Originalets titel: In Defence of October
�vers�ttning: Kenth-�ke Andersson (mindre del) och G�ran K�llqvist
HTML: Martin Fahlgren
Annan version: Finns i pdf-format p� marxistarkiv.se � direktl�nk
I oktober 1914, strax efter det f�rsta v�rldskrigets utbrott, skrev Trotskij, som d� levde i Z�rich, en politisk pamflett om kriget och den Andra Internationalen. Detta var det f�rsta utf�rliga uttalandet om en anti-krigspolitik som gjordes av en rysk socialist. Det var i f�rsta hand riktat mot de tyska socialdemokraternas st�d �t kriget. Den tyska �vers�ttningen ledde till ett �tal in absentia f�r statsf�rbrytelse och en tysk domstol d�mde honom till flera m�naders f�ngelse. 1918, efter det att Trotskij hade utn�mnts till Rysslands f�rsta bolsjevikiska utrikesminister, publicerades pamfletten i USA under titeln Bolsjevikerna och v�rldsfreden (The Bolsheviki and World Peace), med ett f�rord av Lincoln Steffens. Den s�gs ha haft ett direkt inflytande p� president Wilson d� denne formulerade sina "fjorton punkter". H�r framst�ller Trotskij sj�lv den socialistiska internationalismen. [ I. Deutscher i Den permanenta revolutionens epok].
Ursprunget till det nuvarande kriget �r de kapitalistiskt utvecklade produktivkrafternas uppror mot exploateringens form i nationalstaten. Hela v�r planet, dess land och vattenomr�den, jordens yta och dess inre rikedomar utg�r idag stridsplatsen f�r en v�rldsekonomi, vars olika delar har blivit oupp�l�sligt beroende av varandra.
Detta verk har fullbordats av kapitalismen. Men kapitalismen tvingar ocks� de kapitalistiska sta�terna att k�mpa f�r att underordna denna v�rldsekonomi sina respektive nationella bourgeoisiers profitintressen. Den imperialistiska politiken vittnar f�rst och fr�mst om det faktum att den gamla nationalstaten, vilken skapades i Europa genom revolutionerna och krigen 1789, 1815, 1848, 1859, 1864, 1866 och 1870 har �verlevt sig sj�lv och blivit en outh�rdlig boja p� produktivkrafternas vidare utveckling.
Kriget 1914 representerade i grunden produktivkrafternas uppror mot nationen som politisk form och nationalstatens kollaps som ett sj�lvf�rs�rjande ekonomiskt omr�de.
Nationalismen kan forts�tta som en kulturell, ideologisk, psykologisk faktor � men den ekonomiska basen har sjunkit undan under dess f�tter. Blinda eller skenheliga �r alla tal om att den nuvarande blodiga kampen g�ller "det nationella f�rsvaret". Det g�ller raka motsatsen. Krigets objektiva me�ning best�r i att det f�rst�r de existerande nationella ekonomiska n�stena i v�rldsekonomins namn. Men imperialismen f�rs�ker inte att l�sa denna uppgift i enlighet med ett rationellt organiserat, internationellt samarbete p� produktionens omr�de, utan genom principen om v�rldsekonomins exploatering av kapitalistklassen i det segrande landet, vilket genom detta krig kommer att f�r�vandlas fr�n en stormakt till en v�rldsmakt.
Detta krig f�rkunnar nationalstatens uppl�sning, och samtidigt den kapitalistiska ekonomins sam�manbrott. Inom nationalstatens ram har kapitalismen revolutionerat hela v�rldsekonomin, delat upp planeten mellan stormakternas oligarkier, kring vilka de sm� staterna � deras satelliter � r�r sig, livn�rda av de stora staternas inb�rdes rivalitet. V�rldsekonomins fortsatta utveckling p� en kapita�listisk grund inneb�r en oavbruten kamp mellan v�rldsmakterna f�r st�ndigt nya uppdelningar av denna jords yta som objekt f�r en kapitalistisk exploatering. Den ekonomiska rivaliteten under militarismens beskydd har ersatts av ett v�rldsomfattande banditv�lde och �del�ggelse, vilka bryter ned sj�lva grunderna f�r m�nsklighetens ekonomiska liv. V�rldsproduktionen har inte bara rest sig emot sina nationella fj�ttrar, utan ocks� emot den kapitalistiska organisationen av ekonomin som nu har f�rvandlats till en barbarisk desorganisation.
Kriget 1914 �r ett ekonomiskt systems st�rsta historiska konvulsion, ett system som f�rg�r genom sina egna mots�ttningar.
Alla de historiska krafter som har till uppgift att vara det borgerliga samh�llets r�ttesn�re, att tala i dess namn och att exploatera det � monarkierna, de h�rskande partierna, diplomatin, den st�ende armen, kyrkan � alla ger genom kriget 1914 vittnesb�rd om sin historiska bankrutt. Kapitalismen som ett system f�r m�nsklig kultur har tryggats av dem � och den katastrof som detta system har lett till �r f�rst och fr�mst deras katastrof. H�ndelsernas f�rsta st�t har lyft upp de nationella regeringar�na och arm�erna till nya h�jder, och de har f�r stunden fylkat folken omkring sig. Men desto st�rre kommer h�rskarnas fall att bli n�r h�ndelsernas verkliga mening i all sin sanning och fasa uppen�baras f�r folken, vilka nu �r bed�vade av kanond�nen.
Massornas revolution�ra svar kommer att bli allt kraftigare ju mer monstru�s sj�lva uppryckningen blir, till vilken de har underkastats av historien.
Kapitalismen har skapat de materiella f�ruts�ttningarna f�r en ny, socialistisk ekonomi. Imperialis�men har lett folken i de kapitalistiska l�nderna in i en �terv�ndsgr�nd. Kriget 1914 visar en v�g ut ur denna �terv�ndsgr�nd, v�ldsamt drivs proletariatet in p� den socialistiska revolutionens v�g.
I de ekonomiskt efterblivna l�nderna i Europa s�tter kriget upp fr�gor p� dagordningen som egent�ligen har ett tidigare historiskt ursprung: fr�gorna om demokrati och nationellt enande. Detta �r i stort sett fallet f�r folken i Ryssland, �sterrike-Ungern och p� Balkanhalv�n. Men dessa historiskt f�rsenade fr�gor, som den f�reg�ende epoken har �verl�mnat till v�r tid, �ndrar inte alls h�ndelser�nas grundl�ggande karakt�r. Tjugofem miljoner soldater har inte mobiliserats p� grund av serbernas, polackernas, rum�nernas eller finnarnas nationella aspirationer, utan p� grund av de imperialistiska intressena hos stormakternas bourgeoisie. Efter att ha f�rst�rt det europeiska status quo, som s� omsorgsfullt bevarats i n�ra ett halvsekel, har imperialismen aktualiserat alla de fr�gor som den borgerliga revolutionen visade sig of�rm�gen att l�sa. Men under den nuvarande epoken har dessa fr�gor ber�vats sin oberoende karakt�r. Genom att tsarismen och �sterrike-Ungern bibeh�lles �r det ot�nkbart att skapa normala villkor f�r nationell existens och ekonomiskt oberoende p� Balkan�halv�n. F�r n�rvarande representerar tsarismen en oundg�nglig milit�r reserv f�r Frankrikes finan�siella imperialism och Englands konservativa kolonialv�lde. �sterrike-Ungern fungerar som det fr�msta st�det f�r Tysklands aggressiva imperialism. Efter att ha b�rjat som en lokal konflikt mellan serbiska nationalistiska terrorister och Habsburgs politiska polis, har det nuvarande kriget snabbt avsl�jat sitt huvudsakliga inneh�ll: striden p� liv och d�d mellan England och Tyskland. I en tid d� tokar och hycklare talar om f�rsvaret av nationell frihet och sj�lvst�ndighet f�rs det anglo-tyska kriget i verkligheten f�r imperialismens frihet att exploatera folken i Indien och Egypten � ena sidan, och f�r en ny imperialistisk uppdelning av jordens folk � den andra.
Efter att ha v�ckts f�r sin kapitalistiska utveckling p� en nationell basis, b�rjade Tyskland att 1870-71 f�rst�ra Frankrikes kontinentala hegemoni. Idag n�r den tyska industrins uppblomstring p� nationella grunder har gjort Tyskland till den fr�msta kapitalistiska makten i v�rlden, st�r dess fortsatta utveckling i konflikt med Englands v�rldshegemoni. En total och obegr�nsad dominans av den europeiska kontinenten �r f�r Tyskland det n�dv�ndiga villkoret f�r att st�rta sin v�rldsfiende. D�rf�r har det imperialistiska Tyskland �verst p� sitt program satt inf�rlivandet av Central- och V�steuropa. Det nuvarande Tyskland, �sterrike-Ungern, Balkanhalv�n, Turkiet, Holland, de skandi�naviska l�nderna, Schweiz, Italien och om m�jligt ett f�rbl�tt Frankrike, tillsammans med Spanien och Portugal m�ste utg�ra en enda ekonomisk och milit�r enhet � Stortyskland under den nuvarande tyska regeringens ledarskap.
Detta program, som noggrant utarbetats av den tyska imperialismens ekonomer, jurister och diplo�mater och realiserats av dess strateger �r det klaraste och samtidigt mest chockerande uttrycket f�r det faktum att kapitalismen har funnit sin st�llning inom nationalstatens ramar outh�rdlig. I den nationella stormaktens st�lle m�ste den imperialistiska v�rldsmakten komma.
Under dessa historiska villkor kan de problem det europeiska proletariatet st�lls inf�r inte inbegripa f�rsvaret av ett nationellt "f�dernesland" som redan �verlevt sig sj�lv och som har blivit en broms p� det ekonomiska framsteget. Vad det g�ller �r att skapa ett nytt, m�ktigare och stabilare f�dernesland � ett republikanskt Europas F�renta Stater, som ett �verg�ngsstadium till V�rldens F�renta Stater. Mot imperialismens d�dl�ge kan proletariatet bara st�lla v�rldsekonomins socialistiska organisation som dagens praktiska program. Gentemot kriget som ett s�tt att l�sa de ol�sliga mots�ttningarna inom kapitalismen vid dess utvecklingsklimax, �r proletariatet tvingat att st�lla sin egen metod � den socialistiska revolutionen. Balkanfr�gan likav�l som fr�gan om tsarismens st�rtande � dessa uppgifter som �verl�mnats till oss fr�n g�rdagens kamp kan endast l�sas i samband med den revo�lution�ra l�sningen av de uppgifter som st�lls av dagens och morgondagens kamp.
F�r den ryska socialdemokratin �r den prim�ra, oundvikliga uppgiften kampen mot tsarismen, som i �sterrike och p� Balkan s�ker ett utlopp f�r sin egen statsm�ssiga form av plundring, sitt barbari och sitt v�ld. Den ryska bourgeoisien, inklusive den "radikala" intelligentsian har blivit totalt kor�rumperad av den ryska industrins uppsving under de sista fem �ren. Den har slutit en blodig allians med Romanov-dynastin, som genom nya territoriella vinster f�rs�ker s�kra f�r den ot�liga ryska kapitalismen dess del av v�rldsbytet. Genom att utplundra och �del�gga Galizien, genom att ber�va dess folk ocks� de smulor frihet som Habsburgarna till�tit dem, genom att stycka det olyckliga Persien och genom att fr�n Bosporen f�rs�ka s�tta en snara bakifr�n p� folken p� Balkanhalv�n, v�ntar sig tsarismen att den ryska liberalismen, som den avskyr, skall d�lja dessa rovd�d genom deklamationer om f�rsvaret av Belgien och Frankrike. Kriget 1914 inneb�r det totala tillintetg�ran�det av den ryska liberalismen. Detta g�r det ryska prole�tariatet till den enda b�raren av frihets�kampen och f�rvandlar fullst�ndigt den ryska revolutionen till en integrerad del av det europeiska proletariatets sociala revolution.
I v�r kamp mot tsarismen, med vilken vi aldrig kommer att ing� n�gon vapenvila har vi inte s�kt och kommer vi inte att s�ka bist�nd fr�n den habsburgska eller hohenzollernska militarismen. Vi har bevarat tillr�ckligt mycket revolution�r klarsyn f�r att inse att den tyska imperialismen �r i grunden fientligt inst�lld till tanken att krossa tsarismen, dess b�sta allierade i �st, som den �r sammanbunden med genom den historiska solidaritetens kedjor. Men �ven om inte detta vore fallet, �ven om vi antar att den tyska militarismen till f�ljd av logiken i sina milit�ra operationer och i trots av sina egna politiska intressen, skulle rikta ett d�dsslag mot tsarismen, �ven i detta mycket otroliga fall, skulle vi fortfarande v�gra att i hohenzollerna se n�gon subjektiv eller ens objektiv allierad. Den ryska revolutionens �de �r intimt sammankopplat med den europeiska socialismens �de och vi ryska socialdemokrater h�ller en tillr�ckligt fast internationalistisk position f�r att en g�ng f�r alla avvisa sj�lva tanken p� att vi i utbyte f�r ett tveksamt steg mot Rysslands frig�relse skulle bidra till att friheten krossas i Belgien och Frankrike, och �n mer till att det imperialistiska giftet ympas in i det tyska och �sterrikiska proletariatet.
Vi st�r i stor tacksamhetsskuld till den tyska socialdemokratin. Vi har alla g�tt i dess skola, vi har l�rt b�de av dess framg�ngar och av dess misslyckanden. F�r oss var det inte ett av Internationalens partier, utan "Partiet" � helt igenom. Vi har alltid haft � och successivt st�rkt � v�ra brodersband med den �sterrikiska socialdemokratin. A andra sidan var vi stolta �ver vetskapen om att vi hade givit ett blygsamt bidrag, offrat mer �n en droppe av v�rt blod f�r vinnandet av den allm�nna r�st�r�tten i �sterrike, och av de nyv�ckta revolution�ra tendenserna inom det tyska proletariatet. Vi accepterade tvekl�st ett moraliskt och materiellt st�d fr�n en �ldre broder som k�mpade f�r samma m�l p� andra sidan v�r v�stra gr�ns. Men just p� grund av v�r respekt f�r detta f�rflutna, och �nnu mer p� grund av den framtid, som �nnu fastare kommer att sammanknyta den ryska arbetarklassen med Tysklands och �sterrikes proletariat, avvisar vi indignerat den tyska imperialismens "liberationistiska" st�d, som � ack! med den tyska socialismens v�lsignelse � sk�nker oss kanoner med Krupps inskrift. Och vi hoppas att den ryska socialismens indignerade protester kommer att ljuda tillr�ckligt h�gt f�r att h�ras till Berlin och Wien.
Den Andra Internationalens kollaps �r ett tragiskt faktum � det vore blindhet eller feghet att sluta �gonen f�r detta. Den franska socialismens och den st�rsta delen av den engelska socialismens upptr�dande utg�r en lika stor del av denna kollaps som den linje som f�rts av den tyska och �sterrikiska socialdemokratin. Rent diplomatiska f�rs�k att �terskapa Internationalen � genom en �msesidig "amnesti" � kommer inte att f�ra oss ett enda steg fram�t. Det �r inte fr�ga om en episo�disk eller tillf�llig mots�ttning och inte heller om �siktsbrytningar i den "nationella" fr�gan. Vad det g�ller �r de gamla politiska partiernas kapitulation inf�r det historiska prov de st�llts inf�r av det europeiska kriget.
Vid f�rsta �gonkastet kan det tyckas att den annalkande epokens socialrevolution�ra perspektiv, som vi talat om ovan, �r fullkomligt illusoriska med tanke p� den bankrutt som de gamla socialistiska partierna nu s� katastrofalt visat. Men en s�dan skeptisk slutsats vore falsk, det vore att ignorera den historiska dialektikens "goda" vilja precis som vi tidigare alltf�r mycket har ignorerat dess "onda" vilja, som s� obarmh�rtigt visat sig i Internationalens �de.
Kriget 1914 f�rkunnar nationalstaternas uppl�sning. De socialistiska partierna i den epok som just avslutats var nationella partier. Utvecklingen inom deras organisation, deras aktivitet och deras psykologi gjorde att de v�xte samman med nationalstaten, och tv�rtemot deras kongressers h�gtid�liga l�ften gick de ut f�r att f�rsvara de konservativa statsstrukturerna, n�r imperialismen hade vuxit sig stor p� nationens jord och b�rjade krossa de utlevade nationsgr�nserna. I sitt historiska fall har nationalstaterna dragit med sig de nationella socialistiska partierna.
Vad som d�tt �r inte socialismen, utan bara dess tillf�lliga historiska uttryck. De revolution�ra id�erna f�r ett nytt liv n�r de kastar av sig sitt stela skal. Detta skal utg�rs av levande m�nniskor, av en hel generation socialister som har f�rstenats av det sj�lvf�rnekande agitatoriska och propagandis�tiska arbetet under flera decenniers politisk reaktion, och har f�rfallit till den nationella opportunis�mens eller possibilismens vanor och uppfattningar. Alla f�rs�k att r�dda Andra internationalen p� den gamla grundvalen, med hj�lp av personliga diplomatiska metoder och �msesidiga eftergifter, �r helt hoppl�sa. Historiens gamla mullvad gr�ver sina g�ngar alltf�r bra och ingen har kraft att stoppa honom.
Liksom nationalstaterna har blivit en broms p� produktivkrafterna, har de gamla nationalistiska socialistpartierna blivit det fr�msta hindret p� v�gen till en prolet�r, revolution�r r�relse. De m�ste avsl�ja all sin efterblivenhet, visa all begr�nsning i sina metoder, �samka proletariatet de inre stridernas f�rnedring och skr�ck f�r att det, genom sin fruktansv�rda desillusion skulle befria sig sj�lvt fr�n alla f�rdomar och slaviska vanor fr�n den f�rberedande epoken och slutligen bli vad det best�mts av genom historien: den revolution�ra klassen som k�mpar f�r makt.
Den Andra Internationalen har inte existerat f�rg�ves. Den har utf�rt ett gigantiskt kulturellt arbete utan motstycke i v�rlden: den f�rtryckta klassens bildning och sammansm�ltning. Proletariatet beh�ver inte b�rja om fr�n b�rjan �n en g�ng. Den g�r inte in p� den nya v�gen med tomma h�nder. Fr�n den f�reg�ende epoken har den �rvt en rik ideologisk arsenal. Den nya epoken kommer att tvinga det att till kritikens gamla vapen l�gga vapnens nya kritik.[1]
Denna bok skrevs i all hast och under f�rh�llanden som var l�ngtifr�n idealiska f�r systematiskt arbete. En stor del �gnas �t den gamla, fallna internationalen. Men fr�n f�rsta till sista sidan skrevs boken hela tiden med den nya internationalen i �tanke, den nya international som m�ste uppst� ur den nuvarande omv�lvningen av v�rlden, den sista stridens och slutgiltiga segerns international.
Det krig som f�r n�rvarande f�rs mot den ryska tsarismen och dess vasaller v�gleds av en stor historisk tanke. Kraften hos denna stora historiska tanke helgar slagf�lten i Polen och �stra Ryssland. Kanonernas d�n, kulsprutornas knatter och kavalleriets framstormande, allt vittnar om hur det demokratiska programmet f�r nationernas befrielse genomdrivs. Om inte tsarismen i f�rbund med de franska kapitalistiska makterna och de samvetsl�sa �kr�marfolken�[2] hade lyckats undertrycka revolutionen 1905, s� hade den nuvarande slakten av nationer kunnat undvikas.
Ett demokratiskt Ryssland skulle aldrig ha g�tt med p� att f�ra detta samvetsl�sa och menings�l�sa krig. Nu talar frihetens och r�ttvisans stora tankar med kulsprutornas och sv�rdets spr�k, och varje hj�rta som �r mottagligt f�r medk�nsla f�r r�ttvisa och m�nsklighet kan bara �nska att tsarismens makt ska krossas en g�ng f�r alla, och de f�rtryckta ryska nationaliteterna �terigen ska skaffa sig r�tten att avg�ra sina egna �den.
Ovanst�ende citat �r fr�n Nepszava 31 augusti 1914, officiellt organ f�r Socialistpartiet i Ungern � detta land vars hela inre liv grundas p� ett v�ldsamt f�rtryck av nationella minoriteter, f�rslavande av de arbetande klasserna, p� den h�rskande gods�garkastens officiella parasitism och ocker. Det �r ett land d�r personer som Tisza beh�rskar situationen, tv�tt�kta b�nder med politiska banditers man�r. Med andra ord �r Ungern det land som �r n�rmast besl�ktat med det tsaristiska Ryssland.
S� vad �r mer passande �n att Nepszava, socialisternas tidning i Ungern, med entusiasm skulle h�lsa de tyska och �sterrikisk-ungerska arm�ernas befrielseuppdrag? Vem mer �n greve Tisza skulle k�nna sig manad att �genomdriva det demokratiska programmet f�r nationernas befrielse�? Vilka andra �n den h�rskande klicken i Bukarest, de misskrediterade panamisterna,[3] kunde uppr�tth�lla de eviga principerna om lag och r�ttvisa? Kunde man verkligen anf�rtro detta uppdrag till det �svek�fulla Albion�,[4] till ett kr�marfolk?
Skrattet avleder vreden. De tragiska konsekvenserna av internationalens politik fick inte bara sin h�jdpunkt i stackars Nepszavas artiklar. Humorn i dem avv�pnar oss.
De nuvarande h�ndelserna inleddes med Serbiens ultimatum till �sterrike-Ungern. Den internatio�nella socialdemokratin hade inte minsta anledning att st�da de intriger som serberna eller n�gon annan av Balkanhalv�ns sm� dynastier h�ller p� med. Alla f�rs�kte d�lja sina politiska �ventyr under t�ckmantel av nationella str�vanden. Vi hade �nnu mindre anledning att bli moraliskt indigne�rade �ver att en fanatisk ung serb besvarade den fega, kriminella och nationalistiska politik som drivs av myndigheterna i Wien och Budapest med ett blodigt mord.[5]
En sak �r vi helt s�kra p�. I mellanhavandena mellan Donau-monarkin och den serbiska regeringen �r det helt och h�llet Serbien som har den historiska r�tten, det vill s�ga r�tten till en fri utveckling, precis som det var Italien som hade r�tt �r 1859. Bakom falskspelet mellan den kejserliga polisens skurkar och Belgrads terrorister l�g en mycket djupare mening �n bara Karageorgevitchernas b�rd eller tsardiplomatins brott. P� ena sidan fanns de imperialistiska str�vandena hos en nationalstat utan livskraft, och p� den andra den uppsplittrade serbiska nationens f�rs�k att �terf�rena sig i en nationell helhet och bli en levande livskraftig stat.
�r det f�r detta vi har suttit s� l�nge i socialismens skola, f�r att gl�mma det demokratiska alfabe�tets tre f�rsta bokst�ver? Och detta minnesfel visade sig f�rst efter 4 augusti.[6] Fram till detta �des�digra datum visade de tyska marxisterna att de mycket v�l k�nde till vad som h�nde i syd�stra Europa.
3 juli 1914, efter mordet i Sarajevo, skrev Vorw�rts:
Sydslavernas borgerliga revolution �r i full g�ng, och oavsett hur ursinnig och vettl�s handlingen i sig sj�lv �r, s� �r skotten i Sarajevo ett kapitel i denna revolution i lika stor utstr�ckning som bulgarernas, serbernas och montenegrinernas strider som befriade b�nderna i Makedonien fr�n den turkiska feodala utsugningens ok. �r det att undra p� att sydslaverna i �sterrike-Ungern tittar l�ngtansfullt p� sina rasfr�nder i kungad�met Serbien? Serberna i Serbien har uppn�tt det h�gsta m�l ett folk kan uppn� under det nuvarande samh�llssystemet. De har uppn�tt nationellt oberoende. Medan man i Wien eller Budapest behandlar alla med ett serbiskt eller kroatiskt namn med slag och sparkar, med krigsr�tt och galgen... Som ett resultat av segrarna p� Balkan finns det 7� miljon sydslaver som p� ett allt dj�rvare s�tt kr�ver politiska r�ttigheter. Och om kejsartronen i �sterrike forts�tter att mots�tta sig deras inflytande, s� kommer den att falla �ver �nda och hela det kejsard�me som vi har knutit v�rt �de till kommer att sl�s i bitar. Ty det �r i linje med den historiska utvecklingen att s�dana nationella revolutioner ska g� mot seger.
Den internationella socialdemokratin och dess serbiska del gjorde f�rvisso inte orubbligt motst�nd mot Serbiens nationella krav av h�nsyn till �sterrike-Ungerns historiska r�tt att f�rtrycka och splittra upp de nationaliteter som bor inom hennes gr�nser, och absolut inte av h�nsyn till Habsburgs befrielseuppdrag. F�re augusti 1914 v�gade bara pressens svarta och gula legohjon andas ett ord om det. Socialisternas handlande drevs av helt andra motiv. �ven om proletariatet p� intet vis f�rnekade Serbien dess historiska r�tt att str�va efter nationell enhet, s� kunde det f�r det f�rsta inte anf�rtro l�sningen av detta problem �t de krafter som d� kontrollerade det serbiska kungad�mets �de. Och f�r det andra � och det var f�r oss den avg�rande faktorn � kunde inte den internationella socialdemokratin offra freden i Europa f�r serbernas nationella sak. Den ins�g att det enda s�ttet, bortsett fr�n en europeisk revolution, att uppn� denna enhet var med hj�lp av krig i Europa.
Men fr�n det �gonblick �sterrike-Ungern tog fr�gan om sitt och Serbiens �de till slagf�ltet kunde inte socialisterna l�ngre tvivla p� att syd�stra Europas samh�lleliga och nationella framsteg skulle drabbas mycket h�rdare av en seger f�r Habsburg �n f�r Serbien. F�rvisso fanns det fortfarande ingen anledning f�r oss socialister att identifiera oss med den serbiska arm�ns m�l. Det var den tanke som besj�lade de serbiska socialisterna Ljaptchevitch och Katzlerovitch, n�r de tog det modi�ga steget att r�sta mot krigskrediterna.[7] Men vi hade definitivt �nnu mindre anledning att st�da Habsburg-dynastins r�ttigheter och de feodalkapitalistiska klickarnas imperialistiska intressen mot serbernas nationella kamp. Hursomhelst m�ste den �sterrikisk-ungerska socialdemokratin, som nu ger sin v�lsignelse till habsburgarnas sv�rd f�r att befria polackerna, ukrainarna, f�rst av allt f�r�klara hur de t�nker i den serbiska fr�gan, som har blivit s� hoppl�st r�rig.
Men sp�rsm�let �r inte begr�nsat till �det f�r 10 miljoner serber. Sammandrabbningen mellan Europas nationer st�ller p� nytt hela fr�gan om Balkan. Freden i Bukarest, som undertecknades 1913, har varken l�st de nationella eller internationella problemen i Fr�mre Orienten. Den har bara �kat den f�rvirring som blev resultatet av de tv� oavslutade Balkankrigen, som inte avslutades d�rf�r att de l�nder som deltog i dem tillf�lligt var fullst�ndigt utmattade.[8]
Trots befolkningens romanska sympatier, speciellt i st�derna, hade Rum�nien f�ljt i den �sterrikisk-ungerska politikens fotsp�r. Det berodde inte s� mycket p� dynastiorsaker, p� det faktum att en prins fr�n �tten Hohenzollern[9] satt p� tronen, som p� det �verh�ngande hotet av en rysk invasion. 1879 kapade den ryska tsaren, som tack f�r Rum�niens st�d i �befrielse�kriget mellan Ryssland och Turkiet, �t sig en bit rum�nskt territorium, regionen Bessarabien. Denna talande bedrift gav till�r�ckligt med st�d �t Hohenzollern i Bukarest. Men genom politiken att ber�va Transsylvanien (som har en befolkning p� 3 miljoner rum�ner mot � miljoner i den ryska regionen Bessarabien) sin nationalitet lyckades den Magyar-Habsburgska klicken[10] reta upp det rum�nska folket. Och samma klicks handelsf�rdrag, som styrdes av de stora �sterrikisk-ungerska gods�garnas intressen, gjorde folket �nnu mer fientligt. S� skulden f�r Rum�niens intr�de i kriget, som kom till st�nd trots Socialistpartiets modiga och aktiva agitation mot deltagande i kriget under ledning av mina v�nner Gherea och Rakovskij, ligger helt och h�llet hos den h�rskande klassen i �sterrike-Ungern, som precis som p� andra st�llen f�r sk�rda vad de har s�tt.
Men fr�gan �r inte ur v�rlden genom att vi sl�r fast det historiska ansvaret. Imorgon, om en m�nad, om ett �r eller mer kommer kriget att st�lla fr�gan om folkens �de p� Balkan och i �sterrike-Ungern i f�rgrunden, och proletariatet m�ste besvara den. P� 1800-talet tittade den europeiska demokratin med misstro p� Balkanfolkens kamp f�r sj�lvst�ndighet, eftersom den fruktade att Ryssland kunde st�rkas p� Turkiets bekostnad. I denna fr�ga skrev Karl Marx 1853, just innan Krimkriget:
Man kan s�ga att ju fastare etablerad Serbien och den serbiska nationaliteten �r, desto mer hamnar Rysslands inflytande �ver de turkiska slaverna i bakgrunden. F�r att kunna beh�lla sin st�llning som stat tvingades Serbien importera sina politiska institutioner, sina skolor... fr�n V�steuropa.
Denna profetia har p� ett lysande s�tt uppfyllts i det som faktiskt h�nde i Bulgarien, som skapades av Ryssland som en utpost p� Balkan. S� fort Bulgarien var n�gorlunda erk�nt som nationalstat, utvecklade det ett starkt Rysslandsfientligt parti under ledning av Rysslands tidigare elev Stambulov, och detta parti lyckades s�tta sin j�rnpr�gel p� det unga landets hela utrikespolitik. Hela det politiska partisystemet i Bulgarien �r uppbyggt s� att det ska kunna styra mellan de tv� europeiska gruppe�ringarna utan att definitivt tvingas in i n�gondera sidans led, f�rs�vitt det inte v�ljer att g�ra det sj�lvmant. Rum�nien ansl�t sig till den �sterrikisk-tyska alliansen, medan Serbien efter 1903 ansl�t sig till Ryssland, eftersom den ena hotades direkt av Ryssland och den andra av �sterrike. Ju mer oberoende l�nderna i syd�stra Europa �r fr�n �sterrike-Ungern, ju mer effektivt kommer de att kunna skydda sin sj�lvst�ndighet mot tsarismen.
Den maktbalans som Berlinkongressen[11] 1878 slog fast f�r Balkan var fylld av mots�ttningar. Folken p� Balkan delades upp efter konstgjorda etnografiska gr�nser, placerades under kontroll av dynastier som importerades fr�n tyska plantskolor, och blev bundna till h�nder och f�tter av stormakternas intriger, och var allts� tvungna att forts�tta sina anstr�ngningar att f� st�rre nationell frihet och enhet. Det sj�lvst�ndiga Bulgariens nationella politik riktade sig naturligtvis mot Makedonien, som befolkas av bulgarer. Berlinkongressen hade l�mnat det under turkiskt styre. � andra sidan hade Serbien knappast n�gonting att h�mta i Turkiet med undantag f�r Sanjak, Novy Bazar. Dess natio�nella intressen l�g p� andra sidan den �sterrikisk-ungerska gr�nsen, i Bosnien-Hercegovina, Kroatien, Slavonien och Dalmatien. Rum�nien hade inga intressen i s�der, d�r det skildes fr�n det europeiska Turkiet av Serbien och Bulgarien. Rum�niens expansionspolitik riktade sig mot nordv�st och �st, mot det ungerska Transsylvanien och det ryska Bessarabien. Och slutligen st�tte Greklands och Bulgariens nationella utvidgning p� Turkiet. �sterrike-Ungerns politik hade som m�l att p� ett konstgjort s�tt bevara det europeiska Turkiet, och den misslyckades inte p� grund av Rysslands diplomatiska intriger, �ven om det givetvis inte saknades s�dana. Det var den oundvikliga h�ndelse�utvecklingen som fick den att bryta samman. Balkanhalv�n hade inlett en kapitalistisk utveckling och det var detta faktum som st�llde fr�gan om Balkanfolkens sj�lvstyre som nationella stater p� dagordningen.
Balkankriget gjorde slut p� det europeiska Turkiet och skapade d�rmed de n�dv�ndiga f�ruts�tt�ningarna f�r att l�sa fr�gan om Bulgarien och Grekland. Men det enda s�tt p� vilket Serbien och Rum�nien kunde fullbordas nationellt var p� bekostnad av �sterrike-Ungern, och de hindrades i sina anstr�ngningar att expandera s�derut. De kompenserades med omr�den som rasm�ssigt till�h�rde Bulgarien � Serbien i Makedonien och Rum�nien i Dobrudja. Det �r inneb�rden av det andra Balkankriget och freden i Bukarest som avslutade det. Sj�lva �sterrike-Ungerns existens, detta Turkiet i Mellaneuropa, st�r i v�gen f�r syd�stra Europas folks naturliga sj�lvbest�mmande. Det tvingar dem att hela tiden k�mpa mot varandra, s�ka st�d utifr�n mot varandra, och g�r dem p� s� s�tt till verktyg i stormakternas politiska spel. Det var bara tack vare detta kaos som den tsaristiska diplomatin lyckades spinna Balkanpolitikens spindeln�t, vars sista tr�d var Konstantinopel. Och det �r bara med hj�lp av en ekonomisk och politisk federation mellan staterna p� Balkan som det g�r att st�lla upp en ogenomtr�nglig mur mot tsarismens girighet.
