Ur Fj�rde internationalen 6/82 och 1/83.
Den maoistiskt inspirerade v�nstern som hade sin storhetstid i slutet av 60-talet och under 70-talets f�rsta h�lft, befinner sig nu i sin d�dskamp. Samtidigt genomg�r v�stkapitalismen sin sv�raste kris sedan andra v�rldskriget. I USA och V�steuropa g�r mer �n 35 miljoner arbetsl�sa. Varje vecka sv�lter mer �n en miljon barn ihj�l i den s k tredje v�rlden. Den milit�ra upprustningen �r v�rre �n n�gonsin. Inte ens borgerlighetens �ppna f�rsvarare v�gar Lova n�gon n�mnv�rd f�rb�ttring av levnadsvillkoren under resten av �ttiotalet. Aldrig n�gonsin tidigare har behovet av socialistiska l�sningar varit mer br�nnande. Aldrig n�gonsin tidigare har en ny ekonomisk v�rldsordning genom �gemensam aktion av proletariatet i olika l�nder, syftande mot ett och samma slutgiltiga m�l: kapitalismens st�rtande och uppr�ttandet av proletariatets diktatur och en internationell republik av sovjeter, vilka g�r det m�jligt att totalt avskaffa klasserna och f�rverkliga socialismen, det kommunistiska samh�llets f�rsta stadium� (ur �1 i den Kommunistiska Internationalens stadgar fr�n 1920) varit mer n�dv�ndig, I denna situation borde borgerlighetens partier och ideologer befinna sig i djup kris, men ist�llet �versv�mmas bokmarknaden och kultursidorna av l�rda avhandlingar om �marxismens kris�, �socialismens kris� osv. Hur h�nger detta ihop?
F�rklaringen finns p� tv� olika h�ll. F�r det f�rsta f�rfogar f�rst�s borgerligheten �ver de viktigaste opinionsbildande medierna � TV, radio, press, bokf�rlag � och har satsat betydande resurser p� en ideologisk �motoffensiv�. Och borgerligheten har gott om skrivbitr�den. G�r det inte att vinna befolkningens st�d f�r kapitalismen genom verkliga reformer, g�ller det att p� det ideologiska planet diskreditera alternativen.
Men samtidigt finns det verkligen en kris som f�rv�xlas med �socialismens� �marxismens� kris � n�mligen stalinismens kris. Kinas �verfall p� Vietnam, Sovjetunionens ockupation av Tjeckoslovakien, Solidarnośćs framv�xt i Polen, maktkampen i Kina, �r n�gra av de viktigaste uttrycken f�r denna kris. Myten att dessa l�nder representerar socialismens verkliga ansikte har varit en av huvudanledningarna till att USA:s och V�steuropas arbetare inte i massiv skala tagit avst�nd fr�n kapitalismen. Denna myt har propagerats fr�n tv� h�ll: fr�n den imperialistiska borgerlighetens politiker och ideologer, som p� detta s�tt sv�rtat ner socialismens id�er i arbetarklassens �gon, och fr�n de h�rskande byr�kratierna i �steuropa, Sovjetunionen och Kina, som p� detta s�tt f�rs�kt r�ttf�rdiga sin makt och sina privilegier, l anstr�ngningarna att sprida denna myt in i arbetarklassen och ge den en viss grad av trov�rdighet har v�rldens kommunistpartier spelat en viktig roll. Under sjuttiotalet fick de hj�lp av de maoistiska grupper som �brutit� med Moskva f�r att hamna i kn�t p� byr�kratin i Peking.
Den bistra sanningen �r att den v�steuropeiska arbetaren f�redrar sin �demokratiska� imperialism framf�r samh�llssystemet i �st. Inte p� grund av allm�n okunnighet, utanf�r att han tills nu haft ett st�rre m�tt av b�de materiell standard och personlig frihet �n sina klassbr�der i �st.
Det �r i ljuset av denna stalinismens kris som �v�nsterns kris� m�ste ses, ty denna v�nsterns ideologiska och programmatiska grund var framf�rallt stalinismen och dess u-landsvariant � maoismen.
I Sverige finns idag fyra partier vars politik och historiska ursprung utg�r fr�n stalinismen: VPK, APK, SKP och KPMLr. APK (Arbetarpartiet Kommunisterna) �r i praktiken Moskvabyr�kratins f�rl�ngda arm. SKP (Sveriges Kommunistiska Parti) h�mtar sin visdom fr�n kinesiska ambassaden. Till skillnad fr�n APK sk�ms VPK (V�nsterpartiet Kommunisterna) en aning f�r sin v�nskap med arbetarm�rdarna i Kreml. De f�rs�ker h�lla en viss distans och ist�llet fl�rta med den svenska borgerligheten och dess hantlangare inom arbetarr�relsen, den socialdemokratiska byr�kratin. KPMLr (Kommunistiska Partiet Marxist-Leninisterna revolution�rerna) slutligen tycks f�r tillf�llet vara p� en vilsen vandring fr�n den kinesiska till den ryska ambassaden.
Den stalinistiska v�nsterns kris �r framf�rallt en fr�ga om den stalinistiska teorins och programmets kris: Vilket f�rh�llningss�tt ska man ha till byr�kratin i �st eller i Kina? Vad inneb�r socialism? Vad �r dess relation till den borgerliga demokratin? Vilket perspektiv skall arbetarr�relsen ha f�r den politiska kampen i de imperialistiska l�nderna? Hur skall krigsfaran m�tas? Ja, del �r avg�rande fr�gor som var och en f�r sig �r tillr�cklig f�r att spr�nga det starkaste parti om det uppkommer allvarliga mots�ttningar �ver n�gon av dem. Och p� ingen av dessa fr�gor har stalinisterna n�got f�r arbetarklassen tillfredsst�llande svar.
H�r skall vi analysera SKP:s partiprogram. Det antogs 1980 och �r en utm�rkt sammanfattning av SKP:s politik. Detta till skillnad fr�n t ex socialdemokraternas program som fr�mst har en rent dekorativ funktion och inte �r n�gon direkt v�gledning f�r praktiken. (N�r h�rde vi SAP agitera f�r republik, eller sextimmarsdagen? B�da kraven �terfinns i SAP:s partiprogram).
SKP har en betydligt hederligare inst�llning till sitt partiprogram. Det sammanfattar dess verkliga �sikter och utg�r en v�gledning f�r dess praktiska politik. En kritisk genomg�ng av dess program blir d�rmed en kritisk genomg�ng av dess politik.
Partiprogrammet som togs 1980 inleds med en beskrivning av v�rldsl�get. Dess beskrivning av huvudkrafterna i v�rldspolitiken �r helt och h�llet h�mtade fr�n det kinesiska utrikesdepartementet. Den som f�ljt Gnistan genom �ren har om�jligen kunnat undg� att se den totala �verensst�mmelsen mellan SKP:s utrikespolitiska st�llningstaganden och den officiella kinesiska politiken. Identifieringen med kinesiska byr�kratin har varit det ideologiska kitt som h�llit ihop SKP. Vad som gjort detta n�rmast farsartat �r de stora personella och politiska omkastningarna i Peking. Ena dagen �r Lin Biao hj�lte. N�sta dag rensas han ut som agent f�r imperialismen. Gnistan upprepar f�rd�mandena. De �fyras g�ngs� politik �r h�gsta visdom ena dagen, f�r att n�r de st�rtats bli reaktion�r och folkfientlig. Ena dagen �r Deng �kapitalistfarare�, f�r att n�sta dag �ter ha en plats i solen. Sedan faller han igen och g�r �ter come back. Gnistan h�nger med. Om det enbart hade varit fr�gan om utbyte av personer hade SKP:s kryperi inf�r den f�r tillf�llet h�rskande fraktionen inom den kinesiska byr�kratin enbart varit l�jlig. Vad kan inte sm�borgerliga intellektuella f�rnedra sig till f�r att f� skjutsas runt i Kina och sola sig i glansen fr�n maktens tinnar? Men den inre partikampen i Kina har inte varit en fr�ga om ren och sk�r maktkamp. Den har r�rt viktiga politiska skillnader, olika utvecklingsstrategier f�r det kinesiska samh�llet, olika f�rh�llningss�tt i v�rldspolitiken. D�rf�r har SKP:s politik blivit grotesk i sina tv�ra kast och i m�nga fall inneburit en rent arbetarfientlig politik, n�r man f�rs�kt orientera sig i den internationella klasskampen med hj�lp av karta och kompass fr�n den kinesiska byr�kratin.
Enligt f�rordet i partiprogrammet s� �r �teorin om tre v�rldar den strategi som kan v�gleda politiken�. Denna teori grupperar v�rldens l�nder efter storlek och grad av fattigdom: den f�rsta v�rlden, Sovjetunionen och USA; den andra v�rlden, Europa, Japan, Kanada, Australien, Nya Zeeland; och den tredje v�rlden, l�nderna i Asien, Afrika och Latinamerika. Teorin saknar all inre konsistens och har bara haft ett syfte: r�ttf�rdiga den kinesiska byr�kratins reaktion�ra utrikespolitik. Den f�rm�r inte f�rklara vad som h�nder i v�rldspolitiken annat �n utifr�n infiltration och inblandning och Sovjetunionens �str�van efter v�rldsherrav�lde�, dvs samma slags f�rklaringsmodeller som reaktionen och v�rldsimperialismen alltid riktat mot f�rtryckta varhelst de rest sig i v�rlden.
Detta har medf�rt att det avsnitt i partiprogrammet som behandlar �den internationella klasskampen� (s3) saknar all analys av klassf�rh�llanden i v�rldsm�ttstock. Det som utg�r utg�ngspunkten f�r en vetenskaplig analys av den internationella klasskampen � v�rldsekonomin och f�rh�llandet mellan dess olika delar � behandlas inte alls. Ist�llet serveras en uppr�kning av de olika l�nderna och f�rh�llanden dem emellan. Genom att inte utg� fr�n de olika l�ndernas och blockens olika samh�llssystem och plats i v�rldsekonomin, s� blir utvecklingen i de olika l�nderna obegriplig. F�r i .samh�llsutvecklingen �r det helheten som best�mmer delarna. De olika l�ndernas styrka och militarism eller fattigdom och underutveckling blir begriplig f�rst om de relateras till klassf�rh�llandena i respektive land och dess plats i v�rldsekonomin. Annars blir det obegripligt varf�r det lilla fattiga Kuba under loppet av tv� �rtionden utrotat analfabetismen, massarbetsl�sheten och sv�lten, samtidigt som det n�rliggande Dominikanska republiken sjunker allt djupare ned i n�d och underutveckling. F�r en marxist st�r f�rklaringen att finna i att samh�llssystemen p� Kuba och i Dominikanska republiken �r olika. Olika klasser har makten och relationerna till v�rldsekonomin �r kvalitativt annorlunda. USA suger ut Dominikanska republikens befolkningsmajoritet, medan Sovjetunionen subventionerar den kubanska ekonomin. L�t oss se lite n�rmare p� SKP:s argumentation f�r sin �analys�.
Det mest anm�rkningsv�rda �r att avsnittet om den �f�rsta v�rlden� n�stan enbart tar upp Sovjetunionen. USA behandlas bara i f�rbig�ende som kontrast till Sovjetunionen. Detta trots att USA �r v�rldens fr�msta milit�rmakt som med v�ld uppr�tth�ller ett nykolonialt imperium i merparten av l�nderna i Afrika, Asien och Latinamerika. F�r att f� sin �analys� att g� ihop tvingas SKP grovt f�rfalska verkligheten. Programmet vimlar dessutom av kommentarer om politiska utvecklingstendenser d�r det inte klarg�rs om SKP �r f�r eller emot dessa. Och detta i ett partiprogram vars fr�msta syfte m�ste vara att upplysa och v�gleda. Ist�llet f�r en analys av de ekonomiska f�rh�llandena och p� dessa resta politiska och ideologiska �verbyggnaderna f�r l�saren sig till livs svepande formuleringar h�mtade fr�n den klassiska reaktionens ideologiska rustkammare.
�Det finns en rysk tradition av expansion sedan 1600-talet� (s 4).
Detta argument anv�nde sig den internationella borgarklassen av redan f�r sextio �r sedan f�r att motivera sin kamp mot Sovjetunionen. Argumentet var inte h�llbart d� och �r det inte idag. F�r oavsett vilken uppfattning man har om klassf�rh�llandena i Sovjetunionen 1922 och 1980, s� �r det uppenbart att det inte r�der samma ekonomiska system i Sovjetunionen som i Tsarryssland. Om man inser att ett lands utrikespolitik best�ms av de ekonomiska och politiska f�rh�llandena i landet ifr�ga och dess plats i v�rldsekonomin inser man ocks� l�tt att alla argument utifr�n en �ver klasser och samh�llssystem sv�vande �tradition� �r vetenskaplig nonsens. Samma �bevis� kan ju anv�ndas f�r att h�vda att Folkrepubliken Kina �r imperialistiskt och expansionistiskt. Det finns ju en m�ngtusen�rig �tradition� av expansion riktad mot Korea, Mongoliet och Indokina. Men det passar inte in i f�rsvaret f�r den kinesiska byr�kratin fr�n SKP:s sida. (Det utesluter inte att ett lands geografiska l�ge, historiska och kulturella arv, osv har betydelse f�r dess utrikespolitik. Men det �r bara som sekund�ra faktorer som f�rst�rker de grundl�ggande tendenser som best�ms av klassm�ssiga faktorer).
�Sovjets l�ngsiktiga m�l �r att n� kontroll och dominans �ver V�steuropa�.
P�st�endet �r inte nytt. Alltsedan Sovjetunionens f�delse har V�steuropas borgarklass p�st�tt detta. Ingenstans underbygger SKP detta p�st�ende. Vilka ekonomiska och politiska drivkrafter ligger bakom denna l�ngsiktiga str�van? SKP blir svaret skyldigt. Man p�st�r att Sovjetunionen vill n� kontroll �ver V�steuropa bl a f�r att d�r �finns... en stor marknad� (s 4). Men redan idag r�der det omv�nda f�rh�llandet. V�steuropa s�ljer industrivaror och teknologi till Sovjetunionen i utbyte mot r�varor, och enklare industriprodukter. Sovjetunionen klarar idag inte ens av att m�tta den egna �marknaden� med konsumtionsvaror. Varf�r skulle d� h�rskarna i Kreml vilja utvidga marknaden?
�Sovjetunionens aggressiva politik i Asien och Afrika, ockupation och inblandning i andra l�nders inre angel�genheter�.
Vad man h�r syftar p� s�gs inte rent ut, men troligen �r det Sovjets ockupation av Afghanistan och dess ytterst begr�nsade st�d �t olika befrielser�relser och st�det till olika �radikala� regimer i arabv�rlden och det svarta Afrika.
