Ur Fj�rde internationalen (G�teborg) 2/1990
Under de sista m�naderna 1989 st�rtades regimen i �sttyskland av en massr�relse. Kort d�refter f�ll den stalinistiska regimen i Tjeckoslovakien och n�gra veckor senare st�rtades Ceausescus diktatur i Rum�nien. Dessa h�ndelser betyder slutet f�r stalinistiskt styre i �steuropa och samtidigt uppl�sningen av de organisationer som skulle integrera �steuropas ekonomier, COMECON och Warszawapakten. Europas delning i ett imperialistiskt block och i ett block av byr�kratiserade, post-kapitalistiska stater uppl�ses. Detta inneb�r en stor f�r�ndring av situationen i Europa och en f�rst�rkning av imperialismen.
Till skillnad fr�n Sovjet och Ungern st�rtades regimen i �sttyskland genom en folklig mobilisering: det var en revolution�r omst�rtning i meningen �de i toppen kunde inte l�ngre styra p� det gamla s�ttet och de i botten kunde inte l�ngre leva p� det gamla s�ttet�. Fr�n b�rjan var revolutionens huvudsakliga drivkraft demokratiska krav: �sikts- och tryckfrihet, oberoende domstolar, pluralism, fria val, r�ttss�kerhet och folkligt deltagande i samh�llets och statens styre.
Den paroll som b�st sammanfattade denna st�mning var �vi �r folket�. I mitten av september f�rs�kte oppositionen utnyttja den passivitet som drabbade det styrande SEDs politbyr�. Den manade folk att inte l�sa sina problem genom att fly till V�sttyskland utan att k�mpa f�r en revolution�r f�rnyelse av �sttyskland. Dessa krafter utgjordes av F�renade V�nstern (VL), Nytt Forum (NF), �Demokrati Nu� och senare det Socialdemokratiska partiet (SPD).
Den politiska revolutionens f�rlopp i �sttyskland har haft sina speciella drag som skiljer den fr�n andra �steuropeiska l�nder.
Reformer genomf�rdes senare i �sttyskland. Som ett resultat av detta br�t denna process ut med desto st�rre kraft. Sen 1953 har det inte funnits n�gon massr�relse i �sttyskland. Innan muren byggdes fann folket en utv�g f�r sitt missn�je genom att fly till v�st. 3,5 miljoner m�nniskor, framf�r allt unga, har l�mnat �sttyskland sen det grundades. Efter 1961 har f�rre m�nniskor tagit risken att fly; n�gra f�rs�kte testa vilka m�jligheter som stod �ppna f�r dem inom de existerande strukturerna, men de flesta valde v�gen till �inre emigration�. Reformperioder f�ljde alltid liknande r�relser i Sovjet.
Myndigheterna ville emellertid inte befatta sig med perestrojka. De skr�mdes, helt riktigt, av att processen inte skulle kunna kontrolleras och att det skulle kunna inneb�ra slutet f�r SED-regimen. D� den j�mf�rde sig med den andra kapitalistiska halvan av Tyskland, fruktade SED mer �n n�gon annan regim i �steuropa en politisk och ekonomisk liberalisering.
Denna attityd ledde till att det �sttyska folket �vergav allt hopp om att regimen skulle reformera sig sj�lv. F�r m�nga, i synnerhet de unga, som inte k�nde sig bundna till landet genom �rtionden av arbete, var den enda m�jligheten f�r att �f� ett b�ttre liv� att l�mna �sttyskland.
M�jligheten till massflykt d�k upp n�r Ungern tillk�nnagav sitt �ppnande av gr�nsen till �sterrike i maj 1989. F�r �sttyska medborgare �ppnades en v�g f�r massemigration eftersom de av tradition semestrar i Ungern. Massutvandringen b�rjade i augusti och forts�tter �nnu. Denna situation med m�jlighet f�r folk att emigrera massivt fr�n ett land, vars regering de f�rkastar utan att kunna f�r�ndra, �r unik i Europa. Yttre f�rh�llanden, spr�k, kultur och gemensamma traditioner underl�ttar flykten till ett land som de inte betraktar som fr�mmande.
� andra sidan erbjuder den v�sttyska regimen, som g�r anspr�k p� att tala i �alla tyskars� namn, alla m�jligheter till omedelbar integrering i samh�llet (pengar, bostad, arbete mm). �sttyska medborgare �tnjuter privilegier j�mf�rt med andra flyktingar och �ven v�sttyskar fr�n fattigare skikt f�r att de �r tyskar.
Regimens fall orsakades av tre omst�ndigheter: den dagliga flykten av tusentals m�nniskor, organiseringen av den tidigare illegala oppositionen och till sist utvecklingen av en st�ndigt v�xande massr�relse. Dessa element, tillsammans med det pl�tsliga �ppnandet av muren, som f�rorsakade ytterligare ekonomiska problem i �sttyskland, best�mde den politiska utvecklingens rytm och riktning de f�ljande veckorna. Dessa allm�nna f�rh�llanden har ocks� p�verkat formeringen av nya politiska krafter:
Revolutionen �gde rum ute p� gatorna, antingen p� v�g ut ur eller in i demonstrationerna. Det fanns inget politiskt ledarskap. Oppositionella grupper f�rs�kte skaffa sig ett inflytande, men de organiserade inte detta.