N�r det europeiska Turkiet nu har r�jts undan �r det �sterrike-Ungern som st�r i v�gen f�r en fede�ration mellan l�nderna p� Balkan. Rum�nien, Bulgarien och Serbien kunde ha hittat sina naturliga gr�nser och p� grundval av gemensamma ekonomiska intressen ha enat sig med Grekland och Turkiet i ett f�rsvarsf�rbund. D�rmed skulle det till sist ha blivit fred p� Balkanhalv�n, denna h�xkittel som med j�mna mellanrum har hotat Europa med explosioner, tills den slutligen drog in det i den nuvarande katastrofen. Fram till en viss punkt tvingades socialisterna f�rlika sig med att de kapitalistiska diplomaterna behandlade Balkanfr�gan p� ett rutinm�ssigt s�tt. Diplomaternas konfe�renser och hemliga �verenskommelser fyllde igen ett h�l men �ppnade bara ett annat �nnu st�rre. S� l�nge denna f�rhalningspolitik sk�t upp den slutgiltiga l�sningen hade Socialistiska internationalen f�rhoppningar om att l�sningen av Habsburgs tronf�ljd inte skulle ske med hj�lp av ett europeiskt krig utan med en europeisk revolution. Men n�r kriget nu har rubbat hela Europas j�mvikt och de rovgiriga stormakterna f�rs�ker g�ra om Europas karta � inte utifr�n nationellt demokratiska principer, utan med milit�r styrka � m�ste socialdemokratin inse att ett av de fr�msta hindren f�r frihet, fred och framsteg, ut�ver tsarismen och den tyska militarismen, �r Habsburgsmonarkin som statsorganisation. Det brott som den galiziska socialistiska gruppen under Daszynski begick var inte bara att den st�llde Polens sak �ver socialismen, utan ocks� att den kn�t Polens �de till de �ster�rikisk-ungerska arm�ernas och Habsburgsmonarkins �de. Europas socialistiska proletariat kan inte anta en s�dan l�sning p� fr�gan. F�r oss st�r fr�gan om ett enat och sj�lvst�ndigt Polen p� samma niv� som fr�gan om ett enat och sj�lvst�ndigt Serbien. Vi kan inte och kommer inte att till�ta att den polska fr�gan l�ses genom att beh�lla det kaos som nu r�der i syd�stra Europa, i sj�lva verket i hela Europa. F�r oss socialister inneb�r Polens sj�lvst�ndighet att det ska vara sj�lvst�ndigt p� b�da fronter, b�de gentemot Romanov och Habsburg. Vi vill inte bara att det polska folket ska vara fritt fr�n tsarismens f�rtryck. Vi vill ocks� att det serbiska folkets �de ska vara oberoende av den polska adeln i Galizien.
F�r n�rvarande beh�ver vi inte bry oss om det sj�lvst�ndiga Polens relationer med B�hmen, Ungern och federationen p� Balkan. Men det �r helt uppenbart att en rad mellanstora och sm� stater l�ngs Donau och p� Balkanhalv�n kommer att utg�ra ett mycket effektivare hinder mot tsarismens planer f�r Europa �n den svaga, f�rvirrade �sterrikisk-ungerska staten, som bara bevisar sitt existensber�t�tigande med hj�lp av upprepade angrepp mot freden i Europa.
I den tidigare citerade artikeln fr�n 1853 skrev Marx s� h�r i fr�gan om �stra Europa:
Vi har sett att statsm�nnen i Europa genom sin f�rh�rdade dumhet, f�rstenade rutin och ned��rvda intellektuella sl�het, undviker varje f�rs�k att svara p� fr�gan om vad som ska h�nda med Turkiet i Europa. Rysslands framst�t mot Konstantinopel gynnas av sj�lva det medel med vilka man tror att det ska g� att h�lla henne borta, den aldrig genomf�rda tomma teorin om att bibe�h�lla status quo. Vad �r status quo? F�r den Osmanska Portens[12] kristna unders�tar inneb�r det bara ett fortsatt f�rtryck fr�n Turkiets sida. S� l�nge de befinner sig under det turkiska styrets ok betraktar de den grekiska kyrkans ledare, h�rskaren �ver 60 miljoner grekiskt-ortodoxa kristna, som sin naturliga beskyddare och befriare.
Det som s�gs om Turkiet g�ller nu i �nnu h�gre grad f�r �sterrike-Ungern. Det g�r inte att t�nka sig en l�sning av Balkanfr�gan utan att l�sa den �sterrikisk-ungerska fr�gan, eftersom b�da best�r av en och samma formel � Donaus och Balkanl�ndernas Demokratiska federation.
�Regeringarna med sin gammaldags diplomati�, skrev Marx, �kommer aldrig att l�sa sv�righeterna. En l�sning av fr�gan om Turkiet �r precis som m�nga andra fr�gor f�rbeh�llen den europeiska revo�lutionen.� Detta uttalande �r lika giltigt idag som n�r det skrevs. Men f�r att revolutionen ska kunna l�sa de sv�righeter som har tornat upp sig under �rhundradenas lopp m�ste proletariatet ha sitt eget program f�r att l�sa den �sterrikisk-ungerska fr�gan. Och detta program m�ste g� emot den tsaris�tiska rovgirigheten lika ih�rdigt som de fega och konservativa f�rs�ken att bibeh�lla status quo i �sterrike-Ungern.
Otvivelaktigt utg�r den ryska tsarismen en mer primitiv och barbarisk statsorganisation �n �ster�rike-Ungerns av �lderdomssvaghet mildrade och mer kraftl�sa absolutism. Men den ryska tsarismen och den ryska staten �r p� inget vis identiska. Om tsarismen krossas s� inneb�r inte det att staten faller samman. Tv�rtom inneb�r det att den befrias och st�rks. Alla p�st�enden om att man m�ste knuffa tillbaka Ryssland till Asien, som till och med har f�tt genklang i vissa socialdemokratiska tidningar, grundas p� d�liga kunskaper i b�de geografi och etnografi. Oavsett vilket �de som m�ter det nuvarande Rysslands olika delar � det ryska Polen, Finland, Ukraina eller Bessarabien � s� kommer inte det europeiska Ryssland att upph�ra att existera som nationellt territorium f�r ett m�ngmiljonh�vdat folk som under det senaste kvartsseklet har gjort betydande framsteg p� det kulturella omr�det.
F�r �sterrike-Ungern �r det helt annorlunda. Som statsorganisation �r den identisk med Habsburgs�monarkin. Den st�r och faller med habsburgarna, precis p� samma s�tt som det europeiska Turkiet var identiskt med den feodala milit�ra ottomanska kasten och f�ll n�r denna kast f�ll.[13] �sterrike-Ungern �r ett gytter av folkspillror som tenderar att slitas s�nder men tvingas h�lla ihop av en dynasti, och det uppvisar bilden av den v�rsta reaktion i Europas mitt. Om det finns kvar efter den nuvarande europeiska katastrofen s� skulle det inte bara f�rdr�ja Donau- och Balkanfolkens utveckling f�r �rtionden fram�t och g�ra det praktiskt taget n�dv�ndigt med en upprepning av det nuvarande kriget, utan kommer ocks� att st�rka tsarismen politiskt genom att bevara dess fr�msta andliga n�ringsk�lla.
Om den tyska socialdemokratin f�rlikar sig med �del�ggelsen av Frankrike genom att betrakta det som ett straff f�r Frankrikes allians med tsarismen, d� m�ste vi fr�ga om samma m�ttstock kan anv�ndas p� alliansen mellan Tyskland och �sterrike. Och om de tv� v�stliga demokratiernas allians med den tyranniska tsarismen mots�ger den franska och engelska pressen n�r den kallar kriget ett befrielsekrig, �r det d� inte lika, om inte mer, f�rm�tet av den tyska socialdemokratin att veckla ut frihetens fana �ver Hohenzollerns arm�, som inte bara k�mpar mot tsarismen och dess allierade utan ocks� f�r att bef�sta Habsburgsmonarkin?
�sterrike-Ungern �r oumb�rligt f�r Tyskland, f�r den h�rskande klassen i Tyskland som vi k�nner den. Den h�rskande junkerklassen[14] kastade Frankrike i armarna p� tsarismen genom att med v�ld annektera Alsace-Lorraine,[15] och f�rbittrade systematiskt relationerna till England genom att rusta upp �rlogsflottan. De tillbakavisade alla f�rs�k till �verenskommelser med demokratierna i v�st, eftersom en �verenskommelse skulle ha lett till en demokratisering av Tyskland. Och den s�g sig tvingad att s�ka st�d hos den �sterrikisk-ungerska monarkin som en milit�r reservkraft mot fienderna i �st och v�st.
Enligt den tyska uppfattningen hade den dubbla monarkin[16] till uppgift att st�lla ungerska, polska, rum�nska, tjeckiska, ukrainska, serbiska och italienska hj�lptrupper i den tyska milit�rens och junkerpolitikens tj�nst. Den h�rskande klassen i Tyskland hade med l�tthet f�rlikat sig med att 10-12 miljoner tyskar blev landsf�rvisade, ty de utgjorde en k�rna kring vilken habsburgarna enade en icke-tysk befolkning p� mer �n 40 miljoner. En demokratisk federation av sj�lvst�ndiga Donau-nationer skulle ha gjort dessa folk oanv�ndbara som allierade till den tyska militarismen. Bara en monarki i �sterrike-Ungern med st�d fr�n militarismen skulle ge landet ett v�rde som allierad till junker-Tyskland. En oundg�nglig f�ruts�ttning f�r den allians, som hade f�rklarats helig med dynastiernas �Nibelungen-hedersord�,[17] var att �sterrike-Ungern var milit�rt redo, och detta villkor gick bara att uppn� genom att regelm�ssigt undertrycka de s�nderslitande nationella tendenserna.
Eftersom �sterrike-Ungern p� alla sidor �r omgivet av stater som best�r av samma folk som inom dess egna gr�nser, h�nger dess utrikespolitik n�ra samman med dess inrikespolitik. F�r att kunna h�lla 7 miljoner serber och sydslaver inom sin egen milit�ra stat m�ste �sterrike-Ungern sl�cka den eldh�rd som underbl�ser deras politiska sympatier � det sj�lvst�ndiga kungad�met Serbien.
�sterrikes ultimatum till Serbien var ett avg�rande steg i denna riktning. �[De] tog detta steg av n�dtv�ng�, skrev Eduard Bernstein i Die Sozialistisches Monatshefte (nr 16). F�rvisso, om man betraktar de politiska h�ndelserna ur dynastiernas synvinkel.
Att f�rsvara Habsburgs politik med Belgradh�rskarnas l�ga moral �r att blunda f�r det faktum att habsburgarna faktiskt blev v�nner med Serbien, men f�rst n�r Serbien styrdes av den uslaste regering som den olycksaliga Balkanhalv�n n�gonsin upplevt, det vill s�ga n�r det styrdes av en �sterrikisk agent, Milan. Uppg�relsen med Serbien kom s� sent d�rf�r att den dubbla monarkins kraftl�sa organism hade en alltf�r svag sj�lvbevarelsedrift. Men efter �rkehertigens d�d ledde st�det och f�rhoppningarna fr�n det �sterrikiska milit�rpartiet � och Berlin � att deras allierade fick en h�rd st�t i sidan, och de kr�vde att de skulle visa h�rdhet och styrka. Inte bara hade �sterrikes ultimatum till Serbien godk�nts p� f�rhand av h�rskarna i Tyskland, all information tyder ocks� p� att det faktiskt hade inspirerats fr�n detta h�ll. Det finns tydliga bevis i Vitboken som yrkes- och amat�rdiplomater beskriver som ett dokument som visar Hohenzollerns l�ngtan efter fred.
Efter att ha preciserat syftet med den storserbiska propagandan och tsarismens intriger p� Balkan, sl�r Vitboken fast:
Under dessa f�rh�llanden tvingades �sterrike inse att monarkins v�rdighet eller sj�lvbevarelse�drift gjorde att de inte bara passivt tittade p� vad som h�nde p� andra sidan gr�nsen. Den kejser�liga regeringen informerade oss om denna st�ndpunkt och bad om v�r uppfattning. Vi kunde uppriktigt s�ga till v�r allierade att vi h�ll med om hans bed�mning av situationen och kunde garantera honom att vi skulle godk�nna alla aktioner som han ans�g n�dv�ndiga f�r att s�tta stopp f�r r�relsen mot den �sterrikiska monarkin i Serbien. Vi gjorde detta fullt medvetna om att eventuella krigsoperationer fr�n �sterrike-Ungerns sida skulle kunna tvinga ut Ryssland p� slag�f�ltet, och i enlighet med villkoren i v�r allians dra in oss i kriget.
Men med tanke p� att f�r �sterrike-Ungern vitala intressen stod p� spel, kunde vi inte r�da v�r allierade att visa en mildhet som var of�renlig med hans v�rdighet, eller v�gra att st�da honom i ett s� allvarligt �gonblick. �n mindre kunde vi g�ra det eftersom v�ra egna intressen ocks� hotades av den ih�llande propagandan i Serbien. Om serberna med hj�lp fr�n Ryssland och Frankrike hade till�tits forts�tta att hota stabiliteten i v�r grannmonarki, s� skulle det ha lett till ett gradvis s�nderfall av �sterrike och till att alla slaviska folk hade underkastats ryskt styre. Och det skulle i sin tur ha gjort det tyska folkets st�llning i Centraleuropa ytterst os�ker. Ett moraliskt f�rsvagat �sterrike som br�t samman inf�r den ryska panslavismens framst�t skulle inte ha varit en allierad som vi kunde lita p� eller vara beroende av, som vi m�ste vara beroende av, inf�r den alltmer hotfulla attityd som uppvisas av v�ra grannar i �st och v�st. D�rf�r gav vi �sterrike fria h�nder i sina aktioner mot Serbien.
H�r sl�r den tyska h�rskande klassen klart och tydligt fast sin inst�llning till konflikten mellan �sterrike och Serbien. Tyskland inte bara informerades av den �sterrikiska regeringen om dennas avsikter och hon inte bara h�ll med om dem, och inte heller bara accepterade hon konsekvenserna av att vara sin allierade trogen. Nej, Tyskland betraktade �sterrikes aggression som oundviklig, som en r�ddningsaktion f�r henne sj�lv, och gjorde det faktiskt till villkor f�r att uppr�tth�lla alliansen. Annars �skulle [�sterrike] inte ha varit en allierad som vi kunde lita p�.
De tyska marxisterna var fullt medvetna om dessa sakernas tillst�nd och de faror som lurade d�r. 29 juni, dagen efter mordet p� den �sterrikiska �rkehertigen, skrev Vorw�rts s� h�r:
Som resultatet av en tafatt utrikespolitik har v�rt lands �de har varit alltf�r h�rt knutet till �sterrike. V�ra h�rskare har gjort alliansen med �sterrike till grundval f�r hela v�r utrikes�politik. �nd� blir det f�r varje dag allt klarare att denna allians �r en k�lla till svaghet snarare �n styrka. Fr�gan om �sterrike riskerar mer och mer att bli ett hot mot freden i Europa.
En m�nad senare, 28 juli, n�r hotet var p� v�g att kulminera i krigets fasor, skrev den tyska social�demokratins viktigaste tidning p� ett lika otvetydigt s�tt: �Hur ska det tyska proletariatet handla om det st�lls inf�r en s�dant vansinnesutbrott�, fr�gade den, och svarade: �Det tyska proletariatet �r inte p� minsta s�tt intresserat av att bevara det nationella kaoset i �sterrike.�
Tv�rtom. Det demokratiska Tyskland �r mycket mer intresserat av splittra �sterrike-Ungern �n av att bevara det. Ett splittrat �sterrike-Ungern skulle inneb�ra att Tyskland erh�ll en utbildad befolkning p� 12 miljoner och en f�rsta rangens huvudstad, Wien. Italien skulle uppn� nationell full�ndning och inte l�ngre spela den ober�kneliga faktor som hon alltid har gjort i Trippelalliansen. Ett sj�lv�st�ndigt Polen, Ungern, B�hmen och en Balkanfederation som omfattar Rum�nien med 10 miljoner inv�nare vid gr�nsen till Ryssland skulle bli ett m�ktigt b�lverk mot tsarismen. Och viktigast av allt �r att ett demokratiskt Tyskland, utan Hohenzollern och junkrarna, med sina 75 miljoner inv�nare med l�tthet skulle kunna n� en �verenskommelse med Frankrike och England och isolera tsarismen och d�ma dess utrikes- och inrikespolitik till fullst�ndig maktl�shet. En politik med denna inrikt�ning vore verkligen en politik f�r att befria Ryssland liksom �sterrike-Ungerns folk. Men ett viktigt f�rsta villkor f�r en s�dan politik �r att det tyska folket b�rjar befria sig sj�lva fr�n Hohenzollern, ist�llet f�r att anf�rtro Hohenzollern uppgiften att befria andra folk.
Den tyska och �sterrikisk-ungerska socialdemokratins inst�llning till kriget st�r i uppenbar mots�tt�ning till dessa m�l. F�r n�rvarande verkar den tro att man m�ste bevara och st�rka Habsburg-monarkin i Tysklands eller den tyska nationens intressen. Och det �r utifr�n denna antidemokratiska st�ndpunkt � som f�r varje internationellt sinnad socialist att rodna av skam � som Wiener Arbeiter-Zeitung formulerar det nuvarande krigets historiska mening, n�r den deklarerar att �det i f�rsta hand �r (de allierades) krig mot den tyska andan�.
�Huruvida diplomatin har agerat klokt, huruvida detta m�ste komma, kan bara tiden utvisa. Nu st�r den tyska nationens �de p� spel! Och det kan inte finnas n�gon tvekan, inte n�gon vacklan! Det tyska folket �r enat bakom en j�rnh�rd �vertygelse att inte b�ja sig under oket, och varken d�den eller dj�vulen kan lyckas�... och s� vidare. (Wiener Arbeiter-Zeitung, 5 augusti.) Vi ska inte f�ro�l�mpa l�sarens politiska och litter�ra smak genom att forts�tta citatet. H�r s�gs inget om uppgiften att befria andra nationer. H�r �r krigets m�l att bevara och s�kra �de tyska m�nniskorna�.
Inte bara den tyska utan ocks� den �sterrikisk-ungerska arm�n ska allts� ha till uppgift att f�rsvara den tyska kulturen, tysk jord, de tyska m�nniskorna. Serber m�ste k�mpa mot serber, polacker mot polacker, ukrainare mot ukrainare, f�r �de tyska m�nniskornas� skull. De 40 miljonerna icke-tyska nationaliteter i �sterrike-Ungern betraktas helt enkelt som historiskt g�dnings�mne f�r den tyska kulturens f�lt. Vi beh�ver inte p�peka att detta �r inte den internationella socialismens uppfattning. Det �r inte ens en nationell demokrati i sin mest grundl�ggande form. I sin kommunik� fr�n 18 september f�rklarar den �sterrikisk-ungerska generalstaben vad dessa �m�nniskor� �r: �Som v�r milit�ra ed s�ger m�ste alla folk i v�r v�rdade monarki st� enade �mot vilken fiende det vara m�nde�, och t�vla med varandra om vem som �r mest modig.�
Wiener Arbeiter-Zeitung godtar helt och fullt den habsburg-hohenzollernska synen p� �sterrike-Ungern som en icke-nationell milit�r reserv. Det �r samma inst�llning som Frankrikes militarister har till senegaleserna och marockanerna, och engelsm�nnen har till hinduerna. Och n�r vi t�nker p� att dessa �sikter inte �r ett nytt fenomen bland �sterrikes tyska socialister, s� har vi hittat den viktigaste orsaken till varf�r den �sterrikiska socialdemokratin p� ett s� bedr�vligt splittrades i nationella grupper, och d�rmed begr�nsade sin politiska betydelse till ett minimum.
Den �sterrikiska socialdemokratins uppsplittring i �msesidigt stridande nationella delar �r ett uttryck f�r �sterrikes otillr�cklighet som statsorganisation. P� samma g�ng visade den tysk-�ster�rikiska socialdemokratins inst�llning att den sj�lv var ett olycksaligt offer f�r och kapitulerar f�r denna otillr�cklighet. Den tysk-�sterrikiska socialdemokratin klarade inte av att f�rena det m�ngkul�turella �sterrikiska proletariatet bakom internationalismens principer, och gav slutligen upp denna uppgift helt och h�llet och underordnade hela �sterrike-Ungern och till och med sin egen politik bakom den preussiska junkernationalismens �tanke�. Detta totala f�rnekande av alla principer talar till oss p� ett aldrig tidigare sk�dat s�tt fr�n Wiener Arbeiter-Zeitungs sidor. Men om vi lyssnar noggrannare till tonerna fr�n denna hysteriska nationalism s� kan vi inte undg� att h�ra en m�rkare r�st, historiens r�st som ber�ttar f�r oss att v�gen till politiska framsteg f�r Central- och syd�stra Europa g�r �ver den �sterrikisk-ungerska monarkins ruiner.
Men tsarismen d�? Skulle inte en seger f�r Tyskland och �sterrike inneb�ra nederlag f�r tsarismen? Och skulle inte de v�lg�rande effekterna av tsarismens nederlag med r�ge �verv�ga de v�lg�rande effekterna av ett uppsplittrat �sterrike-Ungern?
N�r den tyska och �sterrikiska socialdemokratin diskuterar kriget betonar de denna fr�ga. Att krossa ett litet land och �del�gga Frankrike � allt r�ttf�rdigas med behovet att bek�mpa tsarismen. Haase motiverar sin r�st f�r krigskrediterna med behovet att �f�rsvara oss mot hotet fr�n det ryska tyran�niet�. Bernstein g�r tillbaka till Marx och Engels och citerar gamla texter f�r att st�da sin paroll, �G�r upp r�kningen med Ryssland!�
S�dekum var missn�jd med sitt uppdrag till Italien, och s�ger att det man kan skylla italienarna f�r �r att de inte f�rst�r tsarismen. Och n�r socialdemokraterna i Wien och Budapest faller in i ledet bakom Habsburgs fana i dess �heliga krig� mot Serbiens kamp f�r nationell enhet, s� offrar de sin socialistiska �ra till behovet att bek�mpa tsarismen.
Och socialdemokraterna �r inte ensamma. Hela den borgerliga tyska pressen har f�r tillf�llet inga andra m�l �n att utrota det ryska env�ldet som f�rtrycker Rysslands folk och hotar Europas frihet.
Den kejserliga kanslern anklagar Frankrike och England f�r att vara lydstater till det ryska tyranniet. Till och med den tyska generalmajoren von Morgen, som f�rvisso �r en sann och bepr�vad �v�n av frihet och sj�lvst�ndighet�, uppmanar polackerna att g�ra uppror mot tsarens tyranni.
Men f�r oss som har g�tt genom den historiska materialismens skola vore det en skam att inte inse de verkliga intressena bakom dessa fraser, dessa rader, detta skryt, dessa motbjudande tarvligheter och dumheter.
Ingen kan p� allvar tro att de tyska reaktion�rerna verkligen hyser ett s�dant hat mot tsarismen och �mnar rikta sina slag mot den. Tv�rtom, ty f�r de tyska h�rskarna kommer tsarismen efter kriget att vara densamma som den var f�re kriget � den mest n�rliggande regeringsformen. Tsarismen �r oum�b�rlig f�r Hohenzollerns Tyskland av tv� sk�l. F�r det f�rsta f�rsvagar den Ryssland ekonomiskt, kulturellt och milit�rt, och f�rhindrar p� s� s�tt att det utvecklas till en imperialistisk rival. F�r det andra st�rker tsarismens existens Hohenzollern-monarkin och junkeroligarkin, ty om det inte fanns n�gon tsarism s� skulle det tyska env�ldet vara det feodala barbariets sista f�ste i Europa
Det tyska env�ldet har aldrig dolt sitt blodiga intresse av att uppr�tth�lla tsarismen, som utg�r samma samh�llsform om �n p� ett skamligare s�tt. Den tyska reaktionens intressen, traditioner och sympatier ligger p� tsarismens sida. �Rysslands sorg �r Tyskland sorg.� Bakom ryggen p� tsarismen kan Hohenzollern samtidigt g�ra en stor sak av att vara kulturens b�lverk �mot barbariet�, och kan lura sitt eget folk om �n inte resten av V�steuropa.
�Med verklig sorg ser jag hur en v�nskap bryts som Tyskland troget har uppr�tth�llit�, sa Wilhelm II i sitt tal efter krigsf�rklaringen, och syftade varken p� Frankrike eller England, utan p� Ryssland, eller snarare den ryska dynastin. Marx skulle ha sagt att det var i linje med Hohenzollerns ryska religion.
Man s�ger att Tysklands politiska plan � ena sidan �r att skapa grundvalen f�r ett n�rmande till Frankrike och England genom att besegra dem, och � den andra att utnyttja en strategisk seger �ver Frankrike f�r att krossa det ryska tyranniet.
Antingen m�ste de tyska socialdemokraterna ha givit Wilhelm inspiration till denna plan eller s� har de tillskrivit Wilhelm och hans kansler den.
I sj�lva verket �r de tyska reaktion�rernas politiska planer de rakt motsatta, de m�ste vara rakt motsatta.
F�r tillf�llet ska vi l�mna fr�gan �ppen om det �del�ggande slaget mot Frankrike dikterades av strategiska �verv�ganden, och huruvida �strategin� bif�ll en defensiv taktik p� V�stfronten. Men en sak �r klar � de som inte ser att junkrarnas politik kr�vde ett krossande av Frankrike visar att de har sk�l att blunda. Frankrike � Frankrike �r fienden!
Eduard Bernstein, som uppriktigt f�rs�ker r�ttf�rdiga den tyska socialdemokratins politiska st�nd�punkt, drar f�ljande slutsatser: Om Tyskland styrdes p� ett demokratiskt s�tt s� finns det inget tvivel om hur man skulle g�ra upp r�kningen med tsarismen. Ett demokratiskt Tyskland skulle f�ra ett revolution�rt krig i �st. Det skulle uppmana Rysslands f�rtryckta nationer att g�ra motst�nd mot tyrannen och hj�lpa dem att f�ra en kraftfull kamp f�r frihet. (Helt r�tt!) Men Tyskland �r ingen demokrati och d�rf�r vore det en utopisk dr�m (exakt!) att f�rv�nta sig en s�dan politik fr�n dagens Tyskland. (Vorw�rts, 28 augusti.) N�v�l! Men h�r bryter Bernstein pl�tsligt med sin analys av den faktiska tyska politiken �med alla dess konsekvenser�. Efter att ha visat hur mots�ttningsfull den tyska socialdemokratins st�ndpunkt �r, avslutar han ov�ntat med en f�rhoppning att ett reaktion�rt Tyskland kan uppn� n�got som bara ett revolution�rt Tyskland skulle kunna uppn�. Credo quia absurdum.[18]
Men gentemot detta skulle man kunna s�ga, att �ven om den h�rskande klassen i Tyskland givetvis inte har n�got intresse av att bek�mpa tsarismen, s� �r Ryssland nu �nd� Tysklands fiende, och helt bortsett fr�n Hohenzollerns vilja kan en tysk seger �ver Ryssland leda till att tsarismen f�rsvagas och kanske till och med st�rtas. L�nge leve Hindenburg, den ryska revolutionens stora omedvetna verktyg, kan vi ropa tillsammans med Chemnitz� Volksstimme. L�nge leve den preussiska kron�prinsen, �ven han ett omedvetet verktyg. L�nge leve sultanen av Turkiet som nu tj�nar revolutionens sak genom att bombardera ryska st�der kring Svarta havet. Lyckliga ryska revolution som f�r se sin arm� v�xa s� snabbt!
Men l�t oss se om det verkligen finns n�got att s�ga om denna sida av fr�gan. �r det inte m�jligt att tsarismens nederlag faktiskt skulle kunna hj�lpa revolutionens sak?
En s�dan m�jlighet �r inte helt utesluten. Mikado och hans samurajer ville absolut inte befria Ryssland, och �nd� gav det rysk-japanska kriget en m�ktig impuls till de efterf�ljande revolution�ra h�ndelserna.[19]
F�ljaktligen kan man f�rv�nta sig ett liknande resultat av ett tysk-ryskt krig.
Men f�r att p� ett riktigt politiskt s�tt kunna bed�ma dessa historiska m�jligheter m�ste vi ta f�ljande omst�ndigheter i beaktande.
De som tror att det rysk-japanska kriget orsakade revolutionen k�nner varken till eller f�rst�r de historiska h�ndelserna och deras samband. Kriget p�skyndade bara revolutionens utbrott, men just d�rf�r innebar det ocks� att den f�rsvagades. Ty om revolutionen hade utvecklats som resultatet av inre krafter, s� hade den blivit betydligt starkare och mer systematisk. D�rf�r har revolutionen inget egentligt intresse av krig. Det �r det f�rsta. Och f�r det andra: �ven om det rysk-japanska kriget f�r�svagade tsarismen, s� st�rkte det ocks� den japanska militarismen. Samma �verv�ganden g�ller i �nnu h�gre grad det nuvarande tysk-ryska kriget.
1912-14 drog Ryssland oerh�rda industriella utveckling en g�ng f�r alla landet ur sin kontrarevo�lution�ra tillbakag�ng.[20]
De arbetande massornas ekonomiska och politiska villkor och det utbredda motst�ndet inom breda befolkningsskikt st�rkte den revolution�ra r�relsen och ledde till en ny j�sningstid. Men till skillnad fr�n �ren 1902-05 utvecklades denna r�relse p� ett mycket mer medvetet, systematiskt s�tt och hade dessutom en mycket bredare social grund. Den beh�vde tid att mogna men hade inget behov av den preussiska samurajens lansar. Tv�rtom gav den preussiska samurajen tsaren m�jlighet att spela rollen av f�rsvarare �t serberna, belgarna och fransm�nnen.
Ett katastrofalt ryskt nederlag i kriget skulle kunna leda till att revolutionen bryter ut snabbare, men till priset av en inre svaghet. Och �ven om revolutionen under dessa omst�ndigheter skulle f� �ver�handen s� skulle Hohenzollern-arm�ns bajonetter v�ndas mot revolutionen. S�dana framtidsutsikter kommer att f�rlama Rysslands revolution�ra krafter, eftersom det inte g�r att f�rneka att det tyska proletariatets parti st�r bakom Hohenzollerns bajonetter. Men det �r bara den ena sidan av fr�gan. Ett nederlag f�r Ryssland f�ruts�tter att Tyskland och �sterrike uppn�r avg�rande segrar p� de andra slagf�lten, och det skulle inneb�ra att det nationella och politiska kaoset kvarst�r i Central- och syd�stra Europa och att den tyska militarismen skulle ha obegr�nsad makt i hela Europa.
Tv�ngsavv�pning av Frankrike, miljarder i krigsskadest�nd, framtvingade tullmurar runt de besegrade l�nderna och ett p�tvingat handelsf�rdrag med Ryssland � sammantaget skulle allt detta g�ra den tyska imperialismen till herre �ver situationen f�r �rtionden fram�t.
Tysklands nya politik inleddes med det prolet�ra partiets kapitulation inf�r den nationalistiska militarismen, och skulle st�rkas f�r m�nga �r fram�t. Materiellt och andligt skulle den tyska arbetar�klassen leva p� de smulor som faller fr�n den segerrika imperialismens bord, och samtidigt skulle den socialistiska revolutionens sak ha f�tt ett d�dligt slag.
�ven om en rysk revolution under s�dana omst�ndigheter tillf�lligtvis skulle bli framg�ngsrik, s� beh�vs det inga ytterligare bevis f�r att den skulle bli ett historiskt missfall.
Allts� inneh�ller den kamp som nationerna f�r under den kapitalistiska militarismens ok enorma mots�ttningar, som varken kriget i sig sj�lv eller de krigf�rande regeringarna kan l�sa p� ett s�tt som gynnar den framtida historiska utvecklingen. Socialdemokraterna kunde inte, och kan fortfarande inte, knyta sina m�l till n�got av krigets historiska m�jligheter, det vill s�ga en seger f�r antingen trippelalliansen eller ententen.[21]
En g�ng i tiden var den tyska socialdemokratin v�l medveten om det. I Vorw�rts fr�n 28 juli disku�terades fr�gan om krig mot tsarismen, och d� skrev den:
Men om det inte g�r att begr�nsa problemet, om Ryssland skulle tr�da fram p� f�ltet? Vad skulle vi d� ha f�r inst�llning till tsarismen? D�ri ligger den stora sv�righeten med den aktuella situationen. �r det inte dags att utdela ett d�dligt slag mot tsarismen? Om tyska trupper g�r �ver den ryska gr�nsen, kommer inte det att medf�ra att den ryska revolutionen segrar?
Och Vorw�rts drar f�ljande slutsats:
�r vi s�kra p� att det kommer att inneb�ra seger f�r den ryska revolutionen om tyska trupper korsar den ryska gr�nsen? Det kan s�kert leda till tsarismens sammanbrott, men kommer inte de tyska arm�erna att k�mpa mot ett revolution�rt Ryssland med �nnu st�rre energi, med �nnu st�rre �nskan om seger, �n vad de k�mpar mot ett absolutistiskt Ryssland?
Och inte bara det. 3 augusti, p� randen till det historiska riksdagsm�tet, skrev Vorw�rts i en artikel med rubriken �Krig mot tsarismen�:
Medan den konservativa pressen till de andra l�ndernas gl�dje anklagar kejsard�mets starkaste parti f�r h�gf�rr�deri, finns det andra element som f�rs�ker visa att det annalkande kriget i sj�lva verket �r ett gammal socialdemokratiskt krav. Krig mot Ryssland, krig mot den blod�besudlade och trol�sa tsarismen � det sista �r en ny fras i den press som en g�ng i tiden kysste knutpiskan � �r inte det vad socialdemokratin har �nskat �nda fr�n b�rjan?
Detta �r bokstavligen de argument som en del av den borgerliga pressen, faktiskt den mer intelligenta delen, har anv�nt och det visar bara vilken vikt man l�gger vid uppfattningarna hos den del av det tyska folket som st�r bakom socialdemokratin. Parollen �r inte l�ngre �Rysslands sorg �r Tysklands sorg�. Nu �r det �Ner med tsarismen!� Men sedan de dagar d� de personer man h�nvisar till (Bebel, Lasalle, Engels, Marx) kr�vde ett demokratiskt krig mot Ryssland, har Ryssland upph�rt att bara vara ett skyddsv�rn f�r reaktionen. Ryssland �r ocks� platsen f�r en revolution. Att st�rta tsarismen �r nu en uppgift f�r hela det ryska folket, i synnerhet det ryska proletariatet, och bara under de senaste veckorna har det visat sig med vilken kraft arbetar�klassen i Ryssland tar itu med den uppgift som historien har �lagt den... Och alla �verkliga rys�sars� nationalistiska f�rs�k att v�nda massornas hat bort fr�n tsarismen och v�cka ett reaktion�rt hat mot utlandet, i synnerhet Tyskland, har hittills misslyckats. Det ryska proletariatet k�nner alltf�r v�l till att fienden inte befinner sig p� andra sidan gr�nsen utan i sitt eget land. Inget kunde vara mer motbjudande f�r dessa nationalistiska agitatorer, de Verkliga ryssarna och pan�slavisterna, �n nyheten om den tyska socialdemokratins stora fredsdemonstrationer. Oj vad de skulle ha glatt sig om motsatsen hade varit fallet, om de hade kunnat s�ga till det ryska proleta�riatet, �D�r ser ni, de tyska socialdemokraterna st�r i spetsen f�r de som framkallar krig mot Ryssland.� Och Lillefar[22] i St Petersburg skulle ocks� ha dragit en l�ttnadens suck och sagt, �Precis den nyhet jag ville h�ra. Nu har man brutit ryggen p� min farligaste fiende, den ryska revolutionen. Proletariatets internationella solidaritet �r bruten. Nu kan jag sl�ppa l�s den nationalistiska besten. Jag �r r�ddad!�
S� skrev Vorw�rts efter att Tyskland hade f�rklarat krig mot Ryssland.