Som bevis f�r Sovjetunionens imperialism duger det inte. Det som l�ggs Sovjet till skuld kan ocks� l�ggas Folkrepubliken Kina till last. Har inte Kina ockuperat Tibet? Har inte Kina attackerat Vietnam? Lade sig inte den kinesiska stats- och partiledningen i den inre utvecklingen i l�nder som Pakistan, Ceylon, Sudan och Iran (Se Stig Erikssons/Martin Fahlgrens artikelserie i Fj�rde Internationalen) genom att �ppet st�tta de h�rskande klickarna i dessa l�nder n�r de stod inf�r folkliga uppror? Lade man sig inte i utvecklingen i Kampuchea genom att st�dja Pol Pot-fraktionen? Listan kan g�ras l�ngre, men den f�rvandlar �nd� inte Kina till en imperialistisk makt av USA:s typ. Lika lite som sovjetbyr�kratins syndaregister f�rvandlar den till imperialister.
Det g�r inte att p�visa n�gra ekonomiska eller politiska drivkrafter i de sovjetiska och kinesiska samh�llen som tvingar dem att expandera f�r att vidmakth�lla sina samh�llssystem. (Se t ex Klas Eklunds bok om Sovjetekonomin). D�remot �r dessa byr�kratier djupt konservativa krafter, som inom ramen f�r de r�dande styrkef�rh�llandena i v�rldsm�ttstock str�var efter att bef�sta sin makt. Deras politik �r till sin karakt�r defensiv. Detta till skillnad fr�n de imperialistiska staterna i Nordamerika, V�steuropa och Stilla Havet (Japan, Australien, Nya Zeeland) som av ekonomiskt tv�ng m�ste expandera.
Partiprogrammet avslutar sin behandling av den �f�rsta v�rlden� med:
�Sovjetunionen har framtr�tt som det st�rsta hotet mot v�rldsfreden och l�nders oberoende. Sovjetunionens str�vanden har d�rmed ocks� blivit det. fr�msta hotet mot social utveckling, frig�relse och revolution i dagens v�rld.� (s 4)
En genomg�ng av v�rldsekonomin av idag och de sista �rtiondenas historia f�rvandlar detta p�st�ende till l�gn. En sak �r att den sovjetiska byr�kratin uppr�tth�ller ett totalit�rt f�rtryckarsystem; att den �r fientligt inst�lld till genuina sociala revolutioner varhelst de f�rekommer; att den samarbetar med och st�djer olika borgerliga regimer i tredje v�rlden och d�rmed drar ner socialismens fana i smutsen. En helt annan sak �r att utropa den som �det fr�msta hotet mot social utveckling�. Det �r att ge en b�de felaktig och groteskt f�rvr�ngd bild av dess roll i v�rldspolitiken. Det implicerar ocks� en fullst�ndigt barock uppfattning om Sovjetunionens historia, ty de faktorer som man brukar peka p� som st�d f�r sina teser har funnits i Sovjets politik i �rtionden. Och detta �r inte s� underligt. Det finns inget land i v�rlden som har haft en s�dan kontinuitet i det politiskt styrande skiktet som Sovjetunionen. Sedan trettiotalet d� det gamla bolsjevikpartiets medlemmar m�rdades i massomfattning (se t ex Deutschers Stalin-biografi och Den f�rvisade profeten, samt Conquests bok Den stora terrorn) har inga avg�rande f�r�ndringar skett i det styrande skiktets sammans�ttning.
I dag v�gar inte SKP:s ledning �terupprepa de gamla sagorna fr�n Peking att Sovjetunionen ��ndrade f�rg� genom en statskupp efter Stalins d�d. Man tiger skamset eller f�rs�ker sig p� en tyst omskrivning av historien. De som idag f�rnekar massmorden, slavarbetsl�gren och terrorn i Stalins Sovjet h�r till samma kategori som de gamla nazister som f�rnekar massf�rintelsen av judar under nazismen, l SKP:s partiprogram existerar inte fr�gan trots att partiets uppslutning bakom den stalinistiska historieskrivningen var en av dess programmatiska grunder i �ver ett �rtionde. (Se t ex den v�mjeliga bok om trotskismen som SKP gav ut i b�rjan av sjuttiotalet av Gustavsson/Wickman �Trotskismen� och kritiken av dess el�ndiga stalinistiska l�gner i Fj�rde Internationalen nr 7-8/72 �L�gnens ren�ssans�.) Men fr�n att inse att ledarna i Kreml har mycket blod p� h�nderna till att utropa den imperialistiska borgarklassen till det mindre onda �r steget mycket l�ngt. Efter andra v�rldskriget har Sovjetunionen intervenerat milit�rt i �sttyskland, Polen och Tjeckoslovakien. I Afghanistan har man g�tt in och i praktiken ockuperat landet. M�ls�ttningen med dessa interventioner har i grunden alltid varit defensiv: att skydda den sovjetiska byr�kratins politiska och milit�ra intressen.
Under samma tid har de olika imperialistmakterna, fr�mst USA, Storbritannien och Frankrike varit inbegripna i mer �n femtio krig i den s k tredje v�rlden och dessutom varit inblandade i en l�ng rad blodiga milit�rkupper riktade mot folkliga regeringar och massr�relser. Offren r�knas i m�nga miljoner p� Filippinerna, i Malaysia, i Indokina, i Indonesien, i Algeriet, i Kenya och i dussintals andra l�nder. En stor del av v�rldens industriella, jordbruks- och r�varutillg�ngar kontrolleras av ett f�tal storbolag med bas i Nordamerika, V�steuropa och Japan. En stor del av jordens befolkning �r jordl�sa, undern�rda och arbetsl�sa p� grund av att krav p� n�dv�ndiga reformer sl�s ner med v�ld av inhemska �verklasser i f�rbund med imperialismen. Byr�kratin i Sovjet (och i Kina) �r i dessa sammanhang bara ytterligare hinder i v�gen f�r att m�nskligheten skall kunna besegra och krossa de klasser som blockerar dess frig�relse: borgarklasserna i Nordamerika, V�steuropa och Japan och dess juniorpartners i form av nationella borgarklasser i tredje v�rldens l�nder.
Lite eftertanke bland SKP:s medlemmar borde ha f�tt dem att ta avst�nd fr�n den kinesiska byr�kratins propagandal�gner om att det �r Sovjetunionen, inte imperialismen, som �r det fr�msta hotet mot Europas befolkning. Redan idag har den sovjetiska byr�kratin, med sin bas framf�r allt i sj�lva Ryssland, oerh�rda sv�righeter att h�lla ihop sitt m�ngnationella v�lde. Ett Europa �enat� under byr�kratin skulle ha mer �n 700 miljoner inv�nare, merparten p� en h�gre produktionsniv� �n Ryssland. �ven om ett s�dant milit�rt �ventyr skulle lyckas skulle det byr�kratiska systemet falla ihop inom mycket kort tid. De har bekymmer nog med ester, letter, litauer f�r att inte tala om polacker och tjecker f�r att vidmakth�llandet av ett s�dant v�lde skulle ha n�gon som helst realism.
I detta avsnitt sl�r programskrivarna slut och knut p� sig sj�lva i f�rs�ken att f� sina st�ndpunkter att g� ihop. De skriver kryptiskt att �den andra v�rlden utg�r en vacklande kraft mellan den f�rsta och den tredje v�rlden�. Vari denna vacklan best�r klarg�rs inte. I och med nedg�ngen i de imperialistiska ekonomierna sedan slutet av sextiotalet har konkurrensen sk�rpts mellan de olika imperialistiska blocken (USA, Japan, EG). I kampen om marknaderna h�rdnar mots�ttningarna mellan de tre imperialistiska blocken. Om det �r detta SKP menar med den andra v�rldens �vacklan� s� �r vi inte oense. Men uppenbarligen menar de n�got annat. Rimligen att EG och Japan blivit sj�lvst�ndigare i f�rh�llande till USA och p� ett mer aggressivt s�tt tagit upp kampen om utsugningen av de underutvecklade l�nderna i den s k tredje v�rlden.
Partiprogrammet talar om att �det finns ocks� en v�xande tendens till enande med tredje v�rldens l�nder till �msesidig f�rdel�. Vilken f�rdel skulle de utsugna massorna i tredje v�rlden ha av att V�steuropa och Japan g�r in j�msides med eller tr�nger ut USA i utplundringen av deras l�nder? Naturligtvis finns det en ��msesidig f�rdel� f�r de h�rskande klasserna i V�steuropa. Japan och i u-l�nderna i ett v�xande samarbete. Men det �r ett samarbete som med n�dv�ndighet �r riktat mot de arbetande massorna i tredje v�rlden. P� vilket s�tt g�r de japanska storbolagens offensiv p� v�rldsmarknaden Japan till en �vacklande kraft� i f�rh�llande till Sovjet, USA eller den tredje v�rlden? Vi f�r leta f�rg�ves efter en klar definition av denna �vacklan� Nej, det hela �r bara struntprat. I verkligheten uttrycker detta prat om �vacklan� bara SKP:s uppslutning bakom den v�steuropeiska och nordamerikanska borgarklassen.
Programskrivarna skriver:
�Det ekonomiska och politiska l�get i V�steuropa �r mycket komplicerat. M�nga faktorer verkar i olika riktningar, uppl�sningstendenser inom V�stalliansen p� vissa omr�den, motsvaras av �kad enhet p� andra.�
�r detta bra eller d�ligt? Skall arbetarr�relsen verka f�r uppl�sningstendenser inom v�stalliansen? �r det bra att V�steuropa �kar handeln med Sovjet? Eller sluter SKP upp p� Reagans linje? Om man �r f�r att EG skall st�rkas, varf�r skall d� inte Sverige g� med? �r det bra att Sverige �r �alliansfritt� (D v s inte medlem i NATO)?
Om det �r bra borde man d� inte vara f�r att Danmark och Norge ocks� g�r ur? Borde man d� inte i konsekvensens namn arbeta f�r att hela NATO-pakten uppl�ses? Eller �r man i verkligheten f�r att Sverige g�r med i NATO? N�gra ordentliga svar p� dessa viktiga fr�gor letar man f�rg�ves efter i detta avsnitt.
�Bland tredje v�rldens l�nder finns det starkaste f�rsvaret av folkr�tten och FN:s principer�. �
�Bland... l�nder� m�ste v�l vara en f�rkortning f�r de h�rskande klasserna i dessa l�nder. Och vilka l�nder t�nker man d� p�? �r det milit�rdiktaturen i Thailand som f�rvandlat landet till en internationell bordell? �r det milit�rdiktaturen i Indonesien som kom till makten �ver liken p� en miljon m�rdade arbetare och fattigb�nder? �r det n�gon av milit�rdiktaturerna i Latinamerika? Finner vi dessa l�nder bland Frankrikes forna kolonier i Afrika? Kanske monarkin i Saudiarabien? Khomeiniregimen? Eller �r det bara en omskrivning f�r Folkrepubliken Kina? Men �ven i Folkrepubliken Kina �r t ex tryckfriheten inskr�nkt till en v�gg de korta tider de makthavande ens till�ter ett s�dant litet andningsh�l. Eller man kanske bara t�nker p� de h�gtidliga internationella sammankomster d�r h�rskarna p� imperialismens bakg�rdar mellan orgier och svinerier kostar p� sig vackra tal om demokrati, utveckling och kamp mot det ekonomiska beroendet? Men inte ens skribenter p� Gnistan kan v�l tro att normala m�nniskor l�ter sig duperas av de fraser som just �r till f�r att d�lja samma personers ansvar f�r sina respektive l�nders diktatur, underutveckling och ekonomiska beroende av imperialismen.
Det finns inga gemensamma intressen mellan t ex Vietnam och Thailand. Det ena �r ett land som efter en l�ng och h�rd kamp frigjort sig fr�n imperialismen. Det andra �r ett land som sugs ut och kontrolleras av imperialismen och d�r de makthavande klamrar sig fast vid makten genom att med terror och f�rtryck mot den egna befolkningen sl� ned varje opposition som kr�ver sociala f�rb�ttringar.
F�rsta regeln i politiken �r att kunna skilja ut vad som skiljer. Den andra �r att kunna se vad som f�renar. SKP:s partiprogram ger ingen som helst hj�lp i detta avseende.
Den hotbild av Sovjet som programmet m�lar upp skulle ha kunnat h�mtas direkt fr�n F�renta Staternas utrikesdepartement. Den t�l ingen konkretisering. Att utn�mna l�nder som Kuba och Vietnam till medlemmar av ett �krigslager tillsammans med Sovjetunionen� �r bra magstarkt. Under �rtionden har Vietnam utsatts f�r �ppen och brutal aggression av f�rst Frankrike, sedan i f�rsta hand USA. Miljoner vietnameser m�rdades under den franska och nordamerikanska ockupationen. Kuba har alltsedan brytningen med USA-imperialismen varit utsatt f�r st�ndig aggression och blockad. USA h�ller fortfarande en bit av Kuba ockuperat.
Programmet skriver �F�r folken i tredje v�rlden �r Sovjetunionens ockupations- och krigspolitik f�r�dande f�r all utveckling.� En j�mf�relse mellan de l�nder med vilka Sovjet har starka milit�ra, ekonomiska och politiska band och de som �r f�renade med l�nder som USA, Frankrike och Storbritannien vederl�gger detta p�st�ende.
� Latinamerika. I samtliga l�nder utom Kuba och Nicaragua kontrollerar storbolag fr�n i f�rsta hand USA och V�steuropa stora delar av ekonomin. N�stan alla stater �r milit�rdiktaturer som utbildas och upprustas av USA. Samtliga l�nder utom Kuba och Nicaragua �r l�sta i en ond cirkel av underutveckling och ekonomiskt beroende av imperialismen. De tv� undantagen �r de enda stater som p� n�got s�tt kan s�gas ha n�gon typ av band med Sovjetunionen. l dessa l�nder har den onda cirkeln b�rjat brytas.
� Afrika. Samtliga l�nder utom de som vunnit sin frihet i kamp (Angola, Mo�ambique, Guinea-Bissau, Zimbabwe) och Etiopien �r starkt proimperialistiska och deras ekonomier kontrolleras till stora delar av bolag fr�n de forna kolonialmakterna och USA. Folken i dessa l�nder f�r det allt s�mre. De fem �vriga staterna har �nnu inte helt brutit med imperialismen men f�rs�ker utnyttja ekonomisk och milit�r hj�lp fr�n Sovjetunionen f�r att skaffa sig st�rre man�verutrymme gentemot imperialismen. I dessa l�nder har ocks� de l�ngst g�ende sociala reformerna genomf�rts. De st�r inte under sovjetisk milit�r kontroll. Sovjetunionen kontrollerar inga vitala delar av dessa l�nders ekonomier.
