Ur Fj�rde Internationalen 3/1985
G�r marxism ihop med utopier? Inneb�r �utopi� f�rnekande av vetenskapen? Inte n�dv�ndigtvis, eftersom den konkreta utopin � socialismen � inneb�r en strikt vetenskaplig analys av de objektiva m�jligheterna av en framtid i frihet, av de faktiska villkoren f�r en radikal omformning av samh�llslivet.
Samtidigt g�r det inte att f�rneka att den socialistiska utopin ocks� b�r i sig en �samh�llelig valm�jlighet� ett val av grundl�ggande inst�llning, ett sammanh�ngande system av v�rdeomd�men, vars utg�ngspunkter vi kan finna i Marx och Engels egna verk, t�tt sammanl�nkad med deras kritisk-vetenskapliga analys.
Lenin skrev 1903:
�Om m�nniskan helt saknade f�rm�gan att dr�mma, om hon inte d� och d� kunde n� ut�ver de n�rvarande och i sin fantasi se en f�rdig bild av det verk hon just p�b�rjat, d� skulle det vara om�jligt att f�rst� varf�r hon skulle ta itu med ett s� h�rt och j�ttelikt arbete.�
Har inte detta �nnu st�rre giltighet f�r v�r egen tid d�r vi st�lls inf�r den s� kallade �verkligt existerande socialismens� djupa kris, det vill s�ga inf�r en bild av det efterkapitalistiska samh�llet som verkligen inte �r tilltalande.
I v�ra dagar kan det, mindre �n n�gonsin f�rut, finnas revolution�r handling i nuet, utan en revolution�r dr�m om framtiden.
Den vetenskapliga socialismen m�ste (ocks�) bli utopisk[1] och s�ka efter alternativa modeller f�r en fri sammanslutning av producenter � som Marx talade om � bortom de byr�kratiska �socialistiska staterna�. Socialismen existerar (�nnu) inte som en verklighet i nuet:
Vi m�ste uppfinna den p� nytt som ett m�l i kampen f�r framtiden.
Att formulera en s�dan socialistisk utopi inneb�r inte att spekulera abstrakt och godtyckligt utan att f�rest�lla sig en universell och fri m�nsklig samh�llsgemenskap, p� grundval av de objektiva m�jligheter som mots�gelserna i den industriella civilisationen skapat, liksom den samtidiga krisen f�r den nutida kapitalismen och de byr�kratiska efterkapitalistiska samh�llena.
Marx kritiserade sin tids utopiska socialister, fr�mst f�r att han f�rkastade deras syn p� sig sj�lva som arbetarnas v�lg�rare snarare �n f�r det socialistiska inneh�llet i deras utopier. �nd� inneh�ller det han skrivit, om �n i fragmentarisk form, denna utopisk-revolution�ra dimension som alltid avf�rdats av alla hans akademiska och/ eller reformistiska kritiker, i �realismens� namn.
F�r Bernstein* [ ord markerade * f�rklaras efter artikeln � Red ] var Marx stora misstag att det fanns kvar en �rest av utopism� i hans verk, i synnerhet i Kommunistiska Manifestet.
�Faktum �r� skrev Bernstein, �att Marx var �verens med de l�sningar som utopisterna f�reslog, och enbart understr�k det otillr�ckliga i deras metoder och argument�.
Ett av de utm�rkande dragen n�r socialdemokrater och stalinister utarmat och f�rflackat marxismen under 1900-talet var just att detta utopiska f�reb�dande av framtiden doldes och avl�gsnades. I st�llet sattes en sn�v och inskr�nkt syn p� social f�r�ndring, begr�nsad till att g�lla enbart juridiska och ekonomiska fr�gor och till produktionen. I dag kan vi, med en omskrivning av en gammal formel som Lenin anv�nde, s�ga att utan revolution�r utopi � ingen revolution�r praktik.[2]
Enligt min �sikt �r det viktigt att, i denna kamp f�r att �terst�lla den explosiva utopiska spr�ngkraften hos marxismen ta upp en underjordisk tradition till ompr�vning. Det g�ller den romantiska kritiken av den kapitalistiska civilisationen som skulle kunna vara en de mest intressanta k�llorna f�r en radikal syn p� den socialistiska framtidens inneh�ll.
De f�rsta som kritiserade det moderna borgerliga samh�llet, den kapitalistiska civilisationen som den industriella revolutionen skapade var � ett halvt �rhundrade f�re Marx � de romantiska f�rfattarna. Den romantiska antikapitalismen f�ddes under andra halvan av 1700-talet, men den har f�rblivit en v�sentlig best�ndsdel i den moderna kulturen fram till i dag. Det som brukar betecknas som �Romantiken� inom konst och litteratur och som hade sin h�jdpunkt i b�rjan av 1800-talet �r bara en av dess m�nga och extremt olikartade uttryck. Som en allt omfattande v�rlds�sk�dning, ett s�tt att t�nka, en grundl�ggande struktur av k�nslor finner man den inte bara hos det fantastiskas diktare och poeter[3], utan ocks� bland ekonomer som Sismondi*, sociologer som T�nnies*, politiska r�relser som de ryska populisterna (narodnikerna)*
Det som v�sentligen utm�rker den romantiska antikapitalismen �r en genomgripande kritik av den moderna industriella (borgerliga) civilisationen (inklusive arbets- och produktionsprocessen) i vissa f�rkapitalistiska sociala och kulturella v�rdens namn.
