Digitaliserat av Martin Fahlgren f�r Marxists Internet Archive.
�r f�r n�rvarande SKI:s tidning. Inflytandet p� tidningen �r endast regionalt. Vi hoppas dock att detta blir det enda numret, och att en nationell tidning kommer ist�llet.
Principen f�r tidningens utformning � som ocks� kommer att g�lla f�r den kommande nationella tidningen � �r den, att osignerat material st�r SKI (som organisation) f�r. Signerade artiklar tar upp och vinklar fr�gor p� ett s�dant s�tt att de ej kan representera SKI:s uppfattning.
Tidningen kommer allts� att uttrycka olika �sikter i en rad fr�gor, och p� en rad olika punkter, t ex betr�ffande inst�llningen till Kina och Sovjet, till utvecklingen i Indokina, etc. Denna uppl�ggning av tidningen tror vi ocks� speglar organisationens karakt�r. Samtidigt som den ger utrymme f�r ett brett enhetligt material till�ter den �individuella� analyser.
SKI �r en organisation som organiserar aktivister i ett arbete till st�d f�r den indokinesiska befrielsekampen. Arbetet utvecklas fr�n en politisk plattform som kan sammanfattas i f�ljande huvudparoller:
SEGER �T DE INDOKINESISKA BEFRIELSER�RELSERNA!
USA UT UR INDOKINA!
F�RSVARA DRV!
KAMP MOT IMPERIALISMEN!
INTERNATIONELL SOLIDARITET INTERNATIONELL KAMPENHET!
Samtidigt som SKI uppmanar till ett villkorsl�st materiellt och politiskt st�d till de indokinesiska befrielsek�mparna s� vill vi genom diskussioner, propaganda och aktioner �ka medvetenheten om Indokinakrigets orsaker, om befrielsekampens utvecklingsm�jligheter och betydelse, om imperialismen, och d� i synnerhet USA-imperialismen och dess samband med den svenska imperialismen, om den svenska regeringens hyckleri, om Kinas och Sovjetunionens h�llning, m m.
SKI �r en sj�lvst�ndig organisation. SKI �r dock positiv till, och str�var efter samarbete med andra organisationer och grupper som solidariserar sig med befrielsekampen i Indokina. Den ledande principen vid ett s�dant samarbete �r: Enighet i handling, utan att n�gon organisation f�rmyndaraktigt dikterar utformningen av samarbetet och helt utpl�nar andra organisationers �identitet�. Varje annan organisation som accepterar samarbete med SKI p� en s k minimiplattform (organisationernas minsta gemensamma n�mnare) har d�rf�r r�tt att framf�ra egna krav och paroller som ligger vid sidan om, g�r ut�ver men inte strider emot denna plattform.
SKI:s inre liv k�nnetecknas likas� av demokrati. St�djer du ovanst�ende huvudparoller s� har du full frihet att sj�lv eller tillsammans med andra SKI:are propagera och arbeta f�r din inst�llning till de h�ndelser och f�reteelser som inte preciseras av huvudparollerna. SKI �r en �ppen aktivistorganisation, vilket inneb�r att alla som �r beredda att arbeta aktivt eller aktiv arbetar med SKI kan delta p� alla m�ten, t ex storm�tena. Medlemsskap i SKI s�ks individuellt. SKI bildades i september i �r av medlemmar och sympatis�rer till olika v�nsterorganisationer fr�n G�teborg, Bor�s och Uddevalla. Alla ins�g det n�dv�ndigt med en militant och sj�lvst�ndig anti-imperialistisk organisation som arbetade med uppgiften att utveckla st�rsta m�jliga st�d till de indokinesiska befrielser�relserna samtidigt som den skolade aktivister i politiskt arbete och �kade medvetenheten om imperialismens karakt�r.
DFFG har onekligen varit den kraft som utvecklat och drivit fram den svenska solidaritetsr�relsen, och som samtidigt gjort kampen i Indokina s� p�tr�ngande aktuell f�r s� m�nga. Samtidigt har DFFG ocks� spelat en utomordentligt stor roll f�r hela den nya radikalisering som under senare �r �gt rum i Sverige. De senaste �ren har dock medf�rt en uppsplittring av DFFG:s styrkor, vilket i sin tur drivit in DFFG i positioner och st�llningstaganden som �r mycket tvivelaktiga. Vi skall h�r helt kort ber�ra denna utveckling och hoppas att kunna �terkomma senare med en mer omfattande kritik, kanske i broschyrform.
DFFG var tidigare en sj�lvst�ndig solidaritetsorganisation med en politisk plattform som utesl�t alla tankar p� kompromissl�sningar av Indokinakriget � Seger �t de indokinesiska befrielser�relserna var ett sj�lvklart perspektiv. F�r att kunna f� med s� m�nga m�nniskor som m�jligt i vietnamdemonstrationerna har DFFG emellertid tonat ned segerperspektivet, och �ven andra paroller som DFFG, ofta felaktigt, tror �skr�mmer bort� folk (t.ex. parollen �Bek�mpa USA-imperialismen).Kvar st�r endast (i stort sett) huvudparollen USA UT UR INDOKINA, en paroll som inte riktar uppm�rksamheten p� n�gra andra villkor �n att USA skall dra bort sina trupper fr�n Indokina. Vi anser visserligen denna paroll som utomordentligt viktig, i synnerhet idag n�r USA vr�ker ner bomber �ver hela Indokina, men vi ser den som en delparoll, en otillr�cklig paroll, som m�ste kompletteras med andra.
