Ur Fj�rde internationalen 1/1987
Allting p� Filippinerna kom i olag med �Februarirevolutionen�, d� massmobiliseringarna i Manila, tvingade Enrile (f�rsvarsminister b�de under Ferdinand Marcos och Corazon Aquino) att byta h�st mitt i loppet och d�rmed s�kra Aquinos seger.
Reagan-regeringen �vergav inte Marcos f�rr�n i sista stund. Dess plan f�r reform med kontinuitet, en kontrollerad �demokratisk �ppning� med Marcos vid makten, kullkastades av omfattningen av masst�det till Aquino i valet i vilket hon s�gs som kandidaten som skulle g�ra slut p� diktaturen. Trots st�det till Aquino i Kongressen och Senaten och till och med bland delar av regeringen, var Aquinos triumf ingen palatskupp dirigerad av Washington.
F�rutom dc ekonomiska intressena och bekymmer �ver gerillar�relsen �Nya Folkarm�n�, �r USA-imperialismen mest angel�gen om att beh�lla sina j�ttelika milit�ra baser Subic Bay och Clarke, vilka �r �n mer strategiskt viktiga efter f�rlusten av Vietnam. Cory Aquino verkade inte vara ett tillr�ckligt s�kert skydd mot kommunister och andra r�relser som vill bli av med baserna. De mots�ttningar och splittringar inom styrande kretsar i USA som Reagans politik gentemot Marcos gett upphov till, kunde komma upp till ytan med full kraft i samband med de �tg�rder som Aquino-regeringen vidtog.
Alla v�nster- eller progressiva krafter m�ste ta st�llning till den nya regeringen. M�nga av dem talar om att �hj�lpa� eller st�rka den liberala och progressiva flygeln av regeringen. Samtidigt erk�nner de emellertid, att de progressiva krafterna �r i minoritet och att �revolutionen� �r �ofullbordad�. Ingen av v�nsterkrafterna, inklusive kommunistpartiet, kr�ver de progressiva elementens avg�ng fr�n regeringen av r�dsla f�r att kompromettera dem. I den nuvarande situationen ses st�rtandet av diktaturen som den avg�rande f�ruts�ttningen f�r att uppr�tta politiskt utrymme f�r fortsatta progressiva framsteg.
�ven om detta kan vara ett riktigt f�rh�llningss�tt inledningsvis vore det fel att omvandla det till en systematisk politisk inst�llning, eftersom det skulle inneb�ra en anpassning till vad de �progressiva� elementen betraktar som �realistiskt�. Det �r en sak att inte g�ra avl�gsnandet av de progressiva elementen till en f�rsta rangens fr�ga. Det �r en helt annan att g� in i en s�dan regering, eller v�gra ge uttryck �t arbetarnas och fattigb�ndernas r�ttm�tiga krav. Den kommande konstituerande folkomr�stningen blir ett test f�r v�nsterns relationer till regeringen.
Fr�nsett st�rtandet av diktaturen och inf�randet av borgerlig demokrati, f�r Aquino-regeringen en relativt sammanh�ngande kapitalistisk politik. Marcos-regimen f�rhindrade en mer modern kapitalistisk utveckling. Bakom Aquino st�r borgerliga krafter som f�rkastar det irrationella och korrupta hos �sv�ger�-kapitalismen. Krafter som st�der Aquino, socker-och kokosodlarna, led ekonomiska f�rluster av Marcos-dynastins finansiella makt.
Aquino-regeringen har ocks� st�d fr�n borgerliga krafter som �r intresserade av utveckling av hemmamarknaden och begr�nsningar f�r utl�ndskt kapital. Den ekonomiska krisen �r allvarlig: BNP har fallit tre �r i rad, investeringarna �r l�ga och utlandsskulden uppg�r till 26 miljarder dollar.
Aquino anv�nde framg�ngsrikt sitt st�d i den amerikanska Kongressen och Senaten till att f� �kat st�d fr�n USA. Dessutom har IMF (Internationella Valutafonden) visat sig medg�rliga att omf�rhandla l�nevillkoren. IMF �r medvetet om att med Aquino finns en chans att l�gga lock p� de explosiva sociala mots�ttningarna. Tv� tredjedelar av befolkningen lever under den officiella fattigdomsgr�nsen p� 140 dollar i m�naden, och 70 procent �r beroende av jordbruket f�r sin f�rs�rjning. Jordreform �r, som i de flesta beroende l�nder, en nyckelfr�ga.