Att man h�nvisar till ett (verkligt eller inbillat) f�rflutet inneb�r inte n�dv�ndigtvis att inriktningen �r reaktion�r eller bak�tstr�vande:
Den kan vara revolution�r lika v�l som konservativ. B�da dessa inriktningen har funnits inom romantiken, fr�n dess uppkomst till det n�rvarande.[4] Ibland kan det revolution�ra och det konservativa till och med m�tas hos samma t�nkare.[5]
Den f�rsta v�gen av romantisk antikapitalism var en reaktion p� den industriella revolutionen och dess ekonomiska, sociala och kulturella f�ljdverkningar under 1800-talet. Men dess kritik av industrisamh�llet och industriarbetet har intresse och giltighet l�ngt ut�ver det rent historiska. Det g�ller inte bara till speciella missf�rh�llanden, �vergrepp och or�ttvisor som var begr�nsade till denna f�rsta period � som utarmningen av arbetarna, barnarbetet, barbarisk laissez-faire*, de om�nskligt str�nga Fattiglagarna* � utan g�ller ocks� mer allm�nna, genomg�ende, v�sentliga och best�ende k�nnetecken hos den moderna (industriella/ kapitalistiska) civilisationen, fr�n slutet av 1700-talet till den dag som i dag �r, 1985.
Den romantiska kritiken �r s�llan systematisk eller klart uttryckt och det �r inte ofta den h�nvisar direkt till kapitalismen som s�dan. I tysk sociologi och samh�llsfilosofi vid slutet av 1800-talet kan vi finna n�gra trevande f�rs�k att systematisera: De st�ller �kultur�, en upps�ttning traditionella sociala, moraliska eller kulturella v�rderingar ur det f�rflutna, i motsats till �civilisationen�, den moderna, �sj�ll�sa�, materiella, tekniska och ekonomiska utvecklingen. Eller �Gemeinschaft� (Gemenskap), den gamla samh�llsgemenskapen av direkta sociala relationer, mot �Gesellschaft� (Samh�lle), en samling m�nniskor hopf�rda p� ett mekaniskt och onaturligt s�tt av begr�nsade nyttoskal.
Det centrala drag hos den industriella (borgerliga) civilisationen som Romantiken kritiserar �r inte utsugningen av arbetarna eller den sociala oj�mlikheten, �ven om dessa ocks� kan f�rd�mas, i synnerhet av romantiker med v�nstersympatier, utan det �r kvantifieringen av livet, det vill s�ga att bytesv�rdet, det kalla ber�knandet av pris och profit och marknadslagarna f�n ett totalt herrav�lde �ver hela samh�llskroppen. De flesta av de antikapitalistiska romantikerna k�nner intuitivt att alla de andra negativa dragen hos det moderna samh�llet h�rr�r ur denna avg�rande k�lla till ruttenhet. Det kan vara kulten av guden Pengar, nedg�ngen f�r alla kvalitativa v�rden � sociala, religi�sa, etiska, kulturella eller estetiska � uppl�sningen av kvalitativa band mellan m�nniskorna, fantasins och romantikens d�d, den trista likriktningen av livet, de rent nyttoinriktade relationerna m�nniskorna emellan, och mellan natur och m�nniskor � allts� s�dana som g�r att kvantitativt ber�kna. Att samh�llslivet f�rgiftades av pengar och luften av industrir�k uppfattades av m�nga romantiker som parallella f�reteelser, med samma onda r�tter.
L�t oss ta ett exempel p� hur romantiken d�mde ut kapitalismens moderna tider: Charles Dickens, som var en av Karl Marx favoritf�rfattare trots att han inte hade n�got som helst med socialistiska id�er att g�ra.
Enligt Marx tillh�r Dickens �nutidens lysande br�draskap av sk�nlitter�ra f�rfattare i England, vilkas m�lande och v�ltaliga texter har bringat v�rlden mer politiska och sociala sanningar �n alla yrkespolitikerna, skriftst�llarna och moralisterna tillsammans...!� Marx l�gger fram denna uppfattning i en artikel i New York Daily Tribune i augusti 1854. Samma �r gavs Dickens bok �H�rda tider� (Hard Times) ut. Den uttrycker ovanligt klart den romantiska kritiken av industrisamh�llet. I H�rda tider finns ett magnifikt portr�tt av industri�lderns kvantifierande och kyliga anda. Den kapitalistiske fabriks�garen och parlamentsledamoten Thomas Gradgrind har alltid en �linjal, m�ttstock och multiplikationstabellen ... i fickan�. Han �r alltid �beredd att m�ta och v�ga varje stycke m�nniskonatur och tala om exakt vad den �r v�rd�. F�r Gradgrind �r allt �enbart en fr�ga om siffror, om enkel aritmetik� och han organiserar uppfostran av barn strikt enligt den sunda principen att �vad som inte kan anges i siffror, eller k�pas p� den billigaste marknaden och s�ljas p� den dyraste, fanns inte och skulle aldrig finnas.� Gradgrinds filosofi, nationalekonomins, nyttofilosofins och den klassiska liberalismens k�rva v�rlds�sk�dning, sade att �allting skulle betalas. Ingen skulle n�gonsin bist� n�gon annan utan vederlag. Tacksamheten skulle avskaffas och de dygder som stammar fr�n den skulle icke finnas. Varje tum av m�nsklighetens tillvaro, fr�n f�delse till d�d, skulle vara en f�rs�ljning �ver disk�.
