Fj�rde internationalen 2/1991
�Det �r nu v�r tur att f�rkasta det som inte klarade den historiska pr�vningen. De f�rs�ker ofta skr�mma oss med att marknaden inneb�r exploatering, kapitalismens �teruppr�ttande, att �skugg�-ekonomin h�rskar. I sj�lva verket talar vi om �verg�ngen till en civiliserad, blomstrande marknad, �ppen f�r alla �rliga och str�vsamma m�nniskor.�
Citatet ovan kommer fr�n det ryska parlamentets appell till befolkningen om att st�dja �500-dagarsplanen f�r �verg�ngen till marknad�.[1] En arbetare fr�n Kharkov-regionen skriver i ett brev till Rabotjaja tribuna den 4 september 1990:
�Nyligen l�ste jag i er tidning: 'Anst�llda i den statliga sektorn kommer bara att g� med p� att bli l�nearbetare p� villkor att deras l�ner �kar avsev�rt'... Jag k�nner inte till n�gra arbetare i den statliga sektorn som skulle g� med p� att bli inhyrda slavar. Och hur mycket �r en 'avsev�rd' l�ne�kning � s�g dubbelt upp � v�rd, om priserna �kar 5-10 g�nger och om det blir massarbetsl�shet? Kriminella, som har samlat h�gar av pengar, h�ller p� att bli en �gande klass som styr �ver statens �de.�
I b�rjan av december 1990 k�pte en journalist p� den liberala dagstidningen Komsomol'skaja pravda en gris fr�n en bonde och tog med sig den till kolchozen (den privata marknaden) f�r att s�lja den.
Marknadspriset p� k�tt hade f�rdubblats under det senaste halv�ret till 30-35 rubel per kilo[2] (bara under de senaste m�naderna hade priset �kat med 33-66 procent) och han ville veta vad detta berodde p�.
Han gick runt till 16 av Moskvas 33 marknader, men ingenstans fick han tillst�nd att st� vid n�got av de st�nd d�r han kunde s�lja sitt k�tt till de k�ande.
Slutligen, p� Riga-marknaden, Moskvas st�rsta, fick han, efter att ha betalat en �hutl�s� muta till slaktaren och inspekt�ren, plats vid ett st�nd bland �ggf�rs�ljarna.
Han satte upp en affisch �Marknadens billigaste k�tt� och b�rjade s�lja sitt k�tt fem g�nger under marknadspriset.
Det blev snabba reaktioner. En man k�pte ett stort stycke k�tt, men kom n�gra minuter senare skrikande att k�ttet var sk�mt.
N�r denna falska anklagelse inte ledde till att andra kunder avskr�cktes, fick v�r journalist, under f�rev�ndning av att k�ttet var orent, inte l�ngre tillg�ng till sitt st�nd. D� b�rjade han s�lja k�ttet ouppv�gt, varp� fyra m�n f�rs�kte sl�pa honom d�rifr�n. Han drog slutsatsen:
�Huvudstadens marknader, d�r de en g�ng i huvudsak fria ekonomiska lagarna h�rskade, �r i dag fullst�ndigt monopoliserade... Maffian p� en enda marknad h�var in tiotusentals rubel per dag. Mutorna fl�dar som aldrig f�rr.� [3]
Cirka 75 procent av de som besvarade en opinionsunders�kning i Sovjetunionen under sommaren 1990 menade att deras m�jligheter att p�verka det politiska livet inte hade �kat under de senaste tv� �ren.[4]
I en annan unders�kning i Moskva under h�sten, h�vdade 60% att �makten p� det lokala planet inte l�g hos sovjeterna, utan hos maffiabossarna.�[5]
Under perestrojkans sj�tte �r b�rjar folk s� sakteliga inse att de sj�lva fortfarande �r lika maktl�sa som f�rr, trots den ut�kade yttrandefriheten, valen och att partiapparaten b�rjat avl�gsnas fr�n den politiska makten.
M�nniskor som bara f�r ett �r sedan var gl�dande anh�ngare av de radikala marknadsf�respr�karnas planer, uttrycker i dag typiskt nog fruktan f�r att den borttagna statliga kontrollen �ver ekonomin inneb�r att kontrollen �kommer att falla i maffians h�nder�.
Termen �maffia� �terspeglar den folkliga uppfattningen om en alltmer omfattande sammansm�ltning mellan byr�kraterna � framf�r allt de ekonomiska administrat�rerna � och den privata sektorns �aff�rsidkare�.[6]
Det �r de h�r m�nniskorna som sitter p� makten �ver ekonomin och d�rf�r ocks� �ver samh�llet.