Dessa ord uttrycker proletariatets �rliga m�nskliga st�ndpunkt mot den krigf�rande chauvinismen. Vorw�rts f�rstod klart den tyska knutpiske�lskande h�rskande klassens simpla hyckleri, som pl�ts�ligt blev medveten om sitt uppdrag att befria Ryssland fr�n tsarismen, och br�nnm�rkte den skick�ligt. Vorw�rts varnade den tyska arbetarklassen f�r den politiska utpressning som den borgerliga pressen skulle bedriva mot deras revolution�ra medvetande. �Tro inte p� dessa knutpiskans v�nner�, sa Vorw�rts till det tyska proletariatet. �De t�rstar efter era sj�lar och d�ljer sina imperialistiska planer bakom liberala fraser. De lurar er, den kanonmat som de beh�ver. Om de lyckas vinna �ver er kommer de bara att hj�lpa tsarismen att ge den ryska revolutionen ett fruktansv�rt d�dande slag. Och om den ryska revolutionen trots det skulle lyfta sitt huvud kommer dessa personer att hj�lpa tsarismen att krossa den.�
Det �r inneb�rden i vad Vorw�rts predikade f�r arbetarklassen fram till 4 augusti.
Och exakt tre veckor senare skrev samma Vorw�rts:
Frihet fr�n moskovitismen (?) frihet och sj�lvst�ndighet f�r Polen och Finland, fri utveckling f�r det stora ryska folket, uppl�sning av den onaturliga alliansen mellan tv� kulturella nationer och det tsaristiska barbariet � s�dana var de m�l som besj�lade det tyska folket och gjorde dem redo f�r alla offer och �ven inspirerade den tyska socialdemokratin och dess viktigaste tidning.
Vad h�nde under dessa tre veckor som fick Vorw�rts att �verge sin ursprungliga st�ndpunkt?
Vad h�nde? Inget av vikt. De tyska arm�erna strypte det neutrala Belgien, br�nde ner ett antal belgiska st�der, �delade Leuven,[23] vars inv�nare hade varit kriminellt dj�rva nog att skjuta mot de bev�pnade invasionstrupperna utan att b�ra hj�lmar och vajande fj�drar.[24]
Under dessa tre veckor f�rde de tyska arm�erna med sig d�d och f�rintelse till franskt territorium, och deras allierade �sterrike-Ungerns trupper bankade in k�rlek till Habsburg-monarkin i serberna l�ngs Sava och Drina. Det var dessa fakta som �vertygade Vorw�rts om att Hohenzollern f�rde ett nationernas befrielsekrig.
Det neutrala Belgien krossades och socialdemokraterna h�ll tyst. Och Richard Fischer skickades som partiets speciella s�ndebud till Schweiz f�r att f�rklara f�r folket i ett neutralt land att brottet mot Belgiens neutralitet och �del�ggelsen av ett litet land var en helt naturlig f�reteelse. Varf�r denna upphetsning? Vilken europeisk regering som helst skulle ha handlat som Tyskland. Just vid denna tidpunkt f�rlikade sig den tyska socialdemokratin inte bara med kriget som ett verkligt eller p�st�tt nationellt f�rsvar, utan omgav till och med Hohenzollern-Habsburgs arm�er med en gloria av offensivt f�ltt�g f�r frihet. Vilket exempell�st fall f�r ett parti som under 50 �r hade l�rt den tyska arbetarklassen att betrakta den tyska regeringen som frihetens och demokratins fiende!
Och f�r varje dag som kriget p�g�r visar sig den fara f�r Europa som marxister skulle ha f�rutsett med en g�ng. Den tyska regeringen riktade inte sina fr�msta slag �t �ster, utan v�sterut, mot Belgien, Frankrike och England. �ven om vi g�r med p� det osannolika antagandet att deras f�lt�t�gsplaner bara utgick fr�n strategiska behov, s� kvarst�r den logiskt politiska f�ljden av denna strategi med alla sina konsekvenser, det vill s�ga att de m�ste besegra Belgiens, Frankrikes och Englands marktrupper fullst�ndigt och definitivt, s� att Tyskland f�r h�nderna fria att ta itu med Ryssland. Stod det inte helt klart att h�ndelserna inneboende kraft skulle medf�ra att det som till en b�rjan framst�lldes som en tillf�llig strategiskt n�dv�ndig �tg�rd f�r att lugna den tyska social�demokratin skulle f�rvandlas till ett m�l i sig sj�lv? Ju mer envist motst�nd Frankrike g�r (och det har faktiskt blivit dess plikt att f�rsvara sitt territorium och sj�lvst�ndighet fr�n Tysklands angrepp), med desto st�rre visshet kommer de tyska arm�erna att h�llas kvar p� v�stfronten. Och ju mer ut�mattat Tyskland blir p� v�stfronten, ju mindre kraft och lust kommer hon att ha kvar f�r sin p�st�dda huvuduppgift, den uppgift som socialdemokratin tillskrev henne, att �g�ra upp med Ryssland�. Och d� kommer historien att f� bevittna en ��rofull� fred mellan Europas tv� mest reaktion�ra makter, mellan Nikolaj som �det f�runnade enkla segrar �ver Habsburg-monarkin[25] och �sterrike-Ungern (som m�ste placeras i samma klass som Turkiet och det helt igenom ruttna Persien), och Wilhelm, som �gjorde upp� med Belgien och inte Ryssland.
N�r V�steuropas l�nder har sugits ut och f�rnedrats kommer alliansen mellan Hohenzollern och Romanov att leda till en period av m�rkaste reaktion i Europa och hela v�rlden.
Den tyska socialdemokratins nuvarande politik r�jer v�gen f�r denna ohyggliga fara. Och faran kommer att bli sanning om inte proletariatet i Europa griper in och p� ett revolution�rt s�tt l�gger sig i dynastiernas och de kapitalistiska regeringarnas planer.
N�r dr S�dekum kom tillbaka fr�n sin diplomatiska resa till Italien, skrev han i Vorw�rts att de italienska kamraterna inte tillr�ckligt klart ins�g tsarismens karakt�r. Vi h�ller med dr S�dekum att en tysk har l�ttare att f�rst� tsarismens karakt�r eftersom han dagligen sj�lv upplever det preussisk-tyska env�ldets karakt�r. De tv� �karakt�rerna� �r mycket n�ra besl�ktade med varandra.
Det tyska env�ldet utg�r en feodalt monarkistisk organisation som vilar p� en m�ktig kapitalistisk grund, som byggts upp av det senaste halvseklets utveckling. Vi har �terigen l�rt k�nna den tyska arm�ns styrka under dess nuvarande blodiga arbete, och det �r en styrka som inte bara utg�rs av landets omfattande materiella och tekniska resurser, och arbetarsoldaternas intelligens och pre�cision, drillade som de �r i industrins och sina egna klassorganisationers skola. Denna styrka har sin grund i junkrarnas officerskast, med sina ledartraditioner att f�rtrycka alla som befinner sig under en och underkasta sig de som befinner sig �ver en. Precis som den tyska staten �r den tyska arm�n en feodalt monarkistisk organisation med outt�mliga kapitalistiska tillg�ngar. De borgerliga penn�f�ktarna m� pladdra allt de kan om den tyska pliktm�nniskans �verl�gsenhet �ver den franska njutningsm�nniskan. Den verkliga skillnaden ligger inte i rasm�ssiga egenskaper, utan i sociala och politiska f�rh�llanden. Trots den allm�nna v�rnplikten utg�r den st�ende arm�n, denna slutna k�r, denna sj�lvtillr�ckliga stat i staten, en kastorganisation, och f�r att kunna frodas m�ste den g�ra en konstgjord �tskillnad mellan de meniga och den konungsliga topp som kr�ner bef�lshierarkin.
I sitt verk Den nya arm�n visade Jaur�s att Frankrike bara kunde ha en f�rsvarsarm� som byggde p� bev�pning av varenda medborgare, det vill s�ga en demokratisk arm�, en milis. Den borgerliga franska republiken f�r nu betala priset f�r att ha gjort arm�n till en motvikt mot sin demokratiska statsorganisation. Med Jaur�s� ord skapade hon �en blandregim d�r f�r�ldrade former krockade med nyutvecklade former och neutraliserade varandra�. Det franska milit�ra systemets grundl�ggande svaghet �r just denna oj�mvikt mellan den st�ende arm�n och den republikanska regimen.
F�r Tyskland g�ller motsatsen. Tysklands barbariska reaktion�ra politiska system ger henne en betydande milit�r �verl�gsenhet. Den tyska borgarklassen m� klaga d� och d� n�r officersk�rens pretorianska k�randa leder till utbrott som i Zabern.[26] De kanske grinar illa �t kronprinsen och hans paroll, �Ge dom bara! Ge dom bara!� Den tyska socialdemokratin m� rasa mot den systematiskt d�liga behandlingen av tyska soldater, som har orsakat dubbelt s� m�nga sj�lvmord i tyska kaserner j�mf�rt med kaserner i andra l�nder. Men genom den tyska borgarklassen inte har n�gon som helst karakt�r och det tyska socialistpartiet inte har kunna ingjuta n�gon revolution�r anda i proletariatet, har den h�rskande klassen �nd� kunnat resa en enorm militaristisk byggnad och st�lla den effektiva och intelligenta tyska arbetaren under Zabernhj�ltarnas kommando och deras paroll �Ge dom bara!�
Med all r�tt anger professor Hans Delbruck k�llan till Tysklands milit�ra styrka i den gamla Teutoburgerwald-modellen.[27]
Det �ldsta tyska krigarsystemet [skrev han] grundades p� prinsarnas f�lje, en grupp speciellt utvalda krigare, och en massa av k�mpar som utgjorde hela nationen. Vi har samma system idag. S� oerh�rt annorlunda dagens stridsmetoder �r j�mf�rt med v�ra f�rf�der i Teutoburgerwald! Vi har de moderna kulsprutornas tekniska underverk. Vi har en underbar organisation med enorma m�ngder trupper, och �nd� �r v�rt milit�ra system i grunden det samma. Krigsandan h�js till det yttersta och utvecklas till en grupp som en g�ng var liten men nu r�knar m�nga tusen, en grupp som sv�r sin krigsherre en trohetsed, och precis som den gamla tidens prinsar betraktar han dem som sina kamrater. Och under deras ledning st�r hela folket som utbildats och fostrats av dem. H�r har vi hemligheten bakom den tyska nationens krigiska natur.
Den franska majoren Driant betraktar den tyska kejsaren i sin vita Kyrassi�r-uniform,[28] otvivelaktigt den mest imponerande milit�ra uniformen i v�rlden, och s� republikan han tvingas vara fylls hans hj�rta av en �lskades svartsjuka. Och t�nk att kejsaren tillbringar sin tid �mitt i arm�n, den verkliga familjen Hohenzollern!� Majoren �r fascinerad.
Den feodala kastens timme av politiskt och moraliskt f�rfall har slagit f�r l�nge sedan, men med hj�lp av imperialismens b�rdiga jord kunde den �terknyta banden till nationen. Och dessa band till nationen har tr�ngt s� djupt att major Driants f�ruts�gelser, som han skrev f�r flera �r sedan, faktiskt har besannats, trots att de hittills bara har verkat vara en hemlig bonapartists giftiga anstiftan eller en galnings enfaldiga sm�rja.
Kejsaren [skrev han] �r h�gsta bef�lhavare, och bakom honom st�r hela den tyska arbetarklassen som en man... Bebels socialdemokrater finns med i ledet med fingret p� avtryckaren, och �ven de t�nker bara p� fosterlandets v�l och ve. Det tio miljarder i krigsskadest�nd som Frankrike m�ste betala kommer att bli till st�rre hj�lp f�r dem �n de socialistiska hj�rnsp�ken som de levde p� dagen innan.
Ja, och nu skriver till och med vissa socialdemokratiska(!) tidningar �ppet och of�rsk�mt om detta framtida krigsskadest�nd � dessutom ett krigsskadest�nd inte p� tio utan 20 eller 30 miljarder.
En tysk seger �ver Frankrike � enligt de tyska socialdemokraterna en beklaglig strategisk n�dv�n�dighet � skulle inte bara inneb�ra ett nederlag f�r Frankrikes st�ende arm�, utan f�rst och fr�mst att en feodalt monarkistisk stat besegrar en demokratiskt republikansk stat.
Ty Hindenburgs, Moltkes och Klucks gamla sl�kte, dessa medf�dda specialister p� massmord, �r ett lika oumb�rligt villkor f�r en tysk seger som 42 centimeters kanonen, det allra senaste i fr�ga om m�nskligt tekniskt kunnande.
Hela den kapitalistiska pressen talar redan om den tyska monarkins orubbliga stabilitet, som har st�rkts av kriget. Och tyska professorer, samma personer som utropade Hindenburg till doktor f�r alla vetenskaper, f�rkunnar redan att politiskt slaveri �r en h�gre livsform.
De demokratiska republikerna och de s� kallade monarkier som �r underkastade den parlamen�tariska regimen, och alla andra underbara ting som h�jdes till skyarna � hur lite de visade sig kunna st� emot stormen!
Detta skriver nu de tyska professorerna. Det �r tillr�ckligt skamligt och f�r�dmjukande att l�sa vad de franska socialisterna s�ger, som visade sig vara alltf�r svaga f�r att bryta Frankrikes allians med Ryssland eller ens f�rhindra en �terg�ng till tre �rs milit�rtj�nst, men som n�r kriget b�rjade �nd� tog p� sig sina r�da skjortor och drog iv�g f�r att befria Tyskland. Men vi grips av en k�nsla av obeskrivlig indignation n�r vi l�ser den tyska socialistpressen, som likt h�nf�rda slavar h�jer de medf�dda f�rtryckarnas hj�ltemodiga kast till skyarna f�r deras v�pnade angrepp p� franskt territorium.
15 augusti 1870, n�r de segerrika tyska arm�erna n�rmade sig Paris, skrev Engels i ett brev till Marx, efter att ha beskrivit det f�rvirrade tillst�nd som det franska f�rsvaret befann sig i:
Trots det beh�ver inte en revolution�r regering, om den snart uppst�r, f�rtvivla. Men den m�ste l�mna Paris �t sitt �de, och forts�tta kriget fr�n s�der. Det �r fortfarande m�jligt att en s�dan regering kan h�lla ut tills den f�r vapen och ammunition och kan organisera en ny arm� som gradvis kan tvinga tillbaka fienden till gr�nsen. Det vore r�tt slut p� kriget om b�da l�nder kan visa att de inte g�r att er�vra.
Och �nd� finns det folk som skriker som berusade tr�lar, �Mot Paris!� Och de har fr�ckheten att �beropa Marx och Engels. P� vilket s�tt �r de �verl�gsna de tredubbelt f�raktade ryska liberalerna, som kr�p p� magen inf�r hans excellens milit�r�verbef�lhavaren som kom med den ryska knut�piskan till �stra Galizien. Detta tal om krigets rent �strategiska� karakt�r p� v�stfronten �r fegt �vermod. Vem bryr sig om det? F�rvisso inte de tyska h�rskande klasserna. De talar �vertygelsens och maktens spr�k. De kallar saker och ting vid sitt r�tta namn. De vet vad de vill och hur de ska k�mpa f�r det.
Socialdemokraterna s�ger att kriget f�rs f�r den nationella sj�lvst�ndighetens skull. �Det �r inte sant�, svarade herr Artur Dix:
Precis som f�rra seklets storpolitik fick sin speciella pr�gel av id�n om Nationen, s� befinner sig v�rt �rhundrades v�rldspolitiska h�ndelser under den Imperialistiska tankens fana. Den imperia�listiska tanke som �r �desbest�md att ge drivkraft, spelrum och m�ls�ttning �t de storas str�van efter makt. (Dix, Der Weltwirtschaftskrieg, 1914, s 3.)
Det tyder p� ett gl�djande skarpsinne [s�ger samme herr Artur Dix] fr�n de som sk�tte krigs�f�rberedelserna, att v�ra arm�ers framst�t mot Frankrike och Ryssland under krigets f�rsta skede �gde rum precis d�r det var som viktigast att h�lla fr�mmande arm�er borta fr�n v�rde�fulla tyska mineraltillg�ngar, och ockupera de delar av fiendens territorium som kan komplettera v�ra egna underjordiska tillg�ngar. (Ibid, s 38.)
Den v�nta-och-se �strategi� som socialisterna nu talar tyst om, inleddes i sj�lva verket med st�ld av mineraltillg�ngar. Socialdemokraterna s�ger att kriget �r ett f�rsvarskrig. Men herr George Irmer s�ger klart och tydligt:
Folk borde inte prata som om det vore klart att den tyska nationen har anl�nt f�r sent f�r att t�vla om v�rldsekonomin och makten �ver v�rlden, att v�rlden redan �r uppdelad. Har inte v�rlden delats upp g�ng p� g�ng under historiens alla epoker? (Los wom Englischen Weltjoch, 1914, s 42.)
Socialisterna f�rs�ker lugna oss med att Belgien bara har krossats tillf�lligt och att Tyskland snart kommer att l�mna sin belgiska inkvartering. Men herr Artur Dix vet mycket v�l vad han vill och vem som har r�tt och makt att vilja det. Han skriver att England uttryckligen mest av allt fruktar att Tyskland skulle f� en v�g ut till Atlanten.
Av just denna orsak [forts�tter han] kan vi varken sl�ppa Belgien, eller p� nytt l�ta n�gon annan stat som �r eller kan bli en politisk lydstat till England f� herrav�lde �ver kustlinjen fr�n Ostend till Somme. Vi m�ste p� ett eller annat s�tt se till att ett s�kert tyskt inflytande uppr�ttas d�r.
Under de �ndl�sa striderna mellan Ostend och Dunkirk fullf�ljer den okr�nkbara �strategin� �ven detta Berlin-b�rsens program.
Socialisterna s�ger att kriget mellan Frankrike och Tyskland bara �r ett kort f�rspel till en l�ngvarig allians mellan de tv� l�nderna. Men �ven h�r visar herr Artur Dix alla korten. Enligt honom �finns det bara ett svar: att f�rs�ka �del�gga Englands v�rldshandel och rikta d�dliga slag mot den engelska statens ekonomi.�
�M�let f�r det tyska kejsard�mets utrikespolitik under n�sta �rtionde st�r klart angivet�, f�rkunnar professor Franz von Liszt. �V�r paroll m�ste vara �Skydda oss mot England�.� (Em mittel�europeischer Staatenverband, 1914, s 24.)
�Vi m�ste krossa den mest f�rr�diska och illvilliga av v�ra fiender�, skriker en tredje. �Vi m�ste bryta det tyranni som England med hj�lp av usel egoism och skamligt f�rakt f�r r�tt och r�ttvisa ut�var �ver haven.�
Kriget riktar sig inte mot tsarismen utan f�rst och fr�mst mot Englands �verl�gsenhet till sj�ss.
�Man kan s�ga�, erk�nner professor Shiehmann, �att ingen av v�ra segrar har glatt oss s� mycket som engelsm�nnens nederlag vid Maubeuge och St Quentin den 28 augusti.�
De tyska socialdemokraterna s�ger att det fr�msta syftet med kriget �r att �g�ra upp med Ryssland�. Men herr Rudolf Theuden �r �ppenhj�rtig och r�ttfram och vill ge Galizien till Ryssland och norra Persien p� k�pet. D� skulle Ryssland �ha f�tt s� att hon �r n�jd f�r decennier fram�t. Tack vare det kanske vi till och med skulle kunna bli v�n med henne.�
�Vad b�r vi f� ut av kriget?�, fr�gar Theuden, och svarar sj�lv:
Mest betalt m�ste vi ha av Frankrike. Frankrike m�ste ge oss Belfort, den del av Lorraine som gr�nsar till Moselle och, om de g�r h�rt motst�nd, den del som gr�nsar till Maas. Om vi g�r Maas och Moselle till gr�nsfloder mot Tyskland s� kanske Frankrike en dag v�njer sig av med tanken p� att g�ra Rhen till gr�ns mot Frankrike.
De borgerliga politikerna och professorerna s�ger att England �r huvudfiende, att Belgien och Frankrike �r porten till Atlanten, att f�rhoppningarna om krigsskadest�nd fr�n Ryssland hursom�helst bara �r en utopi, att Ryssland �r mer anv�ndbart som v�n �n som fiende, att Frankrike m�ste betala med jord och guld � och Vorw�rts uppmanar de tyska arbetarna att �h�lla ut tills slutsegern �r v�r�.
�nd� s�ger Vorw�rts att kriget f�rs f�r den tyska nationens sj�lvst�ndighets skull och f�r att befria det ryska folket. Vad betyder det? Naturligtvis m�ste vi leta efter id�er, logik och sanning d�r de inte finns. Det handlar helt enkelt om att s�ret av antislaviska st�mningar har brustit och illaluktande var rinner ut �ver arbetarpressens sidor. Om de f�rtryckta klasserna alltf�r sakta och tr�gt g�r fram�t p� v�gen mot frihet, s� �r det uppenbart att de till sist m�ste sl�pa alla sina f�rhoppningar och l�ften genom lera och blod innan en ren, oklanderlig r�st uppst�r i deras sj�l � den revolution�ra �rans r�st.
Vi m�ste undvika denna fara (det ryska env�ldet) och skydda v�rt lands kultur och sj�lvst�ndig�het. P� s� s�tt kommer vi att h�lla v�rt ord, och g�ra vad vi alltid har sagt att vi skulle g�ra. I farans stund kommer vi inte att svika fosterlandet... V�gledda av dessa principer r�star vi f�r krigskrediterna.
S� l�t tyska socialdemokratiska riksdagsgruppens deklaration som Haase l�ste upp i riksdagen den 4 augusti.
H�r n�mns bara fosterlandsf�rsvaret. Inte ett ord s�gs om krigets uppdrag att �befria� Rysslands folk, som den socialdemokratiska pressen senare besj�ng i alla m�jliga tonarter. Men den socia�listiska pressens logik gick inte i takt med sin patriotism. Ty samtidigt som den gjorde desperata f�rs�k att framst�lla kriget som ett rent f�rsvarskrig f�r att skydda Tysklands egendomar, s� beskrev den samtidigt kriget som ett revolution�rt offensivt krig f�r att befria Ryssland och Europa fr�n tsarismen.
Vi har redan med tillr�cklig tydlighet visat varf�r Rysslands folk har all anledning att tacka nej till den hj�lp som erbjuds dem under vapenhot fr�n Hohenzollerns bajonetter. Men hur �r det med krigets �defensiva� natur?
Mer �n vad som s�gs i socialdemokratins deklaration �verraskas vi av vad den d�ljer och inte s�ger. Trots att Hollweg redan hade f�rkunnat i riksdagen att brottet mot Belgiens och Luxemburgs neutralitet var ett s�tt att angripa Frankrike, s� n�mner inte Haase detta faktum med ett enda ord. Denna tystnad �r s� ofantlig att man frestas att l�sa deklarationen en andra och tredje g�ng. Men f�rg�ves. Deklarationen �r skriven som om l�nder som Belgien, Frankrike och England aldrig har funnits p� den tyska socialdemokratins politiska karta.
Men fakta upph�r inte att vara fakta bara f�r att de politiska partierna blundar f�r dem. Och varje medlem i internationalen har r�tt att fr�ga kamrat Haase f�ljande fr�ga: �Vilken del av de fem mil�jarder som den socialdemokratiska gruppen r�stade p� var �mnad f�r att �del�gga Belgien?� Det kanske var oundvikligt att �del�gga det belgiska fosterlandet f�r att kunna f�rsvara det tyska foster�landet mot det ryska env�ldet. Men varf�r teg den tyska socialdemokratiska riksdagsgruppen om denna fr�ga?
Orsaken �r uppenbar. Under sina anstr�ngningar att g�ra kriget popul�rt hos massorna anv�nde den engelska liberala regeringen f�rev�ndningen att man m�ste f�rsvara Belgiens neutralitet och Frankrikes integritet, men borts�g helt och h�llet fr�n sin allians med den ryska tsarismen. P� samma s�tt och med samma motiv talar den tyska socialdemokratin bara om kriget mot tsarismen, men n�mner inte ens Belgien, Frankrike och England vid namn. Allt detta �r givetvis inte s�rskilt smickrande f�r tsarismens internationella rykte. �nd� �r det bekl�mmande att den tyska social�demokratin ska offra sitt goda namn f�r att uppmana till krig mot tsarismen. Lassalle sa att varje stor politisk aktion b�r inledas med ett uttalande om hur saker och ting ligger till. Varf�r b�rjar d� f�rsvaret av fosterlandet med en f�rl�gen tystnad om hur det ligger till? Eller kanske den tyska socialdemokratin inte tycker att det var en �stor politisk aktion�?
Hursomhelst �r begreppet fosterlandsf�rsvar ett vitt och mycket elastiskt begrepp. V�rldskatastrofen inleddes med �sterrikes ultimatum till Serbien. �sterrike v�gleddes givetvis bara av behovet att f�rsvara sina gr�nser mot sin oroliga granne. �sterrikes st�d var Tyskland. Och som vi redan vet drevs Tyskland av behovet att skydda sin egen stat. �Det vore vansinne�, skrev Ludwig Quessel ang�ende detta �mne, �att tro att man kan riva bort en v�gg p� detta ytterst komplicerade byggnads�verk (Europa) utan att riskera hela byggnadens s�kerhet.�
Tyskland inledde sitt �f�rsvarskrig� genom att angripa Belgien, ett brott mot Belgiens neutralitet som bara p�stods vara ett s�tt att med minsta m�jliga motst�nd bryta igenom till Frankrike. En milit�r seger �ver Frankrike skulle ocks� bara vara en strategisk h�ndelse under f�rsvaret av foster�landet. Vissa tyska patrioter ans�g inte denna tolkning av saker och ting vara helt rimlig, och de hade goda sk�l att misstro den. De misst�nkte att det fanns ett motiv som mycket b�ttre motsvarade verkligheten. Ryssland hade inlett en ny period av milit�ra f�rberedelser, och skulle inom tv� eller tre �r vara ett mycket st�rre hot mot Tyskland. Och under samma period skulle Frankrike ha hunnit fullborda sin tre�riga reform av arm�n. �r det allts� inte uppenbart att ett klokt sj�lvf�rsvar kr�vde att Tyskland inte skulle v�nta p� att fienderna skulle angripa, utan skulle f�regripa dem med tv� �r och omedelbart g� p� offensiven? Och �r det dessutom inte uppenbart att detta angreppskrig, som Tyskland och �sterrike medvetet provocerade fram, i sj�lva verket �r ett preventivt f�rsvarskrig?
Dessa tv� uppfattningar kombineras ofta. Det finns dock en liten mots�ttning mellan dem. Enligt den ena uppfattningen ville inte Tyskland ha krig nu utan blev p�tvingad det av trippelententen, men den andra antyder att kriget var of�rdelaktigt f�r ententen nu och d�rf�r var Tyskland tvunget att ta initiativet och inleda kriget nu. Men vad g�r v�l det om det finns en mots�ttning? Den kan enkelt skylas �ver och f�rlikas med det f�rsonande begreppet f�rsvarskrig.
Men motst�ndarna ifr�gasatte p� ett framg�ngsrikt s�tt Tysklands f�rs�k att inta en f�rdelaktig defensiv position. Av sj�lvbevarelsedrift kunde inte Frankrike g� med p� att Ryssland besegrades. Englands motiv f�r att ingripa var att de brittiska �arna omedelbart hotades om Tysklands st�llning vid Engelska kanalens mynning st�rktes. Slutligen talade �ven Ryssland bara om sj�lvf�rsvar. Det �r sant att ingen hotade ryskt territorium. Men nationella besittningar best�r ju inte bara av territorier, utan �ven av andra abstrakta faktorer, bland dem inflytande �ver svagare stater. Serbien �tillh�r� den ryska inflytelsesf�ren och fyller b�de syftet att uppr�tth�lla den s� kallade maktbalansen p� Balkan och balansen mellan ryskt och �sterrikiskt inflytande. Ett framg�ngsrikt �sterrikiskt angrepp p� Serbien hotade att rubba denna maktbalans till �sterrikes f�rdel, och innebar d�rmed ett indirekt angrepp p� Ryssland. Sasonov hittade otvivelaktigt sitt starkaste argument i Quessels ord: �Det vore vansinne att tro att man kan riva bort en v�gg p� detta ytterst komplicerade byggnadsverk (Europa) utan att riskera hela byggnadens s�kerhet.�
Det �r �verfl�digt att till�gga att �ven Serbien och Montenegro, Belgien och Luxemburg, skulle kunna l�gga fram bevis f�r sin politiks defensiva karakt�r. Allts� var alla l�nder p� defensiven, ingen var angripare. Men om det �r s�, vad �r det d� f�r mening att st�lla p�st�endena om f�rsvars- och angreppskrig mot varandra? De kriterier som anv�nds skiljer sig avsev�rt, och �r inte s�llan helt of�renliga.
Det avg�rande f�r oss socialister �r fr�gan om krigets historiska roll. �r syftet med kriget att efter�tryckligt gynna produktivkrafterna och statens organisering och p�skynda enandet av arbetar�klassens styrkor? Eller �r motsatsen sann, kommer det att fungera som ett hinder? Denna materia�listiska bed�mning av krig st�r �ver alla formella eller yttre �verv�ganden, och den h�nger inte ihop med fr�gan om f�rsvar eller anfall. Och �nd� kan dessa formella beskrivningar av ett krig ibland mer eller mindre riktigt ange krigets faktiska inneb�rd. N�r Engels sa att tyskarna 1870 befann sig p� defensiven t�nkte han absolut inte p� de n�rmast f�religgande politiska och diplomatiska omst�ndigheterna. Det viktigaste f�r honom var att Tyskland k�mpade f�r sin r�tt till nationell enhet, vilket var ett n�dv�ndigt villkor f�r landets ekonomiska utveckling och f�r att proletariatet skulle bef�stas socialistiskt. I samma mening f�rde de kristna folken p� Balkan ett f�rsvarskrig mot Turkiet och k�mpade f�r sin r�tt till en sj�lvst�ndig nationell utveckling mot det utl�ndska styret.
Fr�gan om vilka omedelbara internationella politiska f�rh�llanden som leder till krig �r oberoende av vilket v�rde kriget har utifr�n historiskt materialistisk synvinkel. Tysklands krig mot den bona�partistiska monarkin var historiskt oundvikligt. I det kriget befann sig r�tten till utveckling p� Tysklands sida. Men dessa historiska tendenser best�mde inte i sig sj�lva fr�gan om vilken kontra�hent som ville provocera fram ett krig just �r 1870. Idag vet vi mycket v�l att det var internationella politiska och milit�ra �verv�ganden som fick Bismarck att ta initiativet. Men motsatsen kunde mycket v�l ha varit fallet. Om Napoleon III:s regering hade varit mer f�rutseende och kraftfull, s� kunde den ha f�regripit Bismarck och inlett kriget n�gra �r tidigare. Det skulle p� ett radikalt s�tt ha f�r�ndrat h�ndelsernas omedelbara politiska uttryck, men hade inte gjort n�gon skillnad vad g�ller en historisk bed�mning av kriget.
P� tredje plats kommer diplomatin. Den har en tv�faldig uppgift att fylla. F�r det f�rsta m�ste den f� kriget att b�rja vid den tidpunkt som �r mest gynnsam f�r det egna landet utifr�n b�de internationell och milit�r st�ndpunkt. F�r det andra m�ste den utnyttja metoder som i den allm�nna opinionens �gon l�gger ansvaret f�r den blodiga konflikten p� fiendens regering. En av den socialistiska poli�tiska agitationens viktigaste uppgifter �r att avsl�ja dessa diplomatiska knep, lurendrejeri och bluffar. Men oavsett om vi lyckas med detta, s� �r det uppenbart att de diplomatiska intrigerna i sig sj�lva inte betyder n�gonting varken vad g�ller krigets historiska roll eller vem som verkligen in�leder det. Bismarcks skickliga man�vrar tvingade Napoleon III att f�rklara krig mot Preussen, �ven om initiativet egentligen kom fr�n den tyska sidan.[29] D�refter f�ljer den rent milit�ra aspekten. De strategiska operationsplanerna kan i huvudsak ber�knas f�r f�rsvar eller anfall, oavsett vilken sida som f�rklarar krig och under vilka f�rh�llanden. Slutligen spelar den taktik som anv�nds under det inledande genomf�randet av planen inte s�llan en stor roll f�r att strategiskt betrakta kriget som ett f�rsvars- eller angreppskrig.
Det �r bra [skrev Engels till Marx 31 juli 1870] att fransm�nnen anf�ll f�rst p� tysk mark. Om tyskarna sl�r tillbaka invasionen och f�ljer upp med att invadera franskt territorium, kommer det s�kerligen inte att ge samma intryck som om tyskarna hade marscherat in i Frankrike utan en f�reg�ende invasion. P� s� s�tt blir kriget fr�n fransk sida mer bonapartistiskt.
Detta klassiska exempel, det fransk-preussiska kriget, visar s�ledes att kriterierna f�r att bed�ma om ett krig �r ett f�rsvarskrig eller ett angreppskrig �r fyllda av mots�ttningar redan n�r tv� nationer drabbar samman. Och �nnu mycket mer n�r det r�r en sammandrabbning mellan flera nationer. Om vi reder ut oredan ordentligt kommer vi fram till f�ljande samband mellan inslaget av f�rsvar och anfall: tyskarnas[30] f�rsta taktiska drag borde (�tminstone enligt Engels uppfattning) ha varit att f� folket att uppleva att ansvaret f�r angreppet l�g hos Frankrike. Och �nd� var Tysklands hela strate�giska plan definitivt av aggressiv karakt�r. Bismarcks diplomatiska drag tvingade Bonaparte att f�rklara krig mot sin vilja och p� s� s�tt framst� som den som st�rde freden i Europa, trots att det var den preussiska regeringen som tog det milit�rt-politiska initiativet till kriget. Dessa omst�ndig�heter �r ingalunda av liten betydelse n�r man historiskt bed�mer kriget, men de �r definitivt inte de enda.
En av krigets orsaker var tyskarnas allt st�rre str�van efter nationellt sj�lvbest�mmande, och det stod i konflikt med den franska monarkins h�rskaranspr�k. Men detta nationella �f�rsvarskrig� ledde till en annektering av Alsace-Lorraine och under sitt n�sta skede till ett h�rskar- och er�vringskrig.
