Ur Fj�rde Internationalen 1/1992
Efter den iranska regimens d�dsdom mot f�rfattaren Salman Rushdie, f�r tre �r sedan nu, skrev Arne Ruth i Dagens Nyheter, att vi inte f�r gl�mma Europas skuld. Han h�vdade, att de miljontals muslimer �ver hela v�rlden, som demonstrerade mot Rushdie, protesterade mot den v�stv�rld som utsatt dem f�r rasistiska och imperialistiska �vergrepp.
Det var en befriande l�sning, vid en tidpunkt d� massmediak�ren excellerade i v�sterl�ndsk sj�lvf�rh�velse och m�lade en f�raktfull bild av muslimer och araber. Samma bild som i samband med kriget i Persiska viken n�dde sin mest gr�lla ensidighet.
Dilemmat kvarst�r dock: de muslimska demonstranterna t�gade ocks� f�r att Rushdie skulle tystas, och eventuellt d�das. V�r f�rst�else f�r de sociala f�rh�llanden, som tvingat fram den h�r reaktionen mot v�sterlandet, skulle f�rvandlas till nedl�tande �versitteri, om vi inte tog budskapet p� allvar. Det var ett budskap som gick rakt emot v�rderingar om yttrandefrihet och demokratiska r�ttigheter.
D�dsdomen mot Rushdie blev d�rf�r en utmaning f�r alla demokrater, socialister, f�rsvarare av kvinnors r�ttigheter med flera: Kan man f�rsvara Rushdie och �nd� vara antirasist? Kan man attackera islam (eller islams ut�vning) utan att angripa alla de muslimer som ser religionen som en viktig del av sin nationella identitet?
En liknande utmaning st�lls i Algeriet idag: Hur ska socialister kunna bek�mpa islamisternas i FIS krav p� en islamsk diktatur, utan att st�dja milit�rkuppen? Hur ska socialister kunna f�rsvara demokratin, utan att avs�ndras fr�n fattigfolket som ser FIS som sin protestr�relse?
Problemet finns �ven h�r hemma. En svensk pr�st engagerade sig mot ett mosk�bygge i G�teborg, med h�nvisning till islams kvinnosyn. Det finns gott om bibelcitat f�r att bel�gga att han kastade sten i glashus, och gentemot s�dana argument �r det l�tt att h�vda religionsfriheten. Men det g�ller f�r antirasister att samtidigt st�dja de kvinnor fr�n muslimska l�nder, som h�ri Sverige vill bryta sig ur den religi�sa, f�r dem f�rtryckande gemenskapen.
I samband med Rushdieaff�ren 1989 bildades i Storbritannien Kvinnor mot fundamentalism (Women against Fundamentalism, WAF), en samling av olika kvinnogrupper, som ger ut nyhetsbladet WAF Newsletter.[1] Det �r en oansenlig bulletin, men d�r f�rs en debatt som �r oundg�nglig f�r radikala m�nniskor. WAF svarar p� fr�gorna ovan med att f�rsvara en klar, sekul�r linje � det vill s�ga, en linje f�r att minska religionens makt �ver samh�llslivet.
Att fr�gorna �r komplicerade visade sig redan vid WAF:s f�rsta offentliga framtr�dande. Det var i juni 1989, d� kvinnorna ordnade en motdemonstration mot den stora muslimska protestdemonstrationen mot Salman Rushdie.
Kvinnorna i WAF hamnade d� �p� andra sidan barrikaden� j�mf�rt med antirasisterna i Anti-Fascist League, som demonstrerade med de muslimska ledarskapen. En fascistisk organisation attackerade muslimernas demonstration med rasistiska argument. En annan fascistisk organisation st�dde den, eftersom den tyckte att det var bra att muslimerna uttryckte sin separata kultur.
Den sekul�ra linje WAF f�retr�der har f�rsvagats inom radikala r�relser under det senaste �rtiondet, kanske fr�mst under intryck av att religi�sa str�mningar i en del l�nder st�tt folklig befrielsekamp. De kristna basf�rsamlingarnas roll i inb�rdeskriget i El Salvador �r ett exempel.
Men kvinnorna i WAF menar att det �r en klar skillnad mellan befrielseteologer � som samarbetar med folkliga r�relser och fundamentalister � som f�rs�ker underordna kampen sina syften.