� Arabstaterna. Det stora flertalet av dessa �r starkt konservativa och extremt v�storienterade. Undantaget �r Baathregimerna i Syrien och Irak. Men inte heller dessa �r p� n�got s�tt kontrollerade av Sovjet. Tv�rtom har de starka band med imperialistiska bolag. (SAAB har t ex investeringar i Irak). Sydjemen �r den stat som st�r n�rmast Sovjet. Det �r ocks� det land om genomf�rt de l�ngst g�ende sociala reformerna. Men inte heller Sydjemen st�r under sovjetisk milit�r kontroll.
� Asien. H�r finns det enda exemplet utanf�r Sovjets traditionella maktsf�r i �steuropa p� en sovjetisk milit�r ockupation. Afghanistan har milit�rt ockuperats av Sovjetunionen efter det att den progressiva regim som kom till makten misslyckats i sina f�rs�k att f� ett brett folkligt st�d f�r sina reformer. De tre l�nder som kastat ut imperialismen i regionen f�rutom Kina och Nordkorea �r Vietnam, Laos och Kampuchea. P� vilket s�tt har Sovjetunionens (alltf�r otillr�ckliga) milit�ra och ekonomiska st�d till dessa varit f�r�dande �f�r all utveckling�? Har den bromsat n�dv�ndiga sociala och ekonomiska reformer? Samtliga andra l�nder har i varierande grad sin ekonomi kontrollerad av imperialismen. Inte ens Indien �r ett undantag fr�n denna regel �ven om dess borgarklass �r �ldre och starkare och har tillf�rs�krat sig ett st�rre man�verutrymme gentemot imperialismen. Ett man�verutrymme som bland annat kommer till uttryck genom den indiska borgarklassens goda relationer till Sovjet. Men vi tror inte att ens Gnistans redaktion skulle v�ga p�st� annat �n att Indien till hela sin ekonomiska struktur �r uppknuten till den imperialistiska v�rldsmarknaden, trots handel och gemensamma projekt med Sovjetunionen. Det �r den indiska borgarklassens herrav�lde som �r �f�r�dande f�r all utveckling� i Indien, genom att det blockerar n�dv�ndiga sociala reformer och en verklig frig�relse fr�n imperialismen. Sovjetbyr�kratin spelar en tredjehandsroll i detta sammanhang. Deras brott �r att de genom sitt st�d till den indiska borgarklassen f�rsv�rar f�r de arbetande massorna att st� in p� revolutionens v�g.
Kvar st�r den faktiska kontroll som den sovjetiska byr�kratin har �ver �steuropa och som �r ett resultat av Sovjetunionens seger i andra v�rldskriget och dess str�van att bygga upp en �s�kerhetszon� mot den europeiska imperialismen. Det �r en f�ljd av �verenskommelserna vid Yalta och Potsdam �ver huvudet p� Europas folk, ett av m�nga brott mot m�nskligheten som Churchill, Roosevelt och Stalin gjorde sig skyldiga till. N�gon ny �imperialistisk� expansion �r det inte fr�gan om.
En saklig genomg�ng av v�rlden land f�r land f�rvandlar SKP:s p�st�enden till vad de �r: Propagandal�gner made in USA och Peking.
I programmets skrivningar om att �andra v�rldens l�nder och folk f�rm�r ena sig inb�rdes och med tredje v�rlden och st�rka sina f�rsvarskrafter politiskt, ekonomiskt, milit�rt och ideologiskt och bek�mpa anpassningstendenser �r en avg�rande fr�ga f�r fred i hela v�rlden� multipliceras det ena felet med det andra m�nga g�nger om. Om SKP med detta menat att om arbetarna i Sovjet, �steuropa och Kina g�r politisk revolution och st�rtar byr�kratin, om arbetarna i V�steuropa och Japan krossar imperialismen i n�gra av dess viktigaste centra genom en serie prolet�ra revolutioner, om arbetarna och b�nderna i tredje v�rldens underutvecklade l�nder driver ut imperialismen och krossar de inhemska borgarklasserna, och om arbetarna och andra f�rtryckta i alla dessa l�nder f�renar sig i en Internationell Arbetarrepublik (Kominterns gamla program), d� har vi l�st en avg�rande fr�ga f�r fred i hela v�rlden. Ja, d� vore vi �verens med SKP. Men det �r uppenbart att SKP Inte menar detta. I artikel efter artikel i Gnistan framg�r att man vill att de nuvarande h�rskande klasserna i dessa l�nder skall sl� sig ihop och st�rka sina f�rsvarskrafter. Det �r ren gallimatias. Varf�r �r det en �avg�rande fr�ga f�r fred i hela v�rlden� att tredje v�rldens blodsbesudlade diktaturer sl�r sig ihop med de gamla imperialistmakterna Frankrike och England? P� vilken grund skall denna sammanslagning ske? Den enda gemensamma grunden de har, �r kampen f�r att bevara det nuvarande imperialistiska systemet som de h�rskande klasserna i dessa l�nder g�der sig p�.
Den helt avg�rande mots�ttningen i tredje v�rldens l�nder g�r mellan � ena sidan arbetarna och fattigb�nderna och � den andra sidan den nationella borgarklassen i dessa l�nder i f�rbund med imperialismen. Ju fastare banden knyts mellan t ex den h�rskande klicken i El Salvador och USA:s regering, desto l�ngre, blodigare och sv�rare kommer den folkliga befrielsekampen i detta land att bli. Ska folket i El Salvador f�rlika sig med sina utsugare inf�r �hotet fr�n Sovjet�? Ja, det anser naturligtvis generalerna i El Salvador och i alla andra l�nder d�r de h�rskande klasserna hotas av en folklig massr�relse.
I detta avsnitt tycks man vilja f�respr�ka n�gon slags svensk variant av kapitalism utan n�gon av kapitalismens avigsidor. I programmet l�ser vi att �monopolkapitalisternas f�rs�k att st�rka sin internationella konkurrenskraft har ocks� drabbat det arbetande folkets l�ner...� och �f�r att klara konkurrensen inf�r monopolkapitalet ny teknik och datorisering av arbetslivet�.
Programskrivarna beklagar sig ocks� �ver att �i ett l�ge d�r stora investeringar kr�vs f�r att �teruppr�tta den svenska industrins konkurrenskraft flyr monopolkapitalisterna utomlands med kapitalet eller spekulerar i improduktiva sektorer�. Det framg�r inte direkt vad SKP vill g�ra �t detta. Vill man vara med om att st�rka det svenska kapitalets konkurrenskraft? Eller vill man n�got annat? Redan i f�rordet till programmet har SKP f�rklarat att �den socialistiska revolutionen st�r inte p� dagordningen i v�rt land inom �versk�dlig tid�. Vad vill SKP g�ra ist�llet? Programmet l�mnar oss helt i sticket i denna avg�rande fr�ga. Inte undra p� att SKP h�ller p� att uppl�sas. F�r meningsfullare syssels�ttningar �n att st�rka den svenska kapitalismens konkurrenskraft kan ju t�nkas f�r en socialistiskt sinnad arbetare.
Efter en korrekt kritik av de allt starkare korporativistiska str�mningarna, faller programmet tillbaka till sin vanliga kryptiska dubbeltydighet n�r man behandlar det v�xande politikerf�raktet.
�Byr�kratisering, centralisering och en utbredd politisk passivitet inom stora befolkningsgrupper, liksom politiska krafter som utnyttjar politiker f�raktet f�r att f�rl�jliga de demokratiska institutionerna �r andra faktorer, som undergr�ver den djupt f�rankrade demokratiska traditionen i landet.�
Vad menas? Vilka krafter syftar man p�? Politisk passivitet bland landets arbetare �r naturligtvis ett sv�rt hinder f�r att v�lta det kapitalistiska utsugarsystemet �ver �nda. En �verg�ng till socialismen �r endast m�jlig om denna politiska passivitet inom arbetarklassen bryts. Det v�lgrundade politikerf�rakt som breder ut sig kan sugas upp b�de av h�ger- och v�nsterkrafter. Det kan ledas in i socialistiska banor, i en utveckling mot mer demokrati f�r de arbetande. Det kan ocks� sugas upp av konservativa eller rent fascistiska krafter som kommer att kv�va �ven den demokrati som finns idag.
En f�ruts�ttning f�r att det senare inte skall intr�ffa �r att de revolution�ra krafterna skoningsl�st kritiserar och avsl�jar de politiska svindlare och pratmakare som befolkar v�ra parlamentariska f�rsamlingar. De fem riksdagspartierna kan inte p� n�got s�tt l�sa den nuvarande krisen p� ett f�r arbetarklassen acceptabelt s�tt. I kampen mot dessa partier och det politiska system som g�der och f�der dem, kr�ver vi naturligtvis en gener�sare demokrati f�r de arbetande, inte ett upph�vande av den. Idag betyder det bl a att k�mpa f�r att alla arbetare skall ha r�str�tt, �ven invandrare. Det betyder att vi kr�ver att alla partier som st�ller upp i val f�r rimlig tid att presentera sig och sitt program i radio och TV. Och naturligtvis att det nuvarande statskontrollerade Radio/TV-monopolet bryts upp f�r att ge utrymme �ven �t socialistiska arbetarst�ndpunkter i programutbudet. Det betyder att vi arbetar f�r att den nuvarande 4%-gr�nsen f�r val till riksdagen upph�vs. Det betyder att vi �r emot alla speciella politikerprivilegier. Riksdagsm�n och ministrar skall ha samma l�n som en kvalificerad arbetare och samma pensionsf�rm�ner. Socialisterna g�r naturligtvis emot de nuvarande partist�den som enbart �r till f�r att h�lla historiskt utd�mda partier under armarna efter det de f�rlorat f�rm�gan att f� sina anh�ngare att frivilligt st�lla upp f�r dem ekonomiskt, o s v, o s v.
I avsnittet F�rsvara demokratin (s 20-21) utvecklas SKP:s syn p� hur demokratin skall f�rsvaras och utvecklas. D�r har SKP l�mnat den stalinistiska (och maoistiska) synen p� demokratiska r�ttigheter till f�rm�n f�r en liberal. P� ett allm�nt demokratiskt plan �r detta ett fall fram�t.
Det �r utm�rkt att SKP tar upp och f�rsvarar yttrandefrihet, strejkr�tt, m�tes- och demonstrationsfrihet, ty den politiska tradition SKP byggt upp sitt parti p� � Stalins Sovjet och Maos Kina � har f�rv�grat inte bara borgerliga grupper dessa r�ttigheter, utan hela den arbetande befolkningen. Dessa r�ttigheter �r omistliga och n�dv�ndiga inte bara under arbetarklassens kamp mot kapitalismen utan de �r lika n�dv�ndiga att f�rsvara och utvidga efter revolutionen. Dessa r�ttigheters f�rkv�vande genom byr�kratiska diktaturer i Kina, Sovjet och �steuropa �r ett stort hinder f�r att vinna v�rldens arbetare f�r socialismens sak. Genom att kalla dessa totalit�ra diktaturer f�r socialistiska, svartm�las socialismen effektivt i arbetarklassens �gon, n�got som reaktionen v�l f�rst�tt att utnyttja.
Men SKP kommer inte l�ngre �n till den liberala, borgerliga demokratin. Det enkla faktum att v�rt samh�lle �r en borgerlig demokrati och samtidigt en borgerlig klassdiktatur �gl�ms� bort av SKP. Stora delar av samh�llslivet st�r under borgarklassens direkta kontroll utan n�gra f�rmedlingar via riksdag, landsting eller kommunalfullm�ktige. De avg�rande delarna av ekonomin kontrolleras av en handfull finansfamiljer. M�tes- och yttrandefriheten upph�vs s� fort arbetaren g�r igenom fabriksporten. Strejkr�tten �r i praktiken upph�vd f�r arbetarna p� verkstadsgolvet. Fr�gan om strejk eller inte beslutas av en n�stan o�tkomlig LO-ledning.
Ist�llet f�r att i programmet ta upp den socialistiska demokratin annat �n p� ett rent allm�nt plan kapitulerar SKP f�r myterna om den borgerliga demokratin. Programmets p�st�ende att �Sverige har en l�ng tradition av borgerlig demokrati� �r en halvsanning. Den allm�nna r�str�tten �r bara ett par generationer gammal och inf�rdes f�rst inf�r hot om revolution. D�remot har Sverige en mycket, mycket l�ng tradition av �mbetsmannav�lde. SKP tiger om den borgerliga demokratins klasskarakt�r � eftersom de inte har n�got annat alternativ �n den byr�kratiska diktatur som �terfinns i Dengs Kina eller Brezjnevs Sovjet. Hela programmet �r f�r �vrigt k�nnetecknat av en ovilja att ta i beaktande att samh�llet �r uppdelat i sinsemellan stridande klasser.
�Respekt f�r lagarna kan endast uppr�tth�llas om det r�der likhet inf�r lagen�.
Men dessa lagar �r ju lagar i ett klassamh�lle. Det finns lagar som skyddar alla m�nniskor (stora delar av brottsbalken t ex). D�r finns ocks� lagar som �r till f�r att uppr�tth�lla kapitalets herrav�lde. T ex antistrejklagar, arvslagar som �r utformade s� att makten �ver hundratals m�nniskor och arbetstillf�llen kan �verf�ras fr�n en generation till n�sta inom borgarklassen. Lagarna som skyddar privategendomen skyddar b�de arbetarens IKEA-m�bler (s� l�nge han har jobb och inte kronofogden knackar p�) och, framf�rallt, Walls finansimperium. Likheten inf�r lagen �r formell (ibland inte ens det, inom t ex arbetsr�tten) och �r ett historiskt framsteg som den revolution�ra arbetarr�relsen kan ta som utg�ngspunkt i sin kamp f�r att den �ven skall bli reell, l sista hand �r dock lagarna i Sverige klasslagar som �r till f�r att skydda och tillvarata den h�rskande klassens intressen.
Respekten f�r antistrejklagar och lagar som �verl�ter best�mmander�tten �ver politisk verksamhet p� arbetsplatserna till arbetsk�parna m�ste brytas ner hos arbetarna � inte st�rkas! Annars kan de inte k�mpa effektivt f�r sina klassintressen. I ett annat politiskt l�ge � n�r fr�gan om samh�llsmakten st�lls p� sin spets � m�ste arbetarna bryta med den borgerliga v�ldsmaktens monopol p� det organiserade och disciplinerade v�ldet � annars �r arbetarklassens bev�pning och d�rmed revolutionens seger och socialismen om�jlig. I SKP:s �f�rsvar� f�r demokratin ing�r inte krav som att uppl�sa S�PO eller avv�pna polisk�ren. Men �nd� finns h�r de stora hoten mot svenska arbetares demokratiska r�ttigheter.