Varje sovjetmedborgare kan l�tt r�kna upp en rad exempel h�mtade fr�n personliga erfarenheter f�r att bel�gga detta.
�Maffian� har p� senare tid ocks� f�tt stort utrymme i massmedia, den liberala s�v�l som den konservativa (det finns ingen socialistisk press med stor upplaga). Som samh�llsfenomen �r dess konturer bedr�gliga och f�r�nderliga � dess skugglika karakt�r ligger i odjurets natur.
Men termen h�nf�rs oftast till n�rliggande aktiviteter, som �r de viktigaste: att skapa och vidmakth�lla en bristsituation genom monopolstrukturer[7] och en olaglig smygtransferering av statliga resurser och kapital till privata h�nder.
B�da innefattar ett hemligt samf�rst�nd mellan administrat�rer i den statliga sektorn och �skugg�- [tenevaja]ekonomin, som i sig ofta �r helt oskiljbar fr�n den legitima privata sektorn.
Maffian f�ddes givetvis inte under Michail Gorbatjov, n�got som under perestrojkans inledningsskede r�tteg�ngarna kring Rashidovs regim i Kazakhstan mer �n nog visade.
Men genom den fortsatta f�rsvagningen av den centrala kontrollen och legaliseringen av den privata sektorn, har �Rashidovschina� blivit allt mer vanlig och utbredd. F�ljande �r n�gra exempel p� �maffians� aktiviteter, som l�tt skulle kunna m�ngfaldigas.
I september 1990 begav sig en ledamot av Moskvasovjeten till Astrakhan f�r att ta reda p� varf�r tomater och vattenmeloner fr�n de s�dra regionerna kom i s� sm� kvantiteter. De lokala myndigheterna visade honom en h�g telegram fr�n administrat�rerna f�r Moskvas partihandlare, som instruerade dem om att stoppa leveranserna p� grund av ett alltf�r stort utbud i Moskva. S� var givetvis inte fallet. Ledamoten f�rklarade:
�Det finns inte l�ngre n�gon 'fri priss�ttning'. Ju f�rre varor, desto h�gre priser. Vem vinner p� att det finns f�rre gr�nsaker? De som s�ljer dem. Jag anser att maffians f�rgreningar mellan lageraff�r-k�pare �r verkliga!�[8]
N�r det g�ller specerier uppskattar en direkt�r f�r en varuhuskedja att bara 18 procent av de mest efterfr�gade varorna (som faktiskt produceras och importeras) n�r de vanliga konsumenterna.[9]
Enorma k�er bildas utanf�r de statliga aff�rerna, samtidigt som man p� de privata marknaderna-och ibland bara n�gra f� meter fr�n den statliga aff�rens portar � kan k�pa samma varor utan att beh�va v�nta; men till priser som oftast ligger flera g�nger �ver de statliga.
Sovjetunionen har under de senaste tv� �ren importerat l�kemedel f�r hundratals miljoner dollar. �nd� �r det sv�rt att hitta vanlig aspirin p� apoteken. Enligt direkt�ren f�r Moskvas apoteksbolag tillh�r de flesta av de importerade apoteksvarorna inte de mest efterfr�gade och ingen konsulterade henne om importen av dem.[10]
Men n�gon fick s�kert stora summor pengar av export�rerna. Var och en som har tillr�ckligt mycket pengar kan komma �ver de apoteksvaror eller mediciner han eller hon beh�ver genom att muta apoteksf�rest�ndaren eller aff�rs�garen p� svarta marknaden eller p� Moskvas inte s� v�lk�nda, men numera helt legala, apotek d�r man betalar i utl�ndsk valuta. Enligt en rapport, n�rmar sig volymen p� den illegala handeln med l�kemedel redan de statliga apotekens.[11]
Vid sidan om den rena ekonomiska vinningen spelar bristsituationen ocks� en anv�ndbar politisk roll f�r dem som har intresse av att tystnaden och lugnet hos folket inte bryts.
M�nniskor �r s� upptagna med den materiella kampen f�r �verlevnad att de inte har mycket tid eller energi att uppr�tth�lla n�gon politisk aktivitet. Detta inneb�r givetvis inte att jag vill p�st� att bristsituationen �r en f�ljd av en politisk konspiration, �ven om denna hypotes i vissa fall inte kan uteslutas. I vilket fall, om det inte vore f�r den politiska roll bristerna spelar, kan man lugnt p�st� att str�vandena att f� bukt med den skulle vara mer kraftfulla och framg�ngsrika.
