Originalets titel: On the Eve of a Revolution, Two Faces, The Growing Conflict och War or Peace?
�vers�ttning: B. Svensson
Redigering: Martin Fahlgren
HTML: Martin Fahlgren
I mitten av januari 1917 kom Trotskij till New York. D�r publicerade ryska emigranterna dagstidningen Novij Mir (Ny V�rld), som redigerades av Bucharin, Kollontaj och Volodarskij. Trotskij blev omedelbart medarbetare i denna tidning.
I b�rjan av mars kom nyheter om �oroligheter� och �hungerupplopp� i Petrograd. Trotskij f�rstod snabbt att det var revolution p� g�ng och skrev redan den 13 mars (27 februari enligt den �ldre ryska tider�kningen) en artikel i Novij Mir, d�r han konstaterade att �vi �r vittnen till b�rjan av den andra ryska revolutionen. L�t oss hoppas att m�nga av oss kommer att deltaga i den�.
Trotskijs biograf Isaac Deutscher skriver:
En feberaktig sp�nning grep den ryska kolonin och m�te f�ljde p� m�te. �Vid alla dessa m�ten�, skrev doktor Ziv, numera mensjevik och �socialpatriot�, �var Trotskijs tal den fr�msta h�ndelsen och den naturliga h�jdpunkten. M�tena blev ofta flera timmar f�rsenade f�r att Trotskij deltog i andra m�ten som h�lls samtidigt . . . men publiken v�ntade t�lmodigt p� honom, t�rstande efter de ord som skulle kasta ljus �ver den betydelsefulla h�ndelse som hade intr�ffat i Ryssland.�
Trotskijs tal finns inte upptecknade, men hans tidningsartiklar (som byggde p� talen) finns d�remot bevarade. 1918 publicerades en samlingsvolym, Our Revolution, med viktiga dokument som r�rde oktoberrevolutionen �versatta till engelska. I denna bok ingick fyra av Trotskijs artiklar fr�n Novij Mir. Det �r dessa artiklar som ingår i denna samling.
Artiklarna kan ses som Trotskijs motsvarigheter till Lenins fem Brev fr�n fj�rran, med den skillnaden att Trotskijs artiklar har en mer agitatorisk karakt�r (riktar sig till �vanliga arbetare�), medan Lenin riktar sig fr�mst till bolsjevikpartiet, vars politiska linje han vill p�verka, och som slutligen resulterade i Lenins Aprilteser.
Martin Fahlgren
Denna ess� skrevs den 13 mars (27 februari enligt gamla almanackan) 1917, n�r de f�rsta nyheterna om oroligheter i Petrograd hade n�tt New York.
Petrograds gator ljuder �ter med 1905 �rs st�mma. Som under det rysk-japanska krigets tid, kr�ver massorna br�d, fred och frihet. Som1905 k�r inga bilar p� gatorna och syns inga tidningar till. Arbetarna sl�pper �ngan ur pannorna, l�mnar sina arbetsplatser och g�r ut p� gatorna. Regeringen mobiliserar sina kosacker. Och som1905 st�r bara dessa tv� krafter mot varandra p� gatorna � de revolution�ra arbetarna och tsarens arm�.
R�relsen framprovocerades genom bristen p� br�d. Detta �r, naturligtvis, inte en tillf�llighet.�
I alla de stridande l�nderna �r bristen p� br�d den mest uppenbara, den mest akuta orsaken till missn�je och harm bland massorna. Hela krigets vansinne avsl�jas f�r dem ur detta f�rh�llande: det �r om�jligt att producera livets n�dv�ndigheter eftersom man m�ste producera verktyg f�r d�d.
De anglo-ryska halvofficiella nyhetsbyr�ernas f�rs�k att f�rklara r�relsen med en tillf�llig brist p� mat, eller genom sn�stormar som f�rdr�jt transporterna, �r emellertid en av de l�jligaste till�mpningarna av strutspolitik. Arbetarna skulle inte stoppa fabrikerna, biltrafiken, tryckerierna och g� ut p� gatorna f�r att m�ta tsarismen ansikte mot ansikte p� grund av sn�stormar som tillf�lligt hindrar inf�rseln av matvaror.
