Ur Fj�rde Internationalen 2-85
Gunnar Gunnarson: Fascism och klassherrav�lde. F�rtryckets historia 1789-1982. Tidens f�rlag 1983.
Karlsson, I & Ruth, A: Samh�llet som teater. Estetik och politik i Tredje riket. Liber f�rlag 1983.
Svensson, B & �stling, B: Vardag under nazismen och i dagens V�sttyskland. Symposium 1984.
Under �ttiotalet har det i olika sammanhang dykt upp ett gammalt v�lbekant sp�ke, n�mligen nazismen. I samband med �kande arbetsl�shet och den allt kraftigare ideologiska offensiven fr�n h�gerh�ll, har olika nazistiska grupperingar v�drat morgonluft. Det har ocks� blivit allt vanligare att ungdomar anv�nder sig av gamla nazistiska symboler. Oftast inte f�r att visa p� n�gon ideologisk �vertygelse, utan snarare f�r att man har m�rkt att dessa symboler har en oerh�rd verkan p� m�nga, f�retr�desvis �ldre, personer. En effekt de f�rvisso inte alltid f�rst�r, men �nd� f�rst�r att utnyttja.
Dessa fenomen har ocks� lockat m�nga intellektuella, framf�r allt inom v�nstern, att f�rdjupa v�ra kunskaper om vad som faktiskt h�nde under nazisternas herrav�lde i Tyskland. Detta har kanske framf�r allt m�rkts i F�rbundsrepubliken Tyskland d�r ett otal b�cker skrivits om det nazistiska fenomenet. Det �r inte den enkla bilden fr�n den amerikanska �Holocaust�-filmen som visas upp, utan en l�ngt mer komplicerad. Mycket av denna tyska forskning har sammanfattats p� v�ldigt olika s�tt i de tre svenska sammanst�llningar om nazismen jag skall redog�ra f�r h�r. Den f�rsta �r skriven av den v�lk�nde socialdemokraten och Marx-tolkaren Gunnar Gunnarsson, som i sin Fascism och klassherrav�lde tecknar en bred bild, inte bara av fascismen, utan av f�rtryckets historia allt sedan franska revolutionens dagar. Den andra boken av Ingemar Karlsson och Arne Ruth, den senare verksam p� DN:s kultursidor, �r mer inriktad p� att beskriva den kulturpolitik som nazisterna stod f�r. I Samh�llet som teater m�ts vi av en kanske mer spekulativ bild av nazismen, en bild som samtidigt �r den som mest uppm�rksammats i recensionerna i den svenska pressen. Slutligen har vi den tjocka antologin Terror och f�rhoppningar i tv� volymer som det lilla men ambiti�sa f�rlaget Symposium under Brutus �stling givit ut. Denne har tillsammans med Bo Svensson redigerat volymerna och �stadkommit en bred skildring av vardagslivet under Nazi-tysklands dagar.
Jag tror att det �r l�mpligast att b�rja med Gunnarssons bok i denna redog�relse f�r nazismen. Det �r i denna bok som vi m�ter de mest etablerade sanningarna om nazismen och utifr�n denna kan vi ocks� n�got problematisera inneb�rden i begreppet nazism.
Gunnarssons framst�llning kan s�gas utg�ra en t�mligen ortodox v�nsterframst�llning om nazismen, d�r en bild av den samma frammanas som i mycket beror av Georg Luk�cs skriverier. I boken sl�r Gunnarsson fast att nazism och kapitalism h�r samman, att det fanns ekonomiska intressen i Tyskland av nazismen. Vidare visar han att det var den organiserade arbetarr�relsen som i f�rsta hand m�ste krossas av nazisterna. Han s�ger att de uppr�ttade
en politisk �privatarm�, band av huliganer och dr�pare, som misshandlade radikala politiker, gjorde r�der in i arbetarkvarteren med knogj�rn, p�kar och handeldvapen, m�rdade s�rskilt farliga motst�ndare, br�t ner och �pulvriserade� den fackliga och politiska arbetarr�relsens organ och slog s�nder alla oppositionella partier och organisationer.
