Ur Fj�rde Internationalen nr 4/1980

Katarina Katz

Br�d och r�da rosor: Till kritiken av den svenska kvinnor�relsen

Det finns en prunkande ros som heter America Beauty � den amerikanska sk�nheten. S�dana rosor beundrade den unga anarkisten Emma Goldman varje dag p� v�g till sitt arbete i syfabriken. Hon �ters�g blomsterbutikens sk�nheter � en stor bukett � p� sin arbetsgivares bord n�r hon dristade sig dit f�r att beg�ra l�nef�rh�jning. Blankt nej. �ret var 1886, och en textilarbeterska skulle vara n�jd med 2 � dollar i veckan. P� hemv�gen tog flickan mod till sig och fr�gade blomsterhandlaren vad hans rosor kostade. 1 � dollar styck. Men vad skulle en textilarbeterska med rosor?

Tusentals, kanske miljoner kvinnor har f�renat sina krav som utsugna arbeterskor med sin kvinnomedvetenhet i ropet �br�d och rosor�. I dag tycks vissa delar av kvinnor�relsen vilja s�tta kvinnok�nets ros i st�llet f�r br�d. Villkoren f�r att vi skall f� br�d, kl�der och hus, hela den produktion av varor som sker utanf�r hemmet, ses som �manlig� teknologi, fult och l�gt och okvinnligt.

Socialdemokratin och � i dess sl�pt�g � reformister och ekonomister till v�nster d�rom har i m�nga l�nga �r l�tit l�nefr�gor, mer av det kapitalistiska samh�llets produkter bli arbetar�relsens hela m�l. Man har b�jt sig f�r den sant kapitalistiska logiken som s�ger: �Jag kan m�tas, allts� finns jag till�. Ros-dimensionen i tillvaron, sk�nhet, doft, fantasi, gl�dje, �mt�lighet, kan inte m�tas. Och rationaliseras f�ljaktligen bort. Men det finns djupg�ende orsaker till att arbetarklassen har funnit sig tillr�tta med en arbetarr�relse som accepterat kapitalismens ramar och v�rdeskalor. Orsaker som ligger b�de direkt i materiella levnadsvillkor och i den h�rskande ideologins makt. Och orsaker som inte undanr�js av att v�lutbildade �fria yrkesut�vare�, konstn�rer och ekologiska �besserwissrar� talar om f�r arbetarna hur dumma de �r.

Materiell brist �r fortfarande reellt som hot f�r arbetarklassen. Av b�de objektiva och subjektiva sk�l. Utan br�d kan vi inte odla v�ra rosor. Med tunga, enformiga, l�gavl�nade jobb, hotade av daghemsbrist och arbetsl�shet orkar man inte alltid gl�dja sig �t rosorna eller bejaka sin livmoder. V�ra f�rh�llanden till v�ra kroppar, v�ra liv, oss sj�lva och andra formas av att vi lever i ett klassamh�lle. Och av detta klassamh�lle placerar oss i vitt skilda livssituationer.

Detta borde vara sj�lvklart f�r socialister. Inte minst f�r en socialistisk kvinnor�relse. Det verkade vara sj�lvklart ocks�, till f�r ett par �r sedan. D� var kvinnor�relsens paroll �Ingen klasskamp utan kvinnokamp � ingen kvinnokamp utan klasskamp�. I dag n�mns ordet �klass� alltmer s�llan i kvinnodebatten.

Vilken kvinnor�relse?

Meningen med den h�r artikeln var att jag skulle skriva om �kvinnor�relsen idag�. Det var sv�rare �n jag t�nkt. Jag tillh�r inte n�gon kvinnoorganisation, arbetar inte som kvinnoforskare eller f�rfattare. Det �r fem �r sedan jag var aktiv i Grupp 8, och skrev ner min syn p� k�rnfamiljen, kvinnof�rtrycket och kampen f�r frig�relse i tidskriften R�dsmakt. Men jag har hittills tagit f�r givet att jag �nd� varit en del av kvinnor�relsen, som feministisk marxist och som aktiv kvinna i ett LO-f�rbund med 22 000 kvinnliga medlemmar.

Jag tycker fortfarande s� � f�r mig �r kvinnor�relsen de m�nga kvinnor som �r aktiva inom olika omr�den, organiserade i kvinnogrupper, politiska eller fackliga organisationer eller inte alls. D�rf�r var det med besvikelse jag m�rkt hur begreppet �kvinnor�relse� de sista �ren kommit att sn�vas in till sm� grupper av kvinnor som f�rm�r g�ra sig g�llande i offentlig debatt och betraktar sig sj�lva som Kvinnor�relsen. Av praktiska sk�l f�r jag anv�nda deras definition i artikeln � det blir f�r tr�ttsamt att skriva �de delar av kvinnor�relsen jag h�r diskuterar� varje g�ng.

Skall man diskutera p� deras villkor borde man ha en klar bild av exakt vad kvinnor�relsen �r och hur den blev s�dan, och helst ha tagit del av en uppsj� litteratur och seminarier, jobba med kvinnofr�gor p� heltid och bo i Stockholm. Man b�r veta huruvida det funnits ett Urmatriarkat och veta hur det, i s� fall, sett ut. �Allt detta �r krav som st�lls p� den vise. / Och inget av dem �r jag i st�nd att uppfylla�. S�ger Brecht och skyller ifr�n sig: �I sanning, jag lever i onda tider�. Jag f�r g�ra detsamma och skriva �nd�.

Jag har l�tit Grupp 8, i huvudsak, vara den kvinnor�relse jag beskriver, dels av praktiska sk�l, dels f�r att Grupp 8 kommit att st� som �den nya kvinnor�relsens� uttryck i Sverige. Och jag har bed�mt Grupp 8 fr�mst efter Kvinnobulletinen, eftersom lokalgruppernas verksamhet inte sl�r igenom i Grupp 8:s ansikte ut�t. Dessutom �verensst�mmer Kvinnobulletinens utveckling v�l med trender inom kulturdebatten i massmedia och b�cker.

Jag jobbar genomg�ende med en ganska oprecis klassuppdelning, f�r att spara tid och utrymme. Grovt sett ligger den n�ra den G�ran Therborn utarbetat i Zenit 28/1972.xxx

�versikt

Kvinnor�relsens v�gval inbegriper stora fr�gor, som ocks� handlar om hela den socialistiska r�relsens v�g. F�r det f�rsta, arbetarklassens roll i en samh�llsf�r�ndring. F�r det andra, hur man skall organisera sig i kampen f�r socialismen, leninistiska kontra icke-leninistiska organisationsformer. F�r det tredje, kampmedlens f�rh�llande till m�len och hur den socialistiska visionen skall kunna levandeg�ras. Och mycket annat. Jag har naturligtvis inte rett ut allt det h�r i en artikel. Det f�ljande f�r tas f�r vad det �r; fragment, �versikt, utg�ngspunkter. Jag har f�tt ut mycket av Sheila Rowbothams, Lynne Segals och Hilary Wainwrights bok Beyond the Fragments, som handlar om vad kvinnor�relsen och v�nstern kan l�ra av varandra.[1]

Innan jag �terkommer till kritiken av trender inom dagens kvinnor�relse, tecknar jag Grupp 8:s framv�xt, mot bakgrunden av kvinnors �ndrade villkor och ekonomiska roll, samt den internationella �nya kvinnor�relsen�. Den debatt om kvinnor�relsen som f�rts i ett par �r i bl.a. Dagens Nyheter och Kvinnobulletinen handlar ytterst om kvinnof�rtryckets f�rh�llande till klassamh�llet, patriarkatets till kapitalismen och kvinnokampens till klasskampen. Jag knyter an till sekelskiftets schism mellan borgerlig och prolet�r kvinnor�relse, innan jag g�r �ver p� en snabbskiss av kvinnors sociala skiktning i dagens svenska klassamh�lle. Forts�ttningen tar upp i vilken m�n kvinnors erfarenheter och problem (inom och utom arbetet) �r allm�nna, och i vilken m�n de skiljer sig mellan kvinnor i olika klasser. Utifr�n detta diskuterar jag den politik kvinnor�relsen respektive v�nstern b�r f�ra.

N�sta huvudpunkt �r varf�r s� m�nga feminister l�mnat v�nstern. Det finns mycket sund kritik som kvinnor�relsen kan rikta mot v�nstern. Men jag argumenterar f�r att det bara �r en liten del av f�rklaringen. Den svenska kvinnor�relsen har aldrig haft n�gon s�rskilt djup teoretisk f�rankring. D�rf�r har den ryckts med av str�mningar inom medelklassen. Kvinnoskribenters �besvikelse p� arbetarklassen� diskuteras utifr�n k�rnkraftsomr�stningen och fr�n Bahros teorier. Huvudpunkten �r dock den mots�ttning mellan, framf�r allt, Grupp 8:s socialistiska m�ls�ttning och dess sociala f�rankring i h�gre mellanskikt.

Denna mots�ttning kan sp�ras fr�n b�rjan av 70-talet, men kom upp ordentligt till ytan n�r v�nsterv�gen ebbade ut som tankemode f�r h�gutbildad medelklass.

Den nya kvinnor�relsen

�Den nya kvinnor�relsen� ett lika k�rt som oprecist begrepp �r inget speciellt f�r Sverige. I det sena 60-talet och tidiga 70-talet v�xte radikala och aktiva kvinnogrupper upp i alla de utvecklade kapitalistiska l�nderna. Utanf�r, och ofta i mots�ttning till etablerade kvinnoorganisationer. Ideologin varierade fr�n land till land, fr�n olika former av socialistiska m�ls�ttningar till radikalfeministiska.[2] Gemensamt hade dessa organisationer att de angrep b�de det ekonomiska, ideologiska och det sexuella f�rtrycket av kvinnan. Gemensamt hade de ocks� en frisk respektl�shet inf�r etablerade sanningar och etablerade institutioner, fantasi och uppfinningsrikedom, i sina aktionsformer. Med f� undantag � t.ex. det holl�ndska Dolle Mina � var de st�ngda f�r m�n. Ibland med principiella motiveringar ibland med rent taktiska.

Gemensam bakgrund hade de alla i kvinnors f�r�ndrade levnadsvillkor under efterkrigstiden. F�r att ta det h�gst kortfattat: efter Andra V�rldskriget, liksom efter det f�rsta, skickades kvinnorna tillbaka till hemmen f�r att ge plats �t de �terv�ndande krigarna. Psykologerna och samh�llsvetarna bistod proceduren genom att uppt�cka hur ytterligt beroende sm� barn var av att ha sina mammor omkring sig dygnet runt. Men under 50- och 60-talens h�gkonjunkturer kom den kvinnliga arbetskraften att bli alltmer n�dv�ndig. Statsmakterna och kapitalet stod inf�r en avv�gning mellan �kad invandring och �kat kvinnligt f�rv�rvsarbete. I Sverige f�redrog man att t�cka det mesta av det v�xande behovet med kvinnor.[3]

Samtidigt �kade andelen utbildade kvinnor mycket starkt (se tabell 1), och det vid en tidpunkt d� m�nga icke-manuella jobb (som kr�ver gymnasial eller eftergymnasial utbildning) genomgick vad som har kallats en proletariseringsprocess.[4] De kvinnor som gick ut p� arbetsmarkanden uppt�ckte snart att de inte konkurrerade med m�nnen p� lika villkor � samtidigt som en egen inkomst och kontakt med arbetskamrater i samma bel�genhet gav m�nga modet att v�ga protestera. Inom varje socialt skikt fick kvinnorna s�mre betalt och mindre utbildningschanser �n m�nnen. Och samtliga uppt�ckte att de fortfarande hade ansvaret f�r hem och barn. Yrkesarbetet hade lagts ovanp� hush�llsarbetet, i st�llet f�r att ers�tta det.