M�nniskor har ett kort minne. M�nga i v�ra egna led har gl�mt att kriget fann Ryssland i ett tillst�nd av kraftig revolution�r j�sning. Efter den djupa dvalan 1908-1911, l�kte proletariatet gradvis sina s�r under de f�ljande �ren av industriell blomstring. Slakten av strejkande p� Lena-floden i april 1912, v�ckte den revolution�ra energin hos de prolet�ra massorna. En serie strejker f�ljde. Under �ren som f�regick v�rldskriget, liknade v�gen av ekonomiska och politiska strejker den i 1905. N�r Poincar�, franska republikens president, kom till Petersburg sommaren 1914 (uppenbarligen f�r att diskutera med tsaren hur man skulle frig�ra de sm� och svaga nationerna) var det ryska proletariatet i ett tillst�nd av extraordin�r revolution�r sp�nning, och den franska presidenten kunde, i hans v�n tsarens huvudstad, med sina egna �gon se hur de f�rsta barrikaderna i den andra ryska revolutionen restes.
Kriget d�mpade den stigande revolution�ra v�gen. Vi har bevittnat en upprepning av det som h�nde tio �r tidigare, under det rysk-japanska kriget. Efter de stormiga strejkerna 1903, f�ljde ett �r av n�stan obruten politisk tystnad � 1904 � det f�rsta krigs�ret. Det tog Petersburgs arbetare tolv m�nader att orientera sig i kriget och att g� ut p� gatorna med sina krav och protester. Den 9:e januari 1905 var, s� att s�ga, den officiella starten f�r v�r f�rsta revolution.
Det nuvarande kriget �r mer omfattande �n det rysk-japanska kriget. Miljoner soldater har mobiliserats av regeringen f�r �f�rsvaret av fosterlandet�. Proletariatets led har h�rigenom desorganiserats. � andra sidan tvingades de mer avancerade elementen i proletariatet att m�ta och begrunda ett antal fr�gor av oerh�rd vikt. Vilken �r krigets orsak? Ska proletariatet inst�mma med uppfattningen om �f�rsvaret av fosterlandet�? Vilken borde arbetarklassens taktik vara i krigstid?
Under tiden hade tsarismen och dess allierade, de �vre skikten av adeln och borgarklassen, under kriget fullst�ndigt avsl�jat deras sanna natur, � naturen hos kriminella plundrare, f�rblindade av gr�nsl�s girighet och paralyserade av brist p� talang. Aptiten p� er�vring v�xte i styrka hos den styrande klicken medan folket b�rjade inse dess kompletta of�rm�ga att hantera de mest element�ra problemen i kriget, syssels�ttning och f�rs�rjning i krigstid. Parallellt v�xte och djupnade folkets el�nde och blev mer och mer akut, � ett naturligt resultat av kriget f�rst�rkt av den kriminella anarkin hos den rasputinska tsarismen.
I de breda massornas djup, bland m�nniskor som kanske aldrig n�tts av ett ord propaganda, hopade sig en djup f�rbittring under h�ndelsernas p�frestningar. Under tiden hade de fr�msta leden i proletariatet till�gnat sig de nya h�ndelserna. Det ryska socialistiska proletariatet kom till sans efter chocken fr�n det nationalistiska f�rfallet hos den mest inflytelserika delen av Internationalen och beslutade att de nya tiderna kallar oss, inte att ge upp, utan att �ka v�r revolution�ra kamp.
De nuvarande h�ndelserna i Petrograd och Moskva �r ett resultat av detta interna f�rberedelsearbete.
En desorganiserad, komprometterad, s�ndrad regering i toppen. En ytterst demoraliserad arm�. Missn�je, os�kerhet och r�dsla bland de �gande klasserna. En djup bitterhet bland massorna. Ett proletariat starkare �n n�gonsin, h�rdat i h�ndelsernas eld. Allt detta st�djer p�st�endet att vi �r vittnen till b�rjan p� den andra ryska revolutionen. L�t oss hoppas att m�nga av oss kommer att deltaga i den.
Publicerad den 17 mars (4 mars) 1917 i New York.
L�t oss n�rmare unders�ka vad som har h�nt.
Nikolaus har st�rtats fr�n tronen och har enligt vissa informationer arresterats. De Svarta hundradenas mest framst�ende ledare har arresterats. N�gra av de mest hatade har d�dats. En ny regering har bildats best�ende av oktobrister, liberaler och radikalen Kerenskij. En allm�n amnesti har utropats.