Detta �r nazismens ena sida � kampen mot arbetarr�relsen � och dess andra sida var att g� i allians med kapitalet. Den moderna kapitalismen, s�ger Gunnarsson, utg�r grunden f�r nazism och fascism. Gunnarsson anv�nder med f�rk�rlek den senare termen. Den tredje sidan hos nazismen �r att man rekryterade ur den av kapitalismens kris s� h�rt drabbade medelklassen. Men det var inte medelklassens eller sm�borgerlighetens intressen som fascismen tj�nade, utan monopolkapitalets. N�r v�l fascismen fullf�ljt denna sin uppgift vid mitten av 30-talet, sammansm�lter den alltmer med den borgerliga statsapparaten. Nazismen f�r�ndras efter n�gra �r vid den politiska makten i Tyskland.
Vi kan kalla dessa tre sidor hos nazismen f�r de tre sanningar som Gunnarson str�var efter att etablera. Och det lyckas han med, det �r ju den t�mligen vedertagna bilden av fascismen. Men � och h�r m�ter vi en sv�righet hos Gunnarsson � han kan inte f�r sitt liv f�rst� hur n�got som s� brutalt v�nder sig mot f�rnuft och upplysningsid�er kan vinna anh�ngare. Fascismens ledare var inte stora ledare i intellektuellt avseende. De var inte bildade. Med nazismen framtr�der irrationalismen p� ett oerh�rt tydligt s�tt. En irrationalism, s�ger han, som man kan h�rleda ur det kapitalistiska systemets s�tt att fungera.
Jag t�nkte i det f�ljande uppeh�lla mig vid Gunnarssons f�rs�k att sp�ra nazismens ursprung. Han f�ljer h�r Luk�cs i sp�ren, d� han h�vdar att filosofiska f�retr�dare f�r irrationalismen, som Schelling, Schopenhauer och den i dag �ter s� popul�re Nietzsche, svek sin plikt som filosofer, dvs de pl�derade inte f�r humanitet och rationalitet. Irrationalismen avv�pnade f�rnuftet och kom att dominera den borgerliga livssynen.
Fallet Nietzsche �r intressant om man vill f�rst� hur Gunnarsson t�nker. � ena sidan menar han att Nietzsche var v�gr�jare f�r fascismen. Denne fick en m�ngd anh�ngare bland de unga intellektuella under 1890-talet och n�gra decennier fram�t. Men, � andra sidan, h�vdar Gunnarsson, att det var inte Nietzsches vulg�ra kritik av socialismen som gav honom s� m�nga efterf�ljare. Nej, det var snarare hans briljanta kulturkritik och estetiska k�nslighet. En kulturkritik som i m�ngt och mycket riktade sig mot den f�rst�relse av v�rden som Nietzsche menade att den moderna borgerligheten stod f�r. Gunnarsson visar h�r p� sv�righeten med de ofta alltf�r f�renklade id�historiska betraktelserna �ver nazismens ursprung. I detta fall inneb�r det att man inte f�r gl�mma att det inte �r en enkel Nietzsche som man m�ter. Visserligen finns den �rasistiska �verm�nniskan� hos Nietzsche som ett ideal, men d�r finns ocks� m�nga andra drag. Vidare �r det s� att �ven m�nga bland de aktiva socialisterna kring 1900 omfattade �ven denna sida hos Nietzsche. Dessa socialister var inte bara h�ngivna nietzscheaner, utan �ven h�ftiga anti-semiter � ett drag som inte var alltf�r ovanlig bland judarna sj�lva.
I f�rs�ken att sp�ra fascismens ideologiska ursprung g�r Gunnarsson vidare med att lyfta fram ett drag som han ben�mner irrationalistisk naturalism. Detta inneb�r att man f�rvisar f�rnuftet, inte bara ut ur historien, utan ocks� ut ur naturen. Detta resonemang ger Gunnarsson anledning att visa p� id�m�ssiga likheter mellan konservatism och nazism, och menar att samma sak �ven g�ller f�r liberalism. N�r det g�ller liberalismen �r det lite mer komplicerat �n n�r det g�ller konservatismen. F�r � ena sidan representerar liberalismen f�r Gunnarsson 1789 �rs id�er � och dessa st�r h�gt i kurs hos honom � men � andra sidan har det liberala borgerskapet kommit att bek�nna sig till en urvattnad soppa av dessa id�er. Liberalism i denna mening kan kort och gott sammanfattas i begreppet egendom. Allt g�r ut p� att f�rsvara den privata egendomen. Det �r den ekonomiska liberalismen som �r grundpelaren i borgerlighetens liberalism. Till n�ds kan den ocks� acceptera den politiska demokratin, men n�ppeligen den ekonomiska.