Och n�rde politiska sp�nningarna �kar allvarligt, �kastas� defisit (en allm�n term f�r bristvaror) pl�tsligt ut p� marknaden.
Enligt en innev�nare i industristaden Sverdlovsk, b�rjade myndigheterna strax efter en mycket stor politisk demonstration �'kasta ut' �sterrikiska st�vlar, rum�nska blusar och deodoranter n�gonstans ifr�n�.
Naturligtvis bildas det k�er, sedan k�lappar, vakter �ver k�lapparna och vakter f�r de nattliga k�erna. Den kommitt� som valdes under demonstrationen fann sig snart sj�lv isolerad fr�n den �vriga befolkningen.[12]
Ju v�rre bristen blir, desto vanligare blir det att s�lja defisit direkt i f�retagen. Detta �r ett mycket anv�nt och f�rekommande verktyg som administrationen anv�nder sig av f�r att �ka arbetarnas beroendest�llning. En arbetare som kritiserar f�retagsledningen riskerar att �ka ut.
Samtidigt finns det inte tillr�ckligt mycket varor och k�bblet om vem som skall f� dem kan allvarligt f�rsvaga solidariteten inom kollektivet.
Detta �kar ocks� korruptionen inom arbetarleden, eftersom de varor som s�ljs inte �r basvaror som det r�der brist p�, utan bilar, elektronisk utrustning, videokassetter och franska parfymer; varor som arbetarna i sin tur kan s�lja med god vinst. F�retagsledningen vet givetvis om detta.
Bristsituationen tj�nar ocks� som ett sorts politiskt slagtr� f�r konservativa och liberaler som vill diskreditera varandra.
N�r potatissk�rden ruttnade ute p� f�lten, anklagade partifunktion�rerna de �demokrater� som valdes till sovjeterna under v�ren 1990 f�r att inte mobilisera sina v�ljare att b�rga sk�rden (partiapparaten brukade g�ra detta fram till dess de ber�vades sina administrativa funktioner inom ekonomin).
Den liberala pressen beskyllde i sin tur de konservativa f�r att sprida panik f�r att diskreditera �demokraterna�. De senare satte fingret p� den centrala ekonomiska apparatens misslyckande att i tid vidta �tg�rder- problemet gick att f�rutse s� l�ngt som ett �r i f�rv�g.
Moskvas liberala borgm�stare, Gavril Popovs, f�rsta reaktion var faktiskt att v�gra mobilisera sina v�ljare. I st�llet f�reslog han att det inkompetenta ministeriets apparat skulle s�ndas till f�lten.
Leonid Suchov, taxichauff�r fr�n Charkov och medlem av Sovjetunionens parlament, gav uttryck f�r en allm�n uppfattning n�r han h�vdade att �n�gon� medvetet skapar en desperat situation i akt och mening att psykologiskt f�rbereda arbetarna att godta varje reform, �ven marknaden.[13]
�Demokraterna� p�st�r att de saknar den verkliga makten att f�r�ndra situationen. Och samtidigt som det ligger mycket i detta, har de inte gjort mycket f�r att mobilisera befolkningen f�r att f�r�ndra styrkef�rh�llandena.
Liberalerna �r p� grund av sin ideologiska inriktning, liksom mer konkreta politiska �verv�ganden i allm�nhet, mycket motvilliga att ta till �administrativa metoder� � de enda som effektivt kan till�mpas mot monopolet � f�r att tygla maffian. Vasilij Leontjev har sagt att dagens maffia �r morgondagens klass av �civiliserade� kapitalister.
Direkt plundring av konsumenterna �r bara en av �maffians� k�llor till profit. Parallellt med detta, och ibland �verlappande, sker st�lder fr�n staten.
Arbetare ber�ttar om �brevl�de�-kooperativ[14] och joint venture-f�retag som bildats av f�retagsledningen f�r olaglig f�rs�ljning av r�varor och komponenter utomlands eller till den privata sektorn.
Ett typiskt fall �r n�r direkt�ren f�r det statliga forsknings- och produktionsinstitutet Gidrolizprom godk�nde att kooperativet Chimtechnika bildades och till det � gratis � �verf�rde institutets stora lager av defekta titaniumhydrolysapparater.