Det allvarliga med denna DFFG:s politiska h�gerglidning �r framf�r allt att DFFG inte p� n�got s�tt tycks ta h�nsyn till den anti-imperialistiska solidaritetsr�relsens dubbla funktion: att den dels utg�r ett direkt och konkret st�d f�r de anti-imperialistiska befrielser�relserna och dels fungerar som en politiskt radikaliserande kraft i det svenska samh�llet sj�lvt. DFFG har stirrat sig blinda p� den ena funktionen (de p�verkar varandra f�rvisso), och reducerat det hela till enbart ett kvantitativt problem: Att samla s� m�nga som m�jligt bakom sina egna krav. Vad dessa krav sedan uttrycker g�r sedan att modifiera n�stan hur som helst � eller? DFFG:s politik har heller inte visat sig inneh�lla den formel som skulle �ka uppslutningen i demonstrationerna. Vi f�r n�mligen inte stirra oss blinda p� utvecklingen i Stockholm, d�r manifestationerna verkligen varit omfattande, utan m�ste ocks� se p� utvecklingen �ute i landet�. Och med DFFG:s m�ttstock m�tt har denna utveckling varit i det n�rmaste katastrofal p� m�nga orter (vissa demonstrationer i G�teborg har endast samlat n�gra hundra entusiaster).
Det mest �framg�ngsrika� s�ttet som DFFG anv�nt f�r att n� �maximal slagkraft� �r emellertid mer sinnrikt (och f�rnuftigt) � man har s�kt samarbete med andra organisationer. Men i sin iver att f� samarbetet till st�nd har man varit beredd att offra varje uns av sj�lvst�ndighet. F�r att t ex n� enhet med socialdemokraterna (1:sta maj och senare) stoppade man undan alla krav och paroller som socialdemokraterna tyckte var f�r �Utmanande�, man b�rjade ta tillbaka allt �styggt� man tidigare sagt om socialdemokratin och f�rs�krade t o m skriftligt att man i huvudsak anser regeringens vietnampolitik riktig. Vi menar inte att det vore felaktigt med ett samarbete med socialdemokratiska organisationer, men vi menar att ett s�dant samarbete m�ste ske utan att vi helt och h�llet f�rlorar v�r politiska och organisatoriska sj�lvst�ndighet, utan att vi m�ste g�mma all v�r kritik av den svenska, imperialistiska regeringen. F�r DFFG:s del vore det v�l b�st att man tog konsekvenserna av sin politik och gick in i SAP, eller r�ttare sagt, SAP:s kommitt� f�r Vietnam.
En sak som emellertid l�nge k�nnetecknat DFFG �r dess sekterism, precis som mycket annat, inplanterad och uppmuntrad av KFML. Denna har under �ren som g�tt varit av olika karakt�r, riktad sig �n mot den ena gruppen, �n mot den andra. Idag riktar den sig fr�mst �t v�nster, och har resulterat i att den ena v�nsterorganisationen efter den andra givit upp sitt st�d till DFFG. DFFG har p� m�nga platser helt enkelt v�grat samarbete om dom inte sj�lva f�tt diktera villkoren Under senare �r har vi d�rf�r ofta f�tt besk�da en rad demonstrationer d�r olika grupperingar varit ivriga att f�ra fram sina paroller och sin politik f�r att m�tas av DFFG:s politiska �poliser� och avsk�rmas fr�n demonstrationst�get; m�nga rumphuggna demonstrationer har t�gat fram p� dom svenska gatorna. Samtidigt har en slags sekterism ocks� existerat inom organisationen, d�r abnorma politiska �avr�ttningar� lett till flera uteslutningar. S�, DFFG kunde aldrig vara ett alternativ f�r oss. Det �r emellertid inte uteslutet, tror vi, att DFFg i f�ruts�ttningen kan komma att ta initiativet till politiskt korrekta manifestationer. Vi kommer d� att st�dja dessa. V�r inst�llning till DFFG �r emellertid den att vi betraktar DFFG som en (1) bland andra solidaritetsorganisationer.
Betr�ffande SFIF, KFMLr:s f d vietnamorganisation, beh�ver vi endast konstatera att den i konsekvens med sin sekterism f�rvandlats till moderorganisationens ungdomsavdelning.
SKI kommer inte att favorisera eller flirta med n�gon annan speciell organisation. Vi ser oss som en del av hela den svenska och internationella vietnamr�relsen och hoppas kunna bli en livskraftig solidaritetsorganisation, som varken l�ter sig f�rf�ras av �det stora partiet� eller av n�gon v�nstersekt,
St�det �t de indokinesiska befrielser�relserna och DRV kommer vi i f�rsta hand att utveckla genom propagandaspridning (tidning, flygbladsutdelning m m). Basgrupperna, indelade efter skola, arbetsplats eller bostadsort, skall h�r ges stor sj�lvst�ndighet i arbetet, och vi kommer att g�ra allt f�r att utnyttja och arbeta med alla t�nkbara propagandaformer (t ex gatuteater, film, �teachins�, informella m�ten, r�rliga, �flygande� demonstrationer) som kan underl�tta f�r oss att sprida en f�rst�else om vad som h�nder i Indokina. B�ssinsamlingar �r n�got som vi ocks� kommer att h�lla ig�ng med st�ndigt.
Det direkt uttalade st�det f�r befrielser�relserna kommer givetvis ocks� att kompletteras med aktioner och demonstrationer mot framf�r allt USA-imperialismen, genom aktioner mot amerikanska symboler och annat som har med USA-imperialismen att g�ra. F�r att demonstrera imperialismens och kapitalismens internationella karakt�r kommer vi att delta i internationella solidaritetsdemonstrationer och �ven st�dja befrielser�relser i andra delar av v�rlden.
F�R EN LIVSKRAFTIG SOLIDARITETSR�RELSE � G� MED I SKI
Det �r om�jligt att f�rst� Nixons Vietnampolitik om vi inte ocks� f�rs�ker aktualisera fr�gan om �det diplomatiska spelet� mellan USA-Kina-Sovjet. Med en s�dan diskunion riskerar vi visserligen att irritera och f�rarga en del svenska v�nsterorganisationer, framf�rallt de som alltid betraktat Kina som �socialismens orubbliga b�lverk�. Men det enda alternativa s�ttet f�r mig att diskutera Nixons diplomatiska strategi skulle vara att inte diskutera den alls, d v s tystnad, och onekligen en ganska pinsam s�dan. De mer radikala svenska tidningarna har dessutom �verhuvudtaget varit mycket sparsamma i sina f�rs�k att l�gga ihop pusselbitarna. Jag vill d�rmed inte antyda att det som h�r f�ljer �r n�gon s�rskilt m�rkv�rdig bild, snarare en injektion f�r fortsatt diskussion - en diskussion jag g�rna ser forts�ttningen p� h�r.
