Ur Fj�rde internationalen 3/1988
Vietnam 1968. Den 31 januari inleddes Tet-offensiven. �Tet� �r det vietnamesiska ny�ret, som infaller i slutet av januari och b�rjan av februari. Befrielsestyrkorna anf�ll n�stan samtidigt fiendest�llningarna i alla de stora st�derna i s�dern. 36 av de 44 provinshuvudst�derna och i 64 lokala centra anf�lls.[1] En tre veckor l�ng strid utk�mpades i hj�rtat av Saigon, till och med i fristaden kring den amerikanska ambassaden som delvis ockuperades av en revolution�r kommandostyrka. Under denna offensiv utan motstycke, l�g st�dtrupper och lokala bev�pnade styrkor oftast i frontlinjen. De regulj�ra styrkorna bek�mpade USAs arm� i ett stort frontalangrepp omkring Khe Sanh-basen, inte l�ngt ifr�n demarkationslinjen mellan nord och syd. Hu�, i Vietnams mitt, intogs av folkarm�n. Slaget om Hu� varade till den 24 februari. Amerikanerna lyckades f�rst �terta denna ur�ldriga och symboliska tillflyktsort sedan de bombat och f�rst�rt 80 procent av den.
Under hela februari fortsatte striderna �ver hela landet. I maj drabbade en andra stridsv�g 119 st�der och milit�rbaser. I augusti-september, anf�ll befrielsestyrkorna i en tredje v�g amerikanska baser mer systematiskt. Men st�rsta delen av Tet-offensiven kom i februari. Under detta avg�rande �r var befrielsestyrkornas insatser oerh�rda. Trots det ebbade den revolution�ra v�gen ut d� den st�lldes inf�r USAs eldkraft. I Sydvietnam hade F�renta staterna fullst�ndigt herrav�lde i luften, liksom ett kraftigt �vertag i tung bev�pning, artilleri och pansar. USAs hangarfartyg kryssade ett stycke utanf�r kusten och l�g utom r�ckh�ll f�r anfall. �nnu var inte segern vunnen. Det tog ytterligare sju �r med stora f�rluster innan revolutionen slutligen segrade.
I USA var chocken fruktansv�rd. Trots den information som samlats in f�re offensiven, var den amerikanska milit�rledningen och regeringen varken f�rm�gna att f�rhindra offensiven eller f�rutse dess omfattning. Den sydvietnamesiska regimen och saigonarm�n framstod som patetiska figurer. Striderna utvecklades framf�r TV-kamerorna. Bilderna av d�den flimrade omedelbart in i folks hem. Antikrigsr�relsen i USA fick ett nytt uppsving. Anti-krigsst�mningen h�ll verkligen p� att bli en viktig politisk faktor.
�ver hela v�rlden �kade solidariteten med det vietnamesiska folket. Radikaliserade ungdomar i Mexiko och Paris protesterade mot den amerikanska interventionen. Sanningen bakom den imperialistiska dominansen avsl�jades ob�nh�rligt av detta oerh�rda, teknologiskt avancerade och f�r�dande krig mot ett fattigt folk som stred f�r r�tten att sj�lv best�mma �ver sin framtid. Motst�ndet var heroiskt. R�ttvisan var p� folkets sida. Dessutom verkade segern m�jlig, �ven om den var mer avl�gsen i mars. I m�nga l�nder sporrade Tet-offensiven 1968 radikaliserade och oppositionella delar av ungdomen. En impuls gavs �t de r�relser som f�regick maj-68 i Frankrike. Symptomatiskt ekade v�ra demonstrationer av ropen �Ho, Ho, Ho Chi Minh � Che, Che Che Guevara!�.
