Originalets titel: The Soviet Economy in Danger. P� engelska publicerad 1:a g�ngen i The Militant, november och december 1932
�vers�ttning: G�ran K�llqvist (fr�n engelska)
HTML: Martin Fahlgren
Framg�ngarna under fem�rsplanens tv� f�rsta �r visade borgarklassen i hela v�rlden att den prolet�ra revolutionen var en mycket allvarligare sak �n det s�g ut fr�n b�rjan. Intresset f�r det sovjetiska �experimentet� v�xte snabbt. K�nda grupper av ansedda borgerliga tidningar i m�nga l�nder b�rjade publicera j�mf�rande objektiv ekonomisk information.
Samtidigt �tergav den internationella kommunistiska pressen den sovjetiska pressens mest optimistiska ber�kningar och �verdrev den grovt, antagligen i propagandasyfte, och f�rvandlade dem till en ekonomisk saga.
De sm�borgerliga demokraterna, som inte hade alls br�ttom att bilda sig en uppfattning om ett s� komplicerat faktum som oktoberrevolutionen, v�lkomnade med gl�dje m�jligheten att hitta st�d f�r sin f�rsenade medk�nsla i fem�rsplanens statistik. Som bel�ning f�r sovjetrepublikens ekonomiska och kulturella framsteg �erk�nde� de den till sist storsint. Denna handling av moraliskt hj�ltemod gav m�nga av dem en m�jlighet att g�ra en intressant resa till nedsatt pris.
Det �r f�rvisso o�ndligt mycket mer behj�rtansv�rt att f�rsvara den f�rsta arbetarstatens socialistiska uppbygge �n att st�da Wall Streets eller [London] Citys l�sa p�st�enden. Men man kan ta lika lite h�nsyn till detta herrskaps halvhj�rtade sympati gentemot sovjetregeringen som till Amsterdamkongressens motvilja mot militarism.
Folk av paret Webbs sort (och de �r inte de v�rsta i detta s�llskap) �r givetvis inte alls ben�gna att bry sina hj�rnor med den sovjetiska ekonomins mots�ttningar. Utan att p� n�got s�tt f�rpliktiga sig str�var de i f�rsta hand att utnyttja Sovjets er�vringar f�r att sk�mma ut eller hetsa upp de h�rskande kretsarna i sitt eget land. F�r dem �r en utl�ndsk revolution ett underordnat vapen f�r sin egen reformism. I detta syfte, liksom f�r sin egen sinnesfrid, beh�ver �Sovjetunionens v�nner� och den internationella kommunistiska byr�kratin en bild av framg�ngar i Sovjet som �r s� enkel, harmonisk och lugnande som m�jligt. Var och en som st�r denna bild �r inget annat �n en fiende och kontrarevolution�r.
Under de senaste tv� �ren, det vill s�ga under den period d� den sovjetiska ekonomins mots�ttningar och bristande balans redan har b�rjat synas p� den officiella sovjetiska pressens sidor, har en f�renklad och skadlig idealisering av �verg�ngsregimen bef�st sig s�rskilt i den internationella kommunistiska pressen.
Det finns inget s� os�kert som sympatier som grundar sig p� sagor och p�hitt. Det g�r inte att lita p� folk som kr�ver l�gner f�r sin sympati. Den sovjetiska ekonomins �verh�ngande kris kommer oundvikligen, och inom en ganska n�ra framtid, att krossa den sockrade sagan, och vi har ingen anledning att tvivla p� att det kommer att driva in m�nga k�lkborgerliga v�nner p� likgiltighetens, om inte fientlighetens, v�gar.
�nnu v�rre och mycket allvarligare �r att den sovjetiska krisen kommer att �verraska de europeiska arbetarna, fr�mst kommunisterna, helt of�rberedda och g�ra dem mottagliga f�r den socialdemokratiska kritiken, som �r absolut fientlig mot Sovjet och socialismen.
I denna s�v�l som alla andra fr�gor kr�ver den prolet�ra revolutionen sanningen, och enbart sanningen. I denna korta broschyr har jag ansett det n�dv�ndigt att presentera den sovjetiska ekonomins mots�ttningar i all sin sk�rpa, hur ofullst�ndiga och os�kra m�nga av dess er�vringar �r, ledningens grova misstag, och de faror som st�r i v�gen f�r socialismen. L�t v�ra sm�borgerliga v�nner fl�digt m�la sina rosa och babybl� f�rger. Vi anser det mer korrekt att med ett tjockt svart streck stryka under de svaga och of�rsvarbara punkter d�r fienden riskerar att bryta igenom. Allt larmande om v�r fiendskap mot Sovjetunionen �r s� absurt att det inneh�ller sitt eget motgift. Den n�rmaste framtiden kommer att f�ra med sig nya bekr�ftelser p� att vi har r�tt. V�nsteroppositionen l�r arbetarna att se farorna och inte g� vilse n�r fara hotar.
Den som bara accepterar den prolet�ra revolutionen n�r den �tf�ljs av alla bekv�mligheter och livsl�nga garantier kan inte f�lja med oss l�ngs denna v�g. Vi tar arbetarstaten som den �r och vi f�rs�krar, �Detta �r v�r stat�. Trots sitt arv av underutveckling, trots sv�lt och tr�ghet, trots de byr�kratiska misstagen och till och med vidrigheterna, m�ste v�rldens alla arbetare med n�bbar och klor f�rsvara sitt framtida socialistiska fosterland, som denna stat representerar.
F�rst och fr�mst m�ste vi tj�na Sovjetrepubliken genom att ber�tta f�r arbetarna sanningen om den, och p� s� s�tt l�ra dem att bereda v�gen till en b�ttre framtid.
Omv�lvningen i oktober och Sovjetstatens grundl�ggande lagar gav grundf�ruts�ttningarna f�r en socialistisk planering. Under loppet av ett antal �r skapades och startades statliga institutioner f�r en central sk�tsel av ekonomin. Det utf�rdes ett viktigt skapande arbete. Det som f�rst�rdes under det imperialistiska kriget och inb�rdeskriget har �teruppr�ttats. Det har skapats storslagna f�retag, nya industrier, hela industrigrenar. Man har i levande livet visat vilken f�rm�ga proletariatet har n�r det organiserats i en stat, en f�rm�ga att styra ekonomin med nya metoder och skapa materiella v�rden i en tidigare aldrig sk�dad takt. Allt detta har uppn�tts mot bakgrund av en f�rfallande v�rldskapitalism. F�r f�rsta g�ngen har socialismen som system visat att den g�r anspr�k p� att kunna segra historiskt, inte p� Kapitalets sidor, utan med hj�lp av vattenkraftverk och masugnar. Det s�ger sig sj�lv att Marx skulle ha f�redragit det s�ttet att visa det p�.
Men l�ttsinniga p�st�enden att Sovjetunionen redan har uppn�tt socialismen �r kriminella. Landvinningarna �r enorma. Men det �terst�r fortfarande en mycket l�ng och sv�r v�g f�r att verkligen besegra den ekonomiska anarkin, �vervinna de bristande proportionerna, s�kerst�lla att det ekonomiska livet �r i balans.
Trots att den f�rsta fem�rsplanen tog h�nsyn till alla m�jliga aspekter, kunde den p� grund av hur saker och ting �r inte vara n�got annat �n en f�rsta och grov hypotes, som under arbetets g�ng redan p� f�rhand var f�rutbest�md att beh�va omarbetas grundligt. Det �r om�jligt att i f�rv�g skapa ett fullst�ndigt harmoniskt ekonomiskt system. Planeringshypotesen kunde inte undg� att inneh�lla gamla obalanser och oundvikligen utveckla nya. En centraliserad sk�tsel inneb�r inte bara stora f�rdelar utan ocks� risken att centralisera misstag, det vill s�ga att i utomordentligt h�g grad utvidga dem. Bara genom att hela tiden justera planen medan den genomf�rs, att omarbeta den delvis och som helhet, g�r det att garantera att den �r ekonomiskt effektiv.
Den socialistiska planeringskonsten faller inte fr�n himlen och uppst�r heller inte fullt utvecklad i ens h�nder i och med er�vrandet av makten. Denna konst g�r bara att beh�rska med hj�lp av kamp, steg f�r steg, inte av n�gra f� utan av miljoner, som en ing�ende del i den nya ekonomin och kulturen. Det �r inget f�rv�nande eller nedsl�ende i det faktum att konsten att sk�ta ekonomin vid oktoberrevolutionens 15-�rsjubil�um fortfarande befinner sig p� ett mycket l�gt plan. Tidningen Za Industrializatsija (ZI) [F�r industrialiseringen] ans�g det m�jligt att tillk�nnage: �V�r fungerande planering har varken h�nder eller f�tter.� (12 september 1932.) Och just nu �r k�rnfr�gan precis fungerande planering.
Vi har mer �n en g�ng betonat att �med en felaktig planering, eller � vilket �r �nnu viktigare � med en felaktig uppf�ljning av planen medan den genomf�rs, kan en kris utvecklas n�r fem�rsplanen n�rmar sig sitt slut, och skapa o�verstigliga sv�righeter att utnyttja och utveckla dess otvivelaktiga framg�ngar.� (�Nya sv�ngar och nya faror�, 15 juli 1931, Oppositionsbulletinen, nr 23.) Det var just av denna orsak som vi ans�g att den f�rhastade och rent slumpartade �omvandlingen av fem�rsplanen till en fyra�rsplan var en ytterst l�ttsinnig och �ventyrlig handling.� (Ibid.) Tyv�rr har b�da v�ra farh�gor och varningar helt och h�llet bekr�ftats.