Utg�ngspunkten �r Nixons v�rresor till Peking och Moskva. Vad hade Nixon i kikaren? Vilka garantier trodde han sig kunna f�, och vilka fick han egentligen? Det �r uppenbart att Nixon-administrationen st�ndigt m�ste bekymras av f�ljande fr�ga: Hur mycket kan vi trappa upp kriget i Vietnam innan Kina och/eller Sovjet griper in milit�rt; massivt, disciplinerat och med avsikten att hj�lpa befrielser�relserna till en s� snar seger som m�jligt ? Redan 1965 hade USA f�tt svar som bl a f�rv�nade den d�varande presidenten. Efter den kraftigt �kade truppinsatsen och bombningarna av Nord-Vietnam sa Johnson: �De mest intressanta reaktionerna �r naturligtvis de som 'blockl�nderna' stod f�r. Som CIA:s oktoberrapport 1964 f�rutsade, var de tv� kommunistiska huvudmakternas reaktioner p� USA:s begr�nsade repressalieaktioner relativt �terh�llsamma. B�de Moskva och Peking uppmanade till mer ospecificerat st�d till Hanoi...� Betr�ffande Sovjet borde de amerikanska strategerna inte ha saknat mer klara tecken: De sovjetiska ledarna hade sedan m�nga �r tillbaka s�llan tvekat att s�tta statsintressen f�re ett villkorsl�st st�d till revolution�ra r�relser. Och om s� USA gick Sovjet till m�tes p� punkter som inte direkt ber�rde Vietnam, s� skulle det kanske vara m�jligt att Sovjet inte ingrep alltf�r aktivt mot USA:s vietnampolitik...?
Det mer oklara och os�kra kortet i Nixons diplomatiska spel var d� snarare Kina. Det �r dock mycket troligt �ven h�r att Kinas agerande i en rad olika situationer och l�nder � Pakistan; Ceylon t ex � f�tt m�nga att uppfatta en f�rgskiftning � i vilket fall som helst m�ste Nixon ha sett Kinas utrikespolitik som ett bek�nnande av f�rg, som ett bevis p� att Kina inte var ute f�r att sprida revolutionen i varje l�ge, till varje pris. Dessutom hade Kina l�nge varit h�nvisat till internationell isolering, en isolering som de kinesiska ledarna b�rjade bli alltmer angel�gna ork att h�va. Ett utspel av Nixon, f�ljt av f�rb�ttrade relationer USA-Kina, skulle d�rf�r kunna �ppna v�gen f�r den �nskade kinesiska islossningen ( idag kan vi ocks� konstatera att detta blev resultatet, ex Kinas intr�de i FN och den nu nyligen snabba uppg�relsen med Japan). Med denna bakgrund var det ocks� sj�lvklart att Nixon var tvungen att f�rst bes�ka Peking, sedan Moskva.
B�de de kinesiska och sovjetiska ledarna m�tte allts� Nixon; och sk�lade i champagne (om det nu betyder n�got). �verenskommelser, antagligen b�de outtalade och offentligt deklarerade, kom till st�nd. Betr�ffande Sovjet �r det inte ovanligt med �verenskommelser med USA. Jag vill heller inte p�st� att �verenskommelser med just USA skulle vara f�rkastliga, eller att enbart Nixon dikterat villkoren och motparten accepterat. Den kritik mot Sovjet som �r ber�ttigad riktar sig mot �verenskommelsens huvudsakliga inneh�ll (samf�rst�ndet) och det faktum att de utan protest fr�n de sovjetiska ledarna undertecknades strax efter det att USA-imperialisterna genomf�rt sin hittills mest utmanande aktion � �mineringen av Haiphongs hamn. Mer �verraskande var det d� att Kina g�tt Nixon till m�tes, ty �ven om det skulle vara en kinesisk �diplomatisk offensiv� vi h�r bevittnade � som v�ra maoistiska v�nner h�vdar � s� kan ingen komma ifr�n att denna offensiv ocks� kr�nt Nixon med m�nga lagrar och avsev�rt f�rb�ttrat hans positioner i Vietnam, d�r USA-imperialisterna uppenbarligen f�r h�rja n�stan hur som helst och endast hotas av vietnameserna sj�lva.
Ocks� jag inser att varje socialistisk stat m�ste g�ra kompromisser, men ett uteblivet motst�nd mot imperialistisk aggression har oftast den konsekvensen� att de imperialistiska krafterna � snarare an att blidkas � stimuleras, st�rks och samlar sig till nya angrepp. Faran f�r v�rldskrig �r ofta �verdriven vid dessa �f�rsta� konfrontationer, snarare �kar risken med alltf�r m�nga eftergifter till imperialismen.
Varje politiskt intresserad person m�ste ocks� idag fr�ga sig hur Kinas utrikespolitik h�nger ihop med dess inrikes f�rh�llanden.. Jag t�nker inte g�ra n�got analysf�rs�k, utan t�nker endast genom den amerikanske kritikern David Horowitz peka p� ett par relevanta f�r�ndringar (Ramparts,aug-72). �...de g�ngse kinesiska reaktionerna (eller fr�nvaron av reaktioner) p� Washingtons upptrappning av kriget i Indokina �r uppenbarligen inte en reflex av kinesisk svaghet, som m�nga inom v�nstern p�st�r, utan de h�rstammar fr�n ett avsiktligt politiskt val. Ty Kina var betydligt svagare visavi USA p� den tiden dess h�llning var mer militant, exempelvis n�r Kina bistod med trupper i Korea 1951, n�r det besk�t �arna Quemoy och Matsu 1955 och 1958, och d� framkallade en internationell kris av f�rsta rang, eller n�r det genom en kraftfull vederg�llningsaktion tog itu med den indiska arm�n under gr�nsstriderna 1962. De politiska � i motsats till de milit�ra � orsakerna till Kinas nuvarande fogliga h�llning, kan kanske b�st f�rst�s genom alla uteblivna demonstrationer som svar p� mineringen av Haiphongs hamn. Detta kan st�llas i kontrast till Kinas svar p� invasionen i Kambodja, f�r bara tv� �r sedan, d� en miljon demonstranter marscherade fram p� Pekings gator. �ven inom ramen f�r nuvarande f�rsiktiga f�rbindelser skulle en s�dan demonstration varit i sin ordning�. Bakom dessa f�r�ndringar ligger en f�r�ndrad utrikespolitik, som i sin tur, menar Horowitz, �r resultatet av en politisk kamp inom det kinesiska kommunistpartiet, en kamp som bl a eliminerat Lin Piao. Det f�rstn�mnda �r tecken, och tydliga s�dana, p� att det skett en f�r�ndring i de kinesiska ledarnas h�llning. Hur det �r med det sistn�mnda m�ste en djupare analys klarl�gga.
