Ur Fj�rde Internationalen 1-2 och 4-5 1982
�Ni lutar �t en sida. Alldeles riktigt. Sun Yat-sens fyrtio�riga erfarenhet har l�rt oss att luta �t en sida, och vi �r fast �vertygade om att vi f�r att kunna segra och bef�sta segern m�ste luta �t en sida. I ljuset fr�n alla dessa erfarenheter som samlats under dessa fyrtio �r och dessa tjugo�tta �r, m�ste alla kineser utan undantag luta antingen �t imperialismens sida eller �t socialismens sida. Det g�r inte att sitta p� staketet, och det finns ingen tredje v�g. Vi bek�mpar Chiang Kai-shek-reaktion�rerna, som lutar �t imperialismens sida och vi bek�mpar ocks� illusionerna om en tredje v�g.� (Mao Zedong, 30 juni 1949) [1]
Som framg�r av ovanst�ende citat hade beslutet att �luta �t en sida� (�t Sovjetunionen) fattats innan Folkrepubliken Kina utropades (vilket skedde den 1 oktober 1949). I sj�lva verket hade det f�rmodligen fattats minst ett �r tidigare, en slutsats som bl a kan dras av att partiet i november 1948 publicerat ett antal artiklar, f�rfattade av Mao och Liu Shaoqi, d�r det framh�lls att Kina m�ste ansluta sig till det anti-imperialistiska l�gret under Sovjets ledning.
Beslutet var logiskt, men f�r de kinesiska ledarna var det inte s� sj�lvklart som det kan f�refalla s� h�r i efterhand. Exempelvis gjorde de kinesiska ledarna under �ren 1944-45 n�rmanden till USA, just f�r att finna en s�dan �tredje v�g� som Mao i citatet ovan s� best�mt avvisar.[2]
Det som fick Mao & Co att �luta sig �t en sida� var bristen p� respons fr�n amerikanskt h�ll. Och sedan dess hade det inte framkommit n�gra tecken p� att imperialisterna var beredda att acceptera en kommunistisk regim i Kina. Tv�rtom backade de upp Chiang Kai-sheks kontrarevolution�ra styrkor. De imperialistiska krafterna med USA i spetsen hade faktiskt gjort allt som stod i deras makt f�r att stoppa den kinesiska revolutionen � f�rutom att tillgripa en direkt milit�r intervention. Och det var ju egentligen inget f�rv�nande i det. En seger f�r Maos styrkor skulle ju med stor sannolikhet inneb�ra d�dsdomen f�r kapitalismen i Kina, jordens folkrikaste stat, vilket representerade ett gigantiskt nederlag f�r imperialismen.
En s�dan utveckling m�ste f�rhindras med alla till buds st�ende medel. D�rf�r satte Washington in ett massivt st�d till Chiang Kai-shek under inb�rdeskriget. Om inte Mao & Co ville bli isolerade fanns det d�rf�r inget annat val �n att �luta �t� andra sidan, dvs Sovjetunionen, som Mao uttryckte det i sin ber�mda artikel �Om folkets demokratiska diktatur�:
��Seger �r m�jlig �ven utan internationell hj�lp.� Detta �r en felaktig f�rest�llning. Under den epok i vilken imperialismen existerar �r det om�jligt f�r en verklig folkrevolution att segra i n�got land utan hj�lp i olika former fr�n de internationella revolution�ra krafterna, och �ven om segern vinns kan den inte bef�stas... Internationellt sett tillh�r vi den antiimperialistiska fronten med Sovjetunionen i spetsen, och vi kan s�lunda endast v�nda oss till den sidan f�r verklig och v�nskaplig hj�lp, men inte till den imperialistiska fronten.� [3]
Beslutet att �luta �t� Sovjetunionen var s�ledes naturligt, men detta betyder inte att umg�nget mellan de kinesiska och sovjetiska ledarna (med Stalin i spetsen) var problemfritt. Tv�rtom hade Moskvas inblandning i det kinesiska partiets inre angel�genheter i kinesiska revolutionen alltsedan mitten av 20-talet lett till m�nga konflikter och problem.[4] Detta hade gjort de kinesiska ledarna m�na om att begr�nsa det sovjetiska inflytandet och �uppr�tth�lla sin sj�lvst�ndighet�.
Moskvas h�llning under Andra v�rldskrigets slutskede och d�refter gjorde inte saken b�ttre. Stalin var motst�ndare till att Kinas Kommunistiska Parti (KKP) f�rde kampen slutgiltig seger. Detta stod n�mligen i mots�ttning till hans str�van efter fredlig samexistens med imperialisterna p� basis av en indelning av v�rlden i inflytelsesf�rer. Och Kina � det hade �de tre stora� USA, Sovjetunionen och Storbritannien kommit �verens om vid Jalta- och Potsdam-konferenserna � tillh�rde inte den sovjetiska inflytelsesf�ren. D�rf�r m�ste den kinesiska revolutionen h�llas tillbaka. Till detta av konjunkturella orsaker betingade intresse av att hindra den kinesiska revolutionen, b�r ocks� l�ggas sovjetiska byr�kratins allm�nna str�van att h�lla tillbaka revolution�ra omv�lvningar och s�rskilt s�dana den inte fullst�ndigt kontrollerar � och i Kinas fall fanns det anledning vara p� sin vakt.
Att Stalin & Co inte �nskade kommunistisk seger i Kina manifesterades p� m�nga s�tt. L�t oss exemplifiera:
I samband med den sovjetiska offensiven mot japanerna under andra v�rldskrigets slutskede (1945) l�t han montera ner industrianl�ggningar och maskinell utrustning i den kinesiska provinsen Manchuriet och transportera dem till Sovjet som krigsbyte. Knappast en f�rnuftig �tg�rd om han hoppats p� en seger f�r den kinesiska revolutionen, ty d�rmed gick st�rsta delen av den kinesiska industrin f�rlorad, vilken var oumb�rlig f�r uppbygget av ett modernt Kina.
I st�llet f�r att underst�dja den revolution�ra kampen i Kina anstr�ngde sig Stalin att f�rb�ttra relationerna med Chiang Kai-shek. Den 14 augusti 1945 sl�ts t ex ett v�nskaps- och alliansf�rdrag med Guomindang, och vid ett utrikesministerm�te i december samma �r signerade Sovjetunionen en deklaration som f�respr�kade �ett enat och demokratiskt Kina under den nationella regeringens� (dvs Guomindangs) ledning! Sovjetledarna f�renade sig ocks� med v�stmakterna i anstr�ngningarna att �stadkomma en �f�rhandlingsl�sning� mellan kommunisterna och Guomindang. De kinesiska kommunistledarna gav vika f�r p�tryckningarna och f�rhandlingar inleddes i september 1945. Detta hindrade dock inte Chiang Kai-shek att g� till milit�r offensiv mot de �r�da omr�dena�. F�rhandlingarna fortsatte under fullt inb�rdeskrig. I januari 1946 sl�ts en formell �verenskommelse om vapenvila, men denna fungerade bara som en r�krid� bakom vilken Chiang f�rberedde en ny milit�r offensiv. Samtidigt �kade den amerikanska hj�lpen till Chiang kraftigt. N�got motsvarande sovjetiskt st�d till Mao f�rekom inte. Moskva satsade ocks� p� Chiang Kai-shek.
Under dessa omst�ndigheter var det inte s� underligt att Chiang �terupptog offensiven i juli 1946. Det yttre trycket p� de kinesiska kommunisterna var s�ledes enormt. Samtidigt v�xte det fram en press underifr�n, inne i de befriade omr�dena, n�mligen en kraftfull revolution�r bonder�relse som kr�vde radikala jordreformer. KKP-ledarna ansattes s�ledes fr�n tv� h�ll. Situationen f�rv�rrades snabbt. Man stod vid ett v�gsk�l. Det gick inte l�ngre att trampa vidare i gamla fotsp�r. Alternativen var att kapitulera f�r Chiang eller att utl�sa den revolution�ra potentialen och sl�ss f�r slutgiltig seger. Efter en tids obeslutsamhet och vacklan valde Mao & Co det senare alternativet.[5]
Det sovjetiska vapenst�det till de r�da arm�erna var under hela inb�rdeskriget praktiskt taget obefintligt [detta �r inte riktigt korrekt; Sovjet levererade faktiskt vapen, i synnerhet f�r anv�ndning mot japanerna MF anm -06]. T o m huvuddelen av de vapen som de sovjetiska trupperna er�vrade fr�n japanerna n�r dessa kapitulerade i Manchuriet 1945 �verl�mnades till �nationalistregeringen�.
F�rs�ken att l�gga band p� den kinesiska revolutionen fortsatte �tminstone till slutet av 1948 eller b�rjan av 1949.[6] Moskva uppr�tth�ll diplomatiska f�rbindelser med Chiang Kai-shek �nda till slutet. De sovjetiska konsulaten i de st�der som intogs av de r�da arm�erna st�ngdes, och n�r Chiangs huvudstad Nanking f�ll i april 1949, f�ljde den sovjetiska ambassad�ren med Guomindang-regeringen till Kanton, medan de andra utl�ndska ambassad�rerna stannade kvar! Exemplen skulle kunna m�ngfaldigas.[7]
Den sovjetiska h�llningen under inb�rdeskriget kunde s�ledes inte ha gjort de kinesiska ledarna alltf�r entusiastiska. Men de hoppades att den ljumma sovjetiska attityden skulle bli lite varmare efter segern. Och hursomhelst var det ju en kvalitativ skillnad mellan imperialistmakternas roll och Sovjetunionens. Medan de f�rra aktivt st�tt kontrarevolutionen och fortsatte med det, hade sovjetledarna �bara� f�rs�kt bromsa revolutionen.
Vid tidpunkten f�r segern var dessutom v�rldsl�get s�dant (�det kalla kriget� hade b�rjat) att Sovjetunionens m�jligheter att forts�tta �avsp�nningspolitiken� hade lidit skeppsbrott. Smekm�naden efter andra v�rldskriget var nu ett minne blott. De imperialistiska makterna, med USA i spetsen, str�vade nu efter att �h�lla tillbaka� och �rulla tillbaka kommunismen� i Europa och varhelst den stack upp huvudet. Stalin svarade med att inta er h�rdare attityd mot imperialismen. Befrielsearm�ns makt�vertagande i Kina innebar att Sovjetunionen fick en ny allierad i Asien, vilket dramatiskt f�rb�ttrade situationen i �st. Dessutom �ppnade sig m�jligheter att tillf�rs�kra Sovjet en rad ekonomiska f�rdelar, s�rskilt i Manchuriet och Sinkiang.
Men uppr�ttandet av folkrepubliker Kina innebar ocks� att grunden lagts f�r framv�xten av nya mots�ttningar mellan byr�kratierna i Moskva och Beijing. De kinesiska ledarna str�vade efter �oberoende�. De hade ingen lust att dansa efter Stalins pipa. V�nskapliga f�rbindelser med Sovjetunionen, javisst � och i det r�dande v�rldsl�get var detta t o m livsavg�rande � men n�gon sovjetisk lydstat av �steuropeisk modell, det var de inte beredda att bli. Den kinesiska inrikes- och utrikespolitiken skulle best�mmas av kineserna sj�lva utan sovjetisk inblandning. Redan innan revolutionen segrat slog Mao fast:
��Vi vill g�ra aff�rer.� Alldeles riktigt, det kommer att g�ras aff�rer. Vi �r inte emot n�gon annan �n de inhemska och utl�ndska reaktion�rerna som hindrar oss fr�n att g�ra aff�rer. Envar b�r veta att det inte �r n�gon annan �n imperialisterna och deras hejdukar Chiang Kai-shek-reaktion�rerna som hindrar oss fr�n att g�ra aff�rer och �ven fr�n att uppr�tta diplomatiska f�rbindelser med fr�mmande l�nder. N�r vi slagit de inhemska och utl�ndska reaktion�rerna genom att ena alla inhemska och internationella krafter, kommer vi att bli i st�nd att g�ra aff�rer och uppr�tta diplomatiska f�rbindelser med alla fr�mmande l�nder p� grundval av j�mlikhet, �msesidig f�rdel och �msesidig respekt f�r den territoriella okr�nkbarheten och suver�niteten.� [8]
Det som de kinesiska ledarna hoppats p� var s�ledes ett samarbete p� n�gorlunda j�mst�lld fot. Och �ven om de inte hade f�rv�ntat sig ett �osj�lviskt st�d� fr�n �den f�rsta arbetarstaten^ s� hade de �tminstone r�knat med ett ordentligt bidrag till det kinesiska uppbygget.
De skulle bli grymt besvikna. Stalin hade andra planer. Han var inte beredd att acceptera ett Kina som gick in egen v�g. (jfr Jugoslavien).[9] Det han var ute efter var ett Kina som lydigt spelade den roll som hans str�van efter �fredlig samexistens� med v�stimperialismen kr�vde. Inte heller var han villig att offra n�got f�r uppbygget i Kina. Ist�llet hade han som m�ls�ttning att tillf�rs�kra Sovjetunionen sj�lvt s� stora ekonomiska och andra f�rdelar som m�jligt.
Den nya alliansen sattes p� sitt f�rsta prov vid de kinesisk-sovjetiska f�rhandlingarna i Moskva (dec. 1949 � feb. 1950). Dessa led de slutligen fram till undertecknandet av ett sino-sovjetiskt �f�rdrag om v�nskap, f�rbund och �msesidig hj�lp� (14 februari), och ett s k till�ggsavtal (27 mars) som stipulerade bildandet av sam�gda f�retag i Sinkiang. F�rhandlingarna var besv�rliga och l�ngdragna. Och inte heller blev resultatet s�rskilt uppmuntrande ur kinesisk synvinkel. Det ekonomiska bist�ndet t ex (som Kina var i desperat behov av) blev blygsamt (krediter p� endast 300 miljoner dollar f�rdelade p� 5 �r � detta b�r j�mf�ras med att Polen tv� �r tidigare erh�llit ett l�n p� 450 miljoner). Samtidigt fick Beijing �verge alla anspr�k p� Yttre Mongoliet (som formellt erk�ndes som oberoende av Kina). Vidare skulle den manchuriska j�rnv�gen, samt st�derna Dairen och Port Arthur f�rbli i sovjetiska h�nder fram till 1952 (i sj�lva verket �terl�mnades de inte helt till kineserna f�rr�n 1955, d v s efter Stalins d�d). Till r�ga p� allt st�rkte Sovjetunionen sina ekonomiska intressen i Sinkiang genom de s k sam�gda (eller �blandade�) bolagen (vilka inte heller �verl�mnades till kineserna f�rr�n efter Stalins d�d).
Det var s�ledes inget fett avtal som de kinesiska f�rhandlarna hade med sig fr�n Moskva. Detta betydde dock inte att det var v�rdel�st. Om inte annat s� hade det ett politiskt och milit�rt v�rde i och med att Sovjetunionen gjort vissa utf�stelser om att st�dja Kina mot imperialistisk aggression.[10]
Stalin var emellertid inte n�jd. Han gapade efter mer. Som det senare skulle visa sig konspirerade han f�r att �ka det sovjetiska inflytande. Detta g�llde i synnerhet Manchuriet. F�r detta �ndam�l uppr�ttades �speciella� relationer med provinsens ledning (vars �starke man� var Gao Gang). Gao-Rao-klicken, som denna Stalin-v�nliga falang senare kallades av de kinesiska ledarna, utrensades 1954, anklagad f�r att ha f�rs�kt bygga upp ett �oavh�ngigt kungad�me� i provinsen.[11]
L�t oss emellertid inte rusa h�ndelserna i f�rv�g. I b�rjan av 1950 hade allts� Kina och Sovjet slutit en allians som i m�nga avseenden innebar en stor besvikelse f�r de kinesiska ledarna. Samtidigt betydde den dock att Kinas internationella isolering hade brutits och att Kina skaffat en allierad inf�r den revanschsugna imperialismen. I det sp�nda internationella l�ge som r�dde vid denna tid var det d�rf�r b�st att bita ihop t�nderna och h�lla god min. Hellre ett d�ligt f�rdrag �n inget alls. Och om det till �ventyrs skulle ha varit s� att man i den kinesiska ledningen lekt med tanken att s�ka andra v�gar f�r att f� hj�lp att l�sa landets v�ldiga problem, s� fick de snabbt t�nka om. I juni 1950 utbr�t n�mligen Korea-kriget. Under FN:s t�ckmantel satte USA in trupper.
Dessa ryckte snabbt fram mot kinesiska gr�nsen. Inf�r det direkta hotet mot Kina ingrep den kinesiska R�da arm�n i striderna. Kina befann sig i krig med USA. Detta kittade ihop alliansen mellan Beijing och Moskva. Kinas ekonomiska och milit�ra beroende av Sovjet f�rst�rktes. Sett i ett litet l�ngre perspektiv bidrog emellertid Koreakriget ytterligare till den kommande brytningen mellan de tv� staterna:
De kinesiska ledarna skulle aldrig gl�mma att Kina ensamt fick b�ra de tunga krigsb�rdorna och att man dyrt fick betala de sovjetiska vapenleveranserna.[12]
Som redan torde ha framg�tt bed�mdes den kinesiska utrikespolitiken under de f�rsta �ren efter revolutionens seger av tv� huvudfaktorer: relationerna till Sovjetunionen och till USA-imperialismen (som st�dde Chiang Kai-shek). D� Maos segerrika arm�er t�gade in i Beijing var �det kalla kriget� redan ett faktum. Nederlaget f�r Chiang Kai-shek gjorde det internationella klimatet �nnu kyligare. Till detta kom Korea-kriget. I detta mycket sp�nda v�rldsl�ge blev de kinesiska ledarnas man�verutrymme mycket begr�nsat. De ans�g sig inte ha n�got val. Kinas desperata ekonomiska situation och det yttre hotet kr�vde en allians med en stormakt. Sovjetunionen var det enda alternativ som stod till buds.
Om�jligheten av att f�ra en �fredlig samexistens�-politik med imperialismen medf�rde att Kina (liksom Sovjet) under denna f�rsta period f�rde en f�rh�llandevis radikal utrikespolitik. I Kinas fall sp�ddes radikalismen p� av andra faktorer. Vi b�r h�lla i minnet att man just avslutat en stor offensiv som medf�rt att Chiang Kai-shek drivits bort fr�n det kinesiska fastlandet och tvingats ta sin tillflykt till Taiwan. Stora revolution�ra omv�lvningar skakade det kinesiska samh�llet. Detta radikala politiska klimat �terverkade p� utrikespolitiken. Dessutom var inb�rdeskriget inte helt avslutat. Det �terstod fortfarande motst�ndsfickor att eliminera i en del provinser, och Tibet �terstod att befria (vilket skedde i slutet av 1950). Sist men inte minst �terstod Taiwan, d�r Chiang Kai-shek hade bitit sig fast och uppr�ttat ett nytt kontrarevolution�rt brohuvud. S� l�nge som denna � inte �terf�renats med Kina var den �nationella revolutionen� oavslutad. Guomindang-regimen p� Taiwan utgjorde ett st�ndigt oroselement (Chiangs flyg och flotta blockerade den kinesiska kusten, flyget genomf�rde bombr�der och kommandotrupper gjorde sabotageaktioner). Detta var irriterande och i v�rsta fall kunde ett nytt blodigt inb�rdeskrig bryta ut (Chiang skr�vlade st�ndigt om att han skulle �befria� Kina), En del tyder ocks� p� att de kinesiska ledarna under h�sten-vintern 1950-51 planerade att l�sa Taiwan-problemet en g�ng f�r alla genom att invadera �n. Koreakrigets utbrott satte emellertid stopp f�r alla s�dana planer. F�rutom det direkta hot som Koreakriget innebar mot Kina, �kade USA �ter kraftigt st�det till Chiang Kai-shek (samma m�nad som Koreakriget br�t ut beordrades amerikanska Sjunde flottan till Taiwan-sundet f�r att om�jligg�ra en �kommunistkinesisk invasion�). Som ett led i samma politik �kade USA ocks� kraftigt st�det till fransm�nnens krigf�ring i Indokina, samt f�rst�rkte de amerikanska styrkorna p� Filippinerna.
I detta sp�nda internationella l�ge intog de kinesiska ledarna en f�rh�llandevis militant h�llning till befrielser�relserna, s�rskilt i Asien (Indokina, Indien, Burma, Malaysia, Filippinerna o s v). Detta g�lld i synnerhet propagandan: Den �v�pnade kampen� f�respr�kade allm�nt och de �borgerlig. nationalistledarna� (Nehru, Sukarno o s v) kritiserades h�ftigt.[13] Bortsett fr�n Indokina (och givetvis Korea) var det dock betydligt s�mre st�llt med det materiella st�det till befrielsekampen.[14]
Men �ven under dessa Folkrepublikens f�rsta �r finns exempel som visar att de kinesiska byr�kraternas innersta �nskan var �fredlig samexistens� om bara imperialiststaterna var villiga att uppr�tta �v�nskapliga� f�rbindelser med Kina. Exempelvis medf�rde det brittiska erk�nnandet av den nya Beijing-regimen (6 jan. 1950) att Hongkong fick stanna kvar i Storbritanniens h�nder och att de gamla handelsf�rbindelserna vidmakth�lls.
Innan Korea-kriget tvingade Kina att r�tta in sig i ledet, visade den f�rda utrikespolitiken att alliansen med Sovjet inte innebar att de kinesiska ledarna var inst�llda p� att avst� fr�n att utveckla en sj�lvst�ndig, aktiv internationell roll. Beijing kr�vde t ex att Kina skulle beredas plats i FN som en av �de fem stora�. Den kinesiska regeringen klargjorde vidare att Kina �nskade handelsf�rdrag med den kapitalistiska v�rlden och diplomatiska f�rbindelser med alla l�nder som respekterade principen om �j�mlikhet� etc. Man v�grade dock kompromissa om sina nationella �r�ttigheten�. D�rf�r tolererades inga regimer som fortsatte att st�dja Chiang Kai-sheks Taiwan och d�rf�r v�grade man godk�nna �verenskommelser som Guomindang-regeringen gjort med andra regeringar. Ytterligare ett tecken p� att Folkrepubliken efterstr�vade en sj�lvst�ndig roll i v�rldspolitiken �r att man erk�nde Demokratiska Republiken Vietnam (DRV) f�re Sovjetunionen (18 januari 1950 resp 31 januari), och detta trots de negativa konsekvenser det fick f�r relationerna till Frankrike.
Sj�lvst�ndighetsyttringarna tog emellertid abrupt slut vid Koreakrigets utbrott. Utrymmet f�r s�dana str�vanden hade f�rsvunnit.
I juli 1951 inleddes f�rhandlingar om vapenstillest�nd i Korea, d�r striderna alltmer utvecklats till ett blodigt st�llningskrig. D�rmed hade �det akuta hotet mot Kina minskat och utrikespolitiken kunde g� in i en �lugnare� fas. Med sikte p� �fredlig samexistens� b�rjade Beijing nu utveckla det som kom att kallas �folkdiplomati�.
De f�rsta stapplande stegen i denna riktning togs redan 1951. Exempelvis blev attityden till ledare som Nehru och Sukarno (i Indien resp. Indonesien) betydligt positivare (bl a med h�nvisning till deras kritiska h�llning till USA:s engagemang i Korea-kriget). Men den verkliga islossningen kom f�rst efter Stalins d�d (mars 1953). D�refter blev det fart p� koreaf�rhandlingarna och sedan vapenstillest�ndet undertecknats (juli 1953) fick �avsp�nningspolitiken� fullt spelrum.[15] Den kinesiska charmoffensiven riktade s�rskilt in sig p� �tredje v�rldens� l�nder. Nu var det inte l�ngre aktuellt att underbl�sa revolutioner (st�det till Vietnam fortsatte dock ytterligare en tid). I st�llet g�llde det att uppr�tta diplomatiska och andra (i synnerhet ekonomiska) f�rbindelser med s� m�nga l�nder som m�jligt, f�r att minska Kinas internationella isolering, samt st�rka Kinas inflytande i allm�nhet och i Asien i synnerhet.
H�jdpunkterna i den diplomatiska offensiven var f�rdraget med Indien (april 1954), som bl a inneh�ll de ber�mda �fem principerna om fredlig samlevnad� (se artikeln i f�rra numret av FI); Gen�ve-konferenserna om Korea och Indokina (maj-juli 1954), d�r kineserna tillsammans med ryssarna pressade den vietnamesiska och de andra befrielser�relserna i Indokina till l�ngtg�ende eftergifter gentemot imperialisterna; samt Bandung-konferensen (april 1955 � se nedan).
Under samma tidsperiod grundlades ocks� de goda relationerna med Indonesien. Ett f�rdrag sl�ts mellan de tv� l�nderna i april 1955, och h�sten 1956 inbj�ds president Sukarno till Beijing, d�r den indonesiske ledaren mottogs med �vederb�rliga� hedersbetygelser (OBS att samme Sukarno h�ftigt angripits i propagandan n�gra �r tidigare). De goda, f�r att inte s�ga �hj�rtliga� f�rbindelserna mellan de tv� staterna (som underf�rst�tt f�rutsatte att det indonesiska Beijing-orienterade kommunistpartiet f�rde en reformistisk politik och st�dde Sukarnos borgerliga regering) uppr�tth�lls �nda till 1956. D� slog den indonesiska arm�n till och gjorde slut p� �det kommunistiska inflytandet� genom en blodig milit�rkupp (mellan en halv och en miljon indonesiska kommunister d�dades).