Fr�n b�rjan fanns inga f�rs�k till sj�lvorganisering bland arbetarna i fabrikerna. Senare f�rs�kte ett antal grupper, framf�r allt F�renade V�nstern, stimulera detta, men det har varit sv�rt att f� fart p� r�relsen. Arbetare utgjorde majoriteten av demonstranterna. De ville s�tta press p� regimen att genomf�ra reformer. I den m�n de blev besvikna valde m�nga att packa sina v�skor och �ka till v�st. Det �r ett l�ttare alternativ �n att bygga samh�lleliga strukturer och alternativa styrelseformer. Efter murens fall d�k en annan m�jlighet upp, den enklaste av alla: �terf�rening med V�sttyskland.
Fr�n b�rjan var den dominerande tendensen �en f�rnyelse av socialismen�. I mitten av november p�stod Sociologiska institutionen vid Vetenskapsakademien att av de �sttyska medborgarna trodde 87% p� m�jligheten att bygga en demokratisk socialism. Den 24 november ville fortfarande 83% beh�lla �sttyskland som en oberoende och socialistisk stat. Endast 10% var f�r en �terf�rening.
N�gra dagar senare, den 27 november, f�r�ndras st�mningen vid de �terkommande m�ndagsdemonstrationerna i Leipzig: 200.000 m�nniskor kr�vde inte bara fria val, tryck- och �siktsfrihet samt bestraffning av regimens gamla funktion�rer utan ocks� �Tyskland, ett fadersland�. Klimatet f�r�ndrades �t h�ger. Demonstranterna b�rjade bli mer och mer aggressiva mot allt som tycktes vara �v�nster�. Nationalistiska, fr�mlingsfientliga och t o m antisemitiska paroller �kade i antal. I dag �r det riskfyllt f�r v�nstern att delta i demonstrationerna. Endast sm� grupper v�gar g�ra det, samtidigt som de delar ut flygblad med uppmaningen: �Kasta inte bort �sttyskland�. De skymfas och attackeras fysiskt av demonstranter. Talare fr�n Nytt Forum avbryts av slagord som �R�da, ut ur demonstrationen� och �S�tt v�nstern i koncentrationsl�ger�. Republikanerna, en h�gerextrem kraft i V�sttyskland, tolereras och kan agitera �ppet och provocera fram v�ldsamma sammanst�tningar. Enligt aktuella opinionsunders�kningar �r 76% av befolkningen f�r en �terf�rening. Hur skall denna omsv�ngning f�rklaras?
F�r det f�rsta: Trots snabba framsteg har processen av sj�lvreformering och sj�lvf�rnyelse varit f�r l�ngsam och tveksam f�r att vara trov�rdig och kunna v�cka f�rhoppningar. SED st�r inf�r en om�jlig uppgift, att samtidigt rasera sitt styre och bygga upp ett nytt politiskt ledarskap, dvs de antas b�de uppl�sa sin makt och beh�lla den.
I b�rjan g�ckades alla SEDs f�rs�k att �terta initiativet, samtidigt som man reformerade sig. Under september-oktober vidtog man f�r�ndringar endast under press fr�n folket och alltid �f�r sent� f�r att folket skulle kunna k�nna f�rtroende f�r SED. Tio veckor av massflykt �gde rum innan Honecker avgick (18 oktober); tv� m�nader gick mellan 9 oktober, d� regimen avstod fr�n en �kinesisk� repression och 1 december, n�r den gav upp partiets ledande roll. Konflikterna kring uppl�sningen av den politiska polisen (Stasi) f�rst�rkte den omfattande r�dslan att SED bara organiserade reformeringen p� ett s�tt f�r att r�dda sin makt under andra former.
Under SEDs extraordin�ra kongress, som �ppnade den 8 december mot det gamla ledarskapets vilja, �vertog reformanh�ngarna ledningen av partiet. Men ocks� de visade sig of�rm�gna att leda f�rnyelsen. Delegaterna gjorde upp med sitt stalinistiska f�rflutna och var helt klart f�r politisk pluralism. Men kongressen inbillade sig att genom att rensa ut partiets konservativa flygel och det gamla gardet fr�n statens strukturer var f�rnyelsen genomf�rd. Den f�rkastade inte de nuvarande auktorit�ra strukturerna och anstr�ngde sig inte att f�ra fram sj�lvst�ndiga folkliga initiativ, som skulle kunnat utg�ra grunden f�r ett nytt politiskt system. Samtidigt f�rberedde den sig inf�r valkampanjen mot andra politiska krafter. Parollen �St�rk SED� f�rdes fram. M�nga oppositionella var besvikna �ver kongressens resultat.