I programmet vill SKP att �fackf�reningarnas ... sj�lvst�ndighet f�rsvaras� (s 21). Bra, men om man inte ger n�gra alternativ till borgerlighetens och socialdemokratins olika �samarbetsprojekt�, s� kapitulerar man i praktiken f�r dem. F�r utvecklingen kr�ver att arbetarna f�r insyn, vetor�tt, kontroll och best�mmander�tt �ver f�retag och industripolitik. Annars kan inte krisen bek�mpas. Ett revolution�rt parti m�ste resa alternativ till fackf�reningsbyr�kratins �insyn� under sekretess och �inflytande� genom MBL-f�rhandlingar. De alternativen m�ste utvecklas kring krav som �ppna bolagets r�kenskapsb�cker f�r alla arbetare, vetor�tt mot avsked och nerl�ggningar, arbetarkontroll �ver produktion och investeringar.
Oviljan att se och utg� fr�n att vi lever i ett klassamh�lle f�r katastrofala konsekvenser n�r SKP tar upp fr�gan om moral och kultur. Blandat med, i sig, korrekta m�ls�ttningar som att �arbetarklassens b�sta ideal m�ste �terer�vras... privatisering och passivisering m�ste bek�mpas till f�rm�n f�r en till tro till kollektiv styrka�, finns teser om att �ungdomar m�ste fostras till respekt f�r kunskap och arbete... ordning och disciplin�.
S�dana teser som blir meningsfulla enbart om de fylls med ett inneh�ll. Vems ordning? Disciplin under vilka krafter? Ordning och disciplin utan h�nsyn till vad denna ordning och disciplin anv�nds till och vilka som ut�var den �r reaktion�rt! De nazistiska krigsf�rbrytarna (�jag lydde bara order�) var ivriga anh�ngare av ordning och disciplin. Vilken kunskap skall arbetarna respektera?
Kampen f�r r�tten till kunskap f�r arbetarklassen m�ste f�ras mot konservativa och reaktion�ra borgerliga str�mningar. Mot moderaterna, mot SAF, mot Svenska Dagbladet. Men i praktiken har SKP slutit upp bakom reaktionen i dessa fr�gor.
Naturligtvis m�ste barn och ungdom ges baskunskaper, fostras till respekt f�r demokratiska r�ttigheter och yttrandefrihet � men de m�ste ocks� ges m�jlighet till detta. Fackf�reningar och andra arbetarorganisationer skall in i skolorna � den revolution�ra arbetarr�relsen m�ste in i skolorna f�r att ideologiskt bek�mpa h�gern. Ungdomarna m�ste p� detta s�tt ges m�jlighet att ta st�llning f�r socialistiska v�rderingar. Nu reflekterar SKP:s program och Gnistans spalter bara den halvbildade sm�borgarens respekt inf�r den gamla �verklassens f�rfinade kultur. F�r att undvika missf�rst�nd. Vi �r f�r att arbetarklassen tar upp det b�sta i borgerlighetens kultur � den tillh�r hela m�nskligheten � men inte allt i den och framf�r allt inte bara den, eller utan kritik.
�Den liberala politiken och ideologin �r den avg�rande (v�r understrykning) orsaken till det v�xande drogproblemet, kriminaliteten och splittring inom folket.� (s 9)
Detta p�st�ende kan l�tt vederl�ggas om man lyfter huvudet fr�n Svenska Dagbladets och Gnistans ledarsidor och tar en titt p� verkligheten. Ingen vill v�l kalla USA:s drog- och kriminalpolitik f�r liberal. D�r �r l�nga f�ngelsestraff, ja tom d�dsstraff vanliga inslag i bek�mpandet av kriminalitet och drogproblem. D�r blir problemen och samh�llsuppl�sningen allt v�rre. Nej, det �r andra och mer djupt liggande orsaker som ligger i botten p� drogmissbruket.
SKP:s inriktning i dessa fr�gor �r liktydig med att tjuta med ulvarna p� h�gerkanten som f�rs�ker inbilla landets arbetare att det med v�ld och tv�ng �r m�jligt att undanr�ja sociala missf�rh�llanden som h�mtar sin n�ring ur det ekonomiska systemet och hela vardagslivets struktur under senkapitalismen. SKP sprider inga reformistiska illusioner. Man sprider reaktion�ra dimrid�er!
Arbetarr�relsen m�ste g� i spetsen i kampen mot drogmissbruket. S� l�ngt �r vi ense. Men hur? Att alkoholister och narkomaner skall kunna f�rtidspensioneras eller utan n�gra som helst krav lyfta socialhj�lp f�r att ost�rt och med samh�llets �hj�lp� forts�tta sitt missbruk �r det v�l bara vissa socialarbetarkretsar som f�rsvarar. Det g�ller ju deras levebr�d. Men att, som moderater och SKP:are vill, l�ta repressaliepolitiken dominera och ut�ka en redan sv�llande polisk�r leder bara till att samh�llet blir �n om�nskligare och att drogmissbruket kommer att forts�tta. En antidrogpolitik som inte direkt �r sammanfl�tad med kampen f�r sociala reformer som angriper roten till det onda �r enbart ett patetiskt f�rs�k att med hj�lp av polisbatonger �sa ur den kapitalistiska utslagningens st�ndigt sv�llande hav. R�tten till arbete som �r anpassad efter arbetarbarnens behov och m�jligheter, en bostadspolitik f�r bostadsomr�den som �r byggda f�r att underl�tta och m�jligg�ra social gemenskap f�r de som bor i omr�det. Det �r avg�rande best�ndsdelar f�r en verklig antidrogpolitik fr�n arbetarr�relsens sida.
Avsnittet r�knar i stort bara upp vilka klasser som finns i dagens Sverige. En �nyskapelse� har emellertid tillkommit: begreppet �byr�kratkapitalister�. Till dessa r�knar man dem som f�rvaltar den del av totalkapitalet som f�rmedlas via den borgerliga staten. Man t�nker v�l h�r framf�r allt p� den sv�rm av socialdemokratiska karri�rister som arbetat sig upp till topposter inom den statliga delen av n�ringslivet. Att som SKP p�st� att de utg�r en fraktion av kapitalistklassen som utmanar monopolkapitalet om makt och inflytande saknar f�rankring i verkligheten. Det g�r idag inte att trolla fram n�gon fraktion inom det svenska kapitalet som p� allvar utmanar de monopolkapitalistiska kretsarna. Tv�rtom s� anpassas de statliga bolagen till de privat�gda storbolagens behov.
I avsnittet om mellanskikten p�st�s att � vi sp�rrar upp �gonen � �anti-imperialism av sovjetiskt m�rke givits stor spridning genom massmedia och att denna dragit med sig stor skada f�r det arbetande folket�. P� vilket s�tt reds inte ut i programmet. I sj�lva verket kontrolleras massmedia till �verv�ldigande del av djupt antisovjetiska kapitalgrupper. Deras antisovjetism grundas inte i omsorg om den svenska eller sovjetiska arbetarklassen, utan �r enbart gammal nattst�nden reaktion�r antikommunism. Och det statskontrollerade Radio/TV-monopolet reflekterar denna antisovjetism. Det reaktion�ra struntpratet om �v�nstervridning� i Radio/TV som SKP nu p� sitt egna f�rvr�ngda s�tt upprepar, �r just inget annat �n struntprat. Den verkliga bakgrunden till programmets tal om sovjetisk anti-imperialism �r nog det faktum att den �verv�ldigande delen av svenska folket (f�rutom moderaterna) inte �r �verens med den kinesiska byr�kratins (och SKP:s) st�d till allehanda reaktion�ra regimer i tredje v�rlden.
De reaktion�ra tonarterna bryts av mer liberala i avsnittets sista stycke: �trasprolet�ra skikt utg�r en bas f�r en alltmer omfattande, organiserad brottslighet som tenderar att bli en maktfaktor och d�rmed ett hot mot demokratin�. Att den m�nskliga sump som �terfinns p� v�ra storst�ders botten f�rvisso kan vara en liten del, ett f�rsta r�material f�r en fascistisk r�relse och ocks� en rekryteringsk�lla till en v�xande brottslighet �r en sak. En helt annan �r att utn�mna den organiserade brottsligheten till ett hot mot den (borgerliga) demokratin. Underf�rst�tt att de �hederliga� kapitalisterna inte utg�r samma hot. Det �r att sk�nm�la b�de den borgerliga demokratin och storkapitalet. Det finns ingen principiell skillnad mellan en Wall och en �vanlig� gangsterkung. De str�var b�da tv� efter att maximera sin profit utan h�nsyn till de m�nskliga kostnaderna, l varje gangster finns en Wall och i varje Wall finns en gangster. Det �r absurt att p�st� att de herrar som st�r bakom kapprustningen, utrotningskrigen i tredje v�rlden, tortyrexperterna i Latinamerika skulle vara ett mindre hot mot m�nskligheten �r en ordin�r gangsterboss. Sanningen �r den omv�nda.
I detta avsnitt spekulerar man i sp�nningar och of�renliga linjer inom den svenska socialdemokratin. Visst finns begynnande sp�nningar inom socialdemokratin. Det m�rktes t ex under Folkkampanjen mot K�rnkraft. Men de �r inte av det slag som SKP spekulerar i.
�I f�rsvarsfr�gan st�r tv� of�renliga linjer mot varandra i partiet�. Det �r en sanning med stor modifikation. Sverige sl�s i dag bara av USA och Israel bland de imperialistiska makterna n�r det g�ller upprustningskostnad per inv�nare. Parallellt med den hejdl�sa upprustningen har polisen militariserats. I denna politik har det r�tt full enighet bland de �demokratiska� partierna. P� senare �r har det bara skilt n�gon procent i partiernas f�rslag till f�rsvarsanslag. Inom SAP finns det en liten r�st som ger uttryck f�r den olust m�nga bland socialdemokratins �gr�sr�tter k�nner inf�r socialdemokratins kapitulation inf�r borgerligheten i f�rsvarsfr�gan. Men de representerar ingen seri�s str�mning inom partiet. Tv�rtom m�jligg�r denna kritik partiledningens upprustningspolitik. Maj-Britt Theorin och andra f�r uttrycka socialdemokratiska v�ljares oro. De f�ngar r�ster helt enkelt. Men i riksdagen trycker de p� upprustningsknappen n�r notan f�r militarismen skall betalas.
Det finns inte heller tv� linjer n�r det g�ller fr�gan om �demokrati eller korporativism�. Inom SAP finns en bred uppslutning bakom den r�dande klassamarbetspolitiken. Enstaka socialdemokratiska skribenter som �ke Olsson har kritiserat de korporativa inslagen i den socialdemokratiska politiken, men det finns ingen artikulerad opposition.
Samma sak g�ller det motsatspar som SKP m�lar upp g�llande �teknisk utveckling kontra teknikfientlighet�. Den existerar inte inom det socialdemokratiska partiet. D�remot, och det �r en helt annan sak, finns det ett visst ifr�gas�ttande av en alltf�r f�renklad teknisk utvecklingsoptimism. Det g�ller de former som tekniken anv�nds och utvecklas under idag. N�got genomslag i form av praktisk politik inom socialdemokratin kommer dock inte denna sj�lvpr�vning att medf�ra. D�rtill �r socialdemokratin alltf�r h�rt knuten till den kapitalistiska marknadsekonomin och dess �lagar�.
Inte heller inom skolpolitiken g�r det att urskilja de tv� linjer som SKP vill trolla fram inom socialdemokratin. D�remot b�rjar den f�rda skolpolitiken uts�ttas f�r kritik inom de socialdemokratiska leden f�r den sociala utslagning som den nuvarande skolan hj�lper till att framskapa. N�gra of�renliga linjer n�r det g�ller inst�llningen till kunskap inom skolan g�r det inte att leta fram inom SAP. Om man inte med linje menar enstaka individer eller sm� maktl�sa kotterier. Det finns ocks� en viss sj�lvpr�vning inom SAP inf�r det faktum att socialdemokratin �vertagit den gamla skolan med dess �verklassv�rderingar. En skola som uppenbart inte fungerar i dagens samh�lle. Moderaterna vill med hj�lp av SKP f� den gamla pluggskolan att fungera. Ett utopiskt och hoppl�st f�retag eftersom den sociala verkligheten radikalt har �ndrats de sista fyrtio �ren.
I avsnittet om moderaterna p�st�s: �genom att utnyttja folkets missn�je �ver norml�shet, kunskapsf�rakt, byr�krati och korporativa tendenser har partiet markant �kat sitt inflytande ocks� inom det arbetande folket�. Att moderaterna �kat sitt inflytande inom SKP �r en sak, men SKP �r en helt annan sak �n det arbetande folket. En noggrannare titt p� valdistrikt och valstatistik ger vid handen att moderaterna �kat sitt inflytande genom att traditionella borgerliga v�ljare �vergett mittenpartierna till f�rm�n f�r moderaterna. Inte genom att arbetare blivit moderater.
Att konstatera att moderaterna utnyttjar den socialdemokratiska byr�kratiseringen till att bryta mark f�r sin reaktion�ra ideologi bland nya mellangrupper �r en sak. Att sj�lv f�ra samma reaktion�ra budskap till torgs �r en helt annan. SKP �gl�mmer� att moderaterna i f�rsta hand b�rs upp av den alltmer sv�llande h�gre byr�kratin inom stat och privata storbolag. Det �r med sin �ppet arbetarfientliga politik som moderaterna bryter ny mark hos redan borgerliga grupper. Inte i f�rsta hand p� sin kritik av norml�shet eller byr�kratisering.
Vad menar SKP med norml�shet? Vems normer �r det som sluppit l�sa? Den gamle bypr�stens, trettiotalets industriarbetares, Wallenbergs? Den revolution�re arbetarens? Olika klasser har olika normer. De som h�gljuddast brukar skrika om normer i uppl�sning �r f�r det mesta reaktion�ra bak�tstr�vare som ser sina gamla v�rderingar uppl�sas allteftersom samh�llet f�r�ndras. Fr�gan �r vilka normer som skall ers�tta de som heller p� alt l�sas upp inom den krisdrabbade kapitalismen med dess allt l�ngre g�ende sociala uppl�sning. Eller har SKP t�nkt sig att f�rs�ka driva historiens hjul tillbaka tillsammans med biskopar, generaler och f�rstockade byr�direkt�rer? Att bryta med de i f�rfall varande kapitalismens normer �r inte liktydigt med att anamma trasprolet�rens eller bohemens. Men SKP tycks tydligen anse detta. Med alltmer �ppet gillande citerar Gnistan Svenska Dagbladets krior i fr�gan. De l�ser inte dessa f�r att skoningsl�st kritisera dem i ljuset av marxismen utan f�r att h�mta st�d och v�gledning.