Andra exempel p� denna fredliga samexistenspolitik �r f�rbindelserna med Burma och Pakistan, liksom st�det till kung Sihanouk i Kambodja och prins Souvanna Phouma i Laos.
I denna charmoffensiv tillgreps inte bara politiska argument och propaganda. Alltsedan dess har ocks� ekonomiskt bist�nd och utrikeshandeln anv�nts (l�n och ekonomiskt bist�nd gavs vid denna tidpunkt till bl a Kambodja, Nepal, Ceylon, Indonesien och Burma i Asien, liksom till bl a F�renade Arabrepubliken, Yemen och Syrien i Mellan�stern). Den �verv�ldigande merparten av Kinas utlandsbist�nd har sedan mitten av 50-talet varit av denna typ, och inte hj�lpen till befrielser�relser och �revolution�ra organisationer�.
�ven om Kinas internationella st�llning hade f�rb�ttrats n�got i mitten av 50-talet var den dock fortfarande mycket problematisk. Det som de kinesiska ledarna uppfattade som mest br�nnande var den imperialistiska inringningen och Taiwan-fr�gan. En stor del av den diplomatiska offensiven syftade till att begr�nsa USA:s inflytande och isolera Taiwan-regimen. I dessa str�vanden hade Beijing dock f�ga framg�ng. Washington fortsatte sin inringningspolitik genom att sluta en rad milit�rallianser (med Japan, Australien, Nya Zeeland, Sydkorea och Taiwan-regimen). Som kronan p� verket bildades i september 1954 SEATO (Southeast Asia Treaty Organization � NATOS:s motsvarighet i Sydostasien). Dessutom fortsatte USA att iscens�tta gr�nskr�nkningar till sj�ss och i luften, g�ra spion�verflygningar, lands�tta sabot�rer, luftlands�tta vapen till reaktion�ra upprorsgrupper (s�rskilt i Tibet) och st�dja de rester av Guomindang-arm�n som opererade fr�n Burma.
Denna Washingtons Kina-politik byggde p� det (falska) antagandet att en diplomatisk och milit�r blockad skulle leda till att de kinesiska massornas missn�je med den kommunistiska regimen skulle v�xa till den grad att Chiang Kai-shek slutligen skulle v�lkomnas tillbaka, eller att han �tminstone skulle kunna �terins�ttas utifr�n utan ett storkrig. Som ett led i denna �strategiska plan� �kade USA st�det till Chiang Kai-shek i kampen mot Beijing-regimen. Exempelvis besl�t Eisenhower-administrationen i februari 1953 att �sl�ppa l�s Chiang Kai-shek�, dvs upph�va det tidigare formella amerikanska f�rbudet mot Guomindang operationer riktade mot fastlandet. D�rmed �kad sp�nningen i Taiwan-sundet. Beijing svarade sommaren 1954 med att utl�sa en propagandakampanj f�r att �befria Taiwan�. Denna f�ljdes upp milit�rt den 3 september 1954 n�r man b�rjade ett kraftigt artilleribombardemang av Quemoy (= Kinmen, en �grupp n�ra fastlandet som fortfarande h�lls besatt av Chiang Kai-sheks styrkor). Om beslutet att bombardera Quemoy fattats f�r att �testa� USA:s, reaktioner, eller om det var t�nkt som en preventiv attack f�ranledd av r�dsla f�r ett USA-st�tt Guomindang-angrepp p� fastlandet, d�rom tvistar �nnu de l�rde. Hur som helst svarade Guomindang-styrkorna med luftattacker mot kinesiska fastlandet, och USA med att i december 1954 underteckna en ��msesidig f�rsvarspakt� med Chiang Kai-shek. Den kompletterades i januari 1955, n�r USA-kongressen antog den s k �Formosa-resolutionen�, som gav presidenten r�tt att ins�tta amerikanska styrkor f�r att f�rsvara de omstridda �arna.
De v�pnade sk�rmytslingarna i Taiwan-sundet fortsatte under de f�rsta m�naderna 1955. I februari tvingades Chiang Kai-shek evakuera de sv�rf�rsvarbara Tachen-�arna (en annan �grupp). Retr�tten skedde med hj�lp av amerikanska flottan. Som tr�st f�r denna f�rlust f�rband sig USA att garantera f�rsvaret av de andra kust�arna (Quemoy och Matsu). F�r att understryka USA:s beslutsamhet hotade den amerikanske utrikesministern Dulles i mars med att tillgripa taktiska k�rnvapen �om inte angreppen upph�rde�. Fr�n Moskva, som inte hade n�gon lust att �ventyra den avsp�nningspolitik som b�rjat ge resultat, kom inga reaktioner. P� detta s�tt l�mnade i sticket s�g sig kineserna tvungna att mjuka upp sin attityd och �ndra taktik.
I april 1955 (vid Bandung-konferensen) fick Zhou Enlai tillf�lle att spela upp f�rsonligare tong�ngar. Han understr�k att Kina var v�nskapligt sinnat till det amerikanska folket och att Kina var berett att f�rhandla med den amerikanska regeringen i syfte att minska sp�nningen i Taiwan-sundet.[16] Detta utspel ledde senare fram en serie informella samtal med USA p� ambassad�rsniv�, med b�rjan i augusti (i Gen�ve).[17]
De amerikansk-kinesiska samtalen gav dock magert resultat i huvudfr�gan: Taiwan. D� tog de kinesiska ledarna ytterligare ett steg �t h�ger. V�ren 1956 inleddes en absurd kampanj d�r Taiwan-myndigheterna uppmanades att g� med p� f�rhandlingar �om s�rskilda m�tt och steg f�r Taiwans fredliga befrielse�.[18] F�r att understryka att f�rhandlingsinviten allvarligt menad och inte ett �taktiskt trick�, erbj�ds k�nda Guomindang-personligheter �amnesti, arbete p� fastlandet osv. Redan i b�rjan av 1957 nedtrappades denna propaganda som givetvis bara fungerade som ett slag i luften. Taiwan-fr�gan hade hamnat �terv�ndsgr�nd.
Stalins d�d den 5 mars 1953 �tf�ljdes av omfattande omm�bleringar i sovjetledningen. Dessa m�jliggjorde ocks� f�r�ndringar av relationerna mellan Moskva och Beijing. �nda till Stalins d�d hade f�rbindelserna varit anstr�ngda, men det sp�nda v�rldsl�get hade hindrat mots�ttningarna att komma upp p� ytan. Det �r inte osannolikt att dessa mots�ttningar skulle ha exploderat i det mer avsp�nda v�rldsl�ge som f�ljde p� vapenstillest�ndet i Korea (juli -53), om inte de nya sovjetledarna snabbt vidtagit �tg�rder f�r att f�rb�ttra relationerna till Beijing.[19] Att sovjetledarna gjorde en s�dan korrigering av politiken berodde inte p� att de var �mer internationalistiska� �n Stalin, utan bl a p� att de p g a maktkampen i Sovjetunionen beh�vde kinesiskt st�d f�r att h�vda sin auktoritet (b�de inom och utom Sovjetunionen). Den vikt som de nya sovjetledarna lade vid goda f�rbindelser med Kina manifesterades med att Zhou Enlai som ende icke-sovjetisk kommunistledare fick ��ran� att vara med och b�ra Stalins kista vid dennes begravning. Moskva �kade nu kraftigt det ekonomiska och tekniska bist�ndet till Kina och �verl�mnade de sam�gda bolagen i Sinkiang, liksom staden Port Arthur. Vidare f�rband sig Sovjetunionen att hj�lpa Kina att utveckla k�rnkraften f�r fredliga �ndam�l (avtal slutet den 19 april 1955).
Det �r ingen �verdrift att p�st� att �ren 1953-56 �r den minst konfliktfyllda perioden i de sino-sovjetiska f�rbindelserna. De kinesiska ledarna visade ocks� sin uppskattning genom att t ex appl�dera utrensningen och avr�ttningen av Stalins h�gra hand Berija (i slutet av 1953). Relationerna mellan de tv� staterna f�ref�ll nu vara goda och byggda p� j�mlikhet mellan de tv� parterna. Men skenet bedrog.
Grunden till de mots�ttningar som fortsatte att verka under ytan �r att de h�rskande byr�kratiska skikten i Kina och Sovjet b�da i f�rsta hand utg�r fr�n den �egna� statens nationella intressen och inte den prolet�ra internationalismen (se artikel i f�rra numret av FI). Varje g�ng den ena byr�kratin har att ta st�llning till en fr�ga som p� ett eller annat s�tt ber�r den andra parten �r det d�rf�r upplagt f�r konflikter. Det r�der s� att s�ga ett konkurrensf�rh�llande mellan varje byr�kratiserad arbetarstat. I sin f�rl�ngning medf�r detta ocks� att den ena byr�kratin str�var efter att dominera den andra,
Det faktum att Kina och Sovjetunionen var s� olika, b�de i fr�ga om ekonomisk utvecklingsgrad och relationer till kapitalistv�rlden, accentuerade dessa inneboende mots�ttningar. Sovjetbyr�kratin hade inget intresse av att bygga upp en potentiell rival, och Moskvas utg�ngsl�ge n�r det g�llde att uppn� en f�r Sovjet f�rdelaktig �fredlig samexistens� med v�stmakterna var mycket gynnsammare �n Kinas str�van att utveckla och f�rdjupa avsp�nningspolitiken var sovjetledarna mycket oben�gna att �ventyra f�rbindelserna med imperialiststaterna p g a intressen som s�gs som specifikt kinesiska (t ex �befria Taiwan). Tv�rtom hade Moskva intresse av att sk�rpa kontrollen �ver sin b�ngstyrige granne och s�tta stopp f�r alla ��ventyrligheter�. Detta ledde oundvikligen till inblandning i Kinas utrikes- och inrikespolitik.
Ett exempel p� ovanst�ende vi redan ber�rt: sovjetledarnas agerande under �Quemoy-krisen� 1954-55. Chrusjtjov & Co var vid denna tid mest intresserade av utvecklingen i V�steuropa (NATO), och beh�vde st�rsta m�jliga lugn vid sin gr�ns. Att r�ka i konflikt med USA f�r Taiwans skull, det hade Moskva inte det ringaste intresse av. D�rf�r v�grade de att backa upp kineserna och manade ist�llet till moderation.[20]
Moskvas str�van att uppn� ett stabilt tillst�nd av �fredlig samexistens� med imperialismen (p� bekostnad av Kinas �nskem�l och intressen � som Beijing s�g det) skulle bli en av de viktigaste konfliktanledningarna mellan de tv� sidorna. Sovjetledarnas agerande under Quemoy-krisen var ett uttryck f�r detta. Toppkonferensen mellan �de fyra stora� i Gen�ve sommaren 1955 (dit kineserna inte inbj�ds var ett annat. Beijings missn�je med Moskvas politik mot imperialismen v�xte.
Ytterligare en intressemots�ttning b�rjade ta form n�r Sovjetunionen fr�n sommaren 1955 b�rjade utveckla en aktiv politik i �tredje v�rlden� (f�ranledd av politiska och ekonomiska motiv, vilka vi redan ber�rt i not 15, men ocks� f�r att kontra Beijings charmoffensiv i omr�det, se ovan). F�r att �ka sitt inflytande i denna del av v�rlden tillgrep Moskva bl a ekonomiskt och milit�rt bist�nd (detta g�llde framf�rallt Egypten och Indien).
S� kom Sovjetunionens kommunistiska partis (SUKP:s) �historiska� 20:e partikongress (februari 1956), som kineserna h�vdat vara upprinnelsen till �meningsskiljaktigheterna�.[21] Vid denna kongress h�ll Chrusjtjov tv� rapporter. I den f�rsta lade han ut texten om �den fredliga samexistensens politik� och �teorin om den fredliga v�gen till socialismens Detta var f�rsta g�ngen som Moskva formulerade sina st�ndpunkter i dessa fr�gor som ett enhetligt, sammanh�ngande �teoretiskt� system. Syftet d�rmed var att ideologiskt sl� fast och motivera den internationella klassamarbetspolitik som man redan var i full f�rd med att utveckla. �ven om ocks� den kinesiska utrikespolitiken hade som huvudinriktning att �l�sa� internationella konflikter f�rhandlingsv�gen, s� var Beijing inte villigt att g� lika l�ngt som sovjetledarna. Beijings farh�gor att Moskva var redo att s�lja ut Kinas intressen f�r att uppn� �avsp�nning� fick ny n�ring. Att som Chrusjtjov h�vda att v�rldsl�get �radikalt �ndrats�, att krig inte l�ngre var oundvikliga, att en fredlig �verg�ng till socialismen var m�jlig och att bevarandet av freden var det �verordnade m�let, samtidigt som Kinas m�jligheter att reda upp sina f�rehavanden med imperialisterna genom f�rhandlingar (Taiwan-fr�gan, den imperialistiska inringningen) var minimala, ans�g kineserna vara liktydigt med en kapitulation.
I sin andra �hemliga� rapport gick Chrusjtjov till h�ftigt angrepp mot Stalin och �personkulten�. �ven denna fr�ga var k�nslig f�r kineserna. Det betyder dock inte att den var s� central som Beijing senare, i polemiken mot SUKP p� 60-talet, gjorde g�llande. Ur en del aspekter var Chrusjtjovs angrepp p� Stalin t o m v�lkommet � de kinesiska ledarna hade ju sj�lva f�tt vidk�nnas en del av Stalins �misstag�. D�rf�r uttryckte den kinesiska pressen sitt gillande av m�nga sidor av �avstaliniseringen�, bl a i tv� viktiga artiklar; �Om de historiska erfarenheterna av proletariatets diktatur� (5 april 1956) och �Mera om de historiska erfarenheterna av proletariatets diktatur� (29 december 1956).[22] Men � andra sidan ans�g sig kineserna ha anledning att protestera. I sin senare polemik mot SUKP n�mner KKP tre s�dana punkter: �en fullst�ndig brist p� grundlig analys�, �brist p� sj�lvkritik� och �underl�tenhet att i f�rv�g �verl�gga med broderpartierna�.[23]
Bakom de kinesiska anklagelserna l�g bl a det faktum att de kinesiska ledarna sj�lva under l�ng tid bidragit till myten om Stalins �storhet� Ett �fullst�ndigt f�rkastande av Stalin� innebar d�rf�r implicit ett angrepp p� deras egen (och s�rskilt Maos) auktoritet. Att Chrusjtjov, utan att ens r�dfr�ga Mao, p� detta s�tt ryckte undan den gemensamma plattformen de stod p�, uppfattades som en grov brist p� takt och reson. Kampanjen mot �personkulten var dessutom k�nslig i och med att kulten av Mao var utbredd i Kina. (Betecknande nog nedtonades Maos roll vid KKP:s 8:e partikongress i september 1956).
�nnu en bidragande faktor till de negativa kinesiska reaktionerna var att ett f�rd�mande av Stalin i deras �gon innebar att den kommunistiska r�relsen i sin helhet misskrediterades, vilket �imperialisterna och reaktion�rerna� kunde utnyttja i sin kommunisthets.[24] H�ndelserna 1956 i Polen och s�rskilt i Ungern bekr�ftade, som den kinesiska ledningen s�g det, dessa onda aningar.[25]
Slutligen var Beijings aktiva f�rsvar av Stalin senare under polemiken mot Moskva taktiskt betingat (en fr�ga som vi �terkommer till).
I sin rapport till KKP:s 8:e partikongress i september 1956 karakteriserade Liu Shaoqi v�rldsl�get p� f�ljande s�tt:
�Allm�nt talat �r den nuvarande internationella situationen gynnsam f�r v�rt socialistiska uppbygge. Det beror p� att socialismen, det nationella oberoendet, demokratins och fredens krafter har tillv�xt i en utstr�ckning som saknar motstycke sedan andra v�rldskriget, medan den politik som bedrivs av det aggressiva imperialistiska blocket i syfte att aktivt expandera, att g� emot fredlig samlevnad och att f�rbereda ett nytt v�rldskrig, har blivit alltmer impopul�r. Under dessa omst�ndigheter kan v�rldsl�get enbart leda till att sp�nningen minskar; en varaktig v�rldsfred b�rjar bli m�jlig�.[26]
Under 1957 skulle det bli allt uppenbarare f�r de kinesiska ledarna att denna bed�mning av v�rldsl�get saknade verklighetsf�rankring. Under detta �r f�rs�mrades n�mligen Kinas inrikes- och utrikespolitiska situation p� ett dramatiskt s�tt. Inrikespolitiskt st�lldes man b�de inf�r mycket sv�ra ekonomiska problem (bl a till f�ljd av missv�xt 1956) och inf�r en allvarlig politisk kris som f�ljde i k�lvattnet p� kampanjen �l�t hundra blommor blomma, l�t hundra �siktsriktningar t�vla� v�ren 1957 (d� en v�ldsam kritikstorm v�llde fram mot det r�dande systemet). Det utrikespolitiska klimatet blev ocks� �ter k�rvare. I maj 1957 beslutade Washington att stationera Matador-robotar (som kunde utrustas med atombombsstridsspetsar) p� Taiwan och den 28 juni h�ll utrikesminister Dulles i San Francisco ett tal med ett av de h�ftigaste angrepp mot Kina som n�gonsin uttalats av en amerikansk regeringstalesman. Dessutom h�rdnade den amerikanska attityden i ambassad�rssamtalen med Kina (i Gen�ve) och dessa avbr�ts slutligen i december.
Hotbilden f�rst�rktes av USA:s japanska allianspartner. I b�rjan av juni bes�kte den japanske premi�rministern Taiwan och yttrade d�r offentligt att �jag tycker att det skulle vara mycket bra om ni kunde �terta Fastlandet�.[27]
Som kronan p� verket �verf�rde Chiang Kai-shek (under amerikanska flottans beskydd) stora truppstyrkor, bev�pnade med de modernaste vapen, till �grupperna Quemoy och Matsu (fr�n sommaren 1957). Flygvapnet hade t ex utrustats med amerikanska s k Sidewinder-robotar (vilka under de strider som br�t ut i september 1958 skulle ge Guomindang-flyget �verl�gsenhet i luften).
I detta sv�ra inrikes- och utrikespolitiska l�ge vidtog de kinesiska ledarna en rad �tg�rder som sammantaget innebar ett skarpt brott med den tidigare f�rda politiken. Inrikespolitiskt str�ps f�rst brutalt den f�r byr�kratin s� farliga kritiken (genom en rad kampanjer mot �h�gerelement� med b�rjan sommaren -57); sedan genomdrevs en radikalt ny politik f�r att ekonomiskt och socialt omvandla Kina (�det stora spr�nget�, inlett 1958). Oml�ggningen av inrikespolitiken beledsagades av en betydligt h�rdare utrikespolitisk attityd.[28]
Denna politiska nyorientering gick naturligtvis inte att genomf�ra utan h�rda mots�ttningar i det kinesiska kommunistpartiet och utan �kade slitningar i relationerna med Moskva. Den kinesiska utrikespolitiken kom f o m sommaren 1957 att i stor str�ckning domineras av eller �terspeglas i relationerna till Sovjet, varf�r vi ska koncentrera oss till att studera dessa.
I det bistrare utrikespolitiska klimatet f o m sommaren 1957 kom fr�gan om att st�rka landets f�rsvarsf�rm�ga att bli allt viktigare f�r de kinesiska ledarna. Stor vikt lades vid att skaffa Kina en egen atombomb. Med en egen atombombsarsenal skulle Kina bli mindre beroende av Sovjetunionen och dess �k�rnvapenparaply� och d�rmed ocks� kunna driva en sj�lvst�ndigare utrikespolitik. Med tiden blev detta en viktig stridsfr�ga i den sino-sovjetiska konflikten, men i oktober 1957 verkade det fortfarande vara frid och fr�jd. D� lyckades n�mligen Beijing f� Moskva att underteckna en �verenskommelse om att bist� Kina i utvecklandet av detta vapen. Detta var h�jdpunkten i de sino-sovjetiska f�rbindelserna. H�danefter skulle parterna glida allt l�ngre is�r och Chrusjtjov & Co skulle bittert �ngra att de skrivit under ett s�dant avtal (som de slutligen ensidigt upph�vde i juni 1959).
Den f�rsta st�rre �konfrontationen� mellan de tv� sidorna �gde rum i november 1957, vid det internationella kommunistpartim�tet i Moskva, d� fr�gan om �den fredliga �verg�ngen� och �den fredliga samexistensen� �ter kom upp p� dagordningen. F�r att kontra den sovjetiska synen p� v�rldsl�get m�lade de kinesiska ledarna upp ett panorama, d�r n�gra av de viktigaste punkterna var:
1) ��stanvinden f�rh�rskar �ver V�stan vinden�. Med detta slagord sammanfattade kineserna sin tes att v�rldsl�get inte minst efter de stora sovjetiska framg�ngarna p� k�rn- och robotvapnens omr�de, p� ett avg�rande s�tt hade f�rb�ttrats till det socialistiska l�grets f�rdel. D�rmed var det nu b�de m�jligt och n�dv�ndigt att sk�rpa h�llningen till imperialismen.[29]
2) F�r att den anti-imperialistiska kampen skulle bli effektivare var det n�dv�ndigt att den kommunistiska v�rldsr�relsen ideologiskt och organisatoriskt sl�t leden och att SUKP och Sovjetunionen axlade rollen som ledare i denna kamp.[30]
3) Sovjetunionen och hela �det socialistiska l�gret� m�ste st�dja Kina i kampen mot imperialismen och s�rskilt mot Taiwan-regimen.
F�r sovjetledarna var ett s�dant perspektiv oacceptabelt. De hade ingen lust att f�ra en h�rdare politik mot imperialismen, s�rskilt inte f�r att tillgodose nationella kinesiska intressen. Deras �generallinje� var och f�rblev �fredlig samexistens�.
Efter Moskva-konferensen skulle detta manifesteras g�ng p� g�ng och d�rmed ocks� mots�ttningarna mellan Beijing och Moskva f�rdjupas alltmer. H�r ska vi g�ra en l�ng historia kort genom att kortfattat ta upp n�gra av de viktigaste fr�gorna och h�ndelserna.
I maj 1958 h�ll KKP partikongress. D�r beslutades det att satsa p� en ny ekonomisk politik, det s k �stora spr�nget�. Tanken var att i ett slag rycka upp Kina ur efterblivenheten medelst omfattande massmobiliseringar och genom att �lita till egna krafter�.
Beslutet var betingat av slitningarna med Moskva och s�rskilt av otillr�ckligheten av den sovjetiska ekonomiska hj�lpen. �Det stora spr�nget� skulle bli ett stort ekonomiskt misslyckande och medf�ra h�rda mots�ttningar i KKP. Den inre partikampen ledde bl a till utrensningar av de h�rdaste kritikerna (vars fr�mste talesman var f�rsvarsminister Peng Dehuai) och till att Maos st�llning f�rsvagades.
Sovjetledarna protesterade mot ��ventyrspolitiken�. Chrusjtjov framf�rde personligen kritik i sina samtal med Mao i augusti 1958. Redan detta retade givetvis de kinesiska ledare som satsat sin prestige p� �det stora spr�nget�, men �nnu v�rre var att Chrusjtjov inte n�jde sig med att framf�ra sina synpunkter direkt till de kinesiska ledarna. Han nedl�t sig ocks� till att driva med �stora spr�nget� i sina samtal med den amerikanske senatorn Hubert Humphrey i december 1958. Chrusjtjovs klavertramp uppfattades av Beijing som att sovjetledarna �konspirerade� med USA mot Kina.
Och inte nog med det. Moskva tog ocks� �ppet parti f�r Peng Dehuais opposition mot den f�rda politiken.[31] Och till r�ga p� allt drog Moskva 1960 tillbaka sina experter fr�n Kina under den sv�ra ekonomiska kris se blivit f�ljden av misslyckandet m �det stora spr�nget�.
I juli 1958 �kade sp�nning �ter i Taiwan-sundet efter tids uppladdning p� b�da sidor. Den kinesiska pressen inledde ny propagandakampanj f�r att �befria Taiwan�. Detta fick Chrusjtjov och f�rsvarsminister Malinovskij att g�ra blixtbes�k till Beijing f�r f�rs�ka d�mpa ner kineserna. Det lyckades inget vidare (d�remot tvingades Chrusjtjov �terta sitt den 28 juli framlagda f�rslag om en toppkonferens mellan USA, Storbritannien, Frankrike, Sovjetunionen o Indien f�r att l�sa krisen i Mellan�stern, ett f�rslag som retade kineserna mycket).[32] Krisen i Taiwan-sundet f�rv�rrades och den augusti inleddes bombardemanget av Quemoy. USA skickade sin Sjunde flotta f�r att f�rse Guomindang-sidan med f�rn�denheter och f�rst�rkningar. I b�rjan av september hade l�get tillspetsats till den grad att risken krig mellan Kina och USA b�rjade teckna sig vid horisonten. D� f�reslog Zhou Enlai att Kina och USA skulle �teruppta de avbrutna ambassadssamtalen. D�rmed ville Beijing minska riskerna f�r ett direkt USA-ingripande (samtalen kom ig�ng den 15 september i Warszawa). Fram till Zhous utspel hade sovjetledarna inte med ett ord solidariserat sig med Kina. Men nu, d� kineserna sj�lva erbjudit sig f�rhandla om konflikten och det b�rjat st� klart att amerikanerna inte skulle intervenera direkt, tog Moskva bladet det fr�n munnen, och uttalade (7 september) st�d f�r Kina.