Khimteknika gjorde aff�rer med datorer och videobandspelare (Gidrolizprom hade inga egna) f�r mellan sex och nio miljoner rubel.
Efter att med andan i halsen ha flytt fr�n den polisrotel som bek�mpar ekonomisk brottslighet och skattemyndigheterna, �verf�rde Khimtekhnikas direkt�rer tillg�ngarna till ett gemensamt sovjetiskt-schweiziskt joint venture-bolag, Intercomplex, som bildats just f�r detta syfte (joint venture-bolag har tv� �rs skattefrihet).
Sedan dess har Gidrolizprom uppl�sts. Dess numera sj�lvst�ndiga tidigare institut och fabrik har stora skulder och dystra framtidsutsikter. Men inte den f�rre direkt�ren f�r Gidrolizprom � han sitter nu i ledningen f�r Intercomplex.[15]
Genom att sluta underleverant�rskontrakt f�rvandlar kooperativen krediter som inte �r kontanter till kontanta medel. I den sovjetiska ekonomin tar penningtransaktioner mellan statliga f�retag formen av bokf�ringstransaktioner mellan den statliga bankens konton f�r de olika f�retagen. I s�dana transaktioner anv�nds aldrig kontanter.
I transaktioner mellan statliga f�retag och kooperativ, som �r icke-statliga f�retag, betalas � andra sidan kontanter ut fr�n dessa konton. Detta ger ofta direkt�rerna i de statliga f�retagen pengar under bordet eller l�n som medlemmar eller anst�llda i kooperativen.
Man kan ocks� g�ra sig en f�rm�genhet p� aff�rer med utlandet. De flesta av Moskvas joint venture-f�retag inom byggbranschen �r alldeles f�r upptagna med att importera och s�lja datorer f�r att bygga n�gra hus. Och varf�r skulle de g�ra det � n�r vinsten kan bli s� stor som 4 000 procent![16]
Eller som en minister i den lettiska regeringen uttryckte det:
�Kooperativ och joint venture-f�retag �r oftast inriktade p�, inte produktion av konsumtionsvaror, utan p� distributionen av dem. Fr�n statens fickor till deras egna. F�r att tala klarspr�k: de �r indragna i en verkligt storskalig spekulation.� [17]
Under Brezjnevs tid underl�ttade en �g�va� som ett par jeans eller en flaska whisky utl�ndska exportkontrakt till Sovjetunionen. Under perestrojkan har, som en f�ljd av decentraliseringen av handeln med utl�ndska valutor, stora summor kontanter i utl�ndsk valuta blivit en norm.[18]
Man b�r ocks� n�mna partiapparaten. M�nga av dess tidigare och nuvarande medlemmar utnyttjar sina kontakter och illegalt ansamlade rikedom f�r aff�rer.
I Leningrad, t ex, har den en g�ng s� m�ktiga regionala partiapparaten reducerats till 37 personer. Men de har fullt upp med att hyra ut kontor till kooperativ, privata banker och utl�ndska f�retag i Smolnyinstitutet, ett historiskt minnesm�rke och ett lysande exempel p� en egendom som r�ttm�tigt tillh�r folket. De har ocks� ombildat ett av kommitt�ns hotell till ett joint venture-f�retag.[19]
Men det �r inte bara medlemmar och f�re detta medlemmar av den byr�kratiska klanen som �r inblandade i dessa aktiviteter.
Det blev skandal i Moskvasovjeten n�r en klubb f�r ledam�terna, �Stolitsa� (Huvudstaden), f�rs�kte kasta ut den lokala nykterhetslogen fr�n dess lokaler p� Tjechov-gatan. De uppt�ckte att denna klubbs syfte var �produktion och kommersiella aktiviteter�.
Efter ytterligare utfr�gningar avsl�jades att dess grundare arbetar i Moskva‑sovjetens kommission f�r ekonomisk politik och entrepren�rskap. Komsomolskaja pravda kommenterade:
�Exemplet Stolitsa �r olyckligtvis inte unikt, utan tv�rtom typiskt f�r samh�llets existerande struktur: de lokala sovjeternas olika kommissioner bildar olika kommersiella organisationer och betalar delar av dess vinster, inte till den lokala budgeten, utan direkt till dess grundare. Och grundarna �terg�ldar givetvis deras v�nlighet.�[20]
I december 1990 anklagade 35 medlemmar av Oktjabrskij-distriktets sovjet i Moskva sin ordf�rande, Ilja Zaslavskij, en liberal f�rgrundsgestalt, f�r att ha
�...organiserat monopolstrukturer, som liknar den klassiska 'skugg'-formationen lika mycket som tv� b�r... D�m sj�lva: ordf�randen f�r distriktets sovjet, ordf�randen f�r dess exekutivkommitt� och n�stan alla ledam�ter, har hamnat i ledningen f�r distriktets politiska struktur och �r samtidigt direkt�rer f�r kooperativ, kommersiella banker och f�retag.� [H�r f�ljer en l�ng uppr�kning �ver dessa f�retag.]