F�r n�rvarande g�r det inte ens att diskutera att verkligen fullborda fem�rsplanen p� fyra �r (eller mer exakt fyra �r och tre m�nader). Att desperat piska p� och driva p� under de sista tv� m�naderna kommer inte att f� n�gon effekt p� slutresultaten. Det �r �nnu om�jligt att avg�ra hur stor del av det prelimin�ra programmet som fullgjorts � det vill s�ga m�tt i ekonomiska termer. De data som har publicerats i pressen �r mer statistiskt formella till sin natur �n ekonomiskt exakta. Om bygget av en ny fabrik �r till 90 % f�rdig och arbetet sedan stoppas p� grund av brist p� r�varor, d� kan man ur formell statistisk synvinkel beskriva planen som till 90% fullbordad. Men ur ekonomisk synvinkel m�ste de utgifter som har uppst�tt helt enkelt hamna i f�rlustkolumnen. Ur nationell ekonomisk synvinkel ligger den faktiska effektiviteten (deras anv�ndbara funktion) hos de f�rdigbyggda fabrikerna eller de fabriker som h�ller p� att byggas, fortfarande helt i framtiden. Men oavsett hur imponerande resultaten �r � �ven om vi vi tittar p� dem ur rent kvantitativ synvinkel � s� �r de l�ngtifr�n de resultat som skisserades i planen.
Produktionen av kol ligger f�r n�rvarande p� samma niv� som f�rra �ret, och �r d�rmed l�ngt fr�n att ha uppn�tt de siffror som planen satte upp f�r fem�rsplanens tredje �r. �Donetsb�ckenet sackar efter och ligger sist bland sovjetindustrins mest underutvecklade delar�, klagar Pravda. �Sp�nningarna �kar inom br�nslebalansen�, upprepar ZI (8 oktober 1932).
1931 producerades 4,9 miljoner ton gjutj�rn ist�llet f�r de 7,9 miljoner ton som planen hade best�mt; 5,3 miljoner ton st�l ist�llet f�r 8,8 miljoner; och slutligen 4 miljoner ton varmvalsat st�l ist�llet f�r 6,7 miljoner. J�mf�rt med 1930 inneb�r det en minskning av gjutj�rn med 2%, st�l med 6% och varmvalsat st�l med 10%.
Under nio m�nader 1932 producerades 4,5 miljoner ton gjutj�rn, 4,1 miljoner ton st�l, 3,5 miljoner ton varmvalsat st�l. Samtidigt som produktionen av j�rn har �kat avsev�rt (nya masugnar!) ligger produktionen av st�l och varmvalsat st�l kvar p� ungef�r samma niv� som f�rra �ret. Utifr�n industrialiseringens �vergripande uppgifter �r det givetvis inte r�j�rn som �r avg�rande utan st�l och varmvalsat st�l.
Sida vid sida med dessa kvantitativa resultat, som Ekonomitjeskaja Zjizn (EZ) [Ekonomiska livet] beskriver som �chockartade f�rsyndelser�, ska vi s�tta den ytterst of�rdelaktiga och p� grund av sina konsekvenser mycket farligare f�rs�mringen av kvaliteten. Tillsammans med den ekonomiska specialpressen erk�nner Pravda �ppet att �situationen vad g�ller kvalitetsm�tt �r otill�tlig [inom den tunga metallurgin]�. �De bristf�lliga produkterna �ter upp det st�l vars kvalitet �r god.� �De tekniska koefficienterna f�r anv�ndning av utrustningen har f�rs�mrats betydligt.� �Produktionskostnaderna f�r varor �kar kraftigt.� Tv� siffror r�cker: 1931 kostade ett ton j�rn 35 rubel, under f�rsta halvan i �r blev kostnaden 60 rubel.
1929-1930 sm�ltes 47.000 ton koppar, 1931 48.000 ton, en tredjedel av den m�ngd som planen best�mt. F�r innevarande �r har planen minskats till 90.000 ton, men under de f�rsta 8 m�naderna har mindre �n 30.000 ton sm�lts. Vi beh�ver inte kommentera vad detta inneb�r f�r tillverkningen av maskiner i allm�nhet, och elektroteknisk utrustning i synnerhet.
Trots alla framg�ngar p� elektrifieringens omr�de sackar den efter betydligt. I augusti levererade kraftverken 71% av den energi de f�rmodades producera. ZI skriver om �det odugliga, obildade, icke kulturella utnyttjandet av de uppbyggda kraftverken�. P� energiproduktionens omr�de hotar stora sv�righeter i vinter. De har redan b�rjat i Leningrad- och Moskvaregionerna.
Den l�tta industrin, som f�rra �ret sackade efter planen om�ttligt, visade under f�rsta halvan i �r en uppg�ng p� 16%, men f�ll under tredje kvartalet under f�rra �rets siffror. Livsmedelsindustrin ligger p� sista plats. Den tunga industrins extra produktion av varor utg�r f�r de �tta m�naderna bara 35% av �rets m�l. Det g�r inte att bed�ma hur stor del av dessa hastigt framimproviserade varor som verkligen motsvarar marknadens krav.
Fabrikerna f�rses med kol och r�varor med hj�lp av blixtinsatser. Som EZ uttrycker det �sitter [industrin] p� blixtar�. Men inte ens blixtar kan leverera saker som inte existerar.
Hastigt bruten och d�ligt sorterad kol h�mmar de koksproducerande f�retagen. Ett orimligt h�gt inneh�ll av fukt och slagg i koks minskar inte bara den m�ngd metall som produceras med miljontals ton utan f�rs�mrar ocks� dess kvalitet. Maskiner av d�lig metall ger underl�gsna resultat, g�r s�nder, tvingar arbetarna till overksamhet och f�rs�mras snabbt.
I Uralregionen, informerar oss tidningen, ��r det problem f�r masugnarna. P� grund av otillr�cklig tillg�ng p� br�nsle tvingas de kylas ner mellan tre till tjugo dagar.� H�r �r ett i allra h�gsta grad belysande problem: metallurgif�retagen i Uralregionen hade egna h�sttransporter f�r att transportera br�nsle. I februari i �r uppgick antalet h�star till 27.000, antalet f�ll i juli till 14.000 och i september till 4.000. Orsaken var brist p� foder.
P� f�ljande s�tt karakteriserar Pravda tillst�ndet f�r traktorfabriken i Stalingrad, d�r m�ngden �rliga gjutningar sj�nk fr�n 250.000 till 140.000 ton. �P� grund av bristen p� element�r och st�ndig teknisk �vervakning har utrustningen � f�rfallit om�ttligt.� �Andelen felaktiga produkter har blivit s� h�g som 35%.� �Fabrikens hela mekanism v�ltrar sig i smuts.� �I gjuterierna finns inga tankar p� n�sta dag.� �Hantverksmetoder �versv�mmar produktionen vid l�pande bandet.�
Varf�r minskar produktionen inom den l�tta metallurgin trots de kolossala investeringarna. D�rf�r att, svarar Pravda, �de olika branscherna i en sammanslutning inte samordnas i enlighet med sin kapacitet.� �nd� har den kapitalistiska teknologin l�st uppgiften att samordna branscher. Och hur mycket mer komplicerat och sv�rt det �r att samordna sj�lvst�ndiga f�retag och hela industrigrenar!
�Cementfabriken i Podolsk �r i farliga tr�ngm�l�, skriver ZI. �Under f�rsta halv�ret uppfylldes produktionsprogrammet till ungef�r 60%, under de senaste m�naderna uppfylldes det bara till 40% � De grundl�ggande kostnaderna �r dubbelt s� h�ga som de som best�mts i planen.� Ovanst�ende k�nnetecken g�ller i olika grad f�r hela den nuvarande industrin.
Byr�kratins ramaskrin om kvantitet leder till en fruktansv�rd f�rs�mring av kvaliteten. En l�g kvalitet undergr�ver i n�sta skede kampen f�r kvantitet. Kostnaderna f�r irrationella �framg�ngar� �verskrider i slut�ndan m�nga g�nger v�rdet p� samma framg�ngar. Varje avancerad arbetare �r bekant med denna dialektik, inte genom de kommunistiska h�gskolornas b�cker (tyv�rr �nnu mer underm�liga varor) utan i praktiken, genom erfarenheter i sina egna gruvor, fabriker, j�rnv�gar, br�nslestationer, etc.
Effekterna av denna vanvettiga jakt har helt och h�llet genomsyrat utbildningsomr�det. Pravda tvingas medge, att �genom att s�nka kvaliteten p� l�xl�sningen, hoppa �ver vetenskapliga �mnen eller g� igenom dem i �kavalleritempo� s� hj�lpte inte VTUZI [de h�gsta teknologiska utbildningsinstitutionerna], som slog in p� denna v�g, industrin utan skadade den ist�llet.� Men vem �r ansvarig f�r �kavalleritempot� i de h�gsta utbildningsinstitutionerna?