Krisen var dock inte �ver. Bombardemangen fortsatte och den 22 september hotade Taiwan-regimen att bomba fastlandet om inte beskjutningen Quemoy stoppades inom tv� veckor. Den 5 oktober, dagen innan tidsfristen gick ut, kom n�sta kalldusch f�r kineserna; Den sovjetiska nyhetsbyr�n TASS deklarerade att Sovjetunionen inte skulle ingripa i det kinesiska �inb�rdeskriget�. I klartext: Om bara USA avstod fr�n att �ppet delta i striderna skulle Sovjet inte ingripa oavsett vad som skedde f�r �vrigt. Dagen d�rp� tillk�nnagav Beijing en veckas eld upph�r.[33]
Moskvas agerande under Quemoy-krisen bekr�ftade ytterligare kinesernas misstankar att Moskva inte t�nkte ta n�gra risker f�r Kinas skull och st�rkte Beijings beslutsamhet att p�skynda utvecklandet av en egen atombomb.
En v�pnad upprorsr�relse, st�dd av CIA, hade opererat i �stra Tibet sedan 1958. I mars 1959 utvecklades detta till en allm�n revolt i Tibet. Den kinesiska arm�n slog med kraft ned upproret och den tibetanske religi�se ledaren Dalai Lama flydde till Indien tillsammans med tusentals anh�ngare. Nehru-regimen tog emot rebellerna med �ppna armar och erbj�d dem asyl. Detta, tillsammans med en rad meningsskiljaktigheter om gr�nsdragningen mellan Kina och Indien, ledde till att de tidigare goda f�rbindelserna mellan de tv� l�nderna snabbt f�rs�mrades. Under andra h�lften av 1959 hade sp�nningarna blivit s� stora att v�pnade gr�nsstrider utbr�t mellan de tv� staterna. Sovjetledarna v�grade l�ta dessa h�ndelser p�verka sina relationer till New Delhi och fortsatte sin massiva ekonomiska hj�lp till Indien. Den 9 september, d� Zhou Enlai och Nehru b�rjat diskutera gr�nsfr�gan och gr�nsintermezzona, s�nde TASS ut ett meddelande d�r man beklagade det intr�ffade och r�dde �b�da de ber�rda regeringarna� att anstr�nga sig f�r att l�sa �missf�rst�nden�. Moskva f�rh�ll sig s�ledes �neutralt� i konflikten, vilket Beijing uppfattade som en ett rent f�rr�deri. I polemiken mot SUKP skrev man senare:
�Sedan, alldeles f�re Chrusjtjovs bes�k i F�renta Staterna, skyndade SUKP:s ledning, utan att f�sta avseende vid Kinas upprepade inv�ndningar, all publicera Tass-uttalandet av den 9 september om det kinesisk-indiska gr�nsintermezzot och st�llde sig d�rmed p� de indiska reaktion�rernas sida. P� detta s�tt gjorde SUKP:s ledning meningsskiljaktigheterna mellan Kina och Sovjetunionen offentliga inf�r hela v�rlden.� [34]
Sovjetledarna gjorde under 1959 stora anstr�ngningar att f�rb�ttra relationerna med USA. Som ett led i dessa str�vanden och som ett resultat av sk�rpningen av mots�ttningarna mellan Beijing och Moskva, sade Chrusjtjov den 20 juni 1959 upp avtalet om att hj�lpa Kina med att konstruera en atombomb. I en officiell kinesisk regeringsdeklaration fr�n 15 augusti 1963 kommenterades delta p� f�ljande s�tt:
�S� l�ngt tillbaka som den 20 juni 1959, d� det inte fanns minsta tecken p� ett provstoppsavtal, rev sovjetregeringen ensidigt upp den �verenskommelse om ny teknologi f�r det nationella f�rsvaret, som ingicks mellan Kina och Sovjetunionen den 15 oktober 1957, och v�grade f�rse Kina med en prototyp av en atombomb och tekniska dala betr�ffande dess tillverkning. Detta gjordes som en presentationsg�va vid den tidpunkt d� sovjetledaren i september reste till F�renta Staterna f�r samtal med Eisenhower.� [35]
Chrusjtjovs anstr�ngningar att komma p� talefot med Washington kr�ntes med framg�ng. Under kinesiska protester reste han till Camp David f�r att sammantr�ffa med den amerikanske presidenten. Den atmosf�r av v�nskap och �msesidig f�rst�else som m�tet mellan de tv� statsledarna gav intryck av och som Chrusjtjov skulle d�pa till �Camp David-andan�, s�g Beijing som ett nytt f�rr�deri. Att, som Chrusjtjov, beteckna den amerikanske presidenten som �freds�lskande�, samtidigt som denne h�ll Chiang Kai-shek under armarna och i st�rsta allm�nhet f�rde en Kina-fientlig politik, var of�rl�tligt. Och inte blev det b�ttre d� Chrusjtjov efter sina �verl�ggningar i USA kom till Beijing (formellt f�r att fira Folkrepubliken Kinas tio�rsjubileum � 30 okt). I sitt tal vid den officiella banketten gick han n�mligen till angrepp mot dem som f�rs�kte �pr�va det kapitalistiska systemets stabilitet med v�ld�. Vilka Chrusjtjov syftade p� stod helt klart. Som ett senare kinesiskt uttalande uttryckte det �ins�g hela v�rlden att detta var en insinuation att Kina betedde sig �krigiskt� mot Taiwan och vid den kinesisk-indiska gr�nsen�.[36] I de slutna �verl�ggningarna med de kinesiska ledarna gick Chrusjtjov s� l�ngt att han f�reslog att de skulle acceptera Taiwans tillf�lliga avskiljande fr�n Kina, d v s han gjorde sig till talesman f�r Washingtons st�ndpunkt om �tv� Kina�.
Detta blev droppen. F�r Beijing framstod det alltmer som att Moskva h�ll p� att bilda en de facto-allians med USA, en allians som hade udden riktad mot de kinesiska intressena.
N�r Chrusjtjov �terkom till Moskva inleddes i den sovjetiska en kampanj mot �v�nsteropportunismen�. Vilka man syftade p� �r inte s�rskilt sv�rt att begripa.
I april gick kineserna i svarom�l genom att publicera en artikel med titeln �L�nge leve leninismen�. Denna �versattes till m�nga spr�k (bl a svenska) och spreds i stora upplagor.[37] Den offentliga polemiken hade b�rjat, �ven om det skulle dr�ja ytterligare n�gra �r innan man angrep varandra �ppet, utan omskrivningar.
Den sino-sovjetiska konflikten trappades upp m�nad f�r m�nad. Vi ska h�r inte f�lja utvecklingen i detalj, vilket skulle kr�va �tskilliga sidor, utan inskr�nker oss till att n�mna de allra viktigaste milstolparna p� v�gen mot den totala brytningen.
� juni 1960. Rum�nska arbetarpartiets 3:e kongress i Bukarest. Chrusjtjov drabbar samman med den kinesiske delegaten Peng Zhen och angriper Mao.
� juli 1960. De sovjetiska teknikerna hemkallas fr�n Kina och den sovjetiska hj�lpen avbryts.
� h�sten 1960. Den kinesiska ekonomin i allt sv�rare kris. Hungersn�d hotar. Kina imponerar vete fr�n Kanada och Australien.
� november 1960. Internationellt kommunistparti m�te i Moskva. H�rd debatt om imperialismens natur och problem som sammanh�nger med denna fr�ga: krig, avrustning osv. M�tet antar en deklaration byggd p� kompromisser.
� vintern 1960-61. Den kinesiska ekonomin i oordning. Jordbruksproduktionen s� l�g att det i m�nga omr�den r�der n�ra sv�lt.
� april 1961. Alla sovjetiska tekniker och allt ekonomiskt bist�nd dras tillbaka fr�n Albanien (Kinas enda allierade i �stblocket).
� okt-nov 1961. SUKP:s 22:a kongress. Chrusjtjov till h�rt angrepp p� Albanien, som f�rsvaras av Zhou Enlai.
� april-maj 1962. Sv�ra oroligheter i den kinesiska provinsen Sinkiang. Tiotusentals m�nniskor flyr till Sovjetunionen, uppenbarligen med sovjetledarnas goda minne.
� sommaren 1962. F�rs�rjningssituationen i Kina fortfarande kritisk. Beijing fruktar angrepp fr�n Taiwan. Washington f�rs�krar att man inte kommer att st�dja ett s�dant angrepp.
� augusti 1962. Sovjetregeringen meddelar att man (trots kinesiska protester) �mnar skriva under ett icke-spridningsavtal g�llande k�rnvapen.
� okt-nov 1962. Efter en l�ng tid av gr�nsintermezzon g�r Kina en massiv blixtattack mot Indien och drar sig sedan tillbaka igen. Sovjetunionen intar till en b�rjan en f�rsiktig pro-kinesisk h�llning, men sv�nger efterhand �ver �t att st�dja indierna. Ungef�r samtidigt utbryter Kuba-krisen. Till en b�rjan st�djer Kina Moskva, men �verg�r efter en tid till att angripa sovjetledarna f�r ��ventyrspolitik� n�r de stationerade k�rnvapenrobotar p� Kuba och samtidigt f�r �kapitulationspolitik� d� de inf�r president Kennedys hot drog tillbaka dem.[38]
� b�rjan av 1963. Polemiken blir allt �ppnare och fr�nare i den kinesiska och sovjetiska pressen. Efter att under l�ng tid ha f�rts mot �tredje person� (Moskva mot Albanien, Beijing mot jugoslaverna, italienarna osv) b�rjar man nu tala i klartext och n�mna m�ltavlan vid dess r�tta namn.
� juni 1963. KKP publicerar sitt ber�mda �F�rslag r�rande den internationella kommunistiska r�relsens allm�nna linje� som l�gger ut texten om kinesernas syn p� v�rldsl�get och den politik som den kommunistiska r�relsen b�r f�ra.
� juli 1963. �verl�ggningar mellan de sovjetiska och kinesiska ledarna (h�lls i Moskva), men de avbryts utan att man lyckats komma �verens. Fem dagar sedan de kinesiska f�rhandlarna l�mnat Moskva undertecknar Sovjetunionen, USA och Storbritannien ett avtal om partiellt stopp f�r k�rnvapenprov (innefattar ej underjordiska prov). Kineserna v�grar underteckna.[39]
� september 1963. Kineserna b�rjar publicera en rad allt h�tskare offentliga angrepp p� sovjetledarna. Propagandaoffensiven inleds med en redog�relse f�r Beijings version av konfliktens framv�xt.[40]
Brytningen mellan Kina och Sovjet var i slutet av 1963 definitiv. Om man bortser fr�n det lilla Albanien stod Kina isolerat i �det socialistiska blocket�. F�rs�ken att vinna allierade bland �de socialistiska l�nderna� hade misslyckats. Inte heller hade Mao & Co varit s�rskilt framg�ngsrika i att vinna anh�ngare bland de kommunistiska partierna utanf�r sovjetblocket. Relationerna till imperialismen hade heller inte f�rb�ttrats, snarare tv�rtom i och med att Vietnam-kriget b�rjat trappas upp. I denna situation s�kte de kinesiska ledarna efter nya allierade. Den politiska kurs som Kina nu styrde in p� och dess resultat ska vi diskutera i den andra delen av denna artikelserie (n�sta nummer av FI). H�r ska vi avrunda med att diskutera den sino-sovjetiska konfliktens karakt�r, dess v�sen om man s� vill uttrycka det.
Den skriftliga polemiken mellan de tv� huvudakt�rerna �r omfattande. Den r�r en m�ngd viktiga fr�gest�llningar, som imperialismens natur, �den fredliga v�gen�, �den fredliga samlevnaden�, �krig och fred� osv. Det �r obestridligt att kineserna intog en radikalare h�llning �n sovjetledningen i dessa fr�gor. Men detta betyder inte att konflikten till sitt v�sen var en kamp mellan �marxismen-leninismen� och revisionismen, som kineserna h�vdade. I grunden var det i st�llet fr�ga om nationella intressekonflikter mellan byr�kratierna i Sovjet och Kina. Det �r endast utifr�n en insikt om detta som det �r m�jligt att f�rst� vad den ideologiska debatten i grund och botten handlade om.
Men hur ska man d� f�rklara de st�ndiga h�nvisningarna till �marxismen-leninismens principer�, till Marx�, Engels� och Lenins verk osv? Det beror p� att b�da byr�kratierna officiellt bek�nde sig till marxismen-leninismen och d�rf�r m�ste formulera sina intressen i �marxistisk-leninistisk� f�rkl�dnad. F�r att f�rst� konfliktens verkliga natur �r det s�ledes n�dv�ndigt att titta bakom fraserna och unders�ka vilka intressen som de d�ljer.
Vari intressemots�ttningarna mellan byr�kratierna i Moskva och Beijing bestod har vi redan diskuterat. Vi ska h�r bara �ter understryka olikheterna mellan de tv� l�nderna betr�ffande sociala f�rh�llanden, ekonomisk utvecklingsniv� och internationella st�llning. B�de Moskva och Beijing handlade med utg�ngspunkt fr�n m�ls�ttningen att �bygga socialismen� i det �egna� landet, d vs utgick fr�n de egna f�ruts�ttningarna och inte fr�n v�rldsrevolutionens, eller ens b�da parters gemensamma intressen. Detta �r grundorsaken till att Beijing och Moskva formulerade olika f�rh�llningss�tt till imperialismen, olika �generallinjer� f�r den v�rldskommunistiska r�relsen, olika ekonomiska utvecklingsmodeller osv. Det �r ocks� detta som uttrycks i den ideologiska polemiken.
Tag t ex den �r�da� tr�d, som g�r igenom hela den sino-sovjetiska konflikten p� 50- och 60-talen, n�mligen fr�gan om �den fredliga samexistensen� (och d�rmed sammanh�ngande fr�gor). Som vi redan flera g�nger betonat, var kineserna inte alls principiellt emot tanken p� �fredlig samexistens�. Problemet var att imperialisternas politik mot Kina kr�vde en mer militant utrikespolitik. Beijing fruktade (med r�tta) att en avsp�nning mellan USA och Sovjet skulle ske p� de kinesiska nationella intressenas bekostnad (t ex i Taiwan-fr�gan). Beijing f�rstod mycket v�l att Moskvas beredskap att st�dja kinesiska intressen skulle minska i takt med att avsp�nningen f�rdjupades. Och inte nog med det. Sovjetledarna blev ocks� alltmer angel�gna att f�rhindra att kineserna sj�lva f�retog sig saker som skulle kunna skada avsp�nningen.
F�r Moskva skulle den ideala l�sningen ha varit b�de en avsp�nning med Washington och en fortsatt allians med Beijing (under sovjetiskt ledarskap f�rst�s). D�rf�r anv�nde Chrusjtjov b�de piskan och moroten f�r att tvinga resp. blidka och �vertala kineserna att acceptera avsp�nningspolitiken. Avtalet om att hj�lpa Kina att konstruera en atombomb var ett lockbete f�r att g�ra alliansen s� aptitlig som m�jligt. Ett annat exempel p� en morot var att Moskva 1957 och 1959 tillf�lligt sk�rpte kritiken mot Jugoslavien. Men USA:s uppladdning i Asien och �kade tryck mot Kina tvingade sovjetledarna att v�lja: alliansen med Kina eller avsp�nning med USA, Chrusjtjov & Co valde det senare alternativet.
Kineserna stod givetvis ocks� inf�r tv� alternativ: antingen bevara alliansen med Sovjet, vilket f�rutsatte ett accepterande av avsp�nningspolitiken, eller inte. Det f�rsta alternativet skulle emellertid under de r�dande omst�ndigheterna ha varit liktydigt med att acceptera Moskvas ledarskap i �det socialistiska l�gret� och � vilket var �nnu v�rre � att underordna Kinas intressen under Sovjetunionens �vergripande intressen. Denna beska medicin kunde majoriteten av KKP-ledningen inte sv�lja. D�rf�r k�mpade de emot avsp�nningspolitiken och f�r en h�rdare linje mot USA-imperialismen. Detta var kontentan av Beijings ideologiska �kamp mot sovjetrevisionismen�.[41]
Att fr�gan om avsp�nningspolitiken och d�rmed sammanh�ngande fr�gor (�fredlig samexistens�, �fredliga v�gen� osv) hade en framtr�dande plats betyder inte att de var de enda fr�gest�llningar som hade betydelse f�r splittringen. Den bristf�lliga och otillr�ckliga sovjetiska ekonomiska och milit�ra hj�lpen till Kina, den sovjetiska inblandningen i Kinas �inre angel�genheter� och inre partikamp. Gr�nstvister (som senare skulle utvecklas till v�pnade sammanst�tningar) osv, bidrog till att f�rdjupa och tillspetsa mots�ttningarna.
Hur h�nger d� fr�gor av mer ideologisk karakt�r (fr�gan om Stalin, �kapitalismens �teruppr�ttande�, Jugoslavien osv) ihop med detta?
Tag t ex �fr�gan om Stalin�. De kinesiska ledarna hade sannerligen ingen anledning till att betrakta Stalin som en �stor revolution�r�, vilket h�vdades i polemiken mot Moskva. Nej f�rsvaret av Stalin hade andra bevekelsegrunder:
F�r det f�rsta var det en sj�lvf�rsvars�tg�rd: Eftersom de kinesiska ledarna sj�lva s� l�nge hade prisat Stalin offentligt, innebar ett f�rkastande av Stalin en prestigef�rlust. En kritik av �personkulten� innebar dessutom en indirekt kritik av Mao-kulten.
F�r det andra s�g man i �sv�rdet Stalin� ett verktyg som kunde anv�ndas f�r att vinna allierade bland de gamla stalinistiska ledarna runt om i �steuropa och den v�rldskommunistiska r�relsen i stort. Det fanns alla anledning att f�rmoda att m�nga i det gamla stalinistiska gardet nu k�nde marken gunga under sina f�tter och d�rf�r uppskattade de kinesiska anstr�ngningarna att f�rsvara Stalin.
F�r det tredje fruktade de kinesiska ledarna att kritiken mot Stalin skulle ge reaktion�rerna runt om i v�rlden vatten p� kvarn och d�rmed f�rsvaga den kommunistiska r�relsen i stort och f�rsv�ra Kinas m�jligheter att bryta sin isolering och h�vda sina intressen.
F�r det fj�rde var det m�jligt att h�mta en del ammunition mot de nya Kreml-ledarnas politik i Stalins skrifter, ty Stalin hade aldrig g�tt s� l�ngt som Chrusjtjov & Co n�r det g�llde att formulera den �fredliga samexistensen�, �fredliga v�gen� osv som en enhetlig teori.
Det kinesiska f�rsvaret av Stalin var s�ledes taktiskt betingat. Med tiden l�t man ocks� fr�gan alltmer hamna i bakgrunden. (Numera �r det n�stan uteslutande kritiska synpunkter som framf�rs).
Beijings h�ftiga kritik mot Jugoslavien hade liknande taktiska bevekelsegrunder:
F�r det f�rsta � och detta var otvivelaktigt viktigast f�r Beijings del � var Jugoslavien det �socialistiska land� som g�tt l�ngst n�r det g�llde �fredlig samexistens� med v�st. Kampanjen mot Jugoslavien var d�rf�r ett led i kampen mot avsp�nningspolitiken. Genom att misskreditera den �jugoslaviska revisionismen� f�rs�kte man hindra att en s�dan politik spreds till andra l�nder i det �socialistiska blocket�.
F�r det andra s�g Kinas allianspartner Albanien Titos Jugoslavien som en huvudfiende.
F�r det tredje h�ngde fr�gan om Jugoslavien intimt samman med fr�gan om Stalin (som ju brutit med Jugoslavien).
Beh�ver vi upplysa om att Jugoslavien idag tillh�r Kinas �b�sta v�nner�?
Allteftersom den sino-sovjetiska alliansen luckrades upp och till slut fullst�ndigt br�t samman, m�ste de kinesiska ledarna utarbeta nya riktlinjer f�r utrikespolitiken. Detta var ingen l�tt uppgift. Tv�rtom blev det en mycket sm�rtsam process. G�ng p� g�ng blev utrikespolitiken f�rem�l f�r h�ftiga fraktionsstrider i det kinesiska kommunistpartiets h�gsta ledning.
Under 60-talets f�rsta h�lft tycktes det dock r�da en relativ enighet om vilken v�g som m�ste f�ljas. De kinesiska ledarna var �verens om att Kina m�ste g� en sj�lvst�ndig v�g med f�ljande huvudelement:
1) Sj�lvtillit i det ekonomiska uppbygget. Detta var delvis av n�dtv�ng eftersom bist�ndet fr�n Sovjetunionen upph�rde d� den sino-sovjetiska konflikten br�t ut p� allvar, och vid denna tid var det ot�nkbart att ers�tta detta med kapital och teknologisk hj�lp fr�n imperialismen. Den kraftiga satsningen p� att anskaffa en kinesisk atombomb f�r att kompensera bortfallet av det sovjetiska �k�rnvapenparaplyet� var en viktig aspekt av denna �lita-till-egna-krafter�-politik.[42]
2) Sj�lvst�ndighet i f�rh�llande till Sovjetunionen p� det utrikespolitiska omr�det och opposition mot Sovjets �fredliga samexistens�-politik. F�r att effektivt kunna bek�mpa den sovjetiska avsp�nningspolitiken m�ste man vinna allierade inom sovjetblocket och bland de kommunistiska partierna i den kapitalistiska v�rlden. Anstr�ngningarna att vinna inflytande i den kommunistiska v�rldsr�relsen ig�ngsattes p� allvar 1961, men blev f�ga framg�ngsrika. I det �socialistiska l�gret� var det bara Albanien som st�dde kineserna och det var endast i Asien som Beijing lyckades vinna �ver n�gra kommunistpartier av betydelse (fr�mst det indonesiska) p� sin sida. F�r �vrigt inskr�nkte sig de prokinesiska grupperna till obetydliga utbrytningar ur de Moskva-trogna partierna.[43]
3) En inriktning p� att uppr�tta �bredast m�jliga enhetsfront� mot USA-imperialismen genom att utnyttja mots�ttningar mellan USA och �vriga kapitalistiska stater.[44] En viktig roll f�r att ideologiskt motivera en s�dan politik spelade det i b�rjan av 1964 lanserade begreppet �mellanzon� (l�nderna mellan det �socialistiska blocket� och USA-imperialismen). Denna indelades i tv� delar:
�En del best�r av de oberoende l�nderna och de som str�var efter oberoende i Asien, Afrika och Latinamerika. Den kan kallas den f�rsta mellanzonen. Den andra delen best�r av hela V�steuropa, Oceanien, Kanada och andra kapitalistiska l�nder. Den kan kallas den andra mellanzonen. L�nder i denna andra mellanzon har en kluven natur. Medan deras h�rskande klasser �r utsugare och f�rtryckare, �r dessa l�nder sj�lva utsatta f�r amerikansk kontroll, inblandning och �versitteri. De f�rs�ker d�rf�r g�ra sitt b�sta f�r att befria sig fr�n amerikansk kontroll. I detta avseende har de n�got gemensamt med de socialistiska l�nderna och folken i olika l�nder.� [45]
I en intervju med en grupp japanska socialister senare samma �r (i augusti) f�rtydligade Mao att �ven det �japanska monopolkapitalet� h�rde till �den andra mellanzonen�. Vidare:
�Alla nationer i Asien, Afrika och Latinamerika reser sig mot imperialismen. �ven Europa, Kanada och andra l�nder reser sig mot imperialismen. Imperialister reser sig t o m mot imperialister. �r det inte detta som de Gaulle g�r?� [46]
Mellanzons-begreppet indelar allts� l�nderna med avseende p� storlek och ekonomisk utvecklingsniv�. Det har mycket litet att g�ra med r�dande sociala system, politiska f�rh�llanden osv. D�rf�r kan ocks� mellanzons-begreppet fyllas med n�stan vilket inneh�ll som helst. Alltsedan det inf�rdes och fram till slutet av 60-talet fick det ideologiskt motivera en politik som fr�mst gick ut p� att finna allianspartners i �den f�rsta mellanzonen� och i synnerhet d� bland de regimer som s�gs som �oberoende� eller �neutrala� (t ex Indonesien, Pakistan, Burma och en rad afrikanska stater). Redan fr�n b�rjan gjordes dock framst�tar �ven i den �andra mellanzonen� (Frankrike �r det mest anm�rkningsv�rda exemplet). Efter kulturrevolutionen (fr�n 1969 och fram�t) �kade det kinesiska intresset f�r den �andra mellanzonen� kraftigt, samtidigt som allt st�rre delar av �f�rsta mellanzonen� omfamnades (enda kriterium: inst�llningen till Kina och dess utrikespolitik). P� 70-talet �vidareutvecklades� mellanzons-resonemanget till den s k �teorin om de tre v�rldarna� (se avsnittet om 70-talet).