I denna tid av f�rdrag, �verenskommelser och v�nskaps betygelser mellan olika stater �r det emellertid en relation som tycks helt orubblig, helt l�st, helt frusen: den mellan Kina och Sovjet. (De ideologiska, sociala och politiska orsakerna till denna mycket komplexa splittring har jag absolut inga m�jligheter att g� in p� � ett f�rs�k att klarl�gga denna �spricka� �r dock utomordentligt angel�get, och det �r skandal�st s� lite material marxister har kunnat frambringa om detta mycket infekterade omr�de). Det tycks dessutom som om hela den nuvarande utvecklingen avtecknar sig mot denna �spricka�. Nixon har utnyttjat den och till fullo insett vad en �enhetsfront� mellan Kina och Sovjet skulle ha betytt f�r de vietnamesiska k�mparna. Nixon har ist�llet man�vrerat fram en s�dan �enhetsfront� mellan de b�da staterna n�r det g�ller reaktionen p� hans eget fr�cka intrigerande. Men som I.F. Stone konstaterar i New York Review of Books (21 sept 72):
�Om splittringen mellan Kina-Sovjet utgjort �grunden� f�r Nixons �lyckade� man�vrer, s� har den paradoxalt nog �ven givit vietnameserna en styrka och sj�lvst�ndighet som de annars inte haft. Kina och Sovjet �r n�mligen b�da engagerade i en kamp om inflytandet i Asien och �tredje v�rlden� i allm�nhet. Ingen av dem kan avbryta underst�det till Hanoi utan att enormt �ka den andres prestige p� bekostnad av sitt eget inflytande i alla freds- och antiimperialistiska r�relser. Det finns en gr�ns bortom vilken Kina och Sovjet inte l�ngre kan g� Nixon till m�tes�.
Hanoi har ocks� varit medvetet om Nixons politik och uttalat sina varningar. I Nhan Dan 17 aug, en dagstidning i Hanoi, skriver man att Nixon f�rs�ker utnyttja splittringen mellan �huvudkomponenterna i det socialistiska systemet ... f�r att ge USA-imperialisterna total frihet att med v�ld stoppa de nationella befrielser�relserna�. Samtidigt kommenterar man Nixons bes�k i Kina och Sovjet genom att rikta en varning �t dessa b�da stater. Man s�ger att befrielser�relsernas seger skall �tj�na som en allvarlig varning �t de som utg�r fr�n tidens stora, �all-er�vrande� revolution�ra t�nkande, och som �mkligt sjunker ned i kompromissernas m�rka, gyttjiga v�g�. (citat ur ovan n�mnda artikel)
Det �r uppenbart att Nixons diplomati ocks� ing�tt som en del i f�rs�ken att bli �tervald som USA:s president. Resorna till Peking och Moskva har �kat hans prestige enormt, och det �r inte f�r mycket att s�ga att b�de Kinas och Sovjets h�llning bidragit till denna prestige�kning. Nixons motst�ndare � McGovern � �r visserligen ocks� ett borgerligt partis kandidat, men han har �nd� ett bortdragande av de amerikanska trupperna fr�n Vietnam p� sitt program. Nixon kan emellertid kontra McGoverns Vietnampolitik genom att peka p� att det ju �r han som dragit hem en massa trupper fr�n Vietnam. Det �r inte heller om�jligt att t�nka sig en Nixonsk invit till fredsf�rhandlingar i valkampanjens slutskede, f�rhandlingar som dagen efter valet inte f�rpliktigar till n�got alls.
Med tanke p� USA:s relationer till Kina och Sovjet skall jag g�ra en kort genomg�ng av n�gra av Nixon-administrationens handlingsalternativ (spekulativa element blir l�saren kanske tvungen att sj�lv gardera sig mot).
1. En intensifiering av kriget f�r att n� ett snabbt avg�rande p� slagf�ltet. En s�dan upptrappning m�ste dock anta b�de groteska och fruktansv�rda former, eftersom befrielsestyrkornas kamp visat sig utomordentligt segerrik; �ven sedan offensivens inledning �ver�st ocks� DRV med bomber, s� har saigontrupperna inte kunnat registrera en enda framg�ng. En milit�r seger skulle d�rf�r kr�va en fantastisk amerikansk satsning; och endast ett f�tal stridsmetoder och vapen �r �nnu opr�vade. �ven om Thieu och flera av hans generaler f�respr�kat en s�dan linje (omvittnat i ex Stones artikel) s� aktar sig s�kert Nixon mycket noga; v�rldsopinionen och den amerikanska anti-krigsr�relsen skulle reagera oerh�rt kraftigt, och �samf�rst�ndet� med Kina och Sovjet �r naturligtvis av ganska br�cklig karakt�r.
2. Ett vapenstillest�nd och en snar f�rhandlingsl�sning. Detta skulle med tanke p� dagens styrkef�rh�llanden p� slagf�ltet endast kunna m�jligg�ras genom att USA p� n�got s�tt gick PRR/FNL:s fredsplan till m�tes, dvs genom ett direkt nederlag f�r USA, och ett nederlag som samtidigt skulle �ppna v�gen f�r en snar socialistisk �terf�rening av norra och s�dra Vietnam. Det enda s�ttet att f� PRR att modifiera sina krav skulle vara p�tryckningar fr�n Kina och Sovjet, dvs n�gon slags �verenskommelse p� stormaktsniv�. Men �r dessa stater beredda att ta ett s�dant steg? Chou-en-lai f�rs�krade s� sent som i v�ras att n�gon stormaktskonferens liknande den i Gen�ve 1954 kommer Kina aldrig att deltaga i.