Om vi skulle ta med en korrigerande koefficient f�r kvalitet i officiella data, skulle index p� uppfyllandet av planen omedelbart sjunka betydligt. Till och med Kujbysjev tvingades medge detta f�r mer �n ett �r sedan. �Siffrorna g�llande industrins kolossala tillv�xt blir relativa�, tillk�nnagav han f�rsiktigt under ett m�te med Nationella ekonomins h�gsta r�d, �n�r man tar med variationer i kvalitet i ber�kningen.� Rakovskij uttryckte sig mycket klarare: �Om man inte tar h�nsyn till produktionens kvalitet s� utg�r de kvantitativa siffrorna i sig sj�lva en statistisk fantasi.�
F�r mer �n tv� �r sedan varnade Rakovskij f�r att planens omfattning l�g �ver de tillg�ngliga resurserna. �Varken omfattningen p� den produktionstillv�xt som planen sl�r fast�, skrev han, �eller den specificerade planen f�r byggnadssektorn hade f�rberetts � Hela den f�reg�ende politiken p� industriomr�det inskr�nkte sig i sj�lva verket till ett forcerat utnyttjande av gammalt fast kapital � utan minsta tanke p� framtiden.� F�rs�ket att kompensera f�rseningar med ett enda spr�ng fram�t �r allra minst realistiskt inom byggsektorn. De resurser som �r n�dv�ndiga f�r att uppfylla planen �g�r inte att f� tag p� i landet och kommer inte att g� att f� tag p� inom den n�rmaste framtiden.� D�rav varningen: �Planen f�r byggnadssektorn kommer i betydande grad att falla samman.�
Och denna f�ruts�gelse har blivit fullst�ndigt bekr�ftad. P� tillverkningsomr�det var eftersl�pningen enormt stor s� tidigt som 1931. Den har vuxit �nnu mer under det nuvarande �ret. Konstruktionsprogrammet f�r transporter var enligt departementets egna ber�kningar uppfyllt till 38% p� nio m�nader. Andra branscher som r�r tillverkning �r som allm�n regel �nnu s�mre st�llda, och s�mst av alla �r bostadsbyggandet. Material och ekonomiska resurser �t uppdelade mellan alltf�r m�nga tillverkare, vilket leder till att investeringarna har l�g effektivitet.
65 miljoner rubel lades ut p� kopparfabriken Balchasjkij, Utgifterna �kar varje dag � i verkligheten f�r ingenting. F�r att kunna forts�tta arbetet var det n�dv�ndigt att under ett �r transportera 300.000 ton gods, medan de tillg�ngliga transporterna bara kan forsla totalt 20.000 ton. Det finns alltf�r m�nga liknande, om �n inte s� uppenbara fall.
D�lig kvalitet p� material och utrustning visar sig allra tydligast inom byggnadssektorn. �J�rn till yttertaken �r av s� usel kvalitet�, skriver Pravda, �att det kn�cks s� fort man hanterar det.�
Den chockerande eftersl�pningen p� byggnadsomr�det undergr�ver automatiskt den andra fem�rsplanens grundvalar.
Fr�gan om balansen mellan produktionens olika delar och ekonomins olika branscher utg�r sj�lva k�rnan i den socialistiska ekonomin. De slingriga v�gar som leder fram till en l�sning av detta problem finns inte utritade p� n�gon karta. Att hitta dem, eller r�ttare sagt bygga dem, �r uppgiften f�r en l�ng och sv�r framtid.
Hela industrin klagar p� bristen p� reservdelar. V�varnas v�vstolar st�r inaktiva eftersom det saknas en bult. �Sortimentet av de konsumtionsvaror som produceras�, skriver EZ, ��r slumpartat och motsvarar inte � efterfr�gan.�
�Bara under loppet av f�rsta halv�ret 1932 har en miljard rubel l�sts, �frusits�, av [den tunga] industrin, i form av material i lager, of�rdiga produkter, och till och med f�rdiga produkter i fabrikernas lager.� (ZI, 12 september 1932.) S� uttrycks i pengar vissa av de officiella bed�mningarnas bristande proportioner och brist p� samklang.
B�de st�rre och mindre disproportioner g�r det n�dv�ndigt att v�nda sig till den internationella marknaden. Importerade varor till ett v�rde av en tjervonets (valutaenhet i guld) kan f� den inhemska produktionen ur sitt stagnerande l�ge till ett v�rde av hundratals och tusentals tjervonetsi. Ekonomins �vergripande tillv�xt � ena sidan, och spirandet av nya krav och nya obalanser � den andra, �kar undantagsl�st behovet att ansluta sig till v�rldsekonomin. Programmet f�r �oberoende�, det vill s�ga sovjetekonomins sj�lvtillr�ckliga karakt�r, avsl�jar alltmer sin reaktion�ra och utopiska karakt�r. Env�lde �r Hitlers ideal, inte Marx� eller Lenins.
S�ledes �kade importen av malm fr�n fem�rsplanens inledning femfaldigt i volym och fyrfaldigt i v�rde. Om denna del av importen minskade i �r s� berodde det uteslutande p� den utl�ndska valutan. Men n�r det g�ller detta �kade importen av fabriksmaskiner om�ttligt.
I ett tal den 8 oktober p�stod Kaganovitj att oppositionen, b�de v�nster- och h�ger-, �f�resl�r att vi ska �ka v�rt beroende av den kapitalistiska v�rlden.� Som om det handlade om n�gon konstgjord och godtycklig �tg�rd, och inte om den ekonomiska tillv�xtens automatiska logik!
Samtidigt citerar den sovjetiska pressen med lovord den intervju som Sokolnikov gav strax innan sin avresa fr�n London. �I England sprider sig alltmer insikten om det faktum att den sovjetiska statens avancerade industriella och teknologiska st�llning kommer att ge den brittiska industrin en mycket st�rre marknad f�r sina produkter.� Sokolnikov anser inte att en f�rsvagning utan ett st�rkande av banden till den utl�ndska marknaden, och f�ljaktligen ett starkare beroende av v�rldsekonomin, �r ett tecken p� Sovjetunionens ekonomiska framsteg. Kan det vara m�jligt att den tidigare oppositionsmedlemmen Sokolnikov handlar med �trotskistiskt smuggelgods�? Men om s� �r fallet, varf�r visas han upp av den officiella pressen?
Stalins tal med dess v�lg�rande �sex villkor� riktades mot den l�ga kvaliteten inom produktionen, de h�ga kostnaderna f�r arbetskraftens migration, det stora sl�seriet, etc. Efter�t har det inte publicerats en enda artikel utan h�nvisningar till �det historiska talet�. Och under tiden har allt det el�nde som skulle botas med de sex villkoren blivit allt v�rre och har antagit en mer elakartad karakt�r.
Den officiella pressen vittnar dagligen om hur Stalins recept har misslyckats. Som en f�rklaring av den minskande produktionen pekar Pravda p� �det minskande antalet arbetare p� fabrikerna, den �kande migrationen, den f�rs�mrade arbetsdisciplinen.� (23 september.) Till kategorin orsaker till den extremt l�ga produktiviteten p� kombinatet [sammanslutningen] R�da Ural, r�knar ZI upp, j�mte �den chockerande obalansen mellan kombinatets olika delar�: (1) �arbetskraftens enorma migration�; (2) �den virriga l�nepolitiken f�r arbetarna�; (3) �misslyckandet att ge [fabriksarbetarna] n�gon sorts beboeliga bost�der�; (4) �fabriksarbetarnas obeskrivliga mat�; (5) �den katastrofalt f�rs�mrade arbetsdisciplinen�. Vi har citerat ordagrant. Vad g�ller migrationen, som �har vuxit ut�ver alla gr�nser�, skriver denna tidning, att �[arbetarnas] levnadsf�rh�llanden �r utan undantag f�rskr�ckliga i alla icke-j�rnhaltiga metallurgif�retag.�
I lokomotivfabrikerna, som bara lyckades f�rse landet med omkring 250 lokomotiv under �rets tre f�rsta kvartal, �m�rks en akut brist p� kvalificerade arbetare. Under sommaren l�mnade mer �n tv�tusen arbetare bara Kolomenskfabriken.� Orsakerna? �D�liga levnadsf�rh�llanden.� I Sormovskfabriken ��r fabrikens k�k en sylta av v�rsta sort�. (ZI, 28 september.) I den privilegierade traktorfabriken i Stalingrad �har fabrikens k�k f�rs�mrats v�ldsamt i sitt arbete�. (Pravda, 21 september.) Vilket missn�je arbetarna m�ste ha visat f�r att tvinga fram dessa fakta i den stalinistiska pressens spalter!
Inom textilindustrin �r f�rh�llandena f�rst�s inte b�ttre. �Bara i Ivanovskdistriktet�, informerar oss EZ, �l�mnade omkring 35.000 arbetare fabrikerna.� Enligt samma tidning finns det fabriker i landet d�r mer �n 60% av den totala arbetskraften byts ut varje m�nad. �Fabriken f�rvandlas till en genomfartsv�g.�
Som f�rklaring till �de sex villkorens� misslyckande fanns det under l�ng tid en tendens att begr�nsa observationerna till oh�ljda anklagelser mot f�retagsledningen och arbetarna sj�lva: �of�rm�ga�, �bristande vilja�, �vilar p� lagrarna�, etc. Men under de senaste m�naderna har tidningarna alltmer, om �n f�rstulet, pekat p� den verkliga k�rnan till missf�rh�llandena, arbetarnas outh�rdliga levnadsf�rh�llanden.
