Ur Fj�rde Internationalen 1/1994
Av de 366 platser i parlamentet som industrimagnaten Berlusconis h�gerkoalition vann i de italienska valen i mars i �r gick 105 till Nationella alliansen, ett �ppet fascistiskt parti med starkt st�d i s�dra Italien.
F�r f�rsta g�ngen sedan 1945 ing�r ett fascistiskt parti i en regering i V�steuropa. Genombrottet var kulmen p� de senaste fem �rens utveckling med allt starkare fascistiska och extremh�gerpartier i Europa � de st�r starkare i dag �n n�gon g�ng sedan 30-talet.
Vad ligger bakom detta uppsving? �r yttersta h�gerns partier som st�ller upp i valen i sj�lva verket fascistiska? Hur kan de bek�mpas?
Italiens fascistiska Nationella allians har burits fram till makten genom valsamverkan med tv� andra partier, Berlusconis Forza Italia (Fram�t Italien!) och Lega Nord, av vilka inget �r fascistiskt. Inte heller kan man beteckna den nya italienska regeringen som fascistisk.
Med undantag f�r Italiens Nationella allians, finns det avg�rande skillnader mellan de st�rre partierna p� yttersta h�gerkanten i Europa i dag och Hitlers och Mussolinis fascistiska partier p� 30-talet. De senare var paramilit�ra organisationer baserade p� organiserat v�ld mot fackf�reningar och v�nsterpartier; de str�vade efter att fysiskt krossa arbetarklassens massr�relser.
I dag undviker de mest framg�ngsrika extremh�gerpartierna, som Republikanerna i Tyskland, Nationella fronten i Frankrike och �sterrikes frihetliga parti, FP�, all sammanblandning med v�ld och oordning p� gator och torg.
De f�rs�ker framst�lla sig som mycket respektabla. De st�r l�ngst ut p� h�ger-kanten, de �r auktorit�ra, anti-demokratiska. Men �ven om levnadsstandarden, de demokratiska r�ttigheterna och invandrarna skulle hotas om de segrade, s� skulle det �nd� inte leda till uppr�ttandet av en fascistisk milit�rdiktatur och koncentrationsl�ger av 1930- eller 40-talssnitt.
M�nga av de individer som leder de nya extremh�gerpartierna har fascistisk bakgrund. Republikanernas ledare, Franz Sch�nhuber, �r en f�re detta Waffen-SS-officer med l�ng bakgrund i den fascistiska politiken. Nationella frontens huvudfigur Jean-Marie Le Pen har lett ett flertal fascistiska organisationer under de senaste 35 �ren.
Men m�nniskor som Sch�nhuber och Le Pen har f�rst�tt att Europas h�rskande klasser haft mycket d�liga erfarenheter av 30-talets diktatorer och att de knappast vill upprepa dem. P� grund av minnena fr�n andra v�rldskrigets fasor �r det mycket sv�rt f�r �ppna nazister att vinna geh�r.
Samtidigt som krafter som Nationella fronten, Republikanerna och Lega Nord inte �r fascister finns det i deras periferi mindre organisationer som Det tyska folkets parti (DVP) och Brittiska nationella partiet (BNP) som organiserar fascistiskt v�ld och som �r verkliga fascister. Dessutom utg�r de en b�rdig mark f�r verkliga fascistiska str�mningar att rekrytera ifr�n.
�ven om vi g�r en distinktion mellan fascistiska och auktorit�ra partier p� yttersta h�gerkanten underskattar vi inte fr�gan om att organisera ett sj�lvf�rsvar f�r att sl� tillbaka fascistiskt och fascistiskt inspirerat v�ld av det slag som lett till d�dade turkiska invandrare i Tyskland.
Inte heller underskattar vi faran f�r att extremh�gerns partier ska komma till makten, trots att de inte har sin bas i fascistiska massr�relser. Med tanke p� hur oerh�rt stor den moderna statens och massmedias makt �r, utg�r h�gerkrafterna en mycket allvarlig fara f�r arbetarklassens sociala r�ttigheter och organisationer.
Fascisternas och extremh�gerns viktigaste ideologiska vapen �r den rasism som riktar sig mot invandrarna. Den underbl�ses av och samspelar med den �kande stadiga rasismen, i synnerhet de nya rasistiska invandrar- och asyllagarna, som ing�r som en del av Europeiska unionens �F�stning Europa�-politik.
Bakom denna politik ligger det minskade behovet av invandrande arbetskraft fr�n Tredje v�rldens l�nder under den nuvarande ekonomiska nedg�ngen och skr�cken f�r ett Europa som ��versv�mmas� av asyls�kande och ekonomiska utvandrare fr�n de kollapsande ekonomierna i �steuropa och Tredje v�rlden.