Aquino �r medveten om att om hon ska vinna st�d hos kommunistpartiets bas p� landsbygden, m�ste hon l�gga fram n�gon form av jordreform. Men d� f�r hon ta upp striden med solida ekonomiska intressen inom modern �agribusiness�. I omr�den som Negros, socker�n, har februarirevolutionens effekter gjort sig g�llande, men verkliga f�r�ndringar i den sv�ra fattigdomen eller f�rtrycket fr�n de privata jord�garnas arm�er, har inte m�rkts.
Den nya Aquino-regeringen �r tvekl�st borgerlig. Proimperialistiska krafter �r dominerande inom den. Men den �tnjuter ocks� legitimitet d�rf�r att den gav makt �t ett anti-diktatoriskt uppror. Denna folkliga legitimitet �r starkare �n en som uppn�s genom normala valsegrar och har f�tt sitt heliga st�d fr�n den m�ktiga katolska kyrkan.
Regeringen kan d�rf�r tillgripa en populistisk stil symboliserat av dess h�nvisning till �folkets makt� och presidentens moraliska auktoritet. H�ndelserna kring Enriles misslyckade kupp bekr�ftar den filippinska v�nsterns analys av Aquino-regeringens karakt�r som varande instabil och �verg�ende.
En sammanfattande analys som sl�r fast att det h�r �r bara �nnu en kapitalistisk regering, och att huvuduppgiften f�r v�nstern �r att bevara sin sj�lvst�ndighet och resa programmatiska krav, avh�nder sig m�jligheterna att ta tag i mots�ttningarna eller formulera en taktisk ram. Speciellt byggandet av allianser kan nu finna sina reella och aktiva krafter.
Vi har sett i Latinamerika, framf�rallt i Brasilien, Argentina och Uruguay, hur �reformistiska� regeringar som inf�rt demokrati efter �r av blodig demokrati, kan vinna masst�d. Dessa regeringar har till och med genomf�rt politiska reformer med ekonomisk �tstramning, �tminstone inledningsvis.
Hurdan �r situationen idag? Enriles misslyckande har st�rkt b�de Aquino och Ramos, �verbef�lhavaren. Den milit�ra hierarkin ville inte ha n�gra �ventyr, utan vill �terf�rena en splittrad arm� och f�rs�kra sig om att de anti-milit�ra elementen i Aquino-regeringen utesluts eller f�rsvagas. En del rapporter har talat om en f�rskjutning �t h�ger genom att utel�mna de progressiva ministrarna, men det har �nnu inte kunnat bekr�ftas. Opinionsunders�kningar placerar arm�stabschefen Ramos strax efter Aquino i popularitet. Ramos �r beredd att tr�da in om Aquino misslyckas med sitt projekt, eller om imperialismen kommer underfund med att hennes regering �r alldeles f�r riskfylld.
Det eldupph�r som har uppn�tts �r ett framsteg f�r Aquino och en m�jlighet f�r kommunistpartiet. Den KP-ledda gerillan, Nya Folkarm�n, NFA, har inte beh�vt sl�nga sina vapen eller uppl�sa sig. De omr�den den kontrollerar kommer inte att attackeras under eldupph�r. Kommunistpartiet har vunnit prestige eftersom det erk�nts som f�rhandlingspartner p� nationell niv�. Dess k�mpar f�r tid att h�mta krafter och f�rb�ttra sin organisation. NFA har satt ig�ng imponerande politiska kampanjer i m�nga regionala centra f�r att markera eldupph�r. Milit�ren �r inte n�jda, d�rav br�ket de st�llde till med om att NFA bar vapen i t�torterna. En filippinsk kolumnist citerad i Guardian g�r en kommentar om att gerillan har initiativet i propagandakriget:
�Det starkaste propagandabudskapet som spridits �ver landet �r NDFs budskap, inte regeringens. Det betyder att regeringen har blivit utman�vrerad. Nu �r NDF i Manila och har blivit en verklig kraft i regeringens dagliga arbete. Tragedin �r att v�ldigt f� verkar inse vad det betyder.�
Imperialistiska analytiker �r bekymrade �ver att ett l�ngvarigt eldupph�r � s� l�nge som NFA beh�ller sina styrkor � skulle till�ta NFA att omgruppera sig och s� sm�ningom �teruppta den v�pnade kampen. Naturligtvis hoppas Aquino-regeringen vinna en politisk seger �ver kommunistpartiets bas genom att vinna en massiv majoritet i det kommande valet. D�, lyder deras argument, kan en begr�nsad jordreform undergr�va kommunistpartiets bas i en s�dan utstr�ckning att det skulle till�ta en milit�r seger �ver rebellerna. Omv�nt kan KP och andra v�nsterkrafter dra f�rdel av det nya stora politiska utrymmet att utveckla ett alternativt politiskt projekt. De olika v�nsterkrafternas exakta inst�llning gentemot den nya regeringen och Aquinos �reformistiska projekt� kommer att st� klarare i valet.