�Exceptionellt f�rdelaktiga villkor skapas f�r alla dessa f�retags aktiviteter, och tiotusentals rubel pumpas in p� deras konton fr�n distriktets exekutivkommitt�s budgetmedel, de stj�l med andra ord �ppet de pengar som var avsedda f�r distriktets socio-ekonomiska utveckling, fr�n dig och mig.�
Ledam�terna anklagade vidare exekutivkommitt�n, som var str�ngt upptagen med att till�mpa Zaslavskijs uppfattning om �marknadsekonomin och det ekonomiska oberoendet fr�n distriktet�, f�r att sabotera distriktets kampanj f�r att b�rga gr�nsakssk�rden.
De h�vdade att bostadsbyggandet ocks� misslyckats: samtidigt som exekutivkommitt�n s�lde statligt �gda l�genheter till i f�rsta hand innehavare som �ppet deklarerade att de avs�g att l�mna landet och s�lja tillbaka l�genheterna mot utl�ndsk valuta eller hyra ut dem till utl�ndska f�retag, levde 60 000 m�nniskor i distriktet fortfarande i kommun�gda l�genheter.[21]
Denna utveckling � ��verg�ngen till marknadsekonomi�, som den okontrollerade sv�ngningen �ver till monopolbildningar och den olagliga �verf�ringen av offentliga medel till privata h�nder, popul�rt kallat �maffians h�rdnande j�rngrepp� �ver ekonomin � kommer inte som en �verraskning f�r sovjetiska marxister, som �r de enda som ens f�rs�ker g�ra en seri�s analys av de underliggande orsakerna till �kommando�-systemets misslyckande.[22]
Marxisterna har alltid understrukit att makten �r den grundl�ggande fr�gan i den ekonomiska reformen, att makten �r en samh�llsfr�ga, och att debatten om plan och marknad handlar om regleringsmekanismer som i sig sj�lva inte best�mmer samh�llssystemets natur.
�Kommando�-systemets misslyckande kan inte f�rklaras genom att bara h�nvisa till den p�st�tt �utopiska karakt�ren hos den planerade ekonomin�, �ven om marxisterna sj�lva uppmanar till en �versyn av den gamla modellen med �en stor fabrik�, d�ribland ocks� en kraftig �kning av marknadsf�rh�llandenas roll i den sovjetiska ekonomin.
Men denna uppgift kan inte framg�ngsrikt l�sas i den stora majoritetens intresse, oavsett hur betydelsefull den �n �r, utan att fr�gan om makten direkt st�lls.
F�r marxister ligger den underliggande sociala orsaken till det gamla systemets kris i avsaknaden av kontroll �ver ekonomins administrat�rer, som efter revolutionen tillskansade sig makten �ver ekonomins officiella �gare, utan att de blev fullv�rdiga �gare sj�lva.
Under Stalins tid, i �kommando�-systemets ursprung, existerade en viss kontroll ovanifr�n. En direkt�r som inte lyckades uppfylla de uppst�llda m�len visste att han eller hon skulle bestraffas, oftast p� ett drastiskt s�tt.
Chrusjtjov avskaffade terrorn, men han ersatte den inte med en demokratisk kontroll underifr�n. Han bara lekte med demokratin.
Men �ven dessa blygsamma reformer v�ckte motst�nd hos byr�kratin, som kunde finna allierade hos majoriteten av det politiska ledarskapet.
Det som sovjetmedborgarna i dag kallar �stagnationseran� var f�rmodligen det full�digaste uttrycket f�r byr�kratins herrav�lde, en byr�krati som i allt h�gre grad frigjorde sig fr�n politisk kontroll utifr�n.
Under denna period beh�vde administrat�rerna, i synnerhet de i toppen eller p� mellanniv�er, inte s�rskilt frukta bestraffningar f�r att de inte lyckats uppfylla de officiella �l�ggandena. Verkliga bestraffningar var reserverade f�r dem som br�t mot de informella reglerna, k�randan hos den byr�kratiska kast som g�tt ner sig i korruptionens tr�sk.
