolchosernas lador, i fabrikernas lager, i arbetarnas matrum och slutligen i arbetarnas och b�ndernas huvuden.
Varf�r talar vi just om Termidor? D�rf�r att det �r det mest k�nda och fullst�ndiga historiska exemplet p� en dold kontrarevolution som fortfarande beh�ller revolutionens yttre former och ritualer, men redan f�r�ndrar statens klassinneh�ll. H�r kommer smarta personer att avbryta oss, f�r att visa hur smarta de �r: �I 1700-talets Frankrike handlade det om en borgerlig revolution, i 1900-talets Ryssland en prolet�r revolution. De sociala f�rh�llandena har f�r�ndrats betydligt, v�rldssituationen har f�r�ndrats, etc., etc.� Med hj�lp av s�dana banala sanningar kan varenda k�lkborgare f�refalla djupsinnig. Inte heller f�r oss �r skillnaden mellan oktoberrevolutionen och den jakobinska revolutionen n�got mysterium. Men det finns ingen anledning att v�nda ryggen �t historien. 1903 skrev Lenin att bolsjevikerna �r jakobiner som �r oskiljaktigt knutna till arbetarklassen. Vid den tiden svarade jag Lenin och f�rklarade i detalj skillnaden mellan marxister och jakobiner. Mina anm�rkningar var i sig sj�lva korrekta, men missade helt sitt syfte. Lenin visste mycket v�l att marxister och jakobiner inte �r samma sak, men det var av en speciell orsak han pekade p� de drag som de har gemensamt. Utan en s�dan metod kan man absolut inte l�ra sig n�got av historien.
I samma betydelse som Lenin kallade bolsjevikerna f�r prolet�ra jakobiner, kan vi i reaktionen mot proletariatets diktatur hitta drag av termidor. Alla kontrarevolutioner kan inte j�mf�ras med termidor. Varken Kornilov, Koltjak, Lenikin eller Wrangel hade n�got gemensamt med termidor. I alla dessa fall handlade det om kapitalisternas och gods�garnas v�pnade kamp f�r att �teruppr�tta sin makt. Kan denna fara uppst� igen? Som sj�lvst�ndig faktor � knappast. Den ryska storbourgeoisien har krossats i grunden. De kvarvarande resterna kan bara �teruppst� i fotsp�ren p� en utl�ndsk milit�r invasion eller termidor.
Av alla de tidigare kontrarevolution�ra r�relserna i Sovjetunionen �r Kronstadtupproret i mars 1921 det som var n�rmast en termidor. Under de tre f�reg�ende �ren hade samtliga prolet�ra element i garnisonen p� Kronstadt f�rflyttats f�r det sovjetiska uppbyggets och inb�rdeskrigets �ndam�l, och de b�sta av dem hade g�tt under. P� fartygen och i barackerna �terstod bara omogna, halvsvultna bondeelement. M�nga av dessa matroser betraktade sig som bolsjeviker, men de ville inte ha Kommunen. De var f�r sovjeter men utan kommunister. Det var ett uppror av lidande, missn�jda b�nder som hade tappat t�lamodet och revolterade mot proletariatets diktatur. Om sm�bourgeoisien hade segrat s� skulle den redan n�sta dag ha visat sin bankrutt, och dess plats kunde bara ha tagits av storbourgeoisien. Under nutida, det vill s�ga 1900-talets och inte 1700-talets, f�rh�llanden skulle det inte ha kr�vts �ratal f�r det. Det hade r�ckt med m�nader, till och med veckor. En sm�borgerlig kontrarevolution som fortfarande �rligt betraktar sig som en revolution, som inte vill att kapitalismen ska h�rska men oundvikligen f�rbereder det � det �r termidor.
I Sovjetunionen �r det bara b�nderna som kan bli en kraft f�r termidor. F�r det m�ste den p� allvar avskilja sig fr�n proletariatet. Krossandet av de normala f�rh�llandena mellan stad och landsbygd, den administrativa kollektiviseringen, tv�ngsindrivningen av jordbruksprodukter, st�ller b�nderna och sovjetstaten mot varandra lika v�ldsamt som p� vintern 1920-1921. Det �r sant att proletariatet nu �r till antalet mycket starkare. D�ri ligger industrialiseringens framg�ng. Men proletariatet st�r helt utan ett aktivt, vaksamt parti som �r f�rm�get till handling. Det f�rmodade partiet saknar en marxistisk ledning. � andra sidan har b�nderna f�tt en organisation f�r att g�ra motst�nd mot sovjetstaten, i form av kolchoserna. Avskaffandet av �smytjkan� som hade b�rjat bildas hotar att bryta det politiska f�rbundet mellan proletariatet och b�nderna. Just d�ri ligger k�llan till faran f�r termidor.