De ser fundamentalismen som i grunden politiska r�relser, som anv�nder religionen som medel f�r att n� sina m�l. Ibland framtr�der fundamentalisterna som de ortodoxa, som bevarar traditionen, och ibland som de radikala, som vill kasta ut de gamla religionsut�varna eller som attackerar imperialism och rasism. Men gemensamt f�r dem �r att de ser sin egen version av religionen som den enda r�tta.
� Uppsvinget f�r fundamentalismen �r knutet till modernitetens kris, till en allm�n k�nsla av f�rtvivlan och f�rvirring, skriver Gita Saghal och Nira Yuval-Davies i WAF:s nyhetsblad.[2]
M�nniskor v�nder sig till religionen f�r att f� tr�st och en identitet i kristider. Fundamentalisterna utnyttjar detta s�kande, bland annat f�r att inf�ra sina religi�sa regler i hela samh�llet.
WAF menar att det finns en v�xande fundamentalism inom alla religioner, fr�n islam till Livets Ord och liknande protestantiska str�mningar, fr�n hinduism och sikisk religion till st�rkandet av de ultraortodoxa str�mningarna inom judendomen.
H�r i Sverige skulle man kunna tala om v�xande inslag av fundamentalistiska tong�ngar fr�n h�gsta regeringsh�ll. Skolministern Beatrice Ask talar om att kristen etik ska inf�ras i skolan. Det �r inte ett oskyldigt konstaterande av att det finns en historisk kristen tradition, som eleverna b�r k�nna till. Det �r inte heller bara ett allm�nt budskap om att �g�ra gott� � det �r ett st�llningstagande f�r att det �r just kristendomen som st�r f�r godheten. D�rmed �r det, som f�rfattaren P C Jersild p�pekat, ett intolerant f�rslag som ger en l�ra �tolkningsf�retr�de� i st�llet f�r att uppmuntra demokratisk diskussion.[3]
Grunden f�r WAF:s kritik av fundamentalismen �r att den alltid g�r ut �ver kvinnorna. De ses som b�rarna av kulturen och moralen. De ska f�ra de religi�sa normerna vidare till barnen, och det �r f�ljaktligen av yttersta vikt att deras uppf�rande, och framf�rallt deras sexualitet, kontrolleras. Det paradoxala �r att m�nga kvinnor dras till de fundamentalistiska r�relserna, eftersom de �tminstone ger kvinnorna n�got v�rde.
De islamska fundamentalisterna f�rs�ker skaffa sig kontroll �ver invandrargrupperna i Storbritannien. De har ett intresse av att folkgrupperna framst�lls som helt enhetliga, som sammansvetsade av religionen, och de har lyckats f�rankra den bilden i opinionen. Klass- och k�nsmots�ttningar f�rsvinner helt i det perspektivet.
Den processen accelererade i samband med d�dsdomen mot Rushdie. Southall Black Sisters har skrivit:
�Rushdieaff�ren har haft den m�rkliga effekten att g�ra oss alla religi�sa. (...) Nu ser vi en v�rld byggas upp framf�r v�ra �gon utan f�rbindelse med den v�rld d�r vi verkligen bor. Vi har alltid sagt att vi inte bara vill begr�nsa oss till v�r �tradition� och v�r �kultur�. Nu ser vi hur begreppen sn�vas in �nnu mer s� att v�r enda legitima identitet blir en nyskapad religi�s identitet.�[4]
I WAF-bulletinen ber�ttas ocks� om hur invandrare fr�n muslimska l�nder, som tidigare arbetat med v�nsterorganisationer och fackf�reningar, kontaktat WAF f�r att f�rd�ma deras agerande i Rushdieaff�ren.
� En av dem sade att vi hade st�llt oss utanf�r v�r grupp, ber�ttar Gita Saghal. Med det menade han inte bara muslimerna, utan alla asiater i Storbritannien.[5]
Det vill s�ga, fundamentalismen skapar en bild av identiteten, som �r ouppl�sligt knuten till religionen. Det drabbar dem inom folkgruppen som �r oense med religionen � eller som f�rtrycks av den.
WAF g�r den brittiska staten ansvarig f�r att fundamentalisterna lyckats vinna st�d f�r denna linje.
Staten �r ansvarig, genom att den gynnar kristendomen framf�r andra religioner. Lagen mot h�delse skyddar bara kristendomen. Utbildningslagen fr�n 1988 stadgar att alla skolor ska ha en daglig kristen andaktsstund.