Tabell 1

Medelutbildningstid efter k�n och �lder. �r 1976.

Tabell 2.6 ur SCB:s Rapport 20, s.71

F�r industriarbeterskor och den v�xande v�rdsektorns l�gavl�nade kvinnor kombinerades k�ns- och klassf�rtryck. F�r de v�xande mellanskikten dominerade k�nsdiskrimineringen mer ju h�gre upp i utbildnings-och l�nehierarkin man befann sig. Och de h�gre mellanskiktens kvinnor hade naturligtvis l�ttast att uttrycka sig, och l�ttast att f� geh�r i marknadskonkurrerande massmedia.

I de nya stora grupperna av utbildade mellanskiktskvinnor som, p� grund av sitt k�n, bara fick en del av de f�rm�ner som deras klasstillh�righet annars skulle givit dem, finns den huvudsakliga sociala basen f�r den nya kvinnor�relsen. Samtidigt var kvinnor�relsen naturligtvis p�verkad av de radikala str�mningar som r�dde i samh�llet i stort, speciellt bland grupper av studenter och intellektuella. Den nya kvinnor�relsen var djupt p�verkad av den nya v�nstern, �ven om deras f�rh�llande till varandra var skiftande och ibland stormigt. �ven radikala organisationer kunde pr�glas av en himmelsskriande manschauvinism. Det svar en svart studentledare gav p� fr�gan om �kvinnans st�llning i r�relsen� har blivit herostratiskt beryktat: �Kvinnans st�llning i r�relsen �r p� rygg�. �ven om en s� total sexism var extrem, var den inte unik.[5] Inom v�nstern hyllades p� m�nga h�ll stalinistiska, arbetarromantiska eller allm�nt �fyrkants-marxistiska� traditioner som f�rvisade sex och familj, liksom natur och livsgl�dje, fr�n �politikens� helgade dom�ner.

Grupp 8:s framv�xt

Sverige avvek lite fr�n m�nstret genom att h�r bildades en enda organisation, inte en m�ngd av parallella, m�ngskiftande sj�lvst�ndiga grupper, och genom att Grupp 8 fr�n sitt bildande definierade sig som en socialistisk organisation. I programf�rklaringen fr�n 1970 st�r att

�samtidigt som den socialistiska revolutionen �r en f�ruts�ttning f�r kvinnornas frig�relse, �r kvinnornas revolution en f�ruts�ttning f�r att den socialistiska revolutionen skall bli en frig�relse f�r alla m�nniskor�.

M�nga har sedermera kritiserat begreppet �kvinnornas revolution� f�r dess vaghet. Jag tror, s� h�r i efterhand, att vagheten i begreppet �den socialistiska revolutionen� var mer olycksb�dande f�r framtiden.

Grupp 8:s v�nsterorientering, �socialism� och intresse f�r arbetarklassens kvinnor inte grundar sig p� n�gra djupare analyser. Inte heller diskuterades socialismens inneh�ll eller olika riktningar inom v�nstern.

Det �r l�tt att vara efterklok. Idag tror jag att det hade varit b�ttre om det redan i 70-talets b�rjan funnits en starkare radikalfeministisk r�relse f�r den socialistiska att konfronteras med. I s� fall hade denna kanske tvingats finna en stabilare grund f�r sina id�er om produktionens och egendomsf�rh�llandenas betydelse, och vikten av en r�relse bland just arbetarkvinnorna. Kanske hade den s�kt sig f�rbi grundcirklarnas och de slagordsm�ssiga citatens tillr�ttalagda Marxbild, fram till Marx' teorier om �m�nniskans frig�relse som m�nsklig m�nniska�.[6] Och till alla de arbetarr�relsens minoriteter som haft s� mycket att s�ga om socialismens inneh�ll, om sj�lvaktivitet, sexuell och kulturell frig�relse.

Grupp 8 br�t i sin praktik med den leninistiska v�nsterns organisationsformer, men med h�nvisning till kvinnors d�liga sj�lvf�rtroende och s�rskilda behov. Den svenska kvinnor�relsens teoretiska osj�lvst�ndighet medf�rde att den tog �ver de id�er som f�r tillf�llet dominerade inom v�nstern. D�rmed kom Grupp 8:s syn p� partier, socialismen, arbetsplatsarbete, facket, staten och parlamentarismen, �ststaterna, familjen osv, inte att utformas genom analyser och debatt inom organisationen. Den togs i st�llet fr�n den tendens inom v�nstern som f�r tillf�llet satte sin pr�gel p� Grupp 8. Eftersom den svenska v�nstern i b�rjan av 70-talet var stalinistiskt dominerad (KFML/SKP, KFMLr, MLK, VPK) blev kvinnor�relsen det ocks� i s�dana fr�gor.

Den h�r historiebetraktelsen �r min Den kommer s�kert att betraktas som djupt or�ttvis av m�nga som varit med. Den �r antagligen or�ttvis, som beskrivning av hela Grupp 8. Men d�r kommer ytterligare ett av organisationens typiska drag fram: den l�sliga strukturen, bristen p� nationell organisering, fr�nvaron av valda � och d�rmed ansvariga och avs�ttbara tales-kvinnor, g�r det sv�rt att s�ga att Grupp 8 tyckte si eller s� vid en viss tidpunkt. D�rf�r f�r Kvinnobulletinen f�r mig representera Grupp 8, trots att jag vet att dess redaktion enbart svarar f�r sig sj�lv (och ibland utsatts f�r h�ftig kritik fr�n lokalgrupper ute i landet).

Borgerlig eller prolet�r kvinnokamp

Under f�rsta halvan av 70-talet formades, om �n p� ett ytligt s�tt, den inre och yttre bilden av Grupp 8 som den av en kvinnornas v�nsterorganisation. Idag �r det en annan bild som f�rmedlas. I Kvinnobulletinens ledare sl�s fast att man d�r �varken sneglar �t h�ger eller v�nster�, att m�nga kvinnor �idag k�nner sig m�rkv�rdigt heml�sa i vapenskramlet storkonflikten och den s� kallade klasskampen�. H�r g�r kvinnobullen hand i hand med den �kvinnokamp� som f�rs p� DN:s kultursida.

�Sedan arbetarr�relsen upph�rt att vara en r�relse s� �r det kvinnor�relsen som, tillsammans med bl. a. milj�r�relsen och fredsr�relsen, samlar de progressiva krafterna och tar tillvara inte bara kvinnors utan hela folkets intressen�. [7]

Maria Bergom-Larsson skriver om hur �manssamh�llet� splittrar kvinnorna, hetsar arbetarkvinnor mot �verklasskvinnor (!) och drar konstgjorda skiljelinjer mellan h�ger och v�nster �ven bland kvinnor.[8]

Splitringen mellan borgerlig och prolet�r kvinnor�relse �r gammal som kvinnor�relsen sj�l. I Sverige, likav�l som i Tyskland eller England[9] visade det sig under r�str�ttskampens dagar att det fanns vissa fr�gor som de b�da kunde driva tillsammans, medan andra splittrade dem. En del (absolut inte alla) r�str�ttsk�mpar ur medel- och �verklass var beredda att k�mpa f�r begr�nsad r�str�tt, lika f�r b�da k�nen. Oftast ville de borgerliga kvinnoorganisationerna inte ta upp de klasskrav som arbetarkvinnorna st�llde, krav p� kortare arbetstid och b�ttre arbetsmilj�, p� en l�n som gick att leva p� etc. Man kunde enas om att vara emot prostitutionen � men inte om hur den skulle avskaffas.

Diagram 12 Arbetsinkomst per �r (f�re skatt) efter utbildningsniv� och k�n. Standardv�gt f�r �ldersskillnader mellan k�nen p� respektive utbildningsniv�. Endast hel�rs-och heltidsanst�llda 16-64 �r. Medelv�rden. Kronor. Inkomstuppgifter fr�n 1976 och 1977

Detta diagram har h�r utel�mnats

Om det beror p� att f�raktet f�r dagens arbetarr�relse smittar av sig p� det f�rflutna vet jag inte, men de socialistiska pionj�rer som k�mpat f�r kvinnans r�tt till sin egen kropp �r sorgligt bortgl�mda (anarkister, syndikalister, kommunister som Elise Ottesen-Jensen , Hinke Berggren, Alexandra Kollontaj , Wilhelm Reich , Stella Browne , Guy Aldred , Emma Goldman). B�de urvalet av �mnen, och s�ttet att behandla dem p� understryker det som d� och d� s�gs rakt ur:

�Visst har kvinnor i kvinnor�relsen olika erfarenheter, men det �r ju utifr�n v�ra gemensamma erfarenheter vi agerar�. (Irene G�refelt i Kvinnobulletinen 3-4/80). De klasskiljande kraven och erfarenheterna anses marginella.

Allt detta �r historia. Men ett eko n�r oss i f�ljande replikskifte:

�� L�t oss tala om oss... om er och mig... om kvinnor allts�. � Utm�rkt vi skall tala om oss tv�... Min fru, jag har k�nt er i en vecka. Varje morgon dyker ni upp i en ny kl�nning. Men det g�r inte jag. Varje dag kommer ni hit sminkad och kammad som den som har tid att sitta i en elegant damfrisering och kasta ut ordentligt med pengar p� s�nt. Det har inte jag... Och f�r att komma hit s� som ni g�r det �r jag s�ker p� att ni bor i ett r�tt elegant hus, eller hur? Men nu �r det s� att vi gruvarbetarhustrur bara har ett litet kyffe som vi har till l�ns, och n�r v�r man d�r eller blir sjuk eller avskedas fr�n f�retaget har vi nittio dagar p� oss att l�mna detta kyffe, och sedan st�r vi p� gatan.

S�g mig nu damen; Finns det n�got i er situation som liknar min?�

Det �r inte Clara Zetkin eller Kata Dahlstr�m som talar. R�sten tillh�r Domitila Chungara, en bolivianska som organiserat sig tillsammans med andra gruvarbetarhustrur i kamp mot utsugning och diktatur. Den n�r oss inte fr�n 1910 eller 1914, utan fr�n FN:s kvinnokonferens i Mexico 1975.[10]

Social skiktning

Klasskillnaderna i Sverige tar sig mindre dramatiska uttryck �n i u-l�nderna. Naturligtvis. Men man skall ha rej�la skygglappar (ideologiska eller sociala) f�r att inte se att vi lever i ett klassamh�lle. L�ginkomstutredningen stoppades snabbt av makthavarna n�r dess resultat visade sig alltf�r of�renliga med myten om det j�mlika v�lf�rdslandet Sverige. Men de resultat den hann ta fram, liksom de i SCB:s utredning om Sveriges l�ginkomstfamiljer, som kom i juni -79[11], visar p� skarpa skillnader i levnadsvillkor mellan olika hush�ll.