K�nnetecknande f�r SKP:s s�tt att se p� sina �fyra stora uppgifter� �r att man hela tiden h�ller sig inom ett defensivt och sn�vt inomkapitalistiskt perspektiv. Man tycks inte kunna f�rest�lla sig en politik som g�r utanf�r marknadsekonomins ramar och Sveriges gr�nser. Sj�lvklart m�ste varje revolution�r arbetarpolitik utg� fr�n f�rsvaret av det redan uppn�dda, av levnadsstandarden, av arbetstillf�llena, av de sociala och politiska r�ttigheter som hotas av v�rldsimperialismens alltmer f�rdjupade kris. Detta st�r alltid i centrum f�r det revolution�ra arbetarpartiets aktivitet inom arbetarklassen.
Men det finns ett dialektiskt samband mellan s�dana defensiva m�l och de offensiva, som syftar till att flytta fram arbetarr�relsens positioner. Det �r utifr�n f�rsvaret av det redan uppn�dda som man b�rjar uppmarschen mot offensiven. Att i kristider inskr�nka sin politik till f�rsvaret av det redan uppn�dda, �r att d�ma sig sj�lv till nederlag p� f�rhand.
Det finns tv� alternativ. Endera �l�ses� krisen p� kapitalets villkor (dvs inom ramarna f�r marknadsekonomin och den privata �gander�tten till produktionsmedlen), vilket i b�sta fall betyder ett kraftigt tillbakapressande av hela arbetarklassen, dess splittring och demoralisering; i s�msta fall ett nytt krig och med all sannolikhet m�nsklighetens underg�ng genom det fria fall ner i barbariet som ett totalt k�rnvapenkrig skulle inneb�ra. Eller s� l�ses krisen p� arbetarnas villkor, d v s genom krossandet av borgarklassens makt och �verg�ng till en arbetarstyrd planekonomi, d�r produktionens inriktning best�ms av m�nskliga behov, inte som i dag av storbolagens str�van att g�ra st�rsta m�jliga vinst. F�r ju h�rdare och kraftfullare arbetarna sl�r tillbaks kapitalets offensiv, desto v�rre kommer kapitalismens kris att bli. Detta g�ller �nda fram till punkten utan �terv�ndo, d� fr�gan om vem som skall ha makten i samh�llet, den organiserade arbetarr�relsen eller storkapitalet, st�lls p� sin spets. Det �r d�rf�r Karl Marx talar om att revolutionen banar sig v�g genom en m�ktig reaktion. Klasskampen sk�rps, den h�rskande klassen blir alltmer desperat, arbetarklassen alltmer klassmedveten och enad, beredd att sl�ss f�r sina intressen �nda fram till slutet. Revolutionen st�r p� dagordningen f�r SKP.
Denna typ av strategiskt t�nkande saknas helt i SKP:s program. Fr�gan om arbetarnas makt�vertagande st�r inte p� dagordningen. SKP:s politiska horisont str�cker sig inte utanf�r de gr�nser kapitalet och marknadsekonomin stakat upp. Den borgerliga demokratin �r de ramar man sj�lvvalt inte vill �verskrida. Dem f�rsvarar man, dem stannar man kvar i. N�r de socialistiska fraserna skalats bort, �terst�r av SKP:aren bara en sm�borgerlig demokrat. P� ett plan n�r de inte ens upp till borgerskapets perspektiv: SKP:s kampperspektiv str�cker sig inte utanf�r landets gr�nser. Ist�llet f�r arbetarklassens internationella f�rbr�dring, har SKP som omedelbart perspektiv f�rsvar av den svenska �nationens Genom en obeveklig politisk logik drivs man d�rigenom i armarna p� reaktionen, kretsarna kring generalstaben och Svenska Dagbladet. D�r �terfinns ju de mest �nationellt sinnade�.
�Det arbetande folkets och nationens intressen st�r �ver allt och �r den v�gledande principen� sl�r SKP fast redan i f�rordet till sitt program.
Problemet �r dock att Sverige av idag �r ett imperialistiskt land, en integrerad del av det imperialistiska systemet.
Det svenska kapitalets utrikespolitik g�r ut p� att skaffa sig b�sta m�jliga utg�ngspunkter f�r konkurrensen p� v�rldsmarknaden. Idag �r d�rf�r f�rsvaret av �nationens intressen� liktydigt med ett f�rsvar av den svenska borgarklassens intressen.
Marxismen visar att uttryck som �folk� och �nation� d�ljer andra och mer grundl�ggande klassammanhang.
Varje nation �r kluven i mot varandra st�ende klasser, i utsugare och utsugna; i h�rskande och beh�rskade. Den svenska nationens ena huvudpol �r den lilla borgarklassen (c a 15 000 familjer som kontrollerar storf�retag, milit�rapparat och statsf�rvaltning). Inom denna borgerlighet har n�gra dussin finansfamiljer centraliserat de avg�rande delarna av makten �ver ekonomin. Mot denna ytterst lilla minoritet st�r landets arbetare � �ver tv� miljoner �, som med sitt arbete f�der och g�der den h�rskande klassen. D�remellan finns sm�borgerskap och mellanskikt � en del nyttiga och n�rande, andra skadliga och t�rande p� samh�llsekonomin (l�rare kontra reklamkonsulenter, b�nder kontra knarkhandlare, tekniker kontra officerare etc).
I ett klassamh�lle upph�js alltid den h�rskande klassens intressen till nationens intressen. I v�rt samh�lle �r klassintressena �verordnade nationens intresse. En svensk arbetare har gemensamma intressen med en dansk och indisk arbetare. Han har direkt motsatta intressen den svenska kapitalist som utnyttjar och suger ut inte bara honom sj�lv utan �ven danska och indiska arbetare. Under 1982 kommer f�r f�rsta g�ngen antalet arbetare som sugs ut av storkapital (de 25 st�rsta bolagen) att vara st�rre i utlandet �n i Sverige. (Omkring en kvarts miljon b�de h�r hemma och utomlands). Och i Sverige �r uppemot h�lften av arbetskraften p� m�nga storindustrier invandrade arbetare. Befolkningsmajoriteten (arbetarklassen och denna n�rst�ende grupper) kan framg�ngsrikt h�vda sina intressen endast i kamp mot den svenske nationens f�retr�dare (borgarklassen) och i f�rening med arbetare i andra l�nder. F�r de politiska krafter som utg�r fr�n att socialismen �r n�dv�ndig f�r att l�sa m�nsklighetens grundl�ggande problem (hungern, arbetsl�sheten, det politiska f�rtrycket) m�ste den internationella arbetarklassens intressen vara v�gledande i politiken.
SKP:s grumliga f�rs�k att f�rena socialism och nationalism skulle kunna vara h�mtade fr�n den tyska nationalsocialismens ideologiska skattkamrar. S� �r s�kert inte fallet. Id�fr�ndskapen beror nog ist�llet p� att de har gemensamma sociala r�tter (den mot storkapitalet rasande sm�borgaren). Vilken av SKP:s chefsideologer skulle inte skriva under p� den nazistiske chefsideologen Strassers ord:
�Tysk industri och ekonomi i det internationella finanskapitalets h�nder betyder slutet p� alla m�jligheter p� social frig�relse, det betyder slutet p� alla dr�mmar p� ett socialistiskt Tyskland... Vi nationalsocialister har f�rst�tt att d�r �r ett samband, best�mt av f�rsynen, mellan v�rt folks nationella frihet och den tyska arbetarklassens ekonomiska frig�relse.� [1]
V�r svenske nationelle �socialist� skulle naturligtvis stryka tysk f�r svensk. Men f�r �vrigt!
Hela programavsnittet om �f�rsvara freden och det nationella oberoendet� (s 16-18) genomsyras av inskr�nkt nationalism och en total avsaknad av alla klassperspektiv. Den milit�ra v�rldsbild som m�las upp �r falsk. P�st�endet att det �r �Sovjets expansionism som tvingar l�nderna i tredje v�rlden att st�rka sitt f�rsvar f�r att inte ligga helt �ppna f�r angrepp� �r bara en upprepning av vad de mest reaktion�ra kretsarna i tredje v�rlden brukar anv�nda f�r att r�ttf�rdiga upprustningen av de egna v�ldsapparaterna. Att konstatera att generalerna i Latinamerika och Sydostasien r�ttf�rdigar sin upprustning med det sovjetiska hotet eller kommunistisk infiltration �r en sak, men att godta denna f�rklaring �r en helt annan. Milit�rmakten i tredje v�rlden riktar sig i f�rsta hand mot den egna arbetande befolkningen. I andra hand �r den riktad mot grannl�nderna. Endast i tredje hand kan upprustningen ses som riktad mot Sovjetunionen, och d� enbart som underordnade redskap f�r de stora imperialistiska milit�rallianserna. Drivkrafterna f�r upprustningen inom tredje v�rlden ligger framf�r allt i dess borgarklass' behov att kunna h�lla den egna befolkningen i schack. Drivkraften i de imperialistiska staternas upprustning �r framf�r allt de stora, multinationella bolagens jakt p� �verprofiter, en jakt som f�tt sitt politiska uttryck i de �milit�rindustriella komplex� som �terfinns i de imperialistiska l�nderna, en maktgruppering som driver fram upprustning mot allt vanvettigare massf�rintelsevapen. Sovjetunionens rustningar �r en konservativ reflex p� detta. Ett f�rs�k att bevara den milit�ra maktbalansen fr�n sovjetbyr�kratins sida. (Jmfr t ex tidningen Tempus specialutg�vor av Sovjets respektive USA:s egna analyser av de milit�ra styrkef�rh�llandena.)
SKP vill �verka f�r att det nuvarande (v�r understrykning) milit�ra f�rsvaret st�rks�. I dagens Sverige inneb�r detta att st�rka de mest reaktion�ra krafterna i landet � officersk�ren, rustningsindustrins �gare, den h�gre statliga byr�kratin, d v s de krafter som �r de mest inbitna motst�ndarna till varje form av verklig demokrati f�r de arbetande. Milit�r och demokrati �r varandras motpoler. Varje st�rkande av milit�r och milit�rapparat f�rsvagar arbetarklassens st�llning och underminerar �ven den av SKP s� omhuldade borgerliga demokratin.
�F�rsvaret av freden� kr�ver tre saker som g�r tv�rtemot SKP:s politik inom detta omr�de. Det kr�ver ett energiskt underminerande arbete i den borgerliga arm�n, en kamp f�r de v�rnpliktigas demokratiska r�ttigheter, ett nej till varje form av anslag till det nuvarande f�rsvaret, en h�rd ideologisk kamp mot borgerlighetens f�rs�k att st�pa om arbetarsoldaterna till kanonmat i imperialistiska krig. Kort sagt: Ett arbete som i sista hand tj�nar till att om�jligg�ra att Sverige blir ett nytt Chile, att f�rhindra att den borgerliga arm�n blir kapitalets sista trumfkort i kampen om samh�llsmakten. Det andra �r att arbeta f�r arbetarklassens internationella f�rbr�dring � uppr�ttandet av en ny arbetarinternational i masskala � arbeta f�r internationella aktioner fr�n arbetarklassen i olika l�nder. F�r det tredje kr�vs det st�d till och solidaritet med befrielser�relsernas kamp mot imperialismen och sina inhemska h�rskare (�ven om denna kamp inte faller byr�kraterna i Peking i smaken).
�Sverige m�ste verka f�r att st�rka FN... och �ka respekten f�r dess arbete och stadga.� (s 16)
Detta �r en m�ls�ttning som den svenska borgarklassen haft under m�nga �r. I Korea, Kongo, Cypern och Mellan�stern har den svenska staten villigt st�llt svenska legoknektar till FN:s f�rfogande f�r att stoppa samh�llsf�r�ndringar. FN �r en skapelse av den segrande USA-imperialismen och dess partners under det andra v�rldskriget. Dess uppgifter �r att uppr�tth�lla de nuvarande styrkef�rh�llandena i v�rldsm�ttstock. D�rigenom har FN ocks� blivit acceptabel f�r de konservativa byr�kratierna i Sovjet, Kina och �steuropa. FN:s stadga ger tom de fem segermakterna fr�n v�rldskriget vetor�tt mot alla viktiga beslut som tas upp i FN:s s�kerhetsr�d. Redan i sj�lva stadgan �r allts� �de sm� staternas inflytande begr�nsat till f�rm�n f�r de stora.
I programmet s�ger sig SKP ocks� vilja verka �f�r n�rmare f�rbindelser med alla l�nder i tredje v�rlden som inte �r redskap f�r Sovjetunionens str�vanden, illegala statsbildningar eller till�mpar rasism.� Med l�nder som till�mpar rasism syftas v�l p� Israel och Sydafrika. Och d�r �r vi naturligtvis �verens. Vad en �illegal statsbildning� �r f�r n�got �r d�remot oklart. (Om arbetarna i Storbritannien gjorde revolution skulle naturligtvis alla v�rldens borgare f�rklara den brittiska arbetarstaten f�r �en illegal statsbildning�. Men det kan v�l inte vara den sortens �illegalitet� som SKP t�nker p�)
Vilka l�nder betraktar SKP som �redskap f�r Sovjetunionens str�vanden�? En genoml�sning av Gnistan g�r att man m�ste dra slutsatsen att man syftar p� Vietnam, Laos, Kambodja och Kuba, dvs l�nder d�r en djupg�ende social omv�lvning krossat gods�garv�ldet p� landsbygden, genomf�rt omfattande sociala reformer, f�rb�ttrat kvinnans st�llning och utrotat analfabetism och massarbetsl�shet. Troligen syftar man ocks� p� l�nder som Sydjemen, Etiopien och Angola, borgerliga regimer som har v�nskapliga relationer till den sovjetiska byr�kratin, men som f�rs�kt genomf�ra vissa sociala reformer. Resten av tredje v�rlden �r till �verv�ldigande delen blodsbesudlade terrorregimer d�r befolkningsmajoriteten h�lls p� plats i fattigdom och el�nde av en sv�llande milit�rapparat, polis och statsbyr�krati. Det �r allts� s�dana regimer (som Zaire, Thailand, Indonesien, Argentina, Chile etc) som SKP vill att Sverige skall ha �n�rmare� (v�r kursivering) f�rbindelser med, bl a genom export av vapen och teknologi p� grundval av principerna �icke-inblandning, statlig suver�nitet och �msesidig nytta�.
Mer cyniskt �n s� kan det v�l inte uttryckas. Finns det n�gon v�rre inblandning (f�rutom direkt ins�ttande av trupper) �n att s�lja vapen till diktaturer som n�stan enbart anv�nder dessa f�r att sl� ned den egna befolkningen eller angripa grannl�nder. ��msesidig nytta�? Jo f�r Bofors, Asea och andra storf�retag � ena sidan och den inhemska borgarklassen som anv�nder dessa vapen f�r att trycka ner den egna befolkningens krav p� social r�ttvisa och reformer � den andra. �Statlig suver�nitet? De klasser som sitter vid makten i de l�nder som SKP vill ha �n�rmare f�rbindelser� med anv�nder ju den statliga �suver�niteten� till att �ppna �sina� l�nder f�r en h�nsynsl�s exploatering fr�n de multinationella bolagens sida. F�r att dessa l�nder skall kunna bryta sig loss fr�n sitt neokoloniala beroende kr�vs att de klasser som SKP vill ha n�rmare f�rbindelser med ber�vas sin makt. Och detta kr�ver att arbetarr�relsen i de imperialistiska staterna, f�rutom att bek�mpa sin egen borgarklass, l�gger sig i politiken i dessa l�nder genom att st�dja de revolution�ra och folkliga r�relserna d�r. Som SKP en g�ng gjorde f�r l�nge sedan d� man samlade in pengar till FNL i Sydvietnam.