Det h�r har fundamentalisterna tagit fasta p�, till exempel f�r att kr�va att lagen mot h�delse ska g�lla �ven islam, och f�r att kr�va statligt st�d till islamska skolor.
Men �ven n�r det officiella Storbritannien visar sitt mer toleranta ansikte, gynnar det ofta fundamentalisterna, h�vdar WAF. De kritiserar vad de kallar multiculturalism, den m�ngkulturella ideologin, som f�rst utvecklades inom socialpolitiken och inom utbildningen f�r att kunna integrera de nya invandrare som kom efter andra v�rldskriget.
Att vara �m�ngkulturell� l�ter oklanderligt, men WAF menar att det bidragit till att f�rtrycka de oppositionella inom varje folkgrupp. Rasismen ses inte som en samh�llelig oj�mlikhet med historiska och sociala r�tter, utan som �kulturella skillnader�. L�sningen blir att alla ska f� bevara sina kulturella former.
Det �r en politisk inriktning f�r att �ka m�ngfalden i det brittiska samh�llet � men har gett fundamentalistiska ledare utrymmet f�r att �ka likformigheten inom sina folkgrupper.
De har gjort kravet p� tolerans och p� lika r�ttigheter till sitt fr�msta argument, n�r de argumenterat f�r s�rskolor och f�r sk�rpta lagar mot h�delse. N�r kvinnor kr�vt j�mlikhet, har de anklagats f�r att svika de kulturella traditionerna.
Det finns antirasister, exempelvis kring Institutet f�r rasrelationer, som avvisar multiculturalism, och f�rklarar att invandrargruppernas samh�righet formats i en kamp mot den brittiska imperialismen och staten. Men �ven de faller, enligt WAF, i f�llan att betrakta invandrargrupperna som inb�rdes homogena. Svarta kvinnor hyllas f�r att de k�mpat sida vid sida med sina m�n, men man har inga begrepp f�r att analysera konflikten mellan kvinnor och m�n.
Julia Bard skriver i en artikel som ursprungligen publicerades i Jewish Socialist, att de ultraortodoxa f�tt hela det judiska samfundet att �ndra uppfattning om vad en god jude �r. Hon citerar en socialistisk v�n som s�ger om de ultraortodoxa, att de �r �verkliga judar�, eftersom deras religi�sa aktivitet st�ller dem �i fr�msta ledet mot antisemitismen�. Bard skriver:
� Detta �r ett s�tt att se judisk identitet som en funktion av antisemitismens styrka och det antyder att vi m�ste st�dja deras �sikter f�r att skydda dem mot f�rf�ljelse. Vi kan inte vara mot antisemitism om vi inte �r ense med antisemitismens m�ltavlor.
� Men, h�vdar Bard, en effektiv utmaning av antisemitismen och andra former av rasism f�ruts�tter att den �r villkorsl�s. Vi m�ste g� emot alla uttryck f�r rasism, och det �r inte bara s� att vi inte beh�ver vara �verens med offren � vi har en skyldighet att bek�mpa deras f�rtryck av andra.[6]
Det �r just r�tten att vara oense med offren som WAF s� envetet f�rsvarar. Alternativet �r inte att acceptera statens f�rtryck av andra religioner �n kristendomen, eller att kr�va samma privilegier f�r dessa. WAF f�rs�ker visa p� en tredje v�g.
I Rushdieaff�ren stannade WAF d�rf�r inte vid att f�rd�ma d�dsdomen. Organisationen gick emot de islamska ledarnas krav p� att lagen om h�delse skulle g�lla �ven islam, och kr�vde i st�llet att lagen helt ska upph�vas. P� s� s�tt riktade WAF in sina krav mot de grundl�ggande or�ttvisor som f�der fundamentalismen.
De islamska fundamentalisterna kr�ver st�d till separata skolor, fr�mst f�r flickor. De varnar f�r riskerna f�r flickorna att v�xa upp i det moraliskt degenererade v�sterl�ndska samh�llet, och v�djar d� till verkliga farh�gor hos f�r�ldrarna. WAF g�r emot detta krav, och visar hur de muslimska flickskolor som redan finns ger usel utbildning, l�r ut skapelseteorier i st�llet f�r utvecklingsl�ran och framf�rallt uppfostrar flickorna till att bli lydiga hustrur och m�drar.