H�r �r inte platsen f�r en genomg�ng av hur olika klasser lever i Sverige idag.[12] Man kan bara sl� fast att stora grupper av m�nniskor faktiskt lever p� en ganska l�g ekonomisk niv�. Och att det finns ett klart samband mellan

� l�g inkomst

� l�g utbildning

� arbeten som upplevs som j�ktiga, enformiga och meningsl�sa

� fysiskt p�frestande arbeten

� d�lig h�lsa

Detta g�ller kvinnorna likav�l som m�nnen.

Vad tillh�r kvinnorna i Sverige f�r klasser? Sociologen Anita har gjort en genomg�ng av yrkesarbetande kvinnor�r.[13]

�Kvinnorna vilja med full r�tt avskaffa prostitutionen. Men det f�rsta villkoret �r en genomg�ende h�jning � f�r minst 50 procent, en f�rdubbling � av de nuvarande yrkesarbeterskornas l�ner. Denna h�jning kan endast ske genom fackf�reningarna och d� beh�vs strejker. Men f�r b�da delarna fasar de kristna kvinnosakskvinnorna�. (Ellen Key )[14]

Medan radikala m�n som Hinke Bergegren hamnade p� L�ngholmen f�r sin agitation mot preventivmedels-f�rbudet (bokstavligen en fr�ga om liv eller d�d f�r prolet�rkvinnorna) skrev [15]Fredrika Bremerf�rbundet

�Kvinnans inre v�sen borde med ovilja rygga tillbaka f�r varje naturvidrigt motarbetande av moderskapet. Uppr�rande propaganda som under namn av 'k�rlek utan barn' nu tagit fart i v�rt samh�lle...�[16]

Detta �r inte hela sanningen. Det fanns m�nga fr�gor d�r man kunde samarbeta. En del kvinnor ur medelklassen vaknade till social och politisk medvetenhet n�r de genom kvinnor�relsen l�rde k�nna arbetarkvinnornas levnadsvillkor. M�nga arbetarkvinnor fick skolning och sj�lvf�rtroende p� Fogelstad . M�nga organiserade arbetare f�rs�kte st�nga ute kvinnorna fr�n arbetsplatser och fackf�reningar. Arbetarr�relsens m�n var ofta ovilliga att driva kvinnokrav, och �nnu fler drog en gr�ns f�r kvinnokampen vid det egna hemmets tr�skel. Men det �r en alltf�r viktig del av sanningen f�r att sopas under �v�ra kvinnliga erfarenheters� tjocka matta.

St�rre andel av kvinnorna �n av m�nnen tillh�r �mellanskikten�. Det beror fr�mst p� den v�xande grupp av kontorsarbeten som blivit alltmer lika arbetarklassyrken, vad g�ller l�ne- och arbetsvillkor (monotona, rutinbetonade, p�frestande p� rygg och �gon). Dessa innehas fr�mst av kvinnor (7 % av de anst�llda inom kontors- och administrationsjobb �r kvinnor).

Tabell 2

De f�rv�rvsarbetande kvinnornas f�rdelning p� klasser och skikt 1960 och 1970. Procent

Tabell 9 ur Sociologisk forskning 3/1978, s.68

G�ransson kommer fram till att ca 70 % av alla f�rv�rvsarbetande kvinnor kan beskrivas som arbetarklass och n�rst�ende skikt�. Det betyder inte att deras situation �r identisk med de manliga arbetarnas. V�ra liv �r en helhet av yrkesarbete och �privatliv�. Och den helheten blir olika �ven f�r m�n och kvinnor med samma jobb. Dessutom har m�n och kvinnor s�llan samma jobb. Kvinnor har l�gre l�n inom samtliga LO-f�rbund, m�ter andra typer av arbetsmilj�problem, har mer enformiga och stressande arbeten. Och framf�r allt har kvinnor jobb som �r en f�rl�ngning av den traditionella kvinnorollen i hush�llet. Kvinnor v�rdar sjuka, syr, sk�ter barn och st�dar.[17] Dessutom jobbar n�stan h�lften av de f�rv�rvsarbetande kvinnorna deltid.

Utanf�r analysen st�r d� icke-f�rv�rvsarbetande kvinnor. Enligt Folk- och bostadsr�kningen 1975 f�rdelade sig de 2,5 miljonerna kvinnor mellan 16 och 64 �r enligt f�ljande:[18]

Klassanalys av hemarbetande �r en knepig fr�ga, som jag inte t�nker ge mig in p� h�r. Oavsett om man anser att hemarbetande kvinnor �r ett socialt skikt f�r sig (eller t.o.m. en s�rskild klass), eller om man anser att de sj�lvklart och enkelt kan placeras i sin makes klass eller n�got annat, s� finns onekligen vissa band mellan hemmafrun och den klass hennes man tillh�r. Dels f�r att inkomst, vanor, n�jen, grannars, sl�kts och v�nners klasstillh�righet, bostadsmilj�, utbildning, f�rh�llande till myndigheter etc, tenderar att �verensst�mma d�rmed, dels d�rf�r att f� hemmafruar �r hemmafruar hela livet numera.

J�mst�lldhetskommitt�ns enk�t 1978 visade att

�Det �r vanligare att kvinnan �r hemarbetande n�r mannen har en m�nadsinkomst under 5 000 kronor �n n�r han har h�gre inkomst... Andelen hemarbetande sjunker med stigande inkomst f�r mannen.�

Av makarna till hemmafruar i enk�ten hade 31 % h�gre inkomst �n 6 000 kr/m�nad.[19]

Tabell 3

Andel kvinnor per yrke i arbetarklassen. Procent.

Tabell 7 ur Sociologisk forskning 3/1978, s.62

S� en diskussion om vilka fr�gor som mobiliserar kvinnor i arbetarklassen och den n�rst�ende skikt, g�ller om och hur kvinnor�relsen ber�r den stora majoriteten av b�de hem- och f�rv�rvsarbetande kvinnor. Det �r allts� en fr�ga som borde vara livsavg�rande f�r kvinnor�relsen. Det handlar inte om att tvinga medelklasskvinnor som insett hur f�rtryckta de �r som kvinnor att �i st�llet� �gna sig �t en liten grupp andra som det �r �mer synd om�. Det handlar om att ifall en minoritet av kvinnor, de mer v�lutbildade, ekonomiskt och socialt privilegierade, vill ut�ka sina k�mpande led med t.ex. 7 av 10 kvinnor som kan r�knas till arbetarklassen s� m�ste de intressera sig f�r vilka problem som �r v�sentliga f�r dessa.

Tabell 4

Andel kvinnor per yrke i mellanskikten. Procent.

Tabell 8 ur Sociologisk Forskning 3/1978, s.62

�I st�llet f�r att unders�ka den faktiska sociala sammans�ttningen av v�r r�relse, och de krafter och erfarenheter som har radikaliserat vissa grupper av kvinnor, kan kvinnor�relsens feminism presenteras som kvinnors allm�nna medvetande. Det g�r det om�jligt att reda ut r�relsens f�rh�llande till de kvinnor som inte redan tillh�r den�.[20]

F�renade i privatsf�ren?

Det �r inte heller bara s� att kvinnor skiljs av arbetslivserfarenheter och f�renas av sin gemensamma tillvaro i �privatsf�ren�. �ven utanf�r yrkeslivet s�tter klassamh�llet sin pr�gel p� v�ra liv. M�nniskors arbetsvillkor bidrar starkt till att forma deras och deras barns psyken.[21] Kvinnor i arbetarklassen har gemensamt med m�nnen en upplevelse av underordning och maktl�shet, av alienerat arbete och utsugning. D�remot har de s�llan samma arbeten. K�ns�tskillnaden �r striktare inom arbetarklassyrken �n inom h�gre kvalificerade. Det �r de h�gutbildade kvinnorna som mest direkt konkurrerar med m�n om jobb.

Kvinnans roll som husmor och mor framh�lls ofta som n�got f�renande, �ver alla klassgr�nser.[22] Det kan inte ha undg�tt n�gon att barn i olika socialgrupper uppfostras olika, b�de i fr�ga om materiella villkor och attityder och f�rh�llningss�tt. De kvinnor som v�rdar och fostrar dessa olika barn m�ste allts� bete sig p� olika s�tt. Hade de f�rh�llit sig p� samma s�tt till barnen hade de inte n�tt s� skilda resultat.[23]

Bland det viktigaste kvinnor�relsen gjort �r att lyfta fram sexualiteten som en politiskt viktig fr�ga. Man borde kunna erk�nna att sexuella vanor och attityder inte �r helt lika i olika sociala skikt.[24] Kvinnor�relsen har haft goda sk�l att regera mot �fyrkantsmarxisters� f�rs�k att p�skina att fr�gor om ideologi, sex och familj bara var viktiga f�r medelklasskvinnor. S� �r det naturligtvis inte. En av marxismens tillkortakommande �r att marxister aldrig �gnat tillr�ckligt med energi �t arbetarklassens vanor och attityder som resultatet av en total livssituation. Arbetaren �r inte arbetare enbart n�r han/hon arbetar. Sheila Rowbotham citerar den marxistiske historikern E.P. Thompson:

�De upplever ocks� sina egna upplevelser som k�nslor, och de hanterar sina k�nslor inom sin kultur, som normer, f�rpliktelser och �msesidiga relationer inom familj och sl�kt, som v�rderingar eller (i mer utvecklade former) inom konst och religi�s tro. Denna h�lft av kulturen (och det �r full ut h�lften) kan beskrivas som affektiv och moralisk medvetenhet�.[25]

Genom att arbetarkvinnan �r relativt sett mer knuten till familjen, den oavl�nade produktionen och sin reproduktiva roll, och relativt mindre till l�nearbete �n mannen, s� blir den h�r �saknade dimensionen� �nnu mer n�dv�ndig f�r en socialistisk r�relse som inte n�jer sig med att vara enk�nat maskulin.

Det �r en enorm brist, och visar p� en bristande politisk medvetenhet att v�nsterpress (inklusive Internationalen) inte inser detta. �Vardagslivets fr�gor�, allt det som ber�r v�ra liv som boende, �lskande, f�r�ldrar, konsumenter, f�r ett minimalt utrymme bland arbetsplatsreportage och �regeringsparoller�.

Samtidigt �r ju arbetarkvinnan beroende av de fr�gor som drivs inom den traditionella politikens omr�de. Arbete, l�n, daghem, hyror. Fr�gor d�r det �r sv�rt att undvika klassmots�ttningar.