Om Reagan missbed�mde valet i februari, s� misstog sig huvudkraften i filippinsk v�nster, kommunistpartiet, minst lika mycket. Det s�g valet som en betydelsel�s fars. Det h�vdade att ett deltagande i ett s�dant val bara skulle skapa illusioner bland massorna om att Marcos skulle vinna i vilket fall som helst, att den moderata borgerliga oppositionen skulle f�rlora ytterligare i inflytande, och att det skulle bli fortsatt polarisering mellan kommunistpartiet och diktaturen. Men ist�llet f�r att renovera regimen ber�vade februarivalen den all legitimitet och f�rde fram massornas legala politiska agerande i centrum.
Hur kunde kommunistpartiet s� fullst�ndigt missbed�ma st�mningarna hos folket? KP �r en utbrytning av 100 personer fr�n det gamla stalinistiska PKP (vilket s� sm�ningom kom att st�dja Marcos) i en maoistisk inriktning. Genom revolution�ra aktioner mot diktaturen blev det den dominerande och enda riktiga nationella v�nsterkraften i landet, ledande en 25 000-h�vdad arme och koalitioner, s�som BAYAN, med miljontals medlemmar. Det led ett sekteristiskt och dogmatiskt bakslag 1982 n�r det koncentrerade sitt massarbete i olika fronter vilka hade karakt�ren mer av demokratiska sk�ldar �n verkliga enhetsfronter. Det hade ocks� en rigid strategisk uppfattning om det l�nga folkkriget. P� grund av detta s�gs valet som en h�ndelse i f�rbifarten, utan n�gon relevans f�r politisk-milit�r kraftsamling.
D�r fanns f�rst�s opposition inom KP mot bojkottst�ndpunkten. Rapporter g�r g�llande att beslutet togs med knapp marginal i exekutivkommitt�n. �Joma� Sison, grundare och historisk ledare f�r KP, som frisl�pptes efter valet, f�reslog en korrigerad st�ndpunkt om ett minimalt deltagande.
KPs basaktivister f�ljde inte alltid den h�rda bojkottlinjen. Efter februari gjorde partiet sj�lvkritik och erk�nde att det beg�tt ett �allvarligt taktiskt fel�. Det accepterade att dynamiken hos den borgerliga oppositionen hade blivit underv�rderad. Man hade inte f�rst�tt hur isolerad regimen varit och partiets agitation hade varit alltf�r sn�vt inriktad p� f�rtrupp ist�llet f�r massor. Kritik gjordes ocks� mot ledningen p� organisatoriska punkter, och det s�gs att en kongress planeras (det har inte h�llits n�gon kongress sedan grundandel!).
�n mer intressant �r de f�rskjutningar vissa ledare gett uttryck f�r vad g�ller partiets traditionella maoistiska analys av det filippinska samh�llet som ett halvkolonialt och halvfeodalt land, och svagheterna i det f�rl�ngda folkkrigets strategi. Intryck fr�n vad som har h�nt i Centralamerika p� vissa medlemmar, demonstreras i f�rslaget om att de sekteristiska attityderna gentemot enhetsfronten ska granskas. Med det ny�ppnade politiska utrymmet, nu mer utvidgat genom eldupph�r, har ett Folkparti (Partido ng Bayan) bildats av Joma Sison och �r helt klart ett nyckelprojekt f�r KP.
Till skillnad fr�n ett mer outvecklat halvkolonialt land som det f�rrevolution�ra Nicaragua, finns h�r en hel rad andra progressiva krafter som t�vlar om massinflytandet vid sidan av Nat. dems. (Nationella Demokratiska Fronten) som KP ocks� kallas p� Filippinerna.