4) En aktiv inriktning p� �tredje v�rlden�. Intresset f�r �tredje v�rldens l�nder� tog sig tv� uttryck. Huvudinriktningen var att uppr�tta goda mellanstatliga f�rbindelser med dessa l�nder, men d� regimerna uppfattades som Kina-fientliga (dit h�rde fr�mst de som var h�rt knutna till USA) uppmuntrades ofta befrielser�relser om s�dana fanns.
Att Beijing visade ett speciellt intresse f�r �tredje v�rlden� var ingen tillf�llighet. F�r det f�rsta var det endast d�r som Kina kunde r�kna med att vinna n�gra �v�nner� n�r nu d�rrarna till b�de Sovjet-blocket och v�st-kapitalismen var st�ngda. F�r det andra innebar Kinas geografiska l�ge, ekonomiska utvecklingsniv� osv att det var fr�mst d�r, och s�rskilt d� i Asien, som Beijing hade m�jligheter att ut�va n�got inflytande. Detta g�llde �ven de traditionella kommunistpartierna, ty i de imperialistiska l�nderna, f�rutom i Japan, hade Moskva i stort sett h�llit sina st�llningar.
I KKP:s programmatiska dokument fr�n 1963 motiverades �tredje v�rlden�-inriktningen (som var dominerande under i stort sett hela 60-talet) p� f�ljande s�tt:
�De olika typerna av mots�ttningar i den nutida v�rlden �r koncentrerade till Asiens, Afrikas och Latinamerikas v�ldiga omr�den. Dessa omr�den �r det imperialistiska v�ldets mest s�rbara och stormcentra f�r v�rldsrevolutionen, som sl�r direkt mot imperialismen.
�� Den nationaldemokratiska revolution�ra r�relsen i dessa omr�den och den internationella socialistiska revolution�ra r�relsen �r de tv� stora historiska str�mmarna i v�r tid.
�� Den nationaldemokratiska revolutionen i dessa omr�den �r en viktig best�ndsdel av den samtida prolet�ra v�rldsrevolutionen.
�� De antiimperialistiska revolution�ra strider som folken i Asien, Afrika och Latinamerika f�r, sl�r emot och undergr�ver grundvalarna f�r imperialismens och den gamla och nya kolonialismens v�lde och �r nu en m�ktig kraft i f�rsvaret av v�rldens fred.� [47]
Vid en f�rsta anblick ger dessa rader intryck av en odelat positiv inst�llning till revolution�r kamp i �tredje v�rlden�. P� 60-talet propagerades ocks� st�d till befrielser�relser i flera fall (Vietnam, Thailand, Filippinerna m fl), �ven om det materiella st�det � utom i fr�ga om Vietnam � var minimalt. Men det �r viktigt att sl� fast att inte ens d� var st�det till befrielser�relser en allm�n linje, utan tillgreps enbart n�r detta ans�gs gynna kinesiska stats- och s�kerhetsintressen, dvs n�r regimerna i ifr�gavarande l�nder h�rde till Kinas �fiender� (exempelvis st�ddes v�pnad kamp i Indien, men inte i Pakistan).[48] En lite mer uppm�rksam l�sning av de citerade raderna avsl�jar ocks� att de ger utrymme f�r andra tolkningar och att de �ven kan anv�ndas f�r att motivera st�d till borgerliga regimer. Detta inses om man l�gger m�rke till den vaga terminologin (�den nationaldemokratiska revolution�ra r�relsen�, �folken� osv) som kan fyllas med mycket varierande inneh�ll. Med ett enkelt konstgrepp (genom att definiera en viss regim som �oberoende av imperialismen�, �antiimperialistisk� o s v), kunde i stort sett vilken borgerlig regim som helst i �tredje v�rlden� adopteras till den �nationaldemokratiska� storfamiljen. Det praktiska kriteriet var om regimerna var �v�nskapliga� till Kina eller inte. De �nationella bourgeoisier� som uppr�ttade goda f�rbindelser med Kina blev hastigt och lustigt en del av den �nationaldemokratiska revolution�ra r�relsen�.
Att ovanst�ende tolkning �r korrekt �r uppenbart om man studerar den faktiskt f�rda kinesiska utrikespolitiken under 60-talet. Men vi beh�ver inte ens g� till Beijings praktik f�r att f� bekr�ftat att de kinesiska ledarna kunde vara mycket �gener�sa� n�r det g�llde att g� i god f�r reaktion�ra regimers �progressiva� karakt�r. I samma dokument s�gs n�mligen:
�De nationalistiska l�nder, som nyligen vunnit politiskt oberoende, st�r alltj�mt inf�r den m�dosamma uppgiften att bef�sta detta, likvidera imperialismens och den inhemska reaktionens krafter, genomf�ra jordreformer och andra sociala reformer och utveckla sin nationalhush�llning och sin kultur. Det �r av praktisk och livsviktig betydelse f�r dessa l�nder att de skyddar sig och k�mpar emot den nykolonialistiska politik som de gamla kolonialisterna anv�nder f�r att bevara sina intressen och s�rskilt mot den amerikanska imperialismens nykolonialism.
�� I vissa av dessa l�nder forts�tter den patriotiska nationella bourgeoisin att st� samman med massorna i kampen mot imperialism och kolonialism och vidtar vissa �tg�rder som inneb�r sociala framsteg. Detta f�rh�llande kr�ver av det prolet�ra partiet att det g�r en fullst�ndig v�rdering av den patriotiska nationella bourgeoisins progressiva roll och st�rker enheten med den...
�� Mycket breda sektioner av befolkningen i dessa omr�den v�grar att vara slavar �t imperialismen. De omfattar inte endast arbetarna, b�nderna, de intellektuella och sm�bourgeoisin utan ocks� den patriotiska nationella bourgeoisin och till och med kungar, prinsar och aristokrater, som �r patrioter.� [49]
Beh�ver vi p�peka att Beijing d�rmed l�mnade d�rren �ppen f�r att v�lkomna i princip vem som helst?
Anstr�ngningarna att uppr�tta �allianser� med den �nationella bourgeoisin� i �tredje v�rlden� var allts� huvudsidan i den kinesiska utrikespolitiken under 60-talet. Det var bara d� denna inriktning inte fungerade som upprorsr�relser kunde f� st�d. I Asien uppr�tth�lls t ex goda f�rbindelser med Pakistan, Ceylon (senare Sri Lanka), Kambodja, Burma, Indonesien; i Afrika Tanzania, Algeriet, Mali, Guinea och Ghana m fl.
Denna politik drabbades dock av en rad sv�ra bakslag i mitten av 60-talet. Det v�rsta var milit�rkuppen i Indonesien i oktober 1965. Denna gjorde abrupt slut p� Kinas goda f�rbindelser med �den patriotiska nationella bourgeoisin� i Indonesien och krossade n�stan fullst�ndigt det Beijing-orienterade indonesiska kommunistpartiet, som fram till milit�rkuppen hade varit det st�rsta utanf�r �det socialistiska blocket� (mellan en halv och en miljon av dess medlemmar och sympatis�rer m�rdades och ytterligare hundratusentals f�ngslades). Milit�rkuppen var det logiska resultatet av den f�rda politiken. De goda f�rbindelserna med Sukarno-regimen f�rutsatte n�mligen att det indonesiska kommunistpartiet f�rde en reformistisk klassamarbetspolitik (det ingick t o m kommunistpartimedlemmar i Sukarnos regering). N�r de reaktion�raste kretsarna f�tt nog av reformpolitik och skr�mdes av kommunisternas styrka slog arm�n till (som f�rev�ndning anv�ndes n�gra mord p� h�gergeneraler).[50]
Ett andra svidande bakslag var st�rtandet av president Nkrumah i Ghana (genom en milit�rkupp i mars 1966), vilket f�ljdes av brytning med Kina (i november samma �r). D�rmed hade Beijing f�rlorat sin b�sta �v�n� i det svarta Afrika.
En tredje stor missr�kning var sammanbrottet f�r de kinesiska anstr�ngningarna att 1965 f� till st�nd en ny afro-asiatisk konferens (fr�n vilken Moskva skulle utest�ngas). Denna �andra Bandung-konferens�, som skulle ha �ppnats i Alger den 29 juli, uppsk�ts sedan Ben Bella, tio dagar f�re detta datum, st�rtats genom en milit�rkupp ledd av �verste Boum�dienne. I ett sista desperat f�rs�k att r�dda konferensen erk�nde Beijing omedelbart den nya h�gerinriktade milit�rregimen � ett slag i ansiktet p� alla revolution�ra och progressiva krafter i Algeriet och resten av Afrika. Detta hj�lpte dock inte. Konferensen blev aldrig av.
Som om detta inte skulle ha varit nog, r�kade Beijing ut f�r en rad andra mindre bakslag som bidrog till att �ka Kinas internationella isolering. S�rskilt illa gick det i Afrika: Brytning med Burundi (januari 1965), Dahomey och Centralafrikanska republiken (januari 1966), samt f�rs�mrade f�rbindelser med Kenya och Egypten.
�ven i den kommunistiska v�rldsr�relsen f�rsvagades de kinesiska st�llningarna: Relationerna till de vietnamesiska och japanska partierna f�rs�mrades (till f�ljd av att Beijing avvisade f�rslag om �gemensam aktion� med Moskva till st�d f�r Vietnam); likas� utbr�t en h�ftig dispyt med kubanerna, vilket torde ha varit s�rskilt retfullt, eftersom Castro & Co tidigare visat stor sympati f�r de kinesiska st�ndpunkterna i den sino-sovjetiska polemiken.[51]
Allt detta som i sig var allvarligt skedde mot bakgrund av en kraftigt upptrappad Vietnam-konflikt vid Kinas s�dra gr�ns, vilken riskerade att dra in Kina i en milit�r konfrontation med USA (fr�n februari 1965 genomf�rde amerikanskt flyg en ih�llande, massiv bomboffensiv mot Nordvietnam, samtidigt som stora amerikanska truppstyrkor insattes i Sydvietnam � dessa skulle under 1966 uppn� en halv miljon man).
I mitten av 60-talet befann sig d�rf�r Kina i en mycket sv�r utrikespolitisk situation. Det �r d�rf�r heller inte s� underligt att utrikespolitiken blev en stridsfr�ga i KKP. I fraktionskampen utkristalliserades tv� huvudlinjer:
Den ena (f�retr�dd av generalstabschefen Luo Ruiqing, Liu Shaoqi, Deng Xiaoping m fl) menade att man inf�r det v�xande hotet fr�n USA-imperialismen m�ste bryta Kinas isolering genom att �terknyta kontakterna med Sovjet. (Denna fraktion var positiv till id�n om �gemensam aktion� till st�d f�r Vietnam)
Den andra (Lin Biao, Mao m fl) ville inte veta av n�got n�rmande till Sovjet. Tv�rtom var det n�dv�ndigt att �slutf�ra kampen mot sovjetrevisionismen�. Kina m�ste forts�tta att g� sin egen v�g, �lita till egna krafter�, och bek�mpa b�de Sovjet och USA. Men f�r att undvika en milit�r konfrontation med USA-imperialismen m�ste man f�ra en mycket f�rsiktig utrikespolitik och minimera de kinesiska �tagandena gentemot befrielser�relser runt om i v�rlden. Precis som Kina m�ste ocks� dessa �lita till egna krafter�.[52]
Fraktionskampen om den utrikespolitiska linjen var som h�ftigast under perioden februari-oktober 1965 och i b�rjan av 1966, dvs under kulturrevolutionens inledande skede. Sommaren 1966 stod den andra linjen som obestridd segrare i denna strid.[53]
Det kan f�refalla vara en paradox att kulturrevolutionen, som f�r det mesta brukar f�rknippas med radikalism, i sj�lva verket kn�satte en mycket f�rsiktig utrikespolitik (som dock till en b�rjan maskerades med mycket radikala fraser). Men detta �r ett faktum. Det var denna utrikespolitiska inriktning som i sin f�rl�ngning ledde fram till det spektakul�ra n�rmandet mellan Kina och USA i b�rjan av 70-talet.
Men innan det fr� som satts kunde blomma ut p� allvar m�ste fraktionskampen slutf�ras. Under kulturrevolutionens h�jdpunkt (1966-68) v�ndes blickarna in�t. D�rf�r intog Beijing under denna period i stort sett en mycket passiv h�llning till omv�rlden. Den diplomatiska aktiviteten upph�rde n�stan helt (stora delar av den diplomatiska k�ren kallades t ex hem till Kina). I st�llet exporterades kulturrevolutionens id�er, vilket ibland gav upphov till internationella f�rvecklingar. I de fall man uttalade sig om internationella h�ndelser var retoriken ofta mycket frasradikal (t ex tog man st�llning f�r maj-revolten i Frankrike 1968). Det var i detta frasradikala klimat som de maoistiska organisationerna fick sitt uppsving inom fr�mst ungdomsskikt runt om i v�rlden. Men � vi vill betona detta � �ven i de mest radikala �gonblicken stannade det f�r det mesta vid revolution�rt frasmakeri och i synnerhet aktade sig Beijing noga f�r att g�ra n�got som skulle kunna leda till en konfrontation med USA. Detta �r s�rskilt tydligt i Indokina-konflikten, d�r man tidigt gjorde klart att ett kinesiskt ingripande blev aktuellt f�rst om Kina hotades direkt (i praktiken endast om Kina sj�lvt angreps).[54] En seger f�r befrielser�relserna i Indokina var s�ledes ingen hj�rtesak f�r Beijing-byr�kratin. Utg�ngspunkten var i st�llet p� vilket s�tt konflikten skulle kunna utnyttjas f�r att gynna de egna intressena. Vietnamkriget erbj�d n�mligen unika m�jligheter att plocka propagandavinster i polemiken med Moskva, den f�rsvagade och band upp USA, och den satte k�ppar i hjulet f�r den sovjetisk-amerikanska avsp�nningen. P� lite l�ngre sikt kunde konflikten ocks� utnyttjas f�r att reda upp Kinas relationer med Washington.
Samtidigt som faran f�r en milit�r konfrontation med USA minskade under 60-talets andra h�lft (Washington begrep den kinesiska utrikespolitiken betydligt b�ttre �n Beijings supporterskara i maoistgrupperna utanf�r Kina), f�rs�mrades relationerna till Moskva. Den kinesiska propagandan blev allt h�tskare. Fr�n mitten av 60-talet h�vdades att kapitalismen ��teruppr�ttats� i Sovjetunionen. Efter den sovjetiska invasionen i Tjeckoslovakien (augusti -68) och proklamerandet av Brezjnev-doktrinen om �begr�nsad suver�nitet� (dvs det �socialistiska l�grets� ansvar att �kollektivt f�rsvara socialismen� i varje land), vilken princip ocks� var till�mplig p� Kina, gick tonl�get upp i falsett. Sovjet hade blivit �socialimperialistiskt� och �de nya tsarerna i Kreml� hade uppr�ttat en stat av �hitlertyp�. Upptrappningen av ordkriget beledsagades av kraftigt �kade sp�nningar vid den sino-sovjetiska gr�nsen. Dessa kulminerade i mars 1969, d� v�pnade sammanst�tningar �gde rum p� den omtvistade �n Zhen Bao (Damanskij p� ryska), som ligger i gr�nsfloden Ussuri.
De amerikanska motg�ngarna i Vietnam (Tetoffensiven 1968!) och sk�rpningen av den sino-sovjetiska konflikten fick allt fler amerikanska politiker att b�rja omv�rdera den amerikanska Kina-politiken: Skulle man inte kunna utnyttja mots�ttningarna mellan Beijing och Moskva till egen f�rdel och s�rskilt f�r att f� slut p� Vietnam-kriget p� ett f�r Washington �hedersamt� s�tt? Redan 1967, dvs ett �r innan Nixon valdes till amerikansk president hade han klargjort att han var intresserad av att komma till tals med kineserna. Beijing � sin sida f�rklarade i slutet av 1968 att man var beredd att ta upp diskussioner med den tilltr�dande Nixon-regeringen. Den diplomatiska process som skulle leda fram till Kissingers Kina-bes�k (sommaren 1971) och Nixons dito (i b�rjan av 1972) kunde s�tta ig�ng. De f�rsta stegen var trevande och f�rsiktiga. Ingen av sidorna ville blotta sig i f�rtid och st� d�r som en f�rsm�dd friare. Man iakttog noga den andra sidans reaktioner innan n�sta steg togs.[55] Mao och Zhou Enlai tvingades dessutom g�ra upp r�kningen med gruppen kring Lin Biao (som var emot n�rmandet till Washington) innan de fick fullt sv�ngrum f�r sin nya inriktning.
Under 70-talet genomgick Kinas relationer med omv�rlden en veritabel omv�lvning: �rkefienden Washington f�rvandlades till en av Kinas b�sta �v�nner�, medan den n�ra �vapenbrodern� Hanoi blev en av Kinas v�rsta fiender, f�r att bara n�mna tv� av de mest frapperande exemplen.
Utvecklingen dith�n var givetvis inte r�tlinjig. Den var ryckig och full av krumbukter. Ibland skedde frontf�r�ndringarna med rasande fart, och ibland stod man i stort sett och stampade p� st�llet eller t o m retirerade till gamla positioner. Till de mer spektakul�ra perioderna h�r �ren 1969-72 och 1978-80. Den f�rsta av dessa markerar inte bara genombrottet i de sino-amerikanska f�rbindelserna, utan ocks� Kinas diplomatiska genombrott �verhuvudtaget (Folkrepubliken erk�ndes av ett 40-tal stater och invaldes i FN). Scenf�r�ndringarna under den andra perioden �r inte mindre dramatiska: den �ppna brytningen med Vietnam och Albanien, det kinesiska angreppet p� Vietnam, f�r att inte tala om det allt intimare samarbetet mellan Washington och Beijing.
F�r att f�rst� denna utveckling �r det n�dv�ndigt att beakta ett flertal v�xelverkande faktorer p� det internationella och nationella planet (triangeldramat Washington-Moskva-Beijing, liksom i regional skala Beijing-Hanoi-Phnom Penh, fraktionskampen i KKP m m). Vi ska h�r inte g� in n�rmare p� de olika turerna och �stadierna� i denna m�ngfacetterade utveckling.[56] F�rutom n�gra allm�nnare reflektioner kring den utrikespolitik som tog form under 70-talet ska vi endast g�ra ett litet, men belysande urval ur den l�nga rad av bekl�mmande exempel p� Beijing-regimens internationella agerande som vi fick bevittna under �rtiondet. Dessa exempel f�r illustrera det faktum att intr�desbiljetten till de kapitalistiska salongerna hade ett h�gt pris. Beijing betalade n�mligen med att cyniskt f�rr�da klasskampen runt om i v�rlden.
Som vi redan betonat i tidigare artiklar finns det en grundl�ggande kontinuitet i den kinesiska utrikespolitiken alltsedan 50-talet. De grundl�ggande m�ls�ttningarna och str�vandena l�g fast. I denna mening utgjorde d�rf�r den politik som utvecklades under 70-talet ingalunda n�got avg�rande brott med den tidigare politiken. S� gott som alla grundl�ggande aspekter hade tidigare funnits som mer eller mindre starka tendenser. Det g�ller t ex synen p� �den tredje v�rlden� och den str�van att h�vda Kina som en stormakt som blev allt uppenbarare under 70-talet, inte minst efter angreppet p� Vietnam. Vad som f�r�ndrades var �v�rldsl�get� s� att de inneboende tendenserna fick utrymme att sl� ut i full blom. Och i takt med att Kinas internationella isolering br�ts l�mnade den kinesiska byr�kratin alltmer frasernas och retorikens niv�, till f�rm�n f�r mer �realpolitiska� och praktiska f�rpliktelser. D�rmed fick den kinesiska utrikespolitiken ocks� alltmer allvarliga och direkt skadliga konsekvenser f�r klasskampen p� den internationella arenan.
Kinas nya roll i utrikespolitiken m�ste givetvis f� effekter p� det ideologiska planet. I och f�r sig �r inte de officiella �teorierna� och ideologin best�mmande f�r politiken. Men eftersom ideologin har till uppgift att legitimera agerandet, m�ste den �tminstone hj�lpligt anpassas till praktiken. Det �r d�rf�r inte s� underligt att vi kan iaktta omformuleringar och tyngdpunktsf�rskjutningar i den officiella ideologin alltsedan slutet av 60-talet, d� Beijings diplomatiska prioritering v�sterut b�rjade. Redan kring 1970 kan den uppm�rksamme l�saren iaktta hur Beijing i allt st�rre utstr�ckning b�rjar tala om �supermakternas hegemoni� i st�llet f�r �imperialism�, om �medelstora och sm� stater� i st�llet f�r �f�rtryckta klasser� osv. Detta gradvisa �vergivande av marxistiska begrepp som f�r tankarna till klasskamp, revolution osv uttryckte att den kinesiska byr�kratin lade st�rre vikt vid goda f�rbindelser med existerande regimer och alltmer nedtonade befrielser�relsernas betydelse.
Det dr�jde dock flera �r innan det gjordes n�got allvarligt f�rs�k att formulera ett sammanh�ngande teorisystem som b�ttre skulle kunna r�ttf�rdiga den utrikespolitiska kurs man styrt in p�. Denna bedrift stod Deng Xiao-ping f�r, samme figur som utrensats under Kulturrevolutionen, men som nu gjort comeback.
Vid FN:s r�varukonferens i april 1974 presenterade han �teorin om de tre v�rldarna�. Enligt denna �teori� best�r v�rlden av �tredje v�rlden� (= de s k u-l�nderna), �supermakterna� eller �f�rsta v�rlden� (= USA och Sovjet) och d�remellan den �andra v�rlden� (= de medelstora och sm� utvecklade l�nderna: Japan, Kanada, Australien och l�nderna i Europa). Det �r inte s� sv�rt att inse att detta egentligen utg�r en tillspetsning av teorin om �mellanzonerna�.[57]
Enligt �teorin om de tre v�rldarna� beror allt el�nde och alla konflikter ute i v�rlden p� �supermakternas�, dvs Sovjets och USA: s �aggressiva politik�. Mot dessa tv� �supermakter� st�r den �andra och tredje v�rlden�. Det nya i denna �teori�, j�mf�rt med mellanzonsteorin, �r att s� gott som alla h�nvisningar till klasskampen och till l�ndernas klasskarakt�r f�rsvunnit.
� Medan definitionen p� mellanzons-begreppet �tminstone utgick ifr�n kampen mellan �det socialistiska l�gret� och USA-imperialismen (se ovan) inneb�r �3-v�rlds-teorin� ett fullst�ndigt brott med varje anknytning till klasskriterier. Det �socialistiska l�gret� f�rklarades t o m ha upph�rt att existera och Kina r�knades till �tredje v�rlden�.
� Medan mellanzons-teorin �tminstone l�mnade utrymme f�r �revolution�ra strider� och klasskamp (se ovan), proklamerades nu �ppet att huvuduppgiften var att ena existerande stater i kamp mot �supermakternas hegemonistr�vanden�.
�Teorin om de tre v�rldarna� innebar s�ledes att man buntade ihop l�nder av de mest skilda karakt�r. I praktiken blev det avg�rande kriteriet f�r Beijings del i allt st�rre utstr�ckning graden av antisovjetism hos de aktuella regeringarna.[58]
Redan s� tidigt som 1971 kan man finna kinesiska uttalanden d�r Sovjet utn�mns till �huvudfiende�.[59] Efter befrielser�relsernas seger i Indokina (1975) blev detta ett alltmer markerat inslag i den kinesiska utrikespolitiken. Kampen m�ste i f�rsta hand inriktas mot den �l�mskaste och mest aggressiva� av de tv� �supermakterna�, dvs Sovjetunionen. I kampen mot Sovjet m�ste man �ena alla krafter som g�r att ena�. Ju mer antisovjetisk en regim �r desto b�ttre. D�rf�r blev ocks� reaktion�ra (= antikommunistiska) regimer (t ex Chile, Zaire, Iran under shahen osv) att f�redra f�re s�dana som t ex Angola eller Kuba.