3. En forts�ttning av kriget, utan �upptrappning�, men med ett systematiskt ih�llande bombardemang, kanske f�r flera �r fram�ver, om det visar sig n�dv�ndigt. Att ett s�dant perspektiv inte �r p� n�got s�tt fr�mmande f�r amerikanska officerare och h�gre tj�nstem�n visar I.F. Stone i en �vertygande och initierad artikel med rubriken �Will the war go on until 1976?� (Kommer kriget att forts�tta till 1976) (New York Review of Books, sept 72) D�r redovisas uttalanden av den ene toppersonen efter den andre. D�r tr�ngs en hel rad utsagor av typen �Det �r sannolikt att ...�. Det finns ingenting som hindrar...� etc., att USA kommer att forts�tta kriget flera �r till. En f�rl�ngning av kriget inneb�r dessutom kanske att Nixon tror sig kunna intrigera med Kina och Sovjet �nnu mer oh�ljt och fr�ckt. Den kraft som kan hindra Nixons planer �r vietnameserna sj�lva. Men �ven om deras stridsvilja idag enligt rapporter �r �as high as ever� och de kambodjanska och laotiska k�mparna st�rker sina positioner ofantligt och samordnar sitt arbete med FNL, s� �r naturligtvis flera �rs bombardemang ett fruktansv�rt perspektiv, vars katastrofala resultat endast kan undvikas genom att befrielsestyrkorna sj�lva intensifierar och utvecklar sin egen offensiv, att de satsar hela sin styrka p� ett makt�vertagande. �r inte detta det troliga perspektivet?
Bo B.
Den revolution�ra kampen i Indokina g�r nu in i en avg�rande period. Aldrig tidigare har fr�gan om seger eller fortsatt l�ngvarigt krig st�tt s� klar som nu. FNL:s offensiv under v�ren/sommaren -72 har n�tt sitt m�l: Att krossa �vietnamiseringspolitiken� genom att sl� h�l p� dess centrala delar � Saigonsarm�ns regulj�ra divisioner, de som skulle ers�tta USA:s egen arm� i s�dra Vietnam, och det s.k. pacificeringsprogrammet, programmet f�r att uppr�tta Saigon-administrationens auktoritet och styre p� den vietnamesiska landsbygden.
FNL har aldrig haft n�gra illusioner, vilket inte heller vi f�r ha, om att i en enda offensiv-st�t kunna krossa USA:s maktpositioner i Vietnam och Indokina. USA:s rent tekniska �verl�gsenhet �r f�r stor - de enorma baserna i Thailand f�r B-52orna, 7:e flottan i Tonkinbukten, 6 hangarfartyg, etc.
FNL:s strategi �r att skaffa sig en milit�r styrka p� slagf�ltet och utnyttja den i politisk och diplomatisk kamp mot Nixon och Thieu. Detta har man nu gjort. Medan FNL:s regulj�ra styrkor malt s�nder Saigonsarm�ns divisioner vid An Loc, centrala h�glandet och Quang Tri s� har FNL byggt upp sin politiska makt p� landsbygden, fr�mst i de omr�den som varit traditionellt starka f�sten f�r den revolution�ra kampen och som �r de viktigaste jordbruksprovinserna: Binh Dinh och Quang Ngai vid centrala kustlandet och provinserna i Mekongdeltat. FNL och DRV har vidare genom sin milit�ra kamp tvingat USA till f�rhandlingsbordet i Paris igen f�r att d�r kunna f�ra den diplomatiska kampen.
Man kan klart se hur tyngdpunkten i FNL:s offensiv har skiftat mellan dessa olika plan. Under april och maj s�g vi den starka milit�ra offensiven som fick Saigonarm�n att sl�nga in sina sista reserver och USA att m�ngdubbla sin bombflotta f�r att f�rhindra totalt sammanbrott. Under juni och juli hade FNL en koncentration p� uppbygge och konsolidering av de befriade omr�dena. Under augusti, september och oktober har vi s� sett en intensiv diplomatisk aktivitet fr�n FNL:s och DRV:s sida. Och den diplomatiska offensiven blev m�jlig f�rst d�, efter den milit�ra styrkan uppr�ttats � och efter det att de vietnamesiska k�mparna visat att Nixons och Kissingers �stormaktsdiplomati� i Moskva och Peking inte p� n�got s�tt kunde bidra med att l�sa vietnamfr�gan. FNL och DRV tvingade USA att f�rhandla direkt och enbart med dem sj�lva.
I den diplomatiska offensiven m�ste man se FNL:s och DRV:s utspel � kravet p� en koalitionsregering best�ende av tre delar, den l�ngtg�ende kompromissen att inte kr�va Saigonadministrationens uppl�sning utan enbart Thieus avg�ng och ett slut p� vietnamiseringspolitiken, frigivandet av de tre piloterna, etc. � som f�rs�k att oms�tta milit�r styrka i s�dra Vietnam i politiska vinster vid f�rhandlingsbordet, d�r Nixon skulle tvingas uppge den svaga position han har.
Om den diplomatiska offensiven inte leder till resultat kommer FNL att g� till f�rnyad milit�r offensiv. Perspektivet p� en ny stor offensiv i s�dra Vietnam i slutet av oktober och b�rjan av november verkar d�rf�r troligt.