I denna del av programmet talas klarspr�k om SKP:s inst�llning till EG. D�r st�r rent ut att man �r f�r att st�rka EG och f�r att st�rka samarbetet mellan USA och V�steuropa �p� j�mlik grund�. (s. 16) Men naturligtvis preciseras inte vari denna j�mlika grund skulle best�. Och detta skulle vara om�jligt utan att samtidigt �ppet ta st�llning mot de socialistiska str�vanden som finns hos Europas arbetarklass.
De imperialistiska statsapparaternas h�rda k�rna best�r av deras milit�r och polis. Idag �r denna statliga v�ldsapparat riktad mot tre h�ll: mot den egna arbetarbefolkningen, mot befrielser�relserna och mot de sk �socialistiska� staterna � tre uppgifter, som �r intimt sammanfl�tade och har gemensamma r�tter i den imperialistiska storborgerlighetens behov av att f�rsvara sig mot alla hot mot sitt klassherrav�lde. Men SKP v�gar inte ta steget fullt ut, f�r d� skulle de kr�va att �ven Sverige gick med i Nato och EG. De borde f�rd�mas som provokat�rer och splittrare, alla de som i l�nder som Holland, Danmark och Storbritannien g�r emot medlemskap i Nato och EG, d v s v�nstern inom dessa l�nders arbetarr�relse. Men SKP tycks betrakta svenskar som ett s�mre folk �n danskar, Nato �r tydligen f�r fint. Eller �r det bara ren och sk�r opportunism? �r det s� att man inte v�gar g� ut i en kampanj f�r i svenskt medlemskap i NATO f�r att detta skulle placera in dem som ett extremt h�gerparti p� den politiska skalan?
SKP:s f�rslag f�r att l�sa den kapitalistiska krisen �r ett illusionsmakeri av den h�gre skolan. SKP f�respr�kar en f�rdelningspolitik som �verf�r tillg�ngar fr�n landets borgarklass (framf�rallt fr�n monopolkapitalet till landets stora l�ntagargrupper). Om en s�dan politik �r lyckosam kommer den kraftigt sk�rpa krisen. N�r vinsterna sjunker kommer kapitalflykten att �ka och urarta till en ren investeringsstrejk, vilket �tf�ljs av en kraftigt stegrad arbetsl�shet. Detta kommer i sin tur att driva framf�r allt mellanskikt och sm�borgerlighet �t h�ger, samtidigt som arbetsl�sa i desperation v�nder sig mot fascistiska l�sningar. F�r n�got socialistiskt perspektiv vill inte SKP ge dessa grupper. Enligt SKP st�r ju inte socialismen (SKP syftar h�r p� kapitalismens krossande och arbetarnas makt�vertagande) p� dagordningen inom �versk�dlig framtid.
SKP st�r fast vid den klassiskt socialdemokratiska (och stalinistiska) tudelningen av arbetarklassens kamp i tv� stadier. En mekanisk och falsk uppdelning i en kamp f�r dagsfr�gor och en p� �sikt� f�r socialismen. Lite eftertanke visar att med SKP:s (eller VPK:s, SAP:s) politiska perspektiv kommer det aldrig att bli n�gon kamp f�r socialismen. Enligt dessa organisationers �teorier� m�ste kampen inriktas p� sn�vt inomkapitalistiska krav s� fort kapitalismen �r i kris. N�r arbetsl�sheten stiger, levnadsstandarden urholkas, den sociala servicen f�rs�mras och de demokratiska r�ttigheterna f�r arbetarbefolkningen angrips � dvs n�r arbetarklassen tvingas i r�relse d� f�rskjuter dessa partier perspektivet f�r arbetarklassens makt�vertagande fram�t p� obest�md framtid. Socialismen blir den horisont som st�ndigt flyttas fram�t men som aldrig kan n�s.
Men om arbetarr�relsen inte tar den kapitalistiska krisen som utg�ngspunkt f�r en kamp f�r arbetarmakt och socialism � f�r borgarklassens st�rtande och uppr�ttande av en planekonomi under arbetarstyre � d� kommer socialismen alltid att f�rbli en utopi. Om inte arbetarr�relsen har siktet inst�llt p� krav och mobiliseringar som bryter ner, smular s�nder borgarklassens makt, d� kommer l�sningen i st�llet att ske p� kapitalets villkor. Ett samh�lle kan styras av en marknad eller en plan j genom diktatur eller demokrati, men det kan aldrig fungera i ren anarki. Och det skulle bli det kortlivade resultatet, av SKP:s f�rs�k att tillgodose b�de arbetarklassens och storkapitalets intressen i en kapitalism i kris.
��ven om inte den socialistiska revolutionen st�r p� dagordningen i v�rt land inom �versk�dlig tid f�r inte detta perspektiv f�rloras. Dagens stora fr�gor om krig eller fred kan bara bli en historisk fr�ga om grunderna f�r krig, imperialismen avskaffas och socialismen uppr�ttas.� [2]
Vad SKP kr�ver f�r samh�llsbetingelser f�r att den socialistiska revolutionen skall st� p� dagordningen inom �versk�dlig tid framg�r inte av partiprogrammet. Inte heller i n�gra andra av SKP:s publikationer. Argumentationen �r inte ens logiskt sammanh�ngande. F�r om dagens stora fr�ga �r om krig eller fred, och om denna bara kan l�sas om imperialismen avskaffas, d� f�ljer d�rav antingen att fr�gan inte g�r att l�sa (inom �versk�dlig tid) eller att revolutionen st�r p� dagordningen (inom �versk�dlig tid). F�r SKP f�respr�kar v�l inte en fredlig, demokratisk imperialism � la Bernstein, d�r man i lugn och ro kan sitta och inv�nta �verg�ngen till socialismen som skall intr�ffa om tv�hundra �r?
Steget fr�n att konstatera att arbetarklassens omedelbara makt�vertagande inte st�r p� dagordningen till att p�st� att den socialistiska revolutionen inom �versk�dlig tid inte st�r p� dagordningen �r l�ngt. Framf�r allt s� f�ljer p� intet vis det andra ur det f�rsta. Socialistiska Partiet tror inte heller att arbetarklassens omedelbara makt�vertagande st�r p� dagordningen. Vad vi s�ger �r att det bara finns ett s�tt att l�sa den imperialistiska krisen p� arbetarklassens villkor: genom socialistisk revolution.
De objektiva villkoren f�r en socialistisk revolution finns redan f�r handen i Sverige: ekonomins och teknologins utvecklingsniv�, arbetarklassens storlek och tyngd i ekonomin har redan f�r l�nge sedan n�tt den punkt d�r v�rt land �r moget f�r arbetarklassens makt�vertagande. Ja, de objektiva f�ruts�ttningarna b�rjar redan att ruttna. Det sociala och kulturella f�rfallet finns h�r f�r alla att se, �ven f�r SKP. Det som st�r i v�gen �r de subjektiva villkoren: arbetarklassens medvetenhet, de politiska styrkef�rh�llandena osv. Dagens politiska konstellationer motsvarar den �krisfria�, snabbt v�xande kapitalismen. Denna konstellation �r of�rm�gen att l�sa dagens kris med g�rdagens politiska redskap. Uppgiften f�r ett revolution�rt parti �r att med hj�lp av en korrekt politik f�r�ndra dessa styrkef�rh�llanden, fram till den punkt d� revolutionen omedelbart st�r p� dagordningen. Detta f�ruts�tter att politiken genomsyras av ett revolution�rt perspektiv, ett perspektiv p� att arbetarklassen skall ta �ver samh�llsmakten. Att enbart s�ga att man har ett socialistiskt m�l g�r inte politiken automatiskt till socialistisk (det g�r ju t o m SAP vid h�gtidliga tillf�llen). Det �r ju denna m�ls�ttning best�mmer dagens politiska uppgifter som �r avg�rande.
Den gemensamma n�mnaren f�r SKP, APK, VPK och SAP �r att de helt saknar ett program f�r ett avskaffande av kapitalismen. Ingenstans f�rklarar dessa partier hur arbetarklassen skall komma till makten. Mellan kampen f�r f�rsvaret av arbetarklassens omedelbara intressen och det l�ngsiktiga m�let f�r arbetarr�relsens str�vanden finns en o�verstiglig klyfta hos dessa partier. D�r finns ingenting om arbetarr�d, ingenting om strejkkommitt�er och dess f�rh�llanden till fackf�reningarna. Det finns ingenting om framv�xten av dubbelmakten mellan arbetarr�d och borgarnas stat, mellan arbetarmilis och borgarf�rsvar. D�r finns ingenting om den prolet�ra enhetsfronten och dess funktion i klasskampen. Ingenting om den prolet�ra demokratins villkor. Ingenting om den borgerliga demokratins dubbla karakt�r (redskap f�r kapitalets herrav�lde, utrymme f�r �ar av prolet�r demokrati) och hur den prolet�ra demokratin spr�nger dess sn�va ramar. Man tiger om allt som �r den revolution�ra marxismens politiska k�rna.
SKP f�rklarar sig berett att �enas med alla politiska krafter och enskilda som vill n� konkreta resultat i f�rsvaret av freden, nationen, levnadsstandarden och demokratin�. Detta st�ller en l�ng rad fr�gor och problem som inte besvaras. Vems demokrati? Demokratin, dvs den borgerliga demokratin kan attackeras fr�n tv� h�ll. Den kan angripas fr�n h�ger, av reaktion�ra och fascistiska grupper (idag �r det de �fyra demokratiska partierna� � moderater, centern, folkparti och socialdemokrater � som genom antifackliga lagar, �siktsregistrering, TV-monopol, svartlistning, etc som undergr�ver den borgerliga demokrati de s�ger sig uppr�tth�lla). I ett s�dant fall �r det sj�lvklart att den revolution�ra arbetarr�relsen resolut st�ller sig i spetsen f�r f�rsvaret av det redan uppn�dda. Men den borgerliga demokratin kan ocks� angripas fr�n v�nster. Inte f�r att upph�va demokratin utan f�r att utvidga och f�rdjupa den. Det kan g�lla arbetare som �verskrider den borgerliga demokratins ramar i kamp f�r sina intressen: ockuperar fabriker, uppr�ttar strejkvakter, �vertar ordningens uppr�tth�llande i st�der och regioner som lamslagits av generalstrejker och oroligheter. Det kan r�ra sig om demokratiskt valda arbetarr�d som tar �ver delar av riksdagens nuvarande funktioner, det kan g�lla underminerandet av den borgerliga arm�n genom bildandet av soldatkommitt�er och upph�vandet av de borgerliga officerarnas auktoritet och bef�lsr�tt. Det kan g�lla att bryta borgarnas nyhetsmonopol i det statskontrollerade Radio/TV-monopolet genom att arbetarorganisationerna f�r komma till tals i egna s�ndningar.
I s�dana l�gen �r det naturligtvis det revolution�ra arbetarpartiets uppgift att med all kraft st�dja och sprida s�dana exempel. Ett s�dant demokratiskt �undergr�vande� av den borgerliga demokratin och utvecklande av den prolet�ra kommer naturligtvis att ske i st�ndig v�xelverkan med f�rsvaret av de demokratiska landvinningar som arbetarr�relsen redan uppn�tt inom den borgerliga demokratins ramar. Och j�msides med detta ett st�ndigt arbete f�r att f�rdjupa de arbetande demokratiska och sociala r�ttigheter, f�r invandrares r�ttigheter och kampen mot rasismen, till f�rsvar av kvinnornas r�ttigheter, f�r upph�vandet av den antifackliga lagstiftningen.
Detta f�rsvar av de demokratiska r�ttigheterna kan t o m str�cka sig till ett aktivt f�rsvar p� gator, fabriker och bostadsomr�den av en riksdag som domineras av borgerliga och socialdemokratiska partier mot en eventuell h�ger/milit�rkupp. Detta f�r att skapa s� gynnsamma betingelser som m�jligt f�r arbetarklassens kamp �m makten. J�mf�r den ryska revolutionen d�r bolsjevikerna i fabriker, bostadsomr�den och milit�rf�rl�ggningar br�t s�nder den borgerliga staten och kapitalets herrav�lde i fabrikerna samtidigt som man med vapen i hand f�rsvarade den mensjevikiska/socialdemokratiska regeringen mot kuppf�rs�k fr�n h�gern. P� detta vis vann bolsjevikerna arbetarmassornas f�rtroende och underminerade klassamarbetsm�nnens st�llning.
Denna typ av dialektik lyser helt med sin fr�nvaro i SKP:s program eller �vriga skrifter. SKP har slukats av liberalernas antingen/eller-inst�llning till den borgerliga demokratin. B�de liberaler och SKP:are blandar ihop dem som vill avskaffa all demokratin med dem som vill spr�nga den borgerliga demokratins ramar genom att utvidga demokratin f�r de arbetande massorna.
SKP vill f�rsvara levnadsstandarden f�r de arbetande, men i ett inomkapitalistiskt perspektiv, samtidigt som arbetarklassen bara kan f�rsvara sin levnadsstandard effektivt om det g�rs i ett antikapitalistiskt och socialistiskt perspektiv. I annat fall kommer de socialdemokratiska och borgerliga klassamarbetsl�sningarna att verka trov�rdigare f�r den stora massan av arbetare. F�r under kapitalism och marknadsekonomi beh�ver f�retagen vinster f�r att �verleva. Arbetsl�sheten �beh�vs� f�r att pressa ner l�nerna.
Det �r det revolution�ra partiets uppgift att i kampen f�r arbetarnas omedelbara intressen visa att ett konsekvent f�rsvar av levnadsstandarden kr�ver att arbetarna g�r �ver till offensiven. Partiet m�ste visa n�dv�ndigheten av att arbetarklassen tar �ver makten �ver samh�llet och fabrikerna. Ett s�dant revolution�rt perspektiv kommer naturligtvis att utm�las som provokativt, splittrande, sekteristiskt osv av dem som vill uppr�tth�lla dagens samh�lle.