Mot denna bakgrund har Gorbatjov, som �ven om han sj�lv �r reformanh�ngare, f�redragit den process som han tog i arv fr�n Brezjnev: i dag har maktcentrat blivit n�stan lika maktl�st som sj�lva folket mot den ekonomiska byr�kratin, som fritt kan utnyttja sin monopolst�llning p� ett helt f�ruts�gbart s�tt; begr�nsa varum�ngden p� marknaden, f�rs�mra kvaliteten och h�ja priserna.
Detta �r den oundvikliga konsekvensen av f�rs�ket till �revolution ovanifr�n� som har lagt de ekonomiska reformerna i h�nderna p� byr�kratin. Syftet �r att bevara makten och privilegierna f�r �tminstone en del av byr�kratin genom att f�r�ndra dominans- och exploateringsf�rh�llandena. Detta kr�ver att nya personer kommer in i den h�rskande klassen och att en del av de gamla offras.
Den utveckling av den sovjetiska ekonomin som beskrivits ovan tvingar liberalerna att anpassa sig till den bistra verkligheten. Deras standardargument om att den f�rdjupade ekonomiska krisen och �maffians f�rd�rvlighet� beror p� att det inte skett n�gon �verklig� reform har mist det mesta av sitt inneh�ll, eftersom vanliga medborgare redan sett tillr�ckligt mycket av marknaden f�r att kunna bilda sig en klar uppfattning om vad en �verklig� �verg�ng till marknaden inneb�r f�r dem. Med den sovjetiske finansministerns ord:
�Man kan diskutera om vi �r beredda eller ej p� att g� �ver till marknaden, om det r�der konkurrens mellan producenterna eller om konkurrensen �nnu �r ett avl�gset m�l, men verkligheten �r s�dan att marknaden tvingar sig in p� v�ra liv. Mer �n 60 procent av priserna kontrolleras inte av staten. Detta inneb�r att de stiger, och det avsev�rt... Monopolen inom industri, jordbruk och transportsektorn har en mycket stark st�llning.[23]
Mot bakgrund av att det inte skett n�gon officiell prisreform �r detta ett verkligt erk�nnande. Under v�ren 1990 lovade Gorbatjov dyrt och heligt att det inte skulle bli n�gra prisreformer utan att befolkningen f�rst fr�gades till r�ds; en befolkning som helhj�rtat mots�tter sig prish�jningar.
Den liberale sociologen Leonid Radzjitjovskij h�vdar att den sovjetiska ekonomin domineras av en �tras-borgerlig� etik: str�van att �ka den egna egendomen p� bekostnad av den stats�gda, vilken �r det samma som �ingens egendom�.
Detta har skapat �ett unikt monster utan f�reg�ngare i historien � en fullst�ndigt maffiastyrd ekonomi�.
Allt detta tillskriver han, givetvis, den socialistiska revolutionen. Men han skiljer sig inte s�rskilt mycket fr�n marxisternas analys, n�r han beskriver perestrojkan som �privatiseringen av den byr�kratiska-maffia-strukturen: ministerierna blir en monopolistisk koncern och st�dernas handelsadministration � de privata f�retagarnas f�rening�. �nd� varnar han f�r att det vore dumt att tro att n�got annat �r m�jligt, eftersom �maffia-nomenklaturan� finns d�r makten finns.[24]
D�rf�r m�ste man, hur motbjudande det �n �r, h�lla fast vid den inslagna kursen eftersom det �bara �r under den �ppet privata egendomens f�rh�llanden som det, steg f�r steg, blir m�jligt att krossa monopolen och maffian... att millimeter f�r millimeter �teruppr�tta den gemensamma m�nskliga etike[25] och bli av med tras-borgerskapet.�[26]
Radsjichovskijs f�rslag inneb�r ytterst att man skall h�lla f�r n�san och st�dja revolutionen ovanifr�n. Han n�mner inte ens m�jligheten av en folklig revolution som ett alternativ. F�r om folket tar makten fr�n �maffia-nomenklaturan� kan detta riskera hans m�l: kapitalismens �terinf�rande.
