Ur Fj�rde Internationalen 3/1985
Marx verk omfattar inte bara den str�ngaste vetenskapliga analys av kapitalet, varufetischismen och klassernas kamp, utan �ven en utopisk, i grunden revolution�r, m�ls�ttning. Vetenskap och utopi st�r inte i mots�ttning till varandra, utan �r dialektiskt f�renade i det marxistiska t�nkandet, f�rutsatt att begreppet utopi f�rst�s i sin egentliga bem�rkelse, den ursprungliga grekiska (ou-topos: �har inte �gt rum�), vilken beskriver det som �nnu inte existerar. Det allt annat �verskugganade m�let f�r det moderna proletariatets kamp � det klassl�sa samh�llet utan stat, utan vare sig exploatering eller f�rtryck, Frihetens kungarike � �r resultatet av de tusentals f�rtrycktas och besegrades str�vanden genom historien, alltifr�n Spartacus slavar till Thomas M�ntzers b�nder �ver sidenv�varna i Lyon till kommunarderna i Paris 1871. Nu �r det s� att detta allt annat �verskuggande m�l � socialismen � �nnu inte existerar: st�lld mot socialdemokratins reformer, st�lld mot den dystra karikatyr som betitlas �den reellt existerande socialismen�, �r det br�dskande och n�dv�ndigt att �teruppr�tta marxismens utopiska/revolution�ra dimension, i det att man s�ker sin v�g mot en radikalt annorlunda framtid, mot ett socialistiskt alternativ som st�r i radikal mots�ttning till det r�dande.
D�rav aktualiteten hos Ernst Bloch (1885-1977), den mest framst�ende representanten f�r det utopiska t�nkandet inom den moderna marxismen. Jude och tysk, h�mtar Ernst Bloch inspiration i de mest skilda och ov�ntade k�llor: den judiska och kristna mysticismen, de religi�sa k�tterierna, de tyska romantikerna, de utopiska socialisterna, Hegel och Schelling, Goethe och Marx, Brecht och Lenin. Hans tankes�tt �r helt klart revolution�rt romantiskt: p� samma s�tt som romantikerna h�mtar han ur f�rg�ngna kulturer den andliga ammunitionen, krutet som kan f� kapitalismens kalla och om�nskliga rationalitet att explodera. Men hans m�l �r inte att f�rs�ka vrida tiden tillbaka � vad -han efterstr�var �r framf�r allt att i grunden f�r�ndra det nuvarande och �ppna v�gen som leder fram mot den kommunistiska utopin, genom att anv�nda det skarpa vapen, denna nyckel mot framtiden, som kallas marxismen.
Redan i sitt f�rsta verk Utopins anda, skriven 1917, v�lkomnade han de ryska arbetar- och soldatr�den (detta var f�re Oktoberrevolutionen) som den enda kraft som kunde besegra �penningekonomin och k�pmannamoralen, h�jden av gemenhet hos m�nniskan�. Och i boken om Thomas M�ntzer (1921) som han skrev under den tyska revolutionens sista uppsving, �tergav han enheten mellan den marxistiska praktiken och den utopiska andan p� f�ljande s�tt:
H�gt upprest �ver spillrorna av en �delagd civilisation reser sig den outpl�nliga utopins ande... P� s� s�tt kommer slutligen marxismen och dr�mmen om det ovillkorliga att f�renas, sida vid sida och p� samma slagf�lt � fram�tskridandets herrav�lde och slutet f�r hela den milj� i vilken m�nniskan inte �r n�gonting annat �n en nedtyngd, f�raktad, tillintetgjord varelse � �teruppbyggnaden av planeten Jorden, potentiell utveckling, skapande, v�ldsamt besittningstagande av hela Naturen.
Sj�lvklart uttrycker detta apokalyptiska spr�kbruk tidsandan i en epok d� v�rldsrevolutionen f�ref�ll b�de m�jlig och omedelbart f�rest�ende; men det visar ocks� sj�lva grunden till Blochs politiska filosofi och tolkning av marxismen. F�r honom b�r den socialistiska kampen vara arvtagaren till alla de f�rhoppningar, dr�n nar, �nskningar, utopier och f�rest�llningar om en v�rldsomvandling, som hittills kommit till uttryck p� ett illusoriskt s�tt i religionen och kulturen, bland k�ttarna och bland dem som tror p� det Tusen�riga riket, och vilken lever kvar i minnet hos breda skikt av befolkningen.