Vi f�r inte f�rest�lla oss att brytningen m�ste g� l�ngs mycket exakta sociala linjer: � ena sidan b�nderna, � den andra arbetarna. Bondemassorna omger och h�nger ihop med proletariatet fr�n alla h�ll. Inom proletariatet sj�lv finns miljontals arbetare som just har anl�nt fr�n byarna. Slutligen g�r ledningens �ppet felaktiga politik, den byr�kratiska �ventyrspolitikens skeppsbrott, avsaknaden av en klar linje, det absoluta kv�vandet av arbetardemokratin � allt detta g�r �ven de verkliga arbetarna mottagliga f�r trycket fr�n den sm�borgerliga ideologin, och d�ri ligger den andra k�llan till faran f�r termidor.
Men vi f�r heller inte tro att sprickan m�ste g� n�gonstans mellan partiet p� ena sidan och b�nderna och en del av arbetarna p� den andra. Nej � termidors linje m�ste oundvikligen g� genom partiet sj�lvt. I sitt testamente skrev Lenin: �V�rt parti st�der sig p� tv� klasser, och d�rf�r skulle dess stabilitet rubbas och dess sammanbrott vara oundvikligt om dessa klasser inte kunde komma �verens. I s� fall vore det gagnl�st att vidta n�gra �tg�rder eller alls resonera om v�r centralkommitt�s stabilitet. I s� fall skulle inga �tg�rder �verhuvudtaget kunna f�rebygga en spr�ngning. Men jag hoppas att detta �r n�got som tillh�r en s� avl�gsen framtid och �r s� otroligt att man inte beh�ver ta upp det.� Vid den tiden uttryckte Lenin vissheten att 10-20 �rs korrekt politik gentemot b�nderna skulle s�kerst�lla den prolet�ra revolutionens seger i v�rldsskala. Just av det sk�let trodde han � och det gjorde vi alla � att perspektiven p� termidor inte bara var avl�gsna utan ocks� ytterst osannolika.
Av de 10-20 �r som Lenin antydde har tio redan g�tt. P� den internationella revolutionens omr�de har Komintern under denna period bara gjort upprepade misstag. Trots objektivt ytterst gynnsamma f�rh�llanden �r kommunismen och d�rmed den internationella revolutionen idag svagare �n vid den tidpunkt d� Lenin skrev sitt testamente. Dessutom har risken f�r en splittring mellan de tv� klasser p� vilka diktaturen i Sovjetunionen vilar blivit utomordentligt akut.
Trots de stora sv�righeterna finns det inget i landets ekonomiska situation som inte g�r att reparera. Men det beh�vs n�got som kan utf�ra reparationerna � det kr�vs ett parti. Men det existerar inget parti i ordets verkliga mening. Det finns en organisation som formellt omfattar miljontals medlemmar och kandidater. Men medlemmarna och kandidaterna har inga r�ttigheter. Inom partiets sn�va gr�nser finns det i sj�lva verket skr�mda element fr�n tv� partier, det prolet�ra och det termidorianska. Ovanf�r dem h�jer sig byr�kratin. Den b�r ansvaret f�r misstagen p� den ekonomiska politikens omr�de, f�r undergr�vandet av �smytjkan�. Den har ett �nnu st�rre ansvar f�r kv�vandet av partiet. P� samma g�ng som den genom sin politik st�ller b�nderna och staten i fientlig st�llning mot varandra, har den ocks� politiskt avv�pnat och splittrat proletariatet. Arbetarna inte bara vandrar fysiskt fr�n den ena fabriken till den andra, de hittar heller inte n�gon fast plats politiskt.