Vidare s�ger Gunnarsson att liberalism och fascism har ett gemensamt id�inneh�ll d�ri, att liberaler och fascister tenderar att reducera samh�lle till �natur�. M�nga liberaler h�vdar att de historiska r�relselagar som g�ller f�r den samh�lleliga utvecklingen kan betraktas som naturlagar, som eviga lagar. Gunnarssons resonemang �r p� en mycket allm�n niv� sant, men med den logik som �r Gunnarssons tenderar det mesta bland v�ra olika ideologier att kunna knytas till fascism. Och d� faller po�ngen med hela resonemanget. Ty, alla �r inte fascister eller ens potentiella fascister. Styrkan i ideologiskt avseende hos fascismen var att de lyckades utnyttja en m�ngd viktiga ideologiska symboler f�r sina egna syften. Och det �r just kombinationen av dessa symboler och andra ideologiska element knutet till ett specifikt politiskt handlande, som �r fascismens k�nnetecken.
�ven om Gunnarssons analys av fascismens id�historiska bakgrund l�mnar en del i �vrigt att �nska, tycker jag att det viktiga i hans framst�llning �r att han s� benh�rt h�ller fast vid att det �r den moderna kapitalismen som utg�r fascismens f�ruts�ttning. Detta g�r att vi inte kan likst�lla alla former av f�rtryck med fascism. Men till detta kommer den stora lucka som Gunnarsson l�mnar. Han talar inte mycket om motst�ndet mot fascismen och hur det skulle kunna ha f�rts s� att man kunde ha f�rhindrat att nazisterna tog makten.
Om Gunnarsson ger oss de mer �h�rdkokta� sanningarna rakt upp och ner i sin framst�llning om fascismen, f�rs�ker sig Ingemar Karlsson och Arne Ruth i sin studie Samh�llet som teater p� en mer subtil variant. H�r handlar det inte om f�rtryck i allm�nhet eller ens om fascism och nazism i allm�nhet, utan om kulturpolitiken i Nazityskland. Vid en f�rsta genoml�sning av boken ger den ett omedelbart sympatiskt intryck. Vi m�ter h�r en bild av nazismen, som f�r att tala med Susan Sontag, visar att nazismen inte enbart var terror och rasid�er, utan n�got mycket mer. Men ju mer jag t�nker p� Karlssons och Ruths framst�llning, desto mer undrande blir jag inf�r vissa tendenser. Jag skall h�r f�rs�ka redovisa n�gra av mina funderingar. F�rst skall dock n�got s�gas om inneh�llet.
Utg�ngspunkten f�r Karlsson och Ruth �r att sk�nhetsidealet utgjorde en viktig del av den nazistiska ideologin. De citerar Hitler n�r denne talar om sk�nheten i den manliga kroppens styrka och i kvinnokroppens moderlighet. Det �r de b�da k�nens �ndam�lsenlighet som utg�r det yttersta kriteriet p� sk�nheten. Konsten har till uppgift att levandeg�ra naturens sanning. Konsten under nazismen blev
�till ett medel att gestalta m�nniskors medvetande, att b�de privat och socialt f� dem att orientera sig efter en estetisk v�rdeskala, vars sanning h�rleds ur styrkan i de upplevelser den kan ge.�
Varken inom konsten eller inom ideologin i allm�nhet kan man s�ga att nazisterna skapade n�got nytt, utan att de i stort sett kn�t an till tidigare borgerlig konstsmak, som nyklassicism, borgerlig realism och romantik. Det �r hur den nazistiska kulturpolitiken utformades, som vi f�r veta en hel del genom att f�lja Karlssons och Ruths framst�llning, en kulturpolitik som omfattade allt fr�n konst till film och teater.
Kulturpolitiken framst�r som ett oerh�rt viktigt hj�lpmedel f�r nazisterna i deras f�rs�k att f�rst ta �ver den politiska makten och sedan att konsolidera sina st�llningar. Karlsson och Ruth pekar p� tre symbolsammanhang som de menar att man kan l�sa ut ur den masspridda litteraturen i Tyskland under mellankrigstiden. Dessa symbolsammanhang pekar ocks� p� de skilda tendenser som rymdes inom nazismen. F�rst har vi aktivismen, som m�nga medlemmar i ungdomsorganisationerna, bl a Wandervogel, hyllade. D�r m�ter vi en hyllning av krig och eld, av heroisk offervilja och skyttegravarnas gemenskap. Det andra symbolsammanhanget utgjordes av det provinsiella, d�r �Blut und Boden� och hembygden idealiserades. Det tredje, slutligen var det kulturpessimistiska. Man idylliserar antiken, po�ngterar kraftigt de negativa tendenserna i det samtida samh�llet. D�r k�nde sig den bildade borgerliga medelklassen mest hemma. Gemensamt f�r alla de tre olika sammanhangen �r de nationella v�rdena.