Rakovskij pekade p� denna orsak f�r mer �n tv� �r sedan. �Sk�let till det �kande antalet maskinhaverier, orsaken till den f�rs�mrade arbetsdisciplinen, sk�let till behovet att �ka antalet arbetare�, skrev han, �ligger i det faktum att arbetarna �r fysiskt of�rm�gna att orka med en belastning som �veranstr�nger dem.�
Men varf�r �r levnadsf�rh�llandena d�liga? Som f�rklaring h�nvisar tidningarna till �den f�raktfulla (!) inst�llningen till fr�gor r�rande arbetarnas levnadsf�rh�llanden och vad g�ller att f�rse dem med livets n�dtorft.� (ZI, 24 september.) Med denna enda mening har den stalinistiska pressen sagt mer �n den avs�g. En �f�raktfull inst�llning� till arbetarnas behov i en arbetarstat �r bara m�jlig fr�n en arrogant och okontrollerad byr�krati.
Denna riskabla f�rklaring var utan tvivel n�dv�ndig f�r att d�lja ett grundl�ggande faktum: bristen p� viktiga varor till arbetarna. Landets inkomster �r felaktigt f�rdelade. Ekonomiska uppgifter fastst�lls utan att h�nsyn tas till de faktiska medlen. En alltmer om�nsklig b�rda l�ggs p� arbetarnas axlar.
H�nvisningar till �avbrott� i leveranserna av livsmedel kan nu �terfinnas i varenda nummer av den sovjetiska pressen. Undern�ring och att tvingas g�ra sitt yttersta � kombinationen av dessa tv� f�rh�llanden r�cker f�r att f�rst�ra utrustningen och g�ra arbetarna utmattade. Som tr�st trycker Pravda ett foto p� en arbetarkvinna som ger mat �till sin egen gris�. Det �r utv�gen. �Privat hemekonomi�, f�rel�ser tidningen, �har hittills bundit arbetarna till kapitalismen, men knyter dem nu till sovjetsystemet.� Man tror inte sina �gon! En g�ng i tiden fick vi h�ra att den privata hemekonomin var beroende av ett f�rslavande av kvinnan, det samh�lleliga slaveriets allra mest avskyv�rda best�ndsdel. Men nu verkar det som om �egna privata� grisar knyter proletariatet till socialismen. P� detta s�tt f�rvandlar de hycklande �mbetsm�nnen en grym n�dv�ndighet till en dygd.
D�lig livsmedelsf�rs�rjning och nerv�s utmattning orsakar apati mot den omgivande milj�n. Som ett resultat av det drabbas inte bara gamla fabriker utan ocks� de nya fabriker som byggts enligt senaste nytt inom teknologin snabbt av stagnation. Pravda utf�rdar sj�lv denna utmaning: �F�rs�k att hitta �tminstone en masugn som inte vadar i skr�p!�
Tillst�ndet f�r moralen �r inte b�ttre �n de fysiska f�rh�llandena. �Fabriksledningen har avskilt sig fr�n massorna.� (Pravda.) Ist�llet f�r en lyh�rd inst�llning till arbetarna, �r�der ett skaml�st tyranniserande och despotism.� I varje enskilt fall handlar det om enstaka fabriker � Pravda kan inte gissa att summan av enskilda fall utg�r den stalinistiska regimen.
I hela den icke-j�rnhaltiga metallindustrin �finns det inte en enda fabrikskommitt� som fungerar n�gorlunda tillfredsst�llande.� (ZI, 13 september.) Men hur kan det komma sig att fabrikskommitt�erna i en arbetarstat � i hela industrin och inte bara i sektorn f�r icke-j�rnhaltiga metaller � inte fungerar tillfredsst�llande? Beror det kanske p� att de stryps av partibyr�kratin?
Vid lokomotivfabriken Dzerzjinskij togs det under ett enda m�te med smedernas centrala byr� samtidigt upp 18 fall av uteslutningar ur partiet, bland hjulmakarna � 9 fall, bland metallarbetarna � 12 fall. Fr�gan �r inte begr�nsad till en enstaka fabrik. Tyranniet h�rskar �verallt. Och byr�kratins enda svar p� initiativ och kritik underifr�n �r � f�rtryck.
Den internationella V�nsteroppositionens utkast till plattform [april 1931] f�rkunnar: �Arbetarnas levnadsstandard och deras roll i staten �r de socialistiska framg�ngarnas fr�msta m�ttstock.� �Om den stalinistiska byr�kratin skulle n�rma sig planeringens uppgifter och ekonomins levande reglering ur denna synvinkel�, skrev vi f�r mer �n ett �r sedan, �s� skulle den inte misslyckas s� v�ldsamt varje g�ng, den skulle inte tvingas genomf�ra en politik av sl�saktiga sv�ngar, och den skulle inte st�llas inf�r politiska faror.� (Nya sv�ngar och nya faror.)
�Sovjetunionens jordbruksekonomi�, skrev Pravda den 28 september, �har helt och fullt slagit in p� v�gen till socialismen.� S�dana fraser, vilka som regel bara underst�ds genom att �beropa antalet kollektiviserade bondg�rdar och hektar, utg�r i sig sj�lva en v�rdel�s parodi p� jordbrukets verkliga f�rh�llanden och de �msesidiga f�rh�llandena mellan st�derna och byarna.
Den besinningsl�sa kappl�pningen f�r att sl� rekord i kollektivisering, utan att ta h�nsyn till jordbrukets ekonomiska och kulturella utvecklingsm�jligheter, har i sj�lva verket lett till katastrofala konsekvenser. Den krossade de sm� varuproducenternas drivfj�drar l�ngt innan den kunde ers�tta dem med andra och mycket h�gre ekonomiska drivfj�drar. P� jordbrukets omr�de �r administrativa p�tryckningar helt maktl�sa, och de tappar kraften snabbare �n inom industrin.
�Byarna i Kaukasus�, f�r vi h�ra i samma Pravda, �fick pris f�r sin v�rs�ddskampanj. Samtidigt visade sig sk�rden bli s� d�lig att �krarna blev helt igenvuxna med ogr�s.� Byarna i Kaukasus �r en symbol f�r det administrativa st�hejet om kvantitet p� jordbrukets omr�de. 100% kollektivisering har lett till 100% �krar igenvuxna med ogr�s.
Kollektivjordbruken tilldelades mer �n 100.000 traktorer. En enorm seger! Men som ett or�kneligt antal rapporter i de lokala tidningarna visar st�r traktorernas antal l�ngtifr�n i �verensst�mmelse med deras effektivitet. Vid maskinverkstaden Poltava, en av de nyaste, ��r 19 av de 27 traktorer som nyligen levererades redan allvarligt skadade.� Dessa siffror g�ller inte bara enstaka fall. Stationen Volga Ukraina har 52 traktorer. Av dessa har tv� inte fungerat sedan i v�ras, 14 fick g�s igenom helt och h�llet, och av de �terst�ende 36 anv�nds mindre �n h�lften f�r s�dd, �och �ven dessa st�r v�xelvis stilla.� Andelen verkligt fungerande av de 100.000 traktorerna �r �nnu inte fastst�llt.
Under den fullst�ndiga kollektiviseringens allra snurrigaste �gonblick gjorde Rakovskij en bister f�ruts�gelse: �Av alla de resultat som har f�rberetts av hela den f�reg�ende politiken, och f�rv�rrats av perioden av ultrav�nsteristisk �ventyrspolitik, kommer det fr�msta resultatet att bli en f�rs�mring av landsbygdsekonomins produktivitet. Den kommer otvivelaktigt att bli uppenbar inom kreatursuppf�dningen och den del av odlingarna som �gnas �t att producera tekniska r�varor, och bli alltmer uppenbar inom spannm�lsodlingen.�
Hade Rakovskij fel? Tyv�rr inte. Inget kan ge ett s� chockerande intryck som det lilla, ganska om�rkliga dekret som utf�rdades av centrala exekutivkommitt�n den 11 september 1932, och inte kommenterades i den sovjetiska pressen. Undertecknat av Kalinin och Molotov tvingas de sj�lv�gande b�nderna l�mna in alla h�star till ett fast pris, f�r kollektivjordbrukens behov och p� deras beg�ran. Kollektivjordbruken �r i sin tur skyldiga att �terl�mna h�starna till sina �gare i �gott skick�.
S�dana �r f�rh�llandena mellan landsbygdsekonomins socialistiska och sm�borgerliga delar! Kollektivjordbruken odlar 80-90% av den uppodlade marken, och borde i teorin locka till sig de enskilda odlarna med hj�lp av sina landvinningar, men tvingas i sj�lva verket ta till lagliga ingripanden fr�n staten f�r att med tv�ng skaffa sig h�star fr�n de enskilda �garna f�r sina egna behov. Allting har v�nts upp och ner. Detta enda dekret fr�n 11 september utg�r ett f�rd�mande av Stalin-Molotovs politik.
Skulle det �msesidiga f�rh�llandet mellan st�derna och byarna kunna f�rb�ttras p� materiellt produktiv grund?
L�t oss �n en g�ng p�minna: den prolet�ra diktaturens ekonomiska grund kan anses vara helt s�kerst�lld f�rst fr�n det �gonblick d� staten inte tvingas ta till administrativa tv�ngs�tg�rder mot majoriteten av b�nderna f�r att f� jordbruksprodukter, det vill s�ga n�r b�nderna i utbyte mot maskiner, verktyg och f�rem�l f�r personligt bruk frivilligt f�rser staten med den n�dv�ndiga m�ngden spannm�l och r�varor. Bara p� denna grundval � och tillsammans med andra nationella och internationella n�dv�ndiga f�ruts�ttningar � kan kollektiviseringen f� en n�dv�ndig socialistisk karakt�r.