Kvinnor�relsen har unders�kt mekanismer som f�r kvinnor att fungera som f�rtryckare gentemot andra kvinnor, t.ex. i mor-dotterrelationer eller �fruar� mot �slinkor�. Men s�llan tar man upp att kvinnor, som klassvarelser, kan upptr�da som f�rtryckare b�de gentemot andra kvinnor och gentemot m�n.

�Fast�n kvinnor samtidigt �r placerade i tv� olika, men sammankopplade strukturer, klass och patriarkat , �r det deras klasst�llning som s�tter gr�nserna f�r de former av patriarkala f�rh�llanden vilka de objektivt kommer att vara underkastade�.[26]

Samtidigt som det patriarkaliska f�rtrycket �r beroende av klassf�rh�llandena, s� g�r patriarkatets existens att m�ns och kvinnors klassf�rh�llanden inte blir identiska.

�En kvinna innehar sin makes klasstillh�righet, men inte den likv�rdiga relationen till produktionsmedlen. Vilken klass hon �n tillh�r �r olika f�rfogandem�jligheter �ver produktionsmedlen (f�r den �gande klassen) och l�nen (f�r den icke�gande klassen) den avg�rande mekanismen i hennes underordnade st�llning som m�jligg�r manlig kontroll �ver hennes 'person'�.[27]

Men om man uttrycker detta som att �kvinnor har inte haft n�got som helst inflytande �ver de tekniska besluten�,[28] s� gl�mmer man ett h�gst v�sentligt faktum. Maria Bergom-Larsson fr�gar om man kan �kalla ett land f�r en demokrati n�r h�lften av befolkningen st�r utanf�r alla viktiga beslut�. Men det �r inte h�lften ( = kvinnorna) som st�r utanf�r. Det �r det �verv�ldigande flertalet av kvinnor och m�n som st�r utanf�r de avg�rande beslut som fattas i storbolagens styrelserum och den statliga byr�kratins korridorer. Det f�rtryck den manlige arbetaren kan ut�va (och m�nga ut�var) mot kvinnor g�r honom definitivt inte till herre �ver sin egen tillvaro.

Det �r m�n som sitter p� de allra flesta viktiga beslutsposterna och de flesta m�n kan f�rtrycka �tminstone n�gra kvinnor. Manschauvinism och kvinnof�rakt i olika former har alltid varit en v�sentlig del av det ideologiska kitt som h�llit klassamh�llet samman. Och den manliga arbetarr�relsen, t.o.m. den revolution�ra har s�llan lagt n�gon st�rre energi p� att bek�mpa de r�heter och kvinnofientliga s.k. sk�mt �oss karlar emellan� som f�renar �verklassmannen och arbetaren i ett gemensamt flin. Mycket snabbare har man d� varit att utpeka sj�lvst�ndiga kvinnor�relser som �manshatare� och �sm�borgerliga�.

Men det �r allts� inte s� att alla kvinnor f�rtrycks av alla m�n, och inga m�n f�rtrycks av n�gra kvinnor. �ven vissa kvinnor �tnjuter och f�rsvarar de privilegier som utsugning och /eller rasism ger. D�rf�r ber�r det mig illa n�r Kvinnobulletinen publicerar en rasistiskt tecknad serie i nr 2/90 p� temat �Ful och kn�laktig arabisk man f�rst�r kv�llen f�r sn�ll vit flicka�. F�r de ariska systrarna �r kanske situationen entydig: en otrevlig man behandlar en kvinna som ett viljel�st sexobjekt (och hon accepterar det). Men uppkommer situationen bara mellan svartmuskig utl�nning och �ktsvensk tjej?

Kvinnor�relsen och v�nstern

Varf�r har kvinnor�relsen sl�ppt sin samh�righet med v�nstern? (V�nstern h�r i en ganska vid betydelse). F�r att v�nstern �gnar f�r lite intresse �t kvinnofr�gor? Inte g�r tillr�ckligt i djupet med dem? F�r at v�nsterm�n slappt blundar f�r hur den egna praktiken, det egna spr�kbruket, de egna sexuella f�rh�llandena bef�ster kvinnof�rtrycket? D�rf�r att den marxism som hittills utvecklats inte som �feminism med n�dv�ndighet identifierar b�de de subjektiva och de objektiva villkoren f�r tillvaron som politiska problem�?[29]

Beror det p� att marxistisk analys inte tagit fasta p� den dubbla karakt�ren av samh�llets materiella grundval:

�� ena sidan produktionen av existensmedel, av f�da, kl�der och husrum och de verktyg som �r n�dv�ndiga f�r denna produktion; � andra sidan produktionen av m�nniskorna sj�lva, artens fortplantning�. (Engels)

Samma insikt finns hos Marx[30], men ingen av dem utvecklade den tillr�ckligt. F�r att uppgiften att analysera kvinnof�rtrycket historiskt, i termer av kvinnans roll i produktion och reproduktion f�rsummats?[31]

Ja, d� har man verkligen funnit en rad tungt v�gande sk�l att vara besviken p� �v�nstern�. Likas� �r det f�rst�eligt om kvinnor ryggar tillbaka inf�r de �socialistiska paradis� som maoister och sovjetv�nner hyllar. (Trotskismens gummiartade elastiska teori om �arbetarstaterna� ger onekligen mer utrymme f�r kritik av kvinnof�rtrycket i �st � �tminstone s� l�nge man h�ller sig till tiden under och efter Stalin).

Men allt detta g�llde ju i mycket h�gre grad f�r 5 eller 10 �r sedan! De allra flesta v�nsterorganisationer �gnar betydligt mer utrymme �t de fr�gor som �r speciellt viktiga f�r kvinnor idag. Diskussion om det framtida socialistiska samh�llet b�rjar s� sakteliga ta upp reproduktionssf�ren. Och i den marxistiska debatten om ekologi, teknologi, medvetande och basdemokrati finns en st�rre �ppenhet �n f�r n�gra �r sedan.

Utifr�n sina erfarenheter fr�n den brittiska kvinnor�relsen kritiserar Sheila Rowbotham den leninistiska v�nsterns asketism och of�rm�ga att s�tta kampens medel i f�rh�llande till dess m�l:

�T. ex. hur �r det med alla dessa j�mf�relser med artonhundratals arm�er som marscherar i formering och g�r kloka retr�tter p� officerens order? Varf�r finns d�r en s�dan skr�ck f�r trivsel, som om trivsel vore n�stan lika farligt som kapitalismen sj�lv?�

Hon konstaterar att en s�dan socialism kommer att st�ta bort de flesta m�nniskor, �inklusive m�n och kvinnor i arbetarklassen�. Socialismen

�begr�nsas till en skara utvalda professionella. Medlemskap i denna skara kommer till att b�rja med att vara �verv�gande manligt, f�r om det attraherar en minoritet av m�nnen, s� passar det �nnu f�rre kvinnor.�[32]

Det �r v�sentligt att, som Rowbotham, kritisera den syn p� medvetande och aktivitet som ser socialistiska id�er som n�got som arbetarklassen bara kan f� utifr�n, av en grupp yrkes-intellektuella, och klasskampen som n�got som m�ste ledas av Partiets professionella revolution�rer. Att frig�ra sig fr�n de bl�kopior som h�mtats ur Lenins Vad b�r g�ras och Mandels Om leninismen. Rowbotham knyter ihop kvinnor�relsens erfarenheter med traditioner av gemenskap, sj�lvaktivitet och basdemokrati fr�n den socialistiska r�relsen. Tillsammans kan de �ppna en v�g fram�t mot socialismen som m�nniskans frig�relse. Visa att � med Bahros ord ��Kommunismens �r inte bara n�dv�ndig. Den �r ocks� m�jlig� R�dskommunism, v�nstersocialism, trotskism, anarkism, eurokommunism, feminism, ekologi, �sj�lvf�rvaltning�. Hur olika dessa riktningar �n �r, och hur m�nga fel de �n har, s� har alla dessa tendenser brutit med den stenh�rda dogmatiken. Och det brottet pekar fram�t.

Jag f�rst�r att det m�ste ha inneburit en konflikt att jobba i den sj�lvst�ndiga kvinnor�relsen, och samtidigt vara maostalinist eller moskvakommunist, som st�rre delen av den svenska v�nstern 1970. I gamla nummer av Kvinnobulletinen finns en skarp klyvning. Kvinnor beh�vde icke-hierarkiska beslutsformer, systerskap och v�rme i sina egna organisationer. Men man ifr�gasatte inte att Klasskampen skulle f�ras av Partiet, som fungerade enligt helt andra mallar.

Inte heller visste man � eller gitte man l�tsas om � de kvinnor som i oppositionsst�llning k�mpat f�r basdemokrati inom den revolution�ra r�relsen. Luxemburgs polemik mot Lenin, Pankhursts �v�nsterkommunism� och Kollontays �Arbetaropposition� har aldrig, vad jag vet, varit g�ngbara inom den svenska kvinnor�relsen. S� l�nge man ans�g sig vara marxist gick det inte an att kritisera Lenin. N�r det numer blivit p� modet att h�ckla Marx, s� �r det bekv�mare att bortse fr�n m�ngfalden inom arbetarr�relsens v�nster.

Organisationsteori f�r kampen och f�r framtiden �r ett j�ttekapitel. Arbetets omvandling, omv�lvning i boende och reproduktion �r mastodont�mnen som jag knappt kunnat ber�ra. Under senaste �ren har marxister som Bahro, Gorz, E.P. Thompson, Raymond Williams, Rowbotham, Claudin m.fl. givit v�rdefulla bidrag.

Hur kommer det sig d� att kvinnor�relsen idag inte vill delta i en debatt och ett arbete med v�nstern (inkluderande v�nstersocialistiska, eurokommunistiska och revolution�rt marxistiska str�mningar)? Ett �msesidigt utbyte skulle kunna ge mer �n n�gonsin. F�r inte heller kvinnor�relsens organisationsformer �r utan problem.

L�slighet, autonomi och r�tt f�r alla kvinnor som vill delta i en viss verksamhet att g�ra det har betytt mycket f�r att stimulera kvinnor till aktivitet och till att l�ra sig nya saker. Men det inneb�r ocks� att de som har l�tt att g�ra sig h�rda flyter ovanp�, och st�ter ut andra. Det betyder att de som �tar sig att g�ra tidningar, skriva artiklar och kontakta massmedia (och de som massmedia kontaktar) pr�glar organisationens politik.[33] De m�jligheter basgrupper, lokalgrupper och mer tystl�tna medlemmar sedan har att �ndra denna politik �r begr�nsade. Det �r ingen slump att detta s� ofta varit Grupp 8 i Stockholm som motsatt sig fastare organisering.