Men H�rda tider handlar inte bara om hur sj�len mals s�nder. Den ber�ttar ocks� hur den industriella (kapitalistiska) civilisationen har f�rdrivit egenskaper som romantik, f�rg och fantasi fr�n m�nniskors materiella tillvaro och bara l�mnat kvar en trist, tr�ttsam, enformig, tr�kig och gr� rutin. Den moderna industristaden Coketown (Koksstaden) beskriver Dickens som �en stad av maskiner och h�ga skorstenar ur vilka o�ndliga ormar av r�k ringlade sig�. D�r fanns �flera stora gator, alla mycket lika varandra, och m�nga sm� gator, �nnu mera lika varandra, d�r det bodde m�nniskor, i samma grad lika varandra, som alla gick ut och in p� samma tider... f�r att g�ra samma arbete, och f�r vilka varje dag var likadan som g�rdagen och morgondagen och varje �r var maken till det f�rra och det f�ljande.�
Tid och rum verkar ha mist all kvalitativ omv�xling, varje kulturell m�ngfald f�r att bli en enda kontinuerlig struktur som formats av maskinernas oupph�rliga verksamhet.
Det �r i ett s�dant sammanhang som arbetets problem i det moderna kapitalistiska samh�llet unders�ks. Romantikerna s�rjer det gamla f�rkapitalistiska hantverket som g�tt tillbaka och f�rsvunnit, d�r skaparkraft och fantasi var n�dv�ndiga best�ndsdelar av arbetet. De beskriver och analyserar hur rent kvantitativ produktion �r f�rh�rskande, det d�da maskineriets herrav�lde �ver levande m�nniskor, arbetsdelningens sj�lsd�dande effekter, det motbjudande, mekaniska och livl�sa slitet, f�rnedringen hos arbetaren som ber�vas sin m�nsklighet.
Den romantiska utopin �r v�sentligen bak�tblickande: den avser att �teruppr�tta de gamla s�tten att leva, f�rkapitalistiska produktionss�tt, hantverksarbete, organiska sm�samh�llen, �ldriga moraliska, religi�sa, eller kulturella v�rden. F�r romantiska revolution�rer g�ller det emellertid inte s� mycket att �terv�nda till det f�rflutna som att ta en omv�g genom det f�rg�ngna till framtiden, till en Ny Moralisk V�rld.[6]
Till synes har Marx inget med romantiken att g�ra. Han avf�rdar alla dr�mmar om att �terv�nda till f�rkapitalistisk produktion som �reaktion�ra�. Han hyllar industrikapitalismens historiskt progressiva roll, inte bara f�r att den utvecklat gigantiska produktivkrafter utan tidigare motstycke, utan ocks� f�r att den skapat allm�ngiltighet, den enhetliga v�rldsekonomin som �r en n�dv�ndig f�ruts�ttning f�r den framtida, socialistiska m�nskligheten.
Han hyllar ocks� kapitalismen f�r att den slitit is�r de sl�jor som d�ljer utsugningen i f�rkapitalistiska samh�llen, med appl�der av detta slag har en ironisk udd: Genom att inf�ra mer brutala, �ppna och cyniska utsugningsformer fr�mjar det kapitalistiska produktionss�ttet utvecklingen av de f�rtrycktas klassmedvetande och klasskamp. Marx antikapitalism �r inte en abstrakt negation* av den moderna industriella (borgerliga) civilisationen utan syftar till �verskridandet av den, det vill s�ga att den avskaffas samtidigt som det b�sta den �stadkommit bevaras i en utveckling fram mot ett h�gre produktionss�tt och en h�gre livsform (socialismen).
Hans angreppss�tt �r dialektiskt*: Han ser kapitalismen som ett system som �f�rvandlar varje ekonomiskt framsteg till en social katastrof�. Det �r i analysen av de sociala katastrofer den kapitalistiska industrin framkallar (liksom i sitt intresse f�r f�rkapitalistiska samh�llsgemenskaper) som han, �tminstone i n�gon utstr�ckning, �terf�renar sig med den romantiska traditionen.