Parissamtalen inleddes mellan Vietnams och USAs regeringar. Men detta var bara en diplomatisk forts�ttning p� den strid som utk�mpades p� den politiska och milit�ra arenan. De verkliga f�rhandlingarna inleddes flera �r senare och ledde till 1973 �rs avtal och bortdragandet av USAs trupper fr�n Vietnam. Tet-offensiven �r en av de st�rsta politiska och milit�ra h�ndelserna under de senaste �rtiondena, och den �r �ven en av de mer komplexa. F�r de som �desillusionerats� av 1968 och Vietnam, liksom f�r den nya h�gerns intellektuella, handlade det bara om �revolution�r mytologi�, eller till och med en massmedial skapelse. Om TV inte hade varit d�r � suckade en av upphovsm�nnen till USAs utrikespolitik under krigs�ren och chef f�r USAs delegation vid Paris-f�rhandlingarna, Henry Kissinger � hade kriget i Vietnam kunnat ta en annan v�ndning. I detta fall skapade massmedia emellertid inte h�ndelsen. De kunde inte ens f�rstora upp den � den var alltf�r betydelsefull f�r det. Massmedia avsl�jade helt enkelt vietnamkriget f�r v�rlden och f�r det amerikanska folket. Detta skedde till Washingtons stora sorg � en s� kallat demokratiskt regering vars utrikespolitik var avh�ngig m�jligheten att fritt kunna ljuga inf�r sina v�ljare. Det var inte massmedia som hittade p� den imperialistiska aggressionens fasor. De skulle f�rmodligen aldrig kunnat ha �tergett allt det innebar i djupare, verkligt m�nskliga termer. Om den allm�nna opinionen i allt h�gre grad v�nde sig mot det smutsiga kriget i Vietnam berodde inte detta p� n�gon sorts konstgjord agitation fr�n TV-journalisternas sida. Det berodde p� att alltf�r m�nga amerikanska soldater h�ll p� att d�. Det berodde p� att Tet-offensiven visade att efter �ratal av milit�r intervention, var en seger f�r USA mer avl�gsen �n n�gonsin. Detta or�ttf�rdiga krig var �ndl�st.
L�ngtifr�n att vara en myt var h�ndelserna i Vietnam 1968 n�got som �ppnade �gonen f�r m�nga. I sin sammansatthet avsl�jade de m�nga av de viktigaste k�nnetecknen f�r den samtida v�rlden, l�ngt mer �n vi kunde f�rst� f�r tjugo �r sedan, n�r vi uppmanade till f�rsvar av denna f�red�mliga befrielsekamp. �nnu hade vi f�rmodligen en alldeles f�r ytlig uppfattning om vad Tet-offensiven 1968 avsl�jade om begr�nsningarna f�r USAs makt och om den oerh�rda potentialen f�r folkligt motst�nd. Redan p� 1950-talet hade den vietnamesiska revolutionen spelat schack-matt med stora imperialistmakter som Frankrike och Storbritannien. Den kubanska revolutionens seger 1959 var en oerh�rd utmaning mot den kapitalistiska v�rldens nya polisman, F�renta Staterna, som hade misslyckats att praktisera lagen p� Fidel Castros regim, inte l�ngt fr�n USAs kust.
P� 1960-talet var den vietnamesiska revolutionen en av de f�rsta som fick k�nna p� den fulla styrkan av det kontrarevolution�ra krig som iscensatts av Washington som svar p� den kubanska utmaningen. Bakom den franska inblandningen, b�rjade USAs intervention i Vietnam ganska tidigt, redan f�re 1954. Sedan 1961, hade USAs r�dgivare f�rt sitt �speciella krig�.
Men det var 1965 som USAs milit�ra upptrappning verkligen tog fart, med full anv�ndning av flygvapen p� den indokinesiska krigssk�deplatsen och lands�ttningen av en expeditionsstyrka som snart kom att omfatta 550 000 man. Samma �r er�vrade den v�rldsomsp�nnande kontrarevolutionen n�gra blodiga lagrar, fr�n Dominikanska republiken till Indonesien. Med alla medel tillg�ngliga ig�ngsatte Washington ett verkligt test p� sin styrka i Vietnam. Dess fr�msta m�ls�ttning var att �teruppr�tta USAs trov�rdighet, som blivit verkligt omskakad vid den olycksaliga lands�ttningen i Grisbukten p� Kuba 1961. Under flera �r blev testet i Vietnam en st�ttepelare i USAs v�rldspolitik. Det var ett misslyckande, vilket f�reb�dades i Tet-offensiven. Misslyckandet b�rjade i Vietnam. Trots de sv�ra slag som riktades mot de folkliga trupperna, lyckades USAs krigsmaskin inte bryta s�nder motst�ndets bas � ett kommunistiskt parti och en nationell befrielser�relse djupt rotad i landets nationella och sociala struktur. Tack vare flera �rtiondens erfarenheter visade motst�ndsr�relsen sin seghet och r�rlighet. Genom att forts�tta sin l�ngt utdragna kamp, anpassade sig motst�ndsr�relsen till de nya villkoren. Den beh�ll det strategiska initiativet och �tertog regelbundet det taktiska initiativet p� det politiska, milit�ra och snart nog �ven det diplomatiska omr�det. F�r Washington var ingen milit�r seger m�jlig under s�dana villkor.