Allt detta �r fakta, betydande fakta. Det �r dessa fakta som g�r mest intryck p� omv�rlden. F�r�ndringarna i den h�gsta regeringen f�r den europeiska och amerikanska borgarklassen att s�ga att revolutionen har segrat och nu �r fullbordad.
Tsaren och hans Svarta hundraden slogs f�r makten, och enbart det. Kriget, den ryska borgarklassens imperialistiska planer, de allierades intressen, var mindre viktiga f�r tsaren och hans klick. De var redo att n�rsomhelst sluta fred med Hohenzollern och habsburgarna f�r att frig�ra de mest lojala regementena f�r krig mot sitt eget folk.
Det progressiva blocket i duman misstrodde tsaren och hans ministrar. Detta block bestod av den ryska borgarklassens olika partier och hade tv� m�l. F�r det f�rsta att f�ra kriget till seger, f�r det andra att trygga inrikespolitiska reformer: mer ordning, kontroll och b�ttre r�kenskaper. Den ryska borgarklassen beh�ver segra f�r att kunna er�vra marknader, ut�ka sina territorier och berika sig. Reformerna �r framf�rallt n�dv�ndiga f�r att den ryska borgarklassen ska kunna vinna kriget.
Det progressiva imperialistiska blocket ville ha fredliga reformer. Liberalerna t�nkte anv�nda duman f�r att s�tta press p� monarkin och h�lla den i schack med hj�lp av regeringarna i Storbritannien och Frankrike. De ville inte ha n�gon revolution. De visste att en revolution som f�rde arbetarmassorna till t�ten, skulle vara ett hot mot deras v�lde och framf�rallt ett hot mot deras imperialistiska planer. Arbetarmassorna i st�derna och byarna, och till och med i sj�lva arm�n, vill ha fred. Det vet liberalerna. Det �r d�rf�r de har varit mot revolutionen under alla �r. F�r n�gra m�nader sedan f�rkunnade Miljukov i duman: �Om det kr�vs en revolution f�r att segra, skulle jag f�redra att inte segra alls.�
�nd� befinner sig liberalerna vid makten � tack vare revolutionen. De borgerliga tidningsm�nnen ser bara detta faktum. Redan i sin roll som utrikesminister deklarerade Miljukov att revolutionen hade genomf�rts i namn av att besegra fienden, och att den nya regeringen hade �tagit sig att forts�tta kriget till ett segerrikt slut. New Yorks aktieb�rs tolkade revolutionen p� detta speciella s�tt. Det finns intelligenta m�nniskor b�de p� b�rsen och bland de borgerliga tidningsm�nnen. �nd� �r de alla f�rv�nansv�rt korkade n�r de ska handskas med massr�relser. De tror att Miljukov styr revolutionen som n�r de sj�lva styr sina banker och nyhetsbyr�er. De ser bara hur h�ndelserna �terspeglas i den liberala regeringen, de m�rker bara skummet p� ytan av den historiska str�mmen.
Massornas sedan l�nge undertryckta missn�je br�t fram f�rst i krigets trettioandra m�nad, inte p� grund av att massorna h�lls tillbaka av polisbarri�rer � som hade f�rsvagats kraftigt under kriget � utan p� grund av att de liberala institutionerna och organen, och deras socialpatriotiska skuggor, hade ett mycket stort inflytande �ver arbetarnas minst upplysta element och manade dem att uppr�tth�lla ordning och disciplin i namn av �patriotism�. De hungrande kvinnorna var redan ute p� gatorna och arbetarna gjorde sig redo att st�dja dem med en generalstrejk. Men enligt nyhetsrapporterna fortsatte den liberala borgarklassen att utf�rda proklamationer och h�lla tal f�r att hejda r�relsen � precis som Dickens' ber�mda hj�ltinna som f�rs�kte stoppa tidvattenv�gen med en kvast.
Men r�relsen banade sig v�g underifr�n, fr�n arbetarnas kvarter. Efter timmar och dagar av os�kerhet, skottlossning och sk�rmytslingar, ansl�t sig arm�n till revolutionen, genom p�verkan underifr�n fr�n de b�sta bland soldatmassorna. Den gamla regeringen var kraftl�s, paralyserad och tillintetgjord. Tsaren flydde fr�n huvudstaden �till fronten�. Byr�kraterna fr�n de Svarta hundradena kr�p som kackerlackor var och en in i sitt h�rn.