Avsaknaden av ett revolution�rt perspektiv g�r att SKP:s omedelbara krav blir patetiskt orealistiska. SKP konstaterar t ex att �statens och kommunernas underskott m�ste p� sikt saneras�. Alla h�ller med, vilket g�r p�pekandet ointressant. Den l�sning p� underskottsproblemet som SKP ger landets arbetare i sitt partiprogram �r �en restriktiv alkohol och narkotikapolitik�, tillsammans med �en granskning av byr�kratins verksamhet�!! (Redan idag �r narkotikaf�rs�ljning f�rbjuden s� det �r minst sagt oklart vad SKP menar med restriktiv politik i detta sammanhang.) Med �granskning av byr�kratins verksamhet� kanske man t�nker p� en viss nedsk�rning av vissa delar av den. Men under alla omst�ndigheter �r de besparingar som skulle kunna g�ras i den nuvarande budgeten sm� den v�gen. Som botemedel f�r det v�xande budgetunderskottet �r det n�st intill intet.
S�dana sj�lvklara steg (f�r en marxist och socialist) som att:
l) sk�ra ner l�nerna f�r alla h�gavl�nade byr�krater till h�gst en kvalificera industriarbetarl�n; 2) radikalt minska den uppsv�llda kommunala och statliga byr�kratin (som till stor del �r rent parasit�r), har SKP inte en tanke p�. Denna l�sning �r ot�nkbar (dvs betraktas som orealistisk, l�jlig, utopisk, etc) f�r SKP, eftersom den g�r stick i st�v med den socialdemokratiska och den stalinistiska byr�kratiska traditionen.
Budgetunderskottet �r i verkligheten inget problem om man ser det klassm�ssigt. Slopandet av underskottsavdragen, r�nteutbetalningarna p� statsskulden inom landet, subventionerna till industrin skulle mer �n v�l t�cka det nuvarande underskottet. En l�nereform av ovan skisserade revolution�rt slag skulle till detta skapa ett enormt budget�verskott som skulle kunna anv�ndas till samh�llsnyttiga investeringar. SKP som �r l�st i detta samh�lles s�tt att t�nka f�resl�r ist�llet fullst�ndigt orealistiska (p� grund av att de �r helt otillr�ckliga) �tg�rder.
SKP:s energipolitik �r lika intets�gande: minska oljeberoendet, avveckla k�rnkraften, satsa p� inhemska energik�llor � ett program som sammanfaller med Centerns, Milj�partiets, KDS, Folkpartiets, Socialdemokraternas, VPK:s och �ven Socialistiska Partiets. Vad som saknas i SKP:s program �r de politiska �tg�rder som f�rvandlar programmet fr�n fromma �nskningar och valfl�sk till en framkomlig handlingsv�g f�r arbetarr�relsen. S�dana �tg�rder, sj�lvklara utifr�n socialistiska utg�ngspunkter, som statligt monopol p� utrikeshandeln, en samh�llsplan f�r energisektorn, en socialisering av storbolagen och uppr�ttandet av en l�ngsiktig ekonomisk utvecklingsplan under arbetarkontroll n�mns inte ens. SKP:s milj�politik tycks f�ruts�tta att monopolkapitalet skall f� forts�tta att kontrollera och f�rst�ra v�r milj�. N�gra krav av typ arbetarnas och fackets vetor�tt mot anv�ndandet av milj�farliga produkter och inf�randet av milj�farliga investeringar finns inte med i programmet.
SKP:s jordbrukspolitik utg�r inte ifr�n arbetarbefolkningens behov av billiga och h�lsosamma livsmedel utan
�har sin utg�ngspunkt i �kad sj�lvf�rs�rjning som ger m�jlighet till full sj�lvf�rs�rjning vid avsp�rrning samt st�d till b�ndernas krav p� s�nkta avgifter och r�ntor beh�vs�.
Eftersom ett internationellt storkrig i Europa skulle betyda V�rldsdelens underg�ng och dess befolknings totala f�rintelse, �r det sv�rt att f�rest�lla sig i vilket l�ge denna politik �verhuvudtaget skulle ha n�gon mening. Ett l�ngvarigt krig i Europa med konventionella vapen �r det enda l�ge d�r en dylik sj�lvf�rs�rjningspolitik skulle kunna vara meningsfull. Inte ens SKP:s ledning kan v�l inbilla sig att detta skulle vara sannolikt eller ens m�jligt. Att sm� b�nder, d v s de som ej utsuger arbetskraft skall f� st�d av en arbetarregering �r sj�lvklart, men det �r inte alls n�gon rimlig revolution�r jordbrukspolitik att s�nka avgifter och annat f�r b�nder �verlag. Storgods�gare finns det ingen anledning att h�lla under armarna.
De punkter som tar upp partiets funktionss�tt upprepar i stort sett bara gamla maoistiska och stalinistiska plattityder. Plattityder som historiskt sett tj�nat till att r�ttf�rdiga den omv�nda politiken p� detta omr�de.
�Partiet m�ste l�ra av det arbetande folket... till�mpa kritik och sj�lvkritik�. Ja, det l�ter vackert. Men f�r att det skall bli verklighet och inte tj�na som t�ckmantel f�r en liten klick i partiledningen att sv�nga hit och dit i politiken, m�ste det finnas organisatoriska former f�r denna kritik och sj�lvkritik. Det m�ste finnas r�tt f�r olika �siktsriktningar, tendenser och fraktioner, att organisera sig inf�r kongresser och konferenser. Det m�ste finnas fungerande diskussionsbulletiner, d�r alla partimedlemmar har r�tt att skriva. Minoriteter �ver en viss storlek (10 % i Socialistiska Partiet) m�ste ha r�tt att vara representerade i partiledningen. Det g�ller ocks� att vara klar �ver vilken del av det arbetande folket partiet skall l�ra sig av. Av de arbetarledare som leder strejker och fabriksockupationer eller av journalisterna p� socialdemokratins och borgerlighetens tidningsdrakar? Av arbetaravantgardet eller av alla de tusen r�ster som storborgerligheten har till sitt f�rfogande f�r att skapa en �folkvilja�, en �allm�n opinion i sin smak�?
�SKP:s ideologiska grund �r den av Mao Zedong vidareutvecklade marxism-leninismen och hela den internationella arbetarr�relsens samlade erfarenheter�.
Nu �r inte marxismen n�got skilt fr�n arbetarr�relsens �samlade erfarenhetens Marxismen �r det teoretiska redskap som beh�vs f�r att tillgodog�ra sig dessa erfarenheter. Erfarenheter som tillgodogjorts p� detta s�tt berikar i sin tur marxismen. Stalinismen �r inte bara skild fr�n marxismen, utan dess raka motsats. Stalinismen �r ett hinder f�r att tillgodog�ra sig den internationella arbetarr�relsens erfarenheter. Den v�xte fram som den sovjetiska byr�kratins speciella ideologi. Den stalinistiska ideologin, �marxism-leninismen�, omvandlade marxismen till en samling dogmer. Ett ut�ver kritik upph�jt dogmsystem med referenser till ofelbara grundare (Marx-Engels-Lenin-Stalin-Mao-Zedong brukade vara den kinesiska byr�kratins speciella ledare). Ideologins syfte �r att legitimera byr�kratins makt och privilegier och vaccinera arbetare mot den revolution�ra kritiken.
F�r att byr�kratin skulle kunna segra i Sovjetunionen m�ste den revolution�ra marxismens f�retr�dare utrotas i Sovjetunionen. Det var den verkliga inneb�rden i kampen mot �trotskismen�.
Fortfarande har inte SKP n�gon vetenskaplig f�rklaring till Sovjets urartning. D�rf�r har SKP inte heller kunna tillgodog�ra sig �arbetarklassens samlade erfarenheter�. Detta kan man bara g�ra med hj�lp av marxismen. Det Mao Zedongt�nkande som SKP s�ger sig utveckla �r bara en variant av stalinismen (p� det teoretiska planet).
Ironiskt nog har Maos politik i Kina lidit skeppsbrott. Nu h�rskar d�r Deng och hans vapendragare, dvs Liu Shaoqis gamla fraktion, den fr�mste av Maos motst�ndare. Nu hyllar SKP Deng som den som f�rt in Kina p� r�tt kurs. Samtidigt st�r man kvar p� Mao Zedongt�nkandets grund!
Om man inte inser att SKP ideologiskt har sina r�tter i maostalinismen blir det obegripligt hur man i sitt partiprogram kan skriva saker som att
�utvecklingen i Sovjetunionen, de �steuropeiska l�nderna och Vietnam har ocks� visat att socialismen kan g� f�rlorad, de arbetande folken avh�ndas sin ledning och makt �ver samh�llsutvecklingen och en j�mlik och fredlig politik v�ndas i sin motsats.� (s 28)
Inget f�rs�k till att f�rklara detta g�rs.
De gamla barnkammarsagorna om att denna utveckling berodde p� en palatskupp i Kreml efter Stalins d�d v�gar man inte �terupprepa. Nu uttrycker Gnistan sig mer sv�vande, talar om problem att unders�ka etc. Men den historiska sanningen �r solklar.
Under Stalins tid m�rdades miljontals arbetare och b�nder, och ytterligare miljontals m�nniskor skickades till slavarbetsl�ger. S� gott som samtliga ledare i det gamla bolsjevikpartiet m�rdades. �steuropa har aldrig utm�rkts av n�gon fredlig eller j�mlik politik. Oavsett vad man tycker om den vietnamesiska politiken s� �r det i grunden samma politik och samma ledning i Vietnam som ledde befrielsekampen mot fransm�n och amerikaner. Till skillnad fr�n de h�rskande i Sovjet och �steuropa har de som styr Vietnam lett en revolution. N�gon socialism har dock aldrig existerat i de l�nder SKP r�knar upp.
K�nnetecknande f�r dessa l�nder och Folkrepubliken Kina �r att kapitalismen och borgarklassen �r krossad. Ekonomins nyckelsektorer �r i statens h�nder. N�gon avg�rande skillnad i ekonomins struktur och drivkrafter finns inte mellan dessa l�nder. D�remot finns det naturligtvis sekund�ra skillnader betingade av ekonomins utvecklingsniv� och landets speciella historiska utveckling. Precis som Grekland och Storbritannien �r kapitalistiska l�nder trots betydande skillnader i samh�llsstruktur.
Om Sovjet �r ett imperialistiskt land s� borde i logikens namn detsamma �ven g�lla Kina.
SKP:s stalinistiska arv m�rks i s�ttet att ta upp socialismen. Att skriva att �socialismen om�jligen kan se likadan ut i ett fattigt land i tredje v�rlden och ett h�gt utvecklat industriland som Sverige� (f�rordet) �r verkligen att smutskasta socialismen. F�r i ett �fattigt� land kan det �verhuvudtaget inte bli tal om n�gon socialism. Vad som skiljer marxismen fr�n olika typer av utopisk socialism (med r�tter i det f�rindustriella samh�llet) �r insikten att kapitalismen i ett visst skede i sin historia �r historiskt progressiv.
Kapitalismen skapar n�mligen socialismens materiella f�ruts�ttningar: en h�gt utvecklad produktionsapparat, en h�g arbetsproduktivitet, ett sammanfl�tande av de olika nationella ekonomierna till en v�rldsekonomi vars delar �r �msesidigt beroende av varandra. P� denna grund �r det m�jligt att efter att arbetarklassen �vertagit samh�llsmakten b�rja utveckla socialismen, d v s ett samh�llssystem d�r det finns tillr�ckligt mycket nyttigheter f�r att tillgodose alla m�nniskors grundl�ggande behov, tillr�ckligt mycket �fri tid� f�r att ge alla m�nniskor tid och m�jligheter att kunna �gna sig �t politiska och kulturella aktiviteter, ett system d�r staten som tv�ngsapparat riktad mot enskilda m�nniskor d�r bort, ett samh�lle d�r nationsgr�nserna b�rjar vittra bort. Den materiella grunden f�r en s�dan utveckling finns idag bara i det h�gst utvecklade delarna av den imperialistiska v�rlden och i delar av �steuropa och Sovjetunionen. Detta under f�ruts�ttning att de �r f�renade i n�gon form av internationell r�dsrepublik.
SKP gl�mmer bort att mellan den prolet�ra revolutionen och socialismen ligger en �verg�ngsperiod � en arbetarstat. Denna �verg�ngsfas kan bli l�ng d�r de materiella f�ruts�ttningarna f�r socialismen saknas (som i Kina) eller bli mycket kort (som den skulle bli i V�steuropa). Den definition som SKP har av socialism �r stalinismens och borgerlighetens.
�verg�ngsperioden f�r l�nderna i tredje v�rlden skulle f�rkortas avsev�rt n�r en arbetarnas v�rldsrepublik uppr�ttats. Det skulle vara en v�rld befriad fr�n milit�rrustningarnas sl�seri, de parasit�ra �verklassernas och byr�kratiernas lyxkonsumtion, och framf�r allt det oerh�rda sl�seri som det kapitalistiska marknadssystemet skapar: arbetsl�shet, undersyssels�ttning, snedvridning av produktionen och rovdrift p� natur och milj�.
N�r SKP pratar om ett socialistiskt Sverige tycks de tro att Sverige �r ett fattigt u-land underkastat imperialismens utsugning. Sanningen �r den omv�nda. Sverige �r ett litet hungrigt imperialistiskt land med en h�gt utvecklad industri och p� grund av detta ytterst beroende av v�rldsmarknaden. N�sta steg i Sveriges utveckling kan bara ske i intimt samarbete med andra h�gt utvecklade industril�nder. Sverige har ju n�tt sin h�ga tekniska och ekonomiska utvecklingsniv� p� grund av, tack vare, sitt beroende av v�rldsmarknaden. Ett nationellt, isolerat socialistiskt Sverige �r ot�nkbart. Socialism i Sverige f�ruts�tter en federation mellan �tminstone de viktigaste industril�nderna i Europa, ett Europas F�renta Socialistiska Stater.
EG �r ett kapitalistiskt uttryck f�r det objektiva behov som finns redan idag av samordning �ver Europas sn�va nationsgr�nser n�r det g�ller handel, penningv�sen, skattepolitik, teknisk utveckling och forskning, osv. Ett arbetarklassens makt�vertagande i Sverige skulle bara vara ett steg mot Europas Socialistiska F�renta Stater. En arbetarstat �r inte liktydigt med socialism, utan bara f�rsta steget mot socialismen. �Teorin om socialism i ett enskilt land� utvecklades i trettiotalets Ryssland f�r att ideologiskt r�ttf�rdiga byr�kratins makt och privilegier. SKP har inte frigjort sig fr�n detta stalinistiska arv.
Typiskt nog s� hoppar SKP �ver det viktigaste n�r man r�knar upp vad som kan splittra arbetarklassen, n�mligen splittringen mellan arbetare i olika l�nder, och detta �r egentligen ganska logiskt, ty f�r SKP �r i grunden ett nationalistiskt parti, och anh�ngare av den utopiska teorin om socialism i ett land. D�rf�r har SKP inga h�mningar mot en politik som st�ller arbetar i olika l�nder mot varandra, genom att kr�va tullmurar som i �b�sta fall� bara exporterar arbetsl�sheten, genom att inte kr�va lika r�ttigheter f�r invandrande arbetare, genom att st�lla upp p� den egna borgarklassens rustningar. D�rf�r saknar ocks� SKP varje perspektiv p� att bygga upp en ny arbetarinternational, p� att arbetarna i v�rldens l�nder skall f�rena sig.