F�rh�llandet mellan priserna f�r industriprodukter och jordbruksprodukter har utan tvekan f�r�ndrats till b�ndernas f�rdel. Det �r i sj�lva verket en om�jlig uppgift att g�ra ber�kningar p� detta omr�de som motsvarar verkligheten. Pravda skriver till exempel att �kostnaden f�r en centner [ungef�r 45 l] mj�lk fr�n kollektivjordbruken varierar mellan 43 och 206 rubel.� Variationen �r �nnu st�rre mellan de statliga priserna och priset p� de lagliga marknaderna. Priserna p� industriprodukter �r inte mindre olika, och beror p� via vilka kanaler de n�r b�nderna. Men utan att p� n�got s�tt p�st� att vara exakt g�r det att h�vda att prissaxen, i ordets sn�va bem�rkelse, har st�ngts igen av b�nderna. Byarna har b�rjat f� tillr�ckligt mycket penningekvivalenter f�r sina produkter att det skulle garantera dem industrivaror till fasta statliga priser � om det fanns s�dana varor.
Men en av de viktigaste obalanserna h�rr�r ur det faktum att tillg�ngen p� varor inte motsvarar tillg�ngen p� pengar. P� valutacirkulationens spr�k kallas det inflation. P� den planerade ekonomins spr�k betyder det �verdrivna planer, en felaktig f�rdelning av krafter och medel, speciellt mellan produktionen av konsumtionsvaror och produktionen av produktionsmedel.
N�r prisf�rh�llandena b�rjade v�nda sig mot st�derna skyddade de sistn�mnda sig genom att �frysa� varorna, det vill s�ga de f�rdes helt enkelt inte in i cirkulationen utan beh�lls f�r att distribueras byr�kratiskt. Det innebar att bara saxens penningskugga hade slutit sig, medan dess materiella obalans kvarstod. Men b�nderna �r inte s�rskilt intresserade av skuggor. Bristen p� varor har drivit dem och forts�tter att driva dem i riktning mot en strejk: de vill inte l�mna ifr�n sig sitt spannm�l mot pengar.
Eftersom leveransen av livsmedel och r�varor fr�n jordbruket inte har blivit ett enkelt och l�nsamt utbyte f�r b�da sidor, har det precis som tidigare f�rblivit �en politisk kampanj�, �en militant satsning�, som varenda g�ng kr�ver att stats- och partiapparaten mobiliseras. �M�nga kollektivjordbruk�, rapporterar Pravda f�rsiktigt (26 september), �mots�tter sig insamlandet av spannm�l och g�mmer sina f�rr�d.� Vi vet vad ordet �m�nga� betyder i detta sammanhang. Om utbytet mellan st�der och byar vore f�rdelaktigt skulle inte b�nderna ha n�gon som helst orsak att �g�mma sina f�rr�d�, men om utbytet inte �r f�rdelaktigt, det vill s�ga om det tar formen av tv�ngs�verf�ring, d� kommer alla och inte bara �m�nga� kollektivjordbrukare, s�v�l som enskilda jordbrukare, att f�rs�ka g�mma sitt spannm�l. B�ndernas plikt att tillhandah�lla k�ttprodukter har nu officiellt f�tt karakt�ren av en naturaskatt, med alla de f�rtryckande konsekvenser som det leder till. De ekonomiska resultaten av den fullst�ndiga kollektiviseringen uttrycks mycket b�ttre i dessa fakta �n enbart i statistik �ver hur stora omr�den som kollektiviserats.
Det faktum att det har antagits h�rda lagar mot att stj�la socialistisk egendom r�cker f�r att avg�ra hur omfattande detta f�rd�rv �r, och kontentan av det i byarna utg�rs av det faktum att b�nderna f�rs�ker �verf�ra sitt spannm�l i kapitalistiska och inte socialistiska banor. Priserna p� spekulationsmarknaden �r tillr�ckligt h�ga f�r att r�ttf�rdiga anv�ndning av d�dsstraff. Hur stor del av livsmedlen �verf�rs till spekulationskanaler?
I fisketrusten vid Volga och Kaspiska havet ber�knar man att 20% av f�ngsten g�r till den privata marknaden. �Och hur mycket g�r dit i verkligheten?�, fr�gar Pravda skeptiskt. Inom jordbruket m�ste andelen som �derl�ts vara avsev�rt mycket st�rre. Men redan 20% inneb�r tiotals miljoner ton br�d. F�rtryck kan vara en oundviklig metod f�r att r�dda sig sj�lv. Men det ers�tter inte uppr�ttandet av ett band, det skapar inte den prolet�ra diktaturens ekonomiska grund och det s�kerst�ller inte ens anskaffandet av mat.
Myndigheterna kunde d�rf�r inte n�ja sig med bara f�rtryck. Under kampen f�r spannm�l och r�varor fann de sig tvingade att beordra st�derna att leverera industriprodukter, samtidigt som statens och kooperativens f�rr�d i st�derna, speciellt p� landsbygden, har blivit tomma.
�rets bokslut �ver �bandet� med byarna har �nnu inte gjorts upp. Men st�dernas handelskanaler �r utt�mda. �Vi gav mer varor till byarna�, sa Kaganovitj den 8 oktober i Moskva, �och om jag f�r anv�nda detta uttryck s� har vi f�rol�mpat st�derna.� Uttrycket �r absolut till�tligt. St�derna och industridistrikten, det vill s�ga arbetarna, har blivit f�rol�mpade.[1]
Hur ser de organ som utarbetar och till�mpar planen ut? Vilka �r metoderna f�r att kontrollera och styra den? Vilka �r villkoren f�r att den ska lyckas?
H�r m�ste tre system underkastas en kort analys: (1) de speciella statliga departementen, det vill s�ga planeringskommissionernas hierarkier central och lokalt; (2) handeln, som ett system f�r att reglera marknaden; (3) sovjetdemokratin, som ett system f�r massornas levande styrning av den ekonomiska struktur.
Om det fanns en universell intelligens av den sort som upptr�dde i Laplaces vetenskapliga fantasier � en intelligens som kunde registrera naturens och samh�llets alla processer samtidigt, som kunde m�ta deras r�relsekraft, som kunde f�rutse resultaten av reaktionerna mellan dem � s� skulle en s�dan intelligens givetvis redan p� f�rhand kunna skissera en felfri och fullst�ndig plan, fr�n antalet hektar vete ner till minsta v�stknapp. Byr�kratin inbillar sig ofta att de besitter just en s�dan intelligens. Det �r d�rf�r de s� l�ttsinnigt frig�r sig fr�n marknadens och sovjetdemokratins kontroll. Men i sj�lva verket har byr�kratin fruktansv�rt fel i sin bed�mning av sina intellektuella resurser. F�r sina planers faktiska resultat �r de av n�dv�ndighet beroende av de proportioner (man kan med lika stort ber�ttigande s�ga disproportioner) som de har �rvt fr�n det kapitalistiska Ryssland, av data fr�n de nutida kapitalistiska l�ndernas ekonomiska struktur, och slutligen av erfarenheterna fr�n den sovjetiska ekonomins egna framsteg och misstag. Men till och med den allra mest korrekta kombination av alla dessa element g�r det bara m�jligt med en ytterst ofullkomlig ram till en plan, inte mer.
Det or�kneliga antalet levande deltagare i ekonomin, statliga och privata, grupper och individer, m�ste klarg�ra sina behov och deras relativa styrka, inte bara genom planeringskommissionens statistiska beslut utan ocks� genom direkt inverkan fr�n utbud och efterfr�gan. Planen kontrolleras och f�rverkligas till stor del via marknaden. Regleringen av marknaden m�ste i sin tur bero p� de tendenser som p�visas via marknadens egna mekanismer. De planer som departementen utarbetar m�ste visa sin ekonomiska effektivitet med hj�lp av kommersiella ber�kningar. Det �r ot�nkbart med ett �verg�ngsekonomiskt system utan att kontrollera rubeln. Det f�ruts�tter i sin tur att rubeln har sitt verkliga v�rde. Utan en fast valutaenhet kan en handelsbokf�ring bara f�rv�rra kaoset.
Det ekonomiska uppbygget �ger �nnu inte rum i ett klassl�st samh�lle. Planens centrala inriktning utg�rs av fr�gor om f�rdelningen av nationalinkomsten. Dessa f�r�ndras n�r klasskampen och samh�llsgrupperna, d�ribland proletariatets olika skikt, utvecklas. De viktigaste samh�lleliga och ekonomiska fr�gorna �r: bandet mellan st�derna och byarna, det vill s�ga balansen mellan det industrin f�r fr�n jordbruket och det den f�rser det med; f�rh�llandet mellan ackumulation och konsumtion, mellan fonden f�r kapitalproduktion och l�nefonden; regleringen av l�ner f�r olika sorters arbete (yrkesutbildade och outbildade arbetare, regeringsanst�llda, specialister, den administrativa byr�kratin); och slutligen hur den andel av nationalinkomsten som g�r till byarna f�rdelas mellan b�ndernas olika skikt. Genom sj�lva sin natur kan ingen av dessa fr�gor avg�ras p� f�rhand av byr�kratin, som har avskilt sig fr�n de ber�rda miljonmassornas ingripande.