Nixon kommer inte att g� med p� PRR:s fredsf�rslag som l�get �r nu. Han har g�ng p� g�ng deklarerat att USA inte ��verger sina allierade� och att �USA:s �ra st�r p� spel i Vietnam�. Nixon vet att USA-imperialismen skulle bli starkt f�rsvagad av ett nederlag i Indokina och han �r beredd att g� mycket l�ngt f�r att undvika det. Samtidigt vill han d�mpa fredsopinionen i USA och ta vind ur seglen p� McGoverns valskuta genom att l�ta Kissinger f�ra hemliga f�rhandlingar med DRV i Paris. Nixons avsikt med f�rhandlingarna �r att f� �kat st�d i valr�relsen och att sl� dunster i �gonen p� den internationella opinionen mot kriget. Dubbelspelet blir tydligt om man ser de nya upptrappningar av kriget han samtidigt g�r: skickar tv� divisioner av USA:s modernaste attackplan till Thailand (F-111, ett plan som kan ta 18 ton bomber och flyga p� mycket l�g h�jd i alla v�der), och nu det senaste steget att bomba de centrala delarna av Hanoi. De vietnamesiska befrielsek�mparna har f�rberett sig p� att f�rhandlingarna kommer att stranda. De vet ocks� att Nixon har st�rre m�jligheter att driva sin krigspolitik efter presidentvalet. M�nga tecken tyder p� en FNL-offensiv innan valet.
F�rst m�ste vi konstatera att FNL bevarat sin offensiva kraft trots de mest omfattande terrorbombningar n�gonsin och trots mineringen av hamnarna i norr. Liksom i den tidigare bombperioden 1965-68 har USA inte heller denna g�ng lyckats sk�ra av kommunikationslederna fr�n norr till s�der. FNL f�r det material de beh�ver. En CIA-rapport (citerad i New York Times 12:e september) ber�ttar att en oljeledning byggts fr�n DRV till den strategiskt viktiga A Shau-dalen i s�dra Vietnam f�r att underh�lla pansarstyrkorna i s�der med br�nsle, och att det var s� gott som om�jligt att bomba ut ledningen eftersom vietnameserna har ett system f�r omedelbara reparationer. FNL-trupperna f�r hela tiden nya raketer och granater som s�tts in mot Saigontrupperna och mot de amerikanska baserna. S� t.ex. beskjuts Saigontrupperna vid Quang Tri med 2000 granater per dag och ett angrepp f�r n�gra veckor sedan mot den stora flygbasen Bien Hoa �delade �ver 100 flygplan.
FNL har under de senaste m�naderna f�rberett den nya offensiven. I augusti intogs Que Son-dalen s�der om Da Nang, den n�st st�rsta staden i s�dra Vietnam, och genom detta �r Da Nang direkt hotat. I augusti-september har FNL st�rkt sina st�llningar i Mekongdeltat och runt Saigon. Samma CIA-rapport meddelar att FNL:s regulj�ra styrkor i Mekongdeltat �r de st�rsta hittills under kriget, mellan 20 och 30 000 i j�mf�relse med 3000 f�r ett �r sedan. FNL har vid flera tillf�llen skurit av v�g 4 som g�r fr�n deltat till Saigon och som kallas f�r Saigons navelstr�ng. V�g 4 g�r genom My Tho-provinsen, som �r ett starkt basomr�de f�r FNL, och vid n�sta offensiv har FNL m�jlighet att permanent sk�ra av v�gen och p� det s�ttet isolera Saigon fr�n deltat och d�rigenom f�rsv�ra Saigons f�rs�rjning..
FNL har under de senaste veckorna skickat in v�pnade f�rband mycket n�ra Saigon f�r att �ka trycket p� staden. Detta kan man g�ra d�rf�r att offensiven i april kring An Loc och v�g 13 norr om Saigon slog h�l p� den yttre f�rsvarsringen kring staden och m�jliggjorde FNL:s intr�ngande i den �f�stning� som omr�det kring Saigon f�rvandlats till. Men det viktigaste elementet �r att FNL �nda sedan kriget mot fransm�nnen haft starka baser i byarna norr om Saigon (Cu Chi, Ben Cat, m.fl.) d�r b�nderna forts�tter att st�dja FNL trots att bombmattorna f�r m�nga �r sedan totalt f�rintat all bebyggelse och v�xtgifterna f�rst�rt alla sk�rdar. St�derna Kontum och Pleiku i centrala h�glandet �r omgivna av befriade omr�den och deras f�rsvarsbaser �r intagna av FNL. B�da st�derna m�ste f�rs�rjas med helikoptrar.
Vi har allts� det nya l�get inf�r en offensiv ��i s�dra Vietnam att alla de tre stora st�derna �r direkt hotade � Saigon, Hue och Da Nang � och n�gra av de viktigaste provinshuvudst�derna � Kontum och Pleiku � och de tv� st�rsta st�derna i deltat � Can Tho och My Tho.
FNL m�ste gripa det politiskt r�tta �gonblicket vid ett anfall av dessa st�der f�r att inte uts�tta dem och befolkningen f�r f�r�dande terrorbombningar. Quang Tri och An Loc har ju totalt �delagts av USA-flyg och artilleri. H�r spelar l�get i Laos och Kambodja in. En samordnad offensiv skulle f�rs�tta Nixon i en n�rmast hoppl�s situation och inf�r hela v�rlden visa vilket �korthus Nixon byggt upp genom att st�dja marionettregimerna i de tre l�nderna.
I Kambodja har FUNK redan startat en offensiv som avser att sk�ra av Phnom Penh fr�n �vriga landet. V�g 1, som g�r fr�n Phnom Penh till Saigon, �r avskuren och v�g 5 till de risproducerande v�stra provinserna likas� (dessa �r livsviktiga
f�r Phnom Penh). Samtliga provinser i �stra Kambodja, som gr�nsar till s�dra Vietnam, �r nu s� gott som helt befriade vilket f�rb�ttrar b�de FUNK:s och FNL:s stridsm�jligheter, bl.a. kan Ho Chi Minh-leden dras genom dessa provinser �nda ner till Mekongdeltat,
I Laos beh�ller Pathet Lao sina positioner p� den viktiga Kruksl�tten. Denna har tidigare traditionellt g�tt �ver i Vientianeregimens och USA:s h�nder under regnperioden och �tertagits av Pathet Lao i torrperioden. Denna g�ng har Pathet Lao slagit tillbaka den CIA-betalda legoarm�ns motoffensiv och d�rigenom f�tt starkare utg�ngsl�ge f�r nya offensiver i torrperioden. Vid f�rra torrperioden var Pathet Lao n�ra att er�vra Long Cheng, den centrala basen i hela Laos. centrum f�r CIA-arm�ns operationer. Denna g�ng kan man g�ra det.