Soc. dems. (den socialdemokratiska str�mningen) har st�rre likheter med Kristdemokrater �n n�got Labour-parti. Dess ursprung �r starkt l�nkat till den katolska kyrkan vilken institutionaliserar landets oj�mf�rligt st�rsta religion. Denna str�mning var s�rskilt inspirerad av jesuiterna som medvetet s�kte skapa ett anti-kommunistiskt alternativ, inklusive etablerandet av �fria� fackf�reningar av amerikansk stil.
Undantagslagar, frihetsteologins inflytande, latinamerikanska erfarenheter och NFAs revolution�ra exempel, inspirerade m�nga yngre soc dems att inta mer radikala st�ndpunkter. En hel str�mning, Kristna f�r Nationell Befrielse (ledda av �Ed� de la Torre) gick in i nat dems, dock med bibeh�llen egen autonomi. Idag tillh�r de moderata socialdemokraterna Aquinos n�rmaste r�dgivare, och den mer progressiva flygeln finns b�de inom och utanf�r regeringen.
Sm� marxistiska grupper s�som Oberoende Kartell, vilken br�t med den national-demokratiskt ledda Bayan-koalitionen p� fr�gan om enhetstaktiken, har sett sitt politiska inflytande v�xa p� grund av deras engagemang bland progressiva socialdemokratiska krafter inom pro-Aquino-koalitionen. Oberoende Kartell kom till efter misslyckade enhetsstr�vanden mellan flera sm�grupper och KP i b�rjan p� 1980-talet.
Grupperna som var inblandade var �verens om en demokratisk uppfattning av socialismen, anv�ndandet av en marxistisk och inte en maoistisk analys av det filippinska samh�llet, ett icke-manipulativt utnyttjande av enhetsfronten, och behovet av att �ppet presentera socialismen som en l�sning.
Detta skiljde dem fr�n KPs nationellt-demokratiska ansats vilken tenderar s�rskilja de tv� faserna, nationell befrielse och socialism.
Oberoende Kartells aktivister �r inblandade i en annan omgruppering bland den socialistiska v�nsterna utanf�r KP, kallad Bisig (se International Viewpoint 8 december 1986).
Dessa socialistiska grupper, progressiva socialdemokrater, lokalt baserade organisationer, och m�nskliga r�ttighets-grupper, har bildat Lakas (Folkmakt) i valets efterdyningar. I huvudsak representerar det de krafter som st�dde Aquinos kampanj. En deklaration daterad 2 mars f�ngar den tvetydiga politiken hos denna str�mning:
�(I februari 1986) var de avg�rande faktorerna ... folkets styrka, styrkan i �vertygelsen och det fasta ledarskapet hos Corazon Aquino ... den folkliga revolutionen innebar folkets gripande av statsmakten, det var i huvudsak en politisk aktion. Men revolutionen �r ofullbordad. F�r att bli en social revolution m�ste sociala relationer och den sociala strukturen f�r�ndras ... F�r att uppn� det m�ste folkmakten nu systematiskt formuleras och �verf�ras till en sammanh�ngande, organiserad och uth�llig kraft, som kan befr�mja folklig demokrati, nationell suver�nitet, r�ttvisa och r�ttf�rdighet.�(IV 14 juli 1986)
KP-ledares hyllningar till Aquino har �nnu inte n�tt graden av kapitulation f�r eller deltagande i den borgerliga regeringen eller ens st�d utifr�n f�r regeringen (eftersom Aquino i vilket fall har uteslutit s�dant deltagande). Om det var stora skiljaktigheter om bojkottlinjen, kommer det s�kert att bli �n st�rre br�k om en positionsf�r�ndring i s�dan riktning skulle ske.
Regimen g�r �t h�ger, men Enrile och de som st�der Marcos �r fortfarande en kraft att r�kna med (de t�nker st�lla upp i valet mot Aquino). Arm�n �r �nnu inte �terf�renad, massr�relsen �r fortfarande p� uppg�ng, v�nstern �r fortfarande stark och Aquinos politiska projekt kan �nnu skapa stora mots�ttningar inom den h�rskande klassen och f�r imperialismen. H�ndelser under 1987 kan bli lika viktiga som de under 1986.
�vers�ttning: Mats Bladh
�versatt ur International nr 8, jan/feb 1987