Att kampen mellan levande intressen �r en grundl�ggande faktor f�r planeringen leder oss in p� politikens omr�de, ty politik �r koncentrerad ekonomi. De verktyg som det sovjetiska samh�llets olika samh�llsgrupper har � borde ha � �r sovjeterna, fackf�reningarna, kooperativen, och f�rst och fr�mst det h�rskande partiet. Bara genom en samverkan mellan den statliga planeringen, marknaden och sovjetdemokratin g�r det att uppn� en riktig inriktning av �verg�ngsperiodens ekonomi. �ven om det inte g�r att �vervinna mots�ttningarna och obalanserna fullst�ndigt p� n�gra �r (det �r en utopi!), s� g�r det p� detta, och bara detta, s�tt att s�kerst�lla en minskning av dem. Och med hj�lp av det kan den prolet�ra diktaturens materiella grund f�rst�rkas tills dess en ny och segerrik revolution utvidgar den socialistiska planeringens omfattning och omvandlar systemet.
Att inf�ra NEP, att �terst�lla marknadsf�rh�llandena, var f�rst och fr�mst n�dv�ndigt d�rf�r att det existerade 25 miljoner sj�lv�gande b�nder. Men det inneb�r inte att kollektiviseringen ens under sitt f�rsta skede kan leda till att marknaden f�rsvinner. Kollektivisering blir genomf�rbar bara i den m�n den ber�r kollektivjordbrukens medlemmars personliga intressen, genom att forma deras �msesidiga f�rh�llanden, och relationerna mellan kollektivjordbruken och v�rlden utanf�r, p� basis av kommersiella kalkyler. Det betyder att en korrekt och ekonomiskt sund kollektivisering i detta skede inte skulle leda till att NEP avskaffas, men till att dess metoder gradvis l�ggs om.
Men byr�kratin gick hela v�gen. Till en b�rjan kan den ha trott att den tog minsta motst�ndets v�g. Byr�kratin satte likhetstecken mellan de verkliga och tvekl�sa framg�ngar som proletariatets centraliserade anstr�ngningar ledde till och de framg�ngar som deras f�rhandsplanering ledde till. Eller f�r att framst�lla det p� ett annat s�tt: den likst�llde den socialistiska revolutionen med sig sj�lv. Med hj�lp av en administrativ kollektivisering dolde de den ol�sta fr�gan om att uppr�tta ett band till byarna. N�r den st�lldes inf�r NEP:s obalans avskaffade den NEP. Ist�llet f�r marknadsmetoder utvidgade den tv�ngsmetoderna.
Den stabila valutaenheten i form av tjervonets utgjorde NEP:s viktigaste vapen. I sitt f�rvirrade tillst�nd trodde byr�kratin att den redan stod stadigt med b�da f�tterna p� ekonomiskt stabil mark, att dagens framg�ngar automatiskt garanterade fortsatta framg�ngar, att tjervonets inte var en h�msko som bromsade planens omfattning utan tv�rtom utgjorde en oberoende k�lla till kapitaltillg�ngar. Ist�llet f�r att styra den ekonomiska processens materiella best�ndsdelar b�rjade byr�kratin fylla igen h�len med hj�lp av tryckpressarna. Med andra ord slog den in p� en v�g av �optimistisk� inflation.
Efter det administrativa upph�vandet av NEP f�rvandlades de omtalade �Stalins sex villkor� � ekonomiska bokf�ringssystem, ackordsl�ner, etc. � till tomma ord. Ekonomisk bokf�ring �r ot�nkbar utan marknadsf�rh�llanden. Tjervonets �r en m�ttstock p� bandet [mellan stad och by]. Vad har arbetarna f�r anv�ndning av n�gra f� extra rubel i m�naden om de tvingas k�pa livets n�dtorft p� den �ppna marknaden till tio g�nger det tidigare priset?
�teruppr�ttandet av �ppna marknader var ett medgivande att NEP:s avskaffande kom ol�mpligt, men ett medgivande som var empiriskt, delvis, tankl�st och mots�gelsefullt. Att kalla de �ppna marknaderna f�r en sorts �sovjetisk� (socialistisk?) handel, i motsats till privat handel och spekulation, �r att lura sig sj�lv. �ven n�r kollektivjordbruk handlar p� en �ppen marknad slutar det med spekulation om livsn�dv�ndigheterna som beh�vs i n�rmsta stad, och leder d�rmed till social uppskiktning, det vill s�ga till att en minoritet av de mer lyckosamt bel�gna kollektivjordbruken och oberoende b�nderna kan berika sig. N�r medlemmar i kollektivjordbruken bedriver handel och s�ljer sitt �verskott till spekulationspriser s� leder det till en uppskiktning inom kollektiven. S�ledes skapar den �ppna marknaden centrifugala krafter inom den �socialistiska� byn.
Genom att avskaffa marknaden och i dess st�lle inr�tta asiatiska basarer, har byr�kratin, f�r att full�nda det hela, skapat f�ruts�ttningar f�r v�ldsamma sv�ngningar av priserna, och har f�ljaktligen placerat en mina b�de under planen och under handelskalkylerna. Som ett resultat av det har det ekonomiska kaoset �kat.
J�msides med detta forts�tter den redan tidigare p�b�rjade f�rsteningen av fackf�reningarna, sovjeterna och partiet. N�r byr�kratin st�tte p� mots�ttningarna mellan st�derna och byarna, n�r de m�tte kraven fr�n olika sektorer bland b�nderna, fr�n b�nderna i sin helhet och fr�n proletariatet, s� avf�rdade den alltmer best�mt alla som helst krav, protester och kritik. Den enda r�tt arbetarna till slut hade kvar var r�tten att �verskrida produktionsgr�nserna. Alla f�rs�k att p�verka den ekonomiska ledningen underifr�n beskrivs omedelbart som en h�ger- eller en v�nsteravvikelse, det vill s�ga g�rs praktiskt taget till ett brott belagt med d�dsstraff. I sj�lva verket har den h�gsta byr�kratin f�rkunnat att den �r ofelbar p� den socialistiska planeringens omr�de (och bortser fr�n det faktum att dess medarbetare och inspirat�rer ofta har visat sig vara kriminella konspirat�rer och sabot�rer). P� s� s�tt avskaffades det socialistiska uppbyggets grundl�ggande mekanism � den anpassningsbara och smidiga sovjetdemokratin. St�lld inf�r den ekonomiska verkligheten och dess sv�righeter visade sig byr�kratin bara vara bev�pnad med ett tilltrasslat och hopfallet tomt skal till en plan, och �ven med en rej�lt punkterad egen administrativ vilja.
Om den �vergripande ekonomiska niv� som den f�rsta fem�rsplanen satte upp bara hade f�rverkligats till 50%, s� hade det i sig sj�lv �nnu inte varit sk�l till oro. Faran ligger inte i att tillv�xten har saktat in, utan i de v�xande olikheterna mellan ekonomins olika delar. �ven om planens alla v�sentliga delar hade varit helt samordnade, s� skulle konsekvenserna av en minskad tillv�xtkoefficient p� 50% i sig sj�lv ha orsakat stora sv�righeter: det �r en sak att tillverka en miljon skor ist�llet f�r tv� miljoner, men en helt annan sak att bara bygga f�rdigt en halv skofabrik. Men verkligheten �r mycket mer komplicerad och mots�gelsefull �n v�rt t�nkta exempel. Obalanser �rvs fr�n det f�rflutna. De m�l planen s�tter upp inneh�ller i sig sj�lva oundvikliga misstag och felber�kningar. P� grund av de speciella sk�len i varje enskilt fall sker inte icke-uppfyllandet av planen proportionellt. En 50%-ig tillv�xt i ekonomin kan inneb�ra att planen p� omr�de A �r uppfylld till 90% och p� omr�de B bara till 10%. Om A beror av B s� kan bransch A i den f�ljande produktionscykeln minska till under 10%.
F�ljaktligen ligger inte olyckan i det faktum att det har visat sig vara om�jligt med ett �ventyrligt tempo. Hela problemet �r att de vilda industrialiseringsspr�ngen har f�tt planens olika delar i f�rf�rlig mots�ttning till varandra. Problemet �r att ekonomin fungerar utan materiella reserver och utan ber�kningar. Problemet �r att de sociala och politiska verktygen f�r att avg�ra planens effektivitet har g�tt s�nder eller f�rd�rvats. Problemet �r att den �kande obalansen hotar att leda till allt fler och st�rre �verraskningar. Problemet �r att den okontrollerade byr�kratin har knutit sin prestige till den efterf�ljande ackumuleringen av misstag. Problemet �r att en kris �r �verh�ngande med en rad konsekvenser som att fabriker tvingas st�nga och arbetsl�shet uppst�r.
�ven om man j�mf�r med kapitalismen under dess progressiva skede �r skillnaden mellan den socialistiska och den kapitalistiska utvecklingstakten h�pnadsv�ckande. Men det vore ett misstag att betrakta Sovjetunionens tempo under de senaste �ren som slutgiltigt. Den genomsnittliga kapitalistiska tillv�xtkoefficienten �r inte bara resultatet av expansionsperioder utan ocks� av krisperioder. Det har inte varit fallet med den sovjetiska ekonomin. Under de senaste �tta �ren har den upplevt en period av oavbruten tillv�xt, den har �nnu inte lyckats r�kna ut sina genomsnittliga index.
