Originalets titel: Resolution of the ECCI on the French Communist Party
�vers�ttning: G�ran K�llqvist
HTML: Martin Fahlgren
Efter Tourskongressen har Frankrikes kommunistiska parti gjort betydande organisatoriska anstr�ngningar, som har lett till att proletariatets b�sta krafter som vaknat till politisk handling har stannat kvar i dess led. Marseillekongressen gav partiet f�ruts�ttningar f�r verkligt teoretiskt arbete, fr�n vilket den revolution�ra arbetarr�relsen utan tvekan kommer att f� ett mycket stort utbyte.
Genom att bryta med parlamentarismen och traditionen av kohandel i det gamla socialistpartiet, vars kongresser bara l�mnade plats f�r retoriska dueller mellan ledarna, har kommunistpartiet f�r f�rsta g�ngen i Frankrike sammankallat ett m�te med aktiva arbetare f�r att g�ra en prelimin�r och genomgripande analys av de avg�rande problem som ber�r den franska revolution�ra r�relsens utveckling.
Det franska partiets organisatoriska kris, som det �r lika fel att bagatellisera som att �verdriva, utg�r ett av de viktiga �gonblicken under det franska kommunistpartiets tillv�xt, dess inre upprensning, inre rekonstruktion och konsolidering p� verkligt kommunistisk grund.
Splittringen i Tours drog en grundl�ggande gr�nslinje mellan reformism och kommunism. Men det var oundvikligt att kommunistpartiet som uppstod ur denna splittring i viss m�n skulle beh�lla en del kvarlevor fr�n sitt reformistiska och parlamentariska f�rflutna, som det kan � och redan h�ller p� med att � befria sig fr�n med hj�lp av interna anstr�ngningar p� grundval av deltagande i masskampen.
Kvarlevorna fr�n det f�rflutna � hos vissa partigrupperingar � f�r sitt uttryck i: (1) en l�ngtan att �terst�lla enheten med reformisterna, (2) en �nskan om ett block med borgarklassens radikala del, (3) ers�ttande av den revolution�ra antimilitarismen med sm�borgerlig humanit�r pacifism, (4) en felaktig tolkning av f�rh�llandet mellan partiet och fackf�reningarna, (5) en kamp mot ett verkligt centralistiskt ledarskap i partiet, (6) f�rs�k att ers�tta internationell disciplin i handling med en platonisk federation av nationella partier.
Efter splittringen i Tours kunde den sortens tendenser inte visa sig helt och fullt och hoppas p� att f� ett stort inflytande i partiet. Men under det m�ktiga trycket fr�n den borgerliga allm�nna opinionen har element som lutar �t opportunism en naturlig ben�genhet att dras till varandra, och de f�rs�ker skapa sina egna tidningar och st�djepunkter. Oavsett hur obetydliga deras framg�ngar i denna riktning m� vara, s� vore det ett misstag att inte p� ett riktigt s�tt analysera i vilken omfattning deras arbete hotar partiets revolution�ra karakt�r och enhet. En kommunistisk organisation kan aldrig fungera som en arena f�r fri propaganda av i grund och boten samma �sikter som ledde fram till att de reformistiska Dissidenterna br�t med arbetarklassens parti. Varje oklarhet i detta sammanhang kommer ofr�nkomligt att hindra den revolution�ra skolningen av massorna.
EKKI:s plenarm�te intygar att Marseillekongressens resolutioner �r uppfyllda av Kommunistiska internationalens anda, och utg�r ytterst viktiga st�djepunkter f�r partiets revolution�ra arbete bland de arbetande massorna i st�derna och p� landsbygden.
Samtidigt noterar EKKI:s plenarm�te med tillfredsst�llelse den franska delegationens uttalande som g�r ut p� att Journal du Peuple, en tidning som fungerar som samlingspunkt f�r reformister och andra diffusa str�mningar, intar en st�ndpunkt som g�r direkt mot internationalens program, mot besluten vid det franska kommunistpartiets Tours- och Marseillekongresser, och mot det klassmedvetna franska proletariatets revolution�ra of�rsonlighet, och d�rf�r inom kort kommer att avl�gsnas ur partiet.
EKKI:s plenarm�te ser det som utomordentligt viktigt att Marseillekongressen har st�llt partiet den ytterst viktiga uppgiften att genomf�ra ett systematiskt och riktigt arbete i fackf�reningarna utifr�n andemeningen i partiets program och taktik. D�rmed har partiet principiellt f�rd�mt tendenserna hos de partimedlemmar som under t�ckmantel av att k�mpa f�r fackf�reningarnas sj�lvbest�mmande � som f�r �vrigt ingen ifr�gas�tter � i sj�lva verket k�mpar f�r att beh�lla sitt eget sj�lvbest�mmande i det fackliga arbetet, fritt fr�n partiets kontroll och ledning.
Med tanke p� att Kommunistiska internationalens och dess sektioners stadgar grundar sig p� den demokratiska centralismens principer och ger omfattande garantier f�r en korrekt och normal utveckling av alla kommunistiska partier, s� anser plenarm�tet det vara fel att flera av centralkommitt�ns medlemmar som valdes av Marseillekongressen har beslutat att avg�. Det �r fel oberoende av de politiska sk�l som orsakade avg�ngarna. Att avs�ga sig poster som partiet har delegerat kan av breda partikretsar tolkas som ett tillk�nnagivande att det �r om�jligt f�r olika schatteringar att p� ett korrekt s�tt samarbeta inom ramen f�r den demokratiska centralismen, och kan fungera som en impuls att bilda fraktioner inom partiet.
EKKI:s plenarm�te uttrycker sin fullst�ndiga �vertygelse att kampen mot ovan n�mnda yttringar av antikommunistiska tendenser kommer att f�ras av den �verv�ldigande majoriteten av partiet och dess ledande organ i sin helhet, och med insikten att skapandet av fraktioner ofr�nkomligt kommer att g�ra den st�rsta skada p� partiets utveckling och dess auktoritet inom proletariatet, och noterar med tillfredsst�llelse den franska delegationens deklaration med inneb�rden att centralkommitt�n och de kamrater som avgick �r beredda att vidta n�dv�ndiga organisatoriska �tg�rder f�r att till fullo och i verkligheten f�rverkliga Marseillekongressens beslut, och att de som har l�mnat in sin avskedsans�kan kommer att g� med i partiets centralkommitt� f�r att arbeta v�nskapligt och korrekt.