Informella ledarskap kan vara v�l s� f�rtryckande som formella, och mycket sv�rare att plocka ner p� jorden.[34] (D�rmed inte sagt att kvinnor�relsens problem skulle vara l�sta med �demokratisk centralism�. Denna �r l�ngtifr�n den demokratiska trollformel som den trotskistiska r�relsen traditionellt har h�vdat).[35]

Resultatet beh�ver inte vara, men kan l�tt bli att m�nga kvinnor pl�tsligt finner sig st� utanf�r alla beslut. R�tt vad det �r tycker �kvinnor�relsen� si eller s�, utan att medlemmarna ute i landet haft en aning om det.[36] Kritik eller avvikande beteende betraktas l�tt som �osysterlighet�, inte som likaber�ttigade �sikter. Den som p.g.a. ett tr�ttande arbete, obekv�ma arbetstider eller barn inte orkar vara lika aktiv som de tongivande har i praktiken inga m�jligheter att h�vda avvikande st�ndpunkter.

Fungerar solidariteten och gemenskapen s� tas det h�nsyn, och kvinnor�relsen kan vara oerh�rt befriande, st�rkande och aktiv. Fungerar det inte s� �r �de svaga� i en sv�r position.

�Besvikelse p� arbetarklasen�

Samarbete, utbyte och syntes borde pr�gla f�rh�llandet mellan den socialistiska r�relsen och kvinnor�relsen. Men kvinnor�relsen verkar ha tappat intresset f�r en dialog med arbetarr�relsen. Dels h�nger det ihop med en idealisering av det kvinnliga[37], dels med ett alltmer oroande arbetarf�rakt, som jag tror �r mer betingat av klasstillh�righet �n av kvinnoerfarenheter.

I sp�ren efter folkomr�stningen verkar besvikelsen hos m�nga medelklass-intellektuella ha tagit form i en, k�nsla av att �arbetarna svek oss�. Inga-Lisa Sangregorio talar om klyftan mellan

�� ena sidan makthavarna inom olika delar av etablissemanget, � andra sidan de grupper som st�tt f�r det nya och levande under 70-talet! Kvinnor�relsen, milj�r�relsen, �alternativ�grupperna, men ocks� kulturarbetarna och de forskare som l�mnat sina elfenbenstorn. Den h�r klyftan avspeglas tydligt i konstellationerna inf�r folkomr�stningen. Bakom linje 1 och 2 samlas dels de som i praktiken styr det h�r landet, dels hela den vanliga jas�gar-, svansviftar- och stj�rtslickarg�nget, bakom linje 3 alla de som vill n�got annat �n en idiotframskrivning av det nuvarande samh�llet�. (Kvinnobulletinen 1/80)

N�r de flesta av arbetarna d� till slut r�stade p� linje 2 s�ger Inga-Lisa Sangregorio (i Arbetaren 29/90) �Farv�l till proletariatet�.

Inte en antydan om att linje 2 tillkom just f�r att det var s� sv�rt att f� med arbetarklassen bakom ett ja till k�rnkraft. Inte p� ett �rtionde har socialdemokratins ledning i n�gon fr�ga st�tt p� ett s�dant motst�nd fr�n sina egna medlemmar. Inte p� �rtionden har det funnits en s�dan organiserad, �ppen opposition inom partiet. Vi som jobbade f�r linje 3 p� industriarbetsplatserna vet att m�nga av v�ra arbetskamrater, �ven de som efter tvekan och grubbel r�stade p� 2:an, �vill n�got annat �n en idiotframskrivning av det nuvarande samh�llet�. Socialdemokratins ledning anv�nde de mest ohederliga och l�gnaktiga metoder f�r att bevara k�rnkraften. Graden av deras ohederlighet visar storleken av det motst�nd de m�tte � bland sin egen arbetarbas.

Och mycket h�ngde p� hur linje 3 propagerade. Det var sv�rt f�r den som inte tagit st�llning tidigare att orientera sig i valkampanjens myller av motstridiga p�st�enden. Och varf�r d� lita p� akademiker som uppifr�n talar om f�r arbetarna att de har det f�r bra? Speciellt som SAP tog varje chans att koppla ihop linje 3 med reaktion�r jordbruksromantik och med Centerns arbetarfientliga regeringspolitik. D�r Folkkampanjen satsade p� arbetsplatsarbetet, och sl�ppte efter p� klassl�sheten (d.v.s talade om varf�r man just som arbetare borde r�sta mot k�rnkraften), d�r m�rktes ocks� resultatet � s�rskilt om v�nstern till v�nster om SAP var stark d�r. I arbetarstaden G�teborg fick linje 3 43% av r�sterna, och 2:an bara 35 (mot 38,4 respektive 33,5 i Stockholm l�n, och 38,8 respektive 32,1 i Stockholms kommun). I utpr�glade arbetarstadsdelar som Angered (45 %), Bergsj�n (43 %) och Biskopsg�rden (43 %) gick det allts� ganska bra f�r linje 3.

Men, k�rnkraftsindustrin, slugt uppbackad av SAP:s och LO:s ledningar, tog hem spelet. I den h�r omg�ngen. Och 3:ans intellektuella avantgarde uttrycker, liksom en minnesv�rd g�ng det �sttyska kommunistpartiet, sin besvikelse �ver en arbetarklass som inte visar sig v�rdig ledarskapets f�rtroende. Som Brecht sa 1953, f�r man v�l r�da dem att utse nya massor, n�r de gamla inte duger.

�Alternativet�

Sk�mt �sido, de nya stora grupperna av �intellektuella arbetare�, tekniker, programmerare, forskare, l�rare etc �r n�dv�ndiga f�r den omvandling av samh�llslivet och produktionsprocessen som beh�vs f�r en verklig socialism. Planekonomin, socialiseringen av produktionsmedlen �r en n�dv�ndig, men inte tillr�cklig f�ruts�ttning f�r ett s�dant samh�lle. Planen m�ste utarbetas demokratiskt, med omr�stningar kring verkliga alternativ,[38] i st�llet f�r att �massorna� f�r lov att diskutera en plan som de styrande redan best�mt (den mest l�ngtg�ende �demokrati� och �arbetarmakt� stalinister lyckats prestera). Den m�ste l�mna en oerh�rd massa lokala beslut som g�ller m�nniskors dagliga liv, i bostadsomr�den, kommuner, arbetsplatser, att fattas lokalt, direkt av de ber�rda. Den m�ste ocks� ge des ber�rda reella m�jligheter att delta i besluten, genom att upph�va arbetsdelningen mellan manuellt och intellektuellt arbete, och avskaffa det informationsmonopol som r�der i s�v�l v�stkapitalismen som i �stbyr�kratierna.

S� l�ngt �r m�nga marxister i V�st ense med Rudolf Bahro (och var det redan innan hans imponerande skiss av en m�jlig och n�dv�ndig kommunism, Alternativet, publicerades). Men inte med en av Bahros slutsatser som m�nga icke-marxister, som Inga-Lisa Sangregorio, kastade sig �ver, att det �r intelligentsian, inte arbetarna, som m�ste vara den ledande kraften i �kulturrevolutionen�.

Nu g�r inte efters�garna r�ttvisa �t Bahro i entusiasmen �ver att kunna utropa sin egen sociala grupp till Avantgardet. Bahro ser inte arbetarklassen som det fr�msta revolution�ra kraften. Men han t�nker sig l�ngt ifr�n en frig�relse �ver huvudet p� arbetarklassen. Och Bahro talar helt utifr�n en analys av arbetarklassens roll i de icke-kapitalistiska l�nderna (fast han bortser fr�n arbetarr�den i Ungern -56 och Tjeckoslovakien -68).[39] Men � som Raymond Williams p�pekar i en diskussion av Alternativet � kan hans slutsatser inte omedelbart �verf�ras till de kapitalistiska staterna. Tv�rtom �det skulle vara katastrofalt om iden om kulturrevolution gavs denna sociala placering i V�st�. Eftersom de yrkesintellektuella, planerare, tekniker, l�rare, professionella ideologer �oavsett lokalt missn�je, �r delar av sj�lva appropriationsprocessen�.

�Deras praktiska enrollering i nya former av till�gnelser �r d� den till att b�rja med mest troliga inriktningen f�r varje radikalt brott. Det �r d�rf�r, om �n n�dv�ndigtvis p� grundval av en rigor�s analys, socialister som engagerat sig till kulturrevolutionens id�, fortfarande m�ste g�ra gemensam sak � och det genom att l�ra lika mycket som l�ra ut � med de som �r mest underkastade appropriation, de enda som fullt ut har objektiva intressen av att den f�r ett slut�.[40]

Det �r d�r kruxet ligger f�r mig. Jag betraktar inte mellanskiktskvinnornas erfarenheter och kunskaper som ointressanta.

�Kvinnor�relsen har fr�mst mobiliserat kvinnor fr�n speciella skikt, l�rare, socialarbetare, bibliotekarier, journalister eller kontorsanst�llda. De �r till st�rsta delen m�nniskor inbegripna i f�rmedling av v�rden och administration av tj�nster f�r /servicing/ det kapitalistiska samh�llet. Det �r avg�rande punkter att ifr�gas�tta�.[41]

De ger inte bara kunskaper om maktrelationer mellan kvinnor och m�n, utan ocks� om hur den h�rskande ideologin bef�sts, v�xer med sina uppgifter och genomsyrar samh�llet. Men vilken insikt vissa medlemmar i detta skikt, eller bland tekniker och forskare, �n kan n� �r de inte den tunga sammanh�llna sociala kraft som kr�vs f�r att st�rta kapitalismen. Rosa Luxemburg citerar Lasalle:

�N�r vetenskapen och arbetarna, dessa samh�llets tv� motsatta poler, omfamnar varandra s� kommer de att krossa alla sociala hinder i sina armar�.[42]

Inte alla anh�ngare av �alternativr�relser� (skapare av �nischer av sj�lvst�ndighet�, s�ger Sangregorio) har uppfattat att det finns

�en enkel teoretisk �tskillnad mellan alternativ och oppositionell, det vill s�ga mellan n�gon som helt enkelt finner ett annorlunda s�tt att leva och vill bli l�mnad ifred med det, och n�gon som finner ett annorlunda s�tt att leva och i ljuset av detta vill �ndra samh�llet�.[43]

Om vi menar allvar med alternativr�relser som fr�n till ett nytt samh�lle, och inte bara som oaser som antingen f�rblir f�r de mycket privilegierade, eller sm�lter in i systemet (som KF eller HSB) s� vet vi

�i V�st lika s�kert som i Ost, att medan m�nga av deras former kommer att vara utbredda och djupg�ende, s� kommer det att komma vissa avg�rande sammanst�tningar med mycket m�ktiga krafter, vilket med st�rsta sk�rpa kommer att p�minna oss om att det �r kulturell revolution som vi f�rs�ker oss p�...[44]

En s�dan avg�rande sammanst�tning kan bara vinnas av en social kraft, med sin rot i samh�llets materiella grundval. Den m�ste ha objektiv orsak och social tyngd nog att s�tta sig upp mot den h�rskande borgarklassen. Och en social roll som stimulerar till sammanh�llning snarare �n inb�rdes konkurrens. Hur oundg�ngliga kvinnors erfarenheter, deras oavl�nade arbete i reproduktionssf�ren och avl�nade i v�rdsektorn �n �r, s� ligger det kapitalistiska samh�llets tyngdpunkt i industrin. Inte f�r att dogmatiska marxister speciellt vill ha det s�, utan f�r att det h�r ekonomiska systemet fungerar p� det viset.