� andra sidan fann sig den amerikanska imperialismen f�ngad av just de �tg�rder de vidtog i Vietnam. Den var tvungen att skydda sin expeditionsstyrka och saigonarm�n, minska de politiskt oacceptabla f�rlusterna, och p� samma g�ng uppr�tth�lla sin kontroll �ver omr�det med risk f�r att uts�tta sig sj�lv f�r fiendens slag. Den kontrarevolution�ra arm�n befann sig i ett d�dl�ge. Den amerikanska regeringen blev alltmer beroende av tung teknologi och sitt st�d f�r den korrupta regimen, vilken mer �gnade sig �t sina inre fraktionsstrider �n att bek�mpa kommunisterna. Washington r�stade f�r ett allt mer dyrbart krig och en allt mer konstgjord sydvietnamesisk ekonomi. Det var en ond cirkel. Under dessa f�rh�llanden kunde ingen politisk seger vinnas �ver revolutionen. Det var en �terv�ndsgr�nd.
Misslyckandet i Vietnam blev ett bakslag f�r den amerikanska regeringen hemma och utomlands. Genom Tet-offensiven b�rjade den amerikanska borgarklassen, politikerna och milit�rerna att inse begr�nsningarna i sin makt.[2] F�renta Staternas resurser var inte outt�mliga. En forts�ttning p� kriget h�ll p� att komma i mots�ttning till ekonomins behov, eftersom dollarkrisen och slutet p� expansionsperioden uppenbarade sig vid horisonten. Aff�rskretsarna var oroade. Koncentrationen av de milit�ra insatserna till Vietnam rubbade den globala utplaceringen av amerikanska trupper som str�ckte sig fr�n Europa till Mellan�stern, fr�n Indiska Oceanen till Norra Stilla Havet. Dessutom bromsade den genom den h�rt anstr�ngda ekonomin en modernisering av rustningarna. N�r Nordkorea bordade ett amerikanskt spionfartyg, kunde Washington inte svara. Pentagon splittrades. Kostnaden i m�nniskoliv � givetvis amerikanska � h�ll p� att bli oacceptabel f�r befolkningen. 1970 n�dde antikrigsst�mningen sin h�jdpunkt i USA. Politikerna greps av panik. � andra sidan kr�vde �vietnamiserings�-politiken som antogs efter 1968 oerh�rt omfattande materiella investeringar. M�ls�ttningen var att �ga f�r �ga, tand f�r tand kompensera stupade amerikaner med m�rdade vietnameser. �terigen var man inne i en ond cirkel.
Det tog m�nga �r innan verkligheten hann ifatt Washington. De var tvungna att f�rhandla, i hopp om att fortfarande kunna undvika ett nederlag, men i vetskap om att en seger nu var om�jlig att uppn�. Tet 1968 b�rjade avsl�ja denna dubbla verklighet � de begr�nsade resurserna f�r de m�ktigaste imperialistmakterna, och de oerh�rda resurser som kan uppammas av en motst�ndsr�relse som �r b�de nationell och folklig. Denna sanning hade givetvis varit k�nd under l�ng tid men den m�ste uppdateras. De indokinesiska folken var tvingade att p�visa den, och de lyckades vid en tidpunkt d� Vita huset f�rs�kte genomf�ra en Pax Americana (amerikansk fred) �ver hela v�rlden. De fick betala ett mycket h�gt pris f�r detta.