Dessa tre skilda symbolsammanhang utnyttjades av nazisterna f�r att ideologiskt knyta upp skilda skikt och klasser i samh�llet kring sig. Men detta blir inte utrett i Karlssons och Ruths bok, i st�llet g�r de vidare med en beskrivning av nazisternas kulturpolitik inom de skilda konstarterna. Vi f�r oss till livs en 300 sidor l�ng beskrivning av detta med en tyngdpunkt f�rlagd till trettiotalet. Det �r en beskrivning som stretar �t olika h�ll, vilket rimligen h�nger samman med att f�rfattarna knyter samman en m�ngd forskning gjord inom olika skolbildningar. Styrkan i denna framst�llning ligger i bredden, man f�r en bild av helheten n�r det g�ller nazisternas konstpolitik. Man visar hur vissa strategier och str�mningar uppmuntras, medan andra krossas. Men det �r ibland sv�rt att se skogen f�r alla tr�n. Man f�rlorar sig i vimlet av b�cker, filmer, tavlor, osv, som f�rfattarna i sin nit h�nvisar till.
I st�llet f�r att f�rs�ka mig p� att redovisa hela detta inneh�ll skall jag uppeh�lla mig vid ett tema som jag tycker �r avg�rande f�r mitt intresse f�r den nazistiska kulturpolitiken � sedan m� man vara intresserad av den konst som producerades i Nazi-tyskland i sig, men det ligger bortom mitt intresse � och det �r hur man kan se kulturpolitiken som ett hj�lpmedel att ordna den stora och oregerliga massan av m�nniskor. Denna funktion kan man klarast f� ett grepp om, om man studerar �ren kring nazisternas makt�vertagande 1933. Nazisterna anv�nde sig av alla medel f�r att, som Karlsson och Ruth s�ger, genom yttre former �verrumpla m�nniskor k�nslom�ssigt och suga in dem i en virvelstr�m av h�nf�relse. Nazisterna f�rvandlade hela gatubilden till ett wagnerianskt influerat totalkonstverk. �verallt kunde man se nazisterna n�r de paraderade, n�r de hade sina massm�ten i sina uniformer.
Det kapitel hos Karlsson och Ruth som jag finner mest intressant, behandlar just makt�vertagandets problem och dess kulturella manifestationer. V�ren och sommaren efter makt�vertaganden 1933 var en synnerligen hektisk period f�r nazisterna. Det var d� som de uppn�dde makten och skulle konsolidera den. Det var d� som motst�ndet fr�n v�nstern definitivt skulle krossas. Det var ocks� d� som man m�ste tillf�rs�kra sig ett fortsatt st�d fr�n de breda massorna.
I denna politiska kampanj spelade Goebbels och dennes departement, Riksministeriet f�r folkupplysning och propaganda, en betydelsefull, f�r att inte s�ga avg�rande, roll. P� samma s�tt som nazisterna skaffat sig kontrollen �ver massmedia, skaffade man sig ocks� snabbt kontroll �ver landets kulturinstitutioner. Man tog upp kampen mot den �urartade kulturen�, den kultur som judar och socialister bland andra hade skapat. Kampen mot det gamla, urartade samh�llet, uttrycktes ofta i olika typer av symbolhandlingar. Ett exempel p� s�dana var bokb�len i maj 1933. Vid ett s�dant bokb�l d�df�rklarade Goebbels bland annat n�gra skrifter av Marx och Kautsky med orden:
�Mot klasskamp och materialism, f�r folkgemenskap och idealistisk livsf�ring! Jag �verantvardar �t l�gorna Marx och Kautskys skrifter.�
P� samma s�tt som man br�nde b�cker, vilka representerade vad man uppfattade som urartat, tog �ven nazisterna �ver 1 maj fr�n arbetarr�relsen. Denna arbetarklassens helgdag omvandlades till en det tyska folkets helgdag. Associationerna till klasskamp och socialism sopades undan. I st�llet f�rs�kte man skapa nya associationer med hj�lp av nationalistiska tong�ngar och anspelningar p� v�rens ankomst. Det var inte bara 1 maj som nazisterna �tog �ver�. Man �vertog och skapade nya helgdagar, nya �kultdagar�, vilka spreds ut under �ret och till�t nazisterna att hela tiden beh�lla greppet �ver befolkningen. Det var ett st�ndigt marscherande och paraderande, M�ten genomf�rdes i m�rker ute i det fria. Rummet skapades genom att kraftiga str�lkastare riktades mot himlen, vilket uppenbarligen hade den effekten att de som deltog i dessa sammankomster uppfattade sig som en del av en st�rre helhet. De h�rde till den nya folkgemenskapen. Detta var � och borde utretts mycket mer ing�ende av de b�da f�rfattarna � enligt min mening en viktig ideologisk f�r�ndring som nazisterna lyckades genomf�ra p� s� vis. Det finns en del nyare tysk ideologiforskning, samlad kring tidskriften Das Argument, d�r ansatser till att g�ra s�dana analyser som jag efterlyser har gjorts.