D� och f�rst d� kom dumans reaktion. Tsaren hade i sista minuten f�rs�kt uppl�sa den. Om duman hade varit fri att b�ja sig, s� skulle den ocks� ha �f�ljt exemplet fr�n tidigare �r�. Men st�derna beh�rskades redan av det revolution�ra folket, det folk som hade g�tt ut p� gatorna mot den liberala borgarklassens vilja. Arm�n var med folket. Om inte borgarklassen hade f�rs�kt organisera sin egen regering, s� hade de revolution�ra arbetarmassorna uppr�ttat en revolution�r regering. Duman fr�n 3 juni skulle aldrig ha v�gat ta makten ur tsarens hand. Men den ville inte missa den chans som de erbj�ds av pausen d� monarkin hade f�rsvunnit men det hade �nnu inte bildats en revolution�r regering. Mot sina intressen, mot sin egen politik och mot sin vilja, fann sig liberalerna sitta vid makten.
Miljukov deklarerar att Ryssland kommer att forts�tta kriget �till slutet�. Det �r inte l�tt f�r honom att h�vda detta: han vet att hans ord kan v�cka massornas vrede mot den nya regeringen. �nd� m�ste han uttala dem � av h�nsyn till b�rsen i London, Paris och USA. Det �r mycket m�jligt att han gjorde sitt uttalande enbart f�r utl�ndskt bruk och att han dolde det f�r sitt eget land.
Miljukov vet mycket v�l att han under de givna f�ruts�ttningarna inte kan forts�tta kriget, krossa Tyskland, stycka �sterrike eller ockupera Konstantinopel och Polen.
Massorna har revolterat och kr�ver br�d och fred. Att n�gra liberaler d�k upp i ledningen f�r regeringen m�ttade inte de hungriga, och l�kte inte folkets s�r. F�r att tillfredsst�lla folkets mest tr�ngande och akuta behov kr�vs det fred. Det liberala imperialistiska blocket v�gar inte tala om fred. Det g�r dom inte i f�rsta hand av h�nsyn till de allierade. De g�r det inte heller f�r att den liberala borgarklassen i folkets �gon b�r skulden f�r det nuvarande kriget. Miljukovarna och gutjkovarna har tillsammans med Romanovklicken kastat in landet i detta avskyv�rda imperialistiska �ventyr. Om de stoppar kriget och �terv�nder till el�ndet f�re kriget, s� m�ste de st� till svars inf�r folket f�r sitt agerande. Miljukovarna och gutjkovarna �r lika r�dda f�r att avsluta kriget som de var f�r revolutionen.
S�dant �r deras l�ge i deras nya roll som Rysslands regering. De tvingas forts�tta kriget utan att ha n�got hopp om seger. De �r r�dda f�r folket och folket misstror dem.
P� detta s�tt karakteriserade Karl Marx en liknande situation:
Fr�n b�rjan beredda att f�rr�da folket och kompromissa med de kr�nta representanterna ur den gamla regimen, eftersom bourgeoisien sj�lv h�r till den gamla v�rlden, tog de plats vid revolutionens roder, inte d�rf�r att folket stod bakom dem utan f�r att folket knuffade dem fram�t;� utan tilltro till sig sj�lva, utan tilltro till folket, knorrande mot de d�r uppe, darrande inf�r dem d�rnere; sj�lviska inf�r b�da fronterna och medvetna om sin sj�lviskhet; revolution�ra inf�r de konservativa och konservativa inf�r revolution�rerna, utan tilltro till sina egna slogans och med fraser ist�llet f�r id�er; skr�mda av v�rldsstormen och utnyttjande v�rldsstormen � vulg�ra genom brist p� originalitet och originella enbart i vulgaritet; skapande vinstgivande aff�rer i sina dr�mmar, utan initiativ, utan h�g f�r v�rldsomskapande� arbete�. ett f�rd�mt senilt kreatur, d�mt att leda och bedraga de f�rsta ungdomliga r�relserna ur ett kraftfullt folk utifr�n sina egna senila intressen, � ett kreatur utan �gon, utan �ron, utan t�nder, utan n�gonting alls � detta �r det s�tt som den preussiska bourgeoisien styrde den preussiska staten p� efter Marsrevolutionen.
