Ur Fj�rde Internationalen 2-1981
�Utan en revolution�r teori ingen revolution�r r�relse�, p�minde vi om i inledningen till Fj�rde Internationalen (nr 3/80) som behandlade olika aspekter av den marxistiska partiteorin och delar av den debatt kring fr�gan som f�rts inom arbetarr�relsen. I detta nummer publicerar vi en rad artiklar som mer har att g�ra med de principiella grunderna f�r f�rekomsten av olika partier inom arbetarr�relsen �n med sj�lva dessa partiers organisatoriska uppbyggnad och funktion.
Patrick Camilliers artikel om folkfronterna p� 30-talet, liksom Martin Fahlgrens och Stig Erikssons artiklar om Kina och v�nstern, Beijing-r�tteg�ngarna och krisen inom SKP visar konkret vilka �desdigra konsekvenser of�rm�gan att till�mpa marxistiska analyser haft.
I Folkfronterna p� 30-talet argumenterar Camillier bl a mot Monty Johnstones (ledande ideolog inom det brittiska kommunistpartiet) p�st�ende att Kominterns v�ndning fr�n en ultra-v�nster politik till en folkfrontspolitik i mitten av 30-talet endast skulle ha varit en korrigering av �sekteristiska misstag�. Camillier p�pekar att det fr�msta k�nnetecknet f�r Kominterns politik varken varit folkfrontspolitiken (opportunismen) eller ultrav�nsterismen (sekterismen). Pendlingen mellan dessa tv� ytterligheter �r endast ett uttryck f�r det som �r Kominterns egentliga k�nnetecken, n�mligen ett konsekvent underordnande av kommunistpartierna under den sovjetiska byr�kratins utrikespolitiska klassamarbetsstr�vanden. Johnstones f�rsvar av den folkfrontspolitik som Komintern f�rde under 30-talet, �r ett led i att f�rbereda det brittiska kommunistpartiets medlemmar p� framtida f�rs�k att i likhet med broderpartierna i Frankrike och Italien, ing� i en samlingsregering. Johnstones f�rsvar av folkfrontspolitiken �r m a o inget annat �n en forts�ttning p� den klassamarbetspolitik som Komintern f�rde under 30-talet. Skolad i den traditionen �r Johnstone, enligt Camillier, of�rm�gen att f�rst� hur Trotskij inf�r hotet fr�n nazismen i Tyskland kunde inse �den omedelbara n�dv�ndigheten av en socialistisk revolution� och samtidigt argumentera �f�r att uppgiften f�r stunden var att organisera en enhetsfront mellan kommunistpartiet och socialistpartiet f�r att f�rsvara arbetarnas r�ttigheter�. Logiken i denna �verg�ngspolitik �r tydligen alltf�r dialektisk f�r att kunna begripas av dem som likt Johnstone skolats i det formella t�nkande som kommunistpartiernas politik grundar sig p�. Hur detta formella t�nkande st�r i v�gen �ven f�r en f�rst�else av grunderna f�r den prolet�ra internationalismen visar Denise Avenas i en artikel om Trotskijs marxism som vi kommer att publicera i ett senare nummer.
Vad betr�ffar Camilliers artikel kan det vara v�rt att i f�rbig�ende notera att den inte endast behandlar folkfronten i Spanien, om vilken det redan finns en hel del publicerat p� svenska (som t ex Felix Morrows bok Spanien 1931-1938: revolution eller kontrarevolution), utan �ven den f�r en svensk l�sekrets mindre k�nda franska folkfronten.
Det �r inte bara Johnstone som inte f�rst�tt hur of�renligt f�rsvaret av folkfrontspolitiken �r med den vetenskapliga socialismen. Inte ens Fernando Claudin, som anses tillh�ra v�nstern inom det som skulle representera ett kvalitativt brott med stalinismen (se Weber, H.: �Eurokommunismen, socialismen och demokratin�, Fj�rde Internationalen nr 1/81), tar principiellt avst�nd fr�n folkfrontspolitiken. �nd� f�r han den of�rtj�nta etiketten �trotskist� av en del recensenter skolade i den stalinistiska andan. I en kritik av fyra recensioner av Claudins bok Krisen inom den kommunistiska r�relsen, visar Fahlgren hur felaktiga och ideologiskt f�rgade de olika tolkningarna av Claudins bok �r. Dessutom redog�r han kort f�r bristerna i Claudins analys av Kominterns utveckling.