Produktivt arbete � hush�llsarbete

Det har blivit popul�rt att beskylla marxister f�r att �f�rakta� kvinnors arbete i hemmet, d�rf�r att det betraktas som icke produktivt, i kapitalistisk mening.

�P� denna punkt b�r ocks� marxismen sin karakteristiska manspr�gel: d�r m�n av tradition har tillbringat st�rre delen av dagen d�r �ger de egentliga och avg�rande mots�ttningarna rum�.[45]

Om man r�kar n�mna namnet Marx i en kvinnodebatt, s� kommer hela den �terst�ende diskussionen att g�lla om och hur Karl Marx f�rtryckte sin hustru och sina d�ttrar. Eftersom det inte i f�rsta hand �r den fr�gan jag vill ha utredd, s� avst�r jag fr�n att citera Marx sj�lv i fr�gan, utan l�ter en kvinna svara:

�S� l�nge som kapitalismen och l�nesystemet h�rskar betraktas ett arbete som produktivt endast om det producerar merv�rde... Fr�n denna utg�ngspunkt �r nattklubbsdans�sen, vars ben drar in profit i hennes arbetsgivares ficka en produktiv arbetare. Detta medan allt slit som de prolet�ra kvinnorna och m�drarna f�r utst� i...sina hem betraktas som icke produktivt. Detta l�ter r�tt och vansinnigt, men svarar precis mot v�r nuvarande ekonomis r�het och vansinne�.(Rosa Luxemburg)

Att hush�llsarbetet �r �icke-v�rdeskapande� betyder att det inte framst�ller varor f�r en marknad. Att det inte �r �produktivt i kapitalistisk mening� inneb�r, med g�ngse marxistiska begrepp, att det inte ger kapitalet n�gon profit direkt. Detta �r en beskrivning av hush�llsarbetets faktiska villkor under kapitalismen (riktigt eller ej) inte en moralisk v�rdering av om det �r bra eller d�ligt! Marxister (och socialister �verhuvudtaget) har alltid framh�llit det om�nskliga i att kapitalismen enbart producerar det som �r f�retagsekonomiskt l�nsamt � inte efter m�nniskors behov och ekologiska h�nsyn. Just detta �r�het och vansinne� i det kapitalistiska systemet bevisar att det �r f�rkastligt och b�r bytas mot ett d�r arbete � inklusive �det slit de prolet�ra kvinnorna och m�drarna f�r utst� � v�rderas efter sin sociala nytta.

Avf�rdar man arbetarklassen som den ledande revolution�ra kraften s� st�r man utan n�gon social b�rare f�r den f�r�ndring man vill ha, och utan en ekonomisk bas att bygga upp det nya livet p�.

Idag g�rs det allra mesta oavl�nade hush�llsarbetet av kvinnor. Trots att kvinnors f�rv�rvsarbete �kat s� kraftigt. Av alla samboende kvinnor g�r en fj�rdedel mer �n 40 timmars hush�llsarbete i veckan, sju av tio mer �n 20 timmar. Av kvinnor som heltidsarbetar utanf�r hemmet arbetar h�lften dessutom minst 20 timmar i hush�llet. (Ibland m�nnen mindre �n var femte).[46] B�de f�rdelningen och uppl�ggningen av hush�llsarbetet �r fr�gor som alltf�r l�nge ansetts politiskt oviktiga.[47] Det �r v�sentligt att kvinnor�relsen satt fingret b�de p� att m�n b�r �gna lika mycket tid �t hush�llssysslor som kvinnor, och p� det absurda i att dessa sysslor sk�ts helt privat och isolerat i k�rnfamiljen. (Trots att det �r b�de tids�dande, tr�kigt och kontakt-h�mmande). Vissa arbeten som idag ing�r i hush�llsarbetet tror jag b�r g�ras till yrken (men inte ensamarbeten). Andra, de flesta, �r l�mpligare att alla deltar i, inom ramarna f�r kvartersgrupper, matlag, stadsdelsr�d, huskommitt�er eller liknande, som en del av sin samh�lleliga totalarbetstid. Det f�ruts�tter att �det andra arbetet�, heltidsarbete i fabriker, p� kontor och institutioner omfattar mycket mindre tid �n idag.

F�rdelningen av hemarbetet mellan samboende �r lika skev oavsett kvinnans utbildning och socialgrupp. F�r mellanskiktskvinnan kan hush�llsarbetet k�nnas desto mer betungande som hon har ett intressantare yrkesarbete att j�mf�ra med. � andra sidan �r tv�tt, disk och st�dning jobbigare efter en dag av tungt arbete, �n efter ett som inte �r fysiskt tr�ttande.

Men f�r arbetarkvinnan �r det lika viktigt att upph�va b�de det lodr�ta och den k�nsliga arbetsf�rdelningen. D.v.s mellanskiktskvinnorna m�ste visa att de �r medvetna om sina privilegier som mellanskikt � och villiga att rucka p� dem. Villiga att dela med sig av intressanta arbetsuppgifter och att g�ra sin del av de tunga, enformiga och tr�kiga jobb som inte kan �ndras eller slopas.

Teoril�shet

Den socialistiska kvinnor�relsen uppkom i v�nsteruppsvingets �r. Det �l�g i luften� att unga m�nniskor med intellektuella syssels�ttningar gick till v�nstern. M�nga av dem som radikaliserades d� gjorde det med allvar, kunskap och energi. Men det var inte n�dv�ndigt, f�r att man skulle kunna h�nga med.

Den mao-stalinistiska k�rleken till floskler sparade in mycket tankem�da. S�g �70% bra och 30% d�lig� om Stalin, s� slipper du skaffa dej ordentlig kunskap om vad som h�nde efter Oktoberrevolutionen! Eller utn�mn den egna organisationen till �den antiimperialistiska r�relsen� eller �det revolution�ra partiet� och fr�ga sedan som Jan Myrdal (Vietnamveckan v�ren -71) �i vems intresse� det kan vara att kritisera s�dana v�llovliga institutioner. S� beh�ver du aldrig ta reda p� vad kritiken gick ut p�. Eller begr�nsa den egna tankens arbetsomr�de till tolkningar av L�ra, Skrifter och Profeter:

�Bo Gustafsson har l�st de marxistiska klassikerna, han vet hur Marx, Engels, Lenin, Stalin och Mao Tsetung ser p� denna fr�ga och om Bo Gustafsson till �ventyrs skulle varit tvivlande borde han r�dfr�gat klassikerna, ist�llet f�r att lita till sitt eget f�rst�nd�. (!) (Frank Baude, 1970)[48]

De v�rsta avarterna h�ll sig utanf�r Grupp 8 (r-arna t ex ville inte ta i n�got s� irrl�rigt som kvinnokamp med t�ng). Men ocks� h�r fanns den alltf�r ytliga �vertygelsen, baserad p� ytlig kunskap och ytliga k�nslor. Och det fanns hela tiden i organisationen starka icke-socialistiska str�mmningar.[49] Eftersom varje lokalgrupp sysslade med sitt f�r sig konfronterades s�llan olika st�ndpunkter. Grupp 8:s organisationsform bidrog till att den i b�rjan av 70-talet framstod som r�dare �n den var.

�Den l�sliga organisationsstrukturen medf�rde sj�lvutn�mnda ledare ist�llet f�r valda, och nu /h�sten -72/ blev det marxisterna som hamnade i ledande positioner. Marxister besatte de flesta ut�triktade aktioner. Grupp 8 fick d�rmed ett rykte som inte p� n�got s�tt motsvarade verkligheten�.

skriver n�gra av de som l�mnade organisationen 1973 f�r att bilda Arbetets Kvinnor.

Arbetets Kvinnor kritiserade Grupp 8 f�r dess teoril�shet, f�r dess mellanskiktskarakt�r och f�r reformism.[50] H�r �r inte platsen f�r att diskutera inneh�llet i den kritik Arbetets Kvinnor riktade mot Grupp 8. �ven om de i vissa stycken hade, eller kom att f�, r�tt, finner jag deras marxism alltf�r stelbent och dogmatisk (�tminstone i de tidiga numren av R�dh�ttan). Men det v�sentliga i det h�r sammanhanget �r att Arbetets Kvinnor, till skillnad fr�n s� m�nga andra som l�mnat Grupp 8, f�rs�kte dra ig�ng en allvarlig diskussion om socialism och feminism. Och att Grupp 8 inte tog fasta p� f�rs�ket.

Socialistisk m�ls�ttning � mellanskiktsbas

Kring 1975 hade olika v�nstertidskrifter omsider b�rjat f�rs�ka sig p� teoretiska analyser och temanummer omkring kvinnorfr�gor. (T ex Socialistisk Debatt 1/75, Fj�rde Internationalen 15/75, R�dsmakt 6-7). De fr�gor som togs upp d�r v�ckte aldrig n�gon debatt i kvinnor�relsen.

Arbetets Kvinnor tog upp Clara Zetkins gamla motsatspar; borgerlig eller prolet�r kvinnor�relse.

�Clara Zetkins historiska l�sning... var insiktsgivande, men politiskt obrukbar. Clara Zetkin skiljer skarpt mellan kvinnor i olika klasser, de har var och en sina problem, och var och en sina politiska intressen. F�ljaktligen finns d�r ocks� skilda kvinnor�relser�.[51]

skriver den danska marxisten Signe Arnfred. Clara Zetkins f�rkastande av allt som kom fr�n den icke-prolet�ra kvinnor�relsen h�ller inte idag. (Och det �r tveksamt om den var s� vatten‑
t�t ens p� hennes egen tid). Den bortser fr�n tillv�xten av de nya mellanskikten inom administration, kontor, utbildning och v�rdsektor, som fr�mst best�r av kvinnor. Det s�tt p� vilket staten uppr�tth�ller borgarklassens makt �r inte detsamma idag som det var f�r 70 �r sedan. Clara Zetkin utg�r ocks� fr�n en syn p� det enda Prolet�ra Partiet som ensam f�retr�dare f�r arbetarklassens intressen, och detsammas kvinnof�rbund som ensam f�retr�dare f�r arbetarkvinnorna, som jag (och m�nga socialister idag) inte kan st�lla upp p�.

Signe Arnfred forts�tter:

�Om man f�rs�kte �verf�ra Zetkins analys p� den nya kvinnor�relsens egen situation blev resultatet oundvikligen att den nya kvinnor�relsen, trots sitt antikapitalistiska prat, var borgerlig. Detta st�mde d�ligt med kvinnor�relsens socialistiska sj�lvf�rst�etse.�

Men en individs eller r�relses sj�lvf�rst�else beh�ver inte vara sj�lvk�nnedom. Det finns en objektiv mots�ttning mellan den nya kvinnor�relsens socialistiska program, och dess sociala bas. En mots�ttning som h�lls under ytan, s� l�nge v�nsterideologier var starka bland de skikt som de tillh�rde. Men den fanns d�r �ven d�, och med efterklokhetens f�rnumstighet kan man sp�ra den.