P� samma s�tt som vare sig den nazistiska ideologin eller ens det nazistiska partiet var v�l sammansvetsad enhet �ren kring 1933, var inte heller kulturpolitiken det. Klarast kommer detta kanske till uttryck vad g�ller f�rh�llningss�ttet till en konstriktning, n�mligen expressionismen. M�nga bland de unga nazistiska konstn�rerna ville bibeh�lla det experimentella formspr�ket inom expressionismen. De h�vdade att det var fullt f�renligt med nazismens ideal. P� samma s�tt som den italienska futurismen kunde inordnas under Mussolinis variant av fascismen, skulle den tyska expressionismen inordnas under nazismen.
Men d�rav blev intet. Efter makt�vertagandet 1933 hade Hitler utlovat en tysk kulturren�ssans. D� skulle konster �ter knytas till den tyska folkgemenskapen. �Blod och ras kommer �ter att bli en k�lla f�r den konstn�rliga institutionen�, f�rklarade Hitler. Detta var inte f�renligt med expressionism. Men det var v�l inte f�rr�n den f�rsta stora utst�llningen 1937 av nazistisk konst, som det uppenbarades hur det nya konstidealet skulle se ut. D�r var det naturscenerier och bondefamiljer som avbildades. Bonden framst�lldes som den som f�rkroppsligade det ariska idealet.
Men den konst som Nazi-tyskland frambringade var konstn�rligt sett inte av n�got st�rre v�rde. Det var dess ideologiska och politiska funktion som var den viktiga. Dess f�rm�ga att ordna och reglera den arbetande befolkningens liv och leverne. Det var d�r den var viktig, och det var d�r den lyckades v�l.
Man kan fr�ga sig, som s� m�nga har gjort efter Andra v�rldskrigets slut, hur det kunde komma sig att s� m�nga m�nniskor fann sig i att leva under nazismen. Detta har formulerats som en skuldfr�ga och �r den fr�ga som yngre generationer av tyskar riktar till sin f�r�ldrageneration.
N�gra vitt skilda svar p� denna fr�ga kan man f� i antologin Terror och f�rhoppningar. 1 tv� volymer har Bo Svensson och Brutus �stling samlat en m�ngd av den forskning som i dag utf�rs i F�rbundsrepubliken om nazismen. Det sammanh�llande elementet i boken f�rutom nazismen, �r att man baserar sig p� en metod, som vanligen brukar betecknas som �oral history�, dvs talad historia.
Med hj�lp av denna metod f�r man fram en m�ngd uppgifter om vardagslivet i Nazi-tyskland, som det inte �r m�jligt att n� med de vedertagna historiska metoderna.
Antologin inleds med n�gra texter om hur ungdomar av i dag uppfattar nazismen. Det best�ende intrycket av dessa texter �r att kunskapen om vad nazisterna stod f�r �r mycket bristf�llig. Det tenderar att bli en bild d�r det tyska folket utm�las som lurat av den store folktjusaren, men samtidigt s� o�ndligt elake Hitler. F�rst�elsen f�r de st�rre sammanhangen finns inte.