Den kinesiska utrikespolitiken och den politik som f�ljts av den maoistiskt influerade v�nstern �r ytterligare exempel p� ett �vergivande av den marxistiska principen om en sj�lvst�ndig och oberoende arbetarr�relse. Precis som Camillier i sin artikel f�r fram den inre logiken bakom Kominterns zig-zag politik i ljuset, betonar Stig Eriksson och Martin Fahlgren i Kina och v�nstern, (som utg�r den f�rsta artikeln i en serie om den kinesiska utrikespolitiken) att kurs�ndringarna i den kinesiska politiken efter Maos d�d inte inneb�r n�gonting kvalitativt nytt. Det �r n�dv�ndigt att g�ra upp med �...myten att den kinesiska (maoistiska) utrikespolitiken n�gonsin baserat sig p� den prolet�ra internationalismen och omsorgen att befr�mja v�rldsrevolutionen�. Tonvikten i artikeln i detta nummer ligger, som titeln antyder, p� en genomg�ng av hur de svenska maoistgruppernas uppfattningar om Kina f�r�ndrats till f�ljd av Kinas till synes mots�gelsefulla politik. Avsaknaden av en marxistisk analys av den kinesiska politikens alla turer, menar artikelf�rfattarna, har lett till en kraftl�s kritik och till djupg�ende kriser inom dessa organisationer. Det g�ller s�v�l FK som KPMLr och SKP.
FK:s f�rs�k att orientera sig mot b�de trotskismen och stalinismen genom att anta KKP:s och Maos �brott med stalinismen� som teoretisk och ideologisk grund f�r partibygget har mynnat ut i att FK nu efter sin senaste kongress �verg�tt till att vara en �organisation tills vidare�! Of�rm�gan att med hj�lp av riktiga analysinstrument genomsk�da den materiella grundvalen bakom den kinesiska politiken, ledde tidigare FK till att skyla �ver dess kontrarevolution�ra karakt�r genom att likt Johnstone tala om �felbed�mningar� och �underskattningar�. Att FK numera �vergivit den �idylliserande bilden av Kina� har p g a avsaknaden av en kritisk (marxistisk) analys inte kunnat bidra till att f�rhindra organisationens l�ngsamma uppl�sning lika lite som den lett KPMLr till ett avst�ndstagande fr�n de stalinistiska teorierna om �socialism i ett land� och �revolution i stadier�.
Hur f�rvirringen kommit till uttryck i SKP visar Martin Fahlgren i en s�rskild artikel SKP i kris d�r han skisserar de politiska str�mningar som uppkommit inom organisationen. Inte heller f�r SKP �r det m�jligt att f�rutse en ljus framtid. Dess uppl�sning �r bara en tidsfr�ga.
De kinaorienterade gruppernas kris �r givetvis intimt sammanknippad med utvecklingen i Kina. En av de mest spektakul�ra h�ndelserna d�r under det senaste �ret �r Beijing-r�tteg�ngen mot Maos �nka m fl. I en politisk kommentar till dessa r�tteg�ngar skriver Fahlgren: �Beijingprocesserna markerar slutet p� en epok i den kinesiska revolutionen � den maoistiska�, och inleder en ny, �d�r massorna, befriade fr�n illusioner om partiets 'ofelbarhet' osv, st�r i startgroparna f�r att sj�lva gripa in i politiken�.
Det sista temat r�r inst�llningen till klassf�rsvaret och imperialistiska krig, en fr�gest�llning som vi i de tv� f�reg�ende numren av Fj�rde Internationalen har belyst genom artiklar om f�rsta v�rldskriget och Stalin-Hitlerpakten 1939-41. H�r anknyter vi till dessa och publicerar en artikel av Brian Pearce, Marxisterna under andra v�rldskriget, som behandlar hur de revolution�ra marxisterna st�llde sig till kriget och kontrasterar detta med stalinisternas politik.