1976 gav lokalgruppen Aurora i Grupp 8 i Stockholm ut boken Nio kvinnor, nio liv.[52] Det f�rsta som slog mig n�r jag l�ste den var hur lika dessa nio kvinnor verkar, socialt, spr�kligt, ideologiskt. Det andra �r dessa �socialistiska feministers� s�tt att beskriva sin socialism respektive feminism. Feminismen finns hela tiden n�rvarande, d�r finns ett st�ndigt, sj�lvupplevt kvinnof�rtryck och en djup personlig kampvilja. Men den socialistiska medvetenheten, om ekonomiska och sociala maktf�rh�llanden, f�rblir abstrakt. Den finns d�r, men inte relaterat till n�got man sett med egna �gon. Bara en av de nio f�rmedlar en egen iakttagelse av att det finns klassor�ttvisor. Klassamh�llet framst�r som n�got Aurororna vet om, men inte k�nner sig personligen f�rnedrade av. (Egentligen �r det kanske inte konstigare �n att s� m�nga m�n f�rst�r kvinnof�rtryckets existens abstrakt � men inte k�nner igen det n�r de ser det, eller lider av att det finns).

Blotta namnet �socialistisk� tycktes r�cka f�r att g�ra Grupp 8 socialistiskt i dess egna �gon.

�N�r jag f�r ett ord att utr�tta s� mycket arbete, sa Humpty-Dumpty, s� ger jag det alltid extra betalt. �

�Tankemoden�

Samspelet mellan klass- och k�nsf�rtryck �r inte bara en invecklad fr�ga. Den �r obehaglig ocks�. D�rav den fientlighet Barbro Backberger, �sa Karlheden[53] och andra som s�kt resa den m�ter. Den �r inte bara obehaglig den �r omodern ocks�. Sven-Eric Liedman talar i Surdeg om vad han kallar �tankemoden�.

�Bakom de �ppna id�m�ssiga striderna skulle allts� � direkt eller genom tusen f�rmedlingar � finnas mots�ttningar mellan olika latenta ideologier, som har sin fasta grund i samh�llsklasserna och deras kamp. Men f�rmedlingen �r som sagt ofta i h�g grad indirekt, och id�systemets v�xlingar best�ms ocks� av mer kortvariga processer.�[54]

En period var (n�got som kallades) marxism ett popul�rt tankemode. Sen kom �den nya filosofin�, och s� �den nya individualismen� och USA-v�gen och �den nya konservatismen� och slutligen kom OS i Moskva och marxismen var alldeles definitivt ute. Jag kan inte motst� frestelsen att �ter citera Liedman:

�Mot slutet av 1970-talet b�rjade skrivande m�nniskor i Sverige och hela Europa f�rkunna att nu � �n en g�ng � var marxismen d�d. �n en g�ng hade Marx g�tt i graven, med alla sina b�cker, sina s�siga manuskript, sina ol�sliga papperslappar, sina katastrofalt ofullst�ndiga teorier, sin l�gande harm, sin sekterism, sin utvecklingsoptimism... Det vanliga livet kunde b�rja igen.

Klasskampen kunde avskaffas i samh�llsdebatten och ers�ttas av medm�nsklighet, livskvalitet och primalterapi. Nationalekonomer kunde konstruera modeller och g� p� bankmiddagar utan att st�ras av profitkvotens fall. Dikttolkare kunde l�sa dikter utan att t�nka p� bas och �verbyggnad...�[55]

Detta �r inte f�rsta g�ngen det intellektuella debattklimatet pl�tsligt sv�nger. I slutet p� 40-talet uppt�ckte pl�tsligt folk som svalt b�de Moskvar�tteg�ngar och Molotov-Ribbentrop-pakten hur f�rd�rvlig Sovjetkommunismen var, och s�llade sig till USA-l�gret. F�r att inte tala om alla dessa goda liberaler som h�ll styvt p� �uncle Joe� Stalin under kriget, och �nnu styvare p� �uncle Joe� McCarthy n�gra �r senare.[56]

Idag �r kapitalismen p� ideologisk offensiv mot 60-talets id�er. De mera klarsynta inom 60-talsv�nstern till�mpade marxismen p� kvinnofr�gor, ekologi, psykoterapi etc. Trenden idag �r att l�ta dessa fr�gor tr�da ist�llet f�r klasskamp och socialism � samtidigt som den verkliga klasskampen blivit intensivare.

Det �r mera �trendy� idag att se kvinnof�rtryckets orsaker i myter och ursamh�llen, �n i ekonomiska och sociala strukturer. Det svarar ocks� b�ttre mot de h�gre mellanskiktens s�tt att fungera, och att f�rh�lla sig till b�de m�nnen i sin grupp, och till andra kvinnor.

Kvinnobulletinen tiger

�ven om f� inom kvinnor�relsen s�llar sig till den anti-kommunistiska k�ren, s� m�rks �terklanger fr�n borgartidningarnas ledarsidor i vad man skriver om. Eller snarare i vad man inte skriver om. Storkonflikten p� arbetsmarknaden har hittills framtr�tt i Kvinnobulletinen enbart som det som stoppade tunnelbanan och st�ngde daghem. Eftersom LO:s och TCO:s ledningar i k�rnkraftskampanjen �troget sl�t upp p� arbetsgivarnas sida i f�rsvar f�r det best�ende�[57] s� �r konflikten ointressant. Man beh�ver inte fr�ga sig vilka str�mningar bland medlemmarna som vuxit sig tillr�ckligt starka f�r att ledningen skulle tvingas till konflikt. Men inte tillr�ckligt starka f�r att kunna tvinga fram en demokratisk uppl�ggning av strejken, med f�rberedande diskussioner bland medlemmarna, och med omr�stningar om resultatet. Och om inte s�dana diskussioner, inte minst bland de kvinnliga fackf�reningsmedlemmarna, skulle ha lett till en vettigare uppl�ggning av strids�tg�rderna, s� att de drabbat service till allm�nheten mindre, utan att skona arbetsgivarintressena.

Trots alla brister var konflikten positiv f�r m�nga. Kvinnors tysta l�gl�nearbete i v�rdsektorn blev pl�tsligt synligt. Hundratals kvinnor gick p� m�ten, var strejkvakter, och fick �ntligen k�nna att deras aktivitet betydde n�got (inte s� mycket att de fick r�sta om avtalet, men i alla fall...). Kvinnobulletinen har inte fr�gat dessa kvinnor hur de uppfattade konflikten, och vad de l�rt sig.

Kvinnobulletinen driver idag ytterst sporadiskt de krav som ber�r kvinnors ekonomiska livsvillkor. Allra minst s�na krav som kan f�ra klassmots�ttningarna p� tapeten. Daghem, sextimmarsdag, hush�llsarbete, deltid, st�r det inte mycket om l�ngre och l�gl�ner �nnu mindre. Man tar upp boendeformer. men inget om de ekonomiska makter som styr v�rt boende idag. Vem som tj�nat p� betongghettona och vilka som bromsar kollektivhus. Och ingen �tskillnad g�rs mellan kollektivhus f�r Stockholms lagom radikala medelklass, och ett kollektivhus som blir tillg�ngligt f�r normalinkomsttagare utan f�rbindelser. I �vrigt skriver man mest om dels kvinnokultur (konst, litteratur, myter) dels om vad man kan kalla den kroppsliga kvinnligheten (mens, f�dande, preventivmedel, v�ldt�kt, kvinnor och alkohol). F�rvisso fr�gor som har sin givna plats i en kvinnotidning. Men ocks� fr�gor som kan behandlas p� olika s�tt. I Kvinnobulletinen behandlas de s� att de blir ett m�ngtusen�rigt �manssamh�lle� som i lika grad ber�var alla kvinnor kunskap om och kontroll �ver v�ra kroppar. Inga p�visbara ekonomiska intressen bakom, inga klassor�ttvisor, inga socialt radikala r�relser som �ven �ppnar v�gen f�r kvinnokamp.

Den internationella solidariteten som tidigare var en av Kvinnobulletinens starkaste sidor tycks ha somnat in. Kvinnorna i Iran har n�mnts - men inte deras systrar i Pakistan, som ocks� tvingas b�ra sl�ja, st�ngs in i hemmen och uts�tts f�r barbariska medeltida kroppsstraff. Revolutionen i Nicaragua �r kvinnornas seger lika mycket som m�nnens, och deras framsteg i kampen mot utsugning, imperialism och �machismo� kunde varit v�rda en notis. I Storbritannien k�mpar kvinno- och v�nsteraktivister tillsammans med arbetare och hemmafruar mot Margaret Thatchers �tstramningspolitik. St�ngda daghem och sjukhus drabbar kvinnorna h�rdast, s�rskilt arbetarkvinnorna. Och vi h�r kommer att beh�va l�ra av v�ra engelska kamraters erfarenheter.

Visst har mellanskiktskvinnorna r�tt att syssla enbart med sin egen upplevelse av f�rtryck. Men sv�ngremspolitiken kommer att drabba �ven dem. Och f�r att bek�mpa den beh�vs en bredare bas �n de professionella intellektuella. Man kan ha olika syn p� mellanskiktens roll f�r socialismen. Jag tror att stora delar av dem, s�rskilt kvinnorna, �r viktiga, men inte viktigast, och l�ngt ifr�n tillr�ckliga.

�Sanningen �r det hela� sa Hegel . Det �r den of�rsynta utmaning marxismen riktar till livmoderkulturens anh�ngare. En utmaning som den hittills besvarat mer med gallbl�san �n med livmodern. Den kr�ver att de ser sig som en del av den st�rre helhet som den patriarkaliska kapitalismen utg�r. Visst har kvinnliga journalister, konstn�rer, f�rfattare, forskare, l�rare, arkitekter r�tt att syssla enbart med sin egen verklighet. Men de har inte r�tt att g�ra det i �alla kvinnors� namn.

Noter

[1] Sheila Rowbotham, Lynne Segal, Hilary Wainwright, Beyond the fragments, Merlin Press, London, 1979.

[2] Begreppen �feminism� och �radikalfeminism� anv�nds oftast p� ett mycket oprecist s�tt. Speciellt �feminism� har tolkats oerh�rt olika. F�r dem som, av n�gon anledning, k�nner sig provocerade av sj�lvst�ndiga kvinnor�relser, �r det tacksamt att s�tta feminism = manshatare. F�r mig �r feminism insikten att kvinnof�rtrycket finns och m�ste bek�mpas. Att det ligger p� en massa olika plan, ekonomiska, ideologiska, kulturella etc och m�ste angripas p� alla dessa, och att det �r kvinnor sj�lva som m�ste formulera sitt f�rtryck och strategin f�r att eliminera det. Sj�lv r�knar jag mig som marxistisk feminist, dvs anser att kvinnof�rtrycket h�r n�ra ihop med den k�nsliga arbetsf�rdelningen, i produktion och reproduktion, att det m�ste ses historiskt dvs alltid i f�rh�llande till ett visst produktionss�tt, och att det aldrig existerar oberoende av eller �verordnat klassmots�ttningar. En radikalfeminist, kan betrakta sig som socialist, men anser k�nsf�rtrycket, patriarkatet, st� �ver v�xlingar i produktionss�tt och klassmots�ttningar.
� �Vi ser m�nnen som f�rorsakare av v�rt f�rtryck. Manlig �verh�ghet /male Supemacy/ �r den �ldsta, den mest fundamentala herrav�ldesformen. Alla andra former av exploatering och f�rtryck (rasism, kapitalism, imperialism mm) �r f�rl�ngningar av manlig �verh�ghet.� (Ur Redstocknings Manifest).
� En borgerlig feminist (en Fredrika t ex) vill till skillnad fr�n de tv� f�reg�ende inte �ndra den ekonomiska samh�llsstrukturen alls, bara g�ra kvinnor exakt lika oj�mlika som m�n.