Under januari 1990 f�rst�rktes befolkningens misstro om statens och partiets m�jlighet att reformera sig sj�lva. Vid ett m�te som partiets politiska ledning h�ll f�rkunnade den nye partiledaren Gregor Gysi att partiet hade r�tt att beh�lla den f�rm�genhet det hade samlat p� sig under perioden av monolitisk makt (och d�rf�r r�tten f�r partiet att ta fr�n staten). Den nye premi�rministern, Hans Modrow, f�ste Runda Bordet, som b�rjade i december 1989, �t sidan och deklarerade att han inte kunde acceptera att de skulle kunna s�tta honom under press. Alla, sa han, m�ste respektera de existerande lagarna (dvs byr�kratins lagar).
Slutligen satte sig regeringen emot m�nga genom sin helt och h�llet formella uppl�sning av Stasi. I sj�lva verket f�resatte sig regeringen att beh�lla den genom att skapa ett nytt �Avdelningen f�r f�rfattningens skydd�. Endast d�rf�r att de andra partierna i koalitionen hotade att l�mna regeringen gav Modrow efter f�r kraven fr�n Runda Bordet. Han lovade att v�nta med bildandet av en ers�ttning f�r Stasi till efter parlamentsvalen.
Under SEDs extraordin�ra kongress i slutet av januari stod det klart f�r alla att reformivrarna hade misslyckats att etablera partiet (nu omd�pt till PDS, Partiet f�r Demokratisk Socialism) som en levande kraft i det politiska livet. Partiledningen i Dresden l�mnade partiet samma veckoslut. De f�ljdes av en rad av olika tendenser som bildats runt olika plattformar. Partiet b�rjade uppl�sas. Dess medlemstal har minskat fr�n 2,3 miljoner i oktober till 800.000 och botten �r �nnu inte n�dd.
Under denna korta tid kunde de oppositionella grupperna inte finna n�got s�tt att framf�ra ett trov�rdigt alternativ. Det enda undantaget har varit socialdemokraterna. Denna svaghet beror p� de omst�ndig samh�llet (vilket i synnerhet g�ller v�nstern med dess str�van att f� en bas i arbetarklassen) eller att organisera sina sympatis�rer.
Deras politiska prioriteringar var demokrati, fred, m�nskliga r�ttigheter och antifascism. Endast n�gra f� av dem st�llde fr�gan hur ett alternativt, icke-kapitalistiskt ekonomiskt system skulle kunna se ut.
Intelligentian, som tidigare var i det n�rmsta helt uppknuten till SED, har blivit djupt m�rkt av arbetet med att bygga en postkapitalistisk stat under 40 �r. En stat som de ans�g sig tvingade f�rsvara mot de systematiska f�rs�ken fr�n V�sttyskland att ifr�gas�tta dess existensber�ttigande. Dess mest v�lk�nda representanter finns inom v�nstern. De utm�rks av en seri�s inst�llning till teori och genomsyras av socialistiska id�er, inklusive de fr�n v�st. M�nga av den v�sttyska v�nsterns �t�nkare� kom fr�n �st (t ex Bloch, Dutschke, Rabehl).
Deras f�rsta analyser om den explosiva situationen gjordes 1988. Trots detta �verraskades oppositionen av utbrottets styrka och den riktning den tog. Framf�r allt st�lldes den politiska revolutionen inf�r ett problem som den inte var beredd p� (g�ller �ven den v�sttyska v�nstern): Det pl�tsliga �ppnandet av muren och, i anslutning till detta, en pl�tslig konfrontation med den v�sttyska kapitalismens sociala och politiska realitet. Bortsett fr�n F�renade V�nstern hade n�stan ingen n�gra tankar om hur denna situation skulle kunna hanteras.
Oppositionen, som hade f�renats i kampen mot den stalinistiska regimen, b�rjade mycket snart att splittras kring fr�gan: privat eller kollektiv egendom? Marknadsekonomi eller beh�lla delar av socialistisk planering? Tillsammans med �terf�rening utg�r dessa teman skiljelinjen mellan v�nstern och h�gern. F�r oppositionens v�nsterflygel b�rjade denna skiljelinje bli viktigare �n den med SED.
SED-regimens kollaps har fortg�tt tillsammans med avsl�jandet av dess vansk�tsel av ekonomin. Hitintills har det faktum att landet varit det ledande COMECON-landet och internationellt legat i niv� med Storbritannien varit till viss tillfredsst�llelse f�r befolkningen (�ven om den inte kommit upp till v�sttysk levnadsstandard). Avsl�jandena har kommit som en chock.
Tidigare hemlig information som kommit fram visar:
� Den inhemska skulden har stigit till 130 miljarder �stmark.
� Den utl�ndska skulden �r 20 miljarder dollar, dvs 1.250 dollar per inv�nare. Chefen f�r valutav�xling vid Handelsdepartementet, Golodkowski,har placerat enorma summor i utl�ndska banker, framf�r allt i Schweiz och Luxemburg. F�r att f� valuta fixade Golodkowski vapenhandel med bl a Iran och Irak.