I sin str�van efter en �v�rldsomsp�nnande front mot Sovjetunionens hegemonistr�vanden� har de kinesiska byr�kraterna inte hindrats av n�gra som helst skrupler. Ju reaktion�rare en politiker �r, desto salongsf�higare blir han i Beijing. Detta g�ller inte bara reaktion�rer som sitter vid statsrodret. F�rbindelserna med Heath och Thatcher n�r de befann sig i oppositionsst�llning �r v�lk�nda, liksom med Strauss (i V�sttyskland).[60]
Denna oheliga allians har KKP ut�t f�rs�kt ideologiskt motivera med h�nvisningar till v�rldsl�get och �krigsfaran�. Sovjetunionen har j�mst�llts med ett expanderande Hitlertyskland, berett att kasta sig �ver V�steuropa. Alla politiker som inte insett detta, och d�rf�r inte f�respr�kat preventiva �tg�rder (upprustning o s v), har f�tt epitetet �eftergiftspolitiker� typ Chamberlain (f�r dennes agerande i M�nchen 1938).[61] S�rskilt f�rkastliga �r de som talar om nedrustning, avsp�nning o s v. I konsekvens med detta har Beijing tydligt demonstrerat att man f�redrar h�gerregeringar framf�r socialdemokratiska (t ex i Storbritannien och V�sttyskland) och �ppet f�respr�kat EG:s ekonomiska och milit�ra upprustning och ett f�rst�rkt NATO. Som ett n�rmast surrealistiskt faktum kan n�mnas att en av dem som f�rsta maj 1978 fick �ntra talartribunen i Peking var... den brittiske �verbef�lhavaren.[62]
Alla framg�ngar f�r de Moskva-orienterade kommunistpartierna representerar i detta perspektiv blott och bart f�rhatliga hinder i v�gen f�r m�ls�ttningen att bek�mpa Sovjet. Under det revolution�ra uppsvinget i Portugal 1974-75 betecknades Cunhals kommunistparti t ex som �socialimperialismens f�rl�ngda arm�. Det gick s� l�ngt att diverse maoistgrupper � med Beijings goda minne � appl�derade eller t o m deltog i h�gerextremistiska angrepp p� kommunistpartiet, d�r dess m�ten br�ts upp, dess lokaler sattes i brand o s v.[63]
En socialistisk revolution i Europa skulle Beijing-byr�kratin betrakta n�rmast som en katastrof. Dess tillit till den europeiska arbetarklassens revolution�ra potential �r lika med noll. I st�llet g�ller det att ena och st�rka V�steuropas �sm� och mellanstora� imperialiststater och inrikta dem mot Sovjets �hegemonism�.[64]
KKP-ledningen har inte heller n�jt sig med att f�respr�ka denna inriktning f�r enbart Europa. Efterhand har man allt uttryckligare klargjort att �ven USA-imperialismen m�ste inkluderas i denna �antihegemonistiska enhetsfront�. Det �r ingen hemlighet att Beijing f�redrog h�karna Schlesinger och Brzezinski f�re Kissinger resp. Vance, eller Nixon (!) f�re Carter. Den andra kategorin ans�gs inte f�ra en tillr�ckligt h�rd politik mot Sovjet. Krigshetsaren Nixon fick f.�. efter han tvingats avg� motta en personlig inbjudan till Kina...[65]
I detta sammanhang b�r ocks� n�mnas Beijings flirt med extrema h�gerkretsar inom amerikanska milit�ren. Under juni-juli 1977 mottogs i Kina f�rre amiralen Elmo R. Zumvalt och fick g�ra en m�nads rundresa i landet. Zumwalt �r mest k�nd som kommendant f�r USA:s sj�operationer kring Vietnam 1968-70. Att han inbj�ds till Kina berodde dock inte p� att byr�kratin �nskade ytterligare f�rb�ttra relationerna med Washington, eftersom Zumvalt vid den tidpunkten inte l�ngre representerade USA:s regering. Han mottogs ist�llet som representant f�r den s k �Kommitt�n mot den nuvarande faran�, en grupp milit�rer som kritiserade Washington f�r att vara f�r �sl�pph�nt mot kommunismen� och f�r att inte satsa tillr�ckligt p� upprustningen f�r att m�ta �det sovjetiska hotet�. Kommitt�ns uttalanden citerades knappt i de borgerliga tidningarna. D�remot trycktes de upp i den kinesiska pressen.[66]
Denna politik � ett enat militariserat Europa och ett kraftigt upprustat NATO och USA � �r inte bara kontrarevolution�r. Den �r ocks� extremt kortt�nkt, n�r det g�ller Beijing-byr�kratins egna intressen. Att den � om den blev en realitet � skulle leda till allvarliga konsekvenser f�r arbetarklassen i v�st � �kad repression, �kat skattetryck osv � bekymrar s�kert inte potentaterna i Beijing. D�remot borde de inse att ett Europa och USA rustat till t�nderna inte bara utg�r ett hot mot Sovjet, utan ocks� mot Kina! Om imperialismen �r tillr�ckligt stark f�r att krossa Sovjet, d� kommer den inte heller l�mna sten p� sten kvar av den kinesiska arbetarstaten! D�rf�r �r det en farlig lek med elden som Deng & Co gett sig in p�.[67]
1971 var det �r som den kinesiska utrikespolitiken b�rjade sl� igenom p� det diplomatiska planet. En kortfattad redog�relse f�r tre speciella h�ndelser i den koloniala v�rlden f�r markera denna period (Sudan, Ceylon och Palestina). Slutligen tar vi n�got utf�rligare upp ett n�got aktuellare exempel (Iran).
I juli 1971 gjordes ett f�rs�k att st�rta den sittande reaktion�ra Numeiry-regeringen. Kuppm�nnen var v�nsterorienterade officerare. Enligt samst�mmiga rapporter i massmedia mottogs kuppen positivt av de sudanesiska massorna, som demonstrerade sitt st�d f�r kuppen och mot Numeirys reaktion�ra diktatur. Efter tre dagar lyckades dock Numeiry-trogna element inom arm�n g�ra en motkupp. En veritabel klappjakt p� fackf�reningsmilitanter och kommunister inleddes � kommunistpartiet p�stods n�mligen ligga bakom kuppen. Tusentals d�dades eller f�ngslades. Det starkaste kommunistpartiet i arabv�rlden stympades allvarligt. Varje revolution�rs plikt i en s�dan situation � oavsett vad man tycker om kommunistpartiets politik! � borde givetvis ha varit att f�rd�ma Numeiry-regimen, dess blodiga terror och g�ra allt f�r att st�dja de f�rf�ljda arbetarna.
Vad gjorde d� den kinesiska ledningen? Jo, strax efter�t mottogs en sudanesisk delegation i Beijing och den 24 augusti undertecknades ett ekonomiskt och tekniskt samarbetsavtal. Vidare beviljades Sudan ett l�n p� 35 miljoner dollar. F�r att riktigt understryka hur n�jda KKP-byr�kraterna var med Numeirys blodsd�d inbj�ds ytterligare en sudanesisk regeringsdelegation till Beijing i december samma �r och beviljades ytterligare ett l�n. Vid sitt h�lsningsanf�rande sade Zhou Enlai bl a f�ljande:
�Vi har med gl�dje uppm�rksammat att sedan Sudans majrevolution har det sudanesiska folket under president Numeirys ledning uppn�tt fortsatta framsteg i likviderandet av de koloniala krafterna, st�rkt sitt nationella oberoende och sin statliga suver�nitet och utvecklat sin nationella ekonomi. Detta �r har den sudanesiska regeringen och folket segerrikt slagit ner en utl�ndsk omst�rtningsplan.� [68]
S�ledes betraktade de kinesiska ledarna det sudanesiska kommunistpartiet och dess medlemmar som agenter f�r en utl�ndsk makt (= Sovjetunionen), och ans�g det d�rf�r utm�rkt att Numeiry l�t m�rda och f�ngsla dem![69] Kan det kinesiska ledningens totala avsaknad av klasst�ndpunkt och kommunistisk moral demonstreras tydligare?
Det �r att notera att de nordvietnamesiska ledarna och FNL intog en diametralt motsatt st�ndpunkt.[70]
1970 tilltr�dde en folkfrontskoalition regeringstaburetterna p� Ceylon (numera Sri Lanka). De partier som ingick i koalitionen var Bandaranaikes parti, SLFP, det reformistiska LSSP (f d trotskistiskt, uteslutet ur Fj�rde Internationalen 1964) och det moskvatrogna kommunistpartiet. Valet av denna �v�nsterfront� stimulerade massornas f�rv�ntningar. Men alla problem de hade hoppats att den nya regeringen skulle l�sa kvarstod � och f�rv�rrades! Arbetsl�sheten �kade, levnadsstandarden sj�nk o s v.[71]
I denna situation fick en n�stan nybildad organisation, JVP (Janatha Vimuthki Peramuna � �Folkets Befrielsefront�), ett visst geh�r, fr�mst bland studenter och arbetsl�sa ungdomar. I mars 1971 f�rs�kte regeringen krossa organisationen med hj�lp av undantagslagar och massarresteringar av dess ledare. Den 6 mars utf�rdes en attack mot USA:s ambassad i Colombo. Attacken tillskrevs �Den maoistiska ungdomsfronten�, en hittills ok�nd organisation. Sj�lva attacken anses ocks� ha varit ett provokationsverk av antingen regeringen eller ambassadpersonalen sj�lv.[72]
Det intr�ffade gav hur som helst Bandaranaike-regeringen en f�rev�ndning f�r repressiva �tg�rder i stor skala. Den 16 mars inf�rdes undantagstillst�nd och polisen och arm�n startade klappjakt p� JVP:s medlemmar och sympatis�rer. JVP ans�g sig i detta l�ge inte ha n�got annat val �n att f�rs�ka sl� tillbaka. Under en kort period lyckades ocks� organisationen skapa sig st�djepunkter genom baser i djungeln och t o m �befriade omr�den�. Men i slutet av april hade JVP:s motst�nd brutalt slagits ned. Mellan 12 000-50 000 ungdomar uppges ha m�rdats, �tskilliga tusen sattes i f�ngl�ger.[73]
Under tiden, och speciellt efter krossandet, utsattes JVP f�r en massiv f�rtalskampanj fr�n Bandaranaike-regimens sida. JVP beskrevs som en del av en v�pnad konspiration av v�nsterterrorister osv. Hj�lpen fr�n imperialismen l�t inte heller v�nta p� sig. Bland de stater som omedelbart st�llde vapen, krigsmateriel, trupper och pengar till Bandaranaike-regimens f�rfogande kan n�mnas Storbritannien, USA, Indien, Pakistan och Australien. S� sm�ningom ansl�t sig ocks� Sovjet till denna kontrarevolution�ra �enhetsfront�.[74]
Mot denna uppslutning skulle varje revolution�r, varje revolution�rt parti, varje stat som anser sig socialistisk ha reagerat med kraft. Argument av typen �JVP �r ju inte revolution�rt�, �JVP hade inget masst�d� osv f�r aldrig i en s�dan situation utg�ra hinder f�r en obrottslig solidaritet mot f�rtrycket.[75]
Vad gjorde d� KKP och Beijing? Jo, ist�llet f�r att uppmana till solidaritet med JVP, s�g byr�kratin det som ett utm�rkt tillf�lle att k�pa till sig den �progressiva� regimens �v�nskap�. Den 26 april utannonserades att Kina givit Ceylon ett l�n p� 150 miljoner rupies (ungef�r 25 miljoner dollar) under mycket f�rdelaktiga villkor. Dagen efter�t publicerade ceylonesiska tidningar ett brev fr�n Zhou Enlai till Bandaranaike:
�I enlighet med ordf�rande Mao Zedongs l�ror, s� har det kinesiska folket alltid motsatt sig ultra-�v�nstern� och h�geropportunismen under sin l�nga revolution�ra kamp. Det �r gl�djande att den kaotiska situation som skapats av en handfull personer vilka kallar sig �guevarister� och till vilka utl�ndska spioner smugit sig har bragts under kontroll tack vare Ers Excellens� och den ceylonesiska regeringens anstr�ngningar. Vi tror att dessa upproriska aktioner, anstiftade av inhemska och utl�ndska reaktion�rer i avsikt att underminera det ceylonesiska folkets intressen, �r d�mda att misslyckas till f�ljd av Ers Excellens� ledarskap och det kinesiska folkets st�d och medverkan.� [76]
�r det s�rskilt f�rv�nande att �maoismen� efter detta inte st�tt speciellt h�gt i kurs bland de arbetande massorna och v�nstern p� Sri Lanka?
Pakistan bildades 1947 av tv� separata landomr�den. De b�da delarna l�g inte bara hundratals kilometer fr�n varandra, de hade inte heller samma spr�k eller kultur. Den pakistanska statens �enhet� var helt enkelt en konstruktion av den brittiska imperialismen. Och det var i �stpakistan de f�rtryckta massorna drog det kortaste str�et...[77]
Efter gr�nskriget mellan Kina och Indien 1962 f�rs�kte Kina f�rst�rka sin allians med Pakistan. F�r att m�jligg�ra detta, avstod Beijing fr�n varje form av kritik av den pakistanska milit�rdiktaturen.[78]
Beijings linje innebar ett totalt avst�ndstagande fr�n den bengaliska majoriteten i Pakistan, och dess krav p� nationella r�ttigheter, vilket med tiden v�xte allt starkare.
I december 1970 h�lls nationella val i Pakistan. Det borgerliga Awamif�rbundet, som i sitt program lagt stor vikt vid nationella fr�gan, vann en f�rkrossande seger i �stpakistan: 167 av de 169 platser som tilldelats �stpakistan i nationalf�rsamlingen, i sj�lva verket blev dess st�llning s� stark att dess block skulle f� absolut majoritet i nationalf�rsamlingen, och gav det s�ledes r�tt att bilda centralregering. Detta skr�mde den h�rskande klassen i V�stpakistan som s�g sin traditionella dominerande maktst�llning hotad och fruktade att den pakistanska statsbildningen skulle splittras. D�rf�r uppsk�ts �ppnandet av den konstituerande f�rsamlingen till den 3 mars och arm�n, tillsammans med det ledande v�stpakistanska partiet (Ali Bhuttos Folkparti), f�rs�kte tvinga ledarna f�r Awamif�rbundet att �verge de punkter i sitt program som g�llde �stpakistans nationella sj�lvstyre. Detta gick emellertid d�ligt och den 1 mars 1971 besl�t general Yahya Khan env�ldigt att uppskjuta �ppnandet av nationalf�rsamlingen p� obest�md tid.
Mot detta revolterade de bengaliska massorna spontant och i stor omfattning. Yahya svarade med ett massivt folkmord. Detta kunde dock inte hindra l�sg�randet av �stpakistan fr�n den pakistanska statsbildningen och uppkomsten av en ny stat, Bangla Desh.[79]
Inget hade varit mer sj�lvklart f�r en marxist �n att st�dja det bengaliska folkets befrielsekamp. Men f�r Beijing-byr�kraterna stod den i v�gen f�r alliansen med Pakistan. Zhou Enlai lade fram byr�kratins st�ndpunkt i ett brev till Yahya Khan, 12 april 1971:
�Ers Excellens och ledare f�r skilda l�ger i Pakistan har utf�rt ett mycket v�rdefullt arbete i syfte att uppr�tth�lla Pakistans enhet och hindra Pakistan fr�n att g� mot en splittring. Vi tror s�kert att situationen i Pakistan, genom Ers Excellens� och ledarnas f�r skilda l�ger kloka �taganden och �tg�rder, kommer att �terg� till det normala. Enligt v�r mening �r Pakistans enhet och enheten mellan folken i �st- och V�stpakistan de grundl�ggande garantierna f�r att Pakistan skall uppn� v�lst�nd och styrka. H�r �r det av stor vikt att skilja mellan folkens breda massa och en handfull personer, vilka vill sabotera Pakistans enhet. Som genuina v�nner till Pakistan vill vi presentera dessa �sikter f�r Ers Excellens�.[80]
Av detta kan vi konstatera att Beijing inte st�dde �stpakistans r�tt till sj�lvbest�mmande, utan tv�rtom juntans folkmord (�kloka �tg�rder�). St�det till den pakistanska diktaturen stannade inte heller vid ord. F�rutom att de vapen som anv�ndes i �stpakistan till stor del var kinesiska (bl a flygplan och stridsvagnar), fick v�stpakistanskt flyg p� v�g till �stpakistan anv�nda kinesiskt luftrum och mellanlanda p� kinesiska flygplatser. Och som kronan p� verket sp�ddes tidigare kinesiska l�n till Pakistan nu p� med ytterligare 20 miljoner dollar.[81]
Alltsedan den ClA-st�dda statskuppen 1953, d� nationalisten Mossadeq st�rtades, har Iran intagit en f�rsta rangens plats i Washingtons strategi i Persiska Viken, och d� speciellt sedan 60-talet.[82] Shahen sj�lv uttryckte sin regims roll p� f�ljande s�tt:
�V�steuropa, USA och Japan betraktar Viken som en v�sentlig del av sin s�kerhet. Men de �r inte i st�nd att garantera s�kerheten i Viken. Det �r vi som g�r det �t dem... Vi har inte bara ett nationellt och regionalt ansvar utan ocks� en v�rldsroll som beskyddare av 60% av v�rldens oljereserver.� [83]
Denna roll uppr�tth�ll shahen troget, alltifr�n det brutala f�rtrycket av Irans arbetare, fattigb�nder och intellektuella till funktionen som kontrarevolutionens g�rdvar i Persiska Viken, d�r t ex befrielser�relserna i Oman och Dhofar bek�mpats med hj�lp av shahens USA-bev�pnade arm�. �nda till det slutliga fallet i februari 1979 r�knades shahens Iran till v�rldens grymmaste och blodigaste diktaturer.
Hur har d� Folkrepubliken Kina och KKP f�rh�llit sig till shahens Iran? Under 50- och 60-talen upptr�dde de tv� l�ndernas regimer som varandras �rkefiender., Kina f�rd�mde mycket snabbt kuppen 1953 och shahens makttilltr�de: �en regering som �r totalt underkastad den amerikanska h�rskande klicken har bildats... USA anv�nder Irans kungligheter f�r att uppn� sina egna m�ls�ttningar. Kungligheterna har blivit nitiska medl�pare till amerikanerna�. Kuppen hade ocks� enligt samma uttalande �anstiftats av speciella amerikanska agenter�.[84]
Och medan Beijing allts� betraktade shahen som en �marionettregim� s�g shahen � andra sidan Kina som �den nya j�tten i Fj�rran �stern, som breder ut sig och som snabbt v�xer�.[85]
Under denna tid riktade Beijing ocks� skarp kritik mot Sovjet f�r att det hade �n�ra f�rbindelser med den iranska reaktion�ra regimen� och f�r att det �propagerar p� ett positivt s�tt f�r regimens�.[86]
Sex �r senare var det helt andra tong�ngar i den kinesiska pressen. Shahen hade nu, fr�n att ha varit �USA-imperialismens nitiska medl�pare�. blivit en f�rk�mpe f�r �nationellt oberoende och progressiv utveckling�. � andra sidan erk�nde shahen Kina 1971, efter att ha v�grat g�ra detta i 22 �r, och kylde ist�llet ner relationerna med Sovjet ytterligare. Som tack b�rjade Beijing-byr�kratin alltmer skyla �ver shahens kontrarevolution�ra f�rehavanden. T ex hade Kina under 1968-71 hj�lpt gerillan i Oman och gett publicitet �t dess kamp. Efter att diplomatiska f�rbindelser uppr�ttats med Iran upph�rde Kinas st�d, och ist�llet f�rd�mdes gerillans aktivitet f�r att vara �sovjetst�dd subversion�.[87]
1972 s�nde Iran Phantom-plan till Sydvietnam, dvs mitt under Vietnamkrigets h�jdpunkt. Sydkorea och Taiwan gjorde detsamma. Dessa tv� stater kritiserades f�r detta i kinesisk press � men inte Iran...[88] Ist�llet emottogs shahens hustru i Beijing � under USA:s terrorbombningar av DRV i september 1972 � med devota hyllningsfraser till diktaturen:
�Under ledning av shah Pahlavi har regeringen och folket i Iran gjort fortl�pande anstr�ngningar och �stadkommit framsteg n�r det g�llt att v�rna om den statliga suver�niteten, skydda de nationella tillg�ngarna, utveckla den nationella kulturen och bygga upp landet.� [89]
Bakom dessa rader l�g i sj�lva verket ett inbakat st�d till shahens och hans diktaturs vakthundsroll i Persiska Viken. Detta uttalades senare (maj 1973) �ppet av Kinas utrikesminister Ji Pengfei, n�r denne bes�kte Teheran:
�Iran �r en av de viktigaste staterna i Persiska Viken. Er oro �ver situationen �r f�rst�elig och logisk. Vi har konsekvent ansett att varje land sj�lvt ska handha sina egna aff�rer... Iran och en rad andra stater vid Persiska Viken anser att Persiska Vikens angel�genheter ska handhas av l�nder som ligger d�r. De mots�tter sig inblandning utifr�n. Detta �r ett rimligt krav. Vi st�der det kraftfullt. Som Shainshah har sagt utg�r situationen vid Irans �stra och v�stra sida en mycket allvarlig varning till Iran. Med tanke p� det l�ge som uppst�tt i omr�det m�ste Iran st�rka sina f�rsvarskrafter�.[90]
Flera liknande uttalanden publicerades i den kinesiska pressen efter detta. I alla dessa uttalanden �gl�mdes� det bort att shahens makt baserade sig n�stan helt p� amerikanskt st�d (�statlig suver�nitet�?), att shahens arm� bidragit till att krossa befrielser�relserna i omkringliggande stater (�icke-inblandning�?), att Irans oljetillg�ngar exploaterats till imperialismens fromma (�skydda de nationella tillg�ngarna�?) och att shahens diktatur med polis och SAVAK i spetsen st�ndigt var sysselsatt med att sl� ned all opposition bland arbetare, b�nder och intellektuella (�utveckla den nationella kulturen�?).
Det var fientligheten mot Sovjet som kn�t Beijing-byr�kratin allt n�rmare till shahen. (B�da anv�nde f � samma term � �imperialism� � om Sovjetunionen.) I kinesisk press fick omhuldandet av shahens diktatur och anti-sovjetism n�rmast l�jev�ckande proportioner. S�lunda kunde man i ett nummer av Hsinhua News Bulletin (den kinesiska nyhetsbyr�ns dagliga bulletin) finna en artikel med rubriken: �Sovjetiska utsl�pp hotar den iranska kaviaren�! [91]
Under 1978-79, d� den folkliga kampen mot shahens v�lde fick enorma proportioner, yttrades i� den kinesiska pressen inte ett enda ord till st�d f�r kampen! Ist�llet gavs publicitet �t shahens bekymmer:
�Shahens �ppningsanf�rande dr�jde huvudsakligen vid inre angel�genheter. Med de senaste oroligheterna i �tanke sade shah Pahlavi �att under de nuvarande f�rh�llandena i v�rlden, �r nationell enhet till f�rsvar av v�rt oberoende, v�r frihet och territoriella integritet viktigare �n n�gonsin�.� [92]
Endast i undantagsfall gav den kinesiska pressen summariska �rapporter� om �oroligheterna� i Iran. Hyllningarna till shahen fortsatte dock. N�r han fyllde 59 �r den 26 oktober 1978 skickade Beijing ett lyck�nskningstelegram (vilket f � �ven Moskva gjorde), d v s vid den tidpunkt d� marken h�ll p� att r�mna under diktatorns tron. Fr�n Hua Guofeng kunde shahen emotta f�ljande hyllning:
�Det �r ett stort n�je f�r mig att f� uttrycka mina uppriktiga lyck�nskningar med anledning av Ers Majest�ts 59-�rsdag. Jag hoppas att Ers Kungliga H�ghet kommer att f� �tnjuta god h�lsa, och att Iran ska uppn� nya framsteg i f�rsvaret av sitt oberoende och sin nationella suver�nitet, och ocks� n� nya h�jder i fram�tskridande och utveckling. Jag hoppas innerligt att de v�nskapliga relationerna och samarbetet mellan Iran och Kina ska forts�tta att v�xa och konsolideras.� [93]
I samband med shahens fall ondgjorde sig de kinesiska ledarna p� ett �indirekt�, men ingalunda sv�rtolkat s�tt �ver att en v�n g�tt f�rlorad, och att Sovjetunionen skulle kunna vinna p� utvecklingen. Detta framg�r bl a i den intervju som Deng Xiaoping gav till amerikanska TV-kommentatorer under sitt bes�k i USA i januari-februari 1979. P� en fr�ga om situationen i Iran kunde gynna Sovjet, svarade Deng:
�Som alla andra l�nder i v�rlden ang�r situationen i Iran ocks� oss. Irans strategiska position �r extremt viktig. N�r det g�ller Kina, kan vi bara moraliskt uttrycka v�ra st�ndpunkter. Vi kan inte g�ra mycket d�rf�r att vi saknar f�rm�ga d�r. Och jag tror att de l�nder som har m�jlighet att g�ra mer borde inta en mycket allvarlig inst�llning till fr�gan om Iran, och vidta effektiva �tg�rder f�r att hj�lpa till att f� en l�sning p� problemet d�r�.[94]
Uttalandet kan inte misstolkas. Deng beklagar sig �ver att Kina, USA m fl l�nder inte kunnat bist� shahen tillr�ckligt mycket. Han uppmanar mer eller mindre till amerikanska �ingripandet� i Iran. Det �r ocks� anm�rkningsv�rt med vilken l�tthet �principerna� l�ggs �t sidan n�r behoven s� p�kallar. Det �r nu inte det iranska folket som sj�lvt ska l�sa sitt lands inre angel�genheter, utan �de l�nder som har m�jlighet att g�ra mer�, dvs i praktiken imperialistmakterna. Vart tog principen om �icke-inblandning� v�gen?
Beijing-byr�kratins och KKP:s f�rr�deri gentemot de iranska massorna bidrog s�kerligen till att banden med USA-imperialismen st�rktes. Inte f�r inte l�t Deng i slutet av n�mnda intervju yttra att �smekm�naden (med USA) kommer att forts�tta�. I Kina-pressen understr�ks ocks� alliansen med USA allt kraftigare.