Utifr�n denna inledande nutidsbetraktelse dras vi med tillbaka i historien och f�r oss till livs ber�ttelser fr�n m�nga olika personer om hur vardagen gestaltade sig i mellankrigstidens Tyskland. Det �r allt fr�n d� unga till gamla som ber�ttar. Det �r allt fr�n �vertygade nazister till kommunister och judar som redovisar sina livsbetingelser. Det �r kvinnor och homosexuella som ber�ttar om sina speciella problem. Det �r inte m�jligt att ens p� m�nga sidor sammanfatta dessa s� skilda erfarenheter. Jag kommer d�rf�r att koncentrera mig p� tv� framst�llningar, en ber�ttelse fr�n en motst�ndsman och en fr�n en nazistisk aktivist.
Motst�ndsmannens bidrag finns samlat under underrubriken �Jag visste knappt sj�lv vad som var fram eller bak�, d�r hela avsnittet handlar om arbetares anti-fascistiska motst�ndskamp i staden Bremen. Detta �r ett tema som n�stan helt och h�llet lyst med sin fr�nvaro i de tv� ovan redovisade b�ckerna. Man undrar ju �ver hur motst�ndskampen f�rdes och hur socialdemokraters och kommunisters politik gentemot nazismen utformades. F�rvisso st�r sig m�nga av de analyser som Trotskij utf�rde redan under nazismens samtid. Men det f�refaller mig underligt att denna sida inte finns utf�rligare diskuterad.
Alltnog. En arbetare, Hermann Pr�ser, ber�ttar i sitt bidrag om de mots�gelser som fanns i nazisternas f�rtryck och som gjorde det m�jligt �ven f�r k�nda fackf�reningsk�mpar och kommunister att �verleva. � ena sidan bek�mpades s�dana arbetare intensivt fr�n nazisternas h�ll. Pr�ser sj�lv var kommunist. Men � andra sidan hade nazisterna behov av duktigt yrkesfolk. Man f�rs�kte s� snabbt som m�jligt rusta Tyskland. Detta gjorde det m�jligt f�r de politiska motst�ndarna till nazismen att skydda sig bakom sitt yrkeskunnande. Pr�ser ber�ttar om den skr�ck som nazisterna spred bland arbetarna. M�nga �vertygade anti-nazister v�gade helt enkelt inte g�ra motst�nd av r�dsla f�r att bli f�ngslade. �ven om st�mningen var emot nazisterna var �...alla skitr�dda�.
S� sakteliga kunde man dock b�rja organisera sig. Dock fick man hela tiden fram till dess att tyskarna fick sv�righeter i kriget koncentrera sig p� att st�rka solidariteten arbetarna emellan. Men n�r sv�righeterna kom, �kade ocks� m�jligheterna f�r motst�ndskampen. De mer allm�nna politiska betingelserna f�r att f�ra en motst�ndskamp ber�rs inte s�rskilt mycket. N�got antyds om splittringen mellan kommunister och socialdemokrater. Det var trycket fr�n nazisterna som drev dessa b�da grupper n�rmare varandra. De tvingades helt enkelt att samarbeta f�r att kunna �verleva. Dock st�llde Molotov-Ribbentrop-pakten, dvs pakten mellan Stalin och Hitler, till en hel del problem. Detta f�rbund f�rlamade m�nga arbetare, en f�rlamning som inte sl�ppte f�rr�n Hitler f�rklarade Sovjet krig.
Det �r en mycket kortfattad bild vi f�r av motst�ndet. En mer talf�r s�dan f�r vi fr�n en man, Otto Martens, som var engagerad p� nazisternas sida till en b�rjan. Denne hade b�rjat sin politiska aktivitet i det kommunistiska ungdomsf�rbundet. Han upplevde det misslyckade upproret i Hamburg 1923, d�r kommunistpartiet spelade en viktig roll. Detta uppror misslyckades delvis p� grund av mycket d�lig organisation. Detta ledde till att Martens s� sm�ningom kom att l�mna ungkommunisterna.
Efter ett deltagande i olika landsbygdsf�rbund kom Martens i b�rjan av trettiotalet i kontakt med nazisterna. Det som imponerade p� honom var den goda organisationen av m�ten och dess medlemmars disciplin. Martens gick med i SS och kom t�mligen omg�ende att p� heltid �gna sig �t propaganda �t dem.
Det intressanta med denne Martens var att han hade kvar m�nga av sina ideal fr�n den tidiga ungdomen, ideal som var socialistiska. Han dr�mde som s� m�nga andra nazister om den andra revolution som skulle komma efter makt�vertagandet. Men i st�llet f�r att driva revolutionen vidare, f�r�ndrades karakt�ren p� organisationer som SS och SA. De hade tidigare varit propaganda- och slagsm�ls-apparater. Nu blev de till milit�ra organisationer.