B�de Marx och Engels uppskattade och stod i intellektuell tacksamhetsskuld till de romantiska kritikerna av industrikapitalismen. Deras arbete var i betydande grad p�verkat av, inte bara romantiska ekonomer som Sismondi* � som ofta st�lls mot och j�mf�rs med Ricardo* i Marx ekonomiska skrifter � eller den ryske populisten Michajlovskij* som de brevv�xlade med i tjugo �r, utan ocks� av f�rfattare som Dickens och Balzac*, av samh�llsfilosofer som Carlyle* och historiker som Morgan* som unders�kt antika samh�llen � f�r att inte tala om romantiska socialister som Fourier* eller Moses Hess*.
Marx och Engels intresse f�r primitiva jordbrukssamh�llen h�nger samman med deras �vertygelse att dessa �ldriga samh�llsbildningar hyste samh�lleliga kvalit�er som den moderna civilisationen f�rlorat, kvalit�er som f�reb�dar vissa drag hos det framtida kommunistiska samh�llet.
I ett brev till Engels fr�n 1868 f�rklarar Marx b�de likheten och skillnaden mellan sin historieuppfattning och den traditionella romantiska: Medan romantikens reaktion mot Upplysningen* satte medeltiden som ideal, bestod den nya reaktionen i att n� bortom medeltiden till varje nations primitiva tids�lder, det vill s�ga till de gamla j�mlika samh�llsgemenskaperna.
Marx kritik av den industriella/kapitalistiska civilisationen inskr�nker sig inte till det privata �gandet av produktionsmedlen. Den �r mycket mer genomgripande, radikal och allomfattande. Det �r hela den r�dande formen f�r industriell produktion och hela det moderna borgerliga samh�llet som s�tts i fr�ga. Och det �r h�r vi finner m�nga argument och attityder som liknar romantikernas. Faktum �r att den romantiska antikapitalismen �r Marx bortgl�mda k�lla, en k�lla som �r lika betydelsefull f�r hans arbete som tysk ny-hegelianism* eller fransk materialism*
Kritiken av hur livet delas in i m�tbara delar i (det borgerliga) industrisamh�llet �r v�sentlig i Marx ungdomsskrifter.[7] Han h�vdar att under kapitalismen tenderar pengarna att f�rst�ra och l�sa upp alla om�nskliga och naturliga egenskaper�, genom att underordna dem under deras strikt kvantifierbara m�tt: �m�ngden av pengar blir mer och mer sin egen m�ktiga utm�rkande egenskap, d� den reducerar varje annan storhet till sin egen abstraktion reducerar den sig sj�lv till sin r�relse som kvantitativ storhet.� Utbytet mellan m�nskliga egenskaper � k�rlek f�r k�rlek, f�rtroende f�r f�rtroende � ers�tts av det abstrakta utbytet av pengar mot en vara. Arbetaren sj�lv blir enbart en vara, en el�ndig varelse som �b�de fysiskt och andligen ber�vats sin m�nsklighet� och tvingas leva i moderna h�lor som �r v�rre �n de primitiva eftersom de �f�rgiftats av civilisationens d�dsbringande andedr�kt�.
Precis som en aff�rs�gare som s�ljer �dla stenar �bara ser dess handelsv�rde och inte stenens sk�nhet och dess speciella natur�, f�rlorar m�nniskor i det kapitalistiska samh�llet sina materiella och andliga sinnen och ers�tter dem helt med en k�nsla av �gande. Att vara, att fritt uttrycka livets rikedom genom social och kulturell verksamhet, offras mer och mer f�r att ha, att hopa penningar, gods eller kapital.
Dessa motiv i den unge Marx skrifter �r mindre p�fallande i Kapitalet, men de finns �ven d�r: I flera avsnitt j�mf�r Marx den moderna kapitalistiska civilisationens anda, som enbart intresserar sig f�r att tillverka flera varor, f�rbilliga dem och ackumulera kapital � det vill s�ga f�r �kvantitet och bytesv�rde� � med den klassiska antikens som uteslutande f�ste sig vid �kvalitet och bruksv�rde�.[8]
Kapitalets huvud�mne �r naturligtvis utsugningen av arbetet, hur de kapitalistiska �garna av produktionsmedel utvinner merv�rde. Men den inneh�ller ocks� en radikal kritik av det moderna industriarbetets sj�lva v�sen. Anklagelsen mot det kapitalistiska/industriella arbetets om�nskliga karakt�r �r �nnu klarare uttryckt i Kapitalet �n i ungdomsskrifterna. Utan tvivel finns det en koppling mellan denna kritik och den romantisk-antikapitalistiska. Till skillnad fr�n m�nga romantiska t�nkare dr�mmer inte Marx om att �teruppr�tta det medeltida hantverket, men likv�l uppfattar han industriarbetet som socialt och kulturellt underl�gset j�mf�rt med de m�nskliga kvalit�erna hos det f�rkapitalistiska arbetet: �Kunskapen, omd�met och viljan som, om �n i aldrig s� liten utstr�ckning, ut�vas av den sj�lvst�ndige bonden eller hantverkaren ... har g�tt f�rlorade f�r� den m�derne industriarbetaren som bara utf�r en liten del av arbetet.