Brevv�xlingen mellan Marx och Engels visar att deras inst�llning till kriget 1870 i f�rsta hand v�g�leddes av historiska �verv�ganden. Det var naturligtvis inte ointressant f�r dem vem som f�rde kriget och hur det f�rdes. �Vem skulle ha trott att det var m�jligt�, skrev Marx bittert, �att ett natio�nalistiskt krig i Tyskland 22 �r efter 1848 skulle kunna f� s�dana teoretiska uttryck.� Men f�r Marx och Engels var det krigets objektiva resultat som var avg�rande. �Om Preussen segrar kommer det att medf�ra en centralisering av statsmakten � och det gynnar centraliseringen av den tyska arbetar�klassen.�
Liebknecht och Bebel utgick fr�n samma historiska bed�mning av kriget och tvingades att inta en direkt politisk st�ndpunkt till det. Den stod p� intet vis i mots�ttning till Marx� och Engels� uppfatt�ningar, utan det var tv�rtom med deras fullst�ndiga samtycke som Liebknecht och Bebel v�grade ta n�got som helst ansvar f�r kriget i riksdagen. Det uttalande de l�mnade in l�d:
Vi kan inte bevilja de krigsanslag som riksdagen ombeds ge, eftersom det vore ett f�rtroende�votum f�r den preussiska regeringen... I egenskap av principiella motst�ndare till alla sorts h�rskarkrig, i egenskap av socialistiska republikaner och medlemmar i den Internationella arbetarassociationen, som utan h�nsyn till nationalitet k�mpar mot alla f�rtryckare och str�var efter att ena alla f�rtryckta i ett enda stort br�draskap, kan vi inte f�rklara oss varken direkt eller indirekt f�r det nuvarande kriget.
Schweitzer agerade p� ett annat s�tt. Han anv�nde den historiska bed�mningen av kriget som en direkt v�gledning f�r sin taktik � en av de mest riskabla av alla villfarelser! - och r�stade f�r krigs�anslagen och d�rmed Bismarcks politik. Men om den socialdemokratiska saken skulle kunna bli hj�lpt av den statliga centralisering som skulle uppst� ur kriget, m�ste arbetarklassen �nda fr�n b�rjan st�lla sin egen revolution�ra klasscentralisering mot junkrarnas h�rskarcentralisering, och arbetarnas centralisering m�ste vara fylld av misstro mot h�rskarna.
Schweitzers politiska inst�llning upph�vde just de konsekvenser av kriget som hade f�tt honom att ge sin f�rtroender�st till krigets upphovsm�n.
N�r Bebel 40 �r senare gjorde en balansr�kning �ver sitt livsverk, skrev han:
Den inst�llning som Liebknecht och jag tog vid krigsutbrottet och under det fortsatta kriget har under flera �r varit �mne f�r diskussion och v�ldsamma angrepp, till en b�rjan till och med inom partiet, om �n bara under en kort period. Sedan medgav de att vi hade haft r�tt. Jag medger att jag inte p� n�got s�tt �ngrar v�r inst�llning, och om vi i b�rjan av kriget hade k�nt till det vi fick reda p� under de f�ljande �ren genom officiella och inofficiella avsl�janden, s� hade v�r inst�llning �nda fr�n b�rjan ha varit �nnu h�rdare. Vi skulle inte bara ha avst�tt fr�n att r�sta p� de f�rsta krigskrediterna, som vi gjorde, utan skulle ha r�stat mot dem. (Sj�lvbiografi, del II, s 167.)
Om vi j�mf�r Liebknecht-Bebels uttalande fr�n 1870 med Haases deklaration 1914 s� m�ste vi dra slutsatsen att Bebel hade fel n�r han skrev, �Sedan medgav de att vi hade haft r�tt.� Ty omr�stningen 4 augusti var i allra h�gsta grad ett f�rd�mande av Bebels politik 44 �r tidigare, eftersom Bebel enligt Haases spr�kbruk hade svikit fosterlandet i farans stund. Vilka politiska grunder och �ver�v�ganden fick det tyska proletariatets parti att �verge sina �rorika traditioner? Hittills har man inte f�rt fram ett enda v�gande sk�l. Alla argument som har anf�rts �r fyllda av mots�ttningar. De �r som diplomatiska kommunik�er som skrivs f�r att r�ttf�rdiga en redan fullbordad handling. Die Neue Zeits ledarskribent skriver � med kamrat Kautskys v�lsignelse � att Tysklands h�llning gentemot tsarismen �r densamma som mot bonapartismen 1870. Han citerar till och med ett brev fr�n Engels: �Alla det tyska folkets klasser f�rstod att det f�rst och fr�mst handlade om deras natio�nella existens, och d�rf�r f�ll de genast in i ledet.� Av samma orsak, f�r vi h�ra, har den tyska socialdemokratin nu fallit in i ledet. Det handlar om nationens existens. �Byt ut bonapartismen mot tsarismen s� �r Engels ord lika sanna idag.� Och �nd� kvarst�r faktum att Bebel och Liebknecht demonstrativt v�grade r�sta b�de p� pengar och p� f�rtroende f�r regeringen 1870. G�ller d� inte �ven det om vi �byter ut bonapartismen mot tsarismen�? Man har inte ens bev�rdigat sig att besvara denna fr�ga.
Men vad skrev egentligen Engels i sitt brev om arbetarpartiets taktik?
�Under s�dana omst�ndigheter f�refaller det mig om�jligt f�r ett tyskt politiskt parti att f�respr�ka fullst�ndig obstruktion, och st�lla alla m�jliga mindre �verv�ganden framf�r huvudfr�gan.� Full�st�ndig obstruktion! Men f�r ett politiskt parti �r det en enorm klyfta mellan fullst�ndig obstruktion och fullst�ndig kapitulation. Och det var denna klyfta som skilde Bebels och Schweitzers uppfatt�ningar �t 1870. Marx och Engels var med Bebel mot Schweitzer. Kamrat Kautsky kunde ha upplyst sin ledarskribent, Hermann Wendel, om detta faktum. Och det �r rent f�rtal av de d�da att som Simplicissimus f�rlika Bebels och Bismarcks skuggor i himlen. Om Simplicissimus och Wendel har r�tt att v�cka n�gon fr�n graven f�r att bekr�fta den tyska socialdemokratins nuvarande taktik s� �r det inte Bebel utan Schweitzer. Det �r Schweitzers skugga som nu kv�ver det tyska proletariatets politiska parti.
Men liknelsen mellan det fransk-preussiska kriget och det nuvarande kriget �r ytlig och ytterst miss�visande. L�t oss l�mna alla internationella f�rh�llanden d�rh�n. L�t oss gl�mma att kriget f�rst och fr�mst innebar �del�ggelse av Belgien och att Tysklands huvudstyrka inte kastades mot tsarismen utan mot det republikanska Frankrike. L�t oss bortse fr�n att krigets utg�ngspunkt var att krossa Serbien, och att ett av dess syften var att st�rka och bef�sta den �rkereaktion�ra staten �sterrike-Ungern. Vi t�nker inte dr�ja vid det faktum att den tyska socialdemokratins inst�llning innebar ett h�rt slag f�r den ryska revolutionen, som under de tv� �ren innan kriget p� nytt hade flammat upp i ett uppror. Vi t�nker blunda f�r alla dessa fakta, precis som den tyska socialdemokratin gjorde den 4 augusti, n�r de inte s�g att det fanns n�got Belgien, Frankrike, England, Serbien eller �sterrike-Ungern i v�rlden. Vi ska bara f�ruts�tta att Tyskland finns.
1870 var det v�ldigt l�tt att bed�ma krigets historiska inneb�rd. �Om Preussen vinner kommer centraliseringen av statsmakten att gynna centraliseringen av den tyska arbetarklassen.� Och nu?
Vilka effekter skulle en preussisk seger nu f� p� den tyska arbetarklassen? Den enda territoriella utvidgning som den tyska arbetarklassen skulle kunna v�lkomna, eftersom den skulle fullborda deras nationella f�rening, �r en union mellan det tyska �sterrike och Tyskland. Varje annan utvidg�ning av det tyska fosterlandet inneb�r ytterligare ett steg mot att omvandla Tyskland fr�n en nationell stat till en stat av flera nationaliteter, och f�ljaktligen att man inf�r omst�ndigheter som f�rsv�rar proletariatets klasskamp.
Ludwig Frank hoppades � och han uttryckte denna f�rhoppning med spr�ket hos en senkommen lassallean � att han senare, efter ett segerrikt krig, skulle kunna �gna sig �t ett �inhemskt uppbygge� av staten. Utan tvivel kommer Tyskland att beh�va hans �inhemska uppbygge� lika mycket efter en seger som f�re kriget. Men kommer en seger att underl�tta detta arbete? Ingenting i varken Tysklands eller n�got annat lands historiska erfarenheter ber�ttigar n�gra s�dana f�rhoppningar.
Vi betraktade de tyska h�rskarnas g�randen och l�tanden (efter segern 1870) som en sj�lvklar sak [skriver Bebel i sin sj�lvbiografi]. Det vara bara en illusion att som partiets verkst�llande utskott tro att det skulle uppst� en mer liberal anda under den nya samh�llsordningen. Och denna mer liberala regim skulle beviljas av samma person som dittills hade varit dess allra st�rsta fiende, inte bara till en demokratisk utveckling utan till och med till varje liberal tendens, och som nu som segerherre satte h�len p� sin kyrassi�rst�vel �ver halsen p� det nya kejsard�met. (Sj�lvbiografi, del II, s 188.)
Det finns absolut ingen anledning att f�rv�nta sig att en seger uppifr�n skulle leda till andra resultat idag. Tv�rtom. 1870 var det preussiska junkerd�met tvunget att f�rst anpassa sig till en ny kejserlig samh�llsordning. Det kunde inte k�nna sig s�kert i sadeln med en g�ng. De antisocialistiska lagarna kunde genomdrivas f�rst �tta �r efter segern �ver Frankrike.[31] Under dessa 44 �r har det preussiska junkerd�met blivit ett kejserligt junkerd�me. Och om junkerd�met, efter ett halvt sekels intensiv klasskamp, skulle hamna i ledningen f�r en segerrik nation, d� finns det inga tvivel om att det inte beh�ver Ludwig Franks tj�nster f�r att bygga upp staten, om han �terv�nder tryggt fr�n de tyska segrarnas f�lt.
Men betydligt viktigare �n att en tysk seger skulle st�rka h�rskarnas st�llning, �r det inflytande denna seger skulle f� p� proletariatet. Kriget uppstod p� grund av imperialistiska mots�ttningar mellan de kapitalistiska staterna, och som vi redan har sagt kan en tysk seger bara inneb�ra att Tyskland er�vrar territorium p� Belgiens, Frankrikes och Rysslands bekostnad, att hennes fiender p�tvingas handelsavtal, och nya kolonier. D�refter skulle proletariatets klasskamp �ga rum p� grundval av ett tyskt imperialistiskt herrav�lde, arbetarklassen skulle vilja bibeh�lla och utveckla detta herrav�lde, och den revolution�ra socialismen skulle f�r l�ng tid fram�t d�mas till rollen av en propagandistisk sekt.
Marx hade r�tt 1870, n�r han f�ruts�g att de tyska segrarna skulle leda till en snabb utveckling av den tyska arbetarr�relsen under den vetenskapliga socialismens fana. Men nu pekar de internatio�nella f�rh�llandena p� en rakt motsatt prognos. En tysk seger skulle ta loven av den revolution�ra r�relsen, den skulle sl�tas ut teoretiskt och de marxistiska id�erna skulle d� ut.
Men man s�ger oss att den tyska socialdemokratin inte vill ha seger. V�rt svar m�ste f�r det f�rsta vara att det inte �r sant. Vad den tyska socialdemokratin vill st�r i dess press. Med tv� eller tre undantag p�pekar de socialistiska tidningarna dagligen f�r de tyska arbetarna att en seger f�r den tyska arm�n �r en seger f�r dem. Er�vringen av Maubeuge, s�nkandet av tre engelska krigsskepp och Antwerpens fall gav upphov till samma k�nslor i den socialdemokratiska pressen som annars uppv�cks n�r man har vunnit ett nytt valdistrikt eller segrat i en l�netvist. Vi f�r inte gl�mma att den tyska arbetarpressen, partipressen s�v�l som fackf�reningstidningarna, �r en kraftfull mekanism och den har ersatt skolningen av folkets vilja till klasskamp med att skola folket att vilja ha milit�ra segrar. Jag t�nker inte p� enstaka tidningars gr�sliga chauvinistiska �verdrifter utan den underlig�gande k�nslan hos de socialdemokratiska tidningarnas �verv�ldigande majoritet. Signalen till denna inst�llning verkar ha givits av riksdagsgruppens r�st den 4 augusti.
Men gruppen t�nkte inte p� en tysk seger. Den ans�g bara att den hade till uppgift att undvika faran av yttre hot, att f�rsvara fosterlandet. Det var allt. Och h�r �terkommer vi till fr�gan om f�rsvars- eller angreppskrig. Den tyska pressen, inklusive de socialdemokratiska tidningarna, upprepar st�n�digt att det �r Tyskland av alla l�nder som befinner sig p� defensiven i detta krig. Vi har redan diskuterat kriterierna f�r hur man avg�r skillnaden mellan ett angrepps- och ett f�rsvarskrig. Kriterierna �r m�nga och mots�gelsefulla. Men i det nuvarande fallet vittnar de enh�lligt om att Tysklands milit�ra aktioner inte kan tolkas som ett f�rsvarskrig. Men det p�verkar absolut inte socialdemokratins taktik.
Som vi redan k�nner till, �r den nya tyska imperialismen ur historisk synvinkel definitivt aggressiv. Den tyska imperialismen tvingas fram�t av den inhemska industrins febrila utveckling, och den st�r den gamla maktbalansen mellan staterna och spelar f�rsta fiolen i kapprustningen.
Ur v�rldspolitisk synvinkel verkade tillf�llet ytterst gynnsamt f�r Tyskland att ge sina rivaler ett f�rkrossande slag � men det minskar inte Tysklands fienders skuld ett dyft.
Den diplomatiska synen p� h�ndelserna l�mnar inga tvivel om Tysklands ledande roll under �sterrikes provokationer mot Serbien. Det faktum att den tsaristiska diplomatin som vanligt var �nnu mer avskyv�rd f�r�ndrar inte detta.
Ur strategisk synvinkel grundades hela det tyska f�ltt�get p� en enorm offensiv.
Och slutligen: ur taktisk synvinkel var den tyska arm�ns f�rsta drag ett brott mot Belgiens neutralitet.
Om allt detta �r f�rsvar, vad �r d� ett angrepp? Men �ven om de h�ndelser som har framst�llts med diplomatins spr�k skulle kunna till�ta andra tolkningar � trots att Vitbokens f�rsta tv� sidor �r mycket klar �ver deras inneb�rd � s� kan inte arbetarklassens revolution�ra parti ha n�gra andra kriterier f�r att best�mma sin politik �n de dokument som l�ggs fram av den regering som har allra st�rst intresse av att lura det:
Bismarck lurade hela v�rlden [skriver Bebel] och visste hur man skulle f� folk att tro att det var Napoleon som provocerade fram kriget, medan han, den freds�lskande Bismarck, och hans politik blev angripen.
De h�ndelser som f�regick kriget var s� missvisande att det faktum att Frankrike var helt of�r�berett p� kriget, vilket hon sj�lv f�rkunnade, oftast f�rbis�gs, medan Tyskland, som verkade vara det land som blev angripet, hade f�rberett kriget �nda ner till minsta vagnspik, och mobilise�ringarna genomf�rdes med ett urverks precision. (Sj�lvbiografi, del III, s 167-68.)
Efter denna tidigare historiskt liknande h�ndelse kunde man f�rv�nta sig lite mer kritisk f�rsiktig�het fr�n socialdemokratins sida.
Det st�mmer att Bebel mer �n en g�ng upprepade sin f�rs�kran att socialdemokratin i h�ndelse av ett angrepp p� Tyskland skulle f�rsvara sitt fosterland. Vid partikongressen i Essen[32] svarade Kautsky honom:
Enligt min uppfattning kan vi inte fullt och fast lova att dela regeringens krigsentusiasm varje g�ng vi �r �vertygade om att landet hotas av ett angrepp. Bebel tror att vi �r mycket mer utveck�lade �n vad vi var 1870 och att vi nu alltid kan avg�ra om det hotande kriget verkligen �r ett angreppskrig. Jag skulle inte vilja ta p� mig det ansvaret. Jag skulle inte v�ga garantera att vi kan ta ett riktigt beslut varje g�ng, att vi alltid kommer att veta om regeringen lurar oss, eller om den verkligen f�retr�der nationens intressen mot ett angreppskrig... Ig�r var det den tyska regeringen som var aggressiv, imorgon kommer det att vara den franska regeringen och vi kan inte veta om det n�sta dag kan vara den engelska regeringen. Regeringarna ber st�ndigt varandra om tj�nster. N�r det handlar om krig bryr vi oss i sj�lva verket inte om den nationella utan den internationella fr�gan. Ty ett krig mellan stormakterna kommer att bli ett v�rldskrig och kommer att p�verka hela Europa, inte bara tv� l�nder. En dag kanske den tyska regeringen kan f� det tyska proletariatet att tro att den blir angripen. Den franska regeringen kanske g�r samma sak med sina unders�tar, och d� skulle vi ha ett krig d�r franska och tyska arbetare f�ljer sina respektive regeringar med samma entusiasm, och m�rdar varandra och sk�r halsen av varandra. Vi m�ste undvika denna t�nkbara m�jlighet, och den g�r att undvika om vi inte anv�nder kriteriet angrepps- eller f�rsvarskrig, utan proletariatets intressen, som p� samma g�ng �r internationella intressen... Lyckligtvis �r det en missuppfattning att anta att den tyska social�demokratin i h�ndelse av krig skulle vilja d�ma utifr�n nationella och inte internationella �verv�ganden, och skulle k�nna sig som i f�rsta hand ett tyskt och d�refter ett prolet�rt parti.
P� ett lysande klart s�tt avsl�jar Kautsky den fruktansv�rda fara � nu en �nnu mer fruktansv�rd verklighet � som ligger inneboende i f�rs�ken att g�ra socialdemokratins st�ndpunkter beroende av en vag och mots�gelsefull formell bed�mning av om ett krig �r ett f�rsvars- eller angreppskrig. I sitt svar sa Bebel inget av vikt, och hans st�ndpunkt verkade helt of�rklarlig, i synnerhet efter hans egna erfarenheter 1870.
Men trots sina teoretiska brister hade Bebels st�ndpunkt en alldeles best�md politisk inneb�rd. De imperialistiska tendenser som krigsfaran ledde till innebar att socialdemokratin inte kunde f�rv�nta sig att bli r�ddad av att endera av de krigf�rande parterna skulle segra. Just d�rf�r riktade den helt och h�llet in sig p� att f�rhindra kriget, och dess viktigaste uppgift bestod av att g�ra regeringarna oroliga �ver vad kriget skulle leda till.
�Socialdemokratin�, sa Bebel, �kommer att g� mot varje regering som tar initiativ till krig.� Han avs�g detta som ett hot mot Wilhelm II:s regering. �R�kna inte med oss om ni n�gon dag beslutar er f�r att anv�nda era kanoner och slagskepp.� Sedan v�nde han sig till Petrograd och London: �Det �r b�st att de aktar sig f�r att angripa Tyskland utifr�n missbed�mningen att den m�ktiga tyska social�demokratins obstruktionspolitik har medf�rt att landet �r inhemskt f�rsvagat.�
Bebels tanke var ingen politisk doktrin utan ett politiskt hot, som riktades �t tv� h�ll samtidigt, mot hemmafronten och utrikesfronten. Hans enda envisa svar p� alla historiska och logiska inv�ndningar var: �Vi kommer att hitta ett s�tt att avsl�ja de regeringar som vidtar de f�rsta �tg�rderna i riktning mot krig. Vi �r tillr�ckligt duktiga f�r det.�
Denna den tyska socialdemokratins och �ven det internationella partiets hotfulla inst�llning var inte resultatl�s. De olika regeringarna gjorde faktiskt anstr�ngningar f�r att skjuta upp krigsutbrottet. Men inte nog med det. H�rskarna och diplomaterna var dubbelt noggranna med att anpassa sina �tg�rder till massornas pacifistiska h�llning. De tisslade och tasslade med de socialistiska ledarna, snokade runt p� internationalens kontor och skapade p� s� s�tt en st�mning som gjorde det m�jligt f�r Jaur�s och Haase att n�gra dagar innan krigsutbrottet i Bryssel f�rkunna att deras egna rege�ringar bara hade till m�l att bevara freden.[33] Och n�r stormen br�t ut letade socialdemokraterna i alla l�nder efter de skyldiga � p� andra sidan gr�nsen. S� fort de f�rsta skotten avlossades vid fronten f�rlorade Bebels yttrande, som i form av ett hot hade spelat en definitiv roll, all betydelse . Det fruktansv�rda som Kautsky hade f�rutsp�tt �gde rum.
Det som vid en f�rsta anblick �r mest f�rv�nande med allt detta, �r att socialdemokratin faktiskt inte hade upplevt n�got behov av politiska kriterier. Under den katastrof som har drabbat internationalen har argumenten varit m�rkligt ytliga. De har motsagt varandra, har bytt grundval och bara varit av sekund�r betydelse, eftersom k�rnpunkten har varit att fosterlandet m�ste f�rsvaras. Oavsett krigets historiska f�ljder, oavsett demokratin och klasskampen, s� m�ste vi f�rsvara v�rt historiskt �rvda fosterland. Och inte bara d�rf�r att v�r regering ville ha fred och �angreps p� ett svekfullt s�tt�, som de internationella dussinf�rfattarna framst�llde det, utan d�rf�r att oavsett hur det provocerades fram, oavsett vem som hade r�tt eller fel, s� uts�tter kriget n�r det v�l bryter ut alla krigf�rande l�nder f�r faran av invasion och er�vring. Teoretiska, politiska, diplomatiska och milit�ra �ver�v�ganden faller i smulor som under en jordb�vning, storbrand eller �versv�mning. Regeringen med sin arm� upph�js till den enda kraft som kan skydda och r�dda folket. De stora folkmassorna �terg�r i sj�lva verket till ett f�rpolitiskt tillst�nd. Massornas k�nslor, denna grundl�ggande reflex p� katastrofen, beh�ver inte kritiseras i s� m�tto som det bara �r en tillf�llig k�nsla. Men socialdemo�kratins inst�llning �r en helt annan sak, eftersom de �r massornas ansvariga politiska f�retr�dare. De besuttna klassernas politiska organisationer och i synnerhet regeringen f�ljde inte bara med str�m�men. De b�rjade omedelbart arbeta ytterst intensivt och p� alla m�jliga s�tt f�r att h�ja denna opolitiska k�nsla och f�rena massorna kring arm�n och regeringen. Socialdemokratin inte bara l�t bli att vara lika aktiv fast �t motsatt h�ll, utan vek sig fr�n f�rsta stund f�r regeringens politik och massornas k�nslor. Och ist�llet f�r att bev�pna massorna med kritikens och misstrons vapen, om �n bara passiv kritik och misstro, s� drev den med hela sin inst�llning folket ner l�ngs denna v�g till ett f�rpolitiskt tillst�nd. Den avsade sig sina traditioner och politiska l�ften sedan 50 �r med en sl�ende beredvillighet som minst av allt var �mnad att injaga respekt i h�rskarna.
Bethmann-Hollweg f�rkunnade att den tyska regeringen var helt �verens med det tyska folket, och efter Vorw�rts �ppna bek�nnelse och med tanke p� socialdemokratins inst�llning, var han i sin fulla r�tt att s�ga det. Men han hade ytterligare en r�ttighet. Om inte omst�ndigheterna hade f�tt honom att skjuta upp polemiken till ett mer gynnsamt tillf�lle, s� kunde han under riksdagsm�tet den 4 augusti ha sagt till det socialistiska proletariatets f�retr�dare:
Idag �r ni �verens med oss om den fara som hotar v�rt fosterland och ni f�renar er med oss f�r att f�rs�ka avv�rja hotet med hj�lp av vapen. Men denna fara uppstod inte ig�r. Ni m�ste redan tidigare ha k�nt till tsarismens existens och hur den utvecklades, och ni k�nde till att vi �ven hade andra fiender. S� med vilken r�tt angrep ni oss n�r vi byggde upp v�r arm� och v�r flotta? Med vilken r�tt v�grade ni �r efter �r att r�sta f�r krigsanslagen? Var det med svekets eller den f�rblindades r�tt? Om vi inte hade byggt upp v�r arm� trots er, s� hade vi varit hj�lpl�sa inf�r det ryska hotet, som nu har f�tt �ven er att ta ert f�rnuft till f�nga. Vi hade inte kunnat ta ikapp det vi hade f�rlorat med hj�lp av de anslag som godk�nns nu. Vi hade st�tt utan vapen, utan kanoner, utan bef�stningar. Genom att r�sta f�r krigskrediterna p� fem miljarder erk�nner ni att er �rliga v�gran att godk�nna budgeten bara var en tom demonstration, ja �n v�rre � politisk demagogi. Ty s� fort historien st�llde er inf�r en verklig pr�vning, s� f�rnekade ni hela ert tidigare f�rflutna!
Det kunde den tyska kanslern ha sagt, och det hade l�tit �vertygande. Och hur kunde Haase ha svarat?
Vi tog aldrig st�llning f�r att Tyskland skulle avv�pnas inf�r risken f�r krig utifr�n. Vi t�nkte aldrig p� struntpratet om fred. S� l�nge de internationella mots�ttningarna inneb�r fara f�r krig vill vi att Tyskland ska vara tryggt mot utl�ndsk invasion och slaveri. Det vi str�var efter �r en milit�r organisation som inte � likt en konstgjort tr�nad organisation � kan anv�ndas f�r att gynna klassutsugning p� hemmaplan och f�r imperialistiska �ventyr utomlands. Vi vill ist�llet ha en arm� som kommer att vara om�jlig att besegra i ett f�rsvar av nationen. Vi vill ha en milis. Vi kan inte lita p� er f�r att f�rsvara nationen. Ni har f�rvandlat arm�n till en skola i reaktion�r uppfostran. Ni har drillat officersk�ren i hat mot det moderna samh�llets viktigaste klass, prole�tariatet. Ni kan riskera miljontals m�nniskoliv, inte f�r folkets verkliga intressen utan f�r den h�rskande minoritetens egoistiska intressen, som ni skyler i namn av nationella ideal och statens anseende. Vi litar inte p� er och det �r d�rf�r vi �r efter �r har deklarerat, �Inte en man inte ett �re till denna klassregering!�
�Men fem miljarder!�, avbryter r�ster b�de fr�n h�ger och v�nster.
Tyv�rr har vi inget val. Den enda arm� vi har �r den som har skapats av Tysklands nuvarande h�rskare, och fienden st�r vid v�r grind. Vi kan inte ers�tta Wilhelm II:s arm� med en folkmilis p� en g�ng, och n�r det nu �r p� det s�ttet kan vi inte v�gra mat, kl�der och materiel till arm�n som f�rsvarar oss, oavsett hur den �r sammansatt. Vi avs�ger oss varken v�rt f�rflutna eller v�r framtid. Vi �r tvungna att r�sta p� krigskrediterna.
Det vore det mest �vertygande Haase kunde ha sagt.
Men �ven om dessa �verv�ganden kunde ha f�rklarat varf�r de socialistiska arbetarna som med�borgare inte hindrade den milit�ra organisationen, utan bara fullf�ljde den medborgerliga plikt som omst�ndigheterna p�tvingade dem, s� skulle vi v�nta f�rg�ves p� ett svar p� den viktigaste fr�gan: Varf�r tog socialdemokratin, i egenskap av politisk organisation f�r en klass som hade f�rnekats en plats i regeringen, i egenskap av det borgerliga samh�llets of�rsonliga fiende, i egenskap av ett republikanskt parti, som en del av internationalen, varf�r tog den p� sig ansvaret f�r handlingar som dess of�rsonliga klassfiende hade genomf�rt?
Bara f�r att vi inte kan ers�tta Hohenzollerns arm� med en milis med en g�ng, s� betyder inte det att vi m�ste ta p� oss ansvaret f�r denna arm�s g�randen och l�tanden idag. Om vi under vanliga fred�liga f�rh�llanden f�r krig mot monarkin, borgarklassen och militarismen, och inf�r massorna �r f�rpliktigade att f�ra detta krig av all v�r kraft, d� beg�r vi det v�rsta av alla brott mot v�r framtid om vi st�ller denna kraft till monarkins, borgarklassens och militarismens f�rfogande just n�r de inleder ett fruktansv�rt, samh�llsfientligt och barbariskt krig. Varken nationen eller staten kan undg� plikten att f�rsvara sig. Vi v�grar ge h�rskarna v�r tilltro men s� l�nge vi inte �r starka nog att ta makten ifr�n den borgerliga staten s� f�rnekar vi p� intet vis den vapnen eller medlen f�r att f�rsvara sig och till och med g� till angrepp. I b�de krig och fredstid �r vi ett oppositionsparti, inte ett parti vid makten. P� detta s�tt kan vi ocks� p� b�sta s�tt fullg�ra den uppgift som kriget st�ller, n�mligen att verka f�r nationell sj�lvst�ndighet. Socialdemokratin kan inte l�ta n�gon nations �de, vare sig sin egen eller n�gon annan, vara beroende av milit�ra framg�ngar. Genom att l�ta den kapi�talistiska staten ansvaret f�r de metoder med vilka den f�rsvarar sin sj�lvst�ndighet, det vill s�ga att bryta mot andra staters sj�lvst�ndighet, s� l�gger socialdemokraterna h�rnstenen f�r ett verkligt nationellt sj�lvbest�mmande i massornas medvetande i alla l�nder. Genom att bevara och utveckla arbetarnas internationella solidaritet garanterar vi nationens sj�lvst�ndighet � och g�r den oberoende av kanonernas kaliber.
Om tsarismen �r ett hot mot Tysklands sj�lvst�ndighet s� finns det bara ett s�tt att s�kert avv�rja denna fara, och det st�r vi f�r � solidariteten mellan arbetarmassorna i Tyskland och Ryssland. Men en s�dan solidaritet skulle undergr�va Wilhelm II:s politik, som han f�rklarar med att hela det tyska folket st�r bakom honom. Vad skulle vi ryska socialister s�ga till de ryska arbetarna om de kulor som de tyska arbetarna skjuter mot dem skulle b�ra den tyska socialdemokratins politiska och moraliska sigill? �Vi kan inte best�mma v�r politik utifr�n Ryssland, vi avg�r den f�r Tyskland�, var det svar jag fick av en det tyska partiets mest respekterade tj�nstem�n n�r jag fr�gade honom denna fr�ga. Och d� k�nde jag med s�rskilt tydlig sm�rtsamhet vilket slag som hade drabbat internatio�nalen inifr�n.
Det �r uppenbart att situationen inte blir b�ttre om socialistpartierna i de krigf�rande l�nderna knyter sitt �de till sina respektive regeringars �de, som i Tyskland och Frankrike. Ingen yttre kraft, inga konfiskeringar eller �del�ggelse av socialistisk egendom, inga arresteringar och f�ngslanden kunde ha givit ett s� h�rt slag mot internationalen som det riktade mot sig sj�lv genom att vika sig f�r statens Molok[34] n�r den b�rjade tala i form av blod och j�rn.
* * *
I sitt tal vid kongressen i Essen ritade Kautsky upp en fruktansv�rd bild av hur en broder reste sig mot sin broder i namn av ett �f�rsvarskrig� - som ett argument men ingalunda en faktisk m�jlighet. N�r nu denna bild har blivit en blodig verklighet f�rs�ker Kautsky f�rlika oss med den. Han anser inte att internationalen har fallit samman:
Skillnaden mellan de tyska och de franska socialisterna �r inte deras bed�mningsnormer, och inte heller deras grundl�ggande st�ndpunkt, utan de g�r bara olika tolkningar av den nuvarande situationen, vilket i sin tur beror p� deras olika geografiska l�ge(!). D�rmed kan denna skillnad knappast �vervinnas s� l�nge kriget varar. Hursomhelst �r det ingen principiell skillnad, utan den beror av den speciella situationen, och d�rmed beh�ver den inte kvarst� n�r denna situation upph�r. (Neue Zeit, nr 337, s 3.)
N�r Guesde och Sembat hj�lper Poincar�, Delcasse och Briand och g�r mot Bethmann-Hollweg och n�r de tyska och franska arbetarna sk�r halsen av varandra, s� g�r de inte det d�rf�r att de tvingas till det av den borgerliga republiken och Hohenzollern-monarkin, utan d�rf�r att de som socialister fullg�r sin plikt under sina partiers andliga ledning. �r inte det ett sammanbrott f�r internationalen? De tyska socialister som sk�r halsen av fransm�n har samma �bed�mningsnormer� som de franska socialister som sk�r halsen av tyskar. Om Ludwig Frank h�jer sin pistol, inte f�r att f�rkunna att han �principiellt skiljer� sig fr�n de franska socialisterna utan f�r att skjuta dem �ven om de principiellt �r �verens, och om Ludwig Frank sj�lv faller offer f�r en fransk kula � kanske avfyrad av en kamrat � s� �r det inte till skada f�r deras gemensamma �normer�. Det �r bara ett resultat av deras �olika geografiska l�ge�. Det �r i sanning bittert att l�sa dessa rader, men dubbelt bittert n�r de kommer fr�n Kautskys penna.
Internationalen var mot kriget.
Om vi trots socialdemokratins anstr�ngningar skulle f� krig [s�ger Kautsky] s� m�ste varje nation r�dda sig b�st den kan. Det inneb�r samma r�ttighet och samma plikt f�r social�demokrater i alla l�nder att delta i sitt lands f�rsvar, och ingen av dem ser detta som n�gon anledning att rikta f�rebr�elser(!) mot varandra. (Neue Zeit, s 7.)
S�dana �r de gemensamma normerna: att r�dda sitt eget skinn, sl� s�nder varandras skallar i sj�lv�f�rsvar, och inte �f�rebr� varandra f�r det.
Men har man besvarat fr�gan om man �r �verens om bed�mningsnormerna? Handlar det inte snara�re om vilka dessa gemensamma bed�mningsnormer �r? �ven Bethmann-Hollweg, Sasonov, Grey och Delcasse har gemensamma normer. Inte heller finns det n�gra principskillnader mellan dem. De har minst av allt n�gon r�tt att f�rebr� varandra. Deras agerande beror bara p� �deras olika geogra�fiska l�ge�. Om Bethmann-Hollweg hade varit minister i England s� skulle han ha handlat precis som sir Edward Grey. Deras normer �r precis s� lika varandra som deras kanoner, som bara skiljer sig �t vad g�ller kaliber. Men fr�gan �r om vi kan anamma deras normer som v�ra?