Tyskland skrev om sina liberala asyllagar 1993, Storbritannien antog Lagen om asyl i november 1992 och Frankrike utnyttjar den existerande lagstiftningen f�r att �utrota de illegala invandrarna�. H�rda, nya lagar mot invandrarna kommer att antas senare i �r i Nederl�nderna, en g�ng det mest liberala landet i Europa n�r det g�ller invandring. En liknande f�r�ndring har nyligen skett i �sterrike, som en f�ljd av FP�:s kampanjer.
�F�stning Europa� avspeglar ocks� hur de traditionella h�gerpartierna uts�tts f�r p�tryckningar av extremh�gern och hur de tvingas sluta upp bakom en rasistisk politik f�r att inte blir helt f�rbisprungna.
Detta visade sig tydligast i Frankrike, d�r det gaullistiska partiet RPR i valen i mars 1993 f�rde en kampanj som inriktades p� att �vertrumfa Nationella fronten n�r det g�ller rasistiskt hysteri.
N�r Olaf Stamp, ledare f�r Nationella r�det mot rasism, kommenterade l�get i Nederl�nderna sade han:
�En g�ng var det rasistiska extrempartiet Centrum Democraten det enda som kr�vde att illegala invandrare skulle utvisas. Nu s�ger de flesta traditionella partier praktiskt taget samma sak.�
Den rasistiska invandrarpolitiken avspeglas i en systematisk stadig f�rf�ljelse och i v�ld mot svarta och invandrarorganisationer i hela V�steuropa. Den gaullistiska inrikesministern Charles Pasqua har sedan mars 1993 institutionaliserat f�rf�ljelsen mot de franska invandrarna. Varje dag kroppsvisiteras dussintals unga nordafrikaner av kravallpoliser i tunnelbanan i Paris, och hundratals har avvisats.
Arbetsl�sheten, som ger grogrund f�r de massomfattande nya h�gerpartierna, �r den viktigaste sociala fr�gan i dag. Nynazisternas �kning i �stra Tyskland kan inte s�rskiljas fr�n det faktum att arbetsl�sheten d�r �r 25 procent � en f�ljd av att de �sttyska industrierna har lagts ner under �terf�reningsprocessen.
I dag g�r 30 miljoner m�nniskor arbetsl�sa i Europa. Massarbetsl�sheten skapar en underklass, i synnerhet bland ungdomen. N�r v�lf�rdsstaterna monteras ner inneb�r arbetsl�sheten ofta en personlig katastrof.
D�r nya arbetstillf�llen skapas, sedan de gamla fabriksskorstenarna upph�rt att ryka, �r det oftast l�gavl�nade, l�gutbildade, otrygga och deltidsarbeten i tj�nstesektorn som skapas. Det �r d� som m�nniskor �verger de gamla �moderata� politiska str�mningarna och s�ker mer radikala l�sningar.
Den andra viktiga faktorn som banar v�gen f�r den yttersta h�gern �r de alltmer brustna illusionerna om de gamla politiska ledarna, men ocks� hela det parlamentariska demokratiska systemet. Den massomfattande korruptionen i Italien har exempelvis lett till att femtio procent av de deputerade i parlamentet har f�rh�rts. Ingen tror att de s�tter de vanliga medborgarna i fr�msta rummet, eller att de �verhuvudtaget bryr sig om deras �de. Det regionalistiska Lega Nord i Italien �r resultatet av denna ilska �ver de gamla politiska partierna.
De senaste tjugo �ren har de viktigaste industril�nderna drabbats av en ekonomisk recession. Den gamla blandekonomin och samf�rst�ndet kring v�lf�rdsstaten fungerar inte l�ngre och miljoner m�nniskor har gett upp hoppet om det etablerade politiska systemet.
Om missn�jet �r stort med de etablerade partierna har detta inte undg�tt de etablerade masspartier som traditionellt st�ds av arbetarklassen � socialdemokraterna och kommunistpartierna.
Det franska och spanska socialistpartiet har under 1980-talet suttit vid makten och administrerat �tstramningspolitiken och slakten p� v�lf�rden. Tilltron till att socialdemokratin st�r f�r ett h�llbart alternativ till den kapitalistiska �tstramningen och ekonomiska omstruktureringen har d�rf�r gr�pts ur.
Kommunistpartierna, som var starka i s�dra Europa mot slutet av 70-talet � �Eurokommunismens� kulmen � h�rjades h�rt under 80-talet, b�de f�r sin uppslutning bakom �tstramningspolitiken och f�r att deras anh�ngare alltmer ins�g att de hade f�rts bakom ljuset n�r det g�ller hur det verkligen stod till i �socialismen� av sovjetisk modell.
Krisen f�r de socialdemokratiska och stalinistiska partierna har st�ndigt skapat kritiska och v�nsterstr�mningar inom partierna och i deras periferi. Den mest betydande str�mningen var den kring Tony Benn i det brittiska Labourpartiet.