I liknande anda skriver han i Grundrisse* att under industrikapitalismen �f�rlorar arbetet alla konstens k�nnem�rken ... /och/ blir mer och mer en rent abstrakt verksamhet*, en rent mekanisk verksamhet�.
N�r han analyserar denna f�rnedring pekar Marx f�rst p� arbetsdelningen, som �f�rvandlar arbetaren till ett f�rkrympt missfoster, genom att tvinga fram skicklighet i en detalj p� bekostnad av en v�rld av produktiv f�rm�ga och instinkt.�
I detta sammanhang citerar han den konservative romantiske ekonomen David Urqhart*: �Att splittra upp en m�nniska �r att avr�tta honom om han f�rtj�nar en s�dan dom, att l�nnm�rda honom om han inte g�r det ... Uppsplittringen av arbetet �r l�nnmord p� ett helt folk�. Sedan kommer maskinen, i sig ett framsteg, men under det nuvarande produktionss�ttet en f�rbannelse f�r arbetaren: Den �ber�var arbetet allt intresse� och �konfiskerar varje atom av frihet, b�de i kroppslig och intellektuell verksamhet�. Tack vare den kapitalistiska maskinen blir arbetet �en form av tortyr� och en �el�ndig rutin av slit och sl�p utan �nde, d�r samma mekaniska process g�s igenom om och om igen, ett Sisyfosarbete*�.
Arbetaren f�rvandlas till blott en levande bihang till en livl�s mekanism och �r tvungen att arbeta �med regelbundenheten hos en maskindel�.
I det moderna industriella/kapitalistiska systemet f�rvandlas hela uppl�ggningen av arbetet till �ett organiserat s�tt att krossa arbetarens individuella livskraft, frihet och oberoende�. Till denna dystra bild l�gger han en beskrivning av de materiella villkor som fabriksarbetet utf�rs under: H�r saknas utrymme, luft och ljus, milj�n �r fylld av damm och bed�vande ov�sen, m�ngder med m�nniskor d�das, leml�stas eller skadas av maskinerna och �nnu fler blir sjuka av den �industriella patologins''� moderna �kommor.
Kort sagt, kapitalet offrar de kulturella och naturliga kvaliteter arbetaren har som m�nniska f�r det rent kvantitativa m�let att producera mer och mer varor f�r att g�ra st�rre och st�rre vinst.
Marx socialistiska utopi �r n�ra knuten till hans radikala kritik av den moderna industriella/kapitalistiska civilisationen. Den �r mycket mer �n kollektiv egendom och planerad ekonomi. Den inneb�r en kvalitativ f�r�ndring, en ny samh�llskultur, en ny livsform, en annorlunda sorts civilisation som skulle �teruppr�tta �de sociala och naturliga egenskapernas� roll i m�nniskolivet och bruksv�rdets roll i produktionsprocessen. Den kr�ver arbetets frig�relse, inte bara genom att �expropriat�rerna exproprieras*� och genom att de f�renade producenterna kontrollerar produktionsprocessen, utan ocks� genom en total omvandling av arbetets sj�lva natur.
Hur skulle detta kunna uppn�s? Ett av de viktigaste dokumenten som visar Marx �sikter om detta �r Grundrisse. H�r skriver Marx att i ett socialistiskt samh�lle skulle maskiner och tekniska framsteg drastiskt minska den �n�dv�ndiga arbetstiden� � det arbete som beh�vs f�r att tillfredsst�lla m�nniskornas grundl�ggande behov. St�rre delen av dagen kommer d�rf�r att vara fri f�r vad han, med Fouriers* ord, kallar �attraktivt arbete� � det vill s�ga i verklig mening fritt arbete, arbete som �r sj�lvf�rverkligande f�r individen. S�dant arbete, s�dan produktion � som kan vara materiell likv�l som andlig � �r inte en ren lek (h�r �r Marx oense med Fourier) utan kan kr�va den st�rsta anstr�ngning och allvar � Marx n�mner komposition av musik som ett exempel. Vidare f�ruts�tter det allm�n konstn�rlig och vetenskaplig utbildning av folket.
Det skulle vara fullst�ndigt missvisande att av det som sagts h�r dra slutsatsen att Marx var en romantisk utopist. Han h�mtade lika mycket � eller snarare mer� fr�n Upplysningen och den klassiska politiska ekonomin som fr�n Romantikens kritik av den industriella civilisationen. Marx egen syn �r varken romantikens eller den liberala nyttofilosofins, utan det dialektiska �verskridandet av dem b�da i en ny, kritisk och revolution�r v�rlds�sk�dning.
Marx varken kommer med urs�kter f�r den borgerliga civilisationen eller st�ller sig blind f�r vad den �stadkommit. Han str�var mot en h�gre samh�llsform som f�renar b�de det moderna samh�llets tekniska framsteg och en del av de m�nskliga kvalit�erna hos f�rkapitalistiska samh�llsgemenskaper � och samtidigt �ppnar ett nytt och gr�nsl�st f�lt f�r att berika och utveckla m�nniskolivet. En ny f�rest�llning om arbetet som en fri, icke-alienerad* och skapande verksamhet � i motsats till det trista och inskr�nkta slitet i mekaniskt industriarbete � �r en k�rnpunkt i hans socialistiska utopi.