� Sex miljoner mark st�lldes �rligen till f�rfogande f�r politbyr�ns familjemedlemmar f�r att finansiera det luxu�sa ghettot i Wandlitz.
� Den enorma korruptionen och nomenklaturans kvasifeodala privilegier (jaktpaviljonger, privata parker f�r jakt, bygg- och reparationslag f�r privat bruk etc)
� Industrianl�ggningarna �r, med n�gra f� undantag, s� gammalmodiga att det med h�nsyn till konkurrensen p� v�rldsmarkanden �r meningsl�st att modernisera dem. Produktiviteten �r 40% av V�sttysklands.
� Skr�mmande milj�f�rst�relse har �gt rum till en kostnad av 30 miljarder DDR-mark per �r och kommer att leda till att vissa fabriker m�ste l�ggas ner.
Det har l�nge varit k�nt att st�dernas byggnader, speciellt s�derut, faller s�nder. Tillg�ngen p� kvalitetsvaror �r mycket knapp, sl�seriet i produktionen �r enorm o s v.
N�r muren �ppnades kunde miljoner m�nniskor se med egna �gon att levnadsstandarden i V�sttyskland var �n h�gre �n vad de hade f�rest�llt sig. Under de tv� f�rsta veckosluten bes�kte 4 miljoner �sttyskar v�st. Det blev en kulturchock. SED-symbolen blev detsamma som en v�rdel�s ekonomi, st�ld, egoism o s v. Folkets vrede blev enorm. Den har �nnu inte slutat v�xa och folket vill inte l�ngre h�ra talas om �socialismens f�rnyelse�. �Jag har st�tt socialismen i 40 �r och vill inte ha n�gra nya former av den. Inga nya experiment! Vi vill inte behandlas som svin!�
Efter att muren f�ll var den avg�rande fr�gan i �sttyskland: Kommer folket att finna styrkan och sj�lvf�rtroendet f�r att �ter bygga upp ett icke-kapitalistiskt samh�lle p� stalinismens ruiner? Endast ett s�dant sj�lvf�rtroende skulle ge �sttyskland ett existensber�ttigande som en separat stat. Priset som m�ste betalas f�r detta inneb�r en p�tagligt l�gre levnadsstandard under en l�ngre tid � och detta med �ppna gr�nser. Folket m�ste anse att skapandet av en socialistisk demokrati �r b�ttre �n en konsumtions�kning f�r en del i samh�llet.
Oppositionen har klargjort detta. I sin appell den 8 november till de som f�rberedde sig att l�mna landet, deklarerade Christa Wolf: �Vad kan vi lova er? Inte ett l�ttsamt men ett meningsfullt liv. Inget omedelbart v�lst�nd men delaktighet i stora f�r�ndringar.� N�gra dagar senare sa Nytt Forum:�Vi kommer att f�rbli fattiga en l�ngre tid, men vi vill inte ha ett samh�lle som styrs av profithajar och d�r m�nniskor sl�r sig fram med armb�gama.�
Denna styrka och detta sj�lvf�rtroende existerar inte. Tusentals m�nniskor forts�tter att utvandra. Mellan augusti 1989 till februari 1990 har 400.000 m�nniskor l�mnat �sttyskland. Lika m�nga, om inte fler, v�ntar p� valen f�r att besluta sig om de skall l�mna eller inte. �st-och V�sttysklands regeringar uppskattar att mellan 1 � 1,5 miljoner kommer att utvandra 1990. �sttysklands ekonomi riskerar att kollapsa p g a brist p� kapital och arbetskraft.
Folkets tankar �r emellertid ganska mots�gelsefulla: � ena sidan �r de r�dda f�r kapitalism och att �sttyskland skall k�pas upp av V�sttyskland. � andra sidan har �sttyskland faktiskt blivit beroende av V�sttyskland p� flera s�tt. V�sttyskland har alltid varit dess viktigaste handelspartner i v�st, dess levnadsstandard har alltid st�tt som modell, regimens str�van har alltid varit att �hinna upp och g� f�rbi� V�sttyskland p� alla omr�den.
P� SEDs kongress i december beskrev Rudolf Bahro detta beroende p� f�ljande s�tt:
H�r s�tter vi fingret p� en avg�rande punkt i den onda cirkel, som under decennier lett till att ekonomin f�rst�rts. Dess s�tt att fungera har i sj�lva verket best�mts av jakten p� h�rdvaluta, i en ekonomisk t�vlan med �klassfienden�, som alltid varit den starkare p� alla s�tt. Ekonomin best�mdes d�rf�r inte av folkets behov. Slutsatsen �r uppenbar: Den v�sttyska marken har dominerat; det �r det oundvikliga resultatet av detta val... Hans Modrow avslutade sin rapport med att dra slutsatsen att v�r ekonomiska utveckling m�ste bli socialt och ekologiskt h�llbar. Men detta m�l st�r i total mots�ttning till karakt�ren p� de ekonomiska krafter som nu l�ggs �ver oss...