Samtidigt �r det ett faktum att icke-kristna skolor missgynnas kraftigt. En tredjedel av de statliga skolorna i Storbritannien �r del av den religi�sa sektorn. N�stan alla av dem tillh�r anglikanska eller katolska kyrkorna.
Det r�cker d�rf�r inte med att protestera enbart mot muslimska fundamentalisters krav p� separata skolor, menar WAF. Deras krav bottnar trots allt i en verklig or�ttvisa. De tar upp exemplet fr�n Londons East End, d�r hundratals barn fr�n Bangladesh st�r utan skolg�ng, samtidigt som de katolska skolorna v�grar att ta emot dem.
WAF kr�ver d�rf�r en avveckling av allt statligt st�d till religi�sa skolor. De kr�ver vidare att lagparagrafen om kristen andakt i de statliga skolorna avskaffas, och att en antirasistisk utbildningspolitik ska till�ta privat andakt, s�rskild religi�s kost och s�rskilda religi�sa kl�der inom de statliga skolorna.
En annan fr�ga WAF arbetar med �r att starta kvinnohus, till skydd f�r misshandlade kvinnor. Det �r ocks� en fr�ga som avsl�jar stora mots�ttningar.
Saghal och Yural-Davies ber�ttar:
�I b�rjan av 80-talet tog svarta kvinnor, som hade startat sj�lvst�ndiga kvinnogrupper, upp fr�gan om v�ld i hemmet, och b�rjade kr�va kommunalt st�d till kvinno frist�der. De m�tte ett bittert motst�nd fr�n de konservativa ledarna f�r de olika invandrargrupperna, som h�vdade att det inte f�rekom v�ld inom familjen, eller att det var problem som kunde l�sas med folkgruppernas traditionella mekanismer. N�gra vita feminister ans�g ocks� att separata kvinnohus stod i mots�ttning till en central tanke hos kvinnor�relsen � tanken om 'systerskap'. Svarta kvinnor svarade fr�n den antirasistiska r�relsens perspektiv, att asiatiska (och ibland afro-karibiska) kvinnor beh�vde s�rskilda st�llen, d�r de kunde bo med folk, som f�rstod det tryck de var utsatta f�r, inklusive trycket fr�n rasismen. Men alla kvinnohus hade samma syfte i grunden � att ge ett alternativt utrymme f�r kvinnor som drabbats av v�ld i hemmet.�
�En del kommuner var angel�gna om att driva j�mlikhetspolitik och st�dde s�dana hus, �ven om det ledde till motreaktioner fr�n invandrargrupperna. Idag �r problemet med v�ld inom familjen s� erk�nt att en invandrargrupp, som s�ger sig ge r�dgivning eller annan service till de drabbade, har stor chans att f� bidrag. Det har lett till en skarp v�ndning. Ledare f�r invandrargrupper, som tidigare var emot frist�derna, ans�ker nu sj�lva om pengar f�r att starta dem �men anv�nder dem samtidigt f�r att �terintegrera kvinnorna i familjerna. Hela uppfattningen om 'kulturella skillnader' har st�llt id�n om frist�der p� huvudet.�
�Nya kvinnohus f�r st�d enbart p� basen av religi�s tillh�righet. (...) En del kommuner har f�rs�kt s�tta in religi�sa ledare i styrelsen f�r kvinnohusen med argumentet att den egna folkgruppen m�ste ha 'kontroll'. Feministiska kvinnor definieras d�remot som utanf�rst�ende.�[7]
WA F har drivit kampanjer f�r enskilda kvinnor som hotats med utvisning, sedan de l�mnat sina misshandlande makar. Immigrationslagarna s�ger n�mligen, att om �ktenskapet tar slut inom ett �r efter det att kvinnorna kommit till Storbritannien f�r att f�renas med sina makar, kan de utvisas igen.
I WAF:s plattform finns ocks� ett krav p� �en socialpolitik som m�ter kvinnors verkliga behov, och som inte behandlar dem med rasistiska eller sexistiska f�rdomar, om hur de f�rv�ntas bete sig utifr�n sin kulturella eller rastillh�righet�.[8]
Abortr�tten �r ocks� en viktig fr�ga f�r WAF. Den har lett dem till protester mot protestantiska fundamentalister, som leder angrepp p� abortkliniker i Storbritannien. De organiserade ocks� en demonstration f�r abortr�tten utanf�r den irl�ndska ambassaden, tillsammans med en irl�ndsk kvinnogrupp.