�Idag har Kina och USA utvecklat sina relationer. Betydelsen av dessa str�cker sig l�ngt �ver sf�ren f�r bilaterala relationer. Det �r i enlighet med intressena och �nskningarna hos inte bara det kinesiska och det amerikanska folket, utan hos alla folk i alla v�rldens l�nder.� [95]
Det iranska folket � arbetarna, b�nderna och de intellektuella � torde nog ha hyst en annan uppfattning...
Vid detta �rtiondes b�rjan hade Kinas relationer med omv�rlden en helt annan tyngdpunkt �n tio �r tidigare. Nu l�g den inte l�ngre i �tredje v�rlden�, utan i den utvecklade kapitalistiska v�rlden, med v�xande ekonomiska, politiska och milit�rstrategiska band med Japan, V�steuropa och... USA![96]
P� det inrikespolitiska planet motsvarades denna v�ndning mot v�st av ett �vergivande av den gamla �maoistiska� utvecklingsmodellen (�sj�lvtillit�) till f�rm�n f�r �de fyra moderniseringarna� (av industrin, jordbruket, vetenskapen och teknologin, samt det nationella f�rsvaret).[97]
Dessa omfattande inrikespolitiska och utrikespolitiska f�r�ndringar ber�rde givetvis ocks� den officiella ideologin. �Avmaoisering� blev f�ljden. Inte heller utrikespolitiken klarade sig fr�n denna �kris� f�r gamla v�rderingar och slagord.
Ett av de mer i�gonfallande resultaten �r att Beijing i stort sett upph�rt med den ideologiska kritiken av Sovjetunionens inrikespolitiska f�rh�llanden. Det talas inte l�ngre om �sovjetrevisionismen� eller om att �kapitalismen �teruppr�ttats� i Sovjet (egentligen inte s� underligt eftersom mycket av det som tidigare betecknades som �sovjetrevisionismen� nu �r Beijings egen politik � t ex har de ekonomiska reformerna i Kina g�tt l�ngre i �kapitalistisk riktning� �n i Sovjet).
Den antisovjetiska propagandan koncentrerar sig numera p� utrikespolitiken. Anm�rkningsv�rt nog anv�nds i dessa sammanhang mycket s�llan begreppet �socialimperialism�. Ist�llet beskrivs Moskvas utrikespolitiska agerande i termer av �hegemonistr�vanden� och �expansionism�. Sammantaget inneb�r dessa f�rskjutningar av sovjetkritiken att Beijing numera inte ens f�rs�ker ge sken av att basera sin karakteristik av Moskvas utrikespolitik p� en �marxistisk� analys av den sovjetiska samh�llsformationen.
D�rmed har ocks� i praktiken en stor del av de ideologiska hindren f�r ett n�rmande till Moskva avl�gsnats: Om bara sovjetledarna �verger sin �hegemonism�, dvs g�r l�mpliga eftergifter till Kina, finns inget som hindrar uppr�ttandet av �goda relationer� mellan de �socialistiska broderl�nderna�.
Men inte nog med det. I samma m�n som Beijing alltmer v�nt sig fr�n �tredje v�rlden� och mot �andra v�rlden� och USA, f�r att d�r f� tillg�ng till kapital och teknologi f�r �de fyra moderniseringarna� har sj�lvaste �teorin om de tre v�rldarna� blivit allt mindre anv�ndbar som ett ideologiskt fikonl�v f�r utrikespolitiken. Detta �r s�rskilt uppenbart om man beaktar det allt intimare ekonomiska, milit�ra och storpolitiska samarbetet med �supermakten� USA. Enligt �tre-v�rlds-teorin� var ju b�da �supermakterna� fiender till alla v�rldens folk (�ven om den ena � Sovjet � var v�rre). Hur l�ngt Beijing avl�gsnat sig fr�n denna �v�rldsbild� framg�r exempelvis av att vice premi�rministern Geng Biao under sitt USA-bes�k i juni 1980 kunde f�rklara att �Kina och USA har identiska (v�r kurs.) uppfattningar n�r det g�ller den generella fr�gan att beslutsamt m�ta strategiska utmaningar p� 1980-talet.� [98]
Helt f�ljdriktigt har det ocks� skett en �avideologisering� av utrikespolitiken fr�n slutet av 70-talet. Fr�n 1979 h�nvisas alltmer s�llan till �teorin om de tre v�rldarna� n�r Beijing formulerar sina utrikespolitiska m�l. Ist�llet framst�r den kinesiska utrikespolitiken alltmer obesl�jat som den cyniska maktpolitik den �r.
Beijings agerande i �tredje v�rlden�, angreppet p� Vietnam, st�det till folkm�rdaren Pol Pot, trycket p� Laos, den fientliga inst�llningen till Kuba, f�r att inte tala om f�rh�llningss�ttet till revolutionens Nicaragua och den revolution�ra kampen i El Salvador, st�det till reaktion�ra organisationer i Angola, de hj�rtliga f�rbindelserna med Pinochet-regimen i Chile, st�det till shahen av Iran �nda till slutet osv osv har medf�rt att Kina b�de f�tt allt fler fiender i �tredje v�rlden� och f�rlorat sin attraktionskraft inom �v�nstern� (�maoismen� �r i det n�rmaste d�d som ideologisk riktning). Den kinesiska utrikespolitikens tyngdpunktsf�rskjutning mot de imperialistiska l�nderna och nedsk�rningen av det kinesiska ekonomiska bist�ndet till l�nder i �tredje v�rlden� har ytterligare bidragit till att Beijings st�llning i �tredje v�rlden� f�rsvagats. Ett symptom p� detta, �r att Fidel Castros h�rda attack mot Kina vid de �alliansfria staternas� toppkonferens i Havanna (i september 1979) bara f�ranledde ett skarpt genm�le fr�n Kinas allianspartner Pakistan.
Inte ov�ntat har Moskva sett sin chans att utnyttja situationen. Trots invasionen i Afghanistan och h�ndelserna i Polen har Moskva under de senaste �ren b�de lyckats f� �kad prestige inom delar av �v�nstern� och i �tredje v�rlden�.
Om vi betraktar fr�gan i ett historiskt perspektiv kan man n�stan s�ga att Moskvas och Beijings roller i v�rldspolitiken idag �r omkastade j�mf�rt med 60-talet. D� angrep de kinesiska ledarna Moskvas �fredliga samexistens� med USA-imperialismen och anklagade sovjetledarna f�r att konspirera med Washington mot Kina och mot den anti-imperialistiska och revolution�ra kampen. Idag �r det kineserna sj�lva som h�nglar med imperialisterna, och detta med en gl�d som f�r sovjetledarnas prestationer i den v�gen att f�rblekna (Beijing har t o m varmt f�respr�kat amerikansk milit�r upprustning!).
Vad kommer d� att h�nda i framtiden? Ja, det �r faktiskt om�jligt att avg�ra i skrivande stund (maj 1982). Det beror givetvis p� utvecklingen internationellt och i Kina (inte minst utg�ngen av den fortsatta fraktionskampen). Det finns idag en del tecken p� att de kinesiska ledarna �verv�ger olika alternativ. Ett visst missn�je med Reagans politik (t ex st�det till Taiwan) har luftats. Samtidigt har en del trevare utv�xlats mellan Beijing och Moskva. Fr�gan huruvida kineserna kommer att forts�tta sin pro-imperialistiska politik som f�rut, eller s�ka avsp�nning med Sovjet, �r inte avgjord och beror givetvis till stor del p� vilket pris Washington och s�rskilt Moskva �r villiga att betala f�r Beijings gunst (i det senare fallet torde ett minskat st�d till Vietnam ligga h�gt p� �nskelistan). En sak st�r i alla fall klar, och det �r att det f�tal Kina-entusiaster som fortfarande inbillar sig att den kinesiska utrikespolitiken styrs av �revolution�ra principer� �ven i forts�ttningen kommer att f� utst� sv�ra pr�vningar.
[1] Mao, Valda verk, band 4, Stockholm 1963, s 389. Citatet ut �Om folkets demokratiska diktatur�.
[2] Ett exempel p� denna USA-v�nliga inst�llning �r en ledare i Befrielsens Dagblad den 4 juli 1944, som f�rh�rligar den demokratiska traditionen i USA och drar paralleller mellan kampen f�r demokrati och nationellt oberoende i Amerika under 1700-talet och kampen i Kina p� 1900-talet. Vi l�ser bl a f�ljande:
� �Det demokratiska Amerika har redan funnit en f�ljeslagare, och Sun Yat-sens sak en fullf�ljare i det kinesiska kommunistpartiet och de �vriga demokratiska krafterna ... Det verk som vi kommunister arbetar p� idag �r exakt samma verk som Washington, Jefferson och Lincoln tidigare arbetade p� i Amerika. Det verket kommer med s�kerhet alt vinna, ja har redan vunnit det demokratiska Amerikas sympati.� �(Se S. Schram, Mao Tse-tung, Pan/Norstedts, Stockholm 1968, s 232-36)
� Med tanke p� den historiska utvecklingen mellan 1944 och 1949, f�r att inte tala om efter revolutionens seger (Korea-kriget m m) framst�r detta uttalande som minst sagt m�rkligt.
[3] Mao, Valda verk, a.a., s 390, 391.
[4] Om h�ndelserna p� 20-talet, som var s� betydelsefulla f�r den kinesiska kommunismens senare utveckling, finns mycket skrivet. H�r ska vi rekommendera tv� utm�rkta historiska arbeten: H.R. Isaacs, The Tragedy of the Chinese Revolution, Stanford University Press, Stanford, California, 1961 och J.P. Harrison, The Long March to Power, Praeger Publishers, New York, 1972. N�r det g�ller den sovjetiska oppositionen mot Stalins Kina-politik �r Trotsky, On China, Monad Press, New York 1976, ov�rderlig. P� svenska �r det betydligt s�mre st�llt [ Anm 2012: Detta har nu f�rb�ttrats avsev�rt, t ex finns de flesta av Trotskijs texter om Kina, se Trotskij om Kina � Red ] . Det lysande undantaget �r K-� Anderssons utm�rkta artikel �Den kinesiska revolutionen 1925-27� i Fj�rde Internationalen nr 7-8-72 (�L�gnens Ren�ssans�), s 42-64.
[5] De kinesiska kommunistledarna f�rs�kte i det l�ngsta till�mpa Stalins politik och h�lla tillbaka bonder�relsen f�r att komma �verens med Chiang. Guomindang-ledaren l�t sig emellertid inte blidkas. D�rmed blev Mao & Co fastkl�mda i r�vsaxen mellan den kontrarevolution�ra �nationella bourgeoisin�, som v�grade f�lja �spelets regler�, och den revolution�ra bonder�relsen, som v�grade ge avkall p� sina krav p� radikal jordreform. Denna process beskrivs p� ett levande s�tt i amerikanen Jack Beldens ber�mda bok China shakes the World, Penguin Books, 1972. Belden, som befann sig i de befriade omr�den vid den aktuella tidpunkten, st�dde Stalins och KKP:s klassamarbetspolitik, trots att hans egna observationer klart visar att den h�ll p� att sluta med en katastrof. Eftersom Belden knappast kan beskyllas f�r att ha framst�llt verkligheten p� ett f�r KKP of�rdelaktigt s�tt �r hans vittnesm�l s�rskilt v�rdefullt. Han skriver:
� �...jord�gare undertryckte aktivt b�nder som hade stort behov av jord och vars krav blev alltmer p�tr�ngande. De b�nder som hotades av jord�garna skulle f�rlora allt hopp om det inte vidtogs �tg�rder f�r att omedelbart befria dem. Men kravet p� jord st�llde kommunisterna inf�r ett besv�rligt dilemma. De hade f�rt en reformistisk politik under �tta �r. Nu kr�vde omst�ndigheterna att de praktiserade en revolution�r politik. Att byta spelplan �r inte l�ttare i politiken �n i fotboll. Om de gav efter f�r b�ndernas krav kunde kommunisterna mycket v�l st�ta bort m�nga antijapanska jord�gare som hade blivit ledare i lokala och t o m regionala regeringar; de kunde f�rlora sympatin fr�n liberaler inom Guomindang och det stora respektkapital de hade byggt upp utomlands, d�r de ofta betraktades som en korsning av upplysta demokrater och senare tiders helgon. Men om de inte gav efter f�r b�ndernas krav kunde de f�rlora sitt masst�d. Vid denna tid hade Marshalls fredsf�rhandlingar b�rjat bryta samman; inb�rdeskriget var oundvikligt. Att utk�mpa ett krig utan st�d fr�n b�nderna var om�jligt f�r kommunisterna, och �nd� � att kasta stridshandsken mot ett samh�lle som existerat i tv�tusen �r, att riskera att st�ta bort alla utom fattigb�nderna och lantarbetarna, detta f�ref�ll ocks� sv�rt.
� Kommunistpartiet dr�jde ... H�sten 1945 gick. Kraven fr�n b�nderna v�xte allt starkare. Vintern 1946 kom och gick. �nnu inte n�got beslut. V�ren korn. S�ningstid. Tid f�r beslut. Fortfarande h�ll kommunisterna igen. Dr�jsm�let gav alla en intensiv k�nsla av hotet fr�n Chiangs arm�er som stampade p� tr�skeln till gr�nsregionerna...
� �Sommaren 1946 f�rde budb�rare fram de f�rl�sande orden till distriktskommissarierna: �f�rdela jorden�. Partiet hade kastat t�rningen. Fr�n och med nu fanns ingen �terv�ndo.� (Belden, a.a., sid 231-32)
�� Beldens beskrivning �r otvivelaktigt riktig, men vi b�r till�gga att den jordreform han h�nvisar till var f�rh�llandevis f�rsiktig och KKP reste �nnu inte parollen om att st�rta Chiang. Det var f�rst i oktober 1947 som all �f�rsiktighet� kastades �verbord genom ett manifest i Folkets befrielsearm�s namn, d�r det f�r f�rsta g�ngen �ppet f�respr�kades att Chiang m�ste st�rtas och ett betydligt radikalare jordreformprogram proklamerades. (Om detta se Harrison, a.a. s 406-414)
[6] En makaber liten detalj i sammanhanget �r att den k�nda kinav�nnen och journalisten Anna Louise Strong 1948 utvisades ur Sovjetunionen som �amerikansk spion�. (Hon var redan vid denna tidpunkt personlig v�n med Mao och en passionerad anh�ngare av den kinesiska kommunismen.)
Andra exempel p� den sovjetiska h�llningen:
� I december 1947 erbj�d sig Sovjetunionen att medla mellan de stridande. Flera oberoende k�llor h�vdar att sovjetledarna 1947-48 f�respr�kade en kompromissl�sning som gick ut p� delning av landet. Enligt vissa rapporter h�ll Stalin fast vid denna linje �nda till sommaren 1949!! Detta st�ds bl a av att Sovjetunionen s� sent som i maj 1949 (!) f�rhandlade med Guomindang-guvern�ren i Sinkiang om ett avtal g�llande handels- och gruvr�ttigheter (f�r 50 �r!). Under dessa f�rhandlingar p�st�s den sovjetiske konsuln ha f�reslagit att Sinkiang skulle f�rklaras oberoende enligt samma modell som Yttre Mongoliet. Det sovjetiska s�ndebudet s�gs ha yttrat: �Om ni vill g�ra detta ska vi beordra de kinesiska kommunisterna att inte forts�tta frammarschen in i Sinkiang�. F�rslaget avvisades och kort efter�t er�vrade de r�da arm�erna provinsen. (Schwartz, Tsars, Mandarins and Commisars, Anchor Books, New York 1973, s 152.) Sovjetledarna har aldrig officiellt tillbakavisat dessa uppgifter. (Se ocks� f�ljande not)
[7] Stalins opposition mot ett slutf�rande av kampen mot Chiang Kai-shek �r v�ldokumenterad (se t ex de nedan n�mnda arbetena). Den officiella kinesiska kritiken mot Stalin har dock f�r det mesta varit mycket svepande och okonkret. I t ex �Till fr�gan om Stalin� (1963) s�gs bara att Stalin gjorde �misstag� i fr�ga om den kinesiska revolutionen och att de kinesiska kommunisterna �i slutet av 20-talet, under 30-talet samt i b�rjan och mitten av 40-talet bek�mpade... de stalinska misstagens inflytande�. (Den stora polemiken, s 114-15).
� Ett undantag fr�n denna regel �r f�ljande citat ur Maos Selected Works, vol. V, som publicerades i Beijing efter Maos d�d (vi citerar den svenska �vers�ttningen, Valda verk, band 5, Oktobers f�rlag 1981):
�� �Stalin begick ett antal fel betr�ffande Kina. Den �v�nster�-�ventyrspolitik som Wang Ming bedrev under senare delen av andra revolution�ra inb�rdeskriget, och hans h�geropportunism under de f�rsta dagarna av f�rsvarskriget mot Japan kan b�da sp�ras till Stalin. Vid tiden f�r befrielsekriget ville Stalin f�rst inte l�ta oss pressa p� med revolutionen och h�vdade att om inb�rdeskriget flammade upp, l�pte den kinesiska nationen risk att f�rinta sig sj�lv. Sedan, d� strider utbr�t, tog han oss halvt p� allvar, halvt med misstro. D� vi vann kriget, misst�nkte Stalin att v�r seger var av samma slag som Titos, och 1949 och 1950 var trycket p� oss verkligen mycket starkt.� (Talet �Om tio viktiga f�rh�llanden� den 25 april 1956, Valda verk band 5, s. 289.)
I kinesiska dokument av mer �inofficiell� karakt�r kan vi dock finna mer k�tt p� benen. I Stuart Schrams urval av �icke-auktoriserade� Mao-tal och -skrifter finner vi exempelvis f�ljande:
�� �Den kinesiska revolutionen segrade genom att handla i mots�ttning till Stalins vilja. Den falske utl�ndske dj�vulen (uttrycket h�mtat ur Lu Xuns �Den sanna ber�ttelsen om Ah Q�) till�t inte folk att g�ra revolution. Men v�r sjunde kongress f�respr�kade att vi alla skulle g� ut och mobilisera massorna och bygga upp alla tillg�ngliga revolution�ra krafter f�r att skapa ett nytt Kina. (H�r tummar Mao p� sanningen � i sj�lva verket f�respr�kade KKP:s 7:e kongress en koalitionsregering med Guomindang, helt i enlighet med Stalins linje, vilket t o m framg�r av titeln p� Maos rapport vid kongressen: �Om koalitionsregering� Se Mao, Valda verk, a. a. band 2, s 195ff. V�r anm.) ...Om vi hade f�ljt Wang Mings metoder, eller med andra ord Stalins, kunde den kinesiska revolutionen inte ha segrat. N�r v�r revolution segrade p�stod Stalin att den var en bluff.� (Ur ett tal h�llet i mars 1958, Mao Tse-Tung, Politiska skrifter, Pan/Norstedts, Stockholm 1974, s 91).
�� �De till�t inte Kina att g�ra revolution. Det var 1945. Stalin ville f�rhindra Kina att g�ra revolution. Han sade att vi inte borde f�ra inb�rdeskrig och borde samarbeta med Chiang Kai-shek, annars skulle den kinesiska nationen f�rd�rvas. Men vi gjorde inte som han sade. Revolutionen var segerrik.� (Ur ett tal den 24 sept.1962, samma s. 177).
�� �Stalin k�nde p� sig att han beg�tt misstag n�r det g�llde de kinesiska problemen och det var inga sm� misstag. Vi �r ett stort land med �tskilliga hundra miljoner innev�nare, och han bek�mpade v�r revolution och v�rt makt�vertagande.� (Tal i aug. 1964, samma s 201).
De ovan citerade kinesiska p�st�endena om sovjetledarens inst�llning bekr�ftas av det faktiska h�ndelsef�rloppet och uppgifter som f�s ut en rad andra k�llor. Till de senare h�r rapporter fr�n de samtal som h�lls mellan sovjetledare och olika utl�ndska �s�ndebud� i Moskva 1944-48. Till raden av �prominenta� personer som bekr�ftar detta h�r den amerikanske diplomaten Hopkins (samtal med Stalin i maj 1944), amerikanske ambassad�ren Harriman (samtal med Stalin i juni 1944 � det var vid detta tillf�lle som Stalin p�st�s ha f�llt den beryktade kommentaren att �kineserna �r ina riktiga kommunister, de �r �margarinkommunister��), generalmajoren Patrick Hurley (samtal med Molotov i aug. 1944 och med Stalin i april 1945), Guomindang-s�ndebudet T.V. Soong (juli -45), samt de jugoslaviska kommunistledarna Djilas och Kardelj (Samtal med Stalin 1948). Enligt den sistn�mnde skulle Stalin i februari sagt till honom och Dimitrov:
�� �Efter kriget bj�d vi de kinesiska kamraterna att komma hit och diskutera situationen i deras land. Vi sade dem rakt p� sak att enligt v�r uppfattning hade upproret i Kina inga utsikter att lyckas och att de borde f�rs�ka n� en �verenskommelse med Chiang Kai-shek, g� in i hans regering och uppl�sa sin arm�. De kinesiska kamraterna sade att de h�ll med om v�ra synpunkter, men v�l tillbaka i Kina gjorde de precis tv�rtom. De �tersamlade sina styrkor, organiserade sina arm�er och som alla idag kan se h�ller de p� att besegra Chiang Kai-shek. Betr�ffande Kina har vi misstagit oss och det erk�nner vi.� (Citerat i F. Claudin, Krisen i den kommunistiska r�relsen, del 2, R�da Rummet/Barrikaden, 1980, s 339).
Se ocks� Djilas, Samtal med Stalin, Natur och Kultur, Stockholm 1962, s 162, som �terger deklarationen i delvis andra ordalag, men inneh�llsm�ssigt identiskt. F�r vidare studier i de fr�gor som behandlats i denna not, se Horowitz (red.), Kontrarevolution, Tidens f�rlag, Stockholm 1969, s 172-210, Schram, Mao Tse-tung, a.a., s 232-254, Claud�n, a.a., s 329-345. F�r den som �r kunnig i engelska finns f�rst�s betydligt mer skrivet. H�r ska vi bara n�mna Harrison, The Long March..., a.a. 348-431, samt Schwartz, a.a., s 256-312.
[8] Mao, Valda verk band 4, a.a., s 390. Tv� veckor tidigare (15 juni) hade Mao gjort ett liknande uttalande:
�� �Vi �r villiga att, p� grundval av principerna om j�mlikhet, �msesidig f�rdel och �msesidig respekt f�r territoriell integritet och suver�nitet diskutera uppr�ttandet av diplomatiska f�rbindelser med varje utl�ndsk regering, f�rutsatt att den �r villigt att bryta f�rbindelserna med de kinesiska reaktion�rerna, slutar upp att konspirera med dem eller att hj�lpa dem och intar en verklig och inte hycklande v�nskaplig h�llning till Folkets Kina.� (samma, s 382-383)
Dessa principer slogs officiellt fast i en programmatisk deklaration vid en politisk konferens i september -49.
[9] Om Jugoslavien, se Claud�n, a.a., s. 235-326.
[10] I den tidigare citerade samlingen av �icke-auktoriserade� Mao-texter finner vi bl a f�ljande uttalande om Moskva-f�rhandlingarna:
�� �1950 diskuterade jag med Stalin i Moskva under tv� m�naders tid. N�r det g�llde avtalet om �msesidigt bist�nd, den �stkinesiska j�rnv�gen, de gemensamt �gda f�retagen och gr�nsfr�gan intog vi tv� olika attityder. Den ena var att diskutera n�r den andra sidan f�rde fram f�rslag som vi inte h�ll med om, och den andra var att acceptera deras f�rslag om de insisterade. Detta var av h�nsyn till socialismens sak. Sedan g�llde det fr�gan om de tv� �kolonierna�, d v s Nord�stra och Sinkiang, d�r folk fr�n n�got tredje land inte till�ts sl� sig ner. Nu har detta upph�vts. Efter kritiken mot Stalin har offren f�r den blinda tilltron f�tt upp sina �gon lite grann. F�r att v�ra kamrater ska f�rst� att �den gamle anfadern� ocks� hade sina fel b�r vi analysera honom och inte ha en blind tilltro till honom�. (Tal i mars 1958, Mao Politiska skrifter, a. a, s. 90).
Vidare:
�� �Efter revolutionens seger misst�nkte han (Stalin) att Kina var ett Jugoslavien, och att jag skulle bli en andra Tito. Senare n�r jag �kte till Moskva f�r att underteckna det sino-sovjetiska allians- och �msesidiga hj�lpf�rdraget, var vi tvungna att genomg� ytterligare en strid. Han var inte villig att underteckna ett f�rdrag. Efter tv� m�naders f�rhandlingar undertecknade han �nd� till slut. N�r b�rjade Stalin f� f�rtroende f�r oss? Det var vid tiden f�r bek�mpa Amerika � hj�lp Korea-kampanjen, fr�n vintern 1950. Han b�rjade d� bli �vertygad om att vi inte var som Tito, som Jugoslavien�. (Tal i sept. 1962, samma, s 177)
Om dessa f�rhandlingar och relationerna mellan Kina och Sovjet under denna period, se vidare Claud�n, a.a., s. 346-360, samt Schurmann, The Logic of World Power, Pantheon Books, New York, 1974, s 205-236. I detta sammanhang noterar vi slutligen f�ljande rader h�mtade ur en artikel med titeln �Mera om de historiska erfarenheterna av proletariatets diktatur� publicerad i Folkets Dagblad i december 1956:
��I samband med l�sandet av vissa konkreta fr�gor visade Stalin en tendens till stormaktschauvinism, och han tog inte tillr�ckligt h�nsyn till likhet i r�ttigheter. Han skolade inte kadrerna i en anda av blygsamhet och ibland blandade han sig or�ttf�rdigt i grannstaternas och broderpartiernas interna angel�genheter, vilket fick stora och allvarliga konsekvenser�.