Efter Marx d�d har den f�rh�rskande tendensen i marxismen varit �moderniserande�. Den har bara tagit upp den ena sidan av arvet efter Marx och utvecklat en okritisk dyrkan av tekniska framsteg, industrialism, maskinism, fordism* och taylorism*. Stalinismen, med dess alienerade produktivism och fixering vid den tunga industrin �r den sorgliga karikatyren av denna �kalla str�m� inom marxismen.
Men det finns ocks� en �varm str�m� vars radikala och allomfattande kritik av den moderna civilisationen st�djer sig b�de p� Marx och p� den romantiska antikapitalistiska traditionen. Denna �romantiska marxism� h�vdar att den socialistiska utopin inneb�r ett v�sentligt brott med det nuvarande industrisamh�llet � som ett kvalitativt annorlunda s�tt att leva och arbeta � och den ser med en viss nostalgi p� somliga f�rkapitalistiska sociala eller kulturella former.
Var p� sitt s�tt har William Moms* och Rosa Luxemburg*, Gy�rgy Lukacs* och Ernst Bloch*, Walter Benjamin* och Herbert Marcuse*, Rudolf Bahro* och E P Thompson* tagit in delar av den romantiska traditionen i sin marxistiska teori<'font-size:7.5pt'>.[9]
Denna halv-romantiska marxistiska kritik av den industriella civilisationen har satt djupa sp�r i dagens Tyskland, England och USA. Den har inte bara p�verkat den nya v�nstern och 60-talets studentr�relse utan ocks� (p� ett mer diffust och indirekt s�tt) nyare sociala r�relser som milj�r�relsen, kvinnor�relsen och fredsr�relsen.
D�rf�r �r marxismens �varma str�m� p� intet s�tt anakronistisk, otidsenlig. Tv�rtom har den n�tt som h�gst just i v�r tid och i synnerhet i Tyskland, England och USA, det vill s�ga i de l�nder d�r den moderna kapitalistiska civilisationen har n�tt sin renaste, mest systematiska och h�nsynsl�sa utveckling. En av orsakerna till detta f�rnyade intresse �r naturligtvis att den byr�kratiska (efterkapitalistiska) industriella despotismen �r s� f�ga upplyftande. Den s� kallade �reellt existerande socialismen� i �steuropa �r s� ivrig att h�rma v�stlig teknokrat! och produktivism att den knappast framst�r som n�got verkligt alternativ till det moderna borgerliga samh�llets pl�gor.
�vers�ttning Katarina Katz
Ord- och namnf�rklaringar
alienation � fr�mlingskap, om�jlighet an f�rst�, �verblicka och kontrollera. Uppkommer i kapitalistisk produktion, d�r de som producerar inte best�mmer vare sig vad som skall g�ras, hur det skall g�ras eller vad som sker med produkten, och f�rgar alla sociala relationer i det kapitalistiska samh�llet.
arbete � Marx skiljer mellan konkret arbete, det vill s�ga ett arbete som utf�rs f�r att n� ett visst resultat, och abstrakt arbete, det vill s�ga arbete betraktat enbart som en process som skapar en viss m�ngd bytesv�rde. F�r det abstrakta arbetet � som bara kan finnas i en varuekonomi � spelar hur, varf�r och av vem arbetet utf�rs ingen roll.
Bahro, Rudolf � (f. 1935) �sttysk intellektuell. D�mdes till f�ngelse f�r sin bok Alternativet � en av de f� marxistiska analyser av de efterkapitalistiska samh�llen som gjorts i �steuropa. Utvisades till V�sttyskland, gick med i de Gr�na och har p� senare �r fj�rmat sig fr�n socialismen.
Balzac, Honor� de � (1799 - 1850) mycket framst�ende fransk f�rfattare. En av pionj�rerna f�r den realistiska romanen. S)�lv konservativ och rojalist var han en skarp och klarsynt kritiker av den giriga borgarklassen.
Benjamin, Walter � (1892 - 1940) k�nd framf�r allt f�r sina ess�er. V�xte upp i en v�lb�rgad och kulturintresserad judisk familj i Berlin. Bedrev studier i filosofi, i vilket han doktorerade, samt i litteraturhistoria, i M�nchen i b�rjan av detta �rhundrade. Blev marxist p� 20-talet. Kom som litteraturkritiker p� 30-talet i kontakt med Brecht, vars v�n och tr�tobroder han blev.
Bernstein, Edward � (1850 - 1932) ledande tysk socialdemokrat. En av marxismens och den revolution�ra v�nsterns fr�msta motst�ndare inom Andra Internationalen.
Blake, William � (1757 - 1827) engelsk konstn�r och diktare, mystiker och radikal. Hans visioner v�ver samman en religi�s k�nsla och symbolik med ett f�r�ndrings- och samh�llsideal som inspirerade den tidiga arbetarr�relsen.