Vi kommer givetvis att f� h�ra motargumentet att vi �verf�r kapitalismens lagar p� den socialistiska ekonomin, att en planerad ekonomi inte beh�ver regleras med hj�lp av kriser eller ens med hj�lp av en i f�rv�g best�md minskning av takten. Den repertoar av bevis som st�r till den stalinistiska byr�kratins och dess teoretikers f�rfogande �r s� begr�nsad att det p� f�rhand alltid g�r att f�ruts�ga de speciella generaliseringar de kommer att ta till. I detta fall en uppenbar t�rta p� t�rta: vi har uppn�tt socialismen och d�rf�r m�ste vi alltid handla �socialistiskt�, det vill s�ga vi m�ste styra ekonomin s� att vi f�r en st�ndigt �kande socialistisk planering. Men k�rnfr�gan �r att vi inte har uppn�tt socialismen. Vi �r l�ngt fr�n att beh�rska den planerade styrningens metoder. Vi genomf�r bara den f�rsta grova hypotesen, och genomf�r den d�ligt, och v�ra str�lkastare �r inte p� �nnu. Kriser �r inte bara m�jliga, de �r oundvikliga. Och byr�kratin har redan f�rberett en hotande kris.
De lagar som styr �verg�ngssamh�llet �r helt andra �n de som styr kapitalismen. Men de skiljer sig lika mycket fr�n socialismens framtida lagar, det vill s�ga fr�n en harmonisk ekonomi som v�xer p� grundval av en pr�vad, testad och garanterat dynamisk j�mvikt. Socialismens produktiva f�rdelar � centralisering, koncentration, den enhetliga andan inom f�rvaltningen � �r or�kneliga. Men med en felaktig till�mpning, och speciellt om de missbrukas byr�kratiskt, kan de f�rvandlas till sin motsats. Och de har delvis redan blivit f�rvandlade, ty nu �r krisen �verh�ngande. Alla f�rs�k att driva p� ekonomin med �nnu mer piskrapp och hets f�rdubblar bara olyckorna i framtiden. Det �r om�jligt att f�rutse vilken omfattning krisen kommer att f�. Den planerade ekonomins f�rdelar forts�tter �ven under krisen, och man kan s�ga att de visar sig speciellt tydligt under en kris. Kapitalistiska regeringar tvingas v�nta passivt tills krisen rasat ut p� folkets ryggar, eller ta till ekonomiskt hokuspokus som von Papen. Arbetarstaten m�ter krisen med alla sina resurser. Alla ledande h�vst�nger � budgetkrediter, industri, handel � �r samlade i en enda hand. Krisen kan lindras och sedan �vervinnas, men inte med h�gr�stade order utan med ekonomiska styrmetoder. Efter den �ventyrliga offensiven �r det n�dv�ndigt att genomf�ra en planerad retr�tt, s� v�l genomt�nkt som m�jligt. Detta �r uppgiften f�r det kommande �ret, den prolet�ra diktaturens sextonde �r. Il faut reculer pour mieux sauter: L�t oss sl� till retr�tt f�r att desto b�ttre kunna g� fram�t.
Den officiella pressen trycker nu i nummer efter nummer en o�ndlig lista p� anklagelser mot arbetarna, direkt�rerna, teknikerna, cheferna, kooperativens personal och fackf�reningsmedlemmarna: alla �r de skyldiga till att inte fullf�lja planerna, instruktionerna och �de sex villkoren�. Men vad beror det p�? Det finns inga objektiva orsaker. Skulden till alltihopa �r viljan hos de som anf�rtrotts att fullf�lja planerna etc. Och det �r precis vad Pravda skriver: �Finns det n�gra objektiva orsaker till det f�rs�mrade arbetet? Inga som helst!� (2 oktober 1932.) Folk vill helt enkelt inte arbeta som de borde � och det �r det hela. Centrala exekutivkommitt�ns plenarm�te i oktober har f�rs�krat att �sk�tseln �r otillfredsst�llande i varenda l�nk i kedjan.� Givetvis f�rutom den l�nk som heter Centrala exekutivkommitt�n.
Men finns det verkligen inga objektiva orsaker till yrkeskunnandets d�liga kvalitet? Det kr�vs en viss tid inte bara f�r vete att mogna, utan ocks� f�r att bekanta sig med komplicerade tekniska processer. Psykologiska processer �r f�rvisso mer l�ttp�verkade �n v�xtlighetens processer, men denna foglighet har sina gr�nser. Man kan inte hoppa �ver dem. Och dessutom � och det �r inte mindre viktigt � man kan inte kr�va maximal intensitet och ge minimalt med n�ring.
Resolutionen fr�n centrala exekutivkommitt�ns oktoberm�te anklagar arbetarna och cheferna f�r att de inte lyckats g�ra sina st�rsta bedrifter �definitiva�, och att de st�ndigt hamnat under de m�l de hade satt upp. I sj�lva verket fanns misslyckandet inneboende i sj�lva bedrifternas karakt�r. Med hj�lp av enorm anstr�ngning kan en person lyfta en vikt som ligger l�ngt �ver ens �genomsnittliga� styrka. Men det g�r inte att h�lla en s�dan vikt �ver huvudet s� l�nge. Det �r absurt att anklaga dem f�r deras of�rm�ga att g�ra denna anstr�ngning �definitiv�.
Sovjetekonomin �r i fara! Det �r inte sv�rt att avg�ra vad sjukdomen �r. Den h�rr�r ur sj�lva framg�ngarnas natur. Ekonomin har drabbats av en bristning, p� grund av alltf�r stora och d�ligt ber�knade anstr�ngningar. Man m�ste b�rja bota den, omsorgsfullt och ih�rdigt. S� tidigt som 1930 varnade Rakovskij oss: �Vi g�r in i en hel epok, som kommer att hamna under rubriken betala igen till fullo f�r hela det f�rg�ngna.�
Den andra fem�rsplanen formades i �gigantisk� skala.[2] Det �r sv�rt, eller r�ttare sagt om�jligt, att �p� avst�nd� bed�ma hur mycket den andra fem�rsplanens slutgiltiga index �r �verdrivna. Men den aktuella fr�gan handlar inte om den andra fem�rsplanens balans, utan dess utg�ngspunkter, dess samband med den f�rsta fem�rsplanen. Den andra fem�rsplanens f�rsta �r har f�tt ett tungt arv fr�n den f�rsta fem�rsplanens sista �r.
Enligt utkastet �r den andra planen en spiralformad forts�ttning p� den f�rsta. Men den f�rsta planen har inte fullbordats. �nda fr�n b�rjan h�nger den andra planen i tomma luften. Om man l�ter saker och ting forts�tta som hittills, s� kommer den andra fem�rsplanen att b�rja med att f�rst fylla igen h�len med hj�lp av en administrativ piska. Det inneb�r att krisen kommer att f�rv�rras. P� detta s�tt g�r man mot en katastrof.
Det finns bara en utv�g: den andra fem�rsplanens inf�rande m�ste skjutas upp ett �r. 1933 m�ste bli en buffert mellan den f�rsta och den anda fem�rsplanen. Under denna period �r det � ena sidan n�dv�ndigt att bekr�fta vilket arv den f�rsta fem�rsplanen har l�mnat, fylla igen de st�rsta luckorna, mildra de outh�rdliga obalanserna och r�ta ut den ekonomiska fronten. Och � andra sidan arbeta om den andra fem�rsplanen och forma den s� att dess utg�ngspunkter st�mmer �verens med den f�rsta fem�rsplanens verkliga och inte inbillade resultat.
Inneb�r inte det bara att perioden f�r att fullborda den f�rsta planen f�rl�ngs med ett �r? Nej, tyv�rr �r det inte fallet. De materiella konsekvenserna av fyra �rs tumult g�r inte att stryka ur verkligheten med ett penndrag. Det kr�vs en noggrann ny kontroll, en justering och att man sl�r fast de tillv�xtkoefficienter som verkligen uppn�tts. Ekonomins nuvarande tillst�nd utesluter �verhuvudtaget alla m�jligheter till planerat arbete. 1933 kan inte bli ett extra �r i den f�rsta fem�rsplanen, och inte heller det f�rsta �ret i den andra. Det m�ste f� en sj�lvst�ndig st�llning mellan de tv�, f�r att s�kerst�lla att konsekvenserna av �ventyrspolitiken lindras, och de materiella och moraliska f�ruts�ttningarna f�r en planerad tillv�xt f�rbereds.
V�nsteroppositionen var f�rst att kr�va att fem�rsplanerna skulle inf�ras. Nu �r den f�rpliktigad att s�ga: den andra fem�rsplanen m�ste skjutas upp. Bort med all skrikig entusiasm! Bort med spekulationer! Det g�r inte att f�rlika med planerad verksamhet. �r ni allts� f�r en retr�tt? Ja, f�r en tillf�llig retr�tt. Och hur blir det d� med den ofelbara ledningens prestige? Den prolet�ra diktaturens �de �r viktigare �n en uppbl�st prestige.
Efter att ha knuffats ur balans �r den sovjetiska ekonomin i behov av en verklig �teruppbyggnad. Under kapitalismen �terst�lls den rubbade j�mvikten av krisens blinda krafter. Den socialistiska republiken g�r det m�jligt att till�mpa medvetna och f�rnuftiga botemedel.
Det �r givetvis om�jligt att stoppa produktionen i hela landet, som den stoppas upp under reparationer i en fabrik eller ett f�retag. Men det �r heller inte n�dv�ndigt. Det r�cker att dra ner p� tempot. Det nuvarande produktiva arbetet f�r 1933 g�r inte att utf�ra utan en plan, men den m�ste vara f�r ett �r, utarbetad p� grundval av rimliga kvalitetskvoter.