Under kriget i Persiska viken protesterade WAF mot hur religi�sa argument anv�ndes som ett ideologiskt vapen av b�da sidorna i kriget. De h�vdade att USA-alliansens korst�gsretorik utl�ste en v�g av rasistiskt v�ld mot muslimer i Storbritannien.
Uttalandet kritiserade ocks� Saddams Husseins f�rs�k att anv�nda islam f�r att f� st�d fr�n folket. �Det �r ett m�tt p� hur den arabiska nationalism som f�retr�ds av Baa'thpartiet misslyckats att tillfredsst�lla det irakiska folkets behov och krav.�
WAF menade att krigets egentliga orsaker var �den politiska och ekonomiska kontrollen av Mellan�sterns resurser�. Det g�r inte den religi�sa ideologiska �vertonen betydelsel�s � tv�rtom, den spelar i h�nderna p� rasisterna och fundamentalisterna. I Storbritannien ledde det bland annat till en rad polisgripanden av arabiska invandrare. �Efter att ha skapat 'fienden utanf�r' har massmedia nu b�rjat leta efter den muslimsk-arabiska 'fienden mitt ibland oss'. Den religi�sa intoleransen �r livkraftig inom v�stalliansen.�
WAF varnade f�r att resultatet av kriget skulle bli �kade hot mot demokratin i Mellan�stern, och d�rmed mot kvinnors r�ttigheter, samt till �kade mots�ttningar i Storbritannien. Slutsatsen var: �Kvinnorna kommer att st� inf�r utmaningen att intensifiera kampen s�v�l mot staten som mot de religi�sa ledarna.�[9]
Kvinnorna i WAF �r lite bekymrade �ver en del av det st�d de har f�tt. Det har dels kommit fr�n humanistiska, rationalistiska organisationer, som st�tt deras sekul�ra inst�llning, men som inte haft n�gon f�rankring i daglig kamp f�r kvinnofr�gor eller mot rasism. Dels har WAF f�tt st�d fr�n dem som g�r mot fundamentalismen inom islam�utan att ta upp kristendomens privilegier.
Clara Connolly tar exemplet med �nedl�tet beskyddande� l�rare som �tycker synd� om de muslimska flickorna, men som l�ser sin egen ovilja mot tv�nget till kristna morgonsamlingar genom att sj�lva skolka fr�n dem.[10]
Desto mer besvikna �r WAF p� st�det fr�n de f�rv�ntade allierade. Inf�r Rushdieaff�ren f�rvirrades v�nstern av sin egen l�nga tradition av att se allt antiimperialistiskt som progressivt.
Clara Connolly menar dessutom att v�nstern i Storbritannien inte f�rst�r betydelsen av fr�gor om religion, dels d�rf�r att den traditionella kyrkan �r s� �mild� och inte upplevs som s�rskilt f�rtryckande, och dels d�rf�r att den borgerliga revolutionen i England aldrig avslutats! Hon tar som ett exempel v�nster-centergrupperingen Charter 88, som arbetar f�r en lag om medborgerliga r�ttigheter, men som hittills v�grat ta upp fr�gan om religi�sa minoriteters r�ttigheter.[11]
M�nga v�lvilliga antirasister ville inte erk�nna mots�ttningarna inom invandrargrupperna och teg d�rf�r i h�g grad under Rushdieaff�ren.
Kvinnoorganisationerna har likas� reagerat oklart inf�r fundamentalismens framv�xt. S� har feminister till exempel ofta st�tt tanken p� s�rskilda skolor f�r flickor, med argumentet att det ger flickorna b�ttre chanser, utan att ta h�nsyn till att verkligheten ser annorlunda ut.
Slutresultatet blev det man s�g under Rushdieaff�ren, menar WAF: att v�nstern, antirasisterna och kvinnor�relsen i h�g grad l�mnade �ver f�rsvaret av Rushdie till liberala, borgerliga krafter.
Julia Bard varnar f�r detta. Hon tar upp situationen i Gaza, d�r de muslimska fundamentalisternas styrka vuxit under intifadan, och d�r de har startat en kampanj f�r att �islams d�ttrar� ska b�ra den traditionella religi�sa sjalen, hijab. Kampanjen har f�rts med v�ggklotter och med ungdomsg�ng, som brutit sig in i klassrummen och tvingat p� flickorna hijab. Palestinska kvinnor har h�vdat att det �r ett frivilligt politiskt val, och att det till och med kan befria kvinnorna fr�n rollen som sexualobjekt. Andra har gjort hijab till en nationalistisk fr�ga, ett tecken p� att kvinnorna st�der det palestinska upproret, intifadan, och palestiniernas nationella krav.