I Spanien br�t sig v�nsterstr�mningen inom fackf�reningsr�relsen Redondo med de spanska socialdemokraterna (PSOE) 1986; i Frankrike har v�g p� v�g av �f�r nyare� och ��teruppbyggare� brutit med kommunistpartiet, men de flesta har sedan g�tt h�gerut.
Men ingenstans � med undantag f�r v�nstern inom brittiska Labour under det tidiga 80-talet, Rifondazione Comunista i Italien i dag och F�renade v�nstern i Spanien � har denna utveckling lett till v�nsteralternativ med masst�d.
Den europeiska arbetarr�relsen har lett avg�rande nederlag gentemot h�gerns �tstramningsoffensiv under det senaste �rtiondet.
Nederlaget f�r de brittiska gruvarbetarna i strejken 1984-85 var en tydlig symbol f�r hur ocks� de mest v�lorganiserade och stridbara delarna av arbetarklassen kunde s�ndras, isoleras och s�ras i avsaknad av en systematisk solidaritetskampanj organiserad av fackf�reningsledningen.
Det �r n�r arbetarr�relsen befinner sig p� retr�tt som extremh�gern ser sin chans.
Den fr�ga som diskuteras i dag i Europa �r om de italienska valen var en avvikelse eller om de ger en signal om framtiden � en allm�n trend med extremh�gern i regeringsst�llning. Det �r om�jligt att sia om framtiden. Huruvida avg�rande delar av den kapitalistiska klassen kommer att v�nda sig till yttersta h�gern beror p� hur kampen om v�lf�rdsstaten avl�per.
Efter tjugo �r av ekonomisk recession st�r de europeiska kapitalisterna inf�r mycket allvarliga problem. De viktigaste ekonomiska konkurrenterna i Japan och USA liksom i de nyligen industrialiserade l�nderna, tvingas inte b�ra p� b�rdan av en omfattande v�lf�rdsstat som tvingar fram enorma stadiga utgifter.
�ver hela Europa p�g�r f�rs�k att avskaffa eller kraftigt f�rs�mra den fria h�lsov�rden, den social tryggheten och arbetsl�shetsers�ttningen � ocks� i det socialdemokratiska �paradiset� Sverige. Det inneb�r ett generalangrepp p� efterkrigstidens s� kallade samf�rst�ndsanda och har lett till omfattande klasstrider � se t ex p� generalstrejkerna i Belgien i november 1993 och i Spanien i januari i �r.
Om motst�ndet forts�tter, kommer frestelsen att v�nda sig till extremh�gern f�r att �terinf�ra �ordning�. I en s�dan krissituation kan den h�rskande klassens inst�llning �ndras mycket fort. Dagens trofasta motst�ndare mot den nya fascismen kan i morgon ha omv�nts, om de har behov av yttersta h�gerns auktorit�ra l�sningar f�r att genomf�ra nedmonteringen av v�lf�rdsstaten.
Detta leder till en verklig fara f�r arbetarklassen, fackf�reningarna och v�nstern. I Italien har ett viktigt tabu brutits � att inga fascister f�r ing� i regeringen. Till skillnad fr�n 1920- och 30-talen existerar det inget massomfattande revolution�r eller radikalt socialistiskt alternativ som kan utmana den existerande ordningen.
Ett alternativ med massbas kan bara byggas upp under en l�ng period. Vad kan vi d� g�ra inom den n�rmaste framtiden f�r att besegra yttersta h�gern? Detta �r en mycket kontroversiell fr�ga inom v�nstern. Det finns fyra centrala fr�gor:
* hur bek�mpar man statens rasism?
* hur organiserar vi sj�lvf�rsvaret mot rasistiska angrepp?
* hur f�r vi arbetarr�relsen och samh�llet p� f�tter mot den �ppna fascistiska verksamheten?
* hur bygger vi upp ett massomfattande socialistiskt alternativ?
Statens rasism skapar ett samh�llsklimat som g�r det m�jligt f�r extremh�gern att v�xa genom att legitimera dess viktigaste kampanjfr�ga � rasismen mot invandrarna.
Statens rasism och fascismen underbl�ser varandra � n�r den statliga rasismen legitimerar den fascistiska propagandan blir fascisterna starkare och kan ut�va �nnu kraftigare p�tryckningar p� de traditionella partierna och regeringen.
F�r v�nstern �r det d�rf�r ingen skillnad mellan att bek�mpa rasismen och att sl�ss mot alla former av institutionaliserad rasism, i synnerhet rasistiska invandrings- och asyllagar.