F�rb�ttringar av kvaliteten m�ste f� f�rsta prioritet. Ol�mpligt byggande b�r undanr�jas, alla krafter och resurser m�ste koncentreras p� byggande av f�rsta klass, f�rh�llandet mellan de olika industribranscherna m�ste balanseras p� grundval av erfarenheterna, fabrikerna m�ste st�llas i ordning, utrustningen m�ste repareras.
L�t det bli slut p� press och hets och att sl� rekord, l�t varje f�retags produktivitet underst�llas sin egen teknologiska rytm. Ge tillbaka det som alltf�r snabbt har tagits fr�n laboratorierna. Avsluta de byggen som fortfarande inte �r klara. R�ta ut det som har blivit b�jt. Reparera det som har blivit skadat. F�rbered fabrikerna f�r en �verg�ng till ett h�gre stadium. Kvalitetskvoterna m�ste f� en b�de elastisk och villkorlig karakt�r, s� att de inte st�r insatser vad g�ller kvantitet.
1933 m�ste f� total kontroll �ver oms�ttningen av arbetare genom att f�rb�ttra arbetarnas villkor. Det �r d�r man m�ste b�rja, ty d�r ligger nyckeln till allt annat. Arbetarna och deras familjer m�ste garanteras mat, tak �ver huvudet och kl�der. Oavsett vad det kostar!
F�retagsledningen och de prolet�ra kadrerna p� fabrikerna b�r befrias fr�n extra b�rdor, som att s�tta potatis, f�da upp kaniner, etc. Alla fr�gor som handlar om att f�rse fabrikerna med det n�dv�ndigaste m�ste inr�ttas som en sj�lvst�ndig och inte en extra uppgift.
Det m�ste bli ordning p� produktionen av konsumtionsvaror. Varorna m�ste anpassas till m�nskliga behov och inte till den tunga industrins obearbetade biprodukter.
Inflationen m�ste stoppas med j�rnhand och en stabil valutaenhet m�ste �teruppr�ttas. F�r att f�rhindra framtida miljardf�rluster kan inte denna sv�ra och sm�rtsamma operation genomf�ras utan att of�rskr�ckt dra ner p� kapitalinvesteringarna, utan att offra de hundratals miljoner som p� ett ineffektivt och ol�mpligt s�tt har placerats i nya byggnader.
Det �r angel�get med en tillf�llig retr�tt b�de inom industrin och jordbruket. Retr�ttens omfattning g�r inte att avg�ra p� f�rhand. Det kommer att visa sig f�rst under erfarenheterna att �teruppbygga kapitalet.
F�rvaltningsorganen m�ste kontrollera, hj�lpa till med och plocka ut allt som �r livskraftigt och fungerar, men sluta att driva f�retagen till gr�nsen, som �r fallet nu. Ekonomin och folket beh�ver en andningspaus fr�n byr�kratiskt v�ld och �ventyrspolitik.
Som tidningarna visar har m�nga chefer p� egen hand kommit fram till uppfattningen att 1933 i vissa avg�rande avseenden m�ste skilja sig fr�n innevarande �r. Men f�r att inte uts�tta sig f�r fara drar de inte ut sina tankar till sin slutsats.
Vad g�ller j�rnv�gstransporter skriver EZ: �En av de viktigaste uppgifterna 1933 m�ste bli att fullst�ndigt och slutgiltigt undanr�ja alla brister, halvf�rdiga jobb, d�liga f�rbindelser och obalanser mellan transportmekanismens olika delar.� V�l talat! Denna formulering borde accepteras i sin helhet och utvidgas till att g�lla f�r hela ekonomin.
Vad g�ller traktorfabriken i Stalingrad skriver Pravda: �Vid m�ste beslutsamt sluta att till�mpa felaktiga arbetsmetoder. F�r att garantera ett ordnat produktionsresultat m�ste vi s�tta stopp f�r febern vid bandet.� Det �r helt riktigt! I sin helhet representerar en planerad ekonomi ett l�pande band i statlig skala. Metoden att fylla igen h�l �r inte f�renlig med en planerad produktion. 1933 m�ste �s�tta stopp f�r febern vid bandet�, eller �tminstone avsev�rt s�nka temperaturen.
Sovjetregeringen har sj�lv f�rkunnat en �v�ndning� fr�n kvantitet till kvalitet inom jordbruket. Det �r korrekt men fr�gan m�ste ses i mycket vidare skala. Fr�gan g�ller inte bara kvaliteten p� uppodlingen av jorden, utan hela politiken och praktiken inom kollektiv- och de statliga jordbruken. V�ndningen fr�n kvantitet till kvalitet m�ste ocks� g�lla sj�lva administrationens funktionss�tt.
F�rst av allt �r det oundvikligt med en retr�tt p� kollektiviseringens omr�de. H�r �r administrationen mer �n n�gon annanstans f�nge i sina egna misstag. Medan den p� ytan forts�tter att ge despotiska order, att med Stalins och Molotovs signaturer specificera det exakta antalet hektar som ska odlas med spannm�l, s� f�rs byr�kratin i sj�lva verket nu fram av h�ndelsernas str�m.
I byarna har det under tiden uppst�tt ett nytt skikt av s� kallade �pension�rer�, det vill s�ga f�re detta kollektivjordbrukare. Deras antal �kar. Det �r fullst�ndigt vansinne att med tv�ng h�lla kvar b�nder som snattar sk�rdarna i kollektiven, som s�ljer uts�det i basarerna och sedan kr�ver det fr�n regeringen f�r att s�. Men det �r inte mindre brottsligt att l�ta s�nderfallet f�lja sin egen v�g. Tendensen att nedv�rdera kollektiviseringsr�relsen sticker nu oundvikligen upp sitt huvud �ven inom partiets led. Att till�ta det vore att kasta ut barnet med badvattnet.
1933 m�ste f� kollektivjordbruket i niv� med de tekniska, ekonomiska och kulturella resurserna. Det betyder att v�lja ut de mest livskraftiga kollektiven och omorganisera dem i linje med bondemassornas, f�rst och fr�mst fattigb�ndernas, erfarenheter och �nskningar. Och p� samma g�ng m�ste villkoren f�r att f� l�mna kollektivjordbruken formuleras p� ett s�dant s�tt att st�rningarna av landsbygdsekonomin, f�r att inte tala om faran f�r inb�rdeskrig, blir s� sm� som m�jligt.
Politiken att p� ett mekaniskt s�tt �likvidera kulaken� har nu i praktiken �vergivits. Man borde officiellt s�tta ett kors �ver den. Och samtidigt �r det n�dv�ndigt att sl� fast politiken att h�rt begr�nsa kulakens exploaterande tendenser. Med detta m�l i sinnet m�ste byarnas l�gsta skikt svetsas samman till en f�rening av fattigb�nder.
1933 kommer jordbrukarna att odla jorden, textilarbetarna tillverka tyg, masugnarna kommer att sm�lta metall och j�rnv�garna kommer att transportera folk och arbetsprodukter. Men detta �rs h�gsta kriterium kommer inte att vara att producera s� mycket som m�jligt s� fort som m�jligt, utan att f� ekonomin i ordning, kontrollera f�rr�den, skilja det friska fr�n det sjuka och det goda fr�n det d�liga, rensa bort skr�p och smuts, bygga beh�vliga hus och matsalar, g�ra f�rdigt taken, installera hygienventilation. Ty f�r att kunna arbeta bra m�ste folk f�rst av allt leva som m�nniskor och tillfredsst�lla sina m�nskliga behov.
Att reservera ett speciellt �r f�r byggande �r en �tg�rd som givetvis inte l�ser n�gonting som helst av sig sj�lv. Den kan bara f� stor betydelse om den f�r�ndrar sj�lva inst�llningen till ekonomin, och f�rst av allt dess levande f�rk�mpar, arbetarna och b�nderna. Hur man n�rmar sig ekonomin tillh�r politikens omr�de. Politikens vapen �r partiet.
V�r fr�msta uppgift �r att �teruppliva partiet. H�r m�ste vi ocks� inventera det tunga arvet fr�n perioden efter Lenin. Vi m�ste skilja det friska fr�n det sjuka och det goda fr�n det d�liga, rensa bort skr�p och smuts, vi m�ste v�dra ut och desinficera byr�kratins samtliga kontor. Efter partiet kommer sovjeterna och fackf�reningarna. En �teruppbyggnad av alla de sovjetiska organisationerna �r 1933 �rs viktigaste och mest tr�ngande uppgift.
[1] F�r att r�ttf�rdiga sin kapitulation f�rutsade Preobrazjenskij 1929 att partiet med hj�lp av de statliga jordbruken och kollektivjordbruken inom tv� �r skulle ha tvingat ner kulaken p� kn�. Fyra �r har g�tt. Och vad har vi? �ven om det inte �r kulaken som har tvingat ner den sovjetiska handeln p� kn�, och tvingat den att f�rol�mpa arbetarna � han har ju �tagits ur tj�nst� � s� har den starka mellanhanden gjort det. Enligt v�r uppfattning hade Preobrazjenskij sj�lv hursomhelst alltf�r br�ttom att g� ner p� kn� inf�r den stalinistiska byr�kratin.
[2] Fiendskapen, ett rent hat, mot det �gigantiska� �kar snabbt i sovjetiska kretsar, som en naturlig och oundviklig reaktion mot den senaste periodens �ventyrspolitik. Men vi beh�ver inte f�rklara hur farlig denna reaktion, som den sm�borgerliga girigheten tycker om, kan bli f�r det framtida socialistiska uppbygget.