Dessa ord fr�n den store m�staren beskriver perfekt den ryska liberala borgarklassen vid rodret f�r regeringen efter v�r Marsrevolution. �Utan tilltro till sig sj�lva, utan tilltro till folket, utan �gon, utan t�nder.� � S�dant �r deras politiska ansikte.
Tursamt nog f�r Ryssland och Europa har den ryska revolutionen ett annat ansikte, ett genuint ansikte. Telegrammen har ber�ttat nyheterna om att den provisoriska regeringen utmanas av en arbetarkommitt� som redan h�jt sin r�st och protesterat mot de liberala f�rs�ken att plundra revolutionen och �verl�mna folket till monarkin.
Om den ryska revolutionen skulle avstanna idag, som liberalismens representanter f�respr�kar, s� skulle tsarens reaktion�rer, �verklassen och byr�kratin imorgon samla kraft och driva Miljukov och Gutjkov ur deras os�kra ministerv�rn, precis som den preussiska reaktionen f�r flera �r sedan gjorde med den preussiska liberalismens representanter. Men den ryska revolutionen kommer inte att g�ra halt. Den tid kommer n�r revolutionen g�r rent hus med den liberala borgarklassen som hindrar dess v�g, p� samma s�tt som den nu g�r rent hus med den tsaristiska reaktionen.
Publicerad den 19 mars (6 mars) 1917 i New York.
En �ppen konflikt mellan revolutionens krafter med stadsproletariatet i spetsen, och den antirevolution�ra liberala borgarklassen som f�r tillf�llet har regeringsmakten, kommer allt n�rmare. Den �r oundviklig. Den liberala borgarklassen och de vulg�ra s� kallade socialisterna kommer naturligtvis att hitta en samling mycket r�rande paroller om �nationell enighet� mot klassplittringen. Men ingen har n�gonsin lyckats avl�gsna sociala mots�ttningar med hj�lp av besv�rjelser eller genom att bromsa den revolution�ra kampens naturliga utveckling.
Vi k�nner bara till den inrikespolitiska h�ndelseutvecklingens historia fragmentariskt genom flyktiga anm�rkningar i officiella telegram. Men det �r redan uppenbart att det revolution�ra proletariatet p� tv� punkter alltmer beslutsamt m�ste g� mot den liberala borgarklassen.
Den f�rsta konflikten r�r fr�gan om regeringsform. Den ryska borgarklassen beh�ver en monarki. I de l�nder som f�r en imperialistisk politik, ser vi en onormal �kning av den personliga makten. Att er�vra v�rlden, sluta hemliga �verenskommelser och beg� �ppet f�rr�deri kr�ver oberoende fr�n parlamentarisk kontroll och garanti mot politiska f�r�ndringar orsakade av ministerbyten. F�r de �gande klasserna �r monarkin en s�ker allierad i dess kamp mot det revolution�ra proletariatets anstormning.
I Ryssland �r b�da dessa anledningar viktigare �n n�gon annanstans. Den ryska borgarklassen anser sig inte kunna f�rneka folket allm�n r�str�tt, v�l medvetna om att det skulle ge upphov till motst�nd mot den provisoriska regeringen bland massorna och gynna v�nstern, proletariatets mer beslutsamma flygel i revolutionen. Till och med Michail Alexandrovitj, kejsaren i reserven, inser att han inte kan n� tronen utan att utlova �allm�n, lika, direkt och hemlig r�str�tt�. F�r borgarklassen �r det �nnu viktigare just nu att snabbt skapa en monarkistisk motvikt till de arbetande massornas starkaste sociala och revolution�ra krav. Formellt, i ord, har borgarklassen g�tt med p� att �verl�mna fr�gan om regeringsformen till den konstituerande f�rsamlingens gottfinnande. Men i praktiken kommer den oktobrist-kadetska provisoriska regeringen att utnyttja f�rberedelsearbetet f�r den konstituerande f�rsamlingen till en kampanj f�r monarkin och mot republiken. Den konstituerande f�rsamlingens karakt�r kommer att bero p� vilka som sammankallar den. D�rf�r m�ste det revolution�ra proletariatet redan nu, omedelbart, st�lla sina egna organ, arbetarnas, soldaternas och b�ndernas deputerader�d, mot den provisoriska regeringens verkst�llande organ. I denna kamp b�r proletariatet runt sig samla de upproriska massorna med ett enda m�l i sikte � att gripa regeringsmakten. Endast en revolution�r arbetarregering kommer att ha viljan och f�rm�gan att under f�rberedelsearbetet f�r den konstituerande f�rsamlingen genomf�ra en grundlig demokratisk befrielse av hela landet, rekonstruera arm�n fr�n topp till botten, omvandla den till en revolution�r milis och i handling visa fattigb�nderna att deras enda r�ddning ligger i att st�dja en revolution�r arbetarregering. Om den konstituerande f�rsamlingen sammankallas efter ett s�dant f�rberedelsearbete, s� kommer den verkligen att �terspegla de revolution�ra, kreativa krafterna i landet och bli en m�ktig faktor i revolutionens fortsatta utveckling.