Bloch, Ernst � (1885 - 1977). Se artikel, �Marxism och revolution�r utopi hos Bloch�, l�ngre fram i detta nummer av tidskriften.
Burke, Edmund � (1729 - 1797) engelsk politiker, skriftst�llare och konstfilosof. F�respr�kade betydande m�tt av politisk frihet, men inte v�ldsamma omv�lvningar f�r att n� den. Hans skarpa angrepp p� den franska revolutionen hade stort inflytande bland konservativa men m�tte genm�le fr�n v�nster � som t ex William Godwin p�pekade hade �ven den av Burke prisade engelska friheten n�tts genom en revolution.
Carlyle, Thomas � (1795 - 1881) mycket l�st skotsk ess�ist och historiker. Hans mest k�nda bok �r Franska Revolutionen (1837). Carlyle v�nde sig mot de g�ngse ekonomiska laissez-faire id�erna. Hans ideologi inneh�ller en m�rklig blandning av radikala och reaktion�ra element.
Coleridge, Samuel Taylor � (1722 - 1834) inledde tillsammans med diktarkollegan Wordsworth romantiken i engelsk litteratur med Lyrical Ballads. Som m�nga intellektuella av sin generation entusiasmerades Coleridge av den franska revolutionen, men avsvor sig sina radikala id�er under den reaktionstid som satte in i mitten av 1790-talet.
expropriera expropriat�rerna � kapitalistklassens egendom bygger p� att l�nearbetaren ber�vas produktionsmedlen och frukten av sitt arbete (b�de historiskt vid kapitalismens uppkomst och dagligen i produktionen). Att ber�va kapitalisterna produktionsmedlen (expropriera dem) �r allts�, s�ger Marx att �expropriera expropriat�rema�.
Fattiglagarna � syftar speciellt p� de grymma Poor Laws som inf�rdes i Storbritannien 1836. Den som inte kunde f�rs�rja sig st�ngdes in i �arbetshus� under s� vidriga f�rh�llanden att det skulle avskr�cka fattiga fr�n att s�ka hj�lp fr�n myndigheterna.
fordism � efter den amerikanske industri�garen Henry Ford (1863 - 1947) vars bilfabriker var de f�rsta an anv�nda l�pande bands-produktion.
Fourier, Charles � (1772 - 1837) betydande fransk socialistisk f�rfattare. M�nga inslag i hans utopi har inspirerat senare socialister och feminister.
fransk materialism � syftar p� Upplysningsfilosofer som Denis Diderot (1713 - 1784) och Jean d'Alemben (1717 - 1783).
Grundrisse � en samling anteckningar a Marx om bl a ekonomi och filosofi. �teruppt�ckta och utgivna p� 1900-talet.
Heidegger, Martin � (1889 - 1976) ber�md konservativ, tysk filosof. Arbetade med existentiella fr�gor och p�verkade bl a Sartre. I centrum f�r hans syn p� m�nniskolivets innersta v�sen st�r �ngesten inf�r d�den, medvetandet om livets �ndlighet.
Hess, Moses � (1812 - 1875) tysk socialfilosof. V�nsterhegelian som samarbetade med Marx men br�t med denne 1848. Blev senare en f�reg�ngare till den sionistiska ideologin. (Fr�mst med boken Rom und Jerusalem.)
Hoffman, E.T.A. � (1776 - 1822) tysk f�rfattare, musikkritiker, komposit�r, m�lare och advokat. En av Den tyska Romantikens fr�mste f�rfattare, ber�ttare, med fantasifulla och fantastiska historier framf�r allt i realistisk ber�ttarstil.
laissez-faire � egentligen �l�t g�, beteckning p� en klassisk liberal politik d�r staten skulle reglera s� lite som m�jligt, i synnerhet av ekonomin.
Lukacs, Gy�rgy �(1885 - 1971) ungersk marxist, litteraturvetare och filosof. Har p�verkat moderna ungerska humanistiska marxistiska filosofer som Heller och V�jda.
Luxemburg, Rosa (1870 - 1919) marxistisk teoretiker, en av de ledande inom den tyska och internationella arbetarr�relsens flygel. Lade j�mf�rt med Lenin st�rre tonvikt p� arbetarnas massr�relser och massornas kamp och mindre p� partiets roll som f�rtrupp.
Marcuse, Herbert � (1898 - 1979) tysk-amerikansk filosof, byggde p� marxism, psykoanalys och den s k Frankfurtskolans Kritiska filosofi en teori om ideologi, estetik och medvetande i �konsumtionskapitalismen�. P�verkade 60-talets studentr�relse.
Michajlovskij, Nikolaj � (1842 - 1904) rysk skriftst�llare och ekonom.
Morgan, Levais Henry � av en del betraktad som antropologins fader. Mest k�nd f�r den beskrivning av den m�nskliga historiens utveckling i tre p� varandra f�ljande stora faser: vildhet, barbari och civilisation, som han g�r i Ancient Society (1877) � en bok som Marx studerade ing�ende och Engels utgick ifr�n d� han skrev Familjems, Privategendomens och Statens ursprung (1884).