Martens hade under sin tid i SS uppfattat sig sj�lv som revolution�r. Men organisationer som SA och SS utarmades efter 1933, d� alla som hade pengar gick med i SS och alla andra fick vara med i SA. Det var ocks� i denna andra organisation som de fanns som ville k�mpa f�r en �andra revolution�. Men 1934 krossades ledarskapet inom SA av Hitler och d�rmed f�rsvann allt hopp f�r denna gren inom nazi-partiet att driva revolutionen vidare.
Martens sammanfattar:
�Och s� kom R�hm-aff�ren. D� tog allt slut. Jag s�g ingen v�g vidare. Anpassade man sig inte och gav dem r�tt � alltid sade, javisst, javisst � kom man inte heller vidare i den milit�ra hierarkin. S� jag drog av mig uniformen, skickade tillbaka uniformen och SS-legitimationen och s� var jag utanf�r. Ingen bekymrade sig mer om mig � och jag ville inte heller veta av hela den d�r sm�rjan.�
Genom Martens ber�ttelse f�r man en viss uppfattning om den sm�borgerliga radikalism som fanns inom nazistpartiet. Det var inte ett parti som renodlat kunde liera sig med monopolkapitalet. Vissa grupper m�ste h�llas korta, vilket Hitler v�l f�rstod. Samtidigt f�refaller den nazistiska radikalismen ha rekryterat unga m�nniskor, inte i f�rsta hand genom sitt sociala budskap, utan genom sin disciplin och organisation. Man s�kte och fick ocks� m�nga slagsk�mpar till sina organisationer. Nazisterna kunde bygga upp sin styrka genom att foga in dessa grupper i sina organisationer och dra nytta av deras �talanger�.
De bilder man p� detta vis f�r av hur nazismen v�xte fram i mellankrigstidens Tyskland �r intressanta. Den mer abstrakta bild som man m�ter hos Gunnarsson och �ven Karlsson och Ruth f�r h�r ett mer levande inneh�ll, genom att man l�ter m�nniskor ber�tta fr�n vitt skilda utg�ngspunkter och erfarenheter. Problemet med Terror och f�rhoppningar synes mig vara det som kanske ocks� �r dess styrka, n�mligen att inneh�llet i den pekar �t s� m�nga olika h�ll. Det finns egentligen inget f�rs�k att strama upp inneh�llet i boken genom att redakt�rerna g�r in och linjerar upp po�ngen med varje underrubrik, som man har samlat de olika texterna under. I st�llet m�ts vi av ett, eller snarare tv�, efterord av Bo Svensson, d�r denne f�rs�ker ge ett perspektiv p� nazismen och dessutom diskuterar nynazismen av i dag.
Bo Svensson ger d�r en �versikt �ver den fascism-forskning som finns i F�rbundsrepubliken av i dag, och pekar p� m�nga luckor i den samma som verkar betingade av det tabu som �r omg�rdat nazisternas h�rjningar, samtidigt som han lyfter fram m�nga nya sp�nnande teser som drivs i den tyska forskningen. Ett s�dant nytt angreppss�tt utg�rs just av metoden �oral history�, med vars hj�lp man f�rs�ker avmystifiera det f�rflutna och komma det vardagliga livet i Nazi-tyskland n�rmare in p� livet.
Avslutningsvis skall v�l ocks� n�mnas den rej�la ordf�rklaringslista som boken avslutas med. Den �r synnerligen nyttig, eftersom m�nga namn och organisationsf�rkortningar n�mns i f�rbig�ende p� m�nga olika st�llen i boken.
Om man ser till de tre b�ckerna som jag diskuterat h�r, tycker jag att man sammantaget f�r en god bild av nazismens olika sidor. P� sitt vis kan man v�l s�ga att man b�r ha l�st Gunnarssons mer allm�nna betraktelser f�rst, innan man g�r �ver till de b�da andra, eftersom de f�ruts�tter en t�mligen god kunskap om de viktigaste h�ndelserna och organisationerna i det tidiga nittonhundratalets Tyskland.
Lennart Olausson
J�rgen Hermansson: Kommunism p� svenska?. Almkvist & Wiksell International 1984.
