Fjärde Internationalen nr 2-87
Detta nummer domineras av temat Sydafrika. Artiklarna är koncentrerade kring COSATU (den nya fackliga centralorganisationen) och ANC (den viktigaste organisatoriska kraften i apartheid-motståndet). De frågor som behandlas är förhållandet mellan arbetarklass och fack å ena sidan, och ras och medborgarrörelse å den andra. Dessa sidor motsvaras av olika organisationer i anti-apartheid-kampen, och den avvägning det är frågan om har debatterats. Till detta finns andra frågor påkopplade, såsom de nationellt-demokratiska kravens betydelse, kampformerna, vilken typ av samhälle kampen syftar till, m m.
Maria Sundvall ger i sin inledning en översiktlig bakgrund till den sydafrikanska situationen, och till de dokument och debatter som sen följer.
Den nyligen bildade samorganisationen för sydafrikanska fackföreningar (Congress of South African Trade Unions – COSATU) är Sydafrikas största fackliga organisation någonsin. Yumus Carrim analyserar de fackliga traditioner som enats i COSATU, och drar slutsatsen att trots motsättningarna inom organisationen så innebär dess bildande att arbetarna definitivt fått ett språkrör för sin politik.
ANC är den viktigaste politiska anti-apartheid-organisationen idag. Dess syn på vägen framåt kan vara avgörande för utvecklingen. ANCs syn på strategi och taktik finns formulerat i ett dokument från 1969. Dokumentet tar upp frågan om den väpnade kampen, det politiska ledarskapet, arbetarnas, de färgades och indiernas plats i kampen, mm.
Frihetsbrevet – ”Freedom Charter” – är ett klassiskt dokument i befrielsekampen. Det antogs 26 juni 1955 av en Folkkongress i Kliptown. På den kongressen var African National Congress, South African Indian Congress, Coloured People's Congress, South African Congress of Trade Unions, och Congress of Democrats närvarande.
Under de senaste åren har en rad oberoende tidskrifter börjat ges ut i Sydafrika, som satsar på att beskriva och analysera anti-apartheid-rörelsen och speciellt den svarta fackföreningsrörelsen. Dessa oberoende tidskrifter återspeglar de radikala intellektuellas engagemang, sam tidigt som de fungerar som ett forum för vissa politiska debatter rörande de problem massrörelsen står inför.
Nyligen har en debatt pågått i två av tidskrifterna, ”Work In Progress” och ”South African Labour Bulletin”, rörande arbetarrörelsens specifika roll i kampen mot apartheid och för socialismen.
Diskussionen är intressant för en mycket vidare krets än de direkt inblandade, vilka i allmänhet är intellektuella som arbetar med fackföreningsrörelsen, i dess periferi eller inom folkrörelsen. Båda sidorna i debatten avspeglar ganska väl de politiska ståndpunkter som finns inom massrörelsen. Tidskrifterna har dessutom tryckt artiklar som blivit lästa av hundratals fackföreningsaktivister, fackföreningsledare och ledare för olika kommunala organisationer. Peter Blumer ger oss ett kommenterat referat av diskussionen.
Sydkorea är ett av dessa nya fenomen, Nyligen Industrialiserade Länder (NIC), som ifrågasatt såväl väster – ländsk konkurrenskraft som imperialismteorier. David Cameron ger oss en kort historisk bakgrund från andra världskriget framåt. Han söker också förklara Sydkoreas ekonomiska framgång, och pekar på statens och USAs stora betydelse för den kapitalistiska utvecklingen.
Red