Se ocks� de f�ljande noterna!
[11] Tillsammans med Gao Gang utrensades ett dussintal h�ga partiledare. Gao Gang var politbyr�medlem och ordf�rande i den statliga plankommissionen. Hans viktigaste allierade, Rao Shushi, var chef f�r partiets organisationsbyr�. I CK-resolutionen om Gao Gangs och Rao Shushis �antipartiblock� fr�n mars 1955 n�mns inget om relationerna med Stalin, utan bara att de sysslat med �konspiratoriska aktiviteter syftande till att gripa ledningen i partiet och staten� och att Gao Gang uppr�ttat ett eget �oavh�ngigt kungad�me� i Manchuriet osv. Anklagelser om �olovliga f�rbindelser med utlandet�, framf�rs dock i en rad andra dokument. I Maos Valda verk, band 5 (s 323) l�ser vi t ex f�ljande:
�� �H�r ska jag tala i fr�gan om att �ha otill�tna f�rbindelser med fr�mmande l�nder�. Finns det s�dana m�nniskor i v�rt land, som f�rser utl�nningar med information bakom Centralkommitt�ns rygg? Jag tror de finns. Gao Gang �r ett aktuellt fall. M�nga fakta har bevisat detta. (Ur ett tal 15 nov. 1956).
F�r vidare uppgifter om Gao Gang-aff�ren, se Schurmann, a.a., s 244ff; Essential Works of Chinese Communism, Bantam Books, New York 1972, s. 319-323 (inneh�ller den ovan citerade CK-resolutionen); Lewis (ed.), Party Leadership and Revolutionary Power in China, Cambridge University Press, London 1970, s 205-211, samt tidskriften China Quarterly, nr 57, s 6 ff
[12] Om Koreakriget, se Gittings, The World and China, Eyre Methuen, New York 1974, a.a., s 384-387. och Schram, Mao Tse-Tung, a.a., s 269-274 Shurmann, a.a. s. 237-243 samt p� svenska Claud�n, a.a., s 384-387.
[13] 1949 kunde det l�ta s� har: �Nehru �r en bek�mpare av r�relsen f�r nationellt oberoende, en m�rkerman som underminerar framstegen f�r folkens befrielser�relse, en lojal slav �t imperialismen�. N�gra �r senare var det ett helt annat ljud i sk�llan, och s� sent som v�ren 1959 (d� relationerna mellan de tv� staterna �ter hade b�rjat f�rs�mras) kunde man f� sig f�ljande till livs i Peking Review (12.5.59): �Nehru �r en v�n till Kina och motst�ndare till den imperialistiska krigs- och aggressionspolitiken�. (Citerat efter Journal of Contemporary Asia, vol. 2, No. 4, 1972, s 405-406).
[14] Fram till 1954 erh�ll Vietminh i Vietnam ett f�rh�llandevis kraftfullt st�d fr�n Kina. Vi b�r dock komma ih�g att Beijing i fallen Korea och Indokina hade ett s�kerhetspolitiskt egenintresse av att st�dja kampen, ty en framg�ng f�r imperialismen i dessa tv� l�nder innebar ett stort hot mot Kina sj�lvt. Dessa tv� fall kan d�rf�r inte anv�ndas som bevis f�r att de kinesiska ledarna hade en allm�n inriktning p� st�d till befrielser�relser vid denna tid.
[15] Sv�ngningen i Kinas utrikespolitik sammanf�ll i det stora hela med en liknande v�ndning i den sovjetiska utrikespolitiken. I Sovjets fall skedde denna f�r�ndring snabbt efter Stalins d�d. Bakom Moskvas �ndrade politik l�g b�de ekonomiska och politiska motiv. Den politik som f�rts under Stalins sista �r hade inte f�rm�tt att utnyttja det faktum att de gamla kolonialv�ldena befann sig i uppl�sning och det uppkommit en rad �alliansfria� stater som l�g �ppna f�r ett �kat sovjetiskt inflytande. Stalins politik hade tv�rtom drivit dessa stater i armarna p� USA och d�rmed underl�ttat den imperialistiska inringningen av Sovjet. De nya sovjetledarna tog itu med att f�rs�ka bryta denna tendens. Samtidigt v�xte den sovjetiska ekonomins behov av r�varor som kunde erh�llas fr�n de f d kolonierna. Sovjetledarna b�rjade s�ledes anstr�nga sig f�r att f�rb�ttra relationerna med �tredje v�rlden�.
[16] L�ngre utdrag ur tv� av Zhous tal vid konferensen finns i Lawrence, China�s Foreign Relations since 1949, Routledge 1975, s 161-167. I sitt andra tal sade Zhou bl a (samma, s 167): �Vad g�ller relationerna mellan Kina och USA, s� �nskar det kinesiska folket inte krig med USA. Vi �r villiga att l�sa internationella konflikter p� fredlig v�g. Om ni h�r skulle vilja underl�tta att konflikter mellan Kina och USA l�ses med fredliga medel, s� skulle det vara h�gst v�lg�rande f�r avsp�nningen i Fj�rran �stern och likas� f�r att uppskjuta och f�rhindra uppkomsten av ett v�rldskrig�.
[17] Samtalen fortsatte till december 1957, d� de avbr�ts av anledningar som vi �terkommer till, och �terupptogs i Warszawa 1958 under en ny �Quemoy-kris�.
[18] Gittings, a.a., s 204. Gittings �terger ocks� ett citat fr�n Zhou Enlais tal vid Nationella folkkongressen i juli 1955. Han sade d�r att �det kinesiska folket �r berett att f�rs�ka befria Taiwan med fredliga medel... F�rutsatt att USA inte blandar sig i Kinas inre angel�genheter kommer m�jligheterna att p� fredlig v�g befria Taiwan forts�tta att �ka�. Det var d�rf�r helt f�ljdriktigt att kineserna i de efterf�ljande ambassad�rssamtalen kr�vde att USA skulle �h�va ockupationen av Taiwan�. Washington v�grade g�ra n�gra s�dana utf�stelser. Det �r mot denna bakgrund som Beijing startade sin absurda propagandakampanj f�r att �befria Taiwan med fredliga medel�.
[19] Horowitz, a.a., s 207, �terger n�gra sj�lvkritiska sovjetiska kommentarer till relationerna mellan Sovjet och Kina under Stalins sista �r. Bl a l�r sj�lvaste Chrusjtjov ha deklarerat 1956: �Hade det inte varit f�r USA:s h�rda politik mot Kommunistkina, �r det mycket m�jligt att Beijing-regeringen beslutat sig f�r en �ppen brytning med Moskva, precis som marskalk Tito gjorde 1948. Situationen ans�gs ha f�rb�ttrats genom Maos bes�k i Ryssland under 1949-50. Men det sp�nda f�rh�llandet varade �nda fram till Stalins d�d 1953�. (Citatet ur en inofficiell rapport och �r s�ledes ingen ordagrann �tergivning av Chrusjtjovs uttalande).
[20] Gittings, a.a., s 196-201, ger en rad exempel p� de uttryck denna mots�ttning tog sig. Bl a kontrasteras olika uttalanden fr�n de tv� regeringarna, Moskvas och Beijings olika h�llning till FN-resolutionerna i fr�gan osv. Gittings relaterar ocks� hur sovjetledarna (bl a vid Gen�vekonferensen 1955) inf�r v�stdiplomater beklagade sig �ver kinesernas �oresonliga� h�llning.
[21] Se Den stora polemiken, a.a., s 71 ff.
[22] Att de kinesiska reaktionerna inf�r �avstaliniseringen� till en b�rjan var i huvudsak positiva bekr�ftas fr�n m�nga h�ll. Ett s�dant vittne �r den albanske �rkestalinisten Enver Hoxha, som i sina Reflections on China, Tirana, 1979, vol. 1, ondg�r sig �ver detta. Hoxha n�mner t ex (s. 85) att Mao 1956 kritiserade Stalins �misstag� betr�ffande Jugoslavien och h�vdade att jugoslaverna i sj�lva verket var �goda marxister�. N�gra �r senare skulle Mao & Co f�retr�da en helt annan st�ndpunkt och f�rsvara Stalins Jugoslavien-politik.
[23] Den stora polemiken, a.a., s 76.
[24] I januari 1957 kommenterade Mao fr�gan om Stalin p� f�ljande s�tt:
�� �I och med sammankallandet av SUKP:s tjugonde kongress v�nde sig en del m�nniskor som tidigare varit ytterst entusiastiska f�r Stalin, mycket h�ftigt emot honom. Enligt min �sikt h�ller dessa m�nniskor inte fast vid marxismen-leninismen, de intar inte en analytisk syn p� tingen och de saknar revolution�r moral. Marxismen leninismen omfattar proletariatets revolution�ra moral. Eftersom ni alla f�rr st�dde Stalin, borde ni �tminstone ge n�got sk�l till att ni v�nt s� tv�rt. Men ni anger inga sk�l alls f�r denna pl�tsliga helomv�ndning, som om ni aldrig i era liv st�tt Stalin, fast�n ni tidigare faktiskt st�dde honom helt och fullt. Fr�gan om Stalin r�r hela den internationella kommunistiska r�relsen och ang�r de kommunistiska partierna i alla l�nder�. (Mao, Valda verk, band 5, s 336-7).
I ett annat tal (mars 1958) sade Mao:
�� �N�r Stalin kritiserades 1956 var vi � ena sidan n�jda, men � andra sidan oroliga. Det var absolut n�dv�ndigt att lyfta p� locket, att bryta ner den blinda tilliten, att l�tta p� trycket och frig�ra t�nkandet. Men vi samtyckte inte om det g�llde att i ett enda slag krossa honom fullst�ndigt�. (Mao, Politiska skrifter, a.a., s 90).
I polemiken mot SUKP 1963 skrev man aprop� de internationella konsekvenserna av Stalin-kritiken:
�� �Efter (20:e) kongressen piskade imperialisterna och reaktion�rerna allest�des, sv�llande av �vermod, upp en v�rldsomsvepande tidvattenv�g mot Sovjetunionen, kommunismen och folken. De amerikanska imperialisterna s�g i SUKP-ledningens med alla krafter f�retagna attack mot Stalin n�got som �mer �n n�gonsin passade v�ra syften� och talade �ppet om att anv�nda Chrusjtjovs hemliga rapport s�som ett �vapen till att f�rst�ra den kommunistiska r�relsens prestige och inflytande� och de tog tillf�llet att f�rorda en �fredlig omvandling av Sovjetunionen��. (Den stora polemiken, a.a., s 78).
Vidare:
�� �Den 20:e kongressens misstag skapade stor ideologisk f�rvirring inom den internationella kommunistiska r�relsen och �stadkom att den �versv�mmades av revisionistiska id�er. Tillsammans med imperialisterna, reaktion�rerna och Tito-klicken gick kommunismens renegater i m�nga l�nder till angrepp mot marxismen-leninismen och den internationella kommunistiska r�relsen�. (samma, s 78).
[25] I polemiken 1963 skriver KKP:
�� �Mest p�fallande bland de h�ndelser som �gde rum under denna period var episoden i de sovjetisk-polska relationerna och den kontrarevolution�ra revolten i Ungern. Dessa tv� h�ndelser var av olika karakt�r. Men SUKP:s ledning begick grova fel i b�gge fallen. Genom att f�ra fram trupper i avsikt att betvinga de polska kamraterna gjorde de sig skyldiga till stormaktschauvinism. Och i det kritiska �gonblick, d� de ungerska kontrarevolution�rerna ockuperat Budapest, hade de en tid f�r avsikt att g� in f�r en kapitulationspolitik och �verl�mna det socialistiska Ungern till kontrarevolution�rerna�. (samma, s 78-79).
Beijing utnyttjade dessa tv� h�ndelser f�r att h�vda sin sj�lvst�ndighet gentemot Moskva. � ena sidan drev man p� ryssarna att intervenera i Ungern, � den andra st�dde man polacken Gomulkas sj�lvst�ndighetsstr�vanden gentemot Sovjet. (se Schwartz, a.a., s 172-73.) F�r ytterligare uppgifter om denna period, se t ex Hinton, Chinas Turbulent Quest, Indiana University Press, Bloomington & London, 1972, s 78-85.
[26] Cit. i Gittings, a.a, s 206.
[27] Cit i Schurmann, a.a., s 264. 28.
[28] Detta �tf�ljdes av en �v�nstervridning� i propagandan. Spr�kbruket blev militantare. Talet om �enhet� ersattes med �kamp� och ist�llet f�r att tala om �f�rsvaret av det nationella oberoendet� �vergick man nu till parollen om �kamp f�r nationell frig�relse�. Under denna period b�rjade man ocks� g�ra en �tskillnad mellan olika slags stater i den �tredje v�rlden�, n�got som man inte gjort under den f�reg�ende perioden. Om den utrikespolitiska kurs�ndringen, se den intressanta och tankev�ckande redog�relsen i Schurmann, a.a., s 253-283.
[29] P� konferensen yttrade Mao: �Det �r k�nnetecknande f�r l�get idag, tror jag, att �stanvinden f�rh�rskar �ver V�stanvinden. Det vill s�ga, att socialismens krafter �r f�rkrossande �verl�gsna imperialismens krafter�. (Cit. i Den stora polemiken, a.a., s 188).
[30] Vid ett m�te p� Moskva-universitetet den 17 november (i samband med konferensen), f�rklarade Mao: �Det socialistiska l�gret m�ste ha ett huvud, och detta huvud �r Sovjetunionen... De kommunistiska partierna och arbetarpartierna i alla l�nder m�ste ha ett huvud och detta huvud �r SUKP�. (Cit. i Schwartz, a.a., s 178).
[31] Att �det stora spr�nget� var ett stort misslyckande har de flesta icke-kinesiska bed�mare varit eniga om sedan l�nge. Detta g�ller s�v�l marxister som sovjetiska �experter� och borgerliga kinak�nnare. Det �r emellertid f�rst under de senaste �ren som detta erk�nts �ven fr�n officiellt kinesiskt h�ll.
�� Den stora sammandrabbningen mellan oppositionen och Mao �gde rum vid den s k Lushan-konferensen i juli-aug. 1959. I spetsen f�r oppositionen stod Peng Dehuai, som bl a skrivit ett brev till Mao med en svidande vidr�kning med �det stora spr�nget�. Peng st�ddes bl a av partiets f d generalsekreterare Zhang Wentian. Konferensen antog en resolution som f�rd�mde oppositionen som en �h�geropportunistisk antiparti-klick� och Peng & Co f�rlorade sina poster. De utrensades dock inte helt, beroende p� att det fanns en stor grupp, som �ven om den inte var beredd att st�dja Pengs kritik till hundra procent, �nd� hade sympati f�r den. D�rf�r slutade Lushan-konferensen bara i en halv seger f�r Mao, och resolutionen om �Peng-klicken� publicerades inte ens f�rr�n l�ngt senare (under �kulturrevolutionen�). Idag �r Peng och hans allierade �teruppr�ttade: �Under partikampen 1959 genomf�rde vi felaktigt en kamp mot den s k h�geropportunismen� (Beijing Review, 15 okt 1979, s 14). Om det �stora spr�nget� se t ex Shurmann-Schell (ed), Communist China, Penguin 1968, s 396-411 och L. Maitan, Party, Army and Masses in China a.a., s 37-51.
�� Om Peng Dehuai-aff�ren, se Lewis, a.a., s 212-220, Essential Works on Chinese Communism, a.a., s 330-337 (inneh�ller resolutionen om Pengs �anti-partiklick�).
[32] Enligt kinesiska uppgifter skulle Chrusjtjov vid sitt blixtbes�k ha f�reslagit uppr�ttandet av ett gemensamt flottkommando i Fj�rran �stern. Detta s�gs av de kinesiska ledarna som ett sovjetiskt f�rs�k att skaffa sig kontroll �ver de kinesiska stridskrafterna. I polemiken 1963 skrev Beijing om detta:
� ��r 1958 framf�rde SUKP:s ledning orimliga krav, som avs�g att l�gga Kina under sovjetisk milit�rkontroll. Dessa orimliga krav avvisades beslutsamt och med r�tta av den kinesiska regeringen�. (Den stora polemiken, a.a., s 84).
� I ett tal inf�r 8:e centralkommitt�ns tionde plenum i september 1962 preciserade Mao: �Fr�n andra halv�ret 1958 ville han blockera den kinesiska kusten. Han ville s�tta upp en f�renad flotta f�r att ta kontrollen �ver v�r kustlinje och p� s� s�tt f�rs�tta oss i blockad�. (Mao, Politiska skrifter, a.a., s 176).
[33] Quemoy-krisen, se A.S. Whitings artikel �New Light on Mao� i China Quarterly, nr 62, juni -75, s 263-270.
[34] Den stora polemiken a.a., s 84.
[35] Cit i Schurmann, a.a., s 302-3.
[36] Cit i Schram, a.a., s 309.
[37] Leve leninismen, Inapress, Stockholm 1960.
[38] Om Kubakrisen, se K.S. Karol, Castros Kuba, Wahlstr�m & Widstrand, 1971, s 182-193.
[39] Den officiella kinesiska st�ndpunkten formulerades i ett uttalande fr�n den kinesiska regeringen i augusti 1963: �Borde eller borde inte Kina sj�lvt bem�stra metoderna f�r att motst� USA:s k�rnvapenutpressning? Det �r sant att om de sovjetiska ledarna verkligen till�mpade den prolet�ra internationalismen, s� skulle kanske Kina anse det on�digt att sj�lv framst�lla egna k�rnvapen. Men det �r lika sant att om sovjetledarna verkligen till�mpade prolet�r internationalism, s� borde de inte ha n�got som helst sk�l till att hindra Kina att tillverka k�rnvapen�. (Cit. i Shurmann, a.a., s 318).
[40] De kinesiska artiklarna finns samlade i Den stora polemiken, a.a. F�r en grundligare behandling av den sino-sovjetiska konflikten se Zagoria, The Sino-Sovjet Conflict 1956-1961, Princeton University Press, 1962; Gittings, Survey of the Sino-Sovjet Dispute, Oxford University Press, London 1968. I Schurmann-Schell, Communist China a.a., finns ocks� n�gra l�sv�rda artiklar om �mnet (s 233-284 och s 483-494).
[41] V�rt resonemang skulle emellertid f�rbli ensidigt, och d�rmed odialektiskt, om vi borts�g fr�n att den kinesiska polemiken mot �sovjetrevisionismen� i praktiken, oberoende av den kinesiska byr�kratins egoistiska syften, ocks� hade en objektivt sett progressiv funktion (s�rskilt under �ren 1962-68). Kritiken av sovjetledarnas avsp�nningspolitik och de radikala fraserna fungerade trots allt som en inspirationsk�lla f�r m�nga befrielser�relser och radikala m�nniskor.
[42] I KKP:s programmatiska dokument �Ett f�rslag ...� s�gs bl a: �Varje socialistiskt land m�ste i sitt uppbygge lita huvudsakligen till egna krafter.� (Den stora polemiken, a.a., s 42-43). Under kulturrevolutionen kom dessa id�er att st�llas p� sin spets.
[43] Det �r i detta sammanhang som man b�r se det kinesiska f�rs�ket att tillgripa �sv�rdet Stalin� � se artikeln i f�reg�ende nummer. Taktiken att vinna �ver gamla stalinister p� Kinas sida genom att f�rsvara Stalin mot Chrusjtjovs angrepp misslyckades i stort sett. Pi litet l�ngre sikt slog taktiken tillbaka p� kineserna sj�lva och gjorde det sv�rare att vinna geh�r f�r de kinesiska st�ndpunkterna. Under 70-talet fick ocks� �fr�gan om Stalin� i tysthet falla i gl�mska.
[44] I polemiken mot SUKP (1963) uttrycktes denna inriktning i f�ljande ordalag: �Det internationella proletariatet m�ste och kan ena alla krafter som �r m�jliga att ena, anv�nda sig av de inre mots�ttningarna i fiendel�gret och uppr�tta bredast t�nkbara enhetsfront mot den amerikanska imperialismen och dess lakejer. � (Den stora polemiken, a.a., s. 22)
[45] Peking Review nr 4-64, s. 7. Om begreppet �mellanzon� och dess historia se Gittings, The World and China, a.a., s. 144 och s. 232-235, samt Schurmann, Logics�, a.a., s. 351-354.
[46] Intervjun �tergiven i Shurmann-Schell, Communist China, a.a., s. 368.
[47] Den stora polemiken, a.a. s.23. I Lin Biaos ber�mda skrift Leve segern i folkkriget, skriven 1965, drivs resonemanget om den �tredje v�rlden� till sin spets: �Mots�ttningarna mellan Asiens, Afrikas och Latinamerikas folk � ena sidan och imperialisterna och F�renta Staterna � den andra �r huvudmots�ttningen i v�rlden av idag.� (v�r kurs) Lin Piao, Leve segern i folkkriget, Danelius bokf�rlag, 1970, s. 39.
[48] Om den kinesiska politiken i fr�ga om Pakistan, se Tariq Ali, Pakistan � milit�rv�lde eller folkmakt. Rab�n & Sj�gren, Stockholm 1971.
[49] Den stora polemiken, a.a.. s.24 och 25.
[50] Kuppen blev en chock f�r de kinesiska ledarna, vilket bl a visas av att den i tre veckor fullst�ndigt f�rtegs i kinesiska massmedia (Blumer, Den kinesiska kulturrevolutionen, Pan/Norstedts, Stockholm 1969, s.32). Senare, under kulturrevolutionen, kritiserades den f�rda politiken (som givetvis skylldes p� Liu Shaoqi), och det indonesiska kommunistpartiets ledning gjorde �sj�lvkritik�. Faktum �r dock att denna reformistiska politik �ven st�ddes av Liu Shaoqis motst�ndare. H�r ska vi citera tv� exempel. Kang Sheng (en av huvudfigurerna under kulturrevolutionen) yttrade 1963 om Aidit (indonesiska kommunistpartiets fr�mste ledare):
� �Indonesiens Kommunistiska Parti, som hela tiden (sedan 1951) h�llits p� en korrekt kurs av centralkommitt�n under Aidids ledning, har f�rt fram och till�mpat en marxist-leninistisk linje och politik, och d�rigenom garanterat framstegen f�r kommunistpartiets och det indonesiska folkets revolution�ra m�l.�
S� sent som den 20 maj 1965 undertecknade sj�lvaste Mao Zedong ett budskap till det indonesiska kommunistpartiets centralkommitt�, d�r vi bl a l�ser:
� �Det indonesiska kommunistpartiets centralkommitt�, under kamrat D.N. Aidits ledning, har p� ett utm�rkt och nyskapande s�tt till�mpat och utvecklat marxismen-leninismen i skenet av de revolution�ra erfarenheterna i sitt land: Den har �indonesifierat� marxismen-leninismen med avsev�rd framg�ng, den har p� ett helt sj�lvst�ndigt s�tt f�rt fram sin egen linje och sin egen revolution�ra politik f�r att tillvarata det indonesiska folkets grundl�ggande intressen, och har lett den revolution�ra kampen i Indonesien fr�n seger till seger... Vi �r helt �vertygade om att det indonesiska kommunistpartiet kommer att forts�tta att ut�ka sina stridskrafter, konsolidera och utvidga den nationella enhetsfronten p� grundval av alliansen mellan arbetarna och b�nderna, och leda det indonesiska folkets nationella och demokratiska revolution med f�rnyad kraft och till nya segrar. Ett sj�lvst�ndigt, demokratiskt, v�lm�ende och utvecklat Indonesien kommer att resa sig upp i v�rlden.�
B�da citaten, som �r �officiella� och publicerades i Peking Review, har vi h�r citerat ur Maitan, Party, Army and Masses in China, a.a., s. 314-315. F�r mer uppgifter om Kinas relationer till Indonesien och det indonesiska kommunistpartiet, se Tsou (ed), China in Crisis, University of Chicago Press, 1968, s .333-394 och J. Taylor, China and Southeast Asia, Praeger, New York 1976, s. 82-144.
[51] Om mots�ttningarna mellan Kina och Kuba, se Tutino, Den kubanska oktoberrevolutionen, Rab�n & Sj�gren, Stockholm 1971, s.283-291, samt K.S. Karol, Castros Kuba, Wahlstr�m & Widstrand, Stockholm 1971,s.209-220 och 279-280.
[52] Detta �r en av huvudteserna i Lin Biaos skrift Leve segern i folkkriget, a.a.