Den andra fr�gan, som med n�dv�ndighet st�ller det internationellt inriktade socialistiska proletariatet mot den imperialistiska liberala borgarklassen, �r fr�gan om krig och fred.
Publicerad i New York, 20 mars (7 mars), 1917.
Den fr�ga som nu �r av st�rsta intresse f�r v�rldens regeringar och folk �r: Vilket inflytande kommer den ryska revolutionen att ha p� kriget? Kommer den att f�ra freden n�rmare? Eller kommer den revolution�ra entusiasmen hos folket v�ndas till en v�ldsammare krigsaktivitet?
Detta �r en viktig fr�ga. P� dess svar beror inte bara utg�ngen av kriget, utan �ven sj�lva revolutionens �de.
Miljukov, den nuvarande utrikesministern, kallade 1905 det rysk-japanska kriget ett �ventyr och kr�vde att det omedelbart avslutades. Detta var ocks� den liberala och radikala pressens inst�llning. De starkaste industriorganisationerna f�respr�kade omedelbar fred trots det oj�mf�rbara el�nde det skulle medf�ra. Varf�r s�? Eftersom de f�rv�ntade sig interna reformer. De hoppades att skapandet av en konstituerande f�rsamling, en parlamentarisk kontroll �ver budgeten och statens finanser, ett b�ttre skolsystem och, speciellt, mera jord till b�nderna, skulle �ka befolkningens v�lst�nd och skapa en bred inre marknad f�r rysk industri. Det �r sant att redan d�, f�r tolv �r sedan, var den ryska borgarklassen redo att l�gga beslag p� land som �gdes av andra. De hoppades emellertid att avskaffandet av feodala f�rh�llanden i byarna skulle skapa en mer kraftfull marknad �n annekteringen av Manchuriet eller Korea.
Demokratiseringen av landet och b�ndernas frig�relse, visade sig emellertid vara en l�ngsam process. Vare sig tsaren, �verklassen eller byr�kratin var villiga att avst� fr�n n�gra av sina privilegier. Liberala uppmaningar var inte nog f�r att f� dem att ge upp statsmaskineriet eller sina landegendomar. Ett revolution�rt uppror av massorna beh�vdes. Detta �nskade inte borgerskapet. Bondeupproren, den allt starkare arbetarkampen och upprorens spridning inom arm�n orsakade att det liberala borgerskapet �terv�nde till den tsaristiska byr�kratins och reaktion�ra �verklassens l�ger. Deras allians beseglades av den coup d��tat som �gde rum den 3:e juni 1907. Ur denna coup d��tat f�ddes den tredje och fj�rde Duman.
B�nderna fick inget land. Det administrativa systemet f�r�ndrades endast till namnet, inte till inneh�ll. N�gon utveckling av en inre marknad best�ende av framg�ngsrika jordbrukare, efter amerikansk modell, kom inte till st�nd. Kapitalistklasserna, f�rlikade sig med 3:e juni-regimen, riktade sitt intresse mot att er�vra utl�ndska marknader. En ny era av rysk imperialism f�ljde, en imperialism beledsagad av ett f�rvirrat finans- och milit�rsystem och av om�ttlig aptit. Gutjkov, den nuvarande krigsministern, var tidigare medlem av Kommitt�n f�r Nationellt F�rsvar och arbetade f�r att st�rka arm�n och flottan. Miljukov, den nuvarande utrikesministern, arbetade fram ett program f�r v�rldser�vring, vilket han propagerade f�r under sina resor i Europa. Rysk imperialism och hans ombud fr�n oktobristerna och kadeterna b�r en stor del av ansvaret f�r det nuvarande kriget.