Landsflyktig i USA efter nazismens genombrott, valde Bloch att efter kriget bos�tta sig i �sttyskland. Trots att han l�nge var anh�ngare av den stalinistiska kommunismen, lyckades han �nd� r�dda sitt teoretiska arbete fr�n den officiella dialektiska materialismens f�r�delse. Om man j�mf�r Blochs utveckling med Georg Lukacs � de tv� var under ungdoms�ren f�renade i djup v�nskap � kan man inte annat �n sl�s av det s�tt p� vilket det stalinistiska Sovjetunionens hypnotiska �ga kunnat fascinera och f�rf�ra flera av de mest framst�ende marxisterna under 1900-talet. Officiellt anklagad f�r att vara �revisionist� av den �sttyska byr�kratin (se antologin med officiella texter �la Revision du marxisme par Ernst Bloch, Berlin 1957) hamnade han slutligen som landsflyktig i V�sttyskland (1958) utan att f�r den skull f�rneka sin marxistiska st�ndpunkt eller sin of�rsonliga kritik av kapitalismen. Under sina sista �r f�ljde han med sympati den rebelliska studentr�relsen � Rudi Dutschke �beropade sig p� hans uppfattning om �den konkreta utopin� � och utvecklade en kritik av Sovjetunionen och Oststaterna som l�g mycket n�ra den trotskistiska. Utifr�n en granskning av hela Blochs produktion s�g den unge tyske marxisten Oskar Negt (utan att n�gonsin �verge sin kritik av hans tidigare inst�llning till stalinismen) i honom �Oktoberrevolutionens tyske filosof�, i analogi med den ber�mda anm�rkning Marx f�llde om Immanuel Kant som �den franska revolutionens tyske filosof�.
Blochs verk �r exceptionellt rikt och varierat. Det innefattar politiskt-kulturella skrifter (V�r tids arv, 1935) klassiskt filosofiska Avicenne och den Aristoteliska v�nstern, 1952, Subjekt och Objekt hos Hegel, 1951, Naturr�tt och m�nsklig v�rdighet, 1961, Rennaisansens filosofi, 1972) studier i religionshistoria (Ateismen inom kristendomen, 1968), etc. Men hans stora m�sterverk, som Utopins anda (1918), Thomas M�ntzer (1921) och Hoppets princip (1954-59) �r p� samma g�ng filosofiska religi�sa, politiska och kulturella...
Det centrala begreppet i hela Blochs t�nkande �r hoppet. Den medeltida teologins upplysta hopp (docta spes) blir hos Bloch ett revolution�rt och marxistiskt begrepp. Hoppet f�r Bloch �r str�van mot framtiden, mot det nya, utopin, det �nnu-inte-existerande, mot en �nnu inte medveten eller pr�vad m�jlighet. F�r honom �r det bara det marxistiska blickandet in i framtiden som ger verkligheten dess r�tta dimension. Marx vetenskap genomsyras av detta fram�tblickande. Den �r inte neutral utan inneh�ller det som Bloch i sitt sista verk (Experimentum Mundi, 1975) kallar den r�da partiskheten, frig�relsens partiskhet, partiskheten hos en klass, det revolution�ra proletariatet som inte har n�got behov av den ideologiska l�gnen.