Leningrads socialdemokrater, som f�respr�kar en (i grunden kapitalistisk) �blandekonomi�, har nyligen ocks� insett att �privatiseringen inneb�r att egendomarna �verf�rs i direkt�rernas h�nder; och inf�randet av marknadsekonomin deras frihet fr�n varje begr�nsning�. F�ljande �r bara det mest sl�ende i denna utveckling i deras stad:
�De 26 st�rsta f�retagen bildade 'Industrif�retagens f�rening' och har nu bildat banken 'Rossija' i vilken de investerat miljontals rubel. De har ocks� bildat bolaget 'Nevskaja perspektiva' genom vilket de kommer att k�pa upp konsumtionsvaror och livsmedelsindustrin i staden j�mte grossistf�retagen � allt givetvis f�r att hj�lpa medborgarna och Leningrad-sovjeten. N�r dessa aff�rer v�l genom f�rts kommer staden fortfarande att vara styrd av samma gamla administrativa struktur, det �r bara det att den kommer att �tnjuta nya m�jligheter som hittills betraktats som kriminella.�[27]
Samtidigt som detta i sig �r oroande f�r socialdemokraterna, som vill ha en �normal� ekonomi s� som den ser ut i V�st, fruktar de �n mer den �politiska instabilitet� och den �sociala oro� som kommer att f�lja.
�M�nniskorna i fabrikerna kommer inte att v�nta l�nge n�r de uppt�cker att samh�llet styrs av samma personer tillsammans med alla sina sl�ktingar och v�nner och en del av de mest fogliga demokraterna, n�r livet �r det gamla vanliga, n�r den enda skillnaden �r att de kommer att ha bytt ut sina svarta Volga mot svarta Mercedes.�
Leningrads socialdemokrater �r varma f�respr�kare av vad de kallar den �parlamentariska v�gen�:
�Det finns tv� alternativ: att utnyttja situationens extrema instabilitet f�r att riva ner de kvarvarande strukturerna och rida p� massaktionernas v�g i f�rhoppningen om att bli de politiska ledare som 'uttrycker folkets intressen'; eller att genom alla till buds st�ende metoder f�rs�ka f�rhindra den sociala explosionen och d�rigenom bevara den parlamentariska v�gen under h�ndelseutvecklingen. Bolsjevikerna var 1917 de mest helgjutna f�rk�mparna f�r det f�rsta alternativet... Vi k�nner till f�ljderna av att f�rs�ka genomf�ra en social revolution.�
F�ljdenligt ser socialdemokraterna byr�kraternas byte fr�n Volga till Mercedes som oundvikligt. Allt de kan komma p� �r att inbjuda kapitalister fr�n V�st i f�rhoppningen om att de kan inf�ra ett �civiliserande� element i den sovjetiska aff�rsv�rlden. Ett annat f�rslag vore att Leningrad-sovjeten sj�lv gav sig in i aff�rsverksamheten, som en motvikt till maffian. Men i s� fall, till�gger de sorgligt, finns det inga garantier f�r att inte sovjeten skulle bli �maffiastyrd�. [28]
F�rfattaren vill tacka Allen Fenichel, Andrea Levy, Dave Melnychuk och Leo Panitch f�r deras v�rdefulla kommentarer till ett tidigare utkast till denna artikel.
�versatt urs International Viewpoint nr 200 18 februari 1991. �vers�ttning: Lars Gbus Kaage
[1] Citerat ur Sovjetskaija Rossija,10 oktober 1990.
[2] Rabotjaja tribuna, 4 september 1990.
[3] Den genomsnittliga l�nen inom industrin �r cirka 260 rubel i m�naden.
[4] Komsomol'skaja pravda, 12 december 1990.
[5] Trud, 11 juli 1990.
[6] Sovjetskaija Rossija, 30 september 1990
[7] En snarlik, men mindre anv�nd, term �r �bandokratia� (fr�n ordet �banda� � g�ng) som en ekonom har definierat som �organiserad brottslighet som vuxit fram p� byr�kratismens grundval, och vuxit samman med denna ekonomiskt, socialt och till och med politiskt.� A. Buzgalin �est' li u nas ekspluatatsija? � Sovjetskie Profsojuzu, nr 17-18 1990, s 26.
[8] M�nga faktorer bidrar givetvis till bristen, men bland dessa upptar monopolsituationen en speciell plats. F�r en analys av monopolens roll i den sovjetiska ekonomin, se V. Bogatjev, �Monopolija v sovetskoj ekonomike�, Ekonomitjeskije nakui, nr 6 1990, ss 11-22.
[9] Kuranty (Moskva) 4 oktober 1990.