Ett joint venture som kostar 5 miljarder, som det antas r�ra sig om f�r IFA (det �sttyska bilf�retag som bygger Trabanten), betyder i den nuvarande situationen att samh�llet f�rlorar makt i politiskt och kulturellt h�nseende. Detta sker oavsett i vilka former detta joint venture tar sig. Det �r resultatet av en strategisk sj�lvf�rnekelse, av att inte kunna inse landets ekonomiska potential... Ett s�dant joint venture inneb�r ett direkt accepterande av en del av kapitalismen... P� detta s�tt f�rlorar v�rt samh�lle sitt sj�lvbest�mmande p� omr�de efter omr�de.
Regimen Honeckers bestridande av �det f�renade tyska faderslandet�, som b�rjade i b�rjan av 1970-talet, saknade alltid trov�rdighet, eftersom det baserades p� argument som liknade de som borgarklassen i v�st anv�nde (som propagerade f�r �ett fadersland f�r alla tyskar�). Det f�rv�nar inte att folket som i decennier har fostrats med �det socialistiska faderslandets� v�rderingar, nu n�r �socialismen� kollapsar, ser fler f�rdelar i ett st�rre och effektivare, om �n kapitalistiskt, �fadersland�.
Regeringen Modrow har inte kunnat undfly detta beroende. Den f�rklarar att inget kan g�ras �t ekonomin utan v�sttyskt kapital och v�nder sig till den v�sttyska regeringen och dess industriella och finansiella kompanjoner. Folket �r avv�pnat. Det �r �vertygat om att den ledande ekonomiska principen m�ste vara konkurrensf�rm�ga p� v�rldsmarkanden och str�van efter likv�rdig levnadsstandard den i v�st. Dessa m�l kan inte n�s utan D-marken. Processen m�ste naturligtvis genomf�ras p� ett socialt godtagbart s�tt. Denna analys delas av m�nga oppositionella grupper, inklusive v�nstern.
De m�jligheter som finns f�r en ekonomi som �r orienterad �sterut, mot halvindustrialiserade l�nder och mot de sm� kapitalistiska l�nder, som inte har tillr�ckliga medel att idka utpressning, diskuteras enbart bland ett f�tal intellektuella. En stor majoritet av det �sttyska folket ser ingen oberoende v�g fram�t.
Mycket snabbt har alla �gon v�nts mot Bonn. F�rst f�reslog Modrow en pakt mellan de tv� tyska staterna f�r att bilda en konfederation. Han hoppades genom detta f� den n�dv�ndiga �broderliga hj�lpen�. Men Kohls regering har bundit all finansiell hj�lp till best�mda villkor, som hela tiden h�rdnar: fria val, sluta med SEDs ledande roll, inf�r marknadsmekanismer, slopa obligatorisk valutav�xling. Sedan har nya villkor st�llts. En �verenskommelse om skydd f�r investeringar; ingen begr�nsning f�r utl�ndskt engagemang; frihet att starta f�retag och v�lja arbete och senare att inf�ra V�sttysklands sociala och r�ttsliga system och till slut monet�r union. F�rutom bildandet av en fond med h�rdvaluta, ur vilken �sttyska medborgare f�r 200 DM per �r f�r resor till v�st (och som de spenderar d�r), har den federala regeringen �nnu inte gett �sttyskland ett �re i finansiell hj�lp. Kohls argument: han vill inte investera i ett �svart h�l�.
Vid januarikongressen, d� Modrow ins�g att han inte l�ngre kunde st�dja sig p� partiet, gjorde han en helomv�ndning och tillk�nnagav sin kapitulation. Han erbj�d Runda Bordet att �verta en del av maktens centrala funktioner och deklarerade n�gra dagar senare: �Tyskland m�ste �terigen bli ett f�renat land f�r alla medborgare av den tyska nationen.� Planen som han presenterade, innebar f�rst en konfederation, d�refter att �verf�ra de tv� staternas suver�na r�ttigheter till gemensamma konfederala organ och till sist en gemensam federation av L�nder. Denna plan innebar att slutgiltigt �verge en oberoende v�g f�r �sttyskland. Men �ven denna plan har kapsejsat. I Bonn vill man inte l�ngre ha enhet via en konfederation, m�let �r ett Anschluss, ett rent och sk�rt inlemmande i V�sttyskland. I �sttyskland har ekonomin f�rst�rt alla planer: Centralbanken vill omedelbart inf�ra DM som en andra valuta och, i utbyte mot detta, �verf�ra en del av sin makt till V�sttysklands riksbank. Modrow st�r kvar och sopar upp resterna och beklagar Bonns arrogans.