Lyckligtvis �r det en missuppfattning att anta att den tyska socialdemokratin i h�ndelse av krig skulle vilja d�ma utifr�n nationella och inte internationella �verv�ganden, och skulle k�nna sig som i f�rsta hand ett tyskt och d�refter ett prolet�rt parti.
S� sa Kautsky i Essen. Och n�r nu nationella �verv�ganden har er�vrat alla internationalens arbetar�partier ist�llet f�r deras tidigare gemensamma internationella st�ndpunkter, s� f�rlikar sig Kautsky inte bara med denna �missuppfattning�, utan han f�rs�ker till och med se det som gemensamma normer och en garanti f�r internationalens �teruppst�ndelse.
I varje nationell stat m�ste arbetarklassen ocks� �gna sin energi �t att bevara de nationella territoriernas oberoende och okr�nkbarhet. Det �r en grundf�ruts�ttning f�r demokratin, en n�dv�ndig grund f�r proletariatets kamp och slutgiltiga seger. (Neue Zeit, nr 337, s 4.)
Men om det �r s�, hur �r det d� med den �sterrikiska socialdemokratin? M�ste den ocks� �gna all sin energi �t att bevara den icke nationella och nationsfientliga �sterrikiskt-ungerska monarkin? Och den tyska socialdemokratin? N�r den politiskt sl�r sig samman med den tyska arm�n s� hj�lper den inte bara till att bibeh�lla det �sterrikiskt-ungerska nationella kaoset, utan underl�ttar ocks� ett krossande av Tysklands nationella enhet. Nationens enhet hotas b�de av ett nederlag och av en seger.
Ur det europeiska proletariatets synvinkel �r det lika illa om Tyskland l�gger beslag p� en bit franskt territorium som om Frankrike l�gger beslag p� en bit tyskt territorium. Det ing�r inte heller i v�r plattform att bevara Europas status quo. Europas politiska karta har dragits upp med hj�lp av spet�sen p� en bajonett, som vid varje gr�ns skar igenom nationernas levande kropp. Om socialdemokra�tin g�r allt f�r att hj�lpa sina nationella (eller icke nationella) regeringar, s� l�ter de �terigen bajonet�ternas makt och intelligens korrigera Europas karta. Och genom att slita internationalen i stycken s� �del�gger socialdemokratin den enda kraft som kan st�lla upp ett program f�r nationellt oberoende och demokrati mot bajonetternas aktivitet, och genomf�ra detta program helt oberoende av vilken nationell bajonett som segrar.
�terigen bekr�ftas de historiska erfarenheterna. Om socialdemokratin st�ller nationella plikter �ver sina klassplikter s� beg�r den ett allvarligt brott mot b�de socialismen och nationen uppfattad i riktig och vid mening.
Under partikongressen som genomf�rdes i Paris tv� veckor innan katastrofen br�t ut, yrkade de franska socialisterna best�mt att internationalens alla grenar skulle genomf�ra revolution�ra aktioner i h�ndelse av mobiliseringar. De t�nkte d� i f�rsta hand p� den tyska socialdemokratin. De franska socialisternas radikalism i utrikespolitiska fr�gor hade inte sin grund s� mycket i inter�nationella som i nationella intressen. H�ndelserna under kriget har definitivt bekr�ftat det som stod klart f�r m�nga av dem. Det franska socialistpartiet ville ha en viss garanti fr�n sitt systerparti Tyskland om att Frankrike var okr�nkbart. De trodde att denna �terf�rs�kran hos det tyska proleta�riatet var det enda s�ttet att �ntligen befria sina h�nder f�r att definitivt ta strid mot den egna militarismen.
Men den tyska socialdemokratin v�grade blankt att ge n�gra s�dana l�ften. Bebel visade att socialistpartierna visserligen skulle kunna skriva under den franska resolutionen, men att det inte n�dv�ndigtvis skulle inneb�ra att de kunde h�lla sitt l�fte n�r det avg�rande �gonblicket var inne. Idag finns f�ga utrymme f�r att betvivla att Bebel hade r�tt. Som h�ndelserna g�ng p� g�ng har visat f�rlamas socialistpartierna n�stan fullst�ndigt n�r mobiliseringarna inleds, eller i alla fall utesluts alla avg�rande handlingar. N�r mobiliseringarna v�l �r ig�ng st�lls socialdemokratin ansikte mot ansikte med regeringens hela makt, och den backas upp av en m�ktig milit�rapparat som �r beredd att med de borgerliga partiernas och institutionernas odelade st�d krossa alla hinder i sin v�g.
Inte mindre viktigt �r det faktum att mobiliseringarna v�cker de delar av folket som i tider av fred �r samh�lleligt obetydliga och spelar en obetydlig eller ingen politisk roll alls. Hundratusentals, nej miljontals, obetydliga eller kringvandrande arbetare (arbetarnas sl�dder), sm�b�nder och jordbruks�arbetare f�r ta p� sig uniform och dras in i arm�n, d�r var och en av dem �r lika mycket v�rd som en klassmedveten arbetare. De och deras familjer tvingas med v�ld bort fr�n sin tr�kiga tankl�sa lik�giltighet och fattar intresse f�r landets �de. Mobiliseringar och krigsf�rklaringar v�cker nya f�rv�nt�ningar i dessa kretsar som praktiskt taget aldrig n�s av v�r agitation, och som under normala om�st�ndigheter aldrig skulle v�ckas av den. Dessa massor har dragits ur fattigdomens och slaveriets apati, och deras hj�rtan fylls av f�rvirrade f�rhoppningar om en f�r�ndring av situationen till det b�ttre. Samma sak h�nder i b�rjan av en revolution, men med en helt avg�rande viktig skillnad. En revolution knyter dessa nyv�ckta element till den revolution�ra klassen, men kriget knyter dem till regeringen och arm�n. I det ena fallet uttrycks de otillfredsst�llda behoven, allt samlade lidande, alla f�rhoppningar och l�ngtan i revolution�r entusiasm, men i det andra fallet tar samma samh�lleliga k�nslor tillf�lligt formen av patriotisk berusning. Stora delar av arbetarklassen, �ven bland de som har kommit i kontakt med socialismen, dras med i samma str�mning.
Socialdemokratins f�rtrupp k�nner att den �r i minoritet. Parallellt med att arm�n organiseras �de�l�ggs deras organisationer. Under s�dana f�rh�llanden kan det inte vara tal om n�gra revolution�ra utspel fr�n partiets sida. Och det helt oberoende av om folket ser p� ett visst krig p� ett negativt eller positivt s�tt. Trots det rysk-japanska krigets koloniala karakt�r och fast�n det var impopul�rt i Ryssland, s� kv�vde det till en b�rjan n�stan den revolution�ra r�relsen. F�ljaktligen �r det helt uppenbart att socialistpartierna inte ens med de b�sta avsikter kan g�ra n�gra utf�stelser om obstruktiva aktioner i samband med mobiliseringarna, det vill s�ga vid en tidpunkt d� socialismen mer �n n�gonsin �r politiskt isolerad.
Allts� �r det inte s�rskilt ov�ntat eller nedsl�ende att arbetarklassens partier inte besvarade de milit�ra mobiliseringarna med egna revolution�ra mobiliseringar. Om socialisterna hade n�jt sig med att f�rd�ma det nuvarande kriget, om de hade avsagt sig allt ansvar f�r det och v�grat att ge en f�rtroender�st till regeringen eller r�sta p� krigskrediterna, s� hade de fullgjort sin d�varande plikt. De kunde ha intagit en avvaktande inst�llning, vars oppositionella karakt�r hade st�tt fullst�ndigt klar f�r b�de regeringen och folket. De fortsatta aktionerna hade berott p� h�ndelseutvecklingen och de f�r�ndringar som kriget med n�dv�ndighet m�ste medf�ra p� folkets medvetande. Banden som kn�t samman internationalen hade bevarats, socialismens fana hade varit obefl�ckad. Om �n till�f�lligt f�rsvagad, s� hade socialdemokratin haft h�nderna fria f�r att p� ett avg�rande s�tt ingripa i h�ndelserna s� fort st�mningarna bland arbetarmassorna hade f�r�ndrats. Och man kan tryggt h�vda att oavsett hur mycket en s�dan inst�llning hade minskat socialdemokratins inflytande under krigets inledning, s� skulle den ha betalat sig m�ngdubbelt s� fort den oundvikliga sv�ngningen av den allm�nna opinionen hade �gt rum.
Men detta h�nde inte och signalen till krigsmobilisering blev ocks� signalen f�r internationalens fall, och utan minsta protest f�ll de nationella arbetarpartierna in i ledet bakom sina regeringar och arm�er Det m�ste finnas djupa orsaker till detta inom hela internationalen. Det �r meningsl�st att s�ka orsakerna i individuella misstag, i ledarnas och partikommitt�ernas inskr�nkthet. De m�ste s�kas i de villkor som existerade under den epok d� den socialistiska internationalen uppstod och utvecklades. Inte s� att man kan r�ttf�rdiga att ledarna var op�litliga eller att exekutivkommitt�n var f�rvirrad och inkompetent. Inte alls. Men det �r inte de grundl�ggande faktorerna. Dessa m�ste s�kas i epokens historiska villkor. Ty � och det m�ste vi vara helt uppriktiga med inf�r oss sj�lva � det handlar inte om vilket misstag som helst, eller vilken opportunistisk handling som helst, inte vilket klumpigt uttalande som helst i parlamentet, inte att socialdemokraterna i storhertigd�met Baden r�stade f�r budgeten,[35] inte isolerade experiment med franskt ministerstyre, inte att den ena eller andra socialisten har gjort karri�r. Det handlar varken mer eller mindre om att internationalen har misslyckats � och det under en avg�rande historisk epok, f�r vilken socialismens alla tidigare framsteg bara kan anses ha varit en f�rberedelse.
En genomg�ng av de historiska h�ndelserna kommer att visa att det fanns ett antal fakta och symp�tom som borde ha v�llat oro r�rande hur djupt och fast internationalismen var rotad inom arbetar�r�relsen.
Jag t�nker inte p� den �sterrikiska socialdemokratin. Ryska och serbiska socialister letade f�rg�ves efter artiklar om v�rldspolitiken i Wiener Arbeiter-Zeitung, som de skulle kunna visa f�r ryska eller serbiska arbetare utan att beh�va rodna � internationalens v�gnar. En av denna tidnings mest sl�ende egenskaper var att den alltid f�rsvarade den �sterrikisk-tyska imperialismen, inte bara mot utl�ndska fiender utan ocks� mot den inhemska fienden � och Vorw�rts var en av dessa inhemska fiender. Det �r inte ironi att s�ga att Wiener Arbeiter-Zeitung under internationalens nuvarande kris �r sitt f�r�flutna trogen.
Den franska socialismen uppvisar tv� ytterligheter � � ena sidan en brinnande patriotism, som inte �r utan fientlighet mot Tyskland, och � den andra sidan en ytterst intensiv antipatriotism av Hevr�s typ, som � vilket erfarenheterna l�r oss � med l�tthet sl�r �ver i sin motsats.
Vad g�ller England har Hyndmans toryf�rgade patriotism, som kompletterar hans sekteristiska radikalism, ofta givit internationalen politiska problem.
Det var mycket sv�rare att uppt�cka de nationalistiska symptomen inom den tyska socialdemokratin. F�rvisso v�xte den sydtyska opportunismen upp ur en lokalpatriotisk grogrund, som var den tyska nationalismen i oktavformat. Men sydtyskarna betraktades med r�tta som partiets politiskt oviktiga eftertrupp. Bebels l�fte att skyldra gev�r i h�ndelse av fara fick inte n�got odelat hj�rtligt mottagan�de. Och n�r Noske upprepade Bebels ord angreps han h�rt i partipressen. P� det hela taget vidh�ll den tyska socialdemokratin internationalismen h�rdare �n n�got annat socialistiskt parti. Men av just det sk�let fick den bryta allra h�rdast med det f�rflutna. Att d�ma av partiets formella tillk�nna�givanden och artiklarna i den socialistiska pressen ser den tyska socialismen inget samband mellan g�rdagen och idag.
Men det �r uppenbart att en s�dan katastrof inte kunde ha uppkommit om inte f�ruts�ttningarna hade f�rberetts innan. Det faktum att tv� unga partier, det ryska och det serbiska, f�rblev sina inter�nationella plikter trogna �r ingalunda n�gon bekr�ftelse p� den k�lkborgerliga filosofins p�st�ende att lojalitet mot principer �r tecken p� omognad. Men detta faktum leder oss att s�ka orsaken till Andra internationalens sammanbrott i de villkor f�r dess utveckling som p�verkade de yngre medlemmarna minst.
Kommunistiska Manifestet, som skrevs 1847, avslutas med orden: �Prolet�rer i alla l�nder, f�rena er!� Men detta stridsrop kom alltf�r tidigt f�r att omedelbart kunna bli en levande verklighet. Det som stod p� den historiska dagordningen var medelklassens revolution �r 1848. Och under denna revolution tillf�ll det inte Manifestets f�rfattare att leda det internationella proletariatet, utan de fick rollen som k�mpar i den nationella demokratins yttersta v�nster.
1848 �rs revolution l�ste inte ett enda av de nationella problemen, utan visade bara p� dem. Kontra�revolutionen och den p�g�ende industrialiseringen avbr�t den revolution�ra r�relsen. Ett sekel av fred passerade innan de mots�ttningar som inte hade undanr�jts av revolutionen kr�vde att sv�rdet ingrep. Denna g�ng r�rde det sig inte revolutionens sv�rd som hade fallit ur medelklassens h�nder, utan det militaristiska krigets sv�rd som hade dragits upp ur h�rskarnas skida. Krigen 1859, 1864, 1866 och 1870 skapade ett nytt Italien och ett nytt Tyskland. P� sitt eget s�tt fullf�ljde den feodala kasten arvet fr�n revolutionen 1848. Medelklassens politiska bankrutt uttrycktes i detta historiska rollbyte, och gav en direkt stimulans till proletariatets sj�lvst�ndiga r�relse som grundades p� kapitalismens snabba utveckling...
1863 grundade Lassalle det f�rsta politiska arbetarf�rbundet i Tyskland.[36] 1864 grundades den F�rsta internationalen i London under ledning av Karl Marx. Manifestets avslutande motto togs upp i det f�rsta cirkul�rbrev som utf�rdades av Internationella arbetarassociationen. Det �r betecknande f�r den moderna arbetarr�relsen att dess f�rsta organisation var av internationell karakt�r. �nd� var organisationen ett f�reb�dande av r�relsens framtida behov snarare �n ett verkligt styrinstrument i klasskampen. Det fanns fortfarande en stor skillnad mellan internationalens slutgiltiga m�l, den kommunistiska revolutionen, och dess omedelbara aktiviteter, som i huvudsak tog formen av inter�nationellt samarbete mellan arbetarnas kaotiska strejkr�relser i de olika l�nderna. �ven internatio�nalens grundare hoppades att den revolution�ra h�ndelseutvecklingen snabbt skulle �verbrygga mots�ttningen mellan ideologi och praktik. Generalr�det gav pengar f�r att hj�lpa grupper av strejkande i England och p� kontinenten, och gjorde samtidigt klassiska f�rs�k att samordna arbe�tarnas h�llning i alla l�nder p� v�rldspolitikens omr�de.
Men dessa anstr�ngningar hade �nnu inte n�gon tillr�cklig materiell grund. F�rsta internationalens verksamhet sammanf�ll med den period av krig som r�jde v�gen f�r en kapitalistisk utveckling i Europa och Nordamerika. Trots sin teoretiska och skolande betydelse m�ste internationalens f�rs�k att blanda sig i v�rldspolitiken ha visat de avancerade arbetarna i alla l�nder hur kraftl�sa de var gentemot den nationella klasstaten. Pariskommunen som blossade upp ur kriget var F�rsta inter�nationalens h�jdpunkt.[37] P� samma s�tt som Kommunistiska manifestet var ett teoretiskt f�reb�dande av den moderna arbetarr�relsen, och F�rsta internationalen var ett praktiskt f�reb�dande av v�rldens arbetarassociationer, s� var Pariskommunen ett revolution�rt f�reb�dande av proletariatets diktatur.
Men bara ett f�reb�dande, inget mer. Och av just den orsaken var det uppenbart att proletariatet inte kan st�rta statsmaskineriet och �teruppbygga samh�llet annat �n med hj�lp av revolution�ra impro�visationer. De nationalstater som uppstod ur krigen skapade grundvalen f�r detta historiska arbete, en nationell grundval. D�rf�r m�ste proletariatet g� igenom en skola av egenutbildning.
F�rsta internationalen fullbordade sitt uppdrag som plantskola f�r de nationella socialistpartierna. Efter det fransk-preussiska kriget och Pariskommunen f�rde internationalen en stagnerande tillvaro under ytterligare n�gra �r och f�rflyttades 1872 till Amerika, dit olika religi�sa, sociala och andra experiment ofta hade dragit iv�g, f�r att slutligen d� d�r.
P� grundval av nationalstaten inleddes d�refter en period av ofantlig kapitalistisk utveckling. F�r arbetarr�relsen var detta en period av att gradvis samla krafter och utveckla organisationen, en period av politisk reformism eller opportunism.
Tio �r innan F�rsta internationalen f�ddes hade chartismens[38] stormiga period i England, det engelska proletariatets revolution�ra uppvaknande, helt och h�llet klingat ut. Avskaffandet av lagarna om spannm�lstullar (1846) och det efterf�ljande industriella v�lst�ndet som gjorde England till v�rldens verkstad, inf�randet av 10-timmars-dagen (1847), den �kande utvandringen fr�n Irland till USA och inf�randet av r�str�tt f�r arbetarna i st�derna (1867), alla dessa omst�ndigheter f�rb�tt�rade avsev�rt tillvaron f�r proletariatets �vre skikt, och ledde in klassr�relsen i England i fackf�re�ningspolitikens lugna vatten och den d�rav f�ljande liberala arbetarpolitiken.
Den reformistiska perioden, det vill s�ga en medveten, systematisk anpassning till den nationella kapitalismens ekonomiska, lagliga och statliga former, inleddes f�r Englands proletariat redan innan internationalens f�delse, och 20 �r tidigare �n f�r proletariatet p� kontinenten. Trots det ansl�t sig de stora engelska fackf�reningarna till en b�rjan till internationalen, men bara p� grund av att den gav dem skydd mot import av strejkbrytare under l�nekonflikter.[39]
Den franska arbetarr�relsen h�mtade sig bara sakta fr�n blodf�rlusten under Kommunen, industrins tillv�xt var l�ngsam och atmosf�ren var nationalistisk med en ytterst osund l�ngtan efter �h�mnd�. Den franska prolet�ra r�relsen vacklade mellan att anarkistiskt �f�rneka� staten och p� ett vulg�rt demokratiskt s�tt kapitulera inf�r den, och den utvecklades genom att anpassa sig till den borgerliga republikens samh�lleliga och politiska ramar.
Som Marx redan 1870 hade f�rutsett flyttades den socialistiska r�relsens centrum till Tyskland.
Efter det fransk-preussiska kriget inledde det enade Tyskland en era som liknade den som England hade genomg�tt 20 �r tidigare: en period av kapitalistiskt v�lst�nd, demokratiska r�ttigheter, h�gre levnadsstandard f�r proletariatets �vre skikt.
Teoretiskt marscherade den tyska arbetarr�relsen under marxismens fana. Men p� grund av de f�r�h�llanden som r�dde blev marxismen f�r det tyska proletariatet inte den formel f�r revolution som den hade varit fr�n b�rjan, utan en teoretisk metod f�r att anpassa sig till den nationella kapitalis�tiska staten som kr�ntes av den �preussiska hj�lmen�. Kapitalismen hade uppn�tt en tillf�llig j�m�vikt och omvandlade hela tiden det nationella livets ekonomiska grundvalar. F�r att f�rsvara den makt som hade uppst�tt efter det fransk-preussiska kriget m�ste den bygga ut den st�ende arm�n. Medelklassen hade �verl�mnat alla sina politiska positioner till den feodala monarkin, men hade energiskt bef�st sina ekonomiska positioner under den militaristiska polisstatens beskydd. De 45 senaste �rens viktigaste drag �r: en segerrik kapitalism, en militarism som byggts upp p� kapitalis�tiska grundvalar, en politisk reaktion som beror p� att de feodala och kapitalistiska klasserna vuxit samman � en omvandling av det ekonomiska livet och ett fullst�ndigt �vergivande av revolution�ra metoder och traditioner i det politiska livet. Den tyska socialdemokratins hela verksamhet riktades in p� att v�cka de efterblivna arbetarna genom att systematiskt k�mpa f�r deras mest omedelbara behov � samla krafter, �ka medlemsantalet, fylla partikassan, utveckla pressen, er�vra alla de positioner som erbj�ds, och utnyttja och utveckla dem. Detta var det stora historiska arbetet att v�cka och skola den �ohistoriska� klassen.
Utvecklingen av de stora centraliserade fackf�reningarna i Tyskland var direkt beroende av den inhemska industrins utveckling, och de anpassade sig till dess framg�ngar p� hemmaplan och p� de utl�ndska marknaderna och kontrollerade priserna p� r�varor och fabriksvaror. F�r att anpassa sig till vallagarna och f�r att f� kontakter i alla st�der och landsbygdssamh�llen begr�nsade sig social�demokratin till politiska distrikt, och byggde upp en unik tysk prolet�r politisk organisation med en utbredd byr�kratisk hierarki, en miljon betalande medlemmar, fyra miljoner r�ster, 91 dagstidningar och 65 partitryckerier. Denna m�ngsidiga verksamhet var av oerh�rd historisk betydelse men genomsyrades helt av en reformistisk anda.
Under sin 45-�riga historia har det tyska proletariatet inte haft ett enda tillf�lle att r�ja undan ett hinder med hj�lp av ett stormangrepp eller er�vra en position fr�n fienden med hj�lp av en revo�lution�r framst�t. Som ett resultat av de �msesidiga styrkef�rh�llandena i samh�llet tvingades det undvika hindren eller anpassa sig till dem. H�r var marxismen som teori ett v�rdefullt verktyg f�r att f� politisk v�gledning, men den kunde inte f�r�ndra klassr�relsens opportunistiska karakt�r, som till sitt huvudinneh�ll vid denna tid var densamma i England, Frankrike och Tyskland. Trots den �ver�l�gsna tyska organiseringen var fackf�reningarnas taktik till stor del samma i Berlin och London. Deras fr�msta bedrift var systemet med taxeavtal. P� det politiska omr�det var skillnaderna mycket st�rre och mer djupg�ende. Medan det engelska proletariatet marscherade under liberalismens fana bildade de tyska arbetarna ett sj�lvst�ndigt parti med en socialistisk plattform. �nd� var inte denna skillnad alls s� stor inom politiken som den var ideologiskt och organisatoriskt.
Tack vare den engelska arbetarr�relsens tryck mot det liberala partiet uppn�dde den vissa begr�nsa�de politiska segrar, utvidgad r�str�tt, facklig frihet och social lagstiftning. Samma sak uppr�tth�ll eller f�rb�ttrade det tyska proletariatet med hj�lp av sitt eget parti � som det tvingades bilda efter�som den tyska liberalismens kapitulerade s� snabbt. Men �ven om detta parti i princip k�mpade f�r politisk makt s� tvingades det i praktiken anpassa sig till den h�rskande makten, f�r att skydda arbetarr�relsen mot slagen fr�n denna makt och f�r att uppn� ett antal reformer. Med andra ord: p� grund av olika historiska traditioner och politiska f�rh�llanden tvingades det engelska proletariatet anpassa sig till den kapitalistiska staten via det liberala partiet, medan det tyska proletariatet tvingades bilda ett eget parti f�r att uppn� samma politiska m�l. Och p� grund av de historiska omst�ndigheterna begr�nsades det tyska proletariatets politiska kamp under hela denna period och fick samma opportunistiska karakt�r som det engelska proletariatets.
Slutresultaten efter denna period visar tydligt att dessa tv� fenomen var lika trots att de var s� olika till formen. F�r att l�sa sina dagliga problem tvingades det engelska proletariatet bilda ett eget sj�lv�st�ndigt parti, dock utan att bryta med sina liberala traditioner. Och n�r kriget tvingade fram ett avg�rande val svarade det tyska proletariatets parti i samma anda som det engelska Labourpartiets nationellt liberala traditioner.
Givetvis var inte marxismen bara en bisak eller obetydlig i den tyska arbetarr�relsen. �nd� finns det ingen anledning att h�rleda partiets samh�lleligt revolution�ra karakt�r ur dess officiella marxistiska ideologi.
Ideologin �r en viktig faktor inom politiken, men inte den avg�rande. Dess roll �r att v�nta p� politi�ken. P� grund av sitt f�rh�llande till den feodalt reaktion�ra staten fanns det en djupt liggande mot�s�ttning inneboende i den uppvaknande revolution�ra klassen. Och denna mots�ttning kr�vde en of�rsonlig ideologi f�r att st�lla hela r�relsen under en socialistiskt revolution�r fana. Eftersom de historiska f�rh�llandena tvingade fram en opportunistisk taktik, s� uttrycktes den prolet�ra klassens of�rsonlighet i marxismens revolution�ra formuleringar. Teoretiskt kunde marxismen helt och h�llet f�rlika mots�ttningen mellan reform och revolution. Men den historiska utvecklingen �r avsev�rt mer invecklad �n rena teorier. I och med landets enorma kapitalistiska utveckling tvingades den egentligen revolution�ra klassen att under flera �rtionden anpassa sig till monarkins polisstat. Och under loppet av denna anpassning byggde den upp en organisation med miljontals medlemmar och skolade en arbetarbyr�krati som ledde hela r�relsen � och detta faktum f�rsvann inte och f�rlorade inte sin betydelse bara f�r att marxismen f�rest�llde sig att den framtida r�relsen skulle bli revo�lution�r. Bara en ytterst naiv ideologi kunde ge samma plats �t denna f�ruts�gelse som till den tyska arbetarr�relsens politiska verklighet.
Mots�ttningen mellan partiets reformistiska praktik och dess revolution�ra teorier p�verkade de tyska revisionisterna agerande. De f�rstod inte att denna mots�ttning berodde p� tillf�lliga om �n l�ngvariga omst�ndigheter, och att den bara kan �vervinnas av en fortsatt samh�llelig utveckling. F�r dem var det en logisk mots�ttning. Revisionisternas misstag var inte att de godk�nde partiets tidigare reformistiska taktik, utan att de ville vidmakth�lla reformismen teoretiskt och g�ra den till den prolet�ra klasskampens enda metod. Allts� ins�g inte revisionisterna den kapitalistiska utveck�lingens objektiva tendenser, som �kar klasskillnaderna och m�ste leda till en social revolution som det enda s�ttet att befria proletariatet. I denna teoretiska debatt segrade marxismen fullst�ndigt. Men �ven om revisionismen f�rlorade p� teorins omr�de s� fortsatte den att leva och fick sin n�ring fr�n hela r�relsens faktiska upptr�dande och psykologi. Det livsviktiga tillbakavisandet av revisionismen som teori innebar p� intet s�tt att den besegrades taktiskt och psykologiskt. Parlamentarikerna, fackf�reningsledarna, kamraterna fortsatte att leva och verka i en atmosf�r av opportunism, praktisk specialisering och nationalistisk inskr�nkthet. Reformismen p�verkade till och med August Bebels sinne, och han var �nd� periodens st�rsta representant.
Den opportunistiska andan m�ste ha f�tt ett speciellt h�rt grepp om den generation som gick med i partiet p� 1880-talet, vid tiden f�r Bismarcks antisocialistiska lagar och det f�rtryck och den reaktion som svepte �ver hela Europa. Denna generation saknade gl�den hos F�rsta internationalens f�rk�mpar, de hindrades i sina f�rsta steg av den segerrika imperialismens styrka, och tvingades anpassa sig till de antisocialistiska lagarnas f�llor och snaror, och v�xte allts� upp i en anda av �ter�h�llsamhet och inbyggd misstro mot revolutionen. De �r nu m�n i 50-60-�rs�ldern och sitter i ledningen f�r fackf�reningarna och de politiska organisationerna. Reformismen �r deras politiska psykologi om �n inte l�ra. Den kapitalistiska utvecklingen gjorde det gradvisa �verv�xandet i socia�lismen � det vill s�ga revisionismens grundval � till en sorglig utopisk dr�m. Men socialdemokra�tins gradvisa politiska �verv�xande i nationalstatens maskineri har visat sig vara en tragisk verklig�het � f�r hela m�nskligheten.
Den ryska revolutionen [1905] var den f�rsta stora h�ndelse under de 35 �ren sedan Pariskommunen som f�rde in en frisk fl�kt i Europas inst�ngda atmosf�r. Den ryska arbetarklassens snabba utveck�ling och deras ov�ntat starka revolution�ra aktivitet gjorde ett stort intryck p� hela den civiliserade v�rlden och gav �verallt impulser till sk�rpta politiska mots�ttningar. I England p�skyndades bildan�det av ett sj�lvst�ndigt arbetarparti. Tack vare speciella omst�ndigheter ledde det i �sterrike till allm�n r�str�tt. I Frankrike tog ekot fr�n den ryska revolutionen formen av syndikalism, som p� ett praktiskt och teoretiskt otillr�ckligt s�tt uttryckte det vaknande franska proletariatets revolution�ra b�jelser. Och i Tyskland visade sig den ryska revolutionens inflytande i att den unga v�nsterflygeln st�rktes i partiet, att ledningen n�rmade sig den och att revisionismen isolerades. Fr�gan om de preussiska privilegierna, det vill s�ga nyckeln till junkerd�mets politiska st�llning, sk�rptes. Och partiet antog i princip generalstrejken som revolution�r metod. Men all denna yttre omv�lvning r�ckte inte f�r att tvinga partiet fram�t p� en politisk offensiv. I linje med partiets traditioner uttrycktes radikaliseringen i diskussioner och att man antog resolutioner. Det var s� l�ngt det gick.
F�r sex eller sju �r sedan f�ljdes den revolution�ra flodv�gen av en politisk ebb. I Ryssland segrade kontrarevolutionen och inledde en period av f�rfall f�r det ryska proletariatet, b�de politiskt och i fr�ga om organisatorisk styrka. I �sterrike avbr�ts den rad av framsteg som arbetarklassen hade inlett, den sociala lagstiftningen ruttnade i regeringskanslierna, nationalistiska konflikter �terupp�stod med f�rnyad styrka p� den allm�nna r�str�ttens omr�de och f�rsvagade och splittrade social�demokratin. Efter att ha brutit med det liberala partiet ingick Labourpartiet i England �terigen ett n�ra f�rbund med det. I Frankrike �vergick syndikalisterna till reformistiska st�ndpunkter. P� kort tid f�rvandlades Gustave Herv� till sin raka motsats. Och i den tyska socialdemokratin lyfte revisio�nisterna p� huvudet, uppmuntrade av att historien gav dem en s�dan h�mnd. Sydtyskarna gjorde sig skyldiga till sin demonstrativa r�st f�r budgeten. Marxisterna tvingades �verg� fr�n en offensiv till en defensiv taktik. V�nsterflygeln misslyckades i sina anstr�ngningar att dra in partiet i en mer aktiv politik. Den dominerande centern gick allt l�ngre �t h�ger och isolerade de radikala. Konservatis�men h�mtade sig fr�n de slag den hade f�tt 1905 och segrade �ver hela linjen.
I fr�nvaro av b�de revolution�ra aktiviteter och m�jligheter till reformistiskt arbete lade partiet ner all energi p� att bygga organisationen, v�rva nya medlemmar till fackf�reningarna och partiet, starta nya tidningar och skaffa nya prenumeranter. Under flera �rtionden hade partiet varit d�mt till en politik av opportunistisk v�ntan och odlade nu kulten av organisationen som ett m�l i sig sj�lv. Den tr�ga anda som uppst�r av rent rutinarbete har aldrig varit s� stark inom den tyska socialdemokratin som under �ren just innan den stora katastrofen. Och utan tvekan spelade fr�gan om att bevara organisationerna, partikassor, Folkets Hus och tryckpressar en mycket viktig roll f�r den st�ndpunkt som riksdagsgruppen intog till kriget. Det f�rsta argument jag h�rde fr�n en ledande tysk kamrat var, �Om vi hade gjort annorlunda s� hade det inneburit underg�ng f�r v�r organisation och v�ra tryckpressar�.
Och det �r betecknande f�r den opportunistiska psykologi som ett rent organisationsarbete medf�r, att av 91 socialdemokratiska tidningar protesterade inte en enda mot �vergreppet mot Belgien. Inte en enda! Efter avskaffandet av de antisocialistiska lagarna tvekade partiet l�nge innan det b�rjade starta egna tryckpressar, eftersom de kanske kunde konfiskeras av regeringen om det �gde rum n�gra stora h�ndelser. Och nu n�r partihierarkin har egna tryckpressar �r den r�dd att vidta n�gra avg�rande �tg�rder f�r att inte ge m�jlighet till konfiskeringar.
Talande �r h�ndelsen med Vorw�rts, som bad om till�telse att f� forts�tta att existera p� basis av ett program som f�r all framtid avskaffar klassmots�ttningarna. Den tyska socialdemokratins alla v�n�ner drabbades av en k�nsla av djup sm�rta n�r de fick numret av centralorganet med det f�r�dmju�kande �P� order fr�n arm�h�gkvarteret�. Om Vorw�rts hade blivit f�rbjuden s� hade det varit ett viktigt politiskt faktum som partiet senare kunde ha h�nvisat till med stolthet. Det hade hursomhelst varit betydligt mer �rorikt �n att forts�tta existera med m�rket fr�n generalernas st�vel i pannan.
Men �verv�ganden r�rande medlemskap, tryckpressar, organisationen stod h�gre �n politiska h�n�syn och partiets �ra. Och nu existerar Vorw�rts vidare som ett tv�sidigt bevis p� junkerd�mets gr�nsl�sa brutalitet i Berlin och Leuven, och den tyska socialdemokratins gr�nsl�sa opportunism.