Tet-offensiven avsl�jade ocks� detta pris och de nya sv�righeterna f�r den revolution�ra kampen. Detta var n�got som vi vid den tiden uppfattade mindre klart. Vi k�nner till att �i pr�vningens tid kan bara ljuset ses�. Icke desto mindre �r det viktigt att se p� de problem som dagens revolutioner st�lls inf�r, med deras m�rka sidor och de mots�ttningar de m�ste konfrontera.
Det var i januari 1968 som det Vietnamesiska Kommunistpartiets politbyr� tog det slutgiltiga beslutet att inleda Tet-offensiven. Det blev en v�ndpunkt f�r kriget och f�r�ndrade p� ett kvalitativt s�tt dess f�rlopp. Partiledningen h�ll f�rst�ndigt nog fast vid brett f�lt av milit�ra m�l. Dessa omsp�nde ett �maximum� (ett genombrott som skulle kunna �ppna v�gen f�r en snabb seger) till ett �minimum� (som l�g i n�rheten av vad som faktiskt h�nde: Inledningen p� en politisk kris i F�renta staterna, f�ljd av en h�rd milit�r kontraoffensiv beordrad fr�n Washington. Detta f�reb�dade en kombinerad process av strider och f�rhandlingar).
Tet-offensivens resultat var inte avgjord p� f�rhand. Situationen hade f�r�ndrats snabbt sedan 1965, och de verkliga m�jligheterna m�ste testas under sj�lva striden. Merparten av de regulj�ra styrkorna var tvungna att f�rbli p� r�rlig fot tillr�ckligt l�nge f�r att v�rdera hur slagen gick. F�r att uppn� maximal effekt, m�ste upproren kombineras med milit�ra offensiver i ordets r�tta bem�rkelse. Detta m�ste framf�r allt g�ras i st�derna. Ur detta perspektiv spelade den underjordiska politiska infrastrukturen i st�derna en avg�rande roll. (Det m�ste till�ggas att i avsaknaden av tillr�cklig dokumentation f�rblir denna beskrivning delvis hypotetisk.)
I det vietnamesiska milit�ra t�nkandet lades stor vikt vid upproren och att kombinera alla former av kamp. Detta h�ngde ihop med de traditioner som tagits i arv fr�n Komintern och framf�r allt fr�n erfarenheterna fr�n revolutionen i augusti 1945 och de r�tter som gerillan senare utvecklade i de t�tbefolkade omr�dena. En del av dem gr�nsade till Saigon-omr�det, s�som den revolution�ra bastionen Cu Chi. Cu Chi-zonen blev ber�md f�r de oerh�rda n�tverk av tunnlar som gjorde det m�jligt f�r motst�ndsarm�n att ocks� operera bakom fiendens linjer.
Problem uppkom vid Tet-offensivens inledning 1968. (De regulj�ra trupperna kunde inte r�ra sig s� fritt i Saigon-regionen som man hade v�ntat sig.) �nd� uppn�ddes ett antal av de m�l som man satt sig, med undantag av ett viktigt m�l � det fanns ingen mobilisering f�r uppror i Saigon. Priset f�r offensiven blev mycket h�gt. Man led stora f�rluster. Den underjordiska politiska apparaten hade kommit upp i ljuset f�r att f�rs�ka organisera befolkningen. En stor del av den �verlevande kadern tvingades att l�mna sina traditionella arbetsomr�den n�r den milit�ra retr�tten inleddes p� grund av hotet om repression. Saigon-organisationen, som var begr�nsad 1968, f�rsvagades allvarligt. Mer allm�nt f�rlorade revolutionen efter offensiven tillf�lligtvis en bit av det territorium som den hade kontrollerat innan.
