3 december 1927
Originalets titel: The Statement of the 121
�vers�ttning: G�ran K�llqvist
HTML: Martin Fahlgren
Trots sina teoretiska skiljaktigheter riktade trotskister och zinovjeviter ett gemensamt uttalande till det sovjetiska kommunistpartiets femtonde kongress, som inleddes den 2 december. Det �r uppenbart att uttalandet �r en kompromiss mellan de tv� grupperna, d�r de f�rstn�mnda ville forts�tta kampen och de sistn�mnda kapitulera. Stalin h�ll rapporten om oppositionen, och avslutade med kravet att oppositionen skulle �avsv�rja sig sina bolsjevikfientliga �sikter� eller l�mna partiet � eller kastas ut. I sin sammanfattning avvisade han de 121 oppositionellas deklaration som en otillr�cklig kapitulation.
Deklarationen publicerades i Pravda, 20 december 1927, och p� engelska i International Press Correspondence, 12 januari 1928, med enbart Kamenev som undertecknare.
Namnlistan �r fr�n de stenograferade protokollen fr�n den femtonde kongressen (som publicerades 1961-1962).
Till presidiet vid SUKP(b):s femtonde kongress:
Kamrater!
Kommunistpartiets enhet �r den viktigaste principen under den prolet�ra diktaturens epok. Utan partiets enhet p� leninismens grund kan inte diktaturen uppr�tth�llas, det g�r inte att g� fram�t mot socialismen, och v�rldsrevolutionens utveckling kan inte fr�mjas.
Men p� senare tid har partiets enhet �ppet �ventyrats av de inre partistridigheterna. Om utvecklingen av v�r kamp leder till splittring, och d�refter till kamp mellan tv� partier, s� skulle det inneb�ra den st�rsta fara f�r Lenins sak.
Vi vill inte f�rneka v�r del av ansvaret f�r den allvarliga interna situationen i partiet. Under kampen f�r v�ra uppfattningar har vi slagit in p� en fraktionsv�g, som ibland antog extremt h�rda former, och vid flera tillf�llen anv�nde vi metoder som g�r mot partidisciplinen. Vi tvingades in p� denna v�g endast tack vare v�r �vertygelse att v�ra uppfattningar var riktiga och leninistiska, av v�r beslutsamhet att uppm�rksamma den breda massan av partimedlemmar p� dem, av de hinder vi st�tte p� under denna v�g, och av de anklagelser som riktats mot oss, anklagelser som �r outh�rdliga f�r bolsjeviker.
Det finns inga programmatiska skillnader mellan oss och partiet. Vi har pekat p� n�rvaron och tillv�xten av termidorianska faror i landet och de otillr�ckliga �tg�rder som vidtas till skydd mot dem, men vi har aldrig trott och vi tror inte heller nu, att v�rt parti eller dess centralkommitt� har blivit termidorianskt, eller att v�r stat har upph�rt att vara en arbetarstat. Det slog vi kategoriskt fast i v�r Plattform. Vi vidmakth�ller fortfarande, och kommer att forts�tta att vidmakth�lla, att v�rt parti har varit och �r ett f�rkroppsligande av den prolet�ra f�rtruppen, och att Sovjetstaten f�rkroppsligar den prolet�ra diktaturen. Vi till�ter inga tvivel eller n�gon tvekan i fr�gan om att f�rsvara Sovjetunionen, den f�rsta prolet�ra staten i v�rlden, alla arbetares fosterland. Vi har aldrig haft och har inte heller nu f�r avsikt att l�ta folk utanf�r partiet d�ma i v�ra interna partikonflikter. Men vi �r fast �vertygade om att partiet i grundl�ggande politiska fr�gor inte har n�got att d�lja f�r arbetarmassorna utanf�r partiet, som utg�r v�rt partis klassbas, och att de som inte �r partimedlemmar m�ste h�llas informerade om interna partiangel�genheter genom att objektivt skissera de olika �sikterna i partiet, som var fallet under Lenin.
Men de interna partistridigheterna har blivit s� intensiva att de hotar partiets enhet, och f�ljaktligen den prolet�ra diktaturens grundl�ggande intressen. Det kan och f�r inte forts�tta. Kampen i denna form m�ste upph�ra. Inf�r den internationella borgarklassens �gon, som spekulerar om en splittring av v�rt parti och d�rf�r �n mer febrilt f�rbereder ett krig mot Sovjetunionen, inf�r det internationella proletariatets �gon, som med r�tta ser SUKP:s enhet som den fr�msta garantin f�r framg�ng f�r sin revolution�ra kamp � anser vi det vara v�r plikt att g�ra allt som kr�vs f�r att st�rka v�rt partis kampenhet.