I Hoppets princip, ett monumentalt verk i tre band, analyserar (och �teruppr�ttar) Bloch inte bara d samh�lleliga utopierna sedan Solon den �ldre och Platon, vidare �ver Fourier och William Morris, utan ocks� de tekniska, geografiska, arkitektoniska, medicinska och artistiska utopierna. Han visar p� utvecklingen genom seklerna och de olika kulturerna, �nskelandskapen, �nskebilderna, hoppets gestalter, fantasierna om en b�ttre v�rld och de konkreta formerna f�r det f�regripande medvetandet. Med en utomordentlig k�nslighet uttyder han tecknen f�r detta medvetande i sagorna, i alkemin, i Andra Mosebok, i Beethovens musik, i Gaugins m�lningar, i Don Quijote och i Faust, i kampen f�r �tta timmars arbetsdag, i kvinnor�relsen och i Oktoberrevolutionen. I f�rordet till boken f�rklarar Bloch syftet med hans tillv�gag�ngss�tt:
Efter Marx har det blivit helt om�jligt f�r varje sanningss�kande f�r varje realistiskt beslut att bortse fr�n det subjektiva och objektiva inneh�llet i f�rhoppningarna i v�rlden; om man inte vill hamna i plattityder, eller i en �terv�ndsgr�nd. Filosofin kommer att vara medveten om morgondagen, ta st�llning f�r framtiden, k�nna till hoppet, eller s� kommer den inte ha n�gon vetenskap alls.
Och han citerar, skadeglatt, det allt f�r ofta gl�mda stycket om dr�mmen, av en marxistisk f�rfattare som knappast har misst�nkts f�r brott mot den materialistiska stringensen:
Om m�nniskan vore helt ber�vad f�rm�gan att dr�mma p� detta s�tt, om hon inte d� och d� kunde ila i f�rv�g och i sin fantasi se en hel och full�ndad bild av detta verk som just b�rjar ta form i hennes h�nder, d� kan jag absolut inte t�nka mig vilken drivkraft som skulle f�rm� m�nniskan att gripa sig an med och slutf�ra omfattande och tr�ttande arbeten p� konstens, vetenskapens och det praktiska livets omr�den... (Lenin, Vad b�r g�ras?, sidan 164, Arbetarkultur, Stockholm 1972.)
Marxismen �r i detta perspektiv resultatet av en ur�ldrig dr�m som slutligen finner villkoren f�r sin fullbordan. Det sista kapitlet i Hoppets Princip heter just: Marx och m�nskligheten: Hoppets �mne. Dess grundl�ggande id� �r f�ljande: �F�rnuftet kan inte blomstra utan hopp, inte heller kan hoppet tala utan f�rnuft; de tv� f�renas i marxismen � en annan vetenskap har ingen framtid, en annan framtid ingen vetenskap.� (Ernst Block, Das Prinzip Hoffnung, Dritter Band, Suhrkamp, 1973, sidan 18).
F�r Bloch �r kapitalismen den h�gsta formen f�r avhumaniseringen, f�r fr�mlingsskapet, f�r reifikationen, i s� m�tto att den reducerar allt � s�v�l m�nniskorna som tingen, till varor. Genom klasskampen vill marxismen avskaffa kapitalet och p� s� s�tt f�rm�nskliga samh�llet. Han v�nder sig f�rst och fr�mst till de f�rtryckta, men hans m�ls�ttning kan dra till sig alla de som lider under kapitalismen, alla de som kan k�nna igen sig i den tyske revolution�ren Georg B�chners krigsf�rklaring: �Krig mot slotten, fred i kojorna.� Den socialistiska kampen fordrar samtidigt dr�mmen, entusiasmen och klarheten; marxismen har f�rm�gan att i sin teori och praktik f�rena s�v�l den mest klara analys, som den mest fantastiska dr�m. Den visar v�gen f�r att den gamla guld�ldern skall bli framtidens konkreta utopi: den prolet�ra revolutionen. Genom att �ter ge marxismen denna oumb�rliga dimension, denna avg�rande best�ndsdel, som �r dr�mmen, fantasin, hoppet, utopin, utg�r Ernst Bloch inte endast ett h�lsosamt motgift mot de reformistiska ideologiernas (stalinistiska eller socialdemokratiska) sn�la, sn�va, inskr�nkta perspektiv, utan ocks� ett avg�rande bidrag f�r att �terst�lla dess kritiska och revolution�ra f�rm�ga.
�vers�ttning: Lars Kaage och Christina Schmidt.
Artikeln f�rekom i Critique Communiste, nr 32, 1984. Critique Communiste utges av Ligue Communiste Revolutionnaire, fransk sektion av Fj�rde Internationalen.