1968 f�rm�dde varken revolutionen eller kontrarevolutionen att ta initiativet i nationell skala. B�da m�ste omorganisera sina styrkor. Tet-offensivens slutgiltiga utg�ng berodde d�rf�r till stor del p� hur de stridande parterna omgrupperade sina trupper � att kunna ta tillvara sina starka sidor och korrigera de svaga. Mot slutet av 1968 var Tet-offensivens framg�ng eller misslyckande �nnu inte avgjord. Det Vietnamesiska Kommunistpartiet visade sig f�rm�get att ta till sig erfarenheten snabbast och �tertog d�rigenom initiativet. Dess politiskt-milit�ra t�nkande, f�rmodligen det rikaste bland befrielser�relserna, fortsatte att utvecklas. Offensiverna 1972 och 1975 gav bevis p� detta.
Tet var givetvis en seger och en avg�rande seger f�r befrielsekampens framtid. Men priset var mycket h�gt. Effekterna av detta k�nns �n i dag, fr�mst att den rotade och erfarna kadern blivit mindre. Denna faktor spelade en stor roll i byr�kratiseringsprocessen som b�rjade skjuta fart efter segern 1975.
En tidvis h�ftig debatt har p�g�tt inom det Vietnamesiska Kommunistpartiet om huruvida samma resultat skulle kunna ha uppn�tts 1968 till ett l�gre pris, genom att man t ex hade avbl�st offensiven tidigare. Vilka var orsakerna till den bristande mobiliseringen i Saigon i februari 1968? F�rst och fr�mst den omfattande bombningen. USAs trupper anv�nde alla sina vapen utan att ta h�nsyn till civilbefolkningen. Innan befrielsearm�ns milit�ra seger paralyserar fiendens eldkraft, hur kan d� en mobilisering f�r upproret organiseras? De politiska villkoren spelade troligen ocks� en roll. Befrielsefrontens organisation i huvudstaden var f�rmodligen inte tillr�ckligt stark f�r att sj�lv kunna vinna, n�r de regulj�ra trupperna inte kunde sl� sig igenom USAs f�rsvar. Slutligen f�r�ndrades landet socialt och politiskt, s�nderslitet av ett allt hemskare krig, deportering av befolkningen, sociala �tg�rder som f�rsv�rade upproret och ekonomiska st�rningar.
Tet-offensiven 1968 inleddes vid en tidpunkt d� Sydvietnam var en sm�ltdegel och innan ledningen f�r det vietnamesiska kommunistpartiet helt hade f�rst�tt djupet av dessa f�r�ndringar. Det verkar faktiskt som om de inte till fullo tog itu med detta problem f�rr�n l�ngt efter 1975. I ett land som omdanades av ett modernt krig som aldrig tidigare varit s� intensivt och s� l�ngvarigt, undergr�vdes den sociala sammanh�llningen gradvis. Detta gjorde den revolution�ra sj�lvaktiviteten hos de breda befolkningslagren alltmer problematisk, liksom det f�rsv�rade organisationsarbetet.
Med �ren blev detta problem allt v�rre. Men redan Tet-offensivens erfarenhet avsl�jade dess omfattning. De flesta av oss f�rm�dde inte uppfatta det d�. Vi analyserade givetvis det vietnamesiska kommunistpartiets historia ur en oberoende st�ndpunkt. Men vi s�g fortfarande p� revolutionen med den oerfarnes �gon. Vi uppfattade inte helt kampens utmattande karakt�r. Den kamp som p�g�tt i �rtionden med s�dana otillr�ckliga resurser. Vi hade �nnu inte l�rt oss att i tillr�cklig utstr�ckning s�ka efter erfarenheterna i sv�righeterna och motg�ngarna. S� h�r i efterhand framst�r Tet-offensiven och dess f�ljder, p� grund av de fr�gor den reste, som en fantastisk l�rdom i revolution�rt initiativ och realism. Dessa oerh�rda erfarenheter f�rtj�nar att p� nytt studeras i ljuset av de dokument om Vietnam som i dag finns tillg�ngliga och l�rdomarna av efterf�ljande revolutioner. F�r m�nga av oss tog det tid att f�rst� betydelsen av de diplomatiska steg som �ppnades av offensiven 1968.