[53] Om den �strategiska debatten� i Kina, se Uri Ra�anans artikel i �Peking�s Foreign Policy �Debate�, 1965-1966� i Tsou (ed.), China in Crisis, a.a., s.23-71 och D. Zagorias dito �The Strategic Debate in Peking�, samma, s.237-268. Dessa b�da f�rfattare analyserar �debatten� fr�mst utifr�n officiella kinesiska dokument.
[54] Mao formulerade detta redan i januari 1965 i en intervju med Edgar Snow:
� �Krig kunde intr�ffa endast om amerikanska trupper kom till Kina... Kinas arm�er skulle inte �verskrida landets gr�nser f�r att sl�ss... Endast om F�renta staterna angrep Kina, skulle kineserna sl�ss... Att sl�ss utanf�r ens egna gr�nser var brottsligt.� (Snow, Den l�nga revolutionen, Askild & K�rnekull, Bor�s 1972, s.219-220)
Det dr�jde dock till slutet av september 1965 innan denna linje kan s�gas ha f�tt officiell sanktion. Detta skedde genom ett uttalande av utrikesminister Chen Yi:
���Om kriget skulle spridas till Kina ska landet st�ndaktigt g�ra motst�nd och kommer att vara beslutet att besegra USA-imperialismen... Skulle USA-imperialisterna invadera det kinesiska fastlandet ska vi vidta alla n�dv�ndiga �tg�rder f�r att besegra dem. D� kommer kriget inte att ha n�gra gr�nser.� (Uttalandet i utdrag i Schurmann/Shell, a.a., s.531-543, citatet s.541-543)
Chen Yis uttalande skedde vid en tidpunkt d� f�respr�karna f�r en tuffare Vietnam-politik (fr�mst den tidigare omn�mnde Luo Ruiqing) pressats tillbaka (Luo utrensades). H�danefter gick de officiella kinesiska uttalandena i Maos fotsp�r.
[55] Det finns mycket skrivet om detta diplomatiska spel. H�r ska vi dock inskr�nka oss till att n�mna Snows �inside�-information (Den l�nga revolutionen, a.a., s.159-192), samt Kissingers detaljrika redog�relse, som �terfinns i hans Memoarer � De f�rsta �ren i Vita huset, Norstedts, Stockholm 1979, s.196-233 och Memoarer � Fr�n krig till fred, Norstedts, Malm� 1980, s.11-128 och 419-472.
[56] Om den kinesiska utrikespolitiken under 70-talets f�rsta h�lft har det redan skrivits och sammanst�llts en hel del. P� svenska finns Cardorff, Kinas utrikespolitik, RMF-press, Stockholm.. Om �supermaktsteorin� och p�st�endet att Sovjet �r �kapitalistiskt�, se t ex �SKP, den ryska profiten och Karl Xll:s pekfinger� i FI 1-75, samt Eklund-Reichard, �r Sovjetunionen kapitalistiskt?, Bokf�rlaget R�da Rummet, Stockholm 1976. Se �ven Stefan de Vylders artikel i Zenit nr 3-1976. P� engelska kan n�mnas Maitan, a.a., s 309-347 och Evans, China after Mao, Monad Press, New York 1978, s 91-109.
[57] Dengs tal publicerades som ett supplement till Peking Review, 12 april 1974 och utgavs som s�rskild broschyr. Det �versattes och publicerades p� en m�ngd spr�k.
Efter Maos d�d har de kinesiska ledarna tillskrivit Mao �teorin�. (Se Ordf�rande Maos teori om de tre v�rldarna � Ett viktigt bidrag till marxismen-leninismen, Oktoberf�rlaget, Stockholm 1978.) Som vi redan p�pekat inneh�ller p�st�endet en stor dos sanning. �Teorins� viktigaste element �terfinns i den praktik och teori som utformades under Maos ledning under tidigare faser. Deng & Co:s �bidrag� �r fr�mst att de systematiserat och renodlat dessa spridda element i en �enhetlig� teori. M�nga Kina-experter har dock ifr�gasatt att Mao verkligen skulle ha omfattat �3-v�rldsteorin� i den utformning den kom att f� och s�rskilt alla dess praktiska konsekvenser. Man kan h�rvid st�dja sig p� en rad indicier: 1) Teorin tillskrevs Mao f�rst efter hans d�d och inskrevs i konstitutionen f�rst vid 5:e folkkongressen (�ven detta efter Maos d�d). 2) Teorin n�mndes mycket sparsamt (perioden nov. -74 � h�sten -75 inte alls) fram till Maos d�d. 3) �De fyras g�ng�, vilka politiskt stod Mao n�rmast gick emot �teorin� (Se R. Lotta, And Mao Makes 5, Banner Press, Chicago 1978, s 32-33, 158-173). 4) Mao gjorde sj�lv aldrig n�gon systematisk framst�llning av �teorin�, utan det enda som man i efterhand lyckats skrapa fram �r en del flyktiga anm�rkningar, varav de mest �konkreta� �r f�ljande:
� �enligt min mening bildar F�renta staterna och Sovjetunionen den f�rsta v�rlden. Japan, Europa och Kanada, mittdelen, tillh�r den andra v�rlden. Vi �r den tredje v�rlden. Tredje v�rlden har en v�ldig befolkning. Men undantag av Japan tillh�r Asien tredje v�rlden och likas� Latinamerika. � (Ordf�rande Maos teori..., a.a., s 7)
� Inte s�rskilt mycket att komma med om man �nskar tillskriva Mao den utrikespolitiska strategi som ben�mnts �teorin om de tre v�rldarna�. Det skulle i och f�r sig vara intressant att diskutera vari Maos eventuella meningsskiljaktigheter med Deng & Co skulle ha best�tt, men detta skulle kr�va en l�ngre analys, vilken inte ryms inom ramarna f�r denna artikel och inte heller har n�gon st�rre vikt f�r v�r studie av den faktiskt f�rda politiken. F�rmodligen r�rde det sig i s� fall om skillnader i hur l�ngt man borde g� i sina relationer med USA-imperialismen och v�stkapitalismen �verhuvudtaget. Mao skulle allts� liksom �de fyras g�ng� ha menat att Kina borde h�lla sig mer p� sin egen kant (�lita till egna krafter�).
[58] N�got av det mest absurda �r KKP-�teoretikernas� f�rs�k att g�ra Marx och Engels till 1800-talets �supermaktsteoretiker�!! Enligt Beijings virrhj�rnor skulle Marx och Engels ha st�tt f�r tesen att �det tsarryska imperiet var de europeiska revolution�ra r�relsernas huvudfiende� och manat �revolution�ra m�nniskor i Europa att kasta sig in i striden f�r att f�rg�ra detta det st�rsta av deras gissel�. S� vitt vi vet grundade aldrig Marx och Engels n�gon �europeisk front mot tsaren�. D�remot bildade de Internationella Arbetarassociationen � en organisation f�r internationell klasskamp... Inte heller Lenin g�r fri fr�n de �r�da professorerna� i Beijing. Han f�r st� som anfader till �teorin om de tre v�rldarna�: �Lenin var av den uppfattningen att proletariatet f�r att rikta slag mot huvudfienden m�ste g�ra en skillnad mellan de andra rangens mindre imperialistl�nderna � ena sidan och de imperialistl�nder som styrde allt och alla � den andra. Han ans�g ocks� att det var n�dv�ndigt att f�rknippa proletariatets antiimperialistiska (varf�r inte anti-kapitalistiska? v�r anm.) kamp med de besegrade och de sm� och medelstora l�ndernas kamp mot imperialistl�ndernas f�rslavande.� Varf�r Lenin satsade allt p� att bygga upp Kommunistiska internationalen, en organisation f�r internationell klasskamp, i st�llet f�r en �antihegemonifront� f�rklaras inte. (Citaten ur Teorin om de tre v�rldarna � en historisk bakgrund. Oktoberf�rlaget, Stockholm 1978, s 4 resp. 32)
[59] Detta g�ller bl a ett uttalande av Zhou Enlai i december 1971, cit. i Camilleri, Chinese Foreign Policy, Martin Robertson, Oxford 1980, s 173. Se �ven Kissinger, Memoarer � Fr�n krig till fred, a.a.
[60] M�nga kinav�nner var l�nge ovilliga att erk�nna detta faktum. De mer klarsynta Beijing-papegojorna f�rstod dock v�l hur saken l�g till. Detta g�ller t ex William Hinton, ordf�rande i Amerikansk-kinesiska v�nskapsf�rbundet, som i den amerikanska v�nstertidskriften Guardian, 5 maj 1976, f�rklarade:
�� �Kina bed�mer v�rldsledarna efter hur v�l de f�rst�r de nya styrkef�rh�llandena. S�lunda f�redrar de Heath f�re Wilson, Strauss f�re Brand! och Schlesinger f�re Kissinger. � (Citerat i Evans, a.a., s 102)
[61] Se t ex Shih Li-suo, M�nchen 1938 och eftergiftspolitiken, Oktoberf�rlaget, Uddevalla 1978, vilket kan anses som ett kinesiskt standardverk om �krigsfaran�. Se �ven Teorin om tre v�rldar..., a.a., s 50-51.
[62] DN 2/5 -78.
[63] Ta t ex den portugisiska maoistgruppen PCP-ml och dess tidning A Luta. I ett nr av den 3/12 - 75 skyr man inga medel och argument f�r att f�rs�ka �bevisa� att Sovjet vill omst�rta Portugal. De v�nsterorienterade fallsk�rmsj�garna och deras v�nster�ventyr den 25/11 -75 framst�lls p� f�ljande s�tt:
� �Vi g�r inte i f�llan att tro p� n�gon slags skillnad mellan den s k yttersta v�nstern och den cunhalistiska socialfascistiska partiet och att det d�rmed skulle vara s� att kuppen (25 november) genomf�rdes av vad som vanligen kallas yttersta v�nstern... Det var de cunhalistiska socialfascisterna under KGB som, genom att manipulera sina lakejer i UDP och FUR ockuperade flygbaserna och manipulerade Tancos fallsk�rmsj�gare... Detta �r givetvis ett klart intr�ng i v�rt lands interna angel�genheter och visar att kuppen planlades i Moskva d�r hitleristerna f�rberett v�rldsopinionen... Vi �r givetvis �verens om arresteringarna av sm�fiskar typ Costa Martins, Dinis de Almeida, Cuco Rosa, Tom� och andra. Men det avg�rande �r att arrestera storfiskarna, dvs Cunhal och hans anhang.�
Den yttersta h�gern i Portugal skulle inte kunna uttrycka det b�ttre!
<[64] F�ljande citat kan v�l illustrera Beijings klassl�sa och kontrarevolution�ra perspektiv p� Europas �enhet�:
� �I milit�rt avseende har de v�steuropeiska l�nderna breddat sitt samarbete och sin samordning. Olika former av f�rbund mellan nationer och regioner forts�tter att bildas. De politiska och ekonomiska f�rbindelserna mellan EG och l�nder i tredje v�rlden st�rks ytterligare. Det b�r framh�llas alt alla dessa positiva resultat i den v�steuropeiska enheten mot hegemonismen har uppn�tts under mycket sv�ra betingelser... Men trots att s� �r fallet, har de gjort framsteg ifr�ga om att enas mot hegemonismen. Detta �r ett �vertygande bevis f�r att ett enande mot hegemonismen �r en gemensam �nskan hos de v�steuropeiska l�nderna och folken (sic!) och att det representerar en historisk (sic!) str�mning. Ett allt mer enat och starkt Europa st�r i fullst�ndig (sic!) �verensst�mmelse med dessa l�nders och folks intressen. Historiskt sett har de st�rre l�nderna i V�steuropa sj�lva varit (sic!) imperialistmakter som k�mpat om hegemonin �ver Europa. F�ljaktligen kunde det p� den tiden inte bli fr�ga om n�gon v�steuropeisk enhet mot hegemonismen. Men idag st�r saken annorlunda... (de utvecklade kapitalistl�nderna i Europa) trakasseras och hotas av de b�gge supermakterna, s�rskilt av den sovjetiska socialimperialismen. Det �r just i dessa historiska omst�ndigheter som de v�steuropeiska l�nderna har behov av att enade f�rsvara sin nationella existens. F�r de v�steuropeiska l�nderna r�r det sig givetvis om att k�mpa emot den kontroll som F�renta staterna f�rs�ker (sic!) underst�lla dem, men den st�rsta faran kommer fr�n den sovjetiska socialimperialismens aggression och expansion.� (Ur Teorin om de tre v�rldarna..., a.a., s 46-47)
[65] Detta bes�k �gde rum i februari 1976. Ytterligare ett i september 1979! I detta sammanhang b�r ocks� n�mnas att Watergate-skandalen (1973-74) aldrig kommenterades i kinesisk press! Tv�rtom uttryckte de kinesiska ledarna i samtal med v�sterl�nningar oro �ver att Watergate skulle f�rsvaga presidentens st�llning och att detta skulle gynna Sovjet! (Se Maitan, a.a., s. 34) och China Quarterly nr 57 (1974), s.222-223 samt Kissinger, Years of Upheaval, Weidenfeld & Nicolson and Joseph, London 1982, s. 104, 122, 690 och 694.
[66] Evans, a.a., s.103.
[67]Det skulle inte skada om Deng & Co tog sina egna varningsord (i polemiken mot SUKP p� 60-talet) p� litet st�rre allvar:
�� �H�r skulle vi g�rna vilja ge n�gra uppriktiga r�d till SUKP:s ledare. F�renta staterna, det mest rovgiriga imperialistiska landet, har det vanvettiga strategiska m�let att er�vra v�rlden. Det undertrycker ursinnigt den revolution�ra kamp som f�rs av de f�rtryckta folken och nationerna och har �ppet f�rklarat sin avsikt att f�ra �steuropa tillbaka i den s� kallade fria nationernas v�rldsgemenskap. Hur kan ni inbilla er att den amerikanska imperialismen vid genomf�randet av sina aggressiva planer f�r er�vring av hela v�rlden kommer att l�ta de h�rdaste slagen falla p� andra och inte p� Sovjetunionen?
� F�renta staterna �r ett imperialistiskt land och Sovjetunionen �r ett socialistiskt land. Hur kan ni v�nta �allomfattande samarbete� mellan tv� l�nder med helt skilda samh�llssystem?...
�� Ledande kamrater i SUKP! T�nk �ver saken nyktert! �r den amerikanska imperialismen att lita p� n�r en storm bryter loss i v�rlden? Nej! De amerikanska imperialisterna �r liksom alla imperialister och reaktion�rer op�litliga. Sovjetunionens enda p�litliga bundsf�rvanter �r broderl�nderna i det socialistiska l�gret, de marxist-leninistiska broderpartierna och alla undertryckta folk och nationer.� (Den stora polemiken, a.a., s.228)
[68] Kina-rapport, nr 15-1971, s.40. Mer om h�ndelserna i Sudan, se Cardorff, a.a., s.57-59.
[69] Med h�nsyftning p� Sudan f�rd�mde Kinas FN-delegat Qiao Guanhua Sovjet f�r att �underminera den lagliga regeringen i ett afrikanskt land�. Peking Review nr 33 (14 augusti) 1971.
[70] Se South Vietnam in Struggle, nr 108 (9 augusti) 1971, och Vietnam Courier nr 332 och 333 (1971).
[71] Se Hallidays artikel �The Ceylonese Insurrection� i Blackburn (red.), Explosion in a Subcontinent, Penguin Books, London 1975, s.151-220. Denna artikel �r den b�sta redog�relsen f�r f�rh�llandena f�re, under och eller h�ndelserna 1971.
[72] Evans, a.a., s. 100.
[73] Halliday, a.a., s. 201.
[74] Samma, s. 203-204.
[75] Man kan naturligtvis kritisera JVP:s program och allm�nna politik. Det �r en sak. Men det �r inte det som det var fr�gan om fr�n KKP:s och maoisternas h�ll. JVP tvingades till �uppror� f�r att f�rsvara sig sj�lva! Att i ett s�dant l�ge f�rv�gra dem solidaritet mot repression, med h�nvisning till att de �r �guevarister�, sm�borgerliga revolution�rer, o s v, �r inget annat �n pedantisk sekterism och f�rr�deri.
�� Marx ans�g t ex fr�n b�rjan att Pariskommunen var ett omoget uppror. Det hindrade dock inte honom fr�n att helhj�rtat st�dja kampen n�r den v�l var ett faktum. Lenin h�nvisade ocks� till detta i polemiken mot mensjevikerna om 1905 �rs revolution i Ryssland (Se Lenin, Samlade skrifter i urval, band 18-19, del 2, s. 554-555. Se �ven Lenin om upproret p� Irland 1916 i Collected Works, vol. 22, s .354-356.)
[76] Publicerat i Ceylon Daily News, 27 maj 1971. Citerat av Halliday, a.a., s.360-361 och i Cardorff, a.a., s.52.
[77] Om den pakistanska statsbildningens uppkomst och historia, se Ali, Pakistan � milit�rv�lde eller folkmakt?, a.a.
[78] Ali (samma, s.135-136) skriver om detta:
�� �Eftersom Kina var den enda stormakt som underst�dde Pakistan i konflikten (med Indien) var det naturligt att dess popularitet i Pakistan skulle �ka kraftigt. S� snart Zhou Enlai syntes i journalfilmerna p� lokala biograferna h�rdes h�ga och ih�llande appl�der. N�r � andra sidan Ayubs ansikte framtr�dde lj�d visslingar. Den kinesiska regeringen gick emellertid l�ngt ut�ver vad diplomatin kr�vde. Efter Ayubs seger i de f�rfalskade valen mottog han en h�lsning fr�n den kinesiske premi�rministern vari denne h�vdade att hans framg�ng klart visade att han hade folkets st�d. Och n�r marskalk Chen Yi efter kriget 1965 bes�kte Lahore p�stod denna att �grunddemokratierna� hade en del gemensamt med folkkommunerna. Dessa op�kallade uttalanden kunde inte annat �n skada den kinesiska ledningens anseende i Pakistans radikala kretsar. Kanske var de �mnade f�r prokinesiska pakistanier, I s� fall ha de den �nskade effekten, f�r de prokinesiska grupperna blev helt lyriska i sitt st�d f�r Ayub. De hade tidigare f�rklarat att det indisk-pakistanska kriget var ett �folkets krig�! Nu anf�rde de Ayubs utrikespolitik som urs�kt f�r att nedg�ra all opposition mot honom och gl�mde att f�r marxister �r �utrikespolitiken �verallt och alltid en forts�ttning av inrikespolitiken, f�r den genomf�res av samma h�rskande klass och fullf�ljer samma historiska syften�.�
[79] Se Alis artikel �Pakistan and Bangladesh: Results and Prospects�� i Blackburn (ed.), Explosion..., a.a., s. 293-347.
[80] Publicerat i Pakistan Times 13/4-71. Hela brevet �terges i Alis ovann�mnda artikel (s. 358-359).
�� I kinesisk press under denna period �r det om�jligt att finna ett enda uttalande till st�d f�r kampen mot den pakistanska diktaturen. Jo, ett! Men det �r ett citat fr�n den vietnamesiska (!) tidningen Hoc Tap som skriver: �Folken i Vietnam, Laos och Kambodja utk�mpar ett stort nationellt befrielsekrig. Folken i Thailand, Filippinerna, Indonesien, Malaysia, Indien och Pakistan utk�mpar heroiska strider. � (Peking Review nr 37-71)
� Det vanliga �r annars lyck�nskningar �t diktaturen: �M� den pakistanska regeringen och folket uppn� nya framsteg under Ers Excellens� ledning.� (Peking Review 13-71)
Ett annat nr av Peking Review (16-71) inneh�ller okommenterat Yahya Khans svar till den sovjetiska presidenten Podgornij:
�� �Situationen i Ostpakistan �r v�l under kontroll och normala f�rh�llanden h�ller gradvis p� att �terst�llas...�� Jag skulle vilja till�gga, hr. president, att ingen regering kan �verse med eller vika undan f�r subversiva element som attackerar dess suver�nitet och territoriella integritet...� De �tg�rder som har vidtagits av regeringen syftar till att f�rsvara �ran, livet och egendomen �t majoriteten av v�ra �stpakistanska medborgare, som inte samtycker till de fascistiska metoder som n�gra av Awamif�rbundets ledare anv�nder sig av.�
Den enda fr�ga som verkligen �oroade� Beijing var den indiska inblandningen i konflikten. Detta var ocks� den fr�ga som vid den tiden maoisterna utanf�r Kina oftast koncentrerade sig p�. Genom att inrikta huvudelden mot �Indiens aggressiva och reaktion�ra roll� f�rs�kte man skjuta den obehagliga fr�gan om �stpakistans r�tt till sj�lvbest�mmande i bakgrunden. Men vi understryker att Beijings politik inte bestod i att man bek�mpade den indiska inblandningen och h�ll tyst om den nationella sj�lvbest�mmander�tten, tv�rtom tog man klart st�llning emot denna:
�� �F�r att f�rsvara sin statliga suver�nitet, territoriella integritet och sitt nationella oberoende har det (pakistanska folket) k�mpat oavbrutet mot utl�ndska interventionister och separatister inom landet...� Vi tror att det pakistanska folkets breda massor �r patriotiska och vill v�rna om den nationella enheten och sammanh�llningen av landet, mots�tter sig inre splittring och utl�ndsk inblandning. Det �r v�r f�rhoppning att det pakistanska folket kommer att st�rka sin enhet och g�ra gemensamma anstr�ngningar f�r att �vervinna sina sv�righeter och l�sa sina problem.� (Utrikesminister Ji Pengfei, 7 november 1971 i Peking Review nr 46-71)��
[81] Se Barnds, �Chinas relations with Pakistan...�, China Quarlerly nr 63, 1975, s. 482-483.
[82] Om Irans utveckling och dess plats i USA-imperialismens strategi, se Halliday, Iran, uf-f�rlaget, Stockholm 1980.
[83] Ur Newsweek (citerat i Internationalen 12/74)
[84] Halliday, a.a., s. 273.
[85] samma, s. 273.
[86] samma, s. 273.
[87] samma, s. 271.
[88] samma, s. 271.
[89] Zhou Enlais hyllningstal till shahens hustru �tergivet i Peking Review nr 39-72.
[90] Cit. i Halliday, a.a., s. 272.
[91] Hsinhua News Bulletin, 27/8-75.
[92] samma, 6/8-78.
[93] USA:s, Kinas och Sovjets lyck�nskningstelegram publicerades 28 oktober i den iranska tidningen Rastakhiz. De finns citerade i Intercontinental Press/Inprecor, 20 nov. 1978.
[94] Beijing Review, nr 7, 16 februari, 1979, s. 18-19.
[95] Samma, s. 20-21.
[96] Under �ren 1974-77 gjordes mycket f� framsteg i relationerna mellan USA och Kina. D�dl�get hade b�de inrikespolitiska och utrikespolitiska orsaker (fraktionskampen i KKP, utvecklingen i Indokina, oenighet i den amerikanska administrationen om vad som borde prioriteras � relationerna med Moskva eller Beijing, o s v). Det var f�rst i maj 1978 som det lossnade p� allvar genom den amerikanske presidentr�dgivaren Brzezinskis Kina-bes�k (Brzezinski hade l�nge varit varm f�respr�kare f�r n�rmare samarbete med Beijing och konfrontationspolitik gentemot Moskva). Det �r signifikativt att Brzezinski knappt hann l�mna Kina f�rr�n Beijing kraftigt trappade upp konflikten med Vietnam genom att starta en h�ftig offentlig propagandakampanj.
�� Efter Brzezinskis Kina-bes�k utvecklades f�rbindelserna och samarbetet mellan Kina och USA snabbt. H�llpunkter i denna utveckling �r tillk�nnagivandet att Kina och USA skulle uppr�tta fullst�ndiga diplomatiska f�rbindelser (i december -78), Deng Xiaopings USA-bes�k (m�nadsskiftet jan-feb -79), amerikanske finansministern Blumenthals Kina-bes�k mitt under Kinas invasion av Vietnam (mars -79), vice-president Mondales Kina-visit (aug. -79), f�rsvarsminister Browns Kina-bes�k (jan. -80, dvs efter Sovjets invasion i Afghanistan) och Geng Biaos svarsvisit i USA (i maj-juni -80) � de tv� sistn�mnda bes�ken markerande b�rjan till ett milit�rt samarbete mellan USA och Kina.
� Om denna utveckling, se Camilleri, a.a., s.178-195 och 248-260, samt Elliot (ed.), The Third Indochina Conflict, Westview Press, Boulder 1981 s. 199-227.
� En annan mycket viktig milstolpe i den kinesiska v�ndningen �v�sterut� �r freds- och v�nskapspakten med den traditionelle fienden Japan (undertecknades i augusti 1978). Se Camilleri, a.a., s. 196-219.
[97] Se Mandels artikel �Den ekonomiska krisen i Kina� i Fj�rde Internationalen nr 3-4/81.
[98] Renmin Ribao (�Folkets Dagblad�), 8 juni 1980, citerat i S.S. Kim �Whither post-Mao Chinese global policy?�, International organization 35 (1981):3. s.438. De �strategiska utmaningar� Geng Biao �syftar �r f�rst�s �den sovjetiska hegemonismen�.