Svarta och invandrarorganisationer m�ste f�rsvaras mot de rasistiska angrepp som kr�vt d�dsoffer i Tyskland och Storbritannien. F�rsvaret m�ste i f�rsta hand organiseras av de ber�rda sj�lva � av deras egna organisationer eller i de bostadsomr�den d�r de �r samlade. Socialister och arbetarr�relsen kan bidra med att organisera ett sj�lvf�rsvar, men sm� socialistiska organisationer kan inte patrullera gatorna sj�lva.
Organisationer som Youth Connection, som v�xte fram bland m�nniskor med r�tterna i Bangladesh i London 1993, �r den b�sta formen f�r ett sj�lvf�rsvarsn�tverk. Det b�sta f�rsvaret �r alltid ett sj�lvorganiserat och aktivt samh�lle.
Fr�gan om att konfrontera den �ppna fascistiska verksamheten �r mycket kontroversiell inom v�nstern. Den v�nda som m�nga k�nner inf�r att f�rsvaret av fascisternas s� kallade demokratiska r�ttigheter s�tts ur spel f�r inte hindra oss fr�n att sl� tillbaka dem. Fascisterna organiserar sig f�r att sl�ss p� gatorna; de �r per definition anti-demokratiska.
Att � andra sidan kr�va av polis och stat att de lagstiftningsv�gen ska sl� tillbaka fascisterna och extremh�gern �r en mycket farlig v�g. Bittra erfarenheter visar att alla s�dana lagar, oavsett hur mycket de kan r�ttf�rdigas, i sista hand anv�nds mot v�nstern och arbetarr�relsen. N�stan alla utvecklade l�nder har n�gon form av ordningsf�reskrifter f�r att f� bukt med �extremister�, som i praktiken alltid anv�nds mot v�nstern och arbetarr�relsen och inskr�nker de demokratiska r�ttigheterna.
Det absolut b�sta s�ttet att sl� tillbaka fascister �r att bygga upp en bred massr�relse, inte att kr�va statliga f�rbud.
Vissa delar av v�nstern h�vdar att en fysisk konfrontation med fascisterna �r en principfr�ga. Det �r det inte. Den enda principen g�ller sj�lvf�rsvar mot fascistiskt v�ld och det mest effektiva s�ttet att politiskt besegra och isolera fascisterna och andra delar av extremh�gern.
I vissa fall kan detta ocks� inneb�ra en fysisk h�mnd mot fascistiska huliganer, men det handlar alltid om en bed�mning av m�jligheterna till framg�ng och politisk p�verkan.
Hur man inte ska g�ra visades vid en demonstration den 16 oktober 1993 till British National Partys h�gkvarter i Plumstead. Fyrtiotusen demonstranter f�rs�kte marschera dit under rop om �br�nn ner BNP!�.
Demonstranterna m�ttes av 7 000 v�lbev�pnade kravallpoliser; det var bara n�gra hundra demonstranter som deltog i isolerade fysiska sammandrabbningar med polisen � och ingen n�dde fram till BNP:s lokaler.
F�ljden blev tiotusentals demoraliserade anti-fascister, en triumferande polisk�r och helskinnade fascister. Socialisters f�rs�k att fysiskt �krossa fascismen i sin linda� utan uppslutning fr�n en verklig massr�relse kommer aldrig att lyckas s� l�nge statsmakterna med alla medel f�rs�ker f�rhindra det.
I sina ber�mda skrifter om fascismen i Tyskland kritiserade Leo Trotskij skarpt den uppfattning om �minoritetsv�ld� mot nazisterna som kommunistpartiets gatuk�mpar till�mpade � det hela resulterade i n�gra dussin d�dade 1930-31.
Denna taktik, sade Trotskij, var ett substitut f�r att bygga en massomfattande enhetsfront med socialdemokratiska arbetare och andra f�r gemensamt sj�lvf�rsvar mot fascisterna.
I dag n�r det r�der massarbetsl�shet och social kris i Europa, kommer inte utg�ngen att avg�ras i en kamp mellan fascister och anti-fascister, utan mellan alternativa, samh�lleliga politiska l�sningar.
Mycket h�nger p� v�rldsekonomins utveckling. Ett nytt ekonomiskt uppsving kan minska arbetsl�sheten och de sociala sp�nningarna. Men det finns inget tecken p� att den europeiska kapitalismen verkligen h�ller p� att ta sig ur sin tjugo�riga kris.
S� l�nge det inte finns ett demokratiskt socialistiskt alternativ som bygger p� miljoner m�nniskors entusiasm och aktivitet, kommer d�rren till fascismen och extremh�gern alltid att st� �ppen.
Ur: Socialist Outlook, augusti 1994
�vers�ttning: Lars Gus Kaage
Se Vad h�nder i Frankrike?, en intervju med Daniel Bensa�d fr�n 1986. Diskuterar bl.a. Le Pens Front National (ett franskt parti som liknar Sverigedemokraterna) och dess karakt�r.