[3] Se Gunhild Kyle G�starbeterska i manssamh�llet, Liber 1979.

[4] Se t ex Harry Braverman Arbete och Monopolkapital, Rab�n & Sj�gren, del IV-V

[5] S� sent som i mitten av 70-talet kunde Prolet�ren, utan en gnutta sj�lvironi, presentera KPMLr:s nyvalda (helt manliga) ledning som �den 25 man starka centralkommitt�n�.

[6] Ett h�gst intressant f�rs�k att ur fragment rekonstruera �Marx's Vision of Communism� g�r Bertell Oilman i tidskriften Critique nr 8.

[7] Eva Ekselius i DN 13/3-80. Inga-Lisa Sangregorio ekar samma tankeg�ng i Kvinnobulletinen 1/80 (se andra stycket under rubriken �Besvikelse p� arbetarklassen�, nedan) liksom Irene G�tefelt. F�r andra arbetare �n kulturarbetare finns inte mycket plats i tankev�rlden. De existerar bara som nickedockor �t Palme och Gunnar Nilsson, sprattlande i kapitalets tr�dar.

[8] Maria Bergom-Larsson i DN.

[9] Se Ruth Bohman Kvinnor i facklig och politisk kamp 1880-1920� Zenit H�ften 2 (2/79) (om Sverige), R�dh�ttan 5-7 (om Tyskland) och Sheila Rowbotham Hidden From History kap 15-17 (England) f�r korta skisser.

[10] Domitila Chungara Om ni l�ter mig tala, F�rfattarf�rlaget 1978, s. 224.

[11] Rapport 16, i SCB:s serie �Levnadsf�rh�llanden�.

[12] Den som vill ha siffror och noggranna beskrivningar kan se t ex N. �kerman Klassamh�lle i siffror, Prisma 1973, R. Liljestr�m Uppv�xtvillkor, Liber F�rlag 1974 eller SCB:s rapporter �Levnadsf�rh�llanden� spec. nummer 16 och 20.

[13] A. G�ransson �Den k�nsliga arbetsdelningen� i Sociologisk Forskning 3/78 Resultatet kommer relativt n�ra den uppdelning efter �socioekonomisk grupp� som SCB g�r i �Hur j�mst�llda �r vi?� s 94-95

[14] Citerat i Bohman op.cit. s.72, efter Morgonbris 1/1907.

[15] Det var framf�r allt de anarkistiska ungsocialisterna som k�mpade mot den lag som 1910-38 f�rbj�d upplysning om, s�v�l som innehav och anv�ndande av preventivmedel.

[16] Fredrika Bremerf�rbundets ordf�rande i Dagny nr 18/1910. Cit. i Bohman op.cit s 70. (I �rlighetens namn skall medges att en del liberaler med mer kurage �n FBF ocks� protesterade mot lagen, t ex ekonomiprofessor Knut Wicksell).

[17] N�r en av de mest aktiva och sj�lvst�ndiga kvinnorna hos Shakespeare, Rosalind i Som ni behagar, tar rollen som man, l�ter herr f�rfattaren henne v�lja namnet �Ganymede� - efter den yngling som var de olympiska gudarnas uppassare och servit�r. Ett m�rkligt f�rutseende!

[18] Kvinnors Arbete (SOU 1979:89) s. 39.

[19] SOU 1979:89 s 73.

[20] Sheila Rowbotham i Rowbotham, m fl op.cit. s. 105.

[21] L�stips Liljestr�m a.a eller Schneider Samh�llet som sjukdom, Tema nova 1975, del III.

[22] T ex av Christine Delphy i pamfletten �The Main Enemy�, som, av f�r mig of�rst�eliga sk�l, betraktas som ett viktigt teoretiskt debattinl�gg.

[23] Hildur V. �Kvinnokulturen i et klasseperspektiv� i Sociologisk Forskning 3/78, och Runa Haukka �Kommentarer til begreppet kvinnekultur� i I kvinners bilde red. Anne Marie Berg, Pax 1977.

[24] Detta �r ett �mne som jag har sett v�ldigt lite forskning om. >Men en del material finns hos Reimur Reiche Seksualitet og klassekamp, Pax 1971. (Jag har gjort en ganska utf�rlig kritik av hans analys i R�dsmakt 6-7).

[25] E.P. Thompson citerad i Rowbotham m fl op.cit. s. 118.

[26] R. McDonough & R. Harrison �patriarchy and Relastions of Production� i Kuhn & Wolpe (ed.) Feminism and Materialism, Routledge and Kegan Paul, 1978 s. 36.

[27] Ibid. s. 36 Som m�nga andra brittiska kvinnoanalyser tycks Donough-Harrison bortse fr�n kvinnors sj�lvst�ndiga klassroll. (Dessutom f�refaller begreppet �den icke-�gande klassen� mig ol�mpligt.)

[28] Maria Bergom-Larsson i DN 18/7 1979.

[29] Bea Campbell cit. i Rowbotham op.cit., s. 52.

[30] F�r motsvarande hos Marx, se t ex Den tyska ideologin kap 1.

[31] Ansatser till materialistisk kvinnoforskning beskrivs i de olika uppsatserna i Kuhn & Wolpe a.a.

[32] Rowbotham a.a s. 67f.

[33] Mot detta inv�nder s�kert n�gon att Grupp 8:s politik, det �r ju vad alla lokalgrupper och basgrupper g�r, inte vad som s�gs i tidningar och TV. Men det �r tidningar, radio och TV som f�rgar folks uppfattning av en organisation, och d�rmed avg�r vilka som s�ker sig till den.

[34] Vissa organisatoriska sp�rrar kan man l�gga in. T ex har kvinnor�relsen �terupplivat den engelska arbetarr�relsens gamla m�testradition med �rundor�. D v s alla gruppmedlemmar yttrar sig i tur och ordning i varje fr�ga. Ingen f�r bryta in i talarordningen.

[35] L�s g�rna Rowbothams njutbara beskrivning (op.cit. s. 71-74).

[36] Under den tid jag var medlem i Grupp 8 i G�teborg h�nde detta flera g�nger. N�r Arbetets Kvinnor l�mnade Grupp 8 i Stockholm, var det borgarpressen som skadeglatt fick upplysa oss om att den organisation vi tillh�rde spruckit. Om v�r lokalgrupp skrev till Kvinnobulletinen, var det helt upp till redaktionen om vi blev publicerade eller inte. (Men vi f�rv�ntades lojalt s�lja tidningen). N�r nu de �nyfeminister� som l�mnade Grupp 8/Gbg 1973 ger sin gallspr�ngda version av hur hemskt vi �ttor behandlade dem, i Grupp 8:s tidning Kvinnobulletinen (2/80), s� finns d�r inget genm�le, fr�n g�teborgs�ttorna.

[37] Det handlar inte bara om den f�rk�ttrade �livmodersmystiken�, utan ocks� om en v�gran att erk�nna att andra �n kvinnor�relser varit medvetna om de former av f�rtryck som feminister idag k�mpar mot (se not 34 ovan t ex, den engelska fackf�reningsr�relsen p� 1810-talet var knappast kvinnodominerad).

[38] Eller som Raymond Williams skriver:
� �Det �r d�rmed en god test pis' var varje socialist st�r, i den h�r fr�gan om den kulturella revolutionen /i Bahros mening K.K/ att se hur han reagerar p� f�rslaget att det i varje fr�ga som kr�ver ett allm�nt beslut aldrig skall finnas mindre �n tv� planer', uppgjorda oberoende av varandra�. �Beyond Actually Existing Socialism� New Left Review 120, s. 13.

[39] Arbetarkampen i Polen i �r borde vara en tankest�llare f�r den som tror att den �steuropeiska arbetarklassen �r helt passiviserad, eller att arbetare �verhuvudtaget bara bryr sig om ekonomiska krav.

[40] R. Williams op.cit. s.17f (Jag har direkt�versatt �appropriation� d�rf�r att �till�gnelse� inte har den klang av �ber�vande�, som uppenbarligen skall finnas d�r).

[41] Rowbotham op.cit., s. 45.

[42] R. Luxemburg What is Economics, Merlin Press, s. 97.

[43] R. Williams i NLR 82, s. 11.

[44] R. Williams i NLR 120, s. 19.

[45] Maria Bergom-Larsson i DN 6/7-79.

[46] Enligt J�mst�lldhetskommitt�ns enk�t SOU 1979:89, s. 99

[47] Se min kritik av bl a RMF i R�dsmakt 6-7.

[48] Klasskampen, teoretiskt organ f�r Kommunistiska f�rbundet marxist-leninisterna (r) 4/1970, s. 6.

[49] I G�teborg l�mnade gruppen Nyfeministerna Grupp 8 1973, d�rf�r att de ans�g att en och samma organisation inte kan bedriva b�de klass- och kvinnokamp.

[50] Se R�dh�ttan nr 1/74.

[51]Signe Arnfrod �AEndringar i klasestrukturen Og disses betydning for kvinders situation� (Sociologisk Forskning 3/78).

[52] Nio kvinnor. Nio liv. Prisma 1976.

[53] �sa Karlheden �Det heliga moderskapet�, DN 22/3-80- Barbro Backberger �Det mest f�rbjudna i kvinnodebatten� DN 12/4-80. Och de svar de fick: Maria Bergom-Larsson: �F�rv�xla inte j�mst�lldhet och frig�relse� DN 4/3. Eva Ekselius �Anslut er till livmoderskulturen� DN 13/3-80. Britta Ring �Motbilder beh�vs�.

[54] Sven-Eric Liedman Surdeg, F�rfattarf�rlaget 1980, s. 135f

[55] Ibid. s. 8f

[56] �These were the public who had made so many activities possible, had raised money, given it, bought pamphlets, and applauded every variety of left-wing sentiment. And here they sat, their faces for the most part stiff and hostile. And where were the others?
� Well, public opinion had changes, that was all. ... hundreds of white citizens had been pleased to play with `the left' while the war lasted, and now it was all over. And what had happened? The Zambesia News had changed the tone and style of its editorials, that was all. Or at least, there were no other influences ostensibly at work.� Doris Lessing Landlocked kap 4.

[57] Ledarartikeln i Kvinnobulletinen 3-4/80.

Tidskriften Fj�rde Internationalen
Svensk avdelning | MIA