H�gern stod mer fast vid sina principer, som utgick fr�n politiska h�nsyn. Under en absurd diskus�sion om socialdemokraterna skulle l�mna riksdagen n�r delegaterna reste sig f�r att hurra f�r kejsarens namn eller om de r�tt och sl�tt skulle stanna kvar p� sina platser, formulerade Wolfgang Heine krasst den tyska reformismens principer. �F�r tillf�llet och �nnu en tid fram�t befinner sig skapandet av en republik i det tyska kejsard�met utom m�jligheternas r�ckvidd, s� det �r i sj�lva verket inte n�gon fr�ga f�r v�r nuvarande politik.� Det g�r att uppn� de praktiska resultat som man �nnu inte har uppn�tt, men bara genom att samarbeta med den liberala borgarklassen. �Av denna anledning, och inte d�rf�r att jag h�ller str�ngt p� formen, har jag uppm�rksammat att ett parlamen�tariskt samarbete kommer att f�rsv�ras av demonstrationer som i on�dan s�rar riksdagsmajoritetens k�nslor.�
Men om ett brott mot monarkins etikett r�ckte f�r att krossa f�rhoppningarna om ett reformistiskt samarbete med den liberala medelklassen, d� skulle f�rvisso en brytning med den borgerliga �nationen� i en stund av �fara� f�r nationen ha hindrat inte bara alla �nskade reformer f�r �ratal fram�t, utan ocks� alla reformistiska �nskningar. Bakom denna inst�llning bland particentrums rutinpolitiker fanns en ivrig �nskan om att bevara organisationen, och revisionisterna kompletterade den med politiska �verv�ganden. Deras st�ndpunkt visade sig i alla avseenden vara mer utt�mman�de och den segrade fullst�ndigt. Hela partipressen hyllar nu ivrigt det som de tidigare �ver�ste med f�rakt, n�mligen att de besuttna klasserna efter kriget kommer att bel�na arbetarklassens nuvarande patriotiska inst�llning med reformer.
Under trycket fr�n dessa stora h�ndelser k�nde sig d�rf�r inte den tyska socialdemokratin som en revolution�r kraft med uppgifter som gick l�ngt ut�ver fr�gan om att utvidga statens gr�nser, en kraft som inte f�r ett �gonblick f�rlorar sig i den nationalistiska yran utan lugnt avvaktar ett gynn�samt tillf�lle att f�rena sig med andra delar av internationalen f�r att p� ett m�lmedvetet s�tt ingripa i h�ndelseutvecklingen. Nej, ist�llet k�nde sig den tyska socialdemokratin som en sorts klumpigt t�g som hotades av ett fientligt kavalleri. Eftersom de f�rst och fr�mst k�nde sig som en konservativ stat i staten underordnade de d�rf�r internationalens hela framtid under den ovidkommande fr�gan om att f�rsvara klasstatens gr�nser.
�Titta p� Belgien!�, ropar Vorw�rts f�r att uppmuntra arbetarsoldaterna. D�r har Folkets hus om�vandlats till arm�sjukhus, tidningarna har f�rbjudits, partiets liv har krossats.[40] Och d�rf�r ska man h�lla ut till slutet, �tills den avg�rande segern �r v�r�. Med andra ord, forts�tt �del�gga, l�t era egna h�nders arbete bli en fruktansv�rd l�rdom f�r er. �Titta p� Belgien�, och fatta ur denna fasa mod f�r �nnu mer �del�ggelse.
Det sagda g�ller inte bara den tyska socialdemokratin, utan ocks� alla �ldre delar av internationalen som har genomlevt det senaste halva seklets historia.
Det finns en faktor i Andra internationalens sammanbrott som fortfarande inte har klargjorts. Den �r central f�r alla de h�ndelser som partiet har g�tt igenom.
S�vitt jag vet har fr�gan om den prolet�ra klassr�relsens beroende, i synnerhet under ekonomiska konflikter, av omfattningen p� och framg�ngarna f�r den imperialistiska statens politik aldrig diskuterats i den socialistiska pressen. Inte heller har jag m�jlighet att l�sa den p� de f� sidorna i detta arbete. S� det jag t�nker s�ga i detta �mne kommer med n�dv�ndighet att vara i form av en kortfattad �versikt.
Proletariatet har ett starkt intresse av att utveckla produktivkrafterna. Den nationella stat som upp�stod i Europa efter revolutionerna och krigen under �ren 1789 till 1870 l�g till grund f�r den senaste periodens ekonomiska utveckling. Med hela sin medvetna politik bidrog proletariatet till att utveckla produktivkrafterna p� en nationell grundval. Det st�dde borgarklassen i konflikterna med fr�m�mande fiender f�r nationens befrielse. Det st�dde den ocks� under sammandrabbningarna med monarkin, feodalismen och kyrkan f�r politisk demokrati. Och i s� m�tto som borgarklassen slog sig p� �lag och ordning�, det vill s�ga blev reaktion�r, tog proletariatet p� sig den historiska uppgift som borgarklassen inte hade fullf�ljt. Genom att gentemot borgarklassen f�respr�ka en politik av fred, kultur och demokrati, bidrog det till att utvidga den nationella marknaden, och gav p� s� s�tt stimulans till att utveckla produktivkrafterna.
Proletariatet hade intresse av att demokratisera och utveckla alla andra l�nder kulturellt b�de i deras roll som k�pare eller s�ljare fr�n det egna landet. D�ri l�g den viktigaste garanten f�r proletariatets internationella solidaritet b�de vad g�ller slutm�l och dagspolitiken. Kampen mot resterna av feodalt barbari, mot militarismens gr�nsl�sa krav, mot jordbrukstullar och indirekta skatter var viktiga m�l f�r arbetarnas politik och hj�lpte direkt och indirekt till att utveckla produktivkrafterna. Det var d�rf�r den stora majoriteten av de organiserade arbetarna ansl�t sig politiskt till socialdemokratin. Varje hinder f�r produktivkrafternas utveckling ber�r fackf�reningarna direkt.
N�r kapitalismen gick fr�n en nationell till en internationellt imperialistisk grund blev den inhemska produktionen, och med den proletariatets ekonomiska kamp, direkt beroende av de f�rh�llanden p� v�rldsmarknaden som s�kras med hj�lp av slagskepp och kanoner. I motsats till proletariatets grund�l�ggande intressen i vidare historisk mening, visade sig med andra ord proletariatets olika skikts omedelbara handelsintressen vara direkt beroende av framg�ng eller nederlag f�r regeringarnas utrikespolitik.
L�ngt f�re alla andra l�nder st�llde England sin kapitalistiska utveckling p� den rovgiriga imperia�lismens grundvalar, och gjorde sitt proletariats �vre skikt intresserade av att hon skulle uppn� v�rldsdominans. I kampen f�r sina egna klassintressen begr�nsade sig det engelska proletariatet till att s�tta press p� de borgerliga partierna, och s�krade d�rmed en del av den kapitalistiska utsug�ningen av andra l�nder �t sig sj�lv. Det b�rjade inte f�ra en sj�lvst�ndig politik f�rr�n England b�rjade f�rlora sin st�llning p� v�rldsmarknaden, bland annat undanknuffad av sin fr�msta rival Tyskland.
Men Tysklands utveckling till en industriell v�rldsmakt innebar att stora delar av det tyska proleta�riatets beroende av den tyska imperialismen �kade, inte bara materiellt utan ocks� ideologiskt. 11 augusti skrev Vorw�rts att de tyska arbetarna, �som r�knas till de politiskt intelligenta, och till vilka vi i �ratal (om �n med mycket liten framg�ng) har predikat imperialismens faror�, f�rd�mer Italiens neutralitet precis som de v�rsta chauvinister. Men det hindrade inte Vorw�rts fr�n att ge de tyska arbetarna �nationella� och �demokratiska� argument f�r att r�ttf�rdiga imperialismens blodiga arbete. (Vissa skribenters ryggrad �r lika b�jliga som deras penna.)
Men detta f�r�ndrar inte fakta. I det avg�rande �gonblicket verkade inte de tyska arbetarna g�ra n�got medvetet of�rsonligt motst�nd mot den imperialistiska politiken. Tv�rtom verkade de villigt lyssna p� de imperialistiska viskningarna, som skyldes i ett nationalistiskt och demokratiskt spr�k�bruk. Det �r inte f�rsta g�ngen vi ser en socialistisk imperialism inom den tyska socialdemokratin. Det r�cker att p�minna om det faktum att en majoritet av de tyska delegaterna, i synnerhet fack�f�reningsmedlemmarna, r�stade mot den marxistiska resolutionen om den koloniala politiken vid internationalens kongress i Stuttgart.[41] H�ndelsen var en sensation p� den tiden, men dess verkliga inneb�rd framst�r �nnu klarare i ljuset av de nuvarande h�ndelserna. Nu knyter fackf�renings�pressen den tyska arbetarklassens sak till arm�ns arbete med st�rre medvetenhet och sj�lvklarhet �n de politiska organen.
S� l�nge kapitalismen befann sig p� nationell grund m�ste proletariatet i sin parlamentariska, kom�munala och annan aktivitet samarbeta f�r att demokratisera de politiska f�rh�llandena och utveckla produktivkrafterna. Anarkisternas f�rs�k att st�lla en formell revolution�r agitation i mots�ttning till socialdemokratins politiska kamp d�mde dem till isolering och gradvis utrotning. Men n�r de kapi�talistiska staterna �verskred sin nationella form f�r att bli imperialistiska v�rldsmakter kunde inte proletariatet g� mot denna nya imperialism. Orsaken till det �r det s� kallade minimiprogrammet som anpassade dess politik till nationalstatens ramar. N�r proletariatet framf�rallt intresserar sig f�r taxeavtal och social lagstiftning kan det inte l�gga ner samma energi p� att bek�mpa imperialismen som det gjorde under kampen mot feodalismen. Genom att till�mpa sina gamla klasskampsmetoder � en st�ndig anpassning till marknadens r�relser � p� de f�r�ndrade f�rh�llanden som imperialismen hade givit upphov till, hamnade det i ett materiellt och ideologiskt beroende av imperialismen.
Proletariatet kan bara m�ta sina revolution�ra krafter med imperialismen under socialismens fana. S� l�nge dess organisationer vidh�ller sin gamla opportunistiska taktik �r arbetarklassen maktl�s mot imperialismen. N�r arbetarklassen tr�der in p� den socialistiska revolutionens slagf�lt kommer den att bli allsm�ktig mot imperialismen.
Ett nationellt parlamentariskt motst�nd leder inte till n�gra praktiska resultat, och slutar ocks� att locka de arbetande massorna, eftersom arbetarna uppt�cker att imperialismen bakom ryggen p� parlamentarikerna s�nker l�nerna med vapenkraft och g�r arbetarnas liv alltmer beroende av dess framg�ngar p� v�rldsmarknaden.
Varje t�nkande socialist ins�g att det enda s�ttet att f� proletariatet att g� fr�n opportunism till revolution inte var med hj�lp av agitation, utan en historisk omv�lvning. Men ingen kunde f�rutse att historien skulle f�reg� denna oundvikliga f�r�ndring av taktiken med ett katastrofalt samman�brott f�r internationalen. Historien �r oerh�rt skoningsl�s. Vad betyder katedralen i Reims f�r historien?[42] Och n�gra hundra eller tusen politiska anseenden? Och liv eller d�d f�r hundratusentals eller miljontals?
Proletariatet f�rberedande skolning har p�g�tt alltf�r l�nge, mycket l�ngre �n dess pionj�rer hade t�nkt sig. Historien tog tag i kvasten, sopade epigonernas international �t alla h�ll och ledde de l�ngsamma miljonerna in p� det f�lt d�r deras sista illusioner sopas undan i blod. Ett fruktansv�rt experiment! Den europeiska civilisationens �de h�nger p� resultatet av det.
I slutet av f�rra �rhundradet uppstod en hetsig diskussion i Tyskland kring fr�gan om vad ett lands industrialisering skulle f� f�r effekt p� dess milit�ra styrka. Reaktion�ra landsbygdspolitiker och f�rfattare som Sehring, Karl Ballod, Georg Hansen och andra h�vdade att den snabba befolknings��kningen i st�derna p� bekostnad av jordbruksdistrikten formligen undergr�vde grundvalarna f�r kejsard�mets milit�ra styrka, och utifr�n det drog de givetvis den patriotiska slutsatsen att man skulle inf�ra jordbruksprotektionism. � andra sidan f�rsvarade Lujo Brentano och hans skola den rakt motsatta uppfattningen. De p�pekade att den ekonomiska industrialiseringen inte bara �ppnade upp nya finansiella och tekniska resurser, utan ocks� i proletariatet utvecklade en livskraftig styrka som kunde utnyttja alla de nya medlen f�r f�rsvar och anfall. Han �beropade auktoritativa uppfatt�ningar f�r att visa att erfarenheterna 1870-71 visade att �regementena fr�n det huvudsakligen industriella distriktet Westphalen var bland de allra b�sta�. Och helt riktigt f�rklarar han detta faktum med industriarbetarnas betydligt st�rre f�rm�ga att orientera sig under de nya f�rh�llandena och anpassa sig till dem.
N�, vilken sida hade r�tt? Det nuvarande kriget visar att Tyskland, som hade gjort de st�rsta fram�stegen l�ngs kapitalistiska linjer, kunde utveckla den st�rsta milit�ra styrkan. Och likas� visar alla l�nder som har dragits in i kriget vilken enorm och samtidigt kompetent energi arbetarklassen ut�vecklar under krigsaktiviteterna. Det �r inte bondemassornas passiva hordlika hj�ltemod, som smids samman av en fatalistisk underkastelse och religi�s vidskepelse. Det �r en anda av individuella offer som f�ds ur en inre impuls och inordnar sig under tankens fana.
Men idag st�r det bev�pnade proletariatet under en fana vars tanke �r krigisk nationalism, allts� en d�dsfiende till arbetarnas verkliga intressen. Den h�rskande klassen visade sig vara stark nog f�r att p�tvinga proletariatet sin tanke, och med �ppna �gon st�llde proletariatet sin intelligens, entusiasm och mod i klassfiendens tj�nst. Detta faktum k�nnetecknar socialismens fruktansv�rda nederlag. Men det �ppnar ocks� m�jligheter f�r socialismens slutgiltiga seger. Det kan inte finnas n�gon tvekan om att en klass som kan uppvisa en s�dan st�ndaktighet och sj�lvuppoffring under ett krig som den anser vara �r�ttf�rdigt� kommer att visa sig f�rm�gen att utveckla dessa egenskaper �nnu mer n�r h�ndelseutvecklingen kommer att ge den uppgifter som verkligen �r v�rdiga denna klass� historiska uppdrag.
Epoken f�r arbetarklassens uppvaknade, upplysning och organisering visade att den har en enorm revolution�r energi som inte kom till anv�ndning under den dagliga kampen. Socialdemokratin kallade samman proletariatets �versta skikt, men h�mmade ocks� deras revolution�ra energi genom att anta en taktik som de var tvungna att anta, n�mligen taktiken att v�nta, strategin att l�ta mot�st�ndaren tr�tta ut sig. Denna period var s� enformig och reaktion�r att den inte gav socialdemokra�tin m�jlighet att tilldela proletariatet uppgifter som skulle ha engagerat hela deras offervilja.
Nu ger imperialismen dem s�dana uppgifter. Och imperialismen uppn�dde detta m�l genom att tvinga proletariatet att inta en st�ndpunkt av �nationellt f�rsvar�, vilket f�r arbetarna innebar att f�rsvara allt som de hade skapat med sina h�nder, inte bara landets oerh�rda v�lst�nd utan �ven sina egna klassorganisationer, partikassor, press, kort sagt allt som de under flera �rtionden outtr�ttligt och sm�rtsamt hade k�mpat f�r och till sist uppn�tt. Imperialismen rubbade samh�llets j�mvikt p� ett v�ldsamt s�tt, krossade de dammluckor som socialdemokratin hade byggt upp f�r att styra den prolet�ra energins str�mmar och ledde in denna str�m i sin egen f�ra.
Men detta fruktansv�rda historiska experiment, som i ett slag kn�ckte ryggen p� internationalen, inneb�r ocks� en d�dlig fara f�r det borgerliga samh�llet. Man tar hammaren fr�n arbetarna och s�tter ist�llet ett gev�r i h�nderna p� dem. Och arbetarna, som har varit bundna av det kapitalistiska systemets maskineri, rycks pl�tsligt loss fr�n sin vanliga omgivning och f�r l�ra sig att st�lla sam�h�llets m�l �ver lyckan hemma och till och med livet sj�lvt.
Med ett vapen i hand (som de sj�lv har tillverkat) befinner sig arbetarna i en position d�r statens politiska �de �r direkt beroende av dem. De som under normala dagar har sugit ut och f�raktat dem smickrar dem nu och fj�skar f�r dem. Samtidigt kommer de i n�ra kontakt med kanonen, som Lassalle kallar en av konstitutionens allra viktigaste ingredienser.[43] De g�r �ver gr�nser, deltar i tv�ngsrekvisitioner och hj�lper till att �verf�ra st�der fr�n en part till en annan. F�r�ndringar �ger rum som v�r generation aldrig tidigare har sk�dat.
Trots att arbetarklassens f�rtrupp i teorin visste att makten �r r�ttens moder, s� var deras t�nkande �nd� helt genomsyrat av en opportunistisk anda, av anpassning till den borgerliga legalismen. Nu f�r de l�ra sig av fakta att f�rakta legalismen och riva ner den. Nu ers�tts de statiska krafterna i deras t�nkande av dynamiska krafter. De stora vapnen bankar in i huvudet p� dem, att om man inte kan g� runt ett hinder, s� g�r det att krossa det. N�stan hela den vuxna manliga befolkningen g�r igenom krigets fruktansv�rt realistiska skola, och denna skola formar en ny m�nniskotyp. Den j�rnh�rda n�dv�ndigheten knyter n�ven �t det borgerliga samh�llets alla regler, �t dess lagar, moral och religion. �N�den har ingen lag�, sa Tysklands kansler den 4 augusti. Kungar g�r �ppet omkring och talar som torggummor och kallar varandra l�gnare. Regeringar v�grar att uppfylla �taganden som de h�gtidligt har lovat. Och kyrkan i alla l�nder knyter sin Gud till landets egen kanoner som en brotts�ling som har d�mts till straffarbete. �r det inte uppenbart att alla dessa omst�ndigheter m�ste leda till en djupg�ende f�r�ndring av arbetarklassens t�nkande, och definitivt bota dem fr�n den legalitet som uppst�tt efter en period av politisk stagnation?
Till sin h�pnad kommer de besuttna klasserna snart att tvingas inse denna f�r�ndring. En arbetar�klass som har g�tt igenom krigets skola kommer att vilja anv�nda v�ldets spr�k s� fort de st�ter p� f�rsta b�sta st�rre hinder i sitt eget land. �N�den har ingen lag�, kommer arbetarna att ropa n�r man f�rs�ker h�lla tillbaka dem med hj�lp av borgarklassens lagar. Och den fruktansv�rda fattigdom som r�der under kriget och kommer att forts�tta n�r det har tagit slut, kommer att vara av en sort som tvingar massorna att bryta mot m�nga borgerliga lagar. Europas ekonomiska utmattning kommer att ber�ra proletariatet p� ett mycket direkt och h�rt s�tt. Efter kriget kommer statens resurser att vara slut, och det kommer att finnas mycket begr�nsade m�jligheter att tillfredsst�lla arbetarmassornas krav. Det m�ste leda till h�rda, alltmer omfattande och djupg�ende politiska konflikter, som kan anta formen av en social revolution, vars utveckling och resultat givetvis ingen kan f�ruts�ga.
� andra sidan kan kriget med sina miljonarm�er och dj�vulska f�rst�relsevapen g�ra slut p� inte bara samh�llets resurser utan ocks� proletariatets moraliska styrka. Om inte kriget m�ter n�got motst�nd kan det forts�tta under m�nga �r till, med varierande lycka f�r b�da sidor, tills de viktigaste krigf�rande makterna �r fullkomligt utmattade. Men d� kommer det internationella proletariatets kampgl�d, som blottats av imperialismens blodiga sammansv�rjning, att vara helt upptagen med det fruktansv�rda arbetet att utrota varandra. D� skulle hela v�r civilisation kastas tillbaka m�nga �rtionden. Om det blir fred d�rf�r att de krigf�rande makterna har blivit utmattade, och inte p� grund av de uppvaknande folkens vilja, s� blir det samma sorts fred som den som av�slutade Balkankrigen, det vill s�ga en Bukarestfred f�r hela Europa.
En s�dan fred skulle f�rs�ka lappa ihop de mots�ttningar, den fiendskap och de brister som har lett till det p�g�ende kriget. Och tillsammans med mycket annat skulle tv� generationers socialistiska arbete f�rsvinna sp�rl�st i ett hav av blod.
Vilket av dessa tv� framtidsperspektiv �r mest sannolikt? Det g�r inte att avg�ra teoretiskt p� f�r�hand. Det beror helt och h�llet p� hur samh�llets avg�rande krafter agerar � framf�rallt den revo�lution�ra socialdemokratin.
Det slagord under vilket socialdemokratin kan �tersamla sina splittrade styrkor �r �omedelbart slut p� kriget�, b�de i de nationella partierna och inom internationalen i sin helhet. Proletariatet kan inte g�ra sin vilja till fred beroende av generalstabernas strategiska �verv�ganden. Tv�rtom m�ste det st�lla sin vilja till fred i mots�ttning till dessa milit�ra �verv�ganden. Det de krigf�rande regeringar�na kallar kamp f�r nationellt sj�lvbevarande �r i sj�lva verket �msesidig nationell f�rintelse. Idag best�r ett verkligt nationellt sj�lvf�rsvar av att k�mpa f�r fred.
F�r oss inneb�r kampen f�r fred inte bara en kamp f�r att r�dda m�nsklighetens materiella och kulturella tillh�righeter fr�n fortsatt vansinnig f�rst�relse. F�r oss �r det f�rst och fr�mst en kamp f�r att bevara proletariatets revolution�ra energi.
Att samla proletariatets led i kamp f�r freden betyder att �terigen st�lla den revolution�ra socialis�mens styrkor p� bred front mot den ursinnigt s�nderslitande imperialismen.
Villkoren f�r att sluta fred � en folkets egen fred och inte en diplomatisk uppg�relse � m�ste vara desamma f�r hela internationalen.
Inga krigsskadest�nd
R�tt till nationellt sj�lvbest�mmande f�r alla l�nder
Europas f�renta stater � utan monarkier, utan st�ende arm�er, utan h�rskande feodalkaster, utan hemlig diplomati.
Agitationen f�r fred m�ste genomf�ras med alla de medel som socialdemokratin har tillg�ngliga och �ven s�dana som de med lite god vilja kan skaffa sig, och det kommer inte bara att v�cka arbetarna ur deras nationalistiska hypnos utan kommer ocks� att rena proletariatets officiella partier. Med hj�lp av en kompromissl�s revolution�r agitation f�r fred m�ste vi kasta revisionisterna och de socialistiska patrioterna i Andra internationalen som har utnyttjat socialismens inflytande �ver de arbetande massorna f�r nationella militaristiska syften tillbaka till fiendens l�ger.
Mindre �n n�gonsin beh�ver den revolution�ra socialdemokratin frukta f�r att bli isolerad. Kriget �r en f�rf�rlig agitation mot sig sj�lv. F�r varje dag som kriget varar kommer det att leda nya folkmas�sor till v�r fana, om den �r fredens och demokratins �rliga fana. Det b�sta s�ttet f�r socialdemokra�tin att isolera den militaristiska reaktionen i Europa och tvinga den att g� p� offensiven �r med hj�lp av parollen om fred.
Vi revolution�ra marxister har ingen anledning att f�rtvivla. Den epok vi g�r in i kommer att bli v�r epok. Marxismen har inte besegrats. Tv�rtom f�rkunnar kanonbullret i Europas alla h�rn inte bara kollapsen f�r proletariatets historiska organisationer utan ocks� den marxistiska teorins seger. Vad finns idag kvar av hoppen f�r en "fredlig" utveckling, av en avtrubbning av de kapitalistiska mot�s�ttningarna, eller av ett "planm�ssigt inv�xande" i socialismen?
Reformisterna som hoppades l�sa den sociala fr�gan genom tullbest�mmelser, konsumentsamh�llet och parlamentariskt samarbete med de borgerliga partierna har nu satt allt sitt hopp till de "nationel�la" vapnens seger. De f�rv�ntar sig att de egendoms�gande klasserna kommer att bli mer beredda att acceptera proletariatets behov, n�r det har visat sin patriotism.
Detta hopp vore totalt idiotiskt om det inte vore s� att ett annat hopp ligger bakom det, en mindre "idealisk" f�rv�ntan att en v�pnad seger kommer att skapa en bredare imperialistisk bas av rike�domar f�r den nationella bourgeoisien, p� bekostnad av bourgeoisien i andra l�nder, vilket kommer att till�ta den att ge en del av bytet till det nationella proletariatet � p� bekostnad av proletariatet i andra l�nder. Socialreformismen har i praktiken f�rvandlats till socialimperialismen.
Vi har med v�ra egna �gon sett hur hoppet om en fredlig tillv�xt av proletariatets levnadsstandard har lidit totalt nederlag. Reformisterna �r tvingade att s�ka sig en v�g ut ur �terv�ndsgr�nden genom att tv�rtemot sin egen doktrin, lita till v�ldet � inte folkets revolution�ra v�ld emot de h�rskande klasserna, utan de h�rskande klassernas milit�ra v�ld mot andra folk. Efter 1848 har den tyska bourgeoisien v�grat att l�sa sina problem genom revolution�ra metoder. Den anf�rtrodde �t feodal-furstarna att genom krigets metoder l�sa fr�gan om bourgeoisiens utveckling. Det sista halvseklets sociala process har, efter att ha utpl�nat den kapitalistiska utvecklingens nationella grunder, st�llt det tyska proletariatet ansikte mot ansikte med revolutionens problem. Efter att ha vikit undan fr�n revolutionen, har reformisterna tvingats upprepa den borgerliga liberalismens historiska fall: de anf�rtrodde �t de h�rskande klasserna, dvs. just samma feodalfurstar, att med krigets metoder l�sa den prolet�ra fr�gan. Men h�r slutar den historiska analogin.
Nationalstatens bildande l�ste i verkligheten den borgerliga fr�gan under en hel epok, samtidigt som den l�nga serien av kolonialkrig efter 1871 kompletterade denna l�sning, och utstr�ckte omr�det f�r de kapitalistiska krafternas utveckling. Denna epok av kolonialkrig vilka leddes av nationalstaterna, har lett till det nuvarande kriget mellan nationalstaterna � om kolonier. Efter det att v�rldens efter�blivna delar har delats upp bland de kapitalistiska staterna �terst�r ingenting annat f�r dem �n att f�rs�ka ta kolonierna fr�n varandra
�Folk borde inte prata�, (s�ger Georg Irmer), �som om det vore klart att den tyska nationen har anl�nt f�r sent f�r att t�vla om v�rldsekonomin och makten �ver v�rlden, att v�rlden redan �r uppdelad. Har inte v�rlden delats upp g�ng p� g�ng under historiens alla epoker?�
Men den nya uppdelningen av kolonier bland de kapitalistiska l�nderna utstr�cker inte basen f�r den kapitalistiska utvecklingen utan �ndrar den bara: en seger f�r den ena sidan inneb�r en likv�rdig f�rlust f�r den andra. D�rf�r skulle en tillf�llig uppmjukning av klassmots�ttningarna som ett resultat av detta krig endast kunna ske i Tyskland genom en extrem sk�rpning av klasskriget i Frankrike och England � och vice versa. Till detta m�ste l�ggas en annan faktor av avg�rande betydelse: det kapitalistiska uppvaknandet i sj�lva kolonierna, vilket har f�tt en m�ktig impuls fr�n det nuvarande kriget. V�rldsekonomins brist p� organisation inneb�r en revolutionering av den koloniala ekonomin och detta betyder att kolonierna b�rjar att f�rlora sin koloniala karakt�r. Som en konsekvens av detta � hur resultatet av det nuvarande slagsm�let �n m� utfalla � kommer den euro�peiska kapitalismens imperialistiska bas inte att genomg� en expansion utan en inskr�nkning. Kriget misslyckas inte bara att "l�sa" arbetarfr�gan p� imperialistiska grunder, utan kommer tv�rtom att f�rv�rra denna fr�ga och st�lla den kapitalistiska v�rlden inf�r alternativen: antingen permanent krig om den allt tr�ngre imperialistiska grunden eller � prolet�r revolution.[44]
Om kriget har vuxit den Andra Internationalen �ver huvudet, d� kommer dess konsekvenser att v�xa �ver huvudet p� hela den borgerliga v�rlden. Vi revolution�ra socialister ville inte kriget. Men vi fruktar det inte heller. Vi faller inte i vanmakt �ver det faktum att kriget har krossat Internationalen, den gamla ideologiska-organisatoriska form som har slitits ut av historien.
Genom den prolet�ra socialismens outt�mliga resurser kommer den revolution�ra epoken att skapa en ny organisatorisk form som svarar mot de nya uppgifternas storhet. Till detta verk anpassar vi oss mitt i maskingev�rens knatter, de gamla katedralernas krossande och de kapitalistiska sjakalernas patriotiska tjut. Mitt i denna helvetiska musik bevarar vi v�rt t�nkande i all dess klarhet, v�r vision g�r inte i moln, och vi k�nner oss vara framtidens enda skapande kraft. Vi �r redan m�nga, m�nga fler �n vad som syns p� ytan. Imorgon kommer vi att vara �nnu fler �n idag. Och i �vermorgon kommer miljoner att g� under v�ra baner, miljoner som idag, sextiosju �r efter det Kommunistiska Manifestets publicerande fortfarande inte har n�gonting annat att f�rlora �n sina bojor.
[Utdrag ur Mitt liv, kapitel 18, �Krigsutbrottet�.]
Den lilla boken, "Kriget och Internationalen", m�tte, precis som mina �vriga b�cker, ett egendom�ligt �de, f�rst i Schweiz, d�refter i Tyskland och Frankrike, senare i USA och slutligen i Sovjet�ryssland. Jag m�ste s�ga n�gra ord om det. Mitt verk �versattes fr�n ryska av en ryss vars kunskaper i tyska var l�ngtifr�n perfekta. En professor Ragaz i Z�rich tog p� sig uppgiften att redigera �ver�s�ttningen, och det gav mig tillf�lle att l�ra k�nna en originell person.
Trots att Ragaz var en troende kristen, och dessutom till yrket var utbildad teolog, s� tillh�rde han den schweiziska socialismens yttersta v�nster, st�dde de allra mest extrema kampmetoderna mot kriget och var f�r den prolet�ra revolutionen. Han och hans hustru tilltalade mig genom sin djupa moraliska uppriktighet i f�rh�llande till politiska problem, en inst�llning som p� ett f�rdelaktigt s�tt skilde dem fr�n de �sterrikiska, tyska, schweiziska och andra socialdemokratiska funktion�rer, som helt och h�llet saknade ideal. S�vitt jag vet tvingades han senare l�mna sin plats p� universitetet p� grund av sina �sikter. Det var en avsev�rd sak f�r den klass han tillh�rde. Men i v�ra samtal kunde jag �nd�, tillsammans med min stora respekt f�r denne ovanliga man, k�nna en n�stan fysisk k�nsla av en tunn men �nd� helt ogenomtr�nglig hinna som skilde oss �t. Han var helt igenom mystiker, och trots att han inte tvingade sina uppfattningar p� mig eller ens n�mnde dem, s� omgavs till och med hans tal om det v�pnade upproret av n�gon sorts utdunstning fr�n en annan v�rld som gjorde att jag huttrade av obehag. Fr�n Och med det �gonblick jag b�rjade t�nka sj�lvst�ndigt, var jag f�rst instinktivt och sedan medvetet materialist. Jag k�nde aldrig behov av n�gra andra v�rldar, och hade till och med sv�rt att psykologiskt f�rst� folk som p� samma g�ng kunde erk�nna Darwin och den Heliga treenigheten.
Men tack vare Ragaz kom boken ut p� god tyska. Fr�n Schweiz hittade den s� tidigt som i b�rjan av december 1914 till �sterrike och Tyskland. Den schweiziska v�nstern - F Platten och andra - ordnade med det. Pamfletten var �mnad f�r de tysktalande l�nderna, och riktade sig f�rst och fr�mst mot den tyska socialdemokratin, Andra internationalens ledande parti. Jag minns att en journalist vid namn Heilmann, som spelade f�rsta fiol i den chauvinistiska orkestern, kallade min bok galen, men helt logisk i sin galenskap. Jag kunde inte ha �nskat mig ett b�ttre ber�m. Det saknades givet�vis inte antydningar om att min bok var ett konstfullt verktyg i ententens propaganda.
N�r jag senare befann mig i Frankrike, fick jag i de franska tidningarna ov�ntat l�sa ett telegram fr�n Schweiz att en tysk domstol utan att h�ra mig hade d�mt mig till f�ngelse p� grund av pamflet�ten fr�n Z�rich. Av detta drog jag slutsatsen att den hade tr�ffat sitt m�l. Med sin dom (som jag inte hade br�ttom att avtj�na) gjorde Hohenzollerns domare mig en stor tj�nst. Detta utslag i en tysk domstol var alltid en st�testen f�r ententens f�rtalare och spioner, n�r de upph�jt anstr�ngde sig f�r att bevisa att jag enbart var agent f�r den tyska generalstaben.
Men det hindrade inte de franska myndigheterna fr�n att stoppa min bok vid gr�nsen, i kraft av dess "tyska ursprung". En tvetydig artikel i en tidning som gavs ut av Herv� f�rsvarade min pamflett mot den franska censuren. Jag tror att artikeln skrevs av Ch Rappaport, en framst�ende person, n�stan marxist. I alla h�ndelser skrev han fler ordlekar �n n�gon annan man som har �gnat hela sitt l�nga liv �t det.
Efter oktoberrevolutionen gav en f�retagsam f�rl�ggare i New York ut min pamflett som en tjock amerikansk bok. Enligt vad denne sj�lv har ber�ttat bad president Wilson, i telefon fr�n Vita huset, om att f� sig tills�nt korrekturet till boken. Vid den h�r tiden h�ll presidenten p� att utforma sina fjorton punkter, och enligt uppgifter fr�n insatta personer, kunde han inte f�rlika sig med det faktum att en bolsjevik hade f�rekommit hans finaste formuleringar. Inom loppet av tv� m�nader s�lde boken i 16.000 exemplar. S� kom dagen f�r freden i Brest-Litovsk. Pressen i USA inledde en v�ld�sam kampanj mot mig, och boken f�rsvann omedelbart fr�n marknaden.
Vid den tiden hade min pamflett fr�n Z�rich tryckts i flera upplagor i Sovjetrepubliken, och funge�rade som l�robok i fr�ga om marxisters inst�llning till kriget. Den f�rsvann fr�n Kommunistiska internationalens "marknad" f�rst efter 1924, det �r d� "trotskismen" uppt�cktes. Pamfletten �r fort�farande f�rbjuden, precis som den var f�re revolutionen.