Vi visste att USA-imperialismen skulle dra f�rdelar av Moskvas byr�kratiska h�llningsl�shet � liksom av det omst�rtande i den maoistiska kulturrevolutionen och konflikten mellan Kina och Sovjet � f�r att f�rs�ka �ka den indokinesiska revolutionens isolering. Vi visste hur envist det vietnamesiska kommunistpartiet k�mpade f�r att bevara sin internationella handlingsfrihet. De var fast beslutna att inte �terigen befinna sig i den underordnade st�llning som man st�lldes inf�r vid Gen�ve-f�rhandlingarna 1954.[3] Vi erk�nde deras absoluta r�tt att ing� de kompromisser de ans�g n�dv�ndiga. Vi lyckades undvika tv� allvarliga fel. Det f�rsta felet ledde stora delar av solidaritetsr�relsen att f�rv�xla sin roll med den medlandes. En del personer i den amerikanska antikrigsr�relsen tr�dde direkt in p� den diplomatiska arenan f�r att f�rs�ka f�resl� kompromissformuleringar som var godtagbara b�de f�r Washington och vietnameserna. Detta skedde vid en tid d� vietnameserna inte ville binda sig vid n�got, eftersom de inte ans�g att situationen �nnu var mogen f�r detta.
Vi f�rstod att solidaritet var n�gonting annat � att skapa b�ttre villkor f�r den snabbaste och mest fullst�ndiga seger som var m�jlig (utom n�r det var n�dv�ndigt, som mot slutet av 1972, att aktivt svara p� en v�djan fr�n vietnameserna om st�d f�r ett konkret diplomatiskt initiativ). Ansvaret att kompromissa (vilket ligger inneboende i varje f�rhandling) ligger endast hos dem som k�mpar, eftersom det bara �r de som kan v�rdera de styrkef�rh�llanden som best�mmer de diplomatiska villkoren.
Inte heller slog vi in p� samma v�g som de som s�g den vietnamesiska f�rhandlingspolitiken som beviset f�r en �nskan att kapitulera. Detta var ett farligt syns�tt, grundat p� en helt felaktig analys av det vietnamesiska kommunistpartiets karakt�r. Det f�rsvarades av en minoritet av v�r egen r�relse. D�rf�r s�g vi inte �ppningen av Paris-samtalen 1972-73 som ett tecken p� retr�tt, utan snarare som ett steg fram�t. Vi hade emellertid sv�rt att bed�ma diplomatins inneboende begr�nsningar under en f�rsvarsperiod. Br�nda av det f�rflutnas sm�rtfyllda erfarenheter f�r arbetarr�relsen, f�rblev vi lite ultrav�nsteristiska h�r. Vi hade bara delvis studerat den ryska revolutionens f�rsta erfarenheter. De rysk-tyska f�rhandlingarna i Brest-Litovsk 1917-18, en f�rhandling som �terskallade av hemlig diplomati, f�rblindade oss f�r de problem som restes av Rapallo-f�rhandlingarna 1922, d�r hemlig diplomati spelade en central roll.
F�r m�nga av oss var de vietnamesiska erfarenheterna 1968-73 ett tillf�lle att f�r f�rsta g�ngen studera verkligheten i en strid p� den internationella arenan i all dess komplexitet. Detta hj�lpte oss t ex att b�ttre f�rst� sandinisternas handlingar efter den nicaraguanska revolutionens seger. Men �nd� var vi aldrig �ultrav�nsteristiska� i den aktiva internationella solidariteten.
Den internationella solidariteten och antikrigsr�relsen i F�renta Staterna var avg�rande f�r den indokinesiska revolutionens seger. Att st�rka dem var en plikt. � andra sidan spelade de indokinesiska folkens kamp en exemplarisk roll f�r att befr�mja framv�xten av nya revolution�ra generationer �ver hela v�rlden. Den �ppnade ocks� en br�sch som underl�ttade befrielsekampen i Nicaragua och i de forna portugisiska kolonierna i Afrika (Angola, Mozambique, Kap Verde).