[10] Rabotjaja tribuna, 9 oktober 1990.
[11] Vechernaja Moskva, 27 september 1990.
[12] �Apteka gde est' vse�, Nedelja nr 41, 8 oktober 1990, s 5.
[13] G. German �Ochered�, Rabotjij vestnik (Perm), nr 5 maj 1990, s 3.
[14] I centrala sovjetiska televisionen den 21 september 1990. Vid samma tillf�lle uppmanade Suchov ocks� partiledningen att vara s� �rlig att den kunde erk�nna att det goda liv de talar om kommer att �ga rum under kapitalistiska f�rh�llanden. I s� fall borde Kommunistpartiets namn �ndras till Kapitalistpartiet, f�reslog han.
[15] Sovjetiska kooperativ �r ofta vanliga privata f�retag som anst�ller l�nearbetare. Artem Tarasov, vicepresident i Kooperat�rernas union, svarade s� h�r n�r han i september 1990 fick fr�gan om vad som skulle h�nda om staten legaliserade privat egendom: �Ingenting. Vi skulle bara bli av med en t�ckmantel och b�rja kalla saker vid deras r�tta namn... [Mitt kooperativ skulle bli] ett bolag med privat kapital.� Rabotjaja tribuna, 4 september 1990.
[16] T. Bogatjeva �Rasgosudarastvelenja � ne razgrablenje�. Pravitel' Stvennji vestnik, nr 50 december 1990, s 6.
[17] Detta har Moskvas forskningsinstitut kommit fram till. Samtal med M. Maljutin, direkt�r f�r Moskvasovjetens sociologiska avdelning.
[18] I. Litvinova, �Zaslon spekuljatsij�, Nedelja nr 42, 5 oktober 1990, s 4.
[19] Samtal med tyska och italienska aff�rsm�n.
[20] Fr�n Leningrad-TV, 5 november 1990. Smolny var en g�ng en skola f�r adelns flickor och er�vrades av bolsjevikerna och andra revolution�ra organisationer 1917.
[21] Komsomol'skaja pravda, 3 oktober 1990.
[22] Rabotjaja tribuna, 9 december 1990.
[23] Den som inte l�ser ryska kan hitta analyser av Sovjetunionen med denna inriktning i D. Mandel (red) La perestrojka: �conomie et soci�t�, Qu�bec: Presses de l'Universite du Qu�bec 1990 (artiklar av V. Bogatjev, V. Dementev, Ju. Suchotin) liksom i tidskriften Alternatives (Montr�al och Moskva) nr 1 v�ren 1991 (artiklar av V. Buzgalin, B. Kagarlitskij, A. Kolganov, Ju. Suchotin, G. Rakitskaja, B. Rakitskij). Ett f�rs�k att kortfattat sammanfatta de gemensamma st�llningstaganden som m�nga sovjetiska socialister gjort finns i D. Mandel �A market without thoms: the ideological struggle for the Soviet working class�, Studies in Political Economy, Ottawa, nr 38, h�sten 1990, ss 30-36.
[24] Trud, 30 december 1990.
[25] Sovjetiska liberaler s�tter de �gemensamma m�nskliga v�rden� som f�ruts�tts f�rh�rska i �normala� (kapitalistiska) samh�llen, i mots�ttning till de �klassv�rden� som s�gs ha inspirerat stalinismen. Detta ledde en Leningrad-socialist att spydigt s�ga att liberalernas �gemensamma m�nskliga v�rden� m�ste vara dollarn.
[26] L. Radzichovskij �Kapitalism z otdel'no vzjatoj kvartire�, Nedelja nr 48, 25 november 1990, 2 s.
[27] V. Dudtjenko och A. Karpov �Ovozmozjnych posledsvijach najbolee oc hevidnogo i pryamogo puti k privatizatsii�, 2 september 1990 (opublicerat dokument). F�rfattarna �r ledare f�r Leningrads socialdemokrater. Karpov �r ledamot av Leningrad-sovjeten och medlem av dess ekonomiska reformkommission.
[28] O. Savel'ev �Politicheskaja situatsija v Leningrade�, 25 augusti 1990 (opublicerat dokument); O. Savel'ev �Obsluzhivanje demokratij� Informatsionnyi biulleten' Sotsial-demokratitjeskoj assotsiatij (Leningrad), nr 24 september 1990. Detta stycke bygger ocks� delvis p� samtal med socialdemokratiska ledare.