Behovet av en s�dan international har blivit allt st�rre, allteftersom kapitalismen vuxit och utvecklats. De multinationella bolagen beh�rskar stora delar av v�rldsmarknaden och spelar ut arbetare fr�n olika l�nder mot varandra. Karteller, organisationer och allianser tar tillvara kapitalets intressen i v�rldsm�ttstock (NATO, EG OECD etc) Aldrig n�gonsin f�rr i historien har det varit s� n�dv�ndigt att f�rena v�rldens klassmedvetna arbetare i en k�mpande massinternational.
SKP s�ger sig utg� fr�n �den svenska verklighetens (s 26). Men ett parti som utg�r fr�n den svenska verkligheten kommer obevekligen att lida skeppsbrott genom att det blir of�rm�get att orientera sig i just den svenska verkligheten. V�rldsekonomin best�mmer n�mligen dess enskilda delars utveckling. Indiens underutveckling kan inte f�rst�s annat �n i f�rh�llande till Englands utveckling, eftersom de har �msesidigt betingat varandra. Den svenska arbetarklassens historia kan inte f�rst�s om man inte ser till hur den p�verkats av och l�rt av den internationella arbetarr�relsens utveckling. Den tidiga svenska socialdemokratins utveckling blir obegriplig om man inte ser dess f�rh�llande till den tyska socialdemokratin. Arbetarr�relsens spr�ngning i reformistiska och revolution�ra partiet var en bieffekt av 1:a v�rldskriget och p�verkades starkt av den ryska revolutionen. Det gamla SKP:s (nuvarande VPK:s) f�rvandling till Moskvabyr�kratins f�rl�ngda arm i Sverige under trettiotalet blir begriplig f�rst n�r man ser denna f�rvandling i ljuset av byr�kratins seger i Sovjet och dess konsekvenser f�r Kominterns utveckling.
Sveriges utveckling �r en funktion av v�rldsekonomins utveckling. SKP sj�lvt �r i stor utstr�ckning en produkt av den kinesiska kulturrevolutionen och den vietnamesiska befrielsekampen. Kort sagt: Endast det internationella perspektivet g�r det m�jligt att g�ra en konkret analys av den svenska utvecklingen.
P� teorins omr�de legitimerar SKP sin analys med en vulgariserad form av pragmatism. P�st�enden som att de resultat som �arbetarklassen, folket, partiet uppn�r i sin praktik blir det enda sanningskriteriet f�r om politiken �r r�tt eller fel� (s 26) och �insikten... att praktiken avg�r r�tt eller fel� (f�rordet) st�r kanske i �verensst�mmelse med Maos �Om praktiken�, men med marxismen har det inget att g�ra.
Praktiken kan inte vara det enda sanningskriteriet. Det m�ste finnas en vetenskaplig struktur, en inre konsistens p� de teorier man anv�nder sig av. Om r�tt eller fel i politiken enbart best�ms av resultatet s� blir det mycket sv�rt att dra l�rdomar av historien. Enligt SKP:s teorier f�r r�tt och fel i politiken s� skulle Stalins politik vara korrekt f�r att den segrade. Men det finns ju andra kriterier i politiken. Bed�mning av styrkef�rh�llanden, klasskarakt�ren av en viss politik etc. Praktiken �r naturligtvis best�mmande i sista hand (sett ut m�nsklighetens utveckling i mycket l�ngt perspektiv � �rhundraden och inte �r). Detta �r inte missriktad petkritik och gn�ll. Det �r n�mligen en s�dan n�rsynt pragmatism som �r den teoretiska roten till SKP:s ovilja att ta itu med sitt stalinistiska arv, annat �n utifr�n segrarnas perspektiv. Sedan m� de heta Stalin, Mao eller Deng.
Den urvattnade formen f�r SKP:s vetenskapsteori kommer ocks� fram n�r man i Dengs fotsp�r h�vdar att �sanningen skall s�kas genom fakta�. H�r avgr�nsar sig SKP enbart mot medeltida teologi. Den avg�rande skillnaden mellan empiricism, positivism och andra liknande teorier fr�n den borgerliga filosofins skattkammare gentemot marxismen ligger inte h�r. H�r finns det en gemensam front mellan dessa borgerliga riktningar och marxismen mot all gammal medeltida teologi och annat ideologiskt gammalt br�te. Vad som skiljer �r de teorier som styr urvalet och struktureringen av fakta. Den �marxist-leninistiska� kunskapsteorin i SKP:s tappning g�r om�jligen att skilja ut fr�n den borgerliga filosofin. Tv�rtom �r den en mer naiv och vulgariserad variant av den.
I slutet av programmet tar SKP upp de tre viktiga problem som man f�rklarar sig vilja l�sa politiskt: Borgerlig demokrati kontra socialistisk, planhush�llning kontra marknadsekonomi och det kommunistiska partiets roll under socialismen (s 28). SKP tycks b�rja vakna upp ur sitt maoistiska rus med en ordentlig baksm�lla.
F�r individer och partier som varit Stalins och Maos ideologiska f�ngar �r naturligtvis fr�gan �socialistisk demokrati� och �det kommunistiska partiets roll under socialismen� sv�ra problem. Men ist�llet f�r att i f�rsta hand diskutera dessa problem med reaktion och socialdemokrati kanske det vara b�ttre f�r den politiska klarhetens skull att man inledde �probleml�sande� med att studera hur den enda kraft som konsekvent k�mpat f�r socialistisk demokrati under de senaste femtio �ren ser p� fr�gan och vad de har att bidra med: Fj�rde Internationalen och den revolution�ra marxismen.
N�r det g�ller det �kommunistiska partiets roll under socialismen� s� f�resl�r vi dessutom att SKP tar upp fr�gan med den kinesiska partiledningen n�sta g�ng en partidelegation �ker till Peking. D� kanske vi och landets arbetare kan ta SKP:s f�rs�kringar om att de �r mot enpartidiktaturer lite mer p� allvar.
Marknadens roll inom planekonomins ramar �r en viktig fr�gest�llning. Fr�gans praktiska l�sning f�ruts�tter en planekonomi med verkligt massdeltagande i beslut och en fungerande demokrati och flerpartisystem. Utan demokrati kan en planekonomi inte fungera effektivt i l�ngden. De teoretiska verktygen f�r den debatten �r SKP v�lkommet att h�mta hos Fj�rde Internationalen.
SKP �r p� v�g mot sin underg�ng. Om n�gon liten utv�xt till kinesiska ambassaden blir kvar efter sammanbrottet �r ganska ointressant. Den revolution�ra arbetarr�relsens nederlag p� tjugotalet och den Kommunistiska Internationalens omvandling till ett utrikespolitiskt redskap f�r den stalinistiska byr�kratin har fortfarande �terverkningar p� v�nstern. De ungdomar som radikaliserades under det sena sextiotalet och det tidiga sjuttiotalet fick sin f�rsta politiska skolning i stalinistiska eller maostalinistiska organisationer som VPK, KFML (Nuvarande SKP) och KPMLr.
De tog byr�kratins kattguld f�r �kta vara n�r de s�kte efter socialistiska l�sningar. Nu tio �r efter v�grar fortfarande det stora flertalet av dem som genomsk�dat stalinismen och maoismen att dra de politiska konsekvenserna d�rav. L�ngt efter att de erk�nt att varken Stalins Sovjet eller Maos Kina var n�gra socialistiska samh�llen, att Stalins v�lde baserades p� massmord och arbetarf�rtryck, att alla de tiotusentals bolsjeviker som m�rdades var oskyldiga till de brott de anklagades f�r � l�ngt efter �r de fortfarande f�ngar i de stalinistiska politiska kategorier som de skolades upp i. Stalinismens seger inom den revolution�ra arbetarr�relsen var samtidigt marxismens nederlag.
M�ngen f�re detta SKP:are erk�nner villigt att Stalins v�lde inte hade n�got med arbetarmakt eller socialism att g�ra. Men samtidigt sitter den stalinistiska skolningen s� i ryggm�rgen att den politik som Stalin stod f�r fortfarande �r hans/hennes referensramar f�r vad som �r r�tt eller fel i politiken. Kampen mellan trotskism eller stalinism var ingen kamp mellan personer i f�rsta hand. Det var inte heller en kamp mellan tv� ismer, tv� dogmer. Det var en kamp mellan olika samh�llsgrupper. Trotskismens nederlag var samtidigt arbetarklassens och marxismens nederlag.
Teorier som �Socialism i ett enskilt land�, �enpartidiktatur som form f�r arbetarklassens herrav�lde�, �f�rnekandet av n�dv�ndigheten av en Revolution�r Arbetarinternational�, �tv�ngskollektivisering� var alla avg�rande element i det stalinistiska programmet. F�r att genomdriva det tvingades byr�kratin m�rda miljoner m�nniskor, utpl�na s� gott som hela det gamla bolsjevikpartiet och driva ut n�stan alla Kommunistiska Internationalens grundare, hela den f�rsta generationen av arbetarmilitanter och revolution�ra intellektuella ur Komintern.
F�r att g�ra upp med stalinismen m�ste man g�ra upp med dess politiska program. I sista hand �r stalinismen inget annat �n den revolution�ra marxismen f�rvr�ngd och f�rvandlad till en reaktion�r ideologi med funktionen att f�rsvara och r�ttf�rdiga byr�kratins makt och privilegier. Det �r denna uppg�relse de av SKP:s medlemmar som inte vill ge upp kampen f�r socialismen st�r inf�r.
SKP:s snabba ideologiska urartning fr�n en stalinistisk till en i m�nga stycken �ppet reaktion�r organisation kan h�rledas till flera faktorer. F�rutom att utvecklingen i Kina desorienterat SKP:s medlemmar, s� har den ruttna programmatiska grundvalen underl�ttat f�r de sm�borgerliga intellektuella att byta sida. De h�gervindar som bl�ser bort de sm�borgerliga v�nsterintellektuella fr�n den k�mpande arbetarklassens led har passat in med signalerna fr�n Kina. Kinas utveckling f�r bli urs�kten f�r fanflykten fr�n en politik som blivit misskrediterad hos den borgerliga �allm�nna opinionen�, dvs bland den sv�rm av parasiter som kr�lar runt bland ledar- och kultursidorna p� de stora tidningsdrakarna. F�r att inte tala om innefolket p� Radio/TV-monopolets uppsv�llda byr�krati.
Det g�r att urskilja m�nga f�rgnyanser i SKP:s ideologiska fana. M�rkbl�tt som moderaters n�r det g�ller f�rsvar och moral. Ljusbl�tt liberalt n�r det g�ller synen p� demokratin. Centerpartiets gr�na kommer med i SKP:s dyrkan av den svenska hembygden och nationen. Lite sk�rt fr�n socialdemokratin och fortfarande finns en och annan r�d fl�ck kvar. Men allt h�ller p� att flyta samman i en vidrig smutsbrun f�rg.
Vi har h�r pekat p� de tre viktigaste politiska mots�ttningarna i SKP:s praktik.
Det finns en djup klyfta mellan dess fackliga politik och dess f�rsvarspolitik � de har sin utg�ngspunkt i helt olika, mot varandra stridande klassintressen � dess fackliga politik utg�r fr�n ett f�rsvar av arbetarklassens omedelbara materiella intressen (l�n, arbetsvillkor osv) inom det kapitalistiska systemets ramar. Dess f�rsvarspolitik utg�r fr�n den svenska storborgerlighetens klassintressen dvs mera vinstgivande kanoner.
En annan djup klyfta g�r mellan dess f�rsvar f�r olika demokratiska r�ttigheter i Sverige och dess band med den kinesiska statsledningen, som st�r f�r en totalit�r diktatur. Detta g�r inte att f�rena om trov�rdigheten i demokratiska fr�gor ska h�lla.
En tredje mots�ttning �r den mellan att utpeka Sovjetunionen som huvudfiende f�r v�rldens folk och Kina som den ledande progressiva kraften i v�rlden. Fast�n den ekonomiska och politiska strukturen i b�gge l�nderna �r likartad med h�nsyn tagen till de historiskt betingade skillnaderna mellan de b�gge l�nderna (kulturtradition, de olika klassernas olika tyngd i ekonomin etc). I l�ngden �r en s�dan dubbel bokf�ring om�jlig. Avsaknaden av varje antikapitalistiskt och socialistiskt element i SKP:s politik g�r att fr�gan om SKP �verhuvudtaget har existensber�ttigande som ett parti vid sidan av SAP m�ste inst�lla sig. Allt pekar p� att SKP:s kris, som redan gjort att partiet f�rlorat en stor del av sina medlemmar och sitt inflytande, kommer att f�rv�rras ytterligare under det kommande �ret. Det �r troligt att partiet kommer att falla samman n�r dess medlemmar rycker �t olika h�ll.
De som tar SKP:s f�rsvarspolitik p� allvar kommer att str�va efter en �ppen �verg�ng till borgerliga partier som mer konsekvent k�mpar f�r svensk upprustning och att det svenska f�rsvaret f�rst�rks. F�r fackf�renings- och hyresg�staktivister kommer den naturliga tendensen att vara att klippa av banden med SKP och sugas upp av den socialdemokratiska apparaten eller f�rvandlas till �allm�nna� socialister, dvs enskilda st�d- och p�tryckningsgrupper till den socialdemokratiska byr�kratin inom fack- och hyresg�str�relse. G�r d� ingenting att r�dda f�r framtiden, socialismen och den revolution�ra r�relsen inom SKP? Vi inom Socialistiska Partiet hoppas det. Av de m�nga som g�tt in i SKP med socialistiska ideal tror vi att n�gra fortfarande g�r att vinna f�r ett fortsatt arbete f�r arbetarklassens sak. Men det f�ruts�tter en debatt och sj�lvpr�vning inom SKP.
Vi hoppas att denna artikel skall inspirera till fortsatt debatt och studier om arbetarr�relsens historia och nuvarande uppgifter. Vi inom Socialistiska Partiet har f�rtroende f�r v�rt program och ser med tillf�rsikt fram mot varje debatt och meningsutbyte mellan v�ra tv� partier.
Vi har ett gott r�d till SKP:s medlemmar: L�s och studera! G� tillbaks till k�llorna � byt inte ut stalinismens f�rgiftade brunnar mot reaktionens och nationalismens sump!
[1] Min �vers�ttning fr�n den engelska utg�van av Daniel Guerins bok Fascism and Big Business, Monad Press Books, New York 1973, s.79. [ Boken finns nu i svensk �vers�ttning: Fascism och storfinans - Red ]
[2] Ur f�rordet till SKP:s partiprogram