Helomv�ndningen i �stberlin har m�rkbart �kat Bonns anstr�ngningar att anv�nda stalinismens kollaps f�r att l�gga beslag p� �sttyskland. Kohls tiopunktsprogram fr�n november 1989 f�rest�llde sig �nnu en process som utvecklade sig steg f�r steg och som skulle leda till en gemensam federal stat via en konfederation. Det skulle ta tio �r att genomf�ra f�reningen av de tv� systemens ekonomier och processen skulle kulminera med en politisk union.
Modrows deklaration f�r en �terf�rening har upph�vt alla dessa planer. D�refter har den federala regeringen snabbt lappat ihop en ny plan: F�rst en monet�r union (som skall genomf�ras 1 juli), sen en politisk union � som ber�knas ta tv� �r � och som skall f�rberedas genom att parlamentariska kommissioner bildas p� olika niv�er. Den innefattar ocks� en �transplantering� av V�sttysklands civilr�tt, straffr�tt, det sociala systemet och slutligen ett snabbt uppr�ttande av det federala systemet. �sttysklands L�nder ska ha m�jlighet att sj�lva kunna v�lja om de vill ansluta sig till V�sttyskland (n�got som �r fastslaget i den v�sttyska f�rfattningen).
N�r v�l den v�sttyska borgarklassen har lagt beslag p� statsmakten, kommer den l�ttare att kunna avlasta �anpassningsprocessens� (dvs �terf�reningens) kostnader, eftersom den kommer att ha den politiska och juridiska makten �ver arbetarna i vad som i dag �r �sttyskland.
De viktigaste �tg�rderna i denna riktning kommer att f�rberedas innan de federala valen i V�sttyskland och d�rmed st�lla den kommande regeringen inf�r fullbordat faktum. Det �r inte uteslutet att regeringen kommer att skjuta upp valen (som h�lls i december 1990) f�r att i st�llet ha ett alltyskt val n�gra m�nader senare.
Med Genscher-planen f�rs�ker man riva hindren f�r en omedelbar �terf�rening som restes av Andra v�rldskrigets segermakter, framf�r allt Sovjet. Planen har gett Bonn-regeringen en formel genom vilken ett f�renat Tyskland skulle forts�tta att vara medlem av NATO med en speciell milit�r status f�r f d �sttysklands territorium. Den huvudsakliga st�ttepelaren skulle vara ett nytt s�kerhetssystem i Europa, i vilket alla stater utom Sovjet skulle delta. USA och Sovjet skulle garantera systemet. Detta koncept skulle inneb�ra integrering av b�de Europas neutrala stater och l�nderna i Warszawa-pakten. Planen inneb�r naturligtvis att Warszawa-pakten avvecklas: Samtidigt skulle detta system p� ett eller annat s�tt vara associerat till NATO.
Sovjetiska trupper skulle kunna stanna kvar i �sttyskland och USA-trupper i V�sttyskland. Den eventuella n�rvaron av v�sttyska trupper i �st �r ett kontroversiellt f�rslag liksom fr�gan om Polens v�stra gr�ns. Problemen �r emellertid inte ol�sliga f�r borgarklassen. Den tyska borgarklassen �r expert p� att uppfinna speciell milit�r status f�r s�rskilda omr�den. Efter F�rsta v�rldskriget demilitariserades b�gge sidor av Rhen fram till 1930-talet.
Modrow insisterade inte p� sitt ursprungliga f�rslag om neutralitet. Efter toppm�tet i Ottawa tycks Sovjet vara redo att acceptera id�n om ett nytt europeiskt s�kerhetssystem, �ven om det inte har n�got att g�ra med Gorbatjovs �ett gemensamt europeiskt hem�, utan betyder en imperialistisk allians i Europa under tysk ledning. Sovjets och COMECONs inre situation till�ter inte Kreml att st�lla villkor.
Ytterligare ett steg p� v�gen till en snabb �terf�rening �r ett snabbt genomf�rande av en monet�r union. En bilateral kommission har redan skapats f�r att f�resl� olika tillv�gag�ngss�tt. Det har lett till en kontrovers inom den v�sttyska borgarklassen. Medan en majoritet av ekonomer, inklusive Bundesbank (riksbanken), varnar f�r riskerna med en snabb monet�r union, s� st�der alla politiska krafter det. Motst�ndet fr�n Bundesbanks chef varade endast ca 24 timmar.
Inte desto mindre �r riskerna uppenbara. Den betydande ekonomiska klyftan mellan V�st- och �sttyskland kan inte �verbryggas snabbt, inte ens inom ramen f�r ett f�renat Tyskland. Man m�ste f�rst h�ja priserna och l�nerna i �sttyskland fr�n sin nuvarande niv�, annars kommer omflyttningen att forts�tta inom den nya staten.