Vi kan inte avs�ga oss id�er som vi anser korrekta och som vi lagt fram f�r partiet i v�r Plattform och v�ra teser. Men f�r att r�dda partiets enhet, f�r att garantera dess fullst�ndiga kampf�rm�ga som ledare f�r staten och den prolet�ra v�rldsr�relsen, deklarerar vi inf�r kongressen att vi kommer att upph�ra med allt fraktionsarbete, uppl�sa alla v�ra fraktionsorganisationer och uppmanar alla som delar v�ra uppfattningar inom partiet och Kommunistiska internationalen att g�ra samma sak. Vi anser det vara alla partimedlemmars ovillkorliga plikt att underkasta sig partikongressens beslut, och vi kommer att fullf�lja denna plikt. Vi har arbetat f�r v�rt parti under �ratal och decennier. Vi kommer varken att g� med p� en splittring eller bilda ett andra parti. Vi avvisar kategoriskt tanken p� ett andra parti. Vi anser att varje f�rs�k i denna riktning g�r mot Lenins l�ror och �r d�mt att misslyckas. Vi kommer att forts�tta att arbeta f�r v�rt parti och bara f�rsvara v�ra �sikter inom de gr�nser som partistadgarna och partiets formella beslut f�reskriver. Det �r varje bolsjeviks r�ttighet, som den fastslagits i m�nga grundl�ggande kongressbeslut under Lenins livstid och d�refter.
Denna deklaration uttrycker v�r best�mda �vertygelse.
Vi �r �vertygade om att vi uttrycker uppfattningarna hos alla de som delar v�rt s�tt att t�nka och som blivit uteslutna ur partiet, och att partiet p� grundval av denna deklaration ska vidta de f�rsta �tg�rderna f�r att �terst�lla ett normalt partiliv, p� nytt ta emot de som uteslutits, sl�ppa de som har arresterats f�r oppositionell verksamhet ur f�ngelset, och ge var och en av oss m�jlighet att med hj�lp av v�rt arbete i partiet visa hur best�mda v�ra f�resatser �r.
Vi betvivlar inte heller att motsvarande �tg�rder i Kommunistiska internationalen f�r de som delar v�ra uppfattningar, och n�r de upph�r med sin fraktionella verksamhet, ocks� kommer att hj�lpa till att �terst�lla normala f�rh�llanden i Kommunistiska internationalens andra sektioner.
Vid kongressen och under partidiskussionerna f�rsvarade vi v�ra �sikter fast och beslutsamt. Nu n�r vi beslutat att underordna oss kongressen ska vi genomf�ra detta beslut lika fast och beslutsamt, som sanna soldater i den bolsjevikiska prolet�ra arm�n.
Ivan Avdejev (partimedlem sedan 1901), A Aleksandrov (1918), G Aleksejev (1916), Alskij (1917), N Andrejev (1914), Ausem (1901), Beloborodov (1907), Jaroslav Beljajis (1912), S Babachan (1917), A Batasjev (1918), S Baranov (1913), G Belenkij (1901), Ivan Bakajev (1906) Budzinskaja (1914), M Bogulavskij, V Voroblev (1914), I Vardin (1907), I Vratjov (1917), V Vujović (1912), S Gessen (1915), P Greizja (1917), V I Gusev (1917), N Gordon (1903), Gertik (1902), L Ginsburg (1919), A Guralskij (1918), V Gorjatjov (1909), Drobnis, T Dmitriev (1915), Jaroslav Jelkovitj (1917), G Jevdokimov (1903), P Jezjov (1917), Jefretov (1917), A Zjuk (1904), Grigorij Zinovjev, S Zorin (1917), P Zalutskij (1907), D Zverev (1917), A Isjtjenko (1917), A Ivanov (1913), V Ivanov (1915), Iljin (1917), L Kamenev, S Kavtaradze (1903), Kasperskij (1913), M Krasovskaja (1912), Kovalevskij (1905), A S Kuklin (1903), V Kasparova (1904), A Korolev (1916), Krysin (1917), Komandir (1912), Kagalin (1917), Kostritskij (1917), A Konkova (1912), I N Katalijnov, Jevgennij Korsjunov (1919), M Lasjevitj (1901), V Levin (1917), G Lubin (1917), P Lelozol (1905), Lizdin (1892), G Lobanov (1918), N Muralov (1901), V Maljuta (1916), Milner (1918), A Minitjov (1911), P Makarov (1917), Ivan Naumov (1913), N Nikolajev (1914), A Nikolajev (1913), Nalivajko (1917), M Natanson (1917), Jevgenij Preobrazjenskij (1903), Jurij Pjatakov (1910), V Ponomarjov (1917), Pitasjko (1918), A Peterson (1917), I Paulson (1918), I Reingold (1917), O Ravitj (1903), Karl Radek, Christian Rakovskij, Rotskan (1915), Ryzjov (1918), R Rafail (1910), M Rem (1918), V Rumjantsov, G Safarov (1908), Ivan Smilga (1907), L Serebrjakov (1905), P Safronov (1917), Sarkis (1917), Sokolov (1914) Ivan Semenov (1917), M Solovjov (1915), L Sosnovksij (1903), I N Smirnov (1899), S G Semenov (1919), Z Senkov (1919), L Trotskij, Tuzjikov (1919), O Tarchanov (1917), I I Tarasov, F Tartakovskaja, K Utkin (1918), Ukonen (1918), Grigorij Fedorov (1907), Ivan Furtitjev (1917), Ivan Fortin (1919), Ivan Filippov (1919), N Charitonov (1905), D Chatjkov (1917), Tjernov (1917), Jaroslav Sjarov (1904), M Sjepsjelova (1918), A Sjurijgin (1914), Jevgenij Esjba (1914), M Jakovlev (1916), Z I Lilina (1902). [1]
[1] Se �ven Appell fr�n de deporterade fr�n januari 1928, som undertecknades av delvis samma personer (minus de som kapitulerat till dess)