Allting tyder p� att vi f�r f�rsta g�ngen kommer att f� se en verkligt samordnad offensiv i de tre l�nderna under n�sta torrperiod (november till maj). Det �r inte otroligt att den kommer att- inledas f�re presidentvalet i USA.
Aldrig n�gonsin har behovet av en internationell solidaritet varit st�rre. Det g�ller nu verkligen att konkret f�rsv�ra Nixons m�jligheter att med ut�kad terror m�ta denna offensiv.
SEGER �T DE INDOKINESISKA BEFRIELSER�RELSERNA � SEGER �T FNL, FUNK, PATHET LAO
Under m�nga �r har det r�tt oenighet inom den amerikanska anti-krigsr�relsen om hur kampen mot det imperialistiska kriget i Indokina skall f�ras. Den har g�llt plattformen f�r r�relsen (vilka paroller den b�r uppr�ttas kring), taktiska fr�gor (som f�rh�llningss�ttet till vietnamesernas diplomatiska utspel och amerikanska presidentkandidater) samt vilka kampmetoder som b�r anv�ndas. De skilda syns�tten reflekteras i inriktningen av de olika aktionerna under h�sten.
NPAC, National Peace Action Coalition, f�rs�ker bygga bredast m�jliga aktioner kring det enda kravet OUT NOW! (= USA, ut ur Indokina NU!). Det �r en s.k. single-issuer�relse, vilken bygger p� en gemensam inst�llning i en fr�ga (att USA omedelbart, villkorsl�st och fullst�ndigt skall l�mna Indokina). NPAC v�grar att engagera sig f�r den ena eller andra presidentkandidaten med argumentet att det �r den amerikanska anti-krigsr�relsens uppgift att g�ra det om�jligt f�r varje regim (antingen den leds av en Nixon eller en McGovern) att forts�tta kriget. �Det �r de sj�lvst�ndiga aktionerna p� gatorna som �r av vikt, inte ett eller annat l�fte till amerikanska TV-tittare.� NPAC har understrukit denna inst�llning genom att mobilisera till �picket�-demonstrationer den 26 okt och massdemonstrationer 18 nov. kring ovan n�mnda krav.
Genom att redan nu kalla till en demonstration den 18.11 � allts� efter presidentvalet � vill NPAC visa att det �r n�dv�ndigt att inte f�rlita sig p� att USA:s president skall stoppa kriget, utan att det �r det amerikanska folkets massdemonstrationer som tillsammans med indokinesernas kamp kan tvinga fram ett slut.
Till skillnad fr�n NPAC �r PCPJ, Peoples Coalition for Peace and Justice, en multi-issuer�relse, som tar upp en serie olika fr�gor, mer eller mindre knutna till kampen i Indokina. Den intar en annan taktisk h�llning �n NPAC till vietnamesernas 7-punktsprogram och anser det vara ett grundl�ggande krav att den amerikanska anti-krigsr�relsen ansluter sig till det. Den engagerar sig aktivt i valr�relsen och anv�nder d�r som slogan DUMP NIXON (dvs Avs�tt Nixon), utan att f�r den skull uttalat ta st�llning f�r McGovern. PCPJ anordnar den 14 okt aktioner i USA kring tv� slogans: ST�D PRR:s 7-PUNKTSPROGRAM och AVS�TT NIXON. N�r detta skrivs �r det �nnu oklart om PCPJ �r berett att demonstrera tillsammans med NPAC i oktober och november (vilket NPAC f�reslagit i enlighet med den breda koalitionens intressen).
Det imperialistiska systemet under amerikansk ledning �r ett v�rldsomsp�nnande system med en internationell kontrarevolution�r strategi. F�r att p� b�sta s�tt kunna bek�mpa detta system kr�vs en internationell samordning av kampen � en internationell revolution�r motstrategi. Vi kan h�r urskilja tv� aspekter av kampen mot imperialismen idag. Den ena r�r arbetarkampen i de kapitalistiska l�nderna � den direkt antikapitalistiska kampen, den andra den internationella solidaritetsr�relsens kamp � den m�linriktat anti-imperialistiska kampen.
NPAC kallar till massdemonstrationer den 18 nov. I Frankrike g�r solidaritetsfronten f�r Indokina (FSI) likadant. I England f�ljer man exemplet. I Belgien, Kanada och Australien likas�. I... och i Sverige kommer SKI att arbeta f�r att �ven vi den 18 nov hakar p� den internationella kedjan av massprotester mot USA-imperialismen.
Det �r otvivelaktigt arbetarklassen i de kapitalistiska l�nderna som genom sin strejkkamp kan rikta de mest f�r�dande slagen mot det imperialistiska systemet.[2] Den internationella klasskampens betydelse f�r indokinakriget framst�r klart mot bakgrund av det amerikanska kapitalets internationalisering. Bruttov�rdet av produktionen i de amerikanska f�retagen utanf�r USA uppg�r till� �ver 100 miljarder dollar �rligen, d v s att de tillsammans har en st�rre bruttoproduktion �n n�got annat land i v�rlden bortsett fr�n USA och Sovjetunionen: Dessa f�retags f�rs�ljning �r �rligen dubbelt s� stor som den amerikanska exporten. Dessutom g�r ca 75% av de amerikanska direktinvesteringarna utomlands till V�steuropa och Kanada.[3]
De europeiska arbetarnas strejkkamp har s�ledes, f�rutom att det drabbat det imperialistiska systemet i sin helhet, ocks� direkt drabbat USA-imperialismen. Hade arbetarklassen idag varit redo att er�vra den politiska makten i de kapitalistiska l�nderna hade den andra aspekten av kampen som jag h�r ska ta upp varit helt ointressant. S� �r det nu tyv�rr inte.
Med sin sj�lvvalda begr�nsning har en anti-imperialistisk organisation m�jlighet att p� kort sikt uppn� en st�rre slagstyrka �n en uttalad antikapitalistisk-socialistisk organisation. Genom att utg� fr�n n�gon slags minimiplattform typ: �Seger �t de indokinesiska befrielser�relserna�, �Kamp mot (USA-)imperialismen�, kan en s�dan organisation samla olika v�nsterorganisationer med olika syn p� socialismen och �verg�ngsstrategin, och dessutom attrahera m�nniskor som �r omedvetna om imperialismens orsaker.