Det verkar i sanning som om b�cker har ett eget �de.
Till Europas prolet�rer!
Manifest fr�n de internationella socialisternas konferens.
Sedan mer �n ett �r p�g�r kriget. Millioner av lik bet�cka slagf�lten, millioner m�nniskor ha gjorts till krymplingar f�r hela livet. Europa liknar ett j�ttestort m�nniskoslakthus. Hela den genom m�nga generationers arbete skapade kulturen �r vigd till �del�ggelse. Det vildaste barbari triumferar i dessa dagar �ver allt, som hittills utgjort m�nsklighetens stolthet.
Vilken ocks� sanningen om det omedelbara ansvaret f�r detta krigs utbrott m� vara � ett st�r fast: det krig, som alstrat detta kajs, �r en frukt av imperialismen, str�vandet hos de kapitalistiska klas�serna inom varje nation att tillfredsst�lla sin profitlystnad genom utsugning av m�nniskoarbete ock naturrikedomar hela jorden runt.
Ekonomiskt efterblivna eller politiskt svaga nationer duka d�rvid under f�r stormakterna, som i detta krig f�rs�ka att med blod och j�rn nygestalta v�rldskartan efter sitt utsugningsintresse. S� hotas hela folk och l�nder, som Belgien, Polen, Balkanstaterna, Armenien av �det att helt eller delvis styckade annekteras som bytesobjekt i kompensationsspelet.
Krigets drivande krafter framtr�da under dess utveckling i hela sin vidrighet. Flik efter flik faller av sl�jan, med vilken avsikten med denna v�rldskatastrof doldes f�r folkens medvetande. Kapitalis�terna i alla land, som av folkens f�rspillda blod g�ra krigsprofitens gyllene guld, p�st� att kriget g�ller fosterlandets f�rsvar, demokratin, befrielsen av undertryckta folk. De ljuga. I sj�lva verket begrava de p� de �delagda f�lten det egna folkets frihet i s�llskap med andra nationers oberoende. Nya band, nya bojor, nya b�rdor uppst� och proletariatet i alla land, segrare som besegrade, kommer att f� b�ra dessa. H�jt v�lst�nd f�rkunnades vid krigets utbrott � n�d och f�rsakelser, arbetsl�shet och dyrtid, undern�ring och folkfarsoter �r det verkliga resultatet. I �rtionden skola krigskostnaderna f�rt�ra folkens b�sta krafter, s�tta i fara de sociala reform-er�vringarna och hindra varje steg fram�t.
Kulturell �del�ggelse, ekonomisk nedpressning, politisk reaktion � det blir denna hemska folk�kamps v�lsignelse.
S� avsl�jar kriget den mod�rna kapitalismen i all dess nakenhet, denna kapitalism som blivit of�renlig inte blott med arbetarmassornas intressen, inte bara med den historiska utvecklingens behov, utan med det m�nskliga samh�llets f�ruts�ttningar.
Det kapitalistiska samh�llets h�rskande myndighet, i vars h�nder folkens �de vilar, de monarkiska s�v�l som de republikanska regeringarna, den hemliga diplomatin, de m�ktiga f�retagarorgani�sationerna, de borgerliga partierna, den kapitalistiska pressen, kyrkan � alla b�ra de det fulla ansvaret f�r detta krig, som uppst�tt ur den dem f�dande och av dem skyddade samh�llsordningen och som f�res till f�rm�n f�r deras intressen.
Arbetare!
Utsugna, r�ttsl�sa, ringaktade, � vid krigsutbrottet, d� det g�llde att f�re er p� slaktb�nken, till d�den, n�mnde man er br�der och kamrater. Och nu, d� militarismen gjort er till krymplingar, leml�stat, f�rnedrat och f�rintat er, fordra de h�rskande ocks� att ni prisge era intressen, era m�l, era ideal, med ett ord: den slaviska underkastelsen under borgfreden. Man ber�var er m�jligheten att offentligg�ra era �sikter, era k�nslor, er sm�rta, man f�rv�grar er att framst�lla och l�ta representera era krav. Pressen nedtystad, de politiska fri- och r�ttigheterna trampade under f�tterna � s� h�rskar nu milit�rdiktaturens pansrade n�ve.
Inf�r detta tillst�nd, som hotar Europa och m�nsklighetens framtid kunna och f� vi inte l�ngre st� tigande. I �rtionden har det socialistiska proletariatet f�rt kampen mot militarismen. Med v�xande omsorg sysselsatte sig dess representanter p� sina nationella och internationella kongresser med den fr�n imperialismen allt mera hotande krigsfaran. I Stuttgart, i K�penhamn, i Basel ha de internatio�nella socialistiska kongresserna stakat ut den v�g som proletariatet hade att g�.[46]
Socialistiska partier och arbetarorganisationer i olika land, som varit med om att best�mma denna v�g, ha sedan krigets utbrott ej respekterat de d�rav f�ljande f�rpliktelserna. Deras representanter ha uppfordrat arbetarna till inst�llande av klasskampen, det enda m�jliga och verksamma medlet f�r den prolet�riska frig�relsen. De ha beviljat de h�rskande klasserna krediten till krigets f�rande, de ha f�r de mest olika tj�nster st�llt sig till regeringens f�rfogande, de ha genom sin press och sina beskickningar s�kt vinna de neutrala f�r sina resp. l�nders regeringspolitik, de ha som gisslan f�r borgfredens bevarande utl�mnat socialistiska ministrar �t regeringarna och d�rmed ha de inf�r arbetarklassen, f�r dess nutid och framtid, �vertagit ansvaret f�r detta krig, dess syften och dess metoder. Och liksom de enskilda partierna, s� klickade ocks� den alldeles s�rskilda representationen f�r alla lands socialister: den internationella socialistiska byr�n.[47]
Dessa fakta ha medverkat till, att den internationella arbetarklassen, som ej hemf�ll �t eller som befriat sig fr�n den f�rsta krigsperiodens nationella panik, �nnu den dag som �r, i folkmordens andra �r, ej funnit n�gra medel och v�gar att samtidigt i alla l�nder kraftigt uppta kampen f�r freden.
I denna olidliga situation ha undertecknade, representanter f�r socialistiska partier och fackf�re�ningsr�relser eller deras minoriteter, vi tyskar, fransm�n, italienare, ryssar, polacker, letter, rum�ner, bulgarer, svenskar, norrm�n, holl�ndare och schweizare, som icke p� den nationella solidaritetens mark med utsugarklassen utan p� den internationella proletariska solidaritetens och klasskampens grund, m�tt samman f�r att p� nytt �terknyta de internationella f�rbindelsernas s�nderslitna tr�dar och kalla arbetarklassen till sj�lvbesinning och till kamp f�r freden.
Denna kamp �r kampen f�r friheten, f�r folkf�rbr�dringen, f�r socialismen. Det g�ller att uppta denna kamp f�r freden, f�r en fred utan annektioner och krigsskadest�nd. Men en s�dan fred �r m�jlig endast med utd�mande av varje tanke p� kr�nkande av folkens r�tt och frihet. Varken bes�ttandet av hela l�nder eller enskilda landsdelar f�r leda till dessas v�ldsinkorporering. Ingen annektion, varken �ppen eller maskerad, ej heller n�gon med v�ld utf�rd ekonomisk inkorporering, som blott skulle g�ras �nnu olidligare genom ber�vandet av deras politiska r�ttigheter. Folkens sj�lvbest�mmander�tt m�ste vara orubblig grundsats i de nationella f�rh�llandenas ordnande.
Prolet�rer!
Sedan krigets utbrott ha ni st�llt er handlingskraft, ert mod, er uth�llighet i de h�rskande klassernas tj�nst. Nu g�ller det att tr�da fram f�r den egna saken, f�r socialismens heliga m�l, f�r de under�tryckta folkens s�v�l som f�r de f�rslavade klassernas befrielse genom den of�rsonliga, prolet�riska klasskampen.
Det �r socialisternas i de krigf�rande l�nderna uppgift och plikt att med full kraft uppta denna kamp, socialisternas i de neutrala staterna uppgift och plikt att med alla verksamma medel under�st�dja sina br�der i denna kamp mot det blodiga barbariet.
Aldrig i v�rldshistorien gavs en mera bjudande, en h�gre, en upph�jdare uppgift, och att fylla den skall bli v�rt gemensamma verk. Intet offer �r f�r stort, ingen b�rda f�r tung att n� detta m�l: fred mellan folken.
Arbetare och arbeterskor! M�drar och f�der! �nkor och faderl�sa! S�rade och krymplingar! Er alla som lida av kriget och genom kriget, tillropa vi ut �ver gr�nserna, �ver de rykande slagf�lten, �ver �delagda st�der och byar:
Prolet�rer i alla land, f�renen er!
Zimmerwald (Schweiz), September 1915.
I DEN INTERNATIONELLA SOCIALISTISKA KONFERENSENS NAMN:
F�r tyska delegationen: Georg Ledebour. Adolf Hoffman.
F�r franska delegationen: A. Bourderon. A. Merrheim.
F�r italienska delegationen: G. E. Modigliani. Constantino Lazzari.
F�r ryska delegationen: N. Lenin. Paul Axelrod. M. Bobroff.
F�r polska delegationen: St. Lapinski. A. Warski. Cz. Hanecki.
F�r den interbalkanska socialistiska federationen:
I rum�nska delegationens namn: C. Racovski.
I bulgariska delegationens namn: Wassil Kolarow.
F�r svenska och norska delegationen: Z. H�glund. Ture Nerman.
F�r holl�ndska delegationen: H. Roland Holst.
F�r schweiziska delegationen: Robert Grimm. Charles Namne.
Englands Oberoende arbetarparti (I. L. P.) hade f�rklarat sig inst�mma i konferensens syfte och utsett officiellt ombud till dess f�rhandlingar. Det �fria�, �demokratiska� Englands regering f�rv�grade emellertid ombuden deras pass, � att resan till platsen f�r konferensen ej kunde �ga rum. Av denna anledning kunde manifestet vars riktlinjer Oberoende arbetarpartiet inst�mt i, ej undertecknas av representanter f�r de engelska arbetarna.
Undertecknade deklarerar f�ljande:
Det manifest som konferensen har antagit �r inte helt tillfredsst�llande. Det inneh�ller inget uttalande om vare sig den �ppna opportunismen eller den opportunism som d�ljer sig bakom radikala fraser, den opportunism som inte bara �r den fr�msta orsaken till internationalens sammanbrott utan ocks� f�rs�ker vidmakth�lla detta sammanbrott. Manifestet inneh�ller inget klart uttalande om de metoder som ska anv�ndas f�r att bek�mpa kriget.
I den socialistiska pressen och p� internationalens m�ten kommer vi som hittills att f�respr�ka en entydig marxistisk st�ndpunkt vad g�ller de uppgifter som den imperialistiska epoken har st�llt proletariatet inf�r.
Vi r�stade p� manifestet eftersom vi anser det vara ett upprop till kamp, och under denna kamp vill vi marschera sida vid sida med internationalens �vriga delar.
Vi kr�ver att v�r deklaration tas med i de officiella protokollen.
Undertecknat av: N Lenin, G Zinovjev, Radek, Nerman, H�glund, Winter.
Den andra deklarationen undertecknades, ut�ver av den grupp som hade lagt fram v�nsterns resolution, �ven av Roland Holst och Trotskij, och l�d s� h�r:
I s� m�tto som ett antagande av v�rt �ndringsf�rslag (till manifestet) som kr�vde att man r�stade mot krigsanslagen p� n�got s�tt skulle kunna riskera en framg�ng f�r konferensen, drar vi under protest tillbaka v�rt �ndringsf�rslag och godtar Ledebours uttalande i kommissionen med inne�b�rden att manifestet inneh�ller allt som v�rt f�rslag vill ha sagt.
Man kan till�gga att Ledebour som ett ultimatum kr�vde att �ndringsf�rslaget skulle avvisas, och att han annars skulle v�gra att skriva under manifestet.
Paris, 30 oktober 1916
Till statsminister Jules Guesde.
Innan jag l�mnar fransk jord, eskorterad av en polisofficer som personifierar de friheter ni bevakar i den nationella regeringen, ser jag det som min plikt att uttrycka n�gra tankar till er, som �ven om de h�gst sannolikt inte kommer att vara till n�gon nytta f�r er, �tminstone kan anv�ndas mot er. N�r er kollega krigsministern f�rvisade mig fr�n Frankrike fann han det inte f�r gott att ange orsakerna till f�rbudet mot den ryska tidningen Nasje Slovo,[48] f�r vilken jag var en av redakt�rerna, och som under tv� �r hade lidit censurens alla pl�gor under beskydd av samma krigsminister.
Men jag ska inte d�lja f�r er att jag inte ser n�got mystiskt i sk�len till min utvisning. Ni tycker er beh�va anv�nda f�rtryck mot en internationell socialist, mot en av de som v�grar f�rsvara eller villigt underkasta sig det imperialistiska kriget.
�ven om jag inte har f�tt reda p� sk�len till denna �tg�rd, den enda ber�rda och mot vilken den riktas, s� har herr Briand meddelat dem till riksdagens deputerade och journalisterna.
I Marseilles i augusti f�rra �ret d�dade en grupp ryska revolterande soldater sin �verste. Utred�ningen p�st�s ha avsl�jat att ett antal av dessa soldater hade ett antal exemplar av Nasje Slovo i sin �go. Det �r i alla fall den f�rklaring som herr Briand gav i ett samtal med deputerade och ordf�rande i kommitt�n f�r utrikes �renden, herr Leysques, som i sin tur �verl�mnade denna version till den ryska borgerliga pressen.
F�rvisso v�gade han inte p�st� att Nasje Slovo, som var underkastad hans egen censur, var direkt ansvarig f�r mordet p� officeren. Man kan beskriva hans tankar s� h�r: eftersom det finns ryska soldater i Frankrike m�ste vi sopa bort Nasje Slovo och dess redakt�rer fr�n republikens jord. Ty en socialistisk tidning som v�grar sprida illusioner och l�gner kan � med herr Renaudels minnesv�rda ord � �s�tta myror i huvudet� p� de ryska soldaterna och leda dem in p� eftertankens farliga stig.
Men olyckligtvis f�r herr Briand grundas hans f�rklaring p� en skandal�s anakronism. F�r ett �r sedan sa Gustave Herv�, vid den tiden �nnu medlem i ert partis permanenta administrativa utskott, att om Malvy sparkade ut de ryska flyktingar som var skyldiga till revolution�r internationalism ur Frankrike, s� skulle han, Herv�, garantera att hans d�rrvakter skulle acceptera en s�dan �tg�rd utan att protestera. Det �r uppenbart att Herv� har h�mtat sin inspiration i stora klunkar p� en minister�kammare.
I slutet av juli sa samme Herv�, halvofficiellt, att jag skulle utvisas fr�n Frankrike.
Vid ungef�r samma tidpunkt � det vill s�ga innan mordet p� �versten i Marseilles � informerade professor Durkheim, som av regeringen hade utsetts till ordf�rande f�r kommissionen f�r ryska flyktingar, en f�retr�dare f�r flyktingarna om den omedelbart f�rest�ende st�ngningen av Nasje Slovo och utvisningen av redakt�rerna.
S�ledes hade allting ordnats redan p� f�rhand, till och med uppfattningarna hos herr Herv�s d�rr�vakter. Man v�ntade bara p� en f�rev�ndning f�r att slutligen sl� till. Och man hittade f�rev�nd�ningen n�r de olycksaliga ryska soldaterna � i n�gons intresse � d�dade sin �verste.
Denna f�rsynens sammantr�ffande ger orsak till ett antagande som jag fruktar kommer att f�ro�l�mpa er fortfarande jungfruliga minister�dmjukhet. Ryska journalister som har genomf�rt en utredning av h�ndelsen i Marseilles har slagit fast att en provokat�r, som n�stan alltid i s�dana fall, spelade en aktiv roll i denna aff�r. Det �r l�tt att inse vad han hade f�r syfte, eller snarare vilket syfte de skurkar som ledde honom hade f�r syfte. De ville orsaka lite �verdrifter fr�n de ryska soldaternas sida, f�r det f�rsta f�r att r�ttf�rdiga den knutpiskans regim som fortfarande �r n�got st�tande f�r de franska myndigheterna, och dessutom f�r att skapa en f�rev�ndning f�r �tg�rder mot de ryska flyktingar som utnyttjar den franska g�stfriheten f�r att demoralisera ryska soldater under ett p�g�ende krig.
Man m�ste anta att planens upphovsm�n inte sj�lva trodde att aff�ren skulle leda s� l�ngt, eller s� t�nkte de sig i alla fall. Troligtvis hoppades de uppn� betydande resultat med mindre uppoffringar. Men den h�r sortens f�retag inbegriper vissa yrkesrisker. I detta fall blev inte offret provokat�ren sj�lv utan �verste Krause och de som d�dade honom. �ven patriotiska journalister som �r fientligt inst�llda till Nasje Slovo har f�rt fram teorin att samma provokat�r i ett l�mpligt �gonblick hade givit exemplar av v�r tidning till soldaterna.
Herr minister, f�rs�k, bara f�rs�k, att med hj�lp av herr Malvy genomf�ra en utredning l�ngs dessa linjer! Tycker ni att man inte kan vinna n�got med en s�dan utredning? Det g�r inte jag heller. Ty � �rligt talat � �r provokat�rer minst lika v�rdefulla f�r det p�st�dda �nationella f�rsvaret� som socialistiska ministrar. Och sedan ni, Jules Guesde, tog �ver ansvaret f�r Tredje republikens utrikespolitik, f�r alliansen mellan Frankrike och Ryssland och konsekvenserna av den, f�r tsarens territoriella str�van och f�r krigets m�l och metoder � �r ni tvungen att, tillsammans med symbo�liska avdelningar av ryska soldater, acceptera de ingalunda symboliska bravader som hans majest�t tsarens provokat�rer genomf�r. I b�rjan av kriget, n�r det avgavs frikostiga l�ften, gav er n�rmaste medarbetare, Sembat,[49] de ryska journalisterna en aning om det ytterst v�lg�rande inflytande som de allierade demokratierna skulle komma att ut�va p� Rysslands inhemska regim. Det var ocks� det fr�msta argument som de socialistiska regeringarna i Frankrike och Belgien envist men utan fram�g�ng anv�nde f�r att f�rs�ka f�rsona de ryska revolution�rerna med tsaren.
Det enda resultatat av 26 m�naders konstant samarbete, umg�nge med generaler, diplomater och parlamentariker, Vivianis och Thomas� bes�k i Tsarskoje-Selo, kort sagt 26 m�naders st�ndigt �inflytande� fr�n de allierade demokratiernas sida p� tsarismen, �r att den mest �vermodiga reaktionen, som bara h�llits tillbaka av kaoset inom administrationen, har blivit starkare. Och det har bara lett till att Englands och Frankrikes inhemska regimer har omvandlats tills de har b�rjat likna Rysslands. Vi kan se att herr Sembats gener�sa l�ften �r lika lite v�rda som hans kol. Asyl�r�ttens olycksaliga �de �r s�ledes bara ett sl�ende symptom p� det polis- och tyranniska styre som �r f�rh�rskande p� b�da sidor om Engelska kanalen.
Lloyd George och herr Astride Briand, f�r vilka jag h�nvisar till de karakteriseringar som ni sj�lv, Jules Guesde, gjort i tidigare artiklar � dessa tv� figurer uttrycker p� allra b�sta s�tt det nuvarande krigets anda, dess riktighet, dess moral, med dess aptit b�de vad g�ller klass och individ. Finns det n�gon v�rdigare partner till herrarna Lloyd George och Briand �n herr Sturmer, denna verkliga ryska german, som har gjort karri�r genom att h�nga sig fast i �rkebiskoparnas pr�strockar och de tr�ngsynta hovm�nniskornas kjolar? Vilken oj�mf�rlig trio! Historien kunde absolut inte ha hittat b�ttre kollegor och ledare �t minister Guesde.
Hur skulle en �rlig socialist kunna undvika att k�mpa mot dig? Du har f�rvandlat socialistpartiet till en foglig k�r som ackompanjerar de kapitalistiska str�tr�varnas k�rledare, och det under en epok d� det borgerliga samh�llet � vars d�dsfiende du, Jules Guesde, brukade vara � helt igenom har visat sin verkliga natur. Av de h�ndelser som f�rbereddes under perioden av v�rldsomfattande h�rjningar och vars konsekvenser vi s� ofta f�rutsade, av det blod som har flutit, av allt lidande och alla olyckor, av alla brott, av regeringarnas rovgirighet och f�rbrytelser, drar du, Jules Guesde, en enda l�rdom f�r det franska proletariatet: att Wilhelm II och Franz Joseph �r tv� brottslingar, som i mot�sats till Nikolaj II och herr Poincar� inte f�ljer de internationella lagarna och reglerna.
En ny generation av franska arbetarungdomar, nya arbetarmiljoner som f�r f�rsta g�ngen har blivit moraliskt uppv�ckta av krigets �skslag, l�r sig orsakerna bakom den gamla v�rldens katastrof, det som herrarna Delcasses, Poincar�s, Briands Gulbok vill s�ga till dem. Och ni, proletariatets tidigare ledare, faller p� kn� inf�r denna folkens evangelium och f�rkastar allt det ni har l�rt er och l�rt ut i klasskampens skola.
Den franska socialismen, med sitt outt�mliga f�rflutna, alla sina storslagna k�mpar och martyrer, har till sist � vilket f�rfall, vilken skam! - hittat en Renaudel f�r att under v�rldshistoriens mest tragiska period �vers�tta Gulbokens �dla tankar till det spr�k som pressen av samma f�rg talar.
Babeufs, Saint-Simons, Blanquis, Fouriers, Kommunens, Jaur�s�, Jules Guesdes � ja �ven Jules Guesdes � socialism har till sist hittat sin Albert Thomas f�r att �verl�gga med Romanov om det b�sta s�ttet att er�vra Konstantinopel, den har hittat sin Marcel Sembat f�r att p� ett dilettantm�ssigt och nonchalant s�tt vandra �ver den franska civilisationens ruiner. Den har hittat Jules Guesde f�r att � �ven han � f�lja efter den triumferande Briands galavagn.
Och ni trodde, ni hoppades, att det franska proletariatet, som har f�rbl�tt under de h�rskande klassernas kriminellt vansinniga och hoppl�sa krig, i tysthet och in i det sista skulle forts�tta att tolerera denna skamliga pakt mellan den officiella socialismen och proletariatets v�rsta fiender. Ni misstog er. Det har uppst�tt en opposition. Trots undantagstillst�ndet och detta nationalistiska vanvett � som oavsett sin form, det m� vara rojalistiskt, radikalt eller socialistiskt, alltid bevarar sitt kapitalistiska inneh�ll � g�r den revolution�ra oppositionen fram�t dag f�r dag.
Nasje Slovo, tidningen som ni kv�vde, den levde och andades under den uppvaknande franska socialismens atmosf�r. Gruppen kring Nasje Slovo hade ryckts upp ur sin ryska jord av en kontra�revolution som segrade tack vare den franska borgarklassens hj�lp � en borgarklass som du, Jules Guesde, nu tj�nar � och vi fick f�rm�nen att - om �n i och med censuren i ofullst�ndig form � �terge r�sten fr�n den franska sektionen av den nya International som reser sig mitt bland fasorna hos detta brodermordets krig.
I egenskap av �icke �nskv�rda utl�nningar� som kn�t sitt �de till den franska oppositionen �r vi stolta �ver att drabbas av den franska regeringens f�rsta slag � er regering, Jules Guesde!
Vi har �ran att tillsammans med Monatte, Merheim, Saumoneau, Rosmer, Bourderon, Loriot, Guilbeaux och s� m�nga andra allihop anklagas f�r att vara tyskv�nner. Er v�n Plechanovs vecko�tidning i Paris, som delar er ryktbarhet p� samma s�tt han kommer att dela ert fall, angav oss vecka efter vecka till herr Malvys polis som agenter f�r den tyska generalstaben. En g�ng i tiden k�nde ni sj�lv till v�rdet i s�dana anklagelser, ty ni hade sj�lv �ran av att vara m�ltavla f�r dem. Nu ger ni � det nationella f�rsvarets regerings v�gnar ert godk�nnande till herr Malvy, till angivarnas redog�rel�ser. Och �nd� finns det bland mina politiska dokument en f�ngelsedom mot min pamflett Kriget och internationalen, som mycket nyligen, under kriget, utd�mdes i en tysk domstol.
Men �ven fr�nsett detta brutala faktum, som borde imponera p� till och med herr Malvys polis�hj�rna, tror jag att jag har r�tt att h�vda att vi revolution�ra internationalister �r mycket farligare fiender f�r den tyska reaktionen �n alla de allierade regeringarna sammantagna.
Den imperialistiska t�vlan kan �terigen ena dagens fientligt inst�llda br�der. Om planerna p� ett fullst�ndigt �del�ggande av Tyskland skulle f�rverkligas, s� skulle England och Frankrike efter ett �rtionde �terigen n�rma sig Hohenzollarnas kejsard�me f�r att f�rsvara sig mot Rysslands om�ttliga styrkor. En framtida Poincar� skulle utbyta lyck�nskningstelegram med Wilhem eller hans arv�tagare. Med en pr�sts och boxares karakteristiska spr�k skulle Lloyd George f�rbanna Ryssland som barbariets och militarismens b�lverk. I egenskap av fransk ambassad�r till Kaisern skulle Albert Thomas f� liljekonvaljer fr�n hovdamerna i Potsdam, precis som han nyligen fick det fr�n storherti�ginnan i Tsarskoje Selo. Alla banaliteter hos dagens tal och artiklar skulle v�rmas upp p� nytt, och herr Renaudel skulle bara beh�va byta ut namnen i sina artiklar, en uppgift som absolut ligger inom r�ckh�ll f�r hans f�rm�ga.
N�r det g�ller oss kommer vi att f�rbli det vi har varit och fortfarande �r, svurna fiender till de tyska h�rskarna, ty vi hatar den tyska reaktionen med samma revolution�ra hat som vi har bedyrat tsaris�men eller den franska penningaristokratin. Och n�r ni, ni och era lakejtidningar, har mage att appl�dera Liebknecht, Mehring, Luxemburg och Zetkin som of�rsonliga fiender till Hohenzollern, s� kan ni inte f�rneka att de �r av samma slag som oss, de �r v�ra vapenbr�der. Den revolution�ra kampens ouppl�sliga enhet f�renar oss med dem, mot er och era herrar.
Kanske ni tr�star er med tanken att vi inte �r s� m�nga? Men vi tror att vi �r fler �n poliserna av alla grader. Genom sin n�rsynthet ser de inte den upprorsanda som n�den f�r att v�xa �verallt och som sprider sig i hela Frankrike, i Europas arbetarf�rst�der och p� landsbygden, p� fabrikerna och i skyttegravarna.
Ni har l�st in Louise Saumoneau i ett av era f�ngelser, men har ni d�rmed minskat kvinnornas f�rtvivlan i landet? Ni kan arrestera hundratals zimmerwaldister efter att ha beordrat er press att �terigen besudla dem med polisf�rtal. Men kan ni �terge hustrurna deras makar? Kan ni �terge m�drarna sina s�ner, barnen sina f�der, kan ni ge de sjuka styrka och h�lsa? Kan ni �terge det lurade och f�rsvagade folket tilltron till de som har lurat dem?
Jules Guesde, kliv ur din milit�rbil, l�mna den bur som den kapitalistiska staten har l�st in dig i. Se dig omkring! Kanske �det f�r sista g�ngen �r n�digt mot din el�ndiga �lderdom, och l�ter dig h�ra de annalkande h�ndelsernas d�mpade muller. Vi emotser dem, vi uppfordrar dem, vi f�rbereder oss f�r dem! Frankrikes �de vore alltf�r skr�mmande om inte arbetarklassens kavalleri skulle leda oss till en m�ktig h�mnd, d�r det inte kommer att finnas plats f�r dig, Jules Guesde, och dina gelikar.
N�r jag nu f�rvisas av dig l�mnar jag Frankrike med en djupg�ende k�nsla av tilltro till v�r seger. �ver huvudet p� dig skickar jag mina v�nskapliga h�lsningar till det franska proletariatet, som vaknar till sitt storslagna �de.
Utan dig och mot dig.
L�NGE LEVE DET SOCIALISTISKA FRANKRIKE!
Leo Trotskij
Babeuf, Fran�ois No�l (Gracchus) (1760-1797): J�mlikhetsf�rk�mpe, utopisk socialist under den franska revolutionen. Planerade att den �slutgiltiga revolutionen� som kallades f�r �en samman�sv�rjning av j�mlikar� skulle ske 11 maj 1796. Arresterade strax dessf�rinnan och avr�ttades ett �r senare.
Ballod, Karl (1864-1931): Borgerlig ekonom. Professor p� universitetet i Berlin efter 1905. �Expert� p� rysk statistik.
Bebel, August (1840-1913): Marxist av arbetarursprung, som 1869 grundade den tyska social�demokratin tillsammans med Wilhelm Liebknecht. Satt i riksdagen fr�n 1867. D�mdes 1872 till�sammans med Liebknecht till tv� �rs f�ngelse f�r �f�rr�deri� (opposition mot det fransk-tyska kriget). Ledare f�r den tyska socialdemokratin och Andra internationalen under �ren f�r F�rsta v�rldskriget.
Bernstein, Eduard (1850-1932): Tysk socialdemokrat. L�mnade Tyskland under de antisocialis�tiska lagarna och var redakt�r f�r Socialdemokraten i Schweiz. Utvisades d�rifr�n 1888, bodde i London fram till 1900. Var v�n till Engels under dennes sista �r och uts�gs till hans litter�ra exekutor, och i egenskap av det censurerade han Engels� arbeten. Riksdagsdeputerad 1902-1906, 1912-1918, 1920-1928. Var pacifistisk centrist under F�rsta v�rldskriget. Grundade 1916 det Oavh�ngiga socialdemokratiska partiet (USPD), men �terv�nde 1919 till socialdemokratin. Revisionismens och reformismens fr�msta talesman under 25 �r, med b�rjan 1896. F�rfattare till Evolutionary Socialism (1899) och andra verk.
Bethmann-Hollweg, Theobald von (1856-1921): Kansler i det tyska kejsard�met 1909-1917. Eftertr�dde von B�low. Avsatt efter krav fr�n kronprinsen, Hindenburg och Ludendorff och avskedad av kejsaren 11 juli 1917. Ersattes av Georg Michaelis.
Bismarck, Otto von (1815-1898): Dominerade i egenskap av kansler den tyska och europeiska politiska scenen under �ren 1862-1890. Enade Tyskland under preussisk och Hohenzollerns makt. L�g bakom de antisocialistiska lagarna. Avsattes av kejsar Wilhelm II i mars 1890.
Blanqui, Louis Auguste (1805-1881): Fransk revolution�r, en romantisk och f�rgstark person som trodde p� att genomf�ra proletariatets diktatur med hj�lp av en konspiratorisk kupp. D�mdes tv� g�nger till d�den och tillbringade 33 av sina 76 �r i f�ngelse.
Bonaparte, Louis (Napoleon III) (1808-1873): Brorson till Napoleon I, fransk kejsare 1852-1870.
Bourderon, Albert (1858-1930): Fransk socialist och fackf�reningsaktivist. Ansl�t sig till Zimmerwald-r�relsen, gick senare �t h�ger och f�respr�kade samarbete med borgerliga regeringar.
Brentano, Lujo (1844-1931): Tysk ekonom, en av �stats-� eller �professorsocialisterna� (katedersocialisterna), som 1873 grundade Samfundet f�r samh�llspolitik som motst�ndare till socialdemokratin.
Briand, Aristide (1862-1932): En g�ng i tiden stridbar medlem i det franska socialistpartiet. K�mpade mot Millerand och hans �regeringsanh�ngare�, men blev senare utbildningsminister 1906-1909. Utesl�ts ur socialistpartiet och grundade d� tillsammans Millerand det Republikanska socialistpartiet (1911). Var vid flera tillf�llen premi�rminister, i synnerhet oktober 1915 - mars 1917. Delegat till Nationernas f�rbund.
B�low, Bernhard von, Prince (1849-1929): Tysk diplomat. Kansler f�r Tyskland och premi�r�minister i Preussen 1900-1909.
Daszynski, Ignacy (1866-1936): Ledare f�r de galiziska polska socialisterna. Medlem av den �sterrikiska riksdagen fr�n och med 1891. Ryssfientlig chauvinist. Ansl�t sig senare till Pilsudski.
Delbr�ck, Hans (1848-1929): Tysk milit�rhistoriker. Satt i riksdagen 1884-1890.
Delcasse, Theophile (1852-1923): Fransk utrikesminister 1898-1905, 1914-1916. F�respr�kade en v�nskapspakt med Storbritannien.
Dix, Arthur (1875-1935): Tysk journalist, f�rfattare och redakt�r.
Dobrogeanu-Gherea, Constantin (1855-1920): Rum�nsk marxist. Grundare och ledare f�r den rum�nska socialdemokratin.
Driant, �mile (1855-1916): Fransk soldat, politiker och romanf�rfattare. Sv�rson till general Boulanger. F�rsta franska offret av h�gre grad under slaget vid Verdun, 1916.
Falkenhayn, Erich von (1861-1922): Tysk officer. Stabschef 1914-1916.
Fischer, Richard (1855-1926): Tysk socialdemokrat, partisekreterare fr�n 1899. Fr�n och med 1902 direkt�r f�r Vorw�rts. Tillh�rde under kriget h�ger-center majoriteten tillsammans med Ebert och Scheidemann. Avskedade medlemmar ur Vorw�rts� personal som var mot kriget. F�retr�dde majo�riteten vid Stockholmskonferensen 1919. Medlem i nationalf�rsamlingen 1919-1920. Fr�n 1920 riksdagsman.
Fourier, Fran�ois Marie Charles (1772-1837): Stor fransk utopisk socialist.
Frank, Ludwig, Dr. (1874-1914): Socialdemokratisk riksdagsman. Revisionist, ledare f�r socialis�terna i Baden. R�stade f�r krigskrediterna och tog v�rvning som menig efter 4 augusti. Strax efter det d�dad vid Baccarat i Frankrike. Han var den f�rsta riksdagsman som dog under strid. I december 1914 fylldes hans riksdagsplats med blomsterkransar.
Franz-Joseph I (1830-1916): Habsburgkejsare i �sterrike, kung i Ungern och B�hmen fr�n 1848 fram till sin d�d 1916.