� andra sidan vill arbetsgivarna beh�lla l�nerna l�ga i �sttyskland, d�rf�r att det �r det enda s�ttet att g�ra �st attraktivt f�r investeringar. Det inneb�r att �sttyskland kommer att bli den fattiga delen i det nya Tyskland. Samtidigt kommer det att bli ett massivt tryck ner�t p� l�neniv�n i V�sttyskland. Arbetsl�sheten kommer att �ka snabbt. Uppskattningarna av antalet potentiellt arbetsl�sa i �r varierar fr�n 800.000 till 2,5 miljoner. Dessa siffror baseras framf�r allt p� planerade nedl�ggningar av f�retag, som inte kommer att klara av den v�sttyska konkurrensen. Inf�randet av det sociala trygghetssystemet kommer att sluka enorma summor. Den massiva privatiseringen av f�retag, mark och bost�der kommer att leda till spekulation och inflation. Ingen kan kontrollera effekterna av dessa f�r�ndringar eller deras inverkan p� internationella finansmarknader.
Representanter fr�n de v�sttyska arbetsgivarna har r�knat p� kostnaderna f�r en total ekonomisk �terf�rening. Det kommer att kosta 800 miljarder D-mark (vilket �r lika mycket som det flytande kapital som s�ker en marknad) att rusta upp infrastrukturen, energif�rs�rjningen, bost�der, st�der och fabriker. Men ingen, varken i �st eller v�st, har r�knat p� de sociala kostnaderna.
Den federala regeringen h�vdar, att kostnaderna f�r att inte f�renas �r lika h�ga, eftersom folkomflyttningen, som redan har skapat viss social oro i v�st, inte g�r att stoppa. Men den skulle kunna d�mpas om �sttyska medborgare togs emot som vanliga invandrare och om Bonn var beredd att st�lla upp med omedelbar finansiell hj�lp. Den �sttyska regeringen och Runda Bordet har beg�rt 10-15 miljarder D-mark. Endast under dessa villkor skulle �teruppbyggandet av �sttyskland f� trov�rdighet bland �sttyskar.
Bonn v�grar att g�ra detta eftersom de vill tvinga �sttyskland till en snabb och ovillkorlig �terf�rening. De svarar p� arbetsgivarnas reservationer med en annan ber�kning: tidigare erfarenheter av investeringar i l�nder med �statshandel� visar begr�nsad avkastning. Detta eftersom det finns ett politiskt system som f�reskriver precisa villkor, d�r tillg�ngen p� arbetare inte �r fri och d�r de �vergripande ekonomiska f�rh�llandena snarare best�ms av politiska kriterier �n av marknadskrafterna.
Enligt Bonn �r det n�dv�ndigt att inf�ra V�sttysklands politiska och r�ttsliga system f�r att privata investeringar skall kunna bli verkligt vinstgivande. �Endast d� vi har den politiska makten kommer vi att kunna kontrollera villkoren f�r investeringar; endast d� kan vi avl�gsna hindren f�r marknaden.�
Detta �r en mycket sv�r operation f�r borgarklassen. Men den tror sig ha b�de tillr�ckliga finansiella som repressiva medel (polis och speciella paramilit�ra enheter) och politisk f�rm�ga att genomf�ra �terf�reningen.
Fr�gan �r: vem f�r betala kostnaderna f�r �terf�reningen? S�kert inte kapitalet. Det kommer i f�rsta hand bli �sttyskland som f�r betala. Ett enormt antal exproprieringar hotar att ta sin b�rjan inom en snar framtid. Ca 500.000 f d mark�gare och �tminstone lika m�nga hus�gare kr�ver tillbaka vad de en g�ng �gde.
V�sttyska f�retag har redan b�rjat unders�ka vilka industrier som kan vara av v�rde i �sttyskland och har inlett f�rhandlingar. Siemens har kastat sig �ver Robotron, Volkswagen �ver IFA, Zeiss Ikon �ver Zeiss Jena, de tre kemij�ttarna �ver Leunas verkst�der o s v. Det har publicerats en lista p� 3.000 f�retag som vill k�pa fabriker till l�g kostnad eller vill skapa nya privata f�retag. V�sttyskt kapital dikterar villkoren med of�rst�lld brutalitet och aggressivitet.
Den andra gruppen som f�r betala kostnaderna �r v�sttyska arbetare. Verkstadsindustrins arbetsgivare har redan best�mt avvisat ytterligare f�rkortning av arbetstiden och, vilket g�ller �sttyskland, lediga veckoslut. Ordf�randen f�r sparbankerna har g�tt s� l�ngt som att h�vda att en �terf�rening kr�ver begr�nsningar av fackliga r�ttigheter och f�rhandlingar om sociala fr�gor. Metall- och tryckeriarbetarnas avtalskrav senare i �r kommer att bli ett styrketest.
Det finns ocks� andra kostnader som hotar v�sttyska l�ntagare: Det pratas om en speciell skatt avsedd f�r �sttyskland. Det politiska trycket att h�lla nere l�nerna �r redan uppenbart. Med konkurrensen fr�n �sttyskland kommer niv�n p� pensioner, service och h�lsov�rd att sjunka medan avgifterna kommer att stiga.