Kommunism p� svenska? �r titeln p� den senaste avhandlingen om vpk (1984). F�rfattare �r J�rgen Hermansson, statsvetare i Uppsala. Hermansson studerar skp/vpk:s id�utveckling efter Komintern, dvs fr�n 1943 till 1983. Hans ambition �r att teckna s�v�l den historiska bakgrunden, �med beroendef�rh�llandet till Sovjetunionen och lillebror-f�rh�llandet till det socialdemokratiska partiet� som efterkrigstidens �dramatik� inom den kommunistiska r�relsen, dvs vpk. Det �r fr�mst vpk:s syn p� �verg�ngen till socialism och synen p� det framtida socialistiska samh�llet som tilldragit sig doktorandens intresse. S�rskilt uppm�rksammas fr�gor som �v�ldsam� eller �fredlig� revolution och �den politiska demokratin som medel och m�l f�r den socialistiska arbetarr�relsen�. F�rfattaren vill i f�rsta hand ge en beskrivning av skp/vpk:s id�utveckling, vilket f�r honom inte blott inneb�r att referera k�lltexterna i st�rsta allm�nhet, utan att framh�va det som kommunisterna sj�lva uppfattat som ideologiska huvudfr�gor och d�rtill uts�tta inneh�llet i dessa id�er f�r �en h�rdh�nt och kritisk granskning� i en tradition med Herbert Tingsten som anfader.
Avhandlingen har knappast gr�vt fram n�got v�sentligt nytt om vpk:s id�utveckling. Som exempel kan n�mnas slutsatsen att vpk i allt st�rre utstr�ckning har �godtagit en demokratiuppfattning av g�ngse v�steuropeiskt slag� (s 325); i det senaste utarbetade studiematerialet ifr�gas�tts inte �den demokratiska grundregeln�, n�mligen att det �i princip m�ste vara m�jligt att med demokratiska medel v�lja bort socialismen�. Det betyder inte att boken saknar f�rtj�nster. Hermansson n�rmar sig k�lltexterna med filosofisk nyfikenhet och str�var att �rligt och noggrant klarl�gga s�v�l vad partiet faktiskt har skrivit och sagt i de belysta fr�gorna som hur det rimligen skall tolkas. Den som bes�ker en dokumenterad redog�relse f�r partiets st�ndpunkter har utan tvekan gl�dje av Hermanssons avhandling. Man kan beklaga att den tryckta utg�van saknar register och att den bitvis �r l�st skriven, l�ngrandig och pratig.
N�gon ambition att f�rklara partiets id�utveckling har inte f�rfattaren. Han g�r bitvis utflykter i vad som s�gs vara �kommunism� eller �marxism� � dvs han l�mnar det svenska k�llmaterialet f�r att g�ra svepande teoretiska �versikter i �mnen som �prolet�r internationalism�, �prolet�r diktatur�, etc. Dessa pr�glas knappast av n�gon omfattande kunskap. En djupare studie av vpk:s utveckling skulle ha tagit sin utg�ngspunkt, inte i det formella uppl�sandet av Komintern, utan i Kominterns stalinisering, dvs byr�kratiseringen i Sovjet och dess ideologiska resultat: nationalismen, dvs �teorin� om socialismen i ett land. Man kan bara beklaga att Hermansson inte p� allvar studerat vpk:s syn p� nationen och den nationella fr�gan. Detta beror bl a p� att Hermansson genomg�ende accepterar Komintern och vpk som kommunism och inte f�rm�r m�ta id�utvecklingen mot marxismens grundst�ndpunkter.
Hermanssons slutsats att vpk, �med undantag f�r en kort period under sextiotalet, varit troget sitt marxist-leninistiska id�arv�, inneb�r sakligt sett att partiet st�r kvar p� samma ideologiska grund som Komintern under stalinv�ldet. Det problem som doktoranden inte st�ller �r om detta �r �marxism� eller �kommunism� i Marx mening. Litteraturf�rteckningen inneh�ller inte heller en enda skrift av Marx.
Fortfarande saknas avhandlingar som utreder vad som h�nde med skp/vpk som parti under efterkrigstiden: dess sociala f�rankring och utomparlamentariska praktik, dess fackliga politik och verksamhet, f�rh�llandet mellan dess parlamentariska och utomparlamentariska verksamhet, osv. Det finns gott om uppgifter f�r ambiti�sa akademiker.
Kenneth S�renson