Grey, Sir Edward (1862-1933): Liberal riksdagsman efter 1885. Utrikesminister mellan december 1905 och maj 1916. Upphovsman till en ofta citerad anm�rkning i b�rjan av kriget: ��ver hela Europa slocknar lamporna. Vi kommer inte att f� se dem lysa igen under v�r livstid.�
Guesde, Jules Basile (1845-1922): Kommunard. En av det franska Arbetarpartiets grundare 1879. V�nstersocialist. Deputerad 1893-1921. K�mpade mot reformismen och regeringsanh�ngarna. F�re�spr�kade under kriget en �helig union� med borgarklassen. Minister utan portf�lj mellan augusti 1914 och oktober 1915.
Guilbeaux, Henri (1885-1938): Ursprungigen anarko-syndikalist. Senare fransk socialist. Var under kriget pacifist, och blev senare v�nsterzimmerwaldist. St�dde den ryska revolutionen och var med under Kominterns f�rsta, andra och femte kongresser. D�mdes 1919 i sin fr�nvaro till d�den, ben�dad 1924. Blev senare antisovjetisk antisemit.
Haase, Hugo (1863-1919): Advokat av judiskt ursprung. Tysk socialdemokrat. Medlem i den internationella socialistiska byr�n och riksdagsdeputerad 1897-1918. Eftertr�dde 1913 Bebel som ledare f�r den socialdemokratiska riksdagsgruppen. Gick mot att r�sta f�r kriskrediterna i partiet men vek sig f�r majoritetens beslut. Grundade 1916 det Oavh�ngiga socialdemokratiska partiet (USPD) som han ocks� blev ledare f�r. Minister f�r utrikes �renden och kolonier i Eberts �socialis�tiska� koalitionsregering i november 1918. Avgick 29 december 1918. Sk�ts p� riksdagstrappan av en monarkistisk officer.
Habsburgdynastin: Gammal feodal h�rskarfamilj, som tagit namnet fr�n �Habichtsburg� (H�kslottet) i Alsace. Hade fr�n b�rjan bara n�gra f� tunnland. Efter att 1278 ha besegrat Ottoker fr�n Hohenstauffen valdes Rudolph I (1218-1291), ursprungligen en schweizisk greve, till kejsare f�r det heliga romerska imperiet som bestod av 400 feodala grevskap, och f�rv�rvade p� s� s�tt �sterrike och dess besittningar. Dynastin h�rskade �ver m�nga folk, men lyckades aldrig knyta ihop dem till en enda nation. F�rs�kte mellan 1298 och 1499 annektera Schweiz men misslyckades. 1806 �vergavs titeln helig romersk kejsare. Den manliga delen av sl�kten dog ut 1740 och efter Maria Theresas gifterm�l kallades dynastin Habsburg-Lorraine. Efter Ausgleich [kompromissen] 1867, h�rskade Habsburg �ver �sterrike-Ungern. Efter den �sterrikiska revolutionen abdikerade kejsar Karl 12 november 1918.
Heine, Wolfgang (1861-1944): Tysk socialdemokrat. Advokat. Framst�ende revisionist. Social�chauvinist under F�rsta v�rldskriget. Preussisk justitieminister november 1918 - januari 1919.
Herv�, Gustave (1871-1944): F�re detta anarkist. Ledare f�r yttersta v�nstern i det franska socialistpartiet och framst�ende antimilitarist i Andra internationalen fram till F�rsta v�rldskrigets utbrott. Blev rabiat fransk patriot, monarkist och reaktion�r.
Hindenburg, Paul von Beneekendorif und von (1847-1934): Preussisk militarist. K�mpade under kriget mot Frankrike 1870-71. General 1903. Gick i pension 1911. �terinkallades i b�rjan av kriget. Segrade vid Tannenburg 1914 och Masuriska sj�arna 1915 mot Ryssland. Blev senare f�ltmarskalk. Eftertr�dde 1925 Ebert som president. Levde sida vid sida med Hitler fr�n 1932 fram till sin d�d.
Hohenzollerndynastin: Frederick av Hohenzollern, borggreve i N�rnberg, utn�mndes 1415 till kurfurste �ver Brandenburg. Fram till 1609 var Brandenburg en torftig region mellan Oder och Elbe. 1616 tillf�ll hertigd�met Preussen, som sedan 1466 hade varit en polsk f�rl�ning, Frederick William av Brandenburg, �den stora kurfursten�. Efter freden i Westphalen 1648 avancerade dynastin med hj�lp fr�n Frankrike och England, som st�dde de protestantiska h�rskarna mot �sterrikes romersk-katolska h�rskare. Under Bismarcks ledning steg dynastin fram som den fr�msta makten inom den nordtyska federationen. Efter segern mot Frankrike 1870 blev kungen i Preussen kejsare �ver Tyskland. Dynastin tog slut i och med kejsar Wilhelm II:s abdikation 9 november 1918.
Irmer, Georg (1853-1931): Tysk imperialist. Tj�nstgjorde i kolonierna och blev senare journalist. St�th�llare f�r Marshall�arna 1894-1897. Tysk generalkonsul i Australien 1907-1911.
Jaur�s, Jean Auguste (1859-1914): Fransk socialistisk ledare. Grundare och redakt�r f�r L�Humanit� 1904-1914. Tillh�rde h�gern. Ledare i Andra internationalen. Antimilitarist. M�rdades av franska officerare 31 juli 1914, just innan kriget.
Karageorgevitch: H�rskarfamilj i Serbien, som grundades av Karageorge Petrovich som ledde det f�rsta Balkanupproret mot det ottomanska imperiet 1804. Familjens strider med Obrenovich ledde till att de h�rskade omv�xlande. Peter Karageorge tog 1903 makten i Belgrad genom en statskupp. Hans sonson Peter blev den sista kungen i Jugoslavien.
Katzlerovitch, Trishcha (1879-??): Advokat, grundade den serbiska socialdemokratin. Satt mellan 1908-1921 i det serbiska parlamentet. Antimilitarist. Deltog vid konferensen i Kienthal. Grundare och ordf�rande f�r det serbiska kommunistpartiet, och n�r det f�rbj�ds bildade han det Oberoende arbetarpartiet.
Kautsky, Karl (1854-1938): Tysk socialdemokrat. Den tyska socialdemokratins teoretiker. Ledare f�r Andra internationalen. Skrev Erfurtprogrammet. Pacifistisk centrist under F�rsta v�rldskriget. Tillh�rde senare h�gern inom det Oavh�ngiga socialistpartiet (USPD). �terv�nde till social�demokraterna. Dog i exil.
Kluck, Alexander von, General (1846-1934): Bef�lhavare i den tyska F�rsta arm�n under F�rsta v�rldskriget. Invaderade Belgien och var ansvarig f�r ett stort antal sk�ndligheter.
Krupp, Alfred (1812-1887): Tysk industriman, st�lbaron och ammunitionstillverkare. B�rjade med sin faders j�rnverk och omvandlade det till det f�rsta Bessemerverket.[50] N�r det tyska kejsard�met grundades 1871 var han ledare f�r den tyska industrin. Hans son, Frederick Alfred Krupp (1854-1902), var personlig v�n till kejsaren.
Lassalle, Ferdinand (1825-l864): Tysk socialist. Grundade Tyska arbetarnas allm�nna f�rbund (1863). Han var den enda ledande tyska socialist i sin generation som inte tvingades i exil, och fick trots alla sina brister ett starkt inflytande �ver den tyska arbetarr�relsen. Hans anh�ngare hj�lpte senare till att forma den tyska socialdemokratin.
Liebknecht, Karl (1871-1919): Tysk v�nstersocialdemokrat. Medlem av den tyska riksdagen och preussiska lantdagen. Antimilitarist. Han var den f�rsta och till en b�rjan enda deputerade som 1914 gick mot krigskrediterna i riksdagen. Han togs ut till milit�rtj�nst under kriget och satt mellan maj 1916 och november 1918 i f�ngelse f�r antikrigsverksamhet. Ledde den Internationella gruppen och senare Spartakistf�rbundet. En av ledarna under Berlinupproret 1919. M�rdades av reaktion�ra officerare 15 januari 1919, tillsammans med Rosa Luxemburg.
Liebknecht, Wilhelm (1826-1900): V�n till Marx, grundare och ledare f�r det tyska social�demokratiska partiet. Riksdagsman. Arresterades 1872 p� grund av sin opposition mot det fransk-preussiska kriget.
Lloyd-George, David (1863-1945): Walesisk parlamentsledamot. Engelsk premi�rminister 1916-1922.
Liszt, Franz von (1851-1919): Tysk akademiker, jurist ock politiker. Medlem av det Progressiva folkpartiet. Satt i riksdagen fr�n 1912.
Ludendorff, Erich (1865-1937): Tysk officer. Tj�nstgjorde p� b�de v�st- och �stfronten. Blev 1916 Hindenburgs st�llf�retr�dande stabschef. Representerade Tyskland under de f�rhandlingar med bolsjevikerna som ledde fram till fredsf�rdraget i Brest-Litovsk. Blev 1918 �verbef�lhavare f�r v�st�fronten, organiserade den misslyckade sista tyska offensiven. Flydde i september 1918 till Sverige. Lade i exilen grunden till �Dolkst�tslegenden�, en teori enligt vilken Tyskland skulle ha vunnit kriget om det inte varit f�r det faktum att arm�n f�rr�ddes inifr�n av v�nsteragitatorer. �terv�nde 1920 till Tyskland. St�dde redan tidigt nazisterna och deltog i �lhallskuppen 1923. Blev senare osams med Hitler.
Luxemburg, Rosa (1870-1919): Polsk socialist. Ansl�t sig 1897 till den tyska socialdemokratin. Ledde tillsammans med Karl Liebknecht partiets v�nster. Lysande teoretiker (Lenin kallade henne �en �rn�). F�ngslades ett flertal g�nger f�r antikrigsverksamhet. Ledde �spartakisterna� och var en av det tyska kommunistpartiets grundare. M�rdades av reaktion�ra officerare 15 januari 1919.
Mehring, Franz (1846-1919): Tysk forskare och historiker. Gick med i socialdemokratin sent i livet och var en av v�nsterns ledande medlemmar. Spartakist och grundare av det tyska kommunist�partiet. Skrev en biografi �ver Karl Marx, och en bok om socialdemokratins historia. Dog strax efter morden p� Luxemburg och Liebknecht.
Michaelis, Georg (1857-1936): Tysk �mbetsman. Kansler mellan juli och november 1917.
Moltke, Helmuth von, General (1848-1916): Brorson till den �ldre Moltke. Tysk stabschef under F�rsta v�rldskrigets f�rsta �r.
Morgen, von, Generalmajor: Tysk bef�lhavare p� den ryska fronten.
Nikolaj II (1868-1918): Rysk tsar fr�n 1894 fram till sin abdikation under februarirevolutionen i mars 1917. Avr�ttades 1918.
Noske, Gustav (1868-1946): H�gersocialdemokratisk riksdagsmedlem under F�rsta v�rldskriget. Blev f�rsvarsminister efter den tyska revolutionen i november 1918. Organiserade Frik�rerna och undertryckandet av det s� kallade spartakistupproret i januari 1919, d� Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht m�rdades av reaktion�ra officerare. Tvingades avg� efter Kappkuppen 1920.
Obrenovich: Familj som h�rskade �ver Serbien (omv�xlande med Karageorge). Dynastin grundades av Milos (1780-1860) som h�rskade 1830-39 och 1858-1860. Hans son Milan styrde 1868-89. Sonsonen Alexander (1876-1903), den sista i dynastin, m�rdades 1903 tillsammans med sin hustru. (Se Karageorgevitch.)
Plechanov, George Valentinovitj (1856-1918): Rysk marxistisk pionj�r. Patriot under F�rsta v�rldskriget, och gick 1917 mot den ryska revolutionen.
Poincar�, Raymond Nicholas Landry (1860-1934): Fransk premi�rminister 1912, 1922-24, 1926-29. President 1913-1920. Militarist.
Princip, Gavrilo (1895-1918): Bosnisk student som var medlem i en hemlig patriotisk organisation f�r att befria landet fr�n �sterrike. Sk�t 28 juni 1914 �rkehertig Franz Ferdinand och hans hustru i Sarajevo. D�mdes till livstids f�ngelse och dog i f�ngelse.
Quessel, Ludwig (1872-1931): Tysk socialdemokrat som tillh�rde den (imperialistiska) yttersta h�gern. Revisionist. Satt i riksdagen 1912-18 och 1920-30. Medlem i nationalf�rsamlingen under Weimar 1919-20.
Rakovskij, Christian Georgievitj (1873-1941?): Ursprungligen bulgar. Sedan 1890-talet medlem i den rum�nska socialdemokratin. Zimmerwaldist. F�ngslades 1916 f�r antikrigsverksamhet. Befria�des 1917 av ryska trupper, reste till Ryssland och ansl�t sig till kommunisterna. Innehade olika regerings- och diplomatposter. Utesl�ts 1938 p� grund av att han var v�n till Trotskij. �terinvaldes senare. D�mdes 1938 till f�ngelse. S�gs ha d�tt 1941.
Rappoport, Charles (1865-1941): Medlem av ryska �Folkviljan�, senare socialdemokrat. Emigrerade till Frankrike, gick med i socialistpartiet och senare kommunistpartiet.
Renaudel, Pierre (1871-1935): V�nstersocialist. Ledde majoriteten under kriget. Deputerad 1914-1919 och efter 1924.
Romanovarna: Rysslands h�rskande dynasti 1613-1917.
Rosmer, Alfred (1877-1964): Fransk syndikalist. Ledare f�r minoriteten i CGT. Zimmerwaldist. Ansl�t sig 1920 till det franska kommunistpartiet. Medlem i EKKI 1920. Utesl�ts 1924 ur det franska kommunistpartiet. �nda till slutet n�ra v�n till Trotskij.
Saint-Simon, Claude Henri (1760-1825): Fransk utopisk socialist.
Saumoneau, Louise (1875-1949): Fransk socialistisk feminist av arbetarursprung. F�ngslades p� grund av sin opposition mot F�rsta v�rldskriget.
Sand, Karl Ludwig: Teologistudent i Jena som avr�ttades f�r mordet p� Kotzebue 1819. Under en period lade unga kvinnor i Mannheim ner blomsterkransar p� det st�lle d�r han avr�ttades.
Sazonov, Sergei D. (1861-1927): Rysk diplomat. Utrikesminister 1910-1916. Ambassad�r i London 1917. F�retr�dde efter revolutionen kontrarevolution�rerna (Koltjak, d�refter Denikin) i Paris.
Schiemann, Theodor (1847-1921): Tysk historiker at tyskt baltiskt ursprung. Bokutgivare. Under�visade vid den preussiska krigsakademin. V�n till kejsaren.
Schweitzer, Johann Baptist von (1833-1875): Ordf�rande f�r Tyska arbetarnas allm�nna f�rbund (1867-71). Intrigerade med Bismarck. N�r han avsl�jades 1872 blev han utesluten.
Sembat, Marcel (1862-1922): Fransk socialist. Deputerad fr�n 1893. Chauvinist under kriget. Ansl�t sig till den nationella f�rsvarsregeringen som minister f�r offentliga arbeten mellan augusti 1914 och september 1917.
Stambulov, Stefan Nokolov (1854-1895): Bulgarisk statsman. Deltog i upproret mot stormakterna 1875-6, ledare f�r den ryssfientliga regeringen 1886. Premi�rminister 1887-1894. Tvingades avg�. M�rdad.
Sudekum, Albert Oskar Wilhelm (1871-1944): Tysk h�gersocialdemokrat. Revisionist och chauvinist. Satt i riksdagen 1900-1918. Bes�kte Italien och Rum�nien f�r att f�rs�ka vinna �ver socialisterna till den tyska imperialismen. Finansminister i Preussen 1918-1920.
Thomas, Albert (1878-1932): Fransk socialist. Deputerad 1910-1914, 1919-1921. Minister 1914-1917. Bes�kte Ryssland p� v�ren 1917 i ett f�rs�k att f� det revolution�ra Ryssland att �teruppta kriget.
Tisza, Istvan (1861-1918): Ungersk premi�rminister 1903-5 och 1913-1917. Tyskv�n. M�rdades 31 oktober 1918, under den ungerska revolutionens inledning.
Wendel, Herman: H�gersocialdemokrat.
Wilhelm I (1797-1888): Kung i Preussen 1861-1871 och tysk kejsare 1871-1888.
Wilhelm II (1859-1941): Tysk kejsare 1888-1918. Hohenzollerns sista h�rskare. St�rtades av revolutionen i november 1918, och flydde till Holland.
Wilhelm (1882-1951): Son till Wilhelm II, tysk kronprins.
Zetkin, Clara (1857-1933): V�nstersocialdemokrat. Organiserade kvinnor�relsen. En av det tyska kommunistpartiets grundare. Deltog i Kominterns exekutivkommitt�, medlem i riksdagen.
[1] Anspelar p� Marx� formulering i Till kritiken av den hegelska r�ttsfilosofin. Inledning.
[2] Syftar p� England.
[3] Det internationellt finansierade Kanalkompaniet i Panama (under ledning av Ferdinand de Lesseps) gjorde bankrutt i februari 1889. Skandalen ber�rde m�nga framst�ende personer, inklusive Clemenceau.
[4] Svekfulla Albion: det franska uttrycket La perfide Angleterre (Det svekfulla England) hade vid tiden f�r den franska revolutionen f�rkortats till Albion perfide.
[5] Det �r anm�rkningsv�rt att de opportunistiska �sterrikiska och tyska socialisterna med moralisk indignation skriver om det �f�rr�diska mordet i Sarajevo�. De har ju alltid sympatiserat mer med de ryska terroristerna �n vad vi ryska socialdemokrater g�r, eftersom vi av princip �r mot terroristiska metoder. De har g�tt vilse i den chauvinistiska dimman, och kan inte l�ngre inse att den olycksaliga serbiska terroristen, Gavrilo Prinzip, f�retr�der precis samma nationalistiska principer som den tyska terroristen Sand. Kanske de till och med kommer att be oss att �verf�ra v�ra sympatier fr�n Sand till Kotzebue? Eller kanske dessa eunucker kommer att r�da schweizarna att riva de monument som man rest �t m�rdaren Tell och ers�tta dem med monument �ver den �sterrikiska regenten Geissler, som �r en av den m�rdade �rkehertigens moraliska f�reg�ngare? - Trotskijs anm�rkning.
28 juni 1914 m�rdade den bosniske studenten Gavrilo Prinzip den �sterrikiska �rkehertigen Franz Ferdinand och hans hustru i Sarajevo. 23 juli gav �sterrike Serbien ett oacceptabelt ultimatum och de f�rklarade krig 28 juli.
[6] 4 augusti 1914: n�gra f� timmar efter att de tyska arm�erna hade brutit mot Belgiens och Luxemburgs neutralitet, kom fr�gan om krigskrediter upp i den tyska riksdagen. Hela den socialdemokratiska riksdagsgruppen r�stade f�r krediterna, och d�rf�r markerar detta datum den tyska socialdemokratins och Andra internationalens sammanbrott.
[7] F�r att till fullo inse de serbiska socialisternas handling m�ste vi p�minna oss den politiska situation de stod inf�r. En grupp serbiska konspirat�rer hade m�rdat en medlem i den habsburgska familjen, det �sterrikisk-ungerska pr�sterskapets, militarismens och imperialismens st�ttepelare. Milit�ren i Wien anv�nde det som en v�lkommen f�rev�ndning f�r att skicka ett ultimatum till Serbien, ett ultimatum vars rena of�rsk�mdhet knappast tidigare sk�dats i diplomatins historia. Till svar gjorde den serbiska regeringen enorma eftergifter, och f�reslog att tvistefr�gan skulle �verl�mnas till domstolen i Haag. D�refter f�rklarade �sterrike krig mot Serbien. Om begreppet �f�rsvarskrig� har n�gon som helst mening, s� g�llde det i detta fall definitivt f�r Serbien. Trots det v�grade v�ra v�nner Ljaptchevitch och Katzlerovitch, orubbliga i sin �vertygelse om vilken handlingslinje socialister m�ste driva, att ge regeringen en f�rtroender�st. F�rfattaren befann sig i Serbien i b�rjan av kriget. Omr�stningen om krigskrediterna i Skuptchina [riksdagen � �a] genomf�rdes i en atmosf�r av obeskrivlig nationell yra. Den skedde med hj�lp av namnupprop. 200 medlemmar hade r�stat �Ja�. I ett �gonblick av d�dstystnad kom s� r�sten fr�n socialisten Ljaptchevitch, �Nej�. Alla k�nde den moraliska styrkan i denna protest, och h�ndelsen har gjort ett outpl�nligt intryck i mitt minne. - Trotskijs anm�rkning.
[8] Balkankrigen: det f�rsta inleddes i oktober 1912. Turkarna drevs tillbaka till Konstantinopel. Det avslutades med fredsf�rdraget i London, 30 maj 1913. Turkiet tvingades ge upp alla krav p� sina tidigare europeiska besittningar. Albanien skapades som ny stat. I juni 1913 br�t det andra kriget ut. Bulgarien angrep Serbien och Grekland, och Rum�nien och Turkiet gick mot Bulgarien. Kriget tog slut med fredsf�rdraget i Bukarest, 30 juli 1913. Italien invaderade Albanien 1914.
[9] Hohenzollern var en tysk adels�tt.
[10] Magyar syftar p� Ungern, och Habsburg var en adlig kejsar�tt fr�n �sterrike.
[11] Berlinkongressen h�lls i juni-juli 1878 under ledning av Bismarck, och reviderade fredsf�rdraget fr�n San Stefano (mars 1878) som avslutade det rysk-turkiska kriget 1877-78. I Berlin delade stormakterna upp syd�stra Europa till sin f�rdel.
[12] Osmanska Porten var det osmanska (turkiska) rikets regering.
[13] Trotskijs f�ruts�gelse om det �sterrikisk-ungerska kejsard�mets s�nderfall visade sig vara r�tt. I sin �Junius-broschyr� fr�n 1915 skrev Rosa Luxemburg: �Historiskt sett �r �sterrike-Ungerns slutliga fall endast ett led i en viktig internationell utvecklingsprocess; det utg�r en logisk f�ljd av Turkiets tendenser att falla s�nder.� (Socialdemokratins kris)
[14] Junkrar (fr�n �jungherr�: ung aristokrat eller milit�rkadett) var preussiska gods�gare med stora egendomar �ster om Elbe. De var den dominerande konservativa kraften i Tyskland, och hade kvar sina medeltida r�ttigheter fram till slutet av F�rsta v�rldskriget och sina egendomar till slutet av det Andra.
[15] 2 juli 1869 kungjorde den provisoriska regeringen i Spanien att prins Leopold av Hohenzollern kandiderade f�r att eftertr�da drottning Isabella som hade avsatts 1868. 6 juli protesterade Frankrike och 6 dagar senare drogs kandida�turen tillbaka. 7 juli kr�vde Frankrikes ambassad�r i Tyskland, Benedetti, en urs�kt fr�n kejsaren och ett l�fte om att Hohenzollern aldrig mer skulle str�va efter den spanska tronen. Kejsaren befann sig i Ems f�r att dricka brunn. Bismarck skrev om kejsarens svar (den nu ber�mda Ems-depeschen) f�r att g�ra kriget oundvikligt. 19 juli 1870 f�rklarade Frankrike krig. Preussen kunde omedelbart notera framg�ngar: 4 augusti vid Wissenburg, 6 augusti vid Worth. 27 oktober omringades 175.000 soldater under marskalk Bazaine vid Metz. 2 september kapitulerade marskalk Mac-Mahon och kejsar Napoleon III vid Sedan. Paris f�ll efter 4 m�naders bel�gring: 19 september till 28 januari 1871. Vid freden i Frankfurt (10 maj 1871) f�rlorade Frankrike Alsace-Lorraine, Moselle, Haut Rhine, Bas Rhine och tvingades betala ett krigsskadest�nd p� 5 miljarder franc. Preussens seger ledde till att Tyskland enades under preussisk �verh�ghet. Wilhelm I kr�ntes 18 januari 1871 till kejsare i Tyskland vid Versailles. Frankrikes nederlag ledde till Pariskommunen och slutet f�r den franska monarkin.
[16] Den �sterrikisk-ungerska dubbla monarkin uppr�ttades genom en �Ausgleich� (kompromiss) mellan den �sterrikiska regeringen och den ungerska oppositionen. Den styrdes av Habsburg fram till revolutionen 1918.
[17] Nibelungen troth: fr�n den klassiska tyska dikten Nibelungenlied (cirka 1200 e. kr.), ett hedersord mellan hj�lten och den som f�rr�dde honom.
[18] Credo quia absurdum (latinska): Jag tror p� det som �r absurt.
[19] Det rysk-japanska kriget om anspr�ken p� Manchuriet och Korea inleddes med japanernas angrepp mot Port Arthur 8 februari 1904. Ryssarna f�rlorade till lands och under slaget vid Tsushima i maj 1905 f�rlorade det hela sin flotta. Freden undertecknades i Portsmouth i USA i september 1905. Det ryska nederlaget bidrog till revolutionen 1905.
[20] Mellan 1909 och 1913 v�xte den ryska industrin enormt: j�rnproduktionen �kade med 60 ton st�l, 20.000 km j�rnv�g �kade med 200% och j�rnv�gssyllar med 87%. [Siffrorna m�rkliga men det st�r s� i den engelska f�rlagan � �a.]
[21] Trippelalliansen: 1883 ansl�t sig Italien till 1879 �rs dubbelallians mellan Tyskland och �sterrike-Ungern. Vid Algeciras-konferensen 1906 br�t Italien med den och ansl�t sig 1915 till �ententen�, allts� Storbritannien, Frankrike och Ryssland.
[22] Lillefar: ryska tsaren.
[23] Leuven: s�te f�r den belgiska milit�rens h�gkvarter 1914. B�rjade br�nnas ner av den tyska arm�n 25 augusti 1914. Det medeltida universitetet och stadshuset, och biblioteket (som grundades 1426), f�rlorades f�r efterv�rlden. Civila avr�ttades summariskt. Plundringarna p�gick i 6 dagar.
[24] �S� typiskt preussiskt�, skrev Marx till Engels, �att f�rkunna att ingen m�nniska kan f�rsvara sitt �fosterland� utom i uniform!� - Trotskijs anm�rkning.
[25] �Den ryska diplomatin �r bara intresserad av s�dana krig�, skrev Engels 1890, �som tvingar hennes allierade att b�ra huvudb�rdan f�r att skaffa fram trupper och drabbas av invasion, och endast ger de ryska trupperna uppgiften som reserver. F�r egen del f�r tsarismen bara krig mot avsev�rt svagare l�nder, som Sverige, Turkiet och Persien.� - Trotskijs anm�rkning.
[26] Zabern (Saverne): En gruvstad i Alsace som inte hade blivit helt f�rtyskad efter annekteringen (1870). Den blev 1913 scenen f�r mots�ttningar mellan arm�n och folket. L�jtnant baron von Forstner hade f�rol�mpat den franska flaggan medan han drillade rekryter. Historien kom ut och rekryterna arresterades, anklagade f�r att ha avsl�jat milit�ra hemligheter. 10 november 1913 sk�t tyska trupper mot folkmassorna och Forstner uppmanade dem att ge gruvarbetarna sina fiskar varma.
28 november sa Forstner att han hade blivit f�rol�mpad p� gatan och v�pnade trupper skickades ut mot en grupp kvinnor, barn och krymplingar. Milit�rt undantagstillst�nd utropades, hus genoms�ktes och stadens domare och allm�nna �klagare sp�rrades in �ver natten tillsammans med 28 andra. 3 december togs fr�gan upp i riksdagen. Krigsminister Falkenheyn v�grade att avsl�ja vilket straff Forstner hade f�tt. Riksdagen f�llde kansler Bethmann Hollweg i en f�rtroendeomr�stning med 293 r�ster mot 54. 19 december d�mdes rekryterna till tre veckors f�ngelse f�r att de hade klagat. 4 januari frik�nde en milit�rdomstol den bef�lhavande officeren, Reuter, och Forstner. Kron�prinsen gratulerade Forstner och uppmanade honom att �inte ge tappt...� Reuter tilldelades ocks� R�da �rnens orden.
[27] Teutoburgerwald: P� Augustus tid, �r 9 e. kr., krossades en legion under ledning av Varus fullst�ndigt av Hermans teutoner [ett antikt germanskt folk � �a] i Teutoburgerskogen i alperna.
[28] Kyrassi�r �r en medeltung till tung ryttare, rustad med kyrass av j�rn eller st�l och hj�lm och bev�pnad med rak v�rja, pistoler och ibland karbin. - uppgift fr�n wikipedia
[29] Bismarcks man�vrar: se not 3, sid 10.
[30] I engelska originalet st�r �fransm�nnen� men av sammanhanget framg�r att det ska vara �tyskarna� - �a.
[31] Antisocialistiska lagar: F�rbereddes av Bismarck 1862 och inf�rdes redan innan de antogs av riksdagen i oktober 1878. All utomparlamentarisk socialistisk verksamhet f�rbj�ds. Lagarna avskaffades 1890, samma �r som Bismarck avsattes.
[32] Partikongressen i Essen �gde rum 1907.
[33] Efter ett m�te med den internationella socialistiska byr�n i Bryssel den 29 juli 1914, talade Jaur�s, de franska socia�listernas erk�nda ledare, och den tyska socialdemokratins ordf�rande och ledare f�r riksdagsgruppen Haase inf�r ett v�lbes�kt offentligt m�te. Jaur�s lade demonstrativt armen runt Haase, till publikens appl�der.
[34] Molok, Malik eller Molek var ursprungligen babyloniernas eldsgud. - �a.
[35] 1904 utarbetade och r�stade en koalition mellan socialdemokrater och liberaler genom en budget i lantdagen i Baden (i s�dra Tyskland). Det var f�rsta g�ngen en socialist hade r�stat p� en kapitalistisk budget.
[36] De tyska arbetarnas allm�nna f�rbund bildades i Leipzig 23 mars 1863. Ordf�rande var Ferdinand Lassalle (1825-1864), vice ordf�rande dr Otto Dammer, sekreterare var skomakaren Karl Julius Valteich (1839-1915).
[37] Pariskommunen: Efter Frankrikes nederlag i kriget 1870-71 grep arbetarna i Paris makten. Kommunen utropades 28 mars 1871. Den dr�nktes i blod 21-28 maj 1871. Mellan 20-30.00 kommunarder, inklusive kvinnor och barn, m�rdades, 270 avr�ttades efter en �r�tteg�ng�, 400 arresterades, 7.000 utvisades ur landet. Kommunen utgjorde slutet p� Frankrikes monarki och inledningen p� Tredje republiken. Internationella arbetarassociationen (F�rsta internationalen) grundades av Marx och Engels 1864. Under sin �f�rsta fas� fungerade den som samlingspunkt f�r olika europeiska nationella sektioner. Efter Pariskommunen, 1872, flyttades centrum till New York. Den uppl�stes 1876.
[38] Chartism: En engelsk r�relse f�r parlamentariska reformer (allm�n r�str�tt f�r m�n, �rliga parlamentsm�ten, r�stning med valsedel, l�n till parlamentsledam�ter, j�mlika valkretsar, avskaffande av egendomskvalifikationer, etc) som 1838 inledde en kampanj f�r att samla namnunderskrifter till Folkets frihetsbrev (People�s Charter). Den hade sina upp- och nedg�ngar och med en del v�ldsamma episoder (24 d�dade i Manchester och Newport 3 november 1839) och flammade slutligen upp i april 1848.
[39] P� sommaren 1866 f�rs�kte de brittiska j�rnv�garna importera billig belgisk arbetskraft. F�rsta internationalen f�rpliktigade sig att stoppa strejkbryteriet. (Se Minutes of the General Council 1866-68, s 333.)
[40] En sentimental journalist fr�n Vorw�rts skriver att han letade efter belgiska kamrater i Folkets hus men hittade ett tyskt arm�sjukhus. Och vad ville Vorw�rts-journalisten sina belgiska kamrater? �Att vinna dem till det tyska folkets sak� - n�r Bryssel redan har vunnits f�r �det tyska folkets sak�. - Trotskijs anm�rkning.
[41] Andra internationalens Stuttgartkongress (1907) kunde ena sig om inst�llningen till krig, men var djupt splittrad i den koloniala fr�gan. En resolution mot kolonialismen gick igenom med 127 r�ster mot 108, men trots att tyskarna var splittrade inb�rdes r�stade de massivt f�r �kolonialisterna�.
[42] I september 1914 bombarderades katedralen i Reims, d�r varenda kung fr�n Clovis till Ludvig XVI hade blivit kr�nt, av tyska kanoner.
[43] Lassalle gjorde denna ber�mda analys av konstitutionens v�sen i ett tal inf�r en Berlinpublik 16 april 1862.
[44] I engelska upplagan st�r �permanent krig eller permanent revolution�. - GK.
[45] Zimmerwaldkonferensen h�lls i Schweiz i september 1915. Trots att bara 42 delegater deltog (Trotskij minns att de fick plats i 4 j�rnv�gsvagnar) lade konferensen grunden till en ny, Tredje international.
Denna �vers�ttning av manifestet fr�n konferensen �r tagen ur en bok som Frams f�rlag gav ut 1917. �vers�ttningen �r gjord av Z�ta H�glund � red anm�rkning.
[46] Andra internationalens Stuttgartkonferens �gde rum 1907 (se tidigare not), K�penhamnkonferensen 1910 och Baselkonferensen i november 1912.
[47] Internationella socialistiska byr�n var Andra internationalens verkst�llande organ, som uppr�ttades av Pariskongressen 1900 och hade sitt h�gkvarter i Bryssel.
[48] Nasje Slovo (V�r v�rld) gavs mellan 29 januari 1915 och 15 oktober 1916 ut i Paris av arbetsl�sa ryska tryckeri�arbetare. Den eftertr�dde Golos (R�sten) och f�ljdes i sin tur av Natjalo (B�rjan). Den kom ut i 213 nummer. Trotskij anl�nde till Frankrike (fr�n Schweiz) i slutet av november 1914.
[49] Marcel Sembat, var fransk minister f�r offentliga arbeten under �ren 1914-16.
[50] Bessemermetoden eller bessemerprocessen �r en metod f�r framst�llning av g�tst�l, patenterad av den engelske ingenj�ren Henry Bessemer 1855. Metoden g�r ut p� att �f�rska� flytande r�j�rn till smidbart st�l. Genom att bl�sa luft genom sm�ltan oxideras det kol som j�rnet inneh�ller. - uppgift fr�n wikipedia.