Den internationella solidariteten var alltid otillr�cklig i f�rh�llande till behoven, och det kan s�gas att de indokinesiska revolution�rerna gav v�rlden mer genom sin kamp �n de fick tillbaka i internationellt st�d. Sovjetisk och kinesisk hj�lp spelade givetvis en viktig roll. Men den stod aldrig i proportion till behoven och uppgifterna, och det v�rsta var att den �tf�ljdes av oacceptabla p�tryckningar. Mobiliseringen av arbetarr�relsen i de imperialistiska l�nderna var alltf�r l�ngsam och alltf�r br�cklig. Skulden f�r detta ligger fr�mst hos de reformistiska ledarskapen.
I Frankrike blev majdagarna ett uppeh�ll i solidariteten genom att de riktade allas uppm�rksamhet p� de lokala politiska och sociala striderna. De organisationer som existerat f�re maj, som t ex den Nationella Vietnamkommitt�n (CVN), upph�rde med alla sina praktiska uppgifter. Det var n�dv�ndigt att g� mot str�mmen och bygga upp en ny r�relse, den Indokinesiska Solidaritetsfronten (FSI) 1969-70. Vi var tillsammans med en del intellektuella aktivister bland de f�rsta som s�g till att denna f�rnyelse av internationalismen kunde skjuta ny fart. All den tid som f�rlorades f�r den internationella solidariteten, alla kriminella f�rseningar och all oenighet fick ett h�gt pris f�r Indokina i fler �r av krig, f�rst�relse och ytterligare utmattning. De som �desillusionerades� av Vietnam borde aldrig gl�mma det!
P� samma s�tt skall inte krigen mellan Kina och Indokina 1978-79, som hade f�r�dande effekter i regionen och internationellt, vanpryda de internationella l�rdomar som Indokina gav f�r 1968 �rs aktivistgeneration.[4] Vietnameserna beh�vde den mest dynamiska och bredaste solidaritet. En solidaritet som m�ste h�ja sig �ver partig�ngare och fraktionella strider. De l�t ocks� detta st� klart f�r var och en. Den Nationella Befrielsefronten (FNL) var redo att samarbeta med alla. Den beh�vde st�d utan villkor, utan n�gra f�rbeh�ll, utan reservationer. F�r oss var detta en l�rlingstid i en verklig enhetsfrontsinst�llning till solidariteten. En str�mning som gick mot organisatorisk sekterism: �Allt f�r Vietnam, allt f�r Indokina�.
Detta var en sund erfarenhet och �r fortfarande relevant f�r Nicaragua, El Salvador, Filippinerna, Sydafrika och m�nga andra strider. L�ngt bortom den cynism eller uttr�ttad leda som finns hos m�nga aktivister ur 1968-generationen, �r internationalismen en �st�mning� fr�n 1960-talet som f�rtj�nar att vidh�llas och �terupplivas i dag.
�vers�ttning: Lars Kaage �versatt ur: International Viewpoint nr 142
[1] Man m�ste komma ih�g att Vietnam fr�n 1954 till 1975 var delat i tv� h�lfter av en �demarkationslinje� som skiljde nord fr�n syd. Den norra delen kontrollerades av den Demokratiska Revolution�ra Vietnamesiska Republiken (DRV). Omr�det i s�der kontrollerades av Vietnamesiska republiken, en nykolonial regim. Under denna period ersatte USAs trupper de franska i s�dra delen av landet.
[2] Gabriel Kolkos senaste bok inneh�ller en mycket rik och intressant analys av hela Vietnamkriget och USAs politik: �Vietnam, Anatomy of a War 1940-75�, Allen&Unwin, London/Sydney, 1986.
[3] F�r en analys av Gen�ve-f�rhandlingarna se Stig Erikssons artikel �Gen�ve-avtalet, stormaktsbesluten och Vietnam�, del I i Fj�rde Internationalen nr 6/82, del II i Fj�rde Internationalen nr 1/83.
[4] Om den kinesisk-indokinesiska krisen och perioden f�re 1975, se �The Sino-Indochinese crisis�, en resolution antagen av Fj�rde Internationalens XI v�rldskongress, november 1979. Resolutionen finns i en specialutg�va av Intercontinental Press-Inprecor, januari 1980. [ Svensk �vers�ttning: Den sino-indokinesiska krisen ]