Den stora koalitionen, som str�cker sig fr�n kristdemokraterna till socialdemokraterna, lovar att ��verg�ngsperioden� kommer att bli kort och att ett nytt ekonomiskt mirakel f�ljer i dess sp�r. Det kan inte uteslutas. Men faktum �r att det nya Stortyskland kommer att g� ur �terf�reningen mindre stabilt. I vilket fall som helst �r inte l�ntagarnas stora bekymmer framtidsl�ften � de vill veta vad som h�nder redan i morgon.
F�r att tala i klartext borde vi snarare tala om �sttysklands inlemmande �n om ��terf�rening�. Vad som �r p� g�ng �r att v�sttyskt kapital er�vrar �sttyskland som en ny marknad och att den v�sttyska borgarklassen griper den sociala och politiska makten �ver �sttysklands territorium och folk.
I �sttyskland b�rjar motst�nd mot detta Anschluss ta form. I slutet av januari h�ll fackf�reningarna sin kongress vid vilken de antog krav p� fackligt veto f�r fr�gor som r�r arbetsf�rh�llanden och beslut som p�verkar f�retagen (t ex �gandeform, struktur p� f�retaget, investeringar) samt f�rsvar av strejkr�tten och f�rsvars�tg�rder mot lockout. Den centrala ledningen vill att dessa krav skall lagstadgas innan valen annars hotar de med generalstrejk. Man kan emellertid ha sina tvivel om vilken styrka den f�rnyade fackf�reningsr�relsen kan ha. Samma tvivel g�ller f�r R�relsen f�r arbetarr�dens �teruppbyggande, som ocks� �r svag f�r n�rvarande. B�da har som inriktning att �vi m�ste vara i fabrikerna f�re kapitalet�.
B�nder som arrenderar jord �r r�dda f�r att bli av med sitt arrende och har bildat en organisation. F�r f�rsta g�ngen i en byr�kratiserad stat stimulerar allts� kapitalistiska planer till en anti-kapitalistisk reaktion i stor skala. Kanske kan detta motst�nd mot kapitalet leda till vad motst�ndet mot byr�kratin stimulerade till endast i liten skala: Ett anti-kapitalistiskt medvetande och en utveckling av arbetarklassens och andra befolkningsskikts sj�lvorganisering.
Socialdemokraterna i �sttyskland (SPD) var de f�rsta att resa nationalistiska paroller. SPDs kandidat till f�rbundskansler i V�sttyskland, Oskar Lafontaine, har attackerat ��terf�reningens kostnader�. Kanske blir det s� att socialdemokratin lyckas bli de skickligaste arkitekterna f�r �terf�reningen. Som b�st kan en s�dan linje f�rdr�ja �terf�reningen en aning. Men detta �ndrar inget av karakt�ren p� Anschluss och dess sociala konsekvenser f�r en stor del av folket.
F�r n�rvarande tycks kapitalets inlemmande av �sttyskland vara oundvikligt. T o m en strejkr�relse f�r specifika krav riskerar att bli en strejk f�r �terf�rening och leda till seger enbart inom denna ram.
Tiden �r en avg�rande faktor i denna revolution. Med tanke p� att den byr�kratiska ekonomins kollaps st�r mot en kapitalistisk ekonomi som v�xt under sju �rs tid, s� uts�tts den politiska revolutionen f�r ett massivt tryck fr�n v�sttysk imperialism. Det finns ingen alternativ utv�g p� massniv� och n�r kritiken av den gamla regimen �verskuggar all diskussion om en annan anti-kapitalistisk v�g, s� �r den tillg�ngliga tiden f�r att utveckla ett alternativ avg�rande. Den tiden finns inte. Det finns inte tillr�ckligt handlingsutrymme f�r att vinna folket f�r en annan form av planerad ekonomi.
Det betyder inte att folk satsar rubb och stubb p� kapitalismen. I V�sttyskland har ett snabbt inlemmande av �sttyskland v�ckt stor oro. L�ntagarna vill inte betala kostnaderna f�r �terf�reningen. �n mer oro har skapats i �st. Folk �r r�dda f�r att �terf�reningen kommer att leda till att �sttyskland blir en �andra-klass-zon�. Ina Mer-kel, ordf�rande i Oberoende kvinnof�rbundet, kan r�kna med betydande st�d n�r hon s�ger att kapitalismen ocks� har �stora behov� av reformer.
Folket i de tv� tyska staterna s�ker efter en tredje v�g mellan kapitalismens avarter och byr�kratiskt styre. Detta f�rklarar socialdemokratins popularitet, eftersom den anses som den enda kraft som kan finna en s�dan v�g. �terf�reningens �n�r� och �hur� kommer att bli f�rem�l f�r stora sociala konflikter i de tv� tyska staterna. Konflikternas utg�ng kommer att best�mma under vilka villkor och styrkef�rh�llanden som �terf�reningen kommer att genomf�ras.
�vers�ttning: Ingemar Sandstr�m. �versatt ur: International Viewpoint nr 181