Det vore felaktigt att anta att den termidorianska splittringen m�ste g� mellan den stalinistiska apparaten och partiets h�ger. Nej � den m�ste g� igenom sj�lva apparaten. Hur stor andel Bessedovskij och Agabekov finns det i apparaten? Det vet inte ens morgondagen f�rr�dare. Allt beror p� styrkef�rh�llandena utanf�r apparaten. Det beh�vs bara ett tillr�ckligt kraftigt slag fr�n sm�bourgeoisien f�r att de byr�kratiska termidorianerna ska k�nna igen sig sj�lva och hoppa �ver den mur som skiljer dem fr�n klassfienden. D�ri ligger den tredje k�llan till faran f�r termidor.
Men n�gon av stalinisterna eller deras beundrare kommer att s�ga: �F�rst�r du inte att centralkommitt�n f�rbereder en utrensning av h�gern ur partiet? Just precis det visar att Stalin vidtar �tg�rder mot termidor.� �Nej�, kommer vi att svara, �de byr�kratiska �utrensningarna� underl�ttar bara termidors arbete.� Precis som de utrensningar som har f�rekommit under de senaste tio �ren kommer de nya utrensningarna i f�rsta hand att riktas mot V�nsteroppositionen, och �verhuvudtaget mot de t�nkande och mest kritiska prolet�ra elementen. Trots den officiella parollen �Huvudfaran kommer fr�n h�ger� � �ven Rykov upprepar detta nu � fylls f�ngelserna och landsf�rvisningsplatserna i f�rsta hand av v�nsteroppositionella. Och �ven n�r slagen riktas mot h�gern s� st�rker de inte partiet utan f�rsvagar det. Inom h�gern finns det, j�mte de verkliga termidorianska delarna, hundratusentals, kanske miljontals, personer som �r djupt fientliga mot ett �teruppr�ttande av kapitalismen, men som kr�ver en f�r�ndring av partiets politik gentemot arbetarmassorna i st�derna och byarna. Dessa h�geranh�ngares program �r f�rvirrat. Under en tid kan de st�da termidor, men de kan ocks� st�da ett revolution�rt �terupplivande av partiet. Den stalinistiska byr�kratin hindrar dem fr�n att f�rst� situationen. Med sina �utrensningar� str�var den f�rst av allt efter att kv�va det kritiska t�nkandet. D�rmed st�rker den bara h�gern.
Och vilka kommer att genomf�ra utrensningarna? I Paris ledde Bessedovskij den kommission som �rensade ut� Rakovskij. L�t oss aldrig gl�mma det. Sedan dess har apparatens demoralisering g�tt �nnu l�ngre. I alla de brev vi f�r fr�n Sovjetunionen �r den mest tragiska undertonen denna: �Ingen har f�rtroende f�r n�gon annan, alla �r r�dda f�r att en klassfiende med partibok sitter bredvid.� Karri�risterna, �ventyrarna, Bessedovskij och Agabekov och deras gelikar, kommer att ropa h�gre �n alla andra att det kr�vs utrensningar. Men vilka kommer att rensa partiet fr�n dessa utrensare? Inte apparaten utan bara de of�rsonliga fienderna till apparatens absolutism.
�r situationen hoppl�s? Dessa ord finns inte i v�rt ordf�rr�d. Kampen kommer att avg�ra. P� den prolet�ra revolutionens sida finns det m�nga historiska m�jligheter, negativa � kapitalismens fruktansv�rda f�rfall, imperialisternas rasande gr�l, reformismens bankrutt � s�v�l som positiva � bolsjevik-leninisternas h�rdade kadrer som inser utvecklingens inriktning, klara perspektiv. Kampen kommer att avg�ra. Faran har �kat och kommit n�rmare � det �r obestridligt. Men termidors gift f�r ocks� med sig sitt eget motgift. Ju mer omedelbart och n�rmare faran kommer, desto starkare blir behovet av motst�nd. Ju mer den stalinistiska byr�kratin tappar huvudet och ju mer dess allsm�ktighet visar sig vara bara skenbar makt, desto h�gre kommer de avancerade arbetarnas krav att bli p� en bolsjevikisk ledning.
Stalins senaste tal � vi �terkommer till det � inneb�r en h�gersv�ng. Varenda ord i hans byr�kratiska skryt �r bara ett dolt erk�nnande av det felaktiga i hela den ��vergripande linje� som har f�rt diktaturen n�rmare termidor. Sjukdomarna och farorna kommer Stalin att behandla med nya byr�kratiska sv�ngar mitt under en f�rdubblad byr�kratisk terror. V�rt svar kommer att bli f�rdubblad kamp mot stalinismen.