En anti-imperialistisk organisation har m�nga olika funktioner. Jag skall h�r koncentrera mig p� tre i sammanhanget intressanta:
1. Om man utg�r fr�n att imperialismen �r en n�dv�ndig f�ljd av kapitalismen m�ste man medvetandeg�ra folk om detta, och p�visa dess globala karakt�r.
2. N�r arbetare g�r ut i �ppen kamp mot kapitalet (genom strejker, fabriksockupationer m m) �r det n�dv�ndigt att sammanknyta antikapitalistisk och antiimperialistisk propaganda och f�rklara det inb�rdes sammanhanget mellan kapitalism och imperialism. P� det viset f�r talet om solidaritet en reell inneb�rd.
3. Arbeta f�r en samordning av den antiimperialistiska kampen i internationell skala. F�rdelarna med en s�dan samordning �r uppenbara. Om man genomf�r samtidiga aktioner �ver hela v�rlden �kar varje enskild aktions propagandistiska v�rde. Man b�r nog inte fastna i konventioner och bara inskr�nka sig till fredliga demonstrationer. En antiimperialistisk r�relse b�r absolut kunna ta initiativ till strejker och ockupationer av amerikanska eller andra f�retag som profiterar p� folkmord. Vilken effekt skulle inte en samtidig strejk i t ex alla General Motors fabriker v�rlden �ver f�, b�de rent ekonomiskt och propagandistiskt.
F�rs�k till samordning har gjorts. Den 6:e november f�rra �ret, p� den amerikanska anti-krigsr�relsens m�nstringsdag, genomf�rdes solidaritetsdemonstrationer f�r de indokinesiska folken �ver hela v�rlden. I Paris demonstrerade ca 20 000 personer, i Kanada genomf�rde 60 000 arbetare en proteststrejk mot kriget etc... Det sista halv�rets strider i Indokina, speciellt FNL:s framg�ngsrika offensiv har medf�rt ett enormt uppsving f�r den antiimperialistiska r�relsen �ver hela v�rlden. Speciellt m�rkbara har dessa framg�ngar varit i Frankrike, d�r n�stan allt organiserat Indokina-arbete hade legat nere sedan i maj-68. I april organiserade den franska solidaritetskommitt�n demonstrationer �ver hela Frankrike, bl a tv� i Paris som samlade 10 000 respektive 25 000 m�nniskor. I Melbourne och Brisbane, Australien demonstrerade 20 000, i V�st-Berlin 10 000, i New York 100 000, i San Francisco 30 000 etc.
Rudi
Det finns en hel rad multinationella f�retag som inriktat sin produktion p� krigsmateriel av det mest fruktansv�rda slag. Vi har t.ex. IBM med sin elektroniska apparatur, Honeywell med sina utstuderade �anti-personella� terrorvapen, DOW-Chemical med sin napalm. Dessa f�retag tj�nar stora pengar p� kriget och anv�nder nu Indokina som forsknings- och experimentlaboratorium, d�r de utvecklar den mest fantastiska cynism i sina f�rs�k att komma p� nya vapen och metoder. Se t.ex. vad Honeywell har i sin katalog:
SPIW (Special Purpose Individual Weapons) - ett gev�r eller en granatkastare som slungar iv�g ett hundratal sm�pilar.
BLU 26/B - en bomb (7 cm i diameter, 425 g i vikt) som vid detonationen skickar iv�g bort�t ett par hundra plast- eller st�lkulor �t alla h�ll.
�Grusminan� XM41E1 - en mina som sprids ut p� marken fr�n flygplan. Minan skall sm�lta samman med v�xtligheten och avser att spr�nga bort f�tter och ben p� m�nniskor.
(Man undrar egentligen hur det ser ut i dessa uppfinnarhj�rnor).
Honeywell har kontor i Sverige, och det finns flera amerikanska f�retag i Sverige som p� detta s�tt st�djer och profiterar p� USA-imperialismens krig i Indokina. Det finns ocks� svenska f�retag som direkt st�der detta krig (t.ex. Boliden genom sin arseniktillverkning).
Dessa f�retag b�rjar emellertid nu att avsl�jas och angripas av militanta aktivister �ver hela v�rlden. Det har skett i Minneapolis, Paris, Toulose, K�penhamn, Malm� och G�teborg. SKI kommer ocks� att arbeta f�r att avsl�ja dessa USA-imperialismens smutsigaste hantlangare och leverant�rer. Vi kommer redan snart att ge ut en broschyr om Honeywell (SKI-dokument nr 1).
KAMPENHET MOT KRIGSPROFIT�RERNA;
SKI (G�teborg) har redan genomf�rt m�tesserier p� en rad G�teborgsskolor. M�tena har handlat om kampen i Indokina och avslutats med en introduktion av SKI. P� alla skolor har �tminstone ett par kontakter knutits, p� n�gra ett flertal. F�rutom v�lbes�kta m�ten p� ett par skolor har det positiva ocks� varit att 12-15 SKI-aktivister varit engagerade i �talh�llning�, n�got som b�dar gott f�r framtiden. Nu f�rbereds nya m�ten i G�teborg � i Uddevalla och Bor�s �r vi ocks� startklara.
[1] Det som f�ljer �r en kritik av DFFG:s politiska linje. Kritiken g�ller inte bara DFFG:s linje i Indokina-fr�gan, utan �ven � och i synnerhet � DFFG:s hantering av �oppositionella� �sikter. Detta n�mns i kritiken, men denna aspekt b�r betonas, ty det faktum att DFFG utest�ngde �trotskister�, gjorde det helt om�jligt att arbeta i DFFG. Om DFFG haft en annan politik i detta avseende s� skulle nog aldrig SKI bildats. � Red
[2] Detta b�r understrykas eftersom m�nga, speciellt i DFFG, tenderar att enbart identifiera antiimperialistisk kamp med demonstrationer, insamlingar till FNL, och namninsamlingar.
[3] Se Harry Magdoff: Imperialismens politiska ekonomi sid. 36-41