Tack vare revolutionen, vilken de inte �nskat och som de bek�mpat, �r Gutjkov och Miljukov nu vid makten. F�r att forts�tta kriget, f�r seger? Naturligtvis! De �r samma personer som drog landet in i kriget av h�nsyn till kapitalets intresse. All deras opposition mot tsarismen hade sin grund i deras otillfredsst�llda imperialistiska aptit. Medan Nikolaus II:s klick hade makten, var dynastins och den reaktion�ra �verklassens intressen f�rh�rskande i rysk utrikespolitik. Detta �r anledningen till att Berlin och Wien hade hoppats att sluta en separatfred med Ryssland. Nu har rent imperialistiska intressen �verflyglat tsarismens intressen; ren imperialism �r skrivet p� den Provisoriska regeringens ban�r. �Tsarens regering �r borta�, s�ger miljukovarna och gutjkovarna till folket, �nu m�ste ni spilla ert blod f�r hela nationens gemensamma intressen�. Med dessa intressen avser imperialisterna att ta tillbaka Polen, er�vra Galizien, Konstantinopel, Armenien och Persien.
Denna �verg�ng fr�n en dynastins och �verklassens imperialism till en imperialism av rent borgerlig karakt�r, kan aldrig f�rlika massorna med kriget. En internationell kamp mot v�rldsslakten och imperialismen �r nu v�r uppgift mer �n n�gonsin. De senaste meddelandena som ber�ttar om en anti-imperialistisk propaganda p� Petrograds gator visar att v�ra kamrater modigt utf�r sin plikt.
Miljukovs imperialistiska skryt om att krossa Tyskland, �sterrike och Turkiet ger det mest effektiva och l�gliga st�d till Hohenzollern och habsburgarna... Miljukov kommer nu att tj�na som en f�gelskr�mma i deras h�nder. Den liberala imperialistiska regeringen i Ryssland har �nnu inte b�rjat reformera sin egen arm�, �nd� h�ller den nu p� att hj�lpa Hohenzollern att h�ja den patriotiska andan och att �teruppr�tta det tyska folkets splittrade �nationella enhet�. Om det tyska proletariatet skulle f�s att tro att alla Rysslands folk och huvudkraften i den ryska revolutionen, proletariatet, st�r bakom den ryska borgerliga regeringen, skulle det vara ett fruktansv�rt slag mot v�ra meningsfr�nder, de revolution�ra socialisterna i Tyskland. Att omv�nda det ryska proletariatet till patriotiskt kanonmat i den ryska liberala borgarklassens tj�nst skulle inneb�ra att kasta de tyska arbetande massorna i chauvinisternas famn och f�r l�ng tid stoppa framstegen f�r en revolution i Tyskland.
Den fr�msta plikten f�r det ryska proletariatet �r att visa att det inte finns n�gon kraft bakom den liberala bourgeoisiens ondsinta imperialistiska vilja. Den ryska revolutionen m�ste visa sitt r�tta ansikte inf�r hela v�rlden.
Den �kande framg�ngen f�r den revolution�ra kampen i Ryssland och skapandet av en revolution�r arbetarregering som st�ds av folket, kommer att bli en d�dlig st�t mot Hohenzollern eftersom det kommer att ge en kraftfull stimulans till det tyska proletariatets revolution�ra r�relse och de arbetande massorna i alla l�nder. Om den f�rsta ryska revolutionen 1905 frambringade revolutioner i Asien � i Persien, Turkiet, Kina � kommer den andra ryska revolutionen bli inledningen till en kraftfull social-revolution�r kamp i Europa. Endast denna kamp kommer att bringa verklig fred till den bloddr�nkta v�rlden.
Nej, det ryska proletariatet kommer inte att l�ta sig att utnyttjas i Miljukovs imperialistiska f�ltt�g. Den ryska Social-demokratins ban�r str�lar nu, mer �n n�gonsin tidigare, av gl�dande slogans om orubbad internationalism:
Bort med de imperialistiska r�varna!
L�nge leve en revolution�r arbetarregering!
L�nge leve fred och broderskap mellan nationer!