Morris, William � (1834 - 1896) brittisk konstn�r och f�rfattare, socialist och utopisk vision�r. F�rs�kte �teruppliva medeltida hantverkstraditioner som alternativ till den industriella �skr�pkulturen� och utarmningen av arbetets inneh�ll.
narodniker � fr�mst unga intellektuella i tsartidens Ryssland som f�rs�kte g� ut till �folket� (narod) f�r att arbeta f�r de f�rtryckta b�ndernas befrielse. Lade ofta stor tonvikt vid att leva i enlighet med sina ideal vilket bidrog till att kvinnor spelade en framtr�dande roll. M�tte f�ga gensvar bland b�nderna, urartade i terrorism och krossades.
ny-hegelianism � idealistisk filosofisk skola, efterf�ljare till filosofen Hegel (1770 - 1831) vars dialektik ocks� p�verkade Marx.
patologi � l�ran om sjukdomar och sjukliga processer.
Ricardo, David � (1772 - 1823) den st�rste inom den klassiska borgerliga politiska ekonomin. �gnade sig �t fr�gor som senare borgerlig ekonomi undviker: totalinkomstens f�rdelning mellan olika samh�llsklasser och sambandet mellan arbete och pris (arbetsv�rdeteori). Har moderna efterf�ljare, �nyrikardianer�, fr�mst Piero Sraffa (1898-1983).
Sismondi, Leonard Simon de � (1773 - 1842) schweizisk ekonom och historiker. Talade f�r sm�borgerlig produktion men kr�vde ocks� statliga ingripanden till arbetarnas f�rm�n.
Sisyfos � d�mdes enligt den grekiska mytologin av gudarna att i evighet rulla ett stenblock uppf�r en sluttning. Varje g�ng han n�r kr�net rullar stenen ner igen.
Sorel, Geoge � (1847 - 1922) fransk skriftst�llare. Bidrog till att utveckla den revolution�ra syndikalismens teorier. Kom genom sitt f�rakt f�r demokrati och sin v�lds- och �verm�nniskoromantik att sl� �ver till id�er som inspirerade fascismen.
taylorism � efter Frederick W. Taylor (1856 - 1915) skapare av system f�r m�tning och kontroll av den tid som �tg�r i arbete. F�reg�ngare till t ex MTM.
Thompson, E.P. � brittisk marxistisk historiker. Har skrivit om den brittiska arbetarklassens historia och polemiserat mot riktningar p�verkade av den franske filosofen Althusser. Ledande inom fredsr�relsen och har p� senare �r avl�gsnat sig fr�n dess v�nsterflygel.
T�nnies, Ferdinand (1855 - 1936) tysk filosof. Betraktade den sociologiska utvecklingen som en �verg�ng fr�n Gememschaft, en organisk levnadsnorm d�r individerna �r n�ra f�rbundna med varandra till Gesellschaft, en alltmer mekanisk sammanslutning d�r gemenskapen uppl�ses.
Upplysningen � internationell tankestr�mning under 1700-talet (starkast i Frankrike och i viss m�n i England) som h�vdade f�rnuftets, kunskapens och erfarenhetens f�retr�de gentemot sj�lvgivna (fr�mst religi�sa) auktoriteter.
Urqhart, David � (180S - 1877) reaktion�r brittisk diplomat och skriftst�llare, och torypolitiker.
[1] Marx och Engels talade om sin �vetenskapliga socialsim� i motsats till den �utopiska� hos tidigare socialister som bara kunnat basera sina f�rhoppningar om ett b�ttre samh�lle p� sina f�rnuftiga och tilldragande id�er om hur detta skulle se ut (� a).
[2] Lenins formel lyder �Utan revolution�r teori �� ingen revolution�r praktik�.
[3] Som Novalis, ETA Hoffman och surrealisterna.
[4] Det r�cker att n�mna Burne och Rousseau, Coleridge och Blake, Balzac* och Fourier, Carlyle och William Morris*, Heidegger och Marcuse*.
[5] Som hos Sorel.
[6] Denna beteckning anv�ndes av bl a den brittiske socialisten Robert Owen (1771 - 1858) och den owenitiska socialistiska r�relsen. Den gav ocks� namn �t deras tidning New Moral World (� a).
[7] I synnerhet i de s k Parismanuskripten fr�n 1844. (P� svenska i M�nniskans frig�relse redigerad av Sven-Eric Liedman, Aldus 1965.)
[8] L�ngre fram i Kapitalet diskuterar Marx den inneb�rd den grekiske diktaren Antipatros ger maskinen: Att sk�nka slavarna frihet och att p�nyttf�da den Gyllene tids�ldern � i motsats till det moderna anv�ndandet av maskiner f�r att f�rslava arbetarna och �ka kapitalets v�rde.
[9] Se Michael L�wy �Marcuse och Benjamin: the Romantic Dimension� i tidskriften Telos nr 44, 1980 och �Marxism and Revolutionary Romanticism�, Telos nr 49, 1981