Bard menar, att de som f�r fram dessa st�ndpunkter ibland anv�nder v�nsterns traditionella spr�kbruk om frig�relse och j�mlikhet, men att de i sj�lva verket saboterar kampen. Hon h�vdar att det inte bara handlar om kvinnornas r�ttigheter, utan om hela inneh�llet i palestiniernas uppror. Hon citerar journalisten Rema Hammami, som skriver om de kvinnor som fortfarande v�grar att b�ra sjalen:
�De h�r kvinnorna h�vdade alla, inom ramen f�r intifadan, att det fanns en grundl�ggande samh�righet mellan kvinnornas frig�relse och hoppet om en demokratisk och progressiv framtid...�
�Deras kamp... var inte mot hijab i sig utan en kamp om vad intifadan skulle leda till. Medan de dagligen k�mpade f�r sin r�tt att v�lja och f�r sin r�tt till en b�ttre framtid, fick de lite st�d fr�n progressiva m�n eller fr�n upprorets enade nationella ledning, som dr�jde ett och ett halvt �r med att ta upp hijab-kampanjen.�[12]
P� samma s�tt �r det med f�rh�llandet till fundamentalismen i V�steuropa. Det handlar inte om att f�rsvara de andra, de svaga inom de etniska minoriteterna det handlar om v�rt politiska program, menar Julia Bard. Hon skriver:
�Om socialister och feminister inte lyckas utmana alla former av fundamentalism, kommer de inte bara att ta bort en valm�jlighet f�r de kvinnor som vill och m�ste fly, ibland f�r sina liv, fr�n de patriarkaliska institutioner som st�nger dem inne. De kommer ocks� oundvikligen att dras in i att acceptera fundamentalistiska definitioner av vad som �r identitet och folklig samh�righet. De kommer att f� en annan syn p� vad som �r r�tt och fel, och s�ledes p� sina egna politiska uppgifter.�[13]
WAF formulerar sin egen uppgift som att ta initiativ till att bilda en bred sekul�r koalition; en koalition som m�ste riktas snarare mot staten �n mot n�gon enskild religion. Ett centralt krav blir att p� alla s�tt skilja religionen fr�n staten.
Med Clara Connollys ord �r det� ingen garanti f�r ett pluralistiskt samh�lle, men det �r i sanning en f�ruts�ttning f�r det. Det ger ocks� kvinnor, svarta s�v�l som vita, ett m�tt av lagligt och socialt skydd mot fundamentalisternas f�rs�k att kringsk�ra v�ra livsval och v�r sexualitet.� [14]
[1] Bland organisationerna i WAF finns Southall Black Sisters, Brent Asian Women's Refuge, Iranian Women's Organisation in Britain. K�rnan i WAF utg�rs av Southall Black Sisters, ett r�dgivnings- och informationscenter f�r asiatiska kvinnor i v�stra London, vilket fungerat i mer �n tio �r. L�gg m�rke till att ordet �black�, �svart� i radikalt spr�kbruk anv�nds f�r att betecknaalla �icke-vita� invandrargrupper. WAF Newsletter ges ut oregelbundet och har adressen BM Box 2706, London WC1 3XX.
[2] . �Refusing holy orders�, G.Saghal, N. Yural-Davies, WAF Newsletter nr 1 s.3.
[3] Dagens Nyheter 8 februari 1992.
[4] Citerat i �Backwards to Basics�, Julia Bard, WAF Newsletter 2 s.10.
[5] WAF Newsletter 2 s.10.
[6] WAF Newsletter 2 s.10.
[7] WAF Newsletter 1, s. 4-5.
[8] WAF Newsletter 1 s.2.
[9] WAF Newsletter 2 s. 5.
[10] �Washing our Linen�, Clara Connolly, WAF Newsletter 1 s.7.
[11] WAF Newsletter 1 s.7.
[12] Middle East Report� maj-augusti 1990, citerat i WAF Newsletter 2 s 11.
[13] WAF Newsletter 2 s.11